MÖD 2006:40

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom den 19 maj 2005 i mål nr M 3074-04, se bilaga A

KLAGANDE

Grus & Betong i Norrland AB

Ombud: VW

MOTPARTER

1. Länsstyrelsen i Västernorrlands län

871 86 Härnösand

2. MittSverige Vatten AB

Ombud: US

3. Miljönämnden i Sundsvalls kommun

SAKEN

Ansökan om tillstånd enligt 12 kap 1 § miljöbalken att bedriva grustäkt inom fastigheterna X Y 2:20 och 16:1

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen avslår överklagandet.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Grus & Betong i Norrland AB (Grus & Betong) har yrkat att Miljööverdomstolen, med upphävande av miljödomstolens dom, fastställer länsstyrelsens i Västernorrlands län beslut den 8 juni 2004 i ärende nr 541-13649-02 och 81-201-048.

MittSverige Vatten AB (tidigare firma Sundsvall Vatten AB) och miljönämnden i Sundsvalls kommun har bestritt ändring.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har uppgivit att man utöver vad som framgår av länsstyrelsens beslut inte har något ytterligare att anföra i ärendet.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Grus & Betong, MittSverige Vatten och miljönämnden har i Miljööverdomstolen åberopat samma grunder och omständigheter som vid miljödomstolen med följande förtydliganden och tillägg.

Grus & Betong

Miljödomstolen har inledningsvis konstaterat att avgörande för bedömningen av den prövade verksamhetens förenlighet med gällande vattenskyddsföreskrifter är huruvida verksamheten ifråga kan bedömas som befintlig verksamhet och inte som en nyetablering. Miljödomstolen har därefter, utan någon närmare hänvisning till lagstiftning, förarbeten eller praxis och utan att närmare utveckla grunderna för sitt ställningstagande, angett att det av utredningen i målet framgår att ansökan avser ett nytt tillstånd att få bedriva grustäkt på tidigare obruten mark och kommit till slutsatsen att den sökta verksamheten därmed måste vara att bedöma som en nyetablering. Miljödomstolen tycks emellertid ha missbedömt vad som skall avses med en befintlig verksamhet respektive nyetablering i detta hänseende då miljödomstolen vid bedömningen endast lagt vikt vid att grustäkten skall bedrivas på ”obruten mark” men valt att bortse ifrån övriga omständigheter som medför att den prövade verksamheten är att bedöma som befintlig. Den prövade verksamheten borde vara att betrakta som en utvidgning och inte som en ny verksamhet. Miljödomstolen tycks således ha sammanblandat de två frågorna att söka nytt tillstånd och att söka tillstånd till ny verksamhet, vilket dock inte är samma sak.

Miljödomstolen tycks särskilt ha missbedömt eller bortsett ifrån att den prövade verksamheten avser ett tidsbegränsat tillstånd, vars prövning skiljer sig från prövningen av helt ny verksamhet. Prövningen av tidsbegränsade tillstånd, såsom är fallet för täkttillstånd, får närmast betraktas som en omprövning till skillnad från en ny verksamhet (se prop 1997/98:45 s. 480). En verksamhet som redan har varit i drift ett antal år anses enligt nyss angivna förarbeten som lättare att pröva, eftersom verksamheten då bedöms såsom befintlig. Miljödomstolens slutsats i detta hänseende är således inte korrekt.

Miljödomstolen har vidare misstolkat och felaktigt bedömt att den prövade verksamheten skulle komma att medföra en beaktansvärd risk för förorening av vattentäkten i Norby. Miljödomstolen kan inte rimligen ha beaktat Statens Geologiska Undersöknings utredning i målet. Med en korrekt bedömning av frågan om den prövade verksamheten utgör ny eller befintlig verksamhet - innebärande, enligt ovan, att den prövade verksamheten således inte står i strid med gällande vattenskyddsföreskrifter - skulle miljödomstolen vid en samlad bedömning knappast ha kunnat komma till slutsatsen att det av Grus & Betong enligt miljödomstolen visade behovet av material som kan utvinnas ur den prövade täktverksamheten inte kan anses överväga den skada som verksamheten kan befaras orsaka på Nolby vattentäkt och miljön i övrigt.

MittSverige Vatten

MittSverige Vatten vidhåller att redan befintliga vattenskyddsföreskrifter hindrar bifall till Grus & Betongs nu sökta nya verksamhet. Miljödomstolens bedömning i den delen är riktig. MittSverige Vatten vill understryka att det avgörande inte är förhållandet att Grus & Betong vill ta grus i obruten mark. Det är i och för sig tillräckligt att kunna konstatera att det inte är fråga om befintlig verksamhet utan om en ny tillståndspliktig åtgärd, varvid omständigheten att den med ansökan avsedda marken är obruten gör så mycket tydligare att verksamheten - som lades ned 2002 - inte bedrivs i dag.

Miljödomstolens prövning enligt 12 kap.miljöbalken är riktig och grundas givetvis på den förebragta utredningen och vad som annars kan bedömas. Den år 2002 avslutade verksamheten har medfört ökad sårbarhet (minskad barriärförmåga) hos grundvattenmagasinet. Nolby grundvattentäkt - som är reservvattentäkt för en vattenabonnentkrets om drygt 110 000 personer - kommer att uppfylla de krav som kommer att ställas upp för angivande av grundvattenförekomster som riksintresse för allmän vattenförsörjning (jfr prop. 2004/05:150 s. 118). Den skada på vattentillgången som den sökta verksamheten kan befaras ge upphov till överväger vida det materialbehov som må anses visat.

Miljönämnden

Miljönämnden anser att den ansökta täkten är att betrakta som en ny täkt eftersom den nya täktfronten kommer att ligga på tidigare obruten mark och mer än 1 km från den tidigare täktfronten. Miljökontoret anser inte att den ansökta verksamheten kan betraktas som befintlig och att den därför strider mot skyddsföreskrifterna för Nolby vattentäkt.

Grus & Betong

Grus & Betong bestrider den av MittSverige Vatten anförda tolkningen att det för tillämpningen av vattenskyddsföreskrifterna avseende ny verksamhet (nyetablering) är tillräckligt att det är fråga om en ny tillståndspliktig åtgärd. Det finns inget i vattenskyddsföreskrifterna som ger stöd för en sådan tolkning och inte heller går det att finna stöd för den tolkningen i lagstiftningen. Det är i målet inte fråga om en ny tillståndspliktig åtgärd. Såsom länsstyrelsen angivit i sina yttranden till miljödomstolen (2004-10-28 s. 2, och 2005-02-23, s. 1) är det inte fråga om en ny täktverksamhet, dvs. nyetablering, så snart ett nytt tillstånd enligt miljöbalken söks, särskilt med beaktande av att den obrutna marken (i vart fall till del) omfattats av tidigare tillstånd. När det gäller frågan huruvida den föreliggande ansökan skall anses utgöra en befintlig respektive ny verksamhet (nyetablering) kan noteras att ansökan ingavs till länsstyrelsen innan det tidigare tillståndet löpte ut, varför det framstår som än märkligare att bedöma ansökan som en nyetablering. Såsom länsstyrelsen påpekat i sitt yttrande (2004-10-28, s. 2) utgör omständigheter som att det på platsen finns stationär utrustning, befintliga byggnader m.m. förhållanden som innebär att verksamheten skall bedömas som befintlig och inte som nyetablering.

MittSverige Vatten

MittSverige Vatten noterar som ostridigt att den omtalade ”obrutna marken” till ansenlig del är belägen utanför området som avsågs med täktplanen som låg till grund för tillståndet som gick ut i oktober 2002. Detta är emellertid inte av avgörande betydelse, dock att markens orörda karaktär gör det så mycket tydligare att verksamheten inte finns eller bedrivs idag. Mera väsentligt är att det inte är fråga om befintlig verksamhet utan om en ny tillståndspliktig åtgärd. I själva verket vore det orimligt om en tillståndsprövning i det förgångna - här dessutom gjord före införandet av miljöbalken - som resulterat i ett tidsbegränsat tillstånd, skulle på påstått sätt kunna för all framtid cementera tillåtligheten av att i området eller angränsande områden använda ämnen som är skadliga för grund- och ytvattnet.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Skyddsföreskrifterna för Nolby vattentäkt har fastställts med stöd av 19 kap. 2 § vattenlagen (1983:291) efter ansökan från Sundsvall Vatten AB. Enligt 19 kap. 7 § första stycket vattenlagen hade fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till fastighet rätt till ersättning om skyddsföreskrifterna medförde att pågående markanvändning avsevärt försvårades. Av tredje stycket i nämnda paragraf följde att ersättningen skulle betalas av Sundsvall Vatten. Utformningen av § 4 a) och § 5 a) i skyddsföreskrifterna för Nolby vattentäkt skall ses mot bakgrund av denna ersättningsrätt i fråga om verksamhet som pågick när föreskrifterna fastställdes år 1997. Angivna lagrum i vattenlagen motsvaras efter miljöbalkens ikraftträdande av 7 kap. 22 § samt 31 kap. 4 § första stycket punkten 4 och 7 § andra stycket i balken.

Den täktverksamhet som Grus & Betong nu söker tillstånd till utgör såsom miljödomstolen funnit sådan verksamhet som § 4 a) och § 5 a) i skyddsföreskrifterna för Nolby vattentäkt är tillämpliga på, nämligen hantering, lagring och användning av petroleumprodukter och andra för grund- och ytvattnet skadliga ämnen i inre respektive yttre skyddszon. Frågan om verksamheten skall anses som ”befintlig” eller som en ”nyetablering” är således som miljödomstolen anfört av avgörande betydelse för utgången av målet. Enligt Miljööverdomstolens uppfattning är den verksamhet som avses med Grus & Betongs ansökan - oavsett om ansökan avser tidigare tillståndsgivet men inte utbrutet material, fördjupning eller utvidgning av tidigare täktområde eller brytning i helt nytt område - att anse som en ny verksamhet vid tillämpning av miljöbalken och därmed vid tillämpningen av § 4 a) och § 5 a) i skyddsföreskrifterna för Nolby vattentäkt. Då den ansökta verksamheten således står i strid med dessa föreskrifter kan överklagandet redan av detta skäl inte bifallas.

Därtill kommer enligt Miljööverdomstolen att värdet av rent dricksvatten och behovet att skydda grundvattenförande geologiska formationer under senare år har kommit till uttryck i såväl EG-rättsliga som i nationella sammanhang, bland annat EG:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) och det svenska miljömålet Grundvatten av god kvalitet. Vid en avvägning mellan behovet av naturgrus för de ändamål som Grus & Betong angett och behovet av att för framtiden säkerställa det aktuella området för dricksvattenutvinning har, enligt Miljööverdomstolens mening, det senare intresset betydligt större tyngd och skall därför ges företräde.

På grund av det anförda skall Grus & Betongs överklagande avslås.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Marinette Andersson och f.d. hovrättsrådet Arne Kardell, referent. Enhälligt

___________________________________

BILAGA A

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

PARTER

Klagande

1. Sundsvall Vatten AB, 556503-0326, Box 189, 851 03 SUNDSVALL

Ombud: advokaten US

2. Sundsvalls kommun, Miljönämnden, 851 85 SUNDSVALL

Motparter

1. Grus & Betong i Norrland AB, 556058-5563, Box 838, 851 23 SUNDSVALL

Ombud: jur. kand. VW

2. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 871 86 HÄRNÖSAND

SAKEN

Ansökan om tillstånd enligt 12 kap 1 § miljöbalken att bedriva grustäkt inom fastigheterna Sundsvall Åh 2:20 och 16:1

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Västernorrlands län beslut 2004-06-08, dnr 541-13649-02, bilaga 1.

DOMSLUT

Med upphävande av länsstyrelsens beslut avslår miljödomstolen ansökan av Grus & Betong i Norrland AB om tillstånd enligt 12 kap 1 § miljöbalken att bedriva grustäkt inom fastigheterna Sundsvall Åh 2:20 och 16:1.

YRKANDEN

Sundsvall Vatten AB, nedan Sundsvall Vatten, och Miljönämnden i Sundsvalls kommun har yrkat att miljödomstolen upphäver länsstyrelsens beslut och avslår tillståndsansökan.

Grus & Betong i Norrland AB, nedan Grus & Betong, och länsstyrelsen har bestritt ändring.

UTVECKLING AV ÖVERKLAGANDENA

Sundsvall Vatten har till stöd för sitt överklagande anfört bl.a. följande. Grus & Betong har ansökt om tillstånd att etablera en täkt inom den yttre skyddszonen för Nolby vattentäkt. Nämnda vattentäkt, som är belägen i anslutning till Nedre

Ljungan, försörjer Njurunda tätort med dricksvatten och är reservvattentäkt för Sundsvalls och Timrå kommuner. Vattentäkten är därför synnerligen viktig för vattenförsörjningen i området. Råvattnet är så rent att det inte behöver genomgå någon behandling före distribution till renvattennätet, vilket gör täkten till en av de mest värdefulla i landet. En ansökan om att klassa området som riksintresse med avseende på vattenförsörjningen är för närvarande under behandling hos länsstyrelsen. Utgångspunkten för prövningen av täktansökan är således att Nolbytäkten har det högsta tänkbara skyddsvärde som kan tillkomma en vattentäkt för allmän vattenförsörjning. Nu gällande vattenskyddsföreskrifter för Nolby vattenskyddsområde fastställdes av länsstyrelsen i oktober 1997. Av skyddsföreskrifterna för den yttre skyddszonen framgår bl.a. att täktverksamhet och andra schaktningsarbeten inte får ske till lägre nivå än en meter över högsta naturliga grundvattennivå (§ 5 e) och att det, med undantag för befintlig verksamhet, är förbjudet att hantera petroleumprodukter och andra för grund- och ytvattnet skadliga ämnen (§ 5 a jämfört med § 4 a). Undantaget för befintlig verksamhet gäller i den mån verksamheten är förenlig med bl.a. bestämmelserna i miljöbalken. Grus & Betong har tidigare bedrivit täktverksamhet i den inre skyddszonen. Nämnda verksamhet etablerades långt innan de nuvarande skyddsföreskrifterna beslutades och avslutades 2002. Brytfronten för den sökta platsen skulle bli identisk med den västliga gränsen för det gamla tillståndet. Enligt bolaget måste med befintlig verksamhet förstås sådan verksamhet där tillstånd finns. I den sökta verksamheten kommer ansenliga mängder produkter som kan skada grund- och ytvatten att hanteras. T.ex. förekommer bränsle i arbetsfordon, arbetsmaskiner och besökande fordon. Vidare avses bränsle och kemikalier mellanlagras inom täktområdet. Den sökta verksamheten strider således mot förbudet att hantera för grund- och ytvatten skadliga ämnen inom det yttre skyddsområdet för Nolby vattentäkt. Även om verksamheten skulle bedömas vara befintlig strider den likväl mot nämnda förbud eftersom den, med hänsyn till omfattningen av hanteringen av för grund- och ytvatten skadliga ämnen, inte kan anses förenlig med bestämmelserna i 1-3 kapmiljöbalken. Verksamheten kan inte heller anses förenlig med riksdagens mål gällande grundvattnets kvalitet och ramdirektivet för vatten (Europaparlamentets och Rådets direktiv 2000/60/EG), vilket bl.a. syftar till att säkerställa grundvattnets kvalitet. När det gäller innehållet i vattenskyddsföreskrifter sägs bl.a. följande i Naturvårdsverkets allmänna råd till 7 kap 22 § miljöbalken, NFS 2003:16.

”I föreskrifter för vattenskyddsområde bör anges att materialtäkt är förbjuden i primär och sekundär skyddszon för grundvattentäkt och i primär skyddszon för ytvattentäkt. För husbehovstäkter bör föreskrivas om krav på tillstånd. Oljespill får ej förekomma. Det bör även föreskrivas att tillfartsvägar till täkter så långt möjligt skall vara avspärrade.”

