Pågående markanvändning

Beskrivning saknas!

Rättsfall5

MÖD 2017:7: Dispens enligt artskyddsförordningen ----- En fastighetsägare ansökte om dispens enligt 15 § artskyddsförordningen för att slutavverka 1,5 ha skog inom ett område av sin fastighet där inventering hade visat förekomst av svampen bombmurkla. Arten omfattas av de nationella fridlysningsbestämmelserna i 8 § artskyddsförordningen. Länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen avslog ansökan eftersom förutsättningar för dispens inte ansetts föreligga. MÖD upphävde länsstyrelsens beslut att inte ge dispens enligt artskyddsförordningen och återförvisade målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning. Domstolen fann att övervägande skäl talar för att det inte varit lagstiftarens avsikt att fridlysningsbestämmelserna ska ges en sådan tillämpning att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. En bedömning av proportionaliteten måste därför ske inom ramen för dispensförfarandet. Om en tillämpning av de nationella fridlysningsbestämmelserna skulle innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten ska åtgärden bedömas som tillåten och dispens ges. Frågan om pågående markanvändning avsevärt försvåras ska prövas av länsstyrelsen som första instans.
MÖD 2002:55: Inlösen av fastighet alternativt ersättning enligt 19 kap. 7 § vattenlagen-----Skyddsföreskrifter för vattentäkt medförde krav på skyddsåtgärder med avseende på kemiska produkter men också tillståndsplikt för lagring av petroleumprodukter. Skyddsföreskrifterna ansågs inte utgöra ersättningsgill skada eftersom föreskrifterna inte gick längre än vad som följde av den allmänna aktsamhetsregeln i 19 kap. 1 § vattenlagen och Naturvårdsverkets allmänna råd Grundvattentäkter. Inte heller ansågs synnerligt men vid användningen av fastigheten ha uppkommit. Även fråga om rättegångskostnader enligt 20 kap. 3 § vattenlagen.
MÖD 2002:38: Ersättning enligt 19 kap. 7 § vattenlagen-----Skyddsföreskrifter för grundvattentäkt som medförde inskränkningar i fastighetsägares möjlighet att bryta grus till husbehov har inte ansetts utgöra ersättningsgill skada, då föreskrifterna inte gick längre än vad som följde av den allmänna aktsamhetsregeln i 19 kap. 1 § vattenlagen och Naturvårdsverkets allmänna råd (AR 90:15). Även fråga om rättegångskostnader enligt 20 kap. 3 § vattenlagen.
NJA 2015 s. 323: Ersättning när mark tas i anspråk för naturreservat. När beslutet om naturreservat medför att åkerbruk och bete inte kan återupptas på mark som under lång tid legat i träda har beslutet ansetts avsevärt försvåra en "pågående markanvändning" (31 kap. 4 § miljöbalken).
MÖD 2006:40: Ansökan om tillstånd till grustäkt-----Miljödomstolen avslog en ansökan om tillstånd till fortsatt grustäktsverksamhet inom ett vattenskyddsområde eftersom verksamheten stred mot vattenskyddsföreskrifterna. Bolaget överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att ansökan avsåg ny verksamhet och inte som bolaget framhöll befintlig verksamhet. MÖD fann att vid tillämpning av miljöbalken oavsett om ansökan avsåg tidigare tillståndsgivet men inte utbrutet material, fördjupning eller utvidgning av tidigare täktområde eller brytning i helt nytt område så var det att anse som ny verksamhet/nyetablering. Därav följde enligt MÖD att verksamheten skulle strida mot vattenskyddsföreskrifterna. I övrigt framhöll MÖD att behovet att säkra dricksvattenutvinning var betydligt större än bolagets behov av naturgrus. Bolagets överklagande avslogs.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator