lagen.nu
Begrepp

Domstol

Kategori
Processrätt

Domstol är en speciell myndighet som som självständigt utövar dömande och rättsvårdande verksamhet.

Den självständiga ställningen innebär att varken regeringen, riksdagen, någon myndighet eller annan får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet.

I Sverige finns allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar samt särskilda domstolar och specialdomstolar.

Allmänna domstolar

De allmänna domstolarna är

De allmänna domstolarna handlägger brottmål, tvistemål och ett antal domstolsärenden. De grundläggande reglerna för dessa finns i rättegångsbalken och lagen om domstolsärenden.

Förvaltningsdomstolar

Förvaltningsdomstolarna är

De allmänna förvaltningsdomstolarna handlägger mål som rör tvister mellan enskilda personer och förvaltningsmyndigheter. Sådana mål är exempelvis skattemål, försäkringskassans beslut, och kommunala beslut.

Reglerna för handläggningen i förvaltningsdomstol finns i första hand i förvaltningsprocesslagen.

Särskilda domstolar och specialdomstolar

Dessa domstolar har befogenhet att pröva mål och ärenden inom ett rättsligt avgränsat område. Beroende på organisationsform kallas dessa för särskilda domstolar eller specialdomstolar

Särskilda domstolar

Dessa är knutna till allmän eller förvaltningsdomstol och fungerar som en specialiserad självständig avdelning inom den större domstolen:

Specialdomstolar

Dessa är organisatoriskt fristående och är inte knutna till någon annan domstol:

Tidigare fanns fler specialdomstolar, exempelvis Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten. De har nu ombildats till den särskilda patent- och marknadsdomstolen.

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för Sveriges domstolar.