Den skyddsnivå som kommer till uttryck i nämnda råd är enligt bolaget även ett uttryck för vad som är att betrakta som skälig aktsamhet och hänsyn enligt 2 kapmiljöbalken (jmf. miljööverdomstolens domar den 15 maj 2002 i mål M 4900/00 och M 4902/02 och dess dom den 12 september 2002 i mål M 9536-99). Detta är alltså en begränsning i förfoganderätten som den planerade verksamhetsutövaren är skyldig att iaktta av egen drift. Uttaget av naturgrus medför att det yttre finkorniga marklagret, inklusive befintlig vegetation, avlägsnas. Till följd härav kan infiltrationen och neutraliseringen av regnvatten befaras att avsevärt försämras, vilket ökar risken för att föroreningar når grundvattnet. Risken för att täktverksamheten skall ge upphov till utsläpp, såväl punktutsläpp som diffusa utsläpp, går inte att helt förebygga. Ett olje- eller dieselutsläpp kan ge upphov till ansenliga kostnader för det allmänna och i värsta fall slå ut vattentäkten för all framtid. Vad gäller prövningen enligt 12 kap 2 § miljöbalken ger den utredning som Grus & Betong presenterat inte stöd för att det föreligger ett sådant behov av grusmaterialet som är en förutsättning för att kunna bifalla ansökningen. Det är under inga omständigheter visat att behovet överväger den skada på grundvattentillgången som kan befaras. Materialbehovet kan mycket väl tillgodoses genom de befintliga täktområdena i regionen. Detta gäller även efterfrågan på finare fraktioner. Det kan i sammanhanget konstateras att Grus & Betong förfogar över en bergtäkt på ca en mils avstånd från det område som ansökan avser. Av riksdagens miljökvalitetsmål följer dessutom att naturgrus skall nyttjas endast när ersättningsmaterial inte kan komma i fråga m.h.t. användningsområdet och det regionala målet.

Miljönämnden har till stöd för sitt överklagande anfört bl.a. följande. Nolby vattentäkt betraktas som ett av Europas renaste stadsvatten. Det unika med täkten är att reningen sker på naturlig väg genom infiltration i Ljungans sand- och grusåsar. Ingen ytterligare rening av vattnet eller tillsatser av kemiska ämnen behövs. För att bibehålla den höga vattenkvalitén är det av avgörande betydelse att åsformationerna bibehålls intakta. På grund av uttaget av grundvatten i täkten sker den största nybildningen av grundvatten genom infiltration i åsen från Ljungan. Förändringar av åsen kan dels ändra infiltrationen, dels öka andelen ytvatten som inte längre filtreras och renas i markskikt, humus, sand och gruslager. Ytvatten som når grundvattnet denna väg har ofta försurande egenskaper samt förhöjda föroreningshalter. Den höga kvalitén på dricksvattnet från Nolby vattentäkt har sitt ursprung i de sand- och grusformationer som omger Ljungan. Under de senaste 10 åren har täktbotten vid minst två tillfällen legat under grundvattenytan. De säkerhetsmarginaler som tagits till högsta grundvattennivån har uppenbarligen inte inbegripit de naturliga fluktuationer av nederbördsmängder som påverkar Ljungans varierande nivåer och flöden. Den meterologiska expertisen är dessutom enig om att man i framtiden får vara beredd på återkommande perioder med mycket stora nederbördsmängder. I det område där Grus & Betong fått tillstånd tenderar älven att äta sig in i åsformationen. Det säkerhetsavstånd som anges som villkor för tillståndet är därför varken relevant eller säkert ur ett längre perspektiv. På grund av nämnda risker är det klart olämpligt att bedriva täktverksamhet inom området. Såväl driften av täkten som transporter till och från denna innebär oacceptabla risker för förorening. Ett flertal EU-direktiv, internationella, nationella och regionala miljömål talar emot en fortsatt exploatering av grusåsarna i nedre Ljungan. Området där den planerade täkten är belägen har dessutom ett stort ekologiskt bevarandevärde. Den mäktiga grus/sandåsen i kombination med den omedelbara närheten till älven skapar förutsättningar för ett rikt djur- och växtliv. Den naturtyp som dominerar utgörs av frodig, fuktig lövskog. Området genomkorsas av två skyddsvärda bäckraviner.

Ljungans dalgång är med hänsyn till bl.a. det rörliga friluftslivet och att det finns flera fritidsboende i området, ett känsligt område för störningar i form av buller och damm. På norra sidan av Ljungan finns ett antal närboende från vilka det kommit invändningar om verksamheten. Dessa närboende har inte varit med i samrådsprocessen. Vad gäller behovet av det material som avses utvinnas finns, enligt Cement & Betong Institutet, idag en teknik för att tillverka betong med bergkross. Enligt ett nationellt miljömål skall naturgrusanvändningen halveras till år 2010.

Länsstyrelsen har vidhållit de bedömningar som har gjorts i det överklagade beslutet samt därutöver anfört bl.a. följande. Länsstyrelsen har lagt stor vikt vid skyddet av naturvärden och av bäckraviner. Bl.a. har ett särskilt villkor till skydd för den relativt orörda ravinen i väster föreskrivits. De närboende i området har haft tillfälle att yttra sig i det utökade samrådet som annonserats av Grus & Betong i de två största dagstidningarna i området. I gällande skyddsföreskrifter för Nolby vattentäkt finns inget totalförbud mot täktverksamhet i den yttre skyddszonen. Föreskrifterna anger att endast befintliga verksamheter, som inte strider mot miljöskyddslagen samt eventuella föreskrifter som kan komma att meddelas för grundvattnet, får hantera för verksamheten normala mängder petroleumprodukter och kemikalier. Länsstyrelsen anser inte att verksamheten, trots att nytt tillstånd söks, skall betraktas som en nyetablering, särskilt då täktverksamhet varit etablerad i området sedan 1947. Länsstyrelsen har i sin bedömning vägt in miljöbalkens mål, riksdagens miljömål, de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapmiljöbalken och hushållningsbestämmelserna i 3 kapmiljöbalken. Vad gäller försiktighetsprincipen vill länsstyrelsen förtydliga sin bedömning enligt följande. De av länsstyrelsen föreskrivna villkoren till skydd för grundvattnet är mer omfattande än de skyddsåtgärder som verksamhetsutövaren åtagit sig. Detta har gjorts bl.a. med hänsyn till ny lagstiftning, ramdirektivet för vatten samt nationella och regionala miljömål i syfte att ytterligare skydda grundvattnet jämfört med de skyddsföreskrifter som finns för området. Vad gäller behovet av täktmaterial har länsstyrelsen inte funnit skäl att ifrågasätta Grus & Betongs bedömning härom.

