lagen.nu
Begrepp

Högsta förvaltningsdomstolen

Kategori
Processrätt, Förvaltningsrätt

Den högsta av de allmänna förvaltningsdomstolarna enligt 33 § förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Högsta förvaltningsdomstolen är prejudikatinstans det vill säga prövar huvudsakligen mål som har värde för rättstillämpningen. Domstolen hette tidigare Regeringsrätten.

Legaldefinitioner 9

Punkt 14 C-145/15
K. Ruijssenaars och A. Jansen överklagade detta avgörande till Raad van State (högsta förvaltningsdomstolen).
Punkt 18 C-166/14
MedEval överklagade detta beslut till Verwaltungsgerichtshof (högsta förvaltningsdomstolen).
Punkt 17 C-250/14
Genom dom av den 24 juni 2010 ogillade Tribunal administratif de Montreuil (förvaltningsdomstolen i Montreuil) den talan som väckts av Brit Air om ändring av dessa beslut om mervärdesskatt. Denna dom fastställdes efter överklagande av Cour administrative d’appel de Versailles (förvaltningsdomstolen i andra instans i Versailles) genom dom av den 13 november 2012. Brit Air överklagade denna dom till Conseil d’État (högsta förvaltningsdomstolen).
Punkt 26 C-292/14
Grekiska staten överklagade detta avgörande till Symvoulio tis Epikrateias (högsta förvaltningsdomstolen).
Punkt 22 C-372/10
Pak-Holdco överklagade förvaltningsdomstolens avgörande hos Naczelny Sąd Administracyjny (högsta förvaltningsdomstolen). Högsta förvaltningsdomstolen anser det vara oklart huruvida artikel 7.1 i direktiv 69/335, i dess lydelse enligt direktiv 85/303, ska ges en lexikalisk eller historisk tolkning. Enligt högsta förvaltningsdomstolen ger EU-domstolens praxis inte något definitivt svar på den frågan. Medan EU-domstolen i sin dom av den 21 juni 2007 i mål C-366/05, Optimus-Telecomunicações (REG 2007, s. I-4985), punkt 27, avfärdade en historisk tolkning av denna bestämmelse, gjorde den nämligen tvärtom i sin dom av den 9 juli 2009 i mål C-397/07, kommissionen mot Spanien (REG 2009, s. I-6029), punkt 21, just en sådan tolkning.
Punkt 13 Förslag till avgörande i mål C-145/15
Staatssecretaris avslog klagandenas respektive begäran och klagomål. K. Ruijssenaars och A. Jansen överklagade avslagsbesluten till Rechtbank Oost-Brabant (domstol i östra Brabant) och J.H. Dees-Erf överklagade avslagsbeslutet till Rechtbank Den Haag (domstol i Haag). Båda dessa domstolar ogillade överklagandena och klagandena i de nationella målen beslutade därför att överklaga dessa avgöranden till Raad van State (högsta förvaltningsdomstolen).
Punkt 7 Förslag till avgörande i mål C-161/15
Den 10 maj 2014 ingav Abdelhafid Bensada Benallal ett överklagande till Conseil d’État (högsta förvaltningsdomstolen). Till stöd för detta överklagande åberopade han bland annat en grund som avsåg att den belgiska utlänningsmyndigheten borde ha hört honom innan den antog det omtvistade beslutet. Han gjorde gällande att artiklarna 41 och 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), principen om iakttagande av rätten till försvar och ett kontradiktoriskt förfarande samt principen att ingen ska dömas ohörd (audi alteram partem) hade åsidosatts.
Punkt 14 Förslag till avgörande i mål C-173/09
Kassan överklagade denna dom till Varchoven administrativen Sad (högsta förvaltningsdomstolen). Genom dom av den 4 april 2008 upphävde Varchoven administrativen sad den dom som meddelats av Administrativen sad Sofia grad och återförvisade målet till en annan sammansättning för ny prövning. Högsta förvaltningsdomstolen slog direkt fast att Administrativen sad Sofia grad hade gjort en felaktig tolkning av artikel 22 i förordning nr 1408/71, med hänvisning till att den omständigheten att den omtvistade behandlingen inte kan tillhandahållas i Bulgarien, trots att det hänvisas till den i den nationella lagstiftningen, innebär att det ska presumeras att den inte ingår i de lagstadgade förmånerna.
Punkt 30 Förslag till avgörande i mål C-240/06
Fortum Project Finance har därefter överklagat Helsingfors förvaltningsdomstols avgörande till Korkein hallinto-oikeus (högsta förvaltningsdomstolen). Bolaget har åter gjort gällande att den överlåtelseskatt som tas ut i Finland av ett bolag som anskaffar kapital enligt dess uppfattning strider mot direktiv 69/335, eftersom det bolag som förvärvar aktierna lämnar egna aktier som vederlag.