Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om bidragsförskott
Socialutskottets betänkande nr 14 år 1974
SoU 1974:14
Nr 14
Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om bidragsförskott. Motionerna
1) I motionen 1974:66 av fru Hörnlund (s) och fru Håvik (s) hemställs att riksdagen måtte besluta att 2 § d) och 4 § fjärde stycket lagen om bidragsförskott skall upphävas.
2) I motionen 1974:704 av fru Hörnlund m. fl. (s) hemställs att riksdagen måtte besluta att bidragsförskott skall utgå till den som inte kan få barnpension därför att han ej har svenskt medborgarskap eller ej omfattas av konvention men som i övrigt uppfyller kraven för att få sådan pension.
Gällande ordning
Lever ett barns föräldrar åtskilda betalar vanligen den av föräldrarna, som inte har vårdnaden om barnet, underhållsbidrag för detta. För att förhindra att barnet blir lidande till följd av den underhållsskyldiges, faderns eller moderns, eventuella försumlighet eller oförmåga att betala utgår bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott.
En förutsättning för att bidragsförskott skall utgå är att vårdnaden om barnet tillkommer endast den ene av föräldrarna eller att barnet inte står under vårdnad av någon av föräldrarna. Bidragsförskott utgår i princip endast till barn som är svensk medborgare och bosatt här i landet men kan även utgå till barn som saknar svenskt medborgarskap om vårdnadshavaren är svensk och bosatt här. För barn som är medborgare i annat nordiskt land gäller enligt den nordiska trygghetskonventionen (SFS 1956:491) samma regler som för svenskt barn. Bidragsförskott kan också — enligt kungörelsen (1967:201) om rätt till bidragsförskott i vissa fall — utgå om barnet och dess vårdnadshavare är statslösa eller politiska flyktingar samt vårdnadshavaren sedan sex månader vistas i Sverige. En ytterligare förutsättning för bidragsförskott är vidare bl. a. att vårdnadshavaren inte utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap fastställt (2 § d).
Bidragsförskott utgår fr. o. m. den månad varunder rätt därtill inträtt, dock ej för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden och t. o. m. den månad barnet fyllt 18 år eller rätten till förskottet eljest upphört. Förskottet utgör enligt huvudregeln för år räknat 40 procent av basbeloppet.
Om vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt utgår dock förskottet ej med högre belopp än underhållsbidraget (4 § fjärde
1 Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 14
SoU 1974:14
stycket).
Faderskap till barn utom äktenskap fastställs enligt 3 kap. föräldrabalken genom dom eller genom skriftligt erkännande av fadern, vilket skall godkännas av barnavårdsnämnden och modern. Något fastställande av faderskap till barn i äktenskap sker ej, utan barnet anses ha äktenskaplig börd om det är fött under äktenskapet eller å sådan tid efter dess upplösning att det kan vara avlat dessförinnan.
Underhållsbidrag till barn kan fastställas genom avtal eller genom dom och kan av domstol jämkas uppåt eller nedåt.
Som framgår av de ovan anförda bestämmelserna i 2 § d) och 4 § fjärde stycket lagen om bidragsförskott är rätten till förskottet inte beroende av att faderskapet eller underhållsbidraget verkligen blir fastställt eller underhållsbidraget blir höjt. Regleringen innebär en kompromiss mellan å ena sidan samhällets önskan att tillgodose angelägna sociala behov hos en mycket utsatt föräldragrupp och å andra sidan barnets och samhällets intresse av att faderskap fastställs och underhållsbidrag utgår. Av regeringsrättens praxis framgår — enligt vad som anförs av familjepolitiska kommittén (SOU 1972:34 s. 318) — att det framför allt är i en typ av fall som bidragsförskott vägras modern, nämligen då hon som fader utpekat en man, vilken sedan frias vid rättegång inför domstol, och hon ändå vidhåller att mannen i fråga är fadern. Av rättspraxis i övrigt synes framgå att det är tillräckligt att modern försöker medverka till faderskapets fastställande. Även mycket ofullständiga och svårkontrollerade uppgifter räcker för att modern skall anses medverka.
Barnpension inom folkpensioneringen utgår enligt 8 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring till varje barn under 18 år vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit. Barnpension utgår enligt huvudregeln med 25 procent av basbeloppet. Barnpension kan kompletteras med tilläggspension (ATP). För rätt till barnpension gäller samma regler som beträffande folkpension, nämligen i princip svenskt medborgarskap och bosättning här i landet. Eftergift från kravet på svenskt medborgarskap som förutsättning för rätt till folkpension kan endast ges konventionsvägen.
Konventioner har träffats med de övriga nordiska länderna 1955 (den nordiska trygghetskonventionen), med Schweiz 1954, med Storbritannien 1956, med Italien 1957 och med Jugoslavien 1968. Vidare har Sverige anslutit sig till en provisorisk europeisk överenskommelse 1953 med betydelse för, utöver redan nämnda länder, Irland, Nederländerna, Västtyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg och Grekland. Genom överenskommelserna avses att under vissa förutsättningar skapa likställighet mellan konventionslandets medborgare och svenska medborgare. Beträffande barnpensioner är oftast i konventionsfall barnets bosättningstid irrelevant då rätten till förmånen i första hand är beroende av den avlidnes bosättningstid vid dödsfallet. Enligt den nordiska trygghetskonventionen gäller således att den avlidne skall ha vistats i Sverige tre år före dödsfallet och att barnet var bosatt i Sverige vid dödsfallet.
SoU 1974:14
3 Utskottet
I betänkandet behandlas två motioner, i vilka tas upp frågor rörande rätten till bidragsförskott. En av frågorna har visst samband med rätten till barnpension från folkpensioneringen.
