SOU 1972:34

Familjestöd

Till statsrådet Camilla Odhnoff

F amiljepolitiska kommittén, som tillkallades av dåvarande statsrådet Ulla Lindström efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1965 för att utreda frågan om samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna, får här- med avlämna ett betänkande kallat Familje- stöd. Under arbetet med betänkandet har kommittén haft följande sammansättning: generaldirektören Lars-Åke Åström, ordfö- rande, riksdagsledamoten Nils Carlshamre, rättschefen Ingrid Hilding samt riksdagsleda- möterna Gördis Hörnlund, Einar Larsson, Lars Larsson och Ingemar Mundebo. Sedan Lars Larsson avlidit tillkallades riksdagsleda- moten Grethe Lundblad fr. o. rn. den 27 maj 1971 som ledamot i kommittén.

Som experter har medverkat departe- mentsrådet Gustav Jönsson, socialdepar- tementet, kammarrättsrådet Gunnar Björne och kanslirådet Bertil Edlund, finansdeparte- mentet , departementsrådet Ulf Larsson, ut- bildningsdepartementet och försäkringsdo- maren Carl Björhammar, försäkringsdom- stolen.

Sekreterare har varit departementssekre- teraren Ingemar Lindberg, hovrättsassessorn Lars Grönwall, aktuarien Lena Jonsson, sek- reteraren Sören Kindlund och byrådirek- tören Monika Wikman-Lindqvist.

Kommittén har under utredningsarbetets gång hållit fortlöpande kontakt med bl.a. barnstugeutredningen och sjukpenningutred-

ningen. Kontakerna har underlättats av att experterna i kommittén Jönsson och Björne också har uppdrag såsom experter i vardera av nämnda utredningar.

Vid prövningen av möjligheterna att utvid- ga bostadstilläggssystemet till att även om- fatta Iåginkomstgrupper utan barn har kom- mittén biträtts av en arbetsgrupp där förutom Edlund och Jönsson även departements- sekreterarna Hans Almgren och Ingrid Dale'n, inrikesdepartementet samt avdelningsdirek- tören Ralph Johansson, bostadsstyrelsen medverkat. Kommitténs kontakter med bo- endeutredningen i denna fråga har underlät- tats av att Dalén och Johansson är sekrete- rare resp. expert ät boendeutredningen.

För de samhällsekonomiska beräkningarna i kap. 7 har kommittén anlitat departements- sekreteraren Rein Hinno, finansdeparte- mentet. Vidare har docent Erland Hofsten anlitats som expert rörande bl.a. befolk- ningsutvecklingen och vissa beräkningar av barnkostnader.

Kommittén har tidigare bl. a. avlämnat be- tänkandet Barnbidrag och familjetillägg ( SOU 1967:52 ) samt promemorioma Av- brott i ledighet vid havandeskap m.m. och Jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen (Stenciler, socialdeparte- mentet 196812 resp. 196917). Med förelig- gande betänkande har kommittén slutfört sitt arbete.

Till betänkandet har fogats reservationer av ledamoten Carlshamre och ledamöterna Larsson och Mundebo samt särskilt yttrande av ledamoten Carlshamre.

Stockholm i maj 1972

L.-Å. Åström Nils Carlshamre Ingrid Hilding Gördis Hörnlund Einar Larsson Grethe Lundblad Ingemar Mundebo /Ingemar Lindberg Lars Grönwall Lena Jonsson

Sören Kindlund Monika Wikman—Lindqvist

Sammanfattning av kommitténs förslag

Kommitténs allmänna överväganden om familjestödets inriktning redovisas i kap. 8. De allmänna motiven för de förslag som presenteras finns sammanfattade på s. 245.

Kommitténs direkta förslag har formen av ett treårsprogram för utbyggnad av det eko- nomiska stödet till barnfamiljerna avsett att genomföras under perioden 1974—1976.

Minst lika angeläget som att bygga ut kontantstödet till barnfamiljer är enligt kom- mitténs åsikt att genom en utbyggnad av samhällets barntillsyn göra det möjligt för föräldrarna att ha förvärvsarbete. Främst i tre situationer måste dock ena föräldern vara hemma. För dessa fall — i samband med barnets födelse, vid barns sjukdom och då svårt handikappat barn vårdas i hemmet — bör ett försörjningsstöd ges åt den hemma- varande föräldern.

Kommittén föreslår att moderskapsförsäk- ringen såvitt avser kontantförrnånerna görs om till en föräldraförsäkring. Föräldrarna får själva bestämma vem av dem som skall stanna hemma och sköta barnet. Föräldra- penning — som ersätter nuvarande moder- skapspenning och tilläggssjukpenning vid bamsbörd — skall alltid utgå med minst 20 kr./dag till den av föräldrarna som stannar hemma. Denna garantinivå är tänkt att ge ett grundläggande bidrag till försörjningen åt en förälder under ersättningstiden. Om den för- älder som stannar hemma för att ta vård om barnet har rätt till högre sjukpenning än 20 kr./dag utgår föräldrapenning med sjukpen-

ningens belopp. Ersättningstiden förlängs från 180 till 240 dagar, dvs. från sex till åtta månader. Fadern får dessutom möjlighet att vara hemma högst tio dagar i samband med barnets födelse. Under dessa tio dagar kan alltså föräldrapenning utgå till båda föräld- rama samtidigt. I så fall avräknas dock två ersättningsdagar per dag från de 240 dagarna. Det lagstadgade anställningsskyddet före- slås ändrat så, att det utsträcks till att om- fatta även fadern och gäller i åtta månader. F oster- och adoptivföräldrar likställs med biologiska föräldrar om barnet är under åtta månader. Om barnet är äldre när det adop- teras eller kommer till fosterföräldrar för adoption, föreslås föräldrapenning utgå i tio dagar för vardera föräldern. Regler om an- ställningsskydd för foster- och adoptivföräld- rar med barn under åtta månader föreslås. Kommittén föreslår vidare att föräldrar ges rätt att i viss utsträckning uppbära sjuk- penning såsom vid egen sjukdom om någon av dem behöver stanna hemma från sitt arbete för att ta vård om sjukt barn under tio års ålder. Rätten till sjukpenning vid vård av sjukt barn skall gälla makar som båda förvärvsarbetar och ensamstående föräldrar som förvärvsarbetar. Makar bör själva få bestämma vem av dem som skall stanna hemma och vårda barnet. Ersättningsrätten skall i vart fall i ett första skede begränsas till tio dagar per familj och år. Vårdbidrag till svårt handikappat barn bör enligt kommittén i första hand betraktas

som ett försörjningsstöd avsett att göra det möjligt för en förälder att vårda ett handi- kappat barn i hemmet. Vårdbidraget bör höjas från 60 till 120 % av basbeloppet och beskattas. Månadsbeloppet skulle bli 710 kr. Det bör tillkomma den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet och be— skattas hos denne, i princip oberoende av andre makens inkomst. Vårdbidraget bör också grunda rätt till ATP.

Frågan om en uppräkning och beskattning av föräldrapenningen och sjukpenningen vid vård av sjukt barn har direkt samband med sjukpenningutredningens arbete. Om dessa förmåner kommer att beskattas torde de också medverka till att upprätthålla ATP- skyddet för den förälder som vårdar barnet.

Kommittén föreslår vidare en övergång till enhetliga avgifter för barntillsyn (daghem och kommunala familjedaghem), oberoende av föräldrarnas inkomst. Avgifter för hel- dagstillsyn bör utgöra 14 kr./dag för makar och 7 kr./dag för ensamstående med ett barn på daghem. För familjer med mer än ett barn på daghem eller i familjedaghem bör avgiften för det andra och de därpå följande barnen sättas till 7 kr./dag för makar och 4 kr./dag för ensamstående. Vid halvdagstillsyn bör halv avgift erläggas. Kommunerna bör ha frihet att sätta en lägre taxa än den angivna. Möjligheten till avgiftsbefrielse bör användas i de fall då övergången till den enhetliga taxan skulle medföra ekonomiska svårigheter för föräldrarna.

Kommittén föreslår en omläggning av in- komstprövningsreglerna för bostadstilläggen.

Rätten till bostadstillägg bör bedömas efter inkomstuppgifterna i självdeklaratio- nen. Ansökan bör göras i samband med deklarationstillfället i febmari och bidrags— året börja löpa den 1 april (övergångsvis den 1 juli). Härigenom nedbringas den nuvarande tvååriga eftersläpningen i inkomstprövningen med inemot hälften. Den nuvarande möjlig- heten att ompröva bidraget om inkomsten senare minskat väsentligt bör få motsvarande tillämpning när inkomsten ökat väsentligt. Om inkomstbedömningen vid taxeringen av- viker från självdeklarationen med mer än

Till grund för inkomstprövningen föreslås ligga den s.k. sammanräknade inkomsten. Det betyder att allmänna avdrag vid taxe- ringen — bl.a. ränteavdrag för Villafastig- heter — inte längre skall påverka den bidrags- grundande inkomsten. Genom att generellt lyfta inkomstgränsen med 1 000 kr. får man ett hänsynstagande till de allmänna avdragen på ett sätt som enligt kommitténs mening skapar större rättvisa mellan olika boende- former. Förvärvsavdraget för löntagare kom- penseras genom ett fribelopp på 2 000 kr. En enhetlig reduktionsfaktor på 15 % före- slås. Om de nya inkomstprövningsreglerna — som kommittén finner önskvärt — genom- förs fr.o.m. den 1 juli 1973, bör inkomst- gränsen för oreducerat bidrag höjas till 25 000 kr. i sammanräknad inkomst.

Genom övergång till en enhetlig reduk- tionsfaktor på 15 % för bostadstilläggen och genom omläggning till enhetliga avgifter för barntillsyn minskas de s. k. marginaleffekter- na.l Det innebär att nettobehållningen av en inkomstökning — sedan ökad skatt, minskat bostadstillägg och ev. ökad daghemsavgift räknats bort — blir större än vad som nu är fallet. Även i övrigt torde omläggningen av inkomstprövningssystemet minska de olägen- heter som alltid i viss utsträckning är för- knippade med ett inkomstprövat stöd- system. Genom dessa förändringar skapas enligt kommitténs mening bättre förutsätt- ningar för en fortsatt förstärkning av bo- stadstilläggen.

Kommittén föreslår att det statliga bo- stadstillägget höjs från 75 till i första hand 100 kr. per barn och månad. Härigenom kommer det inkomstprövade stödet att läg- gas på samma nivå som nu gäller för det allmänna barnbidraget. Förslaget innebär ett ökat stöd med 25 kr./mån. eller 300 kr./år och barn för alla de barnfamiljer som redan före reformen uppbär bostadstillägg. Efter-

1 I beräkningarna i betänkandet har hänsyn inte tagits till de förslag till ändrade skatteregler m. rn. som lagts fram i prop. 197295. Dessa förslag inne- bär en sänkning av marginalskatten med ca 3 % vid inkomster upp till ca 35 000 kr./år.

som mångbarnsfamiljer i större utsträckning än familjer med få barn uppbär bostads- tillägg, kommer höjningen i särskilt stor ut- sträckning mångbarnsfamiljer till del. F.n. beräknas ca 530000 barnfamiljer uppbära bostadstillägg. Ytterligare ca 70 000 familjer kommer till följd av höjningen att bli berätti- gade till bostadstillägg med reducerade be- lopp.

Kommittén föreslår att åldersgränsen för barn som ger rätt till bostadstillägg höjs från 17 till 18 år.

Kommittén föreslår vidare att barnpensio- nen höjs till en garantinivå motsvarande 40 % av basbeloppet, dvs. sarmna nivå som för bidragsförskotten, i de fall då inte änke- pension från folkpensioneringen eller barn- pension från ATP utgår. Vid nuvarande bas- belopp (april 1972) innebär detta 236 kr. i månaden. Vidare förordas en höjning av åldersgränsen för barnpension från folkpen- sioneringen från 16 till 18 år.

I kap. 12 Särskilda frågor behandlas frågor rörande bidragsförskott och bosättningslån liksom invandrarbarnens rätt till vissa för- måner, kontantstöd för barn som vårdas på kommunal institution samt vissa sjukförsäk- ringsförrnåner.

Bl. a. föreslås att bidragsförskotten skall finansieras av staten. Vidare föreslås ett upp- hävande av reglerna att bidragsförskott inte utgår om modern ej medverkat till faststäl- lande av faderskap eller underhållsbidrag (liksom regeln att bidragsförskott inte utgår om underhållsskyldigheten fullgjorts genom engångsbelopp). Utvidgade möjligheter till eftergift av återkrav mot den underhållsskyl- dige för utgivna bidragsförskott föreslås ock- så.

I fråga om bosättningslänen förordar kom- mittén bl.a. att sociala skäl beaktas vid långivningen i större utsträckning än vad som f. n. sker, att regler om omprövning av låne- beslut tas in i författningen och att den lokala administrationen av låneansökningar läggs över från de s. k. ortsombuden till ett kommunalt organ.

Beträffande invandrarbamens rättigheter föreslås att kravet på sex månaders vistelsei

landet för utländska barns rätt till barnbi- drag tas bort samt att medborgarskapsvill- koren slopas i fråga om bidragsförskott och vårdbidrag till svårt handikappat barn. Vidare föreslås att bidragsförskott skall kunna utgå till utländskt barn som på grund av gällande medborgarskapsvillkor inte kan få barnpension från folkpensioneringen.

Slutligen föreslås bl.a. att hemmamake- försäkringen och rätten att teckna frivillig sjukförsäkring skall utsträckas i fråga om ensamstående föräldrar så att dessa rättig- heter även tillkommer ensamstående föräld- rar med barn som fyllt 16 men ej 18 år.

De sammanlagda kostnaderna för de här nämnda förslagen beräknas till ca 935 milj. kr., varav ca 320 milj. kr. hänför sig till föräldrapenningen och ca 410 milj. kr. till utbyggnad av bostadstilläggen till barnfarnil- jerna. Av dessa 935 milj. kr. beräknas ca 705 milj. kr. falla på staten.

Kommittén erinrar om att bostadstilläg- gen fr.o.m. den 1 april 1972 förstärkts för en kostnad av ca 330 milj. kr., vilket till större delen kan ses som ett tidigareläggande av en utbyggnad som eljest skulle ha föresla- gits från kommitténs sida. Kommittén be- dömer det inte som realistiskt att på en gång genomföra en ytterligare förstärkning av familjestödet av storleksordningen drygt 900 milj. kr. Förslagen bör därför ses som ett program för en utbyggnad vilken enligt kom- mittén bör kunna inledas den 1 januari 1974 och vara fullt genomförd under år 1976.

Förslagen innebär — om man räknar in årets förbättringar av bostadstilläggen _ en ökning med en tredjedel av det sammanlagda kontantstöd som utgick till landets barn- familjer i fjol.

Kommittén anser att försäkringskassorna — som redan administrerar bl.a. moder- skapsförsäkringen, barnpensionerna och vårdbidragen till svårt handikappade barn — bör ta över administrationen och utbetal- ningen av barnbidrag, bostadstillägg och bidragsförskott så snart de administrativa förutsättningarna härför finns. Bambidragen bör betalas ut månadsvis. Samordnad utbe- talning förordas.

Reglerna om olika former av kontantstöd till barnfamiljer har av kommittén arbetats samman till ett enhetligt lagverk, en lag om familjestöd. 1 lagen har kommittén valt att kalla de nuvarande statliga bostadstilläggen för inkomstprövade barntillägg. De nuvaran- de kommunala bostadstilläggen — till vilka betydande statsbidrag utgår — föreslås be- nämnda statskommunala bostadstillägg.

Kommittén har också haft att pröva möj- ligheterna att utvidga bostadstilläggssystemet till att även omfatta låginkomstgrupper utan barn. 1 kap. 16 redovisas hur detta kan ske.

För att underlätta jämförelser med kom- mittéförslagen finns sist i betänkandet en förmånskatalog som upptar gällande bidrags- belopp.

1. Utredningsuppdraget

Familjepolitiska kommittén har fått i upp- drag att utreda frågan om samhällets ekono- miska stöd åt barnfamiljerna. Direktiven för utredningsarbetet angavs av dåvarande stats- rådet Lindström i ett anförande till statsråds- protokollet den 26 februari 1965. Statsrådet lämnade först en översikt över utvecklingen på det familjepolitiska området under senare år och sammanfattade därefter resonemang- en i familjeberedningens promemoria Ökat stöd till barnfamiljerna (SOU 196436). I denna promemoria berördes bl. a. frågan om familjetillägg till familjer med flera barn och frågan om vårdbidrag till familjer med små barn. Statsrådet anförde slutligen.

Familjeberedningens promemoria har hös- ten 1964 varit föremål för en omfattande remissbehandling och därvid iallmänhet fått ett klart positivt gensvar. Väsentliga syn- punkter har framkommit på bl. a. differen- tieringsspörsmålet och effekten på mödrar- nas förvärvsarbete av det tänkta nya vårdbi- draget. En så gott som enhällig remissopi— nion synes utgå ifrån att samhällets åtgärder till förmån för barnen är de mest produktiva bland investeringar. Jag delar denna upp- fattning och anser tiden nu mogen för en närmare utredning av samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Servicefrågorna bör dock lämnas utanför, då de prövas i annan ordning. För att verkställa utredningen om det ekonomiska familjestödet bör särskilda sakkunniga tillkallas.

För fullgörande av sitt omfattande upp- drag bör de sakkunniga skaffa sig en god överblick över förefintliga stödformer och deras effekt, studera den inbördes avvägning-

en och pröva behovet av ändring eller ut- byggnad av dem.

Ett samlat mått på samhällets nuvarande stödåtgärder för barnfamiljerna är svårt att ge, eftersom det gäller så inkommensurabla ting som exempelvis bostadsstandard, studie- möjligheter och trygghet vid familjeförsörja- rens frånfälle. Vid en prövning av vad som kan betraktas som en rimlig uppoffring från föräldrarnas sida och en ”tillräcklig” sam- hällsinsats för barnen måste hänsyn tagas till den olika bärkraften hos olika familjetyper. Familjepolitiken bör differentieras så att stö- det sätter in när och där behovet är störst. Riktmärket blir då att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan barn utan även mellan barnfamiljer inbördes som har barn i olika antal och åldrar. Det betyder också, att en inkomsttransferering bör efter- strävas, som utjämnar familjernas livsin- komst mellan perioder med vårdnads- och försörjningsplikter mot barn och perioder utan sådana plikter.

De stora transfereringsposterna på stats— budgeten avser barn, ungdomar som fortsät- ter sin utbildning efter grundskolan samt pensionärer. Dessa grupper inom befolkning- en kommer av allt att döma att växa starkt. Under de närmaste tio åren beräknas vår befolkning öka med ca 600 000 personer. Av ökningen kommer ca 200 000 på barn under 16 år och ca 250 000 på ålderspensionärer. Mellangruppen av personer mellan 16 och 66 år, som väsentligen har att svara för försörj- ningen av barnen och åldringarna, beräknas öka med ca 150 000. Men samtidigt räknar man med att ytterligare ca 150 000 personer i åldern 16—24 år kommer att ägna sig åt fortsatt utbildning. Hela befolkningsökning— en fram till 1975 kan därmed sägas falla på

de tre nämnda transfereringsgrupperna.

Denna utveckling medför redan vid oför- ändrade bidragsregler automatiskt en ökning av inkomstöverföringama från den förvärvs- arbetande befolkningen till barn, ungdomar i utbildning och pensionärer. Den ställer också ökade krav på investeringar i barnstugor, skolor, pensionärshem, sjukhem osv. lik- som på arbetskraft för lärar- och vårduppgif— ter. — Under perioden skall vidare en allmän arbetstidsförkortning ha genomförts.

Vi räknar med att en sådan produktions- ökning kan uppnås, att det skall bli möjligt att inte blott fullgöra dessa och en rad andra uppgifter för ökad kapitaltillgång och sam- hälleliga tjänsteprestationer utan också sam- tidigt ytterligare höja den totala privata kon- sumtionen. Det är av denna konsumtionsök- ning som barnfamiljerna bör kunna tillföras en växande andel. Samtidigt måste en sådan avvägning ske, att även andra befolknings- grupper blir delaktiga av en allmän standard- förbättring, däribland folkpensionärerna. Det nu tecknade perspektivet, som anger begränsningen i det totala utrymmet för framtida förbättringar av transfereringsför- månerna, får inte förloras vid bedömningen av familjestödet.

Allmänna barnbidrag bör även i fortsätt- ningen bilda stommen i konsumtionsstödet åt barnfamiljerna. Bambidragen bör liksom hittills kompletteras med särskilda stödfor- mer. De nuvarande familjebostadsbidragen bör därvid omprövas förutsättningslöst. Det är önskvärt att en såvitt möjligt enhetlig syn anlägges på det konsumtionsstöd, som bör utgå under barnens uppväxttid fram till dess att de inte längre bör anses tillhöra familje- ekonomin. Vidare bör frågan om införandet av ett vårdbidrag prövas bl. a. mot bakgrun- den av att de arbetsföra åldersgruppernas andel av totalbefolkningen minskar. De sak- kunniga bör vara oförhindrade att även un- dersöka och lägga fram förslag om andra nya inslag i familjestödet. Under utredningen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt olika kate- gorier ensamma barnförsörjare.

Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten av olika stödformer och pröva deras inbördes sam- mansättning och avvägning inom ramen för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna. De familjepolitiska åtgärder som nu är inriktade på att direkt stödja bamfamiljernas ekonomi — barnbidragen, fa- miljebostadsbidragen, moderskapsförsäkring— en och bidragsförskotten — kan under nästa budgetår beräknas kosta drygt 2 miljarder kr. Genom att variera stödformernas sam-

mansättning och nivå bör ett antal utbygg- nadsalternativ utarbetas. De sakkunniga bör utforma sina förslag utifrån en realistisk bedömning av nationalproduktens ökning och den privata konsumtionens ökningstakt. Verkningarna av en förskjutning till barnfa- miljernas favör bör således redovisas till sina konsekvenser för övriga medborgargrupper inom ramen för det totala utrymmet.

I sitt arbete har de sakkunniga att beakta det direkta samband, som råder mellan stö— det till barnfamiljerna och skattesystemets utformning. I enlighet härmed bör de sak- kunniga vid sitt arbete samråda med familje- skatteberedningen.

Slutligen bör uppmärksammas att de nu- varande familjepolitiska stödformerna be- handlas i ett stort antal författningar. De sakkunniga bör sträva efter större överskåd- lighet i författningsregleringen på området och söka sammanföra bestämmelserna efter deras inbördes samhörighet.

Genom beslut den 27 maj 1970 har Kungl. Maj:t gett familjepolitiska kommittén följande tilläggsdirektiv.

I skrivelse den 15 april 1970, nr 5, har riksdagen — med överlämnande av bl. a. statsutskottets utlåtande nr 5 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjor- da framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1970/71 inom socialdepartemen- tets verksamhetsområde jämte motioner _ anmält att riksdagen såvitt nu är i fråga beslutat i enlighet med nämnda utlåtande. Genom skrivelsen har riksdagen bl.a. som sin mening givit till känna vad utskottet anfört om översyn av bestämmelserna för bostadstillägg och reglerna för bosättnings- län.

I utlåtandet har utskottet hemställt om en översyn av bestämmelserna om bostadstillägg för barnfamiljer innefattande en prövning av möjligheterna att utvidga bidragssystemet till låginkomstgrupper utan barn under 16 år. Därvid måste enligt utskottet även aktualise- ras frågor om bidragets effekter i olika famil- jekombinationer, vid olika civilstånd och vid olika hyreskostnader.

Utskottet har vidare anfört att en förut- sättningslös översyn av reglerna för statliga bosättningslån bör göras i syfte att åstad- komma en mindre restriktiv prövning vid långivningen. Denna översyn bör även inne- fatta en genomgång av vilka typer av bostä- der som skall betraktas som genomgångsbo- städer vid prövning av tiden för den gemen- samma bosättningen.

Kungl. Maj:t finner gott att med överläm- nande av riksdagsskrivelsen och utskottsutlå- tandet uppdraga åt familjepolitiska kom- mittén att verkställa den översyn av bestäm- melserna för bostadstillägg och reglerna för bosättningslån varom utskottet hemställt, varvid erforderliga undersökningar rörande frågan om bostadssocialt stöd till lågin- komstgrupper utan barn bör göras genom en särskild expertgrupp.

Familjepolitiska kommittén avlämnade 1967 betänkandet Barnbidrag och familje- tillägg (SOU l967:52). Vidare har kommit- tén avlämnat promemorian Avbrott i ledig- het vid havandeskap m.m. (Stencil 196812, socialdepartementet) och promemorian Jäm- ställdhet mellan män och kvinnor inom sjuk- försäkringen (stencil 1969:7 socialdeparte- mentet).

Vidare har familjepolitiska kommittén lämnat remissvar bl.a. över familjeskattebe- redningens betänkande individuell beskatt- ning (stencil 1969:4 och 5, finansdeparte- mentet) och över pensionsförsäkringskom- mitténs betänkande Familjepensionsfrågor m. m. (SOU 1971:19).

Kungl. Maj:t har överlämnat vissa riksdags— motioner, utskottsutlåtanden m. rn. till kom- mittén. Av dessa kvarstår efter kommitténs tidigare betänkanden följande.

Riksdagsskrivelse 1964z236 med överläm- nande av allmänna beredningsutskottets utlå- tande 1964218 i anledning av dels väckta motioner angående familjepolitiken och dels delar av motioner om bättre förhållanden för kvinnlig arbetskraft m. m. Även motionerna har överlämnats till kommittén.

Riksdagsskrivelse 1964r326 med överläm- nande av andra lagutskottets utlåtande 1964z57 i anledning av motioner om bl. 3, de hemarbetande kvinnornas ställning i social- försäkringssystemet.

Riksdagsskrivelse 19661168 med överläm- nande av andra lagutskottets utlåtande l966:43 angående vårdbidrag till handikap- pade barn.

Riksdagsskrivelse 1966:27O med överläm- nande av andra lagutskottets utlåtande l966:47 i anledning av Kungl. Maj:ts propo- sition I966:113 med förslag om förbättrad

sjukpenningförsäkring i vad propositionen hänvisats till lagutskott jämte i ämnet väckta motioner. Även motionerna har överlämnats till kommittén.

Riksdagsskrivelse 1968:109 med överläm- nande av motioner, vilka behandlas i andra lagutskottets utlåtande 1968:11, och vilka avser frågan om vårdbidrag till fosterföräld- rar.

Riksdagsskrivelse 19681330 med överläm- nande av andra lagutskottets utlåtande 1968r49 angående vidgad möjlighet att teck- na frivillig försäkring.

Riksdagsskrivelse 19681395 med överläm- nande av första lagutskottets utlåtande 1968z54 angående sociala förmåner (barn- pension och bidragsförskott) åt i Sverige bosatta utländska bam.

Riksdagsskrivelse 196999 med överläm- nande av andra lagutskottets utlåtande 1969213 i anledning av motioner om ekono- miskt stöd i samband med adoption m. m.

Riksdagsskrivelse 19701287 med överläm- nande av andra lagutskottets utlåtande 197053 i anledning av motion om översyn av fördelningsreglerna i införsellagen och la- gen om bidragsförsko tt.

Riksdagsskrivelse 19711327 med'överläm- nande av motioner om utbetalningen av bo- stadstillägg.

Därjämte har socialdepartementet den 29 oktober 1971 till familjepolitiska kommittén överlämnat bostadsstyrelsens anslagsfram- ställning för budgetåret 1972/73 i vad avser vissa bestämmelser om bostadstillägg till barnfamiljer, nämligen retroaktivitetsregler- na, kontrollen av förmögenhet och utbetal- ningen av tilläggen.

Därutöver har i utskottsutlåtanden, pro- positioner m.m. uttalanden gjorts vilka be- rört kommitténs arbete. Vidare har familje- politiska kommittén erhållit och tagit del av ett flertal skrivelser från organisationer och enskilda,

2. Samhällets stöd till barnfamiljer

1 Kontantstödets nuvarande utformning

Samhällets stöd till familjerna ges dels som kontant stöd och dels i form av vård och service. Inom beskattningen finns moment som har familjepolitisk karaktär. Vissa skyddsföreskrifter har ett nära samband med familjepolitiken, t. ex. förbudet att avskeda kvinnliga arbetstagare på grund av havande- skap.

Service- och skyddsfrågorna liksom famil- jebeskattningen kommer att behandlas sena- re i detta kapitel. Detta avsnitt kommer att ägnas åt en kortfattad redogörelse för de olika kontanta stödformerna. För en utfor- ligare redovisning hänvisas till kommitténs betänkande Barnbidrag och familjetillägg (SOU 1967 :52). Efter detta betänkande har bostadstilläggssystemet kommit till, vilket ger anledning till en mer utförlig redogörelse för denna stödform.

Allmänna barnbidrag

De allmänna barnbidragen infördes ge- nom beslut vid 1947 års riksdag. Bidragen ersatte de barnavdrag som tidigare fanns i beskattningen. Barnbidragets storlek sattes ursprungligen till 260 kr. per barn och år. Tills vidare bibehölls emellertid skattediffe- rentieringen genom barnavdrag i den kom- munala beskattningen vid sidan av barnbidra- gen. År 1952 avskaffades även dessa avdrag samtidigt som barnbidragen höjdes från 260

till 290 kr. per barn och år. Bambidragen har därefter höjts vid ett flertal tillfällen. De utgör sedan den 1 januari 1971 1 200 kr. per barn och år och är skattefria. 1 tab. 1 redovisas barnbidragens storlek under perio- den 1948—1971 i förhållande till penning- värdeförändringen och standardutvecklingen. Tabellen visar vad 260 kr./år från 1947 och 30 kr./år från 1950 tillsammans motsvarar omräknat dels efter det vanliga konsument- prisindex — penningvärdeutvecklingen —- dels i förhållande till den privata konsumtionen per individ i löpande priser, vilket här an- vänts som ett mått på den allmänna stan- dardutvecklingen.

Tabell 1 Barnbidrag, penningvärdeföränd- ring och standardutveckling

År Barnbidrag 260 kr./år 260 kr./år per år och från 1947 från 1947 barn under 30 kr./år från 30 kr./år från 16 år, kr. 1950 efter 1950 uppräk-

konsument- nat efter ut- prisindex vecklingen av den privata konsumtio- nen per capita

1948 260 270 281 1950 260 278 299 1952 290 379 404 1958 400 466 554 1960 450 486 606 1962 550 5 21 701 1964 700 553 826 1965 900 582 901 1970 900 734 1 267 1971 1200 815 1406

Konsumentprisindex återspeglar förutom den egentliga penningvärdeutvecklingen också de förändringar som gjorts beträffande den indirekta beskattningen. Bl. a. har under perioden omsättningsskatt införts, vilken senare förändrats till mervärdeskatt. Som framgår av tabellen har dessa skattehöjningar liksom den egentliga penningvärdeförsäm- ringen väl kompenserats. Barnbidragets köp- kraft är betydligt större i dag än 1948.

Bambidragen kan dock inte ses isolerade. Under mellantiden har andra familjepolitiska förmåner kommit till eller förbättrats. Fram- för allt gäller det de nya bostadstilläggen för barnfamiljer och den snabba utvecklingen av samhällets barntillsyn. Hela det familjepoli— tiska stödsystemet måste alltså beaktas när man bedömer utvecklingen. Vidare har för- ändringar i skatteuttaget för olika grupper betydelse för utvecklingen av barnfamiljer- nas konsumtionsutrymme och för avväg- ningen av barnbidragens nivå.

Bambidragen betalas ut kvartalsvis om- kring den 21 i kvartalets första månad. Barn- bidragsregister förs av barnavårdsnämnden i varje kommun, medan utbetalningen hand- has av postverket.

Vare sig barnet är svensk medborgare eller inte gäller som förutsättning för rätten till bidrag att barnet är bosatt i Sverige. För barn som inte är svensk medborgare fordras dessutom antingen att barnets fostrare är bosatt och mantalsskriven i Sverige eller att barnet eller någon av dess föräldrar vistas här sedan minst sex månader.

Bostads tillägg

De gällande reglerna om statliga bostads- tillägg till barnfamiljer finns i kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer. Författningen har ändrats senast (1971:1257).

Kommun,som med stöd av lag (l947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörj- ningens främjande utger kommunala bo- stadstillägg till barnfamiljer, erhåller under vissa förutsättningar statsbidrag till kostna- derna härför enligt kungörelsen (19681426)

om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer. Författningen har ändrats senast (1972z47).

Bostadsstyrelsen meddelar tillämpnings- föreskrifter och anvisningar till kungörelsen om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och till kungörelsen om statsbidrag till kom— munala bostadstillägg till barnfamiljer.

Beträffande de statliga bostadstilläggen till barnfamiljer gäller följande. Bidragsverksam- heten handhas av bostadsstyrelsen, länsbo- stadsnämnderna och kommunerna. Organ för kommunens befattning med bostads- tilläggen (förmedlingsorgan) är kommunens styrelse om ej kommunen beslutar att verk- samheten skall handhas av annat kommunalt organ.

Bostadstillägg utgår till familj med barn under 17 år som helt eller delvis försörjs inom familjen. Fosterbarn som sedan minst sex månader vistas i familjen anses som försörjt inom familjen. Med barn avses även adoptivbarn och barn, som vårdas hos sär- skilt förordnad förmyndare. Med familj avses makar med barn eller ensamstående med barn. Föräldralösa syskon jämställs med fa- milj. Med makar jämställs man och kvinna som utan att vara gifta lever tillsammans om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.

Som förutsättning för rätt till bostads- tillägg gäller att familjen är bosatt i landet. Utländska medborgare och statslösa äger samma rätt till bostadstillägg som svenska medborgare.

Det statliga bostadstillägget utgår med 75 kr./mån. för varje barn i familjen. Några krav på bostadens storlek och utrustning ställs ej för rätt till statligt bostadstillägg.

Inkomstprövningen för bostadstillägg sker enligt de regler som gäller för bidragsåret 1972 på grundval av familjeförsörjarens be- skattningsbara inkomst till statlig inkomst- skatt enligt den taxering varom uppgift är tillgänglig vid beslutstillfället. I fråga om makar läggs deras sammanlagda beskattnings- bara inkomst (till statlig inkomstskatt) till grund för beräkningen av bostadstilläggets storlek, om de ej lever åtskilda.

För att oreducerat bostadstillägg skall ut- gå får familjeförsörjarens beskattningsbara inkomst ej överstiga 10000 kr./år. Om in- komsten överstiger detta belopp reduceras bostadstillägget med 12 % av den beskatt- ningsbara inkomsten mellan 10 000 kr. och 16 000 kr., med 18 % av inkomsten mellan 16000 kr. och 20000 kr., med 24 % av inkomsten mellan 20 000 kr. och 24 000 kr. och med 30 % av inkomsten över 24 000 kr. Vid reduceringen avrundas den beskattnings- bara inkomsten till närmast högre hela 200- tal kr.

På grund av avdragen vid beskattningen ligger i regel den faktiska årsinkomsten ca 10000—13000 kr. högre än motsvarande beskattningsbara inkomst. För en gift man vars hustru saknar inkomst kan således den faktiska årsinkomsten uppgå till ca 20 000 kr. innan reduceringen sätter in. För makar som båda förvärvsarbetar blir skillnaden mel— lan faktisk årsinkomst och beskattningsbar inkomst större än 10000 kr. Detta gäller enligt de skatteregler som var ikraft t. o. rn. inkomståret 1970. På grund av eftersläp- ningen vid inkomstprövningen av bostads- tilläggen får de nya skattereglerna som gäller fr.o.m. den 1 januari 1971 betydelse för bostadstilläggen först år 1973.

Vid inkomstprövningen tas även hänsyn till ev. förmögenhet (skillnaden mellan till- gångar och skulder). Om makar eller ensam- stående familjeförsörjare samt barn under 17 år, som helt eller delvis försörjs inom fa- miljen, har en sammanlagd förmögenhet som överstiger 50000 kr., läggs en femtedel av det överskjutande beloppet, avrundat till närmast lägre 200-tal kr., till den beskatt- ningsbara inkomsten.

För bidragsåret 1973 kommer bidragsrät- ten att vara beroende av 1971 års inkomster som taxeras enligt de nya skatteregler som trädde i kraft den 1 januari 1971. I prop. 1972:34 har Kungl. Maj:t förelagt riksdagen förslag om de ändringar i inkomstprövnings- reglerna som föranleds härav. Enligt förslaget kommer den taxerade inkomsten i stället för den beskattningsbara att ligga till grund för inkomstprövningen av bostadstillägg för ti-

den från den 1 januari 1973. Följande regler föreslås i övrigt gälla.

Då den statligt taxerade inkomsten enligt 1972 års taxering (1971 års inkomster) inte överstiger 21000 kr./år (för makar deras sammanlagda taxerade inkomst) sker ingen reducering av bostadstilläggen. Vid högre taxerad inkomst reduceras bostadstilläggen med

12 % av den taxerade inkomsten mellan 21 000 och 26 000 kr., med

18 % av den taxerade inkomsten mellan 26 000 och 36 000 kr. samt med

24 % av den taxerade inkomsten som överstiger 36 000 kr.

Angående utgivandet av bostadstillägg gäl- ler följande. Bostadstillägg beviljas för högst ett kalenderår i sänder och utgår fr.o.m. kvartalet närmast efter det kvartal då rätt till sådant tillägg uppkommit. Bostadstillägg får dock aldrig utgå för längre tid tillbaka än ett år före det kvartal då ansökan om sådant tillägg gjordes. Om antalet barn under 17 år i familjen ökar eller minskar skall bostads- tillägg utgå med det nya beloppet eller upp- höra att utgå fr. o. m. kvartalet närmast efter det då förändringen skedde.

Den som uppbär bostadstillägg har upplys- ningsplikt angående inträffad omständighet som har betydelse för rätt till bostadstillägg.

Ansökan om bostadstillägg görs hos för- medlingsorganet enligt av bostadsstyrelsen fastställt formulär. Ansökningshandlingar skickas ut av förmedlingsorganet till familjer som enligt förmedlingsorganet kan tänkas komma i fråga för bostadstillägg. Informa- tion om bostadstilläggen skickas därjämte ut till övriga barnfamiljer. Utbetalning av bo- stadstillägget sker månadsvis i efterskott av förmedlingsorganet. Rätt att uppbära bo- stadstillägg tillkommer familjeförsörjaren, men om det är fråga om makar tillkommer rätten makarna gemensamt. Utbetalningen av bostadstillägget sker till den som sålunda har rätt att uppbära bostadstillägget, dock att beträffande makar utbetalning sker till den av makarna som anges av dem. Om båda makarna så önskar utbetalas tillägget till hyresvärden eller i fråga om egnahem till

kreditgivaren under förutsättning att hyres- värden och kreditgivaren samtycker till det- ta. Om det föreligger särskilda skäl kan länsbostadsnämnden eller, efter nämndens bemyndigande, förmedlingsorganet besluta att bostadstillägget i stället skall utbetalas till barnavårdsman eller annan lämplig person att användas till familjens bästa. För bostads- tillägg som förmedlingsorganet betalar ut erhåller kommunen ersättning av statsmedel.

Beträffande statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer gäller följan- de. Statsbidrag utgår till kommun som utger kompletterande bostadstillägg till barnfamil- jer med höga bostadskostnader. För att stats- bidrag skall utgå gäller vidare — i likhet med reglerna för det statliga bostadstillägget _ att bostadstillägg utgår till familj med barn un- der 17 år som helt eller delvis försörjs inom familjen. Därutöver gäller emellertid även att hänsyn skall tas till barn över 17 år, som åtnjuter förlängt barnbidrag enligt KF (19641400) om förlängt barnbidrag eller stu- diebidrag enligt studiehjälpsreglementet (19642402) under förutsättning att familjen uppbar kommunalt bostadstillägg då barnet fyllde 17 år. Statsbidrag kan utgå t. o. ni. det kalenderår under vilket barnet fyller 19 år, oavsett om tillfälligt uppehåll skett i studier- na.

Som förutsättning för att statsbidrag skall utgå gäller att familjen har egen bostad (hyrd, ägd eller med bostadsrätt).

Statsbidrag utgår för kommunala bostads- tillägg avseende barnfamiljs bostadskostnad, som med minst 25 kr. överstiger 400 kr. i månaden. Vid beräkning av statsbidrag beaktas inte sådan del av bostadskostnaden som överstiger 650 kr. i månaden i fråga om familj med ett eller två barn, 800 kr. i månaden i fråga om familj med tre eller fyra barn och 925 kr. i månaden i fråga om familj med fem eller flera barn. Den andel som berättigar till statsbidrag utgör 80 % av hy- ran som ligger inom dessa intervall eller avrundat 20 kr. i månaden för varje 25-tal kr. av hyresbelopp mellan dessa gränser. Statsbidrag utgår med 60 % av kostnaderna för bostadstillägg.

Gränserna för de kommunala bostads- tillägg som ger rätt till bidrag med 60 % av kommunens kostnad framgår av följande tablå.

Antal barn under Bostadskost- Kommunalt till- 17 år nad kr./mån. lägg kr./mån.

1 400—650 20—200 2 400—650 20—200 3 400—800 20—320 4 400—800 20—320 5 eller flera 400—925 20—420 Beträffande inkomstprövningen gäller samma regler som för de statliga bostads- tilläggen. Vid reducering av bostadstilläggen med hänsyn till inkomstens storlek skall de statliga och kommunala bostadstilläggen sammanläggas och det statliga bostadstilläg- get reduceras i första hand.

Vid beräkningen av bostadskostnadens storlek skall kommunen följa de anvisningar som bostadsstyrelsen meddelar.

Beträffande bl.a. förmedlingsorgan, be- räkning av bostadstilläggets storlek, rätt att uppbära bostadstillägg, begynnelsetid för ut- givande av bostadstillägg, giltighetstid för beviljandet av bostadstillägg, inträffad om- ständighet som föranleder ändring av bi- dragsbeloppets storlek, ansökningsförfaran- de, ärendets prövning, utbetalning av bo- stadstillägg och betalningsmottagare gäller samma regler som i kungörelsen om statliga bostadstillägg.

Statsbidrag för kommunala bostadstillägg utgår för kalenderår i efterskott och betalas ut av bostadsstyrelsen.

Före den 1 april 1972 hade samtliga kom- muner infört kommunalt bostadstillägg som minst uppgick till de statsbidragsnormer som då gällde. Ett mindre antal kommuner utgav dessutom tillägg som gick utöver normerna.

De statsbidragsnormer för kommunala bostadstillägg som angetts ovan gäller från den 1 april 1972. Bostadsstyrelsen har på- börjat en undersökning för att belysa i vilken utsträckning kommunerna beslutat utge kommunala bostadstillägg med utnyttjande av de vidgade statsbidragsramarna. Av till-

gängliga uppgifter att döma kommer ett icke obetydligt antal kommuner att åtminstone tills vidare inte följa de nya statsbidrags- normerna fullt ut. Det finns också vissa kom- muner som helt kommer att fortsätta att tillämpa de regler som gällde före den 1 april 1972.

Kommunalt bostadstillägg som går utöver statsbidragsnormerna kommer fortsättnings- vis att finnas i vart fall i Storstockholm och Göteborg. Nedan redovisas dessa regler i huvuddrag.

Storstockholm har ett system som inne- fattar tre delar. En del (a) ansluter till statsbidragsbestämmelserna. En del (b) utgör ett låginkomsttillägg som utgår vid lägre hyresnivåer och med andra procentsatser än enligt statsbidragsbestämmelserna. Som en tredje del (c) utgår ett stöd till ettbarnsfamil- jer. Sistnämnda stöd utgår med 60 kr. i månaden oavsett bostadskostnad och anpas- sas så att det totala bostadstillägget inte överstiger den verkliga bostadskostnaden. l tabell 2 visas uppbyggnaden av Stor- stockholms system.

De övre hyresgränserna för låginkomst- tillägget är inte direkt angivna i systemet men tilläggets storlek är maximerat så att det till ettbarnsfamiljer utgår med högst 100 kr. i månaden och till flerbarnsfamiljer med högst 125 kr. i månaden, vilket i praktiken innebär att de övre hyresgränserna blir 650

Reduceringsreglerna för de olika delarna är utformade så att den del som ansluter till statsbidragsbestämmelserna (a) reduceras en- ligt statsbidragsbestämmelserna medan lågin- komsttillägget reduceras med 12 % av hela den statligt beskattningsbara inkomsten. Det börjar alltså reduceras så snart någon be- skattningsbar inkomst finns. Det särskilda stödet till ettbarnsfamiljerna reduceras sist och enligt statsbidragsbestämmelserna.

Göteborg utger kommunala bostadstillägg enligt statsbidragsbestämmelserna samt utger utöver detta bostadstillägg med 80 % av bruttohyran över 300 kr. i månaden dock högst 80 kr./mån.

Studiestöd

För ungdomar över 16 år som går kvar i grundskolan utgår förlängt barnbidrag. För studerande i gymnasieskolan (dvs. den skol- form som den 1 juli 1971 ersatt kommunala och landstingskommunala gymnasier, fack- skolor, yrkesskolor och vissa andra läroan- stalter, utgår studiehjälp enligt bestämmelser— na i studiehjälpsreglementet. Sådan studie- hjälp utgår för läsår eller kurstid i princip fr.o.m. kvartalet efter det kvartal då den studerande fyllt 16 år. Grundstommen i denna studiehjälp utgörs av ett studiebidrag som utgår utan inkomstprövning och utan

Tabell 2 Storstockholms kommunala bostadstillägg. (De inom parentes angivna siffrorna visar hur systemet avviker från statsbidragsbestämmelserna)

Nedre hyresgräns Övre hyresgräns Procent- - sats- Antal Hyresgräns, Antal Hyresgräns, barn kr./mån. barn kr./mån.

a. Tilläggsdel som an— 1—5 400 (i 0) 1 650 80 sluter till statsbi- eller flera 2 725 (+75) 80 dragsbestämmelserna 3 800 80

4 800 80 5 eller flera 925 80

b. Låginkomsttillägg 1 250 1 650 25 2 eller flera 300 2 eller flera 717 30

c. Ettbarnsstöd — ut- går med 60 kr. i månaden

Studiebidrag och förlängt barnbidrag ut- går med 100 kr./mån. under högst nio måna- der per år, dvs. med 900 kr./år. Härutöver kan inkomstprövat tillägg utgå med 25, 50 eller 75 kr./mån. Till grund för inkomstpröv- ningen ligger den studerandes och hans för- äldrars sammanlagda beskattningsbara in- komst vid senaste taxering till statlig in- komstskatt. Med beskattningsbar inkomst jämställs en femtedel av behållen förmögen- het över 50 000 kr. Är den studerande gift, skall makens inkomst och förmögenhet be- aktas i stället för föräldrarnas.

Det inkomstprövade tilläggets storlek vid olika beskattningsbar inkomst framgår av följande tablå.

Beskattningsbar inkomst kr./år Tillägg kr./mån.

— 8 000 75 8 100—12 000 50 12 100—20 000 25

För studerande som har hemmavarande syskon under 16 år och som är berättigade till inkomstprövat tillägg utgår dessutom 25 kr./mån.

Om den studerande är berättigad till in- komstprövat tillägg med högsta belopp och om synnerligen stort behov av ytterligare studiehjälp föreligger, kan behovsprövat tillägg utgå med högst 75 kr./mån. Vid den- na behovsprövning — som görs av centrala studiehjälpsnämnden _ utgår man från årsin- komsten vid ansökningstillfället (räknat före skatt och innefattande även icke skatteplik- tiga inkomster såsom sjukpenning, bostads- tillägg, arbetslöshetsstöd etc.). Hänsyn tas till antalet syskon. Bidragsformen riktar sig främst till ensamstående vårdnadshavare.

Bor den studerande utanför hemmet un- der studietiden utgår inackorderingstillägg med 125 kr./mån. Annars kan resetillägg utgå med 60, 80, 100 eller 120 kr./mån. för dagliga resor mellan hem och studieort be- roende på resans längd.

Här beskrivna förmåner utgår till den som fyller högst 19 år (yngre elev) under det

kalenderår då läsåret eller kursen börjar. Till äldre studerande utgår förhöjt studiebidrag — utan några tillägg * med 175 kr./mån.

Studielån kan efter behovsprövning utgå med högst 6 500 kr. för ett läsår. För den som har försörjningsplikt mot barn kan hög- re studielån utgå.

Kungl. Maj:t har i prop. 1972127 lagt fram förslag om ändrade regler i fråga om studie- socialt stöd.

Studerande vid eftergymnasiala läroanstal— ter kan erhålla studiemedel enligt bestäm- melserna i studiemedelsförordningen. Studie- medel består av studiebidrag och återbetal- ningspliktiga studiemedel. Studiemedlen är indexreglerade och utgår per år med 140 % av basbeloppet inom den allmänna försäk- ringen (basbeloppet utgjorde 7 100 kr. ijan. 1972). Om den studerande har vårdnaden om barn kan dessutom utgå barntillägg med 12,5 % av basbeloppet för varje barn under 16 år. Extra studiemedel kan vidare utgå om synnerliga skäl föreligger. Av studiemedlen utgör 1 750 kr. ett studiebidrag, medan åter- stoden i princip skall betalas tillbaka under normalt 20—25 år.

Studiemedel utgår med hänsyn till den studerandes studiemeriter samt de ekonomis- ka resurser över vilka den studerande förfo- gar. Under de två första terminerna erhålls dock studiemedel utan prövning av studie- meriterna.

Vissa förmåner inom den allmänna försäk- ringen

Den allmänna försäkringen har många famil- jepolitiska inslag. 1 första hand gäller det moderskapsförsäkringen. Varje barnafö- derska, som omfattas av den allmänna för- säkringen, har rätt till en moderskapspenning på 1 080 kr., vilket motsvarar grundsjukpen- ning i 180 dagar (6 x 180 = 1 080). Vid fler- barnsfödsel utgår ytterligare 540 kr. för varje barn utöver det första.

Av moderskapspenningen kan 300 kr. ut— betalas förskottsvis, dock tidigast 120 dagar före den dag då nedkomsten beräknas ske.

Kvinnor, som på grund av bamsbörd av-

bryter sitt förvärvsarbete, har rätt till tilläggssjukpenning i högst 180 dagar. Detta gäller dock endast kvinnor som minst nio månader före födseln varit placerade i en sjukpenningklass i vilken sjukpenningen över- stiger grundsjukpenningen.

Tilläggssjukpenning utgår tidigast från den sextionde dagen före den beräknade tid- punkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen. Sjukpenningen utgår endast för dag då kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete och längst till etthundra- åttionde dagen efter förlossningsdagen eller efter den tidigare dag då sjukpenningen bör- jade utgå. Rätten till fortsatt sjukpenning upphör om kvinnan under denna tid utför förvärvsarbete mer än trettio dagar.

Fr.o.m. den trettionde dagen efter för- lossningsdagen utgår tilläggssjukpenning en- dast om kvinnan har eller på grund av sjuk- dom är förhindrad att ha barnet i sin vård.

Inom den allmänna försäkringens ram finns även ett vårdbidragi form av invalidi- tetsersättning, som utgår till svårt handikap- pade barn under 16 år. Bidraget utgör 60 % av basbeloppet (som ijanuari 1972 var 7 100 kr.). Bidraget utgår i princip endast om barnet vårdas hemma. Medan barnet vårdas vid statlig, kommunal eller statsunderstödd institution utgår inget bidrag.

Änkor, som har vårdnaden om barn under 16 år, erhåller från folkpensioneringen hel änkepension, som är lika stor som ålderspen- sionen till en ensam pensionär, dvs. 90 % av basbeloppet jämte ev. pensionstillskott. Från folkpensioneringen utgår vidare barnpension till varje barn under 16 år som förlorat sin fader eller moder. Barnpensionen till barn, som mist endera av föräldrarna, utgår per år med 25 % av basbeloppet. Föräldralösa barn får i barnpension 35 % av basbeloppet. Änkepension och barnpension från folkpen- sioneringen kompletteras ofta med tilläggs- pension (ATP). Dessa pensioner, som står i relation till den avlidnes tidigare inkomster, baseras på dennes beräknade eller faktiskt uppburna egenpension från tilläggspensione- ringen.

Till ålderspension eller förtidspension ut—

går barntillägg för varje barn under 16 år till försäkrad eller försäkrads hustru, om den försäkrade har vårdnaden om eller stadigva- rande sammanbor med barnet. Barntillägget utges dock inte till i förtid uttagen ålders- pension eller till pension, som tillkommer gift kvinna.

Barntillägg till ålderspension eller hel för- tidspension utgör för år räknat 25 % eller, om barnet är berättigat till barnpension, 10 % av basbeloppet. Utgår två tredjedelar eller en tredjedel av hel förtidspension, utgör bamtillägget motsvarande andel av barn- tillägg till hel förtidspension.

Åtnjuter den försäkrade tilläggspension minskas honom tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbe- loppet.

Författningsbestämmelserna om moder- skapsförsäkringen, folkpensioneringen inkl. vårdbidrag och barntillägg och försäkringen för tilläggspension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lagen reglerar också den allmänna sjukförsäkringen.

Den s.k. hemmamakeförsäkn'ngen inom sjukförsäkringen har en viss familjepolitisk anknytning. Den innebär att försäkrad som är 16—66 år och har en inkomst av förvärvs- arbete som understiger 1 800 kr. om året är försäkrad (avgiftsfritt) för grundsjukpenning (6 kr./dag) under vissa förutsättningar. För- utsättningarna är bl. a. att den försäkrade är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sam— manbor med barn under 16 år till honom eller hans maka eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn. Tidigare gällde dessa regler endast för kvinn- lig försäkrad. Med anledning av kommitténs förslag i promemorian Jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen (stencil 1969:7, socialdepartementet) har emellertid en lagändring genomförts som innebär att hemmavarande män fr. o. m. den 1 januari 1971 har samma rätt till grundsjuk- penning som hemmavarande kvinnor. Mot- svarande gäller rätten att mot avgift teckna frivillig sjukpenningförsäkring.

Ti'l sjukpenning utges barntillägg för den försäktades eller hans makas barn under 16 år, med vilket den försäkrade stadigvarande sammanbor. Med anledning av kommitténs förslag i nämnda promemoria utgår barn- tillägg numera efter samma regler oavsett om det är modem eller fadern som är sjuk. Bestämmelserna innebär att barntillägg utgår med en krona för ett eller två barn, två kronor för tre eller fyra barn samt tre kronor för fem eller flera barn, allt per dag räknat. Till försäkrad med barn under tio år utgår dock barntillägg alltid med minst två kronor per dag.

Till sist bör det erinras om att sjukvårds— försäkringen innebär betydande förmåner för barnfamiljer. Inte bara barntillägg till sjukpenning utan även ersättning för läkar- vård, sjukhusvård, resor m.m. samt kost- nadsfria och rabatterade läkemedel lämnas för barnen utan att föräldrarna behöver beta- la någon särskild avgift härför. Värdet av dessa förmåner för barnfamiljer kan uppskat- tas till drygt 200 milj.kr.

Bidragsförsko tt

Bidragsförskott utgår enligt lagen (1964: 143) om bidragsförskott. Författningen har ändrats senast (19711902). Närmare före- skrifter finns i en tillämpningskungörelse (19641144).

Lever ett barns föräldrar åtskilda betalar vanligen den av föräldrarna, som inte har vårdnaden om barnet, underhållsbidrag för detta. För att hindra att barnet blir lidande till följd av den underhållsskyldige förälderns eventuella försumlighet eller oförmåga att betala har bidragsförskotten införts.

Bidragsförskott kan sålunda utgå om vård- naden om ett barn endast tillkommer en av föräldrarna eller om barnet inte står under någon av föräldrarnas vårdnad. Bidragsför- skott utgår dock inte om barnet bor tillsam- mans med den underhållsskyldige. Inte heller utgår bidragsförskott om det finns grundad anledning att anta att den underhållsskyldige betalar fastställt underhållsbidrag som inte understiger vad som skulle utgå ibidragsför-

skott eller om det är uppenbart att den underhållsskyldige på annat sätt sörjt eller sörjer för att barnet får motsvarande under- håll. Vidare kan bidragsförskott inte utgå om den underhållsskyldige gentemot barn utom äktenskap enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att bidra till dess underhåll genom ett engångsbelopp. Ej heller utgår bidragsförskott om vårdnadshavaren utan gil- tigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt.

Den som önskar få bidragsförskott skall göra ansökan därom.

Bidragsförskott utgår från den 1 januari 1972 normalt med 40 % av basbeloppet (f. n. 7 100 kr.).

Om det finns grundad anledning att anta att fastställt underhållsbidrag betalas iveder- börlig ordning, utgör bidragsförskottet skill- naden mellan vad som kan utgå som bidrags- förskott och underhållsbidragets belopp. Om bidragsförskott skall utgå i förhållande till båda föräldrarna utgör det 25 % av basbelop- pet i förhållande till var Och en av föräldrar- na. Om barnet är berättigat till barnpension från folkpensioneringen utgör bidragsför- skottet 10 % av basbeloppet.

Bidragsförskott utgår fr. o. m. den månad varunder rätt därtill inträtt, men inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansök- ningsmånaden. Förskott utgår t. o. m. den månad, varunder barnet fyllt 18 år eller rätt till förskott eljest upphört. Bidragsförskottet utbetalas förskottsvis för månad.

Barnavårdsnämnderna prövar frågor röran- de bidragsförskott och betalar ut förskotten till den berättigade, vanligtvis vårdnadshava-

ren. Den underhållsskyldige skall, så länge bi-

dragsförskott utgår, till den barnavårds- nämnd som utger förskottet erlägga fastställt underhållsbidrag, som belöper på förskottet, allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning. Om den underhållsskyldige inte efter förmåga fullgör sin betalningsskyldig- het, skall barnavårdsnåmnden utan dröjsmål vidta erforderliga åtgärder för att driva in fordringen. Statsverket betalar tre fjärde-

delar och kommunerna en fjärdedel av de utgifter för bidragsförskott för vilka ersätt- ning inte kunnat tas ut av den underhålls- skyldige.

Mot barnavårdsnämnds beslut i bidragsför- skottsärenden kan talan föras hos länsstyrel- sen. Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos kammarrätten. Regeringsrätten är högsta instans.

Vissa regler om bl. a. medborgarskapskrav för rätt till bidragsförskott behandlas i kap. 12.

Bosättningslån

Bosättningslån kan erhållas av trolovade eller äkta makar eller av man och kvinna vilka stadigvarande bor tillsammans under äkten— skapsliknande former (KK 19461570).

Lån kan också beviljas ensamstående vård- nadshavare med barn. När det gäller två personer som bor tillsammans skall lånet sökas gemensamt. Vissa undantag från den regeln finns bl. a. om en av de två är under 18 år.

Lån kan beviljas svenska medborgare men också andra under vissa förutsättningar. Som villkor gäller generellt att bosättningen skall ske i Sverige.

Såsom ytterligare villkor för att få lån gäller enligt 5 5 i bosättningslånekungörelsen

”a) att de lånesökande äro i behov av medel för anskaffandet av de bosättnings- föremål eller verktyg m. m., för vilka länet är avsett,

b) att lånets upptagande är tillrådligt med hänsyn till de lånesökandes egna villkor och intressen, samt

c) att de lånesökande gjort sig kända för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet ävensom, i den mån betingelser härför före- legat, ådagalagt sparvilja”.

Ytterligare en begränsning utgör det för- hållandet att lån skall vara sökt inom sex månader från den gemensamma bosätt- ningen. När det föreligger särskilda skäl kan detta krav frångås.

1 kungörelsen är ingenting sagt om de sökandes inkomster, men i tillämpningen har

lån begränsats till sökande vilkas gemensam- ma inkomst understiger 35 000 kr./år. Om särskilda skäl föreligger — exempelvis före- komsten av barn — kan denna gräns höjas något.

Bosättningslånets högsta belopp är 6 000 kr. Lån utges av riksbanken ur statens bo. sättningslånefond. Information till allmän- heten ges av de 5. k. ortsombuden — kommu- nalt rekryterade förtroendemän — som också tar emot och kontrollerar ansökningar samt avger yttrande över dessa. De skall bl.a. inhämta uppgifter från socialregistret om lånesökande och avge ett omdöme om veder— börandes skötsamhet och lämplighet att er- hålla bosättningslån.

Bosättningslånen är borgensfria och räntan följer statens normallåneränta, f. n. 6 3/4 %.

II Inkomstbeskattningen

Den skattereform som trädde ikraft l janua- ri 1971 innebar en övergång till en i huvud- sak individuell beskattning av arbetsinkomst och en omfördelning av skatteuttaget till för- män för de lägre inkomsttagarna.

Vid övergången till individuell beskattning av makar infördes en och samma skatteskala, lika för alla oberoende av kön och civilstånd. Förekomsten av barn och försörjningsplikten mot make påverkar skatten främst i följande fall.

Familjer med barn under 16 år har ivissa fall rätt till förvärvsavdrag. Det gäller dels makar som båda haft förvärvsinkomst under året, där förvärvsavdraget åtnjuts av den av makarna som har den lägsta förvärvsinkoms— ten, dels ogifta inkomsttagare som under året haft förvärvsinkomst. Förvärvsavdrag medges också vid s.k. faktisk sambeskatt- ning.

I de fall endast den ena maken haft för- värvsarbete får den maken, oavsett om det finns barn eller inte i familjen, ett avdrag på den uträknade skatten med högst 1 800 kr. Denna skattereduktion erhålls också av en- samstående person som har hemmavarande barn under 18 år. Gift person vars make har en statligt taxerad inkomst som understiger

4 500 kr. erhåller skattereduktion med 20 % av skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxe- rade inkomsten.

Beräkningen av beskattningsbar inkomst

Skatt på inkomst betalas till kommunen och staten. Den allmänna kommunalskatten är en repartitionsskatt som tas ut för att täcka kommunernas utgifter. Den är i princip proportionell och betalas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören som påförs varje skattskyldig (en skattekrona = 100 kr. beskattningsbar inkomst). Den stat- liga inkomstskatten är progressiv för fysiska personer, oskiftade dödsbon och familjestif— telser samt proportionell för övriga skatt- skyldiga.

Skatten påförs på grundval av ett beskatt- ningsunderlag som fastställs för varje skatt- skyldig, s.k. beskattningsbar inkomst. Be- skattningsunderlaget bestäms genom ett årligt taxeringsförfarande och fastställs för kom- munalskatten och den statliga inkomstskat- ten var för sig. Bestämmelserna för beräk- ning av beskattningsbar inkomst finns främst i kommunalskattelagen (l928:370), KL och förordningen (1947 :576) om statlig inkomst- skatt, Sl. Sl hänvisar i väsentliga delar till KL, som således innehåller huvudreglerna för in- komstberäkningen. Taxeringsförfarandet reg- leras i taxeringsförordningen (1956:623). Vissa allmänna förfarandebestämmelser finns också i förvaltningslagen(1971:290) och för- valtningsprocesslagen (1971 :29 1 ).

Redogörelsen avser då annat inte sägs be- skattningen av fysiska personer.

Allmän kommunalskatt påförs för varje skattskyldig på grundval av inkomst och av garantibelopp för fastighet. Skatteplikt före- ligger för inkomst av jordbruksfastighet, an- nan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig för- värvsverksamhet och kapital. Varje inkomst- slag, med undantag av tjänst, kan omfatta flera förvärvskällor. Om sålunda en inkomst- tagare driver två självständiga rörelser, före- ligger två särskilda förvärvskällor. Garantibe- loppet är oberoende av den skattskyldiges verkliga inkomst och utgör 2 % av fastighets

till skatteberäkningen. föras till något av de nämnda inkomstslagen är skattefri.

Inkomstberäkningen görs för varje för- värvskälla för sig. Därvid gäller att man från bruttoinkomstema i förvärvskällan får göra avdrag för alla omkostnader under beskatt- ningsåret som erfordras för att förvärva och behålla intäkterna. Vidare får avdrag också göras för belopp motsvarande garantibelop- pet vid inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse i den mån inkomsten förslår. I fråga om dessa inkomstslag används termen nettointäkt för att beteckna vad som återstår sedan intäkterna minskats med om- kostnader men innan avdrag skett för belopp motsvarande garantibeloppet. Sedan nettoin- täkten minskats med belopp motsvarande garantibeloppet återstår inkomst av förvärvs- källan i fråga. Summan av inkomsterna utgör den skattskyldiges sammanräknade inkomst. Från detta belopp får sedan göras s.k. all- männa avdrag dvs. avdrag som inte har direkt samband med någon förvärvskälla. I vissa fall får också avdrag göras för förlust som hänför sig till tidigare beskattningsår.

Det sammanlagda beloppet av den skatt- skyldiges inkomster från de olika förvärvs- källorna minskat med nyssnämnda avdrag men med tillägg för garantibelopp — utgör taxerad inkomst. Vid kommunaltaxeringen beräknas taxerad inkomst för varje kommun inom vilken uppkommit skattepliktig in- komst. Beloppet avrundas nedåt till helt tio- tal kronor.

Från den taxerade inkomsten medges grundavdrag och extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Återstoden avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör beskatt- ningsbar inkomst. Den beskattningsbara in- komsten ligger till grund för skatteberäk- ningen.

Statlig inkomstskatt påförs enbart på grundval av den skattskyldiges inkomst. I övrigt hänvisar bestämmelserna om statlig in- komstskatt, såvitt är av intresse i detta sam- manhang, i huvudsak till motsvarande regler i KL. Skillnaden mellan den statliga och den kommunala beskattningen hänför sig främst

I fråga om inkomstberäkningen är följan- de särskilda regler av intresse från komrnit- téns synpunkt.

Skatteplikt föreligger för inkomst av de sex inkomstslagen som tidigare nämnts. Be- träffande inkomst av annan fastighet gäller att man i vissa fall inte räknar med en faktisk inkomst utan med en som bestäms schablon- mässigt. Det gäller inkomst av en- och två- familjsfastigheter där intäkten beräknas till en procentandel av fastighetens taxeringsvär- de. Inkomsten utgör 2 % av taxeringsvärdet upp till 150 000 kr., 4 % på den del av taxe- ringsvärdet som ligger mellan 150000 kr. och 225 000 kr., och 8 % på överskjutande belopp. Avdrag medges från dessa inkomster med enbart ränteutgifter och liknande för fastigheten och dessutom med ett belopp av 500 kr. i de fall ägaren är mantalsskriven på fastigheten.

Till intäkt av tjänst hänförs pension, liv- ränta som utgår på grund av sjuk-, olycks- falls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring, ersättning som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst. Folkpension är alltså skattepliktig liksom hustrutillägg. Även periodiskt understöd, för vilket givaren är berättigad till avdrag, är skattepliktigt.

Utanför skatteplikten faller flertalet kon- tanta bidrag inom det socialpolitiska områ- det. Sålunda räknas inte till skattepliktig in- komst, socialhjälp, allmänt barnbidrag, inva- liditetstillägg eller invaliditetsersättning en- ligt 9 kap. lagen (1962:381) om allmän för- säkring, bostadstillägg till barnfamiljer och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Skatteplikt föreligger inte heller för ersätt- ning som på grund av sjukförsäkring jämlikt lagen om allmän försäkring eller försäkring jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring tillfal- lit den försäkrade eller för dagersättning från arbetslöshetskassa. Underhållsbidrag till barn under 18 år är inte heller skattepliktigt oak- tat den underhållsskyldige har viss avdrags- rätt. Detsamma gäller bidragsförskott.

I fråga om avdragsrätten gäller enligt

huvudregeln att avdrag medges för alla om- kostnader i förvärvskällan. Avdrag får dock inte ske för värdet av arbete som i den skatt- skyldiges verksamhet lagts ned av den skatt- skyldiges make eller hemmavarande barn un— der 16 år. Å andra sidan beskattas inte gift person för lön från maken i dessa fall. För- hållandet ger upphov till s. k. faktisk sambe- skattning. Avdrag medges inte heller för periodiskt understöd till personer i givarens hushåll eller för understöd som utgår till an- nans undervisning eller uppfostran.

Belopp som inte kan hänföras till någon viss förvärvskälla får i vissa fall dras av som allmänt avdrag. Sålunda får underskott som uppkommit iförvärvskälla i regel dras av, vid den kommunala taxeringen dock endast från inkomst som beskattas i samma kommun. Avdrag får vidare göras för sådan obligato- risk sjukförsäkringsavgift som påförts under året före taxeringsåret samt för avgifter som betalas för bl.a. kapital- och arbetslöshets- försäkringar som ägs av honom själv, hans make eller omyndiga barn. I sistnämnda hän- seende är avdragsrätten begränsad till 250 kr. för ensamstående inkomsttagare och 500 kr. för gifta sammanlagt och för ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. Avdrag får också göras för underhållsbidrag åt den skattskyldiges barn under 18 år, som inte är hemmavarande, med högst 1 500 kr. per barn.

Som allmänt avdrag räknas också förvärvs- avdraget. Rätt till förvärvsavdrag föreligger i följande fall.

Har makar med hemmavarande barn un- der 16 år båda haft arbetsinkomst, s. k. A-in- komst, får den make som haft den lägsta A-inkomsten åtnjuta förvärvsavdrag. Inne- börden av begreppet A-inkomst berörs när- mare i det följande. Har båda makarna lika stora inkomster åtnjuts avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga om in- komst av rörelse 25 % av nettointäkten av rörelsen och i fråga om inkomst av tjänst 25 % av inkomsten, i båda fallen dock högst 2 000 kr. Vid inkomst av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kr.

Förvärvsavdrag medges vidare gift skatt-

skyldig med hemmavarande barn under 16 är om han haft A-inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och maken utfört arbete iför- värvskällan. Avdraget uppgår till värdet av makens arbetsinsats, dock högst 1 000 kr.

Förvärvsavdrag får också göras av in- komsttagare med hemmavarande barn under 16 år, som under beskattningsåret antingen varit gift men inte levt tillsammans med sin make eller också varit ogift (varmed jämställs änka, änkling eller frånskild), under förut- sättning att inkomsttagaren haft A-inkomst. Avdraget är i fråga om jordbruksfastighet och rörelse 25 % av nettointäkten av för- värvskällan och i fråga om inkomst av tjänst 25 % av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kr.

Grundavdraget är 4 500 kr. om den stat- ligt taxerade inkomsten inte överstiger 30 000 kr. Avdragsbeloppet är i princip det- samma vid den kommunala och den statliga taxeringen. Är inkomsten högre reduceras avdraget med 20 % av överskjutande belopp. Vid statligt taxerad inkomst på 52 500 kr. eller mera föreligger alltså inte längre rätt till grundavdrag. Förutsättningen för rätten till grundavdrag enligt vad nu sagts är att in- komsttagaren varit bosatt i Sverige under större delen av beskattningsåret. Har in- komsttagaren varit bosatt här under högst hälften av beskattningsåret medges grundav- drag med lägre belopp. Detsamma gäller om han varit skattskyldig till sjömansskatt.

Utöver grundavdrag medges i vissa fall 5. k. extra avdrag om inkomsttagarens skatte- förmåga varit nedsatt. Avdraget är högst 6 000 kr. Samma högsta belopp gäller för ensamstående och för makar gemensamt. Om inkomsten, efter avdrag för skatt, under— stiger existensminimum får avdraget ökas med högst 1 500 kr. för varje barn som in- komsttagaren försörjer.

Vid beskattning av makar gäller i flera hänseenden särskilda bestämmelser. Makar som levt tillsammans under beskattningsåret taxeras var och en för sin inkomst. Därvid har vardera maken rätt att tillgodogöra sig allmänna avdrag och förlustavdrag som andra maken inte kunnat utnyttja på grund av att

inkomsten varit för låg. Grundavdraget be- räknas dock individuellt och någon rätt att utnyttja andra makens grundavdrag förelig- ger inte.

Fråga huruvida inkomsttagaren haft barn eller inte liksom barnets ålder skall bedömas efter förhållandena den 1 november året före taxeringsåret. Med barn avses förutom eget barn även adoptivbarn, styvbarn och foster- barn.

För inkomsttagare som gift sig under be- skattningsåret skall de bestämmelser som gäl- ler för makar i regel tillämpas först vid taxe- ring för det därpå följande beskattningsåret.

De särskilda bestämmelser som gäller för makar tillämpas också för dem som lever till- sammans utan att vara gifta om de tidigare varit gifta med varandra eller om de gemen- samt har eller har haft barn.

Skattebera'kningen

Skatteberäkningen sker på olika sätt vid kommunal- och statsbeskattningen.

Den kommunala inkomstskatten är i prin- cip proportionell och tas ut med en i viss ordning bestämd andel av den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Den genomsnittliga kommunala utdebite- ringen är f. 11. ca 24 kr. per 100 kr. beskatt- ningsbar inkomst, dvs. en skattesats på 24 %.

Den statliga inkomstskatten tas ut med ett visst grundbelopp av den till statlig inkomst- skatt beskattningsbara inkomsten. Grundbe- loppet beräknas med ledning av en skatteska- la som gäller för alla inkomsttagare. Skalan har följande utseende.

Beskattningsbar Skat tesats in- inkomst, om skiktet i kr./år % — 15 000 10 15 000— 20 000 16 20 000— 30 000 22 30 000— 52 500 28 52 500— 70 000 38 70 000—100 000 44 100 000— 150 000 49 150 000— 54

För varje år bestäms i särskild ordning med vilken procent av grundbeloppet skat- ten skall utgå. Under senare år har regelmäs- sigt tagits ut 100 % av grundbeloppet.

Vid beräkningen av statlig inkomstskatt för makar gäller särskilda regler.

Vardera maken beskattas individuellt för inkomst av arbete, s.k. A-inkomst. För an- nan inkomst, s.k. B-inkomst, tillämpas en form av sambeskattning av innebörd att ma- karnas sammanlagda B-inkomst beskattas ”på toppen” av den största A-inkomsten. Förfarandet är i korthet följande.

A-inkomst är inkomst av tjänst med un- dantag av periodiskt understöd och liknande periodiska intäkter samt inkomst av jord- bruksfastighet och rörelse där inkomsttaga- ren varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. B-inkomst är övrig in- komst, dvs. inkomst av tjänst i form av pe- riodiskt understöd och liknande samt in- komst av annan fastighet, tillfällig förvärvs- verksamhet och kapital. B-inkomst som för makarna sammanlagt uppgår till högst 2 000

kr. behandlas vid skatteberäkningen som A— inkomst.

Beskattningsbar A-inkomst är summan av vardera makens A-inkomster minskad med allmänna avdrag, förlustavdrag, grundavdrag och extra avdrag. Beskattningsbar Binkomst är skillnaden mellan beskattningsbar in- komst, beräknad på vanligt sätt, och beskatt- ningsbar A-inkomst.

En uppdelning av inkomsten i A-inkomst och B-inkomst behöver göras bara i vissa fall. Har bara ena maken statlig beskattningsbar inkomst beräknas skatten på vanligt sätt utan uppdelning i A- och B-inkomst. Har båda makarna beskattningsbar inkomst be- räknas skatten på beskattningsbar A-inkomst individuellt, alltså för vardera maken för sig. Har makarna enbart beskattningsbar B-in- komst beräknas skatten på summan av de beskattningsbara B-inkomsterna och fördelas mellan makarna efter förhållandet mellan dessa inkomster. I andra fall läggs B-inkomst hos make som har den lägsta beskattningsba- ra A-inkomsten samman med andra makens

Tabell 3 Skatten för olika kategorier inkomsttagare kr.

Årsinkomst Ensam- Gift Makar som båda har Makar som båda har Ensam- Ensam- (för makar stående person inkomster; den lägre inkomst; inkomsterna stående stående deras sam- utan vars ma- inkomsten = 4 000 kr. lika stora med barn med barn manlagda in- barn ke saknar under 16418 är komst), kr. inkomst utan barn med barn utan barn med barn 16 år 4 000 14 — —— — — -— 6 000 621 — _ _ — _ 8 000 1 497 — — — — — — — 10 000 2 288 488 387 — 340 — — 488 12 000 3 090 1 290 1263 875 1242 615 510 1 290 16 000 4 676 2 876 2 856 2 468 2 994 2137 2 096 2 876 20 000 6 249 4 449 4 442 4 054 4 576 3 796 3 669 4 449 25000 8518 6718 6472 6084 6570 5790 5818 6718 30 000 11082 9 282 8 786 8 398 8 546 7 766 8 262 9 282 40 000 17 225 15 425 14 484 14 096 12 498 11 718 14177 15 425 50 000 23 465 21665 20 735 20 347 17 036 16136 20 417 21665 60 000 29 673 27 873 26 959 26 571 22164 21 144 26 633 27 873 80 000 42 628 40 828 39 674 39 286 34 450 33 202 39 468 40 828 100 000 56 228 54 428 53 274 52 886 46 930 45 682 53 068 54 428 200 000 131654 129 854 128 300 127 912 112 456 111096 128 294 129 854

Anm. Beräkningarna har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1972 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och Sjukförsäkringsavgift. För makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara A-inkomst. Kommunal utdebitering 24 kr. per skattekrona.

sammanlagda beskattningsbara inkomst. Summan skattläggs sedan som om den ut- gjorde denne makes beskattningsbara in- komst. Det skattebelopp, som då erhålls minskas med skatten på hans beskattningsba- ra A-inkomst. Skillnaden utgör makarnas sammanlagda skatt på B-inkomst. Denna skatt fördelas mellan makarna efter förhål- landet mellan deras beskattningsbara B-in- komster. Den statliga inkomstskatt som i sistnämnda fall påförs vardera maken är allt- så det sammanlagda beloppet av skatten på A-inkomst och B-inkomst.

Vid skatteberäkningen medges ivissa fall ett avdrag från den uträknade skatten, s.k. skattereduktion, med högst 1 800 kr. Maxi- mibeloppet medges gift person vars make saknar till statlig inkomstskatt taxerad in- komst och ensamstående med hemmavaran- de barn under 18 år. Gift person vars make har en statligt taxerad inkomst understigan- de 4 500 kr. erhåller skattereduktion med 20 % av skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Skattereduktionen av- räknas mot flertalet skatter och avgifter.

Pblkpensionsavgi fre/1

Skyldigheten att betala folkpensionsavgift regleras i lagen (1962:398) om finansiering av folkpensioneringen. Svensk medborgare skall erlägga folkpensionsavgift för varje år, då för honom beräknats till statlig inkomst- skatt beskattningsbar inkomst, under förut- sättning att han vid utgången av detta är fyllt minst 18 och högst 66 år samt att han varit mantalsskriven i riket för året näst före taxe- ringsåret. Befrielse från avgift medges emeller- tid för den som för december månad året näst före taxeringsåret åtnjutit folkpension i form av ålderspension eller förtidspension, liksom för den som avlidit före ingången av året näst före taxeringsåret.

Folkpensionsavgiften är 5 % av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara in- komsten, dock högst 1 500 kr. För gifta per- soner beräknas avgiften individuellt, dvs. var- dera maken påförs avgift med hänsyn till sin inkomst. Det innebär att två maximiav—

gifter kan påföras i familjer där båda makar- na har inkomst. Folkpensionsavgiften upp- bärs tillsammans med de allmänna inkomst- skatterna.

Sju kförsäkringsavglften

Skyldigheten att betala sjukförsäkringsavgift regleras i 19 kap. lagen (1962:381) om all- män försäkring. Avgiftsskyldighet föreligger för försäkrad som visst är är inskriven hos allmän försäkringskassa. Sjukförsäkringsav- giften innefattar avgift för sjukvårds- och läkemedelsförmåner, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning.

Avgiften för sjukvårds- och läkemedelsför- måner samt grundsjukpenningen är i viss mån beroende av den beskattningsbara in- komsten. Förstnämnda avgift skall betalas av inskrivna i allmän försäkringskassa, för vilka beräknats till statlig inkomstskatt beskatt- ningsbar inkomst vid taxering året näst efter det år avgiften avser. Avgift skall dock inte betalas om den försäkrade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskri- ven hos allmän försäkringskassa eller fyllt 67 år eller för december månad samma år åtnju- tit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring.

Avgiften för grundsjukpenning skall erläg- gas av försäkrade, som varit placerade i sjuk- penningklass och för vilka vid taxering året efter det år avgiften avser beräknats till stat- lig inkomstskatt beskattningsbar inkomst.

För att begränsa avgiften för mindre in— komsttagare finns en upptrappningsregel, som reducerar avgiften för sjukvårds- och läkemedelsförmåner samt grundsjukpenning i de lägre inkomstlägena. Dessa avgifter får inte överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av den försäkrades till statlig in- komstskatt beskattningsbara inkomst.

Avgiften för tilläggssjukpenning skall beta- las av dem, som är tillförsäkrade sådan sjuk- hjälp. Avgiftens storlek beror av flera fakto- rer, bl.a. den sjukpenningklass den försäk- rade tillhör.

Sjukförsäkringsavgifterna fastställs av riks- försäkringsverket. De varierar i viss mån mel-

Tabell 4 Skatteeffekten vid giftermålets ingående.

Make 1, Make 2, Makarnas sammanlagda skatt, i kr., enligt årsinkomst, kr. årsinkomst, kr. nuvarande regler före giftermålet efter giftermålet skillnad 12 000 0 3 090 1 290 — 1 800 16 000 4 676 2 876 — 1 800 20 000 6 249 4 449 ' 1 800 30 000 11082 9 282 _ 1800 40 000 17 225 15 425 * 1 800 60 000 29 673 27 873 — 1 800 100 000 56 228 54 428 , 1 800 12 000 4 000 3104 2 856 — 248 16 000 4 690 4 442 > 248 20 000 6 263 6 015 — 248 30 000 11 096 10 848 — 248 40 000 17 239 16 991 — 248 60 000 29 687 29 439 — 248 100 000 56 242 55 994 — 248 12000 8000 4587 4587 i 0 16 000 6 173 6 173 i 0 20 000 7 746 7 746 i 0 30000 12 579 12579 i 0 40 000 18 722 18 722 i 0 60000 31170 31170 i 0 100 000 57 725 57 725 i 0 12 000 12 000 6180 6180 i 0 16 000 7 766 7 766 i 0 20 000 9 339 9 339 i 0 30 000 14 172 14 172 i 0 40 000 20 315 20 315 i 0 60 000 32 763 32 763 i 0 100000 59318 59318 i 0 12 000 20 000 9 339 9 339 i 0 16 000 10 925 10 925 i 0 20 000 12 498 12 498 i 0 30000 17 331 17331 i 0 40 000 23 474 23 474 i 0 60 000 35 922 35 922 i 0 100 000 62 477 62 477 i 0 12 000 30 000 14172 14172 i 0 16 000 15 758 15 758 i 0 20000 17331 17331 i 0 30 000 22 164 22 164 i 0 40 000 28 307 28 307 i 0 60 000 40 755 40 755 i 0 100 000 67 310 67 310 i 0

Anm. Beräkningar har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1972 års taxering, Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och sjukförsäkringsavgift. För makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara A-inkomst. Kommunal utdebitering 24 kr. per skattekrona.

lan olika försäkringskassor. De obligatoriska sjukförsäkringsavgiftema upptas på debetse- del på slutlig skatt såsom ett enda belopp.

För gifta personer beräknas avgiften indi- viduellt. För make som saknar inkomst be- räknas alltså inte någon avgift enligt den tidi- gare angivna upptrappningsregeln.

Inkomstbeskatmingens verkningar

En ensamstående inkomsttagare utan barn medges grundavdrag med upp till 4 500 kr. beroende på storleken av hans inkomst. Den statliga inkomstskatten beräknas med led- ning av den skatteskala som gäller för alla. Då han gifter sig sker ingen förändring i fråga om grundavdrag och skatteskala. Om andra maken saknar inkomst får han däremot rätt till skattereduktion med 1 800 kr. Hans skatt minskar således med 1800 kr. på grund av äktenskapet. Skattelättnaden är lika stor oavsett hans inkomstläge. Före- komsten av hemmavarande barn påverkar inte familjens skatt i detta fall.

Om andra maken har inkomst utnyttjar denne sitt egetgrundavdrag på högst 4 500 kr. och inkomsten beskattas för sig under förut- sättning att den härrör från arbete (A-in- komst). Familjen kan här tillgodogöra sig två grundavdrag men går samtidigt miste om Skattereduktionen på upp till 1 800 kr. Någon sammanläggning av inkomsterna och därav följande högre progression är inte aktuell. Om andra makens inkomst härrör från annat än arbete (B-inkomst) läggs in- komsterna dock samman vid beräkningen av statlig inkomstskatt och förhöjt skatteuttag kan uppkomma som en följd av äktenskapet. Skärpningen inträder då den arbetsinkomst som läggs "i botten” vid skatteberäkningen överstiger ca 20 000 kr.

Har familjen hemmavarande barn under 16 år medges viss skattelättnad genom för- värvsavdraget om båda makarna har arbetsin- komst. Avdraget är högst 2 000 kr. och till- godoförs den make som har den lägsta ar- betsinkomsten. Avdragsbeloppet är detsam- ma, oavsett antalet barn. Syftet med avdra-

Tabell 5 Skatteeffekter då det första barnet föds. Ensamstående och gift person vars make saknar inkomst samt makar som båda har inkomst

Ärsinkomst1 Minskning av den totala skatten, i kr., då det första barnet föds för ensamstående gift person vars makar; den lägre makar med make saknar inkomst inkomsten = lika stora

4 000 kr. inkomster 4 000 14 » _ 6 000 621 — — 8 000 1 497 — — — 10 000 2 288 — 387 340 12 000 2 580 — 388 627 16 000 2 580 — 388 857 20 000 2 580 — 388 780 25 000 2 700 — 388 780 30 000 2 820 — 388 780 40 000 3 048 — 388 780 50 000 3 048 — 388 900 60 000 3 040 _ 388 1 020 80 000 3 160 — 388 1248 100000 3 160 — 388 1 248 200 000 3 360 — 388 1 360

1För de två sista kolumnerna avses makarnas sammanlagda årsinkomst. Anm. Beräkningarna har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1972 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och Sjukförsäkringsavgift. l—"ör makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara A-inkomst. Kommunal utdebitering 24 kr. per skattekrona.

get är att kompensera de särskilda barntill- synskostnader som uppkommer då båda för- äldrarna har förvärvsarbete.

Förändringarna i skatten då en inkomst- tagare gifter sig belyses i tabell 4.

Skatteeffekten då hemmamake övergår till förvärvsarbete är i det nya system som till- lämpas från och med 1971 års inkomster be-

tydligt gynnsammare än i det äldre systemet. Den make som tar förvärvsarbete tillgodo- förs 'ett nytt grundavdrag och inkomsten be- skattas för sig på det sätt som gäller för ensam- stående. En viss skattehöjning uppkommer dock för andra maken beroende på att hans skattereduktion minskar. Minskningen är 40 % av den nytillkommande inkomsten,

Tabell 6 Skatteeffekten då hemmavarande make tar förvärvsarbete.

