Ramdirektiv

Legaldefinitioner 15

Punkt 80 Förslag till avgörande i mål C-231/15

Med hänsyn till vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen besvarar den tolkningsfråga som ställts av Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) enligt följande: ”1) Artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet), ställd i relation till rätten till ett effektivt rättsmedel inför domstol, ska tolkas på följande sätt: Överklagandeinstanserna får ogiltigförklara beslut från de nationella regleringsmyndigheterna som de har att pröva och i samband med detta bestämma att verkningarna av en dom om ogiltigförklaring även ska omfatta de rättsverkningar som besluten redan har haft. Det förhållandet att rättsverkningarna av regleringsmyndigheternas beslut ska bestå, såvida inte överklagandeinstanserna beslutar om inhibition, är förenligt med det förhållandet att en efterföljande ogiltigförklaring av sådana beslut även omfattar, med verkan ex tunc, de rättsverkningar som besluten har haft. 2) När den nationella rätten så medger, kan ogiltigförklaringen av de nationella regleringsmyndigheternas beslut, i undantagsfall, enbart få verkan ex nunc. Detta gäller under förutsättning att överklagandeinstansen anser att detta är lämpligt av tvingande skäl som hänger samman med upprätthållandet av rättssäkerheten och skyddet för berättigade förväntningar, eller för att säkerställa tredje mans rättigheter eller av skäl av allmänintresse.”

Punkt 1 Förslag till avgörande i mål C-243/21

I begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Warszawie (Regionala domstolen i Warszawa, Polen) ställs två frågor rörande tolkningen av direktiv 2014/61/EU om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation. För det första, utgör direktiv 2014/61, när det läses mot bakgrund av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), och direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), hinder för att en nationell regleringsmyndighet ålägger villkor för en tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät som inte har ett betydande marknadsinflytande på den relevanta marknaden? För det andra, utgör direktiv 2014/61 hinder för att en nationell regleringsmyndighet ålägger teleoperatörer villkor i syfte att möjliggöra tillträde till deras fysiska infrastruktur, när det inte föreligger någon tvist om sådant tillträde?

Punkt 2 Förslag till avgörande i mål C-28/15

Detta är väsentligen föremålet för de båda frågor som hänskjutits av College van Beroep voor het bedrijfsleven (förvaltningsrättslig överrätt i ekonomiska frågor, Nederländerna) i samband med tolkningen av artikel 4.1 och artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 (nedan kallat ramdirektivet), och av artiklarna 8 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), i ändrad lydelse enligt direktiv 2009/140 (nedan kallat tillträdesdirektivet).

Punkt 105 Förslag till avgörande i mål C-282/13

Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen besvarar den tolkningsfråga som ställts av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) på följande sätt: Artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, ska tolkas så, att rätten att överklaga ett sådant beslut om tillstånd till överlåtelse av nyttjanderätter för frekvenser som en regleringsmyndighet fattar enligt artikel 5.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, tillkommer varje företag som konkurrerar med de företag som deltar i en sådan transaktion, för det fall att transaktionen på ett avgörande sätt kan påverka det överklagande företagets inflytande på marknaden.

Punkt 24 Förslag till avgörande i mål C-284/04

Direktiv 97/13 upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv). I motsats till direktiv 97/13 föreskrivs i artikel 9.3 i direktiv 2002/21 att medlemsstaterna får tillåta företag att överföra rättigheter att använda radiofrekvenser med andra företag.

Punkt 1 Förslag till avgörande i mål C-3/14

Domstolen har i förevarande begäran om förhandsavgörande anmodats att klargöra tillämpningsområdet för det anmälningsförfarande som inrättats av unionslagstiftaren i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv).

Punkt 22 Förslag till avgörande i mål C-369/04

Direktiv 97/13 upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv). I motsats till direktiv 97/13 föreskrivs i artikel 9.3 i direktiv 2002/21 att medlemsstaterna får tillåta företag att överföra rättigheter att använda radiofrekvenser med andra företag.