Bidragsförskott utgår till barn som är svensk medborgare och bosatt i riket. För barn som inte är svensk medborgare utgår bidragsförskott om vårdnadshavaren är svensk medborgare och bosatt i riket. För barn som är medborgare i annat nordiskt land gäller enligt den nordiska trygghetskonventionen samma regler som för svenskt barn. För barnpension från folkpensioneringen gäller de allmänna reglerna för folkpensionsförmånerna. Enligt dessa regler krävs för rätt till sådana förmåner i princip svenskt medborgarskap och bosättning i riket. Eftergift från medborgarskapskravet kan endast ges konventionsvägen. Beträffande barnpensionen avgörs i konventionsfall rätten till förmånen i första hand av hur lång bosättningstid i landet den avlidne hade vid dödsfallet.
Familjepolitiska kommittén föreslog i betänkandet (SOU 1972:34) Familjestöd att medborgarskapskravet skulle slopas för rätt till bidragsförskott. Denna förmån skulle utgå i alla de fall då vårdnadshavaren och barnet var bosatta i Sverige. Kommittén fann det däremot inte möjligt att bryta ut barnpensionen ur lagen om allmän försäkring eller att inom lagen göra undantag från medborgarskapsreglerna i fråga om barnpension. Kommittén föreslog i stället att — i avvaktan på att frågan kunde lösas på ett mera permanent sätt — ett stöd motsvarande barnpensionen skulle tillförsäkras de utländska barn i Sverige som för närvarande på grund av medborgarskapsvillkoret går miste om barnpension. Det föreslogs därför att bidragsförskott skulle utgå till den som inte kunde få barnpension därför att han inte hade svenskt medborgarskap eller inte omfattades av konvention men som i övrigt uppfyllde kraven för att få sådan pension. Bidragsförskott skulle utgå med samma belopp som barnpension från folkpensioneringen.
I motionen 1974:704 av fru Hörnlund m. fl. framställs ett yrkande som innebär krav på ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag om att bidragsförskott i vissa fall skall kunna utgå som ersättning för barnpension.
Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran familjepolitiska kommitténs förslag i fråga om invandrarbarnens rätt till vissa förmåner. Några remissinstanser, däribland försäkringsdomstolen och riksförsäkringsverket, har dock gjort invändningar mot den lagtekniska lösningen beträffande bidragsförskott till barn, som om de varit svenska medborgare skulle fått barnpension. De invändningar, som därvid framförts, talar för att frågan om hur rätten till barnpension — eller motsvarande ersättning i annan form — skall lösas för den aktuella gruppen utländska barn bör göras till föremål för ytterligare överväganden. I vart fall kan det enligt utskottets mening inte komma i fråga att införa rätt till bidragsförskott som ersättning för barnpension så länge huvudfrågan om bidragsförskott för invandrarbarnen inte är löst. Ut -
SoU 1974:14
skottet vill i sammanhanget också nämna att, enligt vad utskottet inhämtat, inom Kungl. Maj:ts kansli en översyn pågår av de karensregler i fråga om bosättningstid i Sverige, som gäller för rätt till förmåner från lagen om allmän försäkring enligt olika konventioner.
I den andra motionen — 1974:66 av fru Hörnlund och fru Håvik — tas upp kravet på moderns medverkan för underhållsbidrags eller faderskaps fastställande som villkor för bidragsförskott och kravet på sådan medverkan till höjning av underhållsbidrag.
Enligt 2 § d) lagen om bidragsförskott utgår inte bidragsförskott om vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt. 1 4 § fjärde stycket samma lag stadgas att bidragsförskott inte utgår med högre belopp än underhållsbidraget, därest vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt.
I motionen hemställs att — i överensstämmelse med vad familjepolitiska kommittén föreslagit — de nämnda bestämmelserna i 2 § d) och 4 § fjärde stycket lagen om bidragsförskott skall upphävas.
Familjepolitiska kommittén har med instämmande av motionärerna anfört att möjligheten att dra in bidragsförskott är ett olämpligt påtryckningsmedel för att uppnå att faderskap blir fastställt; sanktionen är mycket hård och drabbar ytterst barnets försörjningssituation. Det är också tveksamt om den aktuella bestämmelsen kan ha någon större effekt på mödrarnas vilja att medverka till faderskapets fastställande.
Samtliga remissinstanser utom en har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget att upphäva de ovan angivna lagrummen i lagen om bidragsförskott. Även enligt utskottets mening talar starka skäl för ett genomförande av kommitténs förslag. Utskottet vill dock samtidigt framhålla att ett slopande av de aktuella bestämmelserna skulle ge utrymme för möjligheter till missbruk, som i vart fall inte fullständigt torde kunna undanröjas genom de regler som finns om fastställande av faderskap genom medverkan av barnavårdsnämnd. Det kan därför vara motiverat att även den här behandlade frågan görs till föremål för ytterligare överväganden. Därvid kan det finnas anledning att undersöka möjligheterna att i lagen ha en spärregel, som är avsedd att hindra att bidragsförskott utgår i uppenbara missbrukssituationer.
Även om utskottet således inte kan biträda motionsyrkandena vill utskottet framhålla, att det är angeläget att de i motionerna upptagna frågorna bringas till en lösning. Med beaktande av att förslagen i familjepolitiska kommitténs slutbetänkande är avsedda att genomföras under en treårsperiod anser sig utskottet ha befogad anledning räkna med att Kungl. Maj:t inom en nära framtid kommer att förelägga riksdagen förslag i här aktuella avseenden.
SoU 1974:14
5 Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1974:66 och motionen 1974:704.
Stockholm den 18 april 1974
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c), fru Wigenfeldt (c), fru Lagergren (s), herr Alftin (s), fru Troedsson (m)* och herr Hagberg i Borlänge (vpk).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 74 7454 S Stockholm 1974