SOU 1972:34

Familjestöd

Till statsrådet Camilla Odhnoff

F amiljepolitiska kommittén, som tillkallades av dåvarande statsrådet Ulla Lindström efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1965 för att utreda frågan om samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna, får här- med avlämna ett betänkande kallat Familje- stöd. Under arbetet med betänkandet har kommittén haft följande sammansättning: generaldirektören Lars-Åke Åström, ordfö- rande, riksdagsledamoten Nils Carlshamre, rättschefen Ingrid Hilding samt riksdagsleda- möterna Gördis Hörnlund, Einar Larsson, Lars Larsson och Ingemar Mundebo. Sedan Lars Larsson avlidit tillkallades riksdagsleda- moten Grethe Lundblad fr. o. rn. den 27 maj 1971 som ledamot i kommittén.

Som experter har medverkat departe- mentsrådet Gustav Jönsson, socialdepar- tementet, kammarrättsrådet Gunnar Björne och kanslirådet Bertil Edlund, finansdeparte- mentet , departementsrådet Ulf Larsson, ut- bildningsdepartementet och försäkringsdo- maren Carl Björhammar, försäkringsdom- stolen.

Sekreterare har varit departementssekre- teraren Ingemar Lindberg, hovrättsassessorn Lars Grönwall, aktuarien Lena Jonsson, sek- reteraren Sören Kindlund och byrådirek- tören Monika Wikman-Lindqvist.

Kommittén har under utredningsarbetets gång hållit fortlöpande kontakt med bl.a. barnstugeutredningen och sjukpenningutred-

ningen. Kontakerna har underlättats av att experterna i kommittén Jönsson och Björne också har uppdrag såsom experter i vardera av nämnda utredningar.

Vid prövningen av möjligheterna att utvid- ga bostadstilläggssystemet till att även om- fatta Iåginkomstgrupper utan barn har kom- mittén biträtts av en arbetsgrupp där förutom Edlund och Jönsson även departements- sekreterarna Hans Almgren och Ingrid Dale'n, inrikesdepartementet samt avdelningsdirek- tören Ralph Johansson, bostadsstyrelsen medverkat. Kommitténs kontakter med bo- endeutredningen i denna fråga har underlät- tats av att Dalén och Johansson är sekrete- rare resp. expert ät boendeutredningen.

För de samhällsekonomiska beräkningarna i kap. 7 har kommittén anlitat departements- sekreteraren Rein Hinno, finansdeparte- mentet. Vidare har docent Erland Hofsten anlitats som expert rörande bl.a. befolk- ningsutvecklingen och vissa beräkningar av barnkostnader.

Kommittén har tidigare bl. a. avlämnat be- tänkandet Barnbidrag och familjetillägg ( SOU 1967:52 ) samt promemorioma Av- brott i ledighet vid havandeskap m.m. och Jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen (Stenciler, socialdeparte- mentet 196812 resp. 196917). Med förelig- gande betänkande har kommittén slutfört sitt arbete.

Till betänkandet har fogats reservationer av ledamoten Carlshamre och ledamöterna Larsson och Mundebo samt särskilt yttrande av ledamoten Carlshamre.

Stockholm i maj 1972

L.-Å. Åström Nils Carlshamre Ingrid Hilding Gördis Hörnlund Einar Larsson Grethe Lundblad Ingemar Mundebo /Ingemar Lindberg Lars Grönwall Lena Jonsson

Sören Kindlund Monika Wikman—Lindqvist

Sammanfattning av kommitténs förslag

Kommitténs allmänna överväganden om familjestödets inriktning redovisas i kap. 8. De allmänna motiven för de förslag som presenteras finns sammanfattade på s. 245.

Kommitténs direkta förslag har formen av ett treårsprogram för utbyggnad av det eko- nomiska stödet till barnfamiljerna avsett att genomföras under perioden 1974—1976.

Minst lika angeläget som att bygga ut kontantstödet till barnfamiljer är enligt kom- mitténs åsikt att genom en utbyggnad av samhällets barntillsyn göra det möjligt för föräldrarna att ha förvärvsarbete. Främst i tre situationer måste dock ena föräldern vara hemma. För dessa fall — i samband med barnets födelse, vid barns sjukdom och då svårt handikappat barn vårdas i hemmet — bör ett försörjningsstöd ges åt den hemma- varande föräldern.

Kommittén föreslår att moderskapsförsäk- ringen såvitt avser kontantförrnånerna görs om till en föräldraförsäkring. Föräldrarna får själva bestämma vem av dem som skall stanna hemma och sköta barnet. Föräldra- penning — som ersätter nuvarande moder- skapspenning och tilläggssjukpenning vid bamsbörd — skall alltid utgå med minst 20 kr./dag till den av föräldrarna som stannar hemma. Denna garantinivå är tänkt att ge ett grundläggande bidrag till försörjningen åt en förälder under ersättningstiden. Om den för- älder som stannar hemma för att ta vård om barnet har rätt till högre sjukpenning än 20 kr./dag utgår föräldrapenning med sjukpen-

ningens belopp. Ersättningstiden förlängs från 180 till 240 dagar, dvs. från sex till åtta månader. Fadern får dessutom möjlighet att vara hemma högst tio dagar i samband med barnets födelse. Under dessa tio dagar kan alltså föräldrapenning utgå till båda föräld- rama samtidigt. I så fall avräknas dock två ersättningsdagar per dag från de 240 dagarna. Det lagstadgade anställningsskyddet före- slås ändrat så, att det utsträcks till att om- fatta även fadern och gäller i åtta månader. F oster- och adoptivföräldrar likställs med biologiska föräldrar om barnet är under åtta månader. Om barnet är äldre när det adop- teras eller kommer till fosterföräldrar för adoption, föreslås föräldrapenning utgå i tio dagar för vardera föräldern. Regler om an- ställningsskydd för foster- och adoptivföräld- rar med barn under åtta månader föreslås. Kommittén föreslår vidare att föräldrar ges rätt att i viss utsträckning uppbära sjuk- penning såsom vid egen sjukdom om någon av dem behöver stanna hemma från sitt arbete för att ta vård om sjukt barn under tio års ålder. Rätten till sjukpenning vid vård av sjukt barn skall gälla makar som båda förvärvsarbetar och ensamstående föräldrar som förvärvsarbetar. Makar bör själva få bestämma vem av dem som skall stanna hemma och vårda barnet. Ersättningsrätten skall i vart fall i ett första skede begränsas till tio dagar per familj och år. Vårdbidrag till svårt handikappat barn bör enligt kommittén i första hand betraktas

som ett försörjningsstöd avsett att göra det möjligt för en förälder att vårda ett handi- kappat barn i hemmet. Vårdbidraget bör höjas från 60 till 120 % av basbeloppet och beskattas. Månadsbeloppet skulle bli 710 kr. Det bör tillkomma den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet och be— skattas hos denne, i princip oberoende av andre makens inkomst. Vårdbidraget bör också grunda rätt till ATP.

Frågan om en uppräkning och beskattning av föräldrapenningen och sjukpenningen vid vård av sjukt barn har direkt samband med sjukpenningutredningens arbete. Om dessa förmåner kommer att beskattas torde de också medverka till att upprätthålla ATP- skyddet för den förälder som vårdar barnet.

Kommittén föreslår vidare en övergång till enhetliga avgifter för barntillsyn (daghem och kommunala familjedaghem), oberoende av föräldrarnas inkomst. Avgifter för hel- dagstillsyn bör utgöra 14 kr./dag för makar och 7 kr./dag för ensamstående med ett barn på daghem. För familjer med mer än ett barn på daghem eller i familjedaghem bör avgiften för det andra och de därpå följande barnen sättas till 7 kr./dag för makar och 4 kr./dag för ensamstående. Vid halvdagstillsyn bör halv avgift erläggas. Kommunerna bör ha frihet att sätta en lägre taxa än den angivna. Möjligheten till avgiftsbefrielse bör användas i de fall då övergången till den enhetliga taxan skulle medföra ekonomiska svårigheter för föräldrarna.

Kommittén föreslår en omläggning av in- komstprövningsreglerna för bostadstilläggen.

Rätten till bostadstillägg bör bedömas efter inkomstuppgifterna i självdeklaratio- nen. Ansökan bör göras i samband med deklarationstillfället i febmari och bidrags— året börja löpa den 1 april (övergångsvis den 1 juli). Härigenom nedbringas den nuvarande tvååriga eftersläpningen i inkomstprövningen med inemot hälften. Den nuvarande möjlig- heten att ompröva bidraget om inkomsten senare minskat väsentligt bör få motsvarande tillämpning när inkomsten ökat väsentligt. Om inkomstbedömningen vid taxeringen av- viker från självdeklarationen med mer än

Till grund för inkomstprövningen föreslås ligga den s.k. sammanräknade inkomsten. Det betyder att allmänna avdrag vid taxe- ringen — bl.a. ränteavdrag för Villafastig- heter — inte längre skall påverka den bidrags- grundande inkomsten. Genom att generellt lyfta inkomstgränsen med 1 000 kr. får man ett hänsynstagande till de allmänna avdragen på ett sätt som enligt kommitténs mening skapar större rättvisa mellan olika boende- former. Förvärvsavdraget för löntagare kom- penseras genom ett fribelopp på 2 000 kr. En enhetlig reduktionsfaktor på 15 % före- slås. Om de nya inkomstprövningsreglerna — som kommittén finner önskvärt — genom- förs fr.o.m. den 1 juli 1973, bör inkomst- gränsen för oreducerat bidrag höjas till 25 000 kr. i sammanräknad inkomst.

Genom övergång till en enhetlig reduk- tionsfaktor på 15 % för bostadstilläggen och genom omläggning till enhetliga avgifter för barntillsyn minskas de s. k. marginaleffekter- na.l Det innebär att nettobehållningen av en inkomstökning — sedan ökad skatt, minskat bostadstillägg och ev. ökad daghemsavgift räknats bort — blir större än vad som nu är fallet. Även i övrigt torde omläggningen av inkomstprövningssystemet minska de olägen- heter som alltid i viss utsträckning är för- knippade med ett inkomstprövat stöd- system. Genom dessa förändringar skapas enligt kommitténs mening bättre förutsätt- ningar för en fortsatt förstärkning av bo- stadstilläggen.

Kommittén föreslår att det statliga bo- stadstillägget höjs från 75 till i första hand 100 kr. per barn och månad. Härigenom kommer det inkomstprövade stödet att läg- gas på samma nivå som nu gäller för det allmänna barnbidraget. Förslaget innebär ett ökat stöd med 25 kr./mån. eller 300 kr./år och barn för alla de barnfamiljer som redan före reformen uppbär bostadstillägg. Efter-

1 I beräkningarna i betänkandet har hänsyn inte tagits till de förslag till ändrade skatteregler m. rn. som lagts fram i prop. 197295. Dessa förslag inne- bär en sänkning av marginalskatten med ca 3 % vid inkomster upp till ca 35 000 kr./år.

som mångbarnsfamiljer i större utsträckning än familjer med få barn uppbär bostads- tillägg, kommer höjningen i särskilt stor ut- sträckning mångbarnsfamiljer till del. F.n. beräknas ca 530000 barnfamiljer uppbära bostadstillägg. Ytterligare ca 70 000 familjer kommer till följd av höjningen att bli berätti- gade till bostadstillägg med reducerade be- lopp.

Kommittén föreslår att åldersgränsen för barn som ger rätt till bostadstillägg höjs från 17 till 18 år.

Kommittén föreslår vidare att barnpensio- nen höjs till en garantinivå motsvarande 40 % av basbeloppet, dvs. sarmna nivå som för bidragsförskotten, i de fall då inte änke- pension från folkpensioneringen eller barn- pension från ATP utgår. Vid nuvarande bas- belopp (april 1972) innebär detta 236 kr. i månaden. Vidare förordas en höjning av åldersgränsen för barnpension från folkpen- sioneringen från 16 till 18 år.

I kap. 12 Särskilda frågor behandlas frågor rörande bidragsförskott och bosättningslån liksom invandrarbarnens rätt till vissa för- måner, kontantstöd för barn som vårdas på kommunal institution samt vissa sjukförsäk- ringsförrnåner.

Bl. a. föreslås att bidragsförskotten skall finansieras av staten. Vidare föreslås ett upp- hävande av reglerna att bidragsförskott inte utgår om modern ej medverkat till faststäl- lande av faderskap eller underhållsbidrag (liksom regeln att bidragsförskott inte utgår om underhållsskyldigheten fullgjorts genom engångsbelopp). Utvidgade möjligheter till eftergift av återkrav mot den underhållsskyl- dige för utgivna bidragsförskott föreslås ock- så.

I fråga om bosättningslänen förordar kom- mittén bl.a. att sociala skäl beaktas vid långivningen i större utsträckning än vad som f. n. sker, att regler om omprövning av låne- beslut tas in i författningen och att den lokala administrationen av låneansökningar läggs över från de s. k. ortsombuden till ett kommunalt organ.

Beträffande invandrarbamens rättigheter föreslås att kravet på sex månaders vistelsei

landet för utländska barns rätt till barnbi- drag tas bort samt att medborgarskapsvill- koren slopas i fråga om bidragsförskott och vårdbidrag till svårt handikappat barn. Vidare föreslås att bidragsförskott skall kunna utgå till utländskt barn som på grund av gällande medborgarskapsvillkor inte kan få barnpension från folkpensioneringen.

Slutligen föreslås bl.a. att hemmamake- försäkringen och rätten att teckna frivillig sjukförsäkring skall utsträckas i fråga om ensamstående föräldrar så att dessa rättig- heter även tillkommer ensamstående föräld- rar med barn som fyllt 16 men ej 18 år.

De sammanlagda kostnaderna för de här nämnda förslagen beräknas till ca 935 milj. kr., varav ca 320 milj. kr. hänför sig till föräldrapenningen och ca 410 milj. kr. till utbyggnad av bostadstilläggen till barnfarnil- jerna. Av dessa 935 milj. kr. beräknas ca 705 milj. kr. falla på staten.

Kommittén erinrar om att bostadstilläg- gen fr.o.m. den 1 april 1972 förstärkts för en kostnad av ca 330 milj. kr., vilket till större delen kan ses som ett tidigareläggande av en utbyggnad som eljest skulle ha föresla- gits från kommitténs sida. Kommittén be- dömer det inte som realistiskt att på en gång genomföra en ytterligare förstärkning av familjestödet av storleksordningen drygt 900 milj. kr. Förslagen bör därför ses som ett program för en utbyggnad vilken enligt kom- mittén bör kunna inledas den 1 januari 1974 och vara fullt genomförd under år 1976.

Förslagen innebär — om man räknar in årets förbättringar av bostadstilläggen _ en ökning med en tredjedel av det sammanlagda kontantstöd som utgick till landets barn- familjer i fjol.

Kommittén anser att försäkringskassorna — som redan administrerar bl.a. moder- skapsförsäkringen, barnpensionerna och vårdbidragen till svårt handikappade barn — bör ta över administrationen och utbetal- ningen av barnbidrag, bostadstillägg och bidragsförskott så snart de administrativa förutsättningarna härför finns. Bambidragen bör betalas ut månadsvis. Samordnad utbe- talning förordas.

Reglerna om olika former av kontantstöd till barnfamiljer har av kommittén arbetats samman till ett enhetligt lagverk, en lag om familjestöd. 1 lagen har kommittén valt att kalla de nuvarande statliga bostadstilläggen för inkomstprövade barntillägg. De nuvaran- de kommunala bostadstilläggen — till vilka betydande statsbidrag utgår — föreslås be- nämnda statskommunala bostadstillägg.

Kommittén har också haft att pröva möj- ligheterna att utvidga bostadstilläggssystemet till att även omfatta låginkomstgrupper utan barn. 1 kap. 16 redovisas hur detta kan ske.

För att underlätta jämförelser med kom- mittéförslagen finns sist i betänkandet en förmånskatalog som upptar gällande bidrags- belopp.

1. Utredningsuppdraget

Familjepolitiska kommittén har fått i upp- drag att utreda frågan om samhällets ekono- miska stöd åt barnfamiljerna. Direktiven för utredningsarbetet angavs av dåvarande stats- rådet Lindström i ett anförande till statsråds- protokollet den 26 februari 1965. Statsrådet lämnade först en översikt över utvecklingen på det familjepolitiska området under senare år och sammanfattade därefter resonemang- en i familjeberedningens promemoria Ökat stöd till barnfamiljerna (SOU 196436). I denna promemoria berördes bl. a. frågan om familjetillägg till familjer med flera barn och frågan om vårdbidrag till familjer med små barn. Statsrådet anförde slutligen.

Familjeberedningens promemoria har hös- ten 1964 varit föremål för en omfattande remissbehandling och därvid iallmänhet fått ett klart positivt gensvar. Väsentliga syn- punkter har framkommit på bl. a. differen- tieringsspörsmålet och effekten på mödrar- nas förvärvsarbete av det tänkta nya vårdbi- draget. En så gott som enhällig remissopi— nion synes utgå ifrån att samhällets åtgärder till förmån för barnen är de mest produktiva bland investeringar. Jag delar denna upp- fattning och anser tiden nu mogen för en närmare utredning av samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Servicefrågorna bör dock lämnas utanför, då de prövas i annan ordning. För att verkställa utredningen om det ekonomiska familjestödet bör särskilda sakkunniga tillkallas.

För fullgörande av sitt omfattande upp- drag bör de sakkunniga skaffa sig en god överblick över förefintliga stödformer och deras effekt, studera den inbördes avvägning-

en och pröva behovet av ändring eller ut- byggnad av dem.

Ett samlat mått på samhällets nuvarande stödåtgärder för barnfamiljerna är svårt att ge, eftersom det gäller så inkommensurabla ting som exempelvis bostadsstandard, studie- möjligheter och trygghet vid familjeförsörja- rens frånfälle. Vid en prövning av vad som kan betraktas som en rimlig uppoffring från föräldrarnas sida och en ”tillräcklig” sam- hällsinsats för barnen måste hänsyn tagas till den olika bärkraften hos olika familjetyper. Familjepolitiken bör differentieras så att stö- det sätter in när och där behovet är störst. Riktmärket blir då att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan barn utan även mellan barnfamiljer inbördes som har barn i olika antal och åldrar. Det betyder också, att en inkomsttransferering bör efter- strävas, som utjämnar familjernas livsin- komst mellan perioder med vårdnads- och försörjningsplikter mot barn och perioder utan sådana plikter.

De stora transfereringsposterna på stats— budgeten avser barn, ungdomar som fortsät- ter sin utbildning efter grundskolan samt pensionärer. Dessa grupper inom befolkning- en kommer av allt att döma att växa starkt. Under de närmaste tio åren beräknas vår befolkning öka med ca 600 000 personer. Av ökningen kommer ca 200 000 på barn under 16 år och ca 250 000 på ålderspensionärer. Mellangruppen av personer mellan 16 och 66 år, som väsentligen har att svara för försörj- ningen av barnen och åldringarna, beräknas öka med ca 150 000. Men samtidigt räknar man med att ytterligare ca 150 000 personer i åldern 16—24 år kommer att ägna sig åt fortsatt utbildning. Hela befolkningsökning— en fram till 1975 kan därmed sägas falla på

de tre nämnda transfereringsgrupperna.

Denna utveckling medför redan vid oför- ändrade bidragsregler automatiskt en ökning av inkomstöverföringama från den förvärvs- arbetande befolkningen till barn, ungdomar i utbildning och pensionärer. Den ställer också ökade krav på investeringar i barnstugor, skolor, pensionärshem, sjukhem osv. lik- som på arbetskraft för lärar- och vårduppgif— ter. — Under perioden skall vidare en allmän arbetstidsförkortning ha genomförts.

Vi räknar med att en sådan produktions- ökning kan uppnås, att det skall bli möjligt att inte blott fullgöra dessa och en rad andra uppgifter för ökad kapitaltillgång och sam- hälleliga tjänsteprestationer utan också sam- tidigt ytterligare höja den totala privata kon- sumtionen. Det är av denna konsumtionsök- ning som barnfamiljerna bör kunna tillföras en växande andel. Samtidigt måste en sådan avvägning ske, att även andra befolknings- grupper blir delaktiga av en allmän standard- förbättring, däribland folkpensionärerna. Det nu tecknade perspektivet, som anger begränsningen i det totala utrymmet för framtida förbättringar av transfereringsför- månerna, får inte förloras vid bedömningen av familjestödet.

Allmänna barnbidrag bör även i fortsätt- ningen bilda stommen i konsumtionsstödet åt barnfamiljerna. Bambidragen bör liksom hittills kompletteras med särskilda stödfor- mer. De nuvarande familjebostadsbidragen bör därvid omprövas förutsättningslöst. Det är önskvärt att en såvitt möjligt enhetlig syn anlägges på det konsumtionsstöd, som bör utgå under barnens uppväxttid fram till dess att de inte längre bör anses tillhöra familje- ekonomin. Vidare bör frågan om införandet av ett vårdbidrag prövas bl. a. mot bakgrun- den av att de arbetsföra åldersgruppernas andel av totalbefolkningen minskar. De sak- kunniga bör vara oförhindrade att även un- dersöka och lägga fram förslag om andra nya inslag i familjestödet. Under utredningen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt olika kate- gorier ensamma barnförsörjare.

Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten av olika stödformer och pröva deras inbördes sam- mansättning och avvägning inom ramen för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna. De familjepolitiska åtgärder som nu är inriktade på att direkt stödja bamfamiljernas ekonomi — barnbidragen, fa- miljebostadsbidragen, moderskapsförsäkring— en och bidragsförskotten — kan under nästa budgetår beräknas kosta drygt 2 miljarder kr. Genom att variera stödformernas sam-

mansättning och nivå bör ett antal utbygg- nadsalternativ utarbetas. De sakkunniga bör utforma sina förslag utifrån en realistisk bedömning av nationalproduktens ökning och den privata konsumtionens ökningstakt. Verkningarna av en förskjutning till barnfa- miljernas favör bör således redovisas till sina konsekvenser för övriga medborgargrupper inom ramen för det totala utrymmet.

I sitt arbete har de sakkunniga att beakta det direkta samband, som råder mellan stö— det till barnfamiljerna och skattesystemets utformning. I enlighet härmed bör de sak- kunniga vid sitt arbete samråda med familje- skatteberedningen.

Slutligen bör uppmärksammas att de nu- varande familjepolitiska stödformerna be- handlas i ett stort antal författningar. De sakkunniga bör sträva efter större överskåd- lighet i författningsregleringen på området och söka sammanföra bestämmelserna efter deras inbördes samhörighet.

Genom beslut den 27 maj 1970 har Kungl. Maj:t gett familjepolitiska kommittén följande tilläggsdirektiv.

I skrivelse den 15 april 1970, nr 5, har riksdagen — med överlämnande av bl. a. statsutskottets utlåtande nr 5 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjor- da framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1970/71 inom socialdepartemen- tets verksamhetsområde jämte motioner _ anmält att riksdagen såvitt nu är i fråga beslutat i enlighet med nämnda utlåtande. Genom skrivelsen har riksdagen bl.a. som sin mening givit till känna vad utskottet anfört om översyn av bestämmelserna för bostadstillägg och reglerna för bosättnings- län.

I utlåtandet har utskottet hemställt om en översyn av bestämmelserna om bostadstillägg för barnfamiljer innefattande en prövning av möjligheterna att utvidga bidragssystemet till låginkomstgrupper utan barn under 16 år. Därvid måste enligt utskottet även aktualise- ras frågor om bidragets effekter i olika famil- jekombinationer, vid olika civilstånd och vid olika hyreskostnader.

Utskottet har vidare anfört att en förut- sättningslös översyn av reglerna för statliga bosättningslån bör göras i syfte att åstad- komma en mindre restriktiv prövning vid långivningen. Denna översyn bör även inne- fatta en genomgång av vilka typer av bostä- der som skall betraktas som genomgångsbo- städer vid prövning av tiden för den gemen- samma bosättningen.

Kungl. Maj:t finner gott att med överläm- nande av riksdagsskrivelsen och utskottsutlå- tandet uppdraga åt familjepolitiska kom- mittén att verkställa den översyn av bestäm- melserna för bostadstillägg och reglerna för bosättningslån varom utskottet hemställt, varvid erforderliga undersökningar rörande frågan om bostadssocialt stöd till lågin- komstgrupper utan barn bör göras genom en särskild expertgrupp.

Familjepolitiska kommittén avlämnade 1967 betänkandet Barnbidrag och familje- tillägg (SOU l967:52). Vidare har kommit- tén avlämnat promemorian Avbrott i ledig- het vid havandeskap m.m. (Stencil 196812, socialdepartementet) och promemorian Jäm- ställdhet mellan män och kvinnor inom sjuk- försäkringen (stencil 1969:7 socialdeparte- mentet).

Vidare har familjepolitiska kommittén lämnat remissvar bl.a. över familjeskattebe- redningens betänkande individuell beskatt- ning (stencil 1969:4 och 5, finansdeparte- mentet) och över pensionsförsäkringskom- mitténs betänkande Familjepensionsfrågor m. m. (SOU 1971:19).

Kungl. Maj:t har överlämnat vissa riksdags— motioner, utskottsutlåtanden m. rn. till kom- mittén. Av dessa kvarstår efter kommitténs tidigare betänkanden följande.

Riksdagsskrivelse 1964z236 med överläm- nande av allmänna beredningsutskottets utlå- tande 1964218 i anledning av dels väckta motioner angående familjepolitiken och dels delar av motioner om bättre förhållanden för kvinnlig arbetskraft m. m. Även motionerna har överlämnats till kommittén.

Riksdagsskrivelse 1964r326 med överläm- nande av andra lagutskottets utlåtande 1964z57 i anledning av motioner om bl. 3, de hemarbetande kvinnornas ställning i social- försäkringssystemet.

Riksdagsskrivelse 19661168 med överläm- nande av andra lagutskottets utlåtande l966:43 angående vårdbidrag till handikap- pade barn.

Riksdagsskrivelse 1966:27O med överläm- nande av andra lagutskottets utlåtande l966:47 i anledning av Kungl. Maj:ts propo- sition I966:113 med förslag om förbättrad

sjukpenningförsäkring i vad propositionen hänvisats till lagutskott jämte i ämnet väckta motioner. Även motionerna har överlämnats till kommittén.

Riksdagsskrivelse 1968:109 med överläm- nande av motioner, vilka behandlas i andra lagutskottets utlåtande 1968:11, och vilka avser frågan om vårdbidrag till fosterföräld- rar.

Riksdagsskrivelse 19681330 med överläm- nande av andra lagutskottets utlåtande 1968r49 angående vidgad möjlighet att teck- na frivillig försäkring.

Riksdagsskrivelse 19681395 med överläm- nande av första lagutskottets utlåtande 1968z54 angående sociala förmåner (barn- pension och bidragsförskott) åt i Sverige bosatta utländska bam.

Riksdagsskrivelse 196999 med överläm- nande av andra lagutskottets utlåtande 1969213 i anledning av motioner om ekono- miskt stöd i samband med adoption m. m.

Riksdagsskrivelse 19701287 med överläm- nande av andra lagutskottets utlåtande 197053 i anledning av motion om översyn av fördelningsreglerna i införsellagen och la- gen om bidragsförsko tt.

Riksdagsskrivelse 19711327 med'överläm- nande av motioner om utbetalningen av bo- stadstillägg.

Därjämte har socialdepartementet den 29 oktober 1971 till familjepolitiska kommittén överlämnat bostadsstyrelsens anslagsfram- ställning för budgetåret 1972/73 i vad avser vissa bestämmelser om bostadstillägg till barnfamiljer, nämligen retroaktivitetsregler- na, kontrollen av förmögenhet och utbetal- ningen av tilläggen.

Därutöver har i utskottsutlåtanden, pro- positioner m.m. uttalanden gjorts vilka be- rört kommitténs arbete. Vidare har familje- politiska kommittén erhållit och tagit del av ett flertal skrivelser från organisationer och enskilda,

2. Samhällets stöd till barnfamiljer

1 Kontantstödets nuvarande utformning

Samhällets stöd till familjerna ges dels som kontant stöd och dels i form av vård och service. Inom beskattningen finns moment som har familjepolitisk karaktär. Vissa skyddsföreskrifter har ett nära samband med familjepolitiken, t. ex. förbudet att avskeda kvinnliga arbetstagare på grund av havande- skap.

Service- och skyddsfrågorna liksom famil- jebeskattningen kommer att behandlas sena- re i detta kapitel. Detta avsnitt kommer att ägnas åt en kortfattad redogörelse för de olika kontanta stödformerna. För en utfor- ligare redovisning hänvisas till kommitténs betänkande Barnbidrag och familjetillägg (SOU 1967 :52). Efter detta betänkande har bostadstilläggssystemet kommit till, vilket ger anledning till en mer utförlig redogörelse för denna stödform.

Allmänna barnbidrag

De allmänna barnbidragen infördes ge- nom beslut vid 1947 års riksdag. Bidragen ersatte de barnavdrag som tidigare fanns i beskattningen. Barnbidragets storlek sattes ursprungligen till 260 kr. per barn och år. Tills vidare bibehölls emellertid skattediffe- rentieringen genom barnavdrag i den kom- munala beskattningen vid sidan av barnbidra- gen. År 1952 avskaffades även dessa avdrag samtidigt som barnbidragen höjdes från 260

till 290 kr. per barn och år. Bambidragen har därefter höjts vid ett flertal tillfällen. De utgör sedan den 1 januari 1971 1 200 kr. per barn och år och är skattefria. 1 tab. 1 redovisas barnbidragens storlek under perio- den 1948—1971 i förhållande till penning- värdeförändringen och standardutvecklingen. Tabellen visar vad 260 kr./år från 1947 och 30 kr./år från 1950 tillsammans motsvarar omräknat dels efter det vanliga konsument- prisindex — penningvärdeutvecklingen —- dels i förhållande till den privata konsumtionen per individ i löpande priser, vilket här an- vänts som ett mått på den allmänna stan- dardutvecklingen.

Tabell 1 Barnbidrag, penningvärdeföränd- ring och standardutveckling

År Barnbidrag 260 kr./år 260 kr./år per år och från 1947 från 1947 barn under 30 kr./år från 30 kr./år från 16 år, kr. 1950 efter 1950 uppräk-

konsument- nat efter ut- prisindex vecklingen av den privata konsumtio- nen per capita

1948 260 270 281 1950 260 278 299 1952 290 379 404 1958 400 466 554 1960 450 486 606 1962 550 5 21 701 1964 700 553 826 1965 900 582 901 1970 900 734 1 267 1971 1200 815 1406

Konsumentprisindex återspeglar förutom den egentliga penningvärdeutvecklingen också de förändringar som gjorts beträffande den indirekta beskattningen. Bl. a. har under perioden omsättningsskatt införts, vilken senare förändrats till mervärdeskatt. Som framgår av tabellen har dessa skattehöjningar liksom den egentliga penningvärdeförsäm- ringen väl kompenserats. Barnbidragets köp- kraft är betydligt större i dag än 1948.

Bambidragen kan dock inte ses isolerade. Under mellantiden har andra familjepolitiska förmåner kommit till eller förbättrats. Fram- för allt gäller det de nya bostadstilläggen för barnfamiljer och den snabba utvecklingen av samhällets barntillsyn. Hela det familjepoli— tiska stödsystemet måste alltså beaktas när man bedömer utvecklingen. Vidare har för- ändringar i skatteuttaget för olika grupper betydelse för utvecklingen av barnfamiljer- nas konsumtionsutrymme och för avväg- ningen av barnbidragens nivå.

Bambidragen betalas ut kvartalsvis om- kring den 21 i kvartalets första månad. Barn- bidragsregister förs av barnavårdsnämnden i varje kommun, medan utbetalningen hand- has av postverket.

Vare sig barnet är svensk medborgare eller inte gäller som förutsättning för rätten till bidrag att barnet är bosatt i Sverige. För barn som inte är svensk medborgare fordras dessutom antingen att barnets fostrare är bosatt och mantalsskriven i Sverige eller att barnet eller någon av dess föräldrar vistas här sedan minst sex månader.

Bostads tillägg

De gällande reglerna om statliga bostads- tillägg till barnfamiljer finns i kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer. Författningen har ändrats senast (1971:1257).

Kommun,som med stöd av lag (l947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörj- ningens främjande utger kommunala bo- stadstillägg till barnfamiljer, erhåller under vissa förutsättningar statsbidrag till kostna- derna härför enligt kungörelsen (19681426)

om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer. Författningen har ändrats senast (1972z47).

Bostadsstyrelsen meddelar tillämpnings- föreskrifter och anvisningar till kungörelsen om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och till kungörelsen om statsbidrag till kom— munala bostadstillägg till barnfamiljer.

Beträffande de statliga bostadstilläggen till barnfamiljer gäller följande. Bidragsverksam- heten handhas av bostadsstyrelsen, länsbo- stadsnämnderna och kommunerna. Organ för kommunens befattning med bostads- tilläggen (förmedlingsorgan) är kommunens styrelse om ej kommunen beslutar att verk- samheten skall handhas av annat kommunalt organ.

Bostadstillägg utgår till familj med barn under 17 år som helt eller delvis försörjs inom familjen. Fosterbarn som sedan minst sex månader vistas i familjen anses som försörjt inom familjen. Med barn avses även adoptivbarn och barn, som vårdas hos sär- skilt förordnad förmyndare. Med familj avses makar med barn eller ensamstående med barn. Föräldralösa syskon jämställs med fa- milj. Med makar jämställs man och kvinna som utan att vara gifta lever tillsammans om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.

Som förutsättning för rätt till bostads- tillägg gäller att familjen är bosatt i landet. Utländska medborgare och statslösa äger samma rätt till bostadstillägg som svenska medborgare.

Det statliga bostadstillägget utgår med 75 kr./mån. för varje barn i familjen. Några krav på bostadens storlek och utrustning ställs ej för rätt till statligt bostadstillägg.

Inkomstprövningen för bostadstillägg sker enligt de regler som gäller för bidragsåret 1972 på grundval av familjeförsörjarens be- skattningsbara inkomst till statlig inkomst- skatt enligt den taxering varom uppgift är tillgänglig vid beslutstillfället. I fråga om makar läggs deras sammanlagda beskattnings- bara inkomst (till statlig inkomstskatt) till grund för beräkningen av bostadstilläggets storlek, om de ej lever åtskilda.

För att oreducerat bostadstillägg skall ut- gå får familjeförsörjarens beskattningsbara inkomst ej överstiga 10000 kr./år. Om in- komsten överstiger detta belopp reduceras bostadstillägget med 12 % av den beskatt- ningsbara inkomsten mellan 10 000 kr. och 16 000 kr., med 18 % av inkomsten mellan 16000 kr. och 20000 kr., med 24 % av inkomsten mellan 20 000 kr. och 24 000 kr. och med 30 % av inkomsten över 24 000 kr. Vid reduceringen avrundas den beskattnings- bara inkomsten till närmast högre hela 200- tal kr.

På grund av avdragen vid beskattningen ligger i regel den faktiska årsinkomsten ca 10000—13000 kr. högre än motsvarande beskattningsbara inkomst. För en gift man vars hustru saknar inkomst kan således den faktiska årsinkomsten uppgå till ca 20 000 kr. innan reduceringen sätter in. För makar som båda förvärvsarbetar blir skillnaden mel— lan faktisk årsinkomst och beskattningsbar inkomst större än 10000 kr. Detta gäller enligt de skatteregler som var ikraft t. o. rn. inkomståret 1970. På grund av eftersläp- ningen vid inkomstprövningen av bostads- tilläggen får de nya skattereglerna som gäller fr.o.m. den 1 januari 1971 betydelse för bostadstilläggen först år 1973.

Vid inkomstprövningen tas även hänsyn till ev. förmögenhet (skillnaden mellan till- gångar och skulder). Om makar eller ensam- stående familjeförsörjare samt barn under 17 år, som helt eller delvis försörjs inom fa- miljen, har en sammanlagd förmögenhet som överstiger 50000 kr., läggs en femtedel av det överskjutande beloppet, avrundat till närmast lägre 200-tal kr., till den beskatt- ningsbara inkomsten.

För bidragsåret 1973 kommer bidragsrät- ten att vara beroende av 1971 års inkomster som taxeras enligt de nya skatteregler som trädde i kraft den 1 januari 1971. I prop. 1972:34 har Kungl. Maj:t förelagt riksdagen förslag om de ändringar i inkomstprövnings- reglerna som föranleds härav. Enligt förslaget kommer den taxerade inkomsten i stället för den beskattningsbara att ligga till grund för inkomstprövningen av bostadstillägg för ti-

den från den 1 januari 1973. Följande regler föreslås i övrigt gälla.

Då den statligt taxerade inkomsten enligt 1972 års taxering (1971 års inkomster) inte överstiger 21000 kr./år (för makar deras sammanlagda taxerade inkomst) sker ingen reducering av bostadstilläggen. Vid högre taxerad inkomst reduceras bostadstilläggen med

12 % av den taxerade inkomsten mellan 21 000 och 26 000 kr., med

18 % av den taxerade inkomsten mellan 26 000 och 36 000 kr. samt med

24 % av den taxerade inkomsten som överstiger 36 000 kr.

Angående utgivandet av bostadstillägg gäl- ler följande. Bostadstillägg beviljas för högst ett kalenderår i sänder och utgår fr.o.m. kvartalet närmast efter det kvartal då rätt till sådant tillägg uppkommit. Bostadstillägg får dock aldrig utgå för längre tid tillbaka än ett år före det kvartal då ansökan om sådant tillägg gjordes. Om antalet barn under 17 år i familjen ökar eller minskar skall bostads- tillägg utgå med det nya beloppet eller upp- höra att utgå fr. o. m. kvartalet närmast efter det då förändringen skedde.

Den som uppbär bostadstillägg har upplys- ningsplikt angående inträffad omständighet som har betydelse för rätt till bostadstillägg.

Ansökan om bostadstillägg görs hos för- medlingsorganet enligt av bostadsstyrelsen fastställt formulär. Ansökningshandlingar skickas ut av förmedlingsorganet till familjer som enligt förmedlingsorganet kan tänkas komma i fråga för bostadstillägg. Informa- tion om bostadstilläggen skickas därjämte ut till övriga barnfamiljer. Utbetalning av bo- stadstillägget sker månadsvis i efterskott av förmedlingsorganet. Rätt att uppbära bo- stadstillägg tillkommer familjeförsörjaren, men om det är fråga om makar tillkommer rätten makarna gemensamt. Utbetalningen av bostadstillägget sker till den som sålunda har rätt att uppbära bostadstillägget, dock att beträffande makar utbetalning sker till den av makarna som anges av dem. Om båda makarna så önskar utbetalas tillägget till hyresvärden eller i fråga om egnahem till

kreditgivaren under förutsättning att hyres- värden och kreditgivaren samtycker till det- ta. Om det föreligger särskilda skäl kan länsbostadsnämnden eller, efter nämndens bemyndigande, förmedlingsorganet besluta att bostadstillägget i stället skall utbetalas till barnavårdsman eller annan lämplig person att användas till familjens bästa. För bostads- tillägg som förmedlingsorganet betalar ut erhåller kommunen ersättning av statsmedel.

Beträffande statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer gäller följan- de. Statsbidrag utgår till kommun som utger kompletterande bostadstillägg till barnfamil- jer med höga bostadskostnader. För att stats- bidrag skall utgå gäller vidare — i likhet med reglerna för det statliga bostadstillägget _ att bostadstillägg utgår till familj med barn un- der 17 år som helt eller delvis försörjs inom familjen. Därutöver gäller emellertid även att hänsyn skall tas till barn över 17 år, som åtnjuter förlängt barnbidrag enligt KF (19641400) om förlängt barnbidrag eller stu- diebidrag enligt studiehjälpsreglementet (19642402) under förutsättning att familjen uppbar kommunalt bostadstillägg då barnet fyllde 17 år. Statsbidrag kan utgå t. o. ni. det kalenderår under vilket barnet fyller 19 år, oavsett om tillfälligt uppehåll skett i studier- na.

Som förutsättning för att statsbidrag skall utgå gäller att familjen har egen bostad (hyrd, ägd eller med bostadsrätt).

Statsbidrag utgår för kommunala bostads- tillägg avseende barnfamiljs bostadskostnad, som med minst 25 kr. överstiger 400 kr. i månaden. Vid beräkning av statsbidrag beaktas inte sådan del av bostadskostnaden som överstiger 650 kr. i månaden i fråga om familj med ett eller två barn, 800 kr. i månaden i fråga om familj med tre eller fyra barn och 925 kr. i månaden i fråga om familj med fem eller flera barn. Den andel som berättigar till statsbidrag utgör 80 % av hy- ran som ligger inom dessa intervall eller avrundat 20 kr. i månaden för varje 25-tal kr. av hyresbelopp mellan dessa gränser. Statsbidrag utgår med 60 % av kostnaderna för bostadstillägg.

Gränserna för de kommunala bostads- tillägg som ger rätt till bidrag med 60 % av kommunens kostnad framgår av följande tablå.

Antal barn under Bostadskost- Kommunalt till- 17 år nad kr./mån. lägg kr./mån.

1 400—650 20—200 2 400—650 20—200 3 400—800 20—320 4 400—800 20—320 5 eller flera 400—925 20—420 Beträffande inkomstprövningen gäller samma regler som för de statliga bostads- tilläggen. Vid reducering av bostadstilläggen med hänsyn till inkomstens storlek skall de statliga och kommunala bostadstilläggen sammanläggas och det statliga bostadstilläg- get reduceras i första hand.

Vid beräkningen av bostadskostnadens storlek skall kommunen följa de anvisningar som bostadsstyrelsen meddelar.

Beträffande bl.a. förmedlingsorgan, be- räkning av bostadstilläggets storlek, rätt att uppbära bostadstillägg, begynnelsetid för ut- givande av bostadstillägg, giltighetstid för beviljandet av bostadstillägg, inträffad om- ständighet som föranleder ändring av bi- dragsbeloppets storlek, ansökningsförfaran- de, ärendets prövning, utbetalning av bo- stadstillägg och betalningsmottagare gäller samma regler som i kungörelsen om statliga bostadstillägg.

Statsbidrag för kommunala bostadstillägg utgår för kalenderår i efterskott och betalas ut av bostadsstyrelsen.

Före den 1 april 1972 hade samtliga kom- muner infört kommunalt bostadstillägg som minst uppgick till de statsbidragsnormer som då gällde. Ett mindre antal kommuner utgav dessutom tillägg som gick utöver normerna.

De statsbidragsnormer för kommunala bostadstillägg som angetts ovan gäller från den 1 april 1972. Bostadsstyrelsen har på- börjat en undersökning för att belysa i vilken utsträckning kommunerna beslutat utge kommunala bostadstillägg med utnyttjande av de vidgade statsbidragsramarna. Av till-

gängliga uppgifter att döma kommer ett icke obetydligt antal kommuner att åtminstone tills vidare inte följa de nya statsbidrags- normerna fullt ut. Det finns också vissa kom- muner som helt kommer att fortsätta att tillämpa de regler som gällde före den 1 april 1972.

Kommunalt bostadstillägg som går utöver statsbidragsnormerna kommer fortsättnings- vis att finnas i vart fall i Storstockholm och Göteborg. Nedan redovisas dessa regler i huvuddrag.

Storstockholm har ett system som inne- fattar tre delar. En del (a) ansluter till statsbidragsbestämmelserna. En del (b) utgör ett låginkomsttillägg som utgår vid lägre hyresnivåer och med andra procentsatser än enligt statsbidragsbestämmelserna. Som en tredje del (c) utgår ett stöd till ettbarnsfamil- jer. Sistnämnda stöd utgår med 60 kr. i månaden oavsett bostadskostnad och anpas- sas så att det totala bostadstillägget inte överstiger den verkliga bostadskostnaden. l tabell 2 visas uppbyggnaden av Stor- stockholms system.

De övre hyresgränserna för låginkomst- tillägget är inte direkt angivna i systemet men tilläggets storlek är maximerat så att det till ettbarnsfamiljer utgår med högst 100 kr. i månaden och till flerbarnsfamiljer med högst 125 kr. i månaden, vilket i praktiken innebär att de övre hyresgränserna blir 650

Reduceringsreglerna för de olika delarna är utformade så att den del som ansluter till statsbidragsbestämmelserna (a) reduceras en- ligt statsbidragsbestämmelserna medan lågin- komsttillägget reduceras med 12 % av hela den statligt beskattningsbara inkomsten. Det börjar alltså reduceras så snart någon be- skattningsbar inkomst finns. Det särskilda stödet till ettbarnsfamiljerna reduceras sist och enligt statsbidragsbestämmelserna.

Göteborg utger kommunala bostadstillägg enligt statsbidragsbestämmelserna samt utger utöver detta bostadstillägg med 80 % av bruttohyran över 300 kr. i månaden dock högst 80 kr./mån.

Studiestöd

För ungdomar över 16 år som går kvar i grundskolan utgår förlängt barnbidrag. För studerande i gymnasieskolan (dvs. den skol- form som den 1 juli 1971 ersatt kommunala och landstingskommunala gymnasier, fack- skolor, yrkesskolor och vissa andra läroan- stalter, utgår studiehjälp enligt bestämmelser— na i studiehjälpsreglementet. Sådan studie- hjälp utgår för läsår eller kurstid i princip fr.o.m. kvartalet efter det kvartal då den studerande fyllt 16 år. Grundstommen i denna studiehjälp utgörs av ett studiebidrag som utgår utan inkomstprövning och utan

Tabell 2 Storstockholms kommunala bostadstillägg. (De inom parentes angivna siffrorna visar hur systemet avviker från statsbidragsbestämmelserna)

Nedre hyresgräns Övre hyresgräns Procent- - sats- Antal Hyresgräns, Antal Hyresgräns, barn kr./mån. barn kr./mån.

a. Tilläggsdel som an— 1—5 400 (i 0) 1 650 80 sluter till statsbi- eller flera 2 725 (+75) 80 dragsbestämmelserna 3 800 80

4 800 80 5 eller flera 925 80

b. Låginkomsttillägg 1 250 1 650 25 2 eller flera 300 2 eller flera 717 30

c. Ettbarnsstöd — ut- går med 60 kr. i månaden

Studiebidrag och förlängt barnbidrag ut- går med 100 kr./mån. under högst nio måna- der per år, dvs. med 900 kr./år. Härutöver kan inkomstprövat tillägg utgå med 25, 50 eller 75 kr./mån. Till grund för inkomstpröv- ningen ligger den studerandes och hans för- äldrars sammanlagda beskattningsbara in- komst vid senaste taxering till statlig in- komstskatt. Med beskattningsbar inkomst jämställs en femtedel av behållen förmögen- het över 50 000 kr. Är den studerande gift, skall makens inkomst och förmögenhet be- aktas i stället för föräldrarnas.

Det inkomstprövade tilläggets storlek vid olika beskattningsbar inkomst framgår av följande tablå.

Beskattningsbar inkomst kr./år Tillägg kr./mån.

— 8 000 75 8 100—12 000 50 12 100—20 000 25

För studerande som har hemmavarande syskon under 16 år och som är berättigade till inkomstprövat tillägg utgår dessutom 25 kr./mån.

Om den studerande är berättigad till in- komstprövat tillägg med högsta belopp och om synnerligen stort behov av ytterligare studiehjälp föreligger, kan behovsprövat tillägg utgå med högst 75 kr./mån. Vid den- na behovsprövning — som görs av centrala studiehjälpsnämnden _ utgår man från årsin- komsten vid ansökningstillfället (räknat före skatt och innefattande även icke skatteplik- tiga inkomster såsom sjukpenning, bostads- tillägg, arbetslöshetsstöd etc.). Hänsyn tas till antalet syskon. Bidragsformen riktar sig främst till ensamstående vårdnadshavare.

Bor den studerande utanför hemmet un- der studietiden utgår inackorderingstillägg med 125 kr./mån. Annars kan resetillägg utgå med 60, 80, 100 eller 120 kr./mån. för dagliga resor mellan hem och studieort be- roende på resans längd.

Här beskrivna förmåner utgår till den som fyller högst 19 år (yngre elev) under det

kalenderår då läsåret eller kursen börjar. Till äldre studerande utgår förhöjt studiebidrag — utan några tillägg * med 175 kr./mån.

Studielån kan efter behovsprövning utgå med högst 6 500 kr. för ett läsår. För den som har försörjningsplikt mot barn kan hög- re studielån utgå.

Kungl. Maj:t har i prop. 1972127 lagt fram förslag om ändrade regler i fråga om studie- socialt stöd.

Studerande vid eftergymnasiala läroanstal— ter kan erhålla studiemedel enligt bestäm- melserna i studiemedelsförordningen. Studie- medel består av studiebidrag och återbetal- ningspliktiga studiemedel. Studiemedlen är indexreglerade och utgår per år med 140 % av basbeloppet inom den allmänna försäk- ringen (basbeloppet utgjorde 7 100 kr. ijan. 1972). Om den studerande har vårdnaden om barn kan dessutom utgå barntillägg med 12,5 % av basbeloppet för varje barn under 16 år. Extra studiemedel kan vidare utgå om synnerliga skäl föreligger. Av studiemedlen utgör 1 750 kr. ett studiebidrag, medan åter- stoden i princip skall betalas tillbaka under normalt 20—25 år.

Studiemedel utgår med hänsyn till den studerandes studiemeriter samt de ekonomis- ka resurser över vilka den studerande förfo- gar. Under de två första terminerna erhålls dock studiemedel utan prövning av studie- meriterna.

Vissa förmåner inom den allmänna försäk- ringen

Den allmänna försäkringen har många famil- jepolitiska inslag. 1 första hand gäller det moderskapsförsäkringen. Varje barnafö- derska, som omfattas av den allmänna för- säkringen, har rätt till en moderskapspenning på 1 080 kr., vilket motsvarar grundsjukpen- ning i 180 dagar (6 x 180 = 1 080). Vid fler- barnsfödsel utgår ytterligare 540 kr. för varje barn utöver det första.

Av moderskapspenningen kan 300 kr. ut— betalas förskottsvis, dock tidigast 120 dagar före den dag då nedkomsten beräknas ske.

Kvinnor, som på grund av bamsbörd av-

bryter sitt förvärvsarbete, har rätt till tilläggssjukpenning i högst 180 dagar. Detta gäller dock endast kvinnor som minst nio månader före födseln varit placerade i en sjukpenningklass i vilken sjukpenningen över- stiger grundsjukpenningen.

Tilläggssjukpenning utgår tidigast från den sextionde dagen före den beräknade tid- punkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen. Sjukpenningen utgår endast för dag då kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete och längst till etthundra- åttionde dagen efter förlossningsdagen eller efter den tidigare dag då sjukpenningen bör- jade utgå. Rätten till fortsatt sjukpenning upphör om kvinnan under denna tid utför förvärvsarbete mer än trettio dagar.

Fr.o.m. den trettionde dagen efter för- lossningsdagen utgår tilläggssjukpenning en- dast om kvinnan har eller på grund av sjuk- dom är förhindrad att ha barnet i sin vård.

Inom den allmänna försäkringens ram finns även ett vårdbidragi form av invalidi- tetsersättning, som utgår till svårt handikap- pade barn under 16 år. Bidraget utgör 60 % av basbeloppet (som ijanuari 1972 var 7 100 kr.). Bidraget utgår i princip endast om barnet vårdas hemma. Medan barnet vårdas vid statlig, kommunal eller statsunderstödd institution utgår inget bidrag.

Änkor, som har vårdnaden om barn under 16 år, erhåller från folkpensioneringen hel änkepension, som är lika stor som ålderspen- sionen till en ensam pensionär, dvs. 90 % av basbeloppet jämte ev. pensionstillskott. Från folkpensioneringen utgår vidare barnpension till varje barn under 16 år som förlorat sin fader eller moder. Barnpensionen till barn, som mist endera av föräldrarna, utgår per år med 25 % av basbeloppet. Föräldralösa barn får i barnpension 35 % av basbeloppet. Änkepension och barnpension från folkpen- sioneringen kompletteras ofta med tilläggs- pension (ATP). Dessa pensioner, som står i relation till den avlidnes tidigare inkomster, baseras på dennes beräknade eller faktiskt uppburna egenpension från tilläggspensione- ringen.

Till ålderspension eller förtidspension ut—

går barntillägg för varje barn under 16 år till försäkrad eller försäkrads hustru, om den försäkrade har vårdnaden om eller stadigva- rande sammanbor med barnet. Barntillägget utges dock inte till i förtid uttagen ålders- pension eller till pension, som tillkommer gift kvinna.

Barntillägg till ålderspension eller hel för- tidspension utgör för år räknat 25 % eller, om barnet är berättigat till barnpension, 10 % av basbeloppet. Utgår två tredjedelar eller en tredjedel av hel förtidspension, utgör bamtillägget motsvarande andel av barn- tillägg till hel förtidspension.

Åtnjuter den försäkrade tilläggspension minskas honom tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbe- loppet.

Författningsbestämmelserna om moder- skapsförsäkringen, folkpensioneringen inkl. vårdbidrag och barntillägg och försäkringen för tilläggspension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lagen reglerar också den allmänna sjukförsäkringen.

Den s.k. hemmamakeförsäkn'ngen inom sjukförsäkringen har en viss familjepolitisk anknytning. Den innebär att försäkrad som är 16—66 år och har en inkomst av förvärvs- arbete som understiger 1 800 kr. om året är försäkrad (avgiftsfritt) för grundsjukpenning (6 kr./dag) under vissa förutsättningar. För- utsättningarna är bl. a. att den försäkrade är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sam— manbor med barn under 16 år till honom eller hans maka eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn. Tidigare gällde dessa regler endast för kvinn- lig försäkrad. Med anledning av kommitténs förslag i promemorian Jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen (stencil 1969:7, socialdepartementet) har emellertid en lagändring genomförts som innebär att hemmavarande män fr. o. m. den 1 januari 1971 har samma rätt till grundsjuk- penning som hemmavarande kvinnor. Mot- svarande gäller rätten att mot avgift teckna frivillig sjukpenningförsäkring.

Ti'l sjukpenning utges barntillägg för den försäktades eller hans makas barn under 16 år, med vilket den försäkrade stadigvarande sammanbor. Med anledning av kommitténs förslag i nämnda promemoria utgår barn- tillägg numera efter samma regler oavsett om det är modem eller fadern som är sjuk. Bestämmelserna innebär att barntillägg utgår med en krona för ett eller två barn, två kronor för tre eller fyra barn samt tre kronor för fem eller flera barn, allt per dag räknat. Till försäkrad med barn under tio år utgår dock barntillägg alltid med minst två kronor per dag.

Till sist bör det erinras om att sjukvårds— försäkringen innebär betydande förmåner för barnfamiljer. Inte bara barntillägg till sjukpenning utan även ersättning för läkar- vård, sjukhusvård, resor m.m. samt kost- nadsfria och rabatterade läkemedel lämnas för barnen utan att föräldrarna behöver beta- la någon särskild avgift härför. Värdet av dessa förmåner för barnfamiljer kan uppskat- tas till drygt 200 milj.kr.

Bidragsförsko tt

Bidragsförskott utgår enligt lagen (1964: 143) om bidragsförskott. Författningen har ändrats senast (19711902). Närmare före- skrifter finns i en tillämpningskungörelse (19641144).

Lever ett barns föräldrar åtskilda betalar vanligen den av föräldrarna, som inte har vårdnaden om barnet, underhållsbidrag för detta. För att hindra att barnet blir lidande till följd av den underhållsskyldige förälderns eventuella försumlighet eller oförmåga att betala har bidragsförskotten införts.

Bidragsförskott kan sålunda utgå om vård- naden om ett barn endast tillkommer en av föräldrarna eller om barnet inte står under någon av föräldrarnas vårdnad. Bidragsför- skott utgår dock inte om barnet bor tillsam- mans med den underhållsskyldige. Inte heller utgår bidragsförskott om det finns grundad anledning att anta att den underhållsskyldige betalar fastställt underhållsbidrag som inte understiger vad som skulle utgå ibidragsför-

skott eller om det är uppenbart att den underhållsskyldige på annat sätt sörjt eller sörjer för att barnet får motsvarande under- håll. Vidare kan bidragsförskott inte utgå om den underhållsskyldige gentemot barn utom äktenskap enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att bidra till dess underhåll genom ett engångsbelopp. Ej heller utgår bidragsförskott om vårdnadshavaren utan gil- tigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt.

Den som önskar få bidragsförskott skall göra ansökan därom.

Bidragsförskott utgår från den 1 januari 1972 normalt med 40 % av basbeloppet (f. n. 7 100 kr.).

Om det finns grundad anledning att anta att fastställt underhållsbidrag betalas iveder- börlig ordning, utgör bidragsförskottet skill- naden mellan vad som kan utgå som bidrags- förskott och underhållsbidragets belopp. Om bidragsförskott skall utgå i förhållande till båda föräldrarna utgör det 25 % av basbelop- pet i förhållande till var Och en av föräldrar- na. Om barnet är berättigat till barnpension från folkpensioneringen utgör bidragsför- skottet 10 % av basbeloppet.

Bidragsförskott utgår fr. o. m. den månad varunder rätt därtill inträtt, men inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansök- ningsmånaden. Förskott utgår t. o. m. den månad, varunder barnet fyllt 18 år eller rätt till förskott eljest upphört. Bidragsförskottet utbetalas förskottsvis för månad.

Barnavårdsnämnderna prövar frågor röran- de bidragsförskott och betalar ut förskotten till den berättigade, vanligtvis vårdnadshava-

ren. Den underhållsskyldige skall, så länge bi-

dragsförskott utgår, till den barnavårds- nämnd som utger förskottet erlägga fastställt underhållsbidrag, som belöper på förskottet, allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning. Om den underhållsskyldige inte efter förmåga fullgör sin betalningsskyldig- het, skall barnavårdsnåmnden utan dröjsmål vidta erforderliga åtgärder för att driva in fordringen. Statsverket betalar tre fjärde-

delar och kommunerna en fjärdedel av de utgifter för bidragsförskott för vilka ersätt- ning inte kunnat tas ut av den underhålls- skyldige.

Mot barnavårdsnämnds beslut i bidragsför- skottsärenden kan talan föras hos länsstyrel- sen. Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos kammarrätten. Regeringsrätten är högsta instans.

Vissa regler om bl. a. medborgarskapskrav för rätt till bidragsförskott behandlas i kap. 12.

Bosättningslån

Bosättningslån kan erhållas av trolovade eller äkta makar eller av man och kvinna vilka stadigvarande bor tillsammans under äkten— skapsliknande former (KK 19461570).

Lån kan också beviljas ensamstående vård- nadshavare med barn. När det gäller två personer som bor tillsammans skall lånet sökas gemensamt. Vissa undantag från den regeln finns bl. a. om en av de två är under 18 år.

Lån kan beviljas svenska medborgare men också andra under vissa förutsättningar. Som villkor gäller generellt att bosättningen skall ske i Sverige.

Såsom ytterligare villkor för att få lån gäller enligt 5 5 i bosättningslånekungörelsen

”a) att de lånesökande äro i behov av medel för anskaffandet av de bosättnings- föremål eller verktyg m. m., för vilka länet är avsett,

b) att lånets upptagande är tillrådligt med hänsyn till de lånesökandes egna villkor och intressen, samt

c) att de lånesökande gjort sig kända för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet ävensom, i den mån betingelser härför före- legat, ådagalagt sparvilja”.

Ytterligare en begränsning utgör det för- hållandet att lån skall vara sökt inom sex månader från den gemensamma bosätt- ningen. När det föreligger särskilda skäl kan detta krav frångås.

1 kungörelsen är ingenting sagt om de sökandes inkomster, men i tillämpningen har

lån begränsats till sökande vilkas gemensam- ma inkomst understiger 35 000 kr./år. Om särskilda skäl föreligger — exempelvis före- komsten av barn — kan denna gräns höjas något.

Bosättningslånets högsta belopp är 6 000 kr. Lån utges av riksbanken ur statens bo. sättningslånefond. Information till allmän- heten ges av de 5. k. ortsombuden — kommu- nalt rekryterade förtroendemän — som också tar emot och kontrollerar ansökningar samt avger yttrande över dessa. De skall bl.a. inhämta uppgifter från socialregistret om lånesökande och avge ett omdöme om veder— börandes skötsamhet och lämplighet att er- hålla bosättningslån.

Bosättningslånen är borgensfria och räntan följer statens normallåneränta, f. n. 6 3/4 %.

II Inkomstbeskattningen

Den skattereform som trädde ikraft l janua- ri 1971 innebar en övergång till en i huvud- sak individuell beskattning av arbetsinkomst och en omfördelning av skatteuttaget till för- män för de lägre inkomsttagarna.

Vid övergången till individuell beskattning av makar infördes en och samma skatteskala, lika för alla oberoende av kön och civilstånd. Förekomsten av barn och försörjningsplikten mot make påverkar skatten främst i följande fall.

Familjer med barn under 16 år har ivissa fall rätt till förvärvsavdrag. Det gäller dels makar som båda haft förvärvsinkomst under året, där förvärvsavdraget åtnjuts av den av makarna som har den lägsta förvärvsinkoms— ten, dels ogifta inkomsttagare som under året haft förvärvsinkomst. Förvärvsavdrag medges också vid s.k. faktisk sambeskatt- ning.

I de fall endast den ena maken haft för- värvsarbete får den maken, oavsett om det finns barn eller inte i familjen, ett avdrag på den uträknade skatten med högst 1 800 kr. Denna skattereduktion erhålls också av en- samstående person som har hemmavarande barn under 18 år. Gift person vars make har en statligt taxerad inkomst som understiger

4 500 kr. erhåller skattereduktion med 20 % av skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxe- rade inkomsten.

Beräkningen av beskattningsbar inkomst

Skatt på inkomst betalas till kommunen och staten. Den allmänna kommunalskatten är en repartitionsskatt som tas ut för att täcka kommunernas utgifter. Den är i princip proportionell och betalas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören som påförs varje skattskyldig (en skattekrona = 100 kr. beskattningsbar inkomst). Den stat- liga inkomstskatten är progressiv för fysiska personer, oskiftade dödsbon och familjestif— telser samt proportionell för övriga skatt- skyldiga.

Skatten påförs på grundval av ett beskatt- ningsunderlag som fastställs för varje skatt- skyldig, s.k. beskattningsbar inkomst. Be- skattningsunderlaget bestäms genom ett årligt taxeringsförfarande och fastställs för kom- munalskatten och den statliga inkomstskat- ten var för sig. Bestämmelserna för beräk- ning av beskattningsbar inkomst finns främst i kommunalskattelagen (l928:370), KL och förordningen (1947 :576) om statlig inkomst- skatt, Sl. Sl hänvisar i väsentliga delar till KL, som således innehåller huvudreglerna för in- komstberäkningen. Taxeringsförfarandet reg- leras i taxeringsförordningen (1956:623). Vissa allmänna förfarandebestämmelser finns också i förvaltningslagen(1971:290) och för- valtningsprocesslagen (1971 :29 1 ).

Redogörelsen avser då annat inte sägs be- skattningen av fysiska personer.

Allmän kommunalskatt påförs för varje skattskyldig på grundval av inkomst och av garantibelopp för fastighet. Skatteplikt före- ligger för inkomst av jordbruksfastighet, an- nan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig för- värvsverksamhet och kapital. Varje inkomst- slag, med undantag av tjänst, kan omfatta flera förvärvskällor. Om sålunda en inkomst- tagare driver två självständiga rörelser, före- ligger två särskilda förvärvskällor. Garantibe- loppet är oberoende av den skattskyldiges verkliga inkomst och utgör 2 % av fastighets

till skatteberäkningen. föras till något av de nämnda inkomstslagen är skattefri.

Inkomstberäkningen görs för varje för- värvskälla för sig. Därvid gäller att man från bruttoinkomstema i förvärvskällan får göra avdrag för alla omkostnader under beskatt- ningsåret som erfordras för att förvärva och behålla intäkterna. Vidare får avdrag också göras för belopp motsvarande garantibelop- pet vid inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse i den mån inkomsten förslår. I fråga om dessa inkomstslag används termen nettointäkt för att beteckna vad som återstår sedan intäkterna minskats med om- kostnader men innan avdrag skett för belopp motsvarande garantibeloppet. Sedan nettoin- täkten minskats med belopp motsvarande garantibeloppet återstår inkomst av förvärvs- källan i fråga. Summan av inkomsterna utgör den skattskyldiges sammanräknade inkomst. Från detta belopp får sedan göras s.k. all- männa avdrag dvs. avdrag som inte har direkt samband med någon förvärvskälla. I vissa fall får också avdrag göras för förlust som hänför sig till tidigare beskattningsår.

Det sammanlagda beloppet av den skatt- skyldiges inkomster från de olika förvärvs- källorna minskat med nyssnämnda avdrag men med tillägg för garantibelopp — utgör taxerad inkomst. Vid kommunaltaxeringen beräknas taxerad inkomst för varje kommun inom vilken uppkommit skattepliktig in- komst. Beloppet avrundas nedåt till helt tio- tal kronor.

Från den taxerade inkomsten medges grundavdrag och extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Återstoden avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör beskatt- ningsbar inkomst. Den beskattningsbara in- komsten ligger till grund för skatteberäk- ningen.

Statlig inkomstskatt påförs enbart på grundval av den skattskyldiges inkomst. I övrigt hänvisar bestämmelserna om statlig in- komstskatt, såvitt är av intresse i detta sam- manhang, i huvudsak till motsvarande regler i KL. Skillnaden mellan den statliga och den kommunala beskattningen hänför sig främst

I fråga om inkomstberäkningen är följan- de särskilda regler av intresse från komrnit- téns synpunkt.

Skatteplikt föreligger för inkomst av de sex inkomstslagen som tidigare nämnts. Be- träffande inkomst av annan fastighet gäller att man i vissa fall inte räknar med en faktisk inkomst utan med en som bestäms schablon- mässigt. Det gäller inkomst av en- och två- familjsfastigheter där intäkten beräknas till en procentandel av fastighetens taxeringsvär- de. Inkomsten utgör 2 % av taxeringsvärdet upp till 150 000 kr., 4 % på den del av taxe- ringsvärdet som ligger mellan 150000 kr. och 225 000 kr., och 8 % på överskjutande belopp. Avdrag medges från dessa inkomster med enbart ränteutgifter och liknande för fastigheten och dessutom med ett belopp av 500 kr. i de fall ägaren är mantalsskriven på fastigheten.

Till intäkt av tjänst hänförs pension, liv- ränta som utgår på grund av sjuk-, olycks- falls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring, ersättning som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst. Folkpension är alltså skattepliktig liksom hustrutillägg. Även periodiskt understöd, för vilket givaren är berättigad till avdrag, är skattepliktigt.

Utanför skatteplikten faller flertalet kon- tanta bidrag inom det socialpolitiska områ- det. Sålunda räknas inte till skattepliktig in- komst, socialhjälp, allmänt barnbidrag, inva- liditetstillägg eller invaliditetsersättning en- ligt 9 kap. lagen (1962:381) om allmän för- säkring, bostadstillägg till barnfamiljer och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Skatteplikt föreligger inte heller för ersätt- ning som på grund av sjukförsäkring jämlikt lagen om allmän försäkring eller försäkring jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring tillfal- lit den försäkrade eller för dagersättning från arbetslöshetskassa. Underhållsbidrag till barn under 18 år är inte heller skattepliktigt oak- tat den underhållsskyldige har viss avdrags- rätt. Detsamma gäller bidragsförskott.

I fråga om avdragsrätten gäller enligt

huvudregeln att avdrag medges för alla om- kostnader i förvärvskällan. Avdrag får dock inte ske för värdet av arbete som i den skatt- skyldiges verksamhet lagts ned av den skatt- skyldiges make eller hemmavarande barn un— der 16 år. Å andra sidan beskattas inte gift person för lön från maken i dessa fall. För- hållandet ger upphov till s. k. faktisk sambe- skattning. Avdrag medges inte heller för periodiskt understöd till personer i givarens hushåll eller för understöd som utgår till an- nans undervisning eller uppfostran.

Belopp som inte kan hänföras till någon viss förvärvskälla får i vissa fall dras av som allmänt avdrag. Sålunda får underskott som uppkommit iförvärvskälla i regel dras av, vid den kommunala taxeringen dock endast från inkomst som beskattas i samma kommun. Avdrag får vidare göras för sådan obligato- risk sjukförsäkringsavgift som påförts under året före taxeringsåret samt för avgifter som betalas för bl.a. kapital- och arbetslöshets- försäkringar som ägs av honom själv, hans make eller omyndiga barn. I sistnämnda hän- seende är avdragsrätten begränsad till 250 kr. för ensamstående inkomsttagare och 500 kr. för gifta sammanlagt och för ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. Avdrag får också göras för underhållsbidrag åt den skattskyldiges barn under 18 år, som inte är hemmavarande, med högst 1 500 kr. per barn.

Som allmänt avdrag räknas också förvärvs- avdraget. Rätt till förvärvsavdrag föreligger i följande fall.

Har makar med hemmavarande barn un- der 16 år båda haft arbetsinkomst, s. k. A-in- komst, får den make som haft den lägsta A-inkomsten åtnjuta förvärvsavdrag. Inne- börden av begreppet A-inkomst berörs när- mare i det följande. Har båda makarna lika stora inkomster åtnjuts avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga om in- komst av rörelse 25 % av nettointäkten av rörelsen och i fråga om inkomst av tjänst 25 % av inkomsten, i båda fallen dock högst 2 000 kr. Vid inkomst av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kr.

Förvärvsavdrag medges vidare gift skatt-

skyldig med hemmavarande barn under 16 är om han haft A-inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och maken utfört arbete iför- värvskällan. Avdraget uppgår till värdet av makens arbetsinsats, dock högst 1 000 kr.

Förvärvsavdrag får också göras av in- komsttagare med hemmavarande barn under 16 år, som under beskattningsåret antingen varit gift men inte levt tillsammans med sin make eller också varit ogift (varmed jämställs änka, änkling eller frånskild), under förut- sättning att inkomsttagaren haft A-inkomst. Avdraget är i fråga om jordbruksfastighet och rörelse 25 % av nettointäkten av för- värvskällan och i fråga om inkomst av tjänst 25 % av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kr.

Grundavdraget är 4 500 kr. om den stat- ligt taxerade inkomsten inte överstiger 30 000 kr. Avdragsbeloppet är i princip det- samma vid den kommunala och den statliga taxeringen. Är inkomsten högre reduceras avdraget med 20 % av överskjutande belopp. Vid statligt taxerad inkomst på 52 500 kr. eller mera föreligger alltså inte längre rätt till grundavdrag. Förutsättningen för rätten till grundavdrag enligt vad nu sagts är att in- komsttagaren varit bosatt i Sverige under större delen av beskattningsåret. Har in- komsttagaren varit bosatt här under högst hälften av beskattningsåret medges grundav- drag med lägre belopp. Detsamma gäller om han varit skattskyldig till sjömansskatt.

Utöver grundavdrag medges i vissa fall 5. k. extra avdrag om inkomsttagarens skatte- förmåga varit nedsatt. Avdraget är högst 6 000 kr. Samma högsta belopp gäller för ensamstående och för makar gemensamt. Om inkomsten, efter avdrag för skatt, under— stiger existensminimum får avdraget ökas med högst 1 500 kr. för varje barn som in- komsttagaren försörjer.

Vid beskattning av makar gäller i flera hänseenden särskilda bestämmelser. Makar som levt tillsammans under beskattningsåret taxeras var och en för sin inkomst. Därvid har vardera maken rätt att tillgodogöra sig allmänna avdrag och förlustavdrag som andra maken inte kunnat utnyttja på grund av att

inkomsten varit för låg. Grundavdraget be- räknas dock individuellt och någon rätt att utnyttja andra makens grundavdrag förelig- ger inte.

Fråga huruvida inkomsttagaren haft barn eller inte liksom barnets ålder skall bedömas efter förhållandena den 1 november året före taxeringsåret. Med barn avses förutom eget barn även adoptivbarn, styvbarn och foster- barn.

För inkomsttagare som gift sig under be- skattningsåret skall de bestämmelser som gäl- ler för makar i regel tillämpas först vid taxe- ring för det därpå följande beskattningsåret.

De särskilda bestämmelser som gäller för makar tillämpas också för dem som lever till- sammans utan att vara gifta om de tidigare varit gifta med varandra eller om de gemen- samt har eller har haft barn.

Skattebera'kningen

Skatteberäkningen sker på olika sätt vid kommunal- och statsbeskattningen.

Den kommunala inkomstskatten är i prin- cip proportionell och tas ut med en i viss ordning bestämd andel av den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Den genomsnittliga kommunala utdebite- ringen är f. 11. ca 24 kr. per 100 kr. beskatt- ningsbar inkomst, dvs. en skattesats på 24 %.

Den statliga inkomstskatten tas ut med ett visst grundbelopp av den till statlig inkomst- skatt beskattningsbara inkomsten. Grundbe- loppet beräknas med ledning av en skatteska- la som gäller för alla inkomsttagare. Skalan har följande utseende.

Beskattningsbar Skat tesats in- inkomst, om skiktet i kr./år % — 15 000 10 15 000— 20 000 16 20 000— 30 000 22 30 000— 52 500 28 52 500— 70 000 38 70 000—100 000 44 100 000— 150 000 49 150 000— 54

För varje år bestäms i särskild ordning med vilken procent av grundbeloppet skat- ten skall utgå. Under senare år har regelmäs- sigt tagits ut 100 % av grundbeloppet.

Vid beräkningen av statlig inkomstskatt för makar gäller särskilda regler.

Vardera maken beskattas individuellt för inkomst av arbete, s.k. A-inkomst. För an- nan inkomst, s.k. B-inkomst, tillämpas en form av sambeskattning av innebörd att ma- karnas sammanlagda B-inkomst beskattas ”på toppen” av den största A-inkomsten. Förfarandet är i korthet följande.

A-inkomst är inkomst av tjänst med un- dantag av periodiskt understöd och liknande periodiska intäkter samt inkomst av jord- bruksfastighet och rörelse där inkomsttaga- ren varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. B-inkomst är övrig in- komst, dvs. inkomst av tjänst i form av pe- riodiskt understöd och liknande samt in- komst av annan fastighet, tillfällig förvärvs- verksamhet och kapital. B-inkomst som för makarna sammanlagt uppgår till högst 2 000

kr. behandlas vid skatteberäkningen som A— inkomst.

Beskattningsbar A-inkomst är summan av vardera makens A-inkomster minskad med allmänna avdrag, förlustavdrag, grundavdrag och extra avdrag. Beskattningsbar Binkomst är skillnaden mellan beskattningsbar in- komst, beräknad på vanligt sätt, och beskatt- ningsbar A-inkomst.

En uppdelning av inkomsten i A-inkomst och B-inkomst behöver göras bara i vissa fall. Har bara ena maken statlig beskattningsbar inkomst beräknas skatten på vanligt sätt utan uppdelning i A- och B-inkomst. Har båda makarna beskattningsbar inkomst be- räknas skatten på beskattningsbar A-inkomst individuellt, alltså för vardera maken för sig. Har makarna enbart beskattningsbar B-in- komst beräknas skatten på summan av de beskattningsbara B-inkomsterna och fördelas mellan makarna efter förhållandet mellan dessa inkomster. I andra fall läggs B-inkomst hos make som har den lägsta beskattningsba- ra A-inkomsten samman med andra makens

Tabell 3 Skatten för olika kategorier inkomsttagare kr.

Årsinkomst Ensam- Gift Makar som båda har Makar som båda har Ensam- Ensam- (för makar stående person inkomster; den lägre inkomst; inkomsterna stående stående deras sam- utan vars ma- inkomsten = 4 000 kr. lika stora med barn med barn manlagda in- barn ke saknar under 16418 är komst), kr. inkomst utan barn med barn utan barn med barn 16 år 4 000 14 — —— — — -— 6 000 621 — _ _ — _ 8 000 1 497 — — — — — — — 10 000 2 288 488 387 — 340 — — 488 12 000 3 090 1 290 1263 875 1242 615 510 1 290 16 000 4 676 2 876 2 856 2 468 2 994 2137 2 096 2 876 20 000 6 249 4 449 4 442 4 054 4 576 3 796 3 669 4 449 25000 8518 6718 6472 6084 6570 5790 5818 6718 30 000 11082 9 282 8 786 8 398 8 546 7 766 8 262 9 282 40 000 17 225 15 425 14 484 14 096 12 498 11 718 14177 15 425 50 000 23 465 21665 20 735 20 347 17 036 16136 20 417 21665 60 000 29 673 27 873 26 959 26 571 22164 21 144 26 633 27 873 80 000 42 628 40 828 39 674 39 286 34 450 33 202 39 468 40 828 100 000 56 228 54 428 53 274 52 886 46 930 45 682 53 068 54 428 200 000 131654 129 854 128 300 127 912 112 456 111096 128 294 129 854

Anm. Beräkningarna har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1972 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och Sjukförsäkringsavgift. För makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara A-inkomst. Kommunal utdebitering 24 kr. per skattekrona.

sammanlagda beskattningsbara inkomst. Summan skattläggs sedan som om den ut- gjorde denne makes beskattningsbara in- komst. Det skattebelopp, som då erhålls minskas med skatten på hans beskattningsba- ra A-inkomst. Skillnaden utgör makarnas sammanlagda skatt på B-inkomst. Denna skatt fördelas mellan makarna efter förhål- landet mellan deras beskattningsbara B-in- komster. Den statliga inkomstskatt som i sistnämnda fall påförs vardera maken är allt- så det sammanlagda beloppet av skatten på A-inkomst och B-inkomst.

Vid skatteberäkningen medges ivissa fall ett avdrag från den uträknade skatten, s.k. skattereduktion, med högst 1 800 kr. Maxi- mibeloppet medges gift person vars make saknar till statlig inkomstskatt taxerad in- komst och ensamstående med hemmavaran- de barn under 18 år. Gift person vars make har en statligt taxerad inkomst understigan- de 4 500 kr. erhåller skattereduktion med 20 % av skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Skattereduktionen av- räknas mot flertalet skatter och avgifter.

Pblkpensionsavgi fre/1

Skyldigheten att betala folkpensionsavgift regleras i lagen (1962:398) om finansiering av folkpensioneringen. Svensk medborgare skall erlägga folkpensionsavgift för varje år, då för honom beräknats till statlig inkomst- skatt beskattningsbar inkomst, under förut- sättning att han vid utgången av detta är fyllt minst 18 och högst 66 år samt att han varit mantalsskriven i riket för året näst före taxe- ringsåret. Befrielse från avgift medges emeller- tid för den som för december månad året näst före taxeringsåret åtnjutit folkpension i form av ålderspension eller förtidspension, liksom för den som avlidit före ingången av året näst före taxeringsåret.

Folkpensionsavgiften är 5 % av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara in- komsten, dock högst 1 500 kr. För gifta per- soner beräknas avgiften individuellt, dvs. var- dera maken påförs avgift med hänsyn till sin inkomst. Det innebär att två maximiav—

gifter kan påföras i familjer där båda makar- na har inkomst. Folkpensionsavgiften upp- bärs tillsammans med de allmänna inkomst- skatterna.

Sju kförsäkringsavglften

Skyldigheten att betala sjukförsäkringsavgift regleras i 19 kap. lagen (1962:381) om all- män försäkring. Avgiftsskyldighet föreligger för försäkrad som visst är är inskriven hos allmän försäkringskassa. Sjukförsäkringsav- giften innefattar avgift för sjukvårds- och läkemedelsförmåner, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning.