Punkt 56 Förslag till avgörande i mål C-424/15

Mot bakgrund av det som anförs ovan föreslår jag att domstolen ger följande svar på de frågor som har ställts av Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien): Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, ska tolkas så, att det inte hindrar att en nationell regleringsmyndighet i samband med en institutionsreform slås samman med andra regleringsmyndigheter, såsom regleringsmyndigheterna för konkurrens, postsektorn eller energisektorn, förutsatt att de nationella regleringsmyndigheternas uppgifter enligt direktiv 2002/21, i dess ändrade lydelse, kan utföras med iakttagande av de krav och garantier som föreskrivs i det direktivet, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva. Artikel 3.3a i direktiv 2002/21, i dess ändrade lydelse, ska tolkas så, att en nationell regleringsmyndighets oberoende undergrävs om ordföranden eller en styrelseledamot, till följd av en institutionsreform som innebär att regleringsmyndigheten slås samman med andra regleringsmyndigheter, avsätts före mandattidens slut utan att det antas några övergångsbestämmelser som gör det möjligt att garantera att ordförandens mandattid iakttas och att styrelseledamotens mandattid ändras.

Punkt 1 Förslag till avgörande i mål C-426/05

Verwaltungsgerichtshof (Österrike) har, genom förevarande begäran om förhandsavgörande, ställt två frågor till domstolen rörande tolkningen av artiklarna 4 och 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv).

Punkt 3 Förslag till avgörande i mål C-438/04

I förevarande mål har Cour d'appel de Bruxelles (nionde avdelningen) hänskjutit frågor till domstolen om tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv).

Punkt 34 Förslag till avgörande i mål C-578/18

Domen i målet Tele2 Telecommunication avsåg tolkningen av, bland annat, artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv). Tvisten vid den nationella domstolen rörde ett företags rätt att överklaga ett beslut från en tillsynsmyndighet som var riktat åt ett konkurrerande företag inom ramen för ett administrativt förfarande för marknadsanalys som handlades av tillsynsmyndigheten enligt detta direktiv. Med andra ord var det redan klarlagt att ramdirektivets materiella tillämpningsområde omfattade detta mål när domstolen, i domen i målet Tele2 Telecommunication, fann att artikel 4 i detta direktiv och principen om ett effektivt domstolsskydd som garanteras enligt unionsrätten, innebar skydd för tredje parts rättigheter som berördes av ett beslut från tillsynsmyndigheten i fråga i detta mål.

Punkt 107 Förslag till avgörande i mål C-61/12

Mot bakgrund av ovan redovisade överväganden föreslår jag att domstolen meddelar följande dom: 1) Republiken Polen har i mål C‑639/11, i likhet med Republiken Litauen i mål C‑61/12, underlåtit att fullgöra sina respektive skyldigheter enligt artikel 2a i rådets direktiv 70/311/EEG av den 8 juni 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om styrinrättningar för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon, i dess senast ändrade lydelse enligt kommissionens direktiv 1999/7/EG av den 26 januari 1999, och artikel 4.3 i direktiv Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv), samt enligt artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF, genom att bibehålla nationella bestämmelser som får till följd att registreringen i dessa stater av fordon vilkas styrinrättning är placerad på höger sida, oavsett om de är nya eller tidigare har registrerats i en annan medlemsstat, villkoras av att styrinrättningen flyttas till vänster sida. 2) Republiken Polen förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i mål C‑639/11 och Republiken Litauen förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i mål C‑61/12. 3) Republiken Litauen ska bära sina kostnader i samband med sin intervention i mål C‑639/11, medan Republiken Estland och Republiken Polen ska bära sina respektive kostnader i samband med sin intervention i mål C‑61/12.