Make som redan Den tillkommande Ökning av makarnas sammanlagda skatt då en inkomst tillkommer

årsinkomsten, kr. (Skatten dårå för

har förvärvs- arbete, årsin— utan barn under 16 år med barn under 16 år inkomst, kr. en ensamstående

kr. i % av den kr, i % av den vuxen) tillkommande tillkommande inkomsten inkomsten 12 000 4 000 1566 39,15 1 178 29.45 16 000 (14) 1566 39,15 1 178 29.45 20 000 1566 39,15 1 178 29,45 30 000 1566 39,15 1 178 29,45 40 000 1566 39,15 1 178 29,45 60 000 1566 39,15 1 178 29.45 100 000 1566 39,15 1 178 29,45 12 000 8 000 3 297 41,21 2 440 30,50 16 000 (1497) 3 297 41,21 2 440 30,50 20 000 3 297 41,21 2 440 30,50 30 000 3 297 41,21 2 440 30,50 40 000 3 297 41,21 2 440 30,50 60 000 3 297 41,21 2 440 30.50 100 000 3 297 41,21 2 440 30,50 12 000 12 000 4 890 40,75 4 110 34.25 16 000 (3 090) 4 890 40,75 4 110 34.25 20 000 4 890 40,75 4 110 34.25 30 000 4 890 40,75 4 110 34,25 40 000 4 890 40,75 4 110 34,25 60 000 4 890 40,75 4 110 34.25 100 000 4 890 40,75 4 110 34,25 12 000 20 000 8 049 40.24 7 269 36.34 16 000 (6 249) 8 049 40,24 7 269 36.34 20 000 8 049 40,24 7 269 36.34 30 000 8 049 40,24 7 269 36.34 40 000 8 049 40,24 7 269 36,34 60 000 8 049 40,24 7 269 36,34 100 000 8 049 40,24 7 269 36.34 12 000 30 000 12 882 42,94 12 102 40.34 16 000 (11 082) 12 882 42,94 12 102 40,34 20 000 12 882 42,94 12 102 40,34 30 000 12 882 42,94 11 862 39,54 40 000 12 882 42,94 11 862 39.54 60 000 12 882 42,94 11 862 39,54 100 000 12 882 42,94 11862 39,54

Anm. Beräkningarna har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1972 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och Sjukförsäkringsavgift. För makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara A-inkomst. Kommunal utdebitering 24 kr. per skattekrona.

dock högst lika med reduktionens maximibe- lopp 1 800 kr. Om rätt till förvärvsavdrag föreligger blir minskningen ca 30 % av den ny- tillkommande inkomsten. Familjen får alltså i realiteten en tröskeleffekt iform av en 30— 40 %ig skatt på den första delen av den nya inkomsten. I det äldre systemet blev denna skattebelastning ofta betydligt högre. Skatten på överskjutande del av inkomsten blir lägre än tidigare beroende på att den inte läggs ”på toppen” av makens inkomst. Den nu berörda effekten belyses i tabell 6.

En ensamstående försörjare får till skill- nad mot tvåförsörjarfamiljer en skattelättnad som direkt hänför sig till förekomsten av barn. Så länge barnet är under 18 år erhåller han nämligen skattereduktion med 1 800 kr. Beloppet är detsamma oavsett inkomstläget. Härtill kommer förvärvsavdrag med högst 2 000 kr., så länge barnet är under 16 år och förälderns inkomst härrör från arbete.

För ensamstående med barn uppkommer en tröskeleffekt då yngsta barnet passerar de åldersgränser som gäller de särskilda förmå— nerna. 16 år för förvärvsavdrag och 18 år för Skattereduktionen. Tröskelverkningar kan också uppkomma när ensamstående försörjare gifter sig eller av annan orsak övergår till att i skattehänseende betraktas som gifta. Om två ensamstående. som vardera har egna barn, bor tillsammans får de var för sig de skatteförmå- ner som tillkommer denna grupps inkomstta- gare. Om de gifter sig eller får ett gemensamt barn går de miste om två skattereduktioner på tillsammans upp till 3 600 kr. och dess- utom ett förvärvsavdrag på upp till 2 000 kr.

111 Service till barnfamiljer

Vård och service till barnfamiljer utgör en viktig del av familjepolitiken. Det ingår inte i familjepolitiska kommitténs uppdrag att lämna förslag angående utbyggnaden eller den närmare utformningen av denna vård och service. De avgifter familjerna får betala för bl. a. barntillsyn har emellertid direkt betydelse för familjernas ekonomi. De frågor om det ekonomiska familjestödet som kom- mittén har att pröva har även i övrigt

samband med olika former av vård och service. Därför lämnas i det följande en översikt över viktigare serviceåtgärder från samhällets sida som har betydelse för barn- familjerna, nämligen barnstuge- och familje- daghemsverksamheten, den sociala hemhjäl- pen, den förebyggande mödra- och barna— vården, skolhälsovården, skolmältiderna, ferieverksamheten för barn och husmödrar och familjerådgivningen. Det finns därutöver många andra former av samhällelig service som har betydelse för familjer med barn även om den inte enbart avser dessa. Dessa förmåner berörs inte närmare här.

Barnstugor och familjedaghem

Daghem tar i regel emot barn i åldrarna från sex månader t.o.m. sju år under den tid föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar utanför hemmet.

Lekskolor tar emot sexåringar, i vissa kommuner dock även yngre barn, för tre timmars gruppverksamhet dagligen mån- dag—fredag. Lekskolan är öppen den tid av året som motsvarar skolans terminer.

Gemensam barnstugeavdelning är en kom- bination av lekskole- och daghemsverksam- het. Den innebär att man i samma grupp har lekskolebarn (tre timmar per dag) och barn som tas om hand minst fem timmar per dag. Den gemensamma barnstugeavdelningen ut— formas som ett daghem.

Fritidshem för i första hand lågstadiebarn tar emot barn till förvärvsarbetande föräldrar under den skolfria delen av dagen samt under lovdagar och ferier.

Kommunala familjedaghem tar emot barn i åldern sex månader—tolv år till förvärvs- arbetande föräldrar.

Daghem, fritidshem och lekskolor har byggts ut i mycket olika takt sedan 1940- talet. Antalet lekskoleplatser har hela tiden ökat regelbundet, medan antalet daghems- platser under 1950-talet legat på samma nivå. Först därefter började takten i dag- hemsbyggandet öka. Ökad efterfrågan på arbetskraft och alltmer utbredd opinion för jämställdhet mellan män och kvinnor drev

fram starka krav på en utbyggnad av dag- hemmen. Under senare är har också barn- stugeverksamhetens pedagogiska och sociala betydelse betonats. Samtidigt har familje- daghemsplatserna ökat kraftigt. Successivt ökade statsbidrag till barntillsynsverksam- heten har medverkat till att antalet platser i barnstugor och familjedaghem för tillsyn av barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar ökat från ca 23000 är 1965 till över 100 000 år 1972.

1 tabell 7 redovisas utvecklingen under perioden 1960—1972.

Enligt en av socialstyrelsen gjord samman- ställning av kommunernas nuvarande dag- hemsplatser och utbyggnadsplaner kommer det att finnas ca 85 000 platser i daghem år 1975.

En genomgripande översyn av barnstuge- verksamheten pågår inom 1968 års barn- stugeutredning. Utredningen behandlar bl. a. målsättningen för den verksamhet som be- drivs i daghem och lekskolor samt frågan om utformningen av en förskoleverksamhet som på sikt kan omfatta alla barn under en tid närmast före inträdet i grundskolan. Utred- ningen behandlar även de frågor som gäller fritidsverksamheten för skolbarn.

Kostnaderna för barntillsyn

Driftkostnaderna för daghem uppgick år 1971 till ca 470 milj. kr., för familjedaghem till ca 170 milj. kr., för lekskolor till ca 150

milj. kr. och för fritidshem till ca 45 milj. kr., tillsammans ca 835 milj. kr.

Driftkostnaderna per plats i daghem beräk- nas år 1971 uppgå till ca 11.500 kr./ar. Investeringskostnaderna skiftar efter bygg- nadssätt. De beräknas uppgå till drygt 12 000 kr. per plats vid byggande av stan- dardmodell för daghem med prefabricerade element, medan kostnaderna för specialri- tade daghem beräknas uppgå till ca 15 000 kr. per plats. Familjedaghemmens driftkost- nader år 1971 kan beräknas till 9.600 kr. per plats.

Huvudmannaskap

Kommunerna har det direkta huvudansvaret för den samhälleliga barntillsynen. Flertalet barntillsynsinstitutioner har kommuner som huvudmän. Andra huvudmän förekommer dock, framför allt landstingsdrivna barn- stugor vid sjukhus och andra vårdinrätt- ningar.

Statlig tillsynsmyndighet för barntillsyns- verksamheten är socialstyrelsen.

Statsbidragsbestämmelser

För att anordna daghem och fritidshem lämnar staten investeringsbidrag till kom- munerna med högst 5 000 kr. per plats. Till detta kommer ett lånestöd med 4000 kr. per plats. Till driften lämnar staten bidrag med (fr.o.m. 1972) 4 000 kr./år och plats

Tabell 7 Antal platser i daghem, fritidshem, familjedaghem och lekskolor 196041972

År Daghem Fritidshem Familjedaghem Sammanlagt antal Antal barn platser i dag- i lekskolor och fritidshem och familjedaghem

1960 10 300 2 400 4 000 16 700 38 400 1965 11900 3 000 8 000 22 900 52 100 1966 12 800 3 900 8 800 25 500 56 400 1967 15 600 4 100 17 300 37 000 60 000 1968 20 200 5 000 19 100 44 300 71 200 1969 26 900 5 200 25 600 57 700 75 500 1970 33 000 6 500 32 000 71500 86 000 1971 41 000 8 000 42 000 91 000 95 000 19721 52 000 10 000 45 000 107 000 105 000

1 Beräknat

vid daghem och 2 000 kr./år och plats vid fritidshem. För kommunal familjedaghems- verksamhet lämnar staten driftbidrag med 35 % av kommunernas kostnader för lön och sociala förmåner efter avdrag för influtna föräldraavgifter.

Bestämmelserna finns i kungörelsen (l966zl73) om statsbidrag och lån till barn- stugor (ändrad senast 1971:1256) samt kun- görelsen (19681236) om statsbidrag till kom- munal familjedaghemsverksamhet.

Det totala statliga stödet till barnstugor och familjedaghem kan för budgetåret 1971/72 beräknas till ca 255 milj. kr.

Statens kostnader under de senaste bud- getären samt de beräknade kostnaderna för innevarande och nästa budgetår framgår av tabell 8.

Föräldraavgifter

[ tabell 150 s. 301 redovisas den av Svenska kommunförbundet i oktober 1970 rekom- menderade avgiftstaxan för barntillsyns- verksamheten. Flertalet av landets kommu- ner har en differentierad taxa av detta slag. Vissa kommuner har dock enhetstaxa.

Social hemhjälp

Social hemhjälp för barnfamiljer lämnas av kommunalt anställda hemvårdare. Denna

verksamhet är främst avsedd för sådana situationer då en hemarbetande förälder till följd av sjukdom, bamsbörd e. (1. för någon kortare tid inte förmår sköta hemmet. Under de senaste åren har allt flera kommuner också börjat lämna hemhjälp genom särskilt utbildade barnvårdare för tillsyn av sjuka barn med förvärvsarbetande föräldrar. Till den sociala hemhjälpen utgår statsbidrag med 35% av kommunens kostnader för verksamheten efter avdrag för föräldraavgif- terna. Bestämmelserna om statsbidrag finnsi kungörelsen (1964:427) om statsbidrag till social hemhjälp.

Annan service Skolmåltider, skolhälsovård, tandvård m. m.

Förutom fria läroböcker och fri skolmateriel för elever i grundskolan och vissa högre skolor har de flesta elever tillgång till fria Skolmåltider. Vidare ordnar kommunerna i regel Skolskjutsar för dem som har lång eller besvärlig resväg.

För elever vid grundskolan och i de flesta andra skolformer finns också kostnadsfri förebyggande skolhälsovård.

En annan från ekonomisk synpunkt viktig förmån är den fria tandvården som de flesta skolbarn under 17 år får inom ramen för folktandvården. På vissa orter ordnas fri

Tabell 8 Statens kostnader under de senaste budgetåren samt de beräknade kostnaderna för

innevarande och nästa budgetår (milj. kr.)

Budgetår Dag- och fritidshem Familje- Summa daghem

Drift- Anordnings- Lånestöd bidrag bidrag 1963/64 7,0 0,1 — — 7.1 1964/65 17,7 3,2 — — 20,9 1965/66 19,3 4,1 — — 23,4 1966/67 24,1 27,4 0,7 — 52,2 1967/68 27,8 34,9 7,1 — 69,8 1968/69 35,9 38,1 14,7 — 88,7 1969/70 45,8 45,9 23,5 6,7 121,9 1970/71 77,0 44,4 24,0 23,0 168,4 1971/721 130,0 65,0 35,0 25,0 255,0 1972/731 216,0 70,0 20,0 38,0 344,0 1 Beräknat SOU 1972:34 71

tandvård även före skolåldern. Under år 1967 behandlades ca 76 % av samtliga barn i åldern 7—15 år. 1967 års folktandvårdsut- redning har 1970 lagt fram ett betänkande där man bl.a. föreslår att den regelbundna organiserade tandvården byggs ut och att den efter hand bör omfatta alla i åldern 0— 19 år.

Statsbidrag utgår till folktandvård inom landstingskommun med 16 kr./år för varje barn som får s.k. systematisk behandling och med åtta kr. till kommun utanför landsting. Vidare utgår bidrag till landstings- kommun för utrustning av distriktstandpoli- klinik. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen (l961:278) om statsbidrag till folktandvård (ändrad senast l968z463).

Ferieverksamhet för barn och hus- mödrar m. fl.

Samhället har sedan länge engagerat sig i en bidragsverksamhet som avser att underlätta ferievistelse för barn och husmödrar m. fl. Statsbidrag utgår dels till kommuner för barns ferievistelse pa barnkoloni eller ferie- hem och dels för driften av semesterhem för husmödrar och andra som med hänsyn till sina sociala och ekonomiska förhållanden behöver hjälp till vila och rekreation och för resor till semesterhem rn. m.

Statsbidragsbestämmelserna finns i kungö- relsen (1967z470) om statsbidrag till ferie- vistelse för barn samt i kungörelsen (1967: 472) om statsbidrag till driften av semester- hem m. m.

Familjerådgivning

Många landsting och kommunerna utanför dessa driver på försök sedan 1960 med statliga bidrag familjerådgivning vid särskilda byråer. Dessa är i huvudsak av två slag. Dels byråer med både familjerådgivning och abortrådgivning som är förlagda till sjukhus och dels fristående byråer med enbart famil- jerådgivning. Rådgivningen är kostnadsfri. Statsbidrag utgår f.n. för 23 familjerådgiv- ningsbyråer.

Bidragsbestämmelserna återfinns i kungö- relsen (1960:710) om statsbidrag till försöks- vis anordnad familjerådgivning.

Landsting och städer utanför dessa får statsbidrag för psykisk barna- och ungdoms- vård som bedrivs i anslutning till barn- och ungdomspsykiatrisk lasarettsklinik eller som fristående centraler. Här finns specialut- bildad personal som undersöker Och behand- lar beteenderubbningar hos barn och ung- dom. De är också rådgivare i uppfostrings- frågor för både föräldrar, skolor och barna- vårdsnämnder.

Bidragsbestämmelserna återfinns i kungö- relsen (19601619) om statsbidrag till psykisk barna- och ungdomsvård.

IV Viss skyddslagstiftning

En förvärvsarbetande kvinna som väntar barn, har rätt att vara ledig från arbetet sex veckor före den väntade nedkomsten Och får inte återgå till vissa arbeten under de sex första veckorna efter barnsbörden om hon inte med läkarintyg styrker att hon kan göra det utan men för sig eller barnet. Hon får inte heller vägras ledighet för att hon ammar sitt barn.

Ingen får avskedas från sin anställning för att hon eller han förlovat sig eller gift sig. Vidare får en kvinna som varit anställd hos en arbetsgivare minst ett år inte avskedas för att hon väntar eller föder barn. Hon har också rätt att vara ledig från arbetet under högst sex månader i samband med havande- skap och bamsbörd.

Bestämmelserna finns i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m.m. samt i arbetarskyddslagen (194911).

Bamavårdsm an

Barnavårdsnämnden skall för varje utom- äktenskapligt barn utse en barnavårdsman. För barn i äktenskap utses också barnavårds- man om föräldrarna inte lever tillsammans och en av dem begär det eller barnavårds- närrmden finner särskilda skäl därtill.

Barnavårdsmannen skall se till att barnets rätt tas till vara i bl. a. ekonomiska frågor, ge biträde inför domstol och hjälpa föräldrarna med råd och anvisningar.

Bestämmelserna om barnavårdsman finns i 8 kap. föräldrabalken och i kungörelsen (19501146) om barnavårdsmans verksamhet.

Frågan om barnavårdsmannainstitutionen utreds f. n. av särskild sakkunnig efter hem- ställan från riksdagen (statsrådsprotokoll den 5 februari 1971).

3. Befolkningsstatistik

Sverige hade vid ingången av år 1972 8 1 15 000 invånare. Av dessa var 1 795 000 eller 22 % barn under 16 år och 4 % vari åldern 16—18 år. Under år 1971 föddes 114 500 barn vilket motsvarar ett allmänt födelsetal av 14,1 (= levande födda barn på 1 000 av medelfolkmängden). Antalet födda barn och det allmänna födelsetalet för tiden 1921-1971 framgår av tabell 9.

Tabell 9 Levande födda barn i Sverige 1921— 1971.

År Antal levande Födelse-

födda barn per år tal

1921/25 114690 19,1 1926/30 96 990 15,9 1931/35 87 374 14,1 1936/40 93 283 14,8 1941/45 121889 18,8 1946/50 124 949 18,2 1951/55 108 581 15,2 1956/60 105 518 14,3 1960 102 200 13,7 1961 104 500 13,9 1962 107 300 14,2 1963 112 900 14,9 1964 122 700 16,0 1965 122 800 15,9 1966 123 400 15,8 1967 121360 15.4 1968 113193 14,3 1969 107 314 13,5 1970 110 000 13,7 1971 114500 14,1

Barnfamiljer

[ tabellerna 10 och 11 ges en redovisning för barnfamiljernas sammansättning vid folk- Och bostadsräkningarna 1960 och 1965.

Tabellerna visar att omkring hälften av alla barnfamiljer endast hade ett barn, men dessa barn utgjorde mindre än 30 % av totala antalet barn. Detta förhållande gällde vid bå- da folkräkningama. Närmare en tredjedel (31,5 %) av alla barn fanns i familjer med tre eller flera barn, men familjerna med tre eller flera barn utgjorde endast 16 % av alla barn- familjer.

Som framgår av tabellerna har förskjut- ningarna mellan 1960 och 1965 varit relativt små. En viss förskjutning mot två- och tre- barnsfamiljer kan dock konstateras bland de gifta föräldrarna medan ettbarnsfamiljerna liksom de med fyra eller flera barn minskar.

Bland de ensamstående föräldrarna före- faller det finnas en allmän tendens till ett mindre barnantal per familj.

Det är viktigt att hålla i minnet att de angivna uppgifterna avser antalet barn under 16 år i familjer vid ett visst undersöknings- tillfälle. Uppgifterna kan ge den felaktiga uppfattningen att hälften av alla barnfamiljer är ettbarnsfamiljer i den meningen att de hela livet endast har ett barn. Många av dem som vid ett visst undersökningstillfälle har ett barn under 16 år har emellertid tidigare haft flera barn, vilka dock hunnit passera 16- årsgränsen. Andra ettbarnsfamiljer kommer

Tabell 10 Barnfamiljernas sammansättning. Folk- och bostadsräkningarna 1960 och 19651

Antal barn 1960 1965

Antal % Antal % Samtliga barnfamiljer med 1 barn 520 400 50,6 498 700 49,9 2barn 339 900 33,1 340900 34,1 3 barn 116 800 11,4 115 600 11,6 4 eller flera barn 50 300 4,9 44 000 4,4 Samtliga 1 027 400 100,0 999 200 100,0 Antal barn 1 772 100 1720 700 Genomsnittligt antal barn 1,73 1,72 Därav gifta makar med 1 barn 447 100 48,4 419 700 47,2 2 barn 319 300 34,5 318 800 35,9 3 barn 110100 11,9 109100 12,3 4 eller flera barn 48 100 5,2 41 600 4,7 Samtliga 924 600 100,0 889 200 100,0 Antal barn 1 627 700 1 567 600 Genomsnittligt antal barn 1,76 1,76 Därav ensamstående2 med 1 barn 73 300 71,3 79 000 71,8 2 barn 20 500 19,9 22 100 20,1 3 barn 6 700 6,6 6 500 5,9 4 eller flera barn 2 300 2,2 2 400 2,2 Samtliga 102 800 100,0 110 000 100,0 Antal barn 144 400 153 100 Genomsnittligt antal barn 1,40 1,39

! Med bara avses här familjemedlemmar under 16 år. 2Med ensamstående avses här ogifta, änkor, frånskilda eller gifta ej samboende.

Tabell ] 1 Antal barn i olika familjetyper. Folk- och bostadsräkningarna 1960 och 1965 (barn i åldrarna 0— l 5 år).

Antal barn 1960 1965

Antal % Antal % Samtliga barn 1 520 400 29,3 498 700 29,0 2 679 700 38,3 681 800 39.6 3 350 400 19,8 346 700 20,1 4 eller flera 221 600 12,6 193 500 11,3 Samtliga 1 772 100 100,0 1 720 700 [00,0 Därav barn till gifta makar 1 447 100 27,5 419 700 26,8 2 638 700 39,2 637 600 40,6 3 330 200 20,3 327 300 20,9 4 eller flera 211700 13,0 183 000 11,7 Samtliga 1 627 700 100,0 1567 600 100,0 Därav barn till ensamstående 1 73 300 50,8 79 000 51,6 2 41 100 28,5 44 200 28,9 3 20 200 14,0 19 400 12,6 4 eller flera 9 800 6.7 10 500 6,9 Samtliga 144 400 100,0 153 100 100,0

Tabell 12 Barnfamiljernas sammansättning den 31 december 1971 (barn i åldrarna 0—17 ar).

Antal barn Barnfamiljer Därav gifta Därav ensam- samboende stående

Antal % Antal % Antal % 1 521 181 46,0 393 454 41,6 127 727 68,2 2 422 553 37,3 379 091 40,1 43 462 23,2 3 141866 12,5 130 004 13,8 11 862 6,3 4 eller flera 46 744 4,2 42 464 4,5 4 280 2,3 Samtliga 1 132 344 100,0 945 013 100,0 187 331 100,0

att senare få fler barn. Det framgår av tabell 18 att av de äktenskap som ingicks 1945— 1949 var 7 % barnlösa är 1960 medan 23 % hade ett barn, 41 % två barn och 29 % tre eller flera barn. Det vanligaste är alltså att gifta makar har två barn och det är t. o. m. vanligare att de har tre eller flera barn än att de bara har ett barn.

För att få aktuella siffror skall vi också återge några uppgifter om barnfamiljerna ur den löpande befolkningsstatistiken för den 31 december 1971.

Uppgifterna i tabellerna 12 och 13 är inte helt jämförbara med tidigare uppgifter. Som barn räknas i befolkningsstatistiken hemma- varande familjemedlemmar under 18 år. Även med hänsynstagande härtill är ökningen av an- talet enförälderfamiljer påfallande stor.

Enförälderfamiljer

Enligt befolkningsstatistiken uppgick an- talet enförälderfamiljer till ca 157000 år 1969. Med enförälderfamiljer avses i befolk- ningsstatistiken personer över 18 år som är ogifta, änkor, änklingar, frånskilda eller gifta

ej samboende och som har barn. Enligt famil- jeundersökningen (bilaga ]) uppgick det tota- la antalet enförälderfamiljer till ca 144 000 samma år vilket framgår av följande tablå. Dif- ferensen mellan antalet enförälderfamiljer i befolkningsstatistiken Och i familjeundersök- ningen förklaras bl.a. av att befolkningen i befolkningsstatistiken klassificeras efter man- talsskrivningen medan klassificeringen i fa- miljeundersökningen skedde efter den fa- miljetyp urvalspersonerna uppgav sig tillhöra i intervjuundersökningen.

Som framgår av följande tablå utgjorde de ogifta mödrarna (drygt 45 %) och de från- skilda kvinnorna (ca 30 %) tillsammans unge- fär tre fjärdedelar av alla enförälderfamiljer.

Av tablån framgår också att åldersfördel— ningen var väsentligt Olika mellan de olika grupperna. Änklingar och änkor hade en me- dianålder på 52 år resp. 48 år, medan me- dianåldern för ogifta mödrar låg så lågt som 24 år.

I tabell 14 redovisas samlevnadsförhål- landena under större delen av 1969 för de ensamstående föräldrarna. Föräldrarna har i tabellen klassificerats efter den familjetyp de

Tabell [3 Antal barn i Olika familjetyper den 31 december 1971 (barn i åldrarna 0—17 år).

Antal barn Samtliga Därav barn till Därav barn till

barn gifta makar ensamstående

föräldrar

Antal % Antal % Antal % 1 521 181 26,1 393 454 22,8 127 727 47,5 2 845 106 42,4 758 182 43,9 86 924 32,3 3 425 598 21,3 390 012 22,6 35 586 13,2 4 eller flera 203 444 10,2 184 896 10,7 18 548 6,9 Samtliga 1 995 329 100,0 1 726 544 100,0 268 785 100.0 76 SOU 1972:34

Familjetyp Antal % Median- kvmnor sammanlevde ca 38 % med fadern ålder tlll gemensamt barn. Sammanlevande med annan person under äktenskapsliknande for- llränfkilda mä" 5 200 3,6 42 mer var däremot inte någon vanlig företeelse. Anklmgar 4 900 3,4 52 _ . . Ogifta kvinnor 66 000 45,4 24 Vanligast var det bland de frånskilda kvm- Frånskilda norna, där 8 % sammanlevde med en ny liv”"lor 44 400 30,9 37 man. Bland de ogifta kvinnorna var det ca Ankor 17 800 12,4 48 ., . .. Gifta ej sam- 7 %, bland de frånskilda mannen ca 6 % och boende kvinnor 5 400 3,8 43 bland ånklingarna, änkorna och de gifta ej Samtliga 144 000 100,0 33 samboende kvinnorna var det vardera ca 2 %

som sammanlevde med en annan person un- tillhörde vid undersökningstillfället år 1970. der äktenskapsliknande former. Till de personer i urvalet som ej var gifta Av tabell 15 framgår attettbamsfamiljervar under större delen av 1969 ställdes följande vanligast i alla grupper. Störst andel ettbarns- frågor: ”Sammanlevde Ni under större delen familjer fanns bland de ogifta kvinnorna med av 1969 med någon som Ni har eller har haft barn där ca 88 % hade ett barn. Lägst var barn med?” ”Sammanlevde Ni med någon andelen ettbarnsfamiljer bland de gifta ej annan person under äktenskapsliknande for- samboende (vanligen hemskilda) kvinnorna mer under större delen av 1969?” med barn där den uppgick till ca 47 %. Tre Av tabellen framgår att i gruppen ogifta eller flera barn förekom nästan inte alls

Tabelll4 Samlevnadsförhållanden för ensamstående föräldrar år 1969. Familjeunder— sökningen.

FälllilelYP Samman- Samlevnadsförhållanden 1969. Procent. levde med _ maka/make Sammanlevde Sammanlevde Sammanlevde Samtliga med förälder med annan ej till gcmcn- person under samt barn äktenskaps- liknande förhållanden

lirånskilda män 9,0 2,5 5,6 82,9 100,0 Änklingar 8,3 0,5 2,4 88,9 1000 Ogifta kvinnor 0,0 37,7 6,7 55,6 100,0 Frånskilda kvinnor 1,0 5,8 8,1 85,2 100,0 Änkor 4,2 1,3 2,2 92,3 100,0 Gifta men ej sam- boende kvinnor 18,0 1,4 2,1 78,4 100,0

Tabell 1.5 Ensamstående föräldrar fördelade efter barnantal. Procent. Familjeundersökningen.

Familjctyp Antal barn

1 2 3 eller Samtliga

flera

lfrånskilda män 71,9 16,3 11,8 100,0 Anklingar 64,9 25,9 9,2 100,0 Ogifta kvinnor 87,7 10,3 2,0 100,0 lfrånskilda kvinnor 50,2 34,4 15,4 100,0 Ankor 62,1 24,0 13,9 100,0 Gifta ej samboende kvinnor 46,9 40,1 13,0 100,0

Tabell 1 6 Ensamstående föräldrar fördelade efter yngsta barnets ålder. Procent. Familjeunder-

sökningen. Fam iljetyp Yngsta barnets ålder, är ——2 år 3—6 år 7—10år 11—15 år 16—19år Samtliga

Frånskilda män 1,2 15,9 2 ,8 38,5 19,6 100,0 Änklingar 0,0 7,8 l ,8 50,6 25,9 100,0 Ogifta kvinnor 43,2 40,2 ,2 4,0 4,4 100,0 Frånskilda kvinnor 5,5 24,4 22,1 38,9 9,0 100,0 Änkor 1,0 14,1 13,8 49,8 21,4 100,0 Gifta ej sam— boende kvinnor 3,5 36,7 17,3 35,8 6,6 100,0

bland de ogifta kvinnorna, medan siffrorna för de andra grupperna varierade mellan 9 och 15 %.

Yngsta barnets ålder för de olika grupper- na enförälderfamiljer framgår av tabell 16.

De ogifta mödrarna hade i mycket stor omfattning, drygt 80 %, barn under skolål- dern. I de andra grupperna var förskolebarn däremot inte så ofta förekommande. Drygt 40% av de gifta ej samboende kvinnorna hade förskolebarn medan närmare 30% av de frånskilda kvinnorna och ca 15% av änkorna hade förskolebarn.

På grund av den minskade dödligheten är risken för att ett äktenskap skall upplösas genom att endera av makarna dör, innan bar- nen blivit vuxna, mycket mindre nu än för några årtionden sedan. Bakom den växande andelen enförälderfamiljer ligger i stället dels att en större andel barn föds utom äkten- skap, dels att en stigande andel av äktenska-

pen upplöses genom skilsmässa. Följande tab- lå visar antalet skilsmässor per 1000 in- gångna äktenskap efter äktenskapets varak— tighet. Uppgifterna hämtade ur SOS Befolk- ningsförändringar.

Vigselår Äkte nskapets varaktighet 0—4 0—9 0—14 0—19 0—25 1941 25 66 95 1 17 134 1945 27 73 103 124 1950 29 77 108 1955 30 77 1960 33 1963 39

Tabell 17 visar antalet barn födda i resp. utom äktenskap.

Andelen utomäktenskapliga barn har, som framgår av tabellen, ökat. Som tidigare påpe- kats utgör dock enföräldersituationen ofta en kort period.

Tabell 1 7 Antal barn födda i resp. utom äktenskap.

År Totala antalet Antal barn födda Antal barn födda Andelen utom levande födda i äktenskap utom äktenskap äktenskap födda barn,% 1950 115 400 104141 11259 9,7 1955 107 300 96 626 10 674 9,9 1960 102 200 90 665 11535 11,3 1965 122 800 105 850 16 950 13,8 1966 123 400 105 438 17 962 14,5 1967 121360 103 037 18 323 15,1 1968 113193 95 302 17 891 15,8 1969 107314 89 797 17517 16,3 1970 110150 89 895 20 255 18,4 78 SOU 1972:34

Befolkningsutbytet mellan Sverige och andra länder

Under senare delen av 1800-talet och fram till första världskrigets utbrott var Sverige ett emigrationsland. Nettoutvandringen under de femtio år som den stora emigrationsperio- den varade utgjorde drygt en miljon männi- skor eller omkring en femtedel av den tidens svenska befolkning. Utslaget per år uppgick antalet emigranter till drygt 20 000. Sedan 1930-ta1et har dock invandringen överstigit utvandringen och under tiden efter andra världskriget har, som följande tablå visar, många år uppvisat ett stort invandringsöver- skott.

År Invandringsöverskott 1945 12 865 1950 15 080 1955 17 394 1960 11 005 1965 33 609 1966 27 249 1967 10 004 1968 12 816 1969 44 143 1970 48 710 1971 3 055 Under åren 1946—1970 uppgick det sammanlagda invandringsöverskottet till 442 000. En invandring av den storlek som Sverige hade 1969 och 1970 med ett netto inte långt från 50000 personer får stora verkningar på befolkningens sammansätt- ning. Om antalet årligen födda inte uppgår till mer än 100 000 så skulle följden av en invandring av denna storlek efter en genera- tion bli att omkring en tredjedel av alla unga människor var invandrare eller barn till in- vandrare. Under 1971 sjönk invandringsöver- skottet kraftigt och uppgick endast till 3 055 personer för hela året. Det låga invandrings- överskottet berodde inte främst på att antalet invandrare var lågt utan på en kraftig ut- vandring, främst av utländska medborgare.

Antalet utländska medborgare den 31 de- cember 1971, fördelade efter civilstånd och kön framgår av följande tablå.

Familjetyp Män Kvinnor Samtliga ogifta 126 752 99 311 226 063 gifta 87 375 85 208 172 583 änkor/ änklingar 1 052 4 238 5 290 skilda 6 556 6 075 12 631 samtliga 221735 194 832 416 567

Männen utgjorde 1970 ca 54 % av samt- liga utländska medborgare.

Av följande tablå framgår åldersfördel- ningen för de utländska medborgarna och för totalbefolkningen år 1971.

Ålder Utländska Totalbefolk- medborgare ningen

Antal % Antal % — 6 71886 17,2 813 329 10,0 7—17 68 458 16,4 1 196 343 14,7 18—24 65 905 15,8 857 043 10,6 25—44 164 629 39,6 2 079 102 25,6 45—66 40 816 9,8 2 200 664 27,1 67— 4 873 1,2 968 945 12,0 Samtliga 416 567100,0 8 115 426100,0

Av tablån framgår att drygt 140 000 barn under 18 år i Sverige är utländska medbor- gare. Ca 33 % av de utländska medborgarna vari slutet av 1971 under 18 år. Motsvaran- de uppgift för hela befolkningen var 25 %. Ca 55 % av de utländska medborgarna var i åldrarna 18—44 år, vilket motsvaras av 36 % för hela befolkningen.

Följande tablå visar andelen utländska med- borgare av totalbefolkningen för olika ålders- grupper.

Ålder —6 7—17 18424 25—44 45—66 67—

8,8 5,7 7,7 7,9 1,8 0,5

Fruktsamhetsutvecklingen

Som utförligare anges i docent Erland Hof- stens redogörelse för fruktsamhetsutveck- lingen i Sverige (bilaga 5) kan man i utveck- lingen av antalet levande födda barn under 1900-talet urskilja dels en långsiktig utveck- ling mot allt mindre årskullar, dels en vågrö- relse med omväxlande perioder med flera

och med färre barn. De kortsiktiga sväng- ningarna i det årliga antalet födda barn har försvårat förståelsen av den långsiktiga be- folkningsutvecklingen. Med utgångspunkt från kalkyler som avsett enstaka år har man tyckt sig finna att det vissa år har fötts fler barn än som på lång sikt krävs för befolk- ningens reproduktion, medan under andra år antalet födda barn har varit väsentligt lägre än som krävs för att på lång sikt bibehålla en oförändrad befolkning. I själva verket förhål- ler det sig så, att ingen årgång kvinnor födda efter omkring 1890 har fött tillräckligt många barn för att motsvara full reproduk- tion (vid konstant dödlighetstal). Likväl upp- visar Sverige alltjämt ett överskott av födda över döda.

Varken det absoluta antalet födda eller födelsetalet — antalet födda per 1 000 invå- nare — är något tillfredsställande mått på fruktsamhetsförhållandena i en befolkning. Resonemang om fruktsamhetsutvecklingen bör i stället knytas till den kvinnliga befolk— ningen.

Antalet årligen födda barn beror på två

faktorer, dels antalet kvinnor i de fruktsam- ma åldrarna och dels fruktsamheten i varje åldersgrupp av kvinnor. Genom att sätta an— talet av kvinnor i olika åldersgrupper födda barn i relation till antalet kvinnor i dessa åld- rar elirninerar man inflytandet av att antalet kvinnor i de fruktsamma åldrarna varierar. Därigenom erhålls de 5. k. åldersspeciflka fruktsamhetstalen. (Se diagram 1.)

Av diagram 1 framgår att de ålderSSpecifika fruktsamhetstalen för alla åldersgrupper utom gruppen 15—19 år minskade kraftigt fram till mitten av l930-talet. Under 1940—talet steg de emellertid i alla åldersgrupper. 1 den yngsta åldersgruppen har denna uppgång sedan fort- satt ända till mitten av 1960—talet. Även i åld- rarna mellan 20 och 29 år fortsatte uppgången i stort sett fram—till 1960—talet. i åldrarna över 30 år var däremot uppgången under 1940- talet av kort varaktighet. Från mitten av 1940-talet har man i dessa åldrar haft en ned- gång, och fruktsamheten ligger nu lägre än den gjorde i mitten på l930-talet.

För att få ett sammanfattande uttryck för fruktsamheten kan man addera fruktsam-

150 150 100 100 xx / _ 20 — 24 år 50 _ .— * 15 — 19 år / _ A—n—J O 1 | 1 l l 1 l l 1 | 0 l l l 1 | 1 l 1 1 [ 1901/05 1921/25 1941/45 1961/65 1901/05 1921/25 1941/45 1961/65 80 SOU 1972:34

150 150 5 X VX " _ 25 — 29 år "

50 50 011111111 011 lllllll

1 I [ 1901/05 1921/25 1941/45 1961/65 1901/05 1921/25 1941/45 1961/65

15)X 150

10) N 100 ' 35 —39 år 40 —44 år

55. N .. L XX _ xx

0 | I I ] 1901/0 1921/25

| 1 | ] 1 I 1 0 | | 1 l l l i | [ 1941/45 1961/65 1901/05 1921/25 1941/45 1961/65

Diagram ] De åldersspecifika fruktsamhetstalens utveckling 1901—1970. Antalet levande födda barn på 1 000 kvinnor i motsvarande ålder.

3000

2500

perioder

.. |. '.

..'=: ------ .....

. . uj. ...

_ - . '. . . o _o—

I — _l'._,---.-" födelskohorter

2000

V——', .

1 500

elllllllll

lll llll lill llll

lJ J_L [ I 1889/90 1899/00 1909/10

1

| I 1 920 1 930 1 940

l 1 L | I 1 1 L 1 l l [ 1929/30 1939/40 födelskohort

1 1960 perioder

1919/l20

1950 1970

Diagram 2 Summerade fruktsamhetstal för perioder (1920—1969) och för födelsekohorter (1889/90—

1938/39).'

hetstalen i olika åldrar. De summerade frukt- samhetstal som därigenom erhålls utvisar hur många barn som skulle födas per kvinna som passerar igenom de fruktsamma åldrarna och därvid uppvisar den fruktsamhet i de olika åldrarna som ingår i summeringen. Utveck- lingen av de summerade fruktsamhetstalen åskådliggörs av den heldragna kurvan i dia- gram 2.

Både de åldersspecifika fruktsamhetstalen och de summerade fruktsamhetstalen uppvi- sar kraftiga växlingar under 1900-talet. Det går dock inte att begränsa studiet av fruktsam-

heten till något eller några enstaka år. För— skjutningar i barnafödandet mellan olika pe- rioder av kvinnans fruktsamma ålder kan få ett stort inflytande på det antal barn som föds ett visst år. Vid studiet av fruktsamhetsut- vecklingen måste man därför inrikta sig på fruktsamhetsförhållandena för enskilda fö» delsekohorter (årskullar) av kvinnor.

Den långsiktiga utvecklingen beskrivs bäst med hjälp av det totala antalet barn som fötts per kvinna inom skilda födelsekohor- ter. I stället för att summera antalet barn som fötts ett visst är, av kvinnor i olika åld-

fruktsamhet

150

100

50

—1902/03 _ 1912/13 ----'1922/23 —-—--1932/33 1942/43

45 ålder

Diagram 3 Åldersspecifika fruktsamhetstal för fem utvalda födelsekohorter.

rar, summerar man det totala antal barn som fötts av en födelsekohort (årskull) av kvin- nor under hela årskullens fruktsamma tid. De summerade fruktsamhetstalen för födel- sekohorter framgår av den streckade linjen i diagram 2.

För kvinnor födda 1889/90 uppgick den summerade fruktsamheten till drygt 2 500. Denna sjönk sedan snabbt och uppgick för kvinnor födda 1900—1909 inte till mer än drygt 1 800. En viss höjning har sedan skett och för de yngsta kohorterna som kan följas till slutet av den fruktsamma perioden — kvinnor födda under senare delen av 1920- talet — uppgick talet till omkring 2 100. De senare kohorterna har ännu inte avslutat sin fruktsamma period. Extrapoleringen av dessa kohorter har skett enligt två alternativ. Enligt den övre kurvan kommer fruktsamheten i de högre åldrarna att förbli lika stor som år 1969,

enligt den nedre kurvan kommer den att sjun- ka i samma takt som under senare år. Båda kurvorna ger en total fruktsamhet som för kvinnor födda 1938/39 kommer att uppgå till i runt tal 2 100. De kraftiga växlingar i frukt- samheten, som kommer fram när man sum- merar fruktsamheten för skilda år. (den hel- dragna linjen i digram 2) försvinner helt när man i stället studerar den summerade frukt- samheten för kohorter av födda (den strecka- de linjen).

Hur många barn som kvinnor av en viss kohort föder under ett år beror — förutom av kohortens storlek — av två faktorer, näm- ligen dels det slutliga antalet barn per kvin- na, dels den takt varmed kohorten föder des- sa barn. Om det antal barn som en kohort föder till följd av barnbegränsning hålls nere långt under det maximalt möjliga så är det av väsentlig betydelse om barnen företrädesvis

föds i början eller slutet av den fruktsamma perioden. Man brukar tala om ”familjeplane- ring”, men i detta begrepp ingårju inte bara att begränsa antalet barn utan också att pla- nera dessa barn så att de kommer på lämplig tidpunkt. På grund av förändringar i denna tidsplanering kan det uppkomma variationer i det antal barn som föds ett visst är även om det slutliga antalet barn per kvinna är kon- stant.

Diagram 3 visar de åldersspecifika frukt— samhetstalen för fem födelsekohorter. Takten i barnafödandet för enskilda födelsekohorter kan som synes vara mycket olika. Huvudin- trycket är att barnafödandet har förskjutits mot yngre åldrar. Man kan också konstatera att medan de flesta kohorter uppvisat sin högsta fruktsamhet vid omkring 25 års ålder så uppvisade 1912/ 13 års kohort sin maxi- mala fruktsamhet först vid 32 å 33 års ålder.

Tio år tidigare dvs. under förra delen av 1930-talet uppvisade samma kohort en an- märkningsvärt låg fruktsamhet. För de yngre kohorterna innebar däremot utvecklingen på 1940—talet att de inledde sitt barnafödande tidigare än vad de äldre kohorterna hade lort.

Den kraftiga toppen i antalet födelser under 1940-talet berodde med andra ord dels på att barn till något äldre kvinnor, som normalt skulle ha fötts under 1930-talet kom till världen tio år för sent, dels på att 1940- talets unga kvinnor satte i gång med sitt bar— nafödande vid en yngre ålder än som dittills hade varit brukligt. Därtill kom också en höjd äktenskapsfrekvens. Någon mera vä- sentlig ökning av det slutliga antalet barn per kvinna kan man dock inte säga karakterisera- de 1940-talet.

Följande tablå visar median— och kvartilåld-

3000 *

& x XX för reproduktion erforderlig fruktsamhet l

_ X 2500 *

& x

2000 Xx observerad fruktsamtlelt xx | ,, Nx,x_,*N,— 1500 gillljlllllllllllllllllllljljllxlllrlljrl iiiiiiiii lllllllllll 1879/80 1889/90 1899/00 1909/10 1919/20 1929/30 1939/40

Diagram 4 Summerad fruktsamhet för födelsekohorter 1879/80—1938/39; dels faktisk observerad frukt— samhet, dels fruktsamhet som skulle ha erfordrats för full reprod uktion.

rarna vid första barnets födelse för födelse- kohorter.

Fötlelse- 25 % 50 % 75 % Andel kvar- kohort (median) varande kvinnor barnlösa 1920 22,5 25,1 28,5 17,2 1925 21,8 24,4 28,0 16,0 1930 21,2 24,2 27,6 13,0 1935 20,8 23,7 26,9 12,5

21,0 23,8 — 12,5

1940

Medianåldern vid första barnets födelse har sjunkit sedan 1920 års födelsekohort, men det förefaller som om en viss stabilise- ring nu inträtt för de yngre kohorterna.

Reproduktionsförhållanden

Reproduktionsförhållandena åskådliggörs i diagram 4, där den summerade fruktsamheten för födelsekohorterna 1879/80—1938/39 vi- sas.

Den undre kurvan utvisar den summerade fruktsamheten kohortvis. Den övre kurvan åskådliggör den totala fruktsamhet som un- der de för kohorten rådande dödlighetsför- hållandena skulle krävts för att uppnå full reproduktion. Vid en jämförelse av de båda kurvorna finner man att ingen födelsekohort av kvinnor födda 1885 eller senare har upp- natt full reproduktion. I Sverige har vi dock alltjämt ett inte helt obetydligt födelseöver- skott. Detta har framför allt tre orsaker. För det första dröjer det alltid mycket länge in- nan förändringar i reproduktionsförhållande- na ger fullt utslag. För det andra har vi under efterkrigstiden haft en betydande immigra- tion. För det tredje slutligen har den sjunk- ande dödligheten bidragit till att upprätthål- la ett födelseöverskott. Även dödlighetsut- vecklingen i högre åldrar — efter avslutad fruktsamhet — medverkar härtill.

Den aktuella fruktsamhetsutvecklingen

Som tidigare nämnts steg antalet födda un- der 1960-talet från 102 000 år 1960 till 123 000 under åren 1964—1966, varefter en nedgång till omkring 110 000 åren 1969 och

1970 har ägt rum. Följande tablå redovisar de ålderspecifika fruktsamhetsvalen för ett antal år. Tablan visar att nedgången i antalet födda från 1966 till 1969 är markant i alla åldersklasser av kvinnor.

Kvinnans Antal levande födda barn på 1 000 ålder kvinnor

1956/60 1966 1969 1970 15—19 36,7 50,2 35,0 33,9 20—24 132,5 139,1 117,2 120,3 25—29 136,9 149,9 129,2 129,4 30—34 85,5 86,6 71,7 70,1 35—39 42,3 37,8 28,2 27,4 40—44 12,9 9,1 6,9 6,1

De åldersspecifika fruktsamhetstalen lig- ger lägre, inte bara i förhållande till toppeni mitten på 1960-talet, utan också i förhållan- de till de värden, som gällde under senare delen av 1950-talet. Den totala fruktsamhe- ten för de äldre kohorterna kommer att bli lägre än den skulle blivit utan de senaste årens fallande fruktsamhet i dessa åldrar. Fruktsamheten i åldrarna över 30 år spelar dock numera en ringa roll. Det är betydligt väsentligare för den aktuella fruktsamhetsut- vecklingen om de nu unga kohorternas totala

Kohort Total fruktsamhet, 0/00 upp

till en ålder av

20 år 25 år 30 år 1930/31 292 982 1629 1931/32 295 993 1642 1932/33 297 998 1 644 1933/34 301 1013 1687 1934/35 308 1 033 1724 1935/36 306 1015 1712 1936/37 302 1017 1711 1937/38 305 1032 1718 1938/39 300 1036 1 694 1939/40 297 1 058 1 709 1940/41 287 1 026 — 1941/42 299 1063 — 1942/43 296 1 021 — 1943/44 317 1031 _ 1944/45 329 — — 1945/46 339 — — 1946/47 347 4 — 1947/48 331 — — 1948/49 314 — — 1949/50 287 — _

fruktsamhet kommer att bli högre eller lägre än för de kohorter som nyss har avslutats. Föregående tablå utvisar den totala frukt- samheten upp till en ålder av 20, 25 och 30 år för ett antal kohorter som följts fram t.o.m. år 1969. Som framgår av tablån har någon ned— gång i fruktsamheten för de yngsta kohorter- na inte skett. Den plötsliga uppgången under några år på 1960-talet har inte avsatt några mer märkbara spår i dessa tal. Uppgången i mitten på 1960-talet orsakades av ett tidiga- reläggande av födelserna vilket gav ett kraf- tigt utslag i antalet födda barn och i frukt- samhetstalen.

Fruktsamhetsskillnader mellan olika befolkningsgrupper

Skillnader i fruktsamhet mellan olika befolk- ningsgrupper redovisas i en nyligen publice- rad undersökning ”Trends and Variations in Swedish Fertility” utförd av Eva Bernhardt, De data ur undersökningen som presenteras här, bygger på registret över femtondefödda (RFF). Detta register omfattar alla i Sverige bosatta personer födda den femtonde i någon månad, dvs. det utgör ett 3,3 procen- tigt urval av hela den svenska befolkningen. Det har uppdaterats t.o.m. den 31 december 1967. Materialet sorterades på s.k. äkten- skapskohorter. En äktenskapskohort består av de äktenskap som ingås under ett givet ka- lenderår eller en given kalenderårsperiod. Des- sa äktenskap kan antas ha uppnått slutet av sin fruktsamma period efter ca 20 års äkten- skap. I själva verket är emellertid barnafö- dandet numera koncentrerat till de första 5—10 åren. Nästan 65 % av de barn som kvinnorna i en given äktenskapskohort kom- mer att få, föds inom de första fem årens äktenskap och i det närmaste 9/ 10 inom de första tio åren. Således kan man få en god bild av äktenskapskohorternas slutliga me- delbarnantal genom att titta på antalet födda barn i äktenskap som varat 10—14 år.

I undersökningen redovisas bl. a. samban- det mellan inkomst och antal barn. Som in- komst räknades den årliga genomsnittsin-

komsten under treårsperioden 1964—1966.

Av följande tablå framgår sambandet mel- lan medelbarnantal och familjeinkomst i äktenskap som var i genomsnitt 11,5 år gam— la år 1967.

Familjeinkomst, kr./år Medelbarnantal

—10 000 2.67 10 000415 000 2.60 15 000—20 000 2.31 20 000—40 000 2.01 40 000— 2.28

Det lägsta medelbarnantalet — endast 2,01 barn per äktenskap — återfanns bland de fa- miljer som hade en årsinkomst på 20 000— 40 000 kr. [ drygt hälften av familjerna i den- na grupp förvärvsarbetade båda makarna me— dan detta gällde knappt 10 % av familjerna i den lägsta inkomstklassen.

Även när man studerade antalet barn för familjer fördelade efter mannens inkomst (samtliga äktenskap oavsett kvinnans för- värvsarbete), fann man ett U-format sam- band, vilket framgår av nedanstående tablå.

Mannens inkomst, kr./år Medelbarnantal

— 10 000 2.51 10 000—15 000 2.29 15 000—20 000 2.16 20 000—40 000 2.16 40 000— 2.48

När mannens inkomst understeg 10000 kr./år var medelbarnantalet ungefär lika högt som då mannen tjänade över 40 000 kr./år. Det lägsta medelbarnantalet återfanns i in- komstklasserna 15 000—20 000 kr./år och 20 000—40 000 kr./år. När man jämförde äktenskap där kvinnan hade förvärvsarbete, och där hon inte hade det, fann man att me- delbarnantalet i alla inkomstklasser var lägre i familjer där kvinnan förvärvsarbetade än i familjer där hon inte gjorde det vilket framgår av följande tablå.

Mannens inkom st, Medelbarnantal kr. /år Kvinnan ej Kvinnan förvärvs- förvärvs- arbetande arbetande

—10000 2.68 2.19

10 000—15 000 2.61 1.75 15 000—20 000 2.38 1.76 20 000—40 000 2.26 1.87 40 000— 2.50 2.44

Detta var speciellt markant om mannen tjänade 10 000—20 000 kr./år då medelbarn- antalet i de familjer där kvinnan förvärvs- arbetade endast var 2/3 av det man fann i familjer där kvinnan ej förvärvsarbetade. Det var endast om mannen hade en inkomst överstigande 40 000 kr./år som kvinnans för- värvsarbete inte hade någon påvisbar effekt på medelbarnantalet.

Familjer där båda makarna förvärvsarbeta- de utmärktes framför allt av en mycket låg andel familjer med tre eller flera barn.

Av undersökningen kan man också utläsa att det fanns ett positivt samband mellan sannolikheten för att en gift kvinna med ett barn skulle få ett andra barn och mellan mannens inkomst (utom iden allra lägsta in- komstklassen). Om mannens inkomst var 10 000415 000 kr./år, födde endast ca 80 % av ettbarnsmödrarna ett andra barn me- dan motsvarande andel steg till 95% om mannens årsinkomst översteg 40 000 kr. Benägenheten för en tvåbarnsmamma att föda ett tredje barn föreföll däremot ha ett negativt samband med mannens in- komst utom i den allra högsta inkomstklas- sen. Där steg andelen som födde ett tredje barn från 38 till 54 %.

För att testa hypotesen att fruktsamhets- beteendet utgör en avvägning mellan famil- jens preferenser angående barnantal, levnads- nivå etc., och dess tillgängliga resurser, be- räknades mannens ”relativa” inkomstnivå år 1960. Mannens faktiska inkomst sattes i rela- tion till den inkomstfördelning som män av motsvarande ålder, yrke och utbildning ut- visade, och kunde därigenom klassificeras som ”mycket låg” om den föll inom den näst lägsta femtedelen, etc.

Tabell 18 Medelbarnantal 1960 samt antal barn av angivet ordningsnummer per 1 000 äktenskap av 10—14 års varaktighet, fördela- de efter mannens relativa inkomst år 1960.

Mannens Barnets ordningsnummer Medel- relativa ___—__— barn- inkomst 1 2 3 4 antal mycket låg 898 668 291 148 2.00 låg 910 690 314 171 2.08 genomsnittlig 921 663 247 89 1.92 hög 941 693 275 106 2.02 mycket hög 959 751 324 133 2.17 samtliga 930 698 292 127 2.05

[ tabell 18 redovisas medelbarnantalet för äktenskap, fördelade efter mannens relativa inkomstnivå.

Det framgår att om mannens inkomst var över genomsnittet rådde det ett positivt sam- band mellan relativ inkomst och barnantal. Det högsta medelbarnantalet återfanns bland familjer där mannens inkomst låg långt över genomsnittet (inom den översta femtedelen av inkomstfördelningen). Däremot hade fa- miljer där mannens inkomst var lägre än ge- nomsnittet inte färre barn; där bröts det po- sitiva sambandet mellan relativ inkomst och barnafödande. Låg relativ inkomst var asso- cierad med högre barnantal. Det lägsta me- delbarnantalet återfanns bland de familjer där mannens inkomst låg inom den mittersta femtedelen av inkomstfördelningen.

Ur undersökningen kan också utlä- sas att barnlösheten hade ett negativt sam- band med den relativa inkomstnivån; bland familjer med mycket hög relativ inkomst var endast 4 % av äktenskapen barnlösa, medan motsvarande siffra för familjer med mycket låg relativ inkomst var ca 10%. Man fann också att det mycket låga medelbarnantalet bland familjer där mannens inkomst låg på genomsnittsnivå, sammanhängde med en mycket låg andel familjer med tre eller flera barn. Familjer med mycket hög relativ in- komst hade den största andelen familjer med tre eller flera barn. Däremot hade familjer där mannens inkomst låg under genomsnittet det största antalet barn av fjärde och högre ordningsnummer per 1 000 äktenskap.

Statistiska centralbyrån presenterade under år 1971 en projektion för befolkningens ut- veckling fram till år 2 000, med fördelning av befolkningen efter ålder och kön. Fram- räkningen har gjorts med två olika antagan- den om invandringens storlek, vilka ger olika resultat för befolkningsutvecklingen. I det ena fallet antas nettoimmigrationen vara 0, i det andra antas den bli 20000 per år under tidsperioden.

Följande tablå visar antalet levande föd— da barn enligt projektionen. Utan invand- ring förutses en stagnation, som senare över- går till nedgång. Vid en nettoinvandring på 20 000 per år förutses en långsam ökning av antalet födda.

År Nettoimmi- Nettoimmi-

gration gration =O =20 000 1971 115811 116075 1975 115 963 118939 1980 110909 117 604 1985 109 145 118 669 1990 109 815 121455 1995 110 344 124 154 2000 109 549 126 042

De siffror som redovisas här får självfallet ses i ett långsiktigt perspektiv. Fruktsamhe- ten är antagen konstant, medan den i verklig- heten alltid uppvisat variationer. Som synes har en mycket låg fruktsamhet antagits.

Av följande tablå framgår vilken ungefärlig procent av totalbefolkningen olika ålders- grupper väntas utgöra år 1975 och vart femte år framt till år 2000 (nettoimmigration 20 000 per år).

År Totalbefolk- 0— 20— 65— Sam-

ning, antal 19 år 64 är år man-

lagt

1975 8 334 598 27,5 57,6 14,9 100,0 1980 8 560 170 27,6 56,8 15,6 100,0 1985 8 758 217 27,3 56,7 16,0 100,0 1990 8 948 724 26,9 56,9 16,2 100,0 1995 9 141672 26,7 57,7 15,6 100,0 2000 9 340 724 26,5 58,7 14,8 100,0

Förändringarna i åldersgruppen under 19 år är relativt små över perioden med en lång- samt, jämnt nedåtgående tendens. Största variationerna frnns i gruppen över 65 år där det fram till år 1990 väntas bli en ganska markant ökning. Efter 1990 kommer enligt prognosen en relativt kraftig nedgång av an- delen åldringar. Det beror på att 1930-talets små födelsekullar då når upp i åldersgrupper- na över 65 år. Åldersgruppen 20—64 år, där majoriteten av de förvärvsarbetande männi- skorna i landet återfinns, väntas bli relativt sett mindre under 1970-talet (liksom under 1960-talet) för att sedan vara ganska kon- stant under 1980-talet och åter öka relativt sett under 1990-talet.

4. Undersökningar och annan statistik

I Barnfamiljernas inkomster

I detta avsnitt ges en redogörelse för barn— familjernas inkomstförhållanden som de framgår ur den officiella inkomststatistiken. För att materialet skall kunna utgöra under- lag för en diskussion om aktuella utbygg- nadsmöjligheter beträffande stödet till barn- familjerna har uppgifterna framräknats till att avse åren 1972 och 1974. Detta har skett på följande sätt.

Utgångspunkten har varit inkomststatisti- kens uppgifter om inkomstsummans fördel- ning på olika förvärvskällor år 1969 (1970 års taxering). Olika antaganden om inkomst— utvecklingen för de olika förvärvskällorna har sedan uppställts. Totalsumman samman- räknad nettoinkomst har på detta Sätt beräk- nats öka med 10,5 % från 1969 till 1970. För de efterföljande åren har en något lång— sammare ökning antagits.

Slutligen har inkomstsumman korrigerats något uppåt så att den innefattar även de skattskyldiga som har så låga inkomster att de ej längdförts och därför ej ingår i in- komststatistiken. Inkomstsumman som en- ligt inkomststatistiken uppgick till 93,4 mil- jarder kr. år 1969 har sålunda (inkl. ej längdförda) beräknats till 122,4 miljarder kr. år 1972 och l38,2 miljarder kr. år 1974.

Antalet skattskyldiga med fördelning på ensamstående med och utan barn, makar varav ingen eller endast en har inkomst samt ma- kar som båda har inkomst har därefter be— räknats för åren 1972 och 1974. Detta har skett genom en jämförelse mellan inkomst- statistikens och befolkningsstatistikens upp- gifter för ett antal år fram t. o. m. är 1969

samt på grundval av befolkningsprognoser. Även skattskyldiga utan inkomst har med- tagits i den mån de är över 16 år. Som inkomsttagare ingår i tabellerna sålunda alla personer över 16 år.

För att utröna om förändringarna i in- komstfördelningen kan hänföras till lika sto- ra procentuella inkomstökningar för alla in- komsttagare har en jämförelse av inkomst- fördelningen för åren 1967 och 1969 ut- förts. Uppgifterna har härvid hämtats från den årliga inkomststatistiken. För olika civil— ståndsgrupper har inkomstens decilvärden uträknats.

Den procentuella ökningen av decilvär- dena från 1967 till 1969 är väsentligt högre för gifta kvinnor än för gifta män medan ensamstående intar en mellanställning. De lägre decilvärdena ökar också genomgående något mer, relativt sett, än de högre dvs. en viss inkomstutjämning har skett. Särskilt markant är denna utveckling för gifta kvin- nor. Detta torde i stor utsträckning bero på att antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor med relativt goda inkomster har ökat väsent- ligt. För makar, av vilka endast den ene har inkomst, har dock de högre decilvärdena — procentuellt sett — ökat något mera än de lägre.

De tidigare angivna inkomstsummorna för åren 1972 och 1974 har fördelats på olika inkomsttagarkategorier (ensamstående, ogif- ta med barn osv.) med hänsyn till föränd- ringen av antalet skattskyldiga och med såda- na genomsnittliga ökningar av inkomsterna för de olika kategorierna att dessa ökningar står i direkt proportion till förändringarna beträffande inkomstfördelningen under åren 1967—1969. Inkomstfördelningen för de oli- ka kategorierna har sedan erhållits med ut-

gångspunkt från inkomstfördelningen för år 1969 enligt den årliga inkomststatistiken med korrigering för icke längdförda inkomst- tagare. Förändringen av antalet skattskyldiga har beaktats och inkomstfördelningen har justerats i proportion till de konstaterade förändringarna i inkomstfördelningen bland olika typer av inkomsttagare.

Inkomstfördelningen I 9 72

Med hjälp av prognosen har för år 1972 framtagits dels en tabell över de gifta in- komsttagarna fördelade efter inkomstklasser och barnantal dels en tabell över ensamståen- de efter inkomstklasser och barnantal. Som gifta har i detta sammanhang också räknats de som sammanbor och som tidigare varit gifta med varandra, eller har eller har haft barn tillsammans. Som barn räknas barn

under 16 är inkl. adoptiv— och fosterbarn. Det inkomstbegrepp som används är sam- manräknad nettoinkomst, dvs. bruttoinkom- sten minus avdragen för intäkternas förvär- vande och underskott i förvärvskälla.

1 tabellerna 19 och 20 visas inkomstför- delningen år 1972 för makar resp. ensam- stående i familjer där hushållsföreståndaren är under 67 år.

Möjligheterna att göra jämförelser mellan barnlösa och barnfamiljer begränsas av det faktum att grupperna inte är åldersmässigt helt jämförbara trots att pensionärerna bort- tagits. De som är mycket unga och de som ligger strax under pensionsåldern är förhål— landevis fler i gruppen barnlösa än bland barnfamiljerna. Bland framför allt de ensam- stående barnlösa återfinns många unga stude- rande.

Tabell 19 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Antal. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år gifta med 0 l 2 3 4 5 barn

—20 000 108 602 36 193 21811 9 097 3 966 1654 72 721

20 000—30 000 107 293 55 493 43 533 16 267 5 573 2 224 123 090 30 000—40 000 145 288 97 193 81 101 26 265 7 368 2 773 214 700 40 000—50 000 136 677 95 449 71011 21066 4 742 1 700 193 968 50 000-60 000 103 451 68 624 46 786 13 344 2 802 978 132 534 60 000—80 000 92 834 58 252 39 870 12 050 2 494 869 113 535 80 000— 54 830 32 696 25 588 9 711 2 155 802 70 952 Samtliga 748 975 443 900 329 700 107 800 29 100 11 000 921 500

Median 41 000 43 500 42 600 41 100 36 800 35 800 42 600

Tabell 20 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Procent. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år gifta med 0 1 2 3 4 5 barn —20 000 14,5 8,1 6,6 8,4 13,6 15,0 7,9 20 000—30 000 14,3 12,5 13,2 15,1 19,2 20,2 13,4 30 000—40 000 19,4 21,9 24,6 24,4 25,3 25,2 23,3 40 000—50 000 18,3 21,5 21,5 19,5 16,3 15,5 21,0 50 000—60 000 13,8 15,5 14,2 12,4 9,6 8,9 14,4 60 000—80 000 12,4 13,1 12,1 11,2 8,6 7,9 12,3 80 000— 7,3 7,4 7,8 9,0 7,4 7,3 7,7 Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 748 975 443 900 329 700 107 800 29 100 11 000 921 500

Medianinkomsten för familjer med olika antal barn sjunker med stigande barnantal enligt följande.

Medianinkomst kr./år 1972

Antal barn

0 41 000 1 43 500 2 42 600 3 41 100 4 36 800 5 35 800

Samtliga 12— 600

Som synes är skillnaden mest markerad mellan tre- och fyrabarnsfamiljer.

Det finns stora inkomstskillnader inom gruppen makar med barn. En fjärdedel av dem har inkomster understigande 31600 kr./år, medan den fjärdedel som har de högsta inkomsterna har inkomster översti- gande 56 500 kr./år. Gränsen för den fjärde- del som hade de högsta inkomsterna (övre kvartilen) överstiger gränsen för den fjärde- del som hade de högsta inkomsterna (övre kvartilen) med 79 %. För den första gruppen är medianinkomsten 23450 kr./år och för den senare 72 200 kr./år. Den fjärdedel som har de högsta inkomsterna har alltså ungefär tre gånger så höga inkomster som den fjärdedel som har de lägsta inkomsterna.

Andelen barnfamiljer med inkomster under 20000 kr./år stiger med stigande barnantal. Dock är andelen något större för ettbarnsfamiljer än för tvåbarnsfamiljer. En markant gräns går även här mellan familjer

eller flera

med tre och färre barn och familjer med fyra och flera barn.

Som framgår av tabellerna 21 och 22 är de ensamstående föräldrarnas inkomster mycket låga. Medianinkomsten för hela gruppen lig- ger för år 1972 på ca 17 700 kr./år. Motsva— rande siffra för makar med barn är ca 42 600 kr./år, dvs. betydligt mer än dubbelt så mycket som för de ensamstående föräldrar— na. Mer än 40% av samtliga i gruppen har inkomster under 15 000 kr./år. Knappt 6 % har inkomster överstigande 40000 kr./år. Även ijämförelse med de tvåförälderfamiljer där bara en av makarna arbetar (se nedan) ligger de ensamståendes inkomster mycket lågt. Medianinkomsten för tvåförälderfamil- jer med en inkomsttagare ligger 1972 på ca 34 600 kr./år.

Tendensen att inkomsten sjunker med barnantalet, som kunde konstateras när det gäller makar med barn, gäller i än högre grad ensamstående med barn. För enförälder- familjer med ett barn ligger medianin- komsten på 18200 kr./år, medan den för familjer med fem eller flera barn har sjunkit till 10 700 kr./år.

Uppdelning på en och två inkomsttagare

1 tabellerna 23—26 har gruppen makar delats upp på familjer med en eller två inkomsttagare. Till den första gruppen har även hänförts familjer där båda makarna saknar inkomst.

Tabell 2] Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Antal. Ensam- stående över 66 år utan barn har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga cn- kr./år samstående 0 1 2 3 4 5 med barn —15 000 967 371 37195 11563 3 953 1 133 447 54 291 15 000—20 000 195 820 12 314 3 518 1030 268 85 17 215 20 000—25 000 197 932 13 848 3 833 1019 258 78 19 036 25 000430 000 182 366 11 102 3 079 759 190 56 15 186 30 000—40 000 210418 10426 3 000 687 171 51 14 335 40 000—60 000 86 928 4 074 1 325 303 76 22 5 800 60 000— 20 115 1066 407 124 29 11 1637 Samtliga 1 860 950 90 025 26 725 7 875 2 125 750 127 500 Median 14 000 18 200 17 600 14 900 13 600 10 700 17 700 SOU 1972:34 91

Tabell 22 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Procent. En- samstående över 66 år utan barn har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga cn— kr./år samstående 0 1 2 3 4 5 med barn —15 000 52,0 41,3 43,3 50,2 53,3 59,6 42,6 15 000—20 000 10,5 13,7 13,2 13,1 12,6 11,3 13,5 20 000—25 000 10,6 15,4 14,3 12,9 12,1 10,4 14,9 25 0004-30 000 9,8 12,3 11,5 9,6 8,9 7,5 11,9 30 000—40 000 11,3 11,6 11,2 8,7 8,1 6,8 11,2 40 000-60 000 4,7 4,5 5,0 3,9 3,6 2,9 4,6 60 000— 1,1 1,2 1,5 1,6 1,4 1,5 1,3 Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 1860 950 90 025 26 725 7 875 2 125 750 127 500

Tabell 23 Makar med en eller ingen inkomsttagare 1972. Antal. Barnlösa makar där hushålls- föreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år makar 0 1 2 3 4 5 med barn #20 000 46 688 23 157 14 533 6 096 2 771 1 160 47 717 20 000430 000 51 199 29 896 25 087 9 946 3 626 1482 70 037 30 000410 000 52 578 35 648 36 788 12 848 3 549 1413 90 246 40 OOOWSO 000 26 391 18 717 21033 7 095 1544 590 48 979 50 000—60 000 12 706 8 962 10 282 3 632 744 270 23 890 60 000f80 000 11645 7 730 8 819 3 365 694 247 20 855 80 000— 11468 6 590 6 608 2 968 722 288 17 176 Samtliga 212 675 130 700 123150 45 950 13 650 5 450 318 900 Median 31 600 33 400 36 000 35 400 31 200 30 600 34 600

Tabell 24 Makar med en eller ingen inkomsttagare 1972. Procent. Barnlösa makar där hus— hållsföreståndaren är över 66 är har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år makar 0 1 2 3 4 5 med barn —20 000 21,9 17,7 11,8 13,3 20,3 21,3 15,0 20 000—30 000 24,1 22,9 20,4 21,6 26,6 27,2 22,0 30 000—40 000 24,7 27,3 29,9 28,0 26,0 25,9 28,3 40 000—50 000 12,4 14,3 17,1 15,4 11,3 10,8 15,3 50 000—60 000 6,0 6,9 8,3 7,9 5,4 5,0 7,5 60 000—80 000 5,5 5,9 7,1 7,3 5,1 4,5 6,5 80 000— 5,4 5,0 5,4 6,5 5,3 5,3 5, Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100.0 Antal 212675 130700 123150 45950 13650 5 450 318900

Tabell 25 Makar, två inkomsttagare 1972. Antal. Barnlösa makar därhushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

Antal barn lnkomstklass, Samtliga kr./år makar

0 l 2 3 4 5 med barn

—20 000 61914 13 036 7 278 3 001 1 195 494 25 004

20 000--30 000 56 094 25 597 18 446 6 321 1947 742 53 053 30 OOO—40 000 92710 61545 44313 13417 3819 1360 124454 40 000450 000 110 286 76 732 49 978 13 971 3198 1 110 144 989 50 000—60 000 90 745 59 662 36 504 9 712 2 058 708 108 644 60 OOO—80 000 81 189 50 522 31051 8 685 1 800 622 92 680 80 000— 43 362 26 106 18 980 6 743 1433 514 53 776 Samtliga 536 300 313 200 206 550 61850 15 450 5 550 602 600

Median 45 200 47 400 46 700 45 900 42 400 41 600 46 800

Tabell 26 Makar, två inkomsttagare 1972. Procent. Barnlösa makar där hushållsförestånda- ren är över 66 år har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år makar

0 1 2 3 4 5 med barn

—20 000 11,5 4,2 3,5 4,9 7,7 8,9 4,1

20 OOO—30 000 10,5 8,2 8,9 10,2 12,6 13,4 8,8 30 000—40 000 17,3 19,7 21,5 21,7 24,7 24,5 20,7 40 OOO—50 000 20,6 24,5 24,2 22,6 20,7 20,0 24,1 50 000460 000 16,9 19,0 17,7 15,7 13,3 12,7 18,0 60 000480 000 15,1 16,1 15,0 14,0 11,7 11,2 15,4 80 000— 8,1 8,3 9,2 10,9 9,3 9,3 8,9

Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Antal 536 300 313 200 206 550 61 850 15 450 5 550 602 600

Av tabellerna framgår att skillnaderna i inkomster mellan familjer med en resp. två inkomsttagare är betydande. Följande sam- manställning visar medianinkomsterna för familjer med olika barnantal.

Antal barn Medianinkomst, kr./år Skillnad två __ inkomstta- En Två gare _ en in— inkomst- inkomst- komsttagare tagare tagare 0 31600 45 200 +13 600 1 33 400 47 400 +14 000 2 36 000 46 700 +10 700 3 35 400 45 900 +10 500 4 31200 42 400 +11200 5 eller flera 30 600 41 600 +11 000 Samtliga barnfamiljer 34 600 46 800 +12 200

Skillnaderna är ungefär lika stora oavsett antal barn med det undantaget att ettbarns- familjerna har en större skillnad än övriga grupper. Om man jämför medianinkomstens utveckling för familjer med en resp. två inkomsttagare finner man en olikhet som förklarar avvikelsen för ettbarnsfamiljerna ovan. Den förut konstaterade tendensen att inkomsterna genomsnittligt är lägre ju fler barn familjen har gäller inte för familjer med en inkomsttagare, där medianinkomsten är lägre för ettbarnsfamiljerna än för två— och trebarnsfamiljerna. Ett skäl härtill torde vara att dessa ettbarnsfamiljer ofta är unga och att andelen studerande är hög. För det talar att en ovanligt stor procent av dessa familjer har inkomster under 20 000 kr./år.

I övrigt gäller detta mönster — att inkoms- ten ar lägre ju fler barn familjen har — oavsett om familjen har en eller två inkomst- tagare. För båda grupperna finns en marke- rad skillnad mellan tre- och fyrabarnsfamil- jer.

] tabellerna 27—30 redovisas den fram- räknade inkomstfördelningen för år 1974 enligt de antaganden som ovan redovisats.

Utvecklingstendenser

Som ovan nämnts har också inkomstfördel- ningen för år 1974 framräknats. Siffrorna — som redovisas i tabellerna 27—30 — bygger på de antaganden som redovisas i inled- ningen på avsnittet och på de prognoser för befolkningens och den kvinnliga förvärvs-

verksamhetens utveckling som också om- nämns där. Tabellerna är alltså en framräk- ning av 1972 års siffror och bygger på dessa.

Huvuddelen av de förändringar som redo- visas beror på förändringar i den kvinn- liga förvärvsverksamheten.

Tidigare redovisades värdena för övre och nedre kvartilen för tvåförälderfarniljernas in- komster 1972. Därvid framkom att skillna- den uppmätt i procent av den nedre kvarti- len utgör 79 % år 1972. Den undre kvartilen kommer enligt beräkningarna att 1974 ligga på 36 000 kr./år medan den övre kommer att finnas vid 63 200 kr./år. Skillnaden blir 27 200 kr./år eller 76 %. Uppgifterna tyder på att det möjligen sker en viss inkomstut- jämning inom gruppen barnfamiljer. Detta sammanhänger med att den för senare år

Tabell 27 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Antal. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år makar 0 1 2 3 4 5 med barn —20 000 82 380 27 865 16 421 6 587 2 914 1 186 54 973 20 000—30 000 76 431 32 523 23 891 9 377 3 451 1380 70 622 30 OOO—40 000 126 646 79 501 66 977 22 845 7 052 2 679 179 054 40 OOO—50 000 135 907 96 011 74 877 22 570 5 378 1924 200 760 50 OOO—60 000 123 023 84 964 59 246 16 950 3 636 1 288 166 084 60 OOO—80 000 131588 83 806 55 768 16 010 3 290 1 133 160 007 80 000— 76 350 46 030 35 320 12 861 2 779 1010 98 000 Samtliga 752 325 450 700 332 500 107 200 28 500 10 600 929 500 Median 46 700 48 900 47 900 46 600 41 500 40 300 48 000

Tabell 28 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Procent. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år makar 0 1 2 3 4 5 med barn —20 000 10,9 6,2 4,9 6,1 10,2 11,2 5,9 20 000—30 000 10,2 7,2 7,2 8,8 12,1 13,0 7,6 30 OOO—40 000 16,8 17,6 20,2 21,3 24,7 25,3 19,3 40 000—50 000 18,1 21,3 22,5 21,1 18,9 18,1 21,6 50 000f60 000 16,4 18,9 17,8 15,8 12,8 12,2 17,9 60 OOO—80 000 17,5 18,6 16,8 14,9 11,5 10,7 17,2 80 000» 10,1 10,2 10,6 12,0 9,8 9,5 10,5 Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 752 325 450 700 332 500 107 200 28 500 10 600 292 500 94 SOU 1972:34

Tabell 29 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Antal. Ensam- stående över 66 år utan barn har inte medräknats.

lngmstklass,

Antal barn Samtliga en— kr./år samstående 0 1 2 3 4 5 med barn —15 000 891585 34 555 10 923 3 773 1073 419 50 743 15 OOO—20 000 170 618 10 382 3 042 918 236 75 14 653 20 OOO—25 000 178 498 12 952 3 675 1031 258 78 17 994 25 OOO—30 000 179 232 12 966 3 597 915 224 66 17 768 30 000440 000 278 884 14 846 4 224 987 239 69 20 365 40 OOO—60 000 130 352 6 162 1937 433 104 32 8 668 60 000— 28 481 1512 577 168 41 11 2309 Samtliga 1857 650 93 375 27 975 8 225 2175 750 132 500 Median 16 100 20 700 20 000 16 800 15 300 11 900 20 200

Tabell 30 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser samstående över 66 år utan barn har inte medräknats.

och barnantal 1974. Procent. En—

lnköm stklass,

Antal barn Samtliga en- kr./år samstående 0 1 2 3 4 5 med barn

—15 000 48,0 37,0 39,0 45,9 49,3 55,8 38,3 15 OOO—20 000 9,2 .11,1 10,9 11,2 10,8 10,0 11,1 20 000»25 000 9,6 13,9 13,1 12,5 11,9 10,4 13,6 25 OOO—30 000 9,7 13,9 12,9 11,1 10,3 8,8 13,4 30 OOO—40 000 15,0 15,9 15,1 12,0 11,0 9,2 15,4 40 OOO—60 000 7,0 6,6 6,9 5,3 4,8 4,3 6,5 60 000— 1,5 1,6 2,1 2,0 1,9 1,5 1,7 Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 1 857 650 93 375 27 975 8 225 2 175 750 132 500

observerade inkomstutjämningen lagts till grund för prognosen av inkomstfördelningen åren 1972 och 1974.

Följande två tablåer visar den beräknade medianinkomsten 1972 och 1974 för gifta och ensamstående efter barnantal.

Av tablåerna framgår att de inkomstskill- nader till mångbarnsfamiljernas nackdel som redan nu finns kommer att förstärkas i abso- luta tal om den förutsedda utvecklingen kommer att visa sig riktig.

Detta beror på att utgångsläget för dem är

Antal barn Gifta Antal barn Ensamstående Medianinkomst, Skillnad Medianinkomst, Skillnad kr./år 1974—1972 kr./år 1974—1972 1972 1974 kr./år % 1972 1974 kr./år % 0 41000 46 700 5 700 13,9 0 14 000 16100 2100 15,0 1 43 500 48 900 5 400 12.4 1 18 200 20 700 2 500 13,7 2 42 600 47 900 5 300 12,4 2 17 600 20 000 2 400 13,6 3 41 100 46 600 5 500 13,4 3 14 900 16 800 1900 12,8 4 36 800 41500 4 700 12,8 4 13 600 15 300 1700 12,5 5 eller flera 35 800 40 300 4 500 12,6 5 eller flera 10 700 11 900 1 200 11.2 Samtliga _ Samtliga barnfamiljer 42 600 48 000 5 400 12.7 barnfamiljer 17 700 20 200 2 500 14.1

sämre. Om man tittar på den relativa utveck- lingen är skillnaderna små och någon tendens till triangbarnsfamiljernas nackdel kan ej utläsas vad beträffar makar med barn. För ensamstående däremot synes utvecklingen vara ogynnsam även relativt sett.

En motsvarande jämförelse har också gjorts på material om den faktiskt inträffade utvecklingen mellan 1967 och 1969. Siffror— na återges i nedanstående sammanställning. Här har endast medräknats sådana inkomst- tagare som taxerats och därvid registrerats med inkomst, medan övriga uppgifter i detta avsnitt avser samtliga skattskyldiga.

lfamiljetyp Medianinkomst, Skillnad Antal barn kr./år 1969—1967 1967 1969 kr./är % Makar med 0 26 400 29 100 +2 700 +10,2 1 29 900 34 300 +4 400 +14,7 2 29 600 33 500 +3 900 +13,2 3 28 600 32100 +3 500 +12,2 4 eller flera 26 000 28 200 +2 200 + 8,5 Ensamstående med 1 16 300 17 300 +1000 + 6,1 2 16 30017100 + 800 + 4,9 3 eller flera 15 000 15 800 + 800 + 5,3

Sammanställningen pekar på samma ten- dens som ovan redovisats, nämligen att det faktiska avståndet mellan familjer med få och med många barn ökar i kronor mätt. Även relativt sett synes mångbarnsfamiljer- nas ställning i viss mån ha försämrats under perioden 1967—1969.

Förekomsten av en resp. två inkomst- tagare i olika inkomstklasser efter barnantal

Tabell 31 visar andelen familjer med två inkomsttagare i procent av samtliga gifta i olika inkomstlägen och med olika antal barn är 1972. Tabellen ger inte ett direkt mått på kvinnornas förvärvsverksamhet då dels även mycket små inkomster medräknats, dels även annat än inkomst av förvärvsarbete ingår i inkomstbegreppet. Det torde därvid huvudsakligen vara inkomst av kapital som förekommer vilket gör att särskilt procent- talen vid högre familjeinkomster ligger högre än vad som motsvarar förvärvsfrekvensen. Av tabellen framgår att andelen familjer med två inkomsttagare sjunker med stigande barnantal. Andelen är ca 71 % i ettbarns- familjer, drygt 60% i tvåbarnsfamiljer, ca 57 % i trebarnsfamiljer, ca 53 % i fyrabarns- familjer och ca 50 %i fembarnsfamiljer. Andelen familjer med två inkomsttagare stiger från de lägsta inkomstklasserna vid stigande inkomst för att sedan för de högsta inkomstklasserna återigen sjunka. Högst är andelen — för alla familjestorlekar » i familjer med en årsinkomst på mellan 50 000 och 60 000 kr. Där uppgår andelen till ca 87 % för ettbarnsfamiljerna. Lägst är andelen för familjer med årsinkomst under 20000 kr., där den för ettbarnsfamiljer uppgår till ca 36 %, för två- och trebarns- familjer till ca 33% och för fyra- och fembarnsfamiljer till ca 30 %.

Tabell 3] Andelen familjer med två inkomsttagare 1972. Procent. Barnlösa makar där hus- hållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

Makarnas sammanlagda Antal barn inkomst, kr./ar 0 1 2 3 4 5 —20 000 57,0 36,0 33,4 33,0 30,1 29,9 20 000—30 000 52,3 46,1 42,4 38,9 34,9 33,4 30 000—40 000 63,8 63,3 54,6 51,1 51,8 49,0 40 000—50 000 80,7 80,4 70,4 66,3 67,4 65,3 50 000—60 000 87,7 86,9 78,0 72,8 73,4 72,4 60 000—80 000 87,5 86,7 77,9 72,1 72,2 71,6 80 000— 79,1 79,8 74,2 69,4 66,5 64,1 Samtliga 71,6 70,6 62,6 57,4 53,1 50,5 96 SOU 1972:34

Tabell 32 Förvärvsintensitet (relativt arbetskraftstal) efter kön, civilstånd och ålder. Arbets- kraftsundersökningarna 4:e kvartalet 1971

Familjetyp Ålder, år

16—19 20—24 25—34 35 ——44 45 —54 55—64 65474 Samtliga Gifta män 54,6 90,2 97,1 98,0 97,6 88,3 27,6 86,3 Ej gifta män 52,8 70,6 87,7 84,5 85,3 71,6 23,2 69,2 Gifta kvinnor 43,3 59,4 58,4 68,5 66,5 42,0 6,7 54,1 Ej gifta kvinnor 51,3 68,9 80,3 82,9 79,7 53,1 9,2 55,2

lI Arbetsmarknadsstatistik Förvärvsintensitet för män och kvinnor

Tabell 32 visar förvärvsintensitetenI för män och kvinnor efter civilstånd och ålder.

Bland de gifta männen förvärvsarbetade betydligt fler än i övriga kategorier, bland de gifta kvinnorna betydligt färre i alla ålders- klasser. Ca 97 % av de gifta männen tillhörde arbetskraften från 25- till 55-årsåldern mot ca 85 % i samma åldersgrupp av de icke-gifta männen och ca 80 % av de icke-gifta kvin- norna.

Ökande kvinnlig förvärvsverksamhet

Under åren efter det andra världskriget har förvärvsverksamheten bland de gifta kvinnor- na ökat starkt. Denna utveckling belyses av tabell 33 som visar den kvinnliga förvärvs- verksamhetens förändringar 1930—1965 en- ligt folk- och bostadsräkningarna. Som för- värvsarbetande anses de som arbetar minst

1 Förvärvsintensiteten mätt som relativt arbets- kraftstal. Det relativa arbetskraftstalet anger ande- len sysselsatta (minst en timme), arbetslösa och tillfälligt frånvarande i procent av samtliga i samma befolkningskategori.

Tabell 33 Antal och andel förvärvsarbetande kvinnori åldern 15—64 år 1930—1965 efter civilstånd enligt folk- och bostadsräkningarna

Ogifta Gifta Tidigare Samtliga gifta

1930 Antal förvärvsarbetande 558 658 89 908 54 854 703 420 Förvärvsintensitet % 59,1 9,0 47,4 34,1 1940 Antal förvärvsarbetande 542 566 123 543 59 362 725 471 Förvärvsintensitet % 61,0 10,1 43,6 32,3 1945 Antal förvärvsarbetande 495 957 149 857 66 341 712 155 Förvärvsintensitet % 63,9 10,9 46,6 31,0 1 950 Antal förvärvsarbetande 473 176 233 090 81 194 787 460 Förvärvsintensitet % 68,1 15,6 52,3 33,6 1960 Antal förvärvsarbetande 418 906 422 556 100 740 942 202 Förvärvsintensitet % 61,3 26,3 57,4 38,2 1965 Antal förvärvsarbetande 408 431 611 325 111 623 1 131 379 Förvärvsintensitet % 58,6 36,7 59,3 44,3 SOU 1972:34 97

Förvärvsintensiteten för de gifta kvin- norna steg således från 26,3% 1960 till 36,7 % 1965. I periodens början var antalet faktiskt förvärvsarbetande kvinnor troligen fler än vad som framgår av statistiken då kvinnor som arbetade tillsammans med ma- ken i jordbruks- eller hantverksrörelse ej medtagits.

År 1960 fanns det enligt folk- och bostadsräkningen ca 104000 förvärvsarbe- tande (minst halv normal arbetstid) kvinnor med yngsta barn under 7 år. År 1965 var motsvarande antal ca 147 000. Deras barn under 7 år utgjorde 1960 17 % av totalan- talet barn under 7 år. År 1965 hade den siffran stigit till 23 %.

Hösten 1966 gjorde familjedaghemsutred- ningen (SOU 1967139) en undersökning, som visade att det då fanns 153 000 försko- lebarn med förvärvsarbetande mödrar. Som förvärvsarbetande räknades de som hade minst 15 timmars veckoarbetstid. Av dessa barn hade 9 % plats på daghem. Vanligast var tillsyn i hemmet och privata familjedaghem, vilket gällde för 52 resp. 31 % av barnen. Undersökningen visade också att drygt 200000 mödrar med barn under 10 år önskade ta förvärvsarbete om tillfredsställan- de barntillsyn och arbetsmöjligheter fanns att tillgå.