Avgiften för sjukvårds- och läkemedelsför- måner samt grundsjukpenningen är i viss mån beroende av den beskattningsbara in- komsten. Förstnämnda avgift skall betalas av inskrivna i allmän försäkringskassa, för vilka beräknats till statlig inkomstskatt beskatt- ningsbar inkomst vid taxering året näst efter det år avgiften avser. Avgift skall dock inte betalas om den försäkrade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskri- ven hos allmän försäkringskassa eller fyllt 67 år eller för december månad samma år åtnju- tit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring.

Avgiften för grundsjukpenning skall erläg- gas av försäkrade, som varit placerade i sjuk- penningklass och för vilka vid taxering året efter det år avgiften avser beräknats till stat- lig inkomstskatt beskattningsbar inkomst.

För att begränsa avgiften för mindre in— komsttagare finns en upptrappningsregel, som reducerar avgiften för sjukvårds- och läkemedelsförmåner samt grundsjukpenning i de lägre inkomstlägena. Dessa avgifter får inte överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av den försäkrades till statlig in- komstskatt beskattningsbara inkomst.

Avgiften för tilläggssjukpenning skall beta- las av dem, som är tillförsäkrade sådan sjuk- hjälp. Avgiftens storlek beror av flera fakto- rer, bl.a. den sjukpenningklass den försäk- rade tillhör.

Sjukförsäkringsavgifterna fastställs av riks- försäkringsverket. De varierar i viss mån mel-

Tabell 4 Skatteeffekten vid giftermålets ingående.

Make 1, Make 2, Makarnas sammanlagda skatt, i kr., enligt årsinkomst, kr. årsinkomst, kr. nuvarande regler före giftermålet efter giftermålet skillnad 12 000 0 3 090 1 290 — 1 800 16 000 4 676 2 876 — 1 800 20 000 6 249 4 449 ' 1 800 30 000 11082 9 282 _ 1800 40 000 17 225 15 425 * 1 800 60 000 29 673 27 873 — 1 800 100 000 56 228 54 428 , 1 800 12 000 4 000 3104 2 856 — 248 16 000 4 690 4 442 > 248 20 000 6 263 6 015 — 248 30 000 11 096 10 848 — 248 40 000 17 239 16 991 — 248 60 000 29 687 29 439 — 248 100 000 56 242 55 994 — 248 12000 8000 4587 4587 i 0 16 000 6 173 6 173 i 0 20 000 7 746 7 746 i 0 30000 12 579 12579 i 0 40 000 18 722 18 722 i 0 60000 31170 31170 i 0 100 000 57 725 57 725 i 0 12 000 12 000 6180 6180 i 0 16 000 7 766 7 766 i 0 20 000 9 339 9 339 i 0 30 000 14 172 14 172 i 0 40 000 20 315 20 315 i 0 60 000 32 763 32 763 i 0 100000 59318 59318 i 0 12 000 20 000 9 339 9 339 i 0 16 000 10 925 10 925 i 0 20 000 12 498 12 498 i 0 30000 17 331 17331 i 0 40 000 23 474 23 474 i 0 60 000 35 922 35 922 i 0 100 000 62 477 62 477 i 0 12 000 30 000 14172 14172 i 0 16 000 15 758 15 758 i 0 20000 17331 17331 i 0 30 000 22 164 22 164 i 0 40 000 28 307 28 307 i 0 60 000 40 755 40 755 i 0 100 000 67 310 67 310 i 0

Anm. Beräkningar har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1972 års taxering, Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och sjukförsäkringsavgift. För makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara A-inkomst. Kommunal utdebitering 24 kr. per skattekrona.

lan olika försäkringskassor. De obligatoriska sjukförsäkringsavgiftema upptas på debetse- del på slutlig skatt såsom ett enda belopp.

För gifta personer beräknas avgiften indi- viduellt. För make som saknar inkomst be- räknas alltså inte någon avgift enligt den tidi- gare angivna upptrappningsregeln.

Inkomstbeskatmingens verkningar

En ensamstående inkomsttagare utan barn medges grundavdrag med upp till 4 500 kr. beroende på storleken av hans inkomst. Den statliga inkomstskatten beräknas med led- ning av den skatteskala som gäller för alla. Då han gifter sig sker ingen förändring i fråga om grundavdrag och skatteskala. Om andra maken saknar inkomst får han däremot rätt till skattereduktion med 1 800 kr. Hans skatt minskar således med 1800 kr. på grund av äktenskapet. Skattelättnaden är lika stor oavsett hans inkomstläge. Före- komsten av hemmavarande barn påverkar inte familjens skatt i detta fall.

Om andra maken har inkomst utnyttjar denne sitt egetgrundavdrag på högst 4 500 kr. och inkomsten beskattas för sig under förut- sättning att den härrör från arbete (A-in- komst). Familjen kan här tillgodogöra sig två grundavdrag men går samtidigt miste om Skattereduktionen på upp till 1 800 kr. Någon sammanläggning av inkomsterna och därav följande högre progression är inte aktuell. Om andra makens inkomst härrör från annat än arbete (B-inkomst) läggs in- komsterna dock samman vid beräkningen av statlig inkomstskatt och förhöjt skatteuttag kan uppkomma som en följd av äktenskapet. Skärpningen inträder då den arbetsinkomst som läggs "i botten” vid skatteberäkningen överstiger ca 20 000 kr.

Har familjen hemmavarande barn under 16 år medges viss skattelättnad genom för- värvsavdraget om båda makarna har arbetsin- komst. Avdraget är högst 2 000 kr. och till- godoförs den make som har den lägsta ar- betsinkomsten. Avdragsbeloppet är detsam- ma, oavsett antalet barn. Syftet med avdra-

Tabell 5 Skatteeffekter då det första barnet föds. Ensamstående och gift person vars make saknar inkomst samt makar som båda har inkomst

Ärsinkomst1 Minskning av den totala skatten, i kr., då det första barnet föds för ensamstående gift person vars makar; den lägre makar med make saknar inkomst inkomsten = lika stora

4 000 kr. inkomster 4 000 14 » _ 6 000 621 — — 8 000 1 497 — — — 10 000 2 288 — 387 340 12 000 2 580 — 388 627 16 000 2 580 — 388 857 20 000 2 580 — 388 780 25 000 2 700 — 388 780 30 000 2 820 — 388 780 40 000 3 048 — 388 780 50 000 3 048 — 388 900 60 000 3 040 _ 388 1 020 80 000 3 160 — 388 1248 100000 3 160 — 388 1 248 200 000 3 360 — 388 1 360

1För de två sista kolumnerna avses makarnas sammanlagda årsinkomst. Anm. Beräkningarna har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1972 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och Sjukförsäkringsavgift. l—"ör makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara A-inkomst. Kommunal utdebitering 24 kr. per skattekrona.

get är att kompensera de särskilda barntill- synskostnader som uppkommer då båda för- äldrarna har förvärvsarbete.

Förändringarna i skatten då en inkomst- tagare gifter sig belyses i tabell 4.

Skatteeffekten då hemmamake övergår till förvärvsarbete är i det nya system som till- lämpas från och med 1971 års inkomster be-

tydligt gynnsammare än i det äldre systemet. Den make som tar förvärvsarbete tillgodo- förs 'ett nytt grundavdrag och inkomsten be- skattas för sig på det sätt som gäller för ensam- stående. En viss skattehöjning uppkommer dock för andra maken beroende på att hans skattereduktion minskar. Minskningen är 40 % av den nytillkommande inkomsten,

Tabell 6 Skatteeffekten då hemmavarande make tar förvärvsarbete.

Make som redan Den tillkommande Ökning av makarnas sammanlagda skatt då en inkomst tillkommer

årsinkomsten, kr. (Skatten dårå för

har förvärvs- arbete, årsin— utan barn under 16 år med barn under 16 år inkomst, kr. en ensamstående

kr. i % av den kr, i % av den vuxen) tillkommande tillkommande inkomsten inkomsten 12 000 4 000 1566 39,15 1 178 29.45 16 000 (14) 1566 39,15 1 178 29.45 20 000 1566 39,15 1 178 29,45 30 000 1566 39,15 1 178 29,45 40 000 1566 39,15 1 178 29,45 60 000 1566 39,15 1 178 29.45 100 000 1566 39,15 1 178 29,45 12 000 8 000 3 297 41,21 2 440 30,50 16 000 (1497) 3 297 41,21 2 440 30,50 20 000 3 297 41,21 2 440 30,50 30 000 3 297 41,21 2 440 30,50 40 000 3 297 41,21 2 440 30,50 60 000 3 297 41,21 2 440 30.50 100 000 3 297 41,21 2 440 30,50 12 000 12 000 4 890 40,75 4 110 34.25 16 000 (3 090) 4 890 40,75 4 110 34.25 20 000 4 890 40,75 4 110 34.25 30 000 4 890 40,75 4 110 34,25 40 000 4 890 40,75 4 110 34,25 60 000 4 890 40,75 4 110 34.25 100 000 4 890 40,75 4 110 34,25 12 000 20 000 8 049 40.24 7 269 36.34 16 000 (6 249) 8 049 40,24 7 269 36.34 20 000 8 049 40,24 7 269 36.34 30 000 8 049 40,24 7 269 36.34 40 000 8 049 40,24 7 269 36,34 60 000 8 049 40,24 7 269 36,34 100 000 8 049 40,24 7 269 36.34 12 000 30 000 12 882 42,94 12 102 40.34 16 000 (11 082) 12 882 42,94 12 102 40,34 20 000 12 882 42,94 12 102 40,34 30 000 12 882 42,94 11 862 39,54 40 000 12 882 42,94 11 862 39.54 60 000 12 882 42,94 11 862 39,54 100 000 12 882 42,94 11862 39,54

Anm. Beräkningarna har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1972 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och Sjukförsäkringsavgift. För makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara A-inkomst. Kommunal utdebitering 24 kr. per skattekrona.

dock högst lika med reduktionens maximibe- lopp 1 800 kr. Om rätt till förvärvsavdrag föreligger blir minskningen ca 30 % av den ny- tillkommande inkomsten. Familjen får alltså i realiteten en tröskeleffekt iform av en 30— 40 %ig skatt på den första delen av den nya inkomsten. I det äldre systemet blev denna skattebelastning ofta betydligt högre. Skatten på överskjutande del av inkomsten blir lägre än tidigare beroende på att den inte läggs ”på toppen” av makens inkomst. Den nu berörda effekten belyses i tabell 6.

En ensamstående försörjare får till skill- nad mot tvåförsörjarfamiljer en skattelättnad som direkt hänför sig till förekomsten av barn. Så länge barnet är under 18 år erhåller han nämligen skattereduktion med 1 800 kr. Beloppet är detsamma oavsett inkomstläget. Härtill kommer förvärvsavdrag med högst 2 000 kr., så länge barnet är under 16 år och förälderns inkomst härrör från arbete.

För ensamstående med barn uppkommer en tröskeleffekt då yngsta barnet passerar de åldersgränser som gäller de särskilda förmå— nerna. 16 år för förvärvsavdrag och 18 år för Skattereduktionen. Tröskelverkningar kan också uppkomma när ensamstående försörjare gifter sig eller av annan orsak övergår till att i skattehänseende betraktas som gifta. Om två ensamstående. som vardera har egna barn, bor tillsammans får de var för sig de skatteförmå- ner som tillkommer denna grupps inkomstta- gare. Om de gifter sig eller får ett gemensamt barn går de miste om två skattereduktioner på tillsammans upp till 3 600 kr. och dess- utom ett förvärvsavdrag på upp till 2 000 kr.

111 Service till barnfamiljer

Vård och service till barnfamiljer utgör en viktig del av familjepolitiken. Det ingår inte i familjepolitiska kommitténs uppdrag att lämna förslag angående utbyggnaden eller den närmare utformningen av denna vård och service. De avgifter familjerna får betala för bl. a. barntillsyn har emellertid direkt betydelse för familjernas ekonomi. De frågor om det ekonomiska familjestödet som kom- mittén har att pröva har även i övrigt

samband med olika former av vård och service. Därför lämnas i det följande en översikt över viktigare serviceåtgärder från samhällets sida som har betydelse för barn- familjerna, nämligen barnstuge- och familje- daghemsverksamheten, den sociala hemhjäl- pen, den förebyggande mödra- och barna— vården, skolhälsovården, skolmältiderna, ferieverksamheten för barn och husmödrar och familjerådgivningen. Det finns därutöver många andra former av samhällelig service som har betydelse för familjer med barn även om den inte enbart avser dessa. Dessa förmåner berörs inte närmare här.

Barnstugor och familjedaghem

Daghem tar i regel emot barn i åldrarna från sex månader t.o.m. sju år under den tid föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar utanför hemmet.

Lekskolor tar emot sexåringar, i vissa kommuner dock även yngre barn, för tre timmars gruppverksamhet dagligen mån- dag—fredag. Lekskolan är öppen den tid av året som motsvarar skolans terminer.

Gemensam barnstugeavdelning är en kom- bination av lekskole- och daghemsverksam- het. Den innebär att man i samma grupp har lekskolebarn (tre timmar per dag) och barn som tas om hand minst fem timmar per dag. Den gemensamma barnstugeavdelningen ut— formas som ett daghem.

Fritidshem för i första hand lågstadiebarn tar emot barn till förvärvsarbetande föräldrar under den skolfria delen av dagen samt under lovdagar och ferier.

Kommunala familjedaghem tar emot barn i åldern sex månader—tolv år till förvärvs- arbetande föräldrar.

Daghem, fritidshem och lekskolor har byggts ut i mycket olika takt sedan 1940- talet. Antalet lekskoleplatser har hela tiden ökat regelbundet, medan antalet daghems- platser under 1950-talet legat på samma nivå. Först därefter började takten i dag- hemsbyggandet öka. Ökad efterfrågan på arbetskraft och alltmer utbredd opinion för jämställdhet mellan män och kvinnor drev

fram starka krav på en utbyggnad av dag- hemmen. Under senare är har också barn- stugeverksamhetens pedagogiska och sociala betydelse betonats. Samtidigt har familje- daghemsplatserna ökat kraftigt. Successivt ökade statsbidrag till barntillsynsverksam- heten har medverkat till att antalet platser i barnstugor och familjedaghem för tillsyn av barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar ökat från ca 23000 är 1965 till över 100 000 år 1972.

1 tabell 7 redovisas utvecklingen under perioden 1960—1972.

Enligt en av socialstyrelsen gjord samman- ställning av kommunernas nuvarande dag- hemsplatser och utbyggnadsplaner kommer det att finnas ca 85 000 platser i daghem år 1975.

En genomgripande översyn av barnstuge- verksamheten pågår inom 1968 års barn- stugeutredning. Utredningen behandlar bl. a. målsättningen för den verksamhet som be- drivs i daghem och lekskolor samt frågan om utformningen av en förskoleverksamhet som på sikt kan omfatta alla barn under en tid närmast före inträdet i grundskolan. Utred- ningen behandlar även de frågor som gäller fritidsverksamheten för skolbarn.

Kostnaderna för barntillsyn

Driftkostnaderna för daghem uppgick år 1971 till ca 470 milj. kr., för familjedaghem till ca 170 milj. kr., för lekskolor till ca 150

milj. kr. och för fritidshem till ca 45 milj. kr., tillsammans ca 835 milj. kr.

Driftkostnaderna per plats i daghem beräk- nas år 1971 uppgå till ca 11.500 kr./ar. Investeringskostnaderna skiftar efter bygg- nadssätt. De beräknas uppgå till drygt 12 000 kr. per plats vid byggande av stan- dardmodell för daghem med prefabricerade element, medan kostnaderna för specialri- tade daghem beräknas uppgå till ca 15 000 kr. per plats. Familjedaghemmens driftkost- nader år 1971 kan beräknas till 9.600 kr. per plats.

Huvudmannaskap

Kommunerna har det direkta huvudansvaret för den samhälleliga barntillsynen. Flertalet barntillsynsinstitutioner har kommuner som huvudmän. Andra huvudmän förekommer dock, framför allt landstingsdrivna barn- stugor vid sjukhus och andra vårdinrätt- ningar.

Statlig tillsynsmyndighet för barntillsyns- verksamheten är socialstyrelsen.

Statsbidragsbestämmelser

För att anordna daghem och fritidshem lämnar staten investeringsbidrag till kom- munerna med högst 5 000 kr. per plats. Till detta kommer ett lånestöd med 4000 kr. per plats. Till driften lämnar staten bidrag med (fr.o.m. 1972) 4 000 kr./år och plats

Tabell 7 Antal platser i daghem, fritidshem, familjedaghem och lekskolor 196041972

År Daghem Fritidshem Familjedaghem Sammanlagt antal Antal barn platser i dag- i lekskolor och fritidshem och familjedaghem

1960 10 300 2 400 4 000 16 700 38 400 1965 11900 3 000 8 000 22 900 52 100 1966 12 800 3 900 8 800 25 500 56 400 1967 15 600 4 100 17 300 37 000 60 000 1968 20 200 5 000 19 100 44 300 71 200 1969 26 900 5 200 25 600 57 700 75 500 1970 33 000 6 500 32 000 71500 86 000 1971 41 000 8 000 42 000 91 000 95 000 19721 52 000 10 000 45 000 107 000 105 000

1 Beräknat

vid daghem och 2 000 kr./år och plats vid fritidshem. För kommunal familjedaghems- verksamhet lämnar staten driftbidrag med 35 % av kommunernas kostnader för lön och sociala förmåner efter avdrag för influtna föräldraavgifter.

Bestämmelserna finns i kungörelsen (l966zl73) om statsbidrag och lån till barn- stugor (ändrad senast 1971:1256) samt kun- görelsen (19681236) om statsbidrag till kom- munal familjedaghemsverksamhet.

Det totala statliga stödet till barnstugor och familjedaghem kan för budgetåret 1971/72 beräknas till ca 255 milj. kr.

Statens kostnader under de senaste bud- getären samt de beräknade kostnaderna för innevarande och nästa budgetår framgår av tabell 8.

Föräldraavgifter

[ tabell 150 s. 301 redovisas den av Svenska kommunförbundet i oktober 1970 rekom- menderade avgiftstaxan för barntillsyns- verksamheten. Flertalet av landets kommu- ner har en differentierad taxa av detta slag. Vissa kommuner har dock enhetstaxa.

Social hemhjälp

Social hemhjälp för barnfamiljer lämnas av kommunalt anställda hemvårdare. Denna

verksamhet är främst avsedd för sådana situationer då en hemarbetande förälder till följd av sjukdom, bamsbörd e. (1. för någon kortare tid inte förmår sköta hemmet. Under de senaste åren har allt flera kommuner också börjat lämna hemhjälp genom särskilt utbildade barnvårdare för tillsyn av sjuka barn med förvärvsarbetande föräldrar. Till den sociala hemhjälpen utgår statsbidrag med 35% av kommunens kostnader för verksamheten efter avdrag för föräldraavgif- terna. Bestämmelserna om statsbidrag finnsi kungörelsen (1964:427) om statsbidrag till social hemhjälp.

Annan service Skolmåltider, skolhälsovård, tandvård m. m.

Förutom fria läroböcker och fri skolmateriel för elever i grundskolan och vissa högre skolor har de flesta elever tillgång till fria Skolmåltider. Vidare ordnar kommunerna i regel Skolskjutsar för dem som har lång eller besvärlig resväg.

För elever vid grundskolan och i de flesta andra skolformer finns också kostnadsfri förebyggande skolhälsovård.

En annan från ekonomisk synpunkt viktig förmån är den fria tandvården som de flesta skolbarn under 17 år får inom ramen för folktandvården. På vissa orter ordnas fri

Tabell 8 Statens kostnader under de senaste budgetåren samt de beräknade kostnaderna för

innevarande och nästa budgetår (milj. kr.)

Budgetår Dag- och fritidshem Familje- Summa daghem

Drift- Anordnings- Lånestöd bidrag bidrag 1963/64 7,0 0,1 — — 7.1 1964/65 17,7 3,2 — — 20,9 1965/66 19,3 4,1 — — 23,4 1966/67 24,1 27,4 0,7 — 52,2 1967/68 27,8 34,9 7,1 — 69,8 1968/69 35,9 38,1 14,7 — 88,7 1969/70 45,8 45,9 23,5 6,7 121,9 1970/71 77,0 44,4 24,0 23,0 168,4 1971/721 130,0 65,0 35,0 25,0 255,0 1972/731 216,0 70,0 20,0 38,0 344,0 1 Beräknat SOU 1972:34 71

tandvård även före skolåldern. Under år 1967 behandlades ca 76 % av samtliga barn i åldern 7—15 år. 1967 års folktandvårdsut- redning har 1970 lagt fram ett betänkande där man bl.a. föreslår att den regelbundna organiserade tandvården byggs ut och att den efter hand bör omfatta alla i åldern 0— 19 år.

Statsbidrag utgår till folktandvård inom landstingskommun med 16 kr./år för varje barn som får s.k. systematisk behandling och med åtta kr. till kommun utanför landsting. Vidare utgår bidrag till landstings- kommun för utrustning av distriktstandpoli- klinik. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen (l961:278) om statsbidrag till folktandvård (ändrad senast l968z463).

Ferieverksamhet för barn och hus- mödrar m. fl.

Samhället har sedan länge engagerat sig i en bidragsverksamhet som avser att underlätta ferievistelse för barn och husmödrar m. fl. Statsbidrag utgår dels till kommuner för barns ferievistelse pa barnkoloni eller ferie- hem och dels för driften av semesterhem för husmödrar och andra som med hänsyn till sina sociala och ekonomiska förhållanden behöver hjälp till vila och rekreation och för resor till semesterhem rn. m.

Statsbidragsbestämmelserna finns i kungö- relsen (1967z470) om statsbidrag till ferie- vistelse för barn samt i kungörelsen (1967: 472) om statsbidrag till driften av semester- hem m. m.

Familjerådgivning

Många landsting och kommunerna utanför dessa driver på försök sedan 1960 med statliga bidrag familjerådgivning vid särskilda byråer. Dessa är i huvudsak av två slag. Dels byråer med både familjerådgivning och abortrådgivning som är förlagda till sjukhus och dels fristående byråer med enbart famil- jerådgivning. Rådgivningen är kostnadsfri. Statsbidrag utgår f.n. för 23 familjerådgiv- ningsbyråer.

Bidragsbestämmelserna återfinns i kungö- relsen (1960:710) om statsbidrag till försöks- vis anordnad familjerådgivning.

Landsting och städer utanför dessa får statsbidrag för psykisk barna- och ungdoms- vård som bedrivs i anslutning till barn- och ungdomspsykiatrisk lasarettsklinik eller som fristående centraler. Här finns specialut- bildad personal som undersöker Och behand- lar beteenderubbningar hos barn och ung- dom. De är också rådgivare i uppfostrings- frågor för både föräldrar, skolor och barna- vårdsnämnder.

Bidragsbestämmelserna återfinns i kungö- relsen (19601619) om statsbidrag till psykisk barna- och ungdomsvård.

IV Viss skyddslagstiftning

En förvärvsarbetande kvinna som väntar barn, har rätt att vara ledig från arbetet sex veckor före den väntade nedkomsten Och får inte återgå till vissa arbeten under de sex första veckorna efter barnsbörden om hon inte med läkarintyg styrker att hon kan göra det utan men för sig eller barnet. Hon får inte heller vägras ledighet för att hon ammar sitt barn.

Ingen får avskedas från sin anställning för att hon eller han förlovat sig eller gift sig. Vidare får en kvinna som varit anställd hos en arbetsgivare minst ett år inte avskedas för att hon väntar eller föder barn. Hon har också rätt att vara ledig från arbetet under högst sex månader i samband med havande- skap och bamsbörd.

Bestämmelserna finns i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m.m. samt i arbetarskyddslagen (194911).

Bamavårdsm an

Barnavårdsnämnden skall för varje utom- äktenskapligt barn utse en barnavårdsman. För barn i äktenskap utses också barnavårds- man om föräldrarna inte lever tillsammans och en av dem begär det eller barnavårds- närrmden finner särskilda skäl därtill.

Barnavårdsmannen skall se till att barnets rätt tas till vara i bl. a. ekonomiska frågor, ge biträde inför domstol och hjälpa föräldrarna med råd och anvisningar.

Bestämmelserna om barnavårdsman finns i 8 kap. föräldrabalken och i kungörelsen (19501146) om barnavårdsmans verksamhet.

Frågan om barnavårdsmannainstitutionen utreds f. n. av särskild sakkunnig efter hem- ställan från riksdagen (statsrådsprotokoll den 5 februari 1971).

3. Befolkningsstatistik

Sverige hade vid ingången av år 1972 8 1 15 000 invånare. Av dessa var 1 795 000 eller 22 % barn under 16 år och 4 % vari åldern 16—18 år. Under år 1971 föddes 114 500 barn vilket motsvarar ett allmänt födelsetal av 14,1 (= levande födda barn på 1 000 av medelfolkmängden). Antalet födda barn och det allmänna födelsetalet för tiden 1921-1971 framgår av tabell 9.

Tabell 9 Levande födda barn i Sverige 1921— 1971.

År Antal levande Födelse-

födda barn per år tal

1921/25 114690 19,1 1926/30 96 990 15,9 1931/35 87 374 14,1 1936/40 93 283 14,8 1941/45 121889 18,8 1946/50 124 949 18,2 1951/55 108 581 15,2 1956/60 105 518 14,3 1960 102 200 13,7 1961 104 500 13,9 1962 107 300 14,2 1963 112 900 14,9 1964 122 700 16,0 1965 122 800 15,9 1966 123 400 15,8 1967 121360 15.4 1968 113193 14,3 1969 107 314 13,5 1970 110 000 13,7 1971 114500 14,1

Barnfamiljer

[ tabellerna 10 och 11 ges en redovisning för barnfamiljernas sammansättning vid folk- Och bostadsräkningarna 1960 och 1965.

Tabellerna visar att omkring hälften av alla barnfamiljer endast hade ett barn, men dessa barn utgjorde mindre än 30 % av totala antalet barn. Detta förhållande gällde vid bå- da folkräkningama. Närmare en tredjedel (31,5 %) av alla barn fanns i familjer med tre eller flera barn, men familjerna med tre eller flera barn utgjorde endast 16 % av alla barn- familjer.

Som framgår av tabellerna har förskjut- ningarna mellan 1960 och 1965 varit relativt små. En viss förskjutning mot två- och tre- barnsfamiljer kan dock konstateras bland de gifta föräldrarna medan ettbarnsfamiljerna liksom de med fyra eller flera barn minskar.

Bland de ensamstående föräldrarna före- faller det finnas en allmän tendens till ett mindre barnantal per familj.

Det är viktigt att hålla i minnet att de angivna uppgifterna avser antalet barn under 16 år i familjer vid ett visst undersöknings- tillfälle. Uppgifterna kan ge den felaktiga uppfattningen att hälften av alla barnfamiljer är ettbarnsfamiljer i den meningen att de hela livet endast har ett barn. Många av dem som vid ett visst undersökningstillfälle har ett barn under 16 år har emellertid tidigare haft flera barn, vilka dock hunnit passera 16- årsgränsen. Andra ettbarnsfamiljer kommer

Tabell 10 Barnfamiljernas sammansättning. Folk- och bostadsräkningarna 1960 och 19651

Antal barn 1960 1965

Antal % Antal % Samtliga barnfamiljer med 1 barn 520 400 50,6 498 700 49,9 2barn 339 900 33,1 340900 34,1 3 barn 116 800 11,4 115 600 11,6 4 eller flera barn 50 300 4,9 44 000 4,4 Samtliga 1 027 400 100,0 999 200 100,0 Antal barn 1 772 100 1720 700 Genomsnittligt antal barn 1,73 1,72 Därav gifta makar med 1 barn 447 100 48,4 419 700 47,2 2 barn 319 300 34,5 318 800 35,9 3 barn 110100 11,9 109100 12,3 4 eller flera barn 48 100 5,2 41 600 4,7 Samtliga 924 600 100,0 889 200 100,0 Antal barn 1 627 700 1 567 600 Genomsnittligt antal barn 1,76 1,76 Därav ensamstående2 med 1 barn 73 300 71,3 79 000 71,8 2 barn 20 500 19,9 22 100 20,1 3 barn 6 700 6,6 6 500 5,9 4 eller flera barn 2 300 2,2 2 400 2,2 Samtliga 102 800 100,0 110 000 100,0 Antal barn 144 400 153 100 Genomsnittligt antal barn 1,40 1,39

! Med bara avses här familjemedlemmar under 16 år. 2Med ensamstående avses här ogifta, änkor, frånskilda eller gifta ej samboende.

Tabell ] 1 Antal barn i olika familjetyper. Folk- och bostadsräkningarna 1960 och 1965 (barn i åldrarna 0— l 5 år).

Antal barn 1960 1965

Antal % Antal % Samtliga barn 1 520 400 29,3 498 700 29,0 2 679 700 38,3 681 800 39.6 3 350 400 19,8 346 700 20,1 4 eller flera 221 600 12,6 193 500 11,3 Samtliga 1 772 100 100,0 1 720 700 [00,0 Därav barn till gifta makar 1 447 100 27,5 419 700 26,8 2 638 700 39,2 637 600 40,6 3 330 200 20,3 327 300 20,9 4 eller flera 211700 13,0 183 000 11,7 Samtliga 1 627 700 100,0 1567 600 100,0 Därav barn till ensamstående 1 73 300 50,8 79 000 51,6 2 41 100 28,5 44 200 28,9 3 20 200 14,0 19 400 12,6 4 eller flera 9 800 6.7 10 500 6,9 Samtliga 144 400 100,0 153 100 100,0

Tabell 12 Barnfamiljernas sammansättning den 31 december 1971 (barn i åldrarna 0—17 ar).

Antal barn Barnfamiljer Därav gifta Därav ensam- samboende stående

Antal % Antal % Antal % 1 521 181 46,0 393 454 41,6 127 727 68,2 2 422 553 37,3 379 091 40,1 43 462 23,2 3 141866 12,5 130 004 13,8 11 862 6,3 4 eller flera 46 744 4,2 42 464 4,5 4 280 2,3 Samtliga 1 132 344 100,0 945 013 100,0 187 331 100,0

att senare få fler barn. Det framgår av tabell 18 att av de äktenskap som ingicks 1945— 1949 var 7 % barnlösa är 1960 medan 23 % hade ett barn, 41 % två barn och 29 % tre eller flera barn. Det vanligaste är alltså att gifta makar har två barn och det är t. o. m. vanligare att de har tre eller flera barn än att de bara har ett barn.

För att få aktuella siffror skall vi också återge några uppgifter om barnfamiljerna ur den löpande befolkningsstatistiken för den 31 december 1971.

Uppgifterna i tabellerna 12 och 13 är inte helt jämförbara med tidigare uppgifter. Som barn räknas i befolkningsstatistiken hemma- varande familjemedlemmar under 18 år. Även med hänsynstagande härtill är ökningen av an- talet enförälderfamiljer påfallande stor.

Enförälderfamiljer

Enligt befolkningsstatistiken uppgick an- talet enförälderfamiljer till ca 157000 år 1969. Med enförälderfamiljer avses i befolk- ningsstatistiken personer över 18 år som är ogifta, änkor, änklingar, frånskilda eller gifta

ej samboende och som har barn. Enligt famil- jeundersökningen (bilaga ]) uppgick det tota- la antalet enförälderfamiljer till ca 144 000 samma år vilket framgår av följande tablå. Dif- ferensen mellan antalet enförälderfamiljer i befolkningsstatistiken Och i familjeundersök- ningen förklaras bl.a. av att befolkningen i befolkningsstatistiken klassificeras efter man- talsskrivningen medan klassificeringen i fa- miljeundersökningen skedde efter den fa- miljetyp urvalspersonerna uppgav sig tillhöra i intervjuundersökningen.

Som framgår av följande tablå utgjorde de ogifta mödrarna (drygt 45 %) och de från- skilda kvinnorna (ca 30 %) tillsammans unge- fär tre fjärdedelar av alla enförälderfamiljer.

Av tablån framgår också att åldersfördel— ningen var väsentligt Olika mellan de olika grupperna. Änklingar och änkor hade en me- dianålder på 52 år resp. 48 år, medan me- dianåldern för ogifta mödrar låg så lågt som 24 år.

I tabell 14 redovisas samlevnadsförhål- landena under större delen av 1969 för de ensamstående föräldrarna. Föräldrarna har i tabellen klassificerats efter den familjetyp de

Tabell [3 Antal barn i Olika familjetyper den 31 december 1971 (barn i åldrarna 0—17 år).

Antal barn Samtliga Därav barn till Därav barn till

barn gifta makar ensamstående

föräldrar

Antal % Antal % Antal % 1 521 181 26,1 393 454 22,8 127 727 47,5 2 845 106 42,4 758 182 43,9 86 924 32,3 3 425 598 21,3 390 012 22,6 35 586 13,2 4 eller flera 203 444 10,2 184 896 10,7 18 548 6,9 Samtliga 1 995 329 100,0 1 726 544 100,0 268 785 100.0 76 SOU 1972:34

Familjetyp Antal % Median- kvmnor sammanlevde ca 38 % med fadern ålder tlll gemensamt barn. Sammanlevande med annan person under äktenskapsliknande for- llränfkilda mä" 5 200 3,6 42 mer var däremot inte någon vanlig företeelse. Anklmgar 4 900 3,4 52 _ . . Ogifta kvinnor 66 000 45,4 24 Vanligast var det bland de frånskilda kvm- Frånskilda norna, där 8 % sammanlevde med en ny liv”"lor 44 400 30,9 37 man. Bland de ogifta kvinnorna var det ca Ankor 17 800 12,4 48 ., . .. Gifta ej sam- 7 %, bland de frånskilda mannen ca 6 % och boende kvinnor 5 400 3,8 43 bland ånklingarna, änkorna och de gifta ej Samtliga 144 000 100,0 33 samboende kvinnorna var det vardera ca 2 %

som sammanlevde med en annan person un- tillhörde vid undersökningstillfället år 1970. der äktenskapsliknande former. Till de personer i urvalet som ej var gifta Av tabell 15 framgår attettbamsfamiljervar under större delen av 1969 ställdes följande vanligast i alla grupper. Störst andel ettbarns- frågor: ”Sammanlevde Ni under större delen familjer fanns bland de ogifta kvinnorna med av 1969 med någon som Ni har eller har haft barn där ca 88 % hade ett barn. Lägst var barn med?” ”Sammanlevde Ni med någon andelen ettbarnsfamiljer bland de gifta ej annan person under äktenskapsliknande for- samboende (vanligen hemskilda) kvinnorna mer under större delen av 1969?” med barn där den uppgick till ca 47 %. Tre Av tabellen framgår att i gruppen ogifta eller flera barn förekom nästan inte alls

Tabelll4 Samlevnadsförhållanden för ensamstående föräldrar år 1969. Familjeunder— sökningen.

FälllilelYP Samman- Samlevnadsförhållanden 1969. Procent. levde med _ maka/make Sammanlevde Sammanlevde Sammanlevde Samtliga med förälder med annan ej till gcmcn- person under samt barn äktenskaps- liknande förhållanden

lirånskilda män 9,0 2,5 5,6 82,9 100,0 Änklingar 8,3 0,5 2,4 88,9 1000 Ogifta kvinnor 0,0 37,7 6,7 55,6 100,0 Frånskilda kvinnor 1,0 5,8 8,1 85,2 100,0 Änkor 4,2 1,3 2,2 92,3 100,0 Gifta men ej sam- boende kvinnor 18,0 1,4 2,1 78,4 100,0

Tabell 1.5 Ensamstående föräldrar fördelade efter barnantal. Procent. Familjeundersökningen.

Familjctyp Antal barn

1 2 3 eller Samtliga

flera

lfrånskilda män 71,9 16,3 11,8 100,0 Anklingar 64,9 25,9 9,2 100,0 Ogifta kvinnor 87,7 10,3 2,0 100,0 lfrånskilda kvinnor 50,2 34,4 15,4 100,0 Ankor 62,1 24,0 13,9 100,0 Gifta ej samboende kvinnor 46,9 40,1 13,0 100,0

Tabell 1 6 Ensamstående föräldrar fördelade efter yngsta barnets ålder. Procent. Familjeunder-

sökningen. Fam iljetyp Yngsta barnets ålder, är ——2 år 3—6 år 7—10år 11—15 år 16—19år Samtliga

Frånskilda män 1,2 15,9 2 ,8 38,5 19,6 100,0 Änklingar 0,0 7,8 l ,8 50,6 25,9 100,0 Ogifta kvinnor 43,2 40,2 ,2 4,0 4,4 100,0 Frånskilda kvinnor 5,5 24,4 22,1 38,9 9,0 100,0 Änkor 1,0 14,1 13,8 49,8 21,4 100,0 Gifta ej sam— boende kvinnor 3,5 36,7 17,3 35,8 6,6 100,0

bland de ogifta kvinnorna, medan siffrorna för de andra grupperna varierade mellan 9 och 15 %.

Yngsta barnets ålder för de olika grupper- na enförälderfamiljer framgår av tabell 16.

De ogifta mödrarna hade i mycket stor omfattning, drygt 80 %, barn under skolål- dern. I de andra grupperna var förskolebarn däremot inte så ofta förekommande. Drygt 40% av de gifta ej samboende kvinnorna hade förskolebarn medan närmare 30% av de frånskilda kvinnorna och ca 15% av änkorna hade förskolebarn.

På grund av den minskade dödligheten är risken för att ett äktenskap skall upplösas genom att endera av makarna dör, innan bar- nen blivit vuxna, mycket mindre nu än för några årtionden sedan. Bakom den växande andelen enförälderfamiljer ligger i stället dels att en större andel barn föds utom äkten- skap, dels att en stigande andel av äktenska-

pen upplöses genom skilsmässa. Följande tab- lå visar antalet skilsmässor per 1000 in- gångna äktenskap efter äktenskapets varak— tighet. Uppgifterna hämtade ur SOS Befolk- ningsförändringar.

Vigselår Äkte nskapets varaktighet 0—4 0—9 0—14 0—19 0—25 1941 25 66 95 1 17 134 1945 27 73 103 124 1950 29 77 108 1955 30 77 1960 33 1963 39

Tabell 17 visar antalet barn födda i resp. utom äktenskap.

Andelen utomäktenskapliga barn har, som framgår av tabellen, ökat. Som tidigare påpe- kats utgör dock enföräldersituationen ofta en kort period.

Tabell 1 7 Antal barn födda i resp. utom äktenskap.

År Totala antalet Antal barn födda Antal barn födda Andelen utom levande födda i äktenskap utom äktenskap äktenskap födda barn,% 1950 115 400 104141 11259 9,7 1955 107 300 96 626 10 674 9,9 1960 102 200 90 665 11535 11,3 1965 122 800 105 850 16 950 13,8 1966 123 400 105 438 17 962 14,5 1967 121360 103 037 18 323 15,1 1968 113193 95 302 17 891 15,8 1969 107314 89 797 17517 16,3 1970 110150 89 895 20 255 18,4 78 SOU 1972:34

Befolkningsutbytet mellan Sverige och andra länder

Under senare delen av 1800-talet och fram till första världskrigets utbrott var Sverige ett emigrationsland. Nettoutvandringen under de femtio år som den stora emigrationsperio- den varade utgjorde drygt en miljon männi- skor eller omkring en femtedel av den tidens svenska befolkning. Utslaget per år uppgick antalet emigranter till drygt 20 000. Sedan 1930-ta1et har dock invandringen överstigit utvandringen och under tiden efter andra världskriget har, som följande tablå visar, många år uppvisat ett stort invandringsöver- skott.

År Invandringsöverskott 1945 12 865 1950 15 080 1955 17 394 1960 11 005 1965 33 609 1966 27 249 1967 10 004 1968 12 816 1969 44 143 1970 48 710 1971 3 055 Under åren 1946—1970 uppgick det sammanlagda invandringsöverskottet till 442 000. En invandring av den storlek som Sverige hade 1969 och 1970 med ett netto inte långt från 50000 personer får stora verkningar på befolkningens sammansätt- ning. Om antalet årligen födda inte uppgår till mer än 100 000 så skulle följden av en invandring av denna storlek efter en genera- tion bli att omkring en tredjedel av alla unga människor var invandrare eller barn till in- vandrare. Under 1971 sjönk invandringsöver- skottet kraftigt och uppgick endast till 3 055 personer för hela året. Det låga invandrings- överskottet berodde inte främst på att antalet invandrare var lågt utan på en kraftig ut- vandring, främst av utländska medborgare.

Antalet utländska medborgare den 31 de- cember 1971, fördelade efter civilstånd och kön framgår av följande tablå.

Familjetyp Män Kvinnor Samtliga ogifta 126 752 99 311 226 063 gifta 87 375 85 208 172 583 änkor/ änklingar 1 052 4 238 5 290 skilda 6 556 6 075 12 631 samtliga 221735 194 832 416 567

Männen utgjorde 1970 ca 54 % av samt- liga utländska medborgare.

Av följande tablå framgår åldersfördel- ningen för de utländska medborgarna och för totalbefolkningen år 1971.

Ålder Utländska Totalbefolk- medborgare ningen

Antal % Antal % — 6 71886 17,2 813 329 10,0 7—17 68 458 16,4 1 196 343 14,7 18—24 65 905 15,8 857 043 10,6 25—44 164 629 39,6 2 079 102 25,6 45—66 40 816 9,8 2 200 664 27,1 67— 4 873 1,2 968 945 12,0 Samtliga 416 567100,0 8 115 426100,0

Av tablån framgår att drygt 140 000 barn under 18 år i Sverige är utländska medbor- gare. Ca 33 % av de utländska medborgarna vari slutet av 1971 under 18 år. Motsvaran- de uppgift för hela befolkningen var 25 %. Ca 55 % av de utländska medborgarna var i åldrarna 18—44 år, vilket motsvaras av 36 % för hela befolkningen.

Följande tablå visar andelen utländska med- borgare av totalbefolkningen för olika ålders- grupper.

Ålder —6 7—17 18424 25—44 45—66 67—

8,8 5,7 7,7 7,9 1,8 0,5

Fruktsamhetsutvecklingen

Som utförligare anges i docent Erland Hof- stens redogörelse för fruktsamhetsutveck- lingen i Sverige (bilaga 5) kan man i utveck- lingen av antalet levande födda barn under 1900-talet urskilja dels en långsiktig utveck- ling mot allt mindre årskullar, dels en vågrö- relse med omväxlande perioder med flera

och med färre barn. De kortsiktiga sväng- ningarna i det årliga antalet födda barn har försvårat förståelsen av den långsiktiga be- folkningsutvecklingen. Med utgångspunkt från kalkyler som avsett enstaka år har man tyckt sig finna att det vissa år har fötts fler barn än som på lång sikt krävs för befolk- ningens reproduktion, medan under andra år antalet födda barn har varit väsentligt lägre än som krävs för att på lång sikt bibehålla en oförändrad befolkning. I själva verket förhål- ler det sig så, att ingen årgång kvinnor födda efter omkring 1890 har fött tillräckligt många barn för att motsvara full reproduk- tion (vid konstant dödlighetstal). Likväl upp- visar Sverige alltjämt ett överskott av födda över döda.

Varken det absoluta antalet födda eller födelsetalet — antalet födda per 1 000 invå- nare — är något tillfredsställande mått på fruktsamhetsförhållandena i en befolkning. Resonemang om fruktsamhetsutvecklingen bör i stället knytas till den kvinnliga befolk— ningen.

Antalet årligen födda barn beror på två

faktorer, dels antalet kvinnor i de fruktsam- ma åldrarna och dels fruktsamheten i varje åldersgrupp av kvinnor. Genom att sätta an— talet av kvinnor i olika åldersgrupper födda barn i relation till antalet kvinnor i dessa åld- rar elirninerar man inflytandet av att antalet kvinnor i de fruktsamma åldrarna varierar. Därigenom erhålls de 5. k. åldersspeciflka fruktsamhetstalen. (Se diagram 1.)

Av diagram 1 framgår att de ålderSSpecifika fruktsamhetstalen för alla åldersgrupper utom gruppen 15—19 år minskade kraftigt fram till mitten av l930-talet. Under 1940—talet steg de emellertid i alla åldersgrupper. 1 den yngsta åldersgruppen har denna uppgång sedan fort- satt ända till mitten av 1960—talet. Även i åld- rarna mellan 20 och 29 år fortsatte uppgången i stort sett fram—till 1960—talet. i åldrarna över 30 år var däremot uppgången under 1940- talet av kort varaktighet. Från mitten av 1940-talet har man i dessa åldrar haft en ned- gång, och fruktsamheten ligger nu lägre än den gjorde i mitten på l930-talet.

För att få ett sammanfattande uttryck för fruktsamheten kan man addera fruktsam-

150 150 100 100 xx / _ 20 — 24 år 50 _ .— * 15 — 19 år / _ A—n—J O 1 | 1 l l 1 l l 1 | 0 l l l 1 | 1 l 1 1 [ 1901/05 1921/25 1941/45 1961/65 1901/05 1921/25 1941/45 1961/65 80 SOU 1972:34

150 150 5 X VX " _ 25 — 29 år "

50 50 011111111 011 lllllll

1 I [ 1901/05 1921/25 1941/45 1961/65 1901/05 1921/25 1941/45 1961/65

15)X 150

10) N 100 ' 35 —39 år 40 —44 år

55. N .. L XX _ xx

0 | I I ] 1901/0 1921/25

| 1 | ] 1 I 1 0 | | 1 l l l i | [ 1941/45 1961/65 1901/05 1921/25 1941/45 1961/65

Diagram ] De åldersspecifika fruktsamhetstalens utveckling 1901—1970. Antalet levande födda barn på 1 000 kvinnor i motsvarande ålder.

3000

2500

perioder

.. |. '.

..'=: ------ .....

. . uj. ...

_ - . '. . . o _o—

I — _l'._,---.-" födelskohorter

2000

V——', .

1 500

elllllllll

lll llll lill llll

lJ J_L [ I 1889/90 1899/00 1909/10

1

| I 1 920 1 930 1 940

l 1 L | I 1 1 L 1 l l [ 1929/30 1939/40 födelskohort

1 1960 perioder

1919/l20

1950 1970

Diagram 2 Summerade fruktsamhetstal för perioder (1920—1969) och för födelsekohorter (1889/90—

1938/39).'

hetstalen i olika åldrar. De summerade frukt- samhetstal som därigenom erhålls utvisar hur många barn som skulle födas per kvinna som passerar igenom de fruktsamma åldrarna och därvid uppvisar den fruktsamhet i de olika åldrarna som ingår i summeringen. Utveck- lingen av de summerade fruktsamhetstalen åskådliggörs av den heldragna kurvan i dia- gram 2.

Både de åldersspecifika fruktsamhetstalen och de summerade fruktsamhetstalen uppvi- sar kraftiga växlingar under 1900-talet. Det går dock inte att begränsa studiet av fruktsam-

heten till något eller några enstaka år. För— skjutningar i barnafödandet mellan olika pe- rioder av kvinnans fruktsamma ålder kan få ett stort inflytande på det antal barn som föds ett visst år. Vid studiet av fruktsamhetsut- vecklingen måste man därför inrikta sig på fruktsamhetsförhållandena för enskilda fö» delsekohorter (årskullar) av kvinnor.

Den långsiktiga utvecklingen beskrivs bäst med hjälp av det totala antalet barn som fötts per kvinna inom skilda födelsekohor- ter. I stället för att summera antalet barn som fötts ett visst är, av kvinnor i olika åld-

fruktsamhet

150

100

50

—1902/03 _ 1912/13 ----'1922/23 —-—--1932/33 1942/43

45 ålder

Diagram 3 Åldersspecifika fruktsamhetstal för fem utvalda födelsekohorter.

rar, summerar man det totala antal barn som fötts av en födelsekohort (årskull) av kvin- nor under hela årskullens fruktsamma tid. De summerade fruktsamhetstalen för födel- sekohorter framgår av den streckade linjen i diagram 2.

För kvinnor födda 1889/90 uppgick den summerade fruktsamheten till drygt 2 500. Denna sjönk sedan snabbt och uppgick för kvinnor födda 1900—1909 inte till mer än drygt 1 800. En viss höjning har sedan skett och för de yngsta kohorterna som kan följas till slutet av den fruktsamma perioden — kvinnor födda under senare delen av 1920- talet — uppgick talet till omkring 2 100. De senare kohorterna har ännu inte avslutat sin fruktsamma period. Extrapoleringen av dessa kohorter har skett enligt två alternativ. Enligt den övre kurvan kommer fruktsamheten i de högre åldrarna att förbli lika stor som år 1969,

enligt den nedre kurvan kommer den att sjun- ka i samma takt som under senare år. Båda kurvorna ger en total fruktsamhet som för kvinnor födda 1938/39 kommer att uppgå till i runt tal 2 100. De kraftiga växlingar i frukt- samheten, som kommer fram när man sum- merar fruktsamheten för skilda år. (den hel- dragna linjen i digram 2) försvinner helt när man i stället studerar den summerade frukt- samheten för kohorter av födda (den strecka- de linjen).

Hur många barn som kvinnor av en viss kohort föder under ett år beror — förutom av kohortens storlek — av två faktorer, näm- ligen dels det slutliga antalet barn per kvin- na, dels den takt varmed kohorten föder des- sa barn. Om det antal barn som en kohort föder till följd av barnbegränsning hålls nere långt under det maximalt möjliga så är det av väsentlig betydelse om barnen företrädesvis

föds i början eller slutet av den fruktsamma perioden. Man brukar tala om ”familjeplane- ring”, men i detta begrepp ingårju inte bara att begränsa antalet barn utan också att pla- nera dessa barn så att de kommer på lämplig tidpunkt. På grund av förändringar i denna tidsplanering kan det uppkomma variationer i det antal barn som föds ett visst är även om det slutliga antalet barn per kvinna är kon- stant.

Diagram 3 visar de åldersspecifika frukt— samhetstalen för fem födelsekohorter. Takten i barnafödandet för enskilda födelsekohorter kan som synes vara mycket olika. Huvudin- trycket är att barnafödandet har förskjutits mot yngre åldrar. Man kan också konstatera att medan de flesta kohorter uppvisat sin högsta fruktsamhet vid omkring 25 års ålder så uppvisade 1912/ 13 års kohort sin maxi- mala fruktsamhet först vid 32 å 33 års ålder.

Tio år tidigare dvs. under förra delen av 1930-talet uppvisade samma kohort en an- märkningsvärt låg fruktsamhet. För de yngre kohorterna innebar däremot utvecklingen på 1940—talet att de inledde sitt barnafödande tidigare än vad de äldre kohorterna hade lort.

Den kraftiga toppen i antalet födelser under 1940-talet berodde med andra ord dels på att barn till något äldre kvinnor, som normalt skulle ha fötts under 1930-talet kom till världen tio år för sent, dels på att 1940- talets unga kvinnor satte i gång med sitt bar— nafödande vid en yngre ålder än som dittills hade varit brukligt. Därtill kom också en höjd äktenskapsfrekvens. Någon mera vä- sentlig ökning av det slutliga antalet barn per kvinna kan man dock inte säga karakterisera- de 1940-talet.

Följande tablå visar median— och kvartilåld-

3000 *

& x XX för reproduktion erforderlig fruktsamhet l

_ X 2500 *

& x

2000 Xx observerad fruktsamtlelt xx | ,, Nx,x_,*N,— 1500 gillljlllllllllllllllllllljljllxlllrlljrl iiiiiiiii lllllllllll 1879/80 1889/90 1899/00 1909/10 1919/20 1929/30 1939/40

Diagram 4 Summerad fruktsamhet för födelsekohorter 1879/80—1938/39; dels faktisk observerad frukt— samhet, dels fruktsamhet som skulle ha erfordrats för full reprod uktion.

rarna vid första barnets födelse för födelse- kohorter.

Fötlelse- 25 % 50 % 75 % Andel kvar- kohort (median) varande kvinnor barnlösa 1920 22,5 25,1 28,5 17,2 1925 21,8 24,4 28,0 16,0 1930 21,2 24,2 27,6 13,0 1935 20,8 23,7 26,9 12,5

21,0 23,8 — 12,5

1940

Medianåldern vid första barnets födelse har sjunkit sedan 1920 års födelsekohort, men det förefaller som om en viss stabilise- ring nu inträtt för de yngre kohorterna.

Reproduktionsförhållanden

Reproduktionsförhållandena åskådliggörs i diagram 4, där den summerade fruktsamheten för födelsekohorterna 1879/80—1938/39 vi- sas.

Den undre kurvan utvisar den summerade fruktsamheten kohortvis. Den övre kurvan åskådliggör den totala fruktsamhet som un- der de för kohorten rådande dödlighetsför- hållandena skulle krävts för att uppnå full reproduktion. Vid en jämförelse av de båda kurvorna finner man att ingen födelsekohort av kvinnor födda 1885 eller senare har upp- natt full reproduktion. I Sverige har vi dock alltjämt ett inte helt obetydligt födelseöver- skott. Detta har framför allt tre orsaker. För det första dröjer det alltid mycket länge in- nan förändringar i reproduktionsförhållande- na ger fullt utslag. För det andra har vi under efterkrigstiden haft en betydande immigra- tion. För det tredje slutligen har den sjunk- ande dödligheten bidragit till att upprätthål- la ett födelseöverskott. Även dödlighetsut- vecklingen i högre åldrar — efter avslutad fruktsamhet — medverkar härtill.

Den aktuella fruktsamhetsutvecklingen

Som tidigare nämnts steg antalet födda un- der 1960-talet från 102 000 år 1960 till 123 000 under åren 1964—1966, varefter en nedgång till omkring 110 000 åren 1969 och

1970 har ägt rum. Följande tablå redovisar de ålderspecifika fruktsamhetsvalen för ett antal år. Tablan visar att nedgången i antalet födda från 1966 till 1969 är markant i alla åldersklasser av kvinnor.

Kvinnans Antal levande födda barn på 1 000 ålder kvinnor

1956/60 1966 1969 1970 15—19 36,7 50,2 35,0 33,9 20—24 132,5 139,1 117,2 120,3 25—29 136,9 149,9 129,2 129,4 30—34 85,5 86,6 71,7 70,1 35—39 42,3 37,8 28,2 27,4 40—44 12,9 9,1 6,9 6,1

De åldersspecifika fruktsamhetstalen lig- ger lägre, inte bara i förhållande till toppeni mitten på 1960-talet, utan också i förhållan- de till de värden, som gällde under senare delen av 1950-talet. Den totala fruktsamhe- ten för de äldre kohorterna kommer att bli lägre än den skulle blivit utan de senaste årens fallande fruktsamhet i dessa åldrar. Fruktsamheten i åldrarna över 30 år spelar dock numera en ringa roll. Det är betydligt väsentligare för den aktuella fruktsamhetsut- vecklingen om de nu unga kohorternas totala

Kohort Total fruktsamhet, 0/00 upp

till en ålder av

20 år 25 år 30 år 1930/31 292 982 1629 1931/32 295 993 1642 1932/33 297 998 1 644 1933/34 301 1013 1687 1934/35 308 1 033 1724 1935/36 306 1015 1712 1936/37 302 1017 1711 1937/38 305 1032 1718 1938/39 300 1036 1 694 1939/40 297 1 058 1 709 1940/41 287 1 026 — 1941/42 299 1063 — 1942/43 296 1 021 — 1943/44 317 1031 _ 1944/45 329 — — 1945/46 339 — — 1946/47 347 4 — 1947/48 331 — — 1948/49 314 — — 1949/50 287 — _

fruktsamhet kommer att bli högre eller lägre än för de kohorter som nyss har avslutats. Föregående tablå utvisar den totala frukt- samheten upp till en ålder av 20, 25 och 30 år för ett antal kohorter som följts fram t.o.m. år 1969. Som framgår av tablån har någon ned— gång i fruktsamheten för de yngsta kohorter- na inte skett. Den plötsliga uppgången under några år på 1960-talet har inte avsatt några mer märkbara spår i dessa tal. Uppgången i mitten på 1960-talet orsakades av ett tidiga- reläggande av födelserna vilket gav ett kraf- tigt utslag i antalet födda barn och i frukt- samhetstalen.

Fruktsamhetsskillnader mellan olika befolkningsgrupper

Skillnader i fruktsamhet mellan olika befolk- ningsgrupper redovisas i en nyligen publice- rad undersökning ”Trends and Variations in Swedish Fertility” utförd av Eva Bernhardt, De data ur undersökningen som presenteras här, bygger på registret över femtondefödda (RFF). Detta register omfattar alla i Sverige bosatta personer födda den femtonde i någon månad, dvs. det utgör ett 3,3 procen- tigt urval av hela den svenska befolkningen. Det har uppdaterats t.o.m. den 31 december 1967. Materialet sorterades på s.k. äkten- skapskohorter. En äktenskapskohort består av de äktenskap som ingås under ett givet ka- lenderår eller en given kalenderårsperiod. Des- sa äktenskap kan antas ha uppnått slutet av sin fruktsamma period efter ca 20 års äkten- skap. I själva verket är emellertid barnafö- dandet numera koncentrerat till de första 5—10 åren. Nästan 65 % av de barn som kvinnorna i en given äktenskapskohort kom- mer att få, föds inom de första fem årens äktenskap och i det närmaste 9/ 10 inom de första tio åren. Således kan man få en god bild av äktenskapskohorternas slutliga me- delbarnantal genom att titta på antalet födda barn i äktenskap som varat 10—14 år.

I undersökningen redovisas bl. a. samban- det mellan inkomst och antal barn. Som in- komst räknades den årliga genomsnittsin-

komsten under treårsperioden 1964—1966.

Av följande tablå framgår sambandet mel- lan medelbarnantal och familjeinkomst i äktenskap som var i genomsnitt 11,5 år gam— la år 1967.

Familjeinkomst, kr./år Medelbarnantal

—10 000 2.67 10 000415 000 2.60 15 000—20 000 2.31 20 000—40 000 2.01 40 000— 2.28

Det lägsta medelbarnantalet — endast 2,01 barn per äktenskap — återfanns bland de fa- miljer som hade en årsinkomst på 20 000— 40 000 kr. [ drygt hälften av familjerna i den- na grupp förvärvsarbetade båda makarna me— dan detta gällde knappt 10 % av familjerna i den lägsta inkomstklassen.

Även när man studerade antalet barn för familjer fördelade efter mannens inkomst (samtliga äktenskap oavsett kvinnans för- värvsarbete), fann man ett U-format sam- band, vilket framgår av nedanstående tablå.

Mannens inkomst, kr./år Medelbarnantal

— 10 000 2.51 10 000—15 000 2.29 15 000—20 000 2.16 20 000—40 000 2.16 40 000— 2.48

När mannens inkomst understeg 10000 kr./år var medelbarnantalet ungefär lika högt som då mannen tjänade över 40 000 kr./år. Det lägsta medelbarnantalet återfanns i in- komstklasserna 15 000—20 000 kr./år och 20 000—40 000 kr./år. När man jämförde äktenskap där kvinnan hade förvärvsarbete, och där hon inte hade det, fann man att me- delbarnantalet i alla inkomstklasser var lägre i familjer där kvinnan förvärvsarbetade än i familjer där hon inte gjorde det vilket framgår av följande tablå.

Mannens inkom st, Medelbarnantal kr. /år Kvinnan ej Kvinnan förvärvs- förvärvs- arbetande arbetande

—10000 2.68 2.19

10 000—15 000 2.61 1.75 15 000—20 000 2.38 1.76 20 000—40 000 2.26 1.87 40 000— 2.50 2.44

Detta var speciellt markant om mannen tjänade 10 000—20 000 kr./år då medelbarn- antalet i de familjer där kvinnan förvärvs- arbetade endast var 2/3 av det man fann i familjer där kvinnan ej förvärvsarbetade. Det var endast om mannen hade en inkomst överstigande 40 000 kr./år som kvinnans för- värvsarbete inte hade någon påvisbar effekt på medelbarnantalet.

Familjer där båda makarna förvärvsarbeta- de utmärktes framför allt av en mycket låg andel familjer med tre eller flera barn.

Av undersökningen kan man också utläsa att det fanns ett positivt samband mellan sannolikheten för att en gift kvinna med ett barn skulle få ett andra barn och mellan mannens inkomst (utom iden allra lägsta in- komstklassen). Om mannens inkomst var 10 000415 000 kr./år, födde endast ca 80 % av ettbarnsmödrarna ett andra barn me- dan motsvarande andel steg till 95% om mannens årsinkomst översteg 40 000 kr. Benägenheten för en tvåbarnsmamma att föda ett tredje barn föreföll däremot ha ett negativt samband med mannens in- komst utom i den allra högsta inkomstklas- sen. Där steg andelen som födde ett tredje barn från 38 till 54 %.

För att testa hypotesen att fruktsamhets- beteendet utgör en avvägning mellan famil- jens preferenser angående barnantal, levnads- nivå etc., och dess tillgängliga resurser, be- räknades mannens ”relativa” inkomstnivå år 1960. Mannens faktiska inkomst sattes i rela- tion till den inkomstfördelning som män av motsvarande ålder, yrke och utbildning ut- visade, och kunde därigenom klassificeras som ”mycket låg” om den föll inom den näst lägsta femtedelen, etc.

Tabell 18 Medelbarnantal 1960 samt antal barn av angivet ordningsnummer per 1 000 äktenskap av 10—14 års varaktighet, fördela- de efter mannens relativa inkomst år 1960.

Mannens Barnets ordningsnummer Medel- relativa ___—__— barn- inkomst 1 2 3 4 antal mycket låg 898 668 291 148 2.00 låg 910 690 314 171 2.08 genomsnittlig 921 663 247 89 1.92 hög 941 693 275 106 2.02 mycket hög 959 751 324 133 2.17 samtliga 930 698 292 127 2.05

[ tabell 18 redovisas medelbarnantalet för äktenskap, fördelade efter mannens relativa inkomstnivå.

Det framgår att om mannens inkomst var över genomsnittet rådde det ett positivt sam- band mellan relativ inkomst och barnantal. Det högsta medelbarnantalet återfanns bland familjer där mannens inkomst låg långt över genomsnittet (inom den översta femtedelen av inkomstfördelningen). Däremot hade fa- miljer där mannens inkomst var lägre än ge- nomsnittet inte färre barn; där bröts det po- sitiva sambandet mellan relativ inkomst och barnafödande. Låg relativ inkomst var asso- cierad med högre barnantal. Det lägsta me- delbarnantalet återfanns bland de familjer där mannens inkomst låg inom den mittersta femtedelen av inkomstfördelningen.

Ur undersökningen kan också utlä- sas att barnlösheten hade ett negativt sam- band med den relativa inkomstnivån; bland familjer med mycket hög relativ inkomst var endast 4 % av äktenskapen barnlösa, medan motsvarande siffra för familjer med mycket låg relativ inkomst var ca 10%. Man fann också att det mycket låga medelbarnantalet bland familjer där mannens inkomst låg på genomsnittsnivå, sammanhängde med en mycket låg andel familjer med tre eller flera barn. Familjer med mycket hög relativ in- komst hade den största andelen familjer med tre eller flera barn. Däremot hade familjer där mannens inkomst låg under genomsnittet det största antalet barn av fjärde och högre ordningsnummer per 1 000 äktenskap.

Statistiska centralbyrån presenterade under år 1971 en projektion för befolkningens ut- veckling fram till år 2 000, med fördelning av befolkningen efter ålder och kön. Fram- räkningen har gjorts med två olika antagan- den om invandringens storlek, vilka ger olika resultat för befolkningsutvecklingen. I det ena fallet antas nettoimmigrationen vara 0, i det andra antas den bli 20000 per år under tidsperioden.

Följande tablå visar antalet levande föd— da barn enligt projektionen. Utan invand- ring förutses en stagnation, som senare över- går till nedgång. Vid en nettoinvandring på 20 000 per år förutses en långsam ökning av antalet födda.

År Nettoimmi- Nettoimmi-

gration gration =O =20 000 1971 115811 116075 1975 115 963 118939 1980 110909 117 604 1985 109 145 118 669 1990 109 815 121455 1995 110 344 124 154 2000 109 549 126 042

De siffror som redovisas här får självfallet ses i ett långsiktigt perspektiv. Fruktsamhe- ten är antagen konstant, medan den i verklig- heten alltid uppvisat variationer. Som synes har en mycket låg fruktsamhet antagits.

Av följande tablå framgår vilken ungefärlig procent av totalbefolkningen olika ålders- grupper väntas utgöra år 1975 och vart femte år framt till år 2000 (nettoimmigration 20 000 per år).

År Totalbefolk- 0— 20— 65— Sam-

ning, antal 19 år 64 är år man-

lagt

1975 8 334 598 27,5 57,6 14,9 100,0 1980 8 560 170 27,6 56,8 15,6 100,0 1985 8 758 217 27,3 56,7 16,0 100,0 1990 8 948 724 26,9 56,9 16,2 100,0 1995 9 141672 26,7 57,7 15,6 100,0 2000 9 340 724 26,5 58,7 14,8 100,0

Förändringarna i åldersgruppen under 19 år är relativt små över perioden med en lång- samt, jämnt nedåtgående tendens. Största variationerna frnns i gruppen över 65 år där det fram till år 1990 väntas bli en ganska markant ökning. Efter 1990 kommer enligt prognosen en relativt kraftig nedgång av an- delen åldringar. Det beror på att 1930-talets små födelsekullar då når upp i åldersgrupper- na över 65 år. Åldersgruppen 20—64 år, där majoriteten av de förvärvsarbetande männi- skorna i landet återfinns, väntas bli relativt sett mindre under 1970-talet (liksom under 1960-talet) för att sedan vara ganska kon- stant under 1980-talet och åter öka relativt sett under 1990-talet.

4. Undersökningar och annan statistik

I Barnfamiljernas inkomster

I detta avsnitt ges en redogörelse för barn— familjernas inkomstförhållanden som de framgår ur den officiella inkomststatistiken. För att materialet skall kunna utgöra under- lag för en diskussion om aktuella utbygg- nadsmöjligheter beträffande stödet till barn- familjerna har uppgifterna framräknats till att avse åren 1972 och 1974. Detta har skett på följande sätt.

Utgångspunkten har varit inkomststatisti- kens uppgifter om inkomstsummans fördel- ning på olika förvärvskällor år 1969 (1970 års taxering). Olika antaganden om inkomst— utvecklingen för de olika förvärvskällorna har sedan uppställts. Totalsumman samman- räknad nettoinkomst har på detta Sätt beräk- nats öka med 10,5 % från 1969 till 1970. För de efterföljande åren har en något lång— sammare ökning antagits.

Slutligen har inkomstsumman korrigerats något uppåt så att den innefattar även de skattskyldiga som har så låga inkomster att de ej längdförts och därför ej ingår i in- komststatistiken. Inkomstsumman som en- ligt inkomststatistiken uppgick till 93,4 mil- jarder kr. år 1969 har sålunda (inkl. ej längdförda) beräknats till 122,4 miljarder kr. år 1972 och l38,2 miljarder kr. år 1974.

Antalet skattskyldiga med fördelning på ensamstående med och utan barn, makar varav ingen eller endast en har inkomst samt ma- kar som båda har inkomst har därefter be— räknats för åren 1972 och 1974. Detta har skett genom en jämförelse mellan inkomst- statistikens och befolkningsstatistikens upp- gifter för ett antal år fram t. o. m. är 1969

samt på grundval av befolkningsprognoser. Även skattskyldiga utan inkomst har med- tagits i den mån de är över 16 år. Som inkomsttagare ingår i tabellerna sålunda alla personer över 16 år.

För att utröna om förändringarna i in- komstfördelningen kan hänföras till lika sto- ra procentuella inkomstökningar för alla in- komsttagare har en jämförelse av inkomst- fördelningen för åren 1967 och 1969 ut- förts. Uppgifterna har härvid hämtats från den årliga inkomststatistiken. För olika civil— ståndsgrupper har inkomstens decilvärden uträknats.

Den procentuella ökningen av decilvär- dena från 1967 till 1969 är väsentligt högre för gifta kvinnor än för gifta män medan ensamstående intar en mellanställning. De lägre decilvärdena ökar också genomgående något mer, relativt sett, än de högre dvs. en viss inkomstutjämning har skett. Särskilt markant är denna utveckling för gifta kvin- nor. Detta torde i stor utsträckning bero på att antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor med relativt goda inkomster har ökat väsent- ligt. För makar, av vilka endast den ene har inkomst, har dock de högre decilvärdena — procentuellt sett — ökat något mera än de lägre.

De tidigare angivna inkomstsummorna för åren 1972 och 1974 har fördelats på olika inkomsttagarkategorier (ensamstående, ogif- ta med barn osv.) med hänsyn till föränd- ringen av antalet skattskyldiga och med såda- na genomsnittliga ökningar av inkomsterna för de olika kategorierna att dessa ökningar står i direkt proportion till förändringarna beträffande inkomstfördelningen under åren 1967—1969. Inkomstfördelningen för de oli- ka kategorierna har sedan erhållits med ut-

gångspunkt från inkomstfördelningen för år 1969 enligt den årliga inkomststatistiken med korrigering för icke längdförda inkomst- tagare. Förändringen av antalet skattskyldiga har beaktats och inkomstfördelningen har justerats i proportion till de konstaterade förändringarna i inkomstfördelningen bland olika typer av inkomsttagare.

Inkomstfördelningen I 9 72

Med hjälp av prognosen har för år 1972 framtagits dels en tabell över de gifta in- komsttagarna fördelade efter inkomstklasser och barnantal dels en tabell över ensamståen- de efter inkomstklasser och barnantal. Som gifta har i detta sammanhang också räknats de som sammanbor och som tidigare varit gifta med varandra, eller har eller har haft barn tillsammans. Som barn räknas barn

under 16 är inkl. adoptiv— och fosterbarn. Det inkomstbegrepp som används är sam- manräknad nettoinkomst, dvs. bruttoinkom- sten minus avdragen för intäkternas förvär- vande och underskott i förvärvskälla.

1 tabellerna 19 och 20 visas inkomstför- delningen år 1972 för makar resp. ensam- stående i familjer där hushållsföreståndaren är under 67 år.

Möjligheterna att göra jämförelser mellan barnlösa och barnfamiljer begränsas av det faktum att grupperna inte är åldersmässigt helt jämförbara trots att pensionärerna bort- tagits. De som är mycket unga och de som ligger strax under pensionsåldern är förhål— landevis fler i gruppen barnlösa än bland barnfamiljerna. Bland framför allt de ensam- stående barnlösa återfinns många unga stude- rande.

Tabell 19 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Antal. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år gifta med 0 l 2 3 4 5 barn

—20 000 108 602 36 193 21811 9 097 3 966 1654 72 721

20 000—30 000 107 293 55 493 43 533 16 267 5 573 2 224 123 090 30 000—40 000 145 288 97 193 81 101 26 265 7 368 2 773 214 700 40 000—50 000 136 677 95 449 71011 21066 4 742 1 700 193 968 50 000-60 000 103 451 68 624 46 786 13 344 2 802 978 132 534 60 000—80 000 92 834 58 252 39 870 12 050 2 494 869 113 535 80 000— 54 830 32 696 25 588 9 711 2 155 802 70 952 Samtliga 748 975 443 900 329 700 107 800 29 100 11 000 921 500

Median 41 000 43 500 42 600 41 100 36 800 35 800 42 600

Tabell 20 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Procent. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år gifta med 0 1 2 3 4 5 barn —20 000 14,5 8,1 6,6 8,4 13,6 15,0 7,9 20 000—30 000 14,3 12,5 13,2 15,1 19,2 20,2 13,4 30 000—40 000 19,4 21,9 24,6 24,4 25,3 25,2 23,3 40 000—50 000 18,3 21,5 21,5 19,5 16,3 15,5 21,0 50 000—60 000 13,8 15,5 14,2 12,4 9,6 8,9 14,4 60 000—80 000 12,4 13,1 12,1 11,2 8,6 7,9 12,3 80 000— 7,3 7,4 7,8 9,0 7,4 7,3 7,7 Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 748 975 443 900 329 700 107 800 29 100 11 000 921 500

Medianinkomsten för familjer med olika antal barn sjunker med stigande barnantal enligt följande.

Medianinkomst kr./år 1972

Antal barn

0 41 000 1 43 500 2 42 600 3 41 100 4 36 800 5 35 800

Samtliga 12— 600

Som synes är skillnaden mest markerad mellan tre- och fyrabarnsfamiljer.

Det finns stora inkomstskillnader inom gruppen makar med barn. En fjärdedel av dem har inkomster understigande 31600 kr./år, medan den fjärdedel som har de högsta inkomsterna har inkomster översti- gande 56 500 kr./år. Gränsen för den fjärde- del som hade de högsta inkomsterna (övre kvartilen) överstiger gränsen för den fjärde- del som hade de högsta inkomsterna (övre kvartilen) med 79 %. För den första gruppen är medianinkomsten 23450 kr./år och för den senare 72 200 kr./år. Den fjärdedel som har de högsta inkomsterna har alltså ungefär tre gånger så höga inkomster som den fjärdedel som har de lägsta inkomsterna.

Andelen barnfamiljer med inkomster under 20000 kr./år stiger med stigande barnantal. Dock är andelen något större för ettbarnsfamiljer än för tvåbarnsfamiljer. En markant gräns går även här mellan familjer

eller flera

med tre och färre barn och familjer med fyra och flera barn.

Som framgår av tabellerna 21 och 22 är de ensamstående föräldrarnas inkomster mycket låga. Medianinkomsten för hela gruppen lig- ger för år 1972 på ca 17 700 kr./år. Motsva— rande siffra för makar med barn är ca 42 600 kr./år, dvs. betydligt mer än dubbelt så mycket som för de ensamstående föräldrar— na. Mer än 40% av samtliga i gruppen har inkomster under 15 000 kr./år. Knappt 6 % har inkomster överstigande 40000 kr./år. Även ijämförelse med de tvåförälderfamiljer där bara en av makarna arbetar (se nedan) ligger de ensamståendes inkomster mycket lågt. Medianinkomsten för tvåförälderfamil- jer med en inkomsttagare ligger 1972 på ca 34 600 kr./år.

Tendensen att inkomsten sjunker med barnantalet, som kunde konstateras när det gäller makar med barn, gäller i än högre grad ensamstående med barn. För enförälder- familjer med ett barn ligger medianin- komsten på 18200 kr./år, medan den för familjer med fem eller flera barn har sjunkit till 10 700 kr./år.

Uppdelning på en och två inkomsttagare

1 tabellerna 23—26 har gruppen makar delats upp på familjer med en eller två inkomsttagare. Till den första gruppen har även hänförts familjer där båda makarna saknar inkomst.

Tabell 2] Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Antal. Ensam- stående över 66 år utan barn har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga cn- kr./år samstående 0 1 2 3 4 5 med barn —15 000 967 371 37195 11563 3 953 1 133 447 54 291 15 000—20 000 195 820 12 314 3 518 1030 268 85 17 215 20 000—25 000 197 932 13 848 3 833 1019 258 78 19 036 25 000430 000 182 366 11 102 3 079 759 190 56 15 186 30 000—40 000 210418 10426 3 000 687 171 51 14 335 40 000—60 000 86 928 4 074 1 325 303 76 22 5 800 60 000— 20 115 1066 407 124 29 11 1637 Samtliga 1 860 950 90 025 26 725 7 875 2 125 750 127 500 Median 14 000 18 200 17 600 14 900 13 600 10 700 17 700 SOU 1972:34 91

Tabell 22 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1972. Procent. En- samstående över 66 år utan barn har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga cn— kr./år samstående 0 1 2 3 4 5 med barn —15 000 52,0 41,3 43,3 50,2 53,3 59,6 42,6 15 000—20 000 10,5 13,7 13,2 13,1 12,6 11,3 13,5 20 000—25 000 10,6 15,4 14,3 12,9 12,1 10,4 14,9 25 0004-30 000 9,8 12,3 11,5 9,6 8,9 7,5 11,9 30 000—40 000 11,3 11,6 11,2 8,7 8,1 6,8 11,2 40 000-60 000 4,7 4,5 5,0 3,9 3,6 2,9 4,6 60 000— 1,1 1,2 1,5 1,6 1,4 1,5 1,3 Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 1860 950 90 025 26 725 7 875 2 125 750 127 500

Tabell 23 Makar med en eller ingen inkomsttagare 1972. Antal. Barnlösa makar där hushålls- föreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år makar 0 1 2 3 4 5 med barn #20 000 46 688 23 157 14 533 6 096 2 771 1 160 47 717 20 000430 000 51 199 29 896 25 087 9 946 3 626 1482 70 037 30 000410 000 52 578 35 648 36 788 12 848 3 549 1413 90 246 40 OOOWSO 000 26 391 18 717 21033 7 095 1544 590 48 979 50 000—60 000 12 706 8 962 10 282 3 632 744 270 23 890 60 000f80 000 11645 7 730 8 819 3 365 694 247 20 855 80 000— 11468 6 590 6 608 2 968 722 288 17 176 Samtliga 212 675 130 700 123150 45 950 13 650 5 450 318 900 Median 31 600 33 400 36 000 35 400 31 200 30 600 34 600

Tabell 24 Makar med en eller ingen inkomsttagare 1972. Procent. Barnlösa makar där hus— hållsföreståndaren är över 66 är har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år makar 0 1 2 3 4 5 med barn —20 000 21,9 17,7 11,8 13,3 20,3 21,3 15,0 20 000—30 000 24,1 22,9 20,4 21,6 26,6 27,2 22,0 30 000—40 000 24,7 27,3 29,9 28,0 26,0 25,9 28,3 40 000—50 000 12,4 14,3 17,1 15,4 11,3 10,8 15,3 50 000—60 000 6,0 6,9 8,3 7,9 5,4 5,0 7,5 60 000—80 000 5,5 5,9 7,1 7,3 5,1 4,5 6,5 80 000— 5,4 5,0 5,4 6,5 5,3 5,3 5, Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100.0 Antal 212675 130700 123150 45950 13650 5 450 318900

Tabell 25 Makar, två inkomsttagare 1972. Antal. Barnlösa makar därhushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

Antal barn lnkomstklass, Samtliga kr./år makar

0 l 2 3 4 5 med barn

—20 000 61914 13 036 7 278 3 001 1 195 494 25 004

20 000--30 000 56 094 25 597 18 446 6 321 1947 742 53 053 30 OOO—40 000 92710 61545 44313 13417 3819 1360 124454 40 000450 000 110 286 76 732 49 978 13 971 3198 1 110 144 989 50 000—60 000 90 745 59 662 36 504 9 712 2 058 708 108 644 60 OOO—80 000 81 189 50 522 31051 8 685 1 800 622 92 680 80 000— 43 362 26 106 18 980 6 743 1433 514 53 776 Samtliga 536 300 313 200 206 550 61850 15 450 5 550 602 600

Median 45 200 47 400 46 700 45 900 42 400 41 600 46 800

Tabell 26 Makar, två inkomsttagare 1972. Procent. Barnlösa makar där hushållsförestånda- ren är över 66 år har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år makar

0 1 2 3 4 5 med barn

—20 000 11,5 4,2 3,5 4,9 7,7 8,9 4,1

20 OOO—30 000 10,5 8,2 8,9 10,2 12,6 13,4 8,8 30 000—40 000 17,3 19,7 21,5 21,7 24,7 24,5 20,7 40 OOO—50 000 20,6 24,5 24,2 22,6 20,7 20,0 24,1 50 000460 000 16,9 19,0 17,7 15,7 13,3 12,7 18,0 60 000480 000 15,1 16,1 15,0 14,0 11,7 11,2 15,4 80 000— 8,1 8,3 9,2 10,9 9,3 9,3 8,9

Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Antal 536 300 313 200 206 550 61 850 15 450 5 550 602 600

Av tabellerna framgår att skillnaderna i inkomster mellan familjer med en resp. två inkomsttagare är betydande. Följande sam- manställning visar medianinkomsterna för familjer med olika barnantal.