Grus & Betong har anfört bl.a. följande. Bolaget bestrider att det är fråga om en etablering av en ny täkt. Tillståndet avser istället en utvidgning av en befintlig täkt dock med annat brytningsområde i västlig riktning, vilket framgår av täktplan och efterbehandlingsplan. I länsstyrelsens tillståndsbeslut från 1995 anges att det är fråga om ”fortsatt täkt”. Att ett nytt tillstånd meddelas är inte detsamma som att en ny täkt etableras. Befintliga byggnader, vägar, verksamhetsföremål och tidigare tillstånd är exempel på omständigheter som talar emot att det är fråga om en nyetablering. Till stöd för att det inte är fråga om en ny täkt åberopas även den omständigheten att länsstyrelsen i sitt tillståndsbeslut från 1995 uttalat att tidigare tillstånd inte fullt ut utnyttjats vad avser uttagsmängd. Exploateringen har inte heller nått täktplanegränsen i väster. Den sökta täktverksamheten utgör, med de försiktighetsmått som föreskrivits i länsstyrelsens beslut, inget hot mot Nolby vattentäkt. Den grundvattennivå som stadgas i 5 e § i skyddsföreskrifterna för Nolby vattentäkt kommer att iakttas av bolaget, vilket även framgår av villkoren för tillståndet. Bolaget har i ansökan redovisat sin avsikt att lägga täktbotten högre än högsta uppmätta vattenstånd i Ljungan, dvs. flera meter över grundvattenytan. Då verksamheten är att betrakta som befintlig strider den inte mot 5 a och 4 a §§ i skyddsföreskrifterna för Nolby vattentäkt. Den hantering av petroleumprodukter som förekommer i den av bolaget tidigare bedrivna verksamheten i området består endast av en täktmaskin som vid full tankning hanterar ca 200 liter diesel. Den hydraulolja som används är nedbrytbar och inte toxisk. Enligt gällande vattenskyddsföreskrifter får hantering av normala mängder petroleumprodukter och kemikalier ske i befintliga verksamheter. Trafiken till och från täkten i Åh är av mycket ringa omfattning eftersom bolaget endast transporterar material till betongfabriken. Som mest rör det sig om drygt fyra transporter per dag. Sammanfattningsvis kan konstateras att skyddsföreskrifterna för Nolby vattentäkt har iakttagits. Verksamheten strider inte mot miljöbalkens och riksdagens miljökvalitetsmål. Vad gäller behovet av täktmaterial är det, med hänsyn till de krav som bl.a. Vägverket och Banverket ställer på sina entreprenörer, inte möjligt att tillverka all betong av helkrossad ballast. För de högre kvaliteterna krävs fortfarande naturgrus. Det grus som utvinns i det aktuella området är av särskilt god kvalitet och lämpar sig väl för betongtillverkning av hög kvalitet. Verksamheten strider inte mot hänsyns- och hushållningsbestämmelserna i 2 och 3 kapmiljöbalken.

Grus & Betong har till stöd för sin talan åberopat ett utlåtande från XX Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), avseende miljöpåverkan vid grusuttag från aktuell täkt. Av utlåtandet framgår bl.a. följande. Hantering av diesel och oljor samt haverier och olyckor med täktfordon utgör de största föroreningsriskerna i Åh grustäkt. De redan vidtagna åtgärderna, som bl.a. innebär att fordon tankas på hårdgjorda ytor, tillsammans med de i täktansökan redovisade och planerade åtgärderna gör att risken för läckage av oljeprodukter som kan sprida sig ned i marken och nå grundvattnet är mycket liten. Det sökta uttaget av naturgrus skall ske inom ett litet område i en del av åsen där andelen sand dominerar. Markens genomsläpplighet är liten i sand, vilket gör att risken för att oljeprodukter skall leta sig ned till grundvattnet minskar. Täktbotten kommer att ligga minst 3 meter över högsta grundvattenyta. Grundvattenströmningen sker mot norr i riktning mot Ljungan. En eventuell grundvattenförorening inom täktområdet kommer därför att röra sig mot Ljungan, där utspädningseffekten är stor och effekterna av en förorening knappast skulle överstiga bakgrundshalterna i Ljungan. Innan en eventuell förorening nått Ljungan kommer den sannolikt att fastläggas i det sandiga materialet mellan täktområdet och Ljungan. Någon östlig grundvattenströmning genom täktområdet mot Nolby vattentäkt förekommer inte, vilket innebär att eventuella föroreningar från täktområdet inte direkt kan nå brunnarna i Nolby. Eventuella föroreningar inom täktområdet, förorsakade genom olyckor eller haverier, utgör således inte någon direkt risk för vattentäkten.

BEMÖTANDEN

Sundvall Vatten har i bemötande anfört bl.a. följande.

Materialbehov

Cement & Betong Institutet har sedan flera år tillbaka ansett det vara fullt möjligt att tillverka högkvalitativ betong med krossad ballast istället för med naturgrus. Vidare har SGU fastslagit att krossat berg redan idag kan användas vid allt slags vägbyggande, för utförande av dränerande och kapillärbrytande skikt, för sandning av väg och som sättsand för plattor och kantsten. För lekytor, där idag natursand dominerar, krävs inte okrossat material. Inom betongtillverkningen finns idag en fabrik som levererar betong med ballast baserad på krossat berg. Även om överföring till övrig teknisk industri inte är direkt möjlig bör det, på tekniska grunder, vara möjligt att ersätta naturgrus med krossat material ner till ca 2 mm. Endast när det gäller krossad ballast <2 mm krävs ytterligare teknikutveckling för säkerställande av betongkvalitet. Det kan inte vitsordas att grus av det slag som finns inom det sökta täktområdet är en bristvara i närområdet. Länsstyrelsen har uttalat att användningen av naturgrus minskar i länet, helt i enlighet med regionala och nationella miljömål. Mot denna bakgrund kan sökandebolaget inte anses ha visat erforderligt materialbehov.