Arbetskraftsundersökningarna, som nume- ra görs varje månad och som bl. a. redovisar förvärvsintensiteten efter kön, civilstånd och antal barn i olika åldrar, visar för åren efter 1965 en markant ökad förvärvsintensitet bland kvinnor med barn i förskoleåldern. Arbetskraftsundersökningarna för 4:e kvar- talet 1971 visade att det då fanns ca 320 000 förvärvsarbetande (minst 1 timme per vecka) mödrar med barn under 7 år, medan motsvarande uppgift för februari 1966 var 210000.

Utvecklingen under de senaste åren kan också illustreras genom en jämförelse mellan de relativa arbetskraftstalen hösten 1968 och 4:e kvartalet 1971 för gifta kvinnor med barn i olika åldrar. En sådan jämförelse redovisas i tabell 34.

Tabell 34 Gifta kvinnor med barn under 17 år och i arbete fördelade efter yngsta barnets ålder och antal hemmavarande barn under 17 år. Förändring av de relativa arbetskrafts- talen i procentenheter enligt arbetskrafts- undersökningarna hösten 1968 och 4:e kvar— talet 1971.

Yngsta bar- Antal hemmavarande barn under nets ålder, år 17 år 1 2 3 eller flera 0— 251: +l3,7 +ll,3 + 3,3 3— 6å1 +15,4 +11,3 + 8,2 7—16år + 7.9 + 9,1 +13,6

För gifta kvinnor har, som framgår av tabellen, en kraftig ökning av de relativa arbetskraftstalen skett på de tre åren. Ök- ningen är särskilt kraftig för de mödrar som har ett barn och med det yngsta i förskole- åldern och för mödrar med tre eller flera barn vars yngsta barn är 7416 år. Även för tvåbarnsmödrar med yngsta barnet i försko- leåldern har en kraftig ökning skett.

Även om definitionen på förvärvsarbete varierar mellan olika undersökningar är tren- den entydig. Förvärvsintensiteten bland gifta kvinnor ökar och ökningen är särskilt mar- kant bland småbarnsmödrarna.

Förvärvsarbete och barn

Av tabell 35 från arbetskraftsundersök- ningarna 4:e kvartalet 1971 framgår att andelen kvinnor som förvärvsarbetar ökarju äldre barnen är. Således förvärvsarbetar exempelvis ca 45 % av de gifta kvinnorna vars yngsta barn är under tre år, medan ca 70 % av dem vars yngsta barn är ll—16 år har förvärvsarbete.

Tabellen visar också att de kvinnor som har fler barn i allmänhet förvärvsarbetar mindre ofta än de som har färre. Förvärvs- intensiteten minskar markant för gifta två- barnsmödrar vars yngsta barn är under 7 åri förhållande till mödrar med ett barn under 7 år. Skillnaden mellan tvåbarnsmödrar och mödrar med tre eller fler barn är däremot

Tabell 35 Kvinnor, med barn under 17 år,i arbete fördelade efter civilstånd, yngsta bar- nets ålder, antalet hemmavarande barn under 17 år och arbetstid m.m. Arbetskraftsundersökningarna 4:e kvartalet 1971

Civilstånd Medel- Relativt Yngsta barnets ålder arbets- arbets- Antal hemmavarande barn tid, kraftstal under 17 år timmar (%) A. Gifta kvinnor med barn under 1 7 år Yngsta barnet under 3 år 1 28,3 57,1 2 27,2 41 ,3 3 eller flera 23,8 32,0 Samtliga 27,1 45,3 Yngsta barnet 3—6 år 1 30,3 68,2 2 26,5 52,1 3 eller flera 25,0 51,4 Samtliga 27,4 56,2 Yngsta barnet 7— 10 år 1 28,7 66,6 2 27,2 67,3 3 eller flera 29,1 68,9 Samtliga 28,0 67,4 Yngsta barnet 11—16 år 1 29,3 72,2 2 29,7 73,2 3 eller flera 28,3 76,7 Samtliga 29,4 72,5 Samtliga gifta kvinnor med barn under 1 7 år 1 29,3 67,0 2 27,5 55,6 3 eller flera 26,1 49,2 Samtliga 28,1 59,3 B. Icke-gifta kvinnor med barn under I 7 år Yngsta barnet under 3 år 1 32,9 59,1 2 30,0 53,7 3 eller flera 24,9 49,9 Samtliga 31,8 57,4 Yngsta barnet 3— 6 år 1 35,4 81,2 2 33,8 69,0 3 eller flera 28,6 50,1 Samtliga 34,6 74,8 Yngsta barnet 7—1 0 år 1 38,7 84,7 2 33,8 72,7 3 eller flera 31,3 56,6 Samtliga 36,5 77,6

Civilstånd Medel- Relativt Yngsta barnets ålder arbets— arbets- Antal hemmavarande barn tid, kraftstal under 17 år timmar (%) Yngsta barnet ] I — 16 år 1 36,8 88,9 2 40,5 83,9 3 eller flera 29,8 71,7 Samtliga 37,1 87,7 Samtliga icke-gifta kvinnor med barn under I 7 år 1 35,9 75,9 2 34,3 67,4 3 eller flera 28,7 53,9 Samtliga 35,2 72,4 C. Samtliga kvinnor med barn under I 7 år Yngsta barnet under 3 år 1 29,5 5 7,7 2 27,5 42,4 3 eller flera 23,8 32,9 Samtliga 28,0 47,2 Yngsta barnet 3—6 år 1 31,8 71 ,6 2 27,1 53,2 3 eller flera 25,2 51,3 Samtliga 28,5 58,5 Yngsta barnet 7— 10 år 1 31,2 70,4 2 27,9 67,8 3 eller flera 29,2 68,0 Samtliga 29,2 68,7 Yngsta barnet I I — 16 år 1 30,6 74,5 2 30,7 74,1 3 eller flera 28,6 75,9 Samtliga 30,6 74,5 Samtliga kvinnor med barn under I 7 år 1 30,7 68,8 2 28,1 56,6 3 eller flera 26,3 49,5 Samtliga 29,2 61,1

obetydlig när yngsta barnet är över 3 år. Av de gifta kvinnorna vars yngsta barn är under tre år förvärvsarbetar ca 55 % av dem som bara har ett barn mot ca 40 % för tvåbarns- mödrar och ca 30 % för mödrar som har tre eller fler barn. Det framgår vidare att de kvinnor som inte är gifta förvärvsarbetar i större utsträck- ning än gifta. Ca 60% av samtliga gifta

kvinnor med barn under 17 år förvärvsarbe- tar medan ca 70 % av de icke-gifta kvinnorna gör det. Av gifta kvinnor som bara har ett barn som är 3—16 år förvärvsarbetar mellan 60 och 70 %. Av icke-gifta kvinnor med ett barn som är 3—16 år förvärvsarbetar där- emot mellan 80 och 90 %.

Uppgifterna om medelarbetstid visar att gifta kvinnor med barn under 17 år har en kortare medelarbetstid än icke-gifta kvinnor. I stort sett gäller att ettbarnsmödrar har längre medelarbetstid än mödrar med två eller flera barn. Någon nämnvärd skillnad i medelarbetstid för mödrar med barn i olika åldrar framkommer inte.

Arbetskraftsundersökningama 4:e kvarta- let 1971 visar också att 27 % av de förvärvs- arbetande mödrarna med förskolebarn och 21 % av de förvärvsarbetande mödrarna med barn i åldern 7—16 år förvärvsarbetar mindre än 20 timmar per vecka.

På uppdrag av familjepolitiska kommittén har statistiska centralbyrån genom en till- läggsfråga till den reguljära arbetskraftsunder- sökningen i april 1971 undersökt förvärvs- intensiteten för kvinnor med barn i åldern 6—12 månader. Resultatet redovisas i följan- de tablå.

Barnets ålder I Ej i Samt- arbets- arbets- liga kraf— kraf- ten ten % % %

6 — 9 månader 46 54 100 därav förstföderskor 44 56 100 10 — 12 månader 45 55 100 därav förstföderskor 62 38 100

Det föreligger, enligt tablån, ingen nämn— värd skillnad i förvärvsintensitet mellan möd- rar med barn i åldern 6—9 månader och mödrar med barn i åldern 10—12 månader. I båda grupperna förvärvsarbetar ca 45 %. Om en uppdelning görs efter om modern tidigare fött barn eller ej föreligger dock en tydlig skillnad i förvärvsintensiteten; 44 % av först- föderskorna med barn i åldern 6—9 månader förvärvsarbetar medan drygt 60 % av först-

föderskorna med barn i åldern 10—12 måna- der förvärvsarbetar.

Småbamsmödrars förvärvsarbete efter moderns ålder

Andelen förvärvsarbetande gifta kvinnor med barn under 7 år har stigit kraftigt ialla åldersgrupper över 19 år mellan åren 1966 och 1971 vilket framgår av följande tablå. Den kraftigaste ökningen har skett i ålders— grupperna 25—34 år och 45—54 år.

Ålder, år AKU AKU febr. 4:e 1966 kvartalet 1971 16 — 19 17,4 15,9 20 —— 24 32,6 48,3 25 — 34 34,1 51,4 35 -— 44 36,8 51,3 45 — 54 36,1 53,6 55 — 64 . . . . 65 — 74 — — Samtliga 34,2 50,8

Förvärvsin tensitet och utbildningsnivå

För kvinnor råder ett mycket klart samband mellan utbildningsnivå och förvärvsintensi- tet. Man kan konstatera, att ju längre utbildning de har desto större är deras benägenhet att gå ut på arbetsmarknaden. Det positiva sambandet mellan utbildnings- nivå och förvärvsintensitet är särskilt påtag- ligt för gifta kvinnor, vilket tabell 36 belyser. Detsamma gäller gruppen mödrar med barn under 7 år.

Prognoser

I 1970 års långtidsutredning (SOU l97lz8) anges att de gifta kvinnornas förvärvsverk— samhet ökat något svagare under perioden 1965—1970 än under perioden 1960—1965. Ökningen för de yngre gifta kvinnorna företedde dock motsatt utvecklingsriktning. Ökningen 1960—1965 var svag medan den under den senare perioden var betydande. Utvecklingen visas i diagram 5. Kvinnor

Tabell 36 Förvärvsintensitet och utbildningsnivå för gifta kvinnor och kvinnor med barn under 7 år. Procent AMS. Meddelande från utredningsbyrån 1971:12

Utbildn. Förgymn Förgymn Gymn Gymn Efter- Efter- Uppgift Samtliga nivå utbildn utbildn utbildn utbildn gymn gymn saknas Kön, ålder kortare 9(10) är högst längre utbildn utbildn

än 9 år (motsv) 2—årig än 2 år högst längre (1) (2) (3) (4) 2-årig än 2 år

(5) (6+7)

Gifta kvinnor 46,1 53,2 55,9 60,0 63,2 79,0 36,0 50,6 Kvinnor med barn" 0—6 år 42,9 44,0 52,2 43,9 61,4 79,8 19,0 47,6

med barn under 7 år utgjorde mer än hälften — ca 100 000 personer — av den i arbets- kraftsundersökningarna för perioden 1966— 1969 uppmätta ökningen av gifta kvinnori arbetskraften.

Antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor ökade med ca 50000 under 1970. Nära hälften av dessa hade barn i förskoleåldern.

Längtidsutredningen har gjort beräkningar

av den framtida utvecklingen av den kvinn- liga förvärvsverksamheten. För hela gruppen gifta kvinnor under 35 år beräknas andeleni arbetskraften stiga från ca 55 % år 1970 till ca 65 % år 1980. Av kvinnorna i åldern 35— 54 år var år 1970 genomsnittligt ca 60 %i arbetskraften och denna andel beräknas stiga till ca 70 % 1980. En kalkyl har också gjorts för småbarnsmödrarnas del. Av de gifta

% ll

80

70 i);

Go '980 /XäxXx 1975 1970 — XXX

50 /x/

1965

e XXXX

_ 4: _ _ |— 4 I 0 1965 NN , *ukx W W 1960— N---.” x X är '- " " N S 30 N _ — .. _- l' _ _ N _ & N & x xxx 20 % .*X _ _ andel förvärvsarbetande &. X » 10 _ _ . relativa AK—tal & & 'Q 20—24 25-29 30-34 35—39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69

Diagram 5. Andel (%) förvärvsarbetande gifta kvinnor i olika åldersklasser enligt folkräkningarna 1960 och 1965 samt relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i olika åldersklasser 1965—1980.

Tabell 37 Barn under 7 år till förvärvsarbetande mödrar 1970—1980 enligt SCB:s prognos

1970 1975 1980 Barn till heltidsarbetande mödrar 122 700 130 000 145 000 Barn till deltidsarbetande mödrar 20 — 34 timmar 92 500 98 000 110 000 1 — 19 timmar 90 900 96 000 108 000

mödrarna med barn under 7 år befann sig år 1970 ca 45 % i arbetskraften. År 1980 antas denna andel ha stigit till ca 55 % — under förutsättning att barntillsynsmöjligheterna kan ordnas på ett tillfredsställande sätt. Tabell 37 visar den beräknade ökningen av antalet barn under 7 år med förvärvsarbe- tande mödrar mellan 1970 och 1980 enligt den av SCB gjorda prognos som legat till grund för långtidsutredningens bedömningar.

III Familjeundersökningen

Familjepolitiska kommittén beslutade under hösten 1969 att genom Statistiska central- byråns försorg genomföra en undersökning om ekonomiska och sociala förhållanden hos olika familjetyper. Syftet var främst att få mer information om de ensamstående föräld- rarnas situation, som kommittén enligt sina direktiv skall ägna speciell uppmärksamhet åt. Bl. a. för att möjliggöra jämförelser mellan olika familjetyper utvidgades under- sökningen till att omfatta även gifta/sambo- ende barnfamiljer samt gifta/samboende barnlösa och ensamstående barnlösa. Under- sökningen belyser också särskilt situationen för de underhållspliktiga icke-vårdnadshavan- de föräldrarna.

Familjeundersökningen har delvis samma inriktning som låginkomstutredningen. Låg- inkomstutredningens material har emellertid endast i obetydlig utsträckning varit direkt inriktad på barnfamiljer. De ensamstående föräldrarna har exempelvis varit så få i låginkomstutredningens material att några uppgifter om dem inte kunnat hämtas därifrån. För att kunna belysa de ensamstå- ende föräldrarnas situation måste de iunder- sökningsurvalet överrepresenteras på sätt

som skett i familjeundersökningen.

Huwdsyftet med undersökningen var att belysa olika familjetypers ekonomiska situa- tion. Vidare omfattar undersökningen av- snitt som handlar om bostäder, utbildning, arbetsmarknad och barntillsyn.

Undersökningen utfördes som en enkätun- dersökning under september månad 1970. Materialet har indelats i 14 olika urvalsgrup- per. Det första urvalet omfattade ca 12 000 personer medan i själva undersökningen sedan ingick ca 5 000 personer. Svarsfrek- vensen motsvarade efter bortfallsuppföljning ca 88 %. Enkätuppgifterna har i viss ut- sträckning kompletterats med registerupp- gifter. Uppgifterna har bearbetats enligt en av familjepolitiska kommittén godkänd ta- bellplan.

Inkomstuppgifterna i familjeundersök- ningen avser år 1969. Detta material kan där- för inte utan vidare läggas till grund för be- dömningen av barnfamiljernas försörjnings- situation i dag. Inkomst- och prisutveck- lingen måste beaktas. Vidare har viktigare re- former genomförts som påverkar barnfamil- jernas ekonomiska situation, bl.a. skattere- forrnen den 1 januari 1971 och förstärk- ningen av bostadstilläggen från den 1 april 1972.

Genom de nya skattereglerna kommer skatten för en viss inkomst i många fall att bli en annan än som anges i tabellerna. Även den disponibla inkomsten blir följaktligen en annan. Verkningarna av det nya systemet varierar med hänsyn till familjesituationen och inkomstförhållandena. För att ge en full- ständig bild av verkningarna krävs att tabel- lerna räknas om helt. Detta har emellertid inte varit tekniskt möjligt. I stället anges här exempel på det nya systemets effekter i oli-

ka situationer. Med ledning av dessa exempel kan man vid läsning av tabellerna avgöra i vilken mån de verkliga beloppen av skatt och disponibel inkomst avviker från beloppen i tabellerna. Exemplen avser endast föränd- ringar i fråga om den direkta statliga in- komstskatten. Sänkningar av statsskatten har i många fall motvägts av kommunalskatte- höjningar.

Ensamstående utan barn får i det nya sys- temet genomgående skattelättnader. Lättna— derna är ca 500 kr. vid inkomster upp till 12 000 kr. och stiger sedan till 1 300—1 800 kr. vid inkomster mellan 20 000 och 80 000 kr./år.

Familjer med en inkomsttagare får lägre direkt skatt upp till en inkomst på ca 43 000 kr. Skattelättnaden är ca 1 000 kr. i in- komstlägena upp till 30 000 kr. för att sedan successivt minska. Vid inkomster på 50 000— 60 000 kr./år uppkommer skattehöjningar i storleksordningen 200—400 kr. I detta fall är skattens storlek oberoende av barnförekomst.

För familjer med två inkomsttagare över- ensstämmer reformens verkningar i stort sett med de nyss nämnda i de fall ena makens inkomst är låg (4 OOO—10 000 kr./år) ehuru skattelättnaderna sträcker sig något högre upp i inkomstskikten. Härtill kommer en viss skillnad beroende på om barn finns eller inte. Saknas barn blir lättnaderna i regel 100—300 kr. större än om barn finns i famil- jen.

Är inkomsterna mera jämnt fördelade mellan makarna blir reformens verkningar gynnsammare. Har båda minst 20 000 kr./år i inkomst minskar skatten med ca 2 000 kr. Högsta Skattelättnaden, 3 000 kr., nås då båda makarna har inkomster i storleksord- ningen 30 000 kr./år.

Ensamstående försörjare med barn under 16 år får skattelättnad på 500—700 kr. vid inkomster upp till 30 000 kr. Vid högre in- komst blir resultatet skatteskärpningar som uppgår till ca 300 kr. vid 40 000 kr./åri års- inkomst och 800 kr. vid 50 000 kr./år i in- komst.

Reformen av bostadstilläggen innebar för- stärkningar för alla barnfamiljer i lägre in-

komstlägen, främst för mångbarnsfamiljer och för familjer med höga hyror. Familjer med fyra eller flera barn fick förstärkningar med 55—60 kr./mån. Familjer som inte upp- fyllde de bostadsvillkor som tidigare gällde för statligt bostadstillägg fick större höj- ningar. I fråga om familjer med hyror på 700 kr./mån. eller mera innebar reformen bi- dragshöjningar med 150—300 kr./mån.

Undersökningsmaterialet redovisas i sin helhet i bilaga 1. Delar av undersökningsre- sultaten redovisas i kap. 5. Därutöver åter- finns uppgifter från familjeundersökningen i anslutning till olika av kommittén behand- lade frågor.

IV Familjepolitiska kommitténs barn- tillsynsundersökning

Under mars och april 1970 gjorde familjepo- litiska kommittén tillsammans med bamstu- geutredningen en undersökning rörande in- komst- och yrkesförhållanden m. m. hos för- äldrar med barn på daghem och i kommuna- la familjedaghem.

Undersökningens uppläggning och utförande

Det främsta syftet med undersökningen var att få ett begrepp om vilka inkomstgrupper som kommer i åtnjutande av samhällets barntillsynsservice. Dessutom ansåg kom- mittén det intressant att samla in uppgifter om föräldrarnas yrke bl.a. för att få en upp- fattning om i vilken utsträckning vissa yrkes- grupper prioriteras när en bristsituation rå- der.

Kommittén ville vidare få belyst frågan om hur ofta barn är sjuka och hur tillsynen av dem då ordnas. Åldern på de barn som är på daghem och i familjedaghem har också betydelse i olika sammanhang. Ytterligare frågor som närmast intresserade bamstugeut- redningen medtogs. Svaren på dessa redovi- sas inte i detta betänkande.

Förutom daghem och kommunala familje— daghem sökte kommittén även låta under- sökningen omfatta lekskolor. Svarsfrekven-

sen blev emellertid låg och endast ett fåtal lekskolor kunde ange föräldrarnas inkomster. Lekskolorna har därför inte kunnat tas med i redovisningen av undersökningsresultaten.

I fråga om daghemmen utvaldes 50 dag- hem genom ett systematiskt urval med led- ning av socialstyrelsens tillståndsregister. Frågorna ställdes direkt till daghemmen. I fråga om familjedaghemmen ställdes frågor- na till kommunens barnavårdsnämnd. Därvid utvaldes först 39 kommuner nämligen dels Stockholm, Göteborg och Malmö, dels var fjärde kommun med mer än 10 000 invåna- re. Från detta kommunurval gjordes sedan ett andra urval så att i Stockholm, Göteborg och Malmö barn födda den första i varje månad togs med, och i de andra kommuner- na barn födda någon av de fyra första dagar— na i månaden.

Svarsfrekvensen har för daghemmens del varit hög — 47 av 50 har svarat — och för kommunerna med familjedaghem tillfreds- ställande — 32 av 39 kommuner har svarat.

Antal i undersökningen ingående barn

I undersökningen ingår, vad avser daghem, 1 008 barn till föräldrar vilka är gifta eller samboende (enligt egen uppgift) och 728 barn till ensamstående föräldrar. För samtli- ga föräldrar efterfrågades inkomstförhållan- dena. För 46 av barnen till gifta och för 19 av barnen till ensamstående erhölls dock inga uppgifter om föräldrarnas inkomster. Bl.a. fanns det på några daghem utvecklingsstörda barn för vilka föräldrauppgifter delvis sakna- des. I undersökningen ingår också 277 barn i familjedaghem med gifta eller samboende föräldrar och 342 barn till ensamstående vårdnadshavare.

De ensamstående föräldrarnas barn utgjor- de ca 42 % av barnen på daghem och ca 55 % i familjedaghem.

Vid undersökningstillfället fanns det ca 37 500 barn på daghem och ca 30 000 barn i kommunala familjedaghem i Sverige.

Föräldrarna delades upp i kategorierna en- samstående vårdnadshavare och gifta eller samboende. För de senare angavs mannens och kvinnans inkomster var för sig samt sammanräknat för hushållet. De inkomster som uppgetts är av olika slag. [ materialet ingår huvudsakligen bruttoförvärvsinkoms- ter, men för en betydande del av föräldrarna är icke-skattepliktiga inkomster eller län den huvudsakliga inkomstkällan. Detta gäller bl.a. de som studerade vid universitet eller liknande, de som genomgick arbetsmark- nadsutbildning, de som uppbar sjukpenning för längre period samt de som uppbar arbets- löshetsunderstöd. Dessutom uppgav ett mindre antal föräldrar inte någon inkomst. En allmän reservation får vidare göras för att de uppgivna inkomsterna i viss utsträckning kan vara inaktuella eller eljest felaktiga.

På de undersökta daghemmen fanns 708 barn med ensamstående förälder för vilka inkomstuppgifter lämnats. Av dessa föräldrar hade 619 huvudsakligen förvärvsinkomst me- dan 75 studerade och 14 saknade förvärvsar- bete av annan anledning (sjukdom, arbetslös— het, militärtjänstgöring eller ej uppgift). Me- delinkomsten för de 619 förvärvsarbetande var 1 744 kr./mån. Bland annat på grund av svårigheterna att jämföra skattepliktiga och icke—skattepliktiga inkomster har vid in- komstjämförelserna här och i det följande endast medtagits föräldrar med huvudsakli- gen förvärvsinkomster.

Följande tablå visar den genomsnittliga in- komsten i olika regioner för ensamstående föräldrar med barn på daghem.

Antal barn Medelinkomst per förälder, kr./mån.

Stockholmsområdet 255 1 843 Göteborgs- och Malmöområdena 82 1 740 Övriga landet 282 1 656 Hela landet 619 1 744

I de familjedaghem som ingick i undersök- ningen fanns 342 barn till ensamstående

vårdnadshavare. Av dessa förvärvsarbetade 305 medan 34 studerade och tre tillhörde kategorin övriga. De 305 förvärvsarbetande hade en genomsnittsinkomst på 1649 kr./mån.

Den genomsnittliga inkomsten i olika re- gioner framgår av följande tablå.

mån. — och genomsnittlig inkomst för fa- dern — 2 493 kr./mån.

Den genomsnittliga hushållsinkomsten för gifta eller samboende föräldrar med barn på daghem i olika regioner framgår av följande tablå.

Antal barn Medelinkomst Antal barn Medelinkom st per förälder, per hueshall, kr./mån. kr./man.

Stockholmsområdet 61 1 861 Stockholmsområdet 309 4 676 Göteborgs— och Goteborgs- och Malmöområdena 39 1659 Malmöområdena 81 4 002 Övriga landet 205 1 586 Ovriga landet 393 3 862 Hela landet 305 1 649 Hela landet 783 4 198

I undersökningens daghemsdel ingick 962 barn med gifta eller samboende föräldrar för vilka inkomstuppgifter lämnats. I 783 fall förvärvsarbetade båda föräldrarna. 1 70 fall förvärvsarbetade endast fadern ochi 61 fall endast modern. Vid inkomstjämförelser mel- lan familjer har endast de 783 hushåll där båda makarna förvärvsarbetade tagits med. Vid jämförelser mellan föräldrars individuel- la inkomster har även förvärvsarbetande för- äldrar vilkas make inte förvärvsarbetar räk- nats in.

Den genomsnittliga hushållsinkomsten för de 783 hushållen där båda föräldrarna för- värvsarbetade uppgick till 4198 kr./mån. Hushållsinkomsten kan uppdelas i genom- snittlig inkomst för modern — 1705 kr./

I familjedaghemmen var den genomsnittli- ga hushållsinkomsten för gifta eller samboen- de föräldrar i olika regioner fördelad på ett sätt som framgår av följande tablå.

Antal barn Medelinkom st per hushåll, kr./mån.

Stockholmsområdet 79 4 143 Göteborgs- och Malmöområdena 16 3 506 Övriga landet 101 3 411 Hela landet 196 3 713

Tabellerna 38 och 39 visar inkomstfördel- ningen för föräldrar med barn på daghem och familjedaghem. Endast föräldrar med

Tabell 38 Förvärvsarbetande föräldrar efter inkomst. Procent.

Månad slön, Daghem Familjedaghem kr. Ensamstående Gifta eller samboende Ensamstående Gifta eller samboende vårdnadshavare kvinnor män vårdnadshavare kvinnor män 1- 999 4,0 15,8 0,4 9,5 20,2 0,9 1 000—1 499 27,3 25,0 5,3 32,5 35,0 6,6 1500—1999 43,3 31,3 21,9 35,1 28,2 29,5 2 000—2 499 17,3 15,6 30,1 17,7 12,1 31,5 2 500—2 999 6,0 6,0 19,5 4,9 3,6 15,1 3 000—3 999 1,5 4,7 15,9 0,3 0,9 15,1 4 000— 0,6 1,6 6,9 — — 1,3 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 619 853 847 305 223 232

Tabell 39 Hushåll med två förvärvsarbetan- de föräldrar (gifta eller samboende) efter sammanlagd inkomst. Procent.

Månadslön, kr. Daghem Familjedaghem 1— 999 0,1 # 1000—1 999 0,4 3,1 2 000—2 499 3,5 7,2 2 500—2 999 10,3 17,3 3 000—3 499 20,0 16,8 3 500—3 999 19,7 15,8 4 000—4 499 14,4 20,4 4 500—4 999 9,8 8,2 5 000— 21,8 11,2 Summa 100,0 100,0 Antal 783 196

huvudsakligen förvärvsinkomst har tagits med. I tabell 38 redovisas varje förälder för sig och i tabell 39 redovisas inkomstfördel- ningen efter sammanlagd hushållsinkomst för tvåförälderfamiljer där båda föräldrarna huvudsakligen har förvärvsinkomster.

Som framgår av tabellerna hade föräldrar- na med barn på daghem högre inkomster än de föräldrar vars barn var i familjedaghem. Detta gällde även för ensamstående vårdnads- havare.

Bland ensamstående vårdnadshavare, liksom bland gifta kvinnor, återfanns majoriteten av inkomsttagarna i inkomstlä- get l OOO—2 000 kr./mån. Det är att märka att en betydande del av de gifta eller samboende kvinnorna hade inkomster under 1 000 kr./mån., medan detta är mer ovanligt bland ensamstående vårdnadshavare. Gifta eller samboende kvinnor förekom också oftare i de allra högsta inkomstgrupperna.

Något mindre än en tredjedel av de gifta männen med barn på daghem hade en inkomst under 2 000 kr./mån. Av männen med barn i familjedaghem hade något mer än en tredjedel en inkomst under 2 000 kr./mån. Inkomster över 4 000 kr./mån. förekom betydligt oftare bland männen med barn på daghem än bland männen med barn i familjedaghem.

Tabell 39 — som avser tvåförälderfamiljer där båda föräldrarna huvudsakligen har förvärvsinkomster — visar att ungefär 15 %

av dessa hushåll med barn på daghem hade en sammanlagd hushållsinkomst på mindre än 3 000 kr./mån. Motsvarande siffra för familjedaghem var ca 25 %. Mer än 20 % av hushållen med två inkomsttagare och med barnen på daghem hade en inkomst på över 5 000 kr./mån. Motsvarande siffra för famil- jedaghem var drygt 10 %.

Yrkes förhållanden

En undersökning av denna typ rymmer många felkällor när man undersöker yrkesförhållanden. Frågan får främst ses som en komplettering till inkomstredovisningen. Dessutom har kommittén velat belysa i vilken utsträckning vissa — lättidentifierade grupper — prioriteras vid tilldelningen av barntillsynsplatser; exempelvis sjukvårdsper- sonal och lärare.

I tabellerna 40, 41 och 42 anges yrkesfördelningen för kategorierna ensamstå— ende vårdnadshavare, gifta eller samboende kvinnor och gifta eller samboende män. Som närmare redovisas nedan tillhör sjukvårdsper- sonal och lärare de grupper som prioriteras vid intagning på daghem. Det förhållandet återspeglas när det gäller yrkesfördelningen för gifta eller samboende kvinnor med barn på daghem. Bland kvinnorna utgjorde de kontorsanställda en starkt dominerande

Tabell 40 Yrkesfördelning för ensamstående vårdnadshavare. Procent.

Yrkesgrupp Daghem Familjedaghem Sjuk- och barnavård 15,1 16,7 Lärare 1,9 0,3 Arbetare 8,1 17 ,3 Tjänsteman 9,1 9,1 Akademiker o.d. 2,0 1,8 Kontorsanställd 35,9 23,6 Handel o. service 13,2 18,2 Hushållsarbete 3,7 3,0 Studerande 11,0 10 0 Hemmafru _ _

Summa 100,0 100,0 Antal 728 342 Uppgift saknas 34 12

Tabell 4] Yrkesfördelning för gifta eller samboende kvinnor. Procent.

Yrkesgrupp Daghem Familjedaghem Sjuk- o. barnavård 26,9 17,3 Lärare 6,0 1,9 Arbetare 4,3 6,2 Tjänsteman 7,5 5,4 Akademiker o. d. 4,1 1,2 Kontorsanställd 31,2 35,7 Handel o. service 7,9 11,9 Hushållsarbete 2,8 4,2 Studerande 9,1 16,2 Hcmmafru 0,2 — Summa 100,0 100,0 Antal 1 008 277 Uppgift saknas 91 17

Tabell 42 Yrkesfördelning för gifta eller samboende män. Procent.

Yrkesgrupp Daghem Familjedaghem Sjuk- o. barnavård 3,0 1,2 Lärare 4,5 1,7 Arbetare 28,9 34,4 Tjänsteman 31,1 27,8 Akademiker o. d. 12,6 8,3 Kontorsanställd 1,6 2,5 Handel o. service 8,3 10, Lantbrukare 0,6 — Studerande 9,4 13,7 Summa 100,0 100,0 Antal 1 008 277 Uppgift saknas 143 36

grupp, till vilken mer än var tredje kvinna hörde. Därnäst kom de sjuk- och barnavårdsanställda och de affärs- och serviceanställda. Bland männen förekom arbetare i större omfattning än bland kvinnorna. Tjänstemännen och akademiker- na tillsarnmans var emellertid betydligt fler än arbetarna. Både bland kvinnor och män var andelen studerande relativt stor, genomsnittligt över 10 %.

Intagning

Till 27 daghem skedde intagningen centralti kommunen. Vid 18 skedde den lokalt vid

daghemmet och vid två daghem hade man en del av kommunen som intagningsområde. Vid två sjukhusdaghem skedde intagningeni samråd mellan daghemmet och sjukhusets personalavdelning.

Av de 47 daghemmen har 13 inte svarat på frågan om intagningsprinciper. Detta gäller främst sådana där intagningen skedde centralt. Bland de svarande nämnde endast 19 uttryckligt köordningen, men man torde ändå kunna utgå från att köordningsprinci- pen ligger till grund för intagningen i de allra flesta fall. Ytterligare tre daghem konstaterade att platsbrist inte förekom och att alla barn var välkomna. Två daghem var arbetsgivardaghem (sjukhus) och platserna var förbehållna personalen där. Av prioriteringsskälen var det faktum att för- äldern var ensamstående vårdnadshavare det absolut vanligaste. 30 daghem angav det skälet, vilket också återspeglades i antalet ensamstående som verkligen hade plats på daghem. 19 daghem nämnde sociala skäl — under den samlingsrubriken ingår nervösa besvär hos föräldrarna, alkoholism, trångboddhet etc. Endast ett daghem angav medicinska skäl hos barnet som prioriteringsgrund. Låg inkomst gav företräde på sju daghem, medan fem angav att de prioriterade vissa yrkesgrupper (fem sjukvårdspersonal och tre lärare) och fyra att studerande hade företräde. Slutligen nämnde ett daghem att barn som flyttats över från annat daghem fick gå före i kön.

Av 32 svarande kommuner med familjedaghem har åtta inte besvarat frågan om intagningsprinciperna. I fem av de fallen fanns ingen kö vilket sannolikt medfört att det inte behövde göras någon prioritering. Detta förhållande angavs uttryckligen av elva kommuner, medan två nämnde köordningen som intagningsprincip. Av andra priorite- ringsgrunder nämndes det förhållandet att föräldern var ensamstående vårdnadshavare tolv gånger, sociala skäl i tre fall och medicinska i ett fall. Låg inkomst var prioriteringsfaktor i fyra kommuner. En kommun angav förtur för sjukvårdspersonal och en annan förtur för studerande.

Platser, inskrivna barn och överinskrivnings-- procent

Vid de 44 daghem som svarat och som inte var sjukhusdaghem finns 1479 platser och 1 603 barn, vilket betyder en genomsnittlig överinskrivningsprocent på ca 8. Av de 44 daghemmen hade tre en högre överinskriv- ning än 20 %, två precis 20 %, tolv 10—20 % och sexton 0,1—10 %. Sju daghem hade lika många barn som platser och fyra hade färre barn än platser.

Det genomsnittliga antalet barn på de 44 daghemmen var 36,4 medan det genomsnitt- liga platsantalet var 33,6.

I undersökningen frågades också efter hur stor kön var till daghemmet. Ett daghem angav att det inte fanns någon kö alls. 16 har inte svarat på frågan. Fördelningen av de övriga 30 daghemmen efter antalet barn som stod i kö återfinns i följande tablå.

Antal barn i kö Antal daghem

0— 19 4 10— 49 11 50— 99 9 100—199 3 200—299 2 300—499 — 500— 1 Summa 30

Av flera skäl bör uppgifterna tolkas med försiktighet. En stor del av intagningen skedde centralt. Ett barn kan stå i kö till flera daghem. [ många fall kan föräldrarna ha avstått från att anmäla sina barn i vetskap om att de ändå inte har någon möjlighet att få in barnet på daghem.

Barnens ålder

Det normala var att det fanns en ”småbarnsavdelning”, en för ”mellanbarn” och en för barn som närmar sig skolåldern. Åldersgränsema för de olika avdelningarna växlade från daghem till daghem. Den undre gränsen när det gäller spädbarnsavdelningar angavs varierande vara sex månader och ett

år. På 24 av de 47 daghemmen saknades avdelning för de minsta barnen och då var den undre åldersgränsen i regel 2 år.

Av följande tablå framgår barnens fördel- ning på daghem och i familjedaghem efter födelseår. De minsta barnen förekom i betydligt större omfattningi familjedaghem än på daghem, vilket bl.a. får ses mot bakgrunden av att — som ovan nämnts _ spädbarnsavdelningar saknades på ungefär hälften av daghemmen. Även barn som uppnått skolåldern tas emot i familjedag- hem, medan dessa vad institutionstillsyn beträffar finns på fritidshem, vilka ligger utanför denna undersökning.

Födelseår Motsvarande Daghem Familje-

ålder ca daghem 1969 under 15 mån. 3,7 9,2 1968 11/4—2 1/4 är 7,6 15,1 1967 21/4—3 1/4 ” 16,2 14,0 1966 31/4—41/4 " 18,0 12,9 1965 41/4-5 1/4 " 19,2 11,4 1964 5 1/4—6 1/4 " 20,1 12,1 1963 6 1/4—7 1/4 " 14,9 7,7 1962—1957 över 7 1/4 0,3 17,6 100,0 100.0

Tablån anger den procentuella fördel- ningen efter födelseår för resp. tillsynsform. Eftersom antalet platser på daghem och kom- munala familjedaghem vid undersöknings- tillfället var ungefär lika stort kan tabellen även läsas ”horisontellt”. Den ger då en grovtecknad bild av hur de barn i en viss åldersgrupp som fick del av samhällets barn- tillsyn fördelade sig på daghem resp. fa- miljedaghem.

Frånvaro

I fråga om barn på daghem ställdes även en fråga om barnens frånvaro. För att inte tillfälliga högre sjukdomsfrekvenser över hela landet skulle förrycka resultatet fick daghemmen ange frånvarofrekvens under en vecka i september 1969 (22—26 september) och en vecka i mars 1970 (9—13 mars). Då vissa daghem inte var i bruk i september

1969 men i mars 1970 blir urvalet något olika vid de två tidpunktema men knappast så att det kan ha någon inverkan på resultaten. Tre möjliga svarsalternativ till frånvaron angavs i frågeformuläret, nämligen barnets sjukdom, förälders sjukdom och annan orsak. Beträffande den sista hade som exempel på orsaker till frånvaro nämnts växling i föräldrars skiftarbete och semester. Resultatet framgår av följande tablå.

Frånvarofrekvens i % september 1969 mars 1970

Orsak till frånvaro

Barnets sjukdom 12,5 12,1 Förälders sjukdom 2,3 3,7 Annan orsak 12,8 12,6 Total frånvaroprocent 27,6 28,4

För marsperioden ombads daghemmen även ange hur de barn som var frånvarande på grund av egen sjukdom togs om hand. De 300 barn — i stort sett alla de sjuka barnen — för vilka man angav hur de togs om hand fördelade sig enligt följande.

Tillsynsform Antal % Kommunal hemvårdarinna 77 25,7 Vårdats av förälder i hemmet 111 37,0 Vårdats av annan person i hemmet 7 3 24,3 Varit på sjukhus 6 2,0 Omhändertagits på annat sätt 33 11,0 300 100,0

Jämförelse med familjeberedningens undersökning från år 1966

Familjeberedningen gjorde i juni 1966 en undersökning om inkomster hos föräldrar med barn på daghem. Den undersökningen torde i allt väsentligt kunna jämföras med den del av kommitténs undersökning som avser barn på daghem även om antalet i undersökningarna är något olika. Familjebe- redningens undersökning är redovisad i be- redningens betänkande Barnstugor, barna- vårdsmannaskap, barnolycksfall (SOU 1967: 8).

I familjeberedningens undersökning har inte de föräldrar skilts ut vilka huvudsakligen har inkomster av icke-skattepliktigt slag. Som nämnts har däremot i familjepolitiska kommitténs undersökning inkomstjämförel- serna begränsats till förvärvsarbetande. För att möjliggöra en jämförelse med 1966 års undersökning har 1970 års siffror omräknats så att de blir jämförbara med den tidigare undersökningen. Det är dessa omräknade siffror som används i detta avsnitt.

1 1966 års material utgjorde de ensamstående föräldrarnas barn ca 49 % av samtliga jämfört med ca 42 % i familjepolitis- ka kommitténs daghemsmaterial. Andelen ensamstående har således minskat något mellan 1966 och 1970.

År 1966 var genomsnittsinkomsten för ensamstående 1267 kr./mån. medan den 1970 hade stigit till 1689 kr./mån. Ökningen uppgår till ca 33 %. För gifta samboende var den genomsnittliga samman- lagda hushållsinkomsten 2 737 kr./mån. år 1966 och 3 951 kr./mån. år 1970. Det inne- bär en ökning med ca 44 %. Den genomsnitt- liga ökningen av hushållsinkomsterna för barnfamiljer där båda makarna förvärvsarbe- tar uppgick under samma period till 27 a 28 %.

Antalet platser på daghem ökade med drygt 20 000 under perioden mellan de båda undersökningarna. Resultaten tyder på att de nytillkomna platserna i mindre utsträck- ning än tidigare gått till ensamstående föräld- rar och att de tvåförälderfamiljer som fått del av de nya platserna genomsnittligt har högre inkomster än de tvåförälderfamiljer som tidigare hade barn på daghem.

V Hushållsbudgetundersökningen

I detta avsnitt belyses barnfamiljernas eko- nomiska situation med hjälp av data från 1969 års hushållsbudgetundersökning (SM P 1971 :9 jämte visst opublicerat material). Familjepolitiska kommittén har dels utnytt- jat undersökningens allmänna del, dels av statistiska centralbyrån beställt speciella be- arbetningar av datamaterialet för att kunna

belysa olika frågeställningar. Här ges ett referat av undersökningens resultat i vad avser barnfamiljer. En beräkning av barn- kostnader byggd på 1969 års hushållsbudget- undersökning redovisas på s. 135.

Bakgrund och syfte

Hushållsbudgetundersökningen 1969 har ut- förts av utredningsinstitutet inom statistiska centralbyrån.

Undersökningens syfte var främst att ge information om fördelningen av hushållens konsumtion på olika varor och tjänster samt om olikheterna i detta hänseende mellan olika grupper av hushåll. Undersökningen belyser förhållandena kalenderåret 1969. En liknande undersökning genomfördes senast år 1958.

Urval och genomförande

Populationen består av rikets privathushåll. Hushållet definierades som den grupp perso- ner som har gemensam bostad och äter minst ett huvudmål per dag tillsammans — kosthus- hållet. Personer tillhörande kollektivhushåll såsom ålderdomshem, fångvårdsanstalter etc. samt värnpliktiga som fullgör första tjänst- göring ingår ej i undersökningen.

De i undersökningen ingående hushållen har erhållits genom urval av personer. Per— sonurvalet drogs slumpvis från registret över totalbefolkningen (RTB). Bruttourvalet om- fattade 4343 personer. Av bruttourvalets personer kunde 257 ej hänföras till något privathushåll. Dessa hade emigrerat, avlidit eller dylikt. Nettourvalet kom således att omfatta 4086 personer tillhörande privat- hushåll. Ett hushåll ingick i undersökningen när någon av dess medlemmar valts. För närmare uppgifter om metodiken och om felkällorna i undersökningen hänvisas till nämnda publikation SM P 19719 samt till redogörelsen för motsvarande undersökning 1958 (Hushållens konsumtion år 1958, Sve- riges Officiella Statistik, Stockholm 1961).

Familjepolitiska kommittén har sökt använ- da resultaten av hushållsbudgetundersök— ningen för att jämföra konsumtionsstandar- den för barnfamiljer med konsumtions- standarden för familjer och ensamstående utan barn. Kommittén har också sökt göra jämförelser i fråga om konsumtionens stor- lek och sammansättning mellan olika grup- per av barnfamiljer inbördes, varvid framför allt skillnader i fråga om inkomst och antal barn varit av intresse. Ett av syftena med dessa jämförelser har varit att söka finna vissa hållpunkter för en uppskattning av barnkostnadernas storlek. Därvid har kom- mittén bl. a. intresserat sig för konsumtionen för familjer med barn i olika åldrar för att söka belysa eventuella skillnader i fråga om barnkostnader för äldre och yngre barn.

En mer direkt beräkning av konsumtions- utgifterna för barnen har inte gått att göra på grund av att flertalet utgiftsposter ej kun- nat fördelas på hushållsmedlemmarna. En- dast kläder och skor samt barntillsyn har kunnat särredovisas för barnen. Överhuvud- taget stöter man på stora svårigheter när man söker uppskatta barnkostnaderna. Efter hand som barn tillkommer i en familj för- ändras till följd därav familjens ekonomiska ställning. Förändringen märks först och främst på utgiftssidan, åtskilliga utgifter till- kommer som en direkt följd av barnet. Även utgifter som inte direkt hänger samman med barnet kan förändras; de kan bli både större eller mindre än förut.

Även familjens inkomst påverkas av ett stigande barnantal. Barnbidrag och even- tuellt andra liknande bidrag, såsom bostads- tillägg, tillkommer sålunda. Vidare märks att familjens inkomst till följd av ändringar av förvärvsarbetet kan bli större eller mindre. Den ena maken — hittills i praktiken nästan alltid modern — kan till följd av ett stigande barnantal tvingas upphöra med eller reducera sitt förvärvsarbete. Också motsatsen kan in— träffa; den förvärvsarbetande i familjen kan kanske vara tvungen att öka sin inkomst till följd av ett ökat barnantal i familjen (extra-

arbeten etc.). Även skatten påverkas när första barnet kommer under förutsättning att båda förvärvsarbetar.

Det bör uppmärksammas att parallellt med det ökade barnantalet också andra för- ändringar sker i familjerna. Med föräldrarnas stigande ålder följer regelmässigt ett annor- lunda inkomst- och konsumtionsmönster, även om barnantalet inte stiger. När man jämför familjer med olika barnantal, så innebär det med andra ord att man inte gör en jämförelse ”under i övrigt lika omständig- heter”.

De ovan i korthet antydda svårigheterna medför att det inte är möjligt att genom att jämföra familjer med olika barnantal kunna nå en god uppfattning om ”barnkostnader- na”. En viss idé om hur utgiftsfördelningen i en familj påverkas av ett stigande barnantal får man genom att jämföra utgiftsfördel- ningen för familjer med olika sammansätt- ning.

Vissa av frågeställningarna har krävt rela- tivt långtgående uppdelningar av materialet som totalt endast omfattar knappt 1700 barnfamiljer.

Även mot den bakgrunden är det naturligt att vara försiktig med att dra alltför långt- gående slutsatser ut materialet. Det är också förklaringen till att redovisningen ihuvudsak begränsats till varuområden eller stora varu- grupper. Slutligen har det också lett till att vissa av kommittén planerade analyser fått lämnas utanför redovisningen eftersom mate- rialet inte givit underlag för slutsatser.

Konsum tionens storlek och fördelning på hushåll med och utan barn

I hushållsbudgetundersökningen har hushål— lens konsumtion av ca 550 olika varor registrerats. Dessa har förts samman till varugrupper, som sedan i sin tur summerats till varuområden. I detta avsnitt ges en redovisning för konsumtionens fördelning på dessa varuområden för olika typer av famil- jer, fördelade efter barnantal och inkomst. Två inkomstbegrepp används, dels det i skattesammanhang använda ”sammanräknad

nettoinkomst”, dels ett på särskilt sätt defi- nierat ”disponibel inkomst”.

l tabell 43 redovisas först den totala kosumtionen uppdelad på varuområden för olika hushållstyper utan någon fördelning på inkomstgrupper.

Tabell 43 ger möjlighet till vissa jämförel- ser mellan barnfamiljer och barnlösa samt mellan å ena sidan gifta och samboende (inkl. ogifta par) med barn och å andra sidan faktiskt ensamstående med barn (endast en vuxen i hushållet).

När det gäller den totala konsumtionens storlek visar tabellen att gifta och samboen- de med åtminstone ett barn under skolåldern konsumerade för ca 4 000 kr. mer per år än gifta och samboende (under 67 års ålder) utan barn. För gifta och samboende med enbart barn i skolåldern var motsvarande uppgift ca 6500 kr./år. Antalet hushålls- medlemmar var i genomsnitt ca 1,6 personer högre i barnfamiljerna än i de barnlösa hushållen med gifta och samboende hushålls- föreståndare. Utslaget på dessa 1,6 tillkom- mande hushållsmedlemmar (i regel lika med barnen) var den överskjutande konsumtio- nen per tillkommande person ca 2 500 kr./år eller ca 200 kr./mån. för familjer med yngre barn och ca 4000 kr./år eller ca 330 kr./mån. för familjer med äldre barn. Om barnens konsumtion begränsas till denna relativt låga nivå kan alltså de vuxna perso- nerna i barnhushållen hålla en lika hög konsumtionsstandard (i pengar mått) som barnlösa vuxna par. I verkligheten får säkert flertalet föräldrar pruta på sin egen standard för att skapa utrymme för de direkta och indirekta kostnader som barnen medför.

Om man slår ut den totala konsumtionen lika på samtliga hushållsmedlemmar, uppgick konsumtionen per person bland barnhushål- len (gifta och samboende) till ca 690 kr./ mån. mot ca 960 kr./mån. för gifta och sam- boende utan barn och ca 1 190 kr./mån. för ensamstående utan barn. Barnfamiljerna hade alltså i regel en betydligt lägre kon- sumtionsnivå per hushållsmedlem räknat än de barnlösa.

Av tabellen framgår att matkostnaderna

Tabell 43 Konsumtionen fördelad efter hushållstyper och uppdelad på varuområden kr. per år och hushåll samt procent.

Ensamstående utan barn

Gifta och sam- boende utan barn Gifta och sam- boende med barn

Ensamst. med barn

Man under 67 år

Kvinna under 67 år Hush. förest. under 67 år

Barn 0—6 år

och ev. 7— 15 år

Barn 7—15 år men ej 0—6 år Barn un— der 16 år

Antal hushåll som fört kassabok Vikter för sammanläggning av redo- visningsgrupper Genomsnittligt antal hushållsmed- lemmar Därav under 7 år 7 — 15 är över 15 år

Konsumtionen per hushåll [ kr. /år Totala konsum tionen

Mat

Dryck

Spritdrycker och tobak

Kläder

Skor

Bostad och fritidshus

Bränsle och lyse

Inventarier och husgeråd Transporter, kommunikationer och resor Personlig hygien

Hälsovård

Utbildning och nöjen

Övriga varor

Övriga tjänster

116 299 675

1.00 0.0 0.0 1.00

14 176 2 980 89

1 157 683 141 2 173 237 961 2 436 132 205 1 611 156 1 210

119 305 123

1.00 0.0 0.0 1.00

14 440 2 577 84 468

1 207 209 2 704 260 1 031 2 115 347 622 I 279 339 1 190

796 810 805

2.42 0.0 0.0 2.42

27 988 6 309 232

1 425 2 255 346 3 808 681 2 148 5 380 482 562 2 415 328 1 611

953 531883

4.04 1.36 0.55 2.13

31 997 7 248 277

1 403 2 378 469 5 146 664 2 775 5 386 652 674 3 107 274 1 537

666 370 669 9

2 925 4 479 858 2 426 5 962 587 713 3 260 346 2 039

67 60 631

2.50 0.62 0.89 1.00

22 230 5 158 215 912

2 437 3 918 417 1 734 2 506 497 412 2 672 285 603

Forts. tab. 43

Ensamstående utan barn Gifta och sam— Gifta och sam- Ensamst. boende utan barn boende med barn med barn

Man under Kvinna under Hush. förest. Barn 0—6 år Barn 7— 15 år Barn un- 67 år 67 år under 67 år och ev. men ej der 16 år 7—15 år 0—6 år

Konsumtionen per hushåll procentuellt fördelad

Totala konsumtionen 100 100 100 100 100 100 Mat

Dryck

Spritdrycker och tobak

Kläder

Skor

Bostad och fritidshus

Bränsle och lyse

Inventarier och husgeråd

Transporter, kommunikationer och resor Personlig hygien Hälsovård

Utbildning och nöjen

Övriga varor

Övriga tjänster

m N

111 N N'! N ("3 N oo '— _| N

v—l —4

CD v—lvaMNNSNNQ—XD v—Q'le—CXDNONSNNo—(W _unoo—q-maosmmox—so

Ooom—v'erth—tN—n—cox —l

—0

HMOONQNKNWNQ'ONNw I—I

var en tung post för alla slag av hushåll. Relativt sett lade barnfamiljerna med barn över 7 år och familjerna med en ensam förälder ned mest pengar på mat. Detsamma gällde varuområdena drycker, kläder och skor.

Beträffande bostadsposten kan observeras att makar utan barn och barnfamiljer utan småbarn hade relativt sett lägre bostadskost- nader än övriga hushållstyper. Detta torde sammanhänga med skillnaderna i hyresnivån mellan äldre och yngre bostäder, som gynnar äldre etablerade hushåll. Det är överhuvud— taget viktigt att hålla i minnet att skillnader- na i ålder för de olika hushållstyperna kan förklara vissa skillnader i konsumtionsstruk- tur dem emellan.

Ettbarnsfamiljernas konsumtion efter barnets ålder

Tabellerna 44—47 är avsedda att belysa i vil- ken mån konsumtionen varierar med barnets ålder. Därför redovisas endast de grupper av

varor och tjänster där en uppdelning efter barnets ålder ger ett relativt tydligt utslag, nämligen mat och dryck, kläder och skor, bostäder och barntillsyn. Av hänsyn till urvalets storlek har uppdelning efter barnets ålder endast kunnat göras beträffande ett- barnsfamiljer utom beträffande kläder och skor där utgifterna för barnen kunnat sär- skiljas och där därför redovisningen omfattar alla barn i undersökningen.

I tabell 44 och 45 visas konsumtionen av varugruppen mat och dryck.

Av tabell 45 framgår klart att konsum- tionsandelen av mat och dryck steg när barnen blev äldre och att den sjönk med stigande inkomst. Matkostnaderna spelade som synes en stor roll i hushållens konsum- tion.

Det är av naturliga skäl inte möjligt att direkt isolera barnets andel av kostnaderna för mat och dryck. Följande enkla kalkyl är mycket schematisk men kan kanske ändå ge någon vägledning vid läsningen av tabellerna.

Om man utgår från att en ettbarnsfamilj

Tabell 44 Konsumtion av varugruppen mat och dryck bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Kr./mån.

Disponibel inkom st, Barnets ålder kr./år —2 år 3—6 år 7—15 år 16—20 år —— 19 000 460 460 500 540 20 000 — 29 000 470 500 590 610 30 000 — 39 000 510 610 660 660 40 000 — 510 560 670 820 Samtliga 480 530 590 650

Tabell 45 Konsumtion av varugruppen mat och dryck bland ettbarnsfamiljer efter disponi- bel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen.

Disponibel inkom st, Barnets ålder

kr./år —2 år 3—6 år 7—15 år 16—20 år — 19 000 22,7 26,7 27,7 24,9 20 000 — 29 000 20,3 22,1 25,0 22,9 30 000 — 39 000 16,7 22,2 23,5 22,5 40 000 — 15,3 12,7 17,7 22,4 Samtliga 19,5 20,6 24,3 22,8 114 SOU 1972:34

normalt består av två vuxna och ett barn och antar att barnets kostnader för mat och dryck är lika stora som en vuxens kostnader när barnet är i åldern 7—15 år, kan den ge- nomsnittliga konsumtionsutgiften för famil- jer med barn i åldern 7—15 år, 590 kr./mån., fördelas med 197 kr. på barnet och 393 kr. på föräldrarna. Om man vidare antar att för- äldrarnas utgifter för egen konsumtion av mat och dryck kostar lika mycket när barnet är i förskoleåldern som när det kommit upp i skolåldern, kan genomsnittsutgiften för fa- miljer med barn i förskoleåldern, 480 resp. 530 kr./mån. beroende på om barnet är un- der eller över 3 års ålder, fördelas med 393 kr. på föräldrarna och 87 resp. 137 kr. på barnet.

Med dessa antaganden når man alltså resultatet att mat- och dryckkostnaderna var mer än dubbelt så stora för barn i skolåldern som för barn under 3 år. Skillnaden mellan de yngsta och de äldre barnen skulle sanno- likt bli ännu större om man behandlade de äldre skolbarnen (exempelvis 12 — 15 år)

som en särskild grupp. Antagandena är — som redan framhållits — schematiska, vilket gör att resultatet kan slå fel åt båda hållen. Å ena sidan kan antagandet att barn i skol- åldern drar lika stora mat- och dryckkost- nader som de vuxna innebära en underskatt- ning av de vuxnas konsumtion, bl.a. med tanke på de fria skolmåltiderna, vilket i så fall betyder att skillnaderna mellan yngre och äldre barn är större än vad kalkylen visar. Å andra sidan kan det av flera skäl, bl.a. de unga familjernas högre bostadskost- nader, finnas skäl att anta att även föräldrar- nas egna mat- och dryckkostnader är något högre när barnen blir äldre. Det förhållandet att tabellen endast avser ettbarnsfamiljer bör också hållas i minnet vid tolkningen. Med alla reservationer för osäkerheten i tolk- ningen ger ändå tabellen — läst på detta sätt _ ett intryck av att de genomsnittliga utgifterna för mat och dryck för ett barn rörde sig omkring — mycket ungefärligt — 100 kr./mån. för förskolebarn och uppemot 200 kr./mån. för barn i skolåldern, med

Tabell 46 Konsumtion av varugruppen kläder och skor bland ettbarnsfamiljer efter disponi— bel inkomst och barnets ålder. Kr./mån.

Disponibel inkomst, Barnets ålder kr./år —2år 3—6år 7—15 år 16—20 år — 19 000 200 170 190 220 20 000 — 29 000 230 150 210 280 30 000 — 39 000 230 230 270 290 40 000 — 230 280 440 280 Summa 220 190 230 280

Tabell 47 Konsumtion av varugruppen kläder och skor bland ettbarnsfamiljer efter disponi- bel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen.

Disponibel inkomst, Barnets ålder kr./år —2 år 3—6 år 7—15 år 16—20 år — 19 000 9,7 9,7 10,3 10,4 20 000 — 29 000 10,0 6,8 8,9 10,6 30 000 — 39 000 7,6 8,3 9,5 10,0 40 000 — 7,0 6,4 11,7 7,8 Summa 9 1 7 3 9 7 9,8

Tabell 48 Konsumtion av kläder och skor per förälder och per barn i ettbarnsfamiljer förde- lade efter inkomst och barnens ålder.

Barnens Disponibel Genomsnittlig Genomsnittlig ålder, är inkom st, konsumtion per konsumtion per kr./år förälder kr./mån. barn kr./mån och och hushåll hushåll — 2 år — 29 000 160 40 30 000 — 165 35 3 — 6 år — 29 000 100 35 30 000 — 160 70 7 — 15 år —29 000 110 65 30 000 — 200 75 16—20år —-29 000 120 85 30 000 — 160 100

sannolikhet en relativt kontinuerlig stegring allteftersom barnen blir äldre.

Det bör påpekas att alla uppgifter avser år 1969. Livsmedelspriserna, exempelvis har stigit med ca 25 % från 1969 (årsgenomsnitt) tilljanuari 1972.

I tabellerna 46 och 47 visas konsumtionen av kläder och skor efter inkomst och barnets ålder. Även om sambanden här var betydligt svagare synes det finnas en tendens att även konsumtionen av kläder och skor steg med barnens ålder.

I allmänhet gjordes inte någon skillnad mellan vem i hushållet som konsumerade de inköpta varorna. När det gäller varuområdet kläder och skor har emellertid kommittén låtit framställa tabeller där en uppdelning på barn och vuxna gjorts.

I tabell 48 redovisas således den genom- snittliga konsumtionen av kläder och skor för barn och för vuxna efter inkomst och barnens ålder.

Av tabellen framgår klart att barnens

konsumtion av kläder och skor steg med barnens ålder. Utgifterna för barnens kläder och skor tycks ha legat på grovt sett 50 kr./mån. för förskolebarn och uppemot 100 kr./mån. för ungdomar i de äldre tonåren, genomsnittligt sett. Tabellen visar också att de vuxnas konsumtion steg med inkomsten, medan barnens ålder inte hade någon utslags- givande effekt på de vuxnas konsumtion. Även barnens konsumtion steg med hushål- lets inkomst men i mindre omfattning än för föräldrarna.

I tabell 49 visas konsumtionen av bostäder efter barnens ålder. I motsats till mat och dryck och kläder och skor sjönk konsum- tionen av bostäder med barnens ålder. Detta kan som nämnts förklaras av den existerande hyresskillnaden mellan yngre och äldre bo- städer. Familjer med äldre barn torde ihögre grad bo i äldre bostäder med lägre boende- kostnader.

1 tabellerna 50 och 51 visas konsumtionen av barntillsyn och hushållstjänster i form av 1

Tabell 49 Konsumtion av bostäder bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och bar— nets ålder. Procent av den totala konsumtionen.

Disponibel inkomst, Barnets ålder

kr./år _ —2 år 3—6 år 7—15 år 16—20 år — 19 000 14,0 17,8 12,3 20,9 20 000 — 29 000 13,4 17,0 12,1 10,3 30 000 — 39 000 13,9 14,1 12,7 13,0 40 000 — 14,6 20,5 11,0 8,2 Summa 13,8 17,0 12,2 11,8 116 SOU 1972:34

Tabell 50 Konsumtion av barntillsyn bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen.

Disponibel inkom st, Barnets ålder

kr./år

—2 år 3—6 år 7—15 år 16—20 år — 19 000 0,3 0,7 0,3 — 20 000 — 29 000 0,7 1,0 0,0 —- 30 000 — 39 000 0,9 3,5 0,6 — 40 000 — 1,3 4,0 — — Summa 0,7 2,2 0,3 —

hushållet anställd personal.

Av tabellerna framgår att konsumtionen av barntillsyn och sådana hushållstjänster som har barntillsynskaraktär av naturliga skäl var mycket liten för familjer med barn över 7 år och för familjer med inkomst under 30 000 kr./år, eftersom familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetar i betydande utsträckning re- gelmässigt har högre inkomster än så. För familjer med inkomster över 40 000 kr./år med förskolebarn och för familjer i inkomst- lägen 30 000 — 39 000 kr./år och med barn i åldern 3 — 6 är låg barntillsynskostnaden (summa av barntillsyn och hushållstjänster) i storleksordningen 3,5 , 4,0 % av den totala konsumtionen, vilket motsvarar ca 100 — 150 kr./mån. Det bör observeras att detta är genomsnittssiffror för en grupp barnfamiljer vari även ingår familjer, som helt saknar utgifter för barntillsyn. Genomsnittsutgiften för de familjer som verkligen har barntill- synsutgifter torde därför ligga högre än vad dessa siffror anger.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte går att belysa konsumtionsföränd- ringarna över barnens ålder i detalj, men att

några huvuddrag synes vara klara. Hushållens kostnader för varugrupperna mat och dryck och kläder och skor steg med barnens ålder. Bostadskostnaderna var däremot större för familjer med yngre barn, vilket torde hänga samman med skillnaderna i bostadskostnader mellan yngre och äldre bostäder. Vilka in- skränkningar i konsumtionen som måste göras när barnen blir äldre och deras kon- sumtion blir dyrare är inte möjligt att utläsa ur materialet.

De direkt mätbara tillsynskostnaderna för förskolebarn i de inkomstlägen där familjer med två förvärvsarbetande föräldrar normalt återfinns låg i storleksordningen 3,5 — 4 % av totalkonsumtionen, vilket grovt sett unge- färligen tycks motsvara de lägre genomsnitt- liga kostnaderna för mat och dryck för förskolebarn jämfört med barn i skolåldern.

Konsumtionen efter barnantal

På likartat sätt som efter barnens ålder har också konsumtionen framräknats efter famil- jens barnantal.

Tabellerna 52 och 53 visar konsumtionen

Tabell 5] Konsumtion av hushållstjänster bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen.

Disponibel inkomst, Barnets ålder kr./år —2 år 3—6 år 7—15 år 16—20 år — 19 000 0,0 — 0,1 — 20 000 — 29 000 0,3 0,0 0,1 0,1 30 000 — 39 000 0,6 0,1 0,4 0,0 40 000 — 2,5 0,0 0,3 0,3 Summa 0,6 0,0 0,2 0,1 SOU 1972:34 117

Tabell 52 Genomsnittlig konsumtion av mat och dryck i olika familjetyper efter disponibel inkomst och barnantal. Kr./mån.

Disponibel inkomst, Ensamstående Makar med kr. år / utan med 0 barn 1 barn 2 barn 3 + barn barn barn — 19 000 430 490 600 730 20 000 -— 29 000 460 540 630 750 30 000 — 39 000 510 610 700 830 40 000 — 520 630 740 940 Samtliga 240 440 460 550 650 790

av mat och dryck efter inkomst och barn- antal i olika familjetyper.

Tabellerna visar — som väntat — att utgifterna för mat och dryck var högre ju fler barn familjen hade. I kronor per månad räknat tycks familjens matkonto ha ökat med ca 100 kr. för varje barn — något meri högre inkomstlägen och något mindre i lägre inkomstlägen. Sannolikt var den genomsnitt- liga kostnaden för ett barns mat och dryck högre än så, då man kan anta att föräldrarna ofta minskade sina matutgifter en del för att klara kostnaderna för barnen.

Även räknat i procent av den totala konsumtionen ökade mat- och dryckposten ju fler barn familjen hade. Det kan tolkas så att kostnaderna för barnens mat och dryck — utöver de nedskärningar som föräldrarna fick göra i sitt eget matkonto — även medförde inskränkningar på andra poster i hushållsbudgeten. Att sambandet inte fanns beträffande den lägsta inkomstgruppen beror på att den totala konsumtionen här starkt

ökade med barnantalet. Någon skillnad mel— lan makar utan barn och ettbarnsfamiljer fanns inte. Att märka är att ensamstående med barn hade en konsumtionsandel för mat och dryck som endast överträffades av ma- kar med tre eller flera barn.

Som redan framgått av redovisningen av ettbarnsfamiljerna efter barnets ålder sjönk matkonsumtionens andel otvetydigt med sti- gande inkomst. Detta bekräftas i tabell 54.

Av tabellen framgår att de vuxnas kon- sumtion av kläder och skor steg med inkoms- ten, men att inga nämnvärda skillnader kan utläsas för dem med avseende på barnantal.

Hushållens konsumtion av kläder och skor för barnens räkning varierade också med inkomsten på samma sätt som de vuxnas konsumtion, men i mindre omfattning. Kon- sumtionen per hushåll steg med antalet barn. Konsumtionen utslagen per barn tenderade att sjunka med stigande barnantal utom i den lägsta inkomstgruppen.

Som en komplettering till uppdelningen

Tabell 53 Genomsnittlig konsumtion av mat och dryck i olika familjetyper efter disponibel inkomst och barnantal. Procent av den totala konsumtionen.

Disponibel inkom st, Ensamstående Hushållstyp kr./år Makar med utan med 0 barn 1 barn 2 barn 3 + barn barn barn — 19 000 30,3 26,3 28,5 38,0 20 000 — 29 000 21,6 23,0 26,7 29,6 30 000 — 39 000 20,1 21,7 23,0 26,0 40 000 — 16,6 16,1 20,1 21,4 Summa 20,0 25,5 22,7 22,2 24,9 26,9 118 SOU 1972:34

Tabell 54 Genomsnittlig konsumtion av kläder och skor per förälder resp. per barn ihushåll fördelade efter disponibel inkomst och barnantal.

Antal disponibel inkomst, Genomsnittlig Genomsnittlig barn kr./år konsumtion per konsumtion per förälder kr./mån. barn kr./mån. 0 — 19 000 110 — 20 000 - 29 000 180 — 30 000 — 39 000 150 — 40 000 — 210 — 1 — 19 000 110 50 20 000 — 29 000 130 50 30 000 — 39 000 165 65 40 000 — 200 90 2 — 19 000 105 35 20 000 — 29 000 110 40 30 000 — 39 000 170 55 40 000 — 225 50 3 —19 000 95 50 20 000 — 29 000 95 35 30 000 — 39 000 155 45 40 000 — 215 65

efter barnens ålder har också uppgifter tagits fram om hur förekomsten av syskon påver- kar barnens konsumtion av kläder och skor i olika åldrar. Uppgifterna redovisas i tabell 55.

Av tabellen framgår att konsumtionen av kläder och skor var lägre för barn med syskon än för barn utan syskon när det gällde barn under 7 år, medan någon skillnad inte fanns för de äldre barnen. Det förefaller alltså som om de besparingar som kan göras genom att barn ”ärver” kläder och skor av äldre syskon är relativt små.

Livsmedelsutgifternas andel av konsum- tionen används ibland som mätare på hushål- lens ekonomiska situation. En metod att söka bedöma barnkostnaderna kan vara att konstanthålla livsmedelsprocenten och stu- dera den totala konsumtionsnivån vid olika barnantal.

För familjerna utan barn uppgick livs- medelsprocenten till ca 22 vid en totalkon- sumtion uppgående till 25 856 kr. år 1969. Ungefär samma livsmedelsprocent uppnådde ettbarnsfamiljerna vid en totalkonsumtion av 33 850 kr. och familjerna med tre och flera barn vid en totalkonsumtion av 52 219 kr. För tvåbarnsfamiljerna finner man genom

interpolation, att motsvarande totalkonsum- tion kommer att ligga vid i runt tal 41 000 kr. Om man antar att samma livsmedels- procent betyder likvärdig standard skulle alltså ”kostnaden” för det första barnet bli 8000 kr., för det andra 7 000 kr. och för det tredje 11 000 kr.

Genom att driva analysen längre och ut- nyttja alla data som ingår i materialet för en utjämningsberäkning skulle man förmodligen kunna komma längre och nå fram till en kalkyl, som på ett någorlunda peciserat sätt redovisar vilken barnkostnad, som svarar mot principen konstant livsmedelsprocent. Den sistnämnda reservationen är emellertid betydelsefull. Kalkylen står och faller med

Tabell 55 Barnens genomsnittliga konsum- tion av kläder och skor fördelad efter bar- nens ålder och förekomst av syskon. Kr./ män. och barn.

Barnens ålder Barn utan Barn med syskon syskon — 2 år 35 25 3 — 6 år 40 30 7 — 15 år 55 55 119

Tabell 56 Andelen barnfamiljer under miniminivån efter barnantal.

Under nivån 1 barn 2 barn 3 eller Samtliga 0 barn flera barn barnfamiljer

Antal 24 204 21 940 13 757 59 901 31 780 Procent 9 11 16 11 9

det kriterium, som den bygger på, nämligen att livsmedelsprocenten kan begagnas som en mätare på levnadsnivån.

Låginkomstgmpper

Kommittén har också försökt att med hjälp av hushållsbudgetundersökningens material belysa vilka familjer som har särskilt låg ekonomisk standard i förhållande till försörj- ningsbörda.

Kommittén har därvid utgått från en ”låginkomstnivå” och undersökt vilka grup- per som faller under denna. De som med- tagits i dessa bearbetningar är tvåförälderhus- håll (gifta och/eller samboende) där hushålls- föreståndaren är under 67 år. Eftersom hushållsbudgetundersökningens uppgifter om bostadskostnaden är osäkra för familjer som bor i egnahem har endast hushåll i flerfamiljshus tagits med.

”Låginkomstnivån” — som är densamma som garantibidraget inom Stockholms kom- muns socialhjälp — är beräknad på den disponibla inkomsten. Hyran är borträknad.

Nivån har beräknats till följande belopp avseende år 1969: Föräldrarna 775 kr./mån. _Barn under 9 år 155 kr./mån. Barn 10—15 år 235 kr./mån. Barn 16 — 19 år 285 kr./mån. Extra för förvärvsarbetande förälder 100 kr./mån.

Tabell 56 visar andelen familjer under den ovan beskrivna nivån uppdelat efter barn- antal.

Tabell 57 visar hur barnfamiljerna under nivån fördelade sig efter barnantal i jämförel- se med samtliga barnfamiljer.

Tabell 58 redovisar andelen hushåll i varje redovisningsgrupp som låg under den upp- ställda nivån fördelade efter antalet inkomst- tagare bland de vuxna i familjen.

Tabellen visar att andelen hushåll under miniminivån naturligt nog sjönk med stigan- de förvärvsfrekvens.

Vidare redovisas i tabell 59 familjerna för- delade efter de sysselsättningsgrupper som används inom hushållsbudgetundersök- ningen.

Tabell 57 Barnfamiljer under miniminivån och samtliga barnfamiljer fördelade efter barn- antal. Procent.

Fördelning i % av 1 barn 2 barn 3 ellerflera barn Summa Barnfamiljer under nivån 40 37 23 100 Samtliga barnfamiljer 46 39 15 100

Tabell 58 Familjer som låg under miniminivån fördelade efter antal inkomsttagare i farnil- jen. Procent.

Under nivån Familjer utan Familjer med inkomsttagare Samtliga inkomsttagare en inkomst- två inkomst- familjer tagare tagare Antal 25 684 49 899 16 098 91 681 Procent 54 12 4 10 120 SOU 1972:34

Tabell 59 Familjer under miniminivån fördelade efter sysselsättningskategori. Procent.

Under nivån Jord- Egna fö- Arbetare Tjänste- Pensio- Övriga Samtliga brukare retagare män närer ej förv.

arb. Antal 605 20 697 29 641 12 800 5 629 22 309 91 681 Procent 8 38 6 4 47 51 10 Fördelning i % av Familjer under nivån 1 22 33 14 6 24 100 Samtliga familjer 1 6 51 36 l 5 100 Tabell 60 Barnfamiljer under miniminivån efter yngsta barnets ålder. Procent. Andel under nivån Yngsta barnets ålder

»3 år 3—6 år 7—15 år Samtliga barnfamiljer

Procent 11 l 1 13 1 1

Tabell 6] Barnfamiljer under miniminivån och samtliga barnfamiljer fördelade efter yngsta barnets ålder. Procent.

Fördelning i % av Yngsta barnets ålder

—3 år 3—6 år 7—15 år Samtliga barnfamiljer Barnfamiljer under nivån 36 27 37 100 Samtliga barnfamiljer 37 30 33 100

Av tabell 59 framgår att grupperna egna företagare och övriga ej förvärvsarbe- tande utgjorde vardera ca en fjärdedel av de familjer som låg under nivån medan de av samtliga familjer endast utgjorde ca 5 %. Även grupperna jordbrukare och pensionärer hade en överrepresentation av familjer under den uppställda nivån. Arbetare och tjänste- män var i stället de grupper som hade lägre andelar bland familjerna under nivån än bland samtliga familjer.

Tabellen visar klart att flerbarnsfamiljerna låg under den uppställda ”låginkomstnivån” i större utsträckning än barnfamiljer med ett eller två barn och barnlösa makar.

Tabell 60 anger andelen familjer under nivån fördelade efter yngsta barnets ålder.

Tabell 61 visar hur barnfamiljer under nivån fördelade sig efter yngsta barnets ålder ijämförelse med samtliga barnfamiljer.

Tabellerna 60 och 61 visar att variationer- na mellan barnfamiljer fördelade efter yngsta barnets ålder var förhållandevis små. Barn- familjerna under nivån var i stort sett lika stor som gruppens andel bland samtliga barnfamiljer.

VI Socialhjälpsstatistik

År 1968 utfördes inom socialdepartementet en undersökning rörande personer med so- cialhjälp (SU 1968). Undersökningen basera- de sig på ett slumpmässigt urval av familjer och ensamstående personer — hjälpfall — som erhöll socialhjälp i maj månad 1968. Urvalet, som omfattade 4722 hjälpfall, utgjorde ca en tiondel av samtliga hjälpfall i maj 1968. En liknande undersökning gjordes 1959.

Följande uppgifter om barnfamiljernas

Tabell 62 Socialhjälpsfall och personer med socialhjälp åren 1967—1970. SOS Socialhjälp

Är Antal socialhjälpsfall Antal personer som erhöll hjälp Samtliga Barn- Andel barn- Samtliga Barn un- Andel barn, familjer familjer, der 16 år procent procent

1967 163 946 51 363 31 322 033 108 403 34 1968 182 510 57 779 32 358 321 121499 34 1969 195 815 63 932 33 388 101 130 552 34 1970 (prel) 222 000 75 000 34 445 000 152 000 34

socialhjälpsförhållanden har hämtats dels ur 1968 års socialhjälpsundersökning (SU 1968), dels ur den årliga socialhjälpsstatisti- ken (Socialvården, SOS). Med barn avses i detta kapitelavsnitt hemmavarande barn un- der 16 år om inte annat anges.

Barnfamiljer bland socialhjälpstagarna

Enligt den årliga socialhjälpsstatistiken har andelen socialhjälpsfall bland barnfamiljema varit tämligen oförändrad under den senaste tioårsperioden, vilket visas i följande tablå.

Familjetyp 1960 1965 1970 Gifta med barn 3 3 5 Ensam stående med barn 18 17 18

Under de senaste åren har emellertid fler barnfamiljer än tidigare uppburit socialhjälp vilket framgår av tabell 62.

Under 1970 utgavs således enligt prelirni- nära uppgifter för den årliga socialhjälpssta- tistiken socialhjälp i ca 222 000 fall. [drygt 75 000 fall — drygt en tredjedel av alla fall — var det barnfamiljer som mottog hjälp. Bland de totalt ca 445 000 personer som erhöll hjälp ingick ca 152 000 barn. Detta mot-

svarar drygt 8 % av samtliga barn under 16 år i landet. Av hela befolkningen erhöll drygt 5 % socialhjälp år 1970. Andelen social- hjälpstagare var alltså större bland barnen än genomsnittligt för hela befolkningen.

Andelen socialhjälpsfall bland bamfamil- jer och barnlösa efter civilstånd år 1970 framgår av följande tablå.

Familjetyp Med barn Utan barn Ensamstående 18 % 5 % Gifta 5 % 3 %

Barnfamiljer uppbar således i större om- fattning än barnlösa familjer socialhjälp. Särskilt stor var skillnaden mellan ensarnstå- ende med och utan barn.

Av tabell 63 från 1968 års socialhjälps- undersökning framgår att barnfamiljer bland socialhjälpstagarna i genomsnitt fick 450— 500 kr. i socialhjälp under undersöknings- månaden. Familjer med barn fick genom- snittligt betydligt högre socialhjälp än famil- jer utan barn. Gifta eller samboende med barn fick mer än dubbelt så hög socialhjälp som gifta utan barn.

Tabell 64 visar i vilken utsträckning social- hjälpsfallens disponibla inkomst utgörs av

Tabell 63 Socialhjälpens storlek efter familjetyp (SU 1968)

Ensamstående Ensamstående kvinna Gifta eller samboende Samtliga man Utan Med Utan Med barn barn barn barn Medelbelopp per hjälpfall under maj, kr. 284 270 451 239 510 350 122 SOU 1972:34

Tabell 64 Fördelningen av socialhjälpsfallens disponibla inkomst på olika typer av inkomster (SU 1968). Procent.

Inkom stslag Ensam stående Ensamstående kvinna Gifta eller samboende Samtliga man Utan Med Utan Med barn barn barn barn Socialhjälp 44,0 37,6 38,7 22,7 30,7 35,4 Andra sociala förmåner 40,3 51,3 40,4 62,4 40,4 44,4 Övriga inkomster1 15,7 11,1 20,9 14,9 28,9 20,2 Totalt 100 100 100 100 100 100

1 Dvs. arbetsinkomst, pension från tidigare arbetsgivare, underhållsbidrag, bidrag från anhöriga, värdet av naturaförmåner och övrigt.

socialhjälp, andra sociala förmåner och öv— riga inkomster, främst arbetsinkomster.

Av tabellen framgår att barnfamiljer i betydligt större omfattning än barnlösa i resp. kategori hade andra inkomster vid sidan av socialhjälp och ev. andra sociala förmåner. Det går inte att särskilt för barnfamiljerna ange hur dessa övriga inkoms- ter fördelade sig på arbetsinkomster och annat, såsom underhållsbidrag och tjänste- pensionsförmåner. För samtliga socialhjälps- fall gällde dock att arbetsinkomster ingick som den största posten bland övriga in- komster.

Socialförvaltningen i Malmö utförde 1967 en undersökning som bl.a. belyser andelen förvärvsarbetande bland de barnfamiljer i Malmö som uppbar socialhjälp i maj 1967. Av undersökningen framgår att endast drygt hälften av de gifta eller samboende männen hade förvärvsarbete. Kvinnornas förvärvsin- tensitet var ännu lägre — 80% hade ej förvärvsarbete. Av de kvinnor som hade förvärvsarbete hade huvudparten deltidsarbe-

te. En jämförelse med folk- och bostadsräk- ningen 1965 visar att förvärvsintensiteten för de här undersökta barnfamiljerna var betyd- ligt lägre än för totalbefolkningen. Ca 80 % av de gifta kvinnorna som ej förvärvsarbe- tade uppgav hushållsarbete och barnpassning som orsak till att de inte förvärvsarbetade. Det framgår också att för ca 20% av de förvärvsarbetande kvinnorna i undersök- ningen var behovet av barntillsyn ej tillfreds- ställt.

En förälderfamiljer

Ca 29 000 ensamstående med barn uppbar socialhjälp under 1970, vilket motsvarar närmare 40 % av barnfamiljerna med social- hjälp det året. Tablån på s. 122 ovan visar att mer än var sjätte enförälderfamilj (18%) uppbar socialhjälp någon gång under 1970. Av tabell 63 ovan framgår att ensamstående kvinnor med barn bland socialhjälpstagarna under maj 1968 uppbar i medeltal ca 450 kr.

Tabell 65 Barnfamiljer med socialhjälp och alla barnfamiljer efter familjetyp

Familjetyp Socialhjälpsfall med barn Alla barnfamiljer (SU 1968) (Fob 1965) Antal i urvalet % Antal % Ensam stående man med barn 20 1,1 8 900 0,9 ” kvinna med barn 843 47,5 101 100 10,1 Gifta eller samboende med barn 912 51,4 889 200 89,0 Samtliga 1775 100 999 200 100 SOU 1972:34 123

i socialhjälp eller nästan lika mycket som gifta socialhjälpstagare med barn trots att de senare är två vuxna och dessutom — som visas i det följande — genomsnittligt har flera barn.

I tabell 65 visas barnfamiljerna med socialhjälp fördelade efter familjetyp. Som jämförelse visas samtliga barnfamiljer förde- lade på samma sätt.

Av tabellen framgår att ensamstående kvinnor med barn, enligt SU 1968 som avser socialhjälpen under maj månad 1968, utgjor- de närmare 50 % av alla socialhjälpsfall med barn, medan denna grupp endast utgjorde 10 % av samtliga barnfamiljer. Ensamstående män med barn utgjorde däremot inte någon påfallande stor andel av socialhjälpstagarna.

Andelen socialhjälpstagare bland de en- samstående mödrarna har i stort sett varit konstant under den senaste 20-årsperioden. År 1950 fick ca 17 % socialhjälp mot 20 % år 1960 och ca 19 % år 1970. Förklaringen till detta torde vara att det bland de ensam- stående mödrarna frnns olika grupper med olika risk för socialhjälpsberoende och att dessa gruppers relativa storlek har ändrats under den här tidsperioden. Som nämnts i kap. 3 har sannolikheten för att ett äkten- skap skall upplösas genom att endera av makarna dör, innan barnen blivit vuxna, minskat betydligt på grund av den minskade dödligheten. Andelen änkor bland de ensam- stående mödrarna (med barn under 16 år) har således minskat från ca 50 % år 1945 till ca 15 % 1965. Samtidigt ökade andelen från— skilda, hemskilda och ej samboende gifta kvinnor bland de ensamstående mödrarna från en tredjedel 1945 till närmare hälften 1965. I den officiella socialhjälpsstatistiken görs inte någon uppdelning av de ensam- stående mödrarna på olika kategorier. Av kommitténs familjeundersökning (s. 469) framgår dock i vilken utsträckning olika ka- tegorier av enförälderfamiljer uppbar social- hjälp under 1969. Resultatet framgår av föl- jande tablå, som visar andelen socialhjälps- tagare i procent av samtliga med barn i resp. kategori. Med barn avses här barn under 18 ar.

Familjetyp Procent Ogifta kvinnor 6,8 Frånskilda kvinnor 21 ,9 Frånskilda män 9,3 Änkor 5 ,5 Änklingar 5 ,2

Frånskilda föräldrar — framför allt från- skilda kvinnor — redovisade en påfallande stor andel socialhjälpstagare. Ovan angivna siffror kan inte direkt jämföras med uppgifter ur den officiella socialhjälpsstatistiken. Det finns emellertid anledning att anta att de snarast utgör en underskattning av social- hjälpsfrekvensen bland olika kategorier av enförälderfamiljer.

Andelen socialhjälpsfall bland tvåförälder- familjer med enbart egna barn var nämligen, enligt familjeundersökningen, endast 2 %. För makar utan barn låg andelen social- hjälpsfall under 1%. Dessa uppgifter kan jämföras med ovan redovisade uppgifter ur den officiella socialhjälpsstatistiken som vi- sar en socialhjälpsfrekvens på 5 % för gifta med barn och 3 % för gifta utan barn. Även om den officiella statistiken kan innebära vissa överskattningar är det sannolikt att familjeundersökningen å andra sidan innebär underskattningar som kan vara relativt stora (se vidare bilaga 1 s. 464).

Andelen socialhjälpsfall bland ensamståen- de kvinnor med barn är betydligt större i storstädema än i övriga landet. Det framgår av följande tablå som visar andelen barnfa- miljer med socialhjälp år 1970 i procent av alla barnfamiljer i resp. grupp dels för Stockholm, Göteborg och Malmö, dels för övriga landet (Socialvården, SOS).

Familjetyp Stockholm, Övriga Göteborg landet och Malmö

Ensamstående kvinna med barn 25 % 19 % Gifta med barn 6 % 5 %

I storstäderna uppbar alltså ungefär var fjärde ensamstående kvinna med barn social- hjälp.

Tabell 66 Barnfamiljer med socialhjälp och alla barnfamiljer efter barnantal

Antal barn socialhjälp Barnfamiljer med Alla barnfamiljer Relationstal för andelen barnfamiljer med socialhjälp iförhållande till andelen

(SU 1968) (Fob 1965) samtliga barnfamiljer med resp. antal Urval barn (kol. 2 iförhållande till kol. 4) Antal % Antal % % Familjer med

1 637 35,9 498 700 49,9 0,7 2 542 30,5 340 900 34,1 0,9 3 330 18,6 115 600 11,6 1,6 4 eller flera 266 15,0 44 000 4,4 3,4

Samtliga 1 775 100 999 200 100

Antal barn och barnens ålder

Andelen socialhjälpstagare (i förhållande till alla barnfamiljer) är betydligt högre för familjer med många barn än för familjer med få barn. Det framgår av följande tablå som visar andelen socialhjälpsfall år 1969 i procent av alla barnfamiljer iresp. grupp för dels familjer med ett eller två barn, dels familjer med tre eller flera barn.

Mp 1—2 3 eller flera Ensamstående 15 % 34 % Gifta 3 % 7 %

Andelen socialhjälpstagare var alltså två— tre gånger större bland mångbarnsfamiljerna än bland familjer med ett eller två barn.

Tabell 66 visar en fördelning av barn- familjerna med socialhjälp efter antal barn

enligt 1968 års socialhjälpsundersökning. Som jämförelse visas motsvarande fördelning för alla barnfamiljer enligt 1965 års folk- och bostadsräkning.