Antal barn Medianinkomst, kr./år Skillnad två __ inkomstta- En Två gare _ en in— inkomst- inkomst- komsttagare tagare tagare 0 31600 45 200 +13 600 1 33 400 47 400 +14 000 2 36 000 46 700 +10 700 3 35 400 45 900 +10 500 4 31200 42 400 +11200 5 eller flera 30 600 41 600 +11 000 Samtliga barnfamiljer 34 600 46 800 +12 200

Skillnaderna är ungefär lika stora oavsett antal barn med det undantaget att ettbarns- familjerna har en större skillnad än övriga grupper. Om man jämför medianinkomstens utveckling för familjer med en resp. två inkomsttagare finner man en olikhet som förklarar avvikelsen för ettbarnsfamiljerna ovan. Den förut konstaterade tendensen att inkomsterna genomsnittligt är lägre ju fler barn familjen har gäller inte för familjer med en inkomsttagare, där medianinkomsten är lägre för ettbarnsfamiljerna än för två— och trebarnsfamiljerna. Ett skäl härtill torde vara att dessa ettbarnsfamiljer ofta är unga och att andelen studerande är hög. För det talar att en ovanligt stor procent av dessa familjer har inkomster under 20 000 kr./år.

I övrigt gäller detta mönster — att inkoms- ten ar lägre ju fler barn familjen har — oavsett om familjen har en eller två inkomst- tagare. För båda grupperna finns en marke- rad skillnad mellan tre- och fyrabarnsfamil- jer.

] tabellerna 27—30 redovisas den fram- räknade inkomstfördelningen för år 1974 enligt de antaganden som ovan redovisats.

Utvecklingstendenser

Som ovan nämnts har också inkomstfördel- ningen för år 1974 framräknats. Siffrorna — som redovisas i tabellerna 27—30 — bygger på de antaganden som redovisas i inled- ningen på avsnittet och på de prognoser för befolkningens och den kvinnliga förvärvs-

verksamhetens utveckling som också om- nämns där. Tabellerna är alltså en framräk- ning av 1972 års siffror och bygger på dessa.

Huvuddelen av de förändringar som redo- visas beror på förändringar i den kvinn- liga förvärvsverksamheten.

Tidigare redovisades värdena för övre och nedre kvartilen för tvåförälderfarniljernas in- komster 1972. Därvid framkom att skillna- den uppmätt i procent av den nedre kvarti- len utgör 79 % år 1972. Den undre kvartilen kommer enligt beräkningarna att 1974 ligga på 36 000 kr./år medan den övre kommer att finnas vid 63 200 kr./år. Skillnaden blir 27 200 kr./år eller 76 %. Uppgifterna tyder på att det möjligen sker en viss inkomstut- jämning inom gruppen barnfamiljer. Detta sammanhänger med att den för senare år

Tabell 27 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Antal. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år makar 0 1 2 3 4 5 med barn —20 000 82 380 27 865 16 421 6 587 2 914 1 186 54 973 20 000—30 000 76 431 32 523 23 891 9 377 3 451 1380 70 622 30 OOO—40 000 126 646 79 501 66 977 22 845 7 052 2 679 179 054 40 OOO—50 000 135 907 96 011 74 877 22 570 5 378 1924 200 760 50 OOO—60 000 123 023 84 964 59 246 16 950 3 636 1 288 166 084 60 OOO—80 000 131588 83 806 55 768 16 010 3 290 1 133 160 007 80 000— 76 350 46 030 35 320 12 861 2 779 1010 98 000 Samtliga 752 325 450 700 332 500 107 200 28 500 10 600 929 500 Median 46 700 48 900 47 900 46 600 41 500 40 300 48 000

Tabell 28 Makar uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Procent. Barnlösa makar där hushållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

lnkomstklass, Antal barn Samtliga kr./år makar 0 1 2 3 4 5 med barn —20 000 10,9 6,2 4,9 6,1 10,2 11,2 5,9 20 000—30 000 10,2 7,2 7,2 8,8 12,1 13,0 7,6 30 OOO—40 000 16,8 17,6 20,2 21,3 24,7 25,3 19,3 40 000—50 000 18,1 21,3 22,5 21,1 18,9 18,1 21,6 50 000f60 000 16,4 18,9 17,8 15,8 12,8 12,2 17,9 60 OOO—80 000 17,5 18,6 16,8 14,9 11,5 10,7 17,2 80 000» 10,1 10,2 10,6 12,0 9,8 9,5 10,5 Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 752 325 450 700 332 500 107 200 28 500 10 600 292 500 94 SOU 1972:34

Tabell 29 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser och barnantal 1974. Antal. Ensam- stående över 66 år utan barn har inte medräknats.

lngmstklass,

Antal barn Samtliga en— kr./år samstående 0 1 2 3 4 5 med barn —15 000 891585 34 555 10 923 3 773 1073 419 50 743 15 OOO—20 000 170 618 10 382 3 042 918 236 75 14 653 20 OOO—25 000 178 498 12 952 3 675 1031 258 78 17 994 25 OOO—30 000 179 232 12 966 3 597 915 224 66 17 768 30 000440 000 278 884 14 846 4 224 987 239 69 20 365 40 OOO—60 000 130 352 6 162 1937 433 104 32 8 668 60 000— 28 481 1512 577 168 41 11 2309 Samtliga 1857 650 93 375 27 975 8 225 2175 750 132 500 Median 16 100 20 700 20 000 16 800 15 300 11 900 20 200

Tabell 30 Ensamstående uppdelade efter inkomstklasser samstående över 66 år utan barn har inte medräknats.

och barnantal 1974. Procent. En—

lnköm stklass,

Antal barn Samtliga en- kr./år samstående 0 1 2 3 4 5 med barn

—15 000 48,0 37,0 39,0 45,9 49,3 55,8 38,3 15 OOO—20 000 9,2 .11,1 10,9 11,2 10,8 10,0 11,1 20 000»25 000 9,6 13,9 13,1 12,5 11,9 10,4 13,6 25 OOO—30 000 9,7 13,9 12,9 11,1 10,3 8,8 13,4 30 OOO—40 000 15,0 15,9 15,1 12,0 11,0 9,2 15,4 40 OOO—60 000 7,0 6,6 6,9 5,3 4,8 4,3 6,5 60 000— 1,5 1,6 2,1 2,0 1,9 1,5 1,7 Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 1 857 650 93 375 27 975 8 225 2 175 750 132 500

observerade inkomstutjämningen lagts till grund för prognosen av inkomstfördelningen åren 1972 och 1974.

Följande två tablåer visar den beräknade medianinkomsten 1972 och 1974 för gifta och ensamstående efter barnantal.

Av tablåerna framgår att de inkomstskill- nader till mångbarnsfamiljernas nackdel som redan nu finns kommer att förstärkas i abso- luta tal om den förutsedda utvecklingen kommer att visa sig riktig.

Detta beror på att utgångsläget för dem är

Antal barn Gifta Antal barn Ensamstående Medianinkomst, Skillnad Medianinkomst, Skillnad kr./år 1974—1972 kr./år 1974—1972 1972 1974 kr./år % 1972 1974 kr./år % 0 41000 46 700 5 700 13,9 0 14 000 16100 2100 15,0 1 43 500 48 900 5 400 12.4 1 18 200 20 700 2 500 13,7 2 42 600 47 900 5 300 12,4 2 17 600 20 000 2 400 13,6 3 41 100 46 600 5 500 13,4 3 14 900 16 800 1900 12,8 4 36 800 41500 4 700 12,8 4 13 600 15 300 1700 12,5 5 eller flera 35 800 40 300 4 500 12,6 5 eller flera 10 700 11 900 1 200 11.2 Samtliga _ Samtliga barnfamiljer 42 600 48 000 5 400 12.7 barnfamiljer 17 700 20 200 2 500 14.1

sämre. Om man tittar på den relativa utveck- lingen är skillnaderna små och någon tendens till triangbarnsfamiljernas nackdel kan ej utläsas vad beträffar makar med barn. För ensamstående däremot synes utvecklingen vara ogynnsam även relativt sett.

En motsvarande jämförelse har också gjorts på material om den faktiskt inträffade utvecklingen mellan 1967 och 1969. Siffror— na återges i nedanstående sammanställning. Här har endast medräknats sådana inkomst- tagare som taxerats och därvid registrerats med inkomst, medan övriga uppgifter i detta avsnitt avser samtliga skattskyldiga.

lfamiljetyp Medianinkomst, Skillnad Antal barn kr./år 1969—1967 1967 1969 kr./är % Makar med 0 26 400 29 100 +2 700 +10,2 1 29 900 34 300 +4 400 +14,7 2 29 600 33 500 +3 900 +13,2 3 28 600 32100 +3 500 +12,2 4 eller flera 26 000 28 200 +2 200 + 8,5 Ensamstående med 1 16 300 17 300 +1000 + 6,1 2 16 30017100 + 800 + 4,9 3 eller flera 15 000 15 800 + 800 + 5,3

Sammanställningen pekar på samma ten- dens som ovan redovisats, nämligen att det faktiska avståndet mellan familjer med få och med många barn ökar i kronor mätt. Även relativt sett synes mångbarnsfamiljer- nas ställning i viss mån ha försämrats under perioden 1967—1969.

Förekomsten av en resp. två inkomst- tagare i olika inkomstklasser efter barnantal

Tabell 31 visar andelen familjer med två inkomsttagare i procent av samtliga gifta i olika inkomstlägen och med olika antal barn är 1972. Tabellen ger inte ett direkt mått på kvinnornas förvärvsverksamhet då dels även mycket små inkomster medräknats, dels även annat än inkomst av förvärvsarbete ingår i inkomstbegreppet. Det torde därvid huvudsakligen vara inkomst av kapital som förekommer vilket gör att särskilt procent- talen vid högre familjeinkomster ligger högre än vad som motsvarar förvärvsfrekvensen. Av tabellen framgår att andelen familjer med två inkomsttagare sjunker med stigande barnantal. Andelen är ca 71 % i ettbarns- familjer, drygt 60% i tvåbarnsfamiljer, ca 57 % i trebarnsfamiljer, ca 53 % i fyrabarns- familjer och ca 50 %i fembarnsfamiljer. Andelen familjer med två inkomsttagare stiger från de lägsta inkomstklasserna vid stigande inkomst för att sedan för de högsta inkomstklasserna återigen sjunka. Högst är andelen — för alla familjestorlekar » i familjer med en årsinkomst på mellan 50 000 och 60 000 kr. Där uppgår andelen till ca 87 % för ettbarnsfamiljerna. Lägst är andelen för familjer med årsinkomst under 20000 kr., där den för ettbarnsfamiljer uppgår till ca 36 %, för två- och trebarns- familjer till ca 33% och för fyra- och fembarnsfamiljer till ca 30 %.

Tabell 3] Andelen familjer med två inkomsttagare 1972. Procent. Barnlösa makar där hus- hållsföreståndaren är över 66 år har inte medräknats.

Makarnas sammanlagda Antal barn inkomst, kr./ar 0 1 2 3 4 5 —20 000 57,0 36,0 33,4 33,0 30,1 29,9 20 000—30 000 52,3 46,1 42,4 38,9 34,9 33,4 30 000—40 000 63,8 63,3 54,6 51,1 51,8 49,0 40 000—50 000 80,7 80,4 70,4 66,3 67,4 65,3 50 000—60 000 87,7 86,9 78,0 72,8 73,4 72,4 60 000—80 000 87,5 86,7 77,9 72,1 72,2 71,6 80 000— 79,1 79,8 74,2 69,4 66,5 64,1 Samtliga 71,6 70,6 62,6 57,4 53,1 50,5 96 SOU 1972:34

Tabell 32 Förvärvsintensitet (relativt arbetskraftstal) efter kön, civilstånd och ålder. Arbets- kraftsundersökningarna 4:e kvartalet 1971

Familjetyp Ålder, år

16—19 20—24 25—34 35 ——44 45 —54 55—64 65474 Samtliga Gifta män 54,6 90,2 97,1 98,0 97,6 88,3 27,6 86,3 Ej gifta män 52,8 70,6 87,7 84,5 85,3 71,6 23,2 69,2 Gifta kvinnor 43,3 59,4 58,4 68,5 66,5 42,0 6,7 54,1 Ej gifta kvinnor 51,3 68,9 80,3 82,9 79,7 53,1 9,2 55,2

lI Arbetsmarknadsstatistik Förvärvsintensitet för män och kvinnor

Tabell 32 visar förvärvsintensitetenI för män och kvinnor efter civilstånd och ålder.

Bland de gifta männen förvärvsarbetade betydligt fler än i övriga kategorier, bland de gifta kvinnorna betydligt färre i alla ålders- klasser. Ca 97 % av de gifta männen tillhörde arbetskraften från 25- till 55-årsåldern mot ca 85 % i samma åldersgrupp av de icke-gifta männen och ca 80 % av de icke-gifta kvin- norna.

Ökande kvinnlig förvärvsverksamhet

Under åren efter det andra världskriget har förvärvsverksamheten bland de gifta kvinnor- na ökat starkt. Denna utveckling belyses av tabell 33 som visar den kvinnliga förvärvs- verksamhetens förändringar 1930—1965 en- ligt folk- och bostadsräkningarna. Som för- värvsarbetande anses de som arbetar minst

1 Förvärvsintensiteten mätt som relativt arbets- kraftstal. Det relativa arbetskraftstalet anger ande- len sysselsatta (minst en timme), arbetslösa och tillfälligt frånvarande i procent av samtliga i samma befolkningskategori.

Tabell 33 Antal och andel förvärvsarbetande kvinnori åldern 15—64 år 1930—1965 efter civilstånd enligt folk- och bostadsräkningarna

Ogifta Gifta Tidigare Samtliga gifta

1930 Antal förvärvsarbetande 558 658 89 908 54 854 703 420 Förvärvsintensitet % 59,1 9,0 47,4 34,1 1940 Antal förvärvsarbetande 542 566 123 543 59 362 725 471 Förvärvsintensitet % 61,0 10,1 43,6 32,3 1945 Antal förvärvsarbetande 495 957 149 857 66 341 712 155 Förvärvsintensitet % 63,9 10,9 46,6 31,0 1 950 Antal förvärvsarbetande 473 176 233 090 81 194 787 460 Förvärvsintensitet % 68,1 15,6 52,3 33,6 1960 Antal förvärvsarbetande 418 906 422 556 100 740 942 202 Förvärvsintensitet % 61,3 26,3 57,4 38,2 1965 Antal förvärvsarbetande 408 431 611 325 111 623 1 131 379 Förvärvsintensitet % 58,6 36,7 59,3 44,3 SOU 1972:34 97

Förvärvsintensiteten för de gifta kvin- norna steg således från 26,3% 1960 till 36,7 % 1965. I periodens början var antalet faktiskt förvärvsarbetande kvinnor troligen fler än vad som framgår av statistiken då kvinnor som arbetade tillsammans med ma- ken i jordbruks- eller hantverksrörelse ej medtagits.

År 1960 fanns det enligt folk- och bostadsräkningen ca 104000 förvärvsarbe- tande (minst halv normal arbetstid) kvinnor med yngsta barn under 7 år. År 1965 var motsvarande antal ca 147 000. Deras barn under 7 år utgjorde 1960 17 % av totalan- talet barn under 7 år. År 1965 hade den siffran stigit till 23 %.

Hösten 1966 gjorde familjedaghemsutred- ningen (SOU 1967139) en undersökning, som visade att det då fanns 153 000 försko- lebarn med förvärvsarbetande mödrar. Som förvärvsarbetande räknades de som hade minst 15 timmars veckoarbetstid. Av dessa barn hade 9 % plats på daghem. Vanligast var tillsyn i hemmet och privata familjedaghem, vilket gällde för 52 resp. 31 % av barnen. Undersökningen visade också att drygt 200000 mödrar med barn under 10 år önskade ta förvärvsarbete om tillfredsställan- de barntillsyn och arbetsmöjligheter fanns att tillgå.

Arbetskraftsundersökningarna, som nume- ra görs varje månad och som bl. a. redovisar förvärvsintensiteten efter kön, civilstånd och antal barn i olika åldrar, visar för åren efter 1965 en markant ökad förvärvsintensitet bland kvinnor med barn i förskoleåldern. Arbetskraftsundersökningarna för 4:e kvar- talet 1971 visade att det då fanns ca 320 000 förvärvsarbetande (minst 1 timme per vecka) mödrar med barn under 7 år, medan motsvarande uppgift för februari 1966 var 210000.

Utvecklingen under de senaste åren kan också illustreras genom en jämförelse mellan de relativa arbetskraftstalen hösten 1968 och 4:e kvartalet 1971 för gifta kvinnor med barn i olika åldrar. En sådan jämförelse redovisas i tabell 34.

Tabell 34 Gifta kvinnor med barn under 17 år och i arbete fördelade efter yngsta barnets ålder och antal hemmavarande barn under 17 år. Förändring av de relativa arbetskrafts- talen i procentenheter enligt arbetskrafts- undersökningarna hösten 1968 och 4:e kvar— talet 1971.

Yngsta bar- Antal hemmavarande barn under nets ålder, år 17 år 1 2 3 eller flera 0— 251: +l3,7 +ll,3 + 3,3 3— 6å1 +15,4 +11,3 + 8,2 7—16år + 7.9 + 9,1 +13,6

För gifta kvinnor har, som framgår av tabellen, en kraftig ökning av de relativa arbetskraftstalen skett på de tre åren. Ök- ningen är särskilt kraftig för de mödrar som har ett barn och med det yngsta i förskole- åldern och för mödrar med tre eller flera barn vars yngsta barn är 7416 år. Även för tvåbarnsmödrar med yngsta barnet i försko- leåldern har en kraftig ökning skett.

Även om definitionen på förvärvsarbete varierar mellan olika undersökningar är tren- den entydig. Förvärvsintensiteten bland gifta kvinnor ökar och ökningen är särskilt mar- kant bland småbarnsmödrarna.

Förvärvsarbete och barn

Av tabell 35 från arbetskraftsundersök- ningarna 4:e kvartalet 1971 framgår att andelen kvinnor som förvärvsarbetar ökarju äldre barnen är. Således förvärvsarbetar exempelvis ca 45 % av de gifta kvinnorna vars yngsta barn är under tre år, medan ca 70 % av dem vars yngsta barn är ll—16 år har förvärvsarbete.

Tabellen visar också att de kvinnor som har fler barn i allmänhet förvärvsarbetar mindre ofta än de som har färre. Förvärvs- intensiteten minskar markant för gifta två- barnsmödrar vars yngsta barn är under 7 åri förhållande till mödrar med ett barn under 7 år. Skillnaden mellan tvåbarnsmödrar och mödrar med tre eller fler barn är däremot

Tabell 35 Kvinnor, med barn under 17 år,i arbete fördelade efter civilstånd, yngsta bar- nets ålder, antalet hemmavarande barn under 17 år och arbetstid m.m. Arbetskraftsundersökningarna 4:e kvartalet 1971

Civilstånd Medel- Relativt Yngsta barnets ålder arbets- arbets- Antal hemmavarande barn tid, kraftstal under 17 år timmar (%) A. Gifta kvinnor med barn under 1 7 år Yngsta barnet under 3 år 1 28,3 57,1 2 27,2 41 ,3 3 eller flera 23,8 32,0 Samtliga 27,1 45,3 Yngsta barnet 3—6 år 1 30,3 68,2 2 26,5 52,1 3 eller flera 25,0 51,4 Samtliga 27,4 56,2 Yngsta barnet 7— 10 år 1 28,7 66,6 2 27,2 67,3 3 eller flera 29,1 68,9 Samtliga 28,0 67,4 Yngsta barnet 11—16 år 1 29,3 72,2 2 29,7 73,2 3 eller flera 28,3 76,7 Samtliga 29,4 72,5 Samtliga gifta kvinnor med barn under 1 7 år 1 29,3 67,0 2 27,5 55,6 3 eller flera 26,1 49,2 Samtliga 28,1 59,3 B. Icke-gifta kvinnor med barn under I 7 år Yngsta barnet under 3 år 1 32,9 59,1 2 30,0 53,7 3 eller flera 24,9 49,9 Samtliga 31,8 57,4 Yngsta barnet 3— 6 år 1 35,4 81,2 2 33,8 69,0 3 eller flera 28,6 50,1 Samtliga 34,6 74,8 Yngsta barnet 7—1 0 år 1 38,7 84,7 2 33,8 72,7 3 eller flera 31,3 56,6 Samtliga 36,5 77,6

Civilstånd Medel- Relativt Yngsta barnets ålder arbets— arbets- Antal hemmavarande barn tid, kraftstal under 17 år timmar (%) Yngsta barnet ] I — 16 år 1 36,8 88,9 2 40,5 83,9 3 eller flera 29,8 71,7 Samtliga 37,1 87,7 Samtliga icke-gifta kvinnor med barn under I 7 år 1 35,9 75,9 2 34,3 67,4 3 eller flera 28,7 53,9 Samtliga 35,2 72,4 C. Samtliga kvinnor med barn under I 7 år Yngsta barnet under 3 år 1 29,5 5 7,7 2 27,5 42,4 3 eller flera 23,8 32,9 Samtliga 28,0 47,2 Yngsta barnet 3—6 år 1 31,8 71 ,6 2 27,1 53,2 3 eller flera 25,2 51,3 Samtliga 28,5 58,5 Yngsta barnet 7— 10 år 1 31,2 70,4 2 27,9 67,8 3 eller flera 29,2 68,0 Samtliga 29,2 68,7 Yngsta barnet I I — 16 år 1 30,6 74,5 2 30,7 74,1 3 eller flera 28,6 75,9 Samtliga 30,6 74,5 Samtliga kvinnor med barn under I 7 år 1 30,7 68,8 2 28,1 56,6 3 eller flera 26,3 49,5 Samtliga 29,2 61,1

obetydlig när yngsta barnet är över 3 år. Av de gifta kvinnorna vars yngsta barn är under tre år förvärvsarbetar ca 55 % av dem som bara har ett barn mot ca 40 % för tvåbarns- mödrar och ca 30 % för mödrar som har tre eller fler barn. Det framgår vidare att de kvinnor som inte är gifta förvärvsarbetar i större utsträck- ning än gifta. Ca 60% av samtliga gifta

kvinnor med barn under 17 år förvärvsarbe- tar medan ca 70 % av de icke-gifta kvinnorna gör det. Av gifta kvinnor som bara har ett barn som är 3—16 år förvärvsarbetar mellan 60 och 70 %. Av icke-gifta kvinnor med ett barn som är 3—16 år förvärvsarbetar där- emot mellan 80 och 90 %.

Uppgifterna om medelarbetstid visar att gifta kvinnor med barn under 17 år har en kortare medelarbetstid än icke-gifta kvinnor. I stort sett gäller att ettbarnsmödrar har längre medelarbetstid än mödrar med två eller flera barn. Någon nämnvärd skillnad i medelarbetstid för mödrar med barn i olika åldrar framkommer inte.

Arbetskraftsundersökningama 4:e kvarta- let 1971 visar också att 27 % av de förvärvs- arbetande mödrarna med förskolebarn och 21 % av de förvärvsarbetande mödrarna med barn i åldern 7—16 år förvärvsarbetar mindre än 20 timmar per vecka.

På uppdrag av familjepolitiska kommittén har statistiska centralbyrån genom en till- läggsfråga till den reguljära arbetskraftsunder- sökningen i april 1971 undersökt förvärvs- intensiteten för kvinnor med barn i åldern 6—12 månader. Resultatet redovisas i följan- de tablå.

Barnets ålder I Ej i Samt- arbets- arbets- liga kraf— kraf- ten ten % % %

6 — 9 månader 46 54 100 därav förstföderskor 44 56 100 10 — 12 månader 45 55 100 därav förstföderskor 62 38 100

Det föreligger, enligt tablån, ingen nämn— värd skillnad i förvärvsintensitet mellan möd- rar med barn i åldern 6—9 månader och mödrar med barn i åldern 10—12 månader. I båda grupperna förvärvsarbetar ca 45 %. Om en uppdelning görs efter om modern tidigare fött barn eller ej föreligger dock en tydlig skillnad i förvärvsintensiteten; 44 % av först- föderskorna med barn i åldern 6—9 månader förvärvsarbetar medan drygt 60 % av först-

föderskorna med barn i åldern 10—12 måna- der förvärvsarbetar.

Småbamsmödrars förvärvsarbete efter moderns ålder

Andelen förvärvsarbetande gifta kvinnor med barn under 7 år har stigit kraftigt ialla åldersgrupper över 19 år mellan åren 1966 och 1971 vilket framgår av följande tablå. Den kraftigaste ökningen har skett i ålders— grupperna 25—34 år och 45—54 år.

Ålder, år AKU AKU febr. 4:e 1966 kvartalet 1971 16 — 19 17,4 15,9 20 —— 24 32,6 48,3 25 — 34 34,1 51,4 35 -— 44 36,8 51,3 45 — 54 36,1 53,6 55 — 64 . . . . 65 — 74 — — Samtliga 34,2 50,8

Förvärvsin tensitet och utbildningsnivå

För kvinnor råder ett mycket klart samband mellan utbildningsnivå och förvärvsintensi- tet. Man kan konstatera, att ju längre utbildning de har desto större är deras benägenhet att gå ut på arbetsmarknaden. Det positiva sambandet mellan utbildnings- nivå och förvärvsintensitet är särskilt påtag- ligt för gifta kvinnor, vilket tabell 36 belyser. Detsamma gäller gruppen mödrar med barn under 7 år.

Prognoser

I 1970 års långtidsutredning (SOU l97lz8) anges att de gifta kvinnornas förvärvsverk— samhet ökat något svagare under perioden 1965—1970 än under perioden 1960—1965. Ökningen för de yngre gifta kvinnorna företedde dock motsatt utvecklingsriktning. Ökningen 1960—1965 var svag medan den under den senare perioden var betydande. Utvecklingen visas i diagram 5. Kvinnor

Tabell 36 Förvärvsintensitet och utbildningsnivå för gifta kvinnor och kvinnor med barn under 7 år. Procent AMS. Meddelande från utredningsbyrån 1971:12

Utbildn. Förgymn Förgymn Gymn Gymn Efter- Efter- Uppgift Samtliga nivå utbildn utbildn utbildn utbildn gymn gymn saknas Kön, ålder kortare 9(10) är högst längre utbildn utbildn

än 9 år (motsv) 2—årig än 2 år högst längre (1) (2) (3) (4) 2-årig än 2 år

(5) (6+7)

Gifta kvinnor 46,1 53,2 55,9 60,0 63,2 79,0 36,0 50,6 Kvinnor med barn" 0—6 år 42,9 44,0 52,2 43,9 61,4 79,8 19,0 47,6

med barn under 7 år utgjorde mer än hälften — ca 100 000 personer — av den i arbets- kraftsundersökningarna för perioden 1966— 1969 uppmätta ökningen av gifta kvinnori arbetskraften.

Antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor ökade med ca 50000 under 1970. Nära hälften av dessa hade barn i förskoleåldern.

Längtidsutredningen har gjort beräkningar

av den framtida utvecklingen av den kvinn- liga förvärvsverksamheten. För hela gruppen gifta kvinnor under 35 år beräknas andeleni arbetskraften stiga från ca 55 % år 1970 till ca 65 % år 1980. Av kvinnorna i åldern 35— 54 år var år 1970 genomsnittligt ca 60 %i arbetskraften och denna andel beräknas stiga till ca 70 % 1980. En kalkyl har också gjorts för småbarnsmödrarnas del. Av de gifta

% ll

80

70 i);

Go '980 /XäxXx 1975 1970 — XXX

50 /x/

1965

e XXXX

_ 4: _ _ |— 4 I 0 1965 NN , *ukx W W 1960— N---.” x X är '- " " N S 30 N _ — .. _- l' _ _ N _ & N & x xxx 20 % .*X _ _ andel förvärvsarbetande &. X » 10 _ _ . relativa AK—tal & & 'Q 20—24 25-29 30-34 35—39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69

Diagram 5. Andel (%) förvärvsarbetande gifta kvinnor i olika åldersklasser enligt folkräkningarna 1960 och 1965 samt relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i olika åldersklasser 1965—1980.

Tabell 37 Barn under 7 år till förvärvsarbetande mödrar 1970—1980 enligt SCB:s prognos

1970 1975 1980 Barn till heltidsarbetande mödrar 122 700 130 000 145 000 Barn till deltidsarbetande mödrar 20 — 34 timmar 92 500 98 000 110 000 1 — 19 timmar 90 900 96 000 108 000

mödrarna med barn under 7 år befann sig år 1970 ca 45 % i arbetskraften. År 1980 antas denna andel ha stigit till ca 55 % — under förutsättning att barntillsynsmöjligheterna kan ordnas på ett tillfredsställande sätt. Tabell 37 visar den beräknade ökningen av antalet barn under 7 år med förvärvsarbe- tande mödrar mellan 1970 och 1980 enligt den av SCB gjorda prognos som legat till grund för långtidsutredningens bedömningar.

III Familjeundersökningen

Familjepolitiska kommittén beslutade under hösten 1969 att genom Statistiska central- byråns försorg genomföra en undersökning om ekonomiska och sociala förhållanden hos olika familjetyper. Syftet var främst att få mer information om de ensamstående föräld- rarnas situation, som kommittén enligt sina direktiv skall ägna speciell uppmärksamhet åt. Bl. a. för att möjliggöra jämförelser mellan olika familjetyper utvidgades under- sökningen till att omfatta även gifta/sambo- ende barnfamiljer samt gifta/samboende barnlösa och ensamstående barnlösa. Under- sökningen belyser också särskilt situationen för de underhållspliktiga icke-vårdnadshavan- de föräldrarna.

Familjeundersökningen har delvis samma inriktning som låginkomstutredningen. Låg- inkomstutredningens material har emellertid endast i obetydlig utsträckning varit direkt inriktad på barnfamiljer. De ensamstående föräldrarna har exempelvis varit så få i låginkomstutredningens material att några uppgifter om dem inte kunnat hämtas därifrån. För att kunna belysa de ensamstå- ende föräldrarnas situation måste de iunder- sökningsurvalet överrepresenteras på sätt

som skett i familjeundersökningen.

Huwdsyftet med undersökningen var att belysa olika familjetypers ekonomiska situa- tion. Vidare omfattar undersökningen av- snitt som handlar om bostäder, utbildning, arbetsmarknad och barntillsyn.

Undersökningen utfördes som en enkätun- dersökning under september månad 1970. Materialet har indelats i 14 olika urvalsgrup- per. Det första urvalet omfattade ca 12 000 personer medan i själva undersökningen sedan ingick ca 5 000 personer. Svarsfrek- vensen motsvarade efter bortfallsuppföljning ca 88 %. Enkätuppgifterna har i viss ut- sträckning kompletterats med registerupp- gifter. Uppgifterna har bearbetats enligt en av familjepolitiska kommittén godkänd ta- bellplan.

Inkomstuppgifterna i familjeundersök- ningen avser år 1969. Detta material kan där- för inte utan vidare läggas till grund för be- dömningen av barnfamiljernas försörjnings- situation i dag. Inkomst- och prisutveck- lingen måste beaktas. Vidare har viktigare re- former genomförts som påverkar barnfamil- jernas ekonomiska situation, bl.a. skattere- forrnen den 1 januari 1971 och förstärk- ningen av bostadstilläggen från den 1 april 1972.

Genom de nya skattereglerna kommer skatten för en viss inkomst i många fall att bli en annan än som anges i tabellerna. Även den disponibla inkomsten blir följaktligen en annan. Verkningarna av det nya systemet varierar med hänsyn till familjesituationen och inkomstförhållandena. För att ge en full- ständig bild av verkningarna krävs att tabel- lerna räknas om helt. Detta har emellertid inte varit tekniskt möjligt. I stället anges här exempel på det nya systemets effekter i oli-

ka situationer. Med ledning av dessa exempel kan man vid läsning av tabellerna avgöra i vilken mån de verkliga beloppen av skatt och disponibel inkomst avviker från beloppen i tabellerna. Exemplen avser endast föränd- ringar i fråga om den direkta statliga in- komstskatten. Sänkningar av statsskatten har i många fall motvägts av kommunalskatte- höjningar.

Ensamstående utan barn får i det nya sys- temet genomgående skattelättnader. Lättna— derna är ca 500 kr. vid inkomster upp till 12 000 kr. och stiger sedan till 1 300—1 800 kr. vid inkomster mellan 20 000 och 80 000 kr./år.

Familjer med en inkomsttagare får lägre direkt skatt upp till en inkomst på ca 43 000 kr. Skattelättnaden är ca 1 000 kr. i in- komstlägena upp till 30 000 kr. för att sedan successivt minska. Vid inkomster på 50 000— 60 000 kr./år uppkommer skattehöjningar i storleksordningen 200—400 kr. I detta fall är skattens storlek oberoende av barnförekomst.

För familjer med två inkomsttagare över- ensstämmer reformens verkningar i stort sett med de nyss nämnda i de fall ena makens inkomst är låg (4 OOO—10 000 kr./år) ehuru skattelättnaderna sträcker sig något högre upp i inkomstskikten. Härtill kommer en viss skillnad beroende på om barn finns eller inte. Saknas barn blir lättnaderna i regel 100—300 kr. större än om barn finns i famil- jen.

Är inkomsterna mera jämnt fördelade mellan makarna blir reformens verkningar gynnsammare. Har båda minst 20 000 kr./år i inkomst minskar skatten med ca 2 000 kr. Högsta Skattelättnaden, 3 000 kr., nås då båda makarna har inkomster i storleksord- ningen 30 000 kr./år.

Ensamstående försörjare med barn under 16 år får skattelättnad på 500—700 kr. vid inkomster upp till 30 000 kr. Vid högre in- komst blir resultatet skatteskärpningar som uppgår till ca 300 kr. vid 40 000 kr./åri års- inkomst och 800 kr. vid 50 000 kr./år i in- komst.

Reformen av bostadstilläggen innebar för- stärkningar för alla barnfamiljer i lägre in-

komstlägen, främst för mångbarnsfamiljer och för familjer med höga hyror. Familjer med fyra eller flera barn fick förstärkningar med 55—60 kr./mån. Familjer som inte upp- fyllde de bostadsvillkor som tidigare gällde för statligt bostadstillägg fick större höj- ningar. I fråga om familjer med hyror på 700 kr./mån. eller mera innebar reformen bi- dragshöjningar med 150—300 kr./mån.

Undersökningsmaterialet redovisas i sin helhet i bilaga 1. Delar av undersökningsre- sultaten redovisas i kap. 5. Därutöver åter- finns uppgifter från familjeundersökningen i anslutning till olika av kommittén behand- lade frågor.

IV Familjepolitiska kommitténs barn- tillsynsundersökning

Under mars och april 1970 gjorde familjepo- litiska kommittén tillsammans med bamstu- geutredningen en undersökning rörande in- komst- och yrkesförhållanden m. m. hos för- äldrar med barn på daghem och i kommuna- la familjedaghem.

Undersökningens uppläggning och utförande

Det främsta syftet med undersökningen var att få ett begrepp om vilka inkomstgrupper som kommer i åtnjutande av samhällets barntillsynsservice. Dessutom ansåg kom- mittén det intressant att samla in uppgifter om föräldrarnas yrke bl.a. för att få en upp- fattning om i vilken utsträckning vissa yrkes- grupper prioriteras när en bristsituation rå- der.

Kommittén ville vidare få belyst frågan om hur ofta barn är sjuka och hur tillsynen av dem då ordnas. Åldern på de barn som är på daghem och i familjedaghem har också betydelse i olika sammanhang. Ytterligare frågor som närmast intresserade bamstugeut- redningen medtogs. Svaren på dessa redovi- sas inte i detta betänkande.

Förutom daghem och kommunala familje— daghem sökte kommittén även låta under- sökningen omfatta lekskolor. Svarsfrekven-

sen blev emellertid låg och endast ett fåtal lekskolor kunde ange föräldrarnas inkomster. Lekskolorna har därför inte kunnat tas med i redovisningen av undersökningsresultaten.

I fråga om daghemmen utvaldes 50 dag- hem genom ett systematiskt urval med led- ning av socialstyrelsens tillståndsregister. Frågorna ställdes direkt till daghemmen. I fråga om familjedaghemmen ställdes frågor- na till kommunens barnavårdsnämnd. Därvid utvaldes först 39 kommuner nämligen dels Stockholm, Göteborg och Malmö, dels var fjärde kommun med mer än 10 000 invåna- re. Från detta kommunurval gjordes sedan ett andra urval så att i Stockholm, Göteborg och Malmö barn födda den första i varje månad togs med, och i de andra kommuner- na barn födda någon av de fyra första dagar— na i månaden.

Svarsfrekvensen har för daghemmens del varit hög — 47 av 50 har svarat — och för kommunerna med familjedaghem tillfreds- ställande — 32 av 39 kommuner har svarat.

Antal i undersökningen ingående barn

I undersökningen ingår, vad avser daghem, 1 008 barn till föräldrar vilka är gifta eller samboende (enligt egen uppgift) och 728 barn till ensamstående föräldrar. För samtli- ga föräldrar efterfrågades inkomstförhållan- dena. För 46 av barnen till gifta och för 19 av barnen till ensamstående erhölls dock inga uppgifter om föräldrarnas inkomster. Bl.a. fanns det på några daghem utvecklingsstörda barn för vilka föräldrauppgifter delvis sakna- des. I undersökningen ingår också 277 barn i familjedaghem med gifta eller samboende föräldrar och 342 barn till ensamstående vårdnadshavare.

De ensamstående föräldrarnas barn utgjor- de ca 42 % av barnen på daghem och ca 55 % i familjedaghem.

Vid undersökningstillfället fanns det ca 37 500 barn på daghem och ca 30 000 barn i kommunala familjedaghem i Sverige.

Föräldrarna delades upp i kategorierna en- samstående vårdnadshavare och gifta eller samboende. För de senare angavs mannens och kvinnans inkomster var för sig samt sammanräknat för hushållet. De inkomster som uppgetts är av olika slag. [ materialet ingår huvudsakligen bruttoförvärvsinkoms- ter, men för en betydande del av föräldrarna är icke-skattepliktiga inkomster eller län den huvudsakliga inkomstkällan. Detta gäller bl.a. de som studerade vid universitet eller liknande, de som genomgick arbetsmark- nadsutbildning, de som uppbar sjukpenning för längre period samt de som uppbar arbets- löshetsunderstöd. Dessutom uppgav ett mindre antal föräldrar inte någon inkomst. En allmän reservation får vidare göras för att de uppgivna inkomsterna i viss utsträckning kan vara inaktuella eller eljest felaktiga.

På de undersökta daghemmen fanns 708 barn med ensamstående förälder för vilka inkomstuppgifter lämnats. Av dessa föräldrar hade 619 huvudsakligen förvärvsinkomst me- dan 75 studerade och 14 saknade förvärvsar- bete av annan anledning (sjukdom, arbetslös— het, militärtjänstgöring eller ej uppgift). Me- delinkomsten för de 619 förvärvsarbetande var 1 744 kr./mån. Bland annat på grund av svårigheterna att jämföra skattepliktiga och icke—skattepliktiga inkomster har vid in- komstjämförelserna här och i det följande endast medtagits föräldrar med huvudsakli- gen förvärvsinkomster.

Följande tablå visar den genomsnittliga in- komsten i olika regioner för ensamstående föräldrar med barn på daghem.

Antal barn Medelinkomst per förälder, kr./mån.

Stockholmsområdet 255 1 843 Göteborgs- och Malmöområdena 82 1 740 Övriga landet 282 1 656 Hela landet 619 1 744

I de familjedaghem som ingick i undersök- ningen fanns 342 barn till ensamstående

vårdnadshavare. Av dessa förvärvsarbetade 305 medan 34 studerade och tre tillhörde kategorin övriga. De 305 förvärvsarbetande hade en genomsnittsinkomst på 1649 kr./mån.

Den genomsnittliga inkomsten i olika re- gioner framgår av följande tablå.

mån. — och genomsnittlig inkomst för fa- dern — 2 493 kr./mån.

Den genomsnittliga hushållsinkomsten för gifta eller samboende föräldrar med barn på daghem i olika regioner framgår av följande tablå.

Antal barn Medelinkomst Antal barn Medelinkom st per förälder, per hueshall, kr./mån. kr./man.

Stockholmsområdet 61 1 861 Stockholmsområdet 309 4 676 Göteborgs— och Goteborgs- och Malmöområdena 39 1659 Malmöområdena 81 4 002 Övriga landet 205 1 586 Ovriga landet 393 3 862 Hela landet 305 1 649 Hela landet 783 4 198

I undersökningens daghemsdel ingick 962 barn med gifta eller samboende föräldrar för vilka inkomstuppgifter lämnats. I 783 fall förvärvsarbetade båda föräldrarna. 1 70 fall förvärvsarbetade endast fadern ochi 61 fall endast modern. Vid inkomstjämförelser mel- lan familjer har endast de 783 hushåll där båda makarna förvärvsarbetade tagits med. Vid jämförelser mellan föräldrars individuel- la inkomster har även förvärvsarbetande för- äldrar vilkas make inte förvärvsarbetar räk- nats in.

Den genomsnittliga hushållsinkomsten för de 783 hushållen där båda föräldrarna för- värvsarbetade uppgick till 4198 kr./mån. Hushållsinkomsten kan uppdelas i genom- snittlig inkomst för modern — 1705 kr./

I familjedaghemmen var den genomsnittli- ga hushållsinkomsten för gifta eller samboen- de föräldrar i olika regioner fördelad på ett sätt som framgår av följande tablå.

Antal barn Medelinkom st per hushåll, kr./mån.

Stockholmsområdet 79 4 143 Göteborgs- och Malmöområdena 16 3 506 Övriga landet 101 3 411 Hela landet 196 3 713

Tabellerna 38 och 39 visar inkomstfördel- ningen för föräldrar med barn på daghem och familjedaghem. Endast föräldrar med

Tabell 38 Förvärvsarbetande föräldrar efter inkomst. Procent.

Månad slön, Daghem Familjedaghem kr. Ensamstående Gifta eller samboende Ensamstående Gifta eller samboende vårdnadshavare kvinnor män vårdnadshavare kvinnor män 1- 999 4,0 15,8 0,4 9,5 20,2 0,9 1 000—1 499 27,3 25,0 5,3 32,5 35,0 6,6 1500—1999 43,3 31,3 21,9 35,1 28,2 29,5 2 000—2 499 17,3 15,6 30,1 17,7 12,1 31,5 2 500—2 999 6,0 6,0 19,5 4,9 3,6 15,1 3 000—3 999 1,5 4,7 15,9 0,3 0,9 15,1 4 000— 0,6 1,6 6,9 — — 1,3 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 619 853 847 305 223 232

Tabell 39 Hushåll med två förvärvsarbetan- de föräldrar (gifta eller samboende) efter sammanlagd inkomst. Procent.

Månadslön, kr. Daghem Familjedaghem 1— 999 0,1 # 1000—1 999 0,4 3,1 2 000—2 499 3,5 7,2 2 500—2 999 10,3 17,3 3 000—3 499 20,0 16,8 3 500—3 999 19,7 15,8 4 000—4 499 14,4 20,4 4 500—4 999 9,8 8,2 5 000— 21,8 11,2 Summa 100,0 100,0 Antal 783 196

huvudsakligen förvärvsinkomst har tagits med. I tabell 38 redovisas varje förälder för sig och i tabell 39 redovisas inkomstfördel- ningen efter sammanlagd hushållsinkomst för tvåförälderfamiljer där båda föräldrarna huvudsakligen har förvärvsinkomster.

Som framgår av tabellerna hade föräldrar- na med barn på daghem högre inkomster än de föräldrar vars barn var i familjedaghem. Detta gällde även för ensamstående vårdnads- havare.

Bland ensamstående vårdnadshavare, liksom bland gifta kvinnor, återfanns majoriteten av inkomsttagarna i inkomstlä- get l OOO—2 000 kr./mån. Det är att märka att en betydande del av de gifta eller samboende kvinnorna hade inkomster under 1 000 kr./mån., medan detta är mer ovanligt bland ensamstående vårdnadshavare. Gifta eller samboende kvinnor förekom också oftare i de allra högsta inkomstgrupperna.

Något mindre än en tredjedel av de gifta männen med barn på daghem hade en inkomst under 2 000 kr./mån. Av männen med barn i familjedaghem hade något mer än en tredjedel en inkomst under 2 000 kr./mån. Inkomster över 4 000 kr./mån. förekom betydligt oftare bland männen med barn på daghem än bland männen med barn i familjedaghem.

Tabell 39 — som avser tvåförälderfamiljer där båda föräldrarna huvudsakligen har förvärvsinkomster — visar att ungefär 15 %

av dessa hushåll med barn på daghem hade en sammanlagd hushållsinkomst på mindre än 3 000 kr./mån. Motsvarande siffra för familjedaghem var ca 25 %. Mer än 20 % av hushållen med två inkomsttagare och med barnen på daghem hade en inkomst på över 5 000 kr./mån. Motsvarande siffra för famil- jedaghem var drygt 10 %.

Yrkes förhållanden

En undersökning av denna typ rymmer många felkällor när man undersöker yrkesförhållanden. Frågan får främst ses som en komplettering till inkomstredovisningen. Dessutom har kommittén velat belysa i vilken utsträckning vissa — lättidentifierade grupper — prioriteras vid tilldelningen av barntillsynsplatser; exempelvis sjukvårdsper- sonal och lärare.

I tabellerna 40, 41 och 42 anges yrkesfördelningen för kategorierna ensamstå— ende vårdnadshavare, gifta eller samboende kvinnor och gifta eller samboende män. Som närmare redovisas nedan tillhör sjukvårdsper- sonal och lärare de grupper som prioriteras vid intagning på daghem. Det förhållandet återspeglas när det gäller yrkesfördelningen för gifta eller samboende kvinnor med barn på daghem. Bland kvinnorna utgjorde de kontorsanställda en starkt dominerande

Tabell 40 Yrkesfördelning för ensamstående vårdnadshavare. Procent.

Yrkesgrupp Daghem Familjedaghem Sjuk- och barnavård 15,1 16,7 Lärare 1,9 0,3 Arbetare 8,1 17 ,3 Tjänsteman 9,1 9,1 Akademiker o.d. 2,0 1,8 Kontorsanställd 35,9 23,6 Handel o. service 13,2 18,2 Hushållsarbete 3,7 3,0 Studerande 11,0 10 0 Hemmafru _ _

Summa 100,0 100,0 Antal 728 342 Uppgift saknas 34 12

Tabell 4] Yrkesfördelning för gifta eller samboende kvinnor. Procent.

Yrkesgrupp Daghem Familjedaghem Sjuk- o. barnavård 26,9 17,3 Lärare 6,0 1,9 Arbetare 4,3 6,2 Tjänsteman 7,5 5,4 Akademiker o. d. 4,1 1,2 Kontorsanställd 31,2 35,7 Handel o. service 7,9 11,9 Hushållsarbete 2,8 4,2 Studerande 9,1 16,2 Hcmmafru 0,2 — Summa 100,0 100,0 Antal 1 008 277 Uppgift saknas 91 17

Tabell 42 Yrkesfördelning för gifta eller samboende män. Procent.

Yrkesgrupp Daghem Familjedaghem Sjuk- o. barnavård 3,0 1,2 Lärare 4,5 1,7 Arbetare 28,9 34,4 Tjänsteman 31,1 27,8 Akademiker o. d. 12,6 8,3 Kontorsanställd 1,6 2,5 Handel o. service 8,3 10, Lantbrukare 0,6 — Studerande 9,4 13,7 Summa 100,0 100,0 Antal 1 008 277 Uppgift saknas 143 36

grupp, till vilken mer än var tredje kvinna hörde. Därnäst kom de sjuk- och barnavårdsanställda och de affärs- och serviceanställda. Bland männen förekom arbetare i större omfattning än bland kvinnorna. Tjänstemännen och akademiker- na tillsarnmans var emellertid betydligt fler än arbetarna. Både bland kvinnor och män var andelen studerande relativt stor, genomsnittligt över 10 %.

Intagning

Till 27 daghem skedde intagningen centralti kommunen. Vid 18 skedde den lokalt vid

daghemmet och vid två daghem hade man en del av kommunen som intagningsområde. Vid två sjukhusdaghem skedde intagningeni samråd mellan daghemmet och sjukhusets personalavdelning.

Av de 47 daghemmen har 13 inte svarat på frågan om intagningsprinciper. Detta gäller främst sådana där intagningen skedde centralt. Bland de svarande nämnde endast 19 uttryckligt köordningen, men man torde ändå kunna utgå från att köordningsprinci- pen ligger till grund för intagningen i de allra flesta fall. Ytterligare tre daghem konstaterade att platsbrist inte förekom och att alla barn var välkomna. Två daghem var arbetsgivardaghem (sjukhus) och platserna var förbehållna personalen där. Av prioriteringsskälen var det faktum att för- äldern var ensamstående vårdnadshavare det absolut vanligaste. 30 daghem angav det skälet, vilket också återspeglades i antalet ensamstående som verkligen hade plats på daghem. 19 daghem nämnde sociala skäl — under den samlingsrubriken ingår nervösa besvär hos föräldrarna, alkoholism, trångboddhet etc. Endast ett daghem angav medicinska skäl hos barnet som prioriteringsgrund. Låg inkomst gav företräde på sju daghem, medan fem angav att de prioriterade vissa yrkesgrupper (fem sjukvårdspersonal och tre lärare) och fyra att studerande hade företräde. Slutligen nämnde ett daghem att barn som flyttats över från annat daghem fick gå före i kön.

Av 32 svarande kommuner med familjedaghem har åtta inte besvarat frågan om intagningsprinciperna. I fem av de fallen fanns ingen kö vilket sannolikt medfört att det inte behövde göras någon prioritering. Detta förhållande angavs uttryckligen av elva kommuner, medan två nämnde köordningen som intagningsprincip. Av andra priorite- ringsgrunder nämndes det förhållandet att föräldern var ensamstående vårdnadshavare tolv gånger, sociala skäl i tre fall och medicinska i ett fall. Låg inkomst var prioriteringsfaktor i fyra kommuner. En kommun angav förtur för sjukvårdspersonal och en annan förtur för studerande.

Platser, inskrivna barn och överinskrivnings-- procent

Vid de 44 daghem som svarat och som inte var sjukhusdaghem finns 1479 platser och 1 603 barn, vilket betyder en genomsnittlig överinskrivningsprocent på ca 8. Av de 44 daghemmen hade tre en högre överinskriv- ning än 20 %, två precis 20 %, tolv 10—20 % och sexton 0,1—10 %. Sju daghem hade lika många barn som platser och fyra hade färre barn än platser.

Det genomsnittliga antalet barn på de 44 daghemmen var 36,4 medan det genomsnitt- liga platsantalet var 33,6.

I undersökningen frågades också efter hur stor kön var till daghemmet. Ett daghem angav att det inte fanns någon kö alls. 16 har inte svarat på frågan. Fördelningen av de övriga 30 daghemmen efter antalet barn som stod i kö återfinns i följande tablå.

Antal barn i kö Antal daghem

0— 19 4 10— 49 11 50— 99 9 100—199 3 200—299 2 300—499 — 500— 1 Summa 30

Av flera skäl bör uppgifterna tolkas med försiktighet. En stor del av intagningen skedde centralt. Ett barn kan stå i kö till flera daghem. [ många fall kan föräldrarna ha avstått från att anmäla sina barn i vetskap om att de ändå inte har någon möjlighet att få in barnet på daghem.

Barnens ålder

Det normala var att det fanns en ”småbarnsavdelning”, en för ”mellanbarn” och en för barn som närmar sig skolåldern. Åldersgränsema för de olika avdelningarna växlade från daghem till daghem. Den undre gränsen när det gäller spädbarnsavdelningar angavs varierande vara sex månader och ett

år. På 24 av de 47 daghemmen saknades avdelning för de minsta barnen och då var den undre åldersgränsen i regel 2 år.

Av följande tablå framgår barnens fördel- ning på daghem och i familjedaghem efter födelseår. De minsta barnen förekom i betydligt större omfattningi familjedaghem än på daghem, vilket bl.a. får ses mot bakgrunden av att — som ovan nämnts _ spädbarnsavdelningar saknades på ungefär hälften av daghemmen. Även barn som uppnått skolåldern tas emot i familjedag- hem, medan dessa vad institutionstillsyn beträffar finns på fritidshem, vilka ligger utanför denna undersökning.

Födelseår Motsvarande Daghem Familje-

ålder ca daghem 1969 under 15 mån. 3,7 9,2 1968 11/4—2 1/4 är 7,6 15,1 1967 21/4—3 1/4 ” 16,2 14,0 1966 31/4—41/4 " 18,0 12,9 1965 41/4-5 1/4 " 19,2 11,4 1964 5 1/4—6 1/4 " 20,1 12,1 1963 6 1/4—7 1/4 " 14,9 7,7 1962—1957 över 7 1/4 0,3 17,6 100,0 100.0

Tablån anger den procentuella fördel- ningen efter födelseår för resp. tillsynsform. Eftersom antalet platser på daghem och kom- munala familjedaghem vid undersöknings- tillfället var ungefär lika stort kan tabellen även läsas ”horisontellt”. Den ger då en grovtecknad bild av hur de barn i en viss åldersgrupp som fick del av samhällets barn- tillsyn fördelade sig på daghem resp. fa- miljedaghem.

Frånvaro

I fråga om barn på daghem ställdes även en fråga om barnens frånvaro. För att inte tillfälliga högre sjukdomsfrekvenser över hela landet skulle förrycka resultatet fick daghemmen ange frånvarofrekvens under en vecka i september 1969 (22—26 september) och en vecka i mars 1970 (9—13 mars). Då vissa daghem inte var i bruk i september

1969 men i mars 1970 blir urvalet något olika vid de två tidpunktema men knappast så att det kan ha någon inverkan på resultaten. Tre möjliga svarsalternativ till frånvaron angavs i frågeformuläret, nämligen barnets sjukdom, förälders sjukdom och annan orsak. Beträffande den sista hade som exempel på orsaker till frånvaro nämnts växling i föräldrars skiftarbete och semester. Resultatet framgår av följande tablå.

Frånvarofrekvens i % september 1969 mars 1970

Orsak till frånvaro

Barnets sjukdom 12,5 12,1 Förälders sjukdom 2,3 3,7 Annan orsak 12,8 12,6 Total frånvaroprocent 27,6 28,4

För marsperioden ombads daghemmen även ange hur de barn som var frånvarande på grund av egen sjukdom togs om hand. De 300 barn — i stort sett alla de sjuka barnen — för vilka man angav hur de togs om hand fördelade sig enligt följande.

Tillsynsform Antal % Kommunal hemvårdarinna 77 25,7 Vårdats av förälder i hemmet 111 37,0 Vårdats av annan person i hemmet 7 3 24,3 Varit på sjukhus 6 2,0 Omhändertagits på annat sätt 33 11,0 300 100,0

Jämförelse med familjeberedningens undersökning från år 1966

Familjeberedningen gjorde i juni 1966 en undersökning om inkomster hos föräldrar med barn på daghem. Den undersökningen torde i allt väsentligt kunna jämföras med den del av kommitténs undersökning som avser barn på daghem även om antalet i undersökningarna är något olika. Familjebe- redningens undersökning är redovisad i be- redningens betänkande Barnstugor, barna- vårdsmannaskap, barnolycksfall (SOU 1967: 8).

I familjeberedningens undersökning har inte de föräldrar skilts ut vilka huvudsakligen har inkomster av icke-skattepliktigt slag. Som nämnts har däremot i familjepolitiska kommitténs undersökning inkomstjämförel- serna begränsats till förvärvsarbetande. För att möjliggöra en jämförelse med 1966 års undersökning har 1970 års siffror omräknats så att de blir jämförbara med den tidigare undersökningen. Det är dessa omräknade siffror som används i detta avsnitt.

1 1966 års material utgjorde de ensamstående föräldrarnas barn ca 49 % av samtliga jämfört med ca 42 % i familjepolitis- ka kommitténs daghemsmaterial. Andelen ensamstående har således minskat något mellan 1966 och 1970.

År 1966 var genomsnittsinkomsten för ensamstående 1267 kr./mån. medan den 1970 hade stigit till 1689 kr./mån. Ökningen uppgår till ca 33 %. För gifta samboende var den genomsnittliga samman- lagda hushållsinkomsten 2 737 kr./mån. år 1966 och 3 951 kr./mån. år 1970. Det inne- bär en ökning med ca 44 %. Den genomsnitt- liga ökningen av hushållsinkomsterna för barnfamiljer där båda makarna förvärvsarbe- tar uppgick under samma period till 27 a 28 %.

Antalet platser på daghem ökade med drygt 20 000 under perioden mellan de båda undersökningarna. Resultaten tyder på att de nytillkomna platserna i mindre utsträck- ning än tidigare gått till ensamstående föräld- rar och att de tvåförälderfamiljer som fått del av de nya platserna genomsnittligt har högre inkomster än de tvåförälderfamiljer som tidigare hade barn på daghem.

V Hushållsbudgetundersökningen

I detta avsnitt belyses barnfamiljernas eko- nomiska situation med hjälp av data från 1969 års hushållsbudgetundersökning (SM P 1971 :9 jämte visst opublicerat material). Familjepolitiska kommittén har dels utnytt- jat undersökningens allmänna del, dels av statistiska centralbyrån beställt speciella be- arbetningar av datamaterialet för att kunna

belysa olika frågeställningar. Här ges ett referat av undersökningens resultat i vad avser barnfamiljer. En beräkning av barn- kostnader byggd på 1969 års hushållsbudget- undersökning redovisas på s. 135.

Bakgrund och syfte

Hushållsbudgetundersökningen 1969 har ut- förts av utredningsinstitutet inom statistiska centralbyrån.

Undersökningens syfte var främst att ge information om fördelningen av hushållens konsumtion på olika varor och tjänster samt om olikheterna i detta hänseende mellan olika grupper av hushåll. Undersökningen belyser förhållandena kalenderåret 1969. En liknande undersökning genomfördes senast år 1958.

Urval och genomförande

Populationen består av rikets privathushåll. Hushållet definierades som den grupp perso- ner som har gemensam bostad och äter minst ett huvudmål per dag tillsammans — kosthus- hållet. Personer tillhörande kollektivhushåll såsom ålderdomshem, fångvårdsanstalter etc. samt värnpliktiga som fullgör första tjänst- göring ingår ej i undersökningen.

De i undersökningen ingående hushållen har erhållits genom urval av personer. Per— sonurvalet drogs slumpvis från registret över totalbefolkningen (RTB). Bruttourvalet om- fattade 4343 personer. Av bruttourvalets personer kunde 257 ej hänföras till något privathushåll. Dessa hade emigrerat, avlidit eller dylikt. Nettourvalet kom således att omfatta 4086 personer tillhörande privat- hushåll. Ett hushåll ingick i undersökningen när någon av dess medlemmar valts. För närmare uppgifter om metodiken och om felkällorna i undersökningen hänvisas till nämnda publikation SM P 19719 samt till redogörelsen för motsvarande undersökning 1958 (Hushållens konsumtion år 1958, Sve- riges Officiella Statistik, Stockholm 1961).

Familjepolitiska kommittén har sökt använ- da resultaten av hushållsbudgetundersök— ningen för att jämföra konsumtionsstandar- den för barnfamiljer med konsumtions- standarden för familjer och ensamstående utan barn. Kommittén har också sökt göra jämförelser i fråga om konsumtionens stor- lek och sammansättning mellan olika grup- per av barnfamiljer inbördes, varvid framför allt skillnader i fråga om inkomst och antal barn varit av intresse. Ett av syftena med dessa jämförelser har varit att söka finna vissa hållpunkter för en uppskattning av barnkostnadernas storlek. Därvid har kom- mittén bl. a. intresserat sig för konsumtionen för familjer med barn i olika åldrar för att söka belysa eventuella skillnader i fråga om barnkostnader för äldre och yngre barn.

En mer direkt beräkning av konsumtions- utgifterna för barnen har inte gått att göra på grund av att flertalet utgiftsposter ej kun- nat fördelas på hushållsmedlemmarna. En- dast kläder och skor samt barntillsyn har kunnat särredovisas för barnen. Överhuvud- taget stöter man på stora svårigheter när man söker uppskatta barnkostnaderna. Efter hand som barn tillkommer i en familj för- ändras till följd därav familjens ekonomiska ställning. Förändringen märks först och främst på utgiftssidan, åtskilliga utgifter till- kommer som en direkt följd av barnet. Även utgifter som inte direkt hänger samman med barnet kan förändras; de kan bli både större eller mindre än förut.

Även familjens inkomst påverkas av ett stigande barnantal. Barnbidrag och even- tuellt andra liknande bidrag, såsom bostads- tillägg, tillkommer sålunda. Vidare märks att familjens inkomst till följd av ändringar av förvärvsarbetet kan bli större eller mindre. Den ena maken — hittills i praktiken nästan alltid modern — kan till följd av ett stigande barnantal tvingas upphöra med eller reducera sitt förvärvsarbete. Också motsatsen kan in— träffa; den förvärvsarbetande i familjen kan kanske vara tvungen att öka sin inkomst till följd av ett ökat barnantal i familjen (extra-

arbeten etc.). Även skatten påverkas när första barnet kommer under förutsättning att båda förvärvsarbetar.

Det bör uppmärksammas att parallellt med det ökade barnantalet också andra för- ändringar sker i familjerna. Med föräldrarnas stigande ålder följer regelmässigt ett annor- lunda inkomst- och konsumtionsmönster, även om barnantalet inte stiger. När man jämför familjer med olika barnantal, så innebär det med andra ord att man inte gör en jämförelse ”under i övrigt lika omständig- heter”.

De ovan i korthet antydda svårigheterna medför att det inte är möjligt att genom att jämföra familjer med olika barnantal kunna nå en god uppfattning om ”barnkostnader- na”. En viss idé om hur utgiftsfördelningen i en familj påverkas av ett stigande barnantal får man genom att jämföra utgiftsfördel- ningen för familjer med olika sammansätt- ning.

Vissa av frågeställningarna har krävt rela- tivt långtgående uppdelningar av materialet som totalt endast omfattar knappt 1700 barnfamiljer.

Även mot den bakgrunden är det naturligt att vara försiktig med att dra alltför långt- gående slutsatser ut materialet. Det är också förklaringen till att redovisningen ihuvudsak begränsats till varuområden eller stora varu- grupper. Slutligen har det också lett till att vissa av kommittén planerade analyser fått lämnas utanför redovisningen eftersom mate- rialet inte givit underlag för slutsatser.

Konsum tionens storlek och fördelning på hushåll med och utan barn

I hushållsbudgetundersökningen har hushål— lens konsumtion av ca 550 olika varor registrerats. Dessa har förts samman till varugrupper, som sedan i sin tur summerats till varuområden. I detta avsnitt ges en redovisning för konsumtionens fördelning på dessa varuområden för olika typer av famil- jer, fördelade efter barnantal och inkomst. Två inkomstbegrepp används, dels det i skattesammanhang använda ”sammanräknad

nettoinkomst”, dels ett på särskilt sätt defi- nierat ”disponibel inkomst”.

l tabell 43 redovisas först den totala kosumtionen uppdelad på varuområden för olika hushållstyper utan någon fördelning på inkomstgrupper.

Tabell 43 ger möjlighet till vissa jämförel- ser mellan barnfamiljer och barnlösa samt mellan å ena sidan gifta och samboende (inkl. ogifta par) med barn och å andra sidan faktiskt ensamstående med barn (endast en vuxen i hushållet).

När det gäller den totala konsumtionens storlek visar tabellen att gifta och samboen- de med åtminstone ett barn under skolåldern konsumerade för ca 4 000 kr. mer per år än gifta och samboende (under 67 års ålder) utan barn. För gifta och samboende med enbart barn i skolåldern var motsvarande uppgift ca 6500 kr./år. Antalet hushålls- medlemmar var i genomsnitt ca 1,6 personer högre i barnfamiljerna än i de barnlösa hushållen med gifta och samboende hushålls- föreståndare. Utslaget på dessa 1,6 tillkom- mande hushållsmedlemmar (i regel lika med barnen) var den överskjutande konsumtio- nen per tillkommande person ca 2 500 kr./år eller ca 200 kr./mån. för familjer med yngre barn och ca 4000 kr./år eller ca 330 kr./mån. för familjer med äldre barn. Om barnens konsumtion begränsas till denna relativt låga nivå kan alltså de vuxna perso- nerna i barnhushållen hålla en lika hög konsumtionsstandard (i pengar mått) som barnlösa vuxna par. I verkligheten får säkert flertalet föräldrar pruta på sin egen standard för att skapa utrymme för de direkta och indirekta kostnader som barnen medför.

Om man slår ut den totala konsumtionen lika på samtliga hushållsmedlemmar, uppgick konsumtionen per person bland barnhushål- len (gifta och samboende) till ca 690 kr./ mån. mot ca 960 kr./mån. för gifta och sam- boende utan barn och ca 1 190 kr./mån. för ensamstående utan barn. Barnfamiljerna hade alltså i regel en betydligt lägre kon- sumtionsnivå per hushållsmedlem räknat än de barnlösa.

Av tabellen framgår att matkostnaderna

Tabell 43 Konsumtionen fördelad efter hushållstyper och uppdelad på varuområden kr. per år och hushåll samt procent.

Ensamstående utan barn

Gifta och sam- boende utan barn Gifta och sam- boende med barn

Ensamst. med barn

Man under 67 år

Kvinna under 67 år Hush. förest. under 67 år

Barn 0—6 år

och ev. 7— 15 år

Barn 7—15 år men ej 0—6 år Barn un— der 16 år

Antal hushåll som fört kassabok Vikter för sammanläggning av redo- visningsgrupper Genomsnittligt antal hushållsmed- lemmar Därav under 7 år 7 — 15 är över 15 år

Konsumtionen per hushåll [ kr. /år Totala konsum tionen

Mat

Dryck

Spritdrycker och tobak

Kläder

Skor

Bostad och fritidshus

Bränsle och lyse

Inventarier och husgeråd Transporter, kommunikationer och resor Personlig hygien

Hälsovård

Utbildning och nöjen

Övriga varor

Övriga tjänster

116 299 675

1.00 0.0 0.0 1.00

14 176 2 980 89

1 157 683 141 2 173 237 961 2 436 132 205 1 611 156 1 210

119 305 123

1.00 0.0 0.0 1.00

14 440 2 577 84 468

1 207 209 2 704 260 1 031 2 115 347 622 I 279 339 1 190

796 810 805

2.42 0.0 0.0 2.42

27 988 6 309 232

1 425 2 255 346 3 808 681 2 148 5 380 482 562 2 415 328 1 611

953 531883

4.04 1.36 0.55 2.13

31 997 7 248 277

1 403 2 378 469 5 146 664 2 775 5 386 652 674 3 107 274 1 537

666 370 669 9

2 925 4 479 858 2 426 5 962 587 713 3 260 346 2 039

67 60 631

2.50 0.62 0.89 1.00

22 230 5 158 215 912

2 437 3 918 417 1 734 2 506 497 412 2 672 285 603

Forts. tab. 43

Ensamstående utan barn Gifta och sam— Gifta och sam- Ensamst. boende utan barn boende med barn med barn

Man under Kvinna under Hush. förest. Barn 0—6 år Barn 7— 15 år Barn un- 67 år 67 år under 67 år och ev. men ej der 16 år 7—15 år 0—6 år

Konsumtionen per hushåll procentuellt fördelad

Totala konsumtionen 100 100 100 100 100 100 Mat

Dryck

Spritdrycker och tobak

Kläder

Skor

Bostad och fritidshus

Bränsle och lyse

Inventarier och husgeråd

Transporter, kommunikationer och resor Personlig hygien Hälsovård

Utbildning och nöjen

Övriga varor

Övriga tjänster

m N

111 N N'! N ("3 N oo '— _| N

v—l —4

CD v—lvaMNNSNNQ—XD v—Q'le—CXDNONSNNo—(W _unoo—q-maosmmox—so

Ooom—v'erth—tN—n—cox —l

—0

HMOONQNKNWNQ'ONNw I—I

var en tung post för alla slag av hushåll. Relativt sett lade barnfamiljerna med barn över 7 år och familjerna med en ensam förälder ned mest pengar på mat. Detsamma gällde varuområdena drycker, kläder och skor.

Beträffande bostadsposten kan observeras att makar utan barn och barnfamiljer utan småbarn hade relativt sett lägre bostadskost- nader än övriga hushållstyper. Detta torde sammanhänga med skillnaderna i hyresnivån mellan äldre och yngre bostäder, som gynnar äldre etablerade hushåll. Det är överhuvud— taget viktigt att hålla i minnet att skillnader- na i ålder för de olika hushållstyperna kan förklara vissa skillnader i konsumtionsstruk- tur dem emellan.

Ettbarnsfamiljernas konsumtion efter barnets ålder

Tabellerna 44—47 är avsedda att belysa i vil- ken mån konsumtionen varierar med barnets ålder. Därför redovisas endast de grupper av

varor och tjänster där en uppdelning efter barnets ålder ger ett relativt tydligt utslag, nämligen mat och dryck, kläder och skor, bostäder och barntillsyn. Av hänsyn till urvalets storlek har uppdelning efter barnets ålder endast kunnat göras beträffande ett- barnsfamiljer utom beträffande kläder och skor där utgifterna för barnen kunnat sär- skiljas och där därför redovisningen omfattar alla barn i undersökningen.

I tabell 44 och 45 visas konsumtionen av varugruppen mat och dryck.

Av tabell 45 framgår klart att konsum- tionsandelen av mat och dryck steg när barnen blev äldre och att den sjönk med stigande inkomst. Matkostnaderna spelade som synes en stor roll i hushållens konsum- tion.

Det är av naturliga skäl inte möjligt att direkt isolera barnets andel av kostnaderna för mat och dryck. Följande enkla kalkyl är mycket schematisk men kan kanske ändå ge någon vägledning vid läsningen av tabellerna.

Om man utgår från att en ettbarnsfamilj

Tabell 44 Konsumtion av varugruppen mat och dryck bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Kr./mån.

Disponibel inkom st, Barnets ålder kr./år —2 år 3—6 år 7—15 år 16—20 år —— 19 000 460 460 500 540 20 000 — 29 000 470 500 590 610 30 000 — 39 000 510 610 660 660 40 000 — 510 560 670 820 Samtliga 480 530 590 650

Tabell 45 Konsumtion av varugruppen mat och dryck bland ettbarnsfamiljer efter disponi- bel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen.

Disponibel inkom st, Barnets ålder

kr./år —2 år 3—6 år 7—15 år 16—20 år — 19 000 22,7 26,7 27,7 24,9 20 000 — 29 000 20,3 22,1 25,0 22,9 30 000 — 39 000 16,7 22,2 23,5 22,5 40 000 — 15,3 12,7 17,7 22,4 Samtliga 19,5 20,6 24,3 22,8 114 SOU 1972:34

normalt består av två vuxna och ett barn och antar att barnets kostnader för mat och dryck är lika stora som en vuxens kostnader när barnet är i åldern 7—15 år, kan den ge- nomsnittliga konsumtionsutgiften för famil- jer med barn i åldern 7—15 år, 590 kr./mån., fördelas med 197 kr. på barnet och 393 kr. på föräldrarna. Om man vidare antar att för- äldrarnas utgifter för egen konsumtion av mat och dryck kostar lika mycket när barnet är i förskoleåldern som när det kommit upp i skolåldern, kan genomsnittsutgiften för fa- miljer med barn i förskoleåldern, 480 resp. 530 kr./mån. beroende på om barnet är un- der eller över 3 års ålder, fördelas med 393 kr. på föräldrarna och 87 resp. 137 kr. på barnet.

Med dessa antaganden når man alltså resultatet att mat- och dryckkostnaderna var mer än dubbelt så stora för barn i skolåldern som för barn under 3 år. Skillnaden mellan de yngsta och de äldre barnen skulle sanno- likt bli ännu större om man behandlade de äldre skolbarnen (exempelvis 12 — 15 år)

som en särskild grupp. Antagandena är — som redan framhållits — schematiska, vilket gör att resultatet kan slå fel åt båda hållen. Å ena sidan kan antagandet att barn i skol- åldern drar lika stora mat- och dryckkost- nader som de vuxna innebära en underskatt- ning av de vuxnas konsumtion, bl.a. med tanke på de fria skolmåltiderna, vilket i så fall betyder att skillnaderna mellan yngre och äldre barn är större än vad kalkylen visar. Å andra sidan kan det av flera skäl, bl.a. de unga familjernas högre bostadskost- nader, finnas skäl att anta att även föräldrar- nas egna mat- och dryckkostnader är något högre när barnen blir äldre. Det förhållandet att tabellen endast avser ettbarnsfamiljer bör också hållas i minnet vid tolkningen. Med alla reservationer för osäkerheten i tolk- ningen ger ändå tabellen — läst på detta sätt _ ett intryck av att de genomsnittliga utgifterna för mat och dryck för ett barn rörde sig omkring — mycket ungefärligt — 100 kr./mån. för förskolebarn och uppemot 200 kr./mån. för barn i skolåldern, med

Tabell 46 Konsumtion av varugruppen kläder och skor bland ettbarnsfamiljer efter disponi— bel inkomst och barnets ålder. Kr./mån.

Disponibel inkomst, Barnets ålder kr./år —2år 3—6år 7—15 år 16—20 år — 19 000 200 170 190 220 20 000 — 29 000 230 150 210 280 30 000 — 39 000 230 230 270 290 40 000 — 230 280 440 280 Summa 220 190 230 280

Tabell 47 Konsumtion av varugruppen kläder och skor bland ettbarnsfamiljer efter disponi- bel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen.

Disponibel inkomst, Barnets ålder kr./år —2 år 3—6 år 7—15 år 16—20 år — 19 000 9,7 9,7 10,3 10,4 20 000 — 29 000 10,0 6,8 8,9 10,6 30 000 — 39 000 7,6 8,3 9,5 10,0 40 000 — 7,0 6,4 11,7 7,8 Summa 9 1 7 3 9 7 9,8

Tabell 48 Konsumtion av kläder och skor per förälder och per barn i ettbarnsfamiljer förde- lade efter inkomst och barnens ålder.

Barnens Disponibel Genomsnittlig Genomsnittlig ålder, är inkom st, konsumtion per konsumtion per kr./år förälder kr./mån. barn kr./mån och och hushåll hushåll — 2 år — 29 000 160 40 30 000 — 165 35 3 — 6 år — 29 000 100 35 30 000 — 160 70 7 — 15 år —29 000 110 65 30 000 — 200 75 16—20år —-29 000 120 85 30 000 — 160 100

sannolikhet en relativt kontinuerlig stegring allteftersom barnen blir äldre.

Det bör påpekas att alla uppgifter avser år 1969. Livsmedelspriserna, exempelvis har stigit med ca 25 % från 1969 (årsgenomsnitt) tilljanuari 1972.

I tabellerna 46 och 47 visas konsumtionen av kläder och skor efter inkomst och barnets ålder. Även om sambanden här var betydligt svagare synes det finnas en tendens att även konsumtionen av kläder och skor steg med barnens ålder.

I allmänhet gjordes inte någon skillnad mellan vem i hushållet som konsumerade de inköpta varorna. När det gäller varuområdet kläder och skor har emellertid kommittén låtit framställa tabeller där en uppdelning på barn och vuxna gjorts.

I tabell 48 redovisas således den genom- snittliga konsumtionen av kläder och skor för barn och för vuxna efter inkomst och barnens ålder.

Av tabellen framgår klart att barnens

konsumtion av kläder och skor steg med barnens ålder. Utgifterna för barnens kläder och skor tycks ha legat på grovt sett 50 kr./mån. för förskolebarn och uppemot 100 kr./mån. för ungdomar i de äldre tonåren, genomsnittligt sett. Tabellen visar också att de vuxnas konsumtion steg med inkomsten, medan barnens ålder inte hade någon utslags- givande effekt på de vuxnas konsumtion. Även barnens konsumtion steg med hushål- lets inkomst men i mindre omfattning än för föräldrarna.

I tabell 49 visas konsumtionen av bostäder efter barnens ålder. I motsats till mat och dryck och kläder och skor sjönk konsum- tionen av bostäder med barnens ålder. Detta kan som nämnts förklaras av den existerande hyresskillnaden mellan yngre och äldre bo- städer. Familjer med äldre barn torde ihögre grad bo i äldre bostäder med lägre boende- kostnader.

1 tabellerna 50 och 51 visas konsumtionen av barntillsyn och hushållstjänster i form av 1

Tabell 49 Konsumtion av bostäder bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och bar— nets ålder. Procent av den totala konsumtionen.

Disponibel inkomst, Barnets ålder

kr./år _ —2 år 3—6 år 7—15 år 16—20 år — 19 000 14,0 17,8 12,3 20,9 20 000 — 29 000 13,4 17,0 12,1 10,3 30 000 — 39 000 13,9 14,1 12,7 13,0 40 000 — 14,6 20,5 11,0 8,2 Summa 13,8 17,0 12,2 11,8 116 SOU 1972:34

Tabell 50 Konsumtion av barntillsyn bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen.

Disponibel inkom st, Barnets ålder

kr./år

—2 år 3—6 år 7—15 år 16—20 år — 19 000 0,3 0,7 0,3 — 20 000 — 29 000 0,7 1,0 0,0 —- 30 000 — 39 000 0,9 3,5 0,6 — 40 000 — 1,3 4,0 — — Summa 0,7 2,2 0,3 —

hushållet anställd personal.

Av tabellerna framgår att konsumtionen av barntillsyn och sådana hushållstjänster som har barntillsynskaraktär av naturliga skäl var mycket liten för familjer med barn över 7 år och för familjer med inkomst under 30 000 kr./år, eftersom familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetar i betydande utsträckning re- gelmässigt har högre inkomster än så. För familjer med inkomster över 40 000 kr./år med förskolebarn och för familjer i inkomst- lägen 30 000 — 39 000 kr./år och med barn i åldern 3 — 6 är låg barntillsynskostnaden (summa av barntillsyn och hushållstjänster) i storleksordningen 3,5 , 4,0 % av den totala konsumtionen, vilket motsvarar ca 100 — 150 kr./mån. Det bör observeras att detta är genomsnittssiffror för en grupp barnfamiljer vari även ingår familjer, som helt saknar utgifter för barntillsyn. Genomsnittsutgiften för de familjer som verkligen har barntill- synsutgifter torde därför ligga högre än vad dessa siffror anger.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte går att belysa konsumtionsföränd- ringarna över barnens ålder i detalj, men att

några huvuddrag synes vara klara. Hushållens kostnader för varugrupperna mat och dryck och kläder och skor steg med barnens ålder. Bostadskostnaderna var däremot större för familjer med yngre barn, vilket torde hänga samman med skillnaderna i bostadskostnader mellan yngre och äldre bostäder. Vilka in- skränkningar i konsumtionen som måste göras när barnen blir äldre och deras kon- sumtion blir dyrare är inte möjligt att utläsa ur materialet.