Legaldefinitioner 14

3 § DVFS 2021:1
Domstolar: Informationssystem, nätverk och infrastruktur som tillhandhålls och förvaltas centralt av Domstolsverket.
Artikel 5.3 (EG) nr 1896/2006 Införande av ett europeiskt betalningsföreläggande
”domstol”: samtliga myndigheter i en medlemsstat som är behöriga när det gäller europeiska betalningsförelägganden eller andra frågor som hör dit,
Artikel 2.6 (EU) 2015/848 Insolvensförfaranden
domstol: i artiklarna 1.1 b och c, 4.2, 5, 6, 21.3, 24.2 j, 36, 39 och 61–77, en medlemsstats dömande organ, i alla övriga artiklar, en medlemsstats dömande organ eller andra behöriga organ som har behörighet att inleda ett insolvensförfarande, att bekräfta att ett sådant förfarande har inletts eller att fatta beslut under förfarandet.
Normkedja: kompletterar EU-förordning — (EU) 2015/848 Insolvensförfaranden
  1. Artikel 2.6 (EU) 2015/848 Insolvensförfaranden definierar
  2. 4 § 1 st Lag med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning nämner samt 10 § 1 st, 10 § 2 st, 11 § 1 st, 12 § 1 st 2 p
  3. 2 § 1 st 2 p Förordning med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning nämner samt 3 § 1 st 2 p, 11 § 1 st 2 p, 13 § 2 st
Artikel 2.2.1 (EU) 2019/1111 Behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn
domstol: varje sådan myndighet i en medlemsstat som är behörig i frågor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.
Normkedja: kompletterar EU-förordning — (EU) 2019/1111 Behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn
  1. Artikel 2.2.1 (EU) 2019/1111 Behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn definierar
  2. 2 § 1 st Lag med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen nämner samt 3 § 2 st, 4 § 1 st, 4 § 2 st, 6 § 2 st, 9 § 1 st, 11 § 1 st, R6
  3. 6 § 1 st Förordning med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen nämner samt 7 § 1 st, 8 § 1 st, R3, R4
Artikel 2.1 (EU) 2020/1783 Bevisupptagning
domstol: domstolar och andra myndigheter i medlemsstaterna vilka har meddelats kommissionen i enlighet med artikel 31.3 vilka utövar rättsliga funktioner, agerar på grundval av delegering av befogenhet från en rättslig myndighet eller agerar under kontroll av en rättslig myndighet och vilka enligt nationell rätt är behöriga att ta upp bevis i samband med rättsliga förfaranden i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.
Normkedja: kompletterar EU-förordning — (EU) 2020/1783 Bevisupptagning
  1. Artikel 2.1 (EU) 2020/1783 Bevisupptagning definierar
  2. 1 § 1 st Lag om EU:s förordning om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur nämner samt 2 § 1 st, 3 § 1 st, 4 § 1 st, 5 § 1 st, 6 § 1 st
  3. 1 § 1 st Förordning med kompletterande bestämmelser till EU:s bevisupptagningsförordning nämner
Artikel 17.4 (EU) 2025/2645 Tvångslicensiering för krishantering
Preskriptionstiden för åläggande av böter eller vite ska tillfälligt avbrytas så länge som kommissionens beslut är föremål för förfaranden vid Europeiska unionens domstol (domstolen).
Artikel 2.1 b (EU) 2026/799 Harmonisering av vissa delar av insolvensrätten
domstol: en medlemsstats dömande organ.
Artikel 13a.6 (EU) nr 1227/2011 Integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi
De personer som är föremål för utredningen ska acceptera inspektioner på plats som beordrats genom ett beslut som antagits av byrån. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med inspektionen på plats, den dag då den ska inledas, de löpande viten som föreskrivs i artikel 13g om den berörda personen inte accepterar inspektionen på plats i enlighet med punkt 3 i den här artikeln, samt rätten att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol (domstolen). Byrån ska före antagandet av ett sådant beslut samråda med den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där inspektionen på plats ska utföras.
Artikel 3.2 (EU) nr 1259/2010 Genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad
domstol: alla de myndigheter i de deltagande medlemsstaterna som är behöriga i frågor som omfattas av denna förordning.
Punkt 20 C-245/21
Den 11 september 2020 överklagade LE myndighetens beslut till behörig Verwaltungsgericht (förvaltningsdomstol). LE:s överklagande innehöll även en begäran om att verkställigheten av nämnda beslut skulle avbrytas. Denna begäran avslogs den 1 oktober 2019.
Punkt 16 Förslag till avgörande i mål C-175/08
Klagandena beviljades flyktingstatus enligt 51 § punkt 1 i utlänningslagen (Ausländergesetz) (nu 3 § punkt 1 i Asylverfahrensgesetz, jämförd med 60 § punkt 1 i Aufenthaltsgesetz) av Bundesamt für die Anerkennung ausländischer Flüchtlinge, nu Bundesamt für Migration und Flüchtlinge (det federala verket för migration och flyktingar) (nedan kallat Bundesamt) år 2001 och 2002. Genom beslut som fattades mellan januari 2005 och augusti 2005 återkallade Bundesamt dessa beslut om beviljande av flyktingstatus på grund av de förändrade förhållandena i Irak. Klagandena överklagade besluten om återkallande vid Verwaltungsgericht (förvaltningsdomstol). Verwaltungsgericht upphävde besluten om återkallande bland annat med beaktande av den instabila situationen i Irak.
Punkt 75 Förslag till avgörande i mål C-245/20
Inledningsvis vill jag ändå framhålla att definitionen i artikel 55.3 i dataskyddsförordningen helt korrekt har två aspekter, nämligen den institutionella aspekten och den funktionella korrigeringen (eller anpassningen). Det förhåller sig på det sättet för att den helt logiskt vill fånga in vissa funktioner (rättskipande) inom vissa institutioner (domstolar). Denna definition är inte och kan inte vara rent funktionell. Om så vore fallet och om uttrycket ”som behandlar personuppgifter i sin dömande verksamhet” skulle ges företräde framför begreppet ”domstolar”, så skulle andra organ och myndigheter i medlemsstaterna som i enskilda fall faktiskt utövar någon rättskipande funktion kunna göra anspråk på att betraktas som organ som faller utanför tillsynsmyndigheternas behörighet enligt artikel 55.1. Artikel 55.3 i dataskyddsförordningen är emellertid begränsad till domstolar som behandlar personuppgifter i sin dömande verksamhet. Den omfattar inte organ som behandlar personuppgifter i sin dömande verksamhet.
Punkt 14 Förslag till avgörande i mål C-535/15
Jost Pinckernelle väckte talan mot beslutet vid Verwaltungsgericht (förvaltningsdomstolen), som ogillade talan. Jost Pinckernelle överklagade Verwaltungsgerichts avgörande till Oberverwaltungsgericht (förvaltningsöverdomstolen) som i en dom av den 25 februari 2014 upphävde Verwaltungsgerichts avgörande. Oberverwaltungsgericht upphävde Hamburg stads beslut och förpliktade Hamburg stad att godkänna Jost Pinckernelles export av sändningen. Oberverwaltungsgericht förklarade att den avsedda exporten av ett ämne som importerats i strid med artikel 5 i Reach-förordningen inte utgör ett nytt åsidosättande av artikel 5 jämförd med artikel 3.12 i Reach-förordningen om ämnet – som i förevarande fall – inte är tillgängligt för den europeiska marknaden på grund av ett förbud mot användning.
Punkt 49 Förslag till avgörande i mål C-58/13
En strikt tillämpning av kraven i artikel 6 i Europakonventionen och artikel 47 i stadgan är nödvändig för att stärka skyddet för enskilda och för att säkerställa ett starkt skydd av grundläggande rättigheter. En alltför strikt tillämpning av de kriterier som anges i domstolens rättspraxis om huruvida en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF kan tas upp till sakprövning skulle emellertid riskera att ge motsatt resultat, nämligen att enskilda skulle förlora sin möjlighet att få sin sak prövad av den ”naturliga domaren” (domstolen). Följden skulle bli att unionsrättens effektivitet skulle försvagas i hela EU.