Av tabellen kan utläsas att 15 % av barnfamiljema med socialhjälp under maj 1968 hade fyra eller flera barn. Av alla barnfamiljer utlorde familjer med fyra eller flera barn endast drygt 4%. Familjer med fyra eller flera barn var alltså kraftigt överrepresenterade bland socialhjälpstagarna i den meningen att de — som framgår av den sista kolumnen — var 3,4 gånger så ofta före- kommande bland barnfamiljer med social- hjälp som bland samtliga barnfamiljer.

I tabell 67 redovisas motsvarande uppgif- ter efter antal barn i stället för antal familjer.

Tabellen visar att barnen i gruppen ensam- stående mångbarnsfamiljer (tre eller flera barn) utgjorde närmare 50% av samtliga

Tabell 67 Barn bland socialhjälpsfallen efter familjetyp och familjens barnantal. Procent.

Antal barn Barn bland social- Barn ialla barn- Relationstal för andelen social-

hjälpsfallen familjer hjälpsfall i förhållande till ande— (SU 1968) (Fob 1965) len samtliga barnfamiljer i resp. kategori Ensam- Gifta Samt— Ensam- Gifta Samt- Ensamstående Gifta (kol. 2 stående liga stående liga (kol. 1 iförhål- iförhällande lande till kol. 4) till kol. 5) Familjer med 1 25,4 9,7 16,0 51,6 26,8 29,0 0,5 0,4 2 31,4 24,4 27,2 28,9 40,7 39,6 1,1 0,6 3 25,1 24,8 24,9 12,7 20,9 20,2 2,0 1,2 4 eller flera 18,1 41,1 31,9 6,9 11,7 11,3 2,6 35 Samtliga 100 100 100 100 100 100 SOU 1972:34 125

barn till ensamstående personer med social- hjälp, medan deras andel av alla ensamstå- ende barnfamiljer var ca 20 %. Barnen i gruppen gifta mångbarnsfamiljer utgjorde ca 70 % av samtliga barn till gifta med social- hjälp, medan deras andel av barnen i alla barnfamiljer med gifta föräldrar var drygt 30 %. Ca 43% av alla barn till gifta med socialhjälp tillhörde familjer med fyra eller flera barn, medan motsvarande siffra för samtliga barnfamiljer endast var ca 12 %.

Av 1968 års socialhjälpsundersökning framgår också att hjälpbeloppen genomsnitt- ligt är större ju flera barn familjen har, vilket visas i följande tablå.

Antal barn 1 2 3 4 5 eller flera Medelbelopp per hjälpfall under maj 1968 Kr. 398 482 537 539 643

Barnens ålder tycks inte spela någon större roll för behovet av socialhjälp att döma av följande tablå som visar den procentuella fördelningen av barnen på olika åldersgrupper dels för barn i familjer med socialhjälp, dels för alla barn.

Ålder, år Barn i familjer Alla barn med socialhjälp 0— 3 25,8 27,5 4— 6 21,4 18,4 6—10 24,4 23,7 11—15 29,2 30,4 Samtliga 100 100

Tablån visar hemmavarande barns för- delning efter ålder för socialhjälpsfamiljer resp. hela befolkningen. För alla åldersgrup-

per rådde en god överensstämmelse mellan totalbefolkningen och socialhjälpstagarna.

Bostads förhållanden

Trångboddheten har minskat kraftigt under senare är såväl bland barnfamiljer med socialhjälp som bland övriga barnfamiljenl tabell 68 redovisas en jämförelse mellan 1959 och 1968 i fråga om familjer med socialhjälp.

Enligt norm 1 (högst två boende per rum, köket oräknat) var alltså knappt 10% av samtliga hjälpfall med egen bostad trång- bodda 1968 mot 20% 1959. År 1959 var trångboddheten särskilt vanlig bland makar med barn (nära 50 %). Andelen trångbodda i denna kategori har sjunkit till ca en fjärdedel 1968. Även trångboddheten för de ensam- stående kvinnorna med barn har minskat kraftigt, från närmare en tredjedel till unge- fär en tiondel.

Även om trångboddheten har minskat mellan 1959 och 1968 för familjer med socialhjälp, är dessa familjer ändå betydligt mer trångbodda än befolkningen i övrigt, vilket framgår av följande tablå som redovisar enjämförelse med 1965 års folk- och bostads- räkning.

Andel trångbod- da enligt norm 1 i procent av resp. grupp Samtliga hushåll 1965 4,6 Samtliga hushåll i SU 1968 9,0 Hushåll med barn (0—15 år)l965 10,5 Gifta eller samboende med bamiSU 1968 26,1 Ensamstående kvinna med barn i SU 1968 10,1

Tabell 68 Andel trångbodda familjer med egen bostad enligt SU 1959 och SU 1968 (högst två boende per rum, köket oräknat). Procent.

Ensamstående man Ensamstående kvinna Gifta eller samboende Samtliga Utan Med Utan Med barn barn barn barn SU 1959 2,9 2,1 31,7 6,6 47,7 20,4 SU 1968 0,7 0,6 10,1 2,2 26,1 9,0 126 SOU 1972:34

Tabell 69 Socialhjälpsutgifter, tkr.

År Kungälv Helsingborg Uppsala Västerås Örebro (enbart barnfam.) tkr. tkr. tkr. tkr. tkr. 1967 280 670 1968 941 842 799 1969 169 862 1 349 1242 1088 1970 185 960 1644 1712 1641 1971 172 t.o.m. aug. 647 t.o.m.juni 1 780 t.o.m.juli 1 722 t.o.m. sep. 1 315 t.o.m.juni

Kommittén har hos ett antal kommuner inhämtat uppgifter om kommunernas utgif- ter för den del av socialhjälpen som är avsedd att användas till bostadskostnaden. Som framgår av tabell 69 har denna utgift stigit kraftigt under de senaste åren.

För Kungälv, som är den enda av dessa kommuner som haft möjlighet att ange barn- familjernas del av utgifterna, låg utgiften för barnfamiljerna år 1969 på 169 000 kr., 1971 hade den stigit till 185 000 kr. och t.o.m. augusti 1971 var den uppe i 172000 kr. Uppgifterna för de andra kommunerna visar också på betydande ökningar för socialhjälp till bostaden. Uppgifterna bör emellertid tolkas med försiktighet. Det kan ofta vara en tillfällighet om socialhjälp begärs för bo- stadskostnader eller för andra poster i hus- hållsbudgeten.

VII Låginkomstutredningen Inkomstförha'llanden m. m.

I betänkandet Svenska folkets inkomster (SOU 1970:34) redovisar låginkomstutred- ningen främst vissa bearbetningar av en ur- valsundersökning, som gjordes i anslutning till statistiska centralbyråns reguljära arbets- kraftsundersökning i februari 1967. För ett representativt urval om ca 12 000 personeri åldern 14—74 år insamlades uppgifter om sysselsättnings-, utbildnings-, hushålls- och inkomstförhållanden avseende kalenderåret 1966. Materialet bearbetades för att belysa sambandet mellan personernas inkomst och deras sysselsättning, sjuklighet, socialhjälp

och förmögenhet.

De inkomstbegrepp som låginkomstutred- ningen använde är knutna till de definitioner som används i taxeringssammanhang. I mot- sats till den officiella inkomststatistiken an- vände utredningen emellertid endast undan- tagsvis sammanräknad nettoinkomst _ dvs. skattepliktiga inkomster med avdrag för kostnaderna för intäkternas förvärvande och avdrag för underskott i förvärvskälla — som mått på inkomsterna. Utredningen visade att betydande inkomster inte är skattepliktiga och att avdragen delvis sammanhänger med inkomstanvändningen samt att det finns ett samband mellan inkomst och skatteavdrag på det sättet att ju högre inkomsten är desto högre är skatteavdragen. Klyftan mellan brutto- och nettoinkomster ökar således ju större inkomsten är. Utredningen använde i stället sådana inkomstbegrepp som mäter inkomsten ”brutto”, dvs. som inte innehåller avdrag för underskott i förvärvskälla eller andra allmänna avdrag.

En annan skillnad gentemot den officiella inkomststatistiken är att i låginkomstutred- ningens undersökning även ingick inkomstta- gare som helt eller delvis saknar inkomst.

Låginkomstutredningen beräknade på grundval av det insamlade materialet hur befolkningen fördelade sig efter antalet fak- tiskt utförda arbetstimmar under kalender—

året 1966. Utredningen konstaterade bl. a.

att av de gifta kvinnorna med minderåriga barn (under 16 år) var det 43 % som inte hade något förvärvsarbete, medan 36% av kvinnorna utan minderåriga barn saknade förvärvsarbete. Endast 14 % av de icke-gifta

kvinnorna med barn saknade helt förvärvsar- bete. Av de gifta kvinnorna (ej pensionerade eller studerande) med minderåriga barn (un- der 16 år) arbetade 17 % lägst 1 500 timmar per år, medan motsvarande andel bland de gifta kvinnorna utan barn var 30 %. Av de icke-gifta kvinnorna med minderåriga barn var det så många som 56 % som arbetade i denna omfattning. Partiellt förvärvsarbete med 500—1 499 timmar per år var däremot ungefär lika vanligt bland de tre grupperna.

Sambandet mellan å ena sidan de gifta kvinnornas (med och utan barn) förvärvsar- betsgrad och å andra sidan deras mäns in- komstnivå belystes också av utredningen. De gifta kvinnorna med minderåriga barn hade den högsta yrkesverksamhetsgraden när man- nens inkomst var 15 000—20 000 kr./år och den lägsta när mannens inkomst översteg 40 000 kr./år.

De gifta kvinnorna utan minderåriga barn hade den högsta yrkesverksamhetsgraden när mannens inkomst var 20 OOO—30 000 kr./år. Även för dem var yrkesverksamhetsgraden lägst när mannens inkomst var över 40 000 kr./år.

För att belysa försörjningsbördan i barn- hushäll redovisade låginkomstutredningen vi- dare att ca 36 000 barn bodde i hushåll utan förvärvsarbetande person och ca 40 000 barn i hushåll med en partiellt förvärvsarbetande. Ca 960 000 barn bodde i hushåll med en fullt förvärvsarbetande person och ca 1 000 000 barn bodde i hushåll med 1 1/2, 2 eller flera förvärvsarbetande.

Låginkomstutredningen undersökte även hushållsinkomsternas fördelning. I det brut- toinkomstbegrepp som användes vid dessa beräkningar ingick samtliga hushållsmedlem- mars såväl skattepliktiga inkomster (lön, kapitalinkomst, företagarinkomst, pension o. (1.) som icke skattepliktiga inkomster (barnbidrag, sjukpenning m. m.). Avdrag för skatt gjordes inte. Till samma hushåll räkna- des alla hushållsmedlemmar som bott i samma bostadslägenhet under 1966, till- fälligt frånvarande familjemedlemmar såsom värnpliktiga och sjuka, studerande familje- medlemmar mantalsskrivna på hushållets ad-

ress samt inneboende mantalsskrivna på hus- hållets adress.

Den hushållstyp, där låga bruttoinkomster var vanligast 1966, var de 690 000 hushållen med en vuxen person och utan barn. Det var således 43 % av dessa enpersonshushåll som hade lägre bruttoinkomst än 10000 kr./år och 59 % som hade lägre bruttoinkomst än 15 000 kr./år. Undantas personerna över 66 års ålder i denna hushållstyp sjönk, enligt utredningen, nämnda andelar till ca 30% resp. 52 %, vilket samtidigt innebar att hushållstypen med de största andelarna låga inkomster övergick till att bli de ca 55 000 hushållen med en vuxen jämte minderåriga barn — 33 % och 56 % hade där lägre brutto- inkomst än 10 000 resp. 15 000 kr. under år 1966.

I de ca 2 miljoner hushållen med två eller flera vuxna personer var andelen med låga inkomster väsentligt lägre. Av de drygt 1 miljon hushållen med två eller flera vuxna utan barn — där många pensionärer ingår _ hade 23 % lägre bruttoinkomst än 15 000 kr. år 1966 medan för de knappt 1 miljon hushållen med barn motsvarande andel var 8 %.

Låginkomstutredningen ansåg sig kunna konstatera att hushåll med större antal hus- hållsmedlemmar normalt var förenat med högre hushållsinkomst så länge man betrak- tar hushåll utan barn samt hushåll med två eller flera vuxna jämte ett—två barn. För hushåll med två eller flera vuxna och tre eller flera barn var andelen med låga hushållsin- komster märkbart större och medianbelop- pet för hushållsinkomster märkbart lägre än i motsvarande hushåll med ett—två barn. Hus- hållen med enbart en vuxen person jämte barn hade enligt utredningen den i särklass ogynnsammaste ekonomiska situationen av samtliga hushållstyper med barn.

Av de omkring 1 miljon hushållen med minderåriga barn låg enligt utredningen 20 % av hushållen under ett inkomstbelopp av ca 20 000 kr./år och 20 % över ett inkomstbe- lopp av ca 40 000 kr./år — av totalantalet minderåriga barn fanns 21% i den först- nämnda hushållsgruppen och 19 % i den

sistnämnda (ca 356 000 resp. 326 000 barn).

Låginkomstutredningen konstaterade vidare beträffande hushållens samman- sättning att det år 1966 fanns ca 55000 hushåll med en vuxen person och med min- deråriga barn och drygt 70 000 hushåll som bestod av s. k. ensamstående föräldrar, som sammanbor med annan person med ställning av bostadsföreståndare — t.ex. mor- eller farföräldrar, syskon, fästman, fästmö eller annan vuxen. Mer än hälften av de som i inkomststatistiken redovisades som ensam- stående föräldrar bodde således ihushåll där antalet vuxna personer var lägst två.

Låginkomstutredningen insamlade även uppgifter från kommunernas socialnämnder angående de personer i urvalet som hade erhållit socialhjälp under år 1966. Man har kunnat jämföra socialhjälpstagarna i en rad avseenden med dem som inte erhöll sådan hjälp under undersökningsåret.

Beträffande socialhjälpstagarna och deras förhållanden konstaterade utredningen bl. a. följande. Bland såväl gifta som icke-gifta var antalet hjälptagare förhållandevis fler bland barnfamiljer än bland familjer utan barn. De icke-gifta med barn skilde sig markant från övriga grupper. Således uppbar 16 % av icke- gifta med barn socialhjälp mot 1,6—2,6% inom de andra kategorierna. Hjälptagare utan barn fick långvarig hjälp oftare än barnfamil- jerna. Detta gällde såväl gifta som icke-gifta. De gifta männen och männen med barn bland socialhjälpstagarna var i större utsträckning förvärvsarbetande och hade i större utsträck- ning helårsarbete än icke-gifta män och män utan minderåriga barn. De icke-gifta mödrar- na hade den högsta andelen förvärvsarbetan- de och den högsta andelen helårssysselsatta av de kvinnliga hjälptagarna. Inom denna grupp avvek hjälptagarna endast måttligt från icke-gifta mödrar utan hjälp i fråga om sysselsättningsgrad.

Arbetslöshet var avsevärt vanligare bland socialhjälpstagarna än bland personer utan socialhjälp. Av de hjälptagare som hade för- värvsarbete (minst en vecka) uppgav män med minderåriga barn betydligt oftare att de varit arbetslösa än vad män utan barn gjorde. Av

de gifta manliga hjälptagarna med barn hade sålunda inte mindre än omkring en fjärdedel varit arbetslösa minst tre veckor.

VIII Riksförsäkringsverkets föräldra- undersökning

Inledning

Riksförsäkringsverket har, i samarbete med familjepolitiska kommitténs sekretariat, un- der tiden den 11—29 januari 1971 genom- fört en undersökning av avslutade moder- skapsfall i vad avser föräldrarnas sjukpen- ningklassplacering, ålder, civilstånd, sam- boendeförhållanden, antal tidigare barn m.m. Undersökningen omfattar 4985 fall. Materialet har insamlats av försäkringskassor- na. Kontakt har inte tagits med de personer, som ingår i undersökningen. Vid behov har uppgifter inhämtats från socialbyråer, pas- torsexpeditioner, barnavårdsman och ivissa fall folkbokföringsregister.

De i undersökningen ingående personerna har delats in i två grupper. Den ena gruppen omfattar barnaföderskor, som är gifta eller är samboende med barnets fader, medan den andra gruppen omfattar barnaföderskor, som är ogifta och ej samboende med barnets fader. Den förra gruppen omfattar 4 628 fall (93 %), den andra gruppen 357 fall (7 %). Av den förra gruppen var 4 027 par gifta (81 % av samtliga fall) och 601 ogifta och sam- boende (12 % av samtliga fall). Uppgifterna om samboende har insamlats från pastors- expeditioner, barnavårdsnämnder och lik- nande. Även försäkringskorten har använts för att konstatera om samboendeförhållande förekom. Uppgifterna torde få bedömas som tillförlitliga.

En komplettering av undersökningen med moderns klassplacering efter moderskapsfal- lets avslutning har gjorts under första veckan iapril 1971.

Sju kpenningklassplacering

I undersökningen har ingått frågor om båda föräldrarnas sjukpenning vid nedkomsten,

Tabell 70 Moderns sjukpenning 270 dagar före nedkomsten och faderns sjukpenning vid tidpunkten för nedkomsten. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Antal.

Faderns Moderns sjukpenning, kr./dag sjukpenning, kr./dag O 6H 06—19 22—34 37—52 Samtliga 0 2 10 10 7 2 31 6H 6 13 5 10 6 40 06—19 15 59 19 37 17 147 22—34 41 302 177 379 40 939 37—52 59 1 198 495 1337 382 3 471 Samtliga 123 1 582 706 1 770 447 4 628

samt moderns sjukpenning två månader efter fallets avslutning.

I tabellerna 70—73 redovisas sjukpenning- klassplaceringarna för modern dels 270 dagar före nedkomsten dels två månader efter fal- lets avslutning i förhållande till faderns sjuk- penningklassplacering vid nedkomsten. Tabellerna omfattar gifta (inkl. samboende) föräldrar. Föräldrarna har indelats i olika grupper, 0-klassade som saknar sjukpenning, 6 H som är hemmarnakeförsäkrade, försäkra- de med en sjukpenning mellan 6—19 kr.,

vilket motsvarar en månadsinkomst mellan 150 och 1 000 kr., försäkrade med en sjuk- penning mellan 22 och 34 kr. vilket motsva- rar en inkomst på 1 OOO—2 000 kr./mån. och slutligen försäkrade med en sjukpenning på 37 kr. eller högre, dvs. en inkomst på mer än 2 000 kr./mån.

Det förefaller vara vanligare att nyblivna mödrar är hemmamakar ju högre inkomst mannen har. En av förklaringarna till detta kan vara att männens inkomster ofta stiger med åldern och att män i familjer som redan

Tabell 7] Moderns sjukpenning 270 dagar före nedkomsten och faderns sjukpenning vid nedkomsten. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Procent.

Faderns Moderns sjukpenning, kr./dag sjukpenning, kr./dag 0 6H 06—19 22—34 37—52 Samtliga 0 0,0 0,2 0,2 0,2 0,0 0,6 6H 0,1 0,3 0,1 0,3 0,1 0,9 06—19 0,3 1,3 0,4 0,8 0,4 3,2 22—34 0,9 6,5 3,8 8,2 0,9 20,3 37—52 1,3 25,9 10,7 28,8 8,3 75,0 Samtliga 2,6 34,2 15,2 38,3 9,7 100,0

Tabell 72 Moderns sjukpenning två månader efter fallets avslutning och faderns sjukpenning vid nedkomsten. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Antal.

Faderns Moderns sjukpenning, kr./dag sjukpenning, kr./dag O 6H 06-19 22—34 37—52 Samtliga 0 2 17 2 5 5 31 6H — 20 3 8 9 40 06—19 1 92 15 18 21 147 22—34 3 515 133 231 57 939 37—52 2 2 037 422 672 338 3 471 Samtliga 8 2 681 575 934 430 4 628 130 SOU 1972:34

Tabell 73 Faderns sjukpenning vid nedkomsten och moderns sjukpenning två månader efter fallets avslutning. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Procent.

Faderns Moderns sjukpenning, kr./dag sjukpenning, kr./dag 0 6H 06—19 22—34 34—52 Samtliga 0 0,0 0,4 0,0 0,1 0,1 0,6 611 0,0 0,4 0,1 0,2 0,2 0,9 06419 0,0 2,0 0,3 0,4 0,5 3,2 22—34 0,1 11,1 2,9 5,0 1,2 20,3 34—52 0,1 44,0 9,1 14,5 7,3 75,0 Samtliga 0,2 57,9 12,4 20,2 9,3 100,0

har barn — där det är vanligare att hustrun saknar förvärvsarbete — därför har något högre inkomster än män i familjer som inte tidigare hade barn. En annan förklaring kan vara att det ekonomiska trycket på modern att förvärvsarbeta är mindre ju högre man- nens inkomst är. De ca 7 % icke-gifta ej samboende mödrarna hade 270 dagar före nedkomsten följande sjukpenning.

Moderns sjukpenning kr. Andel mödrar % 0 21,8 6 H 7,6 06—19 20,7 22—34 43,4 37—52 6,5 Samtliga 100,0

Som framgår av tablån hade ca 29 % av de icke-gifta ej samboende mödrarna inkomster under 1 800 kr./år.

Förändring av sjukpenningklassplaceringen för modern under tiden omkring födelsen

Tabell 74 visar mödrarnas sjukpenning vid tre olika tillfällen, nämligen 270 dagar före nedkomsten, vid ersättningstidens utgång, samt två månader efter denna tid. Moder- skapsersättningen i form av tilläggssjukpen- ning upphör fyra—sex månader efter barnets födelse beroende på när modern började ta ut tilläggssjukpenning.

Av tabellen framgår att andelen mödrar utan tilläggssjukpenning i stort sett inte för-

ändras mellan tidpunkten 270 dagar före nedkomsten och tidpunkten för fallets av— slutning. Bland mödrar med tilläggssjukpen— ning förändras däremot bilden. Andelen kvinnor med en sjukpenning på mellan 37 och 52 kr./dag ökar från knappt 10 till drygt 15 %. Andelen kvinnor med lägre sjukpen- ning minskar i motsvarande omfattning. Un- der själva havandeskapsledigheten kan några förändringar av sjukpenningklassplaceringen i princip inte ske varför man får anta att mödrarna under graviditetstiden ökat sina inkomster så att sjukpenningen kommit att öka.

Efter ersättningstidens utgång har andelen hemmamakeförsäkrade stigit avsevärt från ca 35% till drygt 55% av samtliga mödrar. Andelen försäkrade för tilläggssjukpenning har minskat i motsvarande mån. Nedgången har varit minst bland mödrar med låg tilläggssjukpenning _ 6—19 kr./dag.

Tabell 74 Moderns sjukpenning 270 dagar före nedkomsten, vid fallets avslutning samt två månader efter fallets avslutning. Procent.

Sjukpenning, Tidpunkt kr./dag 270 dagar Vid fallets Två månader före ned- avslutning efter fallets komsten avslutning 0 3,9 1,8 0,4 6H 32,3 34,6 56,3 06—19 15,7 13,5 12,8 22—34 38,7 34,8 21,2 37—52 9,4 15,3 9,3 Samtliga 100,0 100,0 100,0

Tabell 75 Moderns och faderns ålder den ] samboende) föräldrar.

januari 1971. Antal och procent. Gifta (inkl.

Faderns Moderns ålder, år

ålder,

är yngre än 20 20—24 25—29 30—34 35 o. äldre Samtliga Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent

yngre än 20 43 0,9 15 0,3 2 0,1 — — 60 1,3 20—24 174 3,8 684 14,8 90 1,9 2 0,1 — 950 20,6

25—29 29 0,6 775 16,7 914 19,8 98 2,1 13 0,3 1 829 39,5 30—34 8 0,2 98 2,1 547 11,8 334 7,2 38 0,8 1 025 22,1 35 o, äldre 2 0,1 31 0,7 168 3,6 297 6,4 266 5,7 764 16,5

Samtliga 256 5,6 1603 34,6 1 721 37,2 731 15,8 317 6,8 4 628 100,0

Tabell 76 Ogifta icke—samboende mödrars ålder den 1 januari 1971.

Åldersgrupp Antal Procent Yngre än 20 127 35,6 20—24 123 34,5 25—29 59 16,5 30—34 30 8,4 35— 18 5,0 Samtliga 357 100,0 Åldersfördelning

Av tabell 75 framgår att en ringa andel av de gifta eller samboende föräldrarna är under 20 år — 5,6 % bland kvinnorna och 1,3 % bland männen. Medianåldern bland kvinnor- na är 26,3 år och bland männen 28,6 år. Bland de ogifta och icke-samboende 357 mödrarna är dock fördelningen annorlunda, vilket framgår av tabell 76.

Mer än en tredjedel av dessa mödrar är under 20 år, en tredjedel är mellan 20—25 år

Tabell 77 Moderns ålder och sjukpenning 270

och knappt en tredjedel är över 25 år. Medianåldern är ca 22 år.

Tabell 77 visar mödrarnas sjukpenning- klassplacering i olika åldersgrupper.

Tabellen visar att andelen O-klassade är obetydlig i alla grupper utom bland mödrar- na under 20 år där mer än en fjärdedel inte har någon sjukpenning alls. Andelen hemma- makar ökar med åldern. Av samtliga är unge- fär en tredjedel hemmamakar. Bland mödrar- na under 20 år är ca 10% hemmamakar medan siffran stiger till ca hälften för grup- pen 35 —39 år.

Andelen mödrar med låg tilläggssjukpen- ning, 6—19 kr./dag (15041 000 kr./mån. i inkomst), är förhållandevis hög bland de yngsta mödrarna — 35,8 % — och bland de äldsta mödrarna — 19,7 %.

Förekomst av tidigare barn

I tabellerna 78—83 redovisas förekomsten av tidigare barn för mödrar som har resp. inte

dagar före nedkomsten. Procent.

Sjukpenning, Ålder kr./dag

—19 20—24 25—29 30f34 35—39 40— Samtliga 0 27,9 3,7 0,6 1,3 1,5 » 3,9 GH 10,5 26,3 34,8 44,0 50,2 43,4 32,4 06—19 35,8 15,1 11,4 15,4 19,7 19,7 15,7 22—34 25,5 51,7 38,4 24,3 19,3 21,1 38,6 37—52 0,3 3,2 14,8 15,0 9,3 15,8 9,4 Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 383 1 726 1 780 761 259 76 4 985 132 SOU 1972:34

Tabell 78 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter före- komst av tilläggssjukpenning vid fallets av- slutning. Andel med barn under 3 år.

Tabell 8] Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter antal barn under 7 år. Andel med resp. utan tilläggssjukpenning vid fallets avslutning.

Antal barn El tilläggs- Tilläggs— Samtliga Antal barn Ej tilläggs- Tilläggs- Samtliga före ned- sjukpenning sjukpenning före ned- sjukpenning sjukpenning komsten komsten

0 77,1 98,3 82,2 0 47,0 53,0 100,0 1 22,4 10,7 17,5 1 69,2 30,8 100,0 2 0,5 — 0,3 2 79,4 20,6 100,0

3 — — — 3 84,8 15,2 100,0 4 eller flera — — — 4 eller flera 88,9 11,1 100,0 Samtliga 100,0 100,0 100,0 Samtliga 58,1 41,9 100,0 Tabell 79 Mödrarnas tilläggssjukpenning och Tabell 82 Mödrarnas tilläggssjukpenning

tidigare barnantal. Fördelning efter antal barn under 3 år. Andel med resp. utan tilläggssjukpenning vid fallets avslutning.

och tidigare barnantal. Fördelning efter före- komst av tilläggssjukpenning vid fallets av— slutning. Andel med barn under 16 år.

Antal barn Ej tilläggs- Tilläggs- Samtliga Antal barn Ej tilläggs- Tilläggs- Samtliga före ned- sjukpenning sjukpenning före ned- sjukpenning sjukpenning komsten komsten

0 54,4 45,6 100,0 0 37,6 63,2 48,3 1 74,4 25,6 100,0 1 40,3 26,3 34,5 2 100,0 100,0 2 16,0 7,4 12,4

3 — — — 3 4,3 2,4 3,5 4 eller flera — — — 4 eller flera 1,8 0,7 1,3 Samtliga 58,1 41,9 100,0 Samtliga 100,0 100,0 100,0 Tabell 80 Mödrarnas tilläggssjukpenning och Tabell 83 Mödrarnas tilläggssjukpenning

tidigare barnantal. Fördelning efter före- komst av tilläggssjukpenning vid fallets av- slutning. Andel med barn under 7 år.

och tidigare barnantal. Fördelning efter antal barn under 16 år. Andel med resp. utan tilläggssjukpenning vid fallets avslutning.

Antal barn Ej tilläggs- Tilläggs- Samtliga Antal barn Ej tilläggs- Tilläggs- Samtliga före ned- sjukpenning sjukpenning före ned- sjukpenning sjukpenning komsten komsten

0 43,9 68,6 54,2 0 45,1 54,9 100,0 1 44,7 27,5 37,5 1 68,0 32,0 100,0 2 10,1 3,7 7,4 2 75,0 25 ,0 100-0 3 1,0 0, 0,7 3 71,3 28,7 100,0 4 eller flera 0,3 — 0,2 4 eller flera 77,9 22,1 100,0 Samtliga 100,0 100,0 100,0 Samtliga 58,1 41,9 100,0 SOU 1972:34 133

Tabell 84 Moderns civilstånd vid nedkoms- ten och sjukpenning vid fallets avslutning.

Tabell 85 Faderns civilstånd och sjukpen- ning vid barnets födelse.

Sjuk- Gifta Icke-gifta/ Icke-gifta/ ej Sjuk- Gifta Icke-gifta/ penning, samboende samboende penning, samboende kr./dag kr./dag

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % 0 2 0,1 6 1,0 12 3,4 0 17 0,4 14 2,3 61-1 2 417 60,0 264 43,9 123 34,4 6H 38 0,9 2 0,3 06—19 484 12,0 91 15,1 63 17,6 06—19 125 3,1 22 3,8 22—34 732 18,2 202 33,6 125 35,0 22—34 751 18,6 188 31,3 37—52 392 9,7 38 6,3 34 9,5 37—52 3 096 76,9 375 62,2 Samtliga 4 027 100,0 601 100,0 357 100,0 Samtliga 4 027 100,0 601 100,0

har tilläggssjukpenning vid fallets avslutning. Av tabellerna framgår att av dem som inte har tilläggssjukpenning — huvudsakligen

hemmamakeförsäkrade — har ca 23 % tidiga- re barn under 3 är, ca 56 % barn under 7 år och 62% barn under 16 år. Motsvarande siffror för dem som har tilläggssjukpenning är: ca 11% har tidigare barn under 3 år, 31 % har tidigare barn under 7 år och 37 % har tidigare barn under 16 år.

Av samtliga barnaföderskor har ca 58% inte tilläggssjukpenning vid fallets avslutning medan 42 % har det. Bland mödrarna utan tidigare barn under 7 år är det bara ca 47 % som inte har tilläggssjukpenning medan ca 53% har det. Observeras bör dock att ca 38% av de mödrar som inte har någon tilläggssjukpenning inte har några tidigare barn under 16 år.

Civilsta'nd

Tabell 84 visar moderns civilstånd vid ned- komsten och sjukpenning vid fallets avslut- ning.

Av tabellen framgår att andelen hemma- makeförsäkrade är stor i alla grupperna. I gruppen gifta är den 60 %, i gruppen ogifta och samboende 44% och i gruppen ogifta och icke-samboende drygt 34 %. Andelen O-klassade är obetydlig i alla grupperna. An— delen med sjukpenning mellan 22—34 kr./ dag (motsvarar en inkomst på 1 000—2 000 kr./mån.) är större för de båda icke-gifta grupperna.

Tabell 85 visar faderns civilstånd och sjuk- penning vid barnets födelse.

Av tabellen framgår att skillnaderna i sjuk- penning är relativt små i de två olika civil- ståndsgrupperna när det gäller fäder. Det kan således konstateras att andelen O-klassade är obetydlig i båda grupperna även om de är fler i gruppen icke—gifta men samboende. Gruppen med medelhöga inkomster — sjuk- penning 22—34 kr./dag motsvarande en in- komst på 1 000—2 000 kr./mån. — är större bland de ogifta än bland de gifta. I motsva— rande mån är inkomsterna över 2 000 kr. (37—52 kr./dag i sjukpenning) mindre bland de icke-gifta än bland de gifta.

Tabell 86 Moderskapsfallen fördelade efter antalet dagar före nedkomsten då tilläggssjuk- penning har utbetalats och moderns sjukpenning två månader efter fallets avslutning. Pro-

cent.

Moderns Antal dagar sjukpen- ning, kr./dag 0 1— 14 15—29 30—44 45—60 Samtliga 06—19 45,5 5,0 6,7 7,7 35,1 100,0 22—34 25,1 12,1 15,1 15,3 32,4 100,0 37—52 32,5 17,4 17,6 12,5 20,0 100,0 Samtliga 31,2 11,9 13,9 13,0 30,0 100,0 134 SOU 1972:34

Tabell 87 Mödrar som fött barn under år 1970 fördelade efter sjukpenning, kr./dag. Antal och procent.

Sjukpenning kr./dag Antal % O, 6H och 06 47 700 43,6 07 524 0,5 08 716 0,7 09 616 0,6 10 782 0,7 12 1 110 1,0 14 1 791 1,6 16 2 821 2,6 19 2 815 2,6 22 4 393 4,0 25 5 785 5,3 28 6 524 6,0 31 11 712 10,7 34 8 154 7,4 37 5 649 5,1 40 3 269 3,0 43 2 029 1,9 46 1 093 1,0 49 665 0,6 52 1 247 1,1 Samtliga 109 395 100,0 00, GH och 06 47 700 43,6 07—19 11 175 10,2 22—34 36 568 33,5 37—52 13952 12,7 Samtliga 109 395 100,0

Förtida uttag av tilläggssjukpenning

Tabell 86 visar i vilken mån modern utnytt- jat sin möjlighet att ta ut delar av tilläggs- sjukpenningen före nedkomsten, fördelat ef- ter sjukpenningklasser vid fallets avslutning.

Tabellen visar att det är förhållandevis vanligt att använda sig av möjligheten att ta ut delar av tilläggssjukpenningen före ned- komsten. Ca 70 % av de mödrar som har rätt till tilläggssjukpenning tar ut ledighet åt- minstone någon tid före nedkomsten. Ande- len är minst i den grupp som har en sjukpen- ning på högst 19 kr. (motsvarande en månads- inkomst under 850 kr./mån.) där den uppgår till ca 55 %. Störst är andelen i gruppen med en sjukpenning mellan 22 och 34 kr., där ca 75 % tar ut tilläggssjukpenning före ned- komsten. För gruppen med en sjukpenning av 37 kr. eller högre är motsvarande siffra ca 68 %.

Beträffande tidsperiodens längd finner man att den grupp som har lägst sjukpenning — 6—19 kr. — inte bara har största andelen som inte alls utnyttjar möjligheten att ta ut tilläggssjukpenning i förtid utan också störst andel som utnyttjar möjligheten att ta ut hela tiden eller nästan hela tiden av två månader. Kvinnor i lägre inkomstlägen väljer alltså i större utsträckning än andra att på- börja ledigheten minst 45 dagar före den beräknade nedkomsten.

Sjukpenningklassplacering för alla under I 970 nyblivna mödrar

Tabell 87 visar de under år 1970 nyblivna mödrarnas sjukpenningklassplacering enligt den reguljära försäkringsstatistiken.

IX Vissa ytterligare uppgifter som belyser kostnader för barn

Vissa bedömningar av barnkostnader

Frågan om vad ett barn kostar samman- hänger dels med vilka kostnader som anses belöpa på barnen, dels med hur mycket föräldrarna kan och vill kosta på barnen. Variationerna mellan de olika kostnadsbe- dömningar som här redovisas är förhållande- vis stora. Detta tyder på svårigheterna att ange kostnaderna för barn.

Docent Erland Hofsten, Statistiska cen- tralbyrån, och socionom Mirre Hofsten har biträtt kommittén med kalkyler som syftar till att ge information om vad ett barn kos- tar. Kalkylerna bygger främst på 1969 års hushållsbudgetundersökning.

Makarna Hofsten har definierat barn- kostnaderna som värdet av den del av hus- hållens konsumtion av varor och tjänster som barnen svarar för. Inte endast den del av konsumtionen som kan betecknas som indi- viduell, t. ex. konsumtion av kläder och lek- saker, bör enligt makarna Hofsten hänföras till barnkostnader utan även barnens del i den gemensamma konsumtionen — bostad, inventarier, bil, TV osv. — bör räknas hit.

Makarna Hofsten har med utgångspunkt i

hushållsbudgetundersökningen 1969 gjort beräkningar om barnens andel av den totala konsumtionen för ett- och tvåbarnsfamiljer. Konsumtionen för familjerna har därvid delats upp i nio grupper och för var och en av dessa har antaganden gjorts om barnens andel av konsumtionen. Antagandena gmn- dar sig på rimlighetsbedömningar om fördel- ningen av de skilda utgifterna på vuxna och barn. Nedan visas de gjorda beräkningarna. Kolumnen längst till höger i tablån anger huruvida konsumtionen ansetts vara indivi- duell (I) eller gemensam (G). Beteckningen l/G utvisar att konsumtionen till hälften räknats till den ena och till hälften till den andra kategorin.

Varor och Procentandel av Individuell

tjänster konsumtionsbelop- (I) eller pet, som faller gemensam (C) på ett barn i en konsumtion familj med två vuxna och 1 barn 2 barn

Mat och dryck 25 20 I

Spritdrycker

och tobak — — —

Kläder och skor 30 23 I Bostad, fri- tidshus, bräns- le och lyse 33 25 G Inventarier och husgeråd 33 25

Transport, kommunikatio-

ner, resor 17 9 UC

Personlig hygien och

hälsovård 25 20 1

Utbildning och nöjen 33 23 I/G Övriga varor och tjänster 17 9 UC

Genom att anbringa procenttalen i tablån på de totala konsumtionsbeloppen för famil- jerna enligt hushållsbudgetundersökningen har makarna Hofsten fått fram barnens andel av konsumtionskostnaderna i ett- och två- barnsfamiljer såsom framgår av tabellerna 88 och 89.

Barnkostnaderna stiger enligt dessa beräk- ningar rätt kraftigt med stigande inkomst. Man finner också att barnkostnaderna är betydligt lägre i tvåbarnsfamiljer än i ett- barnsfamiljer. Förklaringen till detta är en— ligt makarna Hofsten inte att det andra bar— net i och för sig skulle vara så mycket billi- gare än det första utan detär en följd av den ökade sparsamhet som är nödvändig för att en inkomst skall räcka till fyra personer i stället för till tre.

Den genomsnittliga sammanlagda konsum- tionskostnaden för ett barn i resp. familjetyp år 1969 framgår av följande tablå.

Familjetyp Kostnad kr./ mån.

Ettbarnsfamilj 622 Tvåbarnsfamilj 551

Med uppräkning till kostnadsläget i ja- nuari 1972 blir kostnaderna följande.

Familjetyp Kostnad kr./mån.

Ettbarnsfamilj 742 Tvåbarnsfam ilj 65 8

Man kan enligt makarna Hofsten räkna med att drygt hälften av dessa belopp hänför sig till individuell konsumtion och resten till andelar i för hela hushållet gemensam kon- sumtion.

Till barnkostnaderna bör enligt makarna Hofsten även hänföras värdet av den kon- sumtion i form av inom hushållet produce- rade tjänster som barnen svarar för. I fråga om kostnaderna för barns tillsyn kan ur 1969 års hushållsbudgetundersökning endast de direkta utgifterna avläsas (se 5. 117). Ut- över bearbetningen av hushållsbudgetunder- sökningen har emellertid makarna Hofsten även gjort vissa bedömningar av den tid som de anser kan beräknas åtgå till föräldrarnas arbete för barn som inte vistas på daghem. De har därvid kommit fram till att tiden för fysisk vård, materiell omsorg och aktiv sam- varo i ettbarnsfamiljer kan beräknas till ca

Tabell 88 Beräknad kostnad för ett barns konsumtion enligt förhållandena i ettbarnsfamiljer 1969 efter disponibel inkomst. Kr./mån.

Varor och tjänster Disponibel inkomst

—19 999 20 000— 30 000— 40 000— 29 999 39 999

Mat och dryck 119 132 150 155 Kläder och skor 56 61 75 101 Bostad, fritidshus, bränsle och lyse 107 135 160 224 Inventarier och husgeråd 43 68 73 115 Transport, kommunikationer och resor 55 71 91 110 Personlig hygien och hälsovård 18 25 29 41 Utbildning och nöjen 48 76 98 128 Övriga varor och tjänster 17 20 28 95

Summa 463 587 704 969 Därav individuell konsumtion 253 301 362 464 Andel i gemensam konsumtion 210 286 342 505

65 tim./vecka för småbarn (0—3 är), ca 40 tim./vecka för förskolebarn (4—6 är), ca 25 tim ./vecka för lågstadiebarn (7—9 år) och ca 15 tim./vecka för mellan- och högstadiebarn (10—17 år), vartill kommer tid för sådan pas- siv tillsyn som kan kombineras med andra sysslor. Budgetkonsulenten Anna-Lisa Hellsten har i sin bok ”Ekonomi till vardags” redovisat uppgifter om konsumtionskostnader för barn i olika åldrar. Uppgifterna redovisas i tabell 90. Kostnaderna har angetts vara mini- mikostnader vid en viss grundstandard som

är beräknad med utgångspunkt i den allmän- na levnadsstandarden i landet.

Enligt dessa beräkningar ökar totalkostna- derna i huvudsak med stigande ålder. De sammanlagda kostnaderna för barn i för- skoleåldern ligger mellan ihuvudsak 300— 400 kr./mån. I tonåren är motsvarande kostnader mellan 500—600 kr./mån. De största posterna är mat och kläder och det är här variationerna med åldern år av större betydelse. Matkostnaderna varierar mellan ca 50 och 300 kr./mån. medan klädkostnaderna varierar mellan ca 40 och 200 kr./mån.

Tabell 89 Beräknad kostnad för ett barns konsumtion enligt förhållandena i tvåbarnsfamiljer 1969 efter disponibel inkomst. Kr./mån.

Varor och tjänster Disponibel inkomst

—19 999 20 000— 30 000— 40 000— 29 999 39 999

Mat och dryck 115 121 134 144 Kläder och skor 44 48 70 80 Bostad, fritidshus, bränsle och lyse 90 107 133 156 Inventarier och husgeråd 40 44 63 76 Transport, kommunikationer och resor 50 68 87 99 Personlig hygien och hälsovård 18 20 23 26 Utbildning och nöjen 70 68 116 118 Ovriga varor och tjänster 19 19 28 83

Summa 444 497 653 782 Därav individuell konsumtion 246 268 342 400 Andel i gemensam konsumtion 198 229 311 382

Tabell 90 Konsumtionskostnader för barn i olika åldrar fördelade på vissa konsumtions- grupper. Kr./mån. (Uppräkning har gjorts efter konsumentprisindex till kostnadsläget i januari 1972. Avrundade belopp.)

Ålder Konsumtionsgrupp

Mat Kläder Hygien, Nöjen, Sport, Skolavg., Summa

hälsov. hobbies leksaker skolmtrl.

0—1 55 40 40 — — — 135 1—2 85 140 30 — 5 — 260 2—3 85 140 15 — 50 —— 290 3—4 85 140 15 — 50 — 290 4—5 115 140 15 — 50 — 320 5—6 140 140 15 10 50 601 415 6—7 180 140 15 10 50 601 455 7—8 180 165 15 20 30 — 410 8—9 200 165 15 20 30 — 430 9410 230 165 15 20 30 » 460 10—11 255 165 15 20 55 — 510 11—12 255 165 15 20 55 —— 510

F1. P0. Fl. Po. Fl. Po. 12—13 255 280 165 20 15 20 55 — 515 535 13—14 255 280 195 20 15 30 55 — 555 575 14—15 255 335 195 20 15 30 55 — 555 630 15—16 255 335 195 20 15 30 55 — 555 630 16—17 255 335 195 40 35 35 20 20 565 640 17—18 255 335 195 40 35 35 20 20 565 640 18—19 255 335 195 40 35 35 20 20 565 640

1 Medelbelopp

Pojkar kostar mer än flickor efter 12 års ålder — skillnaden uppgår maximalt till ca 75 kr./mån. Man kan lägga märke till att barnet innan det uppnått 1 års ålder medför kon- sumtionskostnader som är ganska mycket lägre än i 1—2 årsåldern.

Budgetkonsulenten Gunnel Petre har i skriften ”Vad kostar barnen” redovisat be- räknade konsumtionskostnader för barn i vissa åldrar. Kostnaderna har angetts vara normala för barn i familjer med lägre in- komster. Uppgifterna redovisas i tabell 91.

Matkostnaderna varierar här mellan ca 150 kr./mån. för en 3-åring till ca 300 kr./ män. för en 17-åring. Den sammanlagda kon- sumtionskostnaden mer än fördubblas under åren från 3 år till 17 år från ca 230 till ca 500 kr./mån.

Konsumenrinstitutet anordnade våren 1970 i samråd med barnavårdscentralema i Stockholm en utställning som gick under beteckningen ”Första barnet — Obetalbart, dyrbart?”. Bl. a. redovisades konsumtions-

kostnaderna för exempelbarnet Magnus un- der hans första levnadsår. Kostnadsuppgif- terna som redovisas i tabell 92 grundade sig på de anteckningar som Magnus” föräldrar gjort om sina faktiska utlägg under det första året.

Tabell 9] Konsumtionskostnader för barn i olika åldrar fördelade på vissa konsumtions- grupper. Kr./mån. (Uppräkning har gjorts ef- ter konsumentprisindex till kostnadsläget i januari 1972. Avrundade belopp.)

Konsumtionsgrupp Ålder, år 3 10 17

Mat 150 190 290 Kläder 50 80 110 Hygien, hälsovård 15 15 15 Studier, hobbies — 60 20 Sportutrustning, leksaker 15 15 20 Fickpengar, nöjen, kamratliv — 15 40

Summa 230 375 495

Tabell 92 Konsumtionskostnader för ett barn under det första levnadsåret. Kr./mån. (Uppräkning har gjorts efter konsumentpris- index till kostnadsläget i januari 1972. Av- rundade belopp.)

Konsumtionsgrupp Kr./mån. Mat 65 Kläder 55 Blöjor och snibbar 25 Sång och sängutrustning 30 Liggvagn (begagnad) 10 Sittvagn med åkpåse 20 Diverse utrustning för skötnirrg m.m. 35 Säkerhetsanordningar m. m. 5 Leksaker 5 Läkarvård och medicin 10 Summa 260

Enligt detta exempel skulle konsumtions- kostnaden för ett barn under det första året vara ca 250 kr./mån. Att märka är att det i detta exempel, liksom i de exempel som budgetkonsulenterna redovisat, är fråga om bruttokostnader, dvs. betydelsen av ändrade skatteförhållanden, barnbidrag m.m. har inte redovisats.

Familjeberedningen lät 1963 utföra en intervjuundersökning bland ett statistiskt representativt urval gifta kvinnor (870 st.) i

åldrarna upp till 45 år för att bl.a. få en uppfattning om till vilka belOpp barnfamil- jerna uppfattar sina kostnader för barnens räkning. Resultatet av undersökningen finns i betänkandet Ökat stöd till barnfamiljerna (SOU 196436). I tabell 93 redovisas vissa av dessa uppgifter.

Variationerna med åldern när det gäller matkostnaderna är här inte så stora — från ca 135 kr./mån. i åldern 0—2 år till ca 200 kr./mån. i 17—årsåldern. Klädkostnaderna varierar mellan 30 och 75 kr./mån. De sammanlagda kostnaderna för barn i försko- leåldern varierar från ca 225 till ca 300 kr./mån. (inkl. bostad och tillsyn). I tonåren är motsvarande kostnader omkring 400 kr./mån. Här redovisas alltså också föräldrar- nas uppfattning om tillsynskostnaderna för barnen. Det är dock endast fråga om direkta utgifter för barntillsyn, t. ex. daghemsavgif— ter. De redovisade tillsynskostnaderna är mycket låga. Orsaken till detta torde vara att det är fråga om genomsnittsbelopp och att det år 1963 var mindre vanligt att barnen t. ex. var på daghem än det är i dag.

Familjeberedningen redovisar även de uppfattade kostnaderna för ett barn med fördelning efter antal barn i hushållet. Det kan vara av intresse att jämföra hur de sammanlagda kostnaderna per barn varierar

Tabell 93 De uppfattade kostnaderna för ett barn med fördelning på olika utgiftsposter samt efter barnets ålder. Kr./mån. (Uppräkning har gjorts efter konsumentprisindex till kostnadsläget ijanuari 1972. Avrundade belopp.)

Konsumtionsgrupp Ålder, år 0—2 3—6 7412 13—16 17— 0—16 Samtliga

Bostad 35 45 55 70 55 50 50 Mat 135 165 175 195 200 165 170 Kläder 30 40 50 75 35 50 45 Fickpengar — — 10 25 20 10 10 Leksaker, hobby, sport 5 10 20 25 10 15 15 Semester (inkl. resor) — 5 15 20 20 10 10 Övriga resekostnader — — — 10 10 — — Hälsovård 5 5 5 10 10 5 5 Tillsyn 5 30 10 — —- 15 15 Skolutgifter — — — 5 15 — — Ovrigt 10 5 5 10 5 5 5

Summa 225 305 345 445 380 325 325 Antal barn 183 320 373 182 99 1 058 1 157 SOU 1972:34 139

Tabell 94 Kostnader för barn i vissa åldrar enligt olika källor. Bostadskostnader, ferieut- gifter och tillsynskostnader ej inkluderade. Kr./mån. (Uppräkningar efter konsumentpris- index har gjorts till kostnadsläget i januari 1972. Avrundade belopp).

Ålder, Hellsten Petre Familje- Konsument- år bered- institutet ningen

0, 1 135 — 185 255 3— 4 290 230 235 — S* 7 415 — 235 — 10—11 510 375 495 —

14—15 555—630 — 345 —

17—18 565—640 495 295 -—

med familjens storlek. Uppräkning efter konsumentprisindex har gjorts till kostnads- läget ijanuari 1972.

Antal barn i familjen

1 2 3 4 eller Samtliga

flera

Kostnad per bam,kr./mån. 390 350 325 230 335

Kostnaderna per barn sjunker genomgå- ende när barnantalet ökar i familjen. Detta beror sannolikt främst på att familjen kan kosta på varje barn mindre ju fler barn de har.

I tabell 94 visas en sammanställning av budgetkonsulenternas, konsumentinstitutets samt familjeberedningens bedömningar om vad ett barn kan kosta. I beloppen har inte medtagits bostadskostnader, ferieutgifter och tillsynskostnader.

Fosterlön

Svenska kommunförbundet rekommenderar barnavårdsnämnderna att fr. o. m. 1971 som lägsta ersättning för vård i enskilt hem av barn som omhändertagits jämlikt barnavårds- lagen utge belopp som motsvarar 90 % av det vid ingången av kalenderåret gällande basbe- loppet. Ersättningen utgör vid ett basbelopp på 7100 kr. ca 530 kr./mån. eller 6390

kr./år. När det gäller ersättning för särskilda kostnader rekommenderar kommunförbun- det att kommunerna ersätter fosterföräldrar— na för läkarvårdskostnader, läkemedel och tandvårdskostnader till den del dessa inte ersätts genom sjukförsäkring. Kommunen bör dessutom ersätta fosterföräldrarna för skäliga fickpengar till fosterbarnet samt för kostnader för särskilt kostnadskrävande ut- rustning.

Socialhjälpen i Stockholms kommun m. m.

I Stockholm utgår socialhjälp med normal- belopp som är avsedda att garantera viss ekonomisk standard för de hjälpsökande. Socialhjälpen skall ge reella möjligheter för bidragstagarna att själva sköta sin ekonomi och garantera dem en rimlig levnadsstandard. Levnadsstandarden är inte avsedd att vara högre än den på vilken fullt självförsörjande medborgare i små ekonomiska omständig- heter lever.

Normalbeloppen består av grundbelopp och tilläggsbelopp. Grundbeloppen innefat- tar — bostadskostnaden undantagen — samt- liga löpande utgifter i hushållet. Beloppen är differentierade med hänsyn till hushållstyp, barnantal och barnens ålder. Ensamstående erhåller således per månad 90 % av gällande basbelopp, medan makar och samboende erhåller 150 % av basbeloppet. För barn 0—9 år utgår därutöver 30 % av basbeloppet, för barn 10—15 år 45 % av basbeloppet samt för barn 16—19 år 55 % av basbeloppet. Månads- beloppen för de tre barngrupperna utgör f. n. (april 1972) 175,260 resp. 320 kr.

Tilläggsbeloppen utgår för att täcka vissa bestämda omkostnader, som inte täcks av grundbeloppen, bl.a. hyreskostnaden. För barn kan tilläggsbelopp utgå med 45 kr. för kosttillägg som barnet enligt läkarintyg be- höver.

Existensminimum

Följande tablå visar normalbeloppen per månad för bestämmande av existensmini- mum för år 1972.

Löneortsgrupp

4

5

Belopp kr./mån.

Ensamstående utan barn Ensamstående med

1 barn 2 barn 3 barn 4 barn

Makar och likställda makar med

1 barn 2 barn 3 barn 4 barn

600

700 800 900 1 000

933 1033 1 133 1233

625

730 835 940 1 045

988 1 093 1 198 1 303

5. Barnfamiljernas sociala och ekonomiska situation

I detta kapitel ges vissa sammanfattande re- dovisningar av det statistiska material och av de undersökningar som redovisats i kap. 3 och 4. Här redovisas även vissa resultat från familjeundersökningen (se bilaga 1) och fa- miljestödets effekter på disponibel inkomst (se bilaga 2). Syftet med kapitlet är att bely- sa barnfamiljernas situation och farniljestö- dets effekter genom jämförelse bl. a. mellan barnfamiljer och familjer utan barn, enföräl- der- och tvåförälderfamiljer, familjer med olika antal barn och familjer med barn i oli- ka åldrar. Dessutom redovisas visst material om familjernas bostadsförhållanden och om situationen i samband med barnens födelse.

Kapitlet innehåller också ett avsnitt där familjestödets effekter belyses för ett antal exempelfamiljer. Där framgår hur stort kon- tantstöd de olika familjerna erhåller och hur stor deras disponibla inkomst per månad är sedan skatten dragits ifrån och bidragen lagts till.

Slutligen ges en redogörelse för familjestö- dets verkningar för olika grupper av barn-

familjer. Av beräkningarna kan man bl. a. ut- läsa hur stor inkomstomfördelning skatter och bidrag medför för olika grupper av barn- familjer och för familjer i olika inkomstlä- gen.

Barnfamiljer — icke- barn fam iljer

Som redan i tidigare kapitel påpekats möter det avsevärda svårigheter att jämföra uppgif- terna om barnfamiljer och familjer utan barn i den löpande statistiken eller i undersök- ningar, framför allt med hänsyn till skillna- derna i ålderssammansättning. Stor försiktig- het bör således iakttas när slutsatser dras från olika material.

Följande tablå visar antalet familjer med och utan barn. Den avser förhållandena den 31 december 1971. Uppgifterna är hämtade ur befolkningsstatistiken. [ gruppen hushåll utan barn har endast sådana medtagits där hushållsföreståndaren är under 67 år. Med barn avses barn under 18 år.

Tabell 95 Gifta män (inkl. samboende) under 65 år med och utan barn fördelade efter ålder enligt familjeundersökningen. Tabellen avser år 1970. Procent.

Procentuell fördelning efter mannens ålder

Familjetyp —25 26—35 36—45 46—55 56—65 Samtliga Gifta med barn under 18 år 5,6 27,4 35,5 23,7 7,8 100,0 Gifta utan barn under 18 år 6,9 9,8 5,3 28,2 49,8 100,0 142 SOU 1972:34

Familjetyp Antal familjer

med barn utan barn Gifta 945 000 920 000 Ensamståendel 187 000 2 202 000

1Med ensamstående avses här ogifta, änkor, änk- lingar, frånskilda eller gifta ej samboende.

Tabell 95 visar åldersfördelningen för gifta män under 65 år med resp. utan barn, som den framkommer ur familjeundersökningen.

De stora skillnaderna i åldersfördelning framgår klart av tabellen. De gifta männen med barn finns företrädesvis i åldrarna 26— 45 år medan de gifta männen utan barn un- der 18 år framför allt finns i åldrarna 46—65 år. (Barnlösa hushåll där hushållsförestånda- ren — för makar i regel mannen — är över 66 år är inte medtagna i undersökningen.)

Tabell 96 som är framräknad ur familjeun- dersökningen visar åldersfördelningen för en- samstående (män och kvinnor) under 65 år och utan barn som är egna huvudmän.2

Av tabellen framgår att ensamstående ”egna huvudmän” utan barn till ca 40% återfinns i åldersgruppen under 25 år. Även de ensamstående med barn är genomsnittligt betydligt yngre än de gifta. Mer än hälften är under 35 år.

På grundval av den fortlöpande inkomst- statistiken har följande medianinkomster i kr./år framräknats för år 1972. Som barn räknas barn under 16 år. Uppgifterna avser skattepliktiga inkomster (sammanräknad nettoinkomst enligt taxeringen).

Familjetyp Medianinkomst kr./år

Med barn Utan barn Skillnad Makar 42 600 41 000 1 600 Ensamstående 17 700 14 000 3 700

Skillnaden mellan makar med resp. utan barn är som synes relativt liten. Differensen mellan ensamstående med barn och ensam- stående utan barn är större, men bland de ensamstående utan barn ingår många unga med mycket små inkomster.

Följande uppgifter om förvärvsfrekvens är hämtade ur familjeundersökningen och avser de som uppgav att de förvärvsarbetade vid undersökningstillfället 1970. I undersök— ningen är inte de som är äldre än 65 år med— tagna. Med barn avses barn under 18 år.

Familjetyp Andel förvärvsarbetande, % Med barn Utan barn

Gifta män 92,8 79,7 Gifta kvinnor 51,0 58,7 Ensamstående 62,2 68,0

De gifta männen med barn arbetar i be- tydligt högre grad än de utan barn, vilket sannolikt till största delen hänger samman med att de gifta männen utan barn genom- snittligt är äldre. Gifta kvinnor med barn har trots olikheterna i åldersfördelningen en låg- re förvärvsfrekvens än gifta kvinnor utan barn, vilket främst torde bero på att en del av dem avstår från förvärvsarbete för att ta hand om barnen.

Ensamstående med barn — av vilka de fles- ta är kvinnor — har högre förvärvsfrekvens än gifta kvinnor med och utan barn, men något lägre än ensamstående utan barn.

Av socialhjälpsstatistiken för år 1970 fram- går att ca 75 000 barnfamiljer fick social- hjälp, vilket motsvarar ca 34% av social-

2Den person som familjen är registrerad på i sta- tistiska centralbyråns register över totalbefolk- ningen (RTB).

Tabell 96 Ensamstående (män och kvinnor) med och utan barn fördelade efter ålder enligt familjeundersökningen. Tabellen avser år 1970. Procent.

Procentuell fördelning efter den ensamståendes ålder

Familjetyp —25 26—35 36—45 46—55 56—65 Samtliga Ensamstående med barn under 18 år 26,4 27,2 24,5 18,1 3,8 100,0 Ensamstående utan barn under 18 år 39,9 16,0 14,9 15,3 13,9 100,0

hjälpsfallen det året. Antalet barn under 16 år som fick socialhjälp uppgick till ca 152 000, vilket motsvarar 8 % av alla barn under 16 år.

Förekomsten av socialhjälp bland barn- familjer och barnlösa efter civilstånd år 1970 framgår av följande tablå.

Familjetyp Med barn Utan barn antal andel antal andel social— social- social- social- hjälps- hjälps» hjälps- hjälps- fall fall av fall fall av samtliga samtliga % % Ensamstående 28 956 18 121 992 5 Gifta 46 171 5 24 898 3

Barnfamiljer uppbar således i relativt stör- re omfattning än barnlösa familjer social- hjälp. Särskilt stor var skillnaden mellan en- samstående med och utan barn.

Ur familjepolitiska kommitténs undersök- ning av låginkomstgrupper i hushållsbudget- undersökningens material (se ovan 5. 120) framgår att ca 9 % av makar utan barn låg under låginkomstnivån (den garanterade socialhjälpsstandarden inom Stockholms kommun) jämfört med 11 % för makar med barn.

En— och tvåförälderfamiljer

Antalet barnfamiljer (med barn under 18 år) var enligt befolkningsstatistiken år 1971 ca 1 132 000 varav ca 945 000 var makar med barn och ca 187 000 var ensamståendel med barn. [ dessa barnfamiljer fanns ca 1 995 000 barn av vilka ] 726 000 var barn till makar och 269 000 barn till ensamstående. Detta innebär att medelantalet barn till makar var betydligt större — 1,9 — än för ensamstående — 1,4. Av de ensamstående vårdnadshavarna var enligt folkräkningen 1965 ca 12 000 män, vilket motsvarar ca 8 % av de ensamstå- ende vårdnadshavarna.

Enligt familjeundersökningen fanns det 1970 ca 1 096 000 barnfamiljer.2 Som barn- familjer räknades familjer som i februari 1970 hade barn födda 1952 eller senare, vil-

ket betyder att åldersgränsen kom att ligga vid ungefär 18 år.

Av dessa familjer var ca 952 000 makar med barn medan ca 143 000 var ensamståen- de med barn. De senares fördelning på olika kategorier visas av följande tablå.

Familjetyp Antal Procent Frånskilda män 5 200 3,6 Änklingar 4 900 3,4 Ogifta kvinnor 65 000 45,9 Frånskilda kvinnor 44 400 30,9 Änkor 17 800 12,4 Gifta ej samboende kvinnor 5 400 3,8 Samtliga 142 700 100,0

Här redovisade siffror utgår från den vanli- ga civilståndsindelningen. Följande tablå vi- sar i vilken utsträckning dessa ensamstående föräldrar enligt egna uppgifter vid undersök- ningstillfället (året före undersökningstillfäl- let) sammanlevde under äktenskapsliknande former.

Familjetyp Procent samboende Frånskilda män 7,6 Änklingar 2,4 Ogifta kvinnor 46,4 Frånskilda kvinnor 12,2 Änkor 3,2 Gifta ej samboende kvinnor 4,9

Räknar man bort dem som enligt dessa uppgifter sammanbodde under äktenskaps- liknande former sjunker antalet enför— älderfamiljer från ca 144 000 till ca 90 000.

De redovisade uppgifterna är relativt osäk- ra. Klart är emellertid att den största del- gruppen ensamstående föräldrar — ogifta kvinnor — i betydande utsträckning samman- bor under äktenskapsliknande former.

I skatte- och bidragssammanhang räknas som gifta även de som sammanbor och som tidigare varit gifta med varandra eller har el- ler har haft barn tillsammans.

1Med ensamstående avses här ogifta, änkor, änk- lingar, frånskilda eller gifta ej samboende.

2Uppgifterna ur familjeundersökningen är upp- räknade tal och bygger på enkätsvar i stället för regis- terdata.

Av kap. 4 avsnittet Barnfamiljernas in- komster framgår inkomstförhållandena för olika typer av barnfamiljer. De ensamstående föräldrarna ligger i regel på en lägre inkomst— nivå än tvåförälderfamiljema. Medianin- komsten beräknad på sammanräknad netto- inkomst beräknas som tidigare nämnts år 1972 vara ca 17 700 kr./år för ensamstående med barn och ca 42600 kr./år för makar med barn (enligt den angivna skattedefinitio- nen). Därvid bör observeras att ensamståen- de vårdnadshavare oftast har inkomsti form av underhållsbidrag, bidragsförskott eller barnpension vilka inte ingår i inkomststatisti- ken. Vidare finner man som framgår av föl- jande tablå att 56% av alla ensamstående (enligt denna definition) med barn beräknas ha en inkomst som understiger 20 000 kr./år medan endast 8 % av de gifta makarna med barn beräknas ha så låga inkomster. För ma- kar avses deras sammanlagda inkomst.

Ärsinkomst Makar med barn Ensamstående 1972, kr. med barn antal % av antal % av samt- samt- liga liga lägre än 20 000 72 700 8 71 500 56 högre än 510 900 55 7 500 6 40 000

[ absoluta tal finns det emellertid ungefär lika många makar med barn som ensamståen- de med barn i inkomstläget under 20000 kr./år.

Bland barnfamiljerna har makar med en inkomsttagare i större utsträckning än makar med två inkomsttagare årsinkomster som un- derstiger 20000 kr. Av dem med två in- komsttagare är det vidare en betydligt större andel som har inkomster som överstiger 40 000 kr. om året än motsvarande andel av dem med en inkomsttagare.

I familjeundersökningen har en faktisk disponibel inkomst per familj beräknats för olika familjekategorier. I den disponibla in- komsten ingick bl. a. sammanräknad nettoin- komst, utbetald sjukpenning, socialhjälp och en lång rad andra samhälleliga bidrag. In- komsterna minskades sedan med inbetald

Ärsinkomst Makar med barn, Makar med barn, 1972, kr. en inkomsttagare två inkomst- tagare antal % av antal % av samt- samt- liga liga lägre än 20 000 47 700 15 25 000 4 högre än 40 000 110 900 35 400 000 66

preliminärskatt. På s. 472 i bilaga 1 redovisas i detalj hur denna disponibla inkomst är upp- byggd. Följande tablå visar medelvärden i kr./år för år 1969.

Familjetyp

Medelvärden för disponibel inkomst per familj, kr./år

Makar med barn 26 300 Ensamstående med barn 17 500 Därav Frånskilda män med barn 21 000 Änklingar med bam 23 500 Ogifta kvinnor med barn 15 700 Frånskilda kvinnor med barn 16 600 Änkor med barn 19 300 Gifta ej samboende kvinnor med barn 12 500 Makar utan barn 24 700

Tablån visar att de ensamstående föräld- rarna, även när man räknar efter disponibel inkomst, hade lägre inkomster än makar med barn, men skillnaden mellan de båda grup- perna var betydligt mindre. Ensamstående män med barn hade avsevärt högre inkoms- ter än ensamstående kvinnor. De ensamstå- ende männens inkomster låg inte så mycket under tvåförälderfamiljernas. Bland de en- samstående mödrarna hade änkorna de högs- ta inkomsterna och de gifta ej samboende de lägsta.

Att ensamstående med barn ofta har en besvärlig ekonomisk situation framgår även av den officiella socialhjälpsstatistiken vilken som nämnts visar att ca 18 % av de ensamstå- ende med barn hade socialhjälp 1970 medan motsvarande siffra för makar var ca 5 %.

I familjeundersökningen redovisas också uppgifter om socialhjälp. Dessa har insamlats från socialregister och bygger alltså inte på de tillfrågades egna uppgifter. Uppgifterna

I följande tablå redovisas förekomsten av socialhjälp bland olika familjekategorier år 1969 enligt familjeundersökningen.

Ur familjeundersökningen framgår vidare att åldersfördelningen för de olika grupperna ensamstående föräldrar var mycket olika vil— ket visas av följande tablå.

Familjetyp Procent som uppburit socialhjälp under år 196 9

Makar med barn 2,3 Ensamstående med barn 12,1 Därav

Frånskilda män med barn 9,3 Änklingar med barn 5,2 Ogifta kvinnor med barn 6,8 Frånskilda kvinnor med barn 21,9 Änkor med barn 5,5 Gifta ej samboende kvinnor med barn 17 ,8 Makar utan barn 0,8

Tablån visar att skilda och gifta ej sambo- ende kvinnor hade de största andelarna som uppbar socialhjälp. Av de senare torde flerta- let vara hemskilda. Ca en femtedel av dessa grupper uppbar socialhjälp under år 1969. Bland männen låg de skilda männen högst. Bland de ogifta kvinnorna var andelen social- hjälpstagare påfallande liten.

Bland de icke-gifta icke-vårdnadshavande föräldrarna hade enligt familjeundersökning- en drygt 2 % av de ogifta männen uppburit socialhjälp. Motsvarande siffror för frånskil- da män var ca 22 % och för icke-vårdnads- havande (i huvudsak frånskilda) kvinnor knappt 6 %.

Av de ovan redovisade siffrorna framgår att det finns stora differenser mellan den of- ficiella socialhjälpsstatistiken och de resultat som framkommit i familjeundersökningen. Sannolikt finns det i den officiella statistiken en viss överskattning av antalet socialhjälps- tagare. Detta beror bl. a. på att socialhjälps- tagare som fått hjälp från mer än en kom- mun räknas en gång för varje kommun. Å andra sidan underskattar troligen familjeun- dersökningen antalet socialhjälpstagare. Re- lationerna mellan olika familjetyper är emel- lertid lika i de båda materialen och inget ty- der på att jämförelser mellan olika grupper inom resp. undersökning skulle ge missvisan- de resultat.

Familjetyp Medianålder, år Frånskilda män 42 Änklingar 5 2 Ogifta kvinnor 24 Frånskilda kvinnor 37 Änkor 48 Samtliga ensamstående med barn 34

Skillnaderna i ålder påverkar sedan andra förhållanden. Familjeundersökningen visar bl. a. att de ogifta kvinnorna med barn hade en förhållandevis god utbildning, vilket så- kert sammanhänger med att den snabba ut— byggnaden av skolväsendet nått denna grupp bättre än de andra grupperna ensamstående föräldrar där genomsnittsåldern är högre.

De uppgifter som redovisas i kapitel 4 av- snittet Arbetsmarknadsstatistik (s. 97) visar att kvinnor som inte är gifta förvärvsarbetar i större utsträckning än gifta kvinnor. Ca 60 % av samtliga gifta kvinnor med barn under 17 år förvärvsarbetar mellan ca 70 % av de icke- gifta kvinnorna gör det enligt arbetskraftsun- dersökningarna fjärde kvartalet 1971 (s. k. relativt arbetskraftstal, se 5. 97). Av gifta kvin- nor som bara har ett barn i åldern 3—16 år förvärvsarbetar mellan 65 och 70 %. Av icke- gifta kvinnor med ett barn i samma ålder för- värvsarbetar mellan 80 och 90 %.

Familjetyp Procent förvärVS- arbetande

Gift man med barn 93,2 Gift kvinna med barn 51,1 Ensamstående med barn 64,1 Därav

Frånskild man med barn 89,0 Änkling med barn 87,0 Ogift kvinna med barn 47,2 Frånskild kvinna med barn 80,1 Änka med barn 56,0 Gift ej samboende kvinna

med barn 69,4 Gift man utan barn (under 65 år) 79,7 Gift kvinna utan barn (mannen under 65 år) 58,5

Tabell 97. Tillgång till telefon, TV, bil och sommarstuga för olika familjetyper 1970 enligt familjeun de rsökningen.

Familjetyp Andel som i sin bostad Andel som har tillgång till har tillgång till egen eller annans Telefon TV Bil Sommarstuga Makar med barn 95,9 98,1 87,2 29,5 Makar utan barn 95,8 97,6 78,1 31,1 Ensamstående med barn 86,4 91,1 49,2 15,2 Ensam stående utan barn 84,1 74,2 52,9 23,0 Ensamstående män med barn 91,4 95,3 75,1 18,1 Ensamstående kvinnor med barn 86,0 90,7 46,9 15,0

Uppgifterna på föregående sida om för- värvsfrekvens är hämtade ur familjeunder- sökningen och avser dem som uppgav att de förvärvsarbetade vid undersökningstillfället 1970. Med barn avses barn under 18 år.

Skillnaderna i förvärvsfrekvens mellan de olika grupperna av ensamstående föräldrar var som synes betydande. Den låga siffran för ogifta kvinnor med barn förklaras bl. a. av att dessa kvinnor genomsnittligt är unga och att därför många fortfarande studerar (ca 16 %). Vidare har många av dem mycket små barn. Den höga förvärvsfrekvensen för skilda kvinnor med barn avspeglar sannolikt att denna grupp ofta har en pressad ekonomisk situation exempelvis jämfört med änkorna.

Tabell 97 som hämtats ur familjeunder- sökningen visar att makar i betydligt högre grad än ensamstående hade telefon och TVi den egna bostaden. Tillgång till bil och som- marstuga var också vanligare bland makar än bland ensamstående. När det gäller bil och sommarstuga hade i motsats till vad som gäll- de för telefon och TV ensamstående utan barn en något bättre situation än ensamstå- ende med barn, vilket sannolikt beror på att de oftare har tillgång till föräldrarnas bil eller sommarstuga.

Enligt hushållsbudgetundersökningens uppgifter från år 1969 uppgick den genom- snittliga konsumtionen för makar med barn till ca 33 100 kr./år medan motsvarande siff- ra för ensamstående med barn var ca 22 200 kr./år. Siffrorna låg ca 6800 kr./år resp. 4 700 kr./år över den diSponibla inkomsten för dessa grupper som den ovan redovisats från familjeundersökningen. Uppgifterna av-

ser i båda fallen är 1969. Motsvarande skill- nad synes föreligga mellan konsumtionen och den disponibla inkomst som framkom- mit i hushållsbudgetundersökningen.

I fråga om konsumtionens sammansätt- ning visar hushållsbudgetundersökningen att enförälderfamiljer använder en större del av sitt konsumtionsutrymme till konsumtion av mat och dryck än vad tvåförälderfamiljerna gör. Traditionellt anses detta tyda på en särn- re ekonomisk situation. Även varuområdena kläder och skor och bostad tar upp en större andel av konsumtionsutrymmet för ensam- stående med barn än för makar med barn. Däremot är transportposten (i vilken ingår motorfordon) lägre för ensamstående med barn.

I familjeundersökningen har kommittén också prövat att belysa de sämst ställda fa- miljernas situation genom att sätta familjer- nas disponibla inkomst i relation till en viss miniminivå. Miniminivån har för vuxna satts till den pensionsstandard som gällde för år 1969.

Därtill har den faktiska bostadskostnaden dragits av. För barnen har sedan antagits tre olika konsumtionsnivåer; ingen barnkostnad, 200 kr. per barn och månad och 300 kr. per barn och månad.

Följande tablå visar medelvärdet av åter- stående konsumtionsutrymme och andelen i varje familjetyp där inget konsumtionsut- rymme återstår när barnkostnaden beräknats till 200 kr. per barn och månad.

Familjetyp Återstå- Andel med ende kon- mindre kon- sumtions- sumtionsut- utrymme, rymme än medelvärde, den angivna kr. miniminivån

Makar med barn 664 14,7 Makar utan barn 1 035 8,0 Ensamstående med barn 245 32,5 Ensamstående utan barn 218 34,1 Ensamstående kvinnor med barn 203 34,3 Ensamstående män med barn 685 13,9

Av tablån framgår att makar utan barn hade en bättre ekonomisk situation som grupp än makar med barn. Mer än en sjunde- del av makarna med barn nådde inte ens den- na lågt satta miniminivå som utgörs av folk- pensionsstandard och ett mycket begränsat konsumtionsutrymme för barnen.

Ensamstående med barn hade i sin tur en- ligt tablån ett betydligt mindre återstående konsumtionsutrymme än makar med barn. Många av dem låg under miniminivån.

När det gäller ensamstående utan barn bör siffrorna tolkas med försiktighet eftersom sannolikt många mycket unga finns med i materialet. Deras ekonomiska situation på— verkas ofta av bidrag från föräldrar eller and- ra närstående, som inte kommit med i det mått på disponibel inkomst som använts i undersökningen.

De ensamstående männen med barn hade ett betydligt större konsumtionsutrymme än de ensamstående kvinnorna med barn. Föl- jande tablå visar konsumtionsutrymmet se-

dan den angivna minimistandarden avräknats för olika kategorier av ensamstående kvinnor med barn.

Familjetyp Återstå- Andel med ende kon- mindre kon- sum tions- sumtionsut- utrymme, rymme än medelvärde, den angivna kr. miniminivån

Ogifta kvinnor med barn 225 3 3,3 Skilda kvinnor med barn 146 35,8 Änkor med barn 432 24,2 Gifta icke-samboende kvinnor med barn —238 60,9

Av tablån framgår att de frånskilda och de gifta icke-sarnboende kvinnorna med barn, hade det minsta återstående konsumtionsut- rymmet i genomsnitt, liksom också de störs- ta andelarna som över huvud taget inte hade något återstående konsumtionsutrymme över minimistandarden.

Barnens ålder

År 1971 fanns det enligt statistiska central- byråns befolkningsstatistik ca 2 milj. barn under 18 åri Sverige.

Följande tablå visar barnen fördelade på åldersklasser.

Ålder, år Antal Procent — 2 329 629 16,3 3— 6 483 700 23,9 7—10 451 136 22,3 11—15 530 759 26,7 16—17 214 448 10,8 Samtliga barn 2 009 6721 100,0

lHäri ingår ca 14 300 barn som klassificerats som barn ej ingående i familj.

Tabell 98 Barnfamiljer fördelade efter yngsta barnets ålder.

Ålder, år Makar Ensamstående Samtliga

Antal Procent Antal Procent Antal Procent

— 1' 143 900 15 31400 22 175 300 16 2— 6 303 900 32 43 100 30 347 000 32 7—10 183 600 19 20 700 14 204 300 18 11—16 237 300 25 35 200 25 272 400 25 17—18 83 700 9 13 300 9 97 000 9 Samtliga 952 400 100 143 700 100 1 096 000 100 148 SOU 1972:34

Tabell 98 från familjeundersökningen vi- sar barnfamiljerna fördelade efter yngsta bar- nets ålder.

Av tabell 98 framgår att nästan hälften av barnfamiljerna hade barn i förskoleåldern. De ensamstående föräldrarna hade en större andel förskolebarn än de gifta makarna.

Följande tablå visar den faktiska disponib- la inkomsten år 1969 som den framkommit ur familjeundersökningen, för familjer förde- lade efter yngsta barnets ålder.

Yngsta barnets Disponibel inkomst, kr./år ålder, år Makar Ensamstående — 6 25 800 16 300 7410 26900 17600 11—16 27 500 19500 Samtliga 26 900 17 500

Av tablån framgår att familjernas dispo- nibla inkomst är högre ju äldre det yngsta barnet är. Skillnaderna är relativt små för makar och något större för ensamstående föräldrar. Sannolikt förklaras en stor del av skillnaden ovan av att föräldrarna genom- snittligt har något högre inkomst vid högre ålder.

Följande tablå visar hemmavarande barns fördelning efter ålder för socialhjälpstagare resp. hela befolkningen enligt 1968 års so- cialhjälpsundersökning. För alla åldersgrup- per rådde en god överensstämmelse mellan totalbefolkningen och socialhjälpstagarna.

Ålder, år Barn i familjer Alla med socialhjälp barn 0— 3 25,0 27,5 4— 6 21,4 18,4 6—10 24,4 23,7 11—15 29,2 30,4 Samtliga 100,0 100,0

Följande tablå från arbetskraftsundersök- ningarna fjärde kvartalet 1971 visar förvärvs- frekvens för gifta kvinnor med barn i olika åldrar.

Antal Relativt arbetskraftstal för gifta barn kvinnor med barn under 17 år

med barn enbart med yngsta i åldern 7—16 år barn under 7 år 1 70,8 61,8 2 69,5 47,2 3 eller flera 70,1 42,4 Samtliga 70,3 50,8

Tablån visar en lägre förvärvsfrekvens för kvinnor vars yngsta barn är under 7 år. För kvinnor med barn i åldern 7—16 år är det praktiskt taget ingen skillnad i förvärvsfre- kvens beroende på antalet barn. För kvinnor vars yngsta barn är under 7 år är det däremot en betydande skillnad mellan att ha ett barn och att ha två eller flera barn. Skillnaden mellan två barn och tre eller flera barn är relativt liten.

Följande tablå är hämtad ur 1969 års hus- hållsbudgetundersökning och visar konsum- tionsandelen för varugruppen mat och dryck bland ettbarnsfamiljer.

Barnens Konsumtions- ålder, år andel, procent — 2 19,5 3— 6 20,6 7—15 24.3

16—20 22,8 Samtliga 22,2

Av tablån framgår att varugruppen mat och dryck tar en stigande andel av familjens konsumtion när barnen blir äldre. Varugrup- pen kläder och skor visar en motsvarande stegring. Varugruppen bostäder visar där- emot en minskande konsumtionsandel med barnens stigande ålder, vilket sannolikt till stor del beror på skillnaden i hyror mellan nybyggda och äldre bostäder.

Följande tablå visar andelen familjer med barn i olika åldersgrupper som ligger under den i hushållsbudgetundersökningen inlagda låginkomstnivån (garantibidraget inom Stockholms kommuns socialhjälp). Beräk- ningarna avser endast tvåförälderfamiljer som bor i flerfamiljshus.

Barnens ålder, Andel familjer under år låginkomstnivån, procent — 2 11

3 — 6 11

7— 15 13 Samtliga ll

Skillnaderna är som synes små. Familjer med barn i skolåldern har en något högre andel under låginkomstnivån.

Familjer med olika barnantal

Följande tablå visar antalet barnfamiljer ef- ter barnantal och antalet barn i de familjer- na. Uppgifterna avser den 31 december 1971 och gäller familjer med barn under 18 år.

Antal Barnfamiljer Barn barn antal % antal %

1 521181 46,0 521181 26,1 2 422 553 37,3 845 106 42,4 3 141866 12,5 425 598 21,3 4 eller flera 46 744 4,2 203 444 10,2 Samtliga 1 132 344 100,0 1 995 329 100,0

Följande tablå med medianinkomster för familjer med olika barnantal visar att inkoms- ten sjunker med barnantalet. Uppgifterna är hämtade ur inkomststatistiken och framräk- nade till år 1972.

Antal barn Medianinkomst kr./år 1 43 500 2 42 600 3 41 100 4 36 800 5 eller flera 35 800 Samtliga barnfamiljer 42 600

Mest markerad är skillnaden i medianin— komst mellan familjer med tre och fyra barn. Denna tendens gäller oavsett om endast den ena eller båda makarna har inkomst, vilket framgår av följande tablå.

Antal barn Medianinkomst kr./år

Två in- En in- Skillnad komst- komst- tagare tagare 0 44 500 31600 + 13 600 1 47 400 33 400 + 14 000 2 46 700 36 000 + 10 700 3 45 900 35 400 + 10 500 4 42 400 31200 + 11200 5 eller flera 41600 30 600 + 11 000 Samtliga barnfamiljer 46 800 34 600 + 12 200

Att familjen har två inkomsttagare inne- bär dock inte alltid att båda makarna för— värvsarbetar då dels även mycket små in- komster medräknats, dels även annat än in- komst av förvärvsarbete ingår i inkomstbe— greppet, t. ex. inkomst av kapital.

I gruppen makar med en inkomsttagare in— går 318 900 makar med barn (ensamstående med barn är inte medtagnai denna jämförel- se) med en eller ingen inkomst och i gruppen makar med två inkomsttagare utgör 602 600 makar med barn. Som framgår av tablån lig- ger medianinkomsten för makar där båda har inkomst mellan ca 10 500 kr. och ca 14 100 kr. högre än för familjer där endast ena ma- ken har inkomst. Den största skillnaden re- dovisas för familjer med ett barn. Detta tor- de bero på att det finns många studerande- familjer bland ettbarnsfamiljerna med en in- komsttagare. I gruppen makar med en in— komsttagare inräknas också de familjer som inte har någon inkomst alls. Uppdelningen på familjer med en eller två inkomsttagare visar också att familjer med två inkomsttaga— re genomgående har en högre medianin- komst än familjer med en inkomsttagare. Detta gäller således även för familjer med många barn.

Antal barn Medianinkomst kr.,/år för ensamstående

1 18 200 2 17 600 3 14 900 4 13 600 5 eller flera 10 700

Samtliga ensamstående

med barn 17 700

För de ensamstående föräldrarna är ten- densen till sjunkande inkomst med ökat barnantal ännu tydligare, vilket framgår av föregående tablå.

Den faktiska disponibla inkomsten enligt familjeundersökningen för familjer med oli- ka antal barn redovisas i följande tablå. Upp- gifterna avser år 1969.

Antal barn Disponibel inkomst, kr./år Makar Ensamstående

1 24 800 16 500 2 27 100 19 800 3 eller flera 26 700 19 100

Samtliga 26 200 17 500

Tablån visar att den disponibla inkomsten var lägst för ettbarnsfamiljer både för makar och ensamstående.

Tvåbarnsfamiljerna hade något större dis- ponibel inkomst än familjerna med tre eller flera barn, men skillnaden var förhållandevis liten.

Räknat per familjemedlem blir den ge- nomsnittliga disponibla inkomsten genomgå— ende lägre ju fler barn familjen har.

Socialhjälpsstatistiken visar att social- hjälpsbehovet i hög grad är beroende av familjens barnantal.

och å andra sidan kvinnans förvärvsintensi- tet. Följande tablå ur arbetskraftsundersök- ningarna fjärde kvartalet 1971 visar förvärvs- frekvens och genomsnittlig arbetstid för gifta resp. icke-gifta kvinnor med barn under 17 år.

Civilstånd, antal Medelarbets- Relativt barn under 17 är tid, timmar arbetskrafts- tal, procent

Gifta kvinnor med 1 29,3 67,0 2 27,5 55,6 3 eller flera barn 26,1 49,2

Samtliga 28,1 59,3

Icke-gif ta kvin- nor med 1 35,9 75,9 2 34,3 67,4 3 eller flera barn 28,7 53,9

Samtliga 35,2 72,4

Siffrorna visar som väntat att både för- värvsfrekvens och medelarbetstid sjunker vid ökat barnantal för båda grupperna kvinnor. För gifta kvinnor är minskningen större mel- lan ett- och tvåbarnsmödrar än mellan dem som har två resp. tre eller flera barn. För icke—gifta kvinnor är det däremot en marke- rad minskning för de kvinnor som har tre eller flera barn. Som tidigare påpekats har de icke-gifta kvinnorna en generellt högre för-

Antal Social— Alla Relationstal för _ _. _ barn hjälps— barn— andelen barn- varVSfrekvens an de gifta. fall familjer, familjer med __ Ur hushållsbudgetundersökningen finner gles. procent 35:23:13]; ;?: man att familjernas barnantal i hög grad på- a , ' . .. . .. pw delen samtliga verkar konsumtionens sammansattning. Fol- cent barnfamiljer med jande tablå visar den relativa konsumtionsan- mp' antal bam delen mat och dryck för familjer med olika 1 35,9 49,9 0,7 barnantal. 2 30,5 34,1 0,9 3 18 6 11,6 1,6 Antal barn Andel mat och dryck av 4 eller flera 1510 4,4 3_4 konsumtionen, procent Samtliga 100,0 100,0 1 22,2 2 24,9 3 eller flera 26,9

Uppgifterna, som är tagna ur 1968 års so- cialhjälpsundersökning, visar en betydande överrepresentation av mångbarnsfamiljerna bland socialhjälpsfallen.

Arbetsmarknadsstatistiken visar som tidi- gare nämnts att det finns ett klart samband mellan å ena sidan barnens antal och ålder

Samma mönster finns för konsumtionen av kläder och skor. Konsumtionsandelen för bostäder ökar däremot bara obetydligt med barnantalet.