De direkt mätbara tillsynskostnaderna för förskolebarn i de inkomstlägen där familjer med två förvärvsarbetande föräldrar normalt återfinns låg i storleksordningen 3,5 — 4 % av totalkonsumtionen, vilket grovt sett unge- färligen tycks motsvara de lägre genomsnitt- liga kostnaderna för mat och dryck för förskolebarn jämfört med barn i skolåldern.

Konsumtionen efter barnantal

På likartat sätt som efter barnens ålder har också konsumtionen framräknats efter famil- jens barnantal.

Tabellerna 52 och 53 visar konsumtionen

Tabell 5] Konsumtion av hushållstjänster bland ettbarnsfamiljer efter disponibel inkomst och barnets ålder. Procent av den totala konsumtionen.

Disponibel inkomst, Barnets ålder kr./år —2 år 3—6 år 7—15 år 16—20 år — 19 000 0,0 — 0,1 — 20 000 — 29 000 0,3 0,0 0,1 0,1 30 000 — 39 000 0,6 0,1 0,4 0,0 40 000 — 2,5 0,0 0,3 0,3 Summa 0,6 0,0 0,2 0,1 SOU 1972:34 117

Tabell 52 Genomsnittlig konsumtion av mat och dryck i olika familjetyper efter disponibel inkomst och barnantal. Kr./mån.

Disponibel inkomst, Ensamstående Makar med kr. år / utan med 0 barn 1 barn 2 barn 3 + barn barn barn — 19 000 430 490 600 730 20 000 -— 29 000 460 540 630 750 30 000 — 39 000 510 610 700 830 40 000 — 520 630 740 940 Samtliga 240 440 460 550 650 790

av mat och dryck efter inkomst och barn- antal i olika familjetyper.

Tabellerna visar — som väntat — att utgifterna för mat och dryck var högre ju fler barn familjen hade. I kronor per månad räknat tycks familjens matkonto ha ökat med ca 100 kr. för varje barn — något meri högre inkomstlägen och något mindre i lägre inkomstlägen. Sannolikt var den genomsnitt- liga kostnaden för ett barns mat och dryck högre än så, då man kan anta att föräldrarna ofta minskade sina matutgifter en del för att klara kostnaderna för barnen.

Även räknat i procent av den totala konsumtionen ökade mat- och dryckposten ju fler barn familjen hade. Det kan tolkas så att kostnaderna för barnens mat och dryck — utöver de nedskärningar som föräldrarna fick göra i sitt eget matkonto — även medförde inskränkningar på andra poster i hushållsbudgeten. Att sambandet inte fanns beträffande den lägsta inkomstgruppen beror på att den totala konsumtionen här starkt

ökade med barnantalet. Någon skillnad mel— lan makar utan barn och ettbarnsfamiljer fanns inte. Att märka är att ensamstående med barn hade en konsumtionsandel för mat och dryck som endast överträffades av ma- kar med tre eller flera barn.

Som redan framgått av redovisningen av ettbarnsfamiljerna efter barnets ålder sjönk matkonsumtionens andel otvetydigt med sti- gande inkomst. Detta bekräftas i tabell 54.

Av tabellen framgår att de vuxnas kon- sumtion av kläder och skor steg med inkoms- ten, men att inga nämnvärda skillnader kan utläsas för dem med avseende på barnantal.

Hushållens konsumtion av kläder och skor för barnens räkning varierade också med inkomsten på samma sätt som de vuxnas konsumtion, men i mindre omfattning. Kon- sumtionen per hushåll steg med antalet barn. Konsumtionen utslagen per barn tenderade att sjunka med stigande barnantal utom i den lägsta inkomstgruppen.

Som en komplettering till uppdelningen

Tabell 53 Genomsnittlig konsumtion av mat och dryck i olika familjetyper efter disponibel inkomst och barnantal. Procent av den totala konsumtionen.

Disponibel inkom st, Ensamstående Hushållstyp kr./år Makar med utan med 0 barn 1 barn 2 barn 3 + barn barn barn — 19 000 30,3 26,3 28,5 38,0 20 000 — 29 000 21,6 23,0 26,7 29,6 30 000 — 39 000 20,1 21,7 23,0 26,0 40 000 — 16,6 16,1 20,1 21,4 Summa 20,0 25,5 22,7 22,2 24,9 26,9 118 SOU 1972:34

Tabell 54 Genomsnittlig konsumtion av kläder och skor per förälder resp. per barn ihushåll fördelade efter disponibel inkomst och barnantal.

Antal disponibel inkomst, Genomsnittlig Genomsnittlig barn kr./år konsumtion per konsumtion per förälder kr./mån. barn kr./mån. 0 — 19 000 110 — 20 000 - 29 000 180 — 30 000 — 39 000 150 — 40 000 — 210 — 1 — 19 000 110 50 20 000 — 29 000 130 50 30 000 — 39 000 165 65 40 000 — 200 90 2 — 19 000 105 35 20 000 — 29 000 110 40 30 000 — 39 000 170 55 40 000 — 225 50 3 —19 000 95 50 20 000 — 29 000 95 35 30 000 — 39 000 155 45 40 000 — 215 65

efter barnens ålder har också uppgifter tagits fram om hur förekomsten av syskon påver- kar barnens konsumtion av kläder och skor i olika åldrar. Uppgifterna redovisas i tabell 55.

Av tabellen framgår att konsumtionen av kläder och skor var lägre för barn med syskon än för barn utan syskon när det gällde barn under 7 år, medan någon skillnad inte fanns för de äldre barnen. Det förefaller alltså som om de besparingar som kan göras genom att barn ”ärver” kläder och skor av äldre syskon är relativt små.

Livsmedelsutgifternas andel av konsum- tionen används ibland som mätare på hushål- lens ekonomiska situation. En metod att söka bedöma barnkostnaderna kan vara att konstanthålla livsmedelsprocenten och stu- dera den totala konsumtionsnivån vid olika barnantal.

För familjerna utan barn uppgick livs- medelsprocenten till ca 22 vid en totalkon- sumtion uppgående till 25 856 kr. år 1969. Ungefär samma livsmedelsprocent uppnådde ettbarnsfamiljerna vid en totalkonsumtion av 33 850 kr. och familjerna med tre och flera barn vid en totalkonsumtion av 52 219 kr. För tvåbarnsfamiljerna finner man genom

interpolation, att motsvarande totalkonsum- tion kommer att ligga vid i runt tal 41 000 kr. Om man antar att samma livsmedels- procent betyder likvärdig standard skulle alltså ”kostnaden” för det första barnet bli 8000 kr., för det andra 7 000 kr. och för det tredje 11 000 kr.

Genom att driva analysen längre och ut- nyttja alla data som ingår i materialet för en utjämningsberäkning skulle man förmodligen kunna komma längre och nå fram till en kalkyl, som på ett någorlunda peciserat sätt redovisar vilken barnkostnad, som svarar mot principen konstant livsmedelsprocent. Den sistnämnda reservationen är emellertid betydelsefull. Kalkylen står och faller med

Tabell 55 Barnens genomsnittliga konsum- tion av kläder och skor fördelad efter bar- nens ålder och förekomst av syskon. Kr./ män. och barn.

Barnens ålder Barn utan Barn med syskon syskon — 2 år 35 25 3 — 6 år 40 30 7 — 15 år 55 55 119

Tabell 56 Andelen barnfamiljer under miniminivån efter barnantal.

Under nivån 1 barn 2 barn 3 eller Samtliga 0 barn flera barn barnfamiljer

Antal 24 204 21 940 13 757 59 901 31 780 Procent 9 11 16 11 9

det kriterium, som den bygger på, nämligen att livsmedelsprocenten kan begagnas som en mätare på levnadsnivån.

Låginkomstgmpper

Kommittén har också försökt att med hjälp av hushållsbudgetundersökningens material belysa vilka familjer som har särskilt låg ekonomisk standard i förhållande till försörj- ningsbörda.

Kommittén har därvid utgått från en ”låginkomstnivå” och undersökt vilka grup- per som faller under denna. De som med- tagits i dessa bearbetningar är tvåförälderhus- håll (gifta och/eller samboende) där hushålls- föreståndaren är under 67 år. Eftersom hushållsbudgetundersökningens uppgifter om bostadskostnaden är osäkra för familjer som bor i egnahem har endast hushåll i flerfamiljshus tagits med.

”Låginkomstnivån” — som är densamma som garantibidraget inom Stockholms kom- muns socialhjälp — är beräknad på den disponibla inkomsten. Hyran är borträknad.

Nivån har beräknats till följande belopp avseende år 1969: Föräldrarna 775 kr./mån. _Barn under 9 år 155 kr./mån. Barn 10—15 år 235 kr./mån. Barn 16 — 19 år 285 kr./mån. Extra för förvärvsarbetande förälder 100 kr./mån.

Tabell 56 visar andelen familjer under den ovan beskrivna nivån uppdelat efter barn- antal.

Tabell 57 visar hur barnfamiljerna under nivån fördelade sig efter barnantal i jämförel- se med samtliga barnfamiljer.

Tabell 58 redovisar andelen hushåll i varje redovisningsgrupp som låg under den upp- ställda nivån fördelade efter antalet inkomst- tagare bland de vuxna i familjen.

Tabellen visar att andelen hushåll under miniminivån naturligt nog sjönk med stigan- de förvärvsfrekvens.

Vidare redovisas i tabell 59 familjerna för- delade efter de sysselsättningsgrupper som används inom hushållsbudgetundersök- ningen.

Tabell 57 Barnfamiljer under miniminivån och samtliga barnfamiljer fördelade efter barn- antal. Procent.

Fördelning i % av 1 barn 2 barn 3 ellerflera barn Summa Barnfamiljer under nivån 40 37 23 100 Samtliga barnfamiljer 46 39 15 100

Tabell 58 Familjer som låg under miniminivån fördelade efter antal inkomsttagare i farnil- jen. Procent.

Under nivån Familjer utan Familjer med inkomsttagare Samtliga inkomsttagare en inkomst- två inkomst- familjer tagare tagare Antal 25 684 49 899 16 098 91 681 Procent 54 12 4 10 120 SOU 1972:34

Tabell 59 Familjer under miniminivån fördelade efter sysselsättningskategori. Procent.

Under nivån Jord- Egna fö- Arbetare Tjänste- Pensio- Övriga Samtliga brukare retagare män närer ej förv.

arb. Antal 605 20 697 29 641 12 800 5 629 22 309 91 681 Procent 8 38 6 4 47 51 10 Fördelning i % av Familjer under nivån 1 22 33 14 6 24 100 Samtliga familjer 1 6 51 36 l 5 100 Tabell 60 Barnfamiljer under miniminivån efter yngsta barnets ålder. Procent. Andel under nivån Yngsta barnets ålder

»3 år 3—6 år 7—15 år Samtliga barnfamiljer

Procent 11 l 1 13 1 1

Tabell 6] Barnfamiljer under miniminivån och samtliga barnfamiljer fördelade efter yngsta barnets ålder. Procent.

Fördelning i % av Yngsta barnets ålder

—3 år 3—6 år 7—15 år Samtliga barnfamiljer Barnfamiljer under nivån 36 27 37 100 Samtliga barnfamiljer 37 30 33 100

Av tabell 59 framgår att grupperna egna företagare och övriga ej förvärvsarbe- tande utgjorde vardera ca en fjärdedel av de familjer som låg under nivån medan de av samtliga familjer endast utgjorde ca 5 %. Även grupperna jordbrukare och pensionärer hade en överrepresentation av familjer under den uppställda nivån. Arbetare och tjänste- män var i stället de grupper som hade lägre andelar bland familjerna under nivån än bland samtliga familjer.

Tabellen visar klart att flerbarnsfamiljerna låg under den uppställda ”låginkomstnivån” i större utsträckning än barnfamiljer med ett eller två barn och barnlösa makar.

Tabell 60 anger andelen familjer under nivån fördelade efter yngsta barnets ålder.

Tabell 61 visar hur barnfamiljer under nivån fördelade sig efter yngsta barnets ålder ijämförelse med samtliga barnfamiljer.

Tabellerna 60 och 61 visar att variationer- na mellan barnfamiljer fördelade efter yngsta barnets ålder var förhållandevis små. Barn- familjerna under nivån var i stort sett lika stor som gruppens andel bland samtliga barnfamiljer.

VI Socialhjälpsstatistik

År 1968 utfördes inom socialdepartementet en undersökning rörande personer med so- cialhjälp (SU 1968). Undersökningen basera- de sig på ett slumpmässigt urval av familjer och ensamstående personer — hjälpfall — som erhöll socialhjälp i maj månad 1968. Urvalet, som omfattade 4722 hjälpfall, utgjorde ca en tiondel av samtliga hjälpfall i maj 1968. En liknande undersökning gjordes 1959.

Följande uppgifter om barnfamiljernas

Tabell 62 Socialhjälpsfall och personer med socialhjälp åren 1967—1970. SOS Socialhjälp

Är Antal socialhjälpsfall Antal personer som erhöll hjälp Samtliga Barn- Andel barn- Samtliga Barn un- Andel barn, familjer familjer, der 16 år procent procent

1967 163 946 51 363 31 322 033 108 403 34 1968 182 510 57 779 32 358 321 121499 34 1969 195 815 63 932 33 388 101 130 552 34 1970 (prel) 222 000 75 000 34 445 000 152 000 34

socialhjälpsförhållanden har hämtats dels ur 1968 års socialhjälpsundersökning (SU 1968), dels ur den årliga socialhjälpsstatisti- ken (Socialvården, SOS). Med barn avses i detta kapitelavsnitt hemmavarande barn un- der 16 år om inte annat anges.

Barnfamiljer bland socialhjälpstagarna

Enligt den årliga socialhjälpsstatistiken har andelen socialhjälpsfall bland barnfamiljema varit tämligen oförändrad under den senaste tioårsperioden, vilket visas i följande tablå.

Familjetyp 1960 1965 1970 Gifta med barn 3 3 5 Ensam stående med barn 18 17 18

Under de senaste åren har emellertid fler barnfamiljer än tidigare uppburit socialhjälp vilket framgår av tabell 62.

Under 1970 utgavs således enligt prelirni- nära uppgifter för den årliga socialhjälpssta- tistiken socialhjälp i ca 222 000 fall. [drygt 75 000 fall — drygt en tredjedel av alla fall — var det barnfamiljer som mottog hjälp. Bland de totalt ca 445 000 personer som erhöll hjälp ingick ca 152 000 barn. Detta mot-

svarar drygt 8 % av samtliga barn under 16 år i landet. Av hela befolkningen erhöll drygt 5 % socialhjälp år 1970. Andelen social- hjälpstagare var alltså större bland barnen än genomsnittligt för hela befolkningen.

Andelen socialhjälpsfall bland bamfamil- jer och barnlösa efter civilstånd år 1970 framgår av följande tablå.

Familjetyp Med barn Utan barn Ensamstående 18 % 5 % Gifta 5 % 3 %

Barnfamiljer uppbar således i större om- fattning än barnlösa familjer socialhjälp. Särskilt stor var skillnaden mellan ensarnstå- ende med och utan barn.

Av tabell 63 från 1968 års socialhjälps- undersökning framgår att barnfamiljer bland socialhjälpstagarna i genomsnitt fick 450— 500 kr. i socialhjälp under undersöknings- månaden. Familjer med barn fick genom- snittligt betydligt högre socialhjälp än famil- jer utan barn. Gifta eller samboende med barn fick mer än dubbelt så hög socialhjälp som gifta utan barn.

Tabell 64 visar i vilken utsträckning social- hjälpsfallens disponibla inkomst utgörs av

Tabell 63 Socialhjälpens storlek efter familjetyp (SU 1968)

Ensamstående Ensamstående kvinna Gifta eller samboende Samtliga man Utan Med Utan Med barn barn barn barn Medelbelopp per hjälpfall under maj, kr. 284 270 451 239 510 350 122 SOU 1972:34

Tabell 64 Fördelningen av socialhjälpsfallens disponibla inkomst på olika typer av inkomster (SU 1968). Procent.

Inkom stslag Ensam stående Ensamstående kvinna Gifta eller samboende Samtliga man Utan Med Utan Med barn barn barn barn Socialhjälp 44,0 37,6 38,7 22,7 30,7 35,4 Andra sociala förmåner 40,3 51,3 40,4 62,4 40,4 44,4 Övriga inkomster1 15,7 11,1 20,9 14,9 28,9 20,2 Totalt 100 100 100 100 100 100

1 Dvs. arbetsinkomst, pension från tidigare arbetsgivare, underhållsbidrag, bidrag från anhöriga, värdet av naturaförmåner och övrigt.

socialhjälp, andra sociala förmåner och öv— riga inkomster, främst arbetsinkomster.

Av tabellen framgår att barnfamiljer i betydligt större omfattning än barnlösa i resp. kategori hade andra inkomster vid sidan av socialhjälp och ev. andra sociala förmåner. Det går inte att särskilt för barnfamiljerna ange hur dessa övriga inkoms- ter fördelade sig på arbetsinkomster och annat, såsom underhållsbidrag och tjänste- pensionsförmåner. För samtliga socialhjälps- fall gällde dock att arbetsinkomster ingick som den största posten bland övriga in- komster.

Socialförvaltningen i Malmö utförde 1967 en undersökning som bl.a. belyser andelen förvärvsarbetande bland de barnfamiljer i Malmö som uppbar socialhjälp i maj 1967. Av undersökningen framgår att endast drygt hälften av de gifta eller samboende männen hade förvärvsarbete. Kvinnornas förvärvsin- tensitet var ännu lägre — 80% hade ej förvärvsarbete. Av de kvinnor som hade förvärvsarbete hade huvudparten deltidsarbe-

te. En jämförelse med folk- och bostadsräk- ningen 1965 visar att förvärvsintensiteten för de här undersökta barnfamiljerna var betyd- ligt lägre än för totalbefolkningen. Ca 80 % av de gifta kvinnorna som ej förvärvsarbe- tade uppgav hushållsarbete och barnpassning som orsak till att de inte förvärvsarbetade. Det framgår också att för ca 20% av de förvärvsarbetande kvinnorna i undersök- ningen var behovet av barntillsyn ej tillfreds- ställt.

En förälderfamiljer

Ca 29 000 ensamstående med barn uppbar socialhjälp under 1970, vilket motsvarar närmare 40 % av barnfamiljerna med social- hjälp det året. Tablån på s. 122 ovan visar att mer än var sjätte enförälderfamilj (18%) uppbar socialhjälp någon gång under 1970. Av tabell 63 ovan framgår att ensamstående kvinnor med barn bland socialhjälpstagarna under maj 1968 uppbar i medeltal ca 450 kr.

Tabell 65 Barnfamiljer med socialhjälp och alla barnfamiljer efter familjetyp

Familjetyp Socialhjälpsfall med barn Alla barnfamiljer (SU 1968) (Fob 1965) Antal i urvalet % Antal % Ensam stående man med barn 20 1,1 8 900 0,9 ” kvinna med barn 843 47,5 101 100 10,1 Gifta eller samboende med barn 912 51,4 889 200 89,0 Samtliga 1775 100 999 200 100 SOU 1972:34 123

i socialhjälp eller nästan lika mycket som gifta socialhjälpstagare med barn trots att de senare är två vuxna och dessutom — som visas i det följande — genomsnittligt har flera barn.

I tabell 65 visas barnfamiljerna med socialhjälp fördelade efter familjetyp. Som jämförelse visas samtliga barnfamiljer förde- lade på samma sätt.

Av tabellen framgår att ensamstående kvinnor med barn, enligt SU 1968 som avser socialhjälpen under maj månad 1968, utgjor- de närmare 50 % av alla socialhjälpsfall med barn, medan denna grupp endast utgjorde 10 % av samtliga barnfamiljer. Ensamstående män med barn utgjorde däremot inte någon påfallande stor andel av socialhjälpstagarna.

Andelen socialhjälpstagare bland de en- samstående mödrarna har i stort sett varit konstant under den senaste 20-årsperioden. År 1950 fick ca 17 % socialhjälp mot 20 % år 1960 och ca 19 % år 1970. Förklaringen till detta torde vara att det bland de ensam- stående mödrarna frnns olika grupper med olika risk för socialhjälpsberoende och att dessa gruppers relativa storlek har ändrats under den här tidsperioden. Som nämnts i kap. 3 har sannolikheten för att ett äkten- skap skall upplösas genom att endera av makarna dör, innan barnen blivit vuxna, minskat betydligt på grund av den minskade dödligheten. Andelen änkor bland de ensam- stående mödrarna (med barn under 16 år) har således minskat från ca 50 % år 1945 till ca 15 % 1965. Samtidigt ökade andelen från— skilda, hemskilda och ej samboende gifta kvinnor bland de ensamstående mödrarna från en tredjedel 1945 till närmare hälften 1965. I den officiella socialhjälpsstatistiken görs inte någon uppdelning av de ensam- stående mödrarna på olika kategorier. Av kommitténs familjeundersökning (s. 469) framgår dock i vilken utsträckning olika ka- tegorier av enförälderfamiljer uppbar social- hjälp under 1969. Resultatet framgår av föl- jande tablå, som visar andelen socialhjälps- tagare i procent av samtliga med barn i resp. kategori. Med barn avses här barn under 18 ar.

Familjetyp Procent Ogifta kvinnor 6,8 Frånskilda kvinnor 21 ,9 Frånskilda män 9,3 Änkor 5 ,5 Änklingar 5 ,2

Frånskilda föräldrar — framför allt från- skilda kvinnor — redovisade en påfallande stor andel socialhjälpstagare. Ovan angivna siffror kan inte direkt jämföras med uppgifter ur den officiella socialhjälpsstatistiken. Det finns emellertid anledning att anta att de snarast utgör en underskattning av social- hjälpsfrekvensen bland olika kategorier av enförälderfamiljer.

Andelen socialhjälpsfall bland tvåförälder- familjer med enbart egna barn var nämligen, enligt familjeundersökningen, endast 2 %. För makar utan barn låg andelen social- hjälpsfall under 1%. Dessa uppgifter kan jämföras med ovan redovisade uppgifter ur den officiella socialhjälpsstatistiken som vi- sar en socialhjälpsfrekvens på 5 % för gifta med barn och 3 % för gifta utan barn. Även om den officiella statistiken kan innebära vissa överskattningar är det sannolikt att familjeundersökningen å andra sidan innebär underskattningar som kan vara relativt stora (se vidare bilaga 1 s. 464).

Andelen socialhjälpsfall bland ensamståen- de kvinnor med barn är betydligt större i storstädema än i övriga landet. Det framgår av följande tablå som visar andelen barnfa- miljer med socialhjälp år 1970 i procent av alla barnfamiljer i resp. grupp dels för Stockholm, Göteborg och Malmö, dels för övriga landet (Socialvården, SOS).

Familjetyp Stockholm, Övriga Göteborg landet och Malmö

Ensamstående kvinna med barn 25 % 19 % Gifta med barn 6 % 5 %

I storstäderna uppbar alltså ungefär var fjärde ensamstående kvinna med barn social- hjälp.

Tabell 66 Barnfamiljer med socialhjälp och alla barnfamiljer efter barnantal

Antal barn socialhjälp Barnfamiljer med Alla barnfamiljer Relationstal för andelen barnfamiljer med socialhjälp iförhållande till andelen

(SU 1968) (Fob 1965) samtliga barnfamiljer med resp. antal Urval barn (kol. 2 iförhållande till kol. 4) Antal % Antal % % Familjer med

1 637 35,9 498 700 49,9 0,7 2 542 30,5 340 900 34,1 0,9 3 330 18,6 115 600 11,6 1,6 4 eller flera 266 15,0 44 000 4,4 3,4

Samtliga 1 775 100 999 200 100

Antal barn och barnens ålder

Andelen socialhjälpstagare (i förhållande till alla barnfamiljer) är betydligt högre för familjer med många barn än för familjer med få barn. Det framgår av följande tablå som visar andelen socialhjälpsfall år 1969 i procent av alla barnfamiljer iresp. grupp för dels familjer med ett eller två barn, dels familjer med tre eller flera barn.

Mp 1—2 3 eller flera Ensamstående 15 % 34 % Gifta 3 % 7 %

Andelen socialhjälpstagare var alltså två— tre gånger större bland mångbarnsfamiljerna än bland familjer med ett eller två barn.

Tabell 66 visar en fördelning av barn- familjerna med socialhjälp efter antal barn

enligt 1968 års socialhjälpsundersökning. Som jämförelse visas motsvarande fördelning för alla barnfamiljer enligt 1965 års folk- och bostadsräkning.

Av tabellen kan utläsas att 15 % av barnfamiljema med socialhjälp under maj 1968 hade fyra eller flera barn. Av alla barnfamiljer utlorde familjer med fyra eller flera barn endast drygt 4%. Familjer med fyra eller flera barn var alltså kraftigt överrepresenterade bland socialhjälpstagarna i den meningen att de — som framgår av den sista kolumnen — var 3,4 gånger så ofta före- kommande bland barnfamiljer med social- hjälp som bland samtliga barnfamiljer.

I tabell 67 redovisas motsvarande uppgif- ter efter antal barn i stället för antal familjer.

Tabellen visar att barnen i gruppen ensam- stående mångbarnsfamiljer (tre eller flera barn) utgjorde närmare 50% av samtliga

Tabell 67 Barn bland socialhjälpsfallen efter familjetyp och familjens barnantal. Procent.

Antal barn Barn bland social- Barn ialla barn- Relationstal för andelen social-

hjälpsfallen familjer hjälpsfall i förhållande till ande— (SU 1968) (Fob 1965) len samtliga barnfamiljer i resp. kategori Ensam- Gifta Samt— Ensam- Gifta Samt- Ensamstående Gifta (kol. 2 stående liga stående liga (kol. 1 iförhål- iförhällande lande till kol. 4) till kol. 5) Familjer med 1 25,4 9,7 16,0 51,6 26,8 29,0 0,5 0,4 2 31,4 24,4 27,2 28,9 40,7 39,6 1,1 0,6 3 25,1 24,8 24,9 12,7 20,9 20,2 2,0 1,2 4 eller flera 18,1 41,1 31,9 6,9 11,7 11,3 2,6 35 Samtliga 100 100 100 100 100 100 SOU 1972:34 125

barn till ensamstående personer med social- hjälp, medan deras andel av alla ensamstå- ende barnfamiljer var ca 20 %. Barnen i gruppen gifta mångbarnsfamiljer utgjorde ca 70 % av samtliga barn till gifta med social- hjälp, medan deras andel av barnen i alla barnfamiljer med gifta föräldrar var drygt 30 %. Ca 43% av alla barn till gifta med socialhjälp tillhörde familjer med fyra eller flera barn, medan motsvarande siffra för samtliga barnfamiljer endast var ca 12 %.

Av 1968 års socialhjälpsundersökning framgår också att hjälpbeloppen genomsnitt- ligt är större ju flera barn familjen har, vilket visas i följande tablå.

Antal barn 1 2 3 4 5 eller flera Medelbelopp per hjälpfall under maj 1968 Kr. 398 482 537 539 643

Barnens ålder tycks inte spela någon större roll för behovet av socialhjälp att döma av följande tablå som visar den procentuella fördelningen av barnen på olika åldersgrupper dels för barn i familjer med socialhjälp, dels för alla barn.

Ålder, år Barn i familjer Alla barn med socialhjälp 0— 3 25,8 27,5 4— 6 21,4 18,4 6—10 24,4 23,7 11—15 29,2 30,4 Samtliga 100 100

Tablån visar hemmavarande barns för- delning efter ålder för socialhjälpsfamiljer resp. hela befolkningen. För alla åldersgrup-

per rådde en god överensstämmelse mellan totalbefolkningen och socialhjälpstagarna.

Bostads förhållanden

Trångboddheten har minskat kraftigt under senare är såväl bland barnfamiljer med socialhjälp som bland övriga barnfamiljenl tabell 68 redovisas en jämförelse mellan 1959 och 1968 i fråga om familjer med socialhjälp.

Enligt norm 1 (högst två boende per rum, köket oräknat) var alltså knappt 10% av samtliga hjälpfall med egen bostad trång- bodda 1968 mot 20% 1959. År 1959 var trångboddheten särskilt vanlig bland makar med barn (nära 50 %). Andelen trångbodda i denna kategori har sjunkit till ca en fjärdedel 1968. Även trångboddheten för de ensam- stående kvinnorna med barn har minskat kraftigt, från närmare en tredjedel till unge- fär en tiondel.

Även om trångboddheten har minskat mellan 1959 och 1968 för familjer med socialhjälp, är dessa familjer ändå betydligt mer trångbodda än befolkningen i övrigt, vilket framgår av följande tablå som redovisar enjämförelse med 1965 års folk- och bostads- räkning.

Andel trångbod- da enligt norm 1 i procent av resp. grupp Samtliga hushåll 1965 4,6 Samtliga hushåll i SU 1968 9,0 Hushåll med barn (0—15 år)l965 10,5 Gifta eller samboende med bamiSU 1968 26,1 Ensamstående kvinna med barn i SU 1968 10,1

Tabell 68 Andel trångbodda familjer med egen bostad enligt SU 1959 och SU 1968 (högst två boende per rum, köket oräknat). Procent.

Ensamstående man Ensamstående kvinna Gifta eller samboende Samtliga Utan Med Utan Med barn barn barn barn SU 1959 2,9 2,1 31,7 6,6 47,7 20,4 SU 1968 0,7 0,6 10,1 2,2 26,1 9,0 126 SOU 1972:34

Tabell 69 Socialhjälpsutgifter, tkr.

År Kungälv Helsingborg Uppsala Västerås Örebro (enbart barnfam.) tkr. tkr. tkr. tkr. tkr. 1967 280 670 1968 941 842 799 1969 169 862 1 349 1242 1088 1970 185 960 1644 1712 1641 1971 172 t.o.m. aug. 647 t.o.m.juni 1 780 t.o.m.juli 1 722 t.o.m. sep. 1 315 t.o.m.juni

Kommittén har hos ett antal kommuner inhämtat uppgifter om kommunernas utgif- ter för den del av socialhjälpen som är avsedd att användas till bostadskostnaden. Som framgår av tabell 69 har denna utgift stigit kraftigt under de senaste åren.

För Kungälv, som är den enda av dessa kommuner som haft möjlighet att ange barn- familjernas del av utgifterna, låg utgiften för barnfamiljerna år 1969 på 169 000 kr., 1971 hade den stigit till 185 000 kr. och t.o.m. augusti 1971 var den uppe i 172000 kr. Uppgifterna för de andra kommunerna visar också på betydande ökningar för socialhjälp till bostaden. Uppgifterna bör emellertid tolkas med försiktighet. Det kan ofta vara en tillfällighet om socialhjälp begärs för bo- stadskostnader eller för andra poster i hus- hållsbudgeten.

VII Låginkomstutredningen Inkomstförha'llanden m. m.

I betänkandet Svenska folkets inkomster (SOU 1970:34) redovisar låginkomstutred- ningen främst vissa bearbetningar av en ur- valsundersökning, som gjordes i anslutning till statistiska centralbyråns reguljära arbets- kraftsundersökning i februari 1967. För ett representativt urval om ca 12 000 personeri åldern 14—74 år insamlades uppgifter om sysselsättnings-, utbildnings-, hushålls- och inkomstförhållanden avseende kalenderåret 1966. Materialet bearbetades för att belysa sambandet mellan personernas inkomst och deras sysselsättning, sjuklighet, socialhjälp

och förmögenhet.

De inkomstbegrepp som låginkomstutred- ningen använde är knutna till de definitioner som används i taxeringssammanhang. I mot- sats till den officiella inkomststatistiken an- vände utredningen emellertid endast undan- tagsvis sammanräknad nettoinkomst _ dvs. skattepliktiga inkomster med avdrag för kostnaderna för intäkternas förvärvande och avdrag för underskott i förvärvskälla — som mått på inkomsterna. Utredningen visade att betydande inkomster inte är skattepliktiga och att avdragen delvis sammanhänger med inkomstanvändningen samt att det finns ett samband mellan inkomst och skatteavdrag på det sättet att ju högre inkomsten är desto högre är skatteavdragen. Klyftan mellan brutto- och nettoinkomster ökar således ju större inkomsten är. Utredningen använde i stället sådana inkomstbegrepp som mäter inkomsten ”brutto”, dvs. som inte innehåller avdrag för underskott i förvärvskälla eller andra allmänna avdrag.

En annan skillnad gentemot den officiella inkomststatistiken är att i låginkomstutred- ningens undersökning även ingick inkomstta- gare som helt eller delvis saknar inkomst.

Låginkomstutredningen beräknade på grundval av det insamlade materialet hur befolkningen fördelade sig efter antalet fak- tiskt utförda arbetstimmar under kalender—

året 1966. Utredningen konstaterade bl. a.

att av de gifta kvinnorna med minderåriga barn (under 16 år) var det 43 % som inte hade något förvärvsarbete, medan 36% av kvinnorna utan minderåriga barn saknade förvärvsarbete. Endast 14 % av de icke-gifta

kvinnorna med barn saknade helt förvärvsar- bete. Av de gifta kvinnorna (ej pensionerade eller studerande) med minderåriga barn (un- der 16 år) arbetade 17 % lägst 1 500 timmar per år, medan motsvarande andel bland de gifta kvinnorna utan barn var 30 %. Av de icke-gifta kvinnorna med minderåriga barn var det så många som 56 % som arbetade i denna omfattning. Partiellt förvärvsarbete med 500—1 499 timmar per år var däremot ungefär lika vanligt bland de tre grupperna.

Sambandet mellan å ena sidan de gifta kvinnornas (med och utan barn) förvärvsar- betsgrad och å andra sidan deras mäns in- komstnivå belystes också av utredningen. De gifta kvinnorna med minderåriga barn hade den högsta yrkesverksamhetsgraden när man- nens inkomst var 15 000—20 000 kr./år och den lägsta när mannens inkomst översteg 40 000 kr./år.

De gifta kvinnorna utan minderåriga barn hade den högsta yrkesverksamhetsgraden när mannens inkomst var 20 OOO—30 000 kr./år. Även för dem var yrkesverksamhetsgraden lägst när mannens inkomst var över 40 000 kr./år.

För att belysa försörjningsbördan i barn- hushäll redovisade låginkomstutredningen vi- dare att ca 36 000 barn bodde i hushåll utan förvärvsarbetande person och ca 40 000 barn i hushåll med en partiellt förvärvsarbetande. Ca 960 000 barn bodde i hushåll med en fullt förvärvsarbetande person och ca 1 000 000 barn bodde i hushåll med 1 1/2, 2 eller flera förvärvsarbetande.

Låginkomstutredningen undersökte även hushållsinkomsternas fördelning. I det brut- toinkomstbegrepp som användes vid dessa beräkningar ingick samtliga hushållsmedlem- mars såväl skattepliktiga inkomster (lön, kapitalinkomst, företagarinkomst, pension o. (1.) som icke skattepliktiga inkomster (barnbidrag, sjukpenning m. m.). Avdrag för skatt gjordes inte. Till samma hushåll räkna- des alla hushållsmedlemmar som bott i samma bostadslägenhet under 1966, till- fälligt frånvarande familjemedlemmar såsom värnpliktiga och sjuka, studerande familje- medlemmar mantalsskrivna på hushållets ad-

ress samt inneboende mantalsskrivna på hus- hållets adress.

Den hushållstyp, där låga bruttoinkomster var vanligast 1966, var de 690 000 hushållen med en vuxen person och utan barn. Det var således 43 % av dessa enpersonshushåll som hade lägre bruttoinkomst än 10000 kr./år och 59 % som hade lägre bruttoinkomst än 15 000 kr./år. Undantas personerna över 66 års ålder i denna hushållstyp sjönk, enligt utredningen, nämnda andelar till ca 30% resp. 52 %, vilket samtidigt innebar att hushållstypen med de största andelarna låga inkomster övergick till att bli de ca 55 000 hushållen med en vuxen jämte minderåriga barn — 33 % och 56 % hade där lägre brutto- inkomst än 10 000 resp. 15 000 kr. under år 1966.

I de ca 2 miljoner hushållen med två eller flera vuxna personer var andelen med låga inkomster väsentligt lägre. Av de drygt 1 miljon hushållen med två eller flera vuxna utan barn — där många pensionärer ingår _ hade 23 % lägre bruttoinkomst än 15 000 kr. år 1966 medan för de knappt 1 miljon hushållen med barn motsvarande andel var 8 %.

Låginkomstutredningen ansåg sig kunna konstatera att hushåll med större antal hus- hållsmedlemmar normalt var förenat med högre hushållsinkomst så länge man betrak- tar hushåll utan barn samt hushåll med två eller flera vuxna jämte ett—två barn. För hushåll med två eller flera vuxna och tre eller flera barn var andelen med låga hushållsin- komster märkbart större och medianbelop- pet för hushållsinkomster märkbart lägre än i motsvarande hushåll med ett—två barn. Hus- hållen med enbart en vuxen person jämte barn hade enligt utredningen den i särklass ogynnsammaste ekonomiska situationen av samtliga hushållstyper med barn.

Av de omkring 1 miljon hushållen med minderåriga barn låg enligt utredningen 20 % av hushållen under ett inkomstbelopp av ca 20 000 kr./år och 20 % över ett inkomstbe- lopp av ca 40 000 kr./år — av totalantalet minderåriga barn fanns 21% i den först- nämnda hushållsgruppen och 19 % i den

sistnämnda (ca 356 000 resp. 326 000 barn).

Låginkomstutredningen konstaterade vidare beträffande hushållens samman- sättning att det år 1966 fanns ca 55000 hushåll med en vuxen person och med min- deråriga barn och drygt 70 000 hushåll som bestod av s. k. ensamstående föräldrar, som sammanbor med annan person med ställning av bostadsföreståndare — t.ex. mor- eller farföräldrar, syskon, fästman, fästmö eller annan vuxen. Mer än hälften av de som i inkomststatistiken redovisades som ensam- stående föräldrar bodde således ihushåll där antalet vuxna personer var lägst två.

Låginkomstutredningen insamlade även uppgifter från kommunernas socialnämnder angående de personer i urvalet som hade erhållit socialhjälp under år 1966. Man har kunnat jämföra socialhjälpstagarna i en rad avseenden med dem som inte erhöll sådan hjälp under undersökningsåret.

Beträffande socialhjälpstagarna och deras förhållanden konstaterade utredningen bl. a. följande. Bland såväl gifta som icke-gifta var antalet hjälptagare förhållandevis fler bland barnfamiljer än bland familjer utan barn. De icke-gifta med barn skilde sig markant från övriga grupper. Således uppbar 16 % av icke- gifta med barn socialhjälp mot 1,6—2,6% inom de andra kategorierna. Hjälptagare utan barn fick långvarig hjälp oftare än barnfamil- jerna. Detta gällde såväl gifta som icke-gifta. De gifta männen och männen med barn bland socialhjälpstagarna var i större utsträckning förvärvsarbetande och hade i större utsträck- ning helårsarbete än icke-gifta män och män utan minderåriga barn. De icke-gifta mödrar- na hade den högsta andelen förvärvsarbetan- de och den högsta andelen helårssysselsatta av de kvinnliga hjälptagarna. Inom denna grupp avvek hjälptagarna endast måttligt från icke-gifta mödrar utan hjälp i fråga om sysselsättningsgrad.

Arbetslöshet var avsevärt vanligare bland socialhjälpstagarna än bland personer utan socialhjälp. Av de hjälptagare som hade för- värvsarbete (minst en vecka) uppgav män med minderåriga barn betydligt oftare att de varit arbetslösa än vad män utan barn gjorde. Av

de gifta manliga hjälptagarna med barn hade sålunda inte mindre än omkring en fjärdedel varit arbetslösa minst tre veckor.

VIII Riksförsäkringsverkets föräldra- undersökning

Inledning

Riksförsäkringsverket har, i samarbete med familjepolitiska kommitténs sekretariat, un- der tiden den 11—29 januari 1971 genom- fört en undersökning av avslutade moder- skapsfall i vad avser föräldrarnas sjukpen- ningklassplacering, ålder, civilstånd, sam- boendeförhållanden, antal tidigare barn m.m. Undersökningen omfattar 4985 fall. Materialet har insamlats av försäkringskassor- na. Kontakt har inte tagits med de personer, som ingår i undersökningen. Vid behov har uppgifter inhämtats från socialbyråer, pas- torsexpeditioner, barnavårdsman och ivissa fall folkbokföringsregister.

De i undersökningen ingående personerna har delats in i två grupper. Den ena gruppen omfattar barnaföderskor, som är gifta eller är samboende med barnets fader, medan den andra gruppen omfattar barnaföderskor, som är ogifta och ej samboende med barnets fader. Den förra gruppen omfattar 4 628 fall (93 %), den andra gruppen 357 fall (7 %). Av den förra gruppen var 4 027 par gifta (81 % av samtliga fall) och 601 ogifta och sam- boende (12 % av samtliga fall). Uppgifterna om samboende har insamlats från pastors- expeditioner, barnavårdsnämnder och lik- nande. Även försäkringskorten har använts för att konstatera om samboendeförhållande förekom. Uppgifterna torde få bedömas som tillförlitliga.

En komplettering av undersökningen med moderns klassplacering efter moderskapsfal- lets avslutning har gjorts under första veckan iapril 1971.

Sju kpenningklassplacering

I undersökningen har ingått frågor om båda föräldrarnas sjukpenning vid nedkomsten,

Tabell 70 Moderns sjukpenning 270 dagar före nedkomsten och faderns sjukpenning vid tidpunkten för nedkomsten. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Antal.

Faderns Moderns sjukpenning, kr./dag sjukpenning, kr./dag O 6H 06—19 22—34 37—52 Samtliga 0 2 10 10 7 2 31 6H 6 13 5 10 6 40 06—19 15 59 19 37 17 147 22—34 41 302 177 379 40 939 37—52 59 1 198 495 1337 382 3 471 Samtliga 123 1 582 706 1 770 447 4 628

samt moderns sjukpenning två månader efter fallets avslutning.

I tabellerna 70—73 redovisas sjukpenning- klassplaceringarna för modern dels 270 dagar före nedkomsten dels två månader efter fal- lets avslutning i förhållande till faderns sjuk- penningklassplacering vid nedkomsten. Tabellerna omfattar gifta (inkl. samboende) föräldrar. Föräldrarna har indelats i olika grupper, 0-klassade som saknar sjukpenning, 6 H som är hemmarnakeförsäkrade, försäkra- de med en sjukpenning mellan 6—19 kr.,

vilket motsvarar en månadsinkomst mellan 150 och 1 000 kr., försäkrade med en sjuk- penning mellan 22 och 34 kr. vilket motsva- rar en inkomst på 1 OOO—2 000 kr./mån. och slutligen försäkrade med en sjukpenning på 37 kr. eller högre, dvs. en inkomst på mer än 2 000 kr./mån.

Det förefaller vara vanligare att nyblivna mödrar är hemmamakar ju högre inkomst mannen har. En av förklaringarna till detta kan vara att männens inkomster ofta stiger med åldern och att män i familjer som redan

Tabell 7] Moderns sjukpenning 270 dagar före nedkomsten och faderns sjukpenning vid nedkomsten. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Procent.

Faderns Moderns sjukpenning, kr./dag sjukpenning, kr./dag 0 6H 06—19 22—34 37—52 Samtliga 0 0,0 0,2 0,2 0,2 0,0 0,6 6H 0,1 0,3 0,1 0,3 0,1 0,9 06—19 0,3 1,3 0,4 0,8 0,4 3,2 22—34 0,9 6,5 3,8 8,2 0,9 20,3 37—52 1,3 25,9 10,7 28,8 8,3 75,0 Samtliga 2,6 34,2 15,2 38,3 9,7 100,0

Tabell 72 Moderns sjukpenning två månader efter fallets avslutning och faderns sjukpenning vid nedkomsten. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Antal.

Faderns Moderns sjukpenning, kr./dag sjukpenning, kr./dag O 6H 06-19 22—34 37—52 Samtliga 0 2 17 2 5 5 31 6H — 20 3 8 9 40 06—19 1 92 15 18 21 147 22—34 3 515 133 231 57 939 37—52 2 2 037 422 672 338 3 471 Samtliga 8 2 681 575 934 430 4 628 130 SOU 1972:34

Tabell 73 Faderns sjukpenning vid nedkomsten och moderns sjukpenning två månader efter fallets avslutning. Gifta (inkl. samboende) föräldrar. Procent.

Faderns Moderns sjukpenning, kr./dag sjukpenning, kr./dag 0 6H 06—19 22—34 34—52 Samtliga 0 0,0 0,4 0,0 0,1 0,1 0,6 611 0,0 0,4 0,1 0,2 0,2 0,9 06419 0,0 2,0 0,3 0,4 0,5 3,2 22—34 0,1 11,1 2,9 5,0 1,2 20,3 34—52 0,1 44,0 9,1 14,5 7,3 75,0 Samtliga 0,2 57,9 12,4 20,2 9,3 100,0

har barn — där det är vanligare att hustrun saknar förvärvsarbete — därför har något högre inkomster än män i familjer som inte tidigare hade barn. En annan förklaring kan vara att det ekonomiska trycket på modern att förvärvsarbeta är mindre ju högre man- nens inkomst är. De ca 7 % icke-gifta ej samboende mödrarna hade 270 dagar före nedkomsten följande sjukpenning.

Moderns sjukpenning kr. Andel mödrar % 0 21,8 6 H 7,6 06—19 20,7 22—34 43,4 37—52 6,5 Samtliga 100,0

Som framgår av tablån hade ca 29 % av de icke-gifta ej samboende mödrarna inkomster under 1 800 kr./år.

Förändring av sjukpenningklassplaceringen för modern under tiden omkring födelsen

Tabell 74 visar mödrarnas sjukpenning vid tre olika tillfällen, nämligen 270 dagar före nedkomsten, vid ersättningstidens utgång, samt två månader efter denna tid. Moder- skapsersättningen i form av tilläggssjukpen- ning upphör fyra—sex månader efter barnets födelse beroende på när modern började ta ut tilläggssjukpenning.

Av tabellen framgår att andelen mödrar utan tilläggssjukpenning i stort sett inte för-

ändras mellan tidpunkten 270 dagar före nedkomsten och tidpunkten för fallets av— slutning. Bland mödrar med tilläggssjukpen— ning förändras däremot bilden. Andelen kvinnor med en sjukpenning på mellan 37 och 52 kr./dag ökar från knappt 10 till drygt 15 %. Andelen kvinnor med lägre sjukpen- ning minskar i motsvarande omfattning. Un- der själva havandeskapsledigheten kan några förändringar av sjukpenningklassplaceringen i princip inte ske varför man får anta att mödrarna under graviditetstiden ökat sina inkomster så att sjukpenningen kommit att öka.

Efter ersättningstidens utgång har andelen hemmamakeförsäkrade stigit avsevärt från ca 35% till drygt 55% av samtliga mödrar. Andelen försäkrade för tilläggssjukpenning har minskat i motsvarande mån. Nedgången har varit minst bland mödrar med låg tilläggssjukpenning _ 6—19 kr./dag.

Tabell 74 Moderns sjukpenning 270 dagar före nedkomsten, vid fallets avslutning samt två månader efter fallets avslutning. Procent.

Sjukpenning, Tidpunkt kr./dag 270 dagar Vid fallets Två månader före ned- avslutning efter fallets komsten avslutning 0 3,9 1,8 0,4 6H 32,3 34,6 56,3 06—19 15,7 13,5 12,8 22—34 38,7 34,8 21,2 37—52 9,4 15,3 9,3 Samtliga 100,0 100,0 100,0

Tabell 75 Moderns och faderns ålder den ] samboende) föräldrar.

januari 1971. Antal och procent. Gifta (inkl.

Faderns Moderns ålder, år

ålder,

är yngre än 20 20—24 25—29 30—34 35 o. äldre Samtliga Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent

yngre än 20 43 0,9 15 0,3 2 0,1 — — 60 1,3 20—24 174 3,8 684 14,8 90 1,9 2 0,1 — 950 20,6

25—29 29 0,6 775 16,7 914 19,8 98 2,1 13 0,3 1 829 39,5 30—34 8 0,2 98 2,1 547 11,8 334 7,2 38 0,8 1 025 22,1 35 o, äldre 2 0,1 31 0,7 168 3,6 297 6,4 266 5,7 764 16,5

Samtliga 256 5,6 1603 34,6 1 721 37,2 731 15,8 317 6,8 4 628 100,0

Tabell 76 Ogifta icke—samboende mödrars ålder den 1 januari 1971.

Åldersgrupp Antal Procent Yngre än 20 127 35,6 20—24 123 34,5 25—29 59 16,5 30—34 30 8,4 35— 18 5,0 Samtliga 357 100,0 Åldersfördelning

Av tabell 75 framgår att en ringa andel av de gifta eller samboende föräldrarna är under 20 år — 5,6 % bland kvinnorna och 1,3 % bland männen. Medianåldern bland kvinnor- na är 26,3 år och bland männen 28,6 år. Bland de ogifta och icke-samboende 357 mödrarna är dock fördelningen annorlunda, vilket framgår av tabell 76.

Mer än en tredjedel av dessa mödrar är under 20 år, en tredjedel är mellan 20—25 år

Tabell 77 Moderns ålder och sjukpenning 270

och knappt en tredjedel är över 25 år. Medianåldern är ca 22 år.

Tabell 77 visar mödrarnas sjukpenning- klassplacering i olika åldersgrupper.

Tabellen visar att andelen O-klassade är obetydlig i alla grupper utom bland mödrar- na under 20 år där mer än en fjärdedel inte har någon sjukpenning alls. Andelen hemma- makar ökar med åldern. Av samtliga är unge- fär en tredjedel hemmamakar. Bland mödrar- na under 20 år är ca 10% hemmamakar medan siffran stiger till ca hälften för grup- pen 35 —39 år.

Andelen mödrar med låg tilläggssjukpen- ning, 6—19 kr./dag (15041 000 kr./mån. i inkomst), är förhållandevis hög bland de yngsta mödrarna — 35,8 % — och bland de äldsta mödrarna — 19,7 %.

Förekomst av tidigare barn

I tabellerna 78—83 redovisas förekomsten av tidigare barn för mödrar som har resp. inte

dagar före nedkomsten. Procent.

Sjukpenning, Ålder kr./dag

—19 20—24 25—29 30f34 35—39 40— Samtliga 0 27,9 3,7 0,6 1,3 1,5 » 3,9 GH 10,5 26,3 34,8 44,0 50,2 43,4 32,4 06—19 35,8 15,1 11,4 15,4 19,7 19,7 15,7 22—34 25,5 51,7 38,4 24,3 19,3 21,1 38,6 37—52 0,3 3,2 14,8 15,0 9,3 15,8 9,4 Samtliga 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal 383 1 726 1 780 761 259 76 4 985 132 SOU 1972:34

Tabell 78 Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter före- komst av tilläggssjukpenning vid fallets av- slutning. Andel med barn under 3 år.

Tabell 8] Mödrarnas tilläggssjukpenning och tidigare barnantal. Fördelning efter antal barn under 7 år. Andel med resp. utan tilläggssjukpenning vid fallets avslutning.

Antal barn El tilläggs- Tilläggs— Samtliga Antal barn Ej tilläggs- Tilläggs- Samtliga före ned- sjukpenning sjukpenning före ned- sjukpenning sjukpenning komsten komsten

0 77,1 98,3 82,2 0 47,0 53,0 100,0 1 22,4 10,7 17,5 1 69,2 30,8 100,0 2 0,5 — 0,3 2 79,4 20,6 100,0

3 — — — 3 84,8 15,2 100,0 4 eller flera — — — 4 eller flera 88,9 11,1 100,0 Samtliga 100,0 100,0 100,0 Samtliga 58,1 41,9 100,0 Tabell 79 Mödrarnas tilläggssjukpenning och Tabell 82 Mödrarnas tilläggssjukpenning

tidigare barnantal. Fördelning efter antal barn under 3 år. Andel med resp. utan tilläggssjukpenning vid fallets avslutning.

och tidigare barnantal. Fördelning efter före- komst av tilläggssjukpenning vid fallets av— slutning. Andel med barn under 16 år.

Antal barn Ej tilläggs- Tilläggs- Samtliga Antal barn Ej tilläggs- Tilläggs- Samtliga före ned- sjukpenning sjukpenning före ned- sjukpenning sjukpenning komsten komsten

0 54,4 45,6 100,0 0 37,6 63,2 48,3 1 74,4 25,6 100,0 1 40,3 26,3 34,5 2 100,0 100,0 2 16,0 7,4 12,4

3 — — — 3 4,3 2,4 3,5 4 eller flera — — — 4 eller flera 1,8 0,7 1,3 Samtliga 58,1 41,9 100,0 Samtliga 100,0 100,0 100,0 Tabell 80 Mödrarnas tilläggssjukpenning och Tabell 83 Mödrarnas tilläggssjukpenning

tidigare barnantal. Fördelning efter före- komst av tilläggssjukpenning vid fallets av- slutning. Andel med barn under 7 år.

och tidigare barnantal. Fördelning efter antal barn under 16 år. Andel med resp. utan tilläggssjukpenning vid fallets avslutning.

Antal barn Ej tilläggs- Tilläggs- Samtliga Antal barn Ej tilläggs- Tilläggs- Samtliga före ned- sjukpenning sjukpenning före ned- sjukpenning sjukpenning komsten komsten

0 43,9 68,6 54,2 0 45,1 54,9 100,0 1 44,7 27,5 37,5 1 68,0 32,0 100,0 2 10,1 3,7 7,4 2 75,0 25 ,0 100-0 3 1,0 0, 0,7 3 71,3 28,7 100,0 4 eller flera 0,3 — 0,2 4 eller flera 77,9 22,1 100,0 Samtliga 100,0 100,0 100,0 Samtliga 58,1 41,9 100,0 SOU 1972:34 133

Tabell 84 Moderns civilstånd vid nedkoms- ten och sjukpenning vid fallets avslutning.

Tabell 85 Faderns civilstånd och sjukpen- ning vid barnets födelse.

Sjuk- Gifta Icke-gifta/ Icke-gifta/ ej Sjuk- Gifta Icke-gifta/ penning, samboende samboende penning, samboende kr./dag kr./dag

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % 0 2 0,1 6 1,0 12 3,4 0 17 0,4 14 2,3 61-1 2 417 60,0 264 43,9 123 34,4 6H 38 0,9 2 0,3 06—19 484 12,0 91 15,1 63 17,6 06—19 125 3,1 22 3,8 22—34 732 18,2 202 33,6 125 35,0 22—34 751 18,6 188 31,3 37—52 392 9,7 38 6,3 34 9,5 37—52 3 096 76,9 375 62,2 Samtliga 4 027 100,0 601 100,0 357 100,0 Samtliga 4 027 100,0 601 100,0

har tilläggssjukpenning vid fallets avslutning. Av tabellerna framgår att av dem som inte har tilläggssjukpenning — huvudsakligen

hemmamakeförsäkrade — har ca 23 % tidiga- re barn under 3 är, ca 56 % barn under 7 år och 62% barn under 16 år. Motsvarande siffror för dem som har tilläggssjukpenning är: ca 11% har tidigare barn under 3 år, 31 % har tidigare barn under 7 år och 37 % har tidigare barn under 16 år.

Av samtliga barnaföderskor har ca 58% inte tilläggssjukpenning vid fallets avslutning medan 42 % har det. Bland mödrarna utan tidigare barn under 7 år är det bara ca 47 % som inte har tilläggssjukpenning medan ca 53% har det. Observeras bör dock att ca 38% av de mödrar som inte har någon tilläggssjukpenning inte har några tidigare barn under 16 år.

Civilsta'nd

Tabell 84 visar moderns civilstånd vid ned- komsten och sjukpenning vid fallets avslut- ning.

Av tabellen framgår att andelen hemma- makeförsäkrade är stor i alla grupperna. I gruppen gifta är den 60 %, i gruppen ogifta och samboende 44% och i gruppen ogifta och icke-samboende drygt 34 %. Andelen O-klassade är obetydlig i alla grupperna. An— delen med sjukpenning mellan 22—34 kr./ dag (motsvarar en inkomst på 1 000—2 000 kr./mån.) är större för de båda icke-gifta grupperna.

Tabell 85 visar faderns civilstånd och sjuk- penning vid barnets födelse.

Av tabellen framgår att skillnaderna i sjuk- penning är relativt små i de två olika civil- ståndsgrupperna när det gäller fäder. Det kan således konstateras att andelen O-klassade är obetydlig i båda grupperna även om de är fler i gruppen icke—gifta men samboende. Gruppen med medelhöga inkomster — sjuk- penning 22—34 kr./dag motsvarande en in- komst på 1 000—2 000 kr./mån. — är större bland de ogifta än bland de gifta. I motsva— rande mån är inkomsterna över 2 000 kr. (37—52 kr./dag i sjukpenning) mindre bland de icke-gifta än bland de gifta.

Tabell 86 Moderskapsfallen fördelade efter antalet dagar före nedkomsten då tilläggssjuk- penning har utbetalats och moderns sjukpenning två månader efter fallets avslutning. Pro-

cent.

Moderns Antal dagar sjukpen- ning, kr./dag 0 1— 14 15—29 30—44 45—60 Samtliga 06—19 45,5 5,0 6,7 7,7 35,1 100,0 22—34 25,1 12,1 15,1 15,3 32,4 100,0 37—52 32,5 17,4 17,6 12,5 20,0 100,0 Samtliga 31,2 11,9 13,9 13,0 30,0 100,0 134 SOU 1972:34

Tabell 87 Mödrar som fött barn under år 1970 fördelade efter sjukpenning, kr./dag. Antal och procent.

Sjukpenning kr./dag Antal % O, 6H och 06 47 700 43,6 07 524 0,5 08 716 0,7 09 616 0,6 10 782 0,7 12 1 110 1,0 14 1 791 1,6 16 2 821 2,6 19 2 815 2,6 22 4 393 4,0 25 5 785 5,3 28 6 524 6,0 31 11 712 10,7 34 8 154 7,4 37 5 649 5,1 40 3 269 3,0 43 2 029 1,9 46 1 093 1,0 49 665 0,6 52 1 247 1,1 Samtliga 109 395 100,0 00, GH och 06 47 700 43,6 07—19 11 175 10,2 22—34 36 568 33,5 37—52 13952 12,7 Samtliga 109 395 100,0

Förtida uttag av tilläggssjukpenning

Tabell 86 visar i vilken mån modern utnytt- jat sin möjlighet att ta ut delar av tilläggs- sjukpenningen före nedkomsten, fördelat ef- ter sjukpenningklasser vid fallets avslutning.

Tabellen visar att det är förhållandevis vanligt att använda sig av möjligheten att ta ut delar av tilläggssjukpenningen före ned- komsten. Ca 70 % av de mödrar som har rätt till tilläggssjukpenning tar ut ledighet åt- minstone någon tid före nedkomsten. Ande- len är minst i den grupp som har en sjukpen- ning på högst 19 kr. (motsvarande en månads- inkomst under 850 kr./mån.) där den uppgår till ca 55 %. Störst är andelen i gruppen med en sjukpenning mellan 22 och 34 kr., där ca 75 % tar ut tilläggssjukpenning före ned- komsten. För gruppen med en sjukpenning av 37 kr. eller högre är motsvarande siffra ca 68 %.

Beträffande tidsperiodens längd finner man att den grupp som har lägst sjukpenning — 6—19 kr. — inte bara har största andelen som inte alls utnyttjar möjligheten att ta ut tilläggssjukpenning i förtid utan också störst andel som utnyttjar möjligheten att ta ut hela tiden eller nästan hela tiden av två månader. Kvinnor i lägre inkomstlägen väljer alltså i större utsträckning än andra att på- börja ledigheten minst 45 dagar före den beräknade nedkomsten.

Sjukpenningklassplacering för alla under I 970 nyblivna mödrar

Tabell 87 visar de under år 1970 nyblivna mödrarnas sjukpenningklassplacering enligt den reguljära försäkringsstatistiken.

IX Vissa ytterligare uppgifter som belyser kostnader för barn

Vissa bedömningar av barnkostnader

Frågan om vad ett barn kostar samman- hänger dels med vilka kostnader som anses belöpa på barnen, dels med hur mycket föräldrarna kan och vill kosta på barnen. Variationerna mellan de olika kostnadsbe- dömningar som här redovisas är förhållande- vis stora. Detta tyder på svårigheterna att ange kostnaderna för barn.

Docent Erland Hofsten, Statistiska cen- tralbyrån, och socionom Mirre Hofsten har biträtt kommittén med kalkyler som syftar till att ge information om vad ett barn kos- tar. Kalkylerna bygger främst på 1969 års hushållsbudgetundersökning.

Makarna Hofsten har definierat barn- kostnaderna som värdet av den del av hus- hållens konsumtion av varor och tjänster som barnen svarar för. Inte endast den del av konsumtionen som kan betecknas som indi- viduell, t. ex. konsumtion av kläder och lek- saker, bör enligt makarna Hofsten hänföras till barnkostnader utan även barnens del i den gemensamma konsumtionen — bostad, inventarier, bil, TV osv. — bör räknas hit.

Makarna Hofsten har med utgångspunkt i

hushållsbudgetundersökningen 1969 gjort beräkningar om barnens andel av den totala konsumtionen för ett- och tvåbarnsfamiljer. Konsumtionen för familjerna har därvid delats upp i nio grupper och för var och en av dessa har antaganden gjorts om barnens andel av konsumtionen. Antagandena gmn- dar sig på rimlighetsbedömningar om fördel- ningen av de skilda utgifterna på vuxna och barn. Nedan visas de gjorda beräkningarna. Kolumnen längst till höger i tablån anger huruvida konsumtionen ansetts vara indivi- duell (I) eller gemensam (G). Beteckningen l/G utvisar att konsumtionen till hälften räknats till den ena och till hälften till den andra kategorin.

Varor och Procentandel av Individuell

tjänster konsumtionsbelop- (I) eller pet, som faller gemensam (C) på ett barn i en konsumtion familj med två vuxna och 1 barn 2 barn

Mat och dryck 25 20 I

Spritdrycker

och tobak — — —

Kläder och skor 30 23 I Bostad, fri- tidshus, bräns- le och lyse 33 25 G Inventarier och husgeråd 33 25

Transport, kommunikatio-

ner, resor 17 9 UC

Personlig hygien och

hälsovård 25 20 1

Utbildning och nöjen 33 23 I/G Övriga varor och tjänster 17 9 UC

Genom att anbringa procenttalen i tablån på de totala konsumtionsbeloppen för famil- jerna enligt hushållsbudgetundersökningen har makarna Hofsten fått fram barnens andel av konsumtionskostnaderna i ett- och två- barnsfamiljer såsom framgår av tabellerna 88 och 89.

Barnkostnaderna stiger enligt dessa beräk- ningar rätt kraftigt med stigande inkomst. Man finner också att barnkostnaderna är betydligt lägre i tvåbarnsfamiljer än i ett- barnsfamiljer. Förklaringen till detta är en— ligt makarna Hofsten inte att det andra bar— net i och för sig skulle vara så mycket billi- gare än det första utan detär en följd av den ökade sparsamhet som är nödvändig för att en inkomst skall räcka till fyra personer i stället för till tre.

Den genomsnittliga sammanlagda konsum- tionskostnaden för ett barn i resp. familjetyp år 1969 framgår av följande tablå.

Familjetyp Kostnad kr./ mån.

Ettbarnsfamilj 622 Tvåbarnsfamilj 551

Med uppräkning till kostnadsläget i ja- nuari 1972 blir kostnaderna följande.

Familjetyp Kostnad kr./mån.

Ettbarnsfamilj 742 Tvåbarnsfam ilj 65 8

Man kan enligt makarna Hofsten räkna med att drygt hälften av dessa belopp hänför sig till individuell konsumtion och resten till andelar i för hela hushållet gemensam kon- sumtion.

Till barnkostnaderna bör enligt makarna Hofsten även hänföras värdet av den kon- sumtion i form av inom hushållet produce- rade tjänster som barnen svarar för. I fråga om kostnaderna för barns tillsyn kan ur 1969 års hushållsbudgetundersökning endast de direkta utgifterna avläsas (se 5. 117). Ut- över bearbetningen av hushållsbudgetunder- sökningen har emellertid makarna Hofsten även gjort vissa bedömningar av den tid som de anser kan beräknas åtgå till föräldrarnas arbete för barn som inte vistas på daghem. De har därvid kommit fram till att tiden för fysisk vård, materiell omsorg och aktiv sam- varo i ettbarnsfamiljer kan beräknas till ca

Tabell 88 Beräknad kostnad för ett barns konsumtion enligt förhållandena i ettbarnsfamiljer 1969 efter disponibel inkomst. Kr./mån.

Varor och tjänster Disponibel inkomst

—19 999 20 000— 30 000— 40 000— 29 999 39 999

Mat och dryck 119 132 150 155 Kläder och skor 56 61 75 101 Bostad, fritidshus, bränsle och lyse 107 135 160 224 Inventarier och husgeråd 43 68 73 115 Transport, kommunikationer och resor 55 71 91 110 Personlig hygien och hälsovård 18 25 29 41 Utbildning och nöjen 48 76 98 128 Övriga varor och tjänster 17 20 28 95

Summa 463 587 704 969 Därav individuell konsumtion 253 301 362 464 Andel i gemensam konsumtion 210 286 342 505

65 tim./vecka för småbarn (0—3 är), ca 40 tim./vecka för förskolebarn (4—6 är), ca 25 tim ./vecka för lågstadiebarn (7—9 år) och ca 15 tim./vecka för mellan- och högstadiebarn (10—17 år), vartill kommer tid för sådan pas- siv tillsyn som kan kombineras med andra sysslor. Budgetkonsulenten Anna-Lisa Hellsten har i sin bok ”Ekonomi till vardags” redovisat uppgifter om konsumtionskostnader för barn i olika åldrar. Uppgifterna redovisas i tabell 90. Kostnaderna har angetts vara mini- mikostnader vid en viss grundstandard som

är beräknad med utgångspunkt i den allmän- na levnadsstandarden i landet.

Enligt dessa beräkningar ökar totalkostna- derna i huvudsak med stigande ålder. De sammanlagda kostnaderna för barn i för- skoleåldern ligger mellan ihuvudsak 300— 400 kr./mån. I tonåren är motsvarande kostnader mellan 500—600 kr./mån. De största posterna är mat och kläder och det är här variationerna med åldern år av större betydelse. Matkostnaderna varierar mellan ca 50 och 300 kr./mån. medan klädkostnaderna varierar mellan ca 40 och 200 kr./mån.

Tabell 89 Beräknad kostnad för ett barns konsumtion enligt förhållandena i tvåbarnsfamiljer 1969 efter disponibel inkomst. Kr./mån.

Varor och tjänster Disponibel inkomst

—19 999 20 000— 30 000— 40 000— 29 999 39 999

Mat och dryck 115 121 134 144 Kläder och skor 44 48 70 80 Bostad, fritidshus, bränsle och lyse 90 107 133 156 Inventarier och husgeråd 40 44 63 76 Transport, kommunikationer och resor 50 68 87 99 Personlig hygien och hälsovård 18 20 23 26 Utbildning och nöjen 70 68 116 118 Ovriga varor och tjänster 19 19 28 83

Summa 444 497 653 782 Därav individuell konsumtion 246 268 342 400 Andel i gemensam konsumtion 198 229 311 382

Tabell 90 Konsumtionskostnader för barn i olika åldrar fördelade på vissa konsumtions- grupper. Kr./mån. (Uppräkning har gjorts efter konsumentprisindex till kostnadsläget i januari 1972. Avrundade belopp.)

Ålder Konsumtionsgrupp

Mat Kläder Hygien, Nöjen, Sport, Skolavg., Summa

hälsov. hobbies leksaker skolmtrl.

0—1 55 40 40 — — — 135 1—2 85 140 30 — 5 — 260 2—3 85 140 15 — 50 —— 290 3—4 85 140 15 — 50 — 290 4—5 115 140 15 — 50 — 320 5—6 140 140 15 10 50 601 415 6—7 180 140 15 10 50 601 455 7—8 180 165 15 20 30 — 410 8—9 200 165 15 20 30 — 430 9410 230 165 15 20 30 » 460 10—11 255 165 15 20 55 — 510 11—12 255 165 15 20 55 —— 510

F1. P0. Fl. Po. Fl. Po. 12—13 255 280 165 20 15 20 55 — 515 535 13—14 255 280 195 20 15 30 55 — 555 575 14—15 255 335 195 20 15 30 55 — 555 630 15—16 255 335 195 20 15 30 55 — 555 630 16—17 255 335 195 40 35 35 20 20 565 640 17—18 255 335 195 40 35 35 20 20 565 640 18—19 255 335 195 40 35 35 20 20 565 640

1 Medelbelopp

Pojkar kostar mer än flickor efter 12 års ålder — skillnaden uppgår maximalt till ca 75 kr./mån. Man kan lägga märke till att barnet innan det uppnått 1 års ålder medför kon- sumtionskostnader som är ganska mycket lägre än i 1—2 årsåldern.

Budgetkonsulenten Gunnel Petre har i skriften ”Vad kostar barnen” redovisat be- räknade konsumtionskostnader för barn i vissa åldrar. Kostnaderna har angetts vara normala för barn i familjer med lägre in- komster. Uppgifterna redovisas i tabell 91.

Matkostnaderna varierar här mellan ca 150 kr./mån. för en 3-åring till ca 300 kr./ män. för en 17-åring. Den sammanlagda kon- sumtionskostnaden mer än fördubblas under åren från 3 år till 17 år från ca 230 till ca 500 kr./mån.

Konsumenrinstitutet anordnade våren 1970 i samråd med barnavårdscentralema i Stockholm en utställning som gick under beteckningen ”Första barnet — Obetalbart, dyrbart?”. Bl. a. redovisades konsumtions-

kostnaderna för exempelbarnet Magnus un- der hans första levnadsår. Kostnadsuppgif- terna som redovisas i tabell 92 grundade sig på de anteckningar som Magnus” föräldrar gjort om sina faktiska utlägg under det första året.

Tabell 9] Konsumtionskostnader för barn i olika åldrar fördelade på vissa konsumtions- grupper. Kr./mån. (Uppräkning har gjorts ef- ter konsumentprisindex till kostnadsläget i januari 1972. Avrundade belopp.)

Konsumtionsgrupp Ålder, år 3 10 17

Mat 150 190 290 Kläder 50 80 110 Hygien, hälsovård 15 15 15 Studier, hobbies — 60 20 Sportutrustning, leksaker 15 15 20 Fickpengar, nöjen, kamratliv — 15 40

Summa 230 375 495

Tabell 92 Konsumtionskostnader för ett barn under det första levnadsåret. Kr./mån. (Uppräkning har gjorts efter konsumentpris- index till kostnadsläget i januari 1972. Av- rundade belopp.)

Konsumtionsgrupp Kr./mån. Mat 65 Kläder 55 Blöjor och snibbar 25 Sång och sängutrustning 30 Liggvagn (begagnad) 10 Sittvagn med åkpåse 20 Diverse utrustning för skötnirrg m.m. 35 Säkerhetsanordningar m. m. 5 Leksaker 5 Läkarvård och medicin 10 Summa 260

Enligt detta exempel skulle konsumtions- kostnaden för ett barn under det första året vara ca 250 kr./mån. Att märka är att det i detta exempel, liksom i de exempel som budgetkonsulenterna redovisat, är fråga om bruttokostnader, dvs. betydelsen av ändrade skatteförhållanden, barnbidrag m.m. har inte redovisats.

Familjeberedningen lät 1963 utföra en intervjuundersökning bland ett statistiskt representativt urval gifta kvinnor (870 st.) i

åldrarna upp till 45 år för att bl.a. få en uppfattning om till vilka belOpp barnfamil- jerna uppfattar sina kostnader för barnens räkning. Resultatet av undersökningen finns i betänkandet Ökat stöd till barnfamiljerna (SOU 196436). I tabell 93 redovisas vissa av dessa uppgifter.

Variationerna med åldern när det gäller matkostnaderna är här inte så stora — från ca 135 kr./mån. i åldern 0—2 år till ca 200 kr./mån. i 17—årsåldern. Klädkostnaderna varierar mellan 30 och 75 kr./mån. De sammanlagda kostnaderna för barn i försko- leåldern varierar från ca 225 till ca 300 kr./mån. (inkl. bostad och tillsyn). I tonåren är motsvarande kostnader omkring 400 kr./mån. Här redovisas alltså också föräldrar- nas uppfattning om tillsynskostnaderna för barnen. Det är dock endast fråga om direkta utgifter för barntillsyn, t. ex. daghemsavgif— ter. De redovisade tillsynskostnaderna är mycket låga. Orsaken till detta torde vara att det är fråga om genomsnittsbelopp och att det år 1963 var mindre vanligt att barnen t. ex. var på daghem än det är i dag.

Familjeberedningen redovisar även de uppfattade kostnaderna för ett barn med fördelning efter antal barn i hushållet. Det kan vara av intresse att jämföra hur de sammanlagda kostnaderna per barn varierar

Tabell 93 De uppfattade kostnaderna för ett barn med fördelning på olika utgiftsposter samt efter barnets ålder. Kr./mån. (Uppräkning har gjorts efter konsumentprisindex till kostnadsläget ijanuari 1972. Avrundade belopp.)

Konsumtionsgrupp Ålder, år 0—2 3—6 7412 13—16 17— 0—16 Samtliga

Bostad 35 45 55 70 55 50 50 Mat 135 165 175 195 200 165 170 Kläder 30 40 50 75 35 50 45 Fickpengar — — 10 25 20 10 10 Leksaker, hobby, sport 5 10 20 25 10 15 15 Semester (inkl. resor) — 5 15 20 20 10 10 Övriga resekostnader — — — 10 10 — — Hälsovård 5 5 5 10 10 5 5 Tillsyn 5 30 10 — —- 15 15 Skolutgifter — — — 5 15 — — Ovrigt 10 5 5 10 5 5 5

Summa 225 305 345 445 380 325 325 Antal barn 183 320 373 182 99 1 058 1 157 SOU 1972:34 139

Tabell 94 Kostnader för barn i vissa åldrar enligt olika källor. Bostadskostnader, ferieut- gifter och tillsynskostnader ej inkluderade. Kr./mån. (Uppräkningar efter konsumentpris- index har gjorts till kostnadsläget i januari 1972. Avrundade belopp).

Ålder, Hellsten Petre Familje- Konsument- år bered- institutet ningen

0, 1 135 — 185 255 3— 4 290 230 235 — S* 7 415 — 235 — 10—11 510 375 495 —

14—15 555—630 — 345 —

17—18 565—640 495 295 -—

med familjens storlek. Uppräkning efter konsumentprisindex har gjorts till kostnads- läget ijanuari 1972.

Antal barn i familjen

1 2 3 4 eller Samtliga

flera

Kostnad per bam,kr./mån. 390 350 325 230 335

Kostnaderna per barn sjunker genomgå- ende när barnantalet ökar i familjen. Detta beror sannolikt främst på att familjen kan kosta på varje barn mindre ju fler barn de har.

I tabell 94 visas en sammanställning av budgetkonsulenternas, konsumentinstitutets samt familjeberedningens bedömningar om vad ett barn kan kosta. I beloppen har inte medtagits bostadskostnader, ferieutgifter och tillsynskostnader.

Fosterlön

Svenska kommunförbundet rekommenderar barnavårdsnämnderna att fr. o. m. 1971 som lägsta ersättning för vård i enskilt hem av barn som omhändertagits jämlikt barnavårds- lagen utge belopp som motsvarar 90 % av det vid ingången av kalenderåret gällande basbe- loppet. Ersättningen utgör vid ett basbelopp på 7100 kr. ca 530 kr./mån. eller 6390

kr./år. När det gäller ersättning för särskilda kostnader rekommenderar kommunförbun- det att kommunerna ersätter fosterföräldrar— na för läkarvårdskostnader, läkemedel och tandvårdskostnader till den del dessa inte ersätts genom sjukförsäkring. Kommunen bör dessutom ersätta fosterföräldrarna för skäliga fickpengar till fosterbarnet samt för kostnader för särskilt kostnadskrävande ut- rustning.

Socialhjälpen i Stockholms kommun m. m.

I Stockholm utgår socialhjälp med normal- belopp som är avsedda att garantera viss ekonomisk standard för de hjälpsökande. Socialhjälpen skall ge reella möjligheter för bidragstagarna att själva sköta sin ekonomi och garantera dem en rimlig levnadsstandard. Levnadsstandarden är inte avsedd att vara högre än den på vilken fullt självförsörjande medborgare i små ekonomiska omständig- heter lever.

Normalbeloppen består av grundbelopp och tilläggsbelopp. Grundbeloppen innefat- tar — bostadskostnaden undantagen — samt- liga löpande utgifter i hushållet. Beloppen är differentierade med hänsyn till hushållstyp, barnantal och barnens ålder. Ensamstående erhåller således per månad 90 % av gällande basbelopp, medan makar och samboende erhåller 150 % av basbeloppet. För barn 0—9 år utgår därutöver 30 % av basbeloppet, för barn 10—15 år 45 % av basbeloppet samt för barn 16—19 år 55 % av basbeloppet. Månads- beloppen för de tre barngrupperna utgör f. n. (april 1972) 175,260 resp. 320 kr.

Tilläggsbeloppen utgår för att täcka vissa bestämda omkostnader, som inte täcks av grundbeloppen, bl.a. hyreskostnaden. För barn kan tilläggsbelopp utgå med 45 kr. för kosttillägg som barnet enligt läkarintyg be- höver.

Existensminimum

Följande tablå visar normalbeloppen per månad för bestämmande av existensmini- mum för år 1972.

Löneortsgrupp

4

5

Belopp kr./mån.

Ensamstående utan barn Ensamstående med

1 barn 2 barn 3 barn 4 barn

Makar och likställda makar med

1 barn 2 barn 3 barn 4 barn

600

700 800 900 1 000

933 1033 1 133 1233

625

730 835 940 1 045

988 1 093 1 198 1 303

5. Barnfamiljernas sociala och ekonomiska situation

I detta kapitel ges vissa sammanfattande re- dovisningar av det statistiska material och av de undersökningar som redovisats i kap. 3 och 4. Här redovisas även vissa resultat från familjeundersökningen (se bilaga 1) och fa- miljestödets effekter på disponibel inkomst (se bilaga 2). Syftet med kapitlet är att bely- sa barnfamiljernas situation och farniljestö- dets effekter genom jämförelse bl. a. mellan barnfamiljer och familjer utan barn, enföräl- der- och tvåförälderfamiljer, familjer med olika antal barn och familjer med barn i oli- ka åldrar. Dessutom redovisas visst material om familjernas bostadsförhållanden och om situationen i samband med barnens födelse.

Kapitlet innehåller också ett avsnitt där familjestödets effekter belyses för ett antal exempelfamiljer. Där framgår hur stort kon- tantstöd de olika familjerna erhåller och hur stor deras disponibla inkomst per månad är sedan skatten dragits ifrån och bidragen lagts till.