Täktens förenlighet med skyddsföreskrifterna för Nolby vattentäkt

Vid bedömningen av om verksamheten är att betrakta som befintlig eller som en etablering, är det utan betydelse att Grus & Betong bedrivit täktverksamhet i närheten av det sökta täktområdet eller att bolaget, på kilometeravstånd från nämnda plats, har kvar förrådsbyggnad och maskinell utrustning. Av betydelse är däremot att ansökan innefattar önskemål om etablering på annan plats och utanför det geografiska område som avsågs med 1995 års täktplan och tillstånd. Såväl brytfronten som brytriktningen är ny. Eftersom 1995 års tillstånd gick ut 2002 och därtill avsåg annan plats än den nu sökta kan det inte vara tal om någon befintlig verksamhet. Slutsatsen är att den sökta verksamheten möter hinder enligt 5 a § jämfört med 4 a § i gällande vattenskyddsföreskrifter för Nolby vattentäkt eftersom verksamheten dels inte är befintlig, dels inbegriper hantering av för grund- och ytvatten skadliga ämnen. Fråga om dispens enligt 7 kap 26 § miljöbalken har inte prövats. Även om den sökta verksamheten inte skulle anses innefatta ny verksamhet är det i vart fall fråga om utvidgad verksamhet. Även i sådant fall gäller att platsen skall vara lämplig med hänsyn till 1 och 3 kapmiljöbalken.

Risk för grundvattenförorening

Till stöd för sin talan åberopar Sundsvall Vatten ett utlåtande från XX, SWECO VIAK, som dels gjort en bedömning av täktens miljöpåverkan, dels granskat XX:s utlåtande. Av XX:s utlåtande framgår i huvudsak följande. X:s PM uppfyller inte gängse krav på miljöriskbedömning och har därför ett begränsat värde. Det är uppenbart att grundvattnet både lokalt och regionalt tidvis strömmar från den sökta platsen för grustäkt till brunnsområdet. Grundvattnet har denna flödesriktning vid de tillfällen då vattennivån i Ljungan är högre än grundvattennivån. Den åsformation inom vilken Grus & Betong vill ta grus mottar och avger vatten till Ljungan. Ett ofrivilligt utsläpp av 200-600 liter petroleum på en yta om 5 m2 är tillräckligt för att ge ett mättat vertikalt flöde ner till grundvattenytan på ett djup av 1,45-4,45 meter. Det är osannolikt att en sådan petroleummängd hinner tas om hand i tid. Risken för att en förorening från verksamheten i grundvattnet skall transporteras med grundvattenströmmen österut är mot redovisad bakgrund att betrakta som beaktansvärd.

Tidigare bedriven verksamhet

Tillstånd bör även vägras med hänsyn till hur Grus & Betong tidigare har bedrivit täktverksamhet i området varvid skyddsföreskrift om minsta skyddsavstånd till grundvatten överträtts vid ett antal tillfällen. Av nämnda yttrande från X framgår att grundvattennivån beräknats vara belägen blott 0,6 meter under markytan i medeltal vart 1 000:de dygn. Enligt gällande vattenskyddsföreskrifter skall avståndet till ”högsta naturliga grundvattennivå” vara minst 1 meter. Täktbotten har således legat och ligger väsentligt lägre än det föreskrivna skyddsavståndet. Detta är av betydelse vid bedömningen av om samma verksamhetsutövare kommer att fullgöra sina skyldigheter i en ny täktverksamhet. Det har också betydelse vid prövningen av om en ny täkt i nytt område över samma grundvattenmagasin är förenlig med vattenskyddet med hänsyn till den ökade sårbarhet som den tidigare täktverksamheten medfört.

Länsstyrelsen har i bemötande anfört bl.a. följande. Sundvall Vatten anför bl.a. att tillstånd bör vägras med hänsyn till att Grus & Betong inte har fullgjort sina förpliktelser enligt tidigare tillstånd. Enligt vad länsstyrelsen erfar har de misstag som gjorts under tidigare tillståndsperioder åtgärdats så att skyldigheterna är fullgjorda. Tillsynsmyndigheten har inte heller anfört något annat under prövningen varför länsstyrelsen bedömer att tillstånd inte kan vägras av detta skäl

Grus & Betong har i bemötande anfört bl.a. följande.

Materialbehov

Det är idag inte fullt möjligt att tillverka högkvalitativ betong med krossad ballast istället för med naturgrus. Den process som finns idag befinner sig enligt Betong & Cement Institutet i ett utvecklingsskede men är ännu inte färdigutvecklad. Erforderliga resultat har ännu inte uppnåtts. Då det är en självklarhet för bolaget att hushålla med naturmaterialet prioriteras användningen till betong, vilket är det ändamål gruset uteslutande kommer att användas till. När det är möjligt används ballastmaterial i betongen. Av domstolspraxis följer att det är marknadens efterfrågan som avgör om det finns behov av det material som kan utvinnas. Man kan därför inte ställa för höga krav på behovsutredningen. Av täktmaterialet utgörs ca 90 procent av fraktioner i spannet 0-4 mm. Denna kvalitet förekommer inte på någon annan plats i trakten. Kännedom om alternativa uttag är okänd då Sundsvalls kommun inte har upprättat någon grusförsörjningsplan. Mot bakgrund av vad bolaget anfört i målet och att behovsutredningen styrs av marknadens efterfrågan måste bolaget anses ha visat att det föreligger ett behov av det material som kan utvinnas ur täkten.