I hushållsbudgetundersökningen har en

varugrupp, kläder och skor, uppdelats efter vilka medlemmar som konsumerar den in- köpta varan. Den uppdelningen visar att för- äldrarnas konsumtion av kläder Och skor inte i någon nämnvärd omfattning påverkades av antalet barn. Inte heller konsumtionen per barn påverkades nämnvärt av barnantalet. Dock var konsumtionen per barn något stör- re i ettbarnsfamiljerna. Det betyder att den totala konsumtionen av kläder och skor för barnen steg kraftigt med barnantalet.

Med hjälp av materialet i hushållsbudget- undersökningen har som tidigare nämnts .orts en undersökning av vilka grupper som ligger under en konstruerad låginkomstnivå (motsvarande garantibidraget inom Stock- holms kommuns socialhjälp). Beräkningen avser endast tvåförälderhushåll boende i fler- familjshus.

Följande tablå visar antalet samt den an- del inom olika familjetyper som låg under nivån.

Antal barn Antal familjer % 0 31 800 9 1 24 200 9 2 21 900 11 3 eller flera 13 800 16 Samtliga barn- familjer 59 900 11

Av tablån framgår ett klart samband mel- lan barnantal och andelen av resp. grupper under nivån. Andelarna som ligger under ni- vån är naturligtvis beroende av hur nivån konstrueras.

Som tidigare nämnts har ur farniljeunder- sökningen framtagits material för att belysa familjernas återstående konsumtionsutrym- me sedan en viss minimistandard motsvaran-

Återstående konsumtions- utrymme i genomsnitt

Antal barn Makar Ensamstående 1 790 266 2 646 298 3 eller flera 377 — 51 Samtliga 663 244

de pensionsstandard för föräldrarna och 200 kr./mån. och barn frånräknats. Beräkningar- na avser år 1969. Föregående tablå visar fa- miljernas återstående konsumtionsutrymme i genomsnitt.

I den följande tablån visas andelen famil- jer utan återstående konsumtionsutrymme för makar och ensamstående med barn för— delade efter barnantal.

Andelen utan återstående konsumtionsutrymme

Antal barn Makar Ensamstående 1 9,0 29,5 2 14,7 31,4 3 eller flera 30,0 56,7 Samtliga 14,8 32,5

Som väntat minskade det återstående ge- nomsnittliga konsumtionsutrymmet med sti- gande barnantal, medan andelen som inte ha— de något konsumtionsöverskott ökade. Skill- naden mellan ett och två barn var liten me- dan avståndet till flerbarnsfamiljerna var stort både för makar och ensamstående. Av makarna med tre eller flera barn levde 30 % på eller under miniminivån. För ensamståen- de med tre eller flera barn fattades det ge- nomsnittligt ca 50 kr./mån. för att uppnå miniminivån. Över 55 % av dessa enförälder- familjer levde på eller under nivån.

Vid framställningen av miniminivåtabeller- na gjordes också i vissa tabeller en omgrup- pering av redovisningsgrupperna så att krite— riet för grupptillhörighet ändrades från civil- stånd till faktiskt samboende.

Tabellerna 99 och 100 visar genomsnitt- ligt återstående konsumtionsutrymme och andel under miniminivån för makar och en- samstående fördelade efter barnantal när de uppdelats dels efter civilstånd, dels efter fak- tiskt samboende.

Av tabellerna 99 och 100 framgår att det återstående genomsnittliga konsumtions- utrymmet för makar minskar något när de samboende icke-gifta föräldrarna förs över till gruppen makar. Det återstående genom- snittliga konsumtionsutrymmet minskar ock- så för de ensamstående när det bara blir de

Tabell 99 Återstående konsumtionsutrymme i genomsnitt efter avräkning av ”miniminivå” efter antal barn samt för makar och ensamstående med uppdelning dels efter civilstånd, dels efter faktiskt samboende. Miniminivå = folkpension för föräldrarna, 200 kr./mån. och barn samt hela bostadskostnaden.

Antal Makar Ensamstående barn Faktiskt Civil- Skillnad Faktiskt Civil- Skillnad samboende stånd samboende stånd 1 762 790 —28 250 266 — 16 2 648 646 + 2 136 298 — 162 3 eller flera 368 377 — 9 — 35 — 51 + 16 Samtliga 652 663 — 11 196 244 4 48

Tabell 100 Andel med återstående konsumtionsutrymme mindre än eller lika med 0 efter avräkning av den ovan beskrivna miniminivån efter antal barn samt för makar och ensamstå- ende med uppdelning dels efter civilstånd, dels efter faktiskt samboende. 1969.

Antal Makar Ensamstående barn Faktiskt Civil- Skillnad Faktiskt Civil- Skillnad samboende stånd samboende stånd

1 10,5 9,0 + 1,5 27,3 29,5 — 2,2 2 14,8 14,7 + 0,1 35,8 31,4 + 4,4 3 eller flera 30,6 30,0 + 0,6 55,9 56,7 — 0,8

Samtliga 15,5 14,8 + 0,7 32,0 32,5 — 0,5

Tabell 10] Genomsnittligt återstående konsumtionsutrymme per barn efter avräkning av den ovan beskrivna miniminivån och andel med konsumtionsnivå mindre än eller lika med 0 för olika familjetyper indelade efter förvärvsintensitet. Familjerna är indelade efter faktiskt samboende 1969. Till miniminivån har lagts en förvärvskostnad på 100 kr./mån. för heltids- arbetande förälder och 50 kr./mån. för förälder som arbetar mindre än heltid.

Familjetyp Förvärvs- Antal Genomsnittligt Andel som inte arbete1 familjer återstående kon- når upp till Ena Andra sumtionsutrymme minimistandar- maken maken kr./mån. och barn den. Procent Makar 0 0 12 767 — 302 64,3 (1 0 33 673 223 50,4 1 0 358 110 209 27,7 (1 (1 13 583 — 113 67,4 1 (1 341 763 470 11,8 1 1 158 405 820 4,5 Samtliga makar med barn 918 307 391 20,6 Ensamstående 0 14 467 — 138 60,1 (1 27 023 — 58 56,6 1 48 855 309 15,8

Samtliga ensam- stående med barn 90 345 125 35,3

10 = förvärvsarbetar ej (1 = förvärvsarbetar mindre än heltid 1 = förvärvsarbetar heltid

faktiskt ensamstående kvar i gruppen. De samboende icke-gifta föräldrarnas ekonomis- ka situation förefaller således genomsnittligt vara sämre än för makar men bättre än för faktiskt ensamstående.

Skillnaderna var förhållandevis små och ändrar inte på de mönster som tidigare fram- kommit. Av jämförelsen framgår ändå att de siffror som visar de ensamståendes situation byggda på civilståndsbegreppet, inte är rätt- visande för de faktiskt ensamstående. Deras situation var sämre än vad genomsnittssiff— roma för hela civilståndsgruppen angav.

De ovan angivna uppgifterna är inte enhet- liga för alla grupperna av barnfamiljer. Un- derskottet i genomsnittligt återstående kon- sumtionsutrymme blir mindre för de ensam- stående med tre eller flera barn när de faktiskt samboende tas bort ur gruppen. Några säkra slutsatser av detta förhållande kan dock inte dras då det statistiska underla- get vid en sådan uppdelning blir förhål- landevis svagt.

Tabell 101 visar förvärvsintensitetens ef- fekter på konsumtionsutrymmet per barn.

Vid indelningarna efter faktiskt samboen- de har frånräknats en förvärvskostnad på 100 kr./mån. för heltidsarbetande förälder och 50 kr./mån. för förälder som arbetar mindre än heltid.

Av tabell 101 framgår att konsumtionsut- rymmet stiger markant med ökande förvärvs- intensitet. Det genomsnittliga återstående konsumtionsutrymmet per barn steg enligt undersökningen från 209 kr./mån. för famil- jer där en make heltidsarbetade och den and- ra inte förvärvsarbetade till 820 kr. för famil— jer där båda makarna förvärvsarbetade hel- tid. Andelen utan något ytterligare konsum- tionsutrymme utöver miniminivån sjönk från 27,7 % för familj med hemmamake till 4,5 % i familjer där båda makarna förvärvsarbetade heltid.

Tabell 102 visar på motsvarande sätt för- värvsintensitetens effekter på konsumtions- utrymmet per familj.

Tabell 103 visar att familjerna under mini- minivån till 55 % utgjordes av familjer där en make heltidsarbetade och den andra inte för- värvsarbetade. Drygt 22 % var familjer där en

Tabell 102 Genomsnittligt återstående konsumtionsutrymme per familj efter avräkning av den ovan beskrivna miniminivån och andel med konsumtionsnivå mindre än eller lika med 0 för olika familjetyper indelade efter förvärvsintensitet. Familjerna är indelade efter faktiskt samboende. 1969.

Familjetyp Förvärvs- Antal Genomsnittligt Andel som inte arbetel familjer återstående kon— når upp till Ena Andra sumtionsutrymme minimistan- maken maken kr./mån. och familj darden Makar O 0 12 767 — 318 64,3 (1 0 33 673 280 50,4 1 0 358 110 290 27,7 (1 (1 13 583 — 343 67,4 1 (1 341 763 676 11,8 1 1 158 405 1 008 4,5 Samtliga makar med barn 918 307 526 20,6 Ensamstående 0 14 467 — 169 60,1 (1 27 023 —— 99 56,6 1 48 855 349 15,8 Samtliga ensam- stående med barn 90 345 128 35,3 ]0 = förvärvsarbetar ej = förvärvsarbetar mindre än heltid 1 = förvärvsarbetar heltid 154 SOU 1972:34

Tabell 103 Tvåförälderfamiljer (efter faktiskt samboende) under den beskrivna minimini- vån indelade efter förvärvsintensitet.

Förvärvs— Antal Procent Totalantalet arbetel familjer familjer i under gruppen nivån 0 0 8 209 4,4 12 767 (1 0 16 971 9,4 33 673 1 0 99196 55,0 358110 (1 (1 9 155 5,0 13 583 1 (1 40 328 22,3 341 763 1 1 7 128 3,9 158 405 Samtliga makar med barn 180 987 100,0

10 = förvärvsarbetar ej (1 = förvärvsarbetar mindre än heltid 1 = förvärvsarbetar heltid

förälder heltidsarbetade och den andre del- tidsarbetade. Endast ca 4 % var familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetade heltid.

Tabell 104 visar samma fördelning för en- förälderfamiljer.

Hälften av de ensamstående föräldrarna som ligger under nivån förvärvsarbetade som synes deltid. Mindre än en fjärdedel förvärvs- arbetade heltid.

Bostadsförhållanden

Ur bostads- och hyresundersökningen år 1969 är uppgifterna i tabell 105 hämtade. Tabellen visar andelen barnfamiljer efter

Tabell 104 Enförälderfamiljer (efter faktiskt samboende) under den beskrivna minimini- vån indelade efter förvärvsintensitet.

Förvärvs- Antal Procent Totalantalet arbete1 familjer familjer i under gruppen nivån O 8 695 27,4 14 467 (1 15 295 48,2 27 023 1 7 719 24,4 48 855 Samtliga en- samstående med barn 31 709 100,0 90 345

10 = förvärvsarbetar ej (1 = förvärvsarbetar mindre än heltid 1 = förvärvsarbetar heltid

familjetyp som har lägenheter vilka uppfyller vissa utrustnings- och utrymmeskrav. Under- sökningen omfattar endast flerfamiljshus. Utrustningskraven avser vatten och avlopp, samt eget dusch- eller badrum. Utrymmes- kraven är räknade efter norm 1, dvs. att inte antalet boende överstiger två per rum, köket oräknat.

Tabell 105 visar att andelen barnfamiljer som inte uppfyllde Utrustningskraven var låg. Andelen familjer som inte uppfyllde kraven minskade med stigande barnantal. När det gäller trångboddhet fanns naturligt nog den största andelen trångbodda barnfamiljer bland familjer med tre eller flera barn, där ca 24 % var trångbodda.

I nedanstående tablå visas trångboddhets- utvecklingen enligt norm 1 (högst två boen- de per rum, köket oräknat) under åren 1945, 1960 och 1965. Materialet är hämtat ur folk- och bostadsräkningarna för resp. år.

Antal barn Trångboddhet i % 1945 1960 1965 1 35 15 9 2 35 13 7 3 56 34 21 4 62 36 22 5 eller flera 82 62 49

Tablån visar att trångboddheten minskat markant för samtliga familjetyper samt att familjer med ett och två barn i relativt liten utsträckning var trångbodda 1965. Familjer med fler än två barn var trångbodda i högre utsträckning och särskilt då familjer med fem eller flera barn där nästan 50% var trångbodda.

Enligt folk- och bostadsräkningen 1965 var ca 14 % av samtliga barnfamiljer i fler- familjshus trångbodda enligt norm 1. Enligt bostads- och hyresundersökningen 1969 var ca 7 % av samtliga barnfamiljer som bodde i flerfamiljshus färdigställda t.o.m. 1968 trångbodda enligt norm 1.

Bostadsstyrelsen genomförde 1969 en un- dersökning rörande barnfamiljer som uppbar statligt och/eller kommunalt bostadstillägg. Undersökningen avser familjer som uppbar

Tabell 105 Andel lägenheter som uppfyller vissa utrustningskrav (vatten och avlopp, dusch- eller badrum) eller utrymmeskrav (norm 1 = högst två boende per rum köket oräknat) efter familjetyp enligt bostads- och hyresundersökningen 1969.

Familjetyp Andel lägenheter Andel lägenheter som uppfyller som uppfyller Utrustningskraven utrymmeskraven Procent Procent

Ensamstående med barn 87,8 96,7 Makar med ett barn 92,3 94,3 Makar med två barn 95,5 97,1 Makar med tre eller flera barn 94,7 76,1 Övriga hushåll med barn1 90,6 83,8

Ensamstående utan barn 68,2 —

Makar utan barn 88,8 3,4 Övriga hushåll utan barn 83,7 1,3

1 I dessa hushåll ingår minst två vuxna som inte är makar.

Tabell 106 Antal familjer med olika typer av bostadstillägg i maj 1969 och i december 1970 enligt bostadsstyrelsens undersökningar.

Maj 1969 December 1970 Familjer med endast statligt tillägg 270 100 253 400 statligt och kommunalt tillägg 97 200 174 300 endast kommunalt tillägg 12 100 24 000 Samtliga 379 400 451 700

Tabell 107 Antalet ensamstående resp. samboende med bostadstillägg i maj 1969 enligt bo- stadsstyrelsens undersökning.

Ensamstående Samboende Samtliga

Familjer med endast statligt tillägg 51 000 219 100 270 100 statligt och kommunalt tillägg 16 500 80 700 97 200 endast kommunalt tillägg 1 000 11 100 12 100 Samtliga 68 500 310 900 379 400

Tabell 108 Familjer med bostadstillägg efter familjetyp och barnantal i maj 1969 enligt bo- stadsstyrelsens undersökning.

Antal barn Ensamstående Samboende Samtliga Antal Procent Antal Procent Antal Procent

1 43 800 63,9 65 700 21,1 109 500 28,9 2 17 300 25,3 148 000 47,6 165 300 43,6 3 5 100 7,4 69 800 22,5 74 900 19,7 4 1700 2,5 20 000 6,4 21700 5,7 5 eller flera 600 0,9 7 400 2,4 8 000 2,1 Samtliga 68 500 100,0 310 900 100,0 379 400 100,0

Tabell 109 Familjer med statligt bostadstillägg fördelade efter familjetyp och det statliga bostadstilläggets belopp i maj 1969 enligt bostadsstyrelsens undersökning.

Bostadstilläggsbelopp Ensamstående Samboende Samtliga max. belopp 80 24 34 minst 3/4 dock ej max. belopp 9 17 15 1/2—3/4 av max. belopp 6 26 22 1/4—1/2 av max. belopp 4 22 19 mindre än 1/4 av max. belopp 1 11 10 Samtliga 100 100 100 Antal familjer med statligt bostadstillägg 67 500 299 800 367 300

bostadstillägg för maj 1969. Denna följdes sedan upp med en mindre, kompletterande undersökning i december 1970. Antalet fa- miljer med bostadstillägg vid de båda under- sökningstillfällena framgår av tabell 106.

En undersökning avseende december 1971 pågår och beräknas bli färdigställd under sommaren 1972.

I tabell 107 redovisas familjer med bostads- tillägg i maj 1969 fördelade på samboende och ensamstående. Icke-gifta som samman- bor med någon som de varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med redo- visas i denna undersökning som samboende.

Fördelningen av familjer med bostadstill- lägg i maj 1969 efter barnantal framgår av tabell 108. Nära 30 % av samtliga familjer ha- de endast ett barn under 16 år. Familjer med tre eller flera barn utgjorde 27,5 % av samtli- ga familjer med bostadstillägg medan de är ca 12 % av samtliga barnfamiljer vilket bely- ser att flerbarnsfamiljema i större utsträck- ning än familjer med få barn får del av det stöd som bostadstilläggen innebär.

Effekten av reduceringen med stigande in- komst av det statliga bostadstillägget framgår av tabell 109. Uppgifterna i tabellen visar i vilken relativ utsträckning familjerna hade maximibeloppet av resp. bidragstyp eller oli- ka stor andel av detta belopp.

För ca 50 % av bidragstagarna uppgick det statliga bostadstillägget till tre fjärdedelar el- ler mer av maximibeloppet. Ca en tredjedel hade helt oreducerat tillägg, men skillnaden var, som framgår av tabellen, stor mellan en-

samstående, av vilka 80% hade maximibe- loppet, och samboende, av vilka endast en fjärdedel erhöll detta belopp.

I bostads- och hyresundersökningen från 1969 redovisas det relativa antalet familjer med bostadstillägg i olika hushållstyper och inkomstklasser. Undersökningen omfattar enbart flerfamiljshus. Den disponibla in- komst som används i undersökningen består av sammanräknad nettoinkomst med avdrag för inbetald preliminärskatt och med tillägg av barnbidrag och bostadstillägg. Uppgifter- na redovisas i tabell 110. Enligt folk- och bostadsräkningarna 1960 och 1965 var fördelningen av lägenhetsbe— ståndet på småhus resp. flerfamiljshus i hela riket följande under resp. år (%).

År Småhus Flerfamiljshus Icke-bostadshus 1960 47,1 50,1 2,8 1965 45 ,0 5 2,9 2 1

Tablån visar en viss ökning från 1960— 1965 av andelen flerfamiljshus (ca 2 %) och ungefär motsvarande minskning beträffande småhus. Folk- och bostadsräkningens mate- rial från 1970 är ännu inte tillgängligt men utvecklingen under åren 1965—1970 torde ha varit likartad den mellan 1960—1965. An- delen flerfamiljshus kan således beräknas ha ökat med några procentenheter medan ande- len småhus minskat i motsvarande mån.

Tabell 110 Andel hushåll med bostadstillägg år 1969.

Disponibel Makar med Övriga inkomst, kr./år hushåll 1 barn 2 barn 3 eller flera barn med barn -14 999 40 77 69 76 15 OOO—19 999 34 79 95 80 20 000—24 999 18 68 86 62 25 OOO—29 999 7 38 76 21 30 OOO—39 999 3 16 45 — 40 000— 0 2 — Samtliga 16 49 71 72

Familjernas sociala och ekonomiska förhållanden under tiden för barnens födelse

Av riksförsäkringsverkets föräldraundersök- ning (s. 129) framgår att av samtliga föräldrar som fått barn våren 1970 var ca 81 % gifta och samboende, ca 12 % icke-gifta men sam- boende med barnets fader och ca 7 % icke- gifta och inte samboende. Närmare två tred- jedelar av de mödrar som födde barn utom äktenskap sammanbodde således med bar- nets far.

Tabell 111 ur riksförsäkringsverkets un- dersökning visar gifta (eller samboende för- äldrar fördelade efter sjukpenningens stor- lek. Tidpunkten som avses är för modern

Tabell lll Gifta (inkl. samboende) föräldrar efter sjukpenningklassplacering1 1970. Pro- cent.

Faderns Moderns sjukpenning kr./dag

sjukpen-

ning kr./ 0 6H 6—19 22—34 37—52 S_amt- dag liga 0 — 0,2 0,2 0,2 — 0,6 6H 0,1 0,3 0,1 0,3 0,1 0,9 6—19 0,3 1,3 0,4 0,8 0,4 3,2 22—34 0,9 6,5 3,8 8,2 0,9 20,3 37—52 1,3 25,9 10,7 28,8 8,3 75,0 Samtliga 2,6 34,2 15,2 38,3 9,7 100,0

1O = inkomst under 1 800 kr./år

6H = inkomst under 1 800 kr./år och hemma- makeförsäkrad inkomst 1 800—2 600 kr./år inkomst 10 200—12 000 kr./år inkomst 21 OOO—24 000 kr./år inkomst över 39 000 kr./år

Umm—o NÅXOON

270 dagar före nedkomsten och för fadern tidpunkten för nedkomsten.

Drygt en tredjedel av samtliga kvinnor var hemmamakeförsäkrade. Relativt få hade en sjukpenning mellan 6 och 19 kr./dag; ca 3 % av männen och ca 15 % av kvinnorna.

De ca 7 % icke-gifta ej samboende mödrar- na hade 270 dagar före nedkomsten följande sjukpenning.

Sjukpenningklass Procent 0 21,8 6H 7,6 6—19 20,7 22—34 43,4 37—52 6,5 Samtliga 1001)

Som framgår av tablån hade ca 29 % av de icke-gifta ej samboende mödrarna inkomster under 1 800 kr./år.

Moderns sjukpenning två månader efter det tilläggssjukpenning upphört att utgå un- dersöktes också. Det visar sig att relativt många förändringar skett under tiden från graviditetens början till dess tilläggssjukpen- ning upphört att utgå. För de gifta och sam- boende kvinnorna gäller att andelen hemma- makeförsäkrade kvinnor har ökat från ca 32 % till ca 56 %. Andelen som hade en sjuk- penning över 37 kr./dag var i stort sett oför- ändrad. Gruppen med sjukpenning mellan 22 och 34 kr./dag hade däremot minskat ganska starkt, från ca 38 % till ca 21 %. Gruppen med låg sjukpenning — 6—19 kr./dag — hade minskat något — från ca 15 % till ca 12 %.

Mödrarnas ålder framgår av följande tablå.

Ålder, år Ogifta ej samboende Gifta (inkl.

samboende) —20 35,6 5,5 20—24 34,5 34,6 25 —29 16,5 37,3 30—34 8,4 15,8 35— 5,0 6,8 Samtliga 100,0 100,0

Som synes är de ogifta ej samboende möd- rarna genomsnittligt yngre än de samboende gifta och ogifta mödrarna. Över 35 % av de icke-samboende är under 20 år mot ca 5 % av de samboende.

I familjeundersökningen tillfrågades för- åldrarna hur de själva upplevt tiden omkring födelsen. Följande tablå visar hur stora pro- centandelar i de olika grupperna som upplevt den ekonomiska situationen som ”ganska be- svärlig” resp. ”mycket besvärlig”.

Fam iljetyp Andel som upplevt situa-

tionen som

”inte be- "ganska ”mycket svärlig" besvär- besvär—

lig" lig”

Makar 80 16 4 Ogifta kvinnor 53 37 10 Övriga icke-gifta kvinnor 52 28 20 Samtliga 77 18 5

Som framgår av tablån upplevde många föräldrar den ekonomiska situationen om- kring födelsen som besvärlig. Ungefär en fem- tedel av makarna uppfattade situationen så. Bland de ensamstående kvinnorna med barn har nära hälften angett att de upplevt den

ekonomiska situationen som besvärlig. Det var bland de senare också fler som angivit att perioden var ”mycket besvärlig”.

Tabell 112 som också är tagen ur familje- undersökningen, redovisar moderns syssel- sättning under större delen av graviditeten.

Ogifta kvinnor — som i regel var relativt unga och i flertalet fall inte hade barn tidigare — förvärvsarbetade och studerade under gra- viditeten i större utsträckning än gifta och tidigare gifta kvinnor.

På kommitténs begäran ställdes vid arbets- kraftsundersökningen i april 1971 en tilläggs- fråga till undersökningen för att belysa för- värvsintensiteten för mödrar med barn mel- lan sex och tolv månaders ålder.

Tabell 113 visar andelen mödrar som till- hörde arbetskraften och andelen som fak- tiskt förvärvsarbetade mätveckan.

Av tabellen framgår att närmare hälften av mödrarna med barn mellan sex och tolv månaders ålder tillhörde arbetskraften, och att en tredje del verkligen förvärvsarbetade. Skillnaderna mellan mödrar med barn i ål- dern 6—9 månader och 9—12 månader var obetydliga, liksom mellan mödrar som hade resp. inte hade barn tidigare.

Ungefär en tredjedel av dem som räknades vara i arbetskraften förvärvsarbetade inte. Orsakerna till att de inte förvärvsarbetade kan vara arbetslöshet, sjukdom eller dylikt. Den enda orsak som mäts i arbetskraftsun- dersökningarna är arbetslöshet. Av tilläggs- frågan framgår att gruppen mödrar med barn mellan sex och tolv månaders ålder inte hade någon ovanligt hög andel arbetslösa. Den tro- liga förklaringen till den stora skillnaden är istället sannolikt att relativt många mödrar var hemma under denna tidsperiod med möj-

Tabell ] 12 Kvinnor fördelade efter sysselsättning under större delen av graviditeten och civil-

stånd enligt familjeundersökningen. Procent.

Sysselsättning

Familjetyp Hemmamake Förvärvsarbetande Studerande Samtliga Makar 47,8 50,3 1,9 100,0 Ogifta kvinnor 27,2 65,3 7,5 100,0 Övriga icke-gifta kvinnor 51,8 46,1 2,1 100,0 Samtliga 46,8 51,4 1,8 100,0 SOU 1972:34 159

Tabell 113 Andel i arbetskraften resp. faktiskt förvärvsarbetande bland kvinnor med barn i åldern 6—12 månader. Arbetskraftsundersökningen i april 1971.

Barnens ålder I arbetskraftenl Förvärvsarbetade 6—9 månader 45,9 27,0 därav med äldre syskon 47,2 30,8 9—12 månader 45,2 37,8 därav med äldre syskon 36,5 31,0 Totalt 6—12 månader 45,6 31,9 därav med äldre syskon 42,0 30,9

1 Faktiskt förvärvsarbetande, arbetslösa eller tillfälligt frånvarande under mätveckan.

lighet att återuppta förvärvsarbete, och att de då i arbetskraftsundersökningen betrak- tats som tillfälligt frånvarande; men räknats med i den grupp som tillhör arbetskraften.

Abortkommittén har i sitt betänkande Rätten till abort (SOU 1971158) bl. a. re- dovisat en undersökning av något mindre än 22 000 abortansökningar som inkommit till Socialstyrelsen under åren 1964—1966.

Följande tablå visar de abortsökandes civilstånd i procent.

Fam iljetyp Procent

Gifta 48 Ogifta 38 Frånskilda & Änkor 1 Hemskilda 3 Samtliga 0

De gifta utgjorde alltså mindre än hälften av de abortsökande. Närmare 40 % var ogif- ta.

Ålderssammansättningen skiljer sig avse- värt mellan de olika grupperna. Nästan hälf- ten av de ogifta abortsökande var under 20 år. Över 80 % var under 25 år. Av de gifta var mer än 60 % över 30 år.

Följande tablå visar hur många äldre hem- mavarande barn de abortsökande hade.

Antal äldre hemmavarande barn Procent 0—1 49,7 2 19,9 3 eller flera 30,4 Samtliga 100,0

Ca hälften av de abortsökande hade såle- des inget eller bara ett barn. Knappt en tred- jedel av gruppen hade tre eller flera barn.

Abortutredningen har också bearbetat drygt 2 000 ansökningar om abort för tiden oktober—november 1967 bl. a. i avseende på de sökandes motiv för att vilja ha abort. Var- je sökande kunde i enkäten ange flera olika motiv för ansökan. Det vanligast förekom- mande motivet bland de 46 angivna var ”So- ciala skäl: ekonomi (för låg inkomst, arbets- löshet)”. Ca 36 % av mödrarna hade angivit detta som enda eller ett bland flera skäl. Ca 23 % hade nämnt ”Sociala skäl: bostad” som orsak till abortansökan.

Disponibel inkomst

I bilaga 2 redovisas utförligt olika familje- typers disponibla inkomster vid olika barn- antal och inkomster. I detta kapitel, liksom också något i kap. 8, kommer exempel ur det tabellmaterialet att redovisas. Följande exempelfamiljer kommer att användas:

Familjen A: Makar, ene makens årsinkomst 20 000 kr., andre makens årsinkomst 0 kr., 10 000 kr. eller 20 000 kr. Familjen B: Makar, ene makens årsinkomst 40 000 kr., andre makens årsinkomst 0 kr., 20 000 kr., eller 40 000 kr. Familjen C: Makar, ene makens årsinkomst 60 000 kr., andre makens årsinkomst 0 kr., 30 000 kr. eller 60 000 kr.

Tabell 114 Kontantstöd, kr./mån.

Antal Familj, Barn- Statligt bo- Bidrags- Samman- barn årsinkomst, bidrag, stadstillägg, förskott lagt,

tkr. kr./mån. kr./mån. kr./mån. kr./mån. 1 A 20+0 .= 20 100 75 — 175

B 40+0 = 40 100 — — 100 C 60+0 = 60 100 — — 100 D 20 = 20 100 75 236 411 E 40 = 40 100 — 236 336 F 60 = 60 100 — 236 336 2 A 20+0 = 20 200 150 — 350

B 40+0 = 40 200 — — 200 C 60+0 = 60 200 — — 200 D 20 = 20 200 150 472 822 E 40 = 40 200 75 472 747 F 60 = 60 200 — 472 672 4 A 20+0 = 20 400 300 — 700

B 40+0 = 40 400 — — 400 C 60+0 = 60 400 — — 400

D 20 = 20 400 300 944 1 644 E 40 = 40 400 225 944 1 569 F 60 = 60 400 25 944 1 369 Familjen D: beräknats efter den avgiftsskala som rekom-

Ensamstående ogift, som erhåller bidrags- förskott, årsinkomst 20 000 kr. Familjen E:

Ensamstående ogift, som erhåller bidrags- förskott, årsinkomst 40 000 kr. Familjen F:

Ensamstående ogift, som erhåller bidrags- förskott, årsinkomst 60 000 kr. Familjerna antas i olika situationer ha ett, två eller fyra barn.

Beräkningarna av disponibel inkomst, som avser år 1972, bygger på följande förutsätt- ningar:

1. Vid beräkningen av disponibel inkomst har 1972 års inkomstskatteregler tillämpats. Den kommunala utdebiteringen har satts till 24 kr. per skattekrona.

2. Barnbidrag utgår med 1 200 kr./år och barn.

3. Bidragsförskott utgår med 40 % av bas- beloppet, vilket är 7 100 kr. (april 1972).

4. Statligt och kommunalt bostadstillägg utgår enligt reglerna som gäller från den 1 april 1972.

5. Beräkningarna av daghemsavgiften grundar sig på antagandet att barnet vistas 200 dagar per år på daghem. Avgiften har

menderats av Svenska kommunförbundet.

Samhällets stöd till barnfamiljerna ges dels som kontantstöd och dels i form av vård och service. 1 tabell 114 belyses exempelfarniljer- nas kontantstöd, varvid för familjerna A—C tabellen avser situationen då en av makarna saknar inkomst. Det kontantstöd som utgår vid dessa och andra inkomstlägen framgår också av Fönnånskatalogen (i slutet av be- tänkandet).

Som framgår av tabellen erhåller enföräl- derfamiljerna D, E och F ett betydligt högre sammanlagt ”kontantstöd” än tvåförälder- familjerna A, B och C. Detta beror på att enförälderfamiljerna förutsätts uppbära bi- dragsförskott med 236 kr./mån. och barn. Det bör observeras att bidragsförskottet har en annan karaktär än övriga bidrag eftersom det ersätter den andra förälderns försörj- ningsinsats för barnet och endast utgåri den mån den andra föräldern inte fullgör sin un- derhållsskyldighet.

En barnfamiljs disponibla inkomst beror på bruttoinkomst, skatter och det kontant- stöd som familjen erhåller. I tabell 115 bely- ses den sammanlagda effekten av inkomst, skatter och samhällets familjepolitiska stöd-

Tabell 115 Disponibel inkomst per familj, kr./mån.

Familj, årsin- Antal barn komst, tkr. 1 2 41

A 20+0 = 20 1 471 1 646 1 996 20+10 = 30 1 878 2 042 2 392 20+20 = 40 2 223 2 290 2 550

B 40+0 = 40 2 148 2 248 2 448 40+20 = 60 3 050 3 125 3 325 40+40 = 80 3 583 3 600 3 800

C 60+0 = 60 2 777 2 877 3 077 60+3O = 90 4 055 4 122 4 322 60+60 = 120 4 691 4 724 4 824

D20 1656 2051 2841 E 40 2 238 2 525 3 225 F 60 2 784 3 054 3 660

iFör familjer med fyra barn antas att två är på daghem (om föräldrarna båda har inkomst och för enförälderfamiljer) och två i skola.

åtgärder sett ut de enskilda familjernas syn- punkt. I tabellen visas för familjerna A—C den disponibla inkomsten i tre olika situatio- ner, nämligen när den andre maken saknar inkomst, när den andre maken har ett del- tidsarbete och får en inkomst som uppgår till hälften av makens inkomst och när båda ma- karna har lika stora inkomster. För familjer där båda makarna förvärvsarbetar och för en- samstående är även daghemsavgiften fråndra- gen. Vid deltidsarbete (halv inkomst) har halv daghemsavgift räknats från.

Tabell 116 Disponibel inkomst per familje- medlem kr./ mån.

Familj, årsin- Antal barn komst, tkr. __ 1 2 4

A 20+0 = 20 490 411 333 20+10 = 30 626 510 398 20+20= 40 741 572 425

B 40+0 = 40 716 562 408 40+20 = 60 1017 781 554 40+40 = 80 1 194 900 633

C60+0 = 60 926 719 513 60+30 = 90 1 352 1 031 720 60+60 = 120 1 564 1 181 804

D 20 828 684 568 E 40 1 119 842 645 F60 1 392 1 018 732

När endast en av makarna i familjen A förvärvsarbetar (årsinkomst 20000 kr.) är deras disponibla inkomst per månad, obero- ende av antalet barn, lägre än familjen Dzs (årsinkomst 20 000 kr.). Detta beror främst på att familjen D erhåller bidragsförskott.

Om båda makarna i familjen A förvärvsar- betar, den ene på heltid, den andre på halv— tid (årsinkomst 20 000 + 10 000 = 30 000 kr.) får de oberoende av antalet barn en in- komstökning på ca 400 kr./mån. jämfört med när endast en av makarna förvärvsar- betar.

Om den halvtidsarbetande maken i famil- jen A börjar förvärvsarbeta på heltid (årsin— komst 20 000 + 20 000 = 40 000 kr.) stiger deras disponibla inkomst per månad ytterli- gare. När familjen har ett barn stiger den med ca 350 kr./mån., med ca 250 kr./mån. om familjen har två barn och med ca 150 kr./mån. om familjen har fyra barn. Att ök- ningen i den disponibla inkomsten är minst när familjen har fyra barn beror främst på att bostadstillägget minskar kraftigt när in- komsten ökar för familjen med fyra barn. Oavsett barnantal har också familjen A i den— na situation en något högre disponibel in- komst per månad än vad familjen B har när bara den ene maken förvärvsarbetar och har lika stor familjeinkomst. Att den totala fa- miljeinkomsten beskattas lägre när den intjä- nas av två inkomsttagare, har således i detta inkomstläge något större betydelse än att familjen A får betala avgift för barntillsyn.

För att beräkna konsumtionsutrymmet per familjemedlem får man göra vissa anta- ganden om storleken av barnens konsum- tion. Man kan exempelvis anta att varje barns konsumtion kostar lika mycket som en vuxens eller att varje barns konsumtion kos- tar hälften så mycket som en vuxens. Båda antagandena har belysts i bilaga 2. I tabell 116 har antagits att ett barns konsumtion kostar lika mycket som en vuxens.

När bara en av makarna A förvärvsarbetar (årsinkomst 20 000 kr.) har de en samman- lagd disponibel inkomst på 1 471 kr./mån., utslaget lika på tre familjemedlemmar blir det 490 kr./mån. för var och en. Om farnil-

Tabell 117 Disponibel inkomst per familj kr./mån. efter kommunalt bostadstillägg och med avdrag för hyra

Familj, årsin— 1 barn 2 barn 4 barn komst, tkr. hyra kr./mån. hyra kr./mån. hyra kr./mån.

400 600 800 400 600 800 400 600 800

A 20+0 = 20 1071 1031 871 1 246 1206 1046 1596 1 556 1516 20+10 = 30 1478 1438 1278 1 642 1602 1442 1992 1952 1912 20+20 = 40 1823 1623 1423 1890 1725 1565 2150 2110 2 070

B 40+0 = 40 1 748 1548 1 348 1848 1648 1448 2 048 1958 1918 40+20 = 60 2 650 2 450 2 250 2 725 2 525 2 325 2 925 2 725 2 525 40+4O = 80 3 183 2 983 2 783 3 200 3 000 2 800 3 400 3 200 3 000

C 60+0 = 60 2 377 2 177 1977 2 477 2 277 2 077 2 677 2 477 2 277 60+30 = 90 3 655 3 455 3 255 3 722 3 522 3 322 3 922 3 722 3 522 60+60 = 120 4 291 4 091 3 891 4 324 4124 3 924 4 424 4 224 4 024

D20 1256 1216 1056 1651 1611 1451 2441 2401 2361 E 40 1 838 1638 1438 2 125 1960 1 800 2 825 2 875 2 745 F 60 2 384 2 184 1 984 2 654 2 454 2 254 3 260 3 060 2 860

jen har fyra barn har de på motsvarande sätt 1 996 kr./mån. i sammanlagd disponibel in- komst. Utslaget lika på sex personer får de 333 kr./mån. var.

För att bilden av familjens disponibla in- komst per månad skall bli fullständigare har även det statsbidragsberättigande kommuna- la bostadstillägget medtagits i tabell 117. Där har även hyran dragits av från inkomsten.l tabellen har tre olika hyreslägen för familjer- na antagits. Vid hyran 400 kr./mån. utgår inget kommunalt bostadstillägg.

Av tabellen framgår att hyreskostnader

över 400 kr./mån. har en ganska obetydlig inverkan på den disponibla inkomsten för familjer som är berättigade till kommunalt bostadstillägg (se Förmånskatalogen i slutet av betänkandet).

Av tabell 118 framgår på motsvarande sätt hur stor den disponibla inkomsten är per familjemedlem och månad. Tabellen visar att när endast en av makar- na A förvärvsarbetar (årsinkomst 20 000 kr.), när familjen har ett barn och när de har en hyra på 400 kr./mån. är den disponibla inkomsten per familjemedlem och månad

Tabell 118 Disponibel inkomst per familjemedlem kr./mån. efter kommunalt bostadstillägg och med avdrag för hyra

Familj, årsin- 1 barn 2 barn 4 barn komst, tkr. hyra kr./mån. hyra kr./mån. hyra kr./mån. 400 600 800 400 600 800 400 600 800 A 20+O = 20 357 344 290 311 301 261 266 259 253 20+10 = 30 493 479 426 410 400 360 332 325 319 20+20 = 40 608 541 474 472 431 391 358 351 345 B 40+0 = 40 583 516 449 462 412 362 341 326 320 40+20 = 60 883 817 750 681 631 581 487 454 421 40+40 = 80 1 061 994 928 800 750 700 567 533 500 C 60+0 = 60 792 726 659 619 569 519 446 413 379 60+30 = 90 1 218 1 151 1085 930 880 830 654 620 587 60+60 = 120 1430 1364 1297 1081 1031 981 737 704 671 D 20 628 608 528 550 537 484 488 480 472 E 40 919 819 719 708 653 600 565 575 549 F 60 1 192 1092 992 885 818 751 652 612 572 sou 1972:34 163

357 kr. Om familjen flyttar till en större lägenhet med en hyra på 600 kr./mån. sjun- ker den disponibla inkomsten per familje- medlem och månad till 344 kr. Att den disponibla inkomsten per familjemedlem en- dast minskar med 13 kr. trots att hyran stiger från 400 kr./mån. till 600 kr./mån. beror på att kommunalt bostadstillägg utgår med 160 kr. vid den högre hyran.

När endast en av makarna A förvärvsarbe- tar, när familjen har ett barn och när de bor i en lägenhet med 600 kr./mån. i hyra är den disponibla inkomsten per familjemedlem och månad som nämnts 344 kr. När även den andre maken börjar förvärvsarbeta och har en årsinkomst på 10 000 kr. stiger den dispo- nibla inkomsten per familjemedlem och månad till 479 kr., en ökning med ca 140 kr. Om båda makarna tjänar 20000 kr./år blir den disponibla inkomsten per familjemedlem och månad 541 kr., en ökning med ca 200 kr. jämfört med när endast en av makarna förvärvsarbetade. Trots den inkomstutjämning som bostads- tilläggen och skatten medför är standardskill- naderna stora mellan familjer i olika in- komstlägen. Medan familjen A med en för- värvsarbetande (årsinkomst 20 000 kr.) och en hyra på 600 kr./mån. således har en disponibel inkomst på 344 kr./mån. och familjemedlem, har familjen B i motsvarande situation (årsinkomst 40000 kr.) 516 kr./ män. i disponibel inkomst per familjemed- lem. För familjen C (årsinkomst 60 000 kr.) är den disponibla inkomsten per familjemed- lem 726 kr./mån. Familjen C har alltså mer än dubbelt så stor disponibel inkomst per familjemedlem som familjen A under lika villkor i övrigt.

Av föregående tabeller har vi sett hur stor disponibel inkomst per månad olika familjer har. Vi har också sett hur mycket varje fa- miljemedlem får i disponibel inkomst när man delar familjens disponibla inkomst lika mellan familjemedlemmarna.

I stället för att dela familjens disponibla inkomst lika mellan familjemedlemmarna kan man utgå från att föräldrarna håller sina utgifter på en viss nivå, exempelvis en nivå

som motsvarar folkpensionens storlek (ca 930 kr./mån. för ett gift par). Det som där- efter återstår av den disponibla inkomsten är vad barnens konsumtionsutgifter enligt des- sa förutsättningar får kosta.

När familjen A har en inkomsttagare (års— inkomst 20000 kr.) och två barn är deras disponibla inkomst efter hyra (600 kr./mån.) och inkl. kommunalt bostadstillägg 1 206 kr./mån. När föräldrarnas utgifter är från- dragna (930 kr./mån.) återstår 276 kr. till de båda barnen, dvs. ca 140 kr./mån. och barn.

Om båda makarna A förvärvsarbetar (sam- manlagd årsinkomst 40 000 kr.) har fa— miljen under motsvarande förhållanden se— dan daghemsavgiften frånräknats en disponi- bel inkomst på 1 725 kr./mån. När beloppet för föräldrarnas konsumtionsutgifter är från- draget återstår ca 400 kr./mån. till vardera barnet.

Familjestödets verkningar för olika grupper av barnfamiljer

Tabell 1 19 anger verkningarna av familjestöd och skatt för olika grupper av barnfamiljer. Den bygger på beräknade uppgifter för år 1972. Beräkningarna av skatteintäkterna grundar sig på en kommunal utdebitering på 24,00 kr. per skattekrona. I den statliga di- rekta skatten har inräknats statlig inkomst- skatt, folkpensionsavgift och Sjukförsäkrings- avgift. I inkomstsummorna ingår endast skattepliktiga inkomster och momsen avser endast den moms som utgår på den konsum- tion som skattepliktiga inkomster eller bi- drag ger möjlighet till.

Av tabellen, kol. 3, framgår att drygt 10 % av alla barnfamiljer består av ensamstående med barn, ca 30 % utgörs av makar med bara en inkomsttagare och ca 60 % utgörs av ma- kar med två inkomsttagare.

Tabellen visar också att ca 14% av de drygt 1 milj. barnfamiljerna har inkomster på 20 000 kr. eller mindre per år. Ca 37 % av barnfamiljerna har 20 OOO—40 000 kr. i års- inkomst, ca 30 % har 40 OOO—60 000 kr. i årsinkomst och ca 20 % har 60 000 kr. eller mer i årsinkomst.

Medan bara 4 % av barnfamiljerna där bå- da makarna är inkomsttagare och 15 % av familjerna där en av makarna är inkomsttaga- re har årsinkomster på 20 000 kr. eller mind- re gäller detta för ca 55 % av de ensamståen- de med barn.

När man ser på skatte- och bidragseffek- terna var för sig framgår det av tabell 119, kol. 9, att barnfamiljer som tjänar 20 000 kr. eller mindre per år betalar 27 % av sin in- komstsumma i skatt. I skattesumman har då momsen men inga andra indirekta skatter in- räknats. Barnfamiljer i inkomstläget 20 OOO—40 000 kr. betalar 38 %, barnfamil- jer i inkomstläget 40 OOO—60 000 kr. 43 % och de barnfamiljer som tjänar 60 000 kr. eller mer per år 50 % av sin inkomstsummai skatt. Makar med en inkomsttagare betalar jämfört med makar med två inkomsttagare i alla inkomstlägen en något större andel av sin inkomstsumma i skatt.

Av kol. 17 i tabellen framgår det samman- lagda bidragsbeloppets andel av inkomstsum- man. Av familjer med 20 000 kr. eller mind- re i årsinkomst får ensamstående det största bidragstillskottet räknat som procent av in- komstsumman. Dessa familjer får således ett bidragstillskott på ca 70 % av sin inkomst- summa, medan bidragstillskottet i samma in- komstläge för makar med en inkomsttagare utgör 37 % av inkomstsumman och för ma- kar med två inkomsttagare 53 % av inkomst- summan.

Enligt kol. 11 i tabellen beräknas ca 43 % av bostadstilläggen gå till barnfamiljer med årsinkomst på 20 000 kr. eller mindre. Ca 53 % beräknas gå till barnfamiljer i inkomst- läget 20 000—40 000 kr./år. När man ser på olika familjetyper finner man att för ensam- stående ca 90% av bostadstilläggsbeloppet beräknas gå till familjer med 20 000 kr. eller mindre i årsinkomst. För gifta med en eller två inkomsttagare beräknas ca 30% av bo- stadstilläggsbeloppet gå till familjer med års- inkomster på 20 000 kr. eller mindre.

Av bidragsförskotten beräknas ca 60 % gå till familjer med årsinkomst på 20000 kr. eller mindre, ca 30 % beräknas gå till familjer i inkomstläget 20 000—40 000 kr./år, och så-

ledes en mindre del till familjer i inkomstlä- get över 40000 kr./år. Huvuddelen av bi- dragsförskotten går till ensamstående.

Av tabellerna framgår att även barnpensio- ner liksom bidragsförskott och bostadstillägg har en stark styrning till låginkomsttagare.

När man lägger samman effekterna av skatt och bidrag får de barnfamiljer som har 20 000 kr. eller mindre i årsinkomst enligt tabell 119 ett tillskott på ca 30 % av sin totala inkomstsumma (kol. 19). För barnfamiljer med årsinkomster på 20 OOO—40 000 kr. blir nettoeffekten att den totala inkomstsumman minskar med ca 25 %. På motsvarande sätt minskar inkomstsumman för barnfamiljer med årsinkomster på 40 000—60 000 kr. med ca 40 % och för barnfamiljer med 60 000 kr. eller mer med ca 50 %.

Ensamstående med barn och med 20 000 kr. eller mindre i årsinkomst, får ett netto- tillskott med ca 45 % av sin totala inkomst— summa. För övriga inkomstlägen är variatio- nerna relativt små mellan de olika familjety- perna.

Tabell 119 Inkomster, skatt och bidrag för olika grupper av barnfamiljer år 1972

Skatteintäkter vid 24,00 kronors utdebitering

Inkomst— Inkomster Antal Inkomst- Kommu- Statlig Moms Summa Skatten i pro- Barn- tagare 1972 barnfa- summa nema direkt mkr. (5 —7) cent av in- bidrag Kategori 1 000 kr. miljer mkr. mkr. skatt komstsumman mkr. (kol. 8 i% av kol. 4) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Ensam- —20 71500 588 69 — 7 98 160 27 124 stående 20—40 48 500 1 320 241 111 113 465 35 79 med barn 40—60 5 800 272 57 47 18 122 45 10 60— 1 700 139 31 36 8 75 54 3 Summa 127 500 2 319 398 187 237 822 35 216 Gifta ——20 47 700 542 76 2 67 145 27 105 med barn 20—40 160 300 4 925 986 573 395 1 954 40 363 (en in- 40—60 72 900 3 476 780 646 224 1 650 47 164 komst- 60— 38 000 3 502 786 974 183 1 943 55 87 taga”) Summa 318 900 12 445 2 628 2 195 869 5 692 46 719 Gifta med —20 25 000 368 36 8 52 96 26 53 barn (två 20—40 177 600 5 782 945 686 488 2 119 37 368 inkomst- 40—60 253 600 12 428 2 323 1 996 885 5 204 42 493 tagare) 60— 146 400 12 301 2 555 2 679 743 5 977 49 290 Summa 602 600 30 879 5 859 5 369 2 168 13 396 43 1 204 Samtliga —20 144 200 1 498 181 3 217 401 27 282 barnfa— 20—40 386 400 12 027 2 172 1 370 996 4 538 38 810 miljer 40—60 332 300 16 176 3 160 2 689 1 127 6 976 43 667 60— 186 100 15 942 3 372 3 689 934 7 995 50 380 Summa 1 049 000 45 643 8 885 7 751 3 274 19 910 44 2 139

Bostads— Bidrags- Barnpen- Moder- Tilläggs- Summa Bidrageni Disponibel Disponibel tillägg förskott sion mkr. skaps- penning (10— 15) procent av in- inkomst för inkomsti mkr. mkr. penning mkr. komstsum- barnfamil— procent av mkr. man (kol. 16 jerna (kol. inkomstsum- i % av kol. 4) 4—8 + 16) man (kol. 18 i % av kol. 4) 11 12 13 14 15 16 17 18 19 151 96 34 8 10 423 71 851 144 21 33 12 1 8 154 11 1 009 76 — 1 1 - 1 13 4 163 59 — — — — — 3 2 67 48 172 130 47 9 19 593 25 2 090 90 86 5 1 7 — 204 37 601 110 174 10 3 31 — 581 11 3552 72 15 5 l 5 —— 190 5 2 016 57 — — — 3 — 90 3 1 649 47 275 20 5 46 — 1065 8 7 818 62 129 8 2 2 3 197 53 469 127 261 15 3 22 56 725 12 4 388 75 23 7 1 39 173 736 5 7 960 64 — — 12 62 364 3 6 688 54 413 30 6 75 294 2 022 6 19 505 63 366 109 37 17 13 824 55 1921 128 456 58 18 54 64 1460 12 8 949 74 38 13 3 44 174 939 5 10139 62 — — — 15 62 457 2 8 404 52 860 180 58 130 313 3680 8 29413 64

6. Reformer och reformförslag under senare tid

Detta kapitel utgör en kortfattad samman- ställning av innehållet i kommitténs tidigare betänkande jämte remissyttranden över det— ta. Dessutom ges en redogörelse för beslutet om höjda bostadstillägg hösten 1971. Vidare refereras familjepolitiska kommitténs remiss- svar på pensionsförsäkringskommitte'ns be- tänkande Familjepensionsfrågor m.m. (SOU 1971:19) samt några program utgivna av politiska partier och arbetsmarknadsorga- nisationer.

De frågor som är av särskilt intresse för kommittén och som därför behandlas i den- na redovisning är prioritering mellan generel- la och selektiva åtgärder, barnbidrag, bo- stadstillägg, vårdbidrag och stöd till ungdo- mar över 16 är.

Familjepolitiska kommitténs betänkande Barnbidrag och familjetillägg

Familjepolitiska kommittén avlämnade i ok— tober 1967 ett betänkande kallat Barnbidrag och familjetillägg (SOU 1967:52). I betänkandet lades fram förslag till ökat eko- nomiskt stöd till barnfamiljerna.

Prioritering mellan generella och selektiva åtgärder

Kommittén ansåg att konsumtionsstödet till barnfamiljerna dels borde ökas och dels bor- de innefatta hänsynstagande till inkomster och barnantal så att familjer med lägre in-

komster och flera barn får ett kraftigare stöd än familjer med högre inkomster och färre barn. Kommittén framhöll att familjer med flera barn bland låginkomsttagarna liksom det stora flertalet ensamstående barnförsör- jare utan tvivel kämpar med de allra största ekonomiska svårigheterna för barnens för- sörjning.

Barnbidrag

Mot bakgrund av kommitténs önskemål att i första hand tillgodose de grupper som har störst behov av stöd avvisade kommittén tanken att enbart höja beloppen för det allmänna barnbidraget.

Beträffande en beskattning av barnbidra— gen konstaterade kommittén att den från principiell utgångspunkt inte kunde finna det oriktigt, att en varaktig inkomstutfyllnad av den typ barnbidragen utgör behandlas på samma sätt som själva inkomsten och således beskattas.

Kommittén fann emellertid att en beskatt- ning av barnbidragen skulle medföra bety- dande problem av praktisk och teknisk na— tur. Beskattningen av barnbidragen hängde också samman med den större frågan om beskattning av sociala förmåner överhuvud- taget. Med tanke på det menade man att frågan borde prövas i ett större sammanhang.

Det förslag kommittén stannade för inne— bar en inkomstgradering av konsumtionsstö- det till barnfamiljerna med ledning av den

progressiva skala som tillämpas vid den stat- liga inkomstbeskattningen.

Kommittén föreslog att de allmänna barn- bidragens grundbelopp skulle höjas från 900 till 1 320 kr./år (från 75 till 110 kr./mån.) och inkomstgraderas. All- männa familjetillägg skulle införas till alla familjer med två eller flera barn under 16 år. Tilläggen skulle öka med barnantalet och inkomstgraderas efter samma regler som barnbidragen. För alla ensamstående med barn under 16 år föreslogs härutöver ett familjetillägg, vars grundbelOpp tills vidare borde utgöra 30 kr. i månaden.

Bidragsbeloppen skulle inkomstgraderas vid utbetalningen efter föräldrarnas sjukpen— ningklassplacering. [ de lägsta sjukpenning- klasserna skulle nyss angivna belopp utgå oreducerade. I övriga sjukpenningklasser skulle utbetalningsbeloppen avvägas med ut- gångspunkt i den procentsats, som enligt den statliga skatteskalan gäller för inkomsterna inom varje sjukpenningklass.

Bidragsbeloppen skulle slutjusteras i sam- band med taxeringen året efter bidragsåret. Barnbidragets och familjetilläggets grundbe- lopp för bidragsåret skulle därvid läggas till makarnas sammanlagda beskattningsbara in- komst och behandlas som om det vore en vanlig inkomst. Den statsskatt som skulle ha utgått på denna inkomstdel blir det belopp med vilket man i varje särskilt fall slutgiltigt skulle minska grundbeloppet för barnbidrag och familjetillägg.

Bostadstillägg

Familjepolitiska kommittén föreslog i be— tänkandet att de dåvarande familjebostadsbi- dragen skulle avskaffas. Som skäl för detta anförde man främst att anknytningen av stödet till innehavet av en bostad av viss kvalitet uteslöt stora grupper av barnfamiljer från ett stöd som de med hänsyn till inkomst och barnantal skulle behöva. Vidare ansåg kommittén att den bostadspoli- tiska stimulans familjebostadsbidragen hade var relativt begränsad. Familjebostadsbidra- gen hade också, framhöll man betydande

tröskeleffekter och andra olägenheter. Kom— mittén ansåg att den allmänna förstärkning av konsumtionsstödet med tyngdpunkt på flerbarnsfamiljerna som kommittén föreslog, skulle bidra till minskad trångboddhet bland barnfamiljerna.

Vårdbidrag

Kommittén tog i betänkandet Barnbidrag och familjetillägg inte ställning till frågan om införandet av ett särskilt vårdbidrag. Prövningen av denna fråga skulle, angavs det, redovisas i kommitténs slutbetänkande.

Remissyttranden

Prioritering mellan generella och selektiva åtgärder

1 ett stort antal remissyttranden konstatera- des att familjepolitiska kommittén på ett övertygande sätt hade visat vilka betydande ekonomiska bekymmer för barnens försörj- ning många av flerbarnsfamiljerna har. Det ansågs därför från rättvisesynpunkt vara mo- tiverat att inrikta stödet på dessa.

Det framhölls också i många remissvar att det förhållandet att en familj har många barn ofta uppträder i kombination med låga in- komster. Det konstaterades att i betänkan- det redovisade undersökningar visat att många barn växer upp under klart otillfreds- ställande ekonomiska förhållanden. Mot bak- grund av detta underströks det att det eko- nomiska familjestödet bör ta hänsyn till familjernas inkomst.

Barnbidrag

Kommitténs förslag om inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg tillstyrktes en- dast av ett fåtal remissinstanser.

Några remissinstanser fann i sina princi- piella omdömen förslaget vara förtjänstfullt. LO framhöll att familjepolitiska kommitténs förslag var ett allvarligt försök att konstruera ett differentierat bidragssystem med in— komstutjämnande syfte. Liknande synpunk-

ter anfördes av Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Arbetsmark- nadsstyrelsen framhöll att kommittén hade uppmärksammat de marginaleffekter som uppstår i varje system där bidragsbeloppen sätts i relation till inkomsten och att kom- mittén hade lyckats utforma ett bidrags- system med relativt små marginaleffekter.

Majoriteten av remissinstanserna förorda- de emellertid, att de allmänna barnbidragen skulle behållas oförändrade till sin konstruk- tion. De främsta motiven för oförändrade barnbidrag var att det nuvarande barnbi- dragssystemet är inarbetat, att det anses uttrycka en bärande socialpolitisk princip och att det är enkelt att administrera. Det anfördes också att en inkomstgradering leder till marginaleffekter som bl. a. kan minska gifta kvinnors benägenhet att ta förvärvs- arbete. I fråga om marginaleffekterna påpe- kade dock flera remissorgan, att sådana effekter är ofrånkomliga i varje system där stödet styrs till familjer i lägre inkomstlägen och att kommittén hade sökt utforma ett bidragssystem som ger relativt små marginal- effekter.

Kommitténs förslag att inkomstgrade- ringen av familjestödet skulle avvägas med ledning av den statliga skatteskalan togs upp i några remissyttranden. Centerns ungdoms- förbund ansåg att systemet med reduktion av grundbeloppen enligt den progressiva skatteskalan var lämpligt och att det gav de önskvärda effekterna för utjämning mellan olika inkomstgrupper. Svårigheterna att fin- na en godtagbar grund för en inkomstgrade- ring av familjestödet betonades i åtskilliga remissyttranden i anslutning till kommitténs förslag om att knyta utbetalningsbeloppen till sjukpenningklassplaceringen och att på grundval av taxeringen slutjustera bidragsbe- loppen vid debiteringen av slutlig skatt. Kammarrätten, länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län, drätselkamrarna i Sana'- viken och Borlänge, Högerns ungdomsför- bund och Centerns ungdomsförbund fram- höll — i likhet med kommittén _ att man genom ett sådant system undgår den efter- släpning som uppkommer vid en traditionell

inkomstprövning med ledning av den be- skattningsbara inkomsten. Försäkringskasse- förbundet ansåg att utbetalningsbeloppen i allmänhet borde kunna fastställas med stöd av aktuella sjukpenningldassplaceringar men att kompletterande utredningar kunde behö- vas i vissa fall. Statskontoret samt länsstyrel- serna i Södermanlands och Hallands län ifrå- gasatte om sjukpenningklassplaceringen är en tillräckligt noggrann mätare för att bestäm- ma bidragens storlek.

Även den beskattningsbara inkomsten ifrågasattes av några remissinstanser som en godtagbar grundval för en inkomstgradering. Kammarrätten, länsstyrelsen i Kristianstads län, TCO, SACO och Högerpartiets kvinno- förbund påpekade bl.a. att den beskatt- ningsbara inkomsten inte alltid ger ett ut- tryck för en familjs ekonomiska läge.

Vissa av de remissinstanser som ansåg att barnbidragen fortfarande bör vara lika för alla barn förordade en höjning av de nuva- rande barnbidragen. Förslag om en sådan barnbidragshöjning fördes fram av överståt- ha'llarämbetet, vissa länsstyrelser, TCO, SACO, drätselkamrarna [ Borlänge och Luleå, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsför- bund, Sveriges socialdemokratiska ungdoms- förbund och Göteborgs kommunistiska arbe- tarkommun. [ remissyttrandet från LO fram- hölls att en höjning av barnbidragen visser- ligen var angelägen men att huvuddelen av tillgängliga resurser borde läggas på en bo- stadsinriktad stödform. I några remissyttran- den togs också upp frågan om någon form av värdebeständighet för barnbidragen.

Bostadstillägg

Flertalet remissinstanser ansåg att ett särskilt stöd till barnfamiljernas bostadskonsumtion borde finnas kvar.

Det framhölls att barnfamiljernas boende- förhållanden fortfarande var otillfredsställan- de och att detta i hög grad gällde familjer med många barn och låga inkomster. Mot den bakgrunden menade man att ett bostads- inriktat stöd är ett mera verksamt medel för

att avhjälpa trångboddheten än ett allmänt konsumtionsstöd. Flera remissinstanser pe- kade också på den höga hyresnivån i nypro- ducerade lägenheter. Bostadsstyrelsen fram- höll att det ibostadspolitiken alltjämt borde ingå ekonomiska åtgärder som tar sikte på speciella hushållskategoriers behov.

Åtskilliga av de remissinstanser som ut- talade sig för att det borde finnas ett bo- stadsinriktat familjestöd förordade att bidra- gets storlek vid sidan av inkomst och barnan- tal skulle göras beroende av familjens bo- stadskostnad.

I remissyttrandet från bostadsstyrelsen framhölls att ett system med bidragen an- knutna till den faktiska bostadskostnaden otvivelaktigt har vissa fördelar och att det enligt styrelsens mening borde ytterligare undersökas. Styrelsen framhöll att ett sådant system torde ge en bättre anpassning till stödbehovet men att det innebär betydande administrativa komplikationer framförallt vad gäller bidragsberäkningen för egnahems- ägare och motsvarande kategorier.

Även de remissinstanser som uttalade sig för att en del av familjestödet borde vara bostadsinriktat var i flertalet fall ense med kommittén om att familjebostadsbidragen var förenade med betydande olägenheter och att de därför inte borde behållas i sin nuva- rande utformning. Det förordades därför, att en genomgripande översyn av de gällande bidragsreglerna skulle göras.

Införande av bostadstillägg till barnfamiljer

I propositionen med anledning av kommit- téns betänkande valde regeringen att föreslå att barnbidragen kompletteras med ett in- komstprövat stöd, delvis med bostadsan- knytning.

Efter beslut av 1968 års riksdag (prop. 1968z42, SU 101, rskr 253) infördes således den 1 januari 1969 bostadstillägg till familjer med barn under 16 år. Syftet med den statliga delen av bostadstillägget angavs i propositionen vara dels att bereda barnfamil- jer med låga inkomster'ett ekonomiskt stöd utan bostadsvillkor, dels att medverka till att

höja bostadsstandarden för barnfamiljer med låga inkomster. Den statliga delen skulle bestå dels av ett grundbelopp som utgick oberoende av bostadsvillkor dels av bostads- anknutna tilläggsbelopp. Grundbeloppet skulle utgå med 60 kr. i månaden för famil- jer med ett barn. Beloppet skulle öka med 20 kr. i månaden för varje tillkommande barn. Familjer med ett barn skulle endast er- hålla grundbeloppet. Beroende på bostadens storlek och utrustning kunde ytterligare stöd utgå till familjer med två eller flera barn. Den trångboddhetsnorm som tillämpades för att högsta belopp skulle utgå innebar att bo- staden skulle vara minst så stor att antalet boende per rum, köket oräknat, var högst två personer. Större bostad än fyra rum och kök skulle dock inte krävas. Utgångspunkten för uppbyggnaden av de statliga bostads— tilläggen var att beloppet ökades med 60 kr. i månaden för varje rum utöver det första som följde av trångboddhetsnormen.

En sammanfattning av det statliga bo- stadstillägget enligt 1968 års riksdagsbeslut visas i tabell 120.

Inkomstprövningen för bostadstillägg skulle ske på grundval av familjeförsörjarens beskattningsbara inkomst till statlig inkomst— skatt enligt den taxering som fanns tillgäng- lig vid beslutstillfället.

Beträffande statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer gällde följan— de. Statsbidrag skulle utgå till kommun som utgav bostadstillägg till barnfamiljer med höga bostadskostnader. Statsbidrag lämnades — i likhet med reglerna för det statliga bostadstillägget — för bostadstillägg som ut- gick till familjer med barn under 16 år. Därutöver gällde emellertid att hänsyn skulle tas även till barn över 16 år, som åtnjöt förlängt barnbidrag enligt förordningen (19642400) om förlängt barnbidrag eller stu- diebidrag enligt studiehjälpsreglementet (19642402), under förutsättning att familjen uppbar kommunalt bostadstillägg då barnet fyllde 16 år.

Samma standardkrav som gällde för hög- sta statliga tillägg uppställdes även som för- utsättning för statsbidragsberättigande kom-

Tabell 120. Det statliga bostadstilläggets uppbyggnad enligt 1968 års riksdagsbeslut, kr./år.

Antal boende och antal Antal barn under 16 år mm (köket oräknat)

l 2 3 4 5 a) Antal boende per rum är mer än två perso- ner och familjen disponerar ett rum 720 960 1 200 1 440 1 680 två rum 720 960 1 920 2 160 2 400 tre rum 720 960 1 920 2 160 3 120 b) Antal boende per rum är högst två perso— ner eller familjen disponerar minst fyra rum 720 1 680 2 640 2 880 3 840

munalt tillägg. Statsbidrag skulle utgå för kommunala bostadstillägg avseende barn- familjs bostadskostnad, som med minst 25 kr. översteg 400 kr. i månaden. Vid beräk- ningen av statsbidraget beaktades inte sådan del av bostadskostnaden som översteg vissa hyresgränser, för ett- och tvåbarnsfamiljer 525 kr. i månaden, för tre- och fyrabarns- familjer 625 kr. i månaden och för familjer med fem eller flera barn 725 kr. i månaden. Den andel som berättigade till statsbidrag utgjorde 40 % av hyran som låg inom dessa intervall. Statsbidraget utgjorde hälften av kostnaderna för bostadstillägget.

Beträffande inkomstprövningen gällde samma regler som för de statliga bostadstill- läggen. Vid reduceringen av bostadstilläggen med hänsyn till inkomsten skulle de statliga och kommunala bostadstilläggen läggas sam- man och det statliga bostadstillägget reduce- ras i första hand.

Familjepolitiska kommitténs promemoria om bostadstillägg

För att snabbt kunna lägga fram förslag till riksdagen om ett förstärkt kontantstöd till barnfamiljer i låga inkomstlägen, särskilt familjer med höga hyror, anmodade Kungl. Maj:t den 15 oktober 1971 kommittén att omgående redovisa sina dittillsvarande över—

väganden rörande utformningen av bostads- tilläggen till barnfamiljer.

Kommittén överlämnade med anledning härav en arbetspromemoria jämte visst bak- grundsmaterial. I missivskrivelsen framhöll kommittén att promemorian var avsedd att ligga till grund för ett av avsnitten i ett kapitel i kommitténs slutbetänkande.

Beträffande de statliga bostadstilläggen underströks i promemorian att grundbelop- pet i bostadstilläggssystemet medförde att alla barnfamiljer med låga inkomster fick bidrag. Systemet var också utformat så att stödet ökade när ett barn tillkom även om familjen då blev trångbodd. Skillnaden i erhållet belopp mellan familjer som uppfyll- de resp. inte uppfyllde bostadskraven kunde emellertid vara stor. Denna skillnad i stöd var oberoende av hyran och av familjens ekonomiska situation i övrigt.

Det konstaterades i promemorian att an- delen bidragstagare som inte uppfyllde vill- koren för högsta tillägget endast var ca 10 %. Av ettbarnsfamiljerna, som i statligt bostads- tillägg endast kunde erhålla grundbelopp, hade ca 75 % en bostadsstandard som upp- fyllde villkoren för kommunalt bostads— tillägg. Att det inte återstod särskilt mycket för att uppnå det bostadspolitiska mål som ställts upp för det statliga bostadstillägget illustrerades också med en kostnadskalkyl.

Det statliga tillägget beräknades totalt kosta över 450 milj. kr. De tillkommande kostna- derna för att ge alla familjer statligt bostads- tillägg som om de uppfyllde kraven för högsta tillägg skulle inskränka sig till ca 25 milj. kr. I arbetspromemorian påpekades också att de som inte uppfyllde bostadsvill- koren hade lägre inkomster än de som upp— fyllde kraven.

De grupper som skulle nås med ökat stöd, om man gav bostadstillägg till alla oberoende av bostadsvillkoren, skulle således vara famil- jer med flera barn och låga inkomster, dvs. de grupper som det enligt kommitténs all- männa bedömningar är mest angeläget att ge ökat stöd. Det framhölls i promemorian att det mot den bakgrunden inte längre var motiverat att upprätthålla kraven på bosta- dens utrustning och utrymme som villkor för att delar av stödet skulle utgå.

I kommitténs arbetspromemoria pekades också på nackdelen att bostadstilläggssyste- met gav varierande belopp för det första och de följande barnen i familjen. Detta var en följd av att grundbeloppet endast ökade med 20 kr. per barn och månad och att det stöd, som mångbarnsfamiljerna var i behov av med hänsyn till sin allmänt låga ekonomiska stan- dard var knutet till vissa bostadsvillkor. Med hänsyn till familjernas behov borde tillägget åtminstone utgå med lika belopp per barn räknat.

] promemorian förordades därför att det statliga bostadstillägget skulle ändras till ett inkomstprövat tillägg med lika belopp per barn utan bostadsanknytning. Tillägget kun- de lämpligen kallas barntillägg.

När det gällde tilläggets nivå ansågs 75 kr. per barn och månad vara ett minimum. Genom ett bidrag på denna nivå skulle samt- liga familjer få förbättringar men framför allt fick åtskilliga flerbarnsfamiljer betydligt höj- da belopp.

Beträffande de kommunala bostadstilläg- gen redovisades i kommitténs arbetsprome- moria bl. a. följande.

Bostadskostnaden kan vara en utomor- dentligt tung post i en familjs budget. Den bostadspolitiska stimulanseffekten med bo-

stadstilläggen låg väsentligen i den kommu- nala hyresanknutna delen, som fått allt stör- re betydelse både i vad gällde kostnader och antalet bidragstagare.

Mot bakgrund av redovisade uppgifter om hyreskostnadsutvecklingen och med hänsyn till bostadskostnadens betydelse för famil- jens möjligheter att i övrigt upprätthålla en rimlig konsumtionsnivå var det motiverat att det hyresanknutna stödet ökades.

De förändringar av det kommunala bo- stadstillägget som borde göras var en höjning av procentsatsen efter vilket stödet utgår i det bidragsberättigande intervallet, förslags— vis från 40 till 60 %, och en höjning av de övre hyresgränserna enligt följande:

från 525 till 625 kr. per månad för ett— och tvåbarnsfamiljer,

från 625 till 725 kr. per månad för tre- och fyrabarnsfamiljer,

från 725 till 925 kr. per månad för famil- jer med fem eller flera barn.

Höjda bostadstillägg för barnfamiljer

Efter beslut av 1971 års riksdag infördes den 1 april 1972 höjda bostadstillägg för barn- familjer med barn under 17 år. Beslutet innebar dels en förenkling och ökning av det statliga bostadstillägget, dels en kraftig för- stärkning av de statsbidragsberättigande kommunala bostadstilläggen. Kraven på bo- stadens utrustning och utrymme som villkor för delar av det statliga bostadstillägget slo- pades. Det statliga bostadstillägget utgår som ett enhetligt stöd med 75 kr. per månad för varje barn.

Tyngdpunkten i förstärkningen av bo- stadstillägget lades på den del av bostadstill- läggen vilken inom vissa gränser är direkt anknuten till familjens faktiska bostadskost- nad. Den procentandel av hyran över 400 kr. i månaden som stödet utgår med höjdes från 40 % till 80 %. Det betydde en fördubbling av det kommunala bostadstilläggets belopp för alla de familjer som tidigare hade sådant tillägg enligt statsbidragsnormerna. De övre hyresgränserna höjdes väsentligt för att i

högre grad ta hänsyn till inflyttningshyrorna i nyproducerade lägenheter i storstäderna. Således är de övre hyresgränserna för famil— jer med ett eller två barn nu 650 kr. i månaden, för familjer med tre eller fyra barn 800 kr. i månaden och för familjer med fem eller flera barn 925 kr. i månaden. För en närmare redogörelse av de nuvarande regler- na för bostadstillägg hänvisas till kap. 2.

Pensionsförsäkringskommittén

Pensionsförsäkringskommittén tog i sitt be- tänkande Familjepensionsfrågor m.m. (SOU 1971:19) upp frågan om vilka grupper som är i behov av skydd i efterlevandesitua— tioner. Pensionsförsäkringskommittén fann att det gäller tre olika grupper av efterlevan- de — barn, försörjare av barn och vissa äldre personer. Pensionsförsäkringskommittén ut- gick från att barnpension även i framtiden kommer att utgå till varje efterlämnat barn.

Beträffande skyddet för efterlevande för- sörjare med barn redogjorde pensionsförsäk- ringskommittén för två sätt att ordna deras pensionsskydd. Ett av dessa var att ersätta den nuvarande änkepensionen med en för- sörjarpension, som utgår oberoende om den efterlevande är man eller kvinna under förut- sättning att vederbörande har barn under en viss ålder. Ett annat sätt var att kraftigt öka barnpensionen — eventuellt så att första barnet ges en högre barnpension _ vilket kan ge likartade effekter som änkepension.

Pensionsförsäkringskommittén stannade i sina principresonemang för den förra linjen. Syftet med en försörjarpension skulle enligt pensionsförsäkringskommittén vara att ”ge den efterlevande möjlighet att ägna tillräck- lig tid åt barnens vård och uppfostran”. Hur länge försörjarpensionen skulle utgå angavs inte.

För mer omedelbart genomförande före- slog pensionsförsäkringskommitte'n ett sär- skilt barnpensionstillägg att utgå till barn— pension i samtliga fall då änkepension ej utgår efter den avlidne. Tillägget, som före- slogs utgå med samma belopp oavsett barn- antalet, borde enligt pensionsförsäkrings-

kommittén delas lika mellan barnen. [ de allra flesta fall leder detta till att tillägget utgår till den avlidnes familj och fyller sam- ma funktion som änkepensionen i de fall det finns barn. Barnpensionstillägget är utformat så att för varje berättigad avliden utgår ett tillägg med 40 % av basbeloppet vilket sedan fördelas på de utgående barnpensionerna.

Det torde främst vara änklingar som skulle komma att få del av detta tillägg. Dessutom skulle det utgå till frånskild eller ogift för- älder om den andre föräldern dör och den efterlevande inte är berättigad till änkepen- sion.

I sitt remissvar på pensionsförsäkrings- kommitténs betänkande framhöll familje- politiska kommitte'n att arbetsmarknads- och utbildningspolitiken, särbeskattningen och expansionen av den samhälleliga barntill- synen otvivelaktigt kommer att medföra att tvåförsörjarfamiljen blir allt vanligare. För framtiden bör man kunna betrakta det som det vanliga levnadsmönstret i barnfamiljer att båda föräldrarna har förvärvsarbete och att de delar uppgiften att genom ekonomiska insatser svara för barnens vård och försörj- ning. Om den ena förälderns försörjnings- insats för barnen faller bort bör särskilt stöd utgå oberoende av orsaken. Men det är detta bortfall som bör kompenseras och inte ett eventuellt bortfall av den kvarvarande för- älderns ekonomiska insats på grund av att denne lämnar eller minskar sitt förvärvs- arbete.

Kommittén framhöll också att det är det- ta synsätt som präglar bidragsförskotten till barn till ogift och frånskild förälder. Änke- pensionen avviker däremot från mönstret. Det gör också den av pensionsförsäkrings- kommittén tänkta försörjarpensionen likaväl som det föreslagna barnpensionstillägget, vil- ket i realiteten främst skulle få karaktären av änklingspension.

Familjepolitiska kommittén accepterade pensionsförsäkringskommitténs bedömning att änkepensioneringen fortfarande fyller ett socialt behov. Samhällsutvecklingen och de ändrade familjemönstren leder emellertid till att skälen för att bibehålla änkepensionen

blir allt svagare i framtiden. Familjepolitiska kommittén ansåg sig inte beredd att förorda att man ytterligare bygger ut efterlevande— skyddet genom att införa en försörjar— eller änklingspension. Kommittén ansåg i stället att handlingslinjen för framtiden borde vara att gradvis reducera efterlevandeskyddets omfattning när det gäller efterlevande vuxna.

Det påpekades i remissvaret att en allmän utgångspunkt för familjepolitiska kommittén har varit att stödet till olika grupper ensam- stående föräldrar i princip bör vara lika stort oberoende av kön och oberoende av orsaken till att de är ensamstående.

Stödets storlek till olika grupper ensam- stående skulle om pensionsförsäkringskom- mitténs förslag genomfördes bli mycket olika. Det av pensionsförsäkringskommittén föreslagna barnpensionstillägget skulle även få sin tyngdpunkt i fåbarnsfamiljer. Familje- politiska kommittén framhöll att mångbarns- familjer, och speciellt enförälderfamiljer bland dessa, har lägre inkomster än familjer med få barn.

Politiska partier och arbetsmarknads- organisationer

Moderata samlingspartiet

Moderata samlingspartiets program antaget på partistämma och partiråd 1969.

Allmänt

I programmet betonas vikten av valfrihet för familjen. Föräldrarna skall bära huvudansva- ret för barnens uppfostran. Samhället skall underlätta för familjerna att fullgöra sina funktioner.

Prioritering mellan generella och selektiva stödåtgärder

I programmet sägs: ”Höjningar av det kon- tanta familjestödet bör främst koncentreras till familjer med små inkomster eller många barn.”

Barnbidrag och bostadstillägg

Dessa stödformer berörs inte i programmet.

Vårdbidrag

För att förvärvsarbetande föräldrar skall få möjlighet att välja den för barnen bästa vårdformen krävs rätt till avdrag vid beskatt— ningen för nödvändiga och styrkta barntill- synskostnader, maximerat till vad motsva- rande vård skulle kosta i samhällets regi. I rapporten nämns också möjligheten att ge låginkomstfamiljer direkt ekonomiskt stöd i stället för motsvarande stöd i form av dag- hemssubventioner.

Föräldrar som vårdar barn under 12 åri hemmet bör enligt partiet få tillgodoräkna sig ATP för den tid vården omfattar.

Familjepolitiken för barn i 16419-årsåldem

Hithörande problem berörs inte i program- met.

Folkpartiet

Folkpartiets program innehåller ändringar gjorda till och med 1969 års landsmöte. Ett nytt partiprogram är under utarbetande och utkommer under 1972.

Allmänt

De allmänna utgångspunkterna i programmet är att familjepolitiken skall bidra till gynn- samma ekonomiska förutsättningar för hem- livet. Samhället skall medverka till att bar- nen växer upp i god miljö. Daghem, försko- lor och fritidshem bör byggas ut så att alla barn, vilkas föräldrar så önskar, kan beredas plats.

Prioritering mellan generella och selektiva åtgärder

] centerpartiets och folkpartiets gemensam- ma partimotion till 1972 års riksdag (1972z467) framhölls att den utbyggnad av

bostadstilläggen som beslöts vid 1971 års riksdag stod i god överensstämmelse med partiernas jämlikhetsmålsättning.

Vårdnadsbidrag

I centerpartiets och folkpartiets gemensam- ma partimotion till 1972 års riksdag fram- hölls att samhället bör medverka till att ekonomiska förutsättningar skapas för för- äldrar att välja mellan hemarbete och för- värvsarbete utanför hemmet. Samhället bör ta särskild hänsyn till kostnaderna för vård av barn i de åldrar där regelbunden tillsyn är nödvändig. Partierna anser att ett vårdnads- bidrag i vart fall under ett inledningsskede bör utgå till barn under tre år. Samma be- lopp bör utgå till varje barn under denna ål- der. Föräldrarna skall själva få avgöra om bi- draget skall användas som ersättning till den av föräldrarna som i hemmet svarar för vård och tillsyn av barnen eller för att betala av- gift för barntillsyn ordnad på annat sätt.

Barnbidrag

I den ovan nämnda gemensamma partimotio- nen menar centerpartiet och folkpartiet att barnbidragen skall utgöra ett centralt inslag för att utjämna standarden mellan den som har barn och den som inte har barn. En höjning av barnbidragen bör ske. Man menar också att värdebeständigheten för bidragen skall tryggas genom någon form av indexreg- lering.

Bostadstillägg

I den gemensamma partimotionen framhåller folkpartiet och centerpartiet att det är ange- läget att de tröskeleffekter som uppstått på grund av bostadstilläggens utformning blir föremål för en snar utredning samt att stödet till dessa grupper efter hand görs mer kon- sumtionsneutralt.

Centerpartiet

Centerpartiet har i partiprogrammet från 1970 redovisat sina åsikter om familjepoli-

tik. Vissa gemensamma meningsyttringar från mittenpartierna har redovisats ovan un- der folkpartiet.

Allmänt

I programmet framhålls att föräldrarnas möj— lighet att välja mellan arbete i och utanför hemmet skall främjas genom arbetsmark- nadspolitiska åtgärder, utvecklingsarbete på hemarbetets område och obligatorisk under- visning i hemtekniska ämnen i skolan.

En Välplanerad bostadsmiljö med tillgång till boendeservice, gemensamhetsanlägg- ningar, utrymme för rekreation, lek och fri- tidssysselsättning är angelägen ur trivselsyn- punkt och bidrar till ökade valmöjligheter för föräldrarna.

Jämlikheten mellan män och kvinnor be- tonas i programmet. Det sägs bl. a. att män och kvinnor skall ha lika möjligheter på arbetsmarknaden och att könsrollsuppdel- ning i arbetslivet skall motverkas. För ökade valmöjligheter på arbetsmarknaden krävs inte endast vidareutbildning och omskolning, utan också tillgång till deltidsarbete för både kvinnor och män, daghemsplatser och annan service.

I programmet sägs vidare att grunden i samhällets utbildningssystem skall utgöras av obligatorisk förskola, som aktivt stimulerar barnen i deras utveckling. Behovet av barn- tillsyn skall tillgodoses genom en utbyggd barnstuge- och familjedaghemsverksamhet. Statsbidrag bör ges i en sådan utsträckning att en kvalitativt högvärdig verksamhet garanteras.

Prioritering mellan generella och selektiva åtgärder

I centerpartiets program berörs frågan om samhällets styrning av familjestödet till vissa grupper inte direkt, men under det bostads- politiska avsnittet konstateras att vissa grup- per — däribland barnfamiljer — på sociala och jämlikhetspolitiska skäl skall ges möjlig- heter att bo i goda bostäder. Det framhålls också att det samhälleliga grundskyddet skall vara sådant att alla behandlas lika.

Barnbidrag och bostadstillägg

Barnbidrag och bostadstillägg nämns inte direkt i programmet.

Vårdbidrag

I programmet sägs att vårdnadsbidrag bör utgå till familjer med barn i de lägre åldrar- na.

Övrigt I programmet betonas i övrigt bl.a. att samhället måste verksamt bidra till att en- samföräldrar och deras barn ges en med andra familjer likvärdig ekonomisk och so- cial ställning.

Vidare framhålls det att försäkringssyste- met skall vara så utformat att det tryggar även den som arbetar i hemmet.

Vänsterpartiet kommunisterna Barnb id rag

Vänsterpartiet kommunisterna har vid ett flertal tillfällen motionerat om en höjning av de allmänna barnbidragens belopp. Senast i en motion till 1972 års riksdag framhölls att de allmänna barnbidragen bör göras värde- beständiga genom någon form av indexregle- ring.

LO—SAP:s jämlikhetsprogram

Till den socialdemokratiska partikongressen 1969 lade en arbetsgrupp med representan- ter från LO och det socialdemokratiska par- tiet fram en rapport med titeln ”Jämlikhet” i vilken bl. a. ett familjepolitiskt avsnitt in- gick.

Allmänt

I rapporten nämns tre områden inom famil- jepolitiken där jämlikhetsaspekten enligt gruppen är viktig. Detta gäller reell likställig— het mellan män och kvinnor, jämställdhet mellan olika samlevnadsformer och utjäm-

nande levnadsvillkor mellan familjer med olika barnantal. Man betonar att familjen också måste anpassas efter de samhällsför- ändringar som sker. Medlen för en utjämning på de ovan nämnda punkterna får sökas på olika områden bl.a. inom utbildningen, ar- betsmarknaden, boendeområdet, familjelag- stiftning och socialförsäkring.

När det gäller den principiella inriktningen av politiken säger gruppen att ”starka skäl finns för att göra tvåförsörjarfamiljen norm- givande vid planeringen av långsiktiga för- ändringar inom socialförsäkringarna”. För- säkringsskyddet bör grundas på den egna inkomsten.

Prioritering mellan generella och selektiva stödåtgärder

Något allmänt uttalande om valet mellan generella och selektiva åtgärder görs inte i rapporten. Gruppen konstaterar emellertid att det på kort sikt är angeläget att stärka bostadstillägget och det studiesociala stödet. 1 övrigt betonas i rapporten nödvändigheten av olika former av samhällsservice till barn- familjerna, främst i fråga om barntillsyn.

Barnbidrag

Gruppen anser att barnbidragen liksom sjuk- penningen bör betraktas som en inkomstut- fyllnad. Vid en framtida reformering bör man överväga att behandla barnbidragen och sjukpenningen på samma sätt som själva inkomsten och alltså låta dem bli föremål för beskattning.

Bostadstillägg

I rapporten behandlas bostadstilläggen i huvudsak som en bostadssocial fråga. Det konstateras att det nya systemet har medfört avsevärda förbättringar för familjer med låga inkomster och flera barn. Man finner det angeläget att bidragsbeloppen och inkomst- gränserna höjs för att bättre nå barnfamiljer- na inom låglönegrupperna.

Vårdbidrag diskuteras inte i rapporten. Där- emot pekar gruppen på det barnstöd som finns vid beskattningen och understryker att detta stöd — framför allt de dyra förvärvsav- dragen — har omvänd effekt från inkomst- fördelningssynpunkt: stödet blir större ju större inkomsten är. Gruppen anser att dessa regler bör ses över och hela barnförsörjnings— problemet tas upp i ett sammanhang.

Familjepolitiken för barn i 16—19-årsåldern

Gruppen anser att bestämmelserna om åldersgränser bör rationaliseras. En ålders- gräns för vad man kallar grundstödet bör sättas vid den obligatoriska skolans slut, en annan åldersgräns bör dras vid slutet av gymnasieskoltiden.

Gruppen ser det som en angelägenhet redan på kort sikt att det studiesociala syste- met förbättras.

Övrigt

I fråga om sexmånadersledigheten vid barna- födande framhåller gruppen att inte enbart modern utan även fadern behöver ha kon- takt med barnet. Eftersom det blir allt van- ligare att föräldrar delar på tillsynen och fostran av barnen, blir det så småningom naturligt, att rätten till ledighet i och med ett barns födelse delas upp mellan föräld- rarna.