Slutligen ges en redogörelse för familjestö- dets verkningar för olika grupper av barn-

familjer. Av beräkningarna kan man bl. a. ut- läsa hur stor inkomstomfördelning skatter och bidrag medför för olika grupper av barn- familjer och för familjer i olika inkomstlä- gen.

Barnfamiljer — icke- barn fam iljer

Som redan i tidigare kapitel påpekats möter det avsevärda svårigheter att jämföra uppgif- terna om barnfamiljer och familjer utan barn i den löpande statistiken eller i undersök- ningar, framför allt med hänsyn till skillna- derna i ålderssammansättning. Stor försiktig- het bör således iakttas när slutsatser dras från olika material.

Följande tablå visar antalet familjer med och utan barn. Den avser förhållandena den 31 december 1971. Uppgifterna är hämtade ur befolkningsstatistiken. [ gruppen hushåll utan barn har endast sådana medtagits där hushållsföreståndaren är under 67 år. Med barn avses barn under 18 år.

Tabell 95 Gifta män (inkl. samboende) under 65 år med och utan barn fördelade efter ålder enligt familjeundersökningen. Tabellen avser år 1970. Procent.

Procentuell fördelning efter mannens ålder

Familjetyp —25 26—35 36—45 46—55 56—65 Samtliga Gifta med barn under 18 år 5,6 27,4 35,5 23,7 7,8 100,0 Gifta utan barn under 18 år 6,9 9,8 5,3 28,2 49,8 100,0 142 SOU 1972:34

Familjetyp Antal familjer

med barn utan barn Gifta 945 000 920 000 Ensamståendel 187 000 2 202 000

1Med ensamstående avses här ogifta, änkor, änk- lingar, frånskilda eller gifta ej samboende.

Tabell 95 visar åldersfördelningen för gifta män under 65 år med resp. utan barn, som den framkommer ur familjeundersökningen.

De stora skillnaderna i åldersfördelning framgår klart av tabellen. De gifta männen med barn finns företrädesvis i åldrarna 26— 45 år medan de gifta männen utan barn un- der 18 år framför allt finns i åldrarna 46—65 år. (Barnlösa hushåll där hushållsförestånda- ren — för makar i regel mannen — är över 66 år är inte medtagna i undersökningen.)

Tabell 96 som är framräknad ur familjeun- dersökningen visar åldersfördelningen för en- samstående (män och kvinnor) under 65 år och utan barn som är egna huvudmän.2

Av tabellen framgår att ensamstående ”egna huvudmän” utan barn till ca 40% återfinns i åldersgruppen under 25 år. Även de ensamstående med barn är genomsnittligt betydligt yngre än de gifta. Mer än hälften är under 35 år.

På grundval av den fortlöpande inkomst- statistiken har följande medianinkomster i kr./år framräknats för år 1972. Som barn räknas barn under 16 år. Uppgifterna avser skattepliktiga inkomster (sammanräknad nettoinkomst enligt taxeringen).

Familjetyp Medianinkomst kr./år

Med barn Utan barn Skillnad Makar 42 600 41 000 1 600 Ensamstående 17 700 14 000 3 700

Skillnaden mellan makar med resp. utan barn är som synes relativt liten. Differensen mellan ensamstående med barn och ensam- stående utan barn är större, men bland de ensamstående utan barn ingår många unga med mycket små inkomster.

Följande uppgifter om förvärvsfrekvens är hämtade ur familjeundersökningen och avser de som uppgav att de förvärvsarbetade vid undersökningstillfället 1970. I undersök— ningen är inte de som är äldre än 65 år med— tagna. Med barn avses barn under 18 år.

Familjetyp Andel förvärvsarbetande, % Med barn Utan barn

Gifta män 92,8 79,7 Gifta kvinnor 51,0 58,7 Ensamstående 62,2 68,0

De gifta männen med barn arbetar i be- tydligt högre grad än de utan barn, vilket sannolikt till största delen hänger samman med att de gifta männen utan barn genom- snittligt är äldre. Gifta kvinnor med barn har trots olikheterna i åldersfördelningen en låg- re förvärvsfrekvens än gifta kvinnor utan barn, vilket främst torde bero på att en del av dem avstår från förvärvsarbete för att ta hand om barnen.

Ensamstående med barn — av vilka de fles- ta är kvinnor — har högre förvärvsfrekvens än gifta kvinnor med och utan barn, men något lägre än ensamstående utan barn.

Av socialhjälpsstatistiken för år 1970 fram- går att ca 75 000 barnfamiljer fick social- hjälp, vilket motsvarar ca 34% av social-

2Den person som familjen är registrerad på i sta- tistiska centralbyråns register över totalbefolk- ningen (RTB).

Tabell 96 Ensamstående (män och kvinnor) med och utan barn fördelade efter ålder enligt familjeundersökningen. Tabellen avser år 1970. Procent.

Procentuell fördelning efter den ensamståendes ålder

Familjetyp —25 26—35 36—45 46—55 56—65 Samtliga Ensamstående med barn under 18 år 26,4 27,2 24,5 18,1 3,8 100,0 Ensamstående utan barn under 18 år 39,9 16,0 14,9 15,3 13,9 100,0

hjälpsfallen det året. Antalet barn under 16 år som fick socialhjälp uppgick till ca 152 000, vilket motsvarar 8 % av alla barn under 16 år.

Förekomsten av socialhjälp bland barn- familjer och barnlösa efter civilstånd år 1970 framgår av följande tablå.

Familjetyp Med barn Utan barn antal andel antal andel social— social- social- social- hjälps- hjälps» hjälps- hjälps- fall fall av fall fall av samtliga samtliga % % Ensamstående 28 956 18 121 992 5 Gifta 46 171 5 24 898 3

Barnfamiljer uppbar således i relativt stör- re omfattning än barnlösa familjer social- hjälp. Särskilt stor var skillnaden mellan en- samstående med och utan barn.

Ur familjepolitiska kommitténs undersök- ning av låginkomstgrupper i hushållsbudget- undersökningens material (se ovan 5. 120) framgår att ca 9 % av makar utan barn låg under låginkomstnivån (den garanterade socialhjälpsstandarden inom Stockholms kommun) jämfört med 11 % för makar med barn.

En— och tvåförälderfamiljer

Antalet barnfamiljer (med barn under 18 år) var enligt befolkningsstatistiken år 1971 ca 1 132 000 varav ca 945 000 var makar med barn och ca 187 000 var ensamståendel med barn. [ dessa barnfamiljer fanns ca 1 995 000 barn av vilka ] 726 000 var barn till makar och 269 000 barn till ensamstående. Detta innebär att medelantalet barn till makar var betydligt större — 1,9 — än för ensamstående — 1,4. Av de ensamstående vårdnadshavarna var enligt folkräkningen 1965 ca 12 000 män, vilket motsvarar ca 8 % av de ensamstå- ende vårdnadshavarna.

Enligt familjeundersökningen fanns det 1970 ca 1 096 000 barnfamiljer.2 Som barn- familjer räknades familjer som i februari 1970 hade barn födda 1952 eller senare, vil-

ket betyder att åldersgränsen kom att ligga vid ungefär 18 år.

Av dessa familjer var ca 952 000 makar med barn medan ca 143 000 var ensamståen- de med barn. De senares fördelning på olika kategorier visas av följande tablå.

Familjetyp Antal Procent Frånskilda män 5 200 3,6 Änklingar 4 900 3,4 Ogifta kvinnor 65 000 45,9 Frånskilda kvinnor 44 400 30,9 Änkor 17 800 12,4 Gifta ej samboende kvinnor 5 400 3,8 Samtliga 142 700 100,0

Här redovisade siffror utgår från den vanli- ga civilståndsindelningen. Följande tablå vi- sar i vilken utsträckning dessa ensamstående föräldrar enligt egna uppgifter vid undersök- ningstillfället (året före undersökningstillfäl- let) sammanlevde under äktenskapsliknande former.

Familjetyp Procent samboende Frånskilda män 7,6 Änklingar 2,4 Ogifta kvinnor 46,4 Frånskilda kvinnor 12,2 Änkor 3,2 Gifta ej samboende kvinnor 4,9

Räknar man bort dem som enligt dessa uppgifter sammanbodde under äktenskaps- liknande former sjunker antalet enför— älderfamiljer från ca 144 000 till ca 90 000.

De redovisade uppgifterna är relativt osäk- ra. Klart är emellertid att den största del- gruppen ensamstående föräldrar — ogifta kvinnor — i betydande utsträckning samman- bor under äktenskapsliknande former.

I skatte- och bidragssammanhang räknas som gifta även de som sammanbor och som tidigare varit gifta med varandra eller har el- ler har haft barn tillsammans.

1Med ensamstående avses här ogifta, änkor, änk- lingar, frånskilda eller gifta ej samboende.

2Uppgifterna ur familjeundersökningen är upp- räknade tal och bygger på enkätsvar i stället för regis- terdata.

Av kap. 4 avsnittet Barnfamiljernas in- komster framgår inkomstförhållandena för olika typer av barnfamiljer. De ensamstående föräldrarna ligger i regel på en lägre inkomst— nivå än tvåförälderfamiljema. Medianin- komsten beräknad på sammanräknad netto- inkomst beräknas som tidigare nämnts år 1972 vara ca 17 700 kr./år för ensamstående med barn och ca 42600 kr./år för makar med barn (enligt den angivna skattedefinitio- nen). Därvid bör observeras att ensamståen- de vårdnadshavare oftast har inkomsti form av underhållsbidrag, bidragsförskott eller barnpension vilka inte ingår i inkomststatisti- ken. Vidare finner man som framgår av föl- jande tablå att 56% av alla ensamstående (enligt denna definition) med barn beräknas ha en inkomst som understiger 20 000 kr./år medan endast 8 % av de gifta makarna med barn beräknas ha så låga inkomster. För ma- kar avses deras sammanlagda inkomst.

Ärsinkomst Makar med barn Ensamstående 1972, kr. med barn antal % av antal % av samt- samt- liga liga lägre än 20 000 72 700 8 71 500 56 högre än 510 900 55 7 500 6 40 000

[ absoluta tal finns det emellertid ungefär lika många makar med barn som ensamståen- de med barn i inkomstläget under 20000 kr./år.

Bland barnfamiljerna har makar med en inkomsttagare i större utsträckning än makar med två inkomsttagare årsinkomster som un- derstiger 20000 kr. Av dem med två in- komsttagare är det vidare en betydligt större andel som har inkomster som överstiger 40 000 kr. om året än motsvarande andel av dem med en inkomsttagare.

I familjeundersökningen har en faktisk disponibel inkomst per familj beräknats för olika familjekategorier. I den disponibla in- komsten ingick bl. a. sammanräknad nettoin- komst, utbetald sjukpenning, socialhjälp och en lång rad andra samhälleliga bidrag. In- komsterna minskades sedan med inbetald

Ärsinkomst Makar med barn, Makar med barn, 1972, kr. en inkomsttagare två inkomst- tagare antal % av antal % av samt- samt- liga liga lägre än 20 000 47 700 15 25 000 4 högre än 40 000 110 900 35 400 000 66

preliminärskatt. På s. 472 i bilaga 1 redovisas i detalj hur denna disponibla inkomst är upp- byggd. Följande tablå visar medelvärden i kr./år för år 1969.

Familjetyp

Medelvärden för disponibel inkomst per familj, kr./år

Makar med barn 26 300 Ensamstående med barn 17 500 Därav Frånskilda män med barn 21 000 Änklingar med bam 23 500 Ogifta kvinnor med barn 15 700 Frånskilda kvinnor med barn 16 600 Änkor med barn 19 300 Gifta ej samboende kvinnor med barn 12 500 Makar utan barn 24 700

Tablån visar att de ensamstående föräld- rarna, även när man räknar efter disponibel inkomst, hade lägre inkomster än makar med barn, men skillnaden mellan de båda grup- perna var betydligt mindre. Ensamstående män med barn hade avsevärt högre inkoms- ter än ensamstående kvinnor. De ensamstå- ende männens inkomster låg inte så mycket under tvåförälderfamiljernas. Bland de en- samstående mödrarna hade änkorna de högs- ta inkomsterna och de gifta ej samboende de lägsta.

Att ensamstående med barn ofta har en besvärlig ekonomisk situation framgår även av den officiella socialhjälpsstatistiken vilken som nämnts visar att ca 18 % av de ensamstå- ende med barn hade socialhjälp 1970 medan motsvarande siffra för makar var ca 5 %.

I familjeundersökningen redovisas också uppgifter om socialhjälp. Dessa har insamlats från socialregister och bygger alltså inte på de tillfrågades egna uppgifter. Uppgifterna

I följande tablå redovisas förekomsten av socialhjälp bland olika familjekategorier år 1969 enligt familjeundersökningen.

Ur familjeundersökningen framgår vidare att åldersfördelningen för de olika grupperna ensamstående föräldrar var mycket olika vil— ket visas av följande tablå.

Familjetyp Procent som uppburit socialhjälp under år 196 9

Makar med barn 2,3 Ensamstående med barn 12,1 Därav

Frånskilda män med barn 9,3 Änklingar med barn 5,2 Ogifta kvinnor med barn 6,8 Frånskilda kvinnor med barn 21,9 Änkor med barn 5,5 Gifta ej samboende kvinnor med barn 17 ,8 Makar utan barn 0,8

Tablån visar att skilda och gifta ej sambo- ende kvinnor hade de största andelarna som uppbar socialhjälp. Av de senare torde flerta- let vara hemskilda. Ca en femtedel av dessa grupper uppbar socialhjälp under år 1969. Bland männen låg de skilda männen högst. Bland de ogifta kvinnorna var andelen social- hjälpstagare påfallande liten.

Bland de icke-gifta icke-vårdnadshavande föräldrarna hade enligt familjeundersökning- en drygt 2 % av de ogifta männen uppburit socialhjälp. Motsvarande siffror för frånskil- da män var ca 22 % och för icke-vårdnads- havande (i huvudsak frånskilda) kvinnor knappt 6 %.

Av de ovan redovisade siffrorna framgår att det finns stora differenser mellan den of- ficiella socialhjälpsstatistiken och de resultat som framkommit i familjeundersökningen. Sannolikt finns det i den officiella statistiken en viss överskattning av antalet socialhjälps- tagare. Detta beror bl. a. på att socialhjälps- tagare som fått hjälp från mer än en kom- mun räknas en gång för varje kommun. Å andra sidan underskattar troligen familjeun- dersökningen antalet socialhjälpstagare. Re- lationerna mellan olika familjetyper är emel- lertid lika i de båda materialen och inget ty- der på att jämförelser mellan olika grupper inom resp. undersökning skulle ge missvisan- de resultat.

Familjetyp Medianålder, år Frånskilda män 42 Änklingar 5 2 Ogifta kvinnor 24 Frånskilda kvinnor 37 Änkor 48 Samtliga ensamstående med barn 34

Skillnaderna i ålder påverkar sedan andra förhållanden. Familjeundersökningen visar bl. a. att de ogifta kvinnorna med barn hade en förhållandevis god utbildning, vilket så- kert sammanhänger med att den snabba ut— byggnaden av skolväsendet nått denna grupp bättre än de andra grupperna ensamstående föräldrar där genomsnittsåldern är högre.

De uppgifter som redovisas i kapitel 4 av- snittet Arbetsmarknadsstatistik (s. 97) visar att kvinnor som inte är gifta förvärvsarbetar i större utsträckning än gifta kvinnor. Ca 60 % av samtliga gifta kvinnor med barn under 17 år förvärvsarbetar mellan ca 70 % av de icke- gifta kvinnorna gör det enligt arbetskraftsun- dersökningarna fjärde kvartalet 1971 (s. k. relativt arbetskraftstal, se 5. 97). Av gifta kvin- nor som bara har ett barn i åldern 3—16 år förvärvsarbetar mellan 65 och 70 %. Av icke- gifta kvinnor med ett barn i samma ålder för- värvsarbetar mellan 80 och 90 %.

Familjetyp Procent förvärVS- arbetande

Gift man med barn 93,2 Gift kvinna med barn 51,1 Ensamstående med barn 64,1 Därav

Frånskild man med barn 89,0 Änkling med barn 87,0 Ogift kvinna med barn 47,2 Frånskild kvinna med barn 80,1 Änka med barn 56,0 Gift ej samboende kvinna

med barn 69,4 Gift man utan barn (under 65 år) 79,7 Gift kvinna utan barn (mannen under 65 år) 58,5

Tabell 97. Tillgång till telefon, TV, bil och sommarstuga för olika familjetyper 1970 enligt familjeun de rsökningen.

Familjetyp Andel som i sin bostad Andel som har tillgång till har tillgång till egen eller annans Telefon TV Bil Sommarstuga Makar med barn 95,9 98,1 87,2 29,5 Makar utan barn 95,8 97,6 78,1 31,1 Ensamstående med barn 86,4 91,1 49,2 15,2 Ensam stående utan barn 84,1 74,2 52,9 23,0 Ensamstående män med barn 91,4 95,3 75,1 18,1 Ensamstående kvinnor med barn 86,0 90,7 46,9 15,0

Uppgifterna på föregående sida om för- värvsfrekvens är hämtade ur familjeunder- sökningen och avser dem som uppgav att de förvärvsarbetade vid undersökningstillfället 1970. Med barn avses barn under 18 år.

Skillnaderna i förvärvsfrekvens mellan de olika grupperna av ensamstående föräldrar var som synes betydande. Den låga siffran för ogifta kvinnor med barn förklaras bl. a. av att dessa kvinnor genomsnittligt är unga och att därför många fortfarande studerar (ca 16 %). Vidare har många av dem mycket små barn. Den höga förvärvsfrekvensen för skilda kvinnor med barn avspeglar sannolikt att denna grupp ofta har en pressad ekonomisk situation exempelvis jämfört med änkorna.

Tabell 97 som hämtats ur familjeunder- sökningen visar att makar i betydligt högre grad än ensamstående hade telefon och TVi den egna bostaden. Tillgång till bil och som- marstuga var också vanligare bland makar än bland ensamstående. När det gäller bil och sommarstuga hade i motsats till vad som gäll- de för telefon och TV ensamstående utan barn en något bättre situation än ensamstå- ende med barn, vilket sannolikt beror på att de oftare har tillgång till föräldrarnas bil eller sommarstuga.

Enligt hushållsbudgetundersökningens uppgifter från år 1969 uppgick den genom- snittliga konsumtionen för makar med barn till ca 33 100 kr./år medan motsvarande siff- ra för ensamstående med barn var ca 22 200 kr./år. Siffrorna låg ca 6800 kr./år resp. 4 700 kr./år över den diSponibla inkomsten för dessa grupper som den ovan redovisats från familjeundersökningen. Uppgifterna av-

ser i båda fallen är 1969. Motsvarande skill- nad synes föreligga mellan konsumtionen och den disponibla inkomst som framkom- mit i hushållsbudgetundersökningen.

I fråga om konsumtionens sammansätt- ning visar hushållsbudgetundersökningen att enförälderfamiljer använder en större del av sitt konsumtionsutrymme till konsumtion av mat och dryck än vad tvåförälderfamiljerna gör. Traditionellt anses detta tyda på en särn- re ekonomisk situation. Även varuområdena kläder och skor och bostad tar upp en större andel av konsumtionsutrymmet för ensam- stående med barn än för makar med barn. Däremot är transportposten (i vilken ingår motorfordon) lägre för ensamstående med barn.

I familjeundersökningen har kommittén också prövat att belysa de sämst ställda fa- miljernas situation genom att sätta familjer- nas disponibla inkomst i relation till en viss miniminivå. Miniminivån har för vuxna satts till den pensionsstandard som gällde för år 1969.

Därtill har den faktiska bostadskostnaden dragits av. För barnen har sedan antagits tre olika konsumtionsnivåer; ingen barnkostnad, 200 kr. per barn och månad och 300 kr. per barn och månad.

Följande tablå visar medelvärdet av åter- stående konsumtionsutrymme och andelen i varje familjetyp där inget konsumtionsut- rymme återstår när barnkostnaden beräknats till 200 kr. per barn och månad.

Familjetyp Återstå- Andel med ende kon- mindre kon- sumtions- sumtionsut- utrymme, rymme än medelvärde, den angivna kr. miniminivån

Makar med barn 664 14,7 Makar utan barn 1 035 8,0 Ensamstående med barn 245 32,5 Ensamstående utan barn 218 34,1 Ensamstående kvinnor med barn 203 34,3 Ensamstående män med barn 685 13,9

Av tablån framgår att makar utan barn hade en bättre ekonomisk situation som grupp än makar med barn. Mer än en sjunde- del av makarna med barn nådde inte ens den- na lågt satta miniminivå som utgörs av folk- pensionsstandard och ett mycket begränsat konsumtionsutrymme för barnen.

Ensamstående med barn hade i sin tur en- ligt tablån ett betydligt mindre återstående konsumtionsutrymme än makar med barn. Många av dem låg under miniminivån.

När det gäller ensamstående utan barn bör siffrorna tolkas med försiktighet eftersom sannolikt många mycket unga finns med i materialet. Deras ekonomiska situation på— verkas ofta av bidrag från föräldrar eller and- ra närstående, som inte kommit med i det mått på disponibel inkomst som använts i undersökningen.

De ensamstående männen med barn hade ett betydligt större konsumtionsutrymme än de ensamstående kvinnorna med barn. Föl- jande tablå visar konsumtionsutrymmet se-

dan den angivna minimistandarden avräknats för olika kategorier av ensamstående kvinnor med barn.

Familjetyp Återstå- Andel med ende kon- mindre kon- sum tions- sumtionsut- utrymme, rymme än medelvärde, den angivna kr. miniminivån

Ogifta kvinnor med barn 225 3 3,3 Skilda kvinnor med barn 146 35,8 Änkor med barn 432 24,2 Gifta icke-samboende kvinnor med barn —238 60,9

Av tablån framgår att de frånskilda och de gifta icke-sarnboende kvinnorna med barn, hade det minsta återstående konsumtionsut- rymmet i genomsnitt, liksom också de störs- ta andelarna som över huvud taget inte hade något återstående konsumtionsutrymme över minimistandarden.

Barnens ålder

År 1971 fanns det enligt statistiska central- byråns befolkningsstatistik ca 2 milj. barn under 18 åri Sverige.

Följande tablå visar barnen fördelade på åldersklasser.

Ålder, år Antal Procent — 2 329 629 16,3 3— 6 483 700 23,9 7—10 451 136 22,3 11—15 530 759 26,7 16—17 214 448 10,8 Samtliga barn 2 009 6721 100,0

lHäri ingår ca 14 300 barn som klassificerats som barn ej ingående i familj.

Tabell 98 Barnfamiljer fördelade efter yngsta barnets ålder.

Ålder, år Makar Ensamstående Samtliga

Antal Procent Antal Procent Antal Procent

— 1' 143 900 15 31400 22 175 300 16 2— 6 303 900 32 43 100 30 347 000 32 7—10 183 600 19 20 700 14 204 300 18 11—16 237 300 25 35 200 25 272 400 25 17—18 83 700 9 13 300 9 97 000 9 Samtliga 952 400 100 143 700 100 1 096 000 100 148 SOU 1972:34

Tabell 98 från familjeundersökningen vi- sar barnfamiljerna fördelade efter yngsta bar- nets ålder.

Av tabell 98 framgår att nästan hälften av barnfamiljerna hade barn i förskoleåldern. De ensamstående föräldrarna hade en större andel förskolebarn än de gifta makarna.

Följande tablå visar den faktiska disponib- la inkomsten år 1969 som den framkommit ur familjeundersökningen, för familjer förde- lade efter yngsta barnets ålder.

Yngsta barnets Disponibel inkomst, kr./år ålder, år Makar Ensamstående — 6 25 800 16 300 7410 26900 17600 11—16 27 500 19500 Samtliga 26 900 17 500

Av tablån framgår att familjernas dispo- nibla inkomst är högre ju äldre det yngsta barnet är. Skillnaderna är relativt små för makar och något större för ensamstående föräldrar. Sannolikt förklaras en stor del av skillnaden ovan av att föräldrarna genom- snittligt har något högre inkomst vid högre ålder.

Följande tablå visar hemmavarande barns fördelning efter ålder för socialhjälpstagare resp. hela befolkningen enligt 1968 års so- cialhjälpsundersökning. För alla åldersgrup- per rådde en god överensstämmelse mellan totalbefolkningen och socialhjälpstagarna.

Ålder, år Barn i familjer Alla med socialhjälp barn 0— 3 25,0 27,5 4— 6 21,4 18,4 6—10 24,4 23,7 11—15 29,2 30,4 Samtliga 100,0 100,0

Följande tablå från arbetskraftsundersök- ningarna fjärde kvartalet 1971 visar förvärvs- frekvens för gifta kvinnor med barn i olika åldrar.

Antal Relativt arbetskraftstal för gifta barn kvinnor med barn under 17 år

med barn enbart med yngsta i åldern 7—16 år barn under 7 år 1 70,8 61,8 2 69,5 47,2 3 eller flera 70,1 42,4 Samtliga 70,3 50,8

Tablån visar en lägre förvärvsfrekvens för kvinnor vars yngsta barn är under 7 år. För kvinnor med barn i åldern 7—16 år är det praktiskt taget ingen skillnad i förvärvsfre- kvens beroende på antalet barn. För kvinnor vars yngsta barn är under 7 år är det däremot en betydande skillnad mellan att ha ett barn och att ha två eller flera barn. Skillnaden mellan två barn och tre eller flera barn är relativt liten.

Följande tablå är hämtad ur 1969 års hus- hållsbudgetundersökning och visar konsum- tionsandelen för varugruppen mat och dryck bland ettbarnsfamiljer.

Barnens Konsumtions- ålder, år andel, procent — 2 19,5 3— 6 20,6 7—15 24.3

16—20 22,8 Samtliga 22,2

Av tablån framgår att varugruppen mat och dryck tar en stigande andel av familjens konsumtion när barnen blir äldre. Varugrup- pen kläder och skor visar en motsvarande stegring. Varugruppen bostäder visar där- emot en minskande konsumtionsandel med barnens stigande ålder, vilket sannolikt till stor del beror på skillnaden i hyror mellan nybyggda och äldre bostäder.

Följande tablå visar andelen familjer med barn i olika åldersgrupper som ligger under den i hushållsbudgetundersökningen inlagda låginkomstnivån (garantibidraget inom Stockholms kommuns socialhjälp). Beräk- ningarna avser endast tvåförälderfamiljer som bor i flerfamiljshus.

Barnens ålder, Andel familjer under år låginkomstnivån, procent — 2 11

3 — 6 11

7— 15 13 Samtliga ll

Skillnaderna är som synes små. Familjer med barn i skolåldern har en något högre andel under låginkomstnivån.

Familjer med olika barnantal

Följande tablå visar antalet barnfamiljer ef- ter barnantal och antalet barn i de familjer- na. Uppgifterna avser den 31 december 1971 och gäller familjer med barn under 18 år.

Antal Barnfamiljer Barn barn antal % antal %

1 521181 46,0 521181 26,1 2 422 553 37,3 845 106 42,4 3 141866 12,5 425 598 21,3 4 eller flera 46 744 4,2 203 444 10,2 Samtliga 1 132 344 100,0 1 995 329 100,0

Följande tablå med medianinkomster för familjer med olika barnantal visar att inkoms- ten sjunker med barnantalet. Uppgifterna är hämtade ur inkomststatistiken och framräk- nade till år 1972.

Antal barn Medianinkomst kr./år 1 43 500 2 42 600 3 41 100 4 36 800 5 eller flera 35 800 Samtliga barnfamiljer 42 600

Mest markerad är skillnaden i medianin— komst mellan familjer med tre och fyra barn. Denna tendens gäller oavsett om endast den ena eller båda makarna har inkomst, vilket framgår av följande tablå.

Antal barn Medianinkomst kr./år

Två in- En in- Skillnad komst- komst- tagare tagare 0 44 500 31600 + 13 600 1 47 400 33 400 + 14 000 2 46 700 36 000 + 10 700 3 45 900 35 400 + 10 500 4 42 400 31200 + 11200 5 eller flera 41600 30 600 + 11 000 Samtliga barnfamiljer 46 800 34 600 + 12 200

Att familjen har två inkomsttagare inne- bär dock inte alltid att båda makarna för— värvsarbetar då dels även mycket små in- komster medräknats, dels även annat än in- komst av förvärvsarbete ingår i inkomstbe— greppet, t. ex. inkomst av kapital.

I gruppen makar med en inkomsttagare in— går 318 900 makar med barn (ensamstående med barn är inte medtagnai denna jämförel- se) med en eller ingen inkomst och i gruppen makar med två inkomsttagare utgör 602 600 makar med barn. Som framgår av tablån lig- ger medianinkomsten för makar där båda har inkomst mellan ca 10 500 kr. och ca 14 100 kr. högre än för familjer där endast ena ma- ken har inkomst. Den största skillnaden re- dovisas för familjer med ett barn. Detta tor- de bero på att det finns många studerande- familjer bland ettbarnsfamiljerna med en in- komsttagare. I gruppen makar med en in— komsttagare inräknas också de familjer som inte har någon inkomst alls. Uppdelningen på familjer med en eller två inkomsttagare visar också att familjer med två inkomsttaga— re genomgående har en högre medianin- komst än familjer med en inkomsttagare. Detta gäller således även för familjer med många barn.

Antal barn Medianinkomst kr.,/år för ensamstående

1 18 200 2 17 600 3 14 900 4 13 600 5 eller flera 10 700

Samtliga ensamstående

med barn 17 700

För de ensamstående föräldrarna är ten- densen till sjunkande inkomst med ökat barnantal ännu tydligare, vilket framgår av föregående tablå.

Den faktiska disponibla inkomsten enligt familjeundersökningen för familjer med oli- ka antal barn redovisas i följande tablå. Upp- gifterna avser år 1969.

Antal barn Disponibel inkomst, kr./år Makar Ensamstående

1 24 800 16 500 2 27 100 19 800 3 eller flera 26 700 19 100

Samtliga 26 200 17 500

Tablån visar att den disponibla inkomsten var lägst för ettbarnsfamiljer både för makar och ensamstående.

Tvåbarnsfamiljerna hade något större dis- ponibel inkomst än familjerna med tre eller flera barn, men skillnaden var förhållandevis liten.

Räknat per familjemedlem blir den ge- nomsnittliga disponibla inkomsten genomgå— ende lägre ju fler barn familjen har.

Socialhjälpsstatistiken visar att social- hjälpsbehovet i hög grad är beroende av familjens barnantal.

och å andra sidan kvinnans förvärvsintensi- tet. Följande tablå ur arbetskraftsundersök- ningarna fjärde kvartalet 1971 visar förvärvs- frekvens och genomsnittlig arbetstid för gifta resp. icke-gifta kvinnor med barn under 17 år.

Civilstånd, antal Medelarbets- Relativt barn under 17 är tid, timmar arbetskrafts- tal, procent

Gifta kvinnor med 1 29,3 67,0 2 27,5 55,6 3 eller flera barn 26,1 49,2

Samtliga 28,1 59,3

Icke-gif ta kvin- nor med 1 35,9 75,9 2 34,3 67,4 3 eller flera barn 28,7 53,9

Samtliga 35,2 72,4

Siffrorna visar som väntat att både för- värvsfrekvens och medelarbetstid sjunker vid ökat barnantal för båda grupperna kvinnor. För gifta kvinnor är minskningen större mel- lan ett- och tvåbarnsmödrar än mellan dem som har två resp. tre eller flera barn. För icke—gifta kvinnor är det däremot en marke- rad minskning för de kvinnor som har tre eller flera barn. Som tidigare påpekats har de icke-gifta kvinnorna en generellt högre för-

Antal Social— Alla Relationstal för _ _. _ barn hjälps— barn— andelen barn- varVSfrekvens an de gifta. fall familjer, familjer med __ Ur hushållsbudgetundersökningen finner gles. procent 35:23:13]; ;?: man att familjernas barnantal i hög grad på- a , ' . .. . .. pw delen samtliga verkar konsumtionens sammansattning. Fol- cent barnfamiljer med jande tablå visar den relativa konsumtionsan- mp' antal bam delen mat och dryck för familjer med olika 1 35,9 49,9 0,7 barnantal. 2 30,5 34,1 0,9 3 18 6 11,6 1,6 Antal barn Andel mat och dryck av 4 eller flera 1510 4,4 3_4 konsumtionen, procent Samtliga 100,0 100,0 1 22,2 2 24,9 3 eller flera 26,9

Uppgifterna, som är tagna ur 1968 års so- cialhjälpsundersökning, visar en betydande överrepresentation av mångbarnsfamiljerna bland socialhjälpsfallen.

Arbetsmarknadsstatistiken visar som tidi- gare nämnts att det finns ett klart samband mellan å ena sidan barnens antal och ålder

Samma mönster finns för konsumtionen av kläder och skor. Konsumtionsandelen för bostäder ökar däremot bara obetydligt med barnantalet.

I hushållsbudgetundersökningen har en

varugrupp, kläder och skor, uppdelats efter vilka medlemmar som konsumerar den in- köpta varan. Den uppdelningen visar att för- äldrarnas konsumtion av kläder Och skor inte i någon nämnvärd omfattning påverkades av antalet barn. Inte heller konsumtionen per barn påverkades nämnvärt av barnantalet. Dock var konsumtionen per barn något stör- re i ettbarnsfamiljerna. Det betyder att den totala konsumtionen av kläder och skor för barnen steg kraftigt med barnantalet.

Med hjälp av materialet i hushållsbudget- undersökningen har som tidigare nämnts .orts en undersökning av vilka grupper som ligger under en konstruerad låginkomstnivå (motsvarande garantibidraget inom Stock- holms kommuns socialhjälp). Beräkningen avser endast tvåförälderhushåll boende i fler- familjshus.

Följande tablå visar antalet samt den an- del inom olika familjetyper som låg under nivån.

Antal barn Antal familjer % 0 31 800 9 1 24 200 9 2 21 900 11 3 eller flera 13 800 16 Samtliga barn- familjer 59 900 11

Av tablån framgår ett klart samband mel- lan barnantal och andelen av resp. grupper under nivån. Andelarna som ligger under ni- vån är naturligtvis beroende av hur nivån konstrueras.

Som tidigare nämnts har ur farniljeunder- sökningen framtagits material för att belysa familjernas återstående konsumtionsutrym- me sedan en viss minimistandard motsvaran-

Återstående konsumtions- utrymme i genomsnitt

Antal barn Makar Ensamstående 1 790 266 2 646 298 3 eller flera 377 — 51 Samtliga 663 244

de pensionsstandard för föräldrarna och 200 kr./mån. och barn frånräknats. Beräkningar- na avser år 1969. Föregående tablå visar fa- miljernas återstående konsumtionsutrymme i genomsnitt.

I den följande tablån visas andelen famil- jer utan återstående konsumtionsutrymme för makar och ensamstående med barn för— delade efter barnantal.

Andelen utan återstående konsumtionsutrymme

Antal barn Makar Ensamstående 1 9,0 29,5 2 14,7 31,4 3 eller flera 30,0 56,7 Samtliga 14,8 32,5

Som väntat minskade det återstående ge- nomsnittliga konsumtionsutrymmet med sti- gande barnantal, medan andelen som inte ha— de något konsumtionsöverskott ökade. Skill- naden mellan ett och två barn var liten me- dan avståndet till flerbarnsfamiljerna var stort både för makar och ensamstående. Av makarna med tre eller flera barn levde 30 % på eller under miniminivån. För ensamståen- de med tre eller flera barn fattades det ge- nomsnittligt ca 50 kr./mån. för att uppnå miniminivån. Över 55 % av dessa enförälder- familjer levde på eller under nivån.

Vid framställningen av miniminivåtabeller- na gjordes också i vissa tabeller en omgrup- pering av redovisningsgrupperna så att krite— riet för grupptillhörighet ändrades från civil- stånd till faktiskt samboende.

Tabellerna 99 och 100 visar genomsnitt- ligt återstående konsumtionsutrymme och andel under miniminivån för makar och en- samstående fördelade efter barnantal när de uppdelats dels efter civilstånd, dels efter fak- tiskt samboende.

Av tabellerna 99 och 100 framgår att det återstående genomsnittliga konsumtions- utrymmet för makar minskar något när de samboende icke-gifta föräldrarna förs över till gruppen makar. Det återstående genom- snittliga konsumtionsutrymmet minskar ock- så för de ensamstående när det bara blir de

Tabell 99 Återstående konsumtionsutrymme i genomsnitt efter avräkning av ”miniminivå” efter antal barn samt för makar och ensamstående med uppdelning dels efter civilstånd, dels efter faktiskt samboende. Miniminivå = folkpension för föräldrarna, 200 kr./mån. och barn samt hela bostadskostnaden.

Antal Makar Ensamstående barn Faktiskt Civil- Skillnad Faktiskt Civil- Skillnad samboende stånd samboende stånd 1 762 790 —28 250 266 — 16 2 648 646 + 2 136 298 — 162 3 eller flera 368 377 — 9 — 35 — 51 + 16 Samtliga 652 663 — 11 196 244 4 48

Tabell 100 Andel med återstående konsumtionsutrymme mindre än eller lika med 0 efter avräkning av den ovan beskrivna miniminivån efter antal barn samt för makar och ensamstå- ende med uppdelning dels efter civilstånd, dels efter faktiskt samboende. 1969.

Antal Makar Ensamstående barn Faktiskt Civil- Skillnad Faktiskt Civil- Skillnad samboende stånd samboende stånd

1 10,5 9,0 + 1,5 27,3 29,5 — 2,2 2 14,8 14,7 + 0,1 35,8 31,4 + 4,4 3 eller flera 30,6 30,0 + 0,6 55,9 56,7 — 0,8

Samtliga 15,5 14,8 + 0,7 32,0 32,5 — 0,5

Tabell 10] Genomsnittligt återstående konsumtionsutrymme per barn efter avräkning av den ovan beskrivna miniminivån och andel med konsumtionsnivå mindre än eller lika med 0 för olika familjetyper indelade efter förvärvsintensitet. Familjerna är indelade efter faktiskt samboende 1969. Till miniminivån har lagts en förvärvskostnad på 100 kr./mån. för heltids- arbetande förälder och 50 kr./mån. för förälder som arbetar mindre än heltid.

Familjetyp Förvärvs- Antal Genomsnittligt Andel som inte arbete1 familjer återstående kon- når upp till Ena Andra sumtionsutrymme minimistandar- maken maken kr./mån. och barn den. Procent Makar 0 0 12 767 — 302 64,3 (1 0 33 673 223 50,4 1 0 358 110 209 27,7 (1 (1 13 583 — 113 67,4 1 (1 341 763 470 11,8 1 1 158 405 820 4,5 Samtliga makar med barn 918 307 391 20,6 Ensamstående 0 14 467 — 138 60,1 (1 27 023 — 58 56,6 1 48 855 309 15,8

Samtliga ensam- stående med barn 90 345 125 35,3

10 = förvärvsarbetar ej (1 = förvärvsarbetar mindre än heltid 1 = förvärvsarbetar heltid

faktiskt ensamstående kvar i gruppen. De samboende icke-gifta föräldrarnas ekonomis- ka situation förefaller således genomsnittligt vara sämre än för makar men bättre än för faktiskt ensamstående.

Skillnaderna var förhållandevis små och ändrar inte på de mönster som tidigare fram- kommit. Av jämförelsen framgår ändå att de siffror som visar de ensamståendes situation byggda på civilståndsbegreppet, inte är rätt- visande för de faktiskt ensamstående. Deras situation var sämre än vad genomsnittssiff— roma för hela civilståndsgruppen angav.

De ovan angivna uppgifterna är inte enhet- liga för alla grupperna av barnfamiljer. Un- derskottet i genomsnittligt återstående kon- sumtionsutrymme blir mindre för de ensam- stående med tre eller flera barn när de faktiskt samboende tas bort ur gruppen. Några säkra slutsatser av detta förhållande kan dock inte dras då det statistiska underla- get vid en sådan uppdelning blir förhål- landevis svagt.

Tabell 101 visar förvärvsintensitetens ef- fekter på konsumtionsutrymmet per barn.

Vid indelningarna efter faktiskt samboen- de har frånräknats en förvärvskostnad på 100 kr./mån. för heltidsarbetande förälder och 50 kr./mån. för förälder som arbetar mindre än heltid.

Av tabell 101 framgår att konsumtionsut- rymmet stiger markant med ökande förvärvs- intensitet. Det genomsnittliga återstående konsumtionsutrymmet per barn steg enligt undersökningen från 209 kr./mån. för famil- jer där en make heltidsarbetade och den and- ra inte förvärvsarbetade till 820 kr. för famil— jer där båda makarna förvärvsarbetade hel- tid. Andelen utan något ytterligare konsum- tionsutrymme utöver miniminivån sjönk från 27,7 % för familj med hemmamake till 4,5 % i familjer där båda makarna förvärvsarbetade heltid.

Tabell 102 visar på motsvarande sätt för- värvsintensitetens effekter på konsumtions- utrymmet per familj.

Tabell 103 visar att familjerna under mini- minivån till 55 % utgjordes av familjer där en make heltidsarbetade och den andra inte för- värvsarbetade. Drygt 22 % var familjer där en

Tabell 102 Genomsnittligt återstående konsumtionsutrymme per familj efter avräkning av den ovan beskrivna miniminivån och andel med konsumtionsnivå mindre än eller lika med 0 för olika familjetyper indelade efter förvärvsintensitet. Familjerna är indelade efter faktiskt samboende. 1969.

Familjetyp Förvärvs- Antal Genomsnittligt Andel som inte arbetel familjer återstående kon— når upp till Ena Andra sumtionsutrymme minimistan- maken maken kr./mån. och familj darden Makar O 0 12 767 — 318 64,3 (1 0 33 673 280 50,4 1 0 358 110 290 27,7 (1 (1 13 583 — 343 67,4 1 (1 341 763 676 11,8 1 1 158 405 1 008 4,5 Samtliga makar med barn 918 307 526 20,6 Ensamstående 0 14 467 — 169 60,1 (1 27 023 —— 99 56,6 1 48 855 349 15,8 Samtliga ensam- stående med barn 90 345 128 35,3 ]0 = förvärvsarbetar ej = förvärvsarbetar mindre än heltid 1 = förvärvsarbetar heltid 154 SOU 1972:34

Tabell 103 Tvåförälderfamiljer (efter faktiskt samboende) under den beskrivna minimini- vån indelade efter förvärvsintensitet.

Förvärvs— Antal Procent Totalantalet arbetel familjer familjer i under gruppen nivån 0 0 8 209 4,4 12 767 (1 0 16 971 9,4 33 673 1 0 99196 55,0 358110 (1 (1 9 155 5,0 13 583 1 (1 40 328 22,3 341 763 1 1 7 128 3,9 158 405 Samtliga makar med barn 180 987 100,0

10 = förvärvsarbetar ej (1 = förvärvsarbetar mindre än heltid 1 = förvärvsarbetar heltid

förälder heltidsarbetade och den andre del- tidsarbetade. Endast ca 4 % var familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetade heltid.

Tabell 104 visar samma fördelning för en- förälderfamiljer.

Hälften av de ensamstående föräldrarna som ligger under nivån förvärvsarbetade som synes deltid. Mindre än en fjärdedel förvärvs- arbetade heltid.

Bostadsförhållanden

Ur bostads- och hyresundersökningen år 1969 är uppgifterna i tabell 105 hämtade. Tabellen visar andelen barnfamiljer efter

Tabell 104 Enförälderfamiljer (efter faktiskt samboende) under den beskrivna minimini- vån indelade efter förvärvsintensitet.

Förvärvs- Antal Procent Totalantalet arbete1 familjer familjer i under gruppen nivån O 8 695 27,4 14 467 (1 15 295 48,2 27 023 1 7 719 24,4 48 855 Samtliga en- samstående med barn 31 709 100,0 90 345

10 = förvärvsarbetar ej (1 = förvärvsarbetar mindre än heltid 1 = förvärvsarbetar heltid

familjetyp som har lägenheter vilka uppfyller vissa utrustnings- och utrymmeskrav. Under- sökningen omfattar endast flerfamiljshus. Utrustningskraven avser vatten och avlopp, samt eget dusch- eller badrum. Utrymmes- kraven är räknade efter norm 1, dvs. att inte antalet boende överstiger två per rum, köket oräknat.

Tabell 105 visar att andelen barnfamiljer som inte uppfyllde Utrustningskraven var låg. Andelen familjer som inte uppfyllde kraven minskade med stigande barnantal. När det gäller trångboddhet fanns naturligt nog den största andelen trångbodda barnfamiljer bland familjer med tre eller flera barn, där ca 24 % var trångbodda.

I nedanstående tablå visas trångboddhets- utvecklingen enligt norm 1 (högst två boen- de per rum, köket oräknat) under åren 1945, 1960 och 1965. Materialet är hämtat ur folk- och bostadsräkningarna för resp. år.

Antal barn Trångboddhet i % 1945 1960 1965 1 35 15 9 2 35 13 7 3 56 34 21 4 62 36 22 5 eller flera 82 62 49

Tablån visar att trångboddheten minskat markant för samtliga familjetyper samt att familjer med ett och två barn i relativt liten utsträckning var trångbodda 1965. Familjer med fler än två barn var trångbodda i högre utsträckning och särskilt då familjer med fem eller flera barn där nästan 50% var trångbodda.

Enligt folk- och bostadsräkningen 1965 var ca 14 % av samtliga barnfamiljer i fler- familjshus trångbodda enligt norm 1. Enligt bostads- och hyresundersökningen 1969 var ca 7 % av samtliga barnfamiljer som bodde i flerfamiljshus färdigställda t.o.m. 1968 trångbodda enligt norm 1.

Bostadsstyrelsen genomförde 1969 en un- dersökning rörande barnfamiljer som uppbar statligt och/eller kommunalt bostadstillägg. Undersökningen avser familjer som uppbar

Tabell 105 Andel lägenheter som uppfyller vissa utrustningskrav (vatten och avlopp, dusch- eller badrum) eller utrymmeskrav (norm 1 = högst två boende per rum köket oräknat) efter familjetyp enligt bostads- och hyresundersökningen 1969.

Familjetyp Andel lägenheter Andel lägenheter som uppfyller som uppfyller Utrustningskraven utrymmeskraven Procent Procent

Ensamstående med barn 87,8 96,7 Makar med ett barn 92,3 94,3 Makar med två barn 95,5 97,1 Makar med tre eller flera barn 94,7 76,1 Övriga hushåll med barn1 90,6 83,8

Ensamstående utan barn 68,2 —

Makar utan barn 88,8 3,4 Övriga hushåll utan barn 83,7 1,3

1 I dessa hushåll ingår minst två vuxna som inte är makar.

Tabell 106 Antal familjer med olika typer av bostadstillägg i maj 1969 och i december 1970 enligt bostadsstyrelsens undersökningar.

Maj 1969 December 1970 Familjer med endast statligt tillägg 270 100 253 400 statligt och kommunalt tillägg 97 200 174 300 endast kommunalt tillägg 12 100 24 000 Samtliga 379 400 451 700

Tabell 107 Antalet ensamstående resp. samboende med bostadstillägg i maj 1969 enligt bo- stadsstyrelsens undersökning.

Ensamstående Samboende Samtliga

Familjer med endast statligt tillägg 51 000 219 100 270 100 statligt och kommunalt tillägg 16 500 80 700 97 200 endast kommunalt tillägg 1 000 11 100 12 100 Samtliga 68 500 310 900 379 400

Tabell 108 Familjer med bostadstillägg efter familjetyp och barnantal i maj 1969 enligt bo- stadsstyrelsens undersökning.

Antal barn Ensamstående Samboende Samtliga Antal Procent Antal Procent Antal Procent

1 43 800 63,9 65 700 21,1 109 500 28,9 2 17 300 25,3 148 000 47,6 165 300 43,6 3 5 100 7,4 69 800 22,5 74 900 19,7 4 1700 2,5 20 000 6,4 21700 5,7 5 eller flera 600 0,9 7 400 2,4 8 000 2,1 Samtliga 68 500 100,0 310 900 100,0 379 400 100,0

Tabell 109 Familjer med statligt bostadstillägg fördelade efter familjetyp och det statliga bostadstilläggets belopp i maj 1969 enligt bostadsstyrelsens undersökning.

Bostadstilläggsbelopp Ensamstående Samboende Samtliga max. belopp 80 24 34 minst 3/4 dock ej max. belopp 9 17 15 1/2—3/4 av max. belopp 6 26 22 1/4—1/2 av max. belopp 4 22 19 mindre än 1/4 av max. belopp 1 11 10 Samtliga 100 100 100 Antal familjer med statligt bostadstillägg 67 500 299 800 367 300

bostadstillägg för maj 1969. Denna följdes sedan upp med en mindre, kompletterande undersökning i december 1970. Antalet fa- miljer med bostadstillägg vid de båda under- sökningstillfällena framgår av tabell 106.

En undersökning avseende december 1971 pågår och beräknas bli färdigställd under sommaren 1972.

I tabell 107 redovisas familjer med bostads- tillägg i maj 1969 fördelade på samboende och ensamstående. Icke-gifta som samman- bor med någon som de varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med redo- visas i denna undersökning som samboende.

Fördelningen av familjer med bostadstill- lägg i maj 1969 efter barnantal framgår av tabell 108. Nära 30 % av samtliga familjer ha- de endast ett barn under 16 år. Familjer med tre eller flera barn utgjorde 27,5 % av samtli- ga familjer med bostadstillägg medan de är ca 12 % av samtliga barnfamiljer vilket bely- ser att flerbarnsfamiljema i större utsträck- ning än familjer med få barn får del av det stöd som bostadstilläggen innebär.

Effekten av reduceringen med stigande in- komst av det statliga bostadstillägget framgår av tabell 109. Uppgifterna i tabellen visar i vilken relativ utsträckning familjerna hade maximibeloppet av resp. bidragstyp eller oli- ka stor andel av detta belopp.

För ca 50 % av bidragstagarna uppgick det statliga bostadstillägget till tre fjärdedelar el- ler mer av maximibeloppet. Ca en tredjedel hade helt oreducerat tillägg, men skillnaden var, som framgår av tabellen, stor mellan en-

samstående, av vilka 80% hade maximibe- loppet, och samboende, av vilka endast en fjärdedel erhöll detta belopp.

I bostads- och hyresundersökningen från 1969 redovisas det relativa antalet familjer med bostadstillägg i olika hushållstyper och inkomstklasser. Undersökningen omfattar enbart flerfamiljshus. Den disponibla in- komst som används i undersökningen består av sammanräknad nettoinkomst med avdrag för inbetald preliminärskatt och med tillägg av barnbidrag och bostadstillägg. Uppgifter- na redovisas i tabell 110. Enligt folk- och bostadsräkningarna 1960 och 1965 var fördelningen av lägenhetsbe— ståndet på småhus resp. flerfamiljshus i hela riket följande under resp. år (%).

År Småhus Flerfamiljshus Icke-bostadshus 1960 47,1 50,1 2,8 1965 45 ,0 5 2,9 2 1

Tablån visar en viss ökning från 1960— 1965 av andelen flerfamiljshus (ca 2 %) och ungefär motsvarande minskning beträffande småhus. Folk- och bostadsräkningens mate- rial från 1970 är ännu inte tillgängligt men utvecklingen under åren 1965—1970 torde ha varit likartad den mellan 1960—1965. An- delen flerfamiljshus kan således beräknas ha ökat med några procentenheter medan ande- len småhus minskat i motsvarande mån.

Tabell 110 Andel hushåll med bostadstillägg år 1969.

Disponibel Makar med Övriga inkomst, kr./år hushåll 1 barn 2 barn 3 eller flera barn med barn -14 999 40 77 69 76 15 OOO—19 999 34 79 95 80 20 000—24 999 18 68 86 62 25 OOO—29 999 7 38 76 21 30 OOO—39 999 3 16 45 — 40 000— 0 2 — Samtliga 16 49 71 72

Familjernas sociala och ekonomiska förhållanden under tiden för barnens födelse

Av riksförsäkringsverkets föräldraundersök- ning (s. 129) framgår att av samtliga föräldrar som fått barn våren 1970 var ca 81 % gifta och samboende, ca 12 % icke-gifta men sam- boende med barnets fader och ca 7 % icke- gifta och inte samboende. Närmare två tred- jedelar av de mödrar som födde barn utom äktenskap sammanbodde således med bar- nets far.

Tabell 111 ur riksförsäkringsverkets un- dersökning visar gifta (eller samboende för- äldrar fördelade efter sjukpenningens stor- lek. Tidpunkten som avses är för modern

Tabell lll Gifta (inkl. samboende) föräldrar efter sjukpenningklassplacering1 1970. Pro- cent.

Faderns Moderns sjukpenning kr./dag

sjukpen-

ning kr./ 0 6H 6—19 22—34 37—52 S_amt- dag liga 0 — 0,2 0,2 0,2 — 0,6 6H 0,1 0,3 0,1 0,3 0,1 0,9 6—19 0,3 1,3 0,4 0,8 0,4 3,2 22—34 0,9 6,5 3,8 8,2 0,9 20,3 37—52 1,3 25,9 10,7 28,8 8,3 75,0 Samtliga 2,6 34,2 15,2 38,3 9,7 100,0

1O = inkomst under 1 800 kr./år

6H = inkomst under 1 800 kr./år och hemma- makeförsäkrad inkomst 1 800—2 600 kr./år inkomst 10 200—12 000 kr./år inkomst 21 OOO—24 000 kr./år inkomst över 39 000 kr./år

Umm—o NÅXOON

270 dagar före nedkomsten och för fadern tidpunkten för nedkomsten.

Drygt en tredjedel av samtliga kvinnor var hemmamakeförsäkrade. Relativt få hade en sjukpenning mellan 6 och 19 kr./dag; ca 3 % av männen och ca 15 % av kvinnorna.

De ca 7 % icke-gifta ej samboende mödrar- na hade 270 dagar före nedkomsten följande sjukpenning.

Sjukpenningklass Procent 0 21,8 6H 7,6 6—19 20,7 22—34 43,4 37—52 6,5 Samtliga 1001)

Som framgår av tablån hade ca 29 % av de icke-gifta ej samboende mödrarna inkomster under 1 800 kr./år.

Moderns sjukpenning två månader efter det tilläggssjukpenning upphört att utgå un- dersöktes också. Det visar sig att relativt många förändringar skett under tiden från graviditetens början till dess tilläggssjukpen- ning upphört att utgå. För de gifta och sam- boende kvinnorna gäller att andelen hemma- makeförsäkrade kvinnor har ökat från ca 32 % till ca 56 %. Andelen som hade en sjuk- penning över 37 kr./dag var i stort sett oför- ändrad. Gruppen med sjukpenning mellan 22 och 34 kr./dag hade däremot minskat ganska starkt, från ca 38 % till ca 21 %. Gruppen med låg sjukpenning — 6—19 kr./dag — hade minskat något — från ca 15 % till ca 12 %.

Mödrarnas ålder framgår av följande tablå.

Ålder, år Ogifta ej samboende Gifta (inkl.

samboende) —20 35,6 5,5 20—24 34,5 34,6 25 —29 16,5 37,3 30—34 8,4 15,8 35— 5,0 6,8 Samtliga 100,0 100,0

Som synes är de ogifta ej samboende möd- rarna genomsnittligt yngre än de samboende gifta och ogifta mödrarna. Över 35 % av de icke-samboende är under 20 år mot ca 5 % av de samboende.

I familjeundersökningen tillfrågades för- åldrarna hur de själva upplevt tiden omkring födelsen. Följande tablå visar hur stora pro- centandelar i de olika grupperna som upplevt den ekonomiska situationen som ”ganska be- svärlig” resp. ”mycket besvärlig”.

Fam iljetyp Andel som upplevt situa-

tionen som

”inte be- "ganska ”mycket svärlig" besvär- besvär—

lig" lig”

Makar 80 16 4 Ogifta kvinnor 53 37 10 Övriga icke-gifta kvinnor 52 28 20 Samtliga 77 18 5

Som framgår av tablån upplevde många föräldrar den ekonomiska situationen om- kring födelsen som besvärlig. Ungefär en fem- tedel av makarna uppfattade situationen så. Bland de ensamstående kvinnorna med barn har nära hälften angett att de upplevt den

ekonomiska situationen som besvärlig. Det var bland de senare också fler som angivit att perioden var ”mycket besvärlig”.

Tabell 112 som också är tagen ur familje- undersökningen, redovisar moderns syssel- sättning under större delen av graviditeten.

Ogifta kvinnor — som i regel var relativt unga och i flertalet fall inte hade barn tidigare — förvärvsarbetade och studerade under gra- viditeten i större utsträckning än gifta och tidigare gifta kvinnor.

På kommitténs begäran ställdes vid arbets- kraftsundersökningen i april 1971 en tilläggs- fråga till undersökningen för att belysa för- värvsintensiteten för mödrar med barn mel- lan sex och tolv månaders ålder.

Tabell 113 visar andelen mödrar som till- hörde arbetskraften och andelen som fak- tiskt förvärvsarbetade mätveckan.

Av tabellen framgår att närmare hälften av mödrarna med barn mellan sex och tolv månaders ålder tillhörde arbetskraften, och att en tredje del verkligen förvärvsarbetade. Skillnaderna mellan mödrar med barn i ål- dern 6—9 månader och 9—12 månader var obetydliga, liksom mellan mödrar som hade resp. inte hade barn tidigare.

Ungefär en tredjedel av dem som räknades vara i arbetskraften förvärvsarbetade inte. Orsakerna till att de inte förvärvsarbetade kan vara arbetslöshet, sjukdom eller dylikt. Den enda orsak som mäts i arbetskraftsun- dersökningarna är arbetslöshet. Av tilläggs- frågan framgår att gruppen mödrar med barn mellan sex och tolv månaders ålder inte hade någon ovanligt hög andel arbetslösa. Den tro- liga förklaringen till den stora skillnaden är istället sannolikt att relativt många mödrar var hemma under denna tidsperiod med möj-

Tabell ] 12 Kvinnor fördelade efter sysselsättning under större delen av graviditeten och civil-

stånd enligt familjeundersökningen. Procent.

Sysselsättning

Familjetyp Hemmamake Förvärvsarbetande Studerande Samtliga Makar 47,8 50,3 1,9 100,0 Ogifta kvinnor 27,2 65,3 7,5 100,0 Övriga icke-gifta kvinnor 51,8 46,1 2,1 100,0 Samtliga 46,8 51,4 1,8 100,0 SOU 1972:34 159

Tabell 113 Andel i arbetskraften resp. faktiskt förvärvsarbetande bland kvinnor med barn i åldern 6—12 månader. Arbetskraftsundersökningen i april 1971.

Barnens ålder I arbetskraftenl Förvärvsarbetade 6—9 månader 45,9 27,0 därav med äldre syskon 47,2 30,8 9—12 månader 45,2 37,8 därav med äldre syskon 36,5 31,0 Totalt 6—12 månader 45,6 31,9 därav med äldre syskon 42,0 30,9

1 Faktiskt förvärvsarbetande, arbetslösa eller tillfälligt frånvarande under mätveckan.

lighet att återuppta förvärvsarbete, och att de då i arbetskraftsundersökningen betrak- tats som tillfälligt frånvarande; men räknats med i den grupp som tillhör arbetskraften.

Abortkommittén har i sitt betänkande Rätten till abort (SOU 1971158) bl. a. re- dovisat en undersökning av något mindre än 22 000 abortansökningar som inkommit till Socialstyrelsen under åren 1964—1966.

Följande tablå visar de abortsökandes civilstånd i procent.

Fam iljetyp Procent

Gifta 48 Ogifta 38 Frånskilda & Änkor 1 Hemskilda 3 Samtliga 0

De gifta utgjorde alltså mindre än hälften av de abortsökande. Närmare 40 % var ogif- ta.

Ålderssammansättningen skiljer sig avse- värt mellan de olika grupperna. Nästan hälf- ten av de ogifta abortsökande var under 20 år. Över 80 % var under 25 år. Av de gifta var mer än 60 % över 30 år.

Följande tablå visar hur många äldre hem- mavarande barn de abortsökande hade.

Antal äldre hemmavarande barn Procent 0—1 49,7 2 19,9 3 eller flera 30,4 Samtliga 100,0

Ca hälften av de abortsökande hade såle- des inget eller bara ett barn. Knappt en tred- jedel av gruppen hade tre eller flera barn.

Abortutredningen har också bearbetat drygt 2 000 ansökningar om abort för tiden oktober—november 1967 bl. a. i avseende på de sökandes motiv för att vilja ha abort. Var- je sökande kunde i enkäten ange flera olika motiv för ansökan. Det vanligast förekom- mande motivet bland de 46 angivna var ”So- ciala skäl: ekonomi (för låg inkomst, arbets- löshet)”. Ca 36 % av mödrarna hade angivit detta som enda eller ett bland flera skäl. Ca 23 % hade nämnt ”Sociala skäl: bostad” som orsak till abortansökan.

Disponibel inkomst

I bilaga 2 redovisas utförligt olika familje- typers disponibla inkomster vid olika barn- antal och inkomster. I detta kapitel, liksom också något i kap. 8, kommer exempel ur det tabellmaterialet att redovisas. Följande exempelfamiljer kommer att användas:

Familjen A: Makar, ene makens årsinkomst 20 000 kr., andre makens årsinkomst 0 kr., 10 000 kr. eller 20 000 kr. Familjen B: Makar, ene makens årsinkomst 40 000 kr., andre makens årsinkomst 0 kr., 20 000 kr., eller 40 000 kr. Familjen C: Makar, ene makens årsinkomst 60 000 kr., andre makens årsinkomst 0 kr., 30 000 kr. eller 60 000 kr.

Tabell 114 Kontantstöd, kr./mån.

Antal Familj, Barn- Statligt bo- Bidrags- Samman- barn årsinkomst, bidrag, stadstillägg, förskott lagt,

tkr. kr./mån. kr./mån. kr./mån. kr./mån. 1 A 20+0 .= 20 100 75 — 175

B 40+0 = 40 100 — — 100 C 60+0 = 60 100 — — 100 D 20 = 20 100 75 236 411 E 40 = 40 100 — 236 336 F 60 = 60 100 — 236 336 2 A 20+0 = 20 200 150 — 350

B 40+0 = 40 200 — — 200 C 60+0 = 60 200 — — 200 D 20 = 20 200 150 472 822 E 40 = 40 200 75 472 747 F 60 = 60 200 — 472 672 4 A 20+0 = 20 400 300 — 700

B 40+0 = 40 400 — — 400 C 60+0 = 60 400 — — 400

D 20 = 20 400 300 944 1 644 E 40 = 40 400 225 944 1 569 F 60 = 60 400 25 944 1 369 Familjen D: beräknats efter den avgiftsskala som rekom-

Ensamstående ogift, som erhåller bidrags- förskott, årsinkomst 20 000 kr. Familjen E:

Ensamstående ogift, som erhåller bidrags- förskott, årsinkomst 40 000 kr. Familjen F:

Ensamstående ogift, som erhåller bidrags- förskott, årsinkomst 60 000 kr. Familjerna antas i olika situationer ha ett, två eller fyra barn.

Beräkningarna av disponibel inkomst, som avser år 1972, bygger på följande förutsätt- ningar:

1. Vid beräkningen av disponibel inkomst har 1972 års inkomstskatteregler tillämpats. Den kommunala utdebiteringen har satts till 24 kr. per skattekrona.

2. Barnbidrag utgår med 1 200 kr./år och barn.

3. Bidragsförskott utgår med 40 % av bas- beloppet, vilket är 7 100 kr. (april 1972).

4. Statligt och kommunalt bostadstillägg utgår enligt reglerna som gäller från den 1 april 1972.

5. Beräkningarna av daghemsavgiften grundar sig på antagandet att barnet vistas 200 dagar per år på daghem. Avgiften har

menderats av Svenska kommunförbundet.

Samhällets stöd till barnfamiljerna ges dels som kontantstöd och dels i form av vård och service. 1 tabell 114 belyses exempelfarniljer- nas kontantstöd, varvid för familjerna A—C tabellen avser situationen då en av makarna saknar inkomst. Det kontantstöd som utgår vid dessa och andra inkomstlägen framgår också av Fönnånskatalogen (i slutet av be- tänkandet).

Som framgår av tabellen erhåller enföräl- derfamiljerna D, E och F ett betydligt högre sammanlagt ”kontantstöd” än tvåförälder- familjerna A, B och C. Detta beror på att enförälderfamiljerna förutsätts uppbära bi- dragsförskott med 236 kr./mån. och barn. Det bör observeras att bidragsförskottet har en annan karaktär än övriga bidrag eftersom det ersätter den andra förälderns försörj- ningsinsats för barnet och endast utgåri den mån den andra föräldern inte fullgör sin un- derhållsskyldighet.

En barnfamiljs disponibla inkomst beror på bruttoinkomst, skatter och det kontant- stöd som familjen erhåller. I tabell 115 bely- ses den sammanlagda effekten av inkomst, skatter och samhällets familjepolitiska stöd-

Tabell 115 Disponibel inkomst per familj, kr./mån.

Familj, årsin- Antal barn komst, tkr. 1 2 41

A 20+0 = 20 1 471 1 646 1 996 20+10 = 30 1 878 2 042 2 392 20+20 = 40 2 223 2 290 2 550

B 40+0 = 40 2 148 2 248 2 448 40+20 = 60 3 050 3 125 3 325 40+40 = 80 3 583 3 600 3 800

C 60+0 = 60 2 777 2 877 3 077 60+3O = 90 4 055 4 122 4 322 60+60 = 120 4 691 4 724 4 824

D20 1656 2051 2841 E 40 2 238 2 525 3 225 F 60 2 784 3 054 3 660

iFör familjer med fyra barn antas att två är på daghem (om föräldrarna båda har inkomst och för enförälderfamiljer) och två i skola.

åtgärder sett ut de enskilda familjernas syn- punkt. I tabellen visas för familjerna A—C den disponibla inkomsten i tre olika situatio- ner, nämligen när den andre maken saknar inkomst, när den andre maken har ett del- tidsarbete och får en inkomst som uppgår till hälften av makens inkomst och när båda ma- karna har lika stora inkomster. För familjer där båda makarna förvärvsarbetar och för en- samstående är även daghemsavgiften fråndra- gen. Vid deltidsarbete (halv inkomst) har halv daghemsavgift räknats från.

Tabell 116 Disponibel inkomst per familje- medlem kr./ mån.

Familj, årsin- Antal barn komst, tkr. __ 1 2 4

A 20+0 = 20 490 411 333 20+10 = 30 626 510 398 20+20= 40 741 572 425

B 40+0 = 40 716 562 408 40+20 = 60 1017 781 554 40+40 = 80 1 194 900 633

C60+0 = 60 926 719 513 60+30 = 90 1 352 1 031 720 60+60 = 120 1 564 1 181 804

D 20 828 684 568 E 40 1 119 842 645 F60 1 392 1 018 732

När endast en av makarna i familjen A förvärvsarbetar (årsinkomst 20000 kr.) är deras disponibla inkomst per månad, obero- ende av antalet barn, lägre än familjen Dzs (årsinkomst 20 000 kr.). Detta beror främst på att familjen D erhåller bidragsförskott.

Om båda makarna i familjen A förvärvsar- betar, den ene på heltid, den andre på halv— tid (årsinkomst 20 000 + 10 000 = 30 000 kr.) får de oberoende av antalet barn en in- komstökning på ca 400 kr./mån. jämfört med när endast en av makarna förvärvsar- betar.

Om den halvtidsarbetande maken i famil- jen A börjar förvärvsarbeta på heltid (årsin— komst 20 000 + 20 000 = 40 000 kr.) stiger deras disponibla inkomst per månad ytterli- gare. När familjen har ett barn stiger den med ca 350 kr./mån., med ca 250 kr./mån. om familjen har två barn och med ca 150 kr./mån. om familjen har fyra barn. Att ök- ningen i den disponibla inkomsten är minst när familjen har fyra barn beror främst på att bostadstillägget minskar kraftigt när in- komsten ökar för familjen med fyra barn. Oavsett barnantal har också familjen A i den— na situation en något högre disponibel in- komst per månad än vad familjen B har när bara den ene maken förvärvsarbetar och har lika stor familjeinkomst. Att den totala fa- miljeinkomsten beskattas lägre när den intjä- nas av två inkomsttagare, har således i detta inkomstläge något större betydelse än att familjen A får betala avgift för barntillsyn.

För att beräkna konsumtionsutrymmet per familjemedlem får man göra vissa anta- ganden om storleken av barnens konsum- tion. Man kan exempelvis anta att varje barns konsumtion kostar lika mycket som en vuxens eller att varje barns konsumtion kos- tar hälften så mycket som en vuxens. Båda antagandena har belysts i bilaga 2. I tabell 116 har antagits att ett barns konsumtion kostar lika mycket som en vuxens.

När bara en av makarna A förvärvsarbetar (årsinkomst 20 000 kr.) har de en samman- lagd disponibel inkomst på 1 471 kr./mån., utslaget lika på tre familjemedlemmar blir det 490 kr./mån. för var och en. Om farnil-

Tabell 117 Disponibel inkomst per familj kr./mån. efter kommunalt bostadstillägg och med avdrag för hyra

Familj, årsin— 1 barn 2 barn 4 barn komst, tkr. hyra kr./mån. hyra kr./mån. hyra kr./mån.

400 600 800 400 600 800 400 600 800

A 20+0 = 20 1071 1031 871 1 246 1206 1046 1596 1 556 1516 20+10 = 30 1478 1438 1278 1 642 1602 1442 1992 1952 1912 20+20 = 40 1823 1623 1423 1890 1725 1565 2150 2110 2 070

B 40+0 = 40 1 748 1548 1 348 1848 1648 1448 2 048 1958 1918 40+20 = 60 2 650 2 450 2 250 2 725 2 525 2 325 2 925 2 725 2 525 40+4O = 80 3 183 2 983 2 783 3 200 3 000 2 800 3 400 3 200 3 000

C 60+0 = 60 2 377 2 177 1977 2 477 2 277 2 077 2 677 2 477 2 277 60+30 = 90 3 655 3 455 3 255 3 722 3 522 3 322 3 922 3 722 3 522 60+60 = 120 4 291 4 091 3 891 4 324 4124 3 924 4 424 4 224 4 024

D20 1256 1216 1056 1651 1611 1451 2441 2401 2361 E 40 1 838 1638 1438 2 125 1960 1 800 2 825 2 875 2 745 F 60 2 384 2 184 1 984 2 654 2 454 2 254 3 260 3 060 2 860

jen har fyra barn har de på motsvarande sätt 1 996 kr./mån. i sammanlagd disponibel in- komst. Utslaget lika på sex personer får de 333 kr./mån. var.

För att bilden av familjens disponibla in- komst per månad skall bli fullständigare har även det statsbidragsberättigande kommuna- la bostadstillägget medtagits i tabell 117. Där har även hyran dragits av från inkomsten.l tabellen har tre olika hyreslägen för familjer- na antagits. Vid hyran 400 kr./mån. utgår inget kommunalt bostadstillägg.

Av tabellen framgår att hyreskostnader

över 400 kr./mån. har en ganska obetydlig inverkan på den disponibla inkomsten för familjer som är berättigade till kommunalt bostadstillägg (se Förmånskatalogen i slutet av betänkandet).

Av tabell 118 framgår på motsvarande sätt hur stor den disponibla inkomsten är per familjemedlem och månad. Tabellen visar att när endast en av makar- na A förvärvsarbetar (årsinkomst 20 000 kr.), när familjen har ett barn och när de har en hyra på 400 kr./mån. är den disponibla inkomsten per familjemedlem och månad

Tabell 118 Disponibel inkomst per familjemedlem kr./mån. efter kommunalt bostadstillägg och med avdrag för hyra

Familj, årsin- 1 barn 2 barn 4 barn komst, tkr. hyra kr./mån. hyra kr./mån. hyra kr./mån. 400 600 800 400 600 800 400 600 800 A 20+O = 20 357 344 290 311 301 261 266 259 253 20+10 = 30 493 479 426 410 400 360 332 325 319 20+20 = 40 608 541 474 472 431 391 358 351 345 B 40+0 = 40 583 516 449 462 412 362 341 326 320 40+20 = 60 883 817 750 681 631 581 487 454 421 40+40 = 80 1 061 994 928 800 750 700 567 533 500 C 60+0 = 60 792 726 659 619 569 519 446 413 379 60+30 = 90 1 218 1 151 1085 930 880 830 654 620 587 60+60 = 120 1430 1364 1297 1081 1031 981 737 704 671 D 20 628 608 528 550 537 484 488 480 472 E 40 919 819 719 708 653 600 565 575 549 F 60 1 192 1092 992 885 818 751 652 612 572 sou 1972:34 163

357 kr. Om familjen flyttar till en större lägenhet med en hyra på 600 kr./mån. sjun- ker den disponibla inkomsten per familje- medlem och månad till 344 kr. Att den disponibla inkomsten per familjemedlem en- dast minskar med 13 kr. trots att hyran stiger från 400 kr./mån. till 600 kr./mån. beror på att kommunalt bostadstillägg utgår med 160 kr. vid den högre hyran.

När endast en av makarna A förvärvsarbe- tar, när familjen har ett barn och när de bor i en lägenhet med 600 kr./mån. i hyra är den disponibla inkomsten per familjemedlem och månad som nämnts 344 kr. När även den andre maken börjar förvärvsarbeta och har en årsinkomst på 10 000 kr. stiger den dispo- nibla inkomsten per familjemedlem och månad till 479 kr., en ökning med ca 140 kr. Om båda makarna tjänar 20000 kr./år blir den disponibla inkomsten per familjemedlem och månad 541 kr., en ökning med ca 200 kr. jämfört med när endast en av makarna förvärvsarbetade. Trots den inkomstutjämning som bostads- tilläggen och skatten medför är standardskill- naderna stora mellan familjer i olika in- komstlägen. Medan familjen A med en för- värvsarbetande (årsinkomst 20 000 kr.) och en hyra på 600 kr./mån. således har en disponibel inkomst på 344 kr./mån. och familjemedlem, har familjen B i motsvarande situation (årsinkomst 40000 kr.) 516 kr./ män. i disponibel inkomst per familjemed- lem. För familjen C (årsinkomst 60 000 kr.) är den disponibla inkomsten per familjemed- lem 726 kr./mån. Familjen C har alltså mer än dubbelt så stor disponibel inkomst per familjemedlem som familjen A under lika villkor i övrigt.

Av föregående tabeller har vi sett hur stor disponibel inkomst per månad olika familjer har. Vi har också sett hur mycket varje fa- miljemedlem får i disponibel inkomst när man delar familjens disponibla inkomst lika mellan familjemedlemmarna.

I stället för att dela familjens disponibla inkomst lika mellan familjemedlemmarna kan man utgå från att föräldrarna håller sina utgifter på en viss nivå, exempelvis en nivå

som motsvarar folkpensionens storlek (ca 930 kr./mån. för ett gift par). Det som där- efter återstår av den disponibla inkomsten är vad barnens konsumtionsutgifter enligt des- sa förutsättningar får kosta.

När familjen A har en inkomsttagare (års— inkomst 20000 kr.) och två barn är deras disponibla inkomst efter hyra (600 kr./mån.) och inkl. kommunalt bostadstillägg 1 206 kr./mån. När föräldrarnas utgifter är från- dragna (930 kr./mån.) återstår 276 kr. till de båda barnen, dvs. ca 140 kr./mån. och barn.

Om båda makarna A förvärvsarbetar (sam- manlagd årsinkomst 40 000 kr.) har fa— miljen under motsvarande förhållanden se— dan daghemsavgiften frånräknats en disponi- bel inkomst på 1 725 kr./mån. När beloppet för föräldrarnas konsumtionsutgifter är från- draget återstår ca 400 kr./mån. till vardera barnet.

Familjestödets verkningar för olika grupper av barnfamiljer

Tabell 1 19 anger verkningarna av familjestöd och skatt för olika grupper av barnfamiljer. Den bygger på beräknade uppgifter för år 1972. Beräkningarna av skatteintäkterna grundar sig på en kommunal utdebitering på 24,00 kr. per skattekrona. I den statliga di- rekta skatten har inräknats statlig inkomst- skatt, folkpensionsavgift och Sjukförsäkrings- avgift. I inkomstsummorna ingår endast skattepliktiga inkomster och momsen avser endast den moms som utgår på den konsum- tion som skattepliktiga inkomster eller bi- drag ger möjlighet till.

Av tabellen, kol. 3, framgår att drygt 10 % av alla barnfamiljer består av ensamstående med barn, ca 30 % utgörs av makar med bara en inkomsttagare och ca 60 % utgörs av ma- kar med två inkomsttagare.

Tabellen visar också att ca 14% av de drygt 1 milj. barnfamiljerna har inkomster på 20 000 kr. eller mindre per år. Ca 37 % av barnfamiljerna har 20 OOO—40 000 kr. i års- inkomst, ca 30 % har 40 OOO—60 000 kr. i årsinkomst och ca 20 % har 60 000 kr. eller mer i årsinkomst.

Medan bara 4 % av barnfamiljerna där bå- da makarna är inkomsttagare och 15 % av familjerna där en av makarna är inkomsttaga- re har årsinkomster på 20 000 kr. eller mind- re gäller detta för ca 55 % av de ensamståen- de med barn.

När man ser på skatte- och bidragseffek- terna var för sig framgår det av tabell 119, kol. 9, att barnfamiljer som tjänar 20 000 kr. eller mindre per år betalar 27 % av sin in- komstsumma i skatt. I skattesumman har då momsen men inga andra indirekta skatter in- räknats. Barnfamiljer i inkomstläget 20 OOO—40 000 kr. betalar 38 %, barnfamil- jer i inkomstläget 40 OOO—60 000 kr. 43 % och de barnfamiljer som tjänar 60 000 kr. eller mer per år 50 % av sin inkomstsummai skatt. Makar med en inkomsttagare betalar jämfört med makar med två inkomsttagare i alla inkomstlägen en något större andel av sin inkomstsumma i skatt.

Av kol. 17 i tabellen framgår det samman- lagda bidragsbeloppets andel av inkomstsum- man. Av familjer med 20 000 kr. eller mind- re i årsinkomst får ensamstående det största bidragstillskottet räknat som procent av in- komstsumman. Dessa familjer får således ett bidragstillskott på ca 70 % av sin inkomst- summa, medan bidragstillskottet i samma in- komstläge för makar med en inkomsttagare utgör 37 % av inkomstsumman och för ma- kar med två inkomsttagare 53 % av inkomst- summan.

Enligt kol. 11 i tabellen beräknas ca 43 % av bostadstilläggen gå till barnfamiljer med årsinkomst på 20 000 kr. eller mindre. Ca 53 % beräknas gå till barnfamiljer i inkomst- läget 20 000—40 000 kr./år. När man ser på olika familjetyper finner man att för ensam- stående ca 90% av bostadstilläggsbeloppet beräknas gå till familjer med 20 000 kr. eller mindre i årsinkomst. För gifta med en eller två inkomsttagare beräknas ca 30% av bo- stadstilläggsbeloppet gå till familjer med års- inkomster på 20 000 kr. eller mindre.

Av bidragsförskotten beräknas ca 60 % gå till familjer med årsinkomst på 20000 kr. eller mindre, ca 30 % beräknas gå till familjer i inkomstläget 20 000—40 000 kr./år, och så-

ledes en mindre del till familjer i inkomstlä- get över 40000 kr./år. Huvuddelen av bi- dragsförskotten går till ensamstående.