Verksamhetens förenlighet med skyddsföreskrifterna för Nolby vattentäkt

Den omständigheten att det tidigare tillståndet löpte ut den 30 september 2002 medför inte att det kan vara fråga om en etablering, särskilt då bolaget ingav ansökan om fortsatt täktverksamhet före nämnda datum. Endast det förhållandet att ett nytt tillstånd meddelas medför inte att en ny verksamhet etableras.

Alternativa lokaliseringar

Bolaget har i ansökan redovisat alternativa lokaliseringar. När det gäller den grustäkt som bolaget innehar dryga milen från nu aktuell täkt är materialet i den täkten inte av tillräckligt hög kvalitet.

Risk för grundvattenförorening

Grus & Betong åberopar ett kompletterande utlåtande från XX (SGU). Av utlåtandet framgår bl.a. följande. I Åh grustäkt finns tre observationsrör för grundvatten, ett i västra delen vid platsen för nu aktuell ansökan, ett i mellersta delen och ett i östra delen av täktområdet. Avståndet mellan de yttre rören är ca 1 500 meter och grundvattnets maximala nivåskillnad däremellan är ca 5 cm. Detta medför att det i normalfallet inte föreligger några snabba transporthastigheter inom grustäktens område. Med utgångspunkt från uppmätta medel- respektive mediannivåer i observationsrören kan grundvattnets transporthastighet beräknas till 0,40 respektive 0,52 meter/dygn mellan det mittersta och östra röret. Avståndet mellan dessa rör är ca 900 meter och nivåskillnaderna för grundvattenytorna är 0,17 respektive 0,24 meter. Mellan det västra och mittersta röret transporteras vattnet för det mesta västerut. Om man räknar på de tre gånger, under den dryga sex år långa mätserien, som vattnet rört sig från det västra röret till det mittersta röret kan grundvattnets transporthastigheter vid dessa tillfällen beräknas till mellan 0,14 och 0,84 meter/dygn. Om man bortser från den nordliga grundvattenströmningen från höjdområdet söder om täktområdet och förutsätter att det alltid föreligger en strömning österut med en medelhastighet om 0,5 meter/dygn skulle det ta över nio år för en partikel att röra sig från täktområdet till en punkt 200 meter öster om det östra röret. Med stöd av X:s beräkningar skulle det därefter ta ytterligare 20 månader för en partikel att nå Nolby brunnsområde, dvs. totalt ca 11 år från täktområdet till brunnsområdet. I dessa beräkningar har ingen hänsyn tagits till att det finns en stark nordlig ström. Liedholms bedömning av den tid när det föreligger grundvattenströmning i östlig riktning, dvs. mot brunnsområdet, förutsätter att Ljungans nivå samtidigt ligger högre än grundvattennivån. Eftersom Ljungans nivå inte alltid är högre än grundvattnets nivå under denna tid förekommer den rent östliga komponenten i praktiken under kortare tider än Liedholm angett i sitt utlåtande. I Naturvårdsverkets vägledning för vattenskydd, Handbok 2003:6, Vattenskyddsområde, sägs att uppehållstiden för grundvatten från den yttre gränsen för den sekundära skyddszonen (motsvarar yttre skyddsområdet) till vattentäktzonens gräns bör vara minst ett år. X:s beräkning av transporttiden från en punkt 200 meter öster om det östra röret till Nolby brunnsområde gäller inte för täktområdet, där helt andra förhållanden råder. X:s beräkningar utgår från en punkt som ligger ca 1 km väster om Nolby brunnsområde i ett orört avsnitt av åsen, där markhöjden ligger på ca +26 m ö h, lutande österut mot brunnsområdets markyta på ca + 17 m ö h. Området i fråga är sannolikt också påverkat av det kontinuerliga uttaget av vatten vid brunnsområdet, där en sänktratt bildats. Den aktuella ansökan gäller ett område som är beläget ca 2 900 meter väster om Nolby brunnsområde. Det är därför inte relevant att göra beräkningar av transporthastigheten enbart i närheten av brunnsområdet, utan man måste även beakta transporthastigheter inom övriga delar av området. Sammanfattningsvis vidhålls tidigare redovisad uppfattning.

Tidigare bedriven verksamhet

Det tillbakavisas att bolaget skulle ha brutit mot gällande skyddsföreskrifter. År 2000 översvämmades Ljungan på en sträckning av flera mil varvid älven även bröt in i täkten. Det var således inte fråga om grundvatten utan älvvatten. Någon risk för förorening förelåg aldrig.