En samordning mellan barnpension och bidragsförskott bör enligt gruppen göras. Man bör eftersträva mer generella lösningar så att föräldrar som av olika skäl är ensam- stående får lika bidrag för sina barn. Det bör även gälla kortvarigt ensamstående, t. ex. när en av makarna omhändertagits för samhälls- vård eller nykterhetsvård.

Gruppen pekar också på förekomsten av barntillägg till olika förmåner (sjukpenning, utbildningsbidrag, studiemedel, etc.) och framhåller att dessa olika bidragsformer för barnens behov skulle behöva analyseras i fråga om storlek, enhetlighet och möjlig-

heterna att koncentrera alla förmåner till barnen.

Avslutningsvis pekar gruppen på önskvärd- heten av att utan individuell behovsprövning tillgodose kraven på rimlig minimistandard i första hand för barnen.

LO

LO:s råd för familjefrågor överlämnade 1969 en rapport till landssekretariatet ”Fackföre- ningsrörelsen och familjepolitiken” som se- dan behandlades av landssekretariatet under hösten 1969.

Allmänt

Den allmänna utgångspunkten i rapporten är jämlikhetssträvandena, och då i lika hög grad mellan klasser som mellan kön; ”jämlikhet är en överideologi som självklart måste ligga bakom åtgärder på alla nivåer i samhälls- livet”. Vidare betonas i rapporten den snab- ba föränderlighet som kännetecknar vårt samhälle, en föränderlighet som också starkt påverkar familjens situation. Beträffande de olika rollerna i samhället anser rådet att det måste finnas två roller, en yrkesroll och en familjeroll, men att dessa båda roller skall i lika mån fyllas av kvinnor och män. Den naturliga konsekvensen av det blir att man ser det som nödvändigt att åtgärder genom- förs för att öka kvinnans möjligheter till en yrkesroll. Man anser också att det skall finnas andra alternativ att fylla familjerollen än i den traditionella kärnfamiljen. Man kon- staterar att samhällets ansvar först och främst gäller barnen, de är utsatta för stora otrygghetsrisker och kan heller inte hävda sin rätt.

I rapporten betonas mycket kraftigt ökad samhällelig barntillsyn. Man anger siffran 120 000 platser (nu 37 000) som minimum i daghem år 1975. På sikt anser man också att en allmän förskola bör införas. Fritidshem- men bör byggas ut proportionsvis i samma takt som daghemmen.

Prioritering mellan generella och selektiva stödåtgärder

I rapporten heter det att: ”Målet för den fram-

tida familjepolitiken måste enligt vår mening alltjämt vara att utjämna standardskilhiader mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer. Med nuvarande stora skillnader även mellan barnfamiljer måste dock selektiva åtgärder prioriteras för att en utjämningseffekt snab- bare skall kunna uppnås."

Man anför även resursskälen för en sats- ning på selektiva åtgärder. Man betonar nöd- vändigheten av att åtgärder vidtas för att nå alla berättigade.

Barnbidrag

I rapporten påpekas att barnbidraget har nära samband med familjebeskattningen. Som ovan nämnts prioriterar rådet det selek- tiva familjestödet. I det sammanhanget diskuteras möjligheterna att inkomstgradera barnbidraget eller att beskatta det.

I rapporten diskuteras inga nivåer vare sig för barnbidraget i dess nuvarande utform- ning eller såsom ett inkomstgraderat eller beskattat bidrag.

Bostadstillägg

I rapporten ges bostadstilläggen hög priori- tet. Man ser sambandet med inkomst, barn- antal och bostadsstorlek som ett verksamt instrument för att nå en utjämningseffekt. Man konstaterar dock att de nu inte är tillräckliga för att nå de bostadssociala mål- sättningarna.

Vårdbidrag

Vårdbidrag nämns inte i rapporten. Däremot diskuteras moderskapsförsäkringen. När ar- betets art gör det omöjligt för en kvinna att fortsätta att arbeta under havandeskaps- perioden bör hon få sjukpenning för denna tid (tre månader) utan att det inkräktar på de 180 dagarna efter nedkomsten. Rätt till sex månaders ytterligare ledighet bör införas och

denna skall användas alternativt av hustrun eller mannen. Likaså bör mannen kunna an- vända de sista tre månaderna av de nuvarande sex månaderna och därvid också ha rätt till sjukpenning. Vid själva barnsbörden bör man- nen ha rätt till 14 dagars ledighet.

Övrigt

Bland övriga reformåtgärder som har anknyt- ning till familjepolitik och som nämns i rapporten kan nämnas att man kräver rätt till sjukpenning för vård av sjuka barn och en kraftig utbyggnad av samhällets vårdresurser på detta område.

Man anser att förmånerna vid bamsbörd också bör gälla vid adoption. Man diskuterar också de underhållsskyldiga ensamståendes situation och betonar att samhället inte får medverka till att förvärra de sociala risker den medför. Ett minimikrav är att det av uppbördsmyndigheterna tillämpade'existens- minimum inte understiger socialhjälpsnor- men.

TCO

En utredningsgrupp inom TCO:s kansli har utarbetat en familjepolitisk rapport kallad ”Familj och samhälle”. Efter remissbehand— ling i förbunden samt behandling iTCO-sty- relsen har rapporten antagits av TCO:s kon- gress i juni 1970 som allmänna riktlinjer för TCO:s fortsatta arbete i dessa frågor.

Allmänt

Barnets situation i familjen och i skolan med särskild tonvikt vid den sociala miljöns bety— delse för barnets utveckling är huvudtemat i rapportens första del. En obligatorisk försko— la för 5- och 6-åringar, en allmän sådan för 4-åringar föreslås för att alla barn skall få social träning, stimulans i sin utveckling samt möjligheter till en mer lika skolstart. Det betonas att ökade socialpolitiska insatser fordras för att utbildningspolitikens mål skall kunna förverkligas.

I rapportens senare del föreslås föränd-

ringar inom olika samhällsfält för att skapa en bättre anpassning mellan familj, arbetsliv och samhälle. Att båda makarna har möjlig- het till en kontinuerlig anknytning till ar- betsmarknaden ses som en grundförutsätt- ning för familjens valfrihet och trygghet. I sitt yttrande över rapporten till kongressen betonar TCO-styrelsen vikten av att samhäl- lets totala politik anpassas härefter. Styrel- sen betonar dock att då det gäller lagstift- ningen vissa övergångsregler kan bli nödvän- diga.

Prioritering mellan generella och selektiva stödåtgärder

Arbetsgruppen nämner att det de senaste åren skett en förskjutning mot socialpoli- tiska skäl i stället för rättviseskäl som moti- vering för stöd till barnfamiljerna. Familje- politiska kommittén gick — enligt arbets— gruppen — på den socialpolitiska linjen i sitt betänkande Barnbidrag och familjetillägg från 1967. TCO anförde i sitt remissvar till betänkandet att organisationen för sin del inte fann skäl att lämna rättviselinjen, men att det ändå fanns skäl för ett speciellt låg- inkomsttagarstöd. Detta borde knytas till bostaden. Arbetsgruppen har följt denna linje.

Vårdbidrag

Mot bakgrund av att man antar att de flesta familjer önskar att någon av föräldrar- na kan vara hemma åtminstone under det första året och att det är svårt att för närvarande prioritera barntillsynsutbyggna- den för de yngsta föreslår TCO ett särskilt ekonomiskt stöd under ett år i samband med det första barnets födelse. Begränsningen till det första barnet motiveras främst av resurs- skäl. Det första barnets födelse innebär i allmänhet den mest påtagliga standardsänk- ningen i familjens ekonomi. Det synes därför viktigare med ett kraftigt stöd till första barnet än att motsvarande resurser fördelas till alla under en viss ålder.

Tekniskt vill man lösa det så att man

under det första halvåret anknyter till den nuvarande moderskapsförsäkringen, men med den förändringen att båda föräldrarna skall ha rätt att uppbära tilläggssjukpenningen och härigenom också kunna byta av varandra. För dem som ej är sjukpenningklassplacerade föreslås en utvidgad hemmamakeförsäkring komma att gälla med förslagsvis ett dagsbe- lopp motsvarande det nu gällande inom den frivilliga hemmamakeförsäkringen, dvs. 15 kr./dag eller 450 kr./mån. Om tilläggssjuk- penningen ligger under denna nivå skall ock- så 15 kr./dag utgå.

För de senare 180 dagarna bör vårdstödet ej knytas till inkomstbortfallet utan utgå oberoende av om föräldrarna vårdar barnet själva eller ej. För att stödet skall fylla funktionen att ge en av föräldrarna möjlighet att vara hemma, är dock en lägre nivå än hemmamakebidraget ej tänkbar, dvs. 450 kr.

För de ensamstående föräldrarna förordar arbetsgruppen att under det första året sär- skilda åtgärder vidtas utöver de föreslagna bidragen. Det ekonomiska stödet bör för denna grupp ej begränsas till första barnet.

Arbetsgruppen påpekar att vid ett ev. införande av beskattning av sjukpenningen bör detta gälla även Vårdbidraget som då förutsätts bli föremål för en liknande upp- räkning som sjukpenningen.

Barnbidrag

Arbetsgruppen anser att barnbidraget bör återställas till det reella värde det hade 1965, dvs. 1040 kr. per den 1 januari 1969. Dessutom bör barnbidragen indexregleras.

Bostadstillägg

En översyn bör enligt arbetsgruppen göras över hur det nya bostadstilläggssystemet ut- fallit. Bl. a. påpekas de höga hyreskostnader- na i nyproduktionen i storstäderna som bl. a. drabbar de unga familjerna starkt. Gruppen anser att det därför finns skäl att särskilt undersöka ettbarnsfamiljernas bostadsekono- miska situation. Enförälderfamiljernas bo- stadssituation bör också ägnas speciell upp-

märksamhet. Gruppen ser bostadsstödet som en viktig faktor i kampen mot bostadssegre- gationen.

Familjepolitiken för barn i 16—19-årsåldern

Arbetsgruppen har uppmärksammat de pro- blem som uppstår när barn när 16-årsåldern och då huvuddelen av samhällets barnstöd upphör — speciellt pekar man på enförälder- familjernas situation vid denna tidpunkt. I rapporten redovisas den snedrekrytering till gymnasiestudier som fortfarande är mycket framträdande och där ett samband med eko— nomiska faktorer sannolikt förekommer. Att studiehjälpens realvärde har urholkats och att en stark ökning av skuldsättningen på det gymnasiala stadiet har skett under senare år, anser arbetsgruppen vara mycket allvarligt. Det föreslås därför som första åtgärd att studiestödet återställs till 1964 års värde, för att sedan ytterligare förstärkas. Arbetsgrup- pen skriver härom bl. a. följande.

För de inkomstgrupper som blir föremål för särskilda familjepolitiska stödinsatser skall 16-årsgränsen innebära en avsevärt för- stärkt stödnivå, när barnen väljer fortsatt utbildning i gymnasieskolan eller motsvaran- de skolformer.

Stödet skall utformas så att det helt täcker studiekostnaden för barnen i familjer med låga familjeinkomster.

Ingen skall behöva skuldsätta sig för stu- dier på gymnasial nivå. I de fall en anknyt- ning till föräldraekonomin är omöjlig, måste särskilda stödinsatser tillskapas.

Arbetsgruppen anser att studiehjälpen bör ses som ett familjepolitiskt stöd.

Övrigt

Arbetsgruppen anser det väsentligt att bi- dragsförskotten höjs. Vid barns sjukdom bör enligt gruppen sjukpenning utgå för vård av barnet. Arbetsgruppen anser dock att antalet dagar per förälder för sådan vård bör sättas mycket lågt, i princip bara tills en barnvår- darinna träder i funktion. Det skulle bl. a. innebära att fäderna kom att utnyttja en sådan förmån.

Inom Sveriges akademikers centralorganisa— tion har en arbetsgrupp för familjefrågor år 1967 utarbetat en promemoria angående ”SACO och familjefrågorna”.

Allmänt

1 promemorian framhålls att båda parterna i ett äktenskap måste ha möjlighet att ägna sig åt förvärvsarbete. Att genomföra en sådan ordning innebär fördelar för såväl individ som samhälle. En ökad förvärvsfrekvens bland gifta kvinnor leder också till en ökad produktion och därmed till ett ökat välstånd isamhället.

[ promemorian konstateras bl.a. vidare att de kvinnliga akademikerna har en betyd- ligt högre förvärvsfrekvens än övriga kvinnor. SACO menar att det är angeläget att ytter- ligare öka de kvinnliga akademikernas för- värvsfrekvens, eftersom en procentuell höj- ning av deras förvärvsfrekvens har ett större samhällsekonomiskt värde än en lika stor höjning för motsvarande antal kvinnor med mindre utbildning.

1 promemorian trycks också hårt på nöd- vändigheten av en utbyggnad av samhällets barntillsynsresurser.

Barnbidrag, bostadstillägg, vårdbidrag etc.

Promemorian går inte in på den närmare utformningen av olika familjepolitiska stöd- former.

Övrigt

1 promemorian betonas nödvändigheten av att problemet med omhändertagandet av sju- ka och handikappade barn uppmärksammas. Kommunala barnvårdarinnor anges som en möjlighet att lösa problemet.

7. Samhällsekonomiska konsekvenser

Inledning

Enligt direktiven för familjepolitiska kom- mittén bör de sakkunniga utforma sina för- slag ”utifrån en realistisk bedömning av nationalproduktens ökning och den privata konsumtionens ökningstakt. Verkningarna av en förskjutning till barnfamiljernas favör bör således redovisas till sina konsekvenser för övriga medborgargrupper inom ramen för det totala utrymmet”.

Kommittén har som underlag för sina bedömningar av den framtida ekonomiska utvecklingen tagit del av 1970 års långtids- utrednings huvudrapport Svensk ekonomi 1971—1975 med utblick mot 1990 (SOU 1970:71). Remissinstansernas och rege- ringens syn på de långsiktiga tillväxt- och av- vägningsproblemen har redovisats ikomplet- teringspropositionen våren 1971 (prop. 1971:115, FiU 1971130). Detta bakgrunds- material sammanfattas i korthet på s. 183— 189. Kommittén har inte ansett sig böra gå in på de bedömningar av olika slag som ligger bakom dessa kalkyler. Vissa kompletterande beräkningar har dock utförts.

Det ekonomiska familjestödet har till syf- te att åstadkomma större jämlikhet imate- riella förhållanden mellan barnfamiljer och övriga befolkningsgrupper samt mellan barn- familjer inbördes med barn i olika antal och åldrar. Som mått på den materiella standard- en används här de olika befolkningsgrupper- nas privata konsumtion. Kommittén är med- veten om att man på detta sätt endast

ofullständigt kan återspegla människornas levnadsvillkor. Med i beräkningen borde ock- så tagits de olika former av offentlig kon- sumtion som samhället tillhandahåller med- borgarna i fonn av utbildning, sjukvård, so- cialvård osv. Någon undersökning över de offentliga konsumtionstjänsternas fördelning på olika befolkningsgrupper föreligger dock inte. Det bör också påpekas att i begreppet privat konsumtion registreras endast värdet av de varor och tjänster som köps och säljs på olika marknader. Däremot ingår inte kon- sumtion av sådan produktiv verksamhet som utförs utanför marknadshushållningen, t. ex. olika sysselsättningar i hemmen såsom mat- lagning, städning och barnpassning. I de fall en hemarbetande kvinnas övergång till för- värvslivet medför att en del av hennes hemar- bete ersätts med utifrån köpta tjänster resul- terar detta i en motsvarande ökning av deni nationalräkenskaperna registrerade privata konsumtionen. Denna statistiskt redovisade ökning är givetvis skenbar men vållar knap- past några större olägenheter för den ekono— miska analysen så länge fördelningen av den tid som ägnas förvärvsarbete resp. arbe- te i hemmet totalt sett är oförändrad från år till år. Om däremot det ökade förvärvsarbe- tet bland gifta kvinnor åtföljs av mindre in- satser i hemmet, vilka i stället ersätts med att man köper färdiglagad mat, anlitar tvättin- rättningar, lämnar barnen till daghem osv. uppstår en effekt som kan ge en skev bild av konsumtionsstandardens förändringar.

För att söka bedöma vilka förändringar i barnfamiljernas konsumtionsförrnåga som kan förutses inträffa under 70-talet jämfört med andra befolkningsgrupper har särskilda beräkningar utförts inom kommittén. Beräk- ningarna utgår från den kartläggning av hus- hållens konsumtion av olika varor och tjänst- er samt om olikheterna i detta hänseende mellan olika grupper av hushåll som utförts inom statistiska centralbyrån (Hushållsbud- getundersökningen 1969, SCB:s statistiska meddelande P 19719). Genom hushållsbud- getundersökningen har detaljerad informa- tion erhållits om bl. a. barnfamiljernas lev- nadsnivå. Detta material har presenterats 1 kap. 4. I föreliggande kapitel, s. 189, läm- nas vissa uppgifter om den totala privata konsumtionen för befolkningsgrupperna ål- derspensionärer samt övrig befolkning upp- delad på barnfamiljer och icke-barnfamiljer. Denna konsumtionsfördelning skrivs sedan fram till 1980. Avsnittet Konsumtionsfördel- ningen 1970—1980 avser härvid att belysa utvecklingsdragen vid oförändrad politik, dvs. den konsumtionsfördelning som följer av befolkningens strukturförändringar och av de inkomstförändringar som kan för- utses utan några nya åtgärder från statsmakt- ernas sida. I avsnittet Familjestödets effekter beräknas effekterna på konsumtionsfördel- ningen av ett utökat ekonomiskt stöd åt barnfamiljerna och i ett annat avsnitt de samhällsekonomiska effekter av ökat dag- hemsbyggande. Kalkylresultaten samman- fattas på s. 196.

To talresursernas tillväxt Arbetskraft

Av grundläggande betydelse för tillväxten av produktionskapaciteten är tillgången på ar- betskraft. Beräkningarna om arbetskraftens förutsedda utveckling måste emellertid base— ras på en rad antaganden, vilka i många fall har stora osäkerhetsmarginaler.

Till grund för långtidsutredningens arbets- kraftskalkyl har legat en befolkningsfram— skrivning som gjorts inom statistiska central-

byrån (statistiska meddelanden Be 197022). I denna projektion har fruktsamheten inom varje åldersklass förutsatts vara konstant un- der de kommande årtiondena och ligga på en lägre nivå än den som iakttogs under period- en 1961—1965. Man har vidare räknat med en successivt fallande dödlighet för män under 40 år och för kvinnor under 90 år. För personer i åldrar över de nämnda har där- emot dödligheten antagits ligga kvar på nu- varande nivå. Vidare har i befolkningsprojek- tionen kalkylerats med ett årligt invandrings- överskott om 20 000 personer.

Med de förutsättningar som här angetts kommer Sveriges totala folkmängd att öka med ca 250000 personer (O,6% per år) 1970—1975 och med 220 000 personer (0,5 % per år) 1975—1980. Samtidigt kom- mer betydande omstruktureringar i befolk- ningen att successivt äga rum. Mest utrnärk- ande blir därvid att de äldre åldersgrupperna ökar i snabb takt medan antalet personer i arbetsför ålder tillväxer endast mycket svagt.

Hur antalet personer i arbetskraften för- ändras bestäms förutom av demografiska för— ändringar av utvecklingen av de relativa ar- betskraftstalen (den andel av det totala anta- let personer i en viss befolkningsgrupp som befinner sig i arbetskraften). Ilångtidsutred- ningens kalkyl har arbetskraftstalen genom- gående antagits förändras i en långsammare takt under prognosperioden än under den närmast föregående S-årsperioden. Andelen studerande antas fortsätta att öka, om än i avsaktande takt, och i motsvarande grad minskar inte ungdomarnas relativa arbets- kraftstal lika snabbt som tidigare. För män- nens del har man speciellt under senare år kunnat observera en tämligen kraftig minsk- ning av de relativa arbetskraftstalen för dem som är över 50 år. Minskningen har nu antagits bli något svagare. För de ej gifta kvinnorna bestäms antalet personer i arbets- kraften i huvudsak av befolkningsutveckling- en, då förändringarna av de relativa arbets- kraftstalen förutsatts bli måttliga.

Då enligt långtidsutredningen praktiskt ta- get hela arbetskraftstillskottet fram till 1980 beräknas bestå av gifta kvinnor, blir utveck-

lingen för dem av speciellt intresse. Också för familjepolitiken är förändringarna i de gifta kvinnornas sysselsättningsstatus av mycket stor betydelse. Av arbetskraftsunder- sökningarna framgår att de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet har fortsatt att öka under den senare delen av 60-talet. Ökningstakten i antal procentenheter har bedömts vara av ungefär samma storleksordning som under den första delen av 60-talet. Däremot har den effekt som denna ökning inneburit i relation till totalantalet gifta kvinnor i ar- betskraften blivit något svagare. Även om det är svårt att göra exakta jämförelser har det dock med relativt stor säkerhet kunnat fastslås att utvecklingen 1960-1965 skiljt sig från utvecklingen 1965—1970 på en väsent— lig punkt. Under den förra perioden ökade förvärvsverksamheten för de yngre gifta kvinnorna mycket svagt, medan ökningen under den senare perioden var betydande. Tendensen återfinns klarast för gifta kvinnor med barn i åldern 0—6 år. Det är således småbarnsmammorna som i snabbt ökande utsträckning sökt sig ut på arbetsmarknaden. Enligt arbetskraftsundersökningarna hösten 1966 och 1969 utgjorde dessa kvinnor drygt hälften av den totala ökningen — ca 100 000 personer — av antalet gifta kvinnor i arbets- kraften.

De antaganden som i långtidsutredningen gjorts för den framtida utvecklingen innebär för hela gruppen gifta kvinnor under 35 år att andelen som är i arbetskraften stiger från f. ri. ca 55 % till 65 % 1980. Av kvinnorna i åldern 35—54 år var 1970 genomsnittligt ca 60% i arbetskraften och denna andel har

antagits stiga till ca 70 % år 1980. En kalkyl har också gjorts för småbarnsmödrarnas del. Av de gifta mödrarna med barn i åldern 0—6 år befann sig 1970 ca 45 % i arbetskraften. Förutsatt att barntillsynsmöjligheterna kan ordnas på tillfredsställande sätt har denna andel antagits stiga till 55 % 1980. Om barn- tillsynsbehovet för de mödrar som arbetar minst halvtid, dvs. 20 timmar och mer per vecka, till 50 % skall täckas genom daghem, innebär denna kalkyl att det erfordras 115 000 daghemsplatser 1975 och 130000 år 1980.

Den beräknade utvecklingen av antalet gifta kvinnor i arbetskraften innebär att de ökar med nästan 130000 personer 1970— 1975. Då samtidigt antalet män i arbetskraft- en förutsatts minska svagt och antalet ej gifta kvinnor kraftigt, skulle den totala ök- ningen av arbetskraften begränsas till ca 90 000 personer. En lika stor ökning har förutsatts för 1975—1980, varvid en svagare uppgång för gifta kvinnor kompenseras av viss ökning av antalet män i arbetskraften och en svagare minskning av antalet ej gifta kvinnor. Långtidsutredningens kalkyl för an- talet personer iarbetskraften sarnmanfattasi tabell 121.

Det är inte realistiskt att räkna med att hela arbetskraften kan vara sysselsatt. Äveni mycket goda konjunkturlägen måste man räkna med en viss arbetslöshet av bl. a. om- ställningskaraktär. I långtidsutredningens be- räkningar har kalkylmässigt införts den ge- nomsnittliga arbetslöshetsnivå som enligt ar- betskraftsundersökningarna rådde 1964— 1969. Detta ger arbetslöshetstal på 1,6 % för

Tabell [2] Antalet personeri arbetskraften enligt långtidsutredningens kalkyler.

Förändring i antal Förändring i % per år

1965—1970 1970—1975 1975—1980 1965— 1970— 1975- 1970 1975 1980 Mån -—10 900 — 4 200 11 200 —O,1 0,0 0,1 Gifta kvinnor 150 300 128 300 94 700 3,5 2,6 1,7 Ej gifta kvinnor —13 300 —33 900 —15 500 —O,5 —1,2 —0,6 126 000 90 300 90 400 0,7 0,5 0,5

männen, 1,7% för de gifta kvinnorna och 2,5 % för de ej gifta kvinnorna. Då arbetslös- heten inte förutsatts förändras ökar antalet sysselsatta i samma takt som hela arbetskraf- ten. Totalantalet sysselsatta skulle därmed öka från 3,8 miljoner 1970 till 3,9 miljoner 1975 och 4,0 miljoner 1980.

Vid beräkningen av arbetsvolymen måste avdrag också göras för frånvaron från arbe- tet. De relativa frånvarotalen har ökat för alla de tre befolkningsgrupperna. Trend- mässigt har männens och de ej gifta kvinnor- nas frånvaro ökat med ca 1,1 procentenheter och de gifta kvinnornas med drygt 2 pro— centenheter, beräknat per en femårsperiod. I långtidsutredningens prognos har dock kal- kylerats med en långsammare ökningstakt, 0,7 för män och ej gifta kvinnor samt 1 procentenhet för gifta kvinnor.

När det gäller utvecklingen av antalet är- betstimmar spelar självfallet den lagstadgade arbetstiden en central roll. Eftersom det föreligger ett beslut om sänkning av denna från 42,5 timmar per vecka till 40 timmar innan utgången av 1973 kan medelarbetstid- en förutses sjunka kraftigt under de närmas- te åren. Det kan nämnas att medelarbetstid- en 1969 var i genomsnitt 43,5 timmar per vecka för män, 30,1 timmar för gifta kvinnor och 37,1 timmar för ej gifta kvinnor. Den andel av männen som registreras som deltids- arbetande har under senare år ökat märkbart. Trots detta ligger männens medelarbetstid högt, vilket bl. a. beror på övertidsarbete och på företagarnas högre medelarbetstid. Även bland ej gifta kvinnor har deltidsarbetet ökat relativt kraftigt. För gifta kvinnor däremot tycks en viss stabilisering ha inträffat. Vid be- räkningen av den framtida medelarbetstiden har förutsatts att andelen deltidsarbetande män och ej gifta kvinnor fortsätter att öka, medan förändringen för gifta kvinnor blir mycketliten.

Slutresultatet för utvecklingen av arbets- kraftstillgången blir att arbetsvolymen mätt i timmar beräknats minska mellan 1970 och 1975 i ungefär samma takt som mellan 1965 och 1970, eller med 0,8 % per år. För tiden efter 1975 antas i långtidsutredningen att

arbetstidsförkortningen fortsätter i någon form. I beräkningarna har kalkylmässigt an— tagits att denna förkortning till sin storlek motsvarar införandet av en extra semester- vecka. Naturligtvis kan en fortsatt arbetstids- förkortning lika väl ske genom att veckoar- betstiden sänks. Minskningen i arbetsvolym- en i timmar skulle då bli 0,4 % per år, dvs. en mindre nedgång än den som beräknats för 70-talets första hälft.

I sina yttranden har en del remissinstanser tagit upp frågan om de outnyttjade arbets- kraftsreserverna och möjligheterna att tillva- rata dessa. Därvid har ifrågasatts om det inte med hjälp av vidgade samhällsinsatser är möjligt att reducera den dolda arbetslöshe- ten snabbare än som förutsatts i långtidsut- redningens kalkyl. Vikten av sådana åtgärder har betonats med hänsyn både till den snabbare tillväxt som därigenom skulle upp- nås och till att förvärvsarbete har ett själv- ständigt värde som den viktigaste vägen för den enskildes självförverkligande.

Det kan nämnas att antalet personer i yrkesverksam ålder som inte ingår i arbets- kraften enligt arbetskraftsundersökningarnas definition 1970 uppgick till något mer än 1 miljon om de studerande frånräknas. Av dessa utgjorde de gifta kvinnorna drygt 700 000. Det är också till de gifta kvinnorna som diskussionen om en dold arbetslöshet främst har koncentrerats. I långtidsutred- ningens prognos har räknats med att ytter- ligare 130 000 gifta kvinnor utanför arbets- kraften kommer ut på arbetsmarknaden fram till 1975 och ytterligare närmare 100 000 mellan 1975 och 1980.

Den förutsatta ökade förvärvsverksamhe- ten bland de gifta kvinnorna kräver enligt långtidsutredningens bedömning kraftigt ökade samhällsinsatser. I den reviderade finansplanen för 1971 betonas också vikten av att sådana samhällsinsatser kommer till stånd. Det påpekas vidare att osäkerheten kring beräkningen av arbetskraftstillgången är stor och att det är möjligt att antalet gifta kvinnor på arbetsmarknaden kan öka snab- bare än vad som angetts i långtidsutredning- ens prognos. Föredragande statsrådet finner

det dock vara tveksamt att tillskottet fram till 1975 kan bli väsentligt större med tanke på de hinder som föreligger. De största problemen i detta hänseende torde hänga samman med den regionala obalansen i fråga om arbetstillfällen och arbetskraftsutbud.

Produktivitet och produktionskapacitet

Som framgått förutses arbetskraftsresurserna minska under 70-talet. En central fråga för bedömningen av den kommande utveckling- en blir i vilken utsträckning denna minskning på arbetskraftssidan kan vägas upp av att produktiviteten växer snabbare. Produktiviteten har under 60-talet inom flertalet sektorer uppvisat starka stegringar. Sålunda steg produktionsvolymen per arbe- tad timme inom industrin och skogsbruket med genomsnittligt 7 a 8 % per år och inom jordbniket med 6 år 7 % per år. Produktivi- tetsutvecklingen har också varit stabil och relativt oberoende av konjunktur- och ar- betsmarknadsförhållanden. Den fortsatta ut- vecklingen har i långtidsutredningen be- dömts med hjälp av planmaterial och särskil- da beräkningar. Frågan har främst varit om den snabba stegringstakten under 60-talet kan väntas bestå även under det frarnför- liggande decenniet. Överväganden och ex- pertbedömningar har gett till resultat att produktivitetsutvecklingen i flertalet sekto- rer bedömts ligga på samma höga nivå som under 60-talet. Utredningen betonar dock att för detta krävs att en rad bakomliggande förutsättningar realiseras. Sålunda krävs en fortsatt snabb kapitalbildning som successivt ökar mängden kapital per arbetstimme. En väsentlig betingelse för den snabba produkti-

vitetsstegringen under speciellt den senare hälften av 60-talet anser utredningen vidare har varit den ökade takten i det svenska näringslivets strukturomvandling. Företag har lagts ned i ökad omfattning och fusioner har lett till omfattande omorganisationer av produktionen. Utredningens kalkyl förut- sätter en fortsatt snabb strukturomvandling och ställer starka krav på en fortsatt utbygg- nad av samhällsinsatserna på närings-, ar- betsmarknads- och utbildningspolitikens om- råden.

Även om produktiviteten inom de olika sektorerna bedömts ligga helt eller mycket nära den trendmässiga utvecklingen under 60-talet, motverkas produktivitetsutveckling- en för hela ekonomin av en successivt ändrad näringsgrenssammansättning med ökat inslag av privat och offentlig tjänsteproduktion. Detta medför att tillväxten i den totala produktiviteten skulle bli ca en halv procent- enhet lägre under den framförliggande perio- den än under 60-talet. I den reviderade finansplanen för 1971 bedöms det vara gynnsamt om den trendmässiga ökning av produktiviteten som långtidsutredningen kal- kylerat med kan förverkligas. Prognosen an- ses dock kunna tjäna som en rimlig utgångs- punkt för den långsiktiga ekonomisk-poli- tiska planeringen.

De av långtidsutredningen beräknade ar- betskrafts- och produktivitetsförändringarna har gett som resultat att bruttonationalpro- dukten skulle stiga med genomsnittligt 3,8 % per år 1970—1975, dvs. i stort sett lika snabbt som under sista hälften av 60-talet. För senare hälften av 70-talet tyder kalkyler- na på en snabbare produktionsökning, 4,3 % per år. Detta sammanhänger med att arbets-

Tabell 122 Arbetskrafts- och produktivitetsförändringar beräknade av 1970 års långtidsut- redning. Procent per år.

1965—1970 1970—1975 1975—1980 Arbetskraft i timmar —O,9 0,8 —0,4 BNP per arbetstimme 5,2 4,9 5,0 BNP från produktionssidan 4,3 4,1 4,6 BNP från användningssidan 3,9 3,8 4,3 186 SOU 1972:34

kraftsutvecklingen då bedömts bli något gynnsammare. Utredningens produktionskal- kyl sammanfattasi tabell 122 (förändringari procent per år).

Det bör påpekas att beräkningarna av bruttonationalproduktens tillväxt har gjorts från produktionssidan, dvs. genom att sum- mera tillväxten i de olika produktionssektor- erna. Den följande diskussionen om avväg- ningsfrågor utgår emellertid från uppskatt- ningar av bruttonationalprodukten mätt från användningssidan. Denna sista metod ger en något lägre produktionsökning.

Som framgått vilar långtidsutredningens kalkyl avseende den framtida resurstillväxten på en rad antaganden vilkas realism är svår att bedöma. Det faller också utanför kom- mitténs kompetens att på denna punkt ta upp en utförligare diskussion. Kommittén har därför i enlighet med uttalanden i den reviderade finansplanen för 1971 utgått från ovan refererade kalkyl.

Från kommitténs synpunkt är förändring- arna i de gifta kvinnornas sysselsättningssta- tus av stor betydelse. Att döma av flertalet remissyttranden är också osäkerheten stor rörande utvecklingen av antalet gifta kvinnor i arbetskraften. Kommittén vill här starkt understryka vikten av att betingelser skapas för att underlätta de gifta kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Denna fråga har många andra aspekter vid sidan av samhällsekono- min. Beträffande den ekonomiska kalkylen torde det räcka med påpekandet att ifall de drygt 100 000 gifta kvinnor som enligt lång- tidsutredningen förutsatts inträda i förvärvs- livet 1970—1975 i stället avstod från för- värvsarbete så skulle den totala produktions- ökningen under samma period bli uppskatt- ningsvis ca 2 procentenheter lägre.

En sådan utveckling synes emellertid i dagens läge sakna aktualitet. Tillströmningen av kvinnor till arbetsmarknaden har under 1971 varit större än vad långtidsutredningen räknat med. Antalet gifta kvinnor i arbets- kraften ökade från tredje kvartalet 1970 till tredje kvartalet 1971 med ca 30 000. Också för ej gifta kvinnor _ för vilka i kalkylen hade förutsatts en minskning — noterades

under samma tid en ökning med 10 000. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser huruvida denna utveckling kan väntas fort- sätta eller om den får tolkas som ett engångs- lyft bl. a. som följd av skattereformen. Skulle emellertid tendensen bestå även under de kommande åren bör arbetskraftskalkylen re- videras upp. Om det årliga tillskottet av gifta kvinnor på arbetsmarknaden blir 30 000 i stäl- let för 20 000 enligt utredningen, bör den to- tala produktionens ökning vid i övrigt oför- ändrade antaganden bli ca 1 procentenhet större 1970—1975 än enligt utredningens kal- kyl. Den genomsnittliga årliga produktions- stegringen skulle då bli 4,0% i stället för 3,8 %.

Utrymmet för den privata konsumtionens ök- ning

Långtidsutredningen diskuterar också utför- ligt hur den växande produktionen kan kom- ma att fördelas på olika användningsområ- den. Det konstateras att resurserna alltid framstår som knappa i förhållande till de anspråk för konsumtion och investering som ställs från stat, kommun, företag och enskil- da personer. Fördelningen av resurserna mås- te bestämmas av den ekonomiska politiken i enlighet med dess mål.

Kommittén har i sina kalkyler utgått från den resursfördelning som angetts i långtids- utredningens beräkningar. Enligt dessa be- räkningar skulle den privata konsumtionen kunna öka med genomsnittligt 3,3 % per år 1970—1975. Det bör härvid noteras att en- ligt nu föreliggande beräkningar minskade den privata konsumtionen 1970—1971 med 0,2 % i volym medan man för 1972 förutser en ökning på ca 4 %. För åren 1970—1972 erhålls således en genomsnittlig årlig ökning om 1,8 % per är, vilken vid första påseende klart synes understiga den ökningstakt som kalkylerats med i långtidsutredningen. Den- na kalkyl avsåg emellertid den genomsnittli- ga utvecklingstakten för hela perioden 1970—1975 med starka variationer i tillväxt- betingelserna de olika åren till följd av för- kortningen av arbetstiden. I preliminär natio—

nalbudget för 1972 har långtidsutredningens kalkyl för åren 1970—1972 rekonstruerats med beaktande av att arbetstidsförkort- ningen, som nu sker, koncentreras till åren 1970—1972. Rekonstruktionen visar att den privata konsumtionens ökningstakt 1970— 1972 skulle behövt uppgå till i genomsnitt 1,5 % per år för att helt överensstämma med långtidsutredningens beräkningar. En jämfö- relse mellan den rekonstruerade prognosen och de föreliggande beräkningarna visar således relativt stor överensstämmelse. Sam- ma gäller flera andra efterfrågekomponenter. Bruttonationalproduktens tillväxt samt of- fentlig konsumtion och investeringar be? räknas visserligen ha utvecklats långsammare än vad som antagits i långtidsutredningen. Det är emellertid ännu för tidigt att med säkerhet fastslå huruvida dessa avvikelser beror helt på konjunkturutvecklingen eller om nya moment i tillväxtbetingelserna gjort sig gällande.

Också för perioden 1975—1980 utgår kommittén från långtidsutredningens beräk- ningar, vilka för denna period är mycket summariska. Det får först erinras om att totalproduktionen under denna period be- dömts växa med 4,3 % per år, dvs. något snabbare än 1970—1975. Förutsatt att ba- lans i de utrikes betalningarna uppnåtts före 1975 skulle exporten under sista hälften av 70-talet kunna tillväxa i en något lugnare

takt. Samtidigt förutses investeringarna 1975—1980 öka i en ej obetydligt högre takt än 1970—1975, delvis som en följd av att bostadsinvesteringarna bedömts åter öka. Den offentliga konsumtionsökningen har i denna kalkyl relativt godtyckligt anslagits till 4,5 % per år, vilket leder till att den privata konsumtionen beräknats kunna tillväxa nå- got snabbare än under 1970—1975, eller med genomsnittligt 4,1 % per år. Långtidsut- redningens kalkyler för resursfördelning och tillväxt 1970—1980 sammanfattas i tabell 123 i vilken också den beräknade utvecklingen 1970—1972 och en rekonstruktion av lång- tidsutredningens kalkyl för dessa år medta- gits.

Skulle emellertid produktionsutvecklingen avvika från den kalkylerade måste också produktionens användningssida revideras. I avsnittet Totalresursernas tillväxt diskutera- des effekten av att antalet gifta kvinnor på arbetsmarknaden ökar snabbare (30 000 per år) än vad som förutsatts i långtidsutredning- en (20000 per år). Hur det därav följande produktionstillskottet kan tänkas bli förde- lat på olika användningsområden är dock svårare att ange. Som ett extremt exempel kan nämnas det fallet att det ytterligare produktionstillskottet helt skulle disponeras för privat konsumtion. Denna skulle i så fall öka med 3,7 % per år 1970-1975. En sådan resursfördelning är dock inte realistisk. Bl. a.

Tabell 123 Resursfördelning och tillväxt 1970—1980 enligt långtidsutredningen m. m.

Milj.kr. Volymförändring, % per år 1970 1970— 1970—1972 1975— 1975 1980 Enligt rekon- Enligt nu struktionen föreliggan— av långtids— de beräk- utredningens ningar kalkyler Bruttonationalprodukt 168 900 3,8 2,3 2,0 4,3 Privat konsumtion 91 500 3,3 1,5 1,8 4,1 Offentlig konsumtion 36 300 4,5 5,1 3,6 4,5 Bruttoinvestering 37 200 3,5 4,2 2,3 5,4 Import 36 250 6,2 4,0 1,3 6,7 Export 35 150 7,3 5,5 5,0 6,5 188 SOU 1972:34

ställer den ökade arbetsstyrkan krav på en utbyggnad av produktionskapitalet. Ett rim- ligare antagande synes därför vara att utgå från samma relation mellan produktionens och den privata konsumtionens ökning som i långtidsutredningens kalkyl. Den privata konsumtionens ökningstakt skulle då höjas till 3,5 % per år 1970—1975.

Konsum tionsfördelningen 1969 och 19 70

De beräkningar som inom kommittén utförts beträffande den privata konsumtionens för- delning 1970—1980 avser de tre befolknings- kategorierna ålderspensionärer samt övrig be- folkning uppdelad på barnfamiljer och icke- barnfamiljer. Som utgångspunkt för analysen av vilka förändringar i dessa gruppers kon- sumtion som kan förutses under 70-talet måste först konsumtionsfördelningen i ut- gångsläget kartläggas. Detta har blivit möjligt genom att resultatet av statistiska centralby- råns hushållsbudgetundersökning för 1969 nu föreligger. I denna undersökning lämnas bl.a. information om fördelningen av den privata konsumtionen på olika typer av hus- håll.

Enligt hushållsbudgetundersökningen upp- gick den totala privata konsumtionen 1969 till 73 169 milj.kr. I nationalräkenskaperna anges motsvarande tal till 84850 milj. kr. Avvikelsen (13,8 %) måste ses mot bakgrund av de fel som alltid är häftade vid en urvalsundersökning av denna typ. Det har också på några punkter kunnat konstateras betydande avvikelser gentemot beräkningar från annat håll. Detta gäller t. ex. konsum- tionen av alkohol och tobaksvaror, där hus- hållens bokföring gett avsevärt lägre siffror än enligt på andra sätt gjorda uppskattning- ar. Så länge felaktigheterna i konsumtionens nivåskattningar inte är lokaliserade till vissa speciella hushållstyper kan denna avvikelse betraktas vara av mindre betydelse för de fortsatta beräkningarna. Någon information om systematiska fel i skattningar av de olika hushållstypernas konsumtion föreligger inte.

Hushållsbudgetundersökningens redovis— ning avser olika hushållstyper som definie-

rats som den grupp personer som har gemen- sam bostad och äter minst ett huvudmål per dag tillsammans. De åldersmässiga uppdel- ningarna har gjorts efter hushållsförestånda- rens ålder. I nedanstående tablå anges kon- sumtionsfördelningen 1969 för de redovisa- de huvudgrupperna (konsumtion i milj.kr.).

Ensamstående utan barn 11 167 därav: under 67 år 8 654

över 67 år 2 513

Ensamstående med barn 1 348 Gifta och samboende utan barn 27 140 därav: hushållsföreståndare

under 67 år 22 693 67 år och över 4 447

Gifta och samboende med barn 29 836 Övriga hushåll 3 678

Totalt 73 169

Enligt denna redovisning skulle den sam- manlagda privata konsumtionen i hushåll med barn ha uppgått till mellan 31 och 35 miljarder kr. (”övriga hushåll” är här ej uppdelade efter förekomsten av barn). Nå- gon möjlighet att bestämma ålderspensionär- ernas konsumtion ger inte denna samman- ställning eftersom pensionärer kan ingå i alla typer av hushåll utom de ensamstående utan barn där de särredovisats.

Den uppdelning på ålderspensionärer, barnfamiljer och icke-barnfamiljer som görs i fortsättningen bygger på en rad approxima- tioner. Beräkningarna har gått ut på att först bestämma konsumtionen 1969 för hushåll med resp. utan barn och sedan föra över andra hushållsmedlemmar som är 67 år och äldre och inte är hushållsföreståndare eller maka/ make i barnfamilj till en särskild pensionärs grupp. Då syftet med den följande analysen i första hand är att söka belysa barnfamiljernas situation gentemot andra grupper har det an- setts som rimligt att till barnfamiljer alltid räk- na hushållsföreståndaren och dess maka/make oavsett deras ålder.

Beräkningarna har utförts genom att kom- binera den ovan angivna konsumtionsfördel- ningen med uppgifter i hushållsbudgetunder- sökningen avseende hushåll där hushållsföre- ståndaren är under 66 år och där barnfarnilj- er med två vuxna särredovisas. Också de uppskattningar av ålderspensionärernas kon-

sumtion som lämnas i det nästföljande av- snittet Konsumtionsfördelningen 1970— 1980 har utnyttjats. Den procentuella kon- sumtionsfördelning som på det viset erhållits för 1969 har sedan antagits gälla även 1970 års privata konsumtion enligt nationalräken- skaperna.

Den sålunda beräknade konsumtionsför- delningen för 1970 framgår av följande tablå.

Milj.kr. Andel i% Ålderspensionärer 9 200 10,1 Barnfamiljer 43 350 47,4 Icke-barnfamiljer 38 950 42,5 Totalt 91 500 100,0

Konsum tionsfördelningen 19 70—1 980

Såsom tidigare nämnts angavs i långtidsut- redningens grundkalkyl den privata konsum- tionens genomsnittliga ökningstakt 1970— 1975 till 3,3 % per år. För senare hälften av 70-talet räknade utredningen med att ett något större utrymme skulle föreligga för den privata konsumtionen. I utredningens summariska kalkyl för 1975—1980 antogs den årliga ökningstakten för privat konsum- tion bli 4,1 %. Den följande kalkylen över konsumtionsfördelningen utgår från ovan- nämnda ökningstal. Osäkerheten kring lång- tidsutredningens kalkyler är givetvis betyd- ande. Syftet med föreliggande avsnitt är dock inte att mäta konsumtionens absoluta nivå för olika befolkningskategorier utan att för- söka belysa vilka förändringar i konsum- tionsfördelningen som kan förutses under olika antaganden. I en sådan undersökning koncentreras huvudintresset mera kring skill- naderna i utvecklingstakten för de olika be- folkningskategorierna. Med denna intressein- riktning ter sig följaktligen osäkerheten be- träffande den totala privata konsumtionens framtida ökningstakt som mindre besväran- de.

Om den privata konsumtionen växer på det sätt som indikerats i långtidsutredning- ens kalkyler, är därmed inte givet att alla delar av befolkningskollektivet kan bli del- aktiga i konsumtionsökningen i lika stor

utsträckning. Långtidsutredningens tal är ge- nomsnittsmått för alla grupper i samhället. I verkligheten fördelar sig konsumtionsökning- arna efter en lång skala från minskningar till väsentligt större ökningar än genomsnittet, allt efter gruppernas inkomstförändringar och konsumtionsbenägenhet. Ändras in- komstfördelningen så att någon grupp kan öka sin standard i en snabbare takt, så inskränks samtidigt de övriga gruppernas ut- rymme.

I vilken utsträckning en befolkningsgrupp kan få del i de ökande konsumtionsmöjlighe- terna beror huvudsakligen på dess inkomster från olika förvärvskällor och på flödet av transfereringar via den offentliga sektorn. Omfattningen och utvecklingen av dessa transfereringar är av avgörande betydelse för de individer som av åldersskäl eller hälsoskäl utträtt från arbetsmarknaden. Men också för barnfamiljernas disponibla inkomster och därmed deras konsumtionsmöjligheter spelar transfereringarna en betydande roll.

Ålderspensionärer

Pensionärernas totala inkomster består till ungefär 80 % av olika pensioner såsom folk- pension, kommunalt bostadstillägg, tilläggs- pension, statliga och kommunala tjänstepen- sioner samt olika andra pensioner. Om det beaktas att skattebelastningen på folkpen- sionen — vilken för många ålderspensionärer är den dominerande inkomsten — är mycket låg, kommer pensionen att utgöra betydligt mycket mer än 80% av den disponibla in- komsten. Det kan nämnas att för 4/5 av pensionärerna utgör enbart folkpensionsför- månerna 85 % av deras totala inkomster. Utvecklingen av folkpensioner har antagits följa den tillväxttakt som anges i utredning- en Pensionstillskott m.m. (SOU 1968:21). Detta innebär att i folkpensionen ingår suc- cessivt ökande pensionstillskott till grupper utan eller med låg tilläggspension. Prognosen här skiljer sig från pensionsförsäkringskom- mitténs däri att korrigering skett för ändring- ar i antalet pensionärer. Vidare har hänsyn tagits till att förtida uttag av pension ingåri

utredningens siffror. Den genomsnittliga rea— la tillväxten av folkpensionsförmånerna har beräknats till 4,0 % per år för perioden 1970—1975 och till 2,7% per år 1975— 1980.

Kommunala bostadstillägg har antagits uppvisa samma reala tillväxttakt som under perioden 1955—1968. Under dessa år var det endast små fluktuationer i den årliga pro- centuella ökningen per capita. Den genom- snittliga årliga reala tillväxten har antagits bli 6,3 % 1970—1975 och 6,1 % 1975—1980.

Beräkningen av ATP-utbetalningarna följ- er prognosen i pensionsförsäkringskom- mitténs ovan nämnda utredning, vilket inne- bär årliga reala ökningar på omkring 23 % 1970—1975 och ca 15 % 1975—1980.

Utvecklingen av andra pensioner har upp- skattats med ledning av olika undersökningar och tidigare trender. Sammantaget har dessa pensioner under hela 70-talet antagits till— växa med 4,9 % per år. Även för pensionärer- nas andra inkomster har beräkningarna fått byggas på schablonmässiga antaganden. Det kan nämnas att beträffande pensionärernas inkomst av anställning antagits en fortsatt nedgång i ålderspensionärernas förvärvsinten- sitet som dock motvägs av tillväxten av denna befolkningskategori. Inkomsten från anställning har därför förutsatts öka i unge- fär samma takt som en antagen reallöneut- veckling om 3 % per år. Kapitalinkomsternas reala ökning har antagits bli 4 % per år.

Sammantaget skulle ålderspensionärernas totala inkomster enligt gjorda kalkyler öka

med genomsnittligt 5,6 % per år 1970—1975 och med 5,0% per år 1975—1980. Ålders- pensionärernas totala skatt har beräknats öka med 5,7 % resp 5,2 % per år. För dispo- nibla inkomster har erhållits en årlig öknings- takt om genomsnittligt 5,5 % resp. 5,0 % un- der de bägge hälfterna av 70-talet. Då netto- sparandet antagits vara noll, dvs. nysparande och förbrukning av tidigare uppbyggda fi- nansiella resurser förutsätts ta ut varandra, representerar ovan givna tal också ökningen av ålderspensionärernas privata konsumtion. [ den mån sparande förekommer inom kol- lektivet, ger detta i första hand upphov till en skillnad mellan disponibel inkomst och konsumtion. Men om pensionärernas spar- kvot är oförändrad över tiden påverkas inte den relativa utvecklingen av pensionärernas reala konsumtion.

Nya beräkningar rörande pensionerna på- går inom riksförsäkringsverket men är ännu inte avslutade.

Fördelning av konsumtionsutrymmet mellan pensionärer och övrig befolkning

Förutsatt att den totala privata konsumtio- nen kan växa med 3,3 % per år 1970—1975 och med 4,1 % per år 1975—1980 samt att ålderspensionärerna under samma tid kom- mer att öka sin konsumtion med 5,5 resp. 5,0 % per år har det utrymme beräknats som återstår för övriga gruppers konsumtionsök- ning. Beräkningen framgår av tabell 124.

Beräkningarna har alltså gjorts med

Tabell 124 Fördelning av konsumtionsutrymmet mellan pensionärer och övrig befolkning.

Procent per år. Milj.kr. Förändring i% per år 1970 1975 1980 1970— 1975— 1975 1980 Total privat konsumtion 91500 107 650 131650 3,3 4,1 minus pensionärer- nas konsumtion 9 200 12 000 15 300 5,5 5,0 återstår för övri- ga grupper 82 300 95 650 116 350 3,1 4,0 SOU 1972:34 191

hänsynstagande till redan beslutade förstärk- ningar av pensionerna, som sträcker sig till den 1 juli 1978. I kommitténs uppdrag ingår inte att ta ställning till behovet av framtida standardförbättringar för pensionärerna.

Eftersom antalet ålderspensionärer beräk- nats öka 2,2 resp. 2,0 % per år medan övrig befolkning tillväxer med endast 0,4 resp. 0,3 % per år skulle konsumtionen per capita utvecklas enligt följande (förändringar i procent per år).

1970—1975 1975—1980 Pensionärer 3,3 3,0 Övrig befolkning 2,7 3,7

Som framgått förutses befolkningen under 67 år kunna öka sin konsumtionsstandard per invånare avsevärt snabbare 1975—1980 än 1970—1975. Den årliga ökningstakten 1975—1980 blir också större än vad som beräknats för pensionärerna medan det mot— satta förhållandet förutses gälla under 70- talets första hälft.

Konsumtionsfördelning mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer

Ålderspensionärernas konsumtion har beräk— nats utifrån en framskrivning av deras in— komster. En liknande framskrivning för övrig befolkning med uppdelning på barnfamiljer och icke-barnfamiljer har inte kunnat göras. Den ansats som här valts för att belysa konsumtionsutvecklingen för dessa grupper förutsätter endast att den totala inkomst- bildningen blir sådan att den möjliggör en konsumtionsutveckling för befolkningen un- der 67 år i enlighet med tidigare redovisade kalkyl.

Förutsätter man att de sammanräknade nettoinkomsterna och transfereringarna ut- vecklas så att standardökningen blir enhetlig för alla personer under 67 år, såväl vuxna som barn, skulle givetvis inga förskjutningar i per capita konsumtion inträffa mellan med- lemmar i barnfamiljer och icke-barnfamiljer. De båda gruppernas totala konsumtion skul- le i så fall enbart bestämmas av de befolk- ningsmässiga förändringarna. Enligt en inom statistiska centralbyrån utförd beräkning av familjestrukturen 1970, 1975 och 1980 för- utses antalet personer tillhörande barnfamilj- er under 70-talet växa med 0,8 å 0,9 % per år. Antalet personer tillhörande icke-barn- familjer skulle däremot minska med 0,2 år 0,3 % per år. Konsumtionsutvecklingen för de båda grupperna framgår av tabell 125 (för- ändringar i procent per år).

En i stort sett liknande konsumtionsut- veckling erhålls om man i stället antar att farniljeinkomsten ökar i samma takt i såväl barnfamiljer som icke-barnfamiljer. Detta beror på att för de båda familjetyperna har antalet familjer och antalet familjemedlem- mar beräknats förändras ungefär parallellt.

Exemplet ovan förutsätter en likformig utveckling av den sammanlagda nettoinkom- sten i de bägge grupperna. Vid en likformig inkomstutveckling i övrigt inom barnfamiljer och icke-barnfamiljer bör således också de familjepolitiska transfereringarna följa den allmänna standardutvecklingen. Blir inte det- ta fallet försämras barnfamiljernas situation i förhållande till icke-barnfamiljer. Enligt den konstruktion som här använts utgår man från en given real konsumtionsökning och förutsätter att inkomstbildningen anpassas till det reala utrymmet. Om nu stödet till barnfamiljerna skulle öka långsammare kom-

Tabell 125 Konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer. Procent per år.

Totalt Per capita

1970—1975 1975—1980 1970—1975 1975—1980 Barnfamiljer 3,6 4,5 2,7 3,7 Icke-barnfamiljer 2,4 3,5 2,7 3,7

Totalt Per capita

1970—1975 1975—1980 1970—1975 1975—1980 Barnfamiljer 3,6 4,4 2,7 3,6 Icke—barnfamiljer 2,4 3,6 2,7 3,8

mer enligt förutsättningen de andra inkomst- erna att kunna öka i snabbare takt vilket gynnar icke-barnfamiljer.

I följande räkneexempel förutsätts att de familjepolitiska transfereringarna i förrn av allmänna barnbidrag, bostadstillägg och bi- dragsförskott m.m. (sammanlagt ca 3,6 mil- jarder kr.) utvecklas endast i takt med anta- let barn (ingen standardförbättring äger rum). I övrigt förutsätts en likfonnad in- komstbildning per capita i de båda familje- typerna. Vidare har hänsyn tagits till att ett allt större antal mödrar förutses ta förvärvs- arbete.

Oförändrad standard på transfereringarna skulle, som framgått, leda till en relativ eftersläpning i barnfamiljernas ekonomi i förhållande till icke-barnfamiljernas. En så- dan utveckling motvägs dock genom att av tillskottet gifta kvinnor på arbetsmarknaden 75 % antagits tillhöra barnfamiljer. Familje- inkomstens ökning blir därmed större i barn- familjer än i icke-barnfamiljer. Denna kon-

sumtionsfördelning kan sägas utgöra en prog— nos för utvecklingen vid oförändrad politik och används i de följande avsnitten under benämningen antagen utveckling som ut- gångspunkt för kalkylen om familjestödets effekter.

Konsumtionsfördelningen framgår av ta- bell 126 (förändringar i procent per år).

Familjestödets effekter

Antag att man med en familjepolitisk stödåt- gärd vill förbättra barnfamiljernas materiella standard. Då den totala privata konsumtion- en inte antas få öka snabbare än vad som förutsatts i långtidsutredningen och pensio- närernas konsumtion förutsätts vara given, måste icke-bamfamiljernas konsumtion redu- ceras med samma belopp som man önskar öka barnfamiljernas. Såvida inte hushållens sparande förändras kraftigt måste denna reduktion åstadkommas genom en indrag- ning av köpkraft, dvs. genom en höjning av

Tabell 127 Förändring av konsumtionsutrymmet (milj. kr.) till följd av en inkomstöverföring till barnfamiljerna på 100 milj. kr. finansierad genom indirekt beskattning.

Barnfa- Icke-barn- Ålders- Totalt miljer familjer pensio- närer

Transfereringsökning till barnfamiljerna + 100 + 100 Skattehöjning för att finan- siera transfereringar — 47 — 42 — 11 — 100 Kompensation till pensio- närerna + 11 + 11 Ytterligare skattehöjning för att kompensera pensio- närerna -— 6 — 5 0 — ll Ändring av konsumtions- utrymmet + 47 — 47 0 0 SOU 1972:34 193

Om man väljer att dra in köpkraft genom en höjning av den indirekta beskattningen, kommer den av skattehöjningen följande prisstegringen att drabba alla grupper. Efter— som folkpensionärerna i princip automatiskt kompenseras för prishöjningar måste i så fall höjningen av skatten vara så stor, att reduce- ringen av icke-barnfamiljers konsumtion mot- svarar summan av den konsumtionsförändring som följer av kompensationen till folkpensio- närerna och förstärkningen av familjestödet.

I tabell 127 anges först effekterna på konsumtionsutrymmet av en med indirekt beskattning finansierad inkomstöverföring till barnfamiljerna på 100 milj.kr. (föränd- ringar i milj.kr.). Schematiskt beaktas här en- dast ålderspensionärernas folkpensioner.

Av tabellen framgår att för att finansiera en inkomstöverföring till barnfamiljerna på 100 milj. kr. erfordras en indirekt skattehöj- ning på totalt 111 milj. kr. På grund av att skattehöjningen drabbar också barnfamiljerna återstår av inkomstöverföringen på 100 milj. kr. till ökat konsumtionsutrymme ca 47 milj. kr. Icke-barnfamiljernas konsum- tionsutrymme sänks med samma belopp.

För att illustrera effekterna på könsum- tionsfördelningen av en sådan inkomstöver- föring har ett exempel konstruerats utifrån den i föregående avsnitt antagna könsum- tionsutvecklingen. Härmed tas dock inte ställning till realismen i denna utveckling utan syftet är enbart att studera hur en familjepolitisk stödåtgärd kan väntas påverka konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer. Förutsättningen är att stödet till barnfamiljerna höjs med (brutto) 500 milj. kr. per S-årsperiöd. Den erforderli- ga höjningen av de indirekta skatterna skulle

uppgå till 550 milj. kr. per 5-årsperiod. Kön- sumtionsfördelningen framgår av tabell 128.

Beräkningen visar att konsumtionsutrym— met påverkas endast i ringa grad eftersom den genomsnittliga årliga konsumtionsök- ning som möjliggörs av inkomstöverföringen utgör endast ca 1/8% av barnfamiljernas totala konsumtion.

Samhällsekonomiska effekter av ökat daghemsbyggande

I det följande undersöks effekterna av att det familjepolitiska stödet sätts in i form av ökat daghemsbyggande. Bristen på daghems- platser utgör ett avgörande hinder för många småbarnsmödrar att ta förvärvsarbete. Större tillgång på daghemsplatser skulle då leda till att allt fler barnfamiljer kan förbättra sin ekonomiska situation genom att båda föräldrarna förvärvsarbetar. Den följande genomgången tar endast upp de ekonomiska aspekterna av ett ökat daghems- byggande.

Vi antar att den ökade satsningen på daghemmen uppgår till en årskostnad på 500 milj. kr. vid utgången av en 5-årsperiöd. Driftkostnaden för en daghemsplats har an- tagits uppgå till ca 11 000 kr./år (inkl. av- skrivning av investeringen). För 500 milj. kr. skulle man således erhålla 45 000 dag- hemsplatser. De mödrar som kommer att ta de nya tillsynsplatserna i anspråk beräknas ha i genimsnitt 1,2 barn i förskoleåldern. Om vi räknar med 20 % överinskrivning på daghem— met innebär detta att varje daghemsplats skul- le ge möjlighet för en kvinna att förvärvsar- beta. Det är emellertid inte realistiskt att räk— na med att alla de 45 000 kvinnor som får sin barntillsyn ordnad på daghemmen utgör ett

Tabell 128 Konsumtionsfördelning för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer. Procent per år.

Totalt Per capita

1970—1975 1975—1980 1970—1975 1975—1980 Barnfamiljer 3,7 4,5 2,8 3,7 Icke-barnfamiljer 2,3 3,5 2,6 3,7 194 SOU 1972:34

nytillskött på arbetsmarknaden. En del måste antas redan nu förvärvsarbeta med barntillsy- nen ordnad på ett annat sätt. Någon säker be- dömning av hur stor denna andel kommer att vara kan inte göras. Kalkylmässigt antas i det följande att 45 000 nya platser möjliggör för 35 000 hemmavarande kvinnor att söka för- värvsarbete. Vidare antas att huvudparten av dessa kvinnor kommer att förvärvsarbeta på heltid.

Utgående från långtidsutredningens kalkyl- er om arbetskraftsvolymens och produktivi- tetens förändringar beräknas detta tillskott till arbetsstyrkan leda till en total produk- tionsökning med 0,8 procentenheter möt- svarande ca 1 400 milj. kr. De på arbetsmark- naden inträdande kvinnorna har härvid getts samma produktivitet som i genomsnitt gäller för hela arbetsstyrkan. Produktionstillskottet per nytillkommen kvinna uppgår enligt denna kalkyl till ca 40 000 kr.

Dessa 1 400 milj. kr. avser produktionsvär- det till marknadspris. Produktionsresultatet kan i princip återföras på insatser av produk- tionsfaktorerna arbetskraft och realkapital. Våra kunskaper om sambanden mellan olika produktionsfaktorer och totalresultatet är emellertid relativt bristfälliga. Därför är det också svårt att uppskatta vilka investeringar i form av maskiner och byggnader som erford- ras i samband med att 35 000 kvinnor inträder på arbetsmarknaden. Utgående från långtids- utredningens kalkyler antas här att ca 300 milj. kr. utgör ersättningen till kapitalinsats och driftöverskött. Ytterligare ca 250 milj. kr. utgår till olika indirekta arbetskraftskostna- der (arbetsgivaravgifter för framtida pensions- ändamål etc.). Då återstående 850 milj. kr. ut- gör bruttölönen för arbetskraften (i genom- snitt närrnare 24 300 kr. per kvinna).

Årsköstnaden för 45 000 daghemsplatser antogs uppgå till 500 milj. kr. I nationalrä- kenskaperna registreras detta belopp som ökad offentlig konsumtion medan resterande 350 milj. kr. skulle kunna användas för pri- vata konsumtionsändamål. Detta belopp sva- rar mot närmare 0,4 % av den totala privata konsumtionen.

Effekten på konsumtionsfördelningen

mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer blir avhängig av hur daghemskostnaderna finansieras. Teoretiskt kan man här tänka sig en mångfald alternativ. Det följande räkne- exemplet utgår från nu gällande förhållan- den. Vi utgår från att ca 30 % (150 milj.kr.) av daghemsköstnaderna finansieras med av- gifter. Andelen är f.n. ca 25 % och den antagna ökningen har föranletts av förutsed- da inkomststegringar och redan beslutade avgiftshöjningar. Resterande 70 % (350 milj. kr.) skulle då finansieras med skattemedel.

Statens och kommunernas inkomster be- räknas öka med ca 300 milj.kr. genom direkt inkomstskatt på hushållens ökade förvärvsin- komster. Vidare beräknas ca 70 milj. kr. in- flyta genom indirekt skatt på den höjda konsumtionsvolymen. Slutligen torde en del utgifter för olika socialpolitiska bidrag bort- falla till följd av att 35 000 barnfamiljer nu får ökade förvärvsinkomster. Denna utgifts- minskning har här uppskattats till ca 30 milj.kr.

Sammanlagt skulle statens och kommu- nemas inkomster enligt ovanstående öka med 520 milj.kr. (150+ 300+ 70), vartill kommer en utgiftsminskning på 30 milj.kr. Den ökade satsningen på daghem beräknades medföra offentliga kostnader på 500 milj.kr. Denna satsning skulle således kunna finansie- ras utan att skatte- eller avgiftshöjningar måste tillgripas.

För barnfamiljerna blir resultatet att av en inkomstökning på 850 milj.kr. avgår 150 milj. kr. via daghemsavgifter, 300 milj. kr. via direkt inkomstskatt och 70 milj. kr. via indirekt skatt på höjd konsumtion. Dess- utom har bidrag på 30 milj. kr. antagits bort- falla. Nettoeffekten blir en inkomstökning på 300 milj. kr. (850—150—300—70—30), vilken kan användas för privata konsumtionsända- mål.

Konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer och icke-barnfamiljer enligt detta räkne- exempel framgår av tabell 129 (procentuella förändringar per år).

Här har ökningen av barnfamiljernas kön- sumtionsutrymme till följd av ökat daghems- byggande fördelats lika på alla barnfamiljer.

Tabell 129 Konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer. Procent per år.

Totalt Per capita

1970—1975 1975—1980 1970—1975 1975—1980 Barnfamiljer 3,7 4,5 2,8 3,7 Icke-barnfamiljer 2,4 3,6 2,7 3,8

För de familjer som får del av de nytillkom- mande daghemsplatserna blir konsumtions- ökningen betydligt större än den angivna ge- nomsnittsökningen.

Det kan förtjäna beaktas att den här beräknade inkomstökningen inom barn- familjerna till viss mån torde rymma poster som skulle kunna betecknas som ”kostnader för intäkternas förvärvande”. Bakgrunden är att den ökning av nationalprodukten som kan hänföras till att flera gifta kvinnor än förr deltar i förvärvslivet inte helt och hållet utgör något nettotillskott. Dessa kvinnor har i hemmen utfört sysselsättningar som i egentlig mening varit inkomstskapande även

om de formellt inte räknats in i nationalpro- dukten.

Sammanfattning av kalkylresultat

För att belysa effekterna av en familjepoli- tisk stödåtgärd har först konsumtionsutveck- lingen för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer undersökts under förutsättning av en oföränd- rad politik. Uppgifterna under rubriken ”an- tagen utveckling” anger således den beräkna- de konsumtionsutvecklingen då inga nya stöd- åtgärder vidtas.

Därefter har ett räkneexempel konstru- erats som visar den beräknade konsumtions-

Tabell 130 Antagen konsumtionsutveckling för befolkningen under 67 år samt utvecklingen dels efter en inkomstöverföring till barnfamiljerna med 500 milj.kr. per 5-årsperiod, dels efter en ökad satsning på daghemmen för 500 milj.kr. per 5-årsperiod

Konsumtion, milj.kr. Procentuell förändring 1970 1975 1980 Totalt för perioden Per år 1970— 1975— 1970— 1975— 1975 1980 1975 1980

Antagen utveckling utan reform Barnfamiljer 43 350 51 700 64 000 19,3 23,8 3,6 4,4 Icke-barnfamiljer 38 950 43 950 52 350 12,8 19,1 2,4 3,6

Totalt 82 300 95 650 116 350 16,2 21,6 3,1 4,0 Alt. 1 Utveckling efter inkomstöverföring Barnfamiljer 43 350 51 950 64 500 19,8 24,3 3,7 4,5 Icke-barnfamiljer 38 950 43 700 51 850 12,2 18,6 2,3 3,5

Totalt 82 300 95 650 116 350 16,2 21,6 3,1 4,0 Alt. 2 Utveckling efter ökat daghemsbyggande Barnfamiljer 43 350 52 000 64 600 20,0 24,3 3,7 4,5 Icke-barnfamiljer 38 950 43 950 52 350 12,8 19,1 2,4 3,6

Totalt 82 300 95 950 116 950 16,6 21,9 3,1 4,0

utvecklingen efter en inkomstöverföring till barnfamiljerna på 500 milj.kr. per S-års- period. Detta stöd antas bli finansierat med höjd indirekt beskattning. Slutligen har ett annat exempel konstruerats för att belysa konsumtionsutvecklingen vid ökad tillgång på daghemsplatser. Kostnadsökningen för denna satsning har också satts till 500 milj. kr. per 5-årsperiod. I detta fall har det familjepolitiska stödet formen av en ökning av barnfamiljernas förvärvsinkomster. Den beräknade konsumtionsutvecklingen enligt dessa alternativa kalkyler anges i tabell 130. I tabell 131 jämförs effekterna av nämnda stödåtgärder. Siffrorna i denna tabell anger skillnaden i de båda familjetypernas beräkna- de konsumtion i förhållande till antagen utveckling vid oförändrad politik. Det fram- går att en inkomstöverföring till barnfamilj- erna på 500 milj.kr. per 5-årsperiod höjer deras konsumtionsmöjligheter med ca 250 milj. kr. medan icke-barnfamiljer får se sin konsumtionsstandard sänkt med samma be— lopp. Utslaget på alla familjemedlemmar skulle konsumtionen per individ bli endast 75 kr. större 1975 och 150 kr. större 1980 än utan denna inkomstöverföring. För icke- barnfamiljer skulle konsumtionen per individ minska med ungefär samma belopp. Exemplet med ökat daghemsbyggande skiljer sig från ovanstående främst därigenom att utrymmet för den totala konsumtionen blir större tack vare ökad sysselsättning och produktion. Detta tillskott kan — vid de antaganden som gjorts i exemplet — använ- das helt för att höja barnfamiljernas könsum- tionsivå. Icke-barnfamiljernas konsumtions- utveckling påverkas inte i detta fall. Barn- familjernas konsumtionsförmåga har beräk- nats öka obetydligt snabbare än när stödet gavs formen av en direkt inkomstöverföring. Det bör slutligen understrykas att kalkyl- er av detta slag med nödvändighet måste bygga på en rad summariska antaganden vars realism inte här kunnat diskuteras. Speciellt gäller detta exemplet om ökat daghemsbygg— ande. I det fallet tillkommer också kompli- kationen att kvinnornas arbete i det egna hemmet inte registreras i produktionsstati-

stiken. Detta förhållande medför bl.a. att om barnpassningen flyttas över från det egna hemmet till daghemmen så registreras detta som en produktionsökning (av de 35 000 kvinnor som i exemplet förutsatts kunna träda in på arbetsmarknaden torde uppskatt- ningsvis 1 000 sysselsättas på daghemmen). En del av den registrerade produktionsök- ningen går till offentlig konsumtion (500 milj.kr. i exemplet); en ökning som för sig själv inte helt kan tas som uttryck för en verklig standardförbättring. Trots påtagliga brister torde de presenterade exemplen dock belysa storleksordningen av konsumtionsför- delningens förändringar till följd av familje- politiska stödåtgärder.

Tabell 131 Effekterna av dels en inkomst- överföring till barnfamiljerna på 500 milj.kr. per 5-årsperiod, dels en ökad satsning på daghemmen för 500 milj.kr. per S-årsperiod. Förändringar i förhållande till antagen kon- sumtionsutveckling

1975 1980 Total privat konsumtion, milj.kr. Effekten av inkomst- överföring Barnfamiljer + 250 + 500 Icke-barnfamiljer » — 250 — 500 Totalt 0 0 Effekten av ökat dag- hemsbyggande Barnfamiljer + 300 + 600 Icke-barnfamiljer 0 0 Totalt + 300 + 600 Konsumtion per familie- medlem, kr. Effekten av inkomstöver- föring Barnfamiljer + 75 + 150 Icke-barnfamiljer — 75 — 150 Totalt 0 0 Effekten av ökat daghems- byggande Barnfamiljer + 100 + 150 Icke-barnfamiljer O 0 Totalt + 100 + 150

8. Allmänna överväganden

1. Bakgrund

Familjepolitiska kommittén har i uppdrag att pröva den inbördes avvägningen av olika familjepolitiska åtgärder med hänsyn bl.a. till den olika bärkraften hos olika familje- typer. Uppdraget avser kontantstödet till barnfamiljerna medan servicefrågorna läm- nats utanför.

I direktiven anges att familjepolitiken bör differentieras så att stödet sätter in när och där behovet är störst. Som riktmärke anges att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan barn utan även mellan barn- familjer inbördes som har barn i olika antal och åldrar. Frågan om införande av ett vård- bidrag — avseende kostnader för barntillsyn — skall prövas.

År 1967 lade kommittén fram ett be- tänkande rörande könsumtiönsstödet till barnfamiljerna. Därefter har kommittén bl. a. utarbetat förslag om jämställdhet mel- lan män och kvinnor i sjukförsäkringen. I det betänkande som nu läggs fram avser kommit- tén att slutredovisa sitt utredningsuppdrag.

Kommitténs första betänkande (SOU 196752, 5. 100 ff.) innehåller en återblick på familjepolitikens utveckling sedan 30-ta- let och en genomgång av de olika motivkret- sar som präglat det familjepolitiska reformar- betet. Kommittén konstaterar där att de befolkningspolitiska synpunkterna, som tidi- gare spelat stor roll, numera trätt tillbaka för rättvise- och valfrihetsmotiv. Familjepoliti- ken ses som ett led i en allmän socialpolitisk strävan att minska skillnaderna i levnadsstan-

dard mellan olika skeden i en människas liv. Familjepolitikens roll blir därvid att minska den standardnedpressning som förekomsten av barn oftast medför — en nedpressning av levnadsstandarden som blir särskilt kännbar för familjer i lägre inkomstlägen och för familjer med många barn. Familjepolitiken ses också ur aspekten att den bör medföra en rättvisare fördelning av barnkostnaderna i den meningen att hela den nu aktiva genera- tionen —— även de barnlösa — deltar i försörj- ningen av den unga generationen som senare i sin tur får försörja dem som nu är aktiva, när dessa lämnat förvärvslivet.

Det vidsträckta uppdrag som lämnats kommittén innebär en mängd avvägningar och prioriteringar. Kommittén skall bedöma och jämföra behovet av ekonomiskt stöd i olika familjesituationer och för olika familje- typer. ”Om barnkostnadernas fördelning" hette huvudbetänkandet från 1941 års be- folkningsutredning, det betänkande som led- de fram till 1947 års beslut att införa allmän- na barnbidrag. I huvudsak är det samma frågor som återigen står under debatt. Hur stora är barnkostnaderna i olika situationer, i vilken utsträckning kan och bör olika grup- per av barnfamiljer själva bära dessa kostna- der och i vilken omfattning är det rimligt att omfördela dessa kostnader på andra befolk- ningsgrupper?

Kommitténs allmänna utgångspunkt är att samhällets stöd bör medverka till en utjäm- ning genom att stödet i första hand förstärks för grupper av barnfamiljer som har det största behovet av ökat stöd eller i situatio- ner där stödbehovet är särskilt framträdande.

Från denna utgångspunkt skall vi i det följande diskutera situationen för olika grup- per av barnfamiljer — eller olika skeden under en barnfamiljs livscykel — för att pröva om och i så fall i vilken utsträckning barnstödet bör differentieras efter familjer- nas inkomst, antalet barn, föräldrarnas civil- stånd eller samboendeförhållanden, barnets ålder eller annat. Ett ökat stöd till de famil- jer som har svårast att själva klara barnkost- naderna är motiverat både för föräldrarnas och för barnets del. Barnens uppväxtmiljö är i hög grad beroende av föräldrarnas ekono- miska resurser.

I diskussionen har man ibland velat skilja mellan å ena sidan ”rättvisemotiv” som an- setts motivera en utjämning mellan barn- familjer och barnlösa, och å andra sidan ”socialpolitiska motiv” som ansetts tala för ett stöd till låginkomstgrupper. Som ett sär- skilt ”rättvisemotiv” anförs att samhället bör medverka till en utjämning mellan bamfamil- jer och icke-barnfamiljer i samma inkomst- läge oavsett hur högt det är. Detta betraktel- sesätt bottnar i föreställningen att det bör ske en horisontell transferering mellan in- komsttagare utan resp. med barn även exem— pelvis i 100 OOO-kronorsklassen. Andra me- nar att en vertikal transferering bör ske — även inom gruppen barnfamiljer — så att sådana familjer med lägre inkomster priorite- ras framför barnfamiljer i högre inkomstlä- gen. Att påstå att det ena betraktelsesättet är mer ”rättvist” än det andra är omöjligt.

Kommitténs bedömning att stödet i första hand bör ökas för de familjer som har det största behovet av ökat stöd är självfallet en politisk värdering. Sådana värderingar kom- mer också in vid bedömningen av vilka grup- per det är som i dag har det största behovet av ökat stöd. Om sedan dessa bedömningar skall anses vara grundade på ”rättvisemotiv” eller ”socialpolitiska motiv” är en etikette- ringsfråga av mindre intresse. Det finns ingen objektiv ”rättvisa” i avvägningar av detta slag.

Det sagda innebär inte att man kan stanna vid att ta ett ögonblicksfotö av barnfamiljer- nas situation i dag, varpå man föreslår ökade

bidrag till de grupper som har det sämst ställt. Det ekonomiska stödet till bamfamil- jerna kan inte bedömas isolerat från samhäl- lets utseende och utveckling i övrigt.

Samhällets utveckling medför att familjer- na ställer nya krav på det ekonomiska stö- dets utformning. Utvecklingen mot ökad jämställdhet mellan män och kvinnor i sam- hället och familjelivet, som bl. 3. gör att det blir allt mindre motiverat att i den sociala lagstiftningen utgå från en ”huvudförsörja- re” i familjen, är väl det mest slående exemp- let på sådana förändringar som påverkar förutsättningarna för familjestödet. Inom t.ex. sjukförsäkringen har konsekvenserna av denna förändring dragits efter förslag från familjepolitiska kommittén.

Valet mellan olika alternativ för ett ökat ekonomiskt stöd till barnfamiljerna har se- dan i sin tur följdverkningar för familjernas levnadsförhållanden och därigenom för den framtida samhällsutvecklingen. Vissa åtgär- der kan exempelvis stimulera utvecklingen mot ökad förvärvsverksamhet bland de gifta kvinnorna medan andra åtgärder tvärtom kan ha en bromsande effekt på denna ut- veckling. Vissa åtgärder kan bidra till en viss inkomstutjämning i samhället — vilket i sin tur får en mängd återverkningar på olika samhällsområden — medan andra alternativ kan vara neutrala från inkomstfördelnings- synpunkt eller t.o.m. vara av större värde för familjer i högre inkomstlägen. Vissa åt- gärder kan bidra till en mindre könsbunden fördelning av roller och arbetsuppgifter inom familjen medan andra tvärtom kan befästa det traditionella farniljemönstret.

Därför måste en diskussion om det ekono- miska stödet till barnfamiljerna föras mot bakgrund av den pågående samhällsutveck- lingen och under hänsynstagande till det ständiga växelspelet mellan familjepolitiken, familjernas levnadsmönster och samhällets utveckling.

Först skall emellertid några basuppgifter om barnfamiljerna lämnas.

Enligt den officiella befolkningsstatistiken fanns det vid 1971 års utgång ca 1 132 000 familjer med barn under 18 år. Följande

uppställning visar fördelningen på en- och tvåförälderfamiljer.

Ensamstående med barn 187 000 Makar med barn 945 000 Samtliga barnfamiljer 1 132 000

Uppgiften om antalet ensamstående med barn innefattar alla icke-gifta samt gifta ej samboende. Familjeundersökningen (se bi- laga 1) visar att drygt en tredjedel av de i denna mening ensamstående med barn sam- manbor med någon under äktenskapsliknan- de former. *

Det fanns vid samma tid i dessa familjer ca 2 miljoner barn under 18 år med följande fördelning efter ålder.

43 år 441 000 4—6 år 368 000 7—17 år 1186 000 Samtliga barn 1 995 000

Följande tablå visar barnfamiljerna förde- lade efter barnantal.

Antal barn Antal barn- familjer 1 521 000 2 422 000 3 142 000 4 eller flera 47 000 Samtliga 1 132 000 Följande tablå visar i vilken utsträckning Tvåförälderfamiljer Procent Ingen förälder förvärvsarbetade 2 En förälder förvärvsarbetade mindre än heltid, den andre inte 4 En förälder förvärvsarbetade heltid, den andre inte 39 Bägge föräldrarna förvärvs- arbetade mindre än heltid I En förälder förvärvsarbetade heltid, den andre mindre än heltid 37 Bägge föräldrarna förvärvs— arbetade heltid 17

100 Enförälderfamiljer Procent Föräldem förvärvsarbetade inte 16 Föräldem förvärvsarbetade mindre än heltid 30 Föräldem förvärvsarbetade heltid 54

100

föräldrarna förvärvsarbetade enligt familje- undersökningen. Till tvåförälderfamiljer har hänförts alla reellt samboende.

Samhällsutveckling och familjemönster

De förändringar som ägt rum i samhället under de senaste årtiondena har på många sätt återverkat på familjens ställning. Det finns inte plats för någon grundlig analys av samhällsförändringarna i detta sammanhang. Några större utvecklingslinjer i fråga om familjernas levnadsförhållanden har emeller- tid särskild betydelse som bakgrund för en diskussion om samhällets familjestöd.

Under tiden efter det andra världskriget — då efterfrågan på arbetskraft i regel har varit stor — har förvärvsverksamheten bland de gifta kvinnorna ökat starkt, vilket framgår av det material som redovisats i kap. 4. (se 5. 97).

Under senare år har ökningen av förvärvs- frekvensen varit särskilt markant i fråga om de yngre gifta mödrarna, till stor del kvinnor med barn i förskoleåldern. Enligt arbets- kraftsundersökningarna, fjärde kvartalet 1971, förvärvsarbetade ca 47 % av mödrarna med yngsta barnet under 3 år, 59% av mödrarna med yngsta barnet 3——6 år, 69 % av mödrarna med yngsta barnet 7— 10 är och 75 % av mödrarna med yngsta barnet 11—16 år. (Som förvärvsarbetande redovisas de som utfört åtminstone något förvärvsarbete i un- dersökningsveckan eller varit tillfälligt från— varande eller arbetslösa.)

Dessa uppgifter visar att det vanligaste familjemönstret numera inte är en gift man med hemmafru utan en familj där båda makarna normalt är förvärvsarbetande och där modern gör ett eller flera kortare eller längre avbrott i sin förvärvsverksamhet när barnen kommer. Denna förändring innebär visserligen inte alls att någon fullständig jäm- ställdhet uppnåtts mellan fadern och modern

1 Befolkningsstatistiken och familjeundersök- ningen hänför sig i viss mån till olika tidpunkter. Familjeundersökningen är dessutom en urvalsun- dersökning. Antalsuppgifter från dessa båda källor är därför inte helt jämförbara.

i fråga om förvärvsverksamhet och hemarbe- te. Avbrotten i förvärvsverksamheten när barnen kommer avser fortfarande idet stora flertalet fall endast modern. Närmare 55 % av de förvärvsarbetande gifta kvinnorna med barn under 17 år arbetar enligt arbetskrafts- undersökningen vanligen deltid.

Även vid heltidsarbete har kvinnorna ge- nomsnittligt lägre lön än männen. Familje— undersökningen tyder på att mannen genom- snittligt har nästan dubbelt så stor inkomst som hustrun i barnfamiljer där båda föräld- rarna arbetar heltid och helår. Fortfarande torde i regel också merparten av arbetet med barnens vård och tillsyn och skötseln av hushållet falla på kvinnan. Men det är i vart fall tydligt att förvärvsverksamheten bland gifta kvinnor ökar och det är sannolikt att den utvecklingen gradvis medverkar till en jämnare fördelning även av arbetsuppgifterna i hemmet och överhuvudtaget till en ändrad syn på mäns och kvinnors ”roller".

Den snabbt ökande förvärvsverksamheten bland småbarnsmödrarna under senare år innebär att avbrotten i kvinnans förvärvs- verksamhet när barnen kommer blir kortare. En särskild fråga vid arbetskraftsundersök- ningen i april 1971 samt riksförsäkringsver- kets s. k. föräldraundersökning (se kap. 4) visar att 30—40% av alla nyblivna mödrar hade återupptagit eller påbörjat förvärvsarbe- te redan när barnet var åtta—nio månader gammalt.

En annan viktig förändring är att barnen i regel får en längre utbildning nu än vad flertalet barn fick tidigare. Det frivilliga skol- systemet har byggts ut så att ca 70% av ungdomarna går vidare efter grundskolan, de flesta i två- eller treårig utbildning.

Flertalet ungdomar är alltså i dag åtmins- tone 18—19 år innan de avslutat sin utbild- ning. De som går ut i arbetslivet direkt från grundskolan börjar ofta som praktikanter eller lärlingar eller eljest i anställningar med låga begynnelselöner. Ungdomar i 15417- årsåldern bidrar alltså inte som förr till famil- jens ekonomi. Även om de ungdomar som förvärvsarbetar i viss utsträckning kan bidra till att täcka familjens utgifter och samhäl-

lets stöd till de studerande ungdomarna för- stärkts kraftigt får ändå dessa ungdomar i de övre tonåren ofta i betydande utsträckning försörjas inom familjen.

Samtidigt blir ungdomarna i många av- seenden mogna och självständiga vid en yng- re ålder än tidigare. De har också rätt att redan vid 18 års ålder utan föräldrarnas samtycke ta arbete, råda över sin arbetsför- tjänst, ta upp studielån och skaffa sig bostad. Artonåringarna bestämmer alltså i princip själva om de skall arbeta eller studera och var de skall bosätta sig. De kan i huvudsak använda sina inkomster som de själva finner bäst, med vissa begränsningar främst beträf- fande skuldsättning.

Det har från många håll hävdats att myn- dighetsåldern bör sänkas till 18 år. I 1971 års centrala avtalsuppgörelse mellan SAF och LO har vidare intagits en rekommendation att man skall ta bort de särskilda avtalsbe- stämmelserna för ungdomar över 18 år, nå- got som sedan följts upp vid förbundsför- handlingarna. Ungdomar över 18 år tenderar alltså alltmera att bli självständiga i ekono- miskt och annat avseende och behandlas alltmer som vuxna människor. Dessa utveck- lingstendenser har betydelse vid bedöm- ningen av barnkostnaderna och särskilt vid överväganden rörande åldersgränserna för det ekonomiska stödet till barnfamiljerna.

Utbildningspolitiken leder i sin tur till att flickor numera i lika stor utsträckning som pojkar skaffar sig en yrkesutbildning även om fortfarande stora skillnader kvarstår i fråga om valet av utbildningslinjer. Förut- sättningarna för kvinnornas deltagande i ar- betslivet har därmed på relativt kort tid blivit radikalt förändrade. Den unga genera- tionen är alltså, oavsett kön, inriktad på att delta i arbetslivet. Detta är en väsentlig faktor som familjepolitiken måste ta hänsyn till. Eftersom kvinnorna genomsnittligt är i 24-årsåldern när de får sitt första barn — en fjärdedel är 21 år eller yngre —— får detta ett snabbt genomslag på det familjepolitiska om- rådet.

Den förut redovisade utvecklingen mot ökad förvärvsverksamhet bland de gifta kvin-

norna kommer alltså av allt att döma att fortsätta. Efter långvariga diskussioner har skattesystemet ändrats till en i princip indivi- duell beskattning. Det betyder att man för- utsätter att varje vuxen människa, oavsett kön, försörjer sig själv, medan det förutva- rande skattesystemet hade som en av sina utgångspunkter att en gift man försörjer sin hustru. Till skattesystemet återkommer vi i det följande.

Det är svårt att bedöma om sådana fakto- rer som utvecklingen mot tvåförsörjarfamil- jen som det dominerande familjemönstret och den längre utbildningstiden också med- verkat till en mer långsiktig tendens till sjunkande födelsetal. Kommitténs studier av fruktsamhetsutvecklingen visar att ingen ge- neration kvinnor i Sverige sedan den genera- tion som föddes på 1880-talet har fött till- räckligt många barn för att folkmängden skall vara oförändrad om dödligheten är konstant.

De höga födelsetalen i mitten av 1960- talet då mer än 120 000 barn föddes varje år, den relativt snabba nedgången till ca 107 000 barn är 1969 och uppgången till ca 114 000 år 1971 avspeglar i huvudsak kört- siktiga förskjutningar i fråga om när barnen kommer men säger ingenting om hur många barn dagens unga familjer kommer att skaffa sig. Inte heller vet man något bestämt om inverkan av t. ex. en liberalare inställning till abort. Av det material som kommittén redo- visar i kap. 3 framgår att fruktsamheten i själva verket tycks ligga på en mycket jämn nivå för varje årskull kvinnor som fötts under 1920- och 1930-talen. De aktuella födelsetalen kan inte läggas till grund för antaganden om den framtida befolkningsut- vecklingen. Någon långsiktig tendens till sjunkande fruktsamhet under senare år kan inte avläsas.

Andelen barn födda utom äktenskap har fortsatt att öka under hela 1960-talet. Detta kan i förstone förefalla förvånande, eftersom preventivteknikens utveckling under 1960- talet bör ha medfört att antalet icke-önskade födslar minskat. Det finns emellertid skäl att anta att det ökade antalet barn födda utom

äktenskap beror på att alltfler unga männi- skor väljer att skaffa sig barn utan att dess- förinnan gifta sig.

Detta antagande bestyrks av resultaten av riksförsäkringsverkets föräldraundersökning (se s. 129). Den visade nämligen att närmare två tredjedelar av alla ogifta nyblivna mödrar levde tillsammans med fadern till barnet. Det tycks alltså finnas en tendens till ökat sam- boende och barnafödande utan formellt äk- tenskap.

Att folkmängden i Sverige ökat trots att fruktsamheten legat under den nivå som fordras för full reproduktion beror dels på sjunkande dödlighetstal, dels på att Sverige har blivit ett invandrarland. Det sammanlag- da invandringsöverskottet under åren 1946—1971 uppgick till närmare 450000. Det finns i dag i Sverige ca 120 000 barn och ungdomar under 18 år som är utländska medborgare. Mellan 8 och 9 % av alla förskolebarn i Sverige är utländska medbor- gare. lnvandrarbarnen är med andra ord en grupp som i storleksordning närmar sig grup- pen barn i enförälderfamiljer.

Det är viktigt både för familjerna själva och för hela samhället att dessa familjer får likvärdiga möjligheter att ge barnen en god uppväxtmiljö och att de inte isoleras i vissa boendeområden. Deras särskilda behov kan- ske främst gäller utbildning och annan sam- hällsservice i vidsträckt mening, men det är självfallet också viktigt att de snabbt och utan diskriminering får del av samma ekono- miska stöd som svenska familjer får i motsva- rande situation.

Denna korta genomgång har markerat någ- ra av de drag i samhällsutvecklingen som har betydelse för diskussionen om samhällets stöd till barnfamiljerna. Många andra utveck- lingslinjer kunde också varit värda att belysas såsom urbaniseringen med åtföljande stor- stads- och glesbygdsproblem, vilka möjlighe- ter barnfamiljer har att klara de relativt höga hyrorna i nyproducerade bostäder, ten- denserna till social skiktning i vissa bostads- områden samt de stora förändringarna på utbildningssidan, inte bara beträffande ut- bildningstidens längd utan också i fråga om

utbildningsmetoderna och utbildningens in- nehåll, med bl.a. stora skillnader mellan generationerna som följd.

Den viktigaste förändringen ur familjepoli- tisk synvinkel är emellertid sannolikt den att tvåförsörjarfamiljen blir ett allt vanligare familjemönster bland barnfamiljerna till följd av den ökande förvärvsverksamheten bland de gifta kvinnorna. Denna utveckling medför en förbättring av dessa familjers eko- nomi och samtidigt ökade krav på att sam- hället ger en service som bidrar till att tillgodose funktioner (exempelvis barntill- syn) som tidigare i större omfattning sköttes helt inom familjen.

Det är kring dessa förstärkta krav på samhällsservice som en stor del av den famil- jepolitiska diskussionen kretsar i dag. Det är också mot denna bakgrund prioriteringar i fråga om det familjepolitiska stödet bör diskuteras. Det gäller bl. a. avvägningen mel- lan kontantstöd och service och — inom ramen för ett ökat kontantstöd — awäg- ningen mellan ett fortlöpande stöd (generellt eller med inriktning på låginkomstfamiljer) och ett stöd som tar sikte på de särskilda situationer då en förälder normalt måste avstå från förvärvsinkomster för barnens skull, såsom vid barnafödelse eller när bar- nen blir sjuka.

Den ökade förvärvsfrekvensen bland möd- rarna har gett serviceverksamheten och kön- tantstödet när en förälder är tvingad att avstå från förvärvsinkomster för att ta hand om barnen större betydelse. En utbyggnad av samhällets barntillsyn är också av stor vikt för familjer som i dag på grund av bristande barntillsynsmöjligheter är hänvisade till att leva på en inkomst. Att en av föräldrarna stannar hemma kan emellertid också bero huvudsakligen på andra omständigheter, exempelvis att familjen har många barn eller att det saknas arbetstillfällen på orten. I dessa fall blir kontantstödet av särskilt stor betydelse, om familjeinkomsten är låg.

Även för de ensamstående vårdnadshavar- na —— som i regel är hänvisade till att leva på en inkomst och dessutom i genomsnitt har mycket låga inkomster — är kontantstödet

av stor betydelse. De har dessutom samma behov av samhällets service som familjer med två förvärvsarbetande makar har och de är i ännu högre grad än dessa känsliga för in- komstbortfall på grund av barns sjukdom o.d. Familjer där en av föräldrarna har underhållsskyldighet mot barn som inte bör i familjen är en annan familjetyp där såväl arbetsbördan som ekonomin i regel medför större problem än för den ”vanliga” tvåför- älderfamiljen.

Det förhållandet att det blivit vanligare att båda föräldrarna förvärvsarbetar har också gett ökad tyngd åt frågan i vilken utsträck- ning man kan gå vidare för att skapa likstäl- lighet mellan föräldrarna i fråga om det ekonomiska stödet och därigenom möjlighet till likställighet även när det gäller barns vård och tillsyn.

Reformer och debatt under senare år

Kommitténs första betänkande och dess vidare behandling

Kommitténs första betänkande Barnbidrag och familjetillägg (SOU l967:52) innebar ett klart ställningstagande för att familjer med lägre inkomster och flera barn borde få ett kraftigare ekonomiskt stöd än familjer med högre inkomster och färre barn.

Kommittén föreslog en förstärkning av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna av storleksordningen 300 milj. kr. per år. Denna förstärkning borde enligt kommitténs me- ning främst tillfalla familjer i lägre inkomst- lägen, däribland ensamstående föräldrar, och förstärkningen borde bli större — per barn räknat — ju fler barn familjen hade.

I Sverige kom det aldrig i gång någon egentlig motsvarighet till den omfattande debatt om stöd genom generella eller riktade (selektiva) metoder som under senare delen av 1960-talet fördes i bl.a. Storbritannien och USA. När familjeberedningen 1964 för- ordade familjetillägg och vårdbidrag utan särskild inriktning på familjer i lägre in- komstlägen godtog det stora flertalet remiss- organ detta. När familjepolitiska kommitténs

förslag gick ut på remiss hösten 1967 godtog flertalet remissorgan kommitténs synpunkter att stödet borde inriktas på barnfamiljer i lägre inkomstlägen.

Denna riktning av stödet till barnfamiljer i låginkomstgrupperna återspeglas i den pro- position om nya bostadstillägg till barnfamil- jer (prop. 1968:42) som regeringen lade fram efter kommitténs förslag. Vid riksdagsbe- handlingen av propositionen rådde också enighet om denna inriktning av det ökade stödet. Detta innebar ett viktigt principiellt ställningstagande för ett stöd som inriktas på de grupper av barnfamiljer som har det största behovet av ökat stöd. Det innebar emellertid inte att man för framtiden stäng- de möjligheterna att göra generella förbätt- ringar för alla barnfamiljer. De allmänna barnbidragen har senare (fr.o.m. år 1971) höjts med 300 kr. per barn och år — men detta skedde som ett led i en skattereform vilken totalt innebar en omfördelning av skatteuttaget till förmån för lägre inkomstta- gare.

I princip ansåg kommittén att barnbidra- gen borde beskattas men förutsättningar här- för ansågs inte föreligga. Den metod kom- mittén föreslog att man skulle använda för att ge det ökade stödet den inriktning man önskade var skattegraderade allmänna barn- bidrag och familjetillägg — bidragen ”inkomst- prövades” med utgångspunkt i själva skalan för uttag av statlig inkomstskatt. Denna me- tod utgjorde ett mellanting mellan en gene- rell och en selektiv stödform. Det var ett generellt stöd i den meningen att barnbidrag fortfarande skulle utgå till alla barnfamiljer, även till de familjer som hade de högsta inkomsterna. Kommittén såg det som en fördel att slippa skilja ut en grupp barnfamil- jer med lägre inkomster och hänvisa dem till en särskild inkömstprövad stödform med ett särskilt ansökningsförfarande och en särskild administrativ apparat. Däremot skulle de skattegraderade bidragen varit en selektiv stödform i den meningen att det ökade stödet främst skulle gå till barnfamiljer i lägre inkomstlägen och med flera barn.

Om kommitténs synpunkter på stödets

inriktning således i huvudsak godtogs av remissorganen och av statsmakterna så kan detsamma inte sägas om den metod som kommittén förordade. Majoriteten av remiss- organen ansåg att barnbidragen borde behål- las oförändrade till sin konstruktion. De vanligaste motiven för detta ställningstagan- de var att det lika barnbidraget är inarbetat och allmänt accepterat, att det ger uttryck för en socialpolitisk princip om ett grund- stöd lika för alla och att det är enkelt att administrera. Det anfördes också att barn- bidragen var uttryck för en s. k. rättviseprin- cip som gavs den innebörden att barnbidra- gen borde ge en ”horisontell” rättvisa mellan barnfamiljer och barnlösa i samma inkomst— läge.

En viss roll spelade det också att kommit- téns förslag skulle medföra vissa försäm- ringar av stödet i högre inkomstlägen, främst för familjer med få barn. Förslaget skulle således inte bara ge ett tillskott till barn- familjerna som grupp utan också en viss — tämligen begränsad — omfördelning inom gruppen barnfamiljer. [ propositionen anslöt sig regeringen till bedömningen att barnbi- dragen tills vidare borde behållas oförändra- de till sin konstruktion.

Ställningstagandena till det system kom- mittén föreslog hade också samband med frågan om ett särskilt bostadsstöd borde finnas kvar eller ej. Kommittén riktade kritik mot de dåvarande familjebostadsbidragen av flera skäl. Kommitténs undersökningar hade gett vid handen att endast ungefär hälften av de barnfamiljer som hade inkomster under de inkomststreck som gällde för familjebo- stadsbidrag verkligen fick bidrag. Det berod- de dels på att många bidragsberättigade fa— miljer inte sökte bidrag, dels på att familjer helt saknade rätt till bidrag om de inte uppfyllde vissa krav i fråga om bostadens storlek och utrustning. Familjer i de lägsta inkomstskikten och däribland ensamstående föräldrar missgynnades särskilt av detta sy- stem. Regeln att bidraget utbetalades till hyresvärden medverkade enligt kommitténs bedömning till att många familjer inte kände till familjebostadsbidragens existens.

Att bidragsrätten var beroende av inkoms- ten två år före bidragsåret och att det upp- stod besvärande marginaleffekter genom av- trappningen av bidraget vid stigande inkomst var andra nackdelar av mer bidragsteknisk art som emellertid var svåra att undanröja vid en inkomstprövning av traditionellt slag. Kommitténs slutsats i fråga om familjebo- stadsbidragen blev att de var förenade med så stora olägenheter att bidragssystemet bör- de omarbetas väsentligt om det skulle be— hållas.

] fråga om behovet av att överhuvudtaget ha kvar ett bostadsinriktat stöd till barnfa- miljerna ansåg kommittén det riktigt att ha som allmän utgångspunkt att det stora fler- talet föräldrar säkert känner tillräckligt an- svar för sina egna och sina barns bostadsför- hållanden.

Trångboddheten var emellertid fortfaran- de påtaglig bland familjer med många barn. Kommittén resonerade därför om möjlighe- ten att i ett allmänt — dvs. konsumtionsneu- tralt — stöd till barnfamiljerna lägga in en stimulans av bostadskonsumtionen i förrn av en bidragsförhöjning för mångbarnsfamiljer som bor i tillräckligt rymliga lägenheter. Kommittén stannade emellertid för att i stället föreslå särskilt kraftiga förstärkningar för mångbarnsfamiljerna i fråga om det all— männa konsumtionsstödet för att därigenom även ge dem bättre ekonomiska möjligheter att skaffa sig tillräckligt rymliga bostäder. Kommittén föreslog således ett helt konsum- tionsneutralt stödsystem.

Remissorganen instämde överlag i kom- mitténs kritik av familjebostadsbidragen. Flertalet remissorgan ansåg emellertid att ett särskilt stöd till barnfamiljernas bostadskon- sumtion borde finnas kvar. Åtskilliga av dessa remissorgan förordade att stödets stor- lek skulle göras beroende av familjens bostadskostnad.

I 1968 års proposition valde regeringen en lösning som tillgodosåg såväl kommitténs önskan att alla barnfamiljer med låga in- komster oberoende av bostadsstandard skulle få del av ett förstärkt ekonomiskt stöd som flertalet remissinstansers krav att en viss

bostadsstimulans skulle finnas kvar. I propo- sitionen föreslogs ett system med statliga och kommunala bostadstillägg.

De statliga bostadstilläggen utformades så att de dels genom grundbeloppen gav ett grundläggande stöd oberoende av bostadsvill- kor, dels genom tilläggsbeloppen gav en bo- stadsstimulans för familjer med två eller flera barn. I propositionen och i författningen angavs direkt att de statliga bostadstilläggen hade ett dubbelt syfte, nämligen både att ge ett allmänt konsumtionsstöd till alla barn- familjer med lägre inkomster och att bidra till en förbättring av barnfamiljernas bostads- förhållanden. Genom de kommunala bo- stadstilläggen slutligen, som till hälften fi- nansierades genom statsbidrag, syftade man till ett högkostnadsskydd åt familjer med höga bostadskostnader.

Av ställningstagandet att bevara de all- männa barnbidragen oförändrade följde att regeringen inte kunde begagna sig av den inkomstprövningsmetod som kommittén föreslagit. Att skattegradera enbart de nya bostadstilläggen efter skalan för statlig in- komstskatt skulle inte ha räckt till för att åstadkomma den inriktning av stödet som åsyftades. I stället var man hänvisad till en inkomstprövning av det mera traditionella slag som kommittén resonerat om i be- tänkandet men avvisat bl. a. på grund av de kraftigare marginaleffekterna vid stigande in- komster och det två år gamla underlaget för inkomstprövningen. [ kommitténs förslag löstes problemet med den tvååriga eftersläp- ningen genom anknytningen till skattesyste- met på så sätt att en preliminär inkomstgra- dering av bidragen efter sjukpenningklass skulle ske vid utbetalningen (motsvarande preliminärskatteavdrag) och en slutjustering av bidraget skulle göras i samband med taxeringen av den faktiska inkomsten under bidragsåret.

Kommittén ansåg inte att sjukpenning- klassen för det angivna ändamålet var en så tillförlitlig mätare på familjens ekonomiska situation att den kunde läggas till gnind för en definitiv bestämning av bidragets storlek. Statsmakterna gjorde samma bedömning i

fråga om de nya bostadstilläggen och valde att i stället — liksom tidigare beträffande familjebostadsbidragen — låta inkomstpröv- ningen ske på grundval av den beskattnings- bara inkomsten, dvs. inkomsten två år före bidragsåret. Nackdelarna med de högre mar- ginaleffekterna och den tvååriga eftersläp- ningen i inkomstprövningen av de nya bo- stadstilläggen redovisades i propositionen. Regering och riksdag ansåg ändå att fördelar- na med en inkomstprövning av detta slag övervägde nackdelarna.

I huvudsak innebar således statsmakternas beslut är 1968 om de nya bostadstilläggen att ett förstärkt ekonomiskt stöd av den omfattning kommittén föreslagit tillfördes de barnfamiljer som kommittén funnit varai störst behov av ökat stöd men att det skedde i andra former än dem kommittén förordat.

1970 års skattereform

När kommittén avlämnade sitt första be- tänkande arbetade ännu familjeskattebered- ningen med att utforma tekniska förslag för en övergång till individuell beskattning. Det samråd kommittén hade haft med familje- skatteberedningen redovisades i betänkan- det. Därvid framhöll kommittén att det även sedan en eventuell särbeskattningsreform genomförts skulle komma att behövas ett bidragssystem för barnfamiljerna som tar hänsyn till familjernas inkomst och antalet barn i familjen.

Eftersom vissa grupper av barnfamiljer enligt kommitténs mening borde få del av kraftiga ekonomiska förbättringar utan dröjsmål, ansåg sig kommittén böra redovisa sina överväganden angående konsumtionsstö- det åt barnfamiljerna utan att avvakta resul- tatet av familjeskatteberedningens arbete. Kommittén påpekade också att det vid en särbeskattning kunde bli aktuellt att avskaffa eller förändra de nuvarande speciella skatte- förrnånerna för vissa barnfamiljer, främst förvärvsavdraget för gift kvinna med barn och för ensamstående vårdnadshavare. Even- tuella ändringar i dessa regler kunde ha betydelse för kommitténs överväganden rö-

rande frågan om ett vårdbidrag, varför kom- mittén anmälde att den i vårdbidragsfrågan avsåg att avvakta familjeskatteberedningens förslag. 1 det sammanhanget betonade kom- mittén att barnens vård och tillsyn inte enbart är en fråga om kontantersättning utan kanske i högre grad en fråga om samhällsser- vice.

I sitt remissyttrande över familjeskattebe- redningens år 1969 avgivna betänkande med tekniska lösningar av en individuell beskatt- ning fann kommittén det i princip riktigt att man tar bort de särskilda förmåner som tillkom gifta inkomsttagare vars make eller maka saknar inkomst. Kommittén under- strök att en övergång till individuell beskatt- ning måste kompletteras med åtgärder som underlättar för hemmafruar att ta förvärvsar- bete, bl.a. en utbyggnad av barnstugeverk- samheten. Kommittén konstaterade också i sitt remissyttrande att de olika tekniska lös- ningarna visade att utrymmet för förbätt- ringar för barnfamiljerna enbart genom en omfördelning av det totala skatteuttaget var relativt begränsat.

Den skattereform som beslöts år 1970 och trädde i kraft den 1 januari 1971 är i flera avseenden av betydelse för de frågor kom- mittén har att bedöma i detta betänkande. Reformen innebar en övergång till en i prin- cip individuell beskattning. Utgångspunkten för familjebeskattningen är alltså numera att makarna betraktas som självständiga indivi- der och beskattas var för sig, en förändring som för övrigt kommittén i sitt remissyttran- de över farniljeskatteberedningens betänkan— de klart ställt sig bakom.

Reforrnen innebar vidare för barnfamiljer liksom för barnlösa att skatteuttaget minska- de i lägre inkomstlägen medan det ökade i högre inkomstlägen, vilket stämmer väl med den förändring av familjestödets inriktning som kommittén förespråkade i sitt första betänkande. För barnfamiljernas del tillkom utöver förändringarna på skattesidan att barnbidragen höjdes från 900 kr. till 1 200 kr. per barn och år. Denna åtgärd får bl. a. ses mot bakgrunden av att mervärdeskatten i samband med inkomstskattereforrnen höjdes

Omfördelningen av skatteuttaget till för- mån för de lägre inkomsttagarna innebar att marginalskatten ökade för de flesta inkomst- tagare. Denna förändring bör beaktas bl.a. vid diskussionen om inkomstprövningsregler- na för bostadstilläggen som förs längre fram i detta betänkande. Reformen medförde ock- så allmänt sett en minskning av skatteuttaget för makar som båda har inkomst jämfört med familjer där endast en av makarna har inkomst. Härigenom uppnåddes för flertalet fall en minskning av marginalskatten när en make som saknat inkomst tar förvärvsarbete. På det sättet underlättar reformen en ökad förvärvsverksamhet bland gifta kvinnor. Även på den punkten ställde sig kommittén positiv i sitt remissyttrande under fram- hållande att den nya familjebeskattningen bör kombineras med en kraftig utbyggnad av samhällets barntillsynsverksamhet.

Allmänt sett kan huvudlinjerna i skatte- reformen sägas vara dels att åstadkomma en omfördelning till förmån för låginkomstta- garna, dels att skapa ett system som är avpassat för familjer med två inkomsttagare men som innefattar särregler till förmån för familjer med en inkomsttagare för att inte övergången till det nya systemet skall bli för kännbar.

Inom kommitténs kansli har vissa beräk- ningar gjorts av hur skattereformen påverkar skatteuttaget för olika kategorier av skatt- skyldiga. Beräkningarna avser år 1973 och utgör en jämförelse mellan de effekter som det nya skattesystemet kan beräknas få det året och de effekter som det gamla skatte- systemet skulle ha fått samma år om inga förändringar hade gjorts. Höjningen av mer- värdeskatten på fysiska personers konsum- tion har beaktats. Däremot har ej beaktats momshöjning på investeringar eller på sta- tens och kommunernas konsumtion. I fråga om det nya skattesystemet har hänsyn tagits till höjningen av de allmänna barnbidragen, vilken alltså avräknats som en skattelättnad. Höjningen av de förlängda barnbidragen, stu- diebidragen och bidragsförskotten har ej be- aktats och ej heller den till följd av moms-

höjningen automatiska ökningen av folkpen- sionerna och studiemedlen. Slutligen har hänsyn ej heller tagits till omläggningen av arvs- och förmögenhetsskatten.

Utfallet av jämförelsen — med nyssnämn- da begränsningar — framgår av tabell 132. Det visar sig där att det nya skattesystemet år 1973 ger stat och kommun något mindre skatteintäkter än det gamla systemet skulle ha gjort. Skattelättnaderna avser framför allt ensamstående utan barn. Även ensamstående med barn och två förvärvsarbetande makar med barn tycks som grupp ha fått vissa skattelättnader, medan familjer där endast en av makarna förvärvsarbetar fått skatte- skärpningar. Räknar man samman alla barn- familjer finner man ett i stort sett oförändrat skatteuttag.

För barnfamiljer liksom för andra har reformen medfört en omfördelning till för- män för lägre inkomsttagare. Barnfamiljer med inkomster under 30 000 kr./år har en- ligt kommitténs beräkningar fått sin skatt sänkt med ca 170 milj. kr., vilket motsvarar en genomsnittlig skattesänkning med ca 16%. Utslaget per familj betyder det en skattelindring med ca 650 kr./år jämfört med om de gamla reglerna hade behållits oförändrade.

Skattereformen innefattade vissa andra förändringar som speciellt berör barnfamil- jer. Förvärvsavdraget för ensamstående vård- nadshavare och makar som båda förvärvs- arbetar och — i båda fallen — med hemma- varande barn under 16 år behölls tills vidare men maximibeloppet sänktes från 3 000 kr. till 2 000 kr. Maximibeloppet för avdrag för underhåll till icke hemmavarande barn höj- des från 1000 kr. till 1500 kr. Vidare höjdes åldersgränsen i detta fall från 16 till 18 år. Fosterbarn jämställdes med egna barn i skattehänseende.

I konsekvens med höjningen av barnbidra- gen höjdes även de förlängda barnbidragen och studiebidragen. Vidare höjdes bidrags- förskotten från 30% till 40% av basbelop- pet samtidigt som åldersgränsen för bidrags- förskott höjdes från 16 till 18 år. Barnpen- sionsnivån och åldersgränsen för rätt till

Tabell 132 Skatteinkomsternas fördelning på olika inkomsttagarekategorier år 1973 samt skattebördans omfördelning genom 1970 års skattereform

Som skatteinkomst har räknats statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och Sjukförsäkringsavgift. Skattereduktionen har frånräknats liksom de allmänna barnbidra- gen som alltså har betraktats som negativ skatt. Vidare har mervärdeskatt (tidigare oms) inräknats i skatteinkomsterna. Kommunalskatten har uträknats efter en utdebitering av 24:00 kr. per skattekrona vid tillämpning av de nuvarande reglerna och 23:60 kr. per skattekrona vid tillämpning av de förutvarande reglerna.

lnkomst- Antal Inkomst- Skattein- Skattein- Differens (minus tagar- inkomst- summa täkter to- täkter to- betyder minskade kategori tagare mkr. talt enl. talt enl. skatteinkomster nuvarande förutvaran- för stat och kommun) regler mkr. de regler, _—

mkr. mkr. %

Ensamstående

utan barn 2 405 000 38 990 15 754 16 445 — 691 — 4,2

Ensamstående

med barn 130 000 2 510 647 664 — 17 _ 2,6 Gifta utan barn, en inkomsttagare 266 200 9 078 3 943 3 771 + 172 + 4,6 Gifta med barn, en inkomsttagare 303 800 12 565 5 140 4 968 + 172 + 3,5

Gifta utan barn, två inkomsttagare 758 300 33 624 14 226 14 214 + 12 + 0,1 Gifta med barn,

två inkomsttagare 621700 33 536 13 429 13 579 _ 150 — 1,1

Samtliga inkomst-

tagare 4 485 000 130 303 53 139 53 641 — 502 — 0,9

Samtliga

barnfamiljer 1055 500 48 611 19 216 19 211 + 5 + 0,0

barnpension från folkpensioneringen ändra- och skatteskalor liknande dem som före des däremot inte. Pensionsförsäkringskom- mittén hade då inte avslutat sitt utrednings— arbete beträffande efterlevandeförrnånerna.

I den allmänna debatten som föranleddes av kommitténs första betänkande gjordes gällande att en övergång till individuell be- skattning skulle frigöra betydande resurser för förbättringar för barnfamiljerna, even- tuellt i form av ett vårdbidrag. Mari tänkte sig i första hand en överföring av medel från gruppen makar utan barn med en inkomst- tagare. Det visar sig att reformen har med- fört en omfördelning av skatteuttaget inom gruppen barnfamiljer till förmån för makar som båda förvärvsarbetar och till förmån för barnfamiljer i lägre inkomstlägen, men knap- past någon förbättring för barnfamiljerna som helhet.

Om man hade genomfört en renodlad individuell beskattning med avdragsregler

reformen gällde för ensamstående utan barn skulle visserligen skatteintäkterna ha ökat med grovt sett tvä—tre miljarder kr. Det hade gett utrymme för ett kraftigt ökat barnstöd. Det skulle emellertid också ha medfört utomordentligt kraftiga skattehöj- ningar för gifta makar med en inkomsttaga- re. Få remissorgan förordade en sådan lös- ning.

Statsmakterna valde i stället att lägga den enhetliga skatteskalan i ett läge mellan den skala som förut gällde för ensamstående och den skala som gällde för gifta samt att i fråga om grundavdragen i stor omfattning anknyta till reglerna för gifta inkomsttagare. Refor- men kom härigenom, som framgår av tabell 132, att ge betydande förbättringar för en- samstående utan barn och för makar med barn där båda föräldrarna hade inkomst som grupper betraktade. För makar med en in-

komsttagare blev det, trots det särskilda 1800-kronorsavdraget från den uträknade skatten, försämringar över ett visst ”neutral- läge”.

Genom barnbidragshöjningen blev ”neu- tralläget” högre för eninkomsttagarfamiljer med barn än för de barnlösa. De resurser som man på vissa håll hade antagit skulle frigöras för ökat barnstöd har i huvudsak använts för rena kompensationsåtgärder för de skatteskärpningar som eljest skulle upp— komma för många familjer — med eller utan barn _ med en inkomsttagare.

1971 års beslut om reformerade bostadstillägg

] oktober 1971 aviserade regeringen förslag om en förstärkning av bostadstilläggen till barnfamiljerna. För att i detta sammanhang kunna tillgodogöra sig familjepolitiska kom- mitténs bedömningar anmodade Kungl. Maj:t den 15 oktober 1971 kommittén att omgående redovisa sina dittillsvarande över- väganden rörande utformningen av bostads- tilläggen till barnfamiljerna.

Med anledning härav överlämnade kom- mittén en arbetspromemoria jämte visst bak- grundsmaterial. I missivskrivelsen framhöll kommittén att promemorian avsetts att ligga till grund för ett av avsnitten i ett kapitel i kommitténs kommande slutbetänkande. Vissa andra frågor rörande bostadstilläggen, däribland inkomstprövningssystemet, var föremål för undersökningar i kommittén. Vidare påpekade kommittén att dess diskus- sioner om utbyggnadsmöjligheter för olika familjepolitiska stödformer — vilka inte minst berör bostadstilläggen — ännu inte var avslutade.

Grundbeloppet i det statliga bostadstilläg- get var före 1971 års reform större för det första än för de följande barnen, vilket delvis uppvägdes av bostadsanknutna tilläggsbelopp till familjer med två eller flera barn. I köm- mitténs arbetspromemoria förordades att i stället ett inkomstprövat tillägg skulle utgå med i vart fall lika belopp per barn och utan bostadsanknytning. I fråga om tilläggets nivå

ansågs 75 kr. per barn och månad vara ett minimum.

Vidare redovisades i arbetspromemorian olika möjligheter att bygga ut det kommu- nala bostadstillägget. I promemorian för- ordades en höjning av den andel av hyror över 400 kr./mån. som kompenseras genom tilläggen och en höjning av de övre hyres- gränserna. För kostnadsökningen borde kommunerna kompenseras av staten på lämpligt sätt. De bostadsvillkor som i övrigt gällde för rätt till kommunalt bostadstillägg borde slopas.

I proposition (nr 156) till riksdagen hös- ten 1971 föreslogs en förstärkning av bo- stadstilläggen med sammanlagt ca 300 milj. kr. för helt år räknat, fr.o.m. den 1 april 1972. I fråga om de statliga bostadstilläggen följde regeringen i huvudsak de bedömningar som gjorts i kommitténs arbetspromemoria såväl beträffande stödets utformning som beträffande dess nivå. De dittillsvarande grundbeloppen och bostadsanknutna tilläggs- beloppen föreslogs således ersatta av ett en- hetligt stöd med 75 kr. per barn och månad, oberoende av bostadsvillkor.

Även i fråga om de kommunala bostads- tilläggen innebar regeringens förslag att för- stärkningarna gjordes i den form som angetts i kommitténs arbetspromemoria, nämligen genom en höjning av den procentsats av hyran varmed stödet utgår och en höjning av de övre hyresgränserna. Regeringens förslag innebar emellertid att stödet här lades på en betydligt högre nivå än vad som skisserats i arbetspromemorian. Kommunerna föreslogs få kompensation för kostnadsökningar till följd av förstärkningen av de kommunala tilläggen genom att statsbidragen till de kom- munala bostadstilläggen höjdes från 50 % till 60% och att statsbidragen till daghem och fritidshem höjdes till 4 000 kr. resp. 2 800 kr. per plats och år.

Bostadsstyrelsen har påbörjat en under- sökning för att belysa i vilken utsträckning kommunerna beslutat utge kommunala bo- stadstillägg med utnyttjande av de vidgade statsbidragsrarnar som reformen innebär.

I fråga om reglerna om inkomstprövning

och utbetalning av bostadstilläggen framhölls i propositionen vikten av att rätten till bo- stadstillägg bedöms efter en så aktuell in- komst som möjligt och att det inkomstbe- grepp som används vid bidragsprövningen ger ett så långt möjligt rättvisande uttryck för familjens behov av stöd. Föredragande stats- rådet påpekade att den nuvarande eftersläp- ningen i inkomstprövningen i vissa fall ger otillfredsställande resultat men att det också är nödvändigt att se till att systemet inte blir alltför invecklat och tungrott. Föredragan- den fann det också angeläget att familjepoli- tiska kommittén i samband med sin översyn av bestämmelserna om bostadstilläggen ägnar uppmärksamhet åt hela frågan om systemet för utbetalning av bostadstilläggen. När kom- mittén redovisat sitt uppdrag beträffande utbetalningsfrågan i dess helhet avsåg före- draganden att efter remissbehandling åter- komma härtill och samtidigt till den nyss berörda frågan om inkomstprövningsreg- lerna.

Socialutskottet följde i sitt betänkande (1971245) i huvudsak förslagen i propositio- nen. Utskottet tillstyrkte emellertid ett mo- tionsvägen framlagt förslag om en höjning från 16 år till 17 år av åldersgränsen för barn som berättigar till bostadstillägg. Väckta mo- tioner om utbetalningen av bostadstillägg borde enligt utskottets uppfattning överläm- nas till familjepolitiska kommittén. Utskotts- betänkandet godkändes av riksdagen.

F amiljestödets utveckling

Den kraftiga ökningen av de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet under 1960-talet har haft stor betydelse för att förbättra många barnfamiljers ekonomi. Till detta har bidra- git kraftiga satsningar från samhällets sida inte bara i fråga om barntillsyn utan också inom bl. a. arbetsmarknads— och utbildnings— politiken.

Barnfamiljernas realinkomster (utan skatt och bidrag) har under 1960-talet ökat med i genomsnitt ca 4,3 % per familj och år, vilket totalt under tioårsperioden 1960—1970 gör en realinkomstökning på ca 52 % per barn-

familj (”med ränta på ränta”). Den allmänna reala inkomstökningen har under samma tid uppgått till i genomsnitt ca 3,7 % per in- komsttagare och år eller sammanlagt ca 44 % per inkomsttagare under denna tioårsperiod. Beräkningarna har gjorts inom finansdeparte- mentet på grundval av inkomststatistiken.

Beräkningarna i det följande avser löpande priser när uppgifter anges i kronor och fasta priser när procent anges.

Till förbättringen av barnfamiljernas eko- nomi har vidare bidragit förstärkningar av samhällets familjestöd i olika avseenden. Till familjestöd hänförs i följande kalkyl endast allmänna barnbidrag, bostadstillägg (tidigare familjebostadsbidrag), bidragsförskott. mo- derskapsförsäkring, barnpensioner, barntill- lägg till sjukpenning och folkpension och vårdbidrag till svårt handikappade barn samt — efter avdrag för influtna avgifter — barn- stugeverksamhet och social hemhjälp till barnfamiljer. År 1960 uppgick utgifterna för detta familjestöd (statligt och kommunalt) till barnfamiljerna till ca 1 100 milj. kr. År 1970 hade motsvarande utgifter ökat till ca 3 400 milj. kr., vilket omräknat i fast pen- ningvärde betyder en ökning på genomsnitt- ligt ca 8 % per år eller sammanlagt ca 100 % under tioårsperioden. Under perioden har dessutom en viss minskning av antalet barn- familjer inträffat. Om det sammanlagda stö- det slås ut lika på alla barnfamiljer blir stödets storlek ca 1060 kr. per familj är 1960 och ca 3 400 kr. per familj är 1970, vilket omräknat i fast penningvärde betyder en ökning med ca 8,2 % per år och familj eller sammanlagt under tioårsperioden ca 110 % per familj.

Genom en jämförelse mellan 1958 och 1969 års hushållsbudgetundersökning kan man belysa hur inkomstutvecklingen och det förstärkta familjestödet ökat barnfamiljernas konsumtion. En sådan jämförelse visar att konsumtionen, mätt i fast penningvärde, un- der de elva åren mellan de båda undersök- ningarna ökat med 64 % för gifta med barn och med 51 % för ensamstående med barn. Motsvarande ökning av konsumtionen för gifta och ensamstående utan barn var 62 %

resp. 33 %.

Under första delen av 1960-talet låg ut- giftsökningen för familjepolitiken främst på kontantstödet, i synnerhet på barnbidragen som stegvis höjdes från 450 kr. år 1960 till 900 kr. år 1965. Studiestöd och Skolmåltider har inte inräknats i det ekonomiska stödet. Det nya studiehjälpssystem som infördes 1964 har också haft stor betydelse för barn- familjernas ekonomi som motvikt mot de kostnader den förlängda utbildningstiden medfört för många familjer. Som andra natu- raprestationer är skolmåltiderna i princip värdefasta.

Under senare delen av 1960-talet har den relativt sett snabbaste utgiftsökningen skett på servicesidan. Statens och kommunernas sammanlagda utgifter för barnstugeverksam- heten har ökat från ca 75 milj. kr. 1965 till ca 550 milj. kr. 1970. Under denna femårs- period har antalet platser i det närmaste tredubblats och statsbidragen höjts i flera omgångar. Under samma period har den kommunala familjedaghemsverksamheten — från 1969 med stimulansbidrag från staten _ ökat från ca 8 000 till ca 32 000 platser.

År 1971 ökade utgifterna för samhällets direkta stöd (statligt och kommunalt) till barnfamiljerna med ca 780 milj. kr. jämfört med 1970, vilket i fast penningvärde betyder en ökning med ca 7 %. I denna utgiftsökning ingår den tidigare nämnda höjningen av barn- bidragen till 1 200 kr. per barn och år fr.o.m. den 1 januari 1971 i samband med skattereformen.

Under 1972 kan utgifterna beräknas öka med ytterligare ca 400 milj. kr., vilket räknat i fast penningvärde betyder en ökning med ca 5 %. Däri ingår bl. a. kostnaden för höj- ningen av bostadstilläggen från den 1 april 1972 samt en fortsatt utbyggnad av barn- stugeverksamheten med höjda statsbidrag.

Ser man till summan av dessa former av stöd till barnfamiljerna så har detta alltså även under de senaste åren ökat snabbare än realinkomsterna.

Det är vidare av intresse att studera för- skjutningar mellan olika stödformer inbördes under de senaste åren. Härvid bör man också

ta hänsyn till skattesidan även om frågan om ändringar i skattesystemet ligger utanför kommitténs uppdrag. På skattesidan finns en särskild förrn av indirekt kontantstöd till barnfamiljer, nämligen förvärvsavdraget. Vär- det av denna skatteförrnån kan beräknas till ca 440 milj. kr. för år 1971.

Följande tablå visar värdet av förvärvsav— draget och utgifterna för kontantstödet till barnfamiljerna åren 1969 och 1971.

Förmåner som utgår endast till barnfamiljer

1969 19711 a. Kontantstöd 1. Barnbidrag 1 594 2 152 2. Bostadstillägg 524 620 3. Bidragsförskott 113 226 4. Barnpension (folkpensio— neringen) 50 56 5. Barnpension (ATP) 42 58 6. Barntillägg till pension 13 15 7. Barntillägg till sjuk- penning 35 48 8. Vårdbidrag till handi- kappade barn 24 34 9. Moderskapspenning 117 125 10. Tilläggssjukpenning vid bamsbörd 212 295 Summa 2 724 3 629 b. Skatteförmåner (utanför kommitténs uppdrag) 11. Förvärvsavdrag 5 80 440

1 Uppgifterna för 1971 beräknade.

Medan således kontantstödet ökat kraftigt har förvärvsavdragets värde minskat genom den fönit nämnda sänkningen av maximibe- loppet från 3 000 kr. till 2 000 kr.

Det finns vidare på skattesidan och i den allmänna försäkringen vissa förmåner som är knutna till civilstånd, dvs. de utgår till gifta personer helt eller delvis oberoende av om de har barn eller ej. På skattesidan gäller detta f.n. främst 1 800-kronorsavdraget från den uträknade skatten för gift person vars maka saknar inkomst. Samma förmån tillkommer ensamstående med barn. Före 1970 års skattereform tillämpades för gifta särskilda skatteregler i många avseenden, varvid resul- tatet för det stora flertalet gifta blev en lindrigare beskattning än för ensamstående. Inom den allmänna försäkringen är de civil-

ståndsanknutna förmånerna främst änkepen- sionen och hemmamakeförsäkringen. I fråga om änkepension från folkpensioneringen har dock förekomsten av barn betydelse genom att oreducerad änkepension alltid utgår till änkor med barn, medan änkor utan barn får oreducerad änkepension endast om de upp- nått 50 års ålder vid makens död.

Många av de gifta som får del av dessa förmåner har givetvis barn. Av ca 570 000 gifta makar med en inkomsttagare som får del av 1 800-kronorsavdraget har således ca 300 000 barn under 16 år. Principiellt är det emellertid en väsentlig skillnad mellan dessa förmåner, som i första hand utgår efter civilstånd, och de former av direkt och indi- rekt barnstöd som redovisats i den tidigare tablån.

Det kan å andra sidan påpekas att det såväl på skattesidan som i den allmänna försäkringen finns vissa regler som tvärtom relativt sett är förmånligare för ensamståen- de än för gifta t.ex. i fråga om beskatt- ningen av förmögenhet och kapitalinkomster och beräkningen av förtids- och ålderspensio- nens storlek.

För en bedömning av hur familjestödet har förändrats kan det vara av intresse att redovisa storleken av de väsentligaste av de förmåner som i första hand är knutna till civilstånd och alltså utgår till gifta, helt eller delvis oberoende av barnförekomst. Kostna- den för dessa förmåner visas i följande tablå.

Förmåner som utgår i första hand efter civilstånd, helt eller delvis oberoende av barnförekomst (utanför kommitténs upp- drag)

1969 1971 a. Kontantstöd 12. Änkepension (folkpensio- neringen) 460 561 13. Änkepension (ATP) 140 226 14. Grundsjukpenning till hemmamakar 751 77 675 864 b. Skatteförmåner 15. l 800-kronorsavdraget2 2 475 1 500 1 Beräknat. ? För 1969 anges en ungefärlig beräkning av

värdet av den förmånligare behandling av flertalet gifta — med eller utan barn — och av ensamstående med barn som sambeskattningen innebar främst genom lindrigare skatteskala, dubbelt ortsavdrag och dubbelt kommunalskatteavdrag samt förvärvs- avdrag på 300 kr. Av angivna 2 475 milj. kr. hänför sig ca 175 milj. kr. till ensamstående med barn och ca 1250 milj. kr. till gifta med barn. Även för 1971 anges avdrag oberoende av barnförekomst. Av angivna ] 500 milj. kr. hänför sig ca 160 milj. kr. till ensamstående med barn och ca 720 milj. kr. till gifta med barn.

Ett återkommande önskemål i den famil- jepolitiska diskussionen har varit att skatte- och bidragslagstiftningen skall vara neutral till olika samlevnadsformer. Stödet bör en- ligt denna uppfattning knytas till barnen och inte till äktenskapet som sådant.

Följande tablå — som utgör en samman- ställning av de båda tidigare — visar en betydande förskjutning i denna riktning un- der de senaste åren. I denna och nästföljande tablå har sifferuppgifterna avrundats till när- maste 50-tal milj. kr.

1969 1971 mkr. % mkr. % ca en Förmåner efter barnföre- komst (p. 1—11) 3 300 51 4 050 63 Förmåner i första hand efter civilstånd (p. 12—15) 3150 49 2 350 37

År 1971 var således närmare två tredjede- lar av de bidrag och skattelättnader som medtagits i tablåerna av den karaktär att de endast utgick till barnfamiljer medan drygt en tredjedel i första hand utgick efter civil- stånd, dvs. till gifta, helt eller delvis oberoen— de av barnförekomst.

År 1969 däremot utgick ungefär hälften av det totala stödet i första hand efter civilstånd.

Av följande tablå framgår att ca 70 % av det totala ekonomiska stödet utgick som kontantstöd år 1971 mot ca 53% år 1969.

1969 1971 mkr. % mkr. % ca ca Kontantstöd (p. 1—10 och 12414) 3 400 53 4 450 70 Skattelättnader (p. 11 och 15) 3 050 47 1950 30

Även i detta avseende innebar alltså skat- tereformen en förskjutning som kan ses som en fortsättning på den linje att föra över familjestödet från skattesidan till bidrags- sidan som påbörjades med 1947 års beslut att byta ut barnavdragen vid beskattningen mot allmänna barnbidrag.

Ett av motiven för sistnämnda handlings- linje har varit att förhindra att stödet eller dess värde ökar i högre inkomstlägen. Om man schematiskt analyserar de olika poster- na i sammanställningen ur inkomstfördel- ningssynpunkt finner man att posterna 1, 3, 4, 649, 12 och 14 (barnbidrag, bidragsför- skott, barnpension från folkpensioneringen, barntillägg till pension och sjukpenning, vård- bidrag till svårt handikappade barn, moder- skapspenning, änkepension från folkpensio- neringen och grundsjukpenning till hemma- makar) utgår med samma belopp oberoende

av inkomst. Förmånerna 5, 10, 11 och 13 (barnpension och änkepension från tilläggs- pensioneringen, tilläggssjukpenning vid bamsbörd och förvärvsavdrag) är beroende av inkomst på så sätt att högre inkomst kan göra förmånen — eller, i fråga om förvärvsav- draget, dess reella värde — större. Å andra sidan avser posten 2 (bostadstilläggen) en- dast familjer i lägre inkomstlägen. Posten 15 (1 800-kronorsavdraget) slutligen kan nume- ra hänföras till den första gruppen av förmå- ner som har samma värde i olika inkomst- lägen medan de skatteförmåner som på den- na punkt tagits med för år 1969 i huvudsak hade större värde vid högre inkomst. En summering av posterna efter denna gruppe- ring ger följande resultat.

% av värdet

1969 1971 Högre förmån vid högre inkomst 53 16 Lika förmån oberoende av inkomst 39 74 Högre förmån vid lägre inkomst 8 10

100 100

Förändringarna i det ekonomiska familje- stödet mellan 1969 och 1971, främst skatte- reformen, har alltså medfört en kraftig re-

Tabell 133 Inkomster, skatt och bidrag för olika grupper av familjer med barn under 16 år, år 1972 lnkomst- Inkomster Antal barn— Inkomst Bidrag i % Disponibel inkomst tagar- 1972, familjer efter skatt i av bruttoin- (efter skatt och bi- kategori 1 000 kr. % av brutto- komsten drag) i % av brutto- inkomst inkomst Ensamstående —20 71 500 73 71 144 med barn 20—40 48 500 65 11 76 40—60 5 800 55 4 59 60— 1 700 46 2 48 Summa 127 500 65 25 90 Gifta med —20 72 700 74 44 113 barn 20—40 337 900 62 12 74 40—60 326 500 57 6 63 60— 184 400 50 3 53 Summa 921 500 56 7 63 Samtliga —20 144 200 73 55 128 barnfamiljer 20—40 386 400 62 12 74 40—60 332 300 57 5 62 60— 186 100 50 2 52 Summa 1 049 000 56 8 64

ducering av sådant stöd som blir större i värde i högre inkomstlägen. De förmåner som fortfarande har denna effekt är förvärvs- avdrag, änke- och barnpensiöner från ATP samt tilläggssjukpenning vid bamsbörd. Till förvärvsavdragen och förmånerna vid barns- börd återkommer kommittén i det följande. För att undvika missförstånd bör dock redan nu understrykas att de nämnda försäkrings- förrnånerna i viss mening medför en social utjämning genom att de ger stora löntagar- grupper del av ett skydd mot inkomstbort- fall som bättre ställda grupper redan tidigare hade skaffat sig avtalsvägen.

Beskattningens och kontantstödets in- komstutjämnande verkningar belyses vidare i tabell 133 som utgör en sammanfattning av Den tabell som finns i kap. 5, s. 166.

Det är möjligt att en sådan beräkning övervärderar skatte- och bidragssystemens in- komstutjämnande verkningar. Inkomstbe- greppet bygger på taxeringen. Om man hade kunnat lägga in även icke beskattade in- komster och förmåner hade kanske den kvar- stående skillnaden i disponibel inkomst mel- lan högre och lägre inkomstskikt varit större än vad som framgår av tablån.

Även med den reservationen är det tydligt att skatte- och bidragssystemen medför en betydande utjämning mellan barnfamiljer i olika inkomstlägen. Familjer med inkomster under 20 000 kr./år får således genom famil- jestödet en ökning av sin inkomst med ca en tredjedel sedan skatten dragits ifrån. För dem kan alltså redan i dag ett system med s. k. negativ skatt sägas fungera. För de ensamstående föräldrarna i denna inkomst- grupp är ökningen ca 50 %. Barnfamiljer med inkomster över 60 000 kr./år får å andra sidan en nettöminskning av inkomsten med närmare hälften efter skatt och bidrag. De ursprungliga inkomstskillnaderna mellan familjer med inkomster under 20 000 kr./år och över 60 000 kr./år minskar från 1:8 till 113 när skatten dragits från och bidragen lagts till.

Jämförelser av detta slag kan göras på många olika sätt och man kan alltid diskute- ra vilka stödformer som bör tas med, vilka

indelningar som bör göras etc. Studiehjälpen — som inte finns med i sammanställningen — ger liksom bostadstilläggen större förmån i lägre inkomstlägen genom de inkomst- och behovsprövade tilläggen. Vidare kan t. ex. läkemedel, läkarvård och andra sjukvårdsför- säkringsförmåner till barnen ses som en eko- nomisk förmån för barnfamiljerna inorn

"sjukförsäkringen (värd uppskattningsvis ca

180 milj. kr.), eftersom försäkrade med barn inte betalar högre Sjukförsäkringsavgift än andra.

Samhällets kostnader för barntillsyn -- ca 730 milj. kr. för daghem, familjedaghem och fritidshem år 1971 — har inte tagits med i sammanställningen. Mödra- och barnavårds- centralema, skolhälsovården och skolbarns- tandvården samt de fria skolmåltiderna är andra förmåner som inte räknats in ovan.

Några inslag i den familjepolitiska debatten

Den familjepolitiska debatten under senare år har kännetecknats av en stark medveten- het om sambanden mellan familjernas lev- nadsförhållanden och samhällsutvecklingen i stort. Man har diskuterat hur uppväxtmiljön påverkar barnens personlighetsutveckling, ut- bildningsval och framtida yrkes- och levnads- förhållanden samt hur familjens levnadsmiljö även påverkar de vuxnas möjligheter att for- ma sitt liv efter sina önskningar och förut- sättningar. Målsättningen att skapa jämlikhet i levnadsvillkor har för den i vidsträckt me- ning familjepolitiska diskussionen inneburit ökad uppmärksamhet på åtgärder för utjäm- ning mellan barnfamiljer med olika inkomst och antal barn, för likställdhet mellan män och kvinnor och för jämställdhet mellan olika samlevnadsformer.

Familjepolitiken har således alltmer kom- mit att ses som ett led i ansträngningarna att förbättra de lågavlönade barnfamiljernas lev- nadsförhållanden och att medverka till en arbets- och rollfördelning i familjen och i samhället som ger män och kvinnor ökade möjligheter att utveckla sina personliga för- utsättningar. Mödrarnas ökande förvärvs- verksamhet och den ökade medvetenheten

om barnstugeverksamhetens positiva värden för barnens utveckling har medfört ett starkt intresse för utbyggnaden av samhällets barn- tillsyn och även för andra former av service till barnfamiljer där båda makarna förvärvs- arbetar ofh till enförälderfamiljer.

[ kap. 6 redovisas en sammanställning av några program utgivna under de senaste åren av politiska partier och arbetsmarknadsorga- nisationer i vad avser det ekonomiska stödet till barnfamiljerna.

I riksdagsmotioner har också redovisats förslag och synpunkter i fråga om den fort- satta utbyggnaden av familjestödet.

Programmen och motionerna avspeglar på många punkter målsättningen att främjajäm- likhet i levnadsvillkor inte bara mellan barn- familjer och barnlösa utan också mellan olika grupper av barnfamiljer inbördes. LO och socialdemokratiska partiet förorda_r liksom moderata samlingspartiet klart i pro- gramuttalanden från åren 1969—1970 att förbättringar i kontantstödet inriktas på barnfamiljer med låga inkomster. I center- partiets och folkpartiets gemensamma parti- motion om familjepolitiken till 1972 års riksdag (l972:467) framhålls att den utbygg— nad av bostadstilläggen som beslöts vid 1971 års höstriksdag stod i god överensstämmelse med dessa partiers jämlikhetsmålsättning.

Bambidragen har ofta berörts mera i för- bigående i programmen. Centerpartiet och folkpartiet har dock i olika sammanhang, senast i sin gemensamma partimotion till 1972 års riksdag, betonat att barnbidragen bör utgöra ett centralt inslag i stödet till barnfamiljerna och att en höjning av barnbi— dragen bör ingå i ett framtida utbyggnads- program för det familjepolitiska stödet. Des- sa partier har också liksom vänsterpartiet kommunisterna vid upprepade tillfällen för- ordat en indexreglering av barnbidragen. 1 LO:s och SAP:s gemensamma rapport Järn- likhet begärs en prövning av frågan om be- skattning av barnbidragen.

Bostadstilläggen har som nämnts byggts ut och förändrats genom statsmakternas beslut hösten 1971. Det statliga tillägget har i sin helhet gjorts konsumtionsneutralt genom att

de tidigare uppställda bostadsvillkoren av- skaffats, samtidigt som det kommunala hyresanknutna tillägget har förstärkts kraf- tigt. I centerpartiets och folkpartiets gemen- samma motion till 1972 års riksdag förordas att stödet efterhand görs mer konsumtions- neutralt. I övrigt har motionsvägen och i den allmänna debatten särskilt uppmärksammats frågan om det inkomstbegrepp som läggs till grund för prövningen av rätt till bostads- tillägg, den tidsmässiga eftersläpningen vid inkomstprövningen, de marginaleffekter vid inkomstökningar som bostadstilläggen (till- sammans med skatt, daghemsavgifter m. m.) leder till samt frågan om utbetalning av bostadstillägg till annan än familjen. I diskus- sionen om bostadstilläggen har också boen- dekostnadernas utveckling och det ökade socialhjälpsbehövet bland barnfamiljer sär- skilt i vissa nybyggda bostadsområden upp- märksammats.

Frågan om ett vårdbidrag till föräldrar med små barn (avseende kostnader för barn- tillsyn, ibland kallat vårdnadsbidrag) berörsi några av programuttalandena. Centerpartiet och folkpartiet redovisar i den gemensamma partimotionen år 1972 att partierna finner det angeläget att ett vårdnadsbidrag införs för barn upp till en viss ålder. Bidraget avses i vart fall under ett inledningsskede böra utgå till barn under tre år. Samma belopp bör utgå för varje barn under den åldern, oberoende av föräldrarnas förvärvsarbete. TCO förordar i sitt program ett vårdbidrag som utgår till första barnet i varje familj under dess första år. Stödet föreslås samord- nat med moderskapsförsäkringen så att det även innebär en garantinivå under de första sex ersättningsmånaderna. I moderata sam- lingspartiets program krävs rätt till avdrag vid beskattningen för nödvändiga och styrk- ta barntillsynskostnader, maximerat till vad motsvarande vård skulle kosta i samhällets regi. Den allmänna debatten i dessa frågor har också bl. a. berört möjligheterna att lag— stiftningsvägen och genom familjepolitiska bidrag främja deltidsarbete bland småbarns- föräldrar.

I TCO:s och LO:s program liksom i LO:s

och SAP:s lämlikhetsrapport förordas att fadern skall kunna avlösa modern under ledigheten i samband med och närmast efter bamsbörd och därvid uppbära egen tilläggs- sjukpenning. En möjlighet för fadern till kort ledighet i samband med förlossningen förordas även.

1 TCO:s och LO:s program förordas vidare att föräldrarna ges rätt till sjukpenning under begränsad tid vid frånvaro från arbete på grund av barns sjukdom. Denna sammanfattning belyser i all kort- het diskussionen om några huvudfrågor i det utredningsuppdrag som kommittén i detta betänkande avser att slutredovisa. Ändå har där endast medtagits de frågor som har större allmänt intresse. Till dessa kommer ett stort antal frågor som kan ha mindre allmänt intresse men ändå är betydelsefulla för barn- familjer i särskilda situationer.

II. Barnkostnadernas fördelning

Förekomsten av barn ifamiljen medför fort- farande oftast att familjen har en lägre mate- riell levnadsstandard än den skulle ha haft om den varit barnlös. Det är i regel första barnets ankomst som innebär den mest ge- nomgripande förändringen i familjens liv. För familjens ekonomi består omställningen _ förutom i kostnaderna för barnets kon- sumtion och eventuellt för ny bostad — däri att en av föräldrarna stannar hemma för att vårda barnet åtminstone under det första halvåret och av detta skäl saknar arbetsin- komst. Vidare blir — om sedan båda föräld- rarna förvärvsarbetar — utgifterna för bar- nets vård och tillsyn ofta en stor del av familjeutgifterna. För den ensamstående för- äldern blir omställningen i regel ännu mer genomgripande.

Ytterligare barns ankomst medför i all- mänhet inte en lika påtaglig omställning för familjen. Familjen kan emellertid behöva en större bostad och kostnaderna för barnens mat, kläder, utrustning m.m. tillkommer. Möjligheterna att skapa utrymme för dessa kostnader genom att föräldrarna prutar en del på sin egen standard blir mindre ju fler

barn familjen får och barnkostnaderna blir ännu tyngre att bära särskilt för familjer i lägre inkomstlägen. Om båda föräldrarna för- värvsarbetar blir _ bortsett från den allra första tiden, som i princip täcks av moder- skapsförsäkringen — tillsynskostnaderna hög— re och möjligheten att ordna barntillsynen ofta mindre. Om däremot ena föräldern är hemma medför ytterligare barns vård och tillsyn inga större omedelbara merkostnader men kanske en förlängning av den tid då familjen får leva på en inkomst.

I princip kan situationen för en tvåföräl- derfamilj beskrivas på följande sätt med bortseende från familjestödet.

Barnet har ett konsumtionsbehov som växer med åldern och ett tillsynsbehov som är stort i början och avtar så småningom. Om en av föräldrarna är hemma tillgodoses till- synsbehovet av denne men på bekostnad av den arbetsinkomst som han eller hon annars skulle ha kunnat förvärva. Vidare får den andra föräldern också svara för den hemma- varandes försörjning. Om båda föräldrarna förvärvsarbetar måste barnets tillsynsbehov tillgodoses på annat sätt. Detta medför då särskilda utgifter, men å andra sidan har föräldrarna var sin arbetsinkomst. Barnets konsumtionsbehov tillgodoses i första fallet med hjälp av en arbetsinkomst — jämte den ena förälderns hela insats i hemmet _ och i andra fallet med hjälp av två arbetsinkoms— ter.

De kostnader ett barn medför är alltså schematiskt sett av tre slag: inkomstbortfall, tillsynskostnader och konsumtionskostna- der. Inkomstbortfallet inträder vanligen i och med att modern i samband med eller viss tid före förlossningen avbryter sitt förvärvs- arbete. Är modem studerande får hon i stället avbryta studierna, vilket kan ses som ett bortfall (uppskjutande) av framtida in- komster. Detta inkomstbortfall _ som tilläggssjukpenningen vid bamsbörd är av- sedd att ge viss kompensation för — fortsät- ter så länge någon av föräldrarna avstår från förvärvsarbete (eller studier) för att sköta barnets vård och tillsyn. Tillsynskostnader uppkommer om och när den hemmavarande

föräldern sedan återupptar förvärvsarbetet eller studierna. Om en av makarna tar del- tidsarbete kan man tala om en kombination av reducerat inkomstbortfall och reducerade tillsynskostnader. Konsumtionskostnader uppkommer redan i samband med barnets födelse. De är i regel begränsade när barnet är litet för att öka efter hand.

De angivna behoven och kostnaderna möts till en del genom olika stödåtgärder från samhällets sida.

Barnens tillsynsbehov tillgodoses i växan- de omfattning av samhället genom barnstu- geverksamheten och genom kommunala fa- miljedaghem. Tillsynskostnader uppkommer här genom avgifter som vanligen ökar med stigande inkomst. Till dessa och andra till- synskostnader tar man i inkomstbeskatt- ningen en viss hänsyn genom förvärvsavdra- get.

Inkomstbortfall kompenseras under ledig- het i samband med barnafödande för sådana mödrar som varit i förvärvsarbete vid havan- deskapets början. I övrigt utgår inom folk- pensioneringen ett vårdbidrag till svårt han- dikappade barn vilket delvis motiverats med det inkomstbortfall som uppstår för vårda- ren.

Till övriga barnkostnader utgår i första hand allmänna barnbidrag och statliga bo- stadstillägg, vilka numera i huvudsak är in- komstprövade tillägg till barnbidragen. Som skydd mot höga bostadskostnader finns in- komstprövade kommunala bostadstillägg. Ensamstående vårdnadshavare får genom un- derhållsbidrag från den andre föräldern, bi- dragsförskott eller barnpension ersättning för den försörjningsinsats som samboende föräldrar fullgör inom familjen.

En viktig utgångspunkt för kommitténs bedömningar är att tvåförsörjarfamiljen har blivit det vanliga familjemönstret i dagens Sverige, särskilt bland de unga familjerna. Det har bl.a. medfört att diskussionen om familjepolitiken i mycket högre grad än tidi- gare kommit att inriktas på den service i fråga om barntillsyn och annat som behövs för att föräldrarna skall kunna fortsätta sitt förvärvsarbete under barnens uppväxttid och

för att underlätta den arbetsbörda som två- försörjarfamiljen — och i ännu högre grad den ensamstående föräldern — har.

I kommitténs direktiv anges att servicefrå- gorna ligger utanför kommitténs uppdrag. Kommittén kan alltså inte exempelvis lägga fram förslag om en viss utbyggnadstakt i fråga om barntillsynsverksamheten. Men kommittén kan inte bortse från den ekono- miska betydelse barntillsynen har för barn- familjerna. Att kommittén här i huvudsak inriktar sin diskussion om barntillsynsverk- samheten på de ekonomiska verkningarna, innebär inte att kommittén bortser från den stora betydelse barnstugeverksamheten har för barnets personliga utveckling utan är en naturlig följd av det uppdrag kommittén fått att pröva kontantstödet till barnfamiljerna. Frågor om barnstugeverksamhetens innehåll och organisation prövas av barnstugeutred- ningen.

Den ekonomiska betydelsen för familjerna av om båda föräldrarna har förvärvsarbete belyses enklast genom några exempel. I kap. 5 (se 5. 160) har kommittén presenterat några "exempelfamiljer” som också här kan tjäna till att belysa kommitténs resonemang. Upp- gifter om de bidrag som utgår i olika situa- tioner återfinns också i Förmånskatalogen (sista sidorna).

I familjen A har ena maken en årsinkomst på 20 000 kr. Vi antar att de har två barn och att andra maken är hemma. Familjens disponibla inkomst (se kap. 5) uppgår till ca 1 650 kr./mån.

Om man räknar bort en hyra på 400 kr./mån. har familjen därefter 1250 kr./ män. att leva på. Räknar man schematiskt med att föräldrarna håller sina utgifter på en nivå som motsvarar folkpensionens storlek (ca 930 kr./mån. för ett gift par) återstår 320 kr./mån. till konsumtionsutgifterna för barnen, dvs. 160 kr. per barn och månad.

Det starkaste ”ekonomiska stöd” en fa- milj i denna besvärliga situation kan få är knappast ett kontantbidrag. Det är i stället att andra maken ges möjlighet att bidra till familjens ekonomi genom förvärvsarbete, vil- ket förutsätter att arbetstillfällen och barn-

tillsynsservice finns att tillgå. Om makarna får lika stora inkomster och alltså vardera tjänar 20 000 kr./år, ökar familjens disponib- la inkomst med 645 kr./mån. sedan skatt och daghemsavgifter räknats av och hänsyn tagits till att bostadstillägget minskar. Även om det förhållandet att båda makarna för- värvsarbetar medför vissa kostnadsökningari övrigt, utöver daghemsavgiften, är det tydligt att övergången till att ha två inkomster att leva på innebär ett betydligt större ekono- miskt tillskott än vad som rimligen kan åstadkommas genom förstärkningar av bidra- gen till barnfamiljerna under överskådlig framtid. Det kan illustreras med ett räkne- exempel. För att familjen A skulle få en ökning av sin disponibla inkomst av den nämnda storleksordningen genom en barnbi- dragshöjning skulle barnbidragen behöva ökas för en kostnad av ca 7 miljarder kr./år. Det skulle betyda nästan en tredubbling av de nuvarande kostnaderna för hela kontant- stödet till barnfamiljerna.

Exempelfarniljerna A, B och C är tvåföräl- derfamiljer i olika inkomstlägen. När endast ena föräldern förvärvsarbetar förutsätts brut- toinkomsten av förvärvsarbete (före skatt och bidrag) uppgå till 20000 kr./år för familjen A, 40 000 kr./år för familjen B och 60000 kr./år för familjen C. Vi antar att dessa familjer har två barn, båda i förskole- åldern. När andra maken tar ett halvtidsarbe- te förutsätts familjens bruttoinkomst öka med 50 %. Vid beräkningen av familjens disponibla inkomst avräknas halvdagsavgift för daghem eller familjedaghem enligt den taxa som kommunförbundet rekommende-

Årsinkomst kr. Disponibel Netto- ——"—— inkomst tillskott ena andra kr./mån. kr./mån. maken maken familjen A 20 000 0 i 645 20 000 10 000 2 040 395 familjen B 40 000 0 2 250 40 000 20 000 3 125 875 familjen C 60 000 0 2 875 60 000 30 000 4 120 1 245

1 Beloppen avrundade till närmaste 5-tal kr.

rat. De närmare förutsättningarna för beräk— ningen redovisas i kap. 5. När den ena av ma- karna övergår från att vara hemma till att ta ett deltidsarbete som ger hälften av andra makens inkomst, medför detta här angivna nettotillskott för familjerna.l

Har familjerna endast ett barn blir netto- tillskottet ca 100 kr. större. Tillskottet till familjeekonomin blir givetvis väsentligt stör- re om även andra maken tar heltidsarbete. Detta framgår av följande tablå som också avser familjerna A, B och C med två barn på daghem eller familjedaghem. Här har avgift för heldagstillsyn frånräknats när båda för- äldrarna förvärvsarbetar.

Ärsinkomst kr. Disponibel Netto-

inkomst tillskott

ena andra kr./mån. kr./mån. maken maken familjen A 20 000 0 I 645

20 000 20 000 2 290 645 familjen B 40 000 0 2 250

40 000 40 000 3 600 1 350 familjen C 60 000 0 2 875

60 000 60 000 4 725 1 850

Betydelsen av föräldrarnas förvärvsarbete för familjeekonomin framgår också tydligt av den familjeundersökning som statistiska centralbyrån utfört för kommitténs räkning. Undersökningen belyser bl.a. det utrymme som återstår för barnens konsumtion när från familjens disponibla inkomst räknats den faktiska bostadskostnaden, ett belopp motsvarande folkpensionen avsett som ett minimibelopp för de vuxnas konsumtion samt en förvärvsarbetskostnad (för resor, fördyrade levnadskostnader) på 100 kr./ mån. per heltidsarbetande och 50 kr./mån. per deltidsarbetande förälder.

1 kap. 5 (tab. 101, s. 153) redovisas med uppdelning efter föräldrarnas förvärvsfrek- vens andelen familjer som kan låta barnen kosta 200 kr./mån. sedan den ovan angivna ”minimistandarden” för föräldrarna frånräk- nats. Där anges ocksä det genomsnittliga återstående konsumtionsutrymmet per barn sedan de vuxnas ”minimistandard” räknats

bort. Resultaten i denna del kan sammanfat- tas på följande sätt.

Bland tvåförälderfamiljer där ingen av för- äldrarna arbetade heltid och helår saknade mer än hälften möjlighet att nå upp till den angivna minimistandarden. Bland familjer där en förälder arbetade heltid och helår medan den andre föräldern saknade förvärvs- arbete hade drygt en fjärdedel (28 %) en disponibel inkomst som understeg den angiv- na standarden. När den andre maken arbeta- de deltid eller mindre än helt år sjönk ande— len under minimistandarden till ca 10 % och när båda föräldrarna arbetade heltid och helår hade andelen under minimistandarden sjunkit till mindre än 5 % av familjerna. Närmare tre fjärdedelar (73 %) av familjerna med två helårs- och heltidsarbetande föräld- rar kunde låta barnen kosta mer än 600 kr. i månaden när man på angivet sätt räknar bort 100 kr./mån. för vardera föräldern i förvärvs- arbetskostnader och utgår från att föräldrar- na skulle leva på folkpensionsstandard.

Dessa exempel visar att barntillsynens ut- byggnad i hög grad är en fråga som rör barnfamiljernas ekonomi. Om inte tillsyn går att ordna för barnen, betyder det att någon av föräldrarna ofta får avstå från förvärvsin- komster för att ta hand om barnen. Att samhället annat än i speciella situationer skulle ge stöd av sådan storlek att det kan sägas kompensera ett bortfall av den ena förälderns arbetsförtjänst skulle innebära en alltför stark prioritering av barnfamiljerna på andra gruppers bekostnad.

Tidigare i detta kapitel har vi i korthet markerat de förändringar som ägt rum under senare tid i fråga om bl. a. den ökade utbild- ningsfrekvensen och övergången till en i prin- cip individuell beskattning. Att flertalet ung- domar av båda könen nu vidareutbildat sig efter grundskolan är en av de faktorer som ändrat förutsättningarna för kvinnornas del- tagande i arbetslivet. Arbetsmarknadspoliti- kens mål är att skapa produktiv sysselsätt- ning för alla. Arbetsmarknads, utbildnings- och skattepolitiken samverkar för att ge alla vuxna människor möjlighet att försörja sig själva.

Utbyggnaden av barntillsynen är ett nöd— vändigt led i arbetet på att skapa jämställd- het mellan män och kvinnor i arbetslivet. Vi vet att många kvinnor med barn i dag skulle vilja ta förvärvsarbete om arbete och barntill- syn fanns att tillgå. Det kan nämnas att det i familjeundersökningen (hösten 1970) redo- visas ca 64 000 barn i kö till barnstuga eller familjedaghem, även om köuppgifter givetvis inte ger något direkt mått på behovet av barntillsyn. [ undersökningen anges att siff- ran sannolikt är en kraftig underskattning av det verkliga behovet.

Kommittén vill alltså starkt understryka vikten av en fortsatt snabb utbyggnad av samhällets barntillsyn. Enligt kommitténs bedömning har åtgärder på detta område minst samma angelägenhetsgrad som en ut- byggnad av kontantstödet till barnfamiljer- na.

Försörjningsstöd när en av föräldrarna måste vara hemma

Kommittén utgår således från att båda för- äldrarna genom åtgärder på utbildnings- och arbetsmarknadsområdet samt genom en fort- satt snabb utbyggnad av samhällets barntill— syn skall beredas möjlighet till arbetsinkoms- ter, eftersom det bästa sättet att förbättra den ekonomiska standarden för både föräldrar och barn är att det finns två förvärvsinkoms- ter. Det ekonomiska stödet inom familjepoli- tikens ram bör i huvudsak ta sikte på barnens försörjning och inte på försörjningen av en hemmavarande förälder. Det särskilda stödet till enförälderfamiljerna bör ta sikte på att ersätta eller komplettera den andre föräl- derns försörjningsinsats för barnet.

Det finns emellertid vissa situationer då det — även efter en väsentlig utbyggnad av samhällsservicen — i regel är ofrånkomligt att en av föräldrarna stannar hemma för att ta hand om barnen. Det gäller framför allt i samband med ett barns födelse och under den närmaste tiden därefter. När ett barn blir sjukt kan det vidare ofta vara nödvändigt att en förälder stannar hemma från arbetet för att se till barnet. Svårt handikappade

barn kräver också regelmässigt vård och till- syn i sådan omfattning att detär ogörligt att båda föräldrarna förvärvsarbetar. För famil— jer i dessa situationer är det då inte tillräck- ligt att få ett bidrag till barnkostnaderna utan det behövs ett särskilt stöd på en sådan nivå att det i realiteten ger dem en viss kom- pensation för bortfallet av den ena föräl- derns arbetsinkomst.

Barnets födelse

Under den tid då det ansågs självklart att mannen var huvudförsörjaren och det var relativt ovanligt att gifta kvinnor hade för— värvsarbete sågs naturligt nog frågan om ett inkomstbortfall i samband med bamsbörd som ett mera marginellt problem. Det var snarare giftermålet än barnsbörden som gjor- de att kvinnan avbröt sitt förvärvsarbete. [ det moderskapsstöd som infördes 1937 och gällde till 1955 fanns det praktiskt taget ingen ersättning för inkomstbortfall och de begränsade ersättningsmöjligheter som fanns dessförinnan hade snarast karaktären av komplement till arbetarskyddsreglerna för industriarbeterskor.

! dag däremot torde flertalet familjer, särskilt i yngre åldrar, betrakta det som normalt att även kvinnan bidrar till familjens försörjning genom förvärvsarbete med ett eller flera uppehåll i samband med bamsbörd och när barnen är små. Den stigande för- värvsintensiteten just bland småbarnsmödrar visar att dessa uppehåll i förvärvsverksam- heten tenderar att förkortas. Utvecklingen mot mindre skillnader mellan mäns och kvin- nors löner gör att bortfallet av den ena förälderns inkomst får större betydelse. [n- komstbortfallet koncentreras alltså till en mer begränsad period samtidigt som det får alltmer markerad betydelse.

Vid sidan av förmåner som kostnadsfri förlossning samt mödra- och barnavårdscen- tralernas service och moderskapsförsäk- ringens ersättning för tandvårdsutgifter ges samhällets stöd under denna tid främst i form av moderskapspenning till alla mödrar och tilläggssjukpenning till mödrar som var

försäkrade för tilläggssjukpenning nio måna- der före nedkomsten.

Trots det stöd samhället i dag lämnar torde tiden i samband med bamsbörd och under barnets (barnens) spädbarnstid i många fall innebära ganska betydande på— frestningar för familjen. Självfallet varierar situationen imånga avseenden från familj till familj.

För en familj där modern är ute på arbets- marknaden nio månader före nedkomsten, har ett relativt välavlönat arbete och fortsät- ter att arbeta till några dagar före nedkoms- ten och kan återuppta förvärvsarbetet sex månader senare torde tilläggssjukpenningen ge ett relativt tillfredsställande skydd mot inkomstbortfall även om den inte som vid sjukdom är förenad med en löpande grund- sjukpenning. Många andra drabbas av ett inkomstbortfall som moderskapsförsäk— ringen i dag inte ersätter. Det gäller bl. a. kvinnor som nio månader före nedkomsten inte hade hunnit ut i förvärvslivet på allvar. Det gäller också kvinnor som måste avbryta sitt förvärvsarbete en eller flera månader före nedkomsten och alltså bara har fyra-fem månaders ledighet kvar efter barnets födelse, likaså andra familjer som har svårt att ordna barnens tillsyn på ett tillfredsställande sätt omedelbart när ersättningstiden tar slut.

Ytterligare en väsentlig svaghet i det nuva- rande moderskapsstödet är att man som förvärvsarbetande endast räknar mödrar som var i förvärvslivet tiden närmast före ned- komsten. Den kvinna som t. ex. är hemma under tiden mellan första och andra barnets födelse och sedan går ut i förvärvslivet bör med samma rätt betraktas som förvärvsarbe- tande men hon är med nuvarande bestäm- melser inte berättigad till tilläggssjukpenning i samband med andra barnets födelse. Då det inte är möjligt att utforma det nuvarande stödet med sådana hänsynstaganden och eftersom det stora flertalet kvinnor är — och ännu fler kommer att bli —— förvärvsarbetan- de i denna mening, bör ett generellt försörj- ningsstöd ges åt alla i samband med barna— födande.

Den nuvarande moderskapsförsäkringen,

som är samhällets enda föräldrastöd vid bar- nafödande, uppvisar i fråga om stödnivån väldiga spännvidder, vilka ibland kan bero på tillfälligheter. Även ur denna synpunkt är förändringar av den nuvarande stödformen påkallade.

Skydd mot inkomstbortfall inträder alltså för närvarande bara när vissa, ganska snävt angivna förutsättningar är uppfyllda. Enligt kommitténs mening är det i dagens läge riktigare att utgå från att perioden i samband med och närmast efter barnets födelse prak- tiskt taget alltid måste innebära att en av föräldrarna genom att stanna hemma går miste om en arbetsförtjänst. Vidare bör man inte utgå från att det alltid skall vara modern som tar vård om barnet.

Mot den bakgrunden finns det enligt kom- mitténs mening skäl att ompröva den nuva- rande moderskapsförsäkringen i fråga om främst ersättningsnivån, ersättningstidens längd och möjligheten till ledighet för båda föräldrarna.

Ersättningsnivån

Tilläggssjukpenningen får som nämnts anses ge en relativt tillfredsställande ersättning för inkomstbortfallet åt de mödrar som var yr- kesverksamma vid havandeskapets början och hade ett någorlunda välavlönat arbete. De mödrar som på grund av studier eller av annat skäl inte nio månader före nedkoms- ten var placerade i sjukpenningklass som berättigar till tilläggssjukpenning får däremot endast moderskapspenningen på 1080 kr. De som har mycket låg tilläggssjukpenning är också i den situationen att de inte genom moderskapsförsäkringen får ens en nödtorf— tig försörjning under den sexmånadersledig- het de formellt har rätt till. Skillnaderna i det stöd moderskapsförsäkringen ger olika grupper av mödrar är alltså mycket stora. Det kan röra sig om mer än 8 000 kr. Riksförsäkringsverkets föräldraundersök-

ning avseende de moderskapsfall som avslu- tades ijanuari 1971 (se 5. 130) visar att 37 % av mödrarna helt saknade rätt till tilläggs- sjukpenning, och att ytterligare 15 % endast

hade rätt till en tilläggssjukpenning på högst 13 kr./dag (inkomst under 12 000 kr./år). Man kan ställa frågan om dessa fall huvud- sakligen återfinns i familjer där modern är hemmafru mer permanent och där mannens inkomst gott och väl räcker för familjens försörjning. Undersökningen visar emellertid att endast en sjättedel (17 %) av de gifta eller samboende mödrarna som saknade rätt till tilläggssjukpenning hade en make som var placerad i sjukpenningklass nr 21 (inkomst över 39000 kr./år). Av dem som saknade rätt till tilläggssjukpenning hade 81 % redan ett eller flera barn.

Förvärvsstatistiken visar som nämnts att mödrarna i ökad utsträckning återgår till förvärvslivet efter något eller några års borto- varo. Även om modern i dessa familjer är borta från förvärvslivet i en sammanhängan- de följd tills det andra och ev. följande barn föds och därför inte har rätt till tilläggssjuk- penning, är det i regel fråga om en relativt begränsad tid då familjen får leva på en inkomst. Denna tid innebär betydande eko- nomiska påfrestningar för flertalet familjer.

Bland de mödrar som saknar tilläggssjuk- penning eller har en låg sådan finns också ett antal unga mödrar som ännu inte hunnit ut i förvärvslivet. De utgör visserligen en relativt liten grupp. Av samtliga mödrar som saknar rätt till tilläggssjukpenning är ca 6 % under 20 år och av dem som har låg sjukpenning (högst 19 kr./dag, årsinkomsten under 12 000 kr.) är ca 24 % under 20 år. Majorite- ten är som nämnts mödrar som är hemma därför att de tidigare fått barn. Men av samtliga mödrar under 20 år är mer än var fjärde utan rätt till en sjukpenning på minst 19 kr./dag. Familjeundersökningen (se kap. 5 s. 159 och bilaga 1) visar att det särskilt bland de ensamstående föräldrarna finns många som upplevt den ekonomiska situatio— nen i samband med barnets födelse som besvärlig. Närmare hälften (47 %) av de en- samstående mödrarna har vid en attitydfråga i undersökningen angett att den ekonomiska situationen var besvärlig, medan motsvaran- de siffra för gifta/samboende kvinnor var 20 %. Att ekonomiska svårigheter ibland i

sådana fall kan bidra till att modern finner det nödvändigt att lämna bort barnet för en kortare eller längre tid eller för gott framgår också av familjeundersökningen. Av 1965 års abortkommittés material (SOU 1971158) framgår också att ekonomiska problem i ett relativt stort antal fall synes vara en bidra- gande orsak till att havande kvinnor söker abort.

Kommittén finner det angeläget att för— stärka det ekonomiska stödet vid bamsbörd för de familjer där modern saknar eller har låg tilläggssjukpenning. Det bör skapas en garantinivå i form av en dagersättning somi denna situation utgår till alla oberoende av inkomst och tidigare förvärvsarbete. Detta stöd bör utgöra ett väsentligt bidrag till den hemmavarande förälderns försörjning.

Ersättningstidens längd

Många kvinnor måste avbryta sitt förvärvsar- bete en eller flera månader före nedkomsten, utan att därför vara berättigade till vanlig sjukpenning.

Riksförsäkringsverkets föräldraundersök- ning visar att mer än 40% av alla mödrar med rätt till tilläggssjukpenning påbörjar le- digheten minst en månad före nedkomsten. Vid undersökningstillfället hade drygt 80 % av dessa inkomster under 24 000 kr./år. Det är alltså till stor del lågavlönade kvinnor som får lov att avbryta sitt förvärvsarbete relativt lång tid före nedkomsten.

För dem som utnyttjar möjligheten att börja lyfta tilläggssjukpenning två månader före den beräknade tidpunkten för nedkoms- ten blir det ett ”glapprum” genom att å ena sidan ersättningen för inkomstbortfall upp- hör redan när barnet är fyra månader _ rentav ännu yngre om barnet kommer senare än beräknat — medan å andra sidan spädbarn normalt inte tas emot på daghem förrän tidigast då de uppnått sex månaders ålder.

] viss mån fylls detta glapprum genom att familjedaghem kan ta emot barn dnder sex månaders ålder.

Kommittén har bett socialstyrelsen att delge kommittén de erfarenheter och syn-

punkter som styrelsen har rörande sexmåna- dersgränsens lämplighet för barns introduce- rande på daghem. Socialstyrelsen har med anledning härav anfört följande (sept. 1971).

Vid intagningen på daghem tillämpasi dag en generell lägsta åldersgräns av sex månader. Intagning vid tre månaders ålder förekom— mer även vid ett mindre antal daghem. Det föreligger för närvarande ingen vetenskaplig forskning eller annan utredning som direkt belyser erfarenheterna av sexmånadersgrän- sens lämplighet.

Ur utvecklingspsykologisk synpunkt be- finner sig de flesta barn under det andra levnadshalvåret i en social och känslomässig period som karaktäriseras av en ökad förmåga att skilja mellan kända och okända personer och miljöer. De blir därför vanligen ängsliga — psykiskt stressade — av att konfronteras med personer och miljöer de ej känner till. Barnets begynnande begreppsbildning sker genom att det gradvis orienterar sig med alla sinnen i omvärlden med utgångspunkt från — och i ständig kontakt med — de kända hållpunkter barnet har. Barnets trygghet och begreppsbildning är således beroende på möj- ligheten att skapa och vidmakthålla trygga hållpunkter. Vanligen utgöres dessa av det egna hemmet och föräldrar samt syskon. Emellertid kan det med fog hävdas att många familjer i dag liksom även tidigare inte har möjligheter eller förmåga att till— godose det lilla barnets behov av trygghet och adekvat omvårdnad. Dessa familjer be- höver samhällets stöd i någon form där daghemsplacering kan vara en av flera möj- liga stödåtgärder. Barnets behov av att ut- veckla närkontakt med endast ett fåtal för ändamålet lämpliga personer bör vara ut- gångspunkten för sådana åtgärder.

Allmänt kan den regeln anses gälla, att ju yngre ett barn är desto större krav måste ställas på barnets omgivning för att inte riskera dess hälsa. Efter 2 l/2 _ 3 1/2 års ålder föreligger i allmänhet behov av konti— nuerlig gruppsamvaro inom hemmets ram eller i institution, och riskerna för infektio- ner eller andra störningar av barnets hälsa vid institutionsvistelse är då avsevärt mindre. ! avsaknad av övertygande och systematiska vetenskapliga undersökningar är det emeller- tid svårt att förändra eller avskaffa nuvaran- de generella rekommendation om introduk- tionsålder i daghem. Denna torde redan nui vissa fall behöva frångås om en individuell prövning ger vid handen att fördelarna med en daghemsplacering överväger nackdelarna

En av de väsentligaste förutsättningarna för att introduktionen skall vara skonsam för barnet, oavsett vid vilken ålder barnet intro- duceras, men i högre grad för yngre barn är på vilket sätt introduktionen går till. En av föräldrarna bör få reella ekonomiska möjlig- heter att under minst en tvåveckorsperiod kunna vistas tillsammans med barnet på dag- hemmet för att i slutet av denna period successivt överlåta barnets skötsel till perso- nalen.

1965 års abortkommitté har föreslagit att rätten till tjänstledighet utvidgas för föräld- rar till nyfödda barn. Ett förstärkt ekono- miskt stöd är säkerligen av betydelse för ett stort antal familjers möjligheter att skapa adekvata förhållanden för sina spädbarn men är troligen inte tillräckligt för alla familjer. Samhällets stöd bör även omfatta andra åt- gärder, t. ex. personell assistans i hemmet, föräldraskolning, familjedaghem och dag- hemsvistelse.

Innan socialstyrelsen kan utfärda allmän- na anvisningar beträffande introduktion i daghem måste ytterligare underlag för be- dömningen föreligga. Frågan kommer därför att ingående utredas mot bakgrund av nu aktuella sociala, psykologiska och medicins- ka rön.

Av socialstyrelsens yttrande framgår alltså att det för närvarande inte hos styrelsen föreligger några planer på att mer generellt ändra sexmånadersgränsen för barns introdu- cerande på daghem. Härtill kommer att an- talet spädbarnsplatser på daghem nu är långt- ifrån tillräckligt även med nuvarande nedre åldersgräns.

En mer omfattande fråga är om samhällets skyldighet att ge ett försörjarskydd — genom tilläggssjukpenning i direkt relation till in— komstbortfallet och genom en garantinivå för dem som saknar eller har låg tilläggssjuk- penning — skall anses upphöra när barnet uppnår sex månaders ålder eller om detta stöd skall förlängas därutöver.

Den frågan har många aspekter. Självfallet är det önskvärt om föräldrar som önskar komma tillbaka till arbetslivet redan vid denna tidpunkt ges möjligheter härtill. Det är därför angeläget dels att 4 som kommit- tén tidigare starkt understrukit — barntillsyn finns att tillgå, dels att det ekonomiska

stödet (och skattesystemet) inte motverkar föräldrarnas intressen härvidlag. Men i många fall önskar föräldrarna att någon av dem kan vara hemma eller i vart fall inskränka sitt förvärvsarbete under åtminstone det första året av barnets liv. Det är väsentligt även för barnen att föräldrarna kan nå fram till och tillämpa en sådan fördelning av såväl för- värvsarbete som arbete i hemmet som de trivs med och finner lämplig bl. a. ur ekono- misk synpunkt. Vissa mer praktiskt-admini- strativa skäl kan anföras för en förlängning av ersättningstiden. Spädbarnsavdelningar saknas på många daghem. Kostnaderna per plats är också något högre på dessa avdel- ningar.

Det är svårt att generellt uttala sig om vad som med hänsyn till barnets utveckling och behov är den lämpligaste åldern för ett barns övergång från vård i hemmet till vård på daghem. Å ena sidan står behovet av kontakt och kontinuitet som talar för en senarelägg- ning av övergången, å andra sidan anses omställningen ofta bli lättare ju mindre bar- net är. Spädbarnens höga infektionskänslig- het får också vägas in i bedömningen. Upp- fattningarna skiftar, men de flesta torde vara överens om att det är av vikt att övergången till vård utanför hemmet görs så mild som möjligt genom en tillvänjningsperiod.

Ersättningstidens längd har emellertid också betydelse för kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Även om man öppnar möj- ligheter för fadern _att utnyttja en ”föräldra- skapsledighet”, är det ändå sannolikt att det i vart fall under lång tid framåt blir modern som stannar hemma under hela eller största delen av ledigheten. Redan nu torde moder- skapsledigheten vara en i viss mån hämman- de faktor när det gäller kvinnans möjligheter att nå en starkare ställning på arbetsmarkna- den. Åtminstone vid en mera betydande förlängning av ersättningstiden kan man riskera att denna negativa effekt förstärks. Dessa synpunkter bör beaktas vid ersätt- ningstidens bestämmande.

Faderns rätt till ersättning

Under tiden före och närmast efter förloss- ningen är det naturligen i första hand mo- dem som bör beredas möjlighet att avbryta sitt förvärvsarbete. Denna bedömning ligger bakom regeln att tilläggssjukpenning utgår under den första månaden efter förloss- ningen även till en moder som inte har barnet i sin vård. Även under månaderna därefter kan det i många fall ligga närmast till hands att modern snarare än fadern stannar hemma hos barnet. [ andra fall kan emellertid förhållandet vara det motsatta. Lagstiftningen bör inte förhindra en lösning som innebär att fadern i stället är hemma hos barnet. Ur flera synpunkter är det tvärt- om positivt om det blir vanligare att föräld— rarna delar upp ansvaret för barnets vård mellan sig redan under de första sex måna- derna. Barnet skulle härigenom få större möjligheter att redan från början få nära kontakt med båda föräldrarna. Fadern skulle tidigt lära sig att vänja sig vid vårdarbetet, vilket säkerligen skulle göra det lättare att tillämpa en mer balanserad arbetsfördelning mellan föräldrarna även i fortsättningen un- der barnets uppväxttid.

Det kan också finnas ett praktiskt behov av att fadern kan ta ledigt en kort tid i samband med ett barns födelse för att ta hand om ev. äldre barn, för att kunna vara med vid förlossningen och för att kunna ta hand om familjen den allra första tiden därefter.

Föräld raförsäkring

Kommittén anser att moderskapsförsäk- ringen bör förvandlas till en föräldraförsäk— ring. Föräldraförsäkringen bör innefatta en ekonomisk ersättning med en garantinivå för alla föräldrar. Härigenom får alla föräldrar oberoende av inkomst och tidigare sysselsätt- ning ett grundläggande skydd under den period i samband med och under tiden när- mast efter barnets födelse då familjen är hänvisad att leva på en inkomst. Garantini- vån får betydelse framför allt för de grupper

som är sämst ställda i fråga om stöd under tiden i samband med barnets födelse, nämli- gen de som av olika skäl inte är placerade i sjukpenningklass som berättigar till tilläggs- sjukpenning. Stödets nivå bör awägas så att det ger ett väsentligt bidrag till den hemma- varande förälderns försörjning.

För de mödrar som är sjukpenningklass- placerade för en sjukpenning som överstiger garantinivån bör föräldrapenning utgå med det högre beloppet enligt regler liknande dem som i dag gäller för tilläggssjukpenning vid bamsbörd.

Fadern bör ges möjlighet att vara hemma under den tid föräldraförsäkringen omfattar och då uppbära egen föräldrapenning. Han bör således få rätt att vara hemma under en kortare tid i samband med själva nedkoms- ten. Vidare bör fadern få möjlighet att vara hemma i stället för modern under den följan— de tiden om hon tar eller går tillbaka till förvärvsarbete, återupptar studier e. d. För- äldrarna bör således gemensamt ha ett antal dagar då de har rätt att uppbära föräldrapen- ning. Bortsett från dagarna i samband med förlossningen bör de dock inte få ersättning båda två om de tar ut ledighet samtidigt.

De regler som nu finns om mödrars rätt till anställningstrygghet vid bamsbörd bör utvidgas till att gälla båda föräldrarna.

Vård av sjukt barn

Det finns som nämnts också andra situatio- ner då en av föräldrarna kan vara tvungen att avstå från förvärvsarbete för barnens skull. Det gäller framför allt när barnen blir sjuka och därför inte kan tas om hand i den tillsynsforrn som normalt anlitas. Stats— och kommunalanställda får i viss utsträckning ersättning vid frånvaro för att ta vård om sjukt barn.

Befolkningsomflyttningen har gjort att fa— miljerna inte har samma möjligheter som förr att få hjälp av anhöriga när barnen blir sjuka. Den kommunala barnvårdarverksam— heten är under utbyggnad men kan i flertalet kommuner inte täcka behoven, särskilt inte vid infektionstoppar och i vart fall inte så

snabbt att hjälp kan komma redan första sjukdagen. Det finns också situationer då det på grund av sjukdomens karaktär eller annat är lämpligast att just en av föräldrarna tar hand om barnet, åtminstone temporärt.

Kommittén anser därför att föräldraför- säkringen bör innefatta regler om rätt för förvärvsarbetande makar och ensamstående förälder att uppbära sjukpenning vid från- varo från arbetet för vård av sjukt barn. Antalet ersättningsdagar per är bör till att börja med sättas relativt lågt.

Vård av svårt handikappat barn

Svara handikapp hos barn medför stora på- frestningar och uppoffringar från föräldrar- nas sida. Det är ofta önskvärt att barnen kan vårdas i sitt hem. Vårdarens insats blir då av stor betydelse för barnets utveckling.

För närvarande utgår från folkpensione- ringen ett särskilt vårdbidrag till svårt handi- kappade barn. I regel torde dessa barn vara så svårt handikappade att det är nödvändigt att en av föräldrarna stannar hemma hos barnet. Även detta stöd kan alltså främst ses som kompensation för det inkomstbortfall som barnets omvårdnad medför.

Vårdbidrag för svårt handikappat barn utgår f.n. med 60% av basbeloppet. Kom- mittén anser att detta stöd bör höjas väsent- ligt med hänsyn till syftet att också ge ett visst försörjningsstöd åt en förälder.

Kommitténs förslag till en föräldraförsäk- ring som även innefattar ersättning vid vård av sjuka och handikappade barn redovisas nämiare 1 kap. 9.

Allmänt stöd under barnens uppväxttid

Vi har tidigare idetta kapitel konstaterat att de kostnader barn medför schematiskt kan delas upp i inkomstbortfall, tillsynskostna- der och konsumtionskostnader. [ föregående avsnitt har vi tagit upp det inkomstbortfall som ofrånkomligen uppkommer en kortare tid i samband med barnets födelse och i vissa fall vid vård av sjuka och handikappade barn.

Givetvis kan även senare under barnets upp— växttid barnkostnaderna delvis bestå i ett bortfall av inkomster som familjen eljest kunde skaffat sig. Denna fråga, som delvis berörts tidigare, återkommer vi till efter en genomgång av tillsyns- och konsumtionskost— nader och familjestödet för dessa ändamål. Först behandlas tillsynskostnaderna som för- värvsarbetande föräldrar har.

Kostnaderna för tillsyn

Tillsynskostnaderna gäller främst barn i för- skoleåldern och den lägre skolåldern. För familjer med barn i förskoleåldern som anli- tar samhällets barntillsynsverksamhet består tillsynskostnaderna i regel i en direkt avgift för barnets tillsyn på daghem eller i familje- daghem. Avgiften är lika oberoende av bar- nets ålder. Den taxa som rekommenderats av kommunförbundet finns återgiven på s. 301. Flertalet kommuner tillämpar en taxa som på detta sätt varierar med familjeinkomsten. Några kommuner tillämpar dock enhetliga avgifter, oberoende av inkomst. Avgifts- taxorna innefattar också i regel ett hänsyns- tagande till antalet barn i familjen. För barn i skolåldern som vistas på fritidshem är avgifterna i regel relativt låga.

De avgifter som tas ut enligt kommunför- bundets taxa i några normalinkomstlägen framgår av tabell 134. De inkomstlägen som valts är de genomsnittliga faktiska inkoms- terna för familjer med barn på daghem resp. familjedaghem enligt kommitténs barntill- synsundersökning (se 5. 103). Uppgifterna in- samlades under mars-april 1970. De genom- snittliga avgifterna kan beräknas stiga med 142 kr./dag och år till följd av den stigande allmänna lönenivån.

Dessa uppgifter ger en bild av de normala tillsynskostnaderna vid 1970 års lönenivå för familjer som anlitar samhällets barntillsyns- verksamhet. För ensamstående föräldrar kan man räkna med en utgift på 3—10 kr./dag eller ca 50—200 kr./mån. och för två för- värvsarbetande makar tycks en normal till- synskostnad ligga på 8—20 kr./dag eller ungefär 150—400 kr./mån. och barn beroen-

Tabell 134 Avgifter för barntillsyn enligt kommunförbundets rekommendation i de in- komstlägen som var vanliga är 1970

Familjetyp Genomsnitts- Avgift för familj med inkomst kr./mårL 1 barn 2 barn 2 barn varav på daghem ett på daghem kr./ kr./ kr./ kr./ kr./ kr./ dag mån. dag mån. dag mån. Två förvärvsarbetande makar med barn på daghem 4 200 17 340 15 300 20 400 Två förvärvsarbetande makar med barn i fa- miljedaghem 3 700 15 300 13 260 16 320 Ensamstående förvärvs- arbetande med barn på daghem 1 850 6 120 4 80 6 120 Ensamstående förvärvs- arbetande med barn ifamiljedaghem 1 700 5 100 3 60 6 120

de på inkomst och antal barn. ”Syskon-ra- batten” enligt kommunförbundets taxa är som synes mycket kraftig. Medan makar med ett barn och genomsnittlig daghemsav- gift betalar 17 kr./dag, betalar tvåbarnsfamil- jen sammanlagt 20 kr./dag. Merkostnaden för det andra barnet är alltså endast 3 kr./ dag eller ca 60 kr./mån. I lägre inkomstlägen är merkostnaden endast 1 kr./dag eller ca 20 kr./mån.

För de familjer som har barn på daghem eller i familjedaghem i kommuner där en taxa av detta slag tillämpas är alltså tillsyns- kostnaderna starkt differentierade efter in- komst, medan familjens avgifter för barnets eller barnens tillsyn i ganska liten omfattning beror på om man har ett eller flera barn. En vanlig siffra tycks vara att två förvärvsarbe- tande makar betalar 300—400 kr./mån. för tillsyn av ett eller flera barn i förskoleåldern. Utgiften för ensamstående förälder tycks i regel ligga på 100—200 kr./mån. Den högsta avgiften enligt taxan är numera så pass hög som 34 kr./dag men den utgår först vid en inkomst på mer än 9 000 kr./mån. Även i detta inkomstläge är merkostnaden för det andra barnet så låg som 4 kr./dag.

Många föräldrar har emellertid inte möjlig-

het att anlita samhällets barntillsynsverksam- het. Det finns ca 130000 barn under 7 år vars mödrar förvärvsarbetar på heltid och ytterligare drygt 100 000 barn vars mödrar arbetar 20—34 timmar per vecka, medan det finns ca 80 000 platser för barn under 7 år i daghem och kommunala familjedaghem. En- ligt familjeundersökningen (hösten 1970) hade ca 58 000 familjer med barn under 10 är barnen i barnstuga och ca 24 000 familjer hade barn i kommunalt familjedaghem me- dan ca 46 000 familjer hade barn i privat familjedaghem och ca 64 000 familjer angav att barnen fick tillsyn ihemmet av annan än föräldrarna. Ca 6 000 familjer med barn under 10 år angav att barnen var utan tillsyn.

Hushållsbudgetundersökningens uppgifter (är 1969) omfattar även de familjer som inte kan eller vill anlita samhällets barntillsyn. Där framgår att familjer med ett barn i förskoleåldern i inkomstlägen över 30 OOO—- 40 000 kr./år — alltså i de inkomstlägen där familjer med två fullt förvärvsarbetande för- äldrar normalt befann sig — genomsnittligt hade en utgift för barntillsyn och hushålls- tjänster i storleksordningen 3,5—4,0 % av familjens totala konsumtion, vilket motsva- rar ca 100—150 kr./mån. För familjer med

barn som fyllt tre år avsåg utgiften praktiskt taget helt barntillsyn utanför hemmet medan familjerna med barn under tre år genomsnitt- ligt hade en något större utgift för hushålls— tjänster (praktikant, hemhjälp eller liknande) än för barntillsyn utanför hemmet. Frekven- sen av olika tillsynsformer framgår inte av undersökningen. Det bör observeras att alla dessa uppgifter är genomsnittssiffror för en grupp barnfamiljer där det även ingår famil- jer som helt saknar direkta utgifter för barn- tillsyn. Genomsnittsutgiften för de familjer som verkligen har barntillsynsutgifter ligger alltså högre än vad siffrorna 100—150 kr./ mån. anger.

När barnen börjat skolan sjunker tillsyns- utgiftema markant. Avgifterna på fritidshem är som nämnts i regel låga. [ hushållsbudget- undersökningen redovisas en genomsnittsut- gift avseende barntillsyn och hushållstjänster för familjer med inkomster över 40 000 kr./ år och med ett barn i skolåldern på 0,9 % av konsumtionen vilket motsvarar ca 30 kr./ män.

Det är svårt att uttala sig generellt om kostnaderna för barns vård och tillsyn. Även om förvärvsfrekvensen stiger snabbt för mödrar med förskolebarn är det ändå i dag många familjer som måste eller vill ordna de små barnens tillsyn genom att en av föräld- rarna avstår från förvärvsinkomster. In- komstbortfallet kan då åtminstone delvis ses som en betydande indirekt tillsynskostnad. Många mödrar arbetar deltid, vilket kan be- traktas som ett partiellt inkomstbortfall, men det gäller inte bara mödrar med yngre barn utan i nästan lika stor omfattning möd- rar med barn i tonåren.

För förskolebarn som vistas på daghem eller i familjedaghem kan en ungefärlig nor- malkostnad för närvarande anges till 100— 200 kr./mån. för ensamstående föräldrar och 300—400 kr./mån. för två förvärvsarbetande makar, oberoende av antalet barn i familjen. En viss del av denna utgift kan egentligen betraktas som en konsumtionskostnad efter- som familjen avlastas vissa utgifter för mat, lekmaterial och slitage i hemmet. De direkta tillsynsutgiftema för dessa barn sjunker mar-

kant när barnen börjar skolan för att i stort sett försvinna efter några år. Kostnadsuppgif- terna är emellertid schematiska och det finns ett stort antal individuella variationer i mönstret. Spännvidden mellan de högsta och de lägsta kostnaderna är betydligt större i fråga om tillsynskostnaderna än i fråga om konsumtionskostnaderna.

Förvärvsavdraget

Syftet med förvärvsavdraget anges iproposi- tionen om 1970 års skattereform (prop. 1970:70) vara att skapa rättvisa mellan familjer med en och två förvärvsarbetande genom ett hänsynstagande till den merkost- nad för tvåförsörjarfamiljen som uppkom- mer till följd av att'barntillsyn måste ordnas då båda föräldrarna är borta från hemmet. Har makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft arbetsinkomst får den make som haft den lägsta inkomsten åtnjuta för- värvsavdrag. Avdraget uppgår i fråga om inkomst av rörelse till 25 % av nettointäkten och i fråga om tjänst till 25 % av inkomsten, i båda fallen dock högst till 2 000 kr., dvs. en minskning av det tidigare gällande maxi- mibeloppet med 1 000 kr. Vid inkomst av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kr. Även ensamstående med barn under 16 år har rätt till förvärvsavdrag.

[ propositionen framhåller departements- chefen bl. a. följande (8. 84).

Förvärvsavdragen har, utom i fall av en- samstående med hemmavarande barn under 16 år, anknutits till sammanlevnad mellan makar eller därmed likställda skatteskyldiga och kan inte som jag tidigare understrukit sägas höra hemma i ett system med renodlat individuell beskattning. Ett slopande av av- dragen är värdefullt också från förenklings- synpunkt, som framhållits vid remissbehand- lingen. Att helt avskaffa förvärvsavdragen i och med genomförandet av den här föreslag- na skattereformen skulle emellertid innebära betydande skatteskärpningar absolut sett och i fråga om marginalskatt. Jag är därför inte beredd att f.n. helt slopa förvärvsav- dragen men reglerna bör omarbetas och för- enklas.

Avdragsrätten förutsätter sålunda i fråga om gifta att båda makarna har inkomst av arbete medan det f.n. är tillräckligt om hustrun har sådan inkomst. Vidare krävs att familjen har hemmavarande barn under 16 år. En ändring av denna innebörd ligger i linje med förvärvsavdragets syfte att skapa rättvisa mellan familjer med en och två förvärvsarbetande. [ fall där båda makarna har förvärvsarbete och familjen har minder- åriga barn uppkommer regelmässigt en mer- kostnad jämfört med familjer där bara ena maken förvärvsarbetar. Merkostnaden hänför sig till den barntillsyn som måste ordnas då båda föräldrarna är borta från hemmet. I avvaktan på en ytterligare utbyggnad av sam- hällets barnstöd på bidrags- och serviceområ- det bör denna merkostnad liksom hittills beaktas vid beskattningen i viss utsträckning.

Denna hänvisning till en ytterligare ut- byggnad av samhällets barnstöd på bidrags- och serviceområdet ger anledning att ta upp frågan om det är möjligt att nu helt avskaffa förvärvsavdraget och i stället ge ett motsva- rande — eller bättre — stöd genom bidrag och service.

Förvärvsavdrag tillkommer i första hand ensamstående föräldrar och tvåförälderfamil- jer där båda makarna förvärvsarbetar. Till följd av att det har formen av ett avdrag vid beräkningen av inkomsten, inte ett avdrag från den uträknade skatten, har det större värde ju högre inkomst föräldrarna har. Det är alltså en av de få familjepolitiska stödfor- mer som finns kvar som har sådana effekter. Att avdraget anges som en viss andel av inkomsten är inte i och för sig stötande eftersom en mycket låg inkomst i regel beror på att förvärvsarbetet har ringa omfattning. Vad kommittén finner olämpligt är att av- dragets värde fortsätter att stiga även sedan avdragsbeloppet nått sitt maximum. [ in- komstläget 8 OOO—20 000 kr./år är förvärvs- avdragets värde ca 780 kr. och i inkomstläget 35 000—70 000 kr./år är det ca 1 250 kr.

Förvärvsavdrag medges också vid s. k. fak- tisk sambeskattning, dvs. då gift person dri- ver jordbruk eller rörelse med biträde av maken. I detta fall torde avdraget i viss utsträckning få ses som en kompensation för att makarna — på grund av förbudet mot

avdrag för makelön — inte kan få den gemen- samma inkomsten fördelad efter arbetsinsat- sernas omfattning och beskattad individuellt.

Förvärvsavdraget beräknas under år 197] medföra minskade skatteintäkter om ca 440 milj. kr. för stat och kommun, vilket t. ex. motsvarar kostnaden för en höjning av de statliga bostadstilläggen med ca 375 kr./år eller av de allmänna barnbidragen med ca 245 kr./år och barn.

I princip anser kommittén det tilltalande att fortsätta linjen att flytta över familjestö- det från skattesidan till bidrag och service. Ett stöd som har större värde i högre in- komstlägen har inte den inriktning som kom- mittén anser att familjestödet bör ha. För- värvsavdragen tar dessutom inte hänsyn till antalet barn i familjen.

Att helt avskaffa förvärvsavdragen skulle emellertid medföra betydande skattehöj- ningar även i låga och medelhöga inkomst- lägen för de familjer som nu åtnjuter dessa avdrag. Om man skulle kompensera dessa skattehöjningar bidragsvägen — exempelvis genom barnbidragen eller bostadstilläggen — i sådan omfattning att även ettbarnsfamiljer i normala inkomstlägen fick full kompensa- tion, skulle omläggningen medföra förstärk- ningar av stödet för ettbarnsfamiljer i lägre inkomstlägen och framför allt för familjer med flera barn. Dessa effekter kan i och för sig anses önskvärda men omläggningen skulle då kräva mycket betydande anslagshöjningar utöver de summor som skulle frigöras genom att förvärvsavdragen togs bort. Härtill kom- mer de problem som är förknippade med förvärvsavdragets funktion vid den faktiska sambeskattningen.

En intressantare möjlighet förefaller vara att göra en viss reduktion av förvärvsavdra- gen, lämpligen i samband med att man sti- mulerar till en snabbare utbyggnad av sam- hällets barntillsynsverksamhet och sänker föräldraavgifterna för denna barntillsyn. Åldersgränsen för barn som berättigar till förvärvsavdrag är som nämnts 16 år. Några mer betydande kostnader för familjen för tillsyn av tonåringar eller ens för barn över 10-årsåldem torde inte förekomma. En sänk-

ning av åldersgränsen från 16 år till 10 år skulle ge ca 135 milj. kr. i ökade skatteintäk- ter för stat och kommun.

Om man skulle överväga en minskning av den skattelättnad som förvärvsavdraget ger familjer där båda makarna förvärvsarbetar, skulle det också finnas skäl att ompröva den förmån som 1800-kronorsavdraget innebär för familjer där endast en av makarna har inkomst.

Detta 1 800-kronorsavdrag är ett avdrag på den slutliga skatten. Det ger därför inte — som förvärvsavdraget och andra avdrag på inkomsten — större skattelindring i högre inkomstlägen. Det är emellertid en förmån som i första hand utgår efter civilstånd och inte efter barnförekomst (jfr ovan s. 212). Andra sådana förmåner är hemmamakeför- säkringen inom sjukförsäkringen och — del- vis 4 änkepensionerna.

Förändringar av dessa båda avdrag skulle emellertid gripa in i hela skattesystemet och kräver överväganden som går utanför kom- mitténs uppdrag. Kommittén lägger därför inte fram förslag i dessa hänseenden.

Avgiftssättningen inom samhällets barntillsyn

De avgifter som tas ut för samhällets barntill- syn utgör ofta en väsentlig del av barnkost- naderna och påverkar alltså familjens ekono- miska situation. Den höjning av föräldraav- gifterna som Svenska kommunförbundet re- kommenderade i oktober 1970 innebär för åtskilliga barnfamiljer utgiftshöjningar som betydligt överstiger hela det ekonomiska stöd i form av barnbidrag som samhället ger dessa familjer. Avgiftemas storlek har också samband med frågan om det ekonomiska stödet bör differentieras efter barnens ålder. Upptrappningen av avgiften vid stigande in- komst är vidare en av de faktorer som, vid sidan av skatten och inkomstprövningsregler- na för bostadstilläggen, bestämmer de s.k. samlade marginaleffekterna. Dessa avgör i vilken utsträckning en ökning av familjens bruttoinkomst verkligen leder till en ökning av familjens disponibla inkomst. Avgiftemas

nivå har också betydelse för de 5. k. tröskel- effekterna när en förälder återupptar sitt för- värvsarbete.

Tabell 135 visar en jämförelse mellan den disponibla inkomsten efter skatt och bidrag för exempelfamiljerna A, B och C (jfr. s. 218) dels när de är utan barn och dels när de har två barn i förskoleåldern. När båda föräldrarna har inkomst har daghemsavgift räknats av (halv avgift vid halv inkomst).

När endast den ena maken förvärvsarbetar är alltså den disponibla inkomsten större för makar med två barn än för barnlösa makari samma inkomstläge. När båda makarna har lika stora inkomster är däremot den dispo- nibla inkomsten lägre för barnfamiljer än för de barnlösa makarna, i vart fall i högre inkomstlägen.

Skillnaderna i disponibel inkomst är resul- tat av förvärvsavdrag, barnbidrag, bostads- tillägg och daghemsavgift. Tabell 136 visar betydelsen av dessa faktorer var för sig.

För familjen A när båda makarna har lika stora inkomster har alltså daghemsavgiften lika stor betydelse som barnbidraget och förvärvsavdraget tillsammantagna. I tabeller- na har hänsyn inte tagits till de kommunala bostadstilläggen.

Differentierade avgifter kan motiveras som en åtgärd som möjliggör att barntillsyns- verksamheten avgiftsfinansieras i relativt stor omfattning utan att avgiften blir alltför be— tungande för familjer med låga inkomster. Att barntillsynsavgifterna i flertalet kommu- ner differentieras efter föräldrarnas inkomst innebär också en viss inkomstutjämning mel- lan bättre och sämre ställda familjer. Kom- mittén finner det i och för sig angeläget att familjestödet innefattar ett hänsynstagande till att familjer i lägre inkomstskikt har svårare att bereda utrymme för de utgifter barnen medför.

Att daghemsavgiften ökar vid stigande in- komst är emellertid en av de faktorer som gör att en ökning av familjens bruttoinkomst i vissa fall kan ge en relativt liten ökning av familjens disponibla inkomst. Det är viktigt att inkomstutjämnande åtgärder utformas på ett sådant sätt att den effekt som eftersträ-

Tabell 135 Disponibel inkomst för familjerna A—C med en och två förvärvsarbetande samt utan barn och med två barn

Ärsinkomst kr. Disponibel inkomst kr./mån. Skillnad Ena Andra Makar Makar maken maken utan med barn två barn Familjen A 20 000 0 1 296 1646 + 350 20 000 10 000 1788 2 042 + 254 20 000 20 000 2 292 2 290 _ 2 Familjen B 40 000 0 2 048 2 248 + 200 40 000 20 000 3 043 3 125 + 82 40 000 40 000 3 796 3 600 — 196 Familjen C 60 000 0 2 677 2 877 + 200 60 000 30 000 4104 4 122 + 18 60 000 60 000 5 054 4 724 — 330

Tabell 136 Inverkan av förvärvsavdrag, familjestöd och daghemsavgifter för familjerna A—C med två barn

Ärsinkomst kr. Inverkan på den disponibla inkomsten kr./mån.

Ena Andra Förvärvs- Barn- Bostads- Daghems- Netto- maken maken avdragets bidrag tillägg avgift effekt värde Familjen A 20 000 0 — 200 150 _ + 350 20 000 10 000 65 200 72 83 + 254 20 000 20 000 65 200 — 267 — 2 Familjen B 40 000 0 — 200 — — + 200 40 000 20 000 65 200 — 183 + 82 40 000 40 000 104 200 -— 500 — 196 Familjen C 60 000 0 _ 200 — — + 200 60 000 30 000 85 200 — 267 + 18 60 000 60 000 103 200 — 633 — 330

vas kan nås utan alltför kraftiga marginal- effekter vid stigande inkomst. Av detta skäl bör man så långt möjligt undvika att ha inkomstprövade förmåner eller inkomstrela- terade avgifter löpande parallellt, utöver den progressiva beskattningen.

En inkomstutjämning genom differentie- rade bamtillsynsavgifter ger relativt liten effekt eftersom den bara när de familjer som har barn i samhällets barntillsyn. Den pro- gressiva beskattningen och det särskilda stö- det till barnfamiljer i lägre inkomstlägen genom bostadstilläggen har betydligt större räckvidd som medel för en inkomstutjäm- ning. Om marginaleffekterna vid en inkomst- ökning genom ökad skatt, minskat bostads-

tillägg och ökad daghemsavgift tillsammans blir så stora att det inte framstår som lön- samt att få en ökning av inkomsten kan detta misskreditera bidragssystemet och för- svåra en fortsatt förstärkning av kontantstö- det till barnfamiljer i lägre inkomstlägen. Genom att minska spännvidden mellan de nuvarande högsta och lägsta avgifterna kan man dämpa marginaleffekterna vid stigande inkomst. Den nuvarande spännvidden är en- ligt kommitténs mening inte motiverad. Vid avvägningen av den högsta avgiften bör hän- syn bl. a. tas till statsbidragen och kostnader och avgifter för en lekskoleplats. I de lägsta inkomstlägena tar man nu inte hänsyn till de minskade konsumtionskostnader som famil-

jer får när barnet är på daghem. Det borde åtminstone finnas en minsta avgift som täcker minskade kostnader för mat och slita- ge m.m. för familjen. Vidare har familjer med barn på daghem i regel förvärvsavdrag, som är avsett för tillsynskostnader. Det finns skäl att också i viss mån beakta värdet av detta vid fastställande av minimiavgiften.

Enligt kommitténs mening finns det emellertid skäl som talar för att man inte nöjer sig med att minska spännvidden mellan högsta och lägsta avgift i den taxa kommun- förbundet rekommenderat utan går vidare och prövar ett system med enhetliga avgifter oberoende av inkomst.

En påtaglig fördel med enhetliga avgifter för barntillsyn oberoende av inkomst är att ett sådant system inte bidrar till att skapa höga marginaleffekter vid inkomstökningar. Vidare vet föräldrarna från början vad bar- nens tillsyn kommer att kosta och behöver inte räkna med avgiftsförändringar alltefter- som inkomsten ändras. Ett system med en- hetliga avgifter är betydligt enklare att admi- nistrera. Det reducerar dessutom risken för att en social skiktning vid valet av barntill- synsform uppkommer genom att barnfamil- jer i högre inkomstlägen söker hjälp med tillsynen i andra former. En enhetsavgift — eller eventuellt ett avgiftsfritt system — är också principiellt tilltalande som ett uttryck för att barntillsynsverksamheten bör ses som en samhällsservice för alla. Denna fråga kan bli mer aktuell vid ett införande av en allmän förskola.

Av dessa skäl anser kommittén att enhetli- ga bamtillsynsavgifter, oberoende av in- komst, är att föredra framför den differen- tierade taxa som nu tillämpas i de flesta kommuner.

Kommitténs förslag rörande avgiftssätt- ningen vid barntillsyn redovisas i kap. 10.

Konsumtionskostnaderna

Olika försök har gjorts att beräkna barnens konsumtionskostnader. Att direkt ur någon undersökning läsa ut vad barnen faktiskt kostar är tyvärr inte möjligt. Vid förberedel-

serna för 1969 års hushållsbudgetundersök- ning (se s. 109) diskuterades möjligheterna att begära att familjerna i sin bokföring skulle hänföra olika utgifter för varor och tjänster till olika hushållsmedlemmar. Man kom fram till att detta endast var möjligt i fråga om varugruppen kläder och skor som alltså finns särredovisad för varje hushållsmedlem. Ett par andra utgiftsposter i undersökningen — barnmat och barntillsyn — är direkta följder av att det finns barn i hushållet. Ett fåtal andra poster kan kanske i huvudsak hänföras till de vuxna medlemmarna i hushållet — alkohol och tobak, utlandsresor, böcker och tidningar —'men redan där är man på osäker mark och de beräkningar rörande vuxenvaror av detta slag som kommittén låtit utföra har inte visat sig användbara. I stort sett tvingas man konstatera att utgifterna för barnen smälter in i familjens ekonomi på ett sätt som gör direkta beräkningar av faktiska barnkostnader ogenomförbara.

Vi är då hänvisade till att söka oss fram till en ungefärlig bedömning på grundval av erfarenhetsresonemang och jämförelser av olika slag. I första hand är syftet att söka beskriva hur barnkostnaderna faktiskt ter sig i dag men det är ofrånkomligt att man på vissa punkter också får inslag av normativa bedömningar, dvs. inte konstateranden av vilken standard barnen faktiskt har utan bedömningar av vilken standard barnen bör tillförsäkras.

En beräkning av kostnaderna för barns konsumtion, utförd av docent Erland Hof- sten och socionom Mirre Hofsten på grund- val av 1969 års hushållsbudgetundersökning, redovisas i kap. 4 s. 135. Beräkningen bygger på antaganden om hur stor andel av famil- jens konsumtion av olika slags varor och tjänster som bör hänföras till barnen. För år 1969 beräknar makarna Hofsten de genom- snittliga kostnaderna för barns individuella konsumtion till ca 250—300 kr./mån. för familjer med en disponibel inkomst som understiger 30 000 kr./år och till ca 350—450 kr./mån. för familjer med en dis- ponibel inkomst som överstiger den nivån. Vid en omräkning till prisnivån i januari

1972 bör de ingivna månadskostnaderna en- ligt makarna Hofstens beräkningar höjas med 19 %, vilket betyder en ökning av de angivna beloppen med ca 50—90 kr./mån. Om man också till barnkostnaderna hänför en andel av familjens gemensamma konsumtion — bo- stad, inventarier, bil, TV, osv. — kommer man enligt beräkningarna upp i sammanlagda barnkostnader som blir i det närmaste dub- belt så stora som de angivna beloppen.

! kap. 4 redovisas även vissa andra uppgif- ter som bygger på 1969 års hushållsbudget— undersökning. Vidare återges ett antal ”be- dömningar” av barnkostnadernas storlek av några budgetkonsulenter, av familjerna själva (i en intervjuundersökning 1963) och i sam- band med bestämningen av storleken av sam- hällets barnstöd i några olika sammanhang. För närmare detaljer hänvisas till detta kapi— tel. 1 det följande skall endast några samman- fattande synpunkter anläggas.

Av intresse för den allmänna inriktningen av ett förstärkt barnstöd är främst hur kon- sumtionskostnaderna för barnen varierar med familjens inkomst, antalet barn i famil- jen och barnens ålder.

Stödbehov efter inkomst och barnantal

Att de faktiska barnkostnaderna varierar med familjernas inkomst är i och för sig lika självklart som att de varierar med antalet barn. Det är främst dessa båda faktorer som avgör hur mycket man har råd att kosta på barnen. Hushållsbudgetundersökningen (år 1969) visar exempelvis att det sammanlagda matkontot för barnfamiljer med inkomster över 40 000 kr./år genomsnittligt ligger 100—150 kr. högre per månad än matkontot för barnfamiljer med samma barnantal och inkomster under 20 000 kr./år. De flesta andra poster varierar kraftigare med inkoms- ten. Enligt makarna Hofstens nämnda beräk- ningar varierar kostnaden för barnets indivi- duella konsumtion år 1969 i ettbarnsfamiljer från ca 250 kr./mån. för familjer med dispo- nibel inkomst under 20 000 kr./år till ca 460 kr./mån. för familjer med disponibel in- komst över 40 000 kr./mån. Här avspeglas

väsentliga standardskillnader som belyser be- hovet av att förstärkningar av det ekono- miska stödet främst kommer familjer i lägre inkomstlägen till del. Arbetsinkomsten ökar i regel inte när familjen får ett barn till, tvärtom ligger medianinkomsten lägre för mångbarnsfamil— jerna. Samhällets ekonomiska stöd ökar vis- serligen, men så länge det inte täcker hela ”barnkostnaden” måste resultatet normalt bli att såväl föräldrarna som barnen får leva inom snävare ekonomiska ramar ju fler barn det finns i familjen.

En annan fråga är i vilken utsträckning det andra och de följande barnen faktiskt kan leva på samma standard som det första har- net för en lägre kostnad. Även här är man i hög grad hänvisad till erfarenhetsbedöm— ningar, som kan vara nog så vanskliga att göra. Vad man erfarenhetsmässigt kan kon- statera är att en del saker i någon utsträck- ning ”ärvs” av yngre syskon. Det gäller kanske främst småbarnssaker; barnsäng, barnvagn, leksaker, småbarnskläder. Varia— tionerna är sannolikt ganska stora från familj till familj, bl. a. beroende på familjens eko— nomi och barnens kön. Det förefaller troligt att familjerna nuförtiden i större utsträck— ning än förr köper nytt till de yngre sysko- nen. Faktauppgifter som kan belysa frågan finns bara i fråga om kläder och skor där hushållsbudgetundersökningen visar att ut- gifterna för kläder och skor till barn under 7 år genomsnittligt är något lägre om barnet har syskon. För barn över 7 är kan ingen sådan skillnad utläsas.

Bedömningen av bostadskostnaden för de yngre syskonen är ett särskilt problem. De flesta flerbarnsfamiljer har inte möjlighet att ge barnen var sitt rum. Behovet av rum hänger också samman med barnens ålder. Mindre barn kan lättare dela rum medan föräldrar med tonåringar sannolikt gärna vill kunna ge barnen egna rum, i vart fall om barnen är av olika kön, även om långtifrån alla har möjlighet till det. Vi vet också att mångbarnsfamiljerna oftare än fåbarnsfamil- jerna är trångbodda. Deras genomsnittliga bostadskostnad ligger därför inte så avsevärt

över fåbarnsfamiljernas. Hur utvecklingen blir efter den 1 april i år, då kraftiga ök- ningar av det bostadsanknutna stödet trätt i kraft för barnfamiljer med en bostadskost- nad över 400 kr. i månaden, är det ännu för tidigt att yttra sig om.

Exempelfamiljen A (som består av ett gift par där endast en av makarna har förvärvsar- bete och med en inkomst på 20 000 kr./år) har när skatten är dragen ca 1 300 kr./mån. att leva på när makarna inte har några barn. På den inkomsten kan de — om deras hyra är högst 400 kr./mån. — leva på ungefär samma standard som ett gift pensionärspar med enbart folkpensionsförmåner. Vi förutsätter då att pensionärsparet får ett kommunalt bostadstillägg som motsvarar den faktiska bostadskostnaden.

Om familjen A med en inkomst på 20 000 kr./ år har ett barn och en hyra på 400 kr./ mån. och de vuxna lever på folkpensions- standard, blir det ca 175 kr./mån. över till kostnaderna för barnet. Det är summan av det barnbidrag och det bostadstillägg de får därför att de har ett barn. Om de vill kunna kosta på barnet mer än vad de får i barn- bidrag och bostadstillägg och om inte hus- trun kan få arbete på orten, har de i stort sett att välja mellan att sänka sin egen standard under den standard som folkpensio- närerna tillförsäkras eller att försöka få en billigare bostad.

Om paret i stället har fyra barn, får de ca 2000 kr./mån. att leva på när skatten är betald och bidragen räknats in. Om man räknar med en hyra på 400 kr./mån. och fortfarande utgår från att föräldrarna lever på folkpensionsstandard blir det ca 700 kr./ mån. över för de fyra barnens mat, kläder, hälsovård, leksaker, Sportutrustning, fick- pengar osv. Det är det belopp familjen får i barnbidrag och bostadstillägg (175 kr./mån. och barn).

1 låga inkomstlägen är föräldrarnas möjlig- heter att bereda utrymme för barnkostnader- na genom att skära ner sina egna utgifter mycket begränsade. Barnens standard blir i hög grad beroende av det stöd samhället ger. Ju fler barn familjen får desto mindre är

möjligheterna att bereda utrymme för barn- kostnaderna genom ytterligare nedskärningar i de vuxnas standard och desto mer bestäms barnens standard av samhällets ekonomiska stöd.

Det stöd som nu ges genom barnbidrag och bostadstillägg kan knappast anses täcka ens en snävt beräknad barnkostnad utan föräldrarna måste själva skapa utrymme för en del av utgifterna för barnen. De flesta föräldrar finner det naturligt att pruta av på sin standard till förmån för barnen. Men dessa nedprutningar blir svårare att klara när familjen har låga inkomster och flera barn. De ekonomiska åtaganden som samhället kan vänta sig att föräldrarna skall göra för barnen får inte vara alltför stora _ av hänsyn till barnen likaväl som av hänsyn till föräld— rarna själva. Ju högre disponibel inkomst familjen har, desto mer umbärlig konsum- tion för föräldrarna går barnkostnaderna ut över.

Familjeundersökningen belyser som tidi- gare nämnts bl.a. i vilken utsträckning för- äldrar har möjlighet att — när hyran är betald — själva leva på en inkomst som motsvarar folkpensionsstandard och därut- över kosta på barnen 200 kr. i månaden. Inkomstuppgifterna avser år 1969. Vid tolk- ningen bör beaktas att en viss underskattning av inkomsterna tycks föreligga i undersök- ningen. För en närmare redovisning av un- dersökningen och beräkningarna hänvisas till bilaga ].

Undersökningen visar att ca 180 000 barn- familjer inte hade en disponibel inkomst som tillät dem en sådan minimistandard. 1 vissa bearbetningar av detta material har också en förvärvsarbetskostnad (för resor, fördyrade levnadskostnader) på 100 kr./mån. per hel- tidsarbetande och 50 kr./mån. per deltidsar— betande förälder inräknats i föräldrarnas minimistandard utöver belopp motsvarande folkpensionen. Detta medför givetvis att de belopp som återstår av den disponibla in- komsten för barnens del blir mindre. Med denna beräkning stiger antalet familjer som inte uppnådde minimistandarden till ca 210 000, fördelade på ca 180 000 tvåföräl-

derfamiljer och ca 30 000 enförälderfamiljer (här uppdelade efter faktiska samboendeför- hållanden och inte efter civilstånd).

Av dessa uppgifter att döma hade alltså är 1969 ungefär en femtedel av alla tvåföräl- derfamiljer och närmare en tredjedel av alla enförälderfamiljer så pass låga disponibla in- komster att de kunde låta barnen kosta högst 200 kr./mån. om de själva levde på den standard som folkpensionen ger. Undersök- ningen visar att andelen familjer som ligger under en sådan ”miniminivå" ökar markant ju fler barn det finns i familjen.

Eftersom inkomstuppgifterna i familje- undersökningen avser år 1969 kan detta material inte utan vidare läggas till grund för bedömningen av barnfamiljernas försörj- ningssituation i dag. lnkomst- och prisut- vecklingen måste beaktas. Skattereformen den 1 januari 1971 har medfört minskat uttag av statlig inkomstskatt i lägre inkomst- lägen. För exempelvis gift med hemmamake medförde reformen en minskning av stats- skatten med ca 1 000 kr./år i inkomstlägen upp till 30 000 kr./år vilket imånga fall mot- vägts av kommunalskattehöjningar. Förstärk- ningen av bostadstilläggen från den 1 april 1972 har medfört förbättringar främst för mångbarnsfamiljer och familjer med höga hyror. Familjer i inkomstlägen under 30 000—40 000 kr./år med hyror på 700 kr./ män. eller mera har genom reformen fått 150—300 kr./mån. i ökat stöd.

Att mångbarnsfamiljerna och de ensam- stående föräldrarna är i en särskilt utsatt situation framgår också av socialhjälpsstati- stiken. År 1970 ingick ca 150 000 barn under 16 år bland de personer som uppbar socialhjälp. Av dessa var det drygt 120 000 som antingen var barn till ensamstående föräldrar eller ingick i familjer med tre eller flera barn. Detta motsvarar 14% av hela antalet barn i dessa båda kategorier. De båda grupperna är mycket starkt överrepresentera- de bland socialhjälpstagarna.

Bostadstilläggen har medfört betydande förbättringar av det ekonomiska stödet för barnfamiljer i läglönegrupperna och medver- kar härigenom till en önskvärd utjämning

mellan bättre och sämre ställda grupper i samhället. De har allmänt godtagits som ett väsentligt inslag i vår socialpolitik.

Bostadstilläggen har förstärkts och föränd- rats genom statsmakternas beslut hösten 1971. Genom omvandlingen av det statliga bostadstillägget till ett enhetligt stöd som utgår med 75 kr. per barn och månad och genom den kraftiga förstärkningen av de kommunala hyresanknutna tilläggen har barnfamiljer med många barn och familjer med höga hyror tillförts ca 330 milj. kr. i ökat ekonomiskt stöd.

Syftet med bostadstilläggen angavsi 1968 års proposition vara dels att ge ett allmänt konsumtionsstöd till barnfamiljer i lägre in- komstlägen, dels att medverka till en förbätt- ring av dessa familjers bostadsstandard. Den- na dubbla målsättning angavs också i författ- ningen. Genom besluten hösten 1971 har bostadstilläggens uppbyggnad förenklats väsentligt. Genom att det statliga bostads- tillägget nu i sin helhet utgår oberoende av bostadsvillkor, tillgodoses önskemålet att alla barnfamiljer, oavsett bostadsförhållan- den, skall på lika villkor få del av stödet. Bostadstilläggen kommer genom sin kon- struktion i särskilt hög grad mångbarnsfamil- jerna till del, i synnerhet efter denna omlägg- ning. Det material kommittén redovisar om barnfamiljernas situation understryker starkt behovet av ökat stöd till mångbarnsfamiljer- na.

Denna reform kan — även om den inte på alla punkter överensstämmer med de prelimi- nära bedömningar som hade gjorts inom kommittén när reformen beslöts — i huvud- sak ses som ett tidigareläggande av en ut- byggnad som eljest skulle ha föreslagits från familjepolitiska kommitténs sida i detta be- tänkande.

Fortfarande är emellertid det samlade stö- det" genom barnbidrag och statligt bostads- tillägg inte så pass stort att det ger barnfamil- jer med lägre inkomster möjlighet att åtmins- tone låta barnen kosta 200 kr./mån.

Kommittén anser att det löpande ekono- miska stödet bör förstärkas ytterligare, i första hand för barnfamiljer i lägre inkomst-

lägen och med särskild tyngdpunkt på mång- barnsfamiljer.

Barnens konsumtion i olika åldrar

En väsentlig fråga är i vilken utsträckning konsumtionsutgifterna för barnen varierar med barnens ålder. I fråga om utgifterna för mat och dryck ger uppgifterna från hushålls- budgetundersökningen stöd för uppfatt- ningen att dessa utgifter — som tar i anspråk 20725 % av en barnfamiljs budget — stiger relativt kraftigt med barnens ålder. Det ma- terial som redovisas i avsnittet om 1969 års hushållsbudgetundersökning rörande barn i ettbarnsfamiljer ger intryck av att genom- snittsutgifterna för dessa barns mat och dryck då låg på (mycket ungefärligt) 100 kr. i månaden för barn i förskoleåldern och uppemot 200 kr. för barn i skolåldern med sannolikt en relativt kontinuerlig stegring allteftersom barnet blir äldre. Dessa uppgif- ter stämmer väl med de olika bedömningar av barnkostnader som redovisas i kap. 4. Det bör beaktas att livsmedelspriserna stigit med ca 25 % från 1969 (årsgenomsnitt) till januari 1972.

Utgifterna för barnens kläder och skor steg också enligt undersökningen markant med barnens ålder — från genomsnittligt 35—40 kr./mån. upp till ett genomsnitt på 100 kr./mån. för ungdomar i åldern 16—20 år när föräldrarna tjänar minst 30 000 kr./år.

Erfarenhetsmässigt kan man också konsta- tera att utgifterna för lek- och sportartiklar, fickpengar, nöjen, hobbies och resor visar en ganska kraftig ökning när barnen blir äldre.

Däremot tyder hushållsbudgetundersök- ningen på att familjer med barn iskolåldern hade lägre bostadskostnader än familjer med små barn. Detta torde förklaras av att famil- jerna med äldre barn bor i något äldre och därigenom billigare bostäder. De enskilda familjerna upplever alltså regelmässigt inte några sjunkande bostadskostnader. Det sy- stem med s. k. paritetslån som infördes 1968 är avsett att bidra till en utjämning av hyror- na mellan äldre hus och hus i nyproduktio- nen genom att kapitalkostnaderna fördelas

mera jämnt över husets livslängd. Normativt, dvs. med tanke på den standard barnen bör tillförsäkras, finns det också snarare anled- ning att räkna med stigande bostadskostna- der när barnen blir äldre, om man nämligen utgår från att det är förenat med större problem för tonåringar att dela rum än för yngre barn.

Det är svårt att direkt i siffror ange de sammanlagda konsumtionskostnaderna för barn i olika åldrar. Det finns stora variatio- ner mellan olika familjers behov och levnads- mönster. Det enda som med säkerhet kan sägas är — som kommittén kunde konstatera redan i sitt första betänkande — att barn- kostnaderna är vad föräldrarna kan och vill kosta på barnen. För att konkret belysa frågan om barnkostnadernas fördelning kan det ändå finnas skäl att söka ange en unge- färlig kostnadsrarn för förskolebarn och för barn i skolåldern.

Det torde vara svårt att hålla kostnaderna för ett förskolebarn under 200 kr. i månaden även om vi vet att en del familjer är tvungna till det. Vanligen torde emellertid kostnaderna för ett barn i förskoleåldern — bostaden oräknad — ligga på ungefär 200— 300 kr. i månaden, uppdelat på grovt taget ca 100 kr. på mat, 50—100 kr. på kläder o.d. samt 50—100 kr. på hygien, hälsovård, leksaker och diverse. Det är en uppskattning som stämmer ganska väl med de bedöm- ningar som redovisas i kap. 4. Matutgiften är möjligen något högt räknad för barn som vistas på daghem eller i familjedaghem. För dessa barn ingår egentligen en andel konsum- tionsutgifter i daghemsavgiften. Lägger man till ca 50 kr. i månaden som en schablon- kostnad för del i bostaden (hälften av kost- naden för ett rum på 15 m2 till en kostnad av 80 kr./mz) blir resultatet en konsumtions- kostnad på grovt sett 250—350 kr. i måna— den för ett barn i förskoleåldern.

För barn i skolåldern är säkert variations- bredden ännu större. särskilt när det gäller tonåringar. En tonårings kostnader för mat, kläder, nöjen, hobbies, sport, hygien, resor, fickpengar m. rn. torde i flertalet fall gå upp till åtminstone 300 kr. imånaden och detär

säkert inte ovanligt att kostnaderna stiger till uppemot 500 kr. i månaden om föräldrarnas ekonomi tillåter det. Följande grova uppdel- ning kan kanske göras: mat 100—200 kr., kläder o.d. 50v150 kr., nöjen, hobbies, sport, hygien, resor, fickpengar m. m. 100— 200 kr. Lägger man härtill en bostadskost- nad på 50 kr. i månaden för ett delat rum eller 100 kr. i månaden för ett eget rum kommer man fram till en kostnad för en tonåring på ungefärligen 350—600 kr. i må- naden. Även denna uppskattning stämmer ganska väl med de olika bedömningar som redovisas i kap. 4.

Det torde vara svårt att gå längre än så i en precisering av konsumtionskostnadernas storlek. Redan dessa siffror bör användas med största försiktighet och läsas mot bak- grunden av de reservationer som gjorts inled- ningsvis för svårigheterna att särskilja bar- nens och de vuxnas konsumtion. Prisutveck- lingen sedan 1969 bör också beaktas.

Det kan vidare nämnas att många kommu- ner har större norrnalbelopp för socialhjälp för äldre än för yngre barn, bl.a. i Stock- holmsområdet där normalbeloppen varierar från f.n. ca 175 kr./mån. för barn under 10 år till ca 320 kr./mån. för barn i åldern 16— 19 år. Till dessa belopp skall läggas allmänt barnbidrag med 100 kr./mån.

Huvudintrycket av de undersökningar och bedömningar som här redovisats är att kon- sumtionsutgifterna stiger markant med bar- nets ålder. Det förefaller rimligt att räkna med att kostnaderna för en tonåring ligger 100—250 kr. högre per månad än kostnader- na för ett barn i förskoleåldern. Varje precisering av kostnader i kronor får dock förses med den reservationen att de faktiska utgifterna som nämnts blir vad föräldrarna kan och vill kosta på barnen. Klart är emel- lertid att skillnaden i konsumtionskostnader mellan yngre och äldre barn är så pass markant att den bör tas med i diskussionen om inriktningen av ett ökad stöd till barn- familjerna.

Stödbehov efter barnens ålder

Vi har i det föregående konstaterat att kost- naderna för barnens konsumtion stiger när barnen blir äldre. Slutsatsen härav är att ett stöd som enbart avser barnens konsumtion bör differentieras så att stödet för barn i tonåren ökas med hälften eller kanske t.o.m. fördubblas i förhållande till stödet för barn i förskoleåldrarna.

Mot detta måste man emellertid väga di— rekta och indirekta kostnader för barnens vård och tillsyn i de lägre åldrarna. Den bild vi har fått av konsumtionsutgifterna gör att man kanske grovt kan beskriva dem i form av en stigande kurva även om de fria skol- måltiderna innebär en viss besparing för fa- miljen när barnen börjar skolan. Tillsyns- kostnaderna — i form av antingen inkomst- bortfall eller utgifter för tillsyn — förändras däremot mera tvärt vid vissa tidpunkter när tillsynsformen ändras. Mest påtagliga blir ändringarna när familjen återgår till att leva på två inkomster eller den ensamstående föräldern återupptar sitt förvärvsarbete. Dessa tvära förändringar inträffar vid olika tid- punkt för olika familjer. Det enda man med säkerhet kan utgå från är att ett inkomst— bortfall i stort sett är ofrånkomligt under den första tiden i samband med och efter ett barns födelse, när förvärvsarbetande föräld— rars barn blir sjuka och när en förälder måste vara hemma för att ta hand om ett handikap- pat barn. Att ett särskilt försörjningsstöd som avser att ge viss kompensation för den bortfallna inkomsten bör utgå i dessa situa- tioner har kommittén framhållit tidigare i detta kapitel.

1 övrigt kan erinras om att andelen gifta kvinnor som tillhör i arbetskraften statistiskt sett stiger successivt från ca 47 % när yngsta barnet är under 3 år till ca 75 % när barnen är 11—16 år, men den enskilda familjen upplever inte en successivt stigande inkomst utan en markant förändring just vid den tidpunkt då man åter har två inkomster att leva på.

En något fastare hållpunkt för bedöm- ningen av tillsynskostnaderna erbjuder de

direkta utgifterna för barntillsyn i familjer där båda makarna förvärvsarbetar. Vi har även här konstaterat stora variationer. En relativt normal barntillsynsutgift för familjer som anlitar samhällets barntillsynsverksam— het förefaller vara 100—200 kr./mån. för ensamstående förälder och 300—400 kr.] män. för makar som båda förvärvsarbetar. Dessa kostnader kan påverkas via avgiftssätt- ningen, men även vid en enhetlig avgift av det slag kommittén tidigare uttalat sig om torde man få räkna med avgifter av denna storleksordning. Dessa siffror avser utgifter för familjer och alltså inte per barn. ”Sys— konrabatten” är i många fall så pass kraftig att utgiften inte stiger väsentligt om familjen har flera barn på daghem eller i familjedag- hem. Denna utgift för barntillsyn sjunker markant när yngsta barnet börjar skolan eftersom avgifterna vid fritidshemmen i regel är betydligt lägre än daghemsavgifterna. Efter tioårsåldern är direkta tillsynskostnader mindre vanliga.

Det är svårt att påstå att i varje enskilt fall en sammanvägning av tillsyns- och konsum- tionskostnaderna för barnen visar att de med åldern sjunkande tillsynskostnaderna och de med åldern stigande konsumtionsutgifterna jämnar ut varandra och att resultatet blir en jämn linje. En fem- eller sexåring på daghem kostar lika mycket som en ettåring, men han drar betydligt högre konsumtionskostnader än ettåringen. En väsentlig fråga för kommit- téns bedömningar är emellertid om det finns så klara generella skillnader i barnkostnader mellan barn i olika åldrar att det finns skäl för en differentiering av barnstödet efter barnens ålder. Vid en sammanvägning av konsumtions- och tillsynskostnaderna anser sig kommittén inte ha funnit belägg för att så är fallet.

I kommitténs uppdrag ingår att pröva frågan om ett vårdbidrag avseende kostna- derna för barnens vård och tillsyn. Den slutsats som nyss dragits är av väsentlig betydelse vid denna prövning.

Om det löpande stödet i form av allmänt barnbidrag och statligt bostadstillägg enbart skulle avse konsumtionskostnader, borde det

som förut framhållits stiga med barnets ål- der. Då kommittén finner att en sådan diffe- rentiering av stödet inte bör ske ligger däri ett hänsynstagande till att barnet också med- för tillsynskostnader. ! praktiken fungerar vidare det inkomstprövade stödet i form av bostadstillägg på så sätt att detta normalt är större — i många fall avsevärt större — när endast ena föräldern förvärvsarbetar än när båda gör det. En familj där en förälder stannar hemma hos barnen medan de är små får alltså av denna orsak ett större stöd (förutsatt givetvis att familjens inkomst inte ändå är så hög att den utesluter från bostads- tillägg). Denna effekt förstärks om, som kommittén uttalat sig för, det inkomstpröva- de stödet ökas ytterligare.

Att vid sidan av ett av barnens ålder oberoende stöd i form av barnbidrag och bostadstillägg också ha ett tillsynsstöd som upphör t. ex. när barnen är tre, sju eller tio år skulle sannolikt av barnfamiljerna upple- vas som egendomligt, om man inte samtidigt lät konsumtionsstödet öka med barnens ål- der med hänsyn till att konsumtionsutgifter- na för barn i tonåren är betydligt högre än för yngre barn. Att ett särskilt tillsynsstöd upphör vid en viss ålder skulle dessutom kunna uppfattas som ett ställningstagande från samhällets sida att det är lämpligast att en av föräldrarna är hemma så länge barnen är under den åldern och att det sedan är lämpligast att den hemmavarande föräldern har förvärvsarbete. Kommittén har inte kun- nat finna att det finns någon säker grund för påståenden att det i en viss ålder generellt är bäst för barnen att föräldrarna är hemma resp. att föräldrarna förvärvsarbetar. Ett till- synsstöd som upphör vid en viss ålder skulle kunna medföra risker för en långsammare utbyggnadstakt i fråga om samhällets barn— tillsyn.

] remissvaren på familjeberedningens be- tänkande Ökat stöd till barnfamiljer (SOU 1964:36) — som redovisats i kommitténs första betänkande — var uppfattningarna om ett vårdbidrags effekter delade. Bland dem som förordade ett sådant bidrag ansåg vissa att modern borde stanna hemma och värda

barnet och tänkte sig att ett vårdbidrag skulle möjliggöra det. Andra ville stimulera ökad kvinnlig förvärvsverksamhet och ansåg att ett vårdbidrag kunde användas i detta syfte genom att man som villkor för bidrag kunde kräva att båda föräldrarna skulle för- värvsarbeta. Även riskerna för kvinnans ställ- ning på arbetsmarknaden och för produk- tionsbortfall inverkade på denna uppfatt- ning.

l direktiven för kommitténs arbete anges att frågan om införande av ett vårdbidrag bör prövas bl.a. mot bakgrunden av att de arbetsföra åldersgmppemas andel av totalbe- folkningen minskar. Ett hänsynstagande till detta förhållande skulle snarast innebära att även _ eller enbart — familjer med två förvärvsarbetande föräldrar skulle få del av ett eventuellt vårdbidrag. Det finns emeller- tid redan ett hänsynstagande på skattesidan till dessa familjers tillsynskostnader genom förvärvsavdraget. Så länge detta finns kvar skulle ett särskilt bidrag för samma ändamål framstå som en dubblering.

Förstärkningar av familjestödet bör enligt kommitténs mening i första hand komma familjer i lägre inkomstlägen till del. Det är dessa familjer som har det största behovet av ett ekonomiskt tillskott medan familjer i högre inkomstlägen har lättare att själva bereda utrymme för de kostnader barnen medför. För en sådan inriktning av ett för- stärkt familjestöd talar också det förhållan- det att barnfamiljerna själva — även familjer med låga inkomster — deltar i finansieringen av det ökade stödet. Att införa ett helt nytt inkomstprövat stöd till familjer med barn i lägre åldrar anser kommittén å andra sidan inte möjligt med hänsyn till de margi- naleffekter vid en inkomstökning som redan nu uppkommer genom att skatten ökar och bostadstillägget minskar.

Med hänsyn härtill och då kommittén som tidigare nämnts inte funnit skäl att differen- tiera stödet under barnens uppväxttid efter barnets ålder anser kommittén att något sär- skilt vårdbidrag inte bör införas.

I stället bör, som förut framhållits, det stöd förstärkas som är större ju mindre

familjeinkomsten är. Härigenom kan stödet förbehållas för de barnfamiljer som har ett mera framträdande behov därav, även där orsaken är att ena föräldern avstår från en förvärvsinkomst för att ta hand om småbarn. På denna väg kan också familjer med barn i tonåren få ett behövligt tillskott till familje- inkomsten. Att förändringar av det löpande kontantstödet inriktas på barnfamiljer med lägre inkomster ansluter sig väl till vad kom- mittén framhöll redan i sitt första betänkan- de och till tankegångarna bakom såväl 1968 års som 1971 års reformbeslut rörande bo- stadstilläggen. Förslag rörande detta stöd läggs fram 1 kap. 10.

Till andra frågor rörande åldersgränserna för det familjepolitiska stödet återkommer kommittén i kap. 11.

Särskilt samhällsstöd till enförälderfamiljer

I direktiven för familjepolitiska kormnittén anges att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt olika kategorier av ensamstående barnför- sörjare.

Ensamstående vårdnadshavare får i regel — utöver barnbidrag och bostadstillägg —- er- sättning för den andra förälderns försörj- ningsinsats för barnen antingen genom un- derhållsbidrag eller genom bidragsförskott eller barnpension.

Att rätten till bidragsförskott i ett fåtal fall kan falla bort om engångsbelopp erlagts eller om modern vägrar att medverka till fastställande av faderskapet är frågor som tas upp i kap. 12. Där föreslås också en utvidg- ning av möjligheterna att bevilja den icke- vårdnadshavande föräldern eftergift i fråga om återkrav för utgivna bidragsförskott.

Bidragsförskott utgår med 40 % av basbe- loppet, f.n. 236 kr. i månaden, om inte underhållsbidrag utgår. Om underhållsbidra- get från den andra föräldern är lägre än bidragsförskottsnivån, fylls mellanskillnaden ut genom bidragsförskott. Genom bidrags- förskott är vårdnadshavaren tillförsäkrad stöd till dess barnet fyllt 18 år. Underhållsbi- drag kan i vissa fall utgå även för äldre barn.

Barnpension utgår dels inom folkpensio-

neringen med normalt 25 % av basbeloppet, f. n. ca 145 kr./mån., dels från tilläggspensio— neringen med viss andel av den avlidna för- älderns (beräknade) egenpension. Om föräld- rarna var gifta eller sammanbodde stadigva- rande och om det är mannen som har avlidit uppbär änkan dessutom i regel änkepension. Till frågan om barnpension återkommer vi i det följande.

Ensamstående föräldrar som uppbär bi- dragsförskott är alltså tillförsäkrade ett eko- nomiskt stöd på ca 340 kr./mån., inräknat barnbidraget. Enförälderfamiljer med låga in- komster är dessutom (liksom tvåförälderfa- miljer) berättigade till ett statligt bostads- tillägg på 75 kr./mån. och barn. Eftersom flertalet ensamstående föräldrar har låga in- komster är de således i regel tillförsäkrade ett barnstöd på drygt 400 kr./mån. De kan dessutom få dels det 1 800—kronorsavdrag från den uträknade skatten som tillkommer tvåförälderfamiljer där endast en av makarna förvärvsarbetar, dels det förvärvsavdrag som tillkommer tvåförälderfamiljer där båda ma- karna förvärvsarbetar.

En ensamstående utan barn och med en årsinkomst på 20 000 kr. har i dag en dis- ponibel inkomst efter skatt på ca 1 145 kr./mån. Om han eller hon har vårdnaden om ett barn blir den disponibla inkomsten ca 1770 kr./mån. (jfr bilaga 2 tab. 4A). Det ”barnstöd” som denna ensamstående föräl- der får genom minskad skatt, barnbidrag, bostadstillägg och bidragsförskott uppgår alltså totalt till drygt 600 kr./mån. Det kan emellertid vara missvisande att jämställa bi- dragsförskott med sådant barnstöd som barnbidrag och bostadstillägg. Bidragsförskot- ten ersätter ju andra förälderns underhåll till barnet, medan denna underhållsskyldighet — som i princip åvilar alla föräldrar — i tvåför- älderfamiljen fullgörs inom det egna hushål- let och inte registreras som ”barnstöd”.

En tvåförälderfamilj med ett barn och endast en förvärvsarbetande make har i sam- ma inkomstläge en disponibel inkomst på ca 1 470 kr./mån. Enförälderfamiljen har alltså 300 kr. mer i månaden, beroende på bidrags- förskottet och förvärvsavdraget. Enförälder-

familjen kan emellertid också ha barntillsyns- kostnader som i detta inkomstläge ligger på 100—150 kr./mån. Till det kan komma en del kostnadsfördyringar för mat, kläder m.m. jämfört med en familj där en av makarna är hemarbetande på heltid. Å andra sidan är det ju en mun mindre att mätta i enförälderfamiljen.

Att den ensamstående föräldern skall ha förvärvsavdrag får — så länge denna avdrags- forrn finns — betraktas som en självklar följd av att denne måste ha barntillsyn för att kunna skaffa sig inkomster. Dessutom får emellertid den ensamstående föräldern l 800-kronorsavdraget. Motivet för införan- det av detta avdrag var svårigheter för en av makarna att ta förvärvsarbete på grund av brist på arbetstillfällen, vårdnadsuppgifter e. d. I fråga om ensamstående föräldrar torde detta avdrag snarare få ses som ett allmänt försörjningsstöd och en kompensation för de förmåner som tidigare tillkom ensamstående förälder vid beskattningen.

Barnbidrag och bostadstillägg utgår enligt samma regler som för gifta, medan bidrags- förskottet (eller i andra fall barnpensionen) främst gäller ensamstående föräldrar. Bi- dragsförskottets syfte är som nämnts att ersätta bortfallet av den ena makens försörj- ningsinsats.

[ själva verket har de flesta ensamstående vårdnadshavare så pass låga inkomster att de har svårt att i betydande omfattning själva bidra till kostnaderna för barnen. Det rela- tivt kraftiga stödet till enförälderfamiljerna får ses mot bakgrunden av deras faktiska situation.

Genomsnittsinkomsten för ensamstående vårdnadshavare uppgick år 1971 till ca 16700 kr./år mot ca 32900 kr./år och 44 250 kr./år för makar med barn med en resp. två förvärvsarbetande. När man — som gjorts ovan — jämför en- och tvåförälder- familjer i inkomstläget 20000 kr./år bör man hålla i minnet att 60% av enförälder- familjerna har inkomster under denna nivå mot endast 9 % av tvåförälderfamiljerna.

Om vi i stället jämför familjer med de genomsnittsinkomster som angetts i före-

gående stycke och med ett barn och om vi — som i tidigare exempel — räknar med en hyra på 400 kr./mån. och en levnadsnivå för de vuxna motsvarande folkpensionens storlek får vi det resultat som framgår av tabell 137.

Dessa schematiska beräkningar ger vid handen att samhällets stöd till de ensamstå- ende föräldrarna, och generellt till lågin— komsttagarna, samt skattesystemet tillsam- mantagna har en betydande utjämnings- effekt mellan den lågavlönade genomsnittliga enförälderfamiljen och en genomsnittlig två- förälderfamilj. Skillnaden i ekonomiska re- surser är dock fortfarande markant mellan makar som båda förvärvsarbetar och en en- samstående förälder. Vid jämförelsen med tvåförälderfamiljen med en inkomsttagare bör man hålla i minnet att den hemarbetan- de maken ofta kan göra vissa inbesparingar för familjens räkning. Vissa kostnader är lika stora för en- som för tvåförälderfamiljer, t. ex. för radio, TV, tidningar, andra behöver inte skilja sig mera avsevärt (t. ex. för el, telefon, bil där sådan finns). Trots det stöd som utgår torde enförälderfamiljer som grupp fortfarande vara den ekonomiskt sämst ställda av de tre grupper som här jämförts.

Det är emellertid missvisande att resonera om enförälderfamiljer som en enhetlig och avskild grupp av barnfamiljer. Riktigare är att se detta som en situation som inträffar under en viss period i åtskilliga barnfamiljers liv. Situationen får väsentligt olika konse-

kvenser beroende på när under barnfamiljens livscykel den inträffar.

För de ogifta mödrarna tycks enförälder- situationen oftast endast gälla en relativt kort period efter barnets födelse. I flertalet fall gifter sig modern inom några år efter barnets födelse. I många fall rör det sig aldrig om reellt ensamstående mödrar. Det tycks bli vanligare att unga människor bor tillsam- mans och skaffar sig barn tillsammans utan att först gifta sig. Familjeundersökningen visar att drygt 45 % av alla ogifta mödrar lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden, i regel med fadern till barnet. Dessa familjer befinner sig i en situation likartad gifta småbarnsföräldrars. De behand- las också i regel som dessa i skatte- och bidragshänseende.

Bland de ogifta mödrar som inte samman- bor med fadern finns säkert relativt många som har problem av ekonomisk eller annan art. De är i regel relativt unga. En tredjedel av de icke-gifta, ej samboende mödrarna är under 20 år när de får barnet. Likaså ungefär en tredjedel har ingen eller obetydlig rätt till tilläggssjukpenning under havandeskapsledig- heten. För unga kvinnor i denna situation — som antagligen blir vanligare allteftersom utbildningstiden förlängs _ kan alltså kom- mitténs förslag om en garantinivå i föräld- raförsäkringen få stor betydelse i framtiden.

För andra familjer inträffar enförälder- situationen längre fram i tiden, till följd av skilsmässa eller att en av makarna avlider.

Tabell 137 Disponibel inkomst, folkpensionsnivå för de vuxna och återstående ”barnstan— dard" i genomsnittliga inkomstlägen år 1971 för olika familjetyper med ett barn

Familjetyp Bruttoinkomst Disponibel in- Vuxenkostnad Barnstan-

kr./mån. ca komst, kr./ och hyra kr./ dard kr.] mån. ca mån. mån.

Genomsnittlig enföräld er- familj 1 400 1 500 980 520

Genomsnittlig tvåförälderfamilj

med en förvärvsarbetande 2 750 1 900 1 330 570 Genomsnittlig tvåförälder- familj med två förvärvs- arbetande 3 700 2 250 1 330 920

1 Med avdrag för skatt och # utom för tvåförälderfamiljen med en förvärvsarbetande — daghemsavgift,

samt bidragen tillagda.

För dessa familjer finns det betydande skill- nader mellan å ena sidan änkor och änklingar och å andra sidan frånskilda och gifta ej samboende (främst hemskilda) kvinnor. Änkor och änklingar har en genomsnittlig disponibel inkomst som ligger klart över genomsnittet för ensamstående föräldrar. Vid den tidigare nämnda miniminivå-under- sökningen i farniljeundersökningen redovisa- des ett betydligt större genomsnittligt åter- stående konsumtionsutrymme (sedan från den disponibla kostnaden dragits hyra, folk- pensionsstandard för modern och 200 kr. per barn) för änkor än för andra ensamståen- de kvinnor med barn. Andelen socialhjälpsta- gare är enligt familjeundersökningen relativt låg för änkor och änklingar med barn.

De frånskilda och de gifta ej samboende mödrarna redovisar däremot en genomsnitt- lig disponibel inkomst som ligger under ge- nomsnittet för ensamstående med barn, trots att de förvärvsarbetar i större utsträckning än änkorna. En betydande andel av dem (ca 35 % för de skilda kvinnorna) har en disponi- bel inkomst som inte når upp till den tidiga- re angivna miniminivån enligt beräkningarna i familjeundersökningen. Andelen social- hjälpstagare bland de frånskilda och de gifta ej samboende kvinnorna ligger så högt som ca 20 %. De frånskilda männen med vårdnad om barn förefaller vara bättre ställda än de frånskilda kvinnorna, men i jämförelse med änklingarna har de lägre disponibel inkomst och större andel socialhjälpstagare.

Kommitténs principiella uppfattning är att stödet i olika enföräldersituationer bör vara lika stort oberoende av om vårdnadsha- varen är fadern eller modern och oberoende av orsaken till att vårdnadshavaren är ensam- stående.

Om den andra föräldern betalar ett till- räckligt högt underhållsbidrag till barnet är behovet av särskilt stöd till en ensamstående vårdnadshavare inte så påtagligt. Gemensamt för de övriga faktiska enföräldersituationer- na är dock att den ena förälderns försörj- ningsinsats för barnen är för låg eller helt försvinner. Det särskilda ekonomiska stödet i enföräldersituationerna bör i första hand ta

sikte på detta förhållande. De särskilda pro- blem i övrigt som uppkommer i dessa situa- tioner är mer en fråga om service i vidsträckt mening än en fråga om ekonomiskt stöd.

När ena förälderns försörjningsinsats sak- nas utgår samhällets stöd antingen genom barnpension — om en förälder avlidit — eller bidragsförskott om föräldrarna lever skilda och den som inte har vårdnaden om barnet ej betalar underhållsbidrag. För närvarande skiljer sig nivån för dessa båda stödformer. Bidragsförskott utgår med 40 % av basbelop- pet medan barnpensionen från folkpensione- ringen utgör 25 % av basbeloppet. Även åldersgränsen är olika — 16 år för barnpen- sion från folkpensioneringen och 18 år för bidragsförskott.

Pensionsförsäkringskommittén har i sitt slutbetänkande F amiljepensionsfrågor m. m. (SOU 1971:19) föreslagit att ett särskilt barnpensionstillägg införs att utgå till barn- pension i samtliga fall då änkepension inte utgår efter den avlidne, dvs. främst till änk- lingar och till ogifta och frånskilda vårdnads- havare. Barnpensionstillägget föreslås utgå med totalt 40% av basbeloppet, oavsett antalet barn. Denna konstruktion får ses mot bakgrunden av att pensionsförsäkringskom- mittén i ett mer långsiktigt resonemang för- ordar en försörjarpension till alla efterlevan- de föräldrar i syfte att ge den efterlevande möjlighet att ägna tillräcklig tid åt barnens vård och uppfostran. 1 betänkandet föreslås också bl. a. att åldersgränsen för barnpension från folkpensioneringen höjs från 16 till 18 år.

Vid remissbehandlingen av pensionsför- säkringskommitténs betänkande har dessa förslag i huvudsak fått ett positivt mottagan- de. Förslaget om barnpensionstillägg avvisas dock av bl.a. riksförsäkringsverket och få- miljepolitiska kommittén, vilka även _ lik- som familjelagssakkunniga — avstyrker det mer långsiktiga förslaget om införande av en försörjarpension. I fråga om åldersgränsen för barnpension från folkpensioneringen för- ordar flertalet remissinstanser en höjning till 19 år.

Familjepolitiska kommittén har i sitt re-

missyttrande tillstyrkt den föreslagna höj- ningen av åldersgränsen men alltså ställt sig avvisande till ett barnpensionstillägg av den konstruktion som föreslås i betänkandet. [ stället har kommittén pekat på olika möjlig- heter att föra upp barnpensionsnivån till samma nivå som nu gäller för bidragsför- skott, dvs. 40 % av basbeloppet.

Kommittén anser att alla ensamstående vårdnadshavare bör tillförsäkras ett stöd motsvarande bidragsförskottets nivå. I de fall då änkepension utgår är stödet redan i dag normalt avsevärt större än bidragsförskotts- nivån. Mot bakgrund av redovisade uppgifter om änkornas ekonomiska förhållanden fin- ner kommittén inte skäl att förorda någon höjning av barnpensionsnivån i dessa fall. När barnpension från tilläggspensioneringen utgår i sådan omfattning att den sammanlag- da barnpensionen motsvarar bidragsför- skottsnivån torde inte heller någon höjning av barnpensionerna från folkpensioneringen vara motiverad. I övriga fall bör enligt kom- mitténs mening barnpension utgå med sam- ma belopp som bidragsförskott. Till den frågan återkommer kommittén i kap. 10. Åldersgränsen för barnpension behandlas i kap. 11.

I sitt remissyttrande ställer sig kommittén som nämnts också avvisande till pensionsför- säkringskommitténs resonemang om en för- sörjarpension för ensamstående föräldrar. Kommittén accepterar visserligen bedöm- ningen att änkepensioneringen fortfarande fyller ett socialt behov men är inte beredd att förorda att man ytterligare bygger ut detta efterlevandeskydd genom att införa en försörjar- eller änklingspension.

Kommittén anser i stället att handlingslin- jen för framtiden bör vara att gradvis reduce- ra efterlevandeskyddets omfattning när det gäller efterlevande vuxna. Samhällsutveck- lingen och de ändrade familjemönstren leder till att skälen för att bibehålla änkepensio- nen blir allt svagare i framtiden. De sociala skäl som nu finns för en änkepension finnsi regel inte för en änklingspension. Änklingar- na som grupp har den bästa ekonomiska situationen av de olika grupperna ensamstå-

ende föräldrar. De har den högsta median- inkomsten — 24 800 kr. år 1969 enligt famil- jeundersökningen jämfört med 13400 kr. för frånskilda kvinnor och 10600 kr. för ogifta kvinnor. De uppvisar också den lägsta andelen socialhjälpstagare bland här berörda grupper — 5 % jämfört med 7 % för ogifta kvinnor och 22 % för frånskilda kvinnor med barn.

Som kommittén tidigare framhållit bör ett familjestöd som tar sikte på försörjningen av en förälder endast ges i vissa situationer, såsom vid barnens födelse och när barnen är sjuka. Stödet till enförälderfamiljerna bör avse att ersätta bortfallet av den ena föräl— derns försörjningsinsats för barnet, inte att ”pensionera” barnets vårdnadshavare under hela barnets uppväxttid.

Slutligen vill kommittén här nämna att frågan om en förstärkning av det kommunala bostadstillägget för ensamstående med barn behandlas i kap. 16.

Frågan om värdesäkring av familjestödet

I kommitténs direktiv anges att barnfamiljer- na bör kunna tillförsäkras en växande andel av ökningen av den totala privata konsumtio— nen. Kommittén har i sitt första betänkande angett att kommittén skall ta upp frågan om indexreglering eller annan form för successiv anpassning av bidragsbeloppen i konsum- tionsstödet till pris- eller inkomstutveck- lingen. Riksdagen har också förutsatt att kommittén prövar hithörande frågor.

Vi har tidigare i detta kapitel (5. 210) visat att barnfamiljerna under 1960-talet haft en något snabbare inkomstutveckling än barn- lösa inkomsttagare. Stödet till barnfamiljer- na har i sin tur ökat snabbare, i fast penning- värde räknat, än barnfamiljernas realinkoms- ter. Betydelsefulla förskjutningar har ägt rum i fråga om inriktningen av samhällets totala familjestöd, nämligen främst en minskning av sådant stöd som utgår efter civilstånd (dvs. till alla gifta) oberoende av barnförekomst, en ny förskjutning från skattelättnader till kontantstöd och i sam- band därmed en kraftig reducering av sådant

stöd som har större värde vid högre inkomst, en kraftig prioritering av den service tvåför- sörjar— och enförälderfamiljerna behöver samt 4 framför allt genom de nya bostads- tilläggen — en styrning av det förstärkta kontantstödet till familjer i lägre inkomst- lägen. Dessa förskjutningar avspeglar föränd- ringar i synen på familjestödets roll genom att föräldrarna betraktas som självständiga och jämställda individer, att familjestödet inriktas på barnen och att stödets inkomstut- jämnande verkningar förstärks.

Det framgår tydligt av de lämnade uppgif- terna att utvecklingen under 1960-talet väl har motsvarat den ambitionsnivå som anges i direktiven för kommitténs arbete, nämligen att barnfamiljerna skall tillförsäkras en växande andel av utrymmet för privat kon- sumtion. Den utvecklingen har möjliggjorts dels genom att mödrarna i ökad omfattning tagit förvärvsarbete, vilket bl. a. underlättats genom en utvidgning av samhällets barntill- synsverksamhet, dels genom ett ökat kon- tantstöd till barnfamiljerna.

För att belysa verkningarna av ett ökat familjepolitiskt stöd på barnfamiljernas — och övriga befolkningsgruppers - konsum- tionsutrymme har kommittén låtit utföra de beräkningar som redovisas i kap. 7. I korthet kan dessa beräkningar sammanfattas på föl- jande sätt.

Om realinkomsterna ökar lika mycket för barnlösa som för barnfamiljer och om kon- tantstödet till barnfamiljerna endast ökas i takt med penningvärdesutvecklingen och an- talet barn, kommer konsumtionsökningen per person att bli snabbare för barnlösa än för barnfamiljer. Vid en likformig inkomst- utveckling för barnlösa och barnfamiljer måste kontantstödet till barnfamiljerna öka i takt med standardutvecklingen för att kon- sumtionsökningen per person skall bli lika hög för barnfamiljer som för barnlösa.

Den förväntade ökningen av förvärvsverk- samheten bland gifta kvinnor påverkar emel- lertid också inkomstutvecklingen. I beräk- ningarna har antagits att tillskottet av gifta kvinnor på arbetsmarknaden till 75 % består av kvinnor med barn. Om man antar att

inkomstutvecklingen i övrigt är likformig för barnfamiljer och barnlösa och att kontant- stödet endast förändras i takt med penning— värdesutvecklingen och förändringen i anta- let barn, leder tillskottet av gifta kvinnor på arbetsmarknaden till att barnfamiljernas konsumtionsökning per person under 1970—1975 ändå kan beräknas bli lika snabb som de bamlösas. Till följd av den ökade kvinnliga förvärvsverksamheten kan alltså barnfamiljerna beräknas öka sin konsumtion per person i samma takt som de barnlösa även om kontantstödet inte ökar i takt med standardutvecklingen.

Därefter har två räkneexempel konstrue- rats som visar den beräknade konsumtionsut- vecklingen efter dels en inkomstöverföring till barnfamiljerna på 500 milj. kr. per fem- årsperiod, dels en ökad satsning på barn- stugeverksamheten av samma storleksord- ning.

Om kontantstödet höjs med 500 milj. kr. per femårsperiod, utöver vad som erfordras för att stödet skall följa prisutvecklingen, kommer barnfamiljernas konsumtion per person att öka 0,1 % snabbare per år än om denna inkomstöverföring inte hade genom- förts. Ungefär hälften av det ökade stödet får barnfamiljerna betala själva (finansiering genom ökat uttag av mervärdeskatt har anta— gits). Ökningen av barnfamiljernas konsum- tionsutrymme beräknas således till 250 milj. kr. per femårsperiod. Utslaget på alla familje- medlemmar skulle konsumtionen per individ och år bli 75 kr. större 1975 och 150 kr. större 1980 än utan denna inkomstöver- föring. För icke barnfamiljer skulle konsum- tionen minska med ungefär samma belopp.

Om barnstugeverksamheten byggs ut till en kostnad av 500 milj. kr. per femårsperiod får det familjepolitiska stödet formen av en ökning av barnfamiljernas förvärvsinkomster. I detta exempel kan barnfamiljernas kon- sumtionsförmåga beräknas öka obetydligt snabbare än när stödet gavs formen av en direkt inkomstöverföring. Satsningen på ut- byggd barnstugeverksamhet kan enligt beräk- ningarna finansieras genom inflytande avgif- ter, ökade direkta och indirekta bruttointäk—

ter samt viss utgiftsminskning för sociala bidrag. Skatte- eller avgiftshöjningar skulle alltså inte behöva tillgripas. Icke-barnfamil- jernas konsumtionsutrymme skulle inte minska i detta fall.

Kalkyler av detta slag måste med nödvän- dighet bygga på en rad summariska antagan- den som alltid kan diskuteras. Vidare har förändringarna i konSumtionsutrymme för- delats lika på alla barnfamiljer. Effekterna av ett förstärkt stöd som riktas till vissa grupper av barnfamiljer — genom barnstugeutbygg- nad, bostadstillägg, bampensioner e.d. * blir väsentligt större för de enskilda familjer som får del av stödet än de genomsnittsupp- gifter som här angetts, medan andra inte får någon förbättring. Det bör också observeras att produktion och konsumtion används i den betydelse dessa begrepp har inational- räkenskaperna vilket bl. a. innebär att arbete i det egna hemmet inte registreras. Trots bristerna torde dock dessa exempel belysa storleksordningen av konsumtionsfördel- ningens förändringar till följd av farniljepoli- tiska stödåtgärder.

Användningen av ytterligare 500 milj. kr. per femårsperiod till ökat kontantstöd eller fler barnstugeplatser bör självfallet inte ses som två alternativ som utesluter varandra. Det behövs enligt kommitténs mening såväl ett ökat kontantstöd som fler barnstugeplat- ser. Det är emellertid angeläget att klargöra att en ökad satsning på barnstugeverksam- heten är en åtgärd som — vid sidan av effekter på barnens uppväxtmiljö m.m. _ bidrar till en ökning av barnfamiljernas kon- sumtionsutrymme i minst lika stor utsträck- ning som en motsvarande satsning på ökat kontantstöd. En förbättring av barnfamiljer- nas konsumtionsstandard genom barntillsyn som möjliggör förvärvsarbete inkräktar inte heller på andra gruppers konsumtionsutrym- me.

En värdesäkring av familjestödet har diskuterats i betydelsen av en anknytning antingen till prisutvecklingen eller till den allmänna standardutvecklingen. Som vi sett (s. 210) har kontantstödet till barnfamiljerna under 1960-talet ökat snabbare än såväl pris-

som standardutvecklingen.

Kommittén finner det angeläget att bamfa- miljerna även fortsättningsvis tillförsäkras en växande andel av det totala utrymmet för privat konsumtion. Men det är inte bara kontantstödets utveckling som avgör barnfa- miljernas konsumtionsutveckling. Utbyggna— den av samhällets barntillsynsverksamhet har bidragit till att barnfamiljernas realinkomster ökat snabbare än de bamlösas. Dessutom har naturligtvis förändringar i skatteuttaget för olika grupper betydelse för utvecklingen av barnfamiljernas konsumtionsutrymme.

Åtminstone så länge familjestödet är un- der utbyggnad bör statsmakterna även fort- sättningsvis vara oförhindrade att göra de förskjutningar i stödets inriktning som kan befinnas lämpliga. Om de familjepolitiska förmånerna indexreglerades i förhållande till pris- eller standardutvecklingen skulle utrym- met för sådana förskjutningar minskas. Om exempelvis barnbidragen vore indexreglera— de, skulle en prishöjning med 10 % medföra att kostnaderna för allmänna barnbidrag skulle öka med drygt 200 milj. kr. Det bör stå statsmakterna fritt att i ett sådant läge använda detta belopp (liksom ev. tillgängliga resurser i övrigt för ökat familjestöd) på det sätt man finner lämpligast utan en automa- tisk låsning till just barnbidragen. Härvid bör inte enbart kontantstödet utan även behovet av en snabb utbyggnad av samhällets barntill- syn kunna beaktas. Att jämföra nivån för enskilda stödformer med pris- eller standard- utvecklingen framstår som missvisande mot bakgrund av den totalbild som här skisserats. Höjningen av barnbidragen från 900 kr. till 1 200 kr. per barn och år från den ljanuari 1971 kan exempelvis inte ses isolerad från den skattereform som samtidigt genomför- des. Frågan om värdesäkring av familjepoli- tiskt kontantstöd har därigenom också sam— band med frågan om en indexreglering av delar av skattesystemet.

Eftersom bostadstilläggen är inkomstprö- vade påverkas deras storlek och värde av såväl pris- som inkomstutvecklingen. De kommunala bostadstilläggen, som inkomst- prövas tillsammans med de statliga tilläggen,