Av tabellerna framgår att även barnpensio- ner liksom bidragsförskott och bostadstillägg har en stark styrning till låginkomsttagare.

När man lägger samman effekterna av skatt och bidrag får de barnfamiljer som har 20 000 kr. eller mindre i årsinkomst enligt tabell 119 ett tillskott på ca 30 % av sin totala inkomstsumma (kol. 19). För barnfamiljer med årsinkomster på 20 OOO—40 000 kr. blir nettoeffekten att den totala inkomstsumman minskar med ca 25 %. På motsvarande sätt minskar inkomstsumman för barnfamiljer med årsinkomster på 40 000—60 000 kr. med ca 40 % och för barnfamiljer med 60 000 kr. eller mer med ca 50 %.

Ensamstående med barn och med 20 000 kr. eller mindre i årsinkomst, får ett netto- tillskott med ca 45 % av sin totala inkomst— summa. För övriga inkomstlägen är variatio- nerna relativt små mellan de olika familjety- perna.

Tabell 119 Inkomster, skatt och bidrag för olika grupper av barnfamiljer år 1972

Skatteintäkter vid 24,00 kronors utdebitering

Inkomst— Inkomster Antal Inkomst- Kommu- Statlig Moms Summa Skatten i pro- Barn- tagare 1972 barnfa- summa nema direkt mkr. (5 —7) cent av in- bidrag Kategori 1 000 kr. miljer mkr. mkr. skatt komstsumman mkr. (kol. 8 i% av kol. 4) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Ensam- —20 71500 588 69 — 7 98 160 27 124 stående 20—40 48 500 1 320 241 111 113 465 35 79 med barn 40—60 5 800 272 57 47 18 122 45 10 60— 1 700 139 31 36 8 75 54 3 Summa 127 500 2 319 398 187 237 822 35 216 Gifta ——20 47 700 542 76 2 67 145 27 105 med barn 20—40 160 300 4 925 986 573 395 1 954 40 363 (en in- 40—60 72 900 3 476 780 646 224 1 650 47 164 komst- 60— 38 000 3 502 786 974 183 1 943 55 87 taga”) Summa 318 900 12 445 2 628 2 195 869 5 692 46 719 Gifta med —20 25 000 368 36 8 52 96 26 53 barn (två 20—40 177 600 5 782 945 686 488 2 119 37 368 inkomst- 40—60 253 600 12 428 2 323 1 996 885 5 204 42 493 tagare) 60— 146 400 12 301 2 555 2 679 743 5 977 49 290 Summa 602 600 30 879 5 859 5 369 2 168 13 396 43 1 204 Samtliga —20 144 200 1 498 181 3 217 401 27 282 barnfa— 20—40 386 400 12 027 2 172 1 370 996 4 538 38 810 miljer 40—60 332 300 16 176 3 160 2 689 1 127 6 976 43 667 60— 186 100 15 942 3 372 3 689 934 7 995 50 380 Summa 1 049 000 45 643 8 885 7 751 3 274 19 910 44 2 139

Bostads— Bidrags- Barnpen- Moder- Tilläggs- Summa Bidrageni Disponibel Disponibel tillägg förskott sion mkr. skaps- penning (10— 15) procent av in- inkomst för inkomsti mkr. mkr. penning mkr. komstsum- barnfamil— procent av mkr. man (kol. 16 jerna (kol. inkomstsum- i % av kol. 4) 4—8 + 16) man (kol. 18 i % av kol. 4) 11 12 13 14 15 16 17 18 19 151 96 34 8 10 423 71 851 144 21 33 12 1 8 154 11 1 009 76 — 1 1 - 1 13 4 163 59 — — — — — 3 2 67 48 172 130 47 9 19 593 25 2 090 90 86 5 1 7 — 204 37 601 110 174 10 3 31 — 581 11 3552 72 15 5 l 5 —— 190 5 2 016 57 — — — 3 — 90 3 1 649 47 275 20 5 46 — 1065 8 7 818 62 129 8 2 2 3 197 53 469 127 261 15 3 22 56 725 12 4 388 75 23 7 1 39 173 736 5 7 960 64 — — 12 62 364 3 6 688 54 413 30 6 75 294 2 022 6 19 505 63 366 109 37 17 13 824 55 1921 128 456 58 18 54 64 1460 12 8 949 74 38 13 3 44 174 939 5 10139 62 — — — 15 62 457 2 8 404 52 860 180 58 130 313 3680 8 29413 64

6. Reformer och reformförslag under senare tid

Detta kapitel utgör en kortfattad samman- ställning av innehållet i kommitténs tidigare betänkande jämte remissyttranden över det— ta. Dessutom ges en redogörelse för beslutet om höjda bostadstillägg hösten 1971. Vidare refereras familjepolitiska kommitténs remiss- svar på pensionsförsäkringskommitte'ns be- tänkande Familjepensionsfrågor m.m. (SOU 1971:19) samt några program utgivna av politiska partier och arbetsmarknadsorga- nisationer.

De frågor som är av särskilt intresse för kommittén och som därför behandlas i den- na redovisning är prioritering mellan generel- la och selektiva åtgärder, barnbidrag, bo- stadstillägg, vårdbidrag och stöd till ungdo- mar över 16 är.

Familjepolitiska kommitténs betänkande Barnbidrag och familjetillägg

Familjepolitiska kommittén avlämnade i ok— tober 1967 ett betänkande kallat Barnbidrag och familjetillägg (SOU 1967:52). I betänkandet lades fram förslag till ökat eko- nomiskt stöd till barnfamiljerna.

Prioritering mellan generella och selektiva åtgärder

Kommittén ansåg att konsumtionsstödet till barnfamiljerna dels borde ökas och dels bor- de innefatta hänsynstagande till inkomster och barnantal så att familjer med lägre in-

komster och flera barn får ett kraftigare stöd än familjer med högre inkomster och färre barn. Kommittén framhöll att familjer med flera barn bland låginkomsttagarna liksom det stora flertalet ensamstående barnförsör- jare utan tvivel kämpar med de allra största ekonomiska svårigheterna för barnens för- sörjning.

Barnbidrag

Mot bakgrund av kommitténs önskemål att i första hand tillgodose de grupper som har störst behov av stöd avvisade kommittén tanken att enbart höja beloppen för det allmänna barnbidraget.

Beträffande en beskattning av barnbidra— gen konstaterade kommittén att den från principiell utgångspunkt inte kunde finna det oriktigt, att en varaktig inkomstutfyllnad av den typ barnbidragen utgör behandlas på samma sätt som själva inkomsten och således beskattas.

Kommittén fann emellertid att en beskatt- ning av barnbidragen skulle medföra bety- dande problem av praktisk och teknisk na— tur. Beskattningen av barnbidragen hängde också samman med den större frågan om beskattning av sociala förmåner överhuvud- taget. Med tanke på det menade man att frågan borde prövas i ett större sammanhang.

Det förslag kommittén stannade för inne— bar en inkomstgradering av konsumtionsstö- det till barnfamiljerna med ledning av den

progressiva skala som tillämpas vid den stat- liga inkomstbeskattningen.

Kommittén föreslog att de allmänna barn- bidragens grundbelopp skulle höjas från 900 till 1 320 kr./år (från 75 till 110 kr./mån.) och inkomstgraderas. All- männa familjetillägg skulle införas till alla familjer med två eller flera barn under 16 år. Tilläggen skulle öka med barnantalet och inkomstgraderas efter samma regler som barnbidragen. För alla ensamstående med barn under 16 år föreslogs härutöver ett familjetillägg, vars grundbelOpp tills vidare borde utgöra 30 kr. i månaden.

Bidragsbeloppen skulle inkomstgraderas vid utbetalningen efter föräldrarnas sjukpen— ningklassplacering. [ de lägsta sjukpenning- klasserna skulle nyss angivna belopp utgå oreducerade. I övriga sjukpenningklasser skulle utbetalningsbeloppen avvägas med ut- gångspunkt i den procentsats, som enligt den statliga skatteskalan gäller för inkomsterna inom varje sjukpenningklass.

Bidragsbeloppen skulle slutjusteras i sam- band med taxeringen året efter bidragsåret. Barnbidragets och familjetilläggets grundbe- lopp för bidragsåret skulle därvid läggas till makarnas sammanlagda beskattningsbara in- komst och behandlas som om det vore en vanlig inkomst. Den statsskatt som skulle ha utgått på denna inkomstdel blir det belopp med vilket man i varje särskilt fall slutgiltigt skulle minska grundbeloppet för barnbidrag och familjetillägg.

Bostadstillägg

Familjepolitiska kommittén föreslog i be— tänkandet att de dåvarande familjebostadsbi- dragen skulle avskaffas. Som skäl för detta anförde man främst att anknytningen av stödet till innehavet av en bostad av viss kvalitet uteslöt stora grupper av barnfamiljer från ett stöd som de med hänsyn till inkomst och barnantal skulle behöva. Vidare ansåg kommittén att den bostadspoli- tiska stimulans familjebostadsbidragen hade var relativt begränsad. Familjebostadsbidra- gen hade också, framhöll man betydande

tröskeleffekter och andra olägenheter. Kom— mittén ansåg att den allmänna förstärkning av konsumtionsstödet med tyngdpunkt på flerbarnsfamiljerna som kommittén föreslog, skulle bidra till minskad trångboddhet bland barnfamiljerna.

Vårdbidrag

Kommittén tog i betänkandet Barnbidrag och familjetillägg inte ställning till frågan om införandet av ett särskilt vårdbidrag. Prövningen av denna fråga skulle, angavs det, redovisas i kommitténs slutbetänkande.

Remissyttranden

Prioritering mellan generella och selektiva åtgärder

1 ett stort antal remissyttranden konstatera- des att familjepolitiska kommittén på ett övertygande sätt hade visat vilka betydande ekonomiska bekymmer för barnens försörj- ning många av flerbarnsfamiljerna har. Det ansågs därför från rättvisesynpunkt vara mo- tiverat att inrikta stödet på dessa.

Det framhölls också i många remissvar att det förhållandet att en familj har många barn ofta uppträder i kombination med låga in- komster. Det konstaterades att i betänkan- det redovisade undersökningar visat att många barn växer upp under klart otillfreds- ställande ekonomiska förhållanden. Mot bak- grund av detta underströks det att det eko- nomiska familjestödet bör ta hänsyn till familjernas inkomst.

Barnbidrag

Kommitténs förslag om inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg tillstyrktes en- dast av ett fåtal remissinstanser.

Några remissinstanser fann i sina princi- piella omdömen förslaget vara förtjänstfullt. LO framhöll att familjepolitiska kommitténs förslag var ett allvarligt försök att konstruera ett differentierat bidragssystem med in— komstutjämnande syfte. Liknande synpunk-

ter anfördes av Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Arbetsmark- nadsstyrelsen framhöll att kommittén hade uppmärksammat de marginaleffekter som uppstår i varje system där bidragsbeloppen sätts i relation till inkomsten och att kom- mittén hade lyckats utforma ett bidrags- system med relativt små marginaleffekter.

Majoriteten av remissinstanserna förorda- de emellertid, att de allmänna barnbidragen skulle behållas oförändrade till sin konstruk- tion. De främsta motiven för oförändrade barnbidrag var att det nuvarande barnbi- dragssystemet är inarbetat, att det anses uttrycka en bärande socialpolitisk princip och att det är enkelt att administrera. Det anfördes också att en inkomstgradering leder till marginaleffekter som bl. a. kan minska gifta kvinnors benägenhet att ta förvärvs- arbete. I fråga om marginaleffekterna påpe- kade dock flera remissorgan, att sådana effekter är ofrånkomliga i varje system där stödet styrs till familjer i lägre inkomstlägen och att kommittén hade sökt utforma ett bidragssystem som ger relativt små marginal- effekter.

Kommitténs förslag att inkomstgrade- ringen av familjestödet skulle avvägas med ledning av den statliga skatteskalan togs upp i några remissyttranden. Centerns ungdoms- förbund ansåg att systemet med reduktion av grundbeloppen enligt den progressiva skatteskalan var lämpligt och att det gav de önskvärda effekterna för utjämning mellan olika inkomstgrupper. Svårigheterna att fin- na en godtagbar grund för en inkomstgrade- ring av familjestödet betonades i åtskilliga remissyttranden i anslutning till kommitténs förslag om att knyta utbetalningsbeloppen till sjukpenningklassplaceringen och att på grundval av taxeringen slutjustera bidragsbe- loppen vid debiteringen av slutlig skatt. Kammarrätten, länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län, drätselkamrarna i Sana'- viken och Borlänge, Högerns ungdomsför- bund och Centerns ungdomsförbund fram- höll — i likhet med kommittén _ att man genom ett sådant system undgår den efter- släpning som uppkommer vid en traditionell

inkomstprövning med ledning av den be- skattningsbara inkomsten. Försäkringskasse- förbundet ansåg att utbetalningsbeloppen i allmänhet borde kunna fastställas med stöd av aktuella sjukpenningldassplaceringar men att kompletterande utredningar kunde behö- vas i vissa fall. Statskontoret samt länsstyrel- serna i Södermanlands och Hallands län ifrå- gasatte om sjukpenningklassplaceringen är en tillräckligt noggrann mätare för att bestäm- ma bidragens storlek.

Även den beskattningsbara inkomsten ifrågasattes av några remissinstanser som en godtagbar grundval för en inkomstgradering. Kammarrätten, länsstyrelsen i Kristianstads län, TCO, SACO och Högerpartiets kvinno- förbund påpekade bl.a. att den beskatt- ningsbara inkomsten inte alltid ger ett ut- tryck för en familjs ekonomiska läge.

Vissa av de remissinstanser som ansåg att barnbidragen fortfarande bör vara lika för alla barn förordade en höjning av de nuva- rande barnbidragen. Förslag om en sådan barnbidragshöjning fördes fram av överståt- ha'llarämbetet, vissa länsstyrelser, TCO, SACO, drätselkamrarna [ Borlänge och Luleå, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsför- bund, Sveriges socialdemokratiska ungdoms- förbund och Göteborgs kommunistiska arbe- tarkommun. [ remissyttrandet från LO fram- hölls att en höjning av barnbidragen visser- ligen var angelägen men att huvuddelen av tillgängliga resurser borde läggas på en bo- stadsinriktad stödform. I några remissyttran- den togs också upp frågan om någon form av värdebeständighet för barnbidragen.

Bostadstillägg

Flertalet remissinstanser ansåg att ett särskilt stöd till barnfamiljernas bostadskonsumtion borde finnas kvar.

Det framhölls att barnfamiljernas boende- förhållanden fortfarande var otillfredsställan- de och att detta i hög grad gällde familjer med många barn och låga inkomster. Mot den bakgrunden menade man att ett bostads- inriktat stöd är ett mera verksamt medel för

att avhjälpa trångboddheten än ett allmänt konsumtionsstöd. Flera remissinstanser pe- kade också på den höga hyresnivån i nypro- ducerade lägenheter. Bostadsstyrelsen fram- höll att det ibostadspolitiken alltjämt borde ingå ekonomiska åtgärder som tar sikte på speciella hushållskategoriers behov.

Åtskilliga av de remissinstanser som ut- talade sig för att det borde finnas ett bo- stadsinriktat familjestöd förordade att bidra- gets storlek vid sidan av inkomst och barnan- tal skulle göras beroende av familjens bo- stadskostnad.

I remissyttrandet från bostadsstyrelsen framhölls att ett system med bidragen an- knutna till den faktiska bostadskostnaden otvivelaktigt har vissa fördelar och att det enligt styrelsens mening borde ytterligare undersökas. Styrelsen framhöll att ett sådant system torde ge en bättre anpassning till stödbehovet men att det innebär betydande administrativa komplikationer framförallt vad gäller bidragsberäkningen för egnahems- ägare och motsvarande kategorier.

Även de remissinstanser som uttalade sig för att en del av familjestödet borde vara bostadsinriktat var i flertalet fall ense med kommittén om att familjebostadsbidragen var förenade med betydande olägenheter och att de därför inte borde behållas i sin nuva- rande utformning. Det förordades därför, att en genomgripande översyn av de gällande bidragsreglerna skulle göras.

Införande av bostadstillägg till barnfamiljer

I propositionen med anledning av kommit- téns betänkande valde regeringen att föreslå att barnbidragen kompletteras med ett in- komstprövat stöd, delvis med bostadsan- knytning.

Efter beslut av 1968 års riksdag (prop. 1968z42, SU 101, rskr 253) infördes således den 1 januari 1969 bostadstillägg till familjer med barn under 16 år. Syftet med den statliga delen av bostadstillägget angavs i propositionen vara dels att bereda barnfamil- jer med låga inkomster'ett ekonomiskt stöd utan bostadsvillkor, dels att medverka till att

höja bostadsstandarden för barnfamiljer med låga inkomster. Den statliga delen skulle bestå dels av ett grundbelopp som utgick oberoende av bostadsvillkor dels av bostads- anknutna tilläggsbelopp. Grundbeloppet skulle utgå med 60 kr. i månaden för famil- jer med ett barn. Beloppet skulle öka med 20 kr. i månaden för varje tillkommande barn. Familjer med ett barn skulle endast er- hålla grundbeloppet. Beroende på bostadens storlek och utrustning kunde ytterligare stöd utgå till familjer med två eller flera barn. Den trångboddhetsnorm som tillämpades för att högsta belopp skulle utgå innebar att bo- staden skulle vara minst så stor att antalet boende per rum, köket oräknat, var högst två personer. Större bostad än fyra rum och kök skulle dock inte krävas. Utgångspunkten för uppbyggnaden av de statliga bostads— tilläggen var att beloppet ökades med 60 kr. i månaden för varje rum utöver det första som följde av trångboddhetsnormen.

En sammanfattning av det statliga bo- stadstillägget enligt 1968 års riksdagsbeslut visas i tabell 120.

Inkomstprövningen för bostadstillägg skulle ske på grundval av familjeförsörjarens beskattningsbara inkomst till statlig inkomst— skatt enligt den taxering som fanns tillgäng- lig vid beslutstillfället.

Beträffande statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer gällde följan— de. Statsbidrag skulle utgå till kommun som utgav bostadstillägg till barnfamiljer med höga bostadskostnader. Statsbidrag lämnades — i likhet med reglerna för det statliga bostadstillägget — för bostadstillägg som ut- gick till familjer med barn under 16 år. Därutöver gällde emellertid att hänsyn skulle tas även till barn över 16 år, som åtnjöt förlängt barnbidrag enligt förordningen (19642400) om förlängt barnbidrag eller stu- diebidrag enligt studiehjälpsreglementet (19642402), under förutsättning att familjen uppbar kommunalt bostadstillägg då barnet fyllde 16 år.

Samma standardkrav som gällde för hög- sta statliga tillägg uppställdes även som för- utsättning för statsbidragsberättigande kom-

Tabell 120. Det statliga bostadstilläggets uppbyggnad enligt 1968 års riksdagsbeslut, kr./år.

Antal boende och antal Antal barn under 16 år mm (köket oräknat)

l 2 3 4 5 a) Antal boende per rum är mer än två perso- ner och familjen disponerar ett rum 720 960 1 200 1 440 1 680 två rum 720 960 1 920 2 160 2 400 tre rum 720 960 1 920 2 160 3 120 b) Antal boende per rum är högst två perso— ner eller familjen disponerar minst fyra rum 720 1 680 2 640 2 880 3 840

munalt tillägg. Statsbidrag skulle utgå för kommunala bostadstillägg avseende barn- familjs bostadskostnad, som med minst 25 kr. översteg 400 kr. i månaden. Vid beräk- ningen av statsbidraget beaktades inte sådan del av bostadskostnaden som översteg vissa hyresgränser, för ett- och tvåbarnsfamiljer 525 kr. i månaden, för tre- och fyrabarns- familjer 625 kr. i månaden och för familjer med fem eller flera barn 725 kr. i månaden. Den andel som berättigade till statsbidrag utgjorde 40 % av hyran som låg inom dessa intervall. Statsbidraget utgjorde hälften av kostnaderna för bostadstillägget.

Beträffande inkomstprövningen gällde samma regler som för de statliga bostadstill- läggen. Vid reduceringen av bostadstilläggen med hänsyn till inkomsten skulle de statliga och kommunala bostadstilläggen läggas sam- man och det statliga bostadstillägget reduce- ras i första hand.

Familjepolitiska kommitténs promemoria om bostadstillägg

För att snabbt kunna lägga fram förslag till riksdagen om ett förstärkt kontantstöd till barnfamiljer i låga inkomstlägen, särskilt familjer med höga hyror, anmodade Kungl. Maj:t den 15 oktober 1971 kommittén att omgående redovisa sina dittillsvarande över—

väganden rörande utformningen av bostads- tilläggen till barnfamiljer.

Kommittén överlämnade med anledning härav en arbetspromemoria jämte visst bak- grundsmaterial. I missivskrivelsen framhöll kommittén att promemorian var avsedd att ligga till grund för ett av avsnitten i ett kapitel i kommitténs slutbetänkande.

Beträffande de statliga bostadstilläggen underströks i promemorian att grundbelop- pet i bostadstilläggssystemet medförde att alla barnfamiljer med låga inkomster fick bidrag. Systemet var också utformat så att stödet ökade när ett barn tillkom även om familjen då blev trångbodd. Skillnaden i erhållet belopp mellan familjer som uppfyll- de resp. inte uppfyllde bostadskraven kunde emellertid vara stor. Denna skillnad i stöd var oberoende av hyran och av familjens ekonomiska situation i övrigt.

Det konstaterades i promemorian att an- delen bidragstagare som inte uppfyllde vill- koren för högsta tillägget endast var ca 10 %. Av ettbarnsfamiljerna, som i statligt bostads- tillägg endast kunde erhålla grundbelopp, hade ca 75 % en bostadsstandard som upp- fyllde villkoren för kommunalt bostads— tillägg. Att det inte återstod särskilt mycket för att uppnå det bostadspolitiska mål som ställts upp för det statliga bostadstillägget illustrerades också med en kostnadskalkyl.

Det statliga tillägget beräknades totalt kosta över 450 milj. kr. De tillkommande kostna- derna för att ge alla familjer statligt bostads- tillägg som om de uppfyllde kraven för högsta tillägg skulle inskränka sig till ca 25 milj. kr. I arbetspromemorian påpekades också att de som inte uppfyllde bostadsvill- koren hade lägre inkomster än de som upp— fyllde kraven.

De grupper som skulle nås med ökat stöd, om man gav bostadstillägg till alla oberoende av bostadsvillkoren, skulle således vara famil- jer med flera barn och låga inkomster, dvs. de grupper som det enligt kommitténs all- männa bedömningar är mest angeläget att ge ökat stöd. Det framhölls i promemorian att det mot den bakgrunden inte längre var motiverat att upprätthålla kraven på bosta- dens utrustning och utrymme som villkor för att delar av stödet skulle utgå.

I kommitténs arbetspromemoria pekades också på nackdelen att bostadstilläggssyste- met gav varierande belopp för det första och de följande barnen i familjen. Detta var en följd av att grundbeloppet endast ökade med 20 kr. per barn och månad och att det stöd, som mångbarnsfamiljerna var i behov av med hänsyn till sin allmänt låga ekonomiska stan- dard var knutet till vissa bostadsvillkor. Med hänsyn till familjernas behov borde tillägget åtminstone utgå med lika belopp per barn räknat.

] promemorian förordades därför att det statliga bostadstillägget skulle ändras till ett inkomstprövat tillägg med lika belopp per barn utan bostadsanknytning. Tillägget kun- de lämpligen kallas barntillägg.

När det gällde tilläggets nivå ansågs 75 kr. per barn och månad vara ett minimum. Genom ett bidrag på denna nivå skulle samt- liga familjer få förbättringar men framför allt fick åtskilliga flerbarnsfamiljer betydligt höj- da belopp.

Beträffande de kommunala bostadstilläg- gen redovisades i kommitténs arbetsprome- moria bl. a. följande.

Bostadskostnaden kan vara en utomor- dentligt tung post i en familjs budget. Den bostadspolitiska stimulanseffekten med bo-

stadstilläggen låg väsentligen i den kommu- nala hyresanknutna delen, som fått allt stör- re betydelse både i vad gällde kostnader och antalet bidragstagare.

Mot bakgrund av redovisade uppgifter om hyreskostnadsutvecklingen och med hänsyn till bostadskostnadens betydelse för famil- jens möjligheter att i övrigt upprätthålla en rimlig konsumtionsnivå var det motiverat att det hyresanknutna stödet ökades.

De förändringar av det kommunala bo- stadstillägget som borde göras var en höjning av procentsatsen efter vilket stödet utgår i det bidragsberättigande intervallet, förslags— vis från 40 till 60 %, och en höjning av de övre hyresgränserna enligt följande:

från 525 till 625 kr. per månad för ett— och tvåbarnsfamiljer,

från 625 till 725 kr. per månad för tre- och fyrabarnsfamiljer,

från 725 till 925 kr. per månad för famil- jer med fem eller flera barn.

Höjda bostadstillägg för barnfamiljer

Efter beslut av 1971 års riksdag infördes den 1 april 1972 höjda bostadstillägg för barn- familjer med barn under 17 år. Beslutet innebar dels en förenkling och ökning av det statliga bostadstillägget, dels en kraftig för- stärkning av de statsbidragsberättigande kommunala bostadstilläggen. Kraven på bo- stadens utrustning och utrymme som villkor för delar av det statliga bostadstillägget slo- pades. Det statliga bostadstillägget utgår som ett enhetligt stöd med 75 kr. per månad för varje barn.

Tyngdpunkten i förstärkningen av bo- stadstillägget lades på den del av bostadstill- läggen vilken inom vissa gränser är direkt anknuten till familjens faktiska bostadskost- nad. Den procentandel av hyran över 400 kr. i månaden som stödet utgår med höjdes från 40 % till 80 %. Det betydde en fördubbling av det kommunala bostadstilläggets belopp för alla de familjer som tidigare hade sådant tillägg enligt statsbidragsnormerna. De övre hyresgränserna höjdes väsentligt för att i

högre grad ta hänsyn till inflyttningshyrorna i nyproducerade lägenheter i storstäderna. Således är de övre hyresgränserna för famil— jer med ett eller två barn nu 650 kr. i månaden, för familjer med tre eller fyra barn 800 kr. i månaden och för familjer med fem eller flera barn 925 kr. i månaden. För en närmare redogörelse av de nuvarande regler- na för bostadstillägg hänvisas till kap. 2.

Pensionsförsäkringskommittén

Pensionsförsäkringskommittén tog i sitt be- tänkande Familjepensionsfrågor m.m. (SOU 1971:19) upp frågan om vilka grupper som är i behov av skydd i efterlevandesitua— tioner. Pensionsförsäkringskommittén fann att det gäller tre olika grupper av efterlevan- de — barn, försörjare av barn och vissa äldre personer. Pensionsförsäkringskommittén ut- gick från att barnpension även i framtiden kommer att utgå till varje efterlämnat barn.

Beträffande skyddet för efterlevande för- sörjare med barn redogjorde pensionsförsäk- ringskommittén för två sätt att ordna deras pensionsskydd. Ett av dessa var att ersätta den nuvarande änkepensionen med en för- sörjarpension, som utgår oberoende om den efterlevande är man eller kvinna under förut- sättning att vederbörande har barn under en viss ålder. Ett annat sätt var att kraftigt öka barnpensionen — eventuellt så att första barnet ges en högre barnpension _ vilket kan ge likartade effekter som änkepension.

Pensionsförsäkringskommittén stannade i sina principresonemang för den förra linjen. Syftet med en försörjarpension skulle enligt pensionsförsäkringskommittén vara att ”ge den efterlevande möjlighet att ägna tillräck- lig tid åt barnens vård och uppfostran”. Hur länge försörjarpensionen skulle utgå angavs inte.

För mer omedelbart genomförande före- slog pensionsförsäkringskommitte'n ett sär- skilt barnpensionstillägg att utgå till barn— pension i samtliga fall då änkepension ej utgår efter den avlidne. Tillägget, som före- slogs utgå med samma belopp oavsett barn- antalet, borde enligt pensionsförsäkrings-

kommittén delas lika mellan barnen. [ de allra flesta fall leder detta till att tillägget utgår till den avlidnes familj och fyller sam- ma funktion som änkepensionen i de fall det finns barn. Barnpensionstillägget är utformat så att för varje berättigad avliden utgår ett tillägg med 40 % av basbeloppet vilket sedan fördelas på de utgående barnpensionerna.

Det torde främst vara änklingar som skulle komma att få del av detta tillägg. Dessutom skulle det utgå till frånskild eller ogift för- älder om den andre föräldern dör och den efterlevande inte är berättigad till änkepen- sion.

I sitt remissvar på pensionsförsäkrings- kommitténs betänkande framhöll familje- politiska kommitte'n att arbetsmarknads- och utbildningspolitiken, särbeskattningen och expansionen av den samhälleliga barntill- synen otvivelaktigt kommer att medföra att tvåförsörjarfamiljen blir allt vanligare. För framtiden bör man kunna betrakta det som det vanliga levnadsmönstret i barnfamiljer att båda föräldrarna har förvärvsarbete och att de delar uppgiften att genom ekonomiska insatser svara för barnens vård och försörj- ning. Om den ena förälderns försörjnings- insats för barnen faller bort bör särskilt stöd utgå oberoende av orsaken. Men det är detta bortfall som bör kompenseras och inte ett eventuellt bortfall av den kvarvarande för- älderns ekonomiska insats på grund av att denne lämnar eller minskar sitt förvärvs- arbete.

Kommittén framhöll också att det är det- ta synsätt som präglar bidragsförskotten till barn till ogift och frånskild förälder. Änke- pensionen avviker däremot från mönstret. Det gör också den av pensionsförsäkrings- kommittén tänkta försörjarpensionen likaväl som det föreslagna barnpensionstillägget, vil- ket i realiteten främst skulle få karaktären av änklingspension.

Familjepolitiska kommittén accepterade pensionsförsäkringskommitténs bedömning att änkepensioneringen fortfarande fyller ett socialt behov. Samhällsutvecklingen och de ändrade familjemönstren leder emellertid till att skälen för att bibehålla änkepensionen

blir allt svagare i framtiden. Familjepolitiska kommittén ansåg sig inte beredd att förorda att man ytterligare bygger ut efterlevande— skyddet genom att införa en försörjar— eller änklingspension. Kommittén ansåg i stället att handlingslinjen för framtiden borde vara att gradvis reducera efterlevandeskyddets omfattning när det gäller efterlevande vuxna.

Det påpekades i remissvaret att en allmän utgångspunkt för familjepolitiska kommittén har varit att stödet till olika grupper ensam- stående föräldrar i princip bör vara lika stort oberoende av kön och oberoende av orsaken till att de är ensamstående.

Stödets storlek till olika grupper ensam- stående skulle om pensionsförsäkringskom- mitténs förslag genomfördes bli mycket olika. Det av pensionsförsäkringskommittén föreslagna barnpensionstillägget skulle även få sin tyngdpunkt i fåbarnsfamiljer. Familje- politiska kommittén framhöll att mångbarns- familjer, och speciellt enförälderfamiljer bland dessa, har lägre inkomster än familjer med få barn.

Politiska partier och arbetsmarknads- organisationer

Moderata samlingspartiet

Moderata samlingspartiets program antaget på partistämma och partiråd 1969.

Allmänt

I programmet betonas vikten av valfrihet för familjen. Föräldrarna skall bära huvudansva- ret för barnens uppfostran. Samhället skall underlätta för familjerna att fullgöra sina funktioner.

Prioritering mellan generella och selektiva stödåtgärder

I programmet sägs: ”Höjningar av det kon- tanta familjestödet bör främst koncentreras till familjer med små inkomster eller många barn.”

Barnbidrag och bostadstillägg

Dessa stödformer berörs inte i programmet.

Vårdbidrag

För att förvärvsarbetande föräldrar skall få möjlighet att välja den för barnen bästa vårdformen krävs rätt till avdrag vid beskatt— ningen för nödvändiga och styrkta barntill- synskostnader, maximerat till vad motsva- rande vård skulle kosta i samhällets regi. I rapporten nämns också möjligheten att ge låginkomstfamiljer direkt ekonomiskt stöd i stället för motsvarande stöd i form av dag- hemssubventioner.

Föräldrar som vårdar barn under 12 åri hemmet bör enligt partiet få tillgodoräkna sig ATP för den tid vården omfattar.

Familjepolitiken för barn i 16419-årsåldem

Hithörande problem berörs inte i program- met.

Folkpartiet

Folkpartiets program innehåller ändringar gjorda till och med 1969 års landsmöte. Ett nytt partiprogram är under utarbetande och utkommer under 1972.

Allmänt

De allmänna utgångspunkterna i programmet är att familjepolitiken skall bidra till gynn- samma ekonomiska förutsättningar för hem- livet. Samhället skall medverka till att bar- nen växer upp i god miljö. Daghem, försko- lor och fritidshem bör byggas ut så att alla barn, vilkas föräldrar så önskar, kan beredas plats.

Prioritering mellan generella och selektiva åtgärder

] centerpartiets och folkpartiets gemensam- ma partimotion till 1972 års riksdag (1972z467) framhölls att den utbyggnad av

bostadstilläggen som beslöts vid 1971 års riksdag stod i god överensstämmelse med partiernas jämlikhetsmålsättning.

Vårdnadsbidrag

I centerpartiets och folkpartiets gemensam- ma partimotion till 1972 års riksdag fram- hölls att samhället bör medverka till att ekonomiska förutsättningar skapas för för- äldrar att välja mellan hemarbete och för- värvsarbete utanför hemmet. Samhället bör ta särskild hänsyn till kostnaderna för vård av barn i de åldrar där regelbunden tillsyn är nödvändig. Partierna anser att ett vårdnads- bidrag i vart fall under ett inledningsskede bör utgå till barn under tre år. Samma be- lopp bör utgå till varje barn under denna ål- der. Föräldrarna skall själva få avgöra om bi- draget skall användas som ersättning till den av föräldrarna som i hemmet svarar för vård och tillsyn av barnen eller för att betala av- gift för barntillsyn ordnad på annat sätt.

Barnbidrag

I den ovan nämnda gemensamma partimotio- nen menar centerpartiet och folkpartiet att barnbidragen skall utgöra ett centralt inslag för att utjämna standarden mellan den som har barn och den som inte har barn. En höjning av barnbidragen bör ske. Man menar också att värdebeständigheten för bidragen skall tryggas genom någon form av indexreg- lering.

Bostadstillägg

I den gemensamma partimotionen framhåller folkpartiet och centerpartiet att det är ange- läget att de tröskeleffekter som uppstått på grund av bostadstilläggens utformning blir föremål för en snar utredning samt att stödet till dessa grupper efter hand görs mer kon- sumtionsneutralt.

Centerpartiet

Centerpartiet har i partiprogrammet från 1970 redovisat sina åsikter om familjepoli-

tik. Vissa gemensamma meningsyttringar från mittenpartierna har redovisats ovan un- der folkpartiet.

Allmänt

I programmet framhålls att föräldrarnas möj— lighet att välja mellan arbete i och utanför hemmet skall främjas genom arbetsmark- nadspolitiska åtgärder, utvecklingsarbete på hemarbetets område och obligatorisk under- visning i hemtekniska ämnen i skolan.

En Välplanerad bostadsmiljö med tillgång till boendeservice, gemensamhetsanlägg- ningar, utrymme för rekreation, lek och fri- tidssysselsättning är angelägen ur trivselsyn- punkt och bidrar till ökade valmöjligheter för föräldrarna.

Jämlikheten mellan män och kvinnor be- tonas i programmet. Det sägs bl. a. att män och kvinnor skall ha lika möjligheter på arbetsmarknaden och att könsrollsuppdel- ning i arbetslivet skall motverkas. För ökade valmöjligheter på arbetsmarknaden krävs inte endast vidareutbildning och omskolning, utan också tillgång till deltidsarbete för både kvinnor och män, daghemsplatser och annan service.

I programmet sägs vidare att grunden i samhällets utbildningssystem skall utgöras av obligatorisk förskola, som aktivt stimulerar barnen i deras utveckling. Behovet av barn- tillsyn skall tillgodoses genom en utbyggd barnstuge- och familjedaghemsverksamhet. Statsbidrag bör ges i en sådan utsträckning att en kvalitativt högvärdig verksamhet garanteras.

Prioritering mellan generella och selektiva åtgärder

I centerpartiets program berörs frågan om samhällets styrning av familjestödet till vissa grupper inte direkt, men under det bostads- politiska avsnittet konstateras att vissa grup- per — däribland barnfamiljer — på sociala och jämlikhetspolitiska skäl skall ges möjlig- heter att bo i goda bostäder. Det framhålls också att det samhälleliga grundskyddet skall vara sådant att alla behandlas lika.

Barnbidrag och bostadstillägg

Barnbidrag och bostadstillägg nämns inte direkt i programmet.

Vårdbidrag

I programmet sägs att vårdnadsbidrag bör utgå till familjer med barn i de lägre åldrar- na.

Övrigt I programmet betonas i övrigt bl.a. att samhället måste verksamt bidra till att en- samföräldrar och deras barn ges en med andra familjer likvärdig ekonomisk och so- cial ställning.

Vidare framhålls det att försäkringssyste- met skall vara så utformat att det tryggar även den som arbetar i hemmet.

Vänsterpartiet kommunisterna Barnb id rag

Vänsterpartiet kommunisterna har vid ett flertal tillfällen motionerat om en höjning av de allmänna barnbidragens belopp. Senast i en motion till 1972 års riksdag framhölls att de allmänna barnbidragen bör göras värde- beständiga genom någon form av indexregle- ring.

LO—SAP:s jämlikhetsprogram

Till den socialdemokratiska partikongressen 1969 lade en arbetsgrupp med representan- ter från LO och det socialdemokratiska par- tiet fram en rapport med titeln ”Jämlikhet” i vilken bl. a. ett familjepolitiskt avsnitt in- gick.

Allmänt

I rapporten nämns tre områden inom famil- jepolitiken där jämlikhetsaspekten enligt gruppen är viktig. Detta gäller reell likställig— het mellan män och kvinnor, jämställdhet mellan olika samlevnadsformer och utjäm-

nande levnadsvillkor mellan familjer med olika barnantal. Man betonar att familjen också måste anpassas efter de samhällsför- ändringar som sker. Medlen för en utjämning på de ovan nämnda punkterna får sökas på olika områden bl.a. inom utbildningen, ar- betsmarknaden, boendeområdet, familjelag- stiftning och socialförsäkring.

När det gäller den principiella inriktningen av politiken säger gruppen att ”starka skäl finns för att göra tvåförsörjarfamiljen norm- givande vid planeringen av långsiktiga för- ändringar inom socialförsäkringarna”. För- säkringsskyddet bör grundas på den egna inkomsten.

Prioritering mellan generella och selektiva stödåtgärder

Något allmänt uttalande om valet mellan generella och selektiva åtgärder görs inte i rapporten. Gruppen konstaterar emellertid att det på kort sikt är angeläget att stärka bostadstillägget och det studiesociala stödet. 1 övrigt betonas i rapporten nödvändigheten av olika former av samhällsservice till barn- familjerna, främst i fråga om barntillsyn.

Barnbidrag

Gruppen anser att barnbidragen liksom sjuk- penningen bör betraktas som en inkomstut- fyllnad. Vid en framtida reformering bör man överväga att behandla barnbidragen och sjukpenningen på samma sätt som själva inkomsten och alltså låta dem bli föremål för beskattning.

Bostadstillägg

I rapporten behandlas bostadstilläggen i huvudsak som en bostadssocial fråga. Det konstateras att det nya systemet har medfört avsevärda förbättringar för familjer med låga inkomster och flera barn. Man finner det angeläget att bidragsbeloppen och inkomst- gränserna höjs för att bättre nå barnfamiljer- na inom låglönegrupperna.

Vårdbidrag diskuteras inte i rapporten. Där- emot pekar gruppen på det barnstöd som finns vid beskattningen och understryker att detta stöd — framför allt de dyra förvärvsav- dragen — har omvänd effekt från inkomst- fördelningssynpunkt: stödet blir större ju större inkomsten är. Gruppen anser att dessa regler bör ses över och hela barnförsörjnings— problemet tas upp i ett sammanhang.

Familjepolitiken för barn i 16—19-årsåldern

Gruppen anser att bestämmelserna om åldersgränser bör rationaliseras. En ålders- gräns för vad man kallar grundstödet bör sättas vid den obligatoriska skolans slut, en annan åldersgräns bör dras vid slutet av gymnasieskoltiden.

Gruppen ser det som en angelägenhet redan på kort sikt att det studiesociala syste- met förbättras.

Övrigt

I fråga om sexmånadersledigheten vid barna- födande framhåller gruppen att inte enbart modern utan även fadern behöver ha kon- takt med barnet. Eftersom det blir allt van- ligare att föräldrar delar på tillsynen och fostran av barnen, blir det så småningom naturligt, att rätten till ledighet i och med ett barns födelse delas upp mellan föräld- rarna.

En samordning mellan barnpension och bidragsförskott bör enligt gruppen göras. Man bör eftersträva mer generella lösningar så att föräldrar som av olika skäl är ensam- stående får lika bidrag för sina barn. Det bör även gälla kortvarigt ensamstående, t. ex. när en av makarna omhändertagits för samhälls- vård eller nykterhetsvård.

Gruppen pekar också på förekomsten av barntillägg till olika förmåner (sjukpenning, utbildningsbidrag, studiemedel, etc.) och framhåller att dessa olika bidragsformer för barnens behov skulle behöva analyseras i fråga om storlek, enhetlighet och möjlig-

heterna att koncentrera alla förmåner till barnen.

Avslutningsvis pekar gruppen på önskvärd- heten av att utan individuell behovsprövning tillgodose kraven på rimlig minimistandard i första hand för barnen.

LO

LO:s råd för familjefrågor överlämnade 1969 en rapport till landssekretariatet ”Fackföre- ningsrörelsen och familjepolitiken” som se- dan behandlades av landssekretariatet under hösten 1969.

Allmänt

Den allmänna utgångspunkten i rapporten är jämlikhetssträvandena, och då i lika hög grad mellan klasser som mellan kön; ”jämlikhet är en överideologi som självklart måste ligga bakom åtgärder på alla nivåer i samhälls- livet”. Vidare betonas i rapporten den snab- ba föränderlighet som kännetecknar vårt samhälle, en föränderlighet som också starkt påverkar familjens situation. Beträffande de olika rollerna i samhället anser rådet att det måste finnas två roller, en yrkesroll och en familjeroll, men att dessa båda roller skall i lika mån fyllas av kvinnor och män. Den naturliga konsekvensen av det blir att man ser det som nödvändigt att åtgärder genom- förs för att öka kvinnans möjligheter till en yrkesroll. Man anser också att det skall finnas andra alternativ att fylla familjerollen än i den traditionella kärnfamiljen. Man kon- staterar att samhällets ansvar först och främst gäller barnen, de är utsatta för stora otrygghetsrisker och kan heller inte hävda sin rätt.

I rapporten betonas mycket kraftigt ökad samhällelig barntillsyn. Man anger siffran 120 000 platser (nu 37 000) som minimum i daghem år 1975. På sikt anser man också att en allmän förskola bör införas. Fritidshem- men bör byggas ut proportionsvis i samma takt som daghemmen.

Prioritering mellan generella och selektiva stödåtgärder

I rapporten heter det att: ”Målet för den fram-

tida familjepolitiken måste enligt vår mening alltjämt vara att utjämna standardskilhiader mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer. Med nuvarande stora skillnader även mellan barnfamiljer måste dock selektiva åtgärder prioriteras för att en utjämningseffekt snab- bare skall kunna uppnås."

Man anför även resursskälen för en sats- ning på selektiva åtgärder. Man betonar nöd- vändigheten av att åtgärder vidtas för att nå alla berättigade.

Barnbidrag

I rapporten påpekas att barnbidraget har nära samband med familjebeskattningen. Som ovan nämnts prioriterar rådet det selek- tiva familjestödet. I det sammanhanget diskuteras möjligheterna att inkomstgradera barnbidraget eller att beskatta det.

I rapporten diskuteras inga nivåer vare sig för barnbidraget i dess nuvarande utform- ning eller såsom ett inkomstgraderat eller beskattat bidrag.

Bostadstillägg

I rapporten ges bostadstilläggen hög priori- tet. Man ser sambandet med inkomst, barn- antal och bostadsstorlek som ett verksamt instrument för att nå en utjämningseffekt. Man konstaterar dock att de nu inte är tillräckliga för att nå de bostadssociala mål- sättningarna.

Vårdbidrag

Vårdbidrag nämns inte i rapporten. Däremot diskuteras moderskapsförsäkringen. När ar- betets art gör det omöjligt för en kvinna att fortsätta att arbeta under havandeskaps- perioden bör hon få sjukpenning för denna tid (tre månader) utan att det inkräktar på de 180 dagarna efter nedkomsten. Rätt till sex månaders ytterligare ledighet bör införas och

denna skall användas alternativt av hustrun eller mannen. Likaså bör mannen kunna an- vända de sista tre månaderna av de nuvarande sex månaderna och därvid också ha rätt till sjukpenning. Vid själva barnsbörden bör man- nen ha rätt till 14 dagars ledighet.

Övrigt

Bland övriga reformåtgärder som har anknyt- ning till familjepolitik och som nämns i rapporten kan nämnas att man kräver rätt till sjukpenning för vård av sjuka barn och en kraftig utbyggnad av samhällets vårdresurser på detta område.

Man anser att förmånerna vid bamsbörd också bör gälla vid adoption. Man diskuterar också de underhållsskyldiga ensamståendes situation och betonar att samhället inte får medverka till att förvärra de sociala risker den medför. Ett minimikrav är att det av uppbördsmyndigheterna tillämpade'existens- minimum inte understiger socialhjälpsnor- men.

TCO

En utredningsgrupp inom TCO:s kansli har utarbetat en familjepolitisk rapport kallad ”Familj och samhälle”. Efter remissbehand— ling i förbunden samt behandling iTCO-sty- relsen har rapporten antagits av TCO:s kon- gress i juni 1970 som allmänna riktlinjer för TCO:s fortsatta arbete i dessa frågor.

Allmänt

Barnets situation i familjen och i skolan med särskild tonvikt vid den sociala miljöns bety— delse för barnets utveckling är huvudtemat i rapportens första del. En obligatorisk försko— la för 5- och 6-åringar, en allmän sådan för 4-åringar föreslås för att alla barn skall få social träning, stimulans i sin utveckling samt möjligheter till en mer lika skolstart. Det betonas att ökade socialpolitiska insatser fordras för att utbildningspolitikens mål skall kunna förverkligas.

I rapportens senare del föreslås föränd-

ringar inom olika samhällsfält för att skapa en bättre anpassning mellan familj, arbetsliv och samhälle. Att båda makarna har möjlig- het till en kontinuerlig anknytning till ar- betsmarknaden ses som en grundförutsätt- ning för familjens valfrihet och trygghet. I sitt yttrande över rapporten till kongressen betonar TCO-styrelsen vikten av att samhäl- lets totala politik anpassas härefter. Styrel- sen betonar dock att då det gäller lagstift- ningen vissa övergångsregler kan bli nödvän- diga.

Prioritering mellan generella och selektiva stödåtgärder

Arbetsgruppen nämner att det de senaste åren skett en förskjutning mot socialpoli- tiska skäl i stället för rättviseskäl som moti- vering för stöd till barnfamiljerna. Familje- politiska kommittén gick — enligt arbets— gruppen — på den socialpolitiska linjen i sitt betänkande Barnbidrag och familjetillägg från 1967. TCO anförde i sitt remissvar till betänkandet att organisationen för sin del inte fann skäl att lämna rättviselinjen, men att det ändå fanns skäl för ett speciellt låg- inkomsttagarstöd. Detta borde knytas till bostaden. Arbetsgruppen har följt denna linje.

Vårdbidrag

Mot bakgrund av att man antar att de flesta familjer önskar att någon av föräldrar- na kan vara hemma åtminstone under det första året och att det är svårt att för närvarande prioritera barntillsynsutbyggna- den för de yngsta föreslår TCO ett särskilt ekonomiskt stöd under ett år i samband med det första barnets födelse. Begränsningen till det första barnet motiveras främst av resurs- skäl. Det första barnets födelse innebär i allmänhet den mest påtagliga standardsänk- ningen i familjens ekonomi. Det synes därför viktigare med ett kraftigt stöd till första barnet än att motsvarande resurser fördelas till alla under en viss ålder.

Tekniskt vill man lösa det så att man

under det första halvåret anknyter till den nuvarande moderskapsförsäkringen, men med den förändringen att båda föräldrarna skall ha rätt att uppbära tilläggssjukpenningen och härigenom också kunna byta av varandra. För dem som ej är sjukpenningklassplacerade föreslås en utvidgad hemmamakeförsäkring komma att gälla med förslagsvis ett dagsbe- lopp motsvarande det nu gällande inom den frivilliga hemmamakeförsäkringen, dvs. 15 kr./dag eller 450 kr./mån. Om tilläggssjuk- penningen ligger under denna nivå skall ock- så 15 kr./dag utgå.

För de senare 180 dagarna bör vårdstödet ej knytas till inkomstbortfallet utan utgå oberoende av om föräldrarna vårdar barnet själva eller ej. För att stödet skall fylla funktionen att ge en av föräldrarna möjlighet att vara hemma, är dock en lägre nivå än hemmamakebidraget ej tänkbar, dvs. 450 kr.

För de ensamstående föräldrarna förordar arbetsgruppen att under det första året sär- skilda åtgärder vidtas utöver de föreslagna bidragen. Det ekonomiska stödet bör för denna grupp ej begränsas till första barnet.

Arbetsgruppen påpekar att vid ett ev. införande av beskattning av sjukpenningen bör detta gälla även Vårdbidraget som då förutsätts bli föremål för en liknande upp- räkning som sjukpenningen.

Barnbidrag

Arbetsgruppen anser att barnbidraget bör återställas till det reella värde det hade 1965, dvs. 1040 kr. per den 1 januari 1969. Dessutom bör barnbidragen indexregleras.

Bostadstillägg

En översyn bör enligt arbetsgruppen göras över hur det nya bostadstilläggssystemet ut- fallit. Bl. a. påpekas de höga hyreskostnader- na i nyproduktionen i storstäderna som bl. a. drabbar de unga familjerna starkt. Gruppen anser att det därför finns skäl att särskilt undersöka ettbarnsfamiljernas bostadsekono- miska situation. Enförälderfamiljernas bo- stadssituation bör också ägnas speciell upp-

märksamhet. Gruppen ser bostadsstödet som en viktig faktor i kampen mot bostadssegre- gationen.

Familjepolitiken för barn i 16—19-årsåldern

Arbetsgruppen har uppmärksammat de pro- blem som uppstår när barn när 16-årsåldern och då huvuddelen av samhällets barnstöd upphör — speciellt pekar man på enförälder- familjernas situation vid denna tidpunkt. I rapporten redovisas den snedrekrytering till gymnasiestudier som fortfarande är mycket framträdande och där ett samband med eko— nomiska faktorer sannolikt förekommer. Att studiehjälpens realvärde har urholkats och att en stark ökning av skuldsättningen på det gymnasiala stadiet har skett under senare år, anser arbetsgruppen vara mycket allvarligt. Det föreslås därför som första åtgärd att studiestödet återställs till 1964 års värde, för att sedan ytterligare förstärkas. Arbetsgrup- pen skriver härom bl. a. följande.

För de inkomstgrupper som blir föremål för särskilda familjepolitiska stödinsatser skall 16-årsgränsen innebära en avsevärt för- stärkt stödnivå, när barnen väljer fortsatt utbildning i gymnasieskolan eller motsvaran- de skolformer.

Stödet skall utformas så att det helt täcker studiekostnaden för barnen i familjer med låga familjeinkomster.

Ingen skall behöva skuldsätta sig för stu- dier på gymnasial nivå. I de fall en anknyt- ning till föräldraekonomin är omöjlig, måste särskilda stödinsatser tillskapas.

Arbetsgruppen anser att studiehjälpen bör ses som ett familjepolitiskt stöd.

Övrigt

Arbetsgruppen anser det väsentligt att bi- dragsförskotten höjs. Vid barns sjukdom bör enligt gruppen sjukpenning utgå för vård av barnet. Arbetsgruppen anser dock att antalet dagar per förälder för sådan vård bör sättas mycket lågt, i princip bara tills en barnvår- darinna träder i funktion. Det skulle bl. a. innebära att fäderna kom att utnyttja en sådan förmån.

Inom Sveriges akademikers centralorganisa— tion har en arbetsgrupp för familjefrågor år 1967 utarbetat en promemoria angående ”SACO och familjefrågorna”.

Allmänt

1 promemorian framhålls att båda parterna i ett äktenskap måste ha möjlighet att ägna sig åt förvärvsarbete. Att genomföra en sådan ordning innebär fördelar för såväl individ som samhälle. En ökad förvärvsfrekvens bland gifta kvinnor leder också till en ökad produktion och därmed till ett ökat välstånd isamhället.

[ promemorian konstateras bl.a. vidare att de kvinnliga akademikerna har en betyd- ligt högre förvärvsfrekvens än övriga kvinnor. SACO menar att det är angeläget att ytter- ligare öka de kvinnliga akademikernas för- värvsfrekvens, eftersom en procentuell höj- ning av deras förvärvsfrekvens har ett större samhällsekonomiskt värde än en lika stor höjning för motsvarande antal kvinnor med mindre utbildning.

1 promemorian trycks också hårt på nöd- vändigheten av en utbyggnad av samhällets barntillsynsresurser.

Barnbidrag, bostadstillägg, vårdbidrag etc.

Promemorian går inte in på den närmare utformningen av olika familjepolitiska stöd- former.

Övrigt

1 promemorian betonas nödvändigheten av att problemet med omhändertagandet av sju- ka och handikappade barn uppmärksammas. Kommunala barnvårdarinnor anges som en möjlighet att lösa problemet.

7. Samhällsekonomiska konsekvenser

Inledning

Enligt direktiven för familjepolitiska kom- mittén bör de sakkunniga utforma sina för- slag ”utifrån en realistisk bedömning av nationalproduktens ökning och den privata konsumtionens ökningstakt. Verkningarna av en förskjutning till barnfamiljernas favör bör således redovisas till sina konsekvenser för övriga medborgargrupper inom ramen för det totala utrymmet”.

Kommittén har som underlag för sina bedömningar av den framtida ekonomiska utvecklingen tagit del av 1970 års långtids- utrednings huvudrapport Svensk ekonomi 1971—1975 med utblick mot 1990 (SOU 1970:71). Remissinstansernas och rege- ringens syn på de långsiktiga tillväxt- och av- vägningsproblemen har redovisats ikomplet- teringspropositionen våren 1971 (prop. 1971:115, FiU 1971130). Detta bakgrunds- material sammanfattas i korthet på s. 183— 189. Kommittén har inte ansett sig böra gå in på de bedömningar av olika slag som ligger bakom dessa kalkyler. Vissa kompletterande beräkningar har dock utförts.

Det ekonomiska familjestödet har till syf- te att åstadkomma större jämlikhet imate- riella förhållanden mellan barnfamiljer och övriga befolkningsgrupper samt mellan barn- familjer inbördes med barn i olika antal och åldrar. Som mått på den materiella standard- en används här de olika befolkningsgrupper- nas privata konsumtion. Kommittén är med- veten om att man på detta sätt endast

ofullständigt kan återspegla människornas levnadsvillkor. Med i beräkningen borde ock- så tagits de olika former av offentlig kon- sumtion som samhället tillhandahåller med- borgarna i fonn av utbildning, sjukvård, so- cialvård osv. Någon undersökning över de offentliga konsumtionstjänsternas fördelning på olika befolkningsgrupper föreligger dock inte. Det bör också påpekas att i begreppet privat konsumtion registreras endast värdet av de varor och tjänster som köps och säljs på olika marknader. Däremot ingår inte kon- sumtion av sådan produktiv verksamhet som utförs utanför marknadshushållningen, t. ex. olika sysselsättningar i hemmen såsom mat- lagning, städning och barnpassning. I de fall en hemarbetande kvinnas övergång till för- värvslivet medför att en del av hennes hemar- bete ersätts med utifrån köpta tjänster resul- terar detta i en motsvarande ökning av deni nationalräkenskaperna registrerade privata konsumtionen. Denna statistiskt redovisade ökning är givetvis skenbar men vållar knap- past några större olägenheter för den ekono— miska analysen så länge fördelningen av den tid som ägnas förvärvsarbete resp. arbe- te i hemmet totalt sett är oförändrad från år till år. Om däremot det ökade förvärvsarbe- tet bland gifta kvinnor åtföljs av mindre in- satser i hemmet, vilka i stället ersätts med att man köper färdiglagad mat, anlitar tvättin- rättningar, lämnar barnen till daghem osv. uppstår en effekt som kan ge en skev bild av konsumtionsstandardens förändringar.

För att söka bedöma vilka förändringar i barnfamiljernas konsumtionsförrnåga som kan förutses inträffa under 70-talet jämfört med andra befolkningsgrupper har särskilda beräkningar utförts inom kommittén. Beräk- ningarna utgår från den kartläggning av hus- hållens konsumtion av olika varor och tjänst- er samt om olikheterna i detta hänseende mellan olika grupper av hushåll som utförts inom statistiska centralbyrån (Hushållsbud- getundersökningen 1969, SCB:s statistiska meddelande P 19719). Genom hushållsbud- getundersökningen har detaljerad informa- tion erhållits om bl. a. barnfamiljernas lev- nadsnivå. Detta material har presenterats 1 kap. 4. I föreliggande kapitel, s. 189, läm- nas vissa uppgifter om den totala privata konsumtionen för befolkningsgrupperna ål- derspensionärer samt övrig befolkning upp- delad på barnfamiljer och icke-barnfamiljer. Denna konsumtionsfördelning skrivs sedan fram till 1980. Avsnittet Konsumtionsfördel- ningen 1970—1980 avser härvid att belysa utvecklingsdragen vid oförändrad politik, dvs. den konsumtionsfördelning som följer av befolkningens strukturförändringar och av de inkomstförändringar som kan för- utses utan några nya åtgärder från statsmakt- ernas sida. I avsnittet Familjestödets effekter beräknas effekterna på konsumtionsfördel- ningen av ett utökat ekonomiskt stöd åt barnfamiljerna och i ett annat avsnitt de samhällsekonomiska effekter av ökat dag- hemsbyggande. Kalkylresultaten samman- fattas på s. 196.

To talresursernas tillväxt Arbetskraft

Av grundläggande betydelse för tillväxten av produktionskapaciteten är tillgången på ar- betskraft. Beräkningarna om arbetskraftens förutsedda utveckling måste emellertid base— ras på en rad antaganden, vilka i många fall har stora osäkerhetsmarginaler.

Till grund för långtidsutredningens arbets- kraftskalkyl har legat en befolkningsfram— skrivning som gjorts inom statistiska central-

byrån (statistiska meddelanden Be 197022). I denna projektion har fruktsamheten inom varje åldersklass förutsatts vara konstant un- der de kommande årtiondena och ligga på en lägre nivå än den som iakttogs under period- en 1961—1965. Man har vidare räknat med en successivt fallande dödlighet för män under 40 år och för kvinnor under 90 år. För personer i åldrar över de nämnda har där- emot dödligheten antagits ligga kvar på nu- varande nivå. Vidare har i befolkningsprojek- tionen kalkylerats med ett årligt invandrings- överskott om 20 000 personer.

Med de förutsättningar som här angetts kommer Sveriges totala folkmängd att öka med ca 250000 personer (O,6% per år) 1970—1975 och med 220 000 personer (0,5 % per år) 1975—1980. Samtidigt kom- mer betydande omstruktureringar i befolk- ningen att successivt äga rum. Mest utrnärk- ande blir därvid att de äldre åldersgrupperna ökar i snabb takt medan antalet personer i arbetsför ålder tillväxer endast mycket svagt.

Hur antalet personer i arbetskraften för- ändras bestäms förutom av demografiska för— ändringar av utvecklingen av de relativa ar- betskraftstalen (den andel av det totala anta- let personer i en viss befolkningsgrupp som befinner sig i arbetskraften). Ilångtidsutred- ningens kalkyl har arbetskraftstalen genom- gående antagits förändras i en långsammare takt under prognosperioden än under den närmast föregående S-årsperioden. Andelen studerande antas fortsätta att öka, om än i avsaktande takt, och i motsvarande grad minskar inte ungdomarnas relativa arbets- kraftstal lika snabbt som tidigare. För män- nens del har man speciellt under senare år kunnat observera en tämligen kraftig minsk- ning av de relativa arbetskraftstalen för dem som är över 50 år. Minskningen har nu antagits bli något svagare. För de ej gifta kvinnorna bestäms antalet personer i arbets- kraften i huvudsak av befolkningsutveckling- en, då förändringarna av de relativa arbets- kraftstalen förutsatts bli måttliga.

Då enligt långtidsutredningen praktiskt ta- get hela arbetskraftstillskottet fram till 1980 beräknas bestå av gifta kvinnor, blir utveck-

lingen för dem av speciellt intresse. Också för familjepolitiken är förändringarna i de gifta kvinnornas sysselsättningsstatus av mycket stor betydelse. Av arbetskraftsunder- sökningarna framgår att de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet har fortsatt att öka under den senare delen av 60-talet. Ökningstakten i antal procentenheter har bedömts vara av ungefär samma storleksordning som under den första delen av 60-talet. Däremot har den effekt som denna ökning inneburit i relation till totalantalet gifta kvinnor i ar- betskraften blivit något svagare. Även om det är svårt att göra exakta jämförelser har det dock med relativt stor säkerhet kunnat fastslås att utvecklingen 1960-1965 skiljt sig från utvecklingen 1965—1970 på en väsent— lig punkt. Under den förra perioden ökade förvärvsverksamheten för de yngre gifta kvinnorna mycket svagt, medan ökningen under den senare perioden var betydande. Tendensen återfinns klarast för gifta kvinnor med barn i åldern 0—6 år. Det är således småbarnsmammorna som i snabbt ökande utsträckning sökt sig ut på arbetsmarknaden. Enligt arbetskraftsundersökningarna hösten 1966 och 1969 utgjorde dessa kvinnor drygt hälften av den totala ökningen — ca 100 000 personer — av antalet gifta kvinnor i arbets- kraften.

De antaganden som i långtidsutredningen gjorts för den framtida utvecklingen innebär för hela gruppen gifta kvinnor under 35 år att andelen som är i arbetskraften stiger från f. ri. ca 55 % till 65 % 1980. Av kvinnorna i åldern 35—54 år var 1970 genomsnittligt ca 60% i arbetskraften och denna andel har

antagits stiga till ca 70 % år 1980. En kalkyl har också gjorts för småbarnsmödrarnas del. Av de gifta mödrarna med barn i åldern 0—6 år befann sig 1970 ca 45 % i arbetskraften. Förutsatt att barntillsynsmöjligheterna kan ordnas på tillfredsställande sätt har denna andel antagits stiga till 55 % 1980. Om barn- tillsynsbehovet för de mödrar som arbetar minst halvtid, dvs. 20 timmar och mer per vecka, till 50 % skall täckas genom daghem, innebär denna kalkyl att det erfordras 115 000 daghemsplatser 1975 och 130000 år 1980.

Den beräknade utvecklingen av antalet gifta kvinnor i arbetskraften innebär att de ökar med nästan 130000 personer 1970— 1975. Då samtidigt antalet män i arbetskraft- en förutsatts minska svagt och antalet ej gifta kvinnor kraftigt, skulle den totala ök- ningen av arbetskraften begränsas till ca 90 000 personer. En lika stor ökning har förutsatts för 1975—1980, varvid en svagare uppgång för gifta kvinnor kompenseras av viss ökning av antalet män i arbetskraften och en svagare minskning av antalet ej gifta kvinnor. Långtidsutredningens kalkyl för an- talet personer iarbetskraften sarnmanfattasi tabell 121.

Det är inte realistiskt att räkna med att hela arbetskraften kan vara sysselsatt. Äveni mycket goda konjunkturlägen måste man räkna med en viss arbetslöshet av bl. a. om- ställningskaraktär. I långtidsutredningens be- räkningar har kalkylmässigt införts den ge- nomsnittliga arbetslöshetsnivå som enligt ar- betskraftsundersökningarna rådde 1964— 1969. Detta ger arbetslöshetstal på 1,6 % för

Tabell [2] Antalet personeri arbetskraften enligt långtidsutredningens kalkyler.

Förändring i antal Förändring i % per år

1965—1970 1970—1975 1975—1980 1965— 1970— 1975- 1970 1975 1980 Mån -—10 900 — 4 200 11 200 —O,1 0,0 0,1 Gifta kvinnor 150 300 128 300 94 700 3,5 2,6 1,7 Ej gifta kvinnor —13 300 —33 900 —15 500 —O,5 —1,2 —0,6 126 000 90 300 90 400 0,7 0,5 0,5

männen, 1,7% för de gifta kvinnorna och 2,5 % för de ej gifta kvinnorna. Då arbetslös- heten inte förutsatts förändras ökar antalet sysselsatta i samma takt som hela arbetskraf- ten. Totalantalet sysselsatta skulle därmed öka från 3,8 miljoner 1970 till 3,9 miljoner 1975 och 4,0 miljoner 1980.

Vid beräkningen av arbetsvolymen måste avdrag också göras för frånvaron från arbe- tet. De relativa frånvarotalen har ökat för alla de tre befolkningsgrupperna. Trend- mässigt har männens och de ej gifta kvinnor- nas frånvaro ökat med ca 1,1 procentenheter och de gifta kvinnornas med drygt 2 pro— centenheter, beräknat per en femårsperiod. I långtidsutredningens prognos har dock kal- kylerats med en långsammare ökningstakt, 0,7 för män och ej gifta kvinnor samt 1 procentenhet för gifta kvinnor.

När det gäller utvecklingen av antalet är- betstimmar spelar självfallet den lagstadgade arbetstiden en central roll. Eftersom det föreligger ett beslut om sänkning av denna från 42,5 timmar per vecka till 40 timmar innan utgången av 1973 kan medelarbetstid- en förutses sjunka kraftigt under de närmas- te åren. Det kan nämnas att medelarbetstid- en 1969 var i genomsnitt 43,5 timmar per vecka för män, 30,1 timmar för gifta kvinnor och 37,1 timmar för ej gifta kvinnor. Den andel av männen som registreras som deltids- arbetande har under senare år ökat märkbart. Trots detta ligger männens medelarbetstid högt, vilket bl. a. beror på övertidsarbete och på företagarnas högre medelarbetstid. Även bland ej gifta kvinnor har deltidsarbetet ökat relativt kraftigt. För gifta kvinnor däremot tycks en viss stabilisering ha inträffat. Vid be- räkningen av den framtida medelarbetstiden har förutsatts att andelen deltidsarbetande män och ej gifta kvinnor fortsätter att öka, medan förändringen för gifta kvinnor blir mycketliten.

Slutresultatet för utvecklingen av arbets- kraftstillgången blir att arbetsvolymen mätt i timmar beräknats minska mellan 1970 och 1975 i ungefär samma takt som mellan 1965 och 1970, eller med 0,8 % per år. För tiden efter 1975 antas i långtidsutredningen att

arbetstidsförkortningen fortsätter i någon form. I beräkningarna har kalkylmässigt an— tagits att denna förkortning till sin storlek motsvarar införandet av en extra semester- vecka. Naturligtvis kan en fortsatt arbetstids- förkortning lika väl ske genom att veckoar- betstiden sänks. Minskningen i arbetsvolym- en i timmar skulle då bli 0,4 % per år, dvs. en mindre nedgång än den som beräknats för 70-talets första hälft.

I sina yttranden har en del remissinstanser tagit upp frågan om de outnyttjade arbets- kraftsreserverna och möjligheterna att tillva- rata dessa. Därvid har ifrågasatts om det inte med hjälp av vidgade samhällsinsatser är möjligt att reducera den dolda arbetslöshe- ten snabbare än som förutsatts i långtidsut- redningens kalkyl. Vikten av sådana åtgärder har betonats med hänsyn både till den snabbare tillväxt som därigenom skulle upp- nås och till att förvärvsarbete har ett själv- ständigt värde som den viktigaste vägen för den enskildes självförverkligande.

Det kan nämnas att antalet personer i yrkesverksam ålder som inte ingår i arbets- kraften enligt arbetskraftsundersökningarnas definition 1970 uppgick till något mer än 1 miljon om de studerande frånräknas. Av dessa utgjorde de gifta kvinnorna drygt 700 000. Det är också till de gifta kvinnorna som diskussionen om en dold arbetslöshet främst har koncentrerats. I långtidsutred- ningens prognos har räknats med att ytter- ligare 130 000 gifta kvinnor utanför arbets- kraften kommer ut på arbetsmarknaden fram till 1975 och ytterligare närmare 100 000 mellan 1975 och 1980.

Den förutsatta ökade förvärvsverksamhe- ten bland de gifta kvinnorna kräver enligt långtidsutredningens bedömning kraftigt ökade samhällsinsatser. I den reviderade finansplanen för 1971 betonas också vikten av att sådana samhällsinsatser kommer till stånd. Det påpekas vidare att osäkerheten kring beräkningen av arbetskraftstillgången är stor och att det är möjligt att antalet gifta kvinnor på arbetsmarknaden kan öka snab- bare än vad som angetts i långtidsutredning- ens prognos. Föredragande statsrådet finner

det dock vara tveksamt att tillskottet fram till 1975 kan bli väsentligt större med tanke på de hinder som föreligger. De största problemen i detta hänseende torde hänga samman med den regionala obalansen i fråga om arbetstillfällen och arbetskraftsutbud.

Produktivitet och produktionskapacitet

Som framgått förutses arbetskraftsresurserna minska under 70-talet. En central fråga för bedömningen av den kommande utveckling- en blir i vilken utsträckning denna minskning på arbetskraftssidan kan vägas upp av att produktiviteten växer snabbare. Produktiviteten har under 60-talet inom flertalet sektorer uppvisat starka stegringar. Sålunda steg produktionsvolymen per arbe- tad timme inom industrin och skogsbruket med genomsnittligt 7 a 8 % per år och inom jordbniket med 6 år 7 % per år. Produktivi- tetsutvecklingen har också varit stabil och relativt oberoende av konjunktur- och ar- betsmarknadsförhållanden. Den fortsatta ut- vecklingen har i långtidsutredningen be- dömts med hjälp av planmaterial och särskil- da beräkningar. Frågan har främst varit om den snabba stegringstakten under 60-talet kan väntas bestå även under det frarnför- liggande decenniet. Överväganden och ex- pertbedömningar har gett till resultat att produktivitetsutvecklingen i flertalet sekto- rer bedömts ligga på samma höga nivå som under 60-talet. Utredningen betonar dock att för detta krävs att en rad bakomliggande förutsättningar realiseras. Sålunda krävs en fortsatt snabb kapitalbildning som successivt ökar mängden kapital per arbetstimme. En väsentlig betingelse för den snabba produkti-

vitetsstegringen under speciellt den senare hälften av 60-talet anser utredningen vidare har varit den ökade takten i det svenska näringslivets strukturomvandling. Företag har lagts ned i ökad omfattning och fusioner har lett till omfattande omorganisationer av produktionen. Utredningens kalkyl förut- sätter en fortsatt snabb strukturomvandling och ställer starka krav på en fortsatt utbygg- nad av samhällsinsatserna på närings-, ar- betsmarknads- och utbildningspolitikens om- råden.

Även om produktiviteten inom de olika sektorerna bedömts ligga helt eller mycket nära den trendmässiga utvecklingen under 60-talet, motverkas produktivitetsutveckling- en för hela ekonomin av en successivt ändrad näringsgrenssammansättning med ökat inslag av privat och offentlig tjänsteproduktion. Detta medför att tillväxten i den totala produktiviteten skulle bli ca en halv procent- enhet lägre under den framförliggande perio- den än under 60-talet. I den reviderade finansplanen för 1971 bedöms det vara gynnsamt om den trendmässiga ökning av produktiviteten som långtidsutredningen kal- kylerat med kan förverkligas. Prognosen an- ses dock kunna tjäna som en rimlig utgångs- punkt för den långsiktiga ekonomisk-poli- tiska planeringen.

De av långtidsutredningen beräknade ar- betskrafts- och produktivitetsförändringarna har gett som resultat att bruttonationalpro- dukten skulle stiga med genomsnittligt 3,8 % per år 1970—1975, dvs. i stort sett lika snabbt som under sista hälften av 60-talet. För senare hälften av 70-talet tyder kalkyler- na på en snabbare produktionsökning, 4,3 % per år. Detta sammanhänger med att arbets-

Tabell 122 Arbetskrafts- och produktivitetsförändringar beräknade av 1970 års långtidsut- redning. Procent per år.

1965—1970 1970—1975 1975—1980 Arbetskraft i timmar —O,9 0,8 —0,4 BNP per arbetstimme 5,2 4,9 5,0 BNP från produktionssidan 4,3 4,1 4,6 BNP från användningssidan 3,9 3,8 4,3 186 SOU 1972:34

kraftsutvecklingen då bedömts bli något gynnsammare. Utredningens produktionskal- kyl sammanfattasi tabell 122 (förändringari procent per år).

Det bör påpekas att beräkningarna av bruttonationalproduktens tillväxt har gjorts från produktionssidan, dvs. genom att sum- mera tillväxten i de olika produktionssektor- erna. Den följande diskussionen om avväg- ningsfrågor utgår emellertid från uppskatt- ningar av bruttonationalprodukten mätt från användningssidan. Denna sista metod ger en något lägre produktionsökning.

Som framgått vilar långtidsutredningens kalkyl avseende den framtida resurstillväxten på en rad antaganden vilkas realism är svår att bedöma. Det faller också utanför kom- mitténs kompetens att på denna punkt ta upp en utförligare diskussion. Kommittén har därför i enlighet med uttalanden i den reviderade finansplanen för 1971 utgått från ovan refererade kalkyl.

Från kommitténs synpunkt är förändring- arna i de gifta kvinnornas sysselsättningssta- tus av stor betydelse. Att döma av flertalet remissyttranden är också osäkerheten stor rörande utvecklingen av antalet gifta kvinnor i arbetskraften. Kommittén vill här starkt understryka vikten av att betingelser skapas för att underlätta de gifta kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Denna fråga har många andra aspekter vid sidan av samhällsekono- min. Beträffande den ekonomiska kalkylen torde det räcka med påpekandet att ifall de drygt 100 000 gifta kvinnor som enligt lång- tidsutredningen förutsatts inträda i förvärvs- livet 1970—1975 i stället avstod från för- värvsarbete så skulle den totala produktions- ökningen under samma period bli uppskatt- ningsvis ca 2 procentenheter lägre.

En sådan utveckling synes emellertid i dagens läge sakna aktualitet. Tillströmningen av kvinnor till arbetsmarknaden har under 1971 varit större än vad långtidsutredningen räknat med. Antalet gifta kvinnor i arbets- kraften ökade från tredje kvartalet 1970 till tredje kvartalet 1971 med ca 30 000. Också för ej gifta kvinnor _ för vilka i kalkylen hade förutsatts en minskning — noterades

under samma tid en ökning med 10 000. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser huruvida denna utveckling kan väntas fort- sätta eller om den får tolkas som ett engångs- lyft bl. a. som följd av skattereformen. Skulle emellertid tendensen bestå även under de kommande åren bör arbetskraftskalkylen re- videras upp. Om det årliga tillskottet av gifta kvinnor på arbetsmarknaden blir 30 000 i stäl- let för 20 000 enligt utredningen, bör den to- tala produktionens ökning vid i övrigt oför- ändrade antaganden bli ca 1 procentenhet större 1970—1975 än enligt utredningens kal- kyl. Den genomsnittliga årliga produktions- stegringen skulle då bli 4,0% i stället för 3,8 %.

Utrymmet för den privata konsumtionens ök- ning

Långtidsutredningen diskuterar också utför- ligt hur den växande produktionen kan kom- ma att fördelas på olika användningsområ- den. Det konstateras att resurserna alltid framstår som knappa i förhållande till de anspråk för konsumtion och investering som ställs från stat, kommun, företag och enskil- da personer. Fördelningen av resurserna mås- te bestämmas av den ekonomiska politiken i enlighet med dess mål.

Kommittén har i sina kalkyler utgått från den resursfördelning som angetts i långtids- utredningens beräkningar. Enligt dessa be- räkningar skulle den privata konsumtionen kunna öka med genomsnittligt 3,3 % per år 1970—1975. Det bör härvid noteras att en- ligt nu föreliggande beräkningar minskade den privata konsumtionen 1970—1971 med 0,2 % i volym medan man för 1972 förutser en ökning på ca 4 %. För åren 1970—1972 erhålls således en genomsnittlig årlig ökning om 1,8 % per är, vilken vid första påseende klart synes understiga den ökningstakt som kalkylerats med i långtidsutredningen. Den- na kalkyl avsåg emellertid den genomsnittli- ga utvecklingstakten för hela perioden 1970—1975 med starka variationer i tillväxt- betingelserna de olika åren till följd av för- kortningen av arbetstiden. I preliminär natio—

nalbudget för 1972 har långtidsutredningens kalkyl för åren 1970—1972 rekonstruerats med beaktande av att arbetstidsförkort- ningen, som nu sker, koncentreras till åren 1970—1972. Rekonstruktionen visar att den privata konsumtionens ökningstakt 1970— 1972 skulle behövt uppgå till i genomsnitt 1,5 % per år för att helt överensstämma med långtidsutredningens beräkningar. En jämfö- relse mellan den rekonstruerade prognosen och de föreliggande beräkningarna visar således relativt stor överensstämmelse. Sam- ma gäller flera andra efterfrågekomponenter. Bruttonationalproduktens tillväxt samt of- fentlig konsumtion och investeringar be? räknas visserligen ha utvecklats långsammare än vad som antagits i långtidsutredningen. Det är emellertid ännu för tidigt att med säkerhet fastslå huruvida dessa avvikelser beror helt på konjunkturutvecklingen eller om nya moment i tillväxtbetingelserna gjort sig gällande.

Också för perioden 1975—1980 utgår kommittén från långtidsutredningens beräk- ningar, vilka för denna period är mycket summariska. Det får först erinras om att totalproduktionen under denna period be- dömts växa med 4,3 % per år, dvs. något snabbare än 1970—1975. Förutsatt att ba- lans i de utrikes betalningarna uppnåtts före 1975 skulle exporten under sista hälften av 70-talet kunna tillväxa i en något lugnare

takt. Samtidigt förutses investeringarna 1975—1980 öka i en ej obetydligt högre takt än 1970—1975, delvis som en följd av att bostadsinvesteringarna bedömts åter öka. Den offentliga konsumtionsökningen har i denna kalkyl relativt godtyckligt anslagits till 4,5 % per år, vilket leder till att den privata konsumtionen beräknats kunna tillväxa nå- got snabbare än under 1970—1975, eller med genomsnittligt 4,1 % per år. Långtidsut- redningens kalkyler för resursfördelning och tillväxt 1970—1980 sammanfattas i tabell 123 i vilken också den beräknade utvecklingen 1970—1972 och en rekonstruktion av lång- tidsutredningens kalkyl för dessa år medta- gits.