Punkt 107 Förslag till avgörande i mål C-639/11

Mot bakgrund av ovan redovisade överväganden föreslår jag att domstolen meddelar följande dom: 1) Republiken Polen har i mål C‑639/11, i likhet med Republiken Litauen i mål C‑61/12, underlåtit att fullgöra sina respektive skyldigheter enligt artikel 2a i rådets direktiv 70/311/EEG av den 8 juni 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om styrinrättningar för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon, i dess senast ändrade lydelse enligt kommissionens direktiv 1999/7/EG av den 26 januari 1999, och artikel 4.3 i direktiv Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv), samt enligt artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF, genom att bibehålla nationella bestämmelser som får till följd att registreringen i dessa stater av fordon vilkas styrinrättning är placerad på höger sida, oavsett om de är nya eller tidigare har registrerats i en annan medlemsstat, villkoras av att styrinrättningen flyttas till vänster sida. 2) Republiken Polen förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i mål C‑639/11 och Republiken Litauen förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i mål C‑61/12. 3) Republiken Litauen ska bära sina kostnader i samband med sin intervention i mål C‑639/11, medan Republiken Estland och Republiken Polen ska bära sina respektive kostnader i samband med sin intervention i mål C‑61/12.

Punkt 70 Förslag till avgörande i mål C-764/23

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att EU‑domstolens svar på de frågor som Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen, Italien) har ställt blir att unionens regelverk för elektronisk kommunikation, bland annat artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, jämförd med artikel 47 i stadgan, artiklarna 3.3 och 3.3a, 8 och 9 i ramdirektivet, artiklarna 3, 5, 7 och 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektivet), i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, artiklarna 2 och 4 i kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster samt skälen 11 och 20 i Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/899 av den 17 maj 2017 om användningen av frekvensbandet 470–790 MHz i unionen, ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som, inom ramen för förfarandet för omfördelning av nyttjanderätter till frekvenser för digital markbunden tv, begränsar verkningarna av överklaganden av rättsakter avseende frekvenstilldelning till ekonomisk ersättning och inskränker det rättsliga skyddet till förskottsbetalning, i den mån den beviljade ersättningen täcker hela den skada som de berörda parterna har lidit, så att den situation som skulle ha förelegat om unionsrätten inte hade åsidosatts kan återställas i ekonomiskt hänseende, fastställer förfaranderegler för omfördelning av frekvenser, i den mån dessa inte innefattar tekniska villkor som omfattas av den nationella regleringsmyndighetens exklusiva befogenhet, och inte föreskriver att befintliga nyttjanderätter till frekvenser ska omvandlas till nyttjanderätter till överförbar sändningskapacitet till motsvarande kapacitet och som reserverar en del av sändningskapaciteten till ett förfarande för tilldelning mot vederlag, eftersom dessa åtgärder är förenliga med principerna om förbud mot diskriminering och proportionalitet, med tanke på de befintliga verkningarna av tidigare överträdelser av unionsrätten och på att omvandlingskriterierna beaktar tydliga och ovillkorliga garantier från de behöriga myndigheterna i fråga om bibehållande av nyttjanderätter eller tilldelning av motsvarande nyttjanderätter vid omfördelningen av frekvenserna.

Punkt 107 Förslag till avgörande i mål C-92/23

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska fastställa att Ungern har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 8.1 och 9.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, enligt artiklarna 5.2, 5.3 och 7.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv), i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, enligt artikel 4.2 i kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (konkurrensdirektiv) och enligt proportionalitetsprincipen genom Medierådets antagande av avslagsbeslut nr 830/2020 av den 8 september 2020 och ogiltighetsbeslut nr 180/2021 av den 10 mars 2021 mot Klubrádió och genom dess underlåtenhet att inom den frist om sex veckor som föreskrivs i artikel 5.3 i auktorisationsdirektivet meddela beslut om Klubrádiós ansökan om förnyelse av avtalet om nyttjande av frekvensen 92,9 MHz i sändningsområdet Budapest, ogilla talan i övrigt, och förplikta Ungern att ersätta rättegångskostnaderna.