Sundvall Vatten har i bemötande av XX kompletterande utlåtande anfört bl.a. följande. X:s tillämpade transporttider är medeltransporttider. Detta är missvisande och inbegriper en stor förenkling. Arnbom överväger inte alternativa eller troliga genomsläppligheter, gradienter eller effektiva porositeter för att med utgångspunkt i sådana värden belysa frågan om hur kort transporttiden kan vara. Sannolikheten för att de av X angivna medeltransporthastigheterna underskrids är enligt bolaget mer än 50 procent. En så låg grad av säkerhet kan inte accepteras i den riskanalys som måste till i detta fall. Sålunda kan ett enda grusigare skikt transportera stora mängder grundvatten betydligt snabbare än omgivande sandigt grus. Transporttiden kan vara 10 gånger snabbare eller mera. Sådana grusiga skikt har också påträffats i denna grusås och finns sannolikt även i det aktuella avsnittet av åsen. Även grundvattengradienten har stor betydelse för transporthastigheten. Beroende på Ljungans nivåfluktuationer bildas olika gradienter. Störst gradient kan förväntas vid stora flöden och höga nivåer i Ljungan. Transporthastigheten i grundvattnet kan då öka betydligt. X:s beräkningar omfattar inte tillfällen när så är fallet. Bolaget har tydlig dokumentation i form av vattenanalyser som visar att variationer i transporthastighet medför kemiska variationer bl.a. i grundvattnets alkalinitet, hårdhet och ledningsförmåga. Under någon månad efter en period med höga nivåer i Ljungan är halterna av dessa ämnen lägre än annars. Detta är ett tydligt tecken på att grundvattnets uppehållstid är kortare och dess flöde snabbare. Oavsett vad som anförts till bemötande av vad Arnbom anfört om transporttider kan eller bör transporttiden inte vara bestämmande för vilka hänsyn som måste tas till vattenskyddet.

DOMSKÄL

Verksamhetens förenlighet med vattenskyddsföreskrifterna för Nolby vattentäkt

Täktområdet är beläget inom den yttre skyddszonen för Nolby vattentäkt. Enligt § 5a jämfört med § 4a i skyddsföreskrifterna för nämnda vattentäkt, vilka fastställts av länsstyrelsen i Västernorrlands län den 10 oktober 1997, får verksamhet som omfattar hantering, lagring och användning av petroleumprodukter, samt för grund- och ytvatten skadliga ämnen, inte etableras inom den yttre skyddszonen. Det är ostridigt att den aktuella täktverksamheten är en sådan verksamhet som avses i nämnda föreskrifter. Det är således avgörande för verksamhetens förenlighet med skyddsföreskrifterna att den kan bedömas som befintlig och inte som en ny etablering. Av utredningen i målet framgår att ansökan avser ett nytt tillstånd att få bedriva grustäkt på tidigare obruten mark. Under sådana förhållanden måste verksamheten, enligt miljödomstolen, vara att betrakta som en nyetablering. Den omständigheten att det tidigare har funnits en fastställd täktplan för området och att Grus & Betong tidigare har bedrivit täktverksamhet nära nu aktuell plats, medför inte att den ansökta verksamheten kan betraktas som befintlig. Den sökta täktverksamheten strider således mot skyddsföreskrifterna för Nolby vattentäkt.

12 kapmiljöbalken

Vid prövning av en ansökan om tillstånd till täkt skall, enligt 12 kap 2 § miljöbalken, behovet av det material som kan utvinnas vägas mot de skador på djur- och växtlivet och miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka. Av nämnda bestämmelse följer att tillstånd inte får lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon särskilt skyddsvärd djur - eller växtart. Som grund för prövningen gäller också de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapmiljöbalken liksom hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kapmiljöbalken. Nämnda bestämmelser skall ses mot bakgrund av portalbestämmelsen i 1 kap. 1 § miljöbalken, som fastslår att bestämmelserna i miljöbalken syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö samt att balken skall tillämpas så att - såvitt nu är av intresse - människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter och att mark och vatten används så att en från ekologisk och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas.

När det gäller behovet av det material som kan utvinnas ur täkten framgår av utredningen bl.a. följande. I dagsläget saknas en tillförlitlig teknik att tillverka betong av de finare kvalitéerna med en fraktionsstorlek på grus < 2 mm. Materialet i täkten är enligt Grus & Betong lämpligt för detta ändamål och finns inte att tillgå i annan täkt i närområdet. Miljödomstolen saknar skäl att ifrågasätta bolagets uppgifter härom. Grus & Betong får därför anses ha visat att det föreligger ett behov av det material som kan komma att utvinnas ur täkten. Mot detta behov skall främst vägas den eventuella risk för förorening av vattentäkten i Nolby som den sökta täktverksamheten, inklusive transporter till och från täktområdet, kan befaras orsaka. Enligt miljödomstolen ger den utredning som finns redovisad i målet stöd för den slutsatsen att det finns en sådan beaktansvärd risk. I riskbedömningen bör särskilt vägas in den betydelse som Nolbytäkten har för dricksvattenförsörjningen i området. Av utredningen i målet framgår att täkten försörjer ett stort antal hushåll i Njurunda med dricksvatten och att den är reservvattentäkt för Sundsvalls stad och Timrå kommun. Vidare framgår att vattnet håller så hög kvalitet att det kan distribueras ut till dricksvattennätet utan föregående rening. Det allmänna intresset av att skydda vattentäkten mot yttre påverkan måste mot denna bakgrund anses vara synnerligen starkt. Vid en samlad bedömning finner miljödomstolen att behovet av det material som kan utvinnas ur täkten inte kan anses överväga den skada som verksamheten kan befaras orsaka på Nolby vattentäkt och miljön i övrigt. Med hänsyn härtill och eftersom verksamheten enligt ovan befunnits strida mot vattenskyddsföreskrifterna för Nolby vattentäkt, kan den sökta täktverksamheten inte anses tillåtlig. Ansökan skall därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagandeskrift ställd till Svea Hovrätt, Miljööverdomstolen, senast 2005-06-09 Prövningstillstånd krävs.

På miljödomstolens vägnar

Jim Emilsson

I avgörandet (enhälligt) har deltagit chefsrådmannen Jim Emilsson, miljörådet Inge Bodin samt sakkunnigledamöterna Carl-Halvar Halvarsson och Sven-Olof Gustafsson. Föredragande har varit beredningsjuristen Henrik Malmberg.