Skulle emellertid produktionsutvecklingen avvika från den kalkylerade måste också produktionens användningssida revideras. I avsnittet Totalresursernas tillväxt diskutera- des effekten av att antalet gifta kvinnor på arbetsmarknaden ökar snabbare (30 000 per år) än vad som förutsatts i långtidsutredning- en (20000 per år). Hur det därav följande produktionstillskottet kan tänkas bli förde- lat på olika användningsområden är dock svårare att ange. Som ett extremt exempel kan nämnas det fallet att det ytterligare produktionstillskottet helt skulle disponeras för privat konsumtion. Denna skulle i så fall öka med 3,7 % per år 1970-1975. En sådan resursfördelning är dock inte realistisk. Bl. a.

Tabell 123 Resursfördelning och tillväxt 1970—1980 enligt långtidsutredningen m. m.

Milj.kr. Volymförändring, % per år 1970 1970— 1970—1972 1975— 1975 1980 Enligt rekon- Enligt nu struktionen föreliggan— av långtids— de beräk- utredningens ningar kalkyler Bruttonationalprodukt 168 900 3,8 2,3 2,0 4,3 Privat konsumtion 91 500 3,3 1,5 1,8 4,1 Offentlig konsumtion 36 300 4,5 5,1 3,6 4,5 Bruttoinvestering 37 200 3,5 4,2 2,3 5,4 Import 36 250 6,2 4,0 1,3 6,7 Export 35 150 7,3 5,5 5,0 6,5 188 SOU 1972:34

ställer den ökade arbetsstyrkan krav på en utbyggnad av produktionskapitalet. Ett rim- ligare antagande synes därför vara att utgå från samma relation mellan produktionens och den privata konsumtionens ökning som i långtidsutredningens kalkyl. Den privata konsumtionens ökningstakt skulle då höjas till 3,5 % per år 1970—1975.

Konsum tionsfördelningen 1969 och 19 70

De beräkningar som inom kommittén utförts beträffande den privata konsumtionens för- delning 1970—1980 avser de tre befolknings- kategorierna ålderspensionärer samt övrig be- folkning uppdelad på barnfamiljer och icke- barnfamiljer. Som utgångspunkt för analysen av vilka förändringar i dessa gruppers kon- sumtion som kan förutses under 70-talet måste först konsumtionsfördelningen i ut- gångsläget kartläggas. Detta har blivit möjligt genom att resultatet av statistiska centralby- råns hushållsbudgetundersökning för 1969 nu föreligger. I denna undersökning lämnas bl.a. information om fördelningen av den privata konsumtionen på olika typer av hus- håll.

Enligt hushållsbudgetundersökningen upp- gick den totala privata konsumtionen 1969 till 73 169 milj.kr. I nationalräkenskaperna anges motsvarande tal till 84850 milj. kr. Avvikelsen (13,8 %) måste ses mot bakgrund av de fel som alltid är häftade vid en urvalsundersökning av denna typ. Det har också på några punkter kunnat konstateras betydande avvikelser gentemot beräkningar från annat håll. Detta gäller t. ex. konsum- tionen av alkohol och tobaksvaror, där hus- hållens bokföring gett avsevärt lägre siffror än enligt på andra sätt gjorda uppskattning- ar. Så länge felaktigheterna i konsumtionens nivåskattningar inte är lokaliserade till vissa speciella hushållstyper kan denna avvikelse betraktas vara av mindre betydelse för de fortsatta beräkningarna. Någon information om systematiska fel i skattningar av de olika hushållstypernas konsumtion föreligger inte.

Hushållsbudgetundersökningens redovis— ning avser olika hushållstyper som definie-

rats som den grupp personer som har gemen- sam bostad och äter minst ett huvudmål per dag tillsammans. De åldersmässiga uppdel- ningarna har gjorts efter hushållsförestånda- rens ålder. I nedanstående tablå anges kon- sumtionsfördelningen 1969 för de redovisa- de huvudgrupperna (konsumtion i milj.kr.).

Ensamstående utan barn 11 167 därav: under 67 år 8 654

över 67 år 2 513

Ensamstående med barn 1 348 Gifta och samboende utan barn 27 140 därav: hushållsföreståndare

under 67 år 22 693 67 år och över 4 447

Gifta och samboende med barn 29 836 Övriga hushåll 3 678

Totalt 73 169

Enligt denna redovisning skulle den sam- manlagda privata konsumtionen i hushåll med barn ha uppgått till mellan 31 och 35 miljarder kr. (”övriga hushåll” är här ej uppdelade efter förekomsten av barn). Nå- gon möjlighet att bestämma ålderspensionär- ernas konsumtion ger inte denna samman- ställning eftersom pensionärer kan ingå i alla typer av hushåll utom de ensamstående utan barn där de särredovisats.

Den uppdelning på ålderspensionärer, barnfamiljer och icke-barnfamiljer som görs i fortsättningen bygger på en rad approxima- tioner. Beräkningarna har gått ut på att först bestämma konsumtionen 1969 för hushåll med resp. utan barn och sedan föra över andra hushållsmedlemmar som är 67 år och äldre och inte är hushållsföreståndare eller maka/ make i barnfamilj till en särskild pensionärs grupp. Då syftet med den följande analysen i första hand är att söka belysa barnfamiljernas situation gentemot andra grupper har det an- setts som rimligt att till barnfamiljer alltid räk- na hushållsföreståndaren och dess maka/make oavsett deras ålder.

Beräkningarna har utförts genom att kom- binera den ovan angivna konsumtionsfördel- ningen med uppgifter i hushållsbudgetunder- sökningen avseende hushåll där hushållsföre- ståndaren är under 66 år och där barnfarnilj- er med två vuxna särredovisas. Också de uppskattningar av ålderspensionärernas kon-

sumtion som lämnas i det nästföljande av- snittet Konsumtionsfördelningen 1970— 1980 har utnyttjats. Den procentuella kon- sumtionsfördelning som på det viset erhållits för 1969 har sedan antagits gälla även 1970 års privata konsumtion enligt nationalräken- skaperna.

Den sålunda beräknade konsumtionsför- delningen för 1970 framgår av följande tablå.

Milj.kr. Andel i% Ålderspensionärer 9 200 10,1 Barnfamiljer 43 350 47,4 Icke-barnfamiljer 38 950 42,5 Totalt 91 500 100,0

Konsum tionsfördelningen 19 70—1 980

Såsom tidigare nämnts angavs i långtidsut- redningens grundkalkyl den privata konsum- tionens genomsnittliga ökningstakt 1970— 1975 till 3,3 % per år. För senare hälften av 70-talet räknade utredningen med att ett något större utrymme skulle föreligga för den privata konsumtionen. I utredningens summariska kalkyl för 1975—1980 antogs den årliga ökningstakten för privat konsum- tion bli 4,1 %. Den följande kalkylen över konsumtionsfördelningen utgår från ovan- nämnda ökningstal. Osäkerheten kring lång- tidsutredningens kalkyler är givetvis betyd- ande. Syftet med föreliggande avsnitt är dock inte att mäta konsumtionens absoluta nivå för olika befolkningskategorier utan att för- söka belysa vilka förändringar i konsum- tionsfördelningen som kan förutses under olika antaganden. I en sådan undersökning koncentreras huvudintresset mera kring skill- naderna i utvecklingstakten för de olika be- folkningskategorierna. Med denna intressein- riktning ter sig följaktligen osäkerheten be- träffande den totala privata konsumtionens framtida ökningstakt som mindre besväran- de.

Om den privata konsumtionen växer på det sätt som indikerats i långtidsutredning- ens kalkyler, är därmed inte givet att alla delar av befolkningskollektivet kan bli del- aktiga i konsumtionsökningen i lika stor

utsträckning. Långtidsutredningens tal är ge- nomsnittsmått för alla grupper i samhället. I verkligheten fördelar sig konsumtionsökning- arna efter en lång skala från minskningar till väsentligt större ökningar än genomsnittet, allt efter gruppernas inkomstförändringar och konsumtionsbenägenhet. Ändras in- komstfördelningen så att någon grupp kan öka sin standard i en snabbare takt, så inskränks samtidigt de övriga gruppernas ut- rymme.

I vilken utsträckning en befolkningsgrupp kan få del i de ökande konsumtionsmöjlighe- terna beror huvudsakligen på dess inkomster från olika förvärvskällor och på flödet av transfereringar via den offentliga sektorn. Omfattningen och utvecklingen av dessa transfereringar är av avgörande betydelse för de individer som av åldersskäl eller hälsoskäl utträtt från arbetsmarknaden. Men också för barnfamiljernas disponibla inkomster och därmed deras konsumtionsmöjligheter spelar transfereringarna en betydande roll.

Ålderspensionärer

Pensionärernas totala inkomster består till ungefär 80 % av olika pensioner såsom folk- pension, kommunalt bostadstillägg, tilläggs- pension, statliga och kommunala tjänstepen- sioner samt olika andra pensioner. Om det beaktas att skattebelastningen på folkpen- sionen — vilken för många ålderspensionärer är den dominerande inkomsten — är mycket låg, kommer pensionen att utgöra betydligt mycket mer än 80% av den disponibla in- komsten. Det kan nämnas att för 4/5 av pensionärerna utgör enbart folkpensionsför- månerna 85 % av deras totala inkomster. Utvecklingen av folkpensioner har antagits följa den tillväxttakt som anges i utredning- en Pensionstillskott m.m. (SOU 1968:21). Detta innebär att i folkpensionen ingår suc- cessivt ökande pensionstillskott till grupper utan eller med låg tilläggspension. Prognosen här skiljer sig från pensionsförsäkringskom- mitténs däri att korrigering skett för ändring- ar i antalet pensionärer. Vidare har hänsyn tagits till att förtida uttag av pension ingåri

utredningens siffror. Den genomsnittliga rea— la tillväxten av folkpensionsförmånerna har beräknats till 4,0 % per år för perioden 1970—1975 och till 2,7% per år 1975— 1980.

Kommunala bostadstillägg har antagits uppvisa samma reala tillväxttakt som under perioden 1955—1968. Under dessa år var det endast små fluktuationer i den årliga pro- centuella ökningen per capita. Den genom- snittliga årliga reala tillväxten har antagits bli 6,3 % 1970—1975 och 6,1 % 1975—1980.

Beräkningen av ATP-utbetalningarna följ- er prognosen i pensionsförsäkringskom- mitténs ovan nämnda utredning, vilket inne- bär årliga reala ökningar på omkring 23 % 1970—1975 och ca 15 % 1975—1980.

Utvecklingen av andra pensioner har upp- skattats med ledning av olika undersökningar och tidigare trender. Sammantaget har dessa pensioner under hela 70-talet antagits till— växa med 4,9 % per år. Även för pensionärer- nas andra inkomster har beräkningarna fått byggas på schablonmässiga antaganden. Det kan nämnas att beträffande pensionärernas inkomst av anställning antagits en fortsatt nedgång i ålderspensionärernas förvärvsinten- sitet som dock motvägs av tillväxten av denna befolkningskategori. Inkomsten från anställning har därför förutsatts öka i unge- fär samma takt som en antagen reallöneut- veckling om 3 % per år. Kapitalinkomsternas reala ökning har antagits bli 4 % per år.

Sammantaget skulle ålderspensionärernas totala inkomster enligt gjorda kalkyler öka

med genomsnittligt 5,6 % per år 1970—1975 och med 5,0% per år 1975—1980. Ålders- pensionärernas totala skatt har beräknats öka med 5,7 % resp 5,2 % per år. För dispo- nibla inkomster har erhållits en årlig öknings- takt om genomsnittligt 5,5 % resp. 5,0 % un- der de bägge hälfterna av 70-talet. Då netto- sparandet antagits vara noll, dvs. nysparande och förbrukning av tidigare uppbyggda fi- nansiella resurser förutsätts ta ut varandra, representerar ovan givna tal också ökningen av ålderspensionärernas privata konsumtion. [ den mån sparande förekommer inom kol- lektivet, ger detta i första hand upphov till en skillnad mellan disponibel inkomst och konsumtion. Men om pensionärernas spar- kvot är oförändrad över tiden påverkas inte den relativa utvecklingen av pensionärernas reala konsumtion.

Nya beräkningar rörande pensionerna på- går inom riksförsäkringsverket men är ännu inte avslutade.

Fördelning av konsumtionsutrymmet mellan pensionärer och övrig befolkning

Förutsatt att den totala privata konsumtio- nen kan växa med 3,3 % per år 1970—1975 och med 4,1 % per år 1975—1980 samt att ålderspensionärerna under samma tid kom- mer att öka sin konsumtion med 5,5 resp. 5,0 % per år har det utrymme beräknats som återstår för övriga gruppers konsumtionsök- ning. Beräkningen framgår av tabell 124.

Beräkningarna har alltså gjorts med

Tabell 124 Fördelning av konsumtionsutrymmet mellan pensionärer och övrig befolkning.

Procent per år. Milj.kr. Förändring i% per år 1970 1975 1980 1970— 1975— 1975 1980 Total privat konsumtion 91500 107 650 131650 3,3 4,1 minus pensionärer- nas konsumtion 9 200 12 000 15 300 5,5 5,0 återstår för övri- ga grupper 82 300 95 650 116 350 3,1 4,0 SOU 1972:34 191

hänsynstagande till redan beslutade förstärk- ningar av pensionerna, som sträcker sig till den 1 juli 1978. I kommitténs uppdrag ingår inte att ta ställning till behovet av framtida standardförbättringar för pensionärerna.

Eftersom antalet ålderspensionärer beräk- nats öka 2,2 resp. 2,0 % per år medan övrig befolkning tillväxer med endast 0,4 resp. 0,3 % per år skulle konsumtionen per capita utvecklas enligt följande (förändringar i procent per år).

1970—1975 1975—1980 Pensionärer 3,3 3,0 Övrig befolkning 2,7 3,7

Som framgått förutses befolkningen under 67 år kunna öka sin konsumtionsstandard per invånare avsevärt snabbare 1975—1980 än 1970—1975. Den årliga ökningstakten 1975—1980 blir också större än vad som beräknats för pensionärerna medan det mot— satta förhållandet förutses gälla under 70- talets första hälft.

Konsumtionsfördelning mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer

Ålderspensionärernas konsumtion har beräk— nats utifrån en framskrivning av deras in— komster. En liknande framskrivning för övrig befolkning med uppdelning på barnfamiljer och icke-barnfamiljer har inte kunnat göras. Den ansats som här valts för att belysa konsumtionsutvecklingen för dessa grupper förutsätter endast att den totala inkomst- bildningen blir sådan att den möjliggör en konsumtionsutveckling för befolkningen un- der 67 år i enlighet med tidigare redovisade kalkyl.

Förutsätter man att de sammanräknade nettoinkomsterna och transfereringarna ut- vecklas så att standardökningen blir enhetlig för alla personer under 67 år, såväl vuxna som barn, skulle givetvis inga förskjutningar i per capita konsumtion inträffa mellan med- lemmar i barnfamiljer och icke-barnfamiljer. De båda gruppernas totala konsumtion skul- le i så fall enbart bestämmas av de befolk- ningsmässiga förändringarna. Enligt en inom statistiska centralbyrån utförd beräkning av familjestrukturen 1970, 1975 och 1980 för- utses antalet personer tillhörande barnfamilj- er under 70-talet växa med 0,8 å 0,9 % per år. Antalet personer tillhörande icke-barn- familjer skulle däremot minska med 0,2 år 0,3 % per år. Konsumtionsutvecklingen för de båda grupperna framgår av tabell 125 (för- ändringar i procent per år).

En i stort sett liknande konsumtionsut- veckling erhålls om man i stället antar att farniljeinkomsten ökar i samma takt i såväl barnfamiljer som icke-barnfamiljer. Detta beror på att för de båda familjetyperna har antalet familjer och antalet familjemedlem- mar beräknats förändras ungefär parallellt.

Exemplet ovan förutsätter en likformig utveckling av den sammanlagda nettoinkom- sten i de bägge grupperna. Vid en likformig inkomstutveckling i övrigt inom barnfamiljer och icke-barnfamiljer bör således också de familjepolitiska transfereringarna följa den allmänna standardutvecklingen. Blir inte det- ta fallet försämras barnfamiljernas situation i förhållande till icke-barnfamiljer. Enligt den konstruktion som här använts utgår man från en given real konsumtionsökning och förutsätter att inkomstbildningen anpassas till det reala utrymmet. Om nu stödet till barnfamiljerna skulle öka långsammare kom-

Tabell 125 Konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer. Procent per år.

Totalt Per capita

1970—1975 1975—1980 1970—1975 1975—1980 Barnfamiljer 3,6 4,5 2,7 3,7 Icke-barnfamiljer 2,4 3,5 2,7 3,7

Totalt Per capita

1970—1975 1975—1980 1970—1975 1975—1980 Barnfamiljer 3,6 4,4 2,7 3,6 Icke—barnfamiljer 2,4 3,6 2,7 3,8

mer enligt förutsättningen de andra inkomst- erna att kunna öka i snabbare takt vilket gynnar icke-barnfamiljer.

I följande räkneexempel förutsätts att de familjepolitiska transfereringarna i förrn av allmänna barnbidrag, bostadstillägg och bi- dragsförskott m.m. (sammanlagt ca 3,6 mil- jarder kr.) utvecklas endast i takt med anta- let barn (ingen standardförbättring äger rum). I övrigt förutsätts en likfonnad in- komstbildning per capita i de båda familje- typerna. Vidare har hänsyn tagits till att ett allt större antal mödrar förutses ta förvärvs- arbete.

Oförändrad standard på transfereringarna skulle, som framgått, leda till en relativ eftersläpning i barnfamiljernas ekonomi i förhållande till icke-barnfamiljernas. En så- dan utveckling motvägs dock genom att av tillskottet gifta kvinnor på arbetsmarknaden 75 % antagits tillhöra barnfamiljer. Familje- inkomstens ökning blir därmed större i barn- familjer än i icke-barnfamiljer. Denna kon-

sumtionsfördelning kan sägas utgöra en prog— nos för utvecklingen vid oförändrad politik och används i de följande avsnitten under benämningen antagen utveckling som ut- gångspunkt för kalkylen om familjestödets effekter.

Konsumtionsfördelningen framgår av ta- bell 126 (förändringar i procent per år).

Familjestödets effekter

Antag att man med en familjepolitisk stödåt- gärd vill förbättra barnfamiljernas materiella standard. Då den totala privata konsumtion- en inte antas få öka snabbare än vad som förutsatts i långtidsutredningen och pensio- närernas konsumtion förutsätts vara given, måste icke-bamfamiljernas konsumtion redu- ceras med samma belopp som man önskar öka barnfamiljernas. Såvida inte hushållens sparande förändras kraftigt måste denna reduktion åstadkommas genom en indrag- ning av köpkraft, dvs. genom en höjning av

Tabell 127 Förändring av konsumtionsutrymmet (milj. kr.) till följd av en inkomstöverföring till barnfamiljerna på 100 milj. kr. finansierad genom indirekt beskattning.

Barnfa- Icke-barn- Ålders- Totalt miljer familjer pensio- närer

Transfereringsökning till barnfamiljerna + 100 + 100 Skattehöjning för att finan- siera transfereringar — 47 — 42 — 11 — 100 Kompensation till pensio- närerna + 11 + 11 Ytterligare skattehöjning för att kompensera pensio- närerna -— 6 — 5 0 — ll Ändring av konsumtions- utrymmet + 47 — 47 0 0 SOU 1972:34 193

Om man väljer att dra in köpkraft genom en höjning av den indirekta beskattningen, kommer den av skattehöjningen följande prisstegringen att drabba alla grupper. Efter— som folkpensionärerna i princip automatiskt kompenseras för prishöjningar måste i så fall höjningen av skatten vara så stor, att reduce- ringen av icke-barnfamiljers konsumtion mot- svarar summan av den konsumtionsförändring som följer av kompensationen till folkpensio- närerna och förstärkningen av familjestödet.

I tabell 127 anges först effekterna på konsumtionsutrymmet av en med indirekt beskattning finansierad inkomstöverföring till barnfamiljerna på 100 milj.kr. (föränd- ringar i milj.kr.). Schematiskt beaktas här en- dast ålderspensionärernas folkpensioner.

Av tabellen framgår att för att finansiera en inkomstöverföring till barnfamiljerna på 100 milj. kr. erfordras en indirekt skattehöj- ning på totalt 111 milj. kr. På grund av att skattehöjningen drabbar också barnfamiljerna återstår av inkomstöverföringen på 100 milj. kr. till ökat konsumtionsutrymme ca 47 milj. kr. Icke-barnfamiljernas konsum- tionsutrymme sänks med samma belopp.

För att illustrera effekterna på könsum- tionsfördelningen av en sådan inkomstöver- föring har ett exempel konstruerats utifrån den i föregående avsnitt antagna könsum- tionsutvecklingen. Härmed tas dock inte ställning till realismen i denna utveckling utan syftet är enbart att studera hur en familjepolitisk stödåtgärd kan väntas påverka konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer. Förutsättningen är att stödet till barnfamiljerna höjs med (brutto) 500 milj. kr. per S-årsperiöd. Den erforderli- ga höjningen av de indirekta skatterna skulle

uppgå till 550 milj. kr. per 5-årsperiod. Kön- sumtionsfördelningen framgår av tabell 128.

Beräkningen visar att konsumtionsutrym— met påverkas endast i ringa grad eftersom den genomsnittliga årliga konsumtionsök- ning som möjliggörs av inkomstöverföringen utgör endast ca 1/8% av barnfamiljernas totala konsumtion.

Samhällsekonomiska effekter av ökat daghemsbyggande

I det följande undersöks effekterna av att det familjepolitiska stödet sätts in i form av ökat daghemsbyggande. Bristen på daghems- platser utgör ett avgörande hinder för många småbarnsmödrar att ta förvärvsarbete. Större tillgång på daghemsplatser skulle då leda till att allt fler barnfamiljer kan förbättra sin ekonomiska situation genom att båda föräldrarna förvärvsarbetar. Den följande genomgången tar endast upp de ekonomiska aspekterna av ett ökat daghems- byggande.

Vi antar att den ökade satsningen på daghemmen uppgår till en årskostnad på 500 milj. kr. vid utgången av en 5-årsperiöd. Driftkostnaden för en daghemsplats har an- tagits uppgå till ca 11 000 kr./år (inkl. av- skrivning av investeringen). För 500 milj. kr. skulle man således erhålla 45 000 dag- hemsplatser. De mödrar som kommer att ta de nya tillsynsplatserna i anspråk beräknas ha i genimsnitt 1,2 barn i förskoleåldern. Om vi räknar med 20 % överinskrivning på daghem— met innebär detta att varje daghemsplats skul- le ge möjlighet för en kvinna att förvärvsar- beta. Det är emellertid inte realistiskt att räk— na med att alla de 45 000 kvinnor som får sin barntillsyn ordnad på daghemmen utgör ett

Tabell 128 Konsumtionsfördelning för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer. Procent per år.

Totalt Per capita

1970—1975 1975—1980 1970—1975 1975—1980 Barnfamiljer 3,7 4,5 2,8 3,7 Icke-barnfamiljer 2,3 3,5 2,6 3,7 194 SOU 1972:34

nytillskött på arbetsmarknaden. En del måste antas redan nu förvärvsarbeta med barntillsy- nen ordnad på ett annat sätt. Någon säker be- dömning av hur stor denna andel kommer att vara kan inte göras. Kalkylmässigt antas i det följande att 45 000 nya platser möjliggör för 35 000 hemmavarande kvinnor att söka för- värvsarbete. Vidare antas att huvudparten av dessa kvinnor kommer att förvärvsarbeta på heltid.

Utgående från långtidsutredningens kalkyl- er om arbetskraftsvolymens och produktivi- tetens förändringar beräknas detta tillskott till arbetsstyrkan leda till en total produk- tionsökning med 0,8 procentenheter möt- svarande ca 1 400 milj. kr. De på arbetsmark- naden inträdande kvinnorna har härvid getts samma produktivitet som i genomsnitt gäller för hela arbetsstyrkan. Produktionstillskottet per nytillkommen kvinna uppgår enligt denna kalkyl till ca 40 000 kr.

Dessa 1 400 milj. kr. avser produktionsvär- det till marknadspris. Produktionsresultatet kan i princip återföras på insatser av produk- tionsfaktorerna arbetskraft och realkapital. Våra kunskaper om sambanden mellan olika produktionsfaktorer och totalresultatet är emellertid relativt bristfälliga. Därför är det också svårt att uppskatta vilka investeringar i form av maskiner och byggnader som erford- ras i samband med att 35 000 kvinnor inträder på arbetsmarknaden. Utgående från långtids- utredningens kalkyler antas här att ca 300 milj. kr. utgör ersättningen till kapitalinsats och driftöverskött. Ytterligare ca 250 milj. kr. utgår till olika indirekta arbetskraftskostna- der (arbetsgivaravgifter för framtida pensions- ändamål etc.). Då återstående 850 milj. kr. ut- gör bruttölönen för arbetskraften (i genom- snitt närrnare 24 300 kr. per kvinna).

Årsköstnaden för 45 000 daghemsplatser antogs uppgå till 500 milj. kr. I nationalrä- kenskaperna registreras detta belopp som ökad offentlig konsumtion medan resterande 350 milj. kr. skulle kunna användas för pri- vata konsumtionsändamål. Detta belopp sva- rar mot närmare 0,4 % av den totala privata konsumtionen.

Effekten på konsumtionsfördelningen

mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer blir avhängig av hur daghemskostnaderna finansieras. Teoretiskt kan man här tänka sig en mångfald alternativ. Det följande räkne- exemplet utgår från nu gällande förhållan- den. Vi utgår från att ca 30 % (150 milj.kr.) av daghemsköstnaderna finansieras med av- gifter. Andelen är f.n. ca 25 % och den antagna ökningen har föranletts av förutsed- da inkomststegringar och redan beslutade avgiftshöjningar. Resterande 70 % (350 milj. kr.) skulle då finansieras med skattemedel.

Statens och kommunernas inkomster be- räknas öka med ca 300 milj.kr. genom direkt inkomstskatt på hushållens ökade förvärvsin- komster. Vidare beräknas ca 70 milj. kr. in- flyta genom indirekt skatt på den höjda konsumtionsvolymen. Slutligen torde en del utgifter för olika socialpolitiska bidrag bort- falla till följd av att 35 000 barnfamiljer nu får ökade förvärvsinkomster. Denna utgifts- minskning har här uppskattats till ca 30 milj.kr.

Sammanlagt skulle statens och kommu- nemas inkomster enligt ovanstående öka med 520 milj.kr. (150+ 300+ 70), vartill kommer en utgiftsminskning på 30 milj.kr. Den ökade satsningen på daghem beräknades medföra offentliga kostnader på 500 milj.kr. Denna satsning skulle således kunna finansie- ras utan att skatte- eller avgiftshöjningar måste tillgripas.

För barnfamiljerna blir resultatet att av en inkomstökning på 850 milj.kr. avgår 150 milj. kr. via daghemsavgifter, 300 milj. kr. via direkt inkomstskatt och 70 milj. kr. via indirekt skatt på höjd konsumtion. Dess- utom har bidrag på 30 milj. kr. antagits bort- falla. Nettoeffekten blir en inkomstökning på 300 milj. kr. (850—150—300—70—30), vilken kan användas för privata konsumtionsända- mål.

Konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer och icke-barnfamiljer enligt detta räkne- exempel framgår av tabell 129 (procentuella förändringar per år).

Här har ökningen av barnfamiljernas kön- sumtionsutrymme till följd av ökat daghems- byggande fördelats lika på alla barnfamiljer.

Tabell 129 Konsumtionsutvecklingen för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer. Procent per år.

Totalt Per capita

1970—1975 1975—1980 1970—1975 1975—1980 Barnfamiljer 3,7 4,5 2,8 3,7 Icke-barnfamiljer 2,4 3,6 2,7 3,8

För de familjer som får del av de nytillkom- mande daghemsplatserna blir konsumtions- ökningen betydligt större än den angivna ge- nomsnittsökningen.

Det kan förtjäna beaktas att den här beräknade inkomstökningen inom barn- familjerna till viss mån torde rymma poster som skulle kunna betecknas som ”kostnader för intäkternas förvärvande”. Bakgrunden är att den ökning av nationalprodukten som kan hänföras till att flera gifta kvinnor än förr deltar i förvärvslivet inte helt och hållet utgör något nettotillskott. Dessa kvinnor har i hemmen utfört sysselsättningar som i egentlig mening varit inkomstskapande även

om de formellt inte räknats in i nationalpro- dukten.

Sammanfattning av kalkylresultat

För att belysa effekterna av en familjepoli- tisk stödåtgärd har först konsumtionsutveck- lingen för barnfamiljer resp. icke-barnfamiljer undersökts under förutsättning av en oföränd- rad politik. Uppgifterna under rubriken ”an- tagen utveckling” anger således den beräkna- de konsumtionsutvecklingen då inga nya stöd- åtgärder vidtas.

Därefter har ett räkneexempel konstru- erats som visar den beräknade konsumtions-

Tabell 130 Antagen konsumtionsutveckling för befolkningen under 67 år samt utvecklingen dels efter en inkomstöverföring till barnfamiljerna med 500 milj.kr. per 5-årsperiod, dels efter en ökad satsning på daghemmen för 500 milj.kr. per 5-årsperiod

Konsumtion, milj.kr. Procentuell förändring 1970 1975 1980 Totalt för perioden Per år 1970— 1975— 1970— 1975— 1975 1980 1975 1980

Antagen utveckling utan reform Barnfamiljer 43 350 51 700 64 000 19,3 23,8 3,6 4,4 Icke-barnfamiljer 38 950 43 950 52 350 12,8 19,1 2,4 3,6

Totalt 82 300 95 650 116 350 16,2 21,6 3,1 4,0 Alt. 1 Utveckling efter inkomstöverföring Barnfamiljer 43 350 51 950 64 500 19,8 24,3 3,7 4,5 Icke-barnfamiljer 38 950 43 700 51 850 12,2 18,6 2,3 3,5

Totalt 82 300 95 650 116 350 16,2 21,6 3,1 4,0 Alt. 2 Utveckling efter ökat daghemsbyggande Barnfamiljer 43 350 52 000 64 600 20,0 24,3 3,7 4,5 Icke-barnfamiljer 38 950 43 950 52 350 12,8 19,1 2,4 3,6

Totalt 82 300 95 950 116 950 16,6 21,9 3,1 4,0

utvecklingen efter en inkomstöverföring till barnfamiljerna på 500 milj.kr. per S-års- period. Detta stöd antas bli finansierat med höjd indirekt beskattning. Slutligen har ett annat exempel konstruerats för att belysa konsumtionsutvecklingen vid ökad tillgång på daghemsplatser. Kostnadsökningen för denna satsning har också satts till 500 milj. kr. per 5-årsperiod. I detta fall har det familjepolitiska stödet formen av en ökning av barnfamiljernas förvärvsinkomster. Den beräknade konsumtionsutvecklingen enligt dessa alternativa kalkyler anges i tabell 130. I tabell 131 jämförs effekterna av nämnda stödåtgärder. Siffrorna i denna tabell anger skillnaden i de båda familjetypernas beräkna- de konsumtion i förhållande till antagen utveckling vid oförändrad politik. Det fram- går att en inkomstöverföring till barnfamilj- erna på 500 milj.kr. per 5-årsperiod höjer deras konsumtionsmöjligheter med ca 250 milj. kr. medan icke-barnfamiljer får se sin konsumtionsstandard sänkt med samma be— lopp. Utslaget på alla familjemedlemmar skulle konsumtionen per individ bli endast 75 kr. större 1975 och 150 kr. större 1980 än utan denna inkomstöverföring. För icke- barnfamiljer skulle konsumtionen per individ minska med ungefär samma belopp. Exemplet med ökat daghemsbyggande skiljer sig från ovanstående främst därigenom att utrymmet för den totala konsumtionen blir större tack vare ökad sysselsättning och produktion. Detta tillskott kan — vid de antaganden som gjorts i exemplet — använ- das helt för att höja barnfamiljernas könsum- tionsivå. Icke-barnfamiljernas konsumtions- utveckling påverkas inte i detta fall. Barn- familjernas konsumtionsförmåga har beräk- nats öka obetydligt snabbare än när stödet gavs formen av en direkt inkomstöverföring. Det bör slutligen understrykas att kalkyl- er av detta slag med nödvändighet måste bygga på en rad summariska antaganden vars realism inte här kunnat diskuteras. Speciellt gäller detta exemplet om ökat daghemsbygg— ande. I det fallet tillkommer också kompli- kationen att kvinnornas arbete i det egna hemmet inte registreras i produktionsstati-

stiken. Detta förhållande medför bl.a. att om barnpassningen flyttas över från det egna hemmet till daghemmen så registreras detta som en produktionsökning (av de 35 000 kvinnor som i exemplet förutsatts kunna träda in på arbetsmarknaden torde uppskatt- ningsvis 1 000 sysselsättas på daghemmen). En del av den registrerade produktionsök- ningen går till offentlig konsumtion (500 milj.kr. i exemplet); en ökning som för sig själv inte helt kan tas som uttryck för en verklig standardförbättring. Trots påtagliga brister torde de presenterade exemplen dock belysa storleksordningen av konsumtionsför- delningens förändringar till följd av familje- politiska stödåtgärder.

Tabell 131 Effekterna av dels en inkomst- överföring till barnfamiljerna på 500 milj.kr. per 5-årsperiod, dels en ökad satsning på daghemmen för 500 milj.kr. per S-årsperiod. Förändringar i förhållande till antagen kon- sumtionsutveckling

1975 1980 Total privat konsumtion, milj.kr. Effekten av inkomst- överföring Barnfamiljer + 250 + 500 Icke-barnfamiljer » — 250 — 500 Totalt 0 0 Effekten av ökat dag- hemsbyggande Barnfamiljer + 300 + 600 Icke-barnfamiljer 0 0 Totalt + 300 + 600 Konsumtion per familie- medlem, kr. Effekten av inkomstöver- föring Barnfamiljer + 75 + 150 Icke-barnfamiljer — 75 — 150 Totalt 0 0 Effekten av ökat daghems- byggande Barnfamiljer + 100 + 150 Icke-barnfamiljer O 0 Totalt + 100 + 150

8. Allmänna överväganden

1. Bakgrund

Familjepolitiska kommittén har i uppdrag att pröva den inbördes avvägningen av olika familjepolitiska åtgärder med hänsyn bl.a. till den olika bärkraften hos olika familje- typer. Uppdraget avser kontantstödet till barnfamiljerna medan servicefrågorna läm- nats utanför.

I direktiven anges att familjepolitiken bör differentieras så att stödet sätter in när och där behovet är störst. Som riktmärke anges att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan barn utan även mellan barn- familjer inbördes som har barn i olika antal och åldrar. Frågan om införande av ett vård- bidrag — avseende kostnader för barntillsyn — skall prövas.

År 1967 lade kommittén fram ett be- tänkande rörande könsumtiönsstödet till barnfamiljerna. Därefter har kommittén bl. a. utarbetat förslag om jämställdhet mel- lan män och kvinnor i sjukförsäkringen. I det betänkande som nu läggs fram avser kommit- tén att slutredovisa sitt utredningsuppdrag.

Kommitténs första betänkande (SOU 196752, 5. 100 ff.) innehåller en återblick på familjepolitikens utveckling sedan 30-ta- let och en genomgång av de olika motivkret- sar som präglat det familjepolitiska reformar- betet. Kommittén konstaterar där att de befolkningspolitiska synpunkterna, som tidi- gare spelat stor roll, numera trätt tillbaka för rättvise- och valfrihetsmotiv. Familjepoliti- ken ses som ett led i en allmän socialpolitisk strävan att minska skillnaderna i levnadsstan-

dard mellan olika skeden i en människas liv. Familjepolitikens roll blir därvid att minska den standardnedpressning som förekomsten av barn oftast medför — en nedpressning av levnadsstandarden som blir särskilt kännbar för familjer i lägre inkomstlägen och för familjer med många barn. Familjepolitiken ses också ur aspekten att den bör medföra en rättvisare fördelning av barnkostnaderna i den meningen att hela den nu aktiva genera- tionen —— även de barnlösa — deltar i försörj- ningen av den unga generationen som senare i sin tur får försörja dem som nu är aktiva, när dessa lämnat förvärvslivet.

Det vidsträckta uppdrag som lämnats kommittén innebär en mängd avvägningar och prioriteringar. Kommittén skall bedöma och jämföra behovet av ekonomiskt stöd i olika familjesituationer och för olika familje- typer. ”Om barnkostnadernas fördelning" hette huvudbetänkandet från 1941 års be- folkningsutredning, det betänkande som led- de fram till 1947 års beslut att införa allmän- na barnbidrag. I huvudsak är det samma frågor som återigen står under debatt. Hur stora är barnkostnaderna i olika situationer, i vilken utsträckning kan och bör olika grup- per av barnfamiljer själva bära dessa kostna- der och i vilken omfattning är det rimligt att omfördela dessa kostnader på andra befolk- ningsgrupper?

Kommitténs allmänna utgångspunkt är att samhällets stöd bör medverka till en utjäm- ning genom att stödet i första hand förstärks för grupper av barnfamiljer som har det största behovet av ökat stöd eller i situatio- ner där stödbehovet är särskilt framträdande.

Från denna utgångspunkt skall vi i det följande diskutera situationen för olika grup- per av barnfamiljer — eller olika skeden under en barnfamiljs livscykel — för att pröva om och i så fall i vilken utsträckning barnstödet bör differentieras efter familjer- nas inkomst, antalet barn, föräldrarnas civil- stånd eller samboendeförhållanden, barnets ålder eller annat. Ett ökat stöd till de famil- jer som har svårast att själva klara barnkost- naderna är motiverat både för föräldrarnas och för barnets del. Barnens uppväxtmiljö är i hög grad beroende av föräldrarnas ekono- miska resurser.

I diskussionen har man ibland velat skilja mellan å ena sidan ”rättvisemotiv” som an- setts motivera en utjämning mellan barn- familjer och barnlösa, och å andra sidan ”socialpolitiska motiv” som ansetts tala för ett stöd till låginkomstgrupper. Som ett sär- skilt ”rättvisemotiv” anförs att samhället bör medverka till en utjämning mellan bamfamil- jer och icke-barnfamiljer i samma inkomst- läge oavsett hur högt det är. Detta betraktel- sesätt bottnar i föreställningen att det bör ske en horisontell transferering mellan in- komsttagare utan resp. med barn även exem— pelvis i 100 OOO-kronorsklassen. Andra me- nar att en vertikal transferering bör ske — även inom gruppen barnfamiljer — så att sådana familjer med lägre inkomster priorite- ras framför barnfamiljer i högre inkomstlä- gen. Att påstå att det ena betraktelsesättet är mer ”rättvist” än det andra är omöjligt.

Kommitténs bedömning att stödet i första hand bör ökas för de familjer som har det största behovet av ökat stöd är självfallet en politisk värdering. Sådana värderingar kom- mer också in vid bedömningen av vilka grup- per det är som i dag har det största behovet av ökat stöd. Om sedan dessa bedömningar skall anses vara grundade på ”rättvisemotiv” eller ”socialpolitiska motiv” är en etikette- ringsfråga av mindre intresse. Det finns ingen objektiv ”rättvisa” i avvägningar av detta slag.

Det sagda innebär inte att man kan stanna vid att ta ett ögonblicksfotö av barnfamiljer- nas situation i dag, varpå man föreslår ökade

bidrag till de grupper som har det sämst ställt. Det ekonomiska stödet till bamfamil- jerna kan inte bedömas isolerat från samhäl- lets utseende och utveckling i övrigt.

Samhällets utveckling medför att familjer- na ställer nya krav på det ekonomiska stö- dets utformning. Utvecklingen mot ökad jämställdhet mellan män och kvinnor i sam- hället och familjelivet, som bl. 3. gör att det blir allt mindre motiverat att i den sociala lagstiftningen utgå från en ”huvudförsörja- re” i familjen, är väl det mest slående exemp- let på sådana förändringar som påverkar förutsättningarna för familjestödet. Inom t.ex. sjukförsäkringen har konsekvenserna av denna förändring dragits efter förslag från familjepolitiska kommittén.

Valet mellan olika alternativ för ett ökat ekonomiskt stöd till barnfamiljerna har se- dan i sin tur följdverkningar för familjernas levnadsförhållanden och därigenom för den framtida samhällsutvecklingen. Vissa åtgär- der kan exempelvis stimulera utvecklingen mot ökad förvärvsverksamhet bland de gifta kvinnorna medan andra åtgärder tvärtom kan ha en bromsande effekt på denna ut- veckling. Vissa åtgärder kan bidra till en viss inkomstutjämning i samhället — vilket i sin tur får en mängd återverkningar på olika samhällsområden — medan andra alternativ kan vara neutrala från inkomstfördelnings- synpunkt eller t.o.m. vara av större värde för familjer i högre inkomstlägen. Vissa åt- gärder kan bidra till en mindre könsbunden fördelning av roller och arbetsuppgifter inom familjen medan andra tvärtom kan befästa det traditionella farniljemönstret.

Därför måste en diskussion om det ekono- miska stödet till barnfamiljerna föras mot bakgrund av den pågående samhällsutveck- lingen och under hänsynstagande till det ständiga växelspelet mellan familjepolitiken, familjernas levnadsmönster och samhällets utveckling.

Först skall emellertid några basuppgifter om barnfamiljerna lämnas.

Enligt den officiella befolkningsstatistiken fanns det vid 1971 års utgång ca 1 132 000 familjer med barn under 18 år. Följande

uppställning visar fördelningen på en- och tvåförälderfamiljer.

Ensamstående med barn 187 000 Makar med barn 945 000 Samtliga barnfamiljer 1 132 000

Uppgiften om antalet ensamstående med barn innefattar alla icke-gifta samt gifta ej samboende. Familjeundersökningen (se bi- laga 1) visar att drygt en tredjedel av de i denna mening ensamstående med barn sam- manbor med någon under äktenskapsliknan- de former. *

Det fanns vid samma tid i dessa familjer ca 2 miljoner barn under 18 år med följande fördelning efter ålder.

43 år 441 000 4—6 år 368 000 7—17 år 1186 000 Samtliga barn 1 995 000

Följande tablå visar barnfamiljerna förde- lade efter barnantal.

Antal barn Antal barn- familjer 1 521 000 2 422 000 3 142 000 4 eller flera 47 000 Samtliga 1 132 000 Följande tablå visar i vilken utsträckning Tvåförälderfamiljer Procent Ingen förälder förvärvsarbetade 2 En förälder förvärvsarbetade mindre än heltid, den andre inte 4 En förälder förvärvsarbetade heltid, den andre inte 39 Bägge föräldrarna förvärvs- arbetade mindre än heltid I En förälder förvärvsarbetade heltid, den andre mindre än heltid 37 Bägge föräldrarna förvärvs— arbetade heltid 17

100 Enförälderfamiljer Procent Föräldem förvärvsarbetade inte 16 Föräldem förvärvsarbetade mindre än heltid 30 Föräldem förvärvsarbetade heltid 54

100

föräldrarna förvärvsarbetade enligt familje- undersökningen. Till tvåförälderfamiljer har hänförts alla reellt samboende.

Samhällsutveckling och familjemönster

De förändringar som ägt rum i samhället under de senaste årtiondena har på många sätt återverkat på familjens ställning. Det finns inte plats för någon grundlig analys av samhällsförändringarna i detta sammanhang. Några större utvecklingslinjer i fråga om familjernas levnadsförhållanden har emeller- tid särskild betydelse som bakgrund för en diskussion om samhällets familjestöd.

Under tiden efter det andra världskriget — då efterfrågan på arbetskraft i regel har varit stor — har förvärvsverksamheten bland de gifta kvinnorna ökat starkt, vilket framgår av det material som redovisats i kap. 4. (se 5. 97).

Under senare år har ökningen av förvärvs- frekvensen varit särskilt markant i fråga om de yngre gifta mödrarna, till stor del kvinnor med barn i förskoleåldern. Enligt arbets- kraftsundersökningarna, fjärde kvartalet 1971, förvärvsarbetade ca 47 % av mödrarna med yngsta barnet under 3 år, 59% av mödrarna med yngsta barnet 3——6 år, 69 % av mödrarna med yngsta barnet 7— 10 är och 75 % av mödrarna med yngsta barnet 11—16 år. (Som förvärvsarbetande redovisas de som utfört åtminstone något förvärvsarbete i un- dersökningsveckan eller varit tillfälligt från— varande eller arbetslösa.)

Dessa uppgifter visar att det vanligaste familjemönstret numera inte är en gift man med hemmafru utan en familj där båda makarna normalt är förvärvsarbetande och där modern gör ett eller flera kortare eller längre avbrott i sin förvärvsverksamhet när barnen kommer. Denna förändring innebär visserligen inte alls att någon fullständig jäm- ställdhet uppnåtts mellan fadern och modern

1 Befolkningsstatistiken och familjeundersök- ningen hänför sig i viss mån till olika tidpunkter. Familjeundersökningen är dessutom en urvalsun- dersökning. Antalsuppgifter från dessa båda källor är därför inte helt jämförbara.

i fråga om förvärvsverksamhet och hemarbe- te. Avbrotten i förvärvsverksamheten när barnen kommer avser fortfarande idet stora flertalet fall endast modern. Närmare 55 % av de förvärvsarbetande gifta kvinnorna med barn under 17 år arbetar enligt arbetskrafts- undersökningen vanligen deltid.

Även vid heltidsarbete har kvinnorna ge- nomsnittligt lägre lön än männen. Familje— undersökningen tyder på att mannen genom- snittligt har nästan dubbelt så stor inkomst som hustrun i barnfamiljer där båda föräld- rarna arbetar heltid och helår. Fortfarande torde i regel också merparten av arbetet med barnens vård och tillsyn och skötseln av hushållet falla på kvinnan. Men det är i vart fall tydligt att förvärvsverksamheten bland gifta kvinnor ökar och det är sannolikt att den utvecklingen gradvis medverkar till en jämnare fördelning även av arbetsuppgifterna i hemmet och överhuvudtaget till en ändrad syn på mäns och kvinnors ”roller".

Den snabbt ökande förvärvsverksamheten bland småbarnsmödrarna under senare år innebär att avbrotten i kvinnans förvärvs- verksamhet när barnen kommer blir kortare. En särskild fråga vid arbetskraftsundersök- ningen i april 1971 samt riksförsäkringsver- kets s. k. föräldraundersökning (se kap. 4) visar att 30—40% av alla nyblivna mödrar hade återupptagit eller påbörjat förvärvsarbe- te redan när barnet var åtta—nio månader gammalt.

En annan viktig förändring är att barnen i regel får en längre utbildning nu än vad flertalet barn fick tidigare. Det frivilliga skol- systemet har byggts ut så att ca 70% av ungdomarna går vidare efter grundskolan, de flesta i två- eller treårig utbildning.

Flertalet ungdomar är alltså i dag åtmins- tone 18—19 år innan de avslutat sin utbild- ning. De som går ut i arbetslivet direkt från grundskolan börjar ofta som praktikanter eller lärlingar eller eljest i anställningar med låga begynnelselöner. Ungdomar i 15417- årsåldern bidrar alltså inte som förr till famil- jens ekonomi. Även om de ungdomar som förvärvsarbetar i viss utsträckning kan bidra till att täcka familjens utgifter och samhäl-

lets stöd till de studerande ungdomarna för- stärkts kraftigt får ändå dessa ungdomar i de övre tonåren ofta i betydande utsträckning försörjas inom familjen.

Samtidigt blir ungdomarna i många av- seenden mogna och självständiga vid en yng- re ålder än tidigare. De har också rätt att redan vid 18 års ålder utan föräldrarnas samtycke ta arbete, råda över sin arbetsför- tjänst, ta upp studielån och skaffa sig bostad. Artonåringarna bestämmer alltså i princip själva om de skall arbeta eller studera och var de skall bosätta sig. De kan i huvudsak använda sina inkomster som de själva finner bäst, med vissa begränsningar främst beträf- fande skuldsättning.

Det har från många håll hävdats att myn- dighetsåldern bör sänkas till 18 år. I 1971 års centrala avtalsuppgörelse mellan SAF och LO har vidare intagits en rekommendation att man skall ta bort de särskilda avtalsbe- stämmelserna för ungdomar över 18 år, nå- got som sedan följts upp vid förbundsför- handlingarna. Ungdomar över 18 år tenderar alltså alltmera att bli självständiga i ekono- miskt och annat avseende och behandlas alltmer som vuxna människor. Dessa utveck- lingstendenser har betydelse vid bedöm- ningen av barnkostnaderna och särskilt vid överväganden rörande åldersgränserna för det ekonomiska stödet till barnfamiljerna.

Utbildningspolitiken leder i sin tur till att flickor numera i lika stor utsträckning som pojkar skaffar sig en yrkesutbildning även om fortfarande stora skillnader kvarstår i fråga om valet av utbildningslinjer. Förut- sättningarna för kvinnornas deltagande i ar- betslivet har därmed på relativt kort tid blivit radikalt förändrade. Den unga genera- tionen är alltså, oavsett kön, inriktad på att delta i arbetslivet. Detta är en väsentlig faktor som familjepolitiken måste ta hänsyn till. Eftersom kvinnorna genomsnittligt är i 24-årsåldern när de får sitt första barn — en fjärdedel är 21 år eller yngre —— får detta ett snabbt genomslag på det familjepolitiska om- rådet.

Den förut redovisade utvecklingen mot ökad förvärvsverksamhet bland de gifta kvin-

norna kommer alltså av allt att döma att fortsätta. Efter långvariga diskussioner har skattesystemet ändrats till en i princip indivi- duell beskattning. Det betyder att man för- utsätter att varje vuxen människa, oavsett kön, försörjer sig själv, medan det förutva- rande skattesystemet hade som en av sina utgångspunkter att en gift man försörjer sin hustru. Till skattesystemet återkommer vi i det följande.

Det är svårt att bedöma om sådana fakto- rer som utvecklingen mot tvåförsörjarfamil- jen som det dominerande familjemönstret och den längre utbildningstiden också med- verkat till en mer långsiktig tendens till sjunkande födelsetal. Kommitténs studier av fruktsamhetsutvecklingen visar att ingen ge- neration kvinnor i Sverige sedan den genera- tion som föddes på 1880-talet har fött till- räckligt många barn för att folkmängden skall vara oförändrad om dödligheten är konstant.

De höga födelsetalen i mitten av 1960- talet då mer än 120 000 barn föddes varje år, den relativt snabba nedgången till ca 107 000 barn är 1969 och uppgången till ca 114 000 år 1971 avspeglar i huvudsak kört- siktiga förskjutningar i fråga om när barnen kommer men säger ingenting om hur många barn dagens unga familjer kommer att skaffa sig. Inte heller vet man något bestämt om inverkan av t. ex. en liberalare inställning till abort. Av det material som kommittén redo- visar i kap. 3 framgår att fruktsamheten i själva verket tycks ligga på en mycket jämn nivå för varje årskull kvinnor som fötts under 1920- och 1930-talen. De aktuella födelsetalen kan inte läggas till grund för antaganden om den framtida befolkningsut- vecklingen. Någon långsiktig tendens till sjunkande fruktsamhet under senare år kan inte avläsas.

Andelen barn födda utom äktenskap har fortsatt att öka under hela 1960-talet. Detta kan i förstone förefalla förvånande, eftersom preventivteknikens utveckling under 1960- talet bör ha medfört att antalet icke-önskade födslar minskat. Det finns emellertid skäl att anta att det ökade antalet barn födda utom

äktenskap beror på att alltfler unga männi- skor väljer att skaffa sig barn utan att dess- förinnan gifta sig.

Detta antagande bestyrks av resultaten av riksförsäkringsverkets föräldraundersökning (se s. 129). Den visade nämligen att närmare två tredjedelar av alla ogifta nyblivna mödrar levde tillsammans med fadern till barnet. Det tycks alltså finnas en tendens till ökat sam- boende och barnafödande utan formellt äk- tenskap.

Att folkmängden i Sverige ökat trots att fruktsamheten legat under den nivå som fordras för full reproduktion beror dels på sjunkande dödlighetstal, dels på att Sverige har blivit ett invandrarland. Det sammanlag- da invandringsöverskottet under åren 1946—1971 uppgick till närmare 450000. Det finns i dag i Sverige ca 120 000 barn och ungdomar under 18 år som är utländska medborgare. Mellan 8 och 9 % av alla förskolebarn i Sverige är utländska medbor- gare. lnvandrarbarnen är med andra ord en grupp som i storleksordning närmar sig grup- pen barn i enförälderfamiljer.

Det är viktigt både för familjerna själva och för hela samhället att dessa familjer får likvärdiga möjligheter att ge barnen en god uppväxtmiljö och att de inte isoleras i vissa boendeområden. Deras särskilda behov kan- ske främst gäller utbildning och annan sam- hällsservice i vidsträckt mening, men det är självfallet också viktigt att de snabbt och utan diskriminering får del av samma ekono- miska stöd som svenska familjer får i motsva- rande situation.

Denna korta genomgång har markerat någ- ra av de drag i samhällsutvecklingen som har betydelse för diskussionen om samhällets stöd till barnfamiljerna. Många andra utveck- lingslinjer kunde också varit värda att belysas såsom urbaniseringen med åtföljande stor- stads- och glesbygdsproblem, vilka möjlighe- ter barnfamiljer har att klara de relativt höga hyrorna i nyproducerade bostäder, ten- denserna till social skiktning i vissa bostads- områden samt de stora förändringarna på utbildningssidan, inte bara beträffande ut- bildningstidens längd utan också i fråga om

utbildningsmetoderna och utbildningens in- nehåll, med bl.a. stora skillnader mellan generationerna som följd.

Den viktigaste förändringen ur familjepoli- tisk synvinkel är emellertid sannolikt den att tvåförsörjarfamiljen blir ett allt vanligare familjemönster bland barnfamiljerna till följd av den ökande förvärvsverksamheten bland de gifta kvinnorna. Denna utveckling medför en förbättring av dessa familjers eko- nomi och samtidigt ökade krav på att sam- hället ger en service som bidrar till att tillgodose funktioner (exempelvis barntill- syn) som tidigare i större omfattning sköttes helt inom familjen.

Det är kring dessa förstärkta krav på samhällsservice som en stor del av den famil- jepolitiska diskussionen kretsar i dag. Det är också mot denna bakgrund prioriteringar i fråga om det familjepolitiska stödet bör diskuteras. Det gäller bl. a. avvägningen mel- lan kontantstöd och service och — inom ramen för ett ökat kontantstöd — awäg- ningen mellan ett fortlöpande stöd (generellt eller med inriktning på låginkomstfamiljer) och ett stöd som tar sikte på de särskilda situationer då en förälder normalt måste avstå från förvärvsinkomster för barnens skull, såsom vid barnafödelse eller när bar- nen blir sjuka.

Den ökade förvärvsfrekvensen bland möd- rarna har gett serviceverksamheten och kön- tantstödet när en förälder är tvingad att avstå från förvärvsinkomster för att ta hand om barnen större betydelse. En utbyggnad av samhällets barntillsyn är också av stor vikt för familjer som i dag på grund av bristande barntillsynsmöjligheter är hänvisade till att leva på en inkomst. Att en av föräldrarna stannar hemma kan emellertid också bero huvudsakligen på andra omständigheter, exempelvis att familjen har många barn eller att det saknas arbetstillfällen på orten. I dessa fall blir kontantstödet av särskilt stor betydelse, om familjeinkomsten är låg.

Även för de ensamstående vårdnadshavar- na —— som i regel är hänvisade till att leva på en inkomst och dessutom i genomsnitt har mycket låga inkomster — är kontantstödet

av stor betydelse. De har dessutom samma behov av samhällets service som familjer med två förvärvsarbetande makar har och de är i ännu högre grad än dessa känsliga för in- komstbortfall på grund av barns sjukdom o.d. Familjer där en av föräldrarna har underhållsskyldighet mot barn som inte bör i familjen är en annan familjetyp där såväl arbetsbördan som ekonomin i regel medför större problem än för den ”vanliga” tvåför- älderfamiljen.

Det förhållandet att det blivit vanligare att båda föräldrarna förvärvsarbetar har också gett ökad tyngd åt frågan i vilken utsträck- ning man kan gå vidare för att skapa likstäl- lighet mellan föräldrarna i fråga om det ekonomiska stödet och därigenom möjlighet till likställighet även när det gäller barns vård och tillsyn.

Reformer och debatt under senare år

Kommitténs första betänkande och dess vidare behandling

Kommitténs första betänkande Barnbidrag och familjetillägg (SOU l967:52) innebar ett klart ställningstagande för att familjer med lägre inkomster och flera barn borde få ett kraftigare ekonomiskt stöd än familjer med högre inkomster och färre barn.

Kommittén föreslog en förstärkning av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna av storleksordningen 300 milj. kr. per år. Denna förstärkning borde enligt kommitténs me- ning främst tillfalla familjer i lägre inkomst- lägen, däribland ensamstående föräldrar, och förstärkningen borde bli större — per barn räknat — ju fler barn familjen hade.

I Sverige kom det aldrig i gång någon egentlig motsvarighet till den omfattande debatt om stöd genom generella eller riktade (selektiva) metoder som under senare delen av 1960-talet fördes i bl.a. Storbritannien och USA. När familjeberedningen 1964 för- ordade familjetillägg och vårdbidrag utan särskild inriktning på familjer i lägre in- komstlägen godtog det stora flertalet remiss- organ detta. När familjepolitiska kommitténs

förslag gick ut på remiss hösten 1967 godtog flertalet remissorgan kommitténs synpunkter att stödet borde inriktas på barnfamiljer i lägre inkomstlägen.

Denna riktning av stödet till barnfamiljer i låginkomstgrupperna återspeglas i den pro- position om nya bostadstillägg till barnfamil- jer (prop. 1968:42) som regeringen lade fram efter kommitténs förslag. Vid riksdagsbe- handlingen av propositionen rådde också enighet om denna inriktning av det ökade stödet. Detta innebar ett viktigt principiellt ställningstagande för ett stöd som inriktas på de grupper av barnfamiljer som har det största behovet av ökat stöd. Det innebar emellertid inte att man för framtiden stäng- de möjligheterna att göra generella förbätt- ringar för alla barnfamiljer. De allmänna barnbidragen har senare (fr.o.m. år 1971) höjts med 300 kr. per barn och år — men detta skedde som ett led i en skattereform vilken totalt innebar en omfördelning av skatteuttaget till förmån för lägre inkomstta- gare.

I princip ansåg kommittén att barnbidra- gen borde beskattas men förutsättningar här- för ansågs inte föreligga. Den metod kom- mittén föreslog att man skulle använda för att ge det ökade stödet den inriktning man önskade var skattegraderade allmänna barn- bidrag och familjetillägg — bidragen ”inkomst- prövades” med utgångspunkt i själva skalan för uttag av statlig inkomstskatt. Denna me- tod utgjorde ett mellanting mellan en gene- rell och en selektiv stödform. Det var ett generellt stöd i den meningen att barnbidrag fortfarande skulle utgå till alla barnfamiljer, även till de familjer som hade de högsta inkomsterna. Kommittén såg det som en fördel att slippa skilja ut en grupp barnfamil- jer med lägre inkomster och hänvisa dem till en särskild inkömstprövad stödform med ett särskilt ansökningsförfarande och en särskild administrativ apparat. Däremot skulle de skattegraderade bidragen varit en selektiv stödform i den meningen att det ökade stödet främst skulle gå till barnfamiljer i lägre inkomstlägen och med flera barn.

Om kommitténs synpunkter på stödets

inriktning således i huvudsak godtogs av remissorganen och av statsmakterna så kan detsamma inte sägas om den metod som kommittén förordade. Majoriteten av remiss- organen ansåg att barnbidragen borde behål- las oförändrade till sin konstruktion. De vanligaste motiven för detta ställningstagan- de var att det lika barnbidraget är inarbetat och allmänt accepterat, att det ger uttryck för en socialpolitisk princip om ett grund- stöd lika för alla och att det är enkelt att administrera. Det anfördes också att barn- bidragen var uttryck för en s. k. rättviseprin- cip som gavs den innebörden att barnbidra- gen borde ge en ”horisontell” rättvisa mellan barnfamiljer och barnlösa i samma inkomst— läge.

En viss roll spelade det också att kommit- téns förslag skulle medföra vissa försäm- ringar av stödet i högre inkomstlägen, främst för familjer med få barn. Förslaget skulle således inte bara ge ett tillskott till barn- familjerna som grupp utan också en viss — tämligen begränsad — omfördelning inom gruppen barnfamiljer. [ propositionen anslöt sig regeringen till bedömningen att barnbi- dragen tills vidare borde behållas oförändra- de till sin konstruktion.

Ställningstagandena till det system kom- mittén föreslog hade också samband med frågan om ett särskilt bostadsstöd borde finnas kvar eller ej. Kommittén riktade kritik mot de dåvarande familjebostadsbidragen av flera skäl. Kommitténs undersökningar hade gett vid handen att endast ungefär hälften av de barnfamiljer som hade inkomster under de inkomststreck som gällde för familjebo- stadsbidrag verkligen fick bidrag. Det berod- de dels på att många bidragsberättigade fa— miljer inte sökte bidrag, dels på att familjer helt saknade rätt till bidrag om de inte uppfyllde vissa krav i fråga om bostadens storlek och utrustning. Familjer i de lägsta inkomstskikten och däribland ensamstående föräldrar missgynnades särskilt av detta sy- stem. Regeln att bidraget utbetalades till hyresvärden medverkade enligt kommitténs bedömning till att många familjer inte kände till familjebostadsbidragens existens.

Att bidragsrätten var beroende av inkoms- ten två år före bidragsåret och att det upp- stod besvärande marginaleffekter genom av- trappningen av bidraget vid stigande inkomst var andra nackdelar av mer bidragsteknisk art som emellertid var svåra att undanröja vid en inkomstprövning av traditionellt slag. Kommitténs slutsats i fråga om familjebo- stadsbidragen blev att de var förenade med så stora olägenheter att bidragssystemet bör- de omarbetas väsentligt om det skulle be— hållas.

] fråga om behovet av att överhuvudtaget ha kvar ett bostadsinriktat stöd till barnfa- miljerna ansåg kommittén det riktigt att ha som allmän utgångspunkt att det stora fler- talet föräldrar säkert känner tillräckligt an- svar för sina egna och sina barns bostadsför- hållanden.

Trångboddheten var emellertid fortfaran- de påtaglig bland familjer med många barn. Kommittén resonerade därför om möjlighe- ten att i ett allmänt — dvs. konsumtionsneu- tralt — stöd till barnfamiljerna lägga in en stimulans av bostadskonsumtionen i förrn av en bidragsförhöjning för mångbarnsfamiljer som bor i tillräckligt rymliga lägenheter. Kommittén stannade emellertid för att i stället föreslå särskilt kraftiga förstärkningar för mångbarnsfamiljerna i fråga om det all— männa konsumtionsstödet för att därigenom även ge dem bättre ekonomiska möjligheter att skaffa sig tillräckligt rymliga bostäder. Kommittén föreslog således ett helt konsum- tionsneutralt stödsystem.

Remissorganen instämde överlag i kom- mitténs kritik av familjebostadsbidragen. Flertalet remissorgan ansåg emellertid att ett särskilt stöd till barnfamiljernas bostadskon- sumtion borde finnas kvar. Åtskilliga av dessa remissorgan förordade att stödets stor- lek skulle göras beroende av familjens bostadskostnad.

I 1968 års proposition valde regeringen en lösning som tillgodosåg såväl kommitténs önskan att alla barnfamiljer med låga in- komster oberoende av bostadsstandard skulle få del av ett förstärkt ekonomiskt stöd som flertalet remissinstansers krav att en viss

bostadsstimulans skulle finnas kvar. I propo- sitionen föreslogs ett system med statliga och kommunala bostadstillägg.

De statliga bostadstilläggen utformades så att de dels genom grundbeloppen gav ett grundläggande stöd oberoende av bostadsvill- kor, dels genom tilläggsbeloppen gav en bo- stadsstimulans för familjer med två eller flera barn. I propositionen och i författningen angavs direkt att de statliga bostadstilläggen hade ett dubbelt syfte, nämligen både att ge ett allmänt konsumtionsstöd till alla barn- familjer med lägre inkomster och att bidra till en förbättring av barnfamiljernas bostads- förhållanden. Genom de kommunala bo- stadstilläggen slutligen, som till hälften fi- nansierades genom statsbidrag, syftade man till ett högkostnadsskydd åt familjer med höga bostadskostnader.

Av ställningstagandet att bevara de all- männa barnbidragen oförändrade följde att regeringen inte kunde begagna sig av den inkomstprövningsmetod som kommittén föreslagit. Att skattegradera enbart de nya bostadstilläggen efter skalan för statlig in- komstskatt skulle inte ha räckt till för att åstadkomma den inriktning av stödet som åsyftades. I stället var man hänvisad till en inkomstprövning av det mera traditionella slag som kommittén resonerat om i be- tänkandet men avvisat bl. a. på grund av de kraftigare marginaleffekterna vid stigande in- komster och det två år gamla underlaget för inkomstprövningen. [ kommitténs förslag löstes problemet med den tvååriga eftersläp- ningen genom anknytningen till skattesyste- met på så sätt att en preliminär inkomstgra- dering av bidragen efter sjukpenningklass skulle ske vid utbetalningen (motsvarande preliminärskatteavdrag) och en slutjustering av bidraget skulle göras i samband med taxeringen av den faktiska inkomsten under bidragsåret.

Kommittén ansåg inte att sjukpenning- klassen för det angivna ändamålet var en så tillförlitlig mätare på familjens ekonomiska situation att den kunde läggas till gnind för en definitiv bestämning av bidragets storlek. Statsmakterna gjorde samma bedömning i

fråga om de nya bostadstilläggen och valde att i stället — liksom tidigare beträffande familjebostadsbidragen — låta inkomstpröv- ningen ske på grundval av den beskattnings- bara inkomsten, dvs. inkomsten två år före bidragsåret. Nackdelarna med de högre mar- ginaleffekterna och den tvååriga eftersläp- ningen i inkomstprövningen av de nya bo- stadstilläggen redovisades i propositionen. Regering och riksdag ansåg ändå att fördelar- na med en inkomstprövning av detta slag övervägde nackdelarna.

I huvudsak innebar således statsmakternas beslut är 1968 om de nya bostadstilläggen att ett förstärkt ekonomiskt stöd av den omfattning kommittén föreslagit tillfördes de barnfamiljer som kommittén funnit varai störst behov av ökat stöd men att det skedde i andra former än dem kommittén förordat.

1970 års skattereform

När kommittén avlämnade sitt första be- tänkande arbetade ännu familjeskattebered- ningen med att utforma tekniska förslag för en övergång till individuell beskattning. Det samråd kommittén hade haft med familje- skatteberedningen redovisades i betänkan- det. Därvid framhöll kommittén att det även sedan en eventuell särbeskattningsreform genomförts skulle komma att behövas ett bidragssystem för barnfamiljerna som tar hänsyn till familjernas inkomst och antalet barn i familjen.

Eftersom vissa grupper av barnfamiljer enligt kommitténs mening borde få del av kraftiga ekonomiska förbättringar utan dröjsmål, ansåg sig kommittén böra redovisa sina överväganden angående konsumtionsstö- det åt barnfamiljerna utan att avvakta resul- tatet av familjeskatteberedningens arbete. Kommittén påpekade också att det vid en särbeskattning kunde bli aktuellt att avskaffa eller förändra de nuvarande speciella skatte- förrnånerna för vissa barnfamiljer, främst förvärvsavdraget för gift kvinna med barn och för ensamstående vårdnadshavare. Even- tuella ändringar i dessa regler kunde ha betydelse för kommitténs överväganden rö-

rande frågan om ett vårdbidrag, varför kom- mittén anmälde att den i vårdbidragsfrågan avsåg att avvakta familjeskatteberedningens förslag. 1 det sammanhanget betonade kom- mittén att barnens vård och tillsyn inte enbart är en fråga om kontantersättning utan kanske i högre grad en fråga om samhällsser- vice.

I sitt remissyttrande över familjeskattebe- redningens år 1969 avgivna betänkande med tekniska lösningar av en individuell beskatt- ning fann kommittén det i princip riktigt att man tar bort de särskilda förmåner som tillkom gifta inkomsttagare vars make eller maka saknar inkomst. Kommittén under- strök att en övergång till individuell beskatt- ning måste kompletteras med åtgärder som underlättar för hemmafruar att ta förvärvsar- bete, bl.a. en utbyggnad av barnstugeverk- samheten. Kommittén konstaterade också i sitt remissyttrande att de olika tekniska lös- ningarna visade att utrymmet för förbätt- ringar för barnfamiljerna enbart genom en omfördelning av det totala skatteuttaget var relativt begränsat.

Den skattereform som beslöts år 1970 och trädde i kraft den 1 januari 1971 är i flera avseenden av betydelse för de frågor kom- mittén har att bedöma i detta betänkande. Reformen innebar en övergång till en i prin- cip individuell beskattning. Utgångspunkten för familjebeskattningen är alltså numera att makarna betraktas som självständiga indivi- der och beskattas var för sig, en förändring som för övrigt kommittén i sitt remissyttran- de över farniljeskatteberedningens betänkan— de klart ställt sig bakom.

Reforrnen innebar vidare för barnfamiljer liksom för barnlösa att skatteuttaget minska- de i lägre inkomstlägen medan det ökade i högre inkomstlägen, vilket stämmer väl med den förändring av familjestödets inriktning som kommittén förespråkade i sitt första betänkande. För barnfamiljernas del tillkom utöver förändringarna på skattesidan att barnbidragen höjdes från 900 kr. till 1 200 kr. per barn och år. Denna åtgärd får bl. a. ses mot bakgrunden av att mervärdeskatten i samband med inkomstskattereforrnen höjdes

Omfördelningen av skatteuttaget till för- mån för de lägre inkomsttagarna innebar att marginalskatten ökade för de flesta inkomst- tagare. Denna förändring bör beaktas bl.a. vid diskussionen om inkomstprövningsregler- na för bostadstilläggen som förs längre fram i detta betänkande. Reformen medförde ock- så allmänt sett en minskning av skatteuttaget för makar som båda har inkomst jämfört med familjer där endast en av makarna har inkomst. Härigenom uppnåddes för flertalet fall en minskning av marginalskatten när en make som saknat inkomst tar förvärvsarbete. På det sättet underlättar reformen en ökad förvärvsverksamhet bland gifta kvinnor. Även på den punkten ställde sig kommittén positiv i sitt remissyttrande under fram- hållande att den nya familjebeskattningen bör kombineras med en kraftig utbyggnad av samhällets barntillsynsverksamhet.

Allmänt sett kan huvudlinjerna i skatte- reformen sägas vara dels att åstadkomma en omfördelning till förmån för låginkomstta- garna, dels att skapa ett system som är avpassat för familjer med två inkomsttagare men som innefattar särregler till förmån för familjer med en inkomsttagare för att inte övergången till det nya systemet skall bli för kännbar.

Inom kommitténs kansli har vissa beräk- ningar gjorts av hur skattereformen påverkar skatteuttaget för olika kategorier av skatt- skyldiga. Beräkningarna avser år 1973 och utgör en jämförelse mellan de effekter som det nya skattesystemet kan beräknas få det året och de effekter som det gamla skatte- systemet skulle ha fått samma år om inga förändringar hade gjorts. Höjningen av mer- värdeskatten på fysiska personers konsum- tion har beaktats. Däremot har ej beaktats momshöjning på investeringar eller på sta- tens och kommunernas konsumtion. I fråga om det nya skattesystemet har hänsyn tagits till höjningen av de allmänna barnbidragen, vilken alltså avräknats som en skattelättnad. Höjningen av de förlängda barnbidragen, stu- diebidragen och bidragsförskotten har ej be- aktats och ej heller den till följd av moms-

höjningen automatiska ökningen av folkpen- sionerna och studiemedlen. Slutligen har hänsyn ej heller tagits till omläggningen av arvs- och förmögenhetsskatten.

Utfallet av jämförelsen — med nyssnämn- da begränsningar — framgår av tabell 132. Det visar sig där att det nya skattesystemet år 1973 ger stat och kommun något mindre skatteintäkter än det gamla systemet skulle ha gjort. Skattelättnaderna avser framför allt ensamstående utan barn. Även ensamstående med barn och två förvärvsarbetande makar med barn tycks som grupp ha fått vissa skattelättnader, medan familjer där endast en av makarna förvärvsarbetar fått skatte- skärpningar. Räknar man samman alla barn- familjer finner man ett i stort sett oförändrat skatteuttag.

För barnfamiljer liksom för andra har reformen medfört en omfördelning till för- män för lägre inkomsttagare. Barnfamiljer med inkomster under 30 000 kr./år har en- ligt kommitténs beräkningar fått sin skatt sänkt med ca 170 milj. kr., vilket motsvarar en genomsnittlig skattesänkning med ca 16%. Utslaget per familj betyder det en skattelindring med ca 650 kr./år jämfört med om de gamla reglerna hade behållits oförändrade.

Skattereformen innefattade vissa andra förändringar som speciellt berör barnfamil- jer. Förvärvsavdraget för ensamstående vård- nadshavare och makar som båda förvärvs- arbetar och — i båda fallen — med hemma- varande barn under 16 år behölls tills vidare men maximibeloppet sänktes från 3 000 kr. till 2 000 kr. Maximibeloppet för avdrag för underhåll till icke hemmavarande barn höj- des från 1000 kr. till 1500 kr. Vidare höjdes åldersgränsen i detta fall från 16 till 18 år. Fosterbarn jämställdes med egna barn i skattehänseende.

I konsekvens med höjningen av barnbidra- gen höjdes även de förlängda barnbidragen och studiebidragen. Vidare höjdes bidrags- förskotten från 30% till 40% av basbelop- pet samtidigt som åldersgränsen för bidrags- förskott höjdes från 16 till 18 år. Barnpen- sionsnivån och åldersgränsen för rätt till

Tabell 132 Skatteinkomsternas fördelning på olika inkomsttagarekategorier år 1973 samt skattebördans omfördelning genom 1970 års skattereform

Som skatteinkomst har räknats statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och Sjukförsäkringsavgift. Skattereduktionen har frånräknats liksom de allmänna barnbidra- gen som alltså har betraktats som negativ skatt. Vidare har mervärdeskatt (tidigare oms) inräknats i skatteinkomsterna. Kommunalskatten har uträknats efter en utdebitering av 24:00 kr. per skattekrona vid tillämpning av de nuvarande reglerna och 23:60 kr. per skattekrona vid tillämpning av de förutvarande reglerna.

lnkomst- Antal Inkomst- Skattein- Skattein- Differens (minus tagar- inkomst- summa täkter to- täkter to- betyder minskade kategori tagare mkr. talt enl. talt enl. skatteinkomster nuvarande förutvaran- för stat och kommun) regler mkr. de regler, _—

mkr. mkr. %

Ensamstående

utan barn 2 405 000 38 990 15 754 16 445 — 691 — 4,2

Ensamstående

med barn 130 000 2 510 647 664 — 17 _ 2,6 Gifta utan barn, en inkomsttagare 266 200 9 078 3 943 3 771 + 172 + 4,6 Gifta med barn, en inkomsttagare 303 800 12 565 5 140 4 968 + 172 + 3,5

Gifta utan barn, två inkomsttagare 758 300 33 624 14 226 14 214 + 12 + 0,1 Gifta med barn,

två inkomsttagare 621700 33 536 13 429 13 579 _ 150 — 1,1

Samtliga inkomst-

tagare 4 485 000 130 303 53 139 53 641 — 502 — 0,9

Samtliga

barnfamiljer 1055 500 48 611 19 216 19 211 + 5 + 0,0

barnpension från folkpensioneringen ändra- och skatteskalor liknande dem som före des däremot inte. Pensionsförsäkringskom- mittén hade då inte avslutat sitt utrednings— arbete beträffande efterlevandeförrnånerna.

I den allmänna debatten som föranleddes av kommitténs första betänkande gjordes gällande att en övergång till individuell be- skattning skulle frigöra betydande resurser för förbättringar för barnfamiljerna, even- tuellt i form av ett vårdbidrag. Mari tänkte sig i första hand en överföring av medel från gruppen makar utan barn med en inkomst- tagare. Det visar sig att reformen har med- fört en omfördelning av skatteuttaget inom gruppen barnfamiljer till förmån för makar som båda förvärvsarbetar och till förmån för barnfamiljer i lägre inkomstlägen, men knap- past någon förbättring för barnfamiljerna som helhet.

Om man hade genomfört en renodlad individuell beskattning med avdragsregler

reformen gällde för ensamstående utan barn skulle visserligen skatteintäkterna ha ökat med grovt sett tvä—tre miljarder kr. Det hade gett utrymme för ett kraftigt ökat barnstöd. Det skulle emellertid också ha medfört utomordentligt kraftiga skattehöj- ningar för gifta makar med en inkomsttaga- re. Få remissorgan förordade en sådan lös- ning.

Statsmakterna valde i stället att lägga den enhetliga skatteskalan i ett läge mellan den skala som förut gällde för ensamstående och den skala som gällde för gifta samt att i fråga om grundavdragen i stor omfattning anknyta till reglerna för gifta inkomsttagare. Refor- men kom härigenom, som framgår av tabell 132, att ge betydande förbättringar för en- samstående utan barn och för makar med barn där båda föräldrarna hade inkomst som grupper betraktade. För makar med en in-

komsttagare blev det, trots det särskilda 1800-kronorsavdraget från den uträknade skatten, försämringar över ett visst ”neutral- läge”.

Genom barnbidragshöjningen blev ”neu- tralläget” högre för eninkomsttagarfamiljer med barn än för de barnlösa. De resurser som man på vissa håll hade antagit skulle frigöras för ökat barnstöd har i huvudsak använts för rena kompensationsåtgärder för de skatteskärpningar som eljest skulle upp— komma för många familjer — med eller utan barn _ med en inkomsttagare.

1971 års beslut om reformerade bostadstillägg

] oktober 1971 aviserade regeringen förslag om en förstärkning av bostadstilläggen till barnfamiljerna. För att i detta sammanhang kunna tillgodogöra sig familjepolitiska kom- mitténs bedömningar anmodade Kungl. Maj:t den 15 oktober 1971 kommittén att omgående redovisa sina dittillsvarande över- väganden rörande utformningen av bostads- tilläggen till barnfamiljerna.

Med anledning härav överlämnade kom- mittén en arbetspromemoria jämte visst bak- grundsmaterial. I missivskrivelsen framhöll kommittén att promemorian avsetts att ligga till grund för ett av avsnitten i ett kapitel i kommitténs kommande slutbetänkande. Vissa andra frågor rörande bostadstilläggen, däribland inkomstprövningssystemet, var föremål för undersökningar i kommittén. Vidare påpekade kommittén att dess diskus- sioner om utbyggnadsmöjligheter för olika familjepolitiska stödformer — vilka inte minst berör bostadstilläggen — ännu inte var avslutade.

Grundbeloppet i det statliga bostadstilläg- get var före 1971 års reform större för det första än för de följande barnen, vilket delvis uppvägdes av bostadsanknutna tilläggsbelopp till familjer med två eller flera barn. I köm- mitténs arbetspromemoria förordades att i stället ett inkomstprövat tillägg skulle utgå med i vart fall lika belopp per barn och utan bostadsanknytning. I fråga om tilläggets nivå

ansågs 75 kr. per barn och månad vara ett minimum.

Vidare redovisades i arbetspromemorian olika möjligheter att bygga ut det kommu- nala bostadstillägget. I promemorian för- ordades en höjning av den andel av hyror över 400 kr./mån. som kompenseras genom tilläggen och en höjning av de övre hyres- gränserna. För kostnadsökningen borde kommunerna kompenseras av staten på lämpligt sätt. De bostadsvillkor som i övrigt gällde för rätt till kommunalt bostadstillägg borde slopas.

I proposition (nr 156) till riksdagen hös- ten 1971 föreslogs en förstärkning av bo- stadstilläggen med sammanlagt ca 300 milj. kr. för helt år räknat, fr.o.m. den 1 april 1972. I fråga om de statliga bostadstilläggen följde regeringen i huvudsak de bedömningar som gjorts i kommitténs arbetspromemoria såväl beträffande stödets utformning som beträffande dess nivå. De dittillsvarande grundbeloppen och bostadsanknutna tilläggs- beloppen föreslogs således ersatta av ett en- hetligt stöd med 75 kr. per barn och månad, oberoende av bostadsvillkor.

Även i fråga om de kommunala bostads- tilläggen innebar regeringens förslag att för- stärkningarna gjordes i den form som angetts i kommitténs arbetspromemoria, nämligen genom en höjning av den procentsats av hyran varmed stödet utgår och en höjning av de övre hyresgränserna. Regeringens förslag innebar emellertid att stödet här lades på en betydligt högre nivå än vad som skisserats i arbetspromemorian. Kommunerna föreslogs få kompensation för kostnadsökningar till följd av förstärkningen av de kommunala tilläggen genom att statsbidragen till de kom- munala bostadstilläggen höjdes från 50 % till 60% och att statsbidragen till daghem och fritidshem höjdes till 4 000 kr. resp. 2 800 kr. per plats och år.

Bostadsstyrelsen har påbörjat en under- sökning för att belysa i vilken utsträckning kommunerna beslutat utge kommunala bo- stadstillägg med utnyttjande av de vidgade statsbidragsrarnar som reformen innebär.

I fråga om reglerna om inkomstprövning

och utbetalning av bostadstilläggen framhölls i propositionen vikten av att rätten till bo- stadstillägg bedöms efter en så aktuell in- komst som möjligt och att det inkomstbe- grepp som används vid bidragsprövningen ger ett så långt möjligt rättvisande uttryck för familjens behov av stöd. Föredragande stats- rådet påpekade att den nuvarande eftersläp- ningen i inkomstprövningen i vissa fall ger otillfredsställande resultat men att det också är nödvändigt att se till att systemet inte blir alltför invecklat och tungrott. Föredragan- den fann det också angeläget att familjepoli- tiska kommittén i samband med sin översyn av bestämmelserna om bostadstilläggen ägnar uppmärksamhet åt hela frågan om systemet för utbetalning av bostadstilläggen. När kom- mittén redovisat sitt uppdrag beträffande utbetalningsfrågan i dess helhet avsåg före- draganden att efter remissbehandling åter- komma härtill och samtidigt till den nyss berörda frågan om inkomstprövningsreg- lerna.

Socialutskottet följde i sitt betänkande (1971245) i huvudsak förslagen i propositio- nen. Utskottet tillstyrkte emellertid ett mo- tionsvägen framlagt förslag om en höjning från 16 år till 17 år av åldersgränsen för barn som berättigar till bostadstillägg. Väckta mo- tioner om utbetalningen av bostadstillägg borde enligt utskottets uppfattning överläm- nas till familjepolitiska kommittén. Utskotts- betänkandet godkändes av riksdagen.

F amiljestödets utveckling

Den kraftiga ökningen av de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet under 1960-talet har haft stor betydelse för att förbättra många barnfamiljers ekonomi. Till detta har bidra- git kraftiga satsningar från samhällets sida inte bara i fråga om barntillsyn utan också inom bl. a. arbetsmarknads— och utbildnings— politiken.

Barnfamiljernas realinkomster (utan skatt och bidrag) har under 1960-talet ökat med i genomsnitt ca 4,3 % per familj och år, vilket totalt under tioårsperioden 1960—1970 gör en realinkomstökning på ca 52 % per barn-

familj (”med ränta på ränta”). Den allmänna reala inkomstökningen har under samma tid uppgått till i genomsnitt ca 3,7 % per in- komsttagare och år eller sammanlagt ca 44 % per inkomsttagare under denna tioårsperiod. Beräkningarna har gjorts inom finansdeparte- mentet på grundval av inkomststatistiken.

Beräkningarna i det följande avser löpande priser när uppgifter anges i kronor och fasta priser när procent anges.

Till förbättringen av barnfamiljernas eko- nomi har vidare bidragit förstärkningar av samhällets familjestöd i olika avseenden. Till familjestöd hänförs i följande kalkyl endast allmänna barnbidrag, bostadstillägg (tidigare familjebostadsbidrag), bidragsförskott. mo- derskapsförsäkring, barnpensioner, barntill- lägg till sjukpenning och folkpension och vårdbidrag till svårt handikappade barn samt — efter avdrag för influtna avgifter — barn- stugeverksamhet och social hemhjälp till barnfamiljer. År 1960 uppgick utgifterna för detta familjestöd (statligt och kommunalt) till barnfamiljerna till ca 1 100 milj. kr. År 1970 hade motsvarande utgifter ökat till ca 3 400 milj. kr., vilket omräknat i fast pen- ningvärde betyder en ökning på genomsnitt- ligt ca 8 % per år eller sammanlagt ca 100 % under tioårsperioden. Under perioden har dessutom en viss minskning av antalet barn- familjer inträffat. Om det sammanlagda stö- det slås ut lika på alla barnfamiljer blir stödets storlek ca 1060 kr. per familj är 1960 och ca 3 400 kr. per familj är 1970, vilket omräknat i fast penningvärde betyder en ökning med ca 8,2 % per år och familj eller sammanlagt under tioårsperioden ca 110 % per familj.

Genom en jämförelse mellan 1958 och 1969 års hushållsbudgetundersökning kan man belysa hur inkomstutvecklingen och det förstärkta familjestödet ökat barnfamiljernas konsumtion. En sådan jämförelse visar att konsumtionen, mätt i fast penningvärde, un- der de elva åren mellan de båda undersök- ningarna ökat med 64 % för gifta med barn och med 51 % för ensamstående med barn. Motsvarande ökning av konsumtionen för gifta och ensamstående utan barn var 62 %

resp. 33 %.

Under första delen av 1960-talet låg ut- giftsökningen för familjepolitiken främst på kontantstödet, i synnerhet på barnbidragen som stegvis höjdes från 450 kr. år 1960 till 900 kr. år 1965. Studiestöd och Skolmåltider har inte inräknats i det ekonomiska stödet. Det nya studiehjälpssystem som infördes 1964 har också haft stor betydelse för barn- familjernas ekonomi som motvikt mot de kostnader den förlängda utbildningstiden medfört för många familjer. Som andra natu- raprestationer är skolmåltiderna i princip värdefasta.

Under senare delen av 1960-talet har den relativt sett snabbaste utgiftsökningen skett på servicesidan. Statens och kommunernas sammanlagda utgifter för barnstugeverksam- heten har ökat från ca 75 milj. kr. 1965 till ca 550 milj. kr. 1970. Under denna femårs- period har antalet platser i det närmaste tredubblats och statsbidragen höjts i flera omgångar. Under samma period har den kommunala familjedaghemsverksamheten — från 1969 med stimulansbidrag från staten _ ökat från ca 8 000 till ca 32 000 platser.

År 1971 ökade utgifterna för samhällets direkta stöd (statligt och kommunalt) till barnfamiljerna med ca 780 milj. kr. jämfört med 1970, vilket i fast penningvärde betyder en ökning med ca 7 %. I denna utgiftsökning ingår den tidigare nämnda höjningen av barn- bidragen till 1 200 kr. per barn och år fr.o.m. den 1 januari 1971 i samband med skattereformen.

Under 1972 kan utgifterna beräknas öka med ytterligare ca 400 milj. kr., vilket räknat i fast penningvärde betyder en ökning med ca 5 %. Däri ingår bl. a. kostnaden för höj- ningen av bostadstilläggen från den 1 april 1972 samt en fortsatt utbyggnad av barn- stugeverksamheten med höjda statsbidrag.

Ser man till summan av dessa former av stöd till barnfamiljerna så har detta alltså även under de senaste åren ökat snabbare än realinkomsterna.

Det är vidare av intresse att studera för- skjutningar mellan olika stödformer inbördes under de senaste åren. Härvid bör man också

ta hänsyn till skattesidan även om frågan om ändringar i skattesystemet ligger utanför kommitténs uppdrag. På skattesidan finns en särskild förrn av indirekt kontantstöd till barnfamiljer, nämligen förvärvsavdraget. Vär- det av denna skatteförrnån kan beräknas till ca 440 milj. kr. för år 1971.

Följande tablå visar värdet av förvärvsav— draget och utgifterna för kontantstödet till barnfamiljerna åren 1969 och 1971.

Förmåner som utgår endast till barnfamiljer

1969 19711 a. Kontantstöd 1. Barnbidrag 1 594 2 152 2. Bostadstillägg 524 620 3. Bidragsförskott 113 226 4. Barnpension (folkpensio— neringen) 50 56 5. Barnpension (ATP) 42 58 6. Barntillägg till pension 13 15 7. Barntillägg till sjuk- penning 35 48 8. Vårdbidrag till handi- kappade barn 24 34 9. Moderskapspenning 117 125 10. Tilläggssjukpenning vid bamsbörd 212 295 Summa 2 724 3 629 b. Skatteförmåner (utanför kommitténs uppdrag) 11. Förvärvsavdrag 5 80 440

1 Uppgifterna för 1971 beräknade.

Medan således kontantstödet ökat kraftigt har förvärvsavdragets värde minskat genom den fönit nämnda sänkningen av maximibe- loppet från 3 000 kr. till 2 000 kr.

Det finns vidare på skattesidan och i den allmänna försäkringen vissa förmåner som är knutna till civilstånd, dvs. de utgår till gifta personer helt eller delvis oberoende av om de har barn eller ej. På skattesidan gäller detta f.n. främst 1 800-kronorsavdraget från den uträknade skatten för gift person vars maka saknar inkomst. Samma förmån tillkommer ensamstående med barn. Före 1970 års skattereform tillämpades för gifta särskilda skatteregler i många avseenden, varvid resul- tatet för det stora flertalet gifta blev en lindrigare beskattning än för ensamstående. Inom den allmänna försäkringen är de civil-

ståndsanknutna förmånerna främst änkepen- sionen och hemmamakeförsäkringen. I fråga om änkepension från folkpensioneringen har dock förekomsten av barn betydelse genom att oreducerad änkepension alltid utgår till änkor med barn, medan änkor utan barn får oreducerad änkepension endast om de upp- nått 50 års ålder vid makens död.

Många av de gifta som får del av dessa förmåner har givetvis barn. Av ca 570 000 gifta makar med en inkomsttagare som får del av 1 800-kronorsavdraget har således ca 300 000 barn under 16 år. Principiellt är det emellertid en väsentlig skillnad mellan dessa förmåner, som i första hand utgår efter civilstånd, och de former av direkt och indi- rekt barnstöd som redovisats i den tidigare tablån.

Det kan å andra sidan påpekas att det såväl på skattesidan som i den allmänna försäkringen finns vissa regler som tvärtom relativt sett är förmånligare för ensamståen- de än för gifta t.ex. i fråga om beskatt- ningen av förmögenhet och kapitalinkomster och beräkningen av förtids- och ålderspensio- nens storlek.

För en bedömning av hur familjestödet har förändrats kan det vara av intresse att redovisa storleken av de väsentligaste av de förmåner som i första hand är knutna till civilstånd och alltså utgår till gifta, helt eller delvis oberoende av barnförekomst. Kostna- den för dessa förmåner visas i följande tablå.

Förmåner som utgår i första hand efter civilstånd, helt eller delvis oberoende av barnförekomst (utanför kommitténs upp- drag)

1969 1971 a. Kontantstöd 12. Änkepension (folkpensio- neringen) 460 561 13. Änkepension (ATP) 140 226 14. Grundsjukpenning till hemmamakar 751 77 675 864 b. Skatteförmåner 15. l 800-kronorsavdraget2 2 475 1 500 1 Beräknat. ? För 1969 anges en ungefärlig beräkning av

värdet av den förmånligare behandling av flertalet gifta — med eller utan barn — och av ensamstående med barn som sambeskattningen innebar främst genom lindrigare skatteskala, dubbelt ortsavdrag och dubbelt kommunalskatteavdrag samt förvärvs- avdrag på 300 kr. Av angivna 2 475 milj. kr. hänför sig ca 175 milj. kr. till ensamstående med barn och ca 1250 milj. kr. till gifta med barn. Även för 1971 anges avdrag oberoende av barnförekomst. Av angivna ] 500 milj. kr. hänför sig ca 160 milj. kr. till ensamstående med barn och ca 720 milj. kr. till gifta med barn.

Ett återkommande önskemål i den famil- jepolitiska diskussionen har varit att skatte- och bidragslagstiftningen skall vara neutral till olika samlevnadsformer. Stödet bör en- ligt denna uppfattning knytas till barnen och inte till äktenskapet som sådant.

Följande tablå — som utgör en samman- ställning av de båda tidigare — visar en betydande förskjutning i denna riktning un- der de senaste åren. I denna och nästföljande tablå har sifferuppgifterna avrundats till när- maste 50-tal milj. kr.

1969 1971 mkr. % mkr. % ca en Förmåner efter barnföre- komst (p. 1—11) 3 300 51 4 050 63 Förmåner i första hand efter civilstånd (p. 12—15) 3150 49 2 350 37

År 1971 var således närmare två tredjede- lar av de bidrag och skattelättnader som medtagits i tablåerna av den karaktär att de endast utgick till barnfamiljer medan drygt en tredjedel i första hand utgick efter civil- stånd, dvs. till gifta, helt eller delvis oberoen— de av barnförekomst.

År 1969 däremot utgick ungefär hälften av det totala stödet i första hand efter civilstånd.

Av följande tablå framgår att ca 70 % av det totala ekonomiska stödet utgick som kontantstöd år 1971 mot ca 53% år 1969.

1969 1971 mkr. % mkr. % ca ca Kontantstöd (p. 1—10 och 12414) 3 400 53 4 450 70 Skattelättnader (p. 11 och 15) 3 050 47 1950 30

Även i detta avseende innebar alltså skat- tereformen en förskjutning som kan ses som en fortsättning på den linje att föra över familjestödet från skattesidan till bidrags- sidan som påbörjades med 1947 års beslut att byta ut barnavdragen vid beskattningen mot allmänna barnbidrag.

Ett av motiven för sistnämnda handlings- linje har varit att förhindra att stödet eller dess värde ökar i högre inkomstlägen. Om man schematiskt analyserar de olika poster- na i sammanställningen ur inkomstfördel- ningssynpunkt finner man att posterna 1, 3, 4, 649, 12 och 14 (barnbidrag, bidragsför- skott, barnpension från folkpensioneringen, barntillägg till pension och sjukpenning, vård- bidrag till svårt handikappade barn, moder- skapspenning, änkepension från folkpensio- neringen och grundsjukpenning till hemma- makar) utgår med samma belopp oberoende

av inkomst. Förmånerna 5, 10, 11 och 13 (barnpension och änkepension från tilläggs- pensioneringen, tilläggssjukpenning vid bamsbörd och förvärvsavdrag) är beroende av inkomst på så sätt att högre inkomst kan göra förmånen — eller, i fråga om förvärvsav- draget, dess reella värde — större. Å andra sidan avser posten 2 (bostadstilläggen) en- dast familjer i lägre inkomstlägen. Posten 15 (1 800-kronorsavdraget) slutligen kan nume- ra hänföras till den första gruppen av förmå- ner som har samma värde i olika inkomst- lägen medan de skatteförmåner som på den- na punkt tagits med för år 1969 i huvudsak hade större värde vid högre inkomst. En summering av posterna efter denna gruppe- ring ger följande resultat.

% av värdet

1969 1971 Högre förmån vid högre inkomst 53 16 Lika förmån oberoende av inkomst 39 74 Högre förmån vid lägre inkomst 8 10

100 100

Förändringarna i det ekonomiska familje- stödet mellan 1969 och 1971, främst skatte- reformen, har alltså medfört en kraftig re-

Tabell 133 Inkomster, skatt och bidrag för olika grupper av familjer med barn under 16 år, år 1972 lnkomst- Inkomster Antal barn— Inkomst Bidrag i % Disponibel inkomst tagar- 1972, familjer efter skatt i av bruttoin- (efter skatt och bi- kategori 1 000 kr. % av brutto- komsten drag) i % av brutto- inkomst inkomst Ensamstående —20 71 500 73 71 144 med barn 20—40 48 500 65 11 76 40—60 5 800 55 4 59 60— 1 700 46 2 48 Summa 127 500 65 25 90 Gifta med —20 72 700 74 44 113 barn 20—40 337 900 62 12 74 40—60 326 500 57 6 63 60— 184 400 50 3 53 Summa 921 500 56 7 63 Samtliga —20 144 200 73 55 128 barnfamiljer 20—40 386 400 62 12 74 40—60 332 300 57 5 62 60— 186 100 50 2 52 Summa 1 049 000 56 8 64

ducering av sådant stöd som blir större i värde i högre inkomstlägen. De förmåner som fortfarande har denna effekt är förvärvs- avdrag, änke- och barnpensiöner från ATP samt tilläggssjukpenning vid bamsbörd. Till förvärvsavdragen och förmånerna vid barns- börd återkommer kommittén i det följande. För att undvika missförstånd bör dock redan nu understrykas att de nämnda försäkrings- förrnånerna i viss mening medför en social utjämning genom att de ger stora löntagar- grupper del av ett skydd mot inkomstbort- fall som bättre ställda grupper redan tidigare hade skaffat sig avtalsvägen.

Beskattningens och kontantstödets in- komstutjämnande verkningar belyses vidare i tabell 133 som utgör en sammanfattning av Den tabell som finns i kap. 5, s. 166.

Det är möjligt att en sådan beräkning övervärderar skatte- och bidragssystemens in- komstutjämnande verkningar. Inkomstbe- greppet bygger på taxeringen. Om man hade kunnat lägga in även icke beskattade in- komster och förmåner hade kanske den kvar- stående skillnaden i disponibel inkomst mel- lan högre och lägre inkomstskikt varit större än vad som framgår av tablån.

Även med den reservationen är det tydligt att skatte- och bidragssystemen medför en betydande utjämning mellan barnfamiljer i olika inkomstlägen. Familjer med inkomster under 20 000 kr./år får således genom famil- jestödet en ökning av sin inkomst med ca en tredjedel sedan skatten dragits ifrån. För dem kan alltså redan i dag ett system med s. k. negativ skatt sägas fungera. För de ensamstående föräldrarna i denna inkomst- grupp är ökningen ca 50 %. Barnfamiljer med inkomster över 60 000 kr./år får å andra sidan en nettöminskning av inkomsten med närmare hälften efter skatt och bidrag. De ursprungliga inkomstskillnaderna mellan familjer med inkomster under 20 000 kr./år och över 60 000 kr./år minskar från 1:8 till 113 när skatten dragits från och bidragen lagts till.

Jämförelser av detta slag kan göras på många olika sätt och man kan alltid diskute- ra vilka stödformer som bör tas med, vilka

indelningar som bör göras etc. Studiehjälpen — som inte finns med i sammanställningen — ger liksom bostadstilläggen större förmån i lägre inkomstlägen genom de inkomst- och behovsprövade tilläggen. Vidare kan t. ex. läkemedel, läkarvård och andra sjukvårdsför- säkringsförmåner till barnen ses som en eko- nomisk förmån för barnfamiljerna inorn

"sjukförsäkringen (värd uppskattningsvis ca

180 milj. kr.), eftersom försäkrade med barn inte betalar högre Sjukförsäkringsavgift än andra.

Samhällets kostnader för barntillsyn -- ca 730 milj. kr. för daghem, familjedaghem och fritidshem år 1971 — har inte tagits med i sammanställningen. Mödra- och barnavårds- centralema, skolhälsovården och skolbarns- tandvården samt de fria skolmåltiderna är andra förmåner som inte räknats in ovan.

Några inslag i den familjepolitiska debatten

Den familjepolitiska debatten under senare år har kännetecknats av en stark medveten- het om sambanden mellan familjernas lev- nadsförhållanden och samhällsutvecklingen i stort. Man har diskuterat hur uppväxtmiljön påverkar barnens personlighetsutveckling, ut- bildningsval och framtida yrkes- och levnads- förhållanden samt hur familjens levnadsmiljö även påverkar de vuxnas möjligheter att for- ma sitt liv efter sina önskningar och förut- sättningar. Målsättningen att skapa jämlikhet i levnadsvillkor har för den i vidsträckt me- ning familjepolitiska diskussionen inneburit ökad uppmärksamhet på åtgärder för utjäm- ning mellan barnfamiljer med olika inkomst och antal barn, för likställdhet mellan män och kvinnor och för jämställdhet mellan olika samlevnadsformer.

Familjepolitiken har således alltmer kom- mit att ses som ett led i ansträngningarna att förbättra de lågavlönade barnfamiljernas lev- nadsförhållanden och att medverka till en arbets- och rollfördelning i familjen och i samhället som ger män och kvinnor ökade möjligheter att utveckla sina personliga för- utsättningar. Mödrarnas ökande förvärvs- verksamhet och den ökade medvetenheten

om barnstugeverksamhetens positiva värden för barnens utveckling har medfört ett starkt intresse för utbyggnaden av samhällets barn- tillsyn och även för andra former av service till barnfamiljer där båda makarna förvärvs- arbetar ofh till enförälderfamiljer.

[ kap. 6 redovisas en sammanställning av några program utgivna under de senaste åren av politiska partier och arbetsmarknadsorga- nisationer i vad avser det ekonomiska stödet till barnfamiljerna.

I riksdagsmotioner har också redovisats förslag och synpunkter i fråga om den fort- satta utbyggnaden av familjestödet.

Programmen och motionerna avspeglar på många punkter målsättningen att främjajäm- likhet i levnadsvillkor inte bara mellan barn- familjer och barnlösa utan också mellan olika grupper av barnfamiljer inbördes. LO och socialdemokratiska partiet förorda_r liksom moderata samlingspartiet klart i pro- gramuttalanden från åren 1969—1970 att förbättringar i kontantstödet inriktas på barnfamiljer med låga inkomster. I center- partiets och folkpartiets gemensamma parti- motion om familjepolitiken till 1972 års riksdag (l972:467) framhålls att den utbygg— nad av bostadstilläggen som beslöts vid 1971 års höstriksdag stod i god överensstämmelse med dessa partiers jämlikhetsmålsättning.

Bambidragen har ofta berörts mera i för- bigående i programmen. Centerpartiet och folkpartiet har dock i olika sammanhang, senast i sin gemensamma partimotion till 1972 års riksdag, betonat att barnbidragen bör utgöra ett centralt inslag i stödet till barnfamiljerna och att en höjning av barnbi— dragen bör ingå i ett framtida utbyggnads- program för det familjepolitiska stödet. Des- sa partier har också liksom vänsterpartiet kommunisterna vid upprepade tillfällen för- ordat en indexreglering av barnbidragen. 1 LO:s och SAP:s gemensamma rapport Järn- likhet begärs en prövning av frågan om be- skattning av barnbidragen.

Bostadstilläggen har som nämnts byggts ut och förändrats genom statsmakternas beslut hösten 1971. Det statliga tillägget har i sin helhet gjorts konsumtionsneutralt genom att

de tidigare uppställda bostadsvillkoren av- skaffats, samtidigt som det kommunala hyresanknutna tillägget har förstärkts kraf- tigt. I centerpartiets och folkpartiets gemen- samma motion till 1972 års riksdag förordas att stödet efterhand görs mer konsumtions- neutralt. I övrigt har motionsvägen och i den allmänna debatten särskilt uppmärksammats frågan om det inkomstbegrepp som läggs till grund för prövningen av rätt till bostads- tillägg, den tidsmässiga eftersläpningen vid inkomstprövningen, de marginaleffekter vid inkomstökningar som bostadstilläggen (till- sammans med skatt, daghemsavgifter m. m.) leder till samt frågan om utbetalning av bostadstillägg till annan än familjen. I diskus- sionen om bostadstilläggen har också boen- dekostnadernas utveckling och det ökade socialhjälpsbehövet bland barnfamiljer sär- skilt i vissa nybyggda bostadsområden upp- märksammats.

Frågan om ett vårdbidrag till föräldrar med små barn (avseende kostnader för barn- tillsyn, ibland kallat vårdnadsbidrag) berörsi några av programuttalandena. Centerpartiet och folkpartiet redovisar i den gemensamma partimotionen år 1972 att partierna finner det angeläget att ett vårdnadsbidrag införs för barn upp till en viss ålder. Bidraget avses i vart fall under ett inledningsskede böra utgå till barn under tre år. Samma belopp bör utgå för varje barn under den åldern, oberoende av föräldrarnas förvärvsarbete. TCO förordar i sitt program ett vårdbidrag som utgår till första barnet i varje familj under dess första år. Stödet föreslås samord- nat med moderskapsförsäkringen så att det även innebär en garantinivå under de första sex ersättningsmånaderna. I moderata sam- lingspartiets program krävs rätt till avdrag vid beskattningen för nödvändiga och styrk- ta barntillsynskostnader, maximerat till vad motsvarande vård skulle kosta i samhällets regi. Den allmänna debatten i dessa frågor har också bl. a. berört möjligheterna att lag— stiftningsvägen och genom familjepolitiska bidrag främja deltidsarbete bland småbarns- föräldrar.

I TCO:s och LO:s program liksom i LO:s

och SAP:s lämlikhetsrapport förordas att fadern skall kunna avlösa modern under ledigheten i samband med och närmast efter bamsbörd och därvid uppbära egen tilläggs- sjukpenning. En möjlighet för fadern till kort ledighet i samband med förlossningen förordas även.

1 TCO:s och LO:s program förordas vidare att föräldrarna ges rätt till sjukpenning under begränsad tid vid frånvaro från arbete på grund av barns sjukdom. Denna sammanfattning belyser i all kort- het diskussionen om några huvudfrågor i det utredningsuppdrag som kommittén i detta betänkande avser att slutredovisa. Ändå har där endast medtagits de frågor som har större allmänt intresse. Till dessa kommer ett stort antal frågor som kan ha mindre allmänt intresse men ändå är betydelsefulla för barn- familjer i särskilda situationer.

II. Barnkostnadernas fördelning

Förekomsten av barn ifamiljen medför fort- farande oftast att familjen har en lägre mate- riell levnadsstandard än den skulle ha haft om den varit barnlös. Det är i regel första barnets ankomst som innebär den mest ge- nomgripande förändringen i familjens liv. För familjens ekonomi består omställningen _ förutom i kostnaderna för barnets kon- sumtion och eventuellt för ny bostad — däri att en av föräldrarna stannar hemma för att vårda barnet åtminstone under det första halvåret och av detta skäl saknar arbetsin- komst. Vidare blir — om sedan båda föräld- rarna förvärvsarbetar — utgifterna för bar- nets vård och tillsyn ofta en stor del av familjeutgifterna. För den ensamstående för- äldern blir omställningen i regel ännu mer genomgripande.

Ytterligare barns ankomst medför i all- mänhet inte en lika påtaglig omställning för familjen. Familjen kan emellertid behöva en större bostad och kostnaderna för barnens mat, kläder, utrustning m.m. tillkommer. Möjligheterna att skapa utrymme för dessa kostnader genom att föräldrarna prutar en del på sin egen standard blir mindre ju fler

barn familjen får och barnkostnaderna blir ännu tyngre att bära särskilt för familjer i lägre inkomstlägen. Om båda föräldrarna för- värvsarbetar blir _ bortsett från den allra första tiden, som i princip täcks av moder- skapsförsäkringen — tillsynskostnaderna hög— re och möjligheten att ordna barntillsynen ofta mindre. Om däremot ena föräldern är hemma medför ytterligare barns vård och tillsyn inga större omedelbara merkostnader men kanske en förlängning av den tid då familjen får leva på en inkomst.

I princip kan situationen för en tvåföräl- derfamilj beskrivas på följande sätt med bortseende från familjestödet.

Barnet har ett konsumtionsbehov som växer med åldern och ett tillsynsbehov som är stort i början och avtar så småningom. Om en av föräldrarna är hemma tillgodoses till- synsbehovet av denne men på bekostnad av den arbetsinkomst som han eller hon annars skulle ha kunnat förvärva. Vidare får den andra föräldern också svara för den hemma- varandes försörjning. Om båda föräldrarna förvärvsarbetar måste barnets tillsynsbehov tillgodoses på annat sätt. Detta medför då särskilda utgifter, men å andra sidan har föräldrarna var sin arbetsinkomst. Barnets konsumtionsbehov tillgodoses i första fallet med hjälp av en arbetsinkomst — jämte den ena förälderns hela insats i hemmet _ och i andra fallet med hjälp av två arbetsinkoms— ter.

De kostnader ett barn medför är alltså schematiskt sett av tre slag: inkomstbortfall, tillsynskostnader och konsumtionskostna- der. Inkomstbortfallet inträder vanligen i och med att modern i samband med eller viss tid före förlossningen avbryter sitt förvärvs- arbete. Är modem studerande får hon i stället avbryta studierna, vilket kan ses som ett bortfall (uppskjutande) av framtida in- komster. Detta inkomstbortfall _ som tilläggssjukpenningen vid bamsbörd är av- sedd att ge viss kompensation för — fortsät- ter så länge någon av föräldrarna avstår från förvärvsarbete (eller studier) för att sköta barnets vård och tillsyn. Tillsynskostnader uppkommer om och när den hemmavarande

föräldern sedan återupptar förvärvsarbetet eller studierna. Om en av makarna tar del- tidsarbete kan man tala om en kombination av reducerat inkomstbortfall och reducerade tillsynskostnader. Konsumtionskostnader uppkommer redan i samband med barnets födelse. De är i regel begränsade när barnet är litet för att öka efter hand.

De angivna behoven och kostnaderna möts till en del genom olika stödåtgärder från samhällets sida.

Barnens tillsynsbehov tillgodoses i växan- de omfattning av samhället genom barnstu- geverksamheten och genom kommunala fa- miljedaghem. Tillsynskostnader uppkommer här genom avgifter som vanligen ökar med stigande inkomst. Till dessa och andra till- synskostnader tar man i inkomstbeskatt- ningen en viss hänsyn genom förvärvsavdra- get.

Inkomstbortfall kompenseras under ledig- het i samband med barnafödande för sådana mödrar som varit i förvärvsarbete vid havan- deskapets början. I övrigt utgår inom folk- pensioneringen ett vårdbidrag till svårt han- dikappade barn vilket delvis motiverats med det inkomstbortfall som uppstår för vårda- ren.

Till övriga barnkostnader utgår i första hand allmänna barnbidrag och statliga bo- stadstillägg, vilka numera i huvudsak är in- komstprövade tillägg till barnbidragen. Som skydd mot höga bostadskostnader finns in- komstprövade kommunala bostadstillägg. Ensamstående vårdnadshavare får genom un- derhållsbidrag från den andre föräldern, bi- dragsförskott eller barnpension ersättning för den försörjningsinsats som samboende föräldrar fullgör inom familjen.

En viktig utgångspunkt för kommitténs bedömningar är att tvåförsörjarfamiljen har blivit det vanliga familjemönstret i dagens Sverige, särskilt bland de unga familjerna. Det har bl.a. medfört att diskussionen om familjepolitiken i mycket högre grad än tidi- gare kommit att inriktas på den service i fråga om barntillsyn och annat som behövs för att föräldrarna skall kunna fortsätta sitt förvärvsarbete under barnens uppväxttid och

för att underlätta den arbetsbörda som två- försörjarfamiljen — och i ännu högre grad den ensamstående föräldern — har.

I kommitténs direktiv anges att servicefrå- gorna ligger utanför kommitténs uppdrag. Kommittén kan alltså inte exempelvis lägga fram förslag om en viss utbyggnadstakt i fråga om barntillsynsverksamheten. Men kommittén kan inte bortse från den ekono- miska betydelse barntillsynen har för barn- familjerna. Att kommittén här i huvudsak inriktar sin diskussion om barntillsynsverk- samheten på de ekonomiska verkningarna, innebär inte att kommittén bortser från den stora betydelse barnstugeverksamheten har för barnets personliga utveckling utan är en naturlig följd av det uppdrag kommittén fått att pröva kontantstödet till barnfamiljerna. Frågor om barnstugeverksamhetens innehåll och organisation prövas av barnstugeutred- ningen.

Den ekonomiska betydelsen för familjerna av om båda föräldrarna har förvärvsarbete belyses enklast genom några exempel. I kap. 5 (se 5. 160) har kommittén presenterat några "exempelfamiljer” som också här kan tjäna till att belysa kommitténs resonemang. Upp- gifter om de bidrag som utgår i olika situa- tioner återfinns också i Förmånskatalogen (sista sidorna).

I familjen A har ena maken en årsinkomst på 20 000 kr. Vi antar att de har två barn och att andra maken är hemma. Familjens disponibla inkomst (se kap. 5) uppgår till ca 1 650 kr./mån.

Om man räknar bort en hyra på 400 kr./mån. har familjen därefter 1250 kr./ män. att leva på. Räknar man schematiskt med att föräldrarna håller sina utgifter på en nivå som motsvarar folkpensionens storlek (ca 930 kr./mån. för ett gift par) återstår 320 kr./mån. till konsumtionsutgifterna för barnen, dvs. 160 kr. per barn och månad.

Det starkaste ”ekonomiska stöd” en fa- milj i denna besvärliga situation kan få är knappast ett kontantbidrag. Det är i stället att andra maken ges möjlighet att bidra till familjens ekonomi genom förvärvsarbete, vil- ket förutsätter att arbetstillfällen och barn-

tillsynsservice finns att tillgå. Om makarna får lika stora inkomster och alltså vardera tjänar 20 000 kr./år, ökar familjens disponib- la inkomst med 645 kr./mån. sedan skatt och daghemsavgifter räknats av och hänsyn tagits till att bostadstillägget minskar. Även om det förhållandet att båda makarna för- värvsarbetar medför vissa kostnadsökningari övrigt, utöver daghemsavgiften, är det tydligt att övergången till att ha två inkomster att leva på innebär ett betydligt större ekono- miskt tillskott än vad som rimligen kan åstadkommas genom förstärkningar av bidra- gen till barnfamiljerna under överskådlig framtid. Det kan illustreras med ett räkne- exempel. För att familjen A skulle få en ökning av sin disponibla inkomst av den nämnda storleksordningen genom en barnbi- dragshöjning skulle barnbidragen behöva ökas för en kostnad av ca 7 miljarder kr./år. Det skulle betyda nästan en tredubbling av de nuvarande kostnaderna för hela kontant- stödet till barnfamiljerna.

Exempelfarniljerna A, B och C är tvåföräl- derfamiljer i olika inkomstlägen. När endast ena föräldern förvärvsarbetar förutsätts brut- toinkomsten av förvärvsarbete (före skatt och bidrag) uppgå till 20000 kr./år för familjen A, 40 000 kr./år för familjen B och 60000 kr./år för familjen C. Vi antar att dessa familjer har två barn, båda i förskole- åldern. När andra maken tar ett halvtidsarbe- te förutsätts familjens bruttoinkomst öka med 50 %. Vid beräkningen av familjens disponibla inkomst avräknas halvdagsavgift för daghem eller familjedaghem enligt den taxa som kommunförbundet rekommende-

Årsinkomst kr. Disponibel Netto- ——"—— inkomst tillskott ena andra kr./mån. kr./mån. maken maken familjen A 20 000 0 i 645 20 000 10 000 2 040 395 familjen B 40 000 0 2 250 40 000 20 000 3 125 875 familjen C 60 000 0 2 875 60 000 30 000 4 120 1 245

1 Beloppen avrundade till närmaste 5-tal kr.

rat. De närmare förutsättningarna för beräk— ningen redovisas i kap. 5. När den ena av ma- karna övergår från att vara hemma till att ta ett deltidsarbete som ger hälften av andra makens inkomst, medför detta här angivna nettotillskott för familjerna.l

Har familjerna endast ett barn blir netto- tillskottet ca 100 kr. större. Tillskottet till familjeekonomin blir givetvis väsentligt stör- re om även andra maken tar heltidsarbete. Detta framgår av följande tablå som också avser familjerna A, B och C med två barn på daghem eller familjedaghem. Här har avgift för heldagstillsyn frånräknats när båda för- äldrarna förvärvsarbetar.

Ärsinkomst kr. Disponibel Netto-

inkomst tillskott

ena andra kr./mån. kr./mån. maken maken familjen A 20 000 0 I 645

20 000 20 000 2 290 645 familjen B 40 000 0 2 250

40 000 40 000 3 600 1 350 familjen C 60 000 0 2 875

60 000 60 000 4 725 1 850

Betydelsen av föräldrarnas förvärvsarbete för familjeekonomin framgår också tydligt av den familjeundersökning som statistiska centralbyrån utfört för kommitténs räkning. Undersökningen belyser bl.a. det utrymme som återstår för barnens konsumtion när från familjens disponibla inkomst räknats den faktiska bostadskostnaden, ett belopp motsvarande folkpensionen avsett som ett minimibelopp för de vuxnas konsumtion samt en förvärvsarbetskostnad (för resor, fördyrade levnadskostnader) på 100 kr./ mån. per heltidsarbetande och 50 kr./mån. per deltidsarbetande förälder.

1 kap. 5 (tab. 101, s. 153) redovisas med uppdelning efter föräldrarnas förvärvsfrek- vens andelen familjer som kan låta barnen kosta 200 kr./mån. sedan den ovan angivna ”minimistandarden” för föräldrarna frånräk- nats. Där anges ocksä det genomsnittliga återstående konsumtionsutrymmet per barn sedan de vuxnas ”minimistandard” räknats

bort. Resultaten i denna del kan sammanfat- tas på följande sätt.

Bland tvåförälderfamiljer där ingen av för- äldrarna arbetade heltid och helår saknade mer än hälften möjlighet att nå upp till den angivna minimistandarden. Bland familjer där en förälder arbetade heltid och helår medan den andre föräldern saknade förvärvs- arbete hade drygt en fjärdedel (28 %) en disponibel inkomst som understeg den angiv- na standarden. När den andre maken arbeta- de deltid eller mindre än helt år sjönk ande— len under minimistandarden till ca 10 % och när båda föräldrarna arbetade heltid och helår hade andelen under minimistandarden sjunkit till mindre än 5 % av familjerna. Närmare tre fjärdedelar (73 %) av familjerna med två helårs- och heltidsarbetande föräld- rar kunde låta barnen kosta mer än 600 kr. i månaden när man på angivet sätt räknar bort 100 kr./mån. för vardera föräldern i förvärvs- arbetskostnader och utgår från att föräldrar- na skulle leva på folkpensionsstandard.

Dessa exempel visar att barntillsynens ut- byggnad i hög grad är en fråga som rör barnfamiljernas ekonomi. Om inte tillsyn går att ordna för barnen, betyder det att någon av föräldrarna ofta får avstå från förvärvsin- komster för att ta hand om barnen. Att samhället annat än i speciella situationer skulle ge stöd av sådan storlek att det kan sägas kompensera ett bortfall av den ena förälderns arbetsförtjänst skulle innebära en alltför stark prioritering av barnfamiljerna på andra gruppers bekostnad.

Tidigare i detta kapitel har vi i korthet markerat de förändringar som ägt rum under senare tid i fråga om bl. a. den ökade utbild- ningsfrekvensen och övergången till en i prin- cip individuell beskattning. Att flertalet ung- domar av båda könen nu vidareutbildat sig efter grundskolan är en av de faktorer som ändrat förutsättningarna för kvinnornas del- tagande i arbetslivet. Arbetsmarknadspoliti- kens mål är att skapa produktiv sysselsätt- ning för alla. Arbetsmarknads, utbildnings- och skattepolitiken samverkar för att ge alla vuxna människor möjlighet att försörja sig själva.

Utbyggnaden av barntillsynen är ett nöd— vändigt led i arbetet på att skapa jämställd- het mellan män och kvinnor i arbetslivet. Vi vet att många kvinnor med barn i dag skulle vilja ta förvärvsarbete om arbete och barntill- syn fanns att tillgå. Det kan nämnas att det i familjeundersökningen (hösten 1970) redo- visas ca 64 000 barn i kö till barnstuga eller familjedaghem, även om köuppgifter givetvis inte ger något direkt mått på behovet av barntillsyn. [ undersökningen anges att siff- ran sannolikt är en kraftig underskattning av det verkliga behovet.

Kommittén vill alltså starkt understryka vikten av en fortsatt snabb utbyggnad av samhällets barntillsyn. Enligt kommitténs bedömning har åtgärder på detta område minst samma angelägenhetsgrad som en ut- byggnad av kontantstödet till barnfamiljer- na.

Försörjningsstöd när en av föräldrarna måste vara hemma

Kommittén utgår således från att båda för- äldrarna genom åtgärder på utbildnings- och arbetsmarknadsområdet samt genom en fort- satt snabb utbyggnad av samhällets barntill— syn skall beredas möjlighet till arbetsinkoms- ter, eftersom det bästa sättet att förbättra den ekonomiska standarden för både föräldrar och barn är att det finns två förvärvsinkoms- ter. Det ekonomiska stödet inom familjepoli- tikens ram bör i huvudsak ta sikte på barnens försörjning och inte på försörjningen av en hemmavarande förälder. Det särskilda stödet till enförälderfamiljerna bör ta sikte på att ersätta eller komplettera den andre föräl- derns försörjningsinsats för barnet.

Det finns emellertid vissa situationer då det — även efter en väsentlig utbyggnad av samhällsservicen — i regel är ofrånkomligt att en av föräldrarna stannar hemma för att ta hand om barnen. Det gäller framför allt i samband med ett barns födelse och under den närmaste tiden därefter. När ett barn blir sjukt kan det vidare ofta vara nödvändigt att en förälder stannar hemma från arbetet för att se till barnet. Svårt handikappade

barn kräver också regelmässigt vård och till- syn i sådan omfattning att detär ogörligt att båda föräldrarna förvärvsarbetar. För famil— jer i dessa situationer är det då inte tillräck- ligt att få ett bidrag till barnkostnaderna utan det behövs ett särskilt stöd på en sådan nivå att det i realiteten ger dem en viss kom- pensation för bortfallet av den ena föräl- derns arbetsinkomst.

Barnets födelse

Under den tid då det ansågs självklart att mannen var huvudförsörjaren och det var relativt ovanligt att gifta kvinnor hade för— värvsarbete sågs naturligt nog frågan om ett inkomstbortfall i samband med bamsbörd som ett mera marginellt problem. Det var snarare giftermålet än barnsbörden som gjor- de att kvinnan avbröt sitt förvärvsarbete. [ det moderskapsstöd som infördes 1937 och gällde till 1955 fanns det praktiskt taget ingen ersättning för inkomstbortfall och de begränsade ersättningsmöjligheter som fanns dessförinnan hade snarast karaktären av komplement till arbetarskyddsreglerna för industriarbeterskor.

! dag däremot torde flertalet familjer, särskilt i yngre åldrar, betrakta det som normalt att även kvinnan bidrar till familjens försörjning genom förvärvsarbete med ett eller flera uppehåll i samband med bamsbörd och när barnen är små. Den stigande för- värvsintensiteten just bland småbarnsmödrar visar att dessa uppehåll i förvärvsverksam- heten tenderar att förkortas. Utvecklingen mot mindre skillnader mellan mäns och kvin- nors löner gör att bortfallet av den ena förälderns inkomst får större betydelse. [n- komstbortfallet koncentreras alltså till en mer begränsad period samtidigt som det får alltmer markerad betydelse.

Vid sidan av förmåner som kostnadsfri förlossning samt mödra- och barnavårdscen- tralernas service och moderskapsförsäk- ringens ersättning för tandvårdsutgifter ges samhällets stöd under denna tid främst i form av moderskapspenning till alla mödrar och tilläggssjukpenning till mödrar som var

försäkrade för tilläggssjukpenning nio måna- der före nedkomsten.

Trots det stöd samhället i dag lämnar torde tiden i samband med bamsbörd och under barnets (barnens) spädbarnstid i många fall innebära ganska betydande på— frestningar för familjen. Självfallet varierar situationen imånga avseenden från familj till familj.

För en familj där modern är ute på arbets- marknaden nio månader före nedkomsten, har ett relativt välavlönat arbete och fortsät- ter att arbeta till några dagar före nedkoms- ten och kan återuppta förvärvsarbetet sex månader senare torde tilläggssjukpenningen ge ett relativt tillfredsställande skydd mot inkomstbortfall även om den inte som vid sjukdom är förenad med en löpande grund- sjukpenning. Många andra drabbas av ett inkomstbortfall som moderskapsförsäk— ringen i dag inte ersätter. Det gäller bl. a. kvinnor som nio månader före nedkomsten inte hade hunnit ut i förvärvslivet på allvar. Det gäller också kvinnor som måste avbryta sitt förvärvsarbete en eller flera månader före nedkomsten och alltså bara har fyra-fem månaders ledighet kvar efter barnets födelse, likaså andra familjer som har svårt att ordna barnens tillsyn på ett tillfredsställande sätt omedelbart när ersättningstiden tar slut.

Ytterligare en väsentlig svaghet i det nuva- rande moderskapsstödet är att man som förvärvsarbetande endast räknar mödrar som var i förvärvslivet tiden närmast före ned- komsten. Den kvinna som t. ex. är hemma under tiden mellan första och andra barnets födelse och sedan går ut i förvärvslivet bör med samma rätt betraktas som förvärvsarbe- tande men hon är med nuvarande bestäm- melser inte berättigad till tilläggssjukpenning i samband med andra barnets födelse. Då det inte är möjligt att utforma det nuvarande stödet med sådana hänsynstaganden och eftersom det stora flertalet kvinnor är — och ännu fler kommer att bli —— förvärvsarbetan- de i denna mening, bör ett generellt försörj- ningsstöd ges åt alla i samband med barna— födande.

Den nuvarande moderskapsförsäkringen,

som är samhällets enda föräldrastöd vid bar- nafödande, uppvisar i fråga om stödnivån väldiga spännvidder, vilka ibland kan bero på tillfälligheter. Även ur denna synpunkt är förändringar av den nuvarande stödformen påkallade.

Skydd mot inkomstbortfall inträder alltså för närvarande bara när vissa, ganska snävt angivna förutsättningar är uppfyllda. Enligt kommitténs mening är det i dagens läge riktigare att utgå från att perioden i samband med och närmast efter barnets födelse prak- tiskt taget alltid måste innebära att en av föräldrarna genom att stanna hemma går miste om en arbetsförtjänst. Vidare bör man inte utgå från att det alltid skall vara modern som tar vård om barnet.

Mot den bakgrunden finns det enligt kom- mitténs mening skäl att ompröva den nuva- rande moderskapsförsäkringen i fråga om främst ersättningsnivån, ersättningstidens längd och möjligheten till ledighet för båda föräldrarna.

Ersättningsnivån

Tilläggssjukpenningen får som nämnts anses ge en relativt tillfredsställande ersättning för inkomstbortfallet åt de mödrar som var yr- kesverksamma vid havandeskapets början och hade ett någorlunda välavlönat arbete. De mödrar som på grund av studier eller av annat skäl inte nio månader före nedkoms- ten var placerade i sjukpenningklass som berättigar till tilläggssjukpenning får däremot endast moderskapspenningen på 1080 kr. De som har mycket låg tilläggssjukpenning är också i den situationen att de inte genom moderskapsförsäkringen får ens en nödtorf— tig försörjning under den sexmånadersledig- het de formellt har rätt till. Skillnaderna i det stöd moderskapsförsäkringen ger olika grupper av mödrar är alltså mycket stora. Det kan röra sig om mer än 8 000 kr. Riksförsäkringsverkets föräldraundersök-

ning avseende de moderskapsfall som avslu- tades ijanuari 1971 (se 5. 130) visar att 37 % av mödrarna helt saknade rätt till tilläggs- sjukpenning, och att ytterligare 15 % endast

hade rätt till en tilläggssjukpenning på högst 13 kr./dag (inkomst under 12 000 kr./år). Man kan ställa frågan om dessa fall huvud- sakligen återfinns i familjer där modern är hemmafru mer permanent och där mannens inkomst gott och väl räcker för familjens försörjning. Undersökningen visar emellertid att endast en sjättedel (17 %) av de gifta eller samboende mödrarna som saknade rätt till tilläggssjukpenning hade en make som var placerad i sjukpenningklass nr 21 (inkomst över 39000 kr./år). Av dem som saknade rätt till tilläggssjukpenning hade 81 % redan ett eller flera barn.

Förvärvsstatistiken visar som nämnts att mödrarna i ökad utsträckning återgår till förvärvslivet efter något eller några års borto- varo. Även om modern i dessa familjer är borta från förvärvslivet i en sammanhängan- de följd tills det andra och ev. följande barn föds och därför inte har rätt till tilläggssjuk- penning, är det i regel fråga om en relativt begränsad tid då familjen får leva på en inkomst. Denna tid innebär betydande eko- nomiska påfrestningar för flertalet familjer.

Bland de mödrar som saknar tilläggssjuk- penning eller har en låg sådan finns också ett antal unga mödrar som ännu inte hunnit ut i förvärvslivet. De utgör visserligen en relativt liten grupp. Av samtliga mödrar som saknar rätt till tilläggssjukpenning är ca 6 % under 20 år och av dem som har låg sjukpenning (högst 19 kr./dag, årsinkomsten under 12 000 kr.) är ca 24 % under 20 år. Majorite- ten är som nämnts mödrar som är hemma därför att de tidigare fått barn. Men av samtliga mödrar under 20 år är mer än var fjärde utan rätt till en sjukpenning på minst 19 kr./dag. Familjeundersökningen (se kap. 5 s. 159 och bilaga 1) visar att det särskilt bland de ensamstående föräldrarna finns många som upplevt den ekonomiska situatio— nen i samband med barnets födelse som besvärlig. Närmare hälften (47 %) av de en- samstående mödrarna har vid en attitydfråga i undersökningen angett att den ekonomiska situationen var besvärlig, medan motsvaran- de siffra för gifta/samboende kvinnor var 20 %. Att ekonomiska svårigheter ibland i

sådana fall kan bidra till att modern finner det nödvändigt att lämna bort barnet för en kortare eller längre tid eller för gott framgår också av familjeundersökningen. Av 1965 års abortkommittés material (SOU 1971158) framgår också att ekonomiska problem i ett relativt stort antal fall synes vara en bidra- gande orsak till att havande kvinnor söker abort.

Kommittén finner det angeläget att för— stärka det ekonomiska stödet vid bamsbörd för de familjer där modern saknar eller har låg tilläggssjukpenning. Det bör skapas en garantinivå i form av en dagersättning somi denna situation utgår till alla oberoende av inkomst och tidigare förvärvsarbete. Detta stöd bör utgöra ett väsentligt bidrag till den hemmavarande förälderns försörjning.

Ersättningstidens längd

Många kvinnor måste avbryta sitt förvärvsar- bete en eller flera månader före nedkomsten, utan att därför vara berättigade till vanlig sjukpenning.

Riksförsäkringsverkets föräldraundersök- ning visar att mer än 40% av alla mödrar med rätt till tilläggssjukpenning påbörjar le- digheten minst en månad före nedkomsten. Vid undersökningstillfället hade drygt 80 % av dessa inkomster under 24 000 kr./år. Det är alltså till stor del lågavlönade kvinnor som får lov att avbryta sitt förvärvsarbete relativt lång tid före nedkomsten.

För dem som utnyttjar möjligheten att börja lyfta tilläggssjukpenning två månader före den beräknade tidpunkten för nedkoms- ten blir det ett ”glapprum” genom att å ena sidan ersättningen för inkomstbortfall upp- hör redan när barnet är fyra månader _ rentav ännu yngre om barnet kommer senare än beräknat — medan å andra sidan spädbarn normalt inte tas emot på daghem förrän tidigast då de uppnått sex månaders ålder.

] viss mån fylls detta glapprum genom att familjedaghem kan ta emot barn dnder sex månaders ålder.

Kommittén har bett socialstyrelsen att delge kommittén de erfarenheter och syn-

punkter som styrelsen har rörande sexmåna- dersgränsens lämplighet för barns introduce- rande på daghem. Socialstyrelsen har med anledning härav anfört följande (sept. 1971).

Vid intagningen på daghem tillämpasi dag en generell lägsta åldersgräns av sex månader. Intagning vid tre månaders ålder förekom— mer även vid ett mindre antal daghem. Det föreligger för närvarande ingen vetenskaplig forskning eller annan utredning som direkt belyser erfarenheterna av sexmånadersgrän- sens lämplighet.

Ur utvecklingspsykologisk synpunkt be- finner sig de flesta barn under det andra levnadshalvåret i en social och känslomässig period som karaktäriseras av en ökad förmåga att skilja mellan kända och okända personer och miljöer. De blir därför vanligen ängsliga — psykiskt stressade — av att konfronteras med personer och miljöer de ej känner till. Barnets begynnande begreppsbildning sker genom att det gradvis orienterar sig med alla sinnen i omvärlden med utgångspunkt från — och i ständig kontakt med — de kända hållpunkter barnet har. Barnets trygghet och begreppsbildning är således beroende på möj- ligheten att skapa och vidmakthålla trygga hållpunkter. Vanligen utgöres dessa av det egna hemmet och föräldrar samt syskon. Emellertid kan det med fog hävdas att många familjer i dag liksom även tidigare inte har möjligheter eller förmåga att till— godose det lilla barnets behov av trygghet och adekvat omvårdnad. Dessa familjer be- höver samhällets stöd i någon form där daghemsplacering kan vara en av flera möj- liga stödåtgärder. Barnets behov av att ut- veckla närkontakt med endast ett fåtal för ändamålet lämpliga personer bör vara ut- gångspunkten för sådana åtgärder.

Allmänt kan den regeln anses gälla, att ju yngre ett barn är desto större krav måste ställas på barnets omgivning för att inte riskera dess hälsa. Efter 2 l/2 _ 3 1/2 års ålder föreligger i allmänhet behov av konti— nuerlig gruppsamvaro inom hemmets ram eller i institution, och riskerna för infektio- ner eller andra störningar av barnets hälsa vid institutionsvistelse är då avsevärt mindre. ! avsaknad av övertygande och systematiska vetenskapliga undersökningar är det emeller- tid svårt att förändra eller avskaffa nuvaran- de generella rekommendation om introduk- tionsålder i daghem. Denna torde redan nui vissa fall behöva frångås om en individuell prövning ger vid handen att fördelarna med en daghemsplacering överväger nackdelarna

En av de väsentligaste förutsättningarna för att introduktionen skall vara skonsam för barnet, oavsett vid vilken ålder barnet intro- duceras, men i högre grad för yngre barn är på vilket sätt introduktionen går till. En av föräldrarna bör få reella ekonomiska möjlig- heter att under minst en tvåveckorsperiod kunna vistas tillsammans med barnet på dag- hemmet för att i slutet av denna period successivt överlåta barnets skötsel till perso- nalen.

1965 års abortkommitté har föreslagit att rätten till tjänstledighet utvidgas för föräld- rar till nyfödda barn. Ett förstärkt ekono- miskt stöd är säkerligen av betydelse för ett stort antal familjers möjligheter att skapa adekvata förhållanden för sina spädbarn men är troligen inte tillräckligt för alla familjer. Samhällets stöd bör även omfatta andra åt- gärder, t. ex. personell assistans i hemmet, föräldraskolning, familjedaghem och dag- hemsvistelse.

Innan socialstyrelsen kan utfärda allmän- na anvisningar beträffande introduktion i daghem måste ytterligare underlag för be- dömningen föreligga. Frågan kommer därför att ingående utredas mot bakgrund av nu aktuella sociala, psykologiska och medicins- ka rön.

Av socialstyrelsens yttrande framgår alltså att det för närvarande inte hos styrelsen föreligger några planer på att mer generellt ändra sexmånadersgränsen för barns introdu- cerande på daghem. Härtill kommer att an- talet spädbarnsplatser på daghem nu är långt- ifrån tillräckligt även med nuvarande nedre åldersgräns.

En mer omfattande fråga är om samhällets skyldighet att ge ett försörjarskydd — genom tilläggssjukpenning i direkt relation till in— komstbortfallet och genom en garantinivå för dem som saknar eller har låg tilläggssjuk- penning — skall anses upphöra när barnet uppnår sex månaders ålder eller om detta stöd skall förlängas därutöver.

Den frågan har många aspekter. Självfallet är det önskvärt om föräldrar som önskar komma tillbaka till arbetslivet redan vid denna tidpunkt ges möjligheter härtill. Det är därför angeläget dels att 4 som kommit- tén tidigare starkt understrukit — barntillsyn finns att tillgå, dels att det ekonomiska

stödet (och skattesystemet) inte motverkar föräldrarnas intressen härvidlag. Men i många fall önskar föräldrarna att någon av dem kan vara hemma eller i vart fall inskränka sitt förvärvsarbete under åtminstone det första året av barnets liv. Det är väsentligt även för barnen att föräldrarna kan nå fram till och tillämpa en sådan fördelning av såväl för- värvsarbete som arbete i hemmet som de trivs med och finner lämplig bl. a. ur ekono- misk synpunkt. Vissa mer praktiskt-admini- strativa skäl kan anföras för en förlängning av ersättningstiden. Spädbarnsavdelningar saknas på många daghem. Kostnaderna per plats är också något högre på dessa avdel- ningar.

Det är svårt att generellt uttala sig om vad som med hänsyn till barnets utveckling och behov är den lämpligaste åldern för ett barns övergång från vård i hemmet till vård på daghem. Å ena sidan står behovet av kontakt och kontinuitet som talar för en senarelägg- ning av övergången, å andra sidan anses omställningen ofta bli lättare ju mindre bar- net är. Spädbarnens höga infektionskänslig- het får också vägas in i bedömningen. Upp- fattningarna skiftar, men de flesta torde vara överens om att det är av vikt att övergången till vård utanför hemmet görs så mild som möjligt genom en tillvänjningsperiod.

Ersättningstidens längd har emellertid också betydelse för kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Även om man öppnar möj- ligheter för fadern _att utnyttja en ”föräldra- skapsledighet”, är det ändå sannolikt att det i vart fall under lång tid framåt blir modern som stannar hemma under hela eller största delen av ledigheten. Redan nu torde moder- skapsledigheten vara en i viss mån hämman- de faktor när det gäller kvinnans möjligheter att nå en starkare ställning på arbetsmarkna- den. Åtminstone vid en mera betydande förlängning av ersättningstiden kan man riskera att denna negativa effekt förstärks. Dessa synpunkter bör beaktas vid ersätt- ningstidens bestämmande.

Faderns rätt till ersättning

Under tiden före och närmast efter förloss- ningen är det naturligen i första hand mo- dem som bör beredas möjlighet att avbryta sitt förvärvsarbete. Denna bedömning ligger bakom regeln att tilläggssjukpenning utgår under den första månaden efter förloss- ningen även till en moder som inte har barnet i sin vård. Även under månaderna därefter kan det i många fall ligga närmast till hands att modern snarare än fadern stannar hemma hos barnet. [ andra fall kan emellertid förhållandet vara det motsatta. Lagstiftningen bör inte förhindra en lösning som innebär att fadern i stället är hemma hos barnet. Ur flera synpunkter är det tvärt- om positivt om det blir vanligare att föräld— rarna delar upp ansvaret för barnets vård mellan sig redan under de första sex måna- derna. Barnet skulle härigenom få större möjligheter att redan från början få nära kontakt med båda föräldrarna. Fadern skulle tidigt lära sig att vänja sig vid vårdarbetet, vilket säkerligen skulle göra det lättare att tillämpa en mer balanserad arbetsfördelning mellan föräldrarna även i fortsättningen un- der barnets uppväxttid.

Det kan också finnas ett praktiskt behov av att fadern kan ta ledigt en kort tid i samband med ett barns födelse för att ta hand om ev. äldre barn, för att kunna vara med vid förlossningen och för att kunna ta hand om familjen den allra första tiden därefter.

Föräld raförsäkring

Kommittén anser att moderskapsförsäk- ringen bör förvandlas till en föräldraförsäk— ring. Föräldraförsäkringen bör innefatta en ekonomisk ersättning med en garantinivå för alla föräldrar. Härigenom får alla föräldrar oberoende av inkomst och tidigare sysselsätt- ning ett grundläggande skydd under den period i samband med och under tiden när- mast efter barnets födelse då familjen är hänvisad att leva på en inkomst. Garantini- vån får betydelse framför allt för de grupper

som är sämst ställda i fråga om stöd under tiden i samband med barnets födelse, nämli- gen de som av olika skäl inte är placerade i sjukpenningklass som berättigar till tilläggs- sjukpenning. Stödets nivå bör awägas så att det ger ett väsentligt bidrag till den hemma- varande förälderns försörjning.

För de mödrar som är sjukpenningklass- placerade för en sjukpenning som överstiger garantinivån bör föräldrapenning utgå med det högre beloppet enligt regler liknande dem som i dag gäller för tilläggssjukpenning vid bamsbörd.

Fadern bör ges möjlighet att vara hemma under den tid föräldraförsäkringen omfattar och då uppbära egen föräldrapenning. Han bör således få rätt att vara hemma under en kortare tid i samband med själva nedkoms- ten. Vidare bör fadern få möjlighet att vara hemma i stället för modern under den följan— de tiden om hon tar eller går tillbaka till förvärvsarbete, återupptar studier e. d. För- äldrarna bör således gemensamt ha ett antal dagar då de har rätt att uppbära föräldrapen- ning. Bortsett från dagarna i samband med förlossningen bör de dock inte få ersättning båda två om de tar ut ledighet samtidigt.

De regler som nu finns om mödrars rätt till anställningstrygghet vid bamsbörd bör utvidgas till att gälla båda föräldrarna.

Vård av sjukt barn

Det finns som nämnts också andra situatio- ner då en av föräldrarna kan vara tvungen att avstå från förvärvsarbete för barnens skull. Det gäller framför allt när barnen blir sjuka och därför inte kan tas om hand i den tillsynsforrn som normalt anlitas. Stats— och kommunalanställda får i viss utsträckning ersättning vid frånvaro för att ta vård om sjukt barn.

Befolkningsomflyttningen har gjort att fa— miljerna inte har samma möjligheter som förr att få hjälp av anhöriga när barnen blir sjuka. Den kommunala barnvårdarverksam— heten är under utbyggnad men kan i flertalet kommuner inte täcka behoven, särskilt inte vid infektionstoppar och i vart fall inte så

snabbt att hjälp kan komma redan första sjukdagen. Det finns också situationer då det på grund av sjukdomens karaktär eller annat är lämpligast att just en av föräldrarna tar hand om barnet, åtminstone temporärt.

Kommittén anser därför att föräldraför- säkringen bör innefatta regler om rätt för förvärvsarbetande makar och ensamstående förälder att uppbära sjukpenning vid från- varo från arbetet för vård av sjukt barn. Antalet ersättningsdagar per är bör till att börja med sättas relativt lågt.

Vård av svårt handikappat barn

Svara handikapp hos barn medför stora på- frestningar och uppoffringar från föräldrar- nas sida. Det är ofta önskvärt att barnen kan vårdas i sitt hem. Vårdarens insats blir då av stor betydelse för barnets utveckling.

För närvarande utgår från folkpensione- ringen ett särskilt vårdbidrag till svårt handi- kappade barn. I regel torde dessa barn vara så svårt handikappade att det är nödvändigt att en av föräldrarna stannar hemma hos barnet. Även detta stöd kan alltså främst ses som kompensation för det inkomstbortfall som barnets omvårdnad medför.

Vårdbidrag för svårt handikappat barn utgår f.n. med 60% av basbeloppet. Kom- mittén anser att detta stöd bör höjas väsent- ligt med hänsyn till syftet att också ge ett visst försörjningsstöd åt en förälder.

Kommitténs förslag till en föräldraförsäk- ring som även innefattar ersättning vid vård av sjuka och handikappade barn redovisas nämiare 1 kap. 9.

Allmänt stöd under barnens uppväxttid

Vi har tidigare idetta kapitel konstaterat att de kostnader barn medför schematiskt kan delas upp i inkomstbortfall, tillsynskostna- der och konsumtionskostnader. [ föregående avsnitt har vi tagit upp det inkomstbortfall som ofrånkomligen uppkommer en kortare tid i samband med barnets födelse och i vissa fall vid vård av sjuka och handikappade barn.

Givetvis kan även senare under barnets upp— växttid barnkostnaderna delvis bestå i ett bortfall av inkomster som familjen eljest kunde skaffat sig. Denna fråga, som delvis berörts tidigare, återkommer vi till efter en genomgång av tillsyns- och konsumtionskost— nader och familjestödet för dessa ändamål. Först behandlas tillsynskostnaderna som för- värvsarbetande föräldrar har.

Kostnaderna för tillsyn

Tillsynskostnaderna gäller främst barn i för- skoleåldern och den lägre skolåldern. För familjer med barn i förskoleåldern som anli- tar samhällets barntillsynsverksamhet består tillsynskostnaderna i regel i en direkt avgift för barnets tillsyn på daghem eller i familje- daghem. Avgiften är lika oberoende av bar- nets ålder. Den taxa som rekommenderats av kommunförbundet finns återgiven på s. 301. Flertalet kommuner tillämpar en taxa som på detta sätt varierar med familjeinkomsten. Några kommuner tillämpar dock enhetliga avgifter, oberoende av inkomst. Avgifts- taxorna innefattar också i regel ett hänsyns- tagande till antalet barn i familjen. För barn i skolåldern som vistas på fritidshem är avgifterna i regel relativt låga.

De avgifter som tas ut enligt kommunför- bundets taxa i några normalinkomstlägen framgår av tabell 134. De inkomstlägen som valts är de genomsnittliga faktiska inkoms- terna för familjer med barn på daghem resp. familjedaghem enligt kommitténs barntill- synsundersökning (se 5. 103). Uppgifterna in- samlades under mars-april 1970. De genom- snittliga avgifterna kan beräknas stiga med 142 kr./dag och år till följd av den stigande allmänna lönenivån.

Dessa uppgifter ger en bild av de normala tillsynskostnaderna vid 1970 års lönenivå för familjer som anlitar samhällets barntillsyns- verksamhet. För ensamstående föräldrar kan man räkna med en utgift på 3—10 kr./dag eller ca 50—200 kr./mån. och för två för- värvsarbetande makar tycks en normal till- synskostnad ligga på 8—20 kr./dag eller ungefär 150—400 kr./mån. och barn beroen-

Tabell 134 Avgifter för barntillsyn enligt kommunförbundets rekommendation i de in- komstlägen som var vanliga är 1970

Familjetyp Genomsnitts- Avgift för familj med inkomst kr./mårL 1 barn 2 barn 2 barn varav på daghem ett på daghem kr./ kr./ kr./ kr./ kr./ kr./ dag mån. dag mån. dag mån. Två förvärvsarbetande makar med barn på daghem 4 200 17 340 15 300 20 400 Två förvärvsarbetande makar med barn i fa- miljedaghem 3 700 15 300 13 260 16 320 Ensamstående förvärvs- arbetande med barn på daghem 1 850 6 120 4 80 6 120 Ensamstående förvärvs- arbetande med barn ifamiljedaghem 1 700 5 100 3 60 6 120

de på inkomst och antal barn. ”Syskon-ra- batten” enligt kommunförbundets taxa är som synes mycket kraftig. Medan makar med ett barn och genomsnittlig daghemsav- gift betalar 17 kr./dag, betalar tvåbarnsfamil- jen sammanlagt 20 kr./dag. Merkostnaden för det andra barnet är alltså endast 3 kr./ dag eller ca 60 kr./mån. I lägre inkomstlägen är merkostnaden endast 1 kr./dag eller ca 20 kr./mån.

För de familjer som har barn på daghem eller i familjedaghem i kommuner där en taxa av detta slag tillämpas är alltså tillsyns- kostnaderna starkt differentierade efter in- komst, medan familjens avgifter för barnets eller barnens tillsyn i ganska liten omfattning beror på om man har ett eller flera barn. En vanlig siffra tycks vara att två förvärvsarbe- tande makar betalar 300—400 kr./mån. för tillsyn av ett eller flera barn i förskoleåldern. Utgiften för ensamstående förälder tycks i regel ligga på 100—200 kr./mån. Den högsta avgiften enligt taxan är numera så pass hög som 34 kr./dag men den utgår först vid en inkomst på mer än 9 000 kr./mån. Även i detta inkomstläge är merkostnaden för det andra barnet så låg som 4 kr./dag.

Många föräldrar har emellertid inte möjlig-

het att anlita samhällets barntillsynsverksam- het. Det finns ca 130000 barn under 7 år vars mödrar förvärvsarbetar på heltid och ytterligare drygt 100 000 barn vars mödrar arbetar 20—34 timmar per vecka, medan det finns ca 80 000 platser för barn under 7 år i daghem och kommunala familjedaghem. En- ligt familjeundersökningen (hösten 1970) hade ca 58 000 familjer med barn under 10 är barnen i barnstuga och ca 24 000 familjer hade barn i kommunalt familjedaghem me- dan ca 46 000 familjer hade barn i privat familjedaghem och ca 64 000 familjer angav att barnen fick tillsyn ihemmet av annan än föräldrarna. Ca 6 000 familjer med barn under 10 år angav att barnen var utan tillsyn.

Hushållsbudgetundersökningens uppgifter (är 1969) omfattar även de familjer som inte kan eller vill anlita samhällets barntillsyn. Där framgår att familjer med ett barn i förskoleåldern i inkomstlägen över 30 OOO—- 40 000 kr./år — alltså i de inkomstlägen där familjer med två fullt förvärvsarbetande för- äldrar normalt befann sig — genomsnittligt hade en utgift för barntillsyn och hushålls- tjänster i storleksordningen 3,5—4,0 % av familjens totala konsumtion, vilket motsva- rar ca 100—150 kr./mån. För familjer med

barn som fyllt tre år avsåg utgiften praktiskt taget helt barntillsyn utanför hemmet medan familjerna med barn under tre år genomsnitt- ligt hade en något större utgift för hushålls— tjänster (praktikant, hemhjälp eller liknande) än för barntillsyn utanför hemmet. Frekven- sen av olika tillsynsformer framgår inte av undersökningen. Det bör observeras att alla dessa uppgifter är genomsnittssiffror för en grupp barnfamiljer där det även ingår famil- jer som helt saknar direkta utgifter för barn- tillsyn. Genomsnittsutgiften för de familjer som verkligen har barntillsynsutgifter ligger alltså högre än vad siffrorna 100—150 kr./ mån. anger.

När barnen börjat skolan sjunker tillsyns- utgiftema markant. Avgifterna på fritidshem är som nämnts i regel låga. [ hushållsbudget- undersökningen redovisas en genomsnittsut- gift avseende barntillsyn och hushållstjänster för familjer med inkomster över 40 000 kr./ år och med ett barn i skolåldern på 0,9 % av konsumtionen vilket motsvarar ca 30 kr./ män.

Det är svårt att uttala sig generellt om kostnaderna för barns vård och tillsyn. Även om förvärvsfrekvensen stiger snabbt för mödrar med förskolebarn är det ändå i dag många familjer som måste eller vill ordna de små barnens tillsyn genom att en av föräld- rarna avstår från förvärvsinkomster. In- komstbortfallet kan då åtminstone delvis ses som en betydande indirekt tillsynskostnad. Många mödrar arbetar deltid, vilket kan be- traktas som ett partiellt inkomstbortfall, men det gäller inte bara mödrar med yngre barn utan i nästan lika stor omfattning möd- rar med barn i tonåren.

För förskolebarn som vistas på daghem eller i familjedaghem kan en ungefärlig nor- malkostnad för närvarande anges till 100— 200 kr./mån. för ensamstående föräldrar och 300—400 kr./mån. för två förvärvsarbetande makar, oberoende av antalet barn i familjen. En viss del av denna utgift kan egentligen betraktas som en konsumtionskostnad efter- som familjen avlastas vissa utgifter för mat, lekmaterial och slitage i hemmet. De direkta tillsynsutgiftema för dessa barn sjunker mar-

kant när barnen börjar skolan för att i stort sett försvinna efter några år. Kostnadsuppgif- terna är emellertid schematiska och det finns ett stort antal individuella variationer i mönstret. Spännvidden mellan de högsta och de lägsta kostnaderna är betydligt större i fråga om tillsynskostnaderna än i fråga om konsumtionskostnaderna.

Förvärvsavdraget

Syftet med förvärvsavdraget anges iproposi- tionen om 1970 års skattereform (prop. 1970:70) vara att skapa rättvisa mellan familjer med en och två förvärvsarbetande genom ett hänsynstagande till den merkost- nad för tvåförsörjarfamiljen som uppkom- mer till följd av att'barntillsyn måste ordnas då båda föräldrarna är borta från hemmet. Har makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft arbetsinkomst får den make som haft den lägsta inkomsten åtnjuta för- värvsavdrag. Avdraget uppgår i fråga om inkomst av rörelse till 25 % av nettointäkten och i fråga om tjänst till 25 % av inkomsten, i båda fallen dock högst till 2 000 kr., dvs. en minskning av det tidigare gällande maxi- mibeloppet med 1 000 kr. Vid inkomst av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kr. Även ensamstående med barn under 16 år har rätt till förvärvsavdrag.

[ propositionen framhåller departements- chefen bl. a. följande (8. 84).

Förvärvsavdragen har, utom i fall av en- samstående med hemmavarande barn under 16 år, anknutits till sammanlevnad mellan makar eller därmed likställda skatteskyldiga och kan inte som jag tidigare understrukit sägas höra hemma i ett system med renodlat individuell beskattning. Ett slopande av av- dragen är värdefullt också från förenklings- synpunkt, som framhållits vid remissbehand- lingen. Att helt avskaffa förvärvsavdragen i och med genomförandet av den här föreslag- na skattereformen skulle emellertid innebära betydande skatteskärpningar absolut sett och i fråga om marginalskatt. Jag är därför inte beredd att f.n. helt slopa förvärvsav- dragen men reglerna bör omarbetas och för- enklas.

Avdragsrätten förutsätter sålunda i fråga om gifta att båda makarna har inkomst av arbete medan det f.n. är tillräckligt om hustrun har sådan inkomst. Vidare krävs att familjen har hemmavarande barn under 16 år. En ändring av denna innebörd ligger i linje med förvärvsavdragets syfte att skapa rättvisa mellan familjer med en och två förvärvsarbetande. [ fall där båda makarna har förvärvsarbete och familjen har minder- åriga barn uppkommer regelmässigt en mer- kostnad jämfört med familjer där bara ena maken förvärvsarbetar. Merkostnaden hänför sig till den barntillsyn som måste ordnas då båda föräldrarna är borta från hemmet. I avvaktan på en ytterligare utbyggnad av sam- hällets barnstöd på bidrags- och serviceområ- det bör denna merkostnad liksom hittills beaktas vid beskattningen i viss utsträckning.

Denna hänvisning till en ytterligare ut- byggnad av samhällets barnstöd på bidrags- och serviceområdet ger anledning att ta upp frågan om det är möjligt att nu helt avskaffa förvärvsavdraget och i stället ge ett motsva- rande — eller bättre — stöd genom bidrag och service.

Förvärvsavdrag tillkommer i första hand ensamstående föräldrar och tvåförälderfamil- jer där båda makarna förvärvsarbetar. Till följd av att det har formen av ett avdrag vid beräkningen av inkomsten, inte ett avdrag från den uträknade skatten, har det större värde ju högre inkomst föräldrarna har. Det är alltså en av de få familjepolitiska stödfor- mer som finns kvar som har sådana effekter. Att avdraget anges som en viss andel av inkomsten är inte i och för sig stötande eftersom en mycket låg inkomst i regel beror på att förvärvsarbetet har ringa omfattning. Vad kommittén finner olämpligt är att av- dragets värde fortsätter att stiga även sedan avdragsbeloppet nått sitt maximum. [ in- komstläget 8 OOO—20 000 kr./år är förvärvs- avdragets värde ca 780 kr. och i inkomstläget 35 000—70 000 kr./år är det ca 1 250 kr.

Förvärvsavdrag medges också vid s. k. fak- tisk sambeskattning, dvs. då gift person dri- ver jordbruk eller rörelse med biträde av maken. I detta fall torde avdraget i viss utsträckning få ses som en kompensation för att makarna — på grund av förbudet mot

avdrag för makelön — inte kan få den gemen- samma inkomsten fördelad efter arbetsinsat- sernas omfattning och beskattad individuellt.

Förvärvsavdraget beräknas under år 197] medföra minskade skatteintäkter om ca 440 milj. kr. för stat och kommun, vilket t. ex. motsvarar kostnaden för en höjning av de statliga bostadstilläggen med ca 375 kr./år eller av de allmänna barnbidragen med ca 245 kr./år och barn.

I princip anser kommittén det tilltalande att fortsätta linjen att flytta över familjestö- det från skattesidan till bidrag och service. Ett stöd som har större värde i högre in- komstlägen har inte den inriktning som kom- mittén anser att familjestödet bör ha. För- värvsavdragen tar dessutom inte hänsyn till antalet barn i familjen.

Att helt avskaffa förvärvsavdragen skulle emellertid medföra betydande skattehöj- ningar även i låga och medelhöga inkomst- lägen för de familjer som nu åtnjuter dessa avdrag. Om man skulle kompensera dessa skattehöjningar bidragsvägen — exempelvis genom barnbidragen eller bostadstilläggen — i sådan omfattning att även ettbarnsfamiljer i normala inkomstlägen fick full kompensa- tion, skulle omläggningen medföra förstärk- ningar av stödet för ettbarnsfamiljer i lägre inkomstlägen och framför allt för familjer med flera barn. Dessa effekter kan i och för sig anses önskvärda men omläggningen skulle då kräva mycket betydande anslagshöjningar utöver de summor som skulle frigöras genom att förvärvsavdragen togs bort. Härtill kom- mer de problem som är förknippade med förvärvsavdragets funktion vid den faktiska sambeskattningen.

En intressantare möjlighet förefaller vara att göra en viss reduktion av förvärvsavdra- gen, lämpligen i samband med att man sti- mulerar till en snabbare utbyggnad av sam- hällets barntillsynsverksamhet och sänker föräldraavgifterna för denna barntillsyn. Åldersgränsen för barn som berättigar till förvärvsavdrag är som nämnts 16 år. Några mer betydande kostnader för familjen för tillsyn av tonåringar eller ens för barn över 10-årsåldem torde inte förekomma. En sänk-

ning av åldersgränsen från 16 år till 10 år skulle ge ca 135 milj. kr. i ökade skatteintäk- ter för stat och kommun.

Om man skulle överväga en minskning av den skattelättnad som förvärvsavdraget ger familjer där båda makarna förvärvsarbetar, skulle det också finnas skäl att ompröva den förmån som 1800-kronorsavdraget innebär för familjer där endast en av makarna har inkomst.

Detta 1 800-kronorsavdrag är ett avdrag på den slutliga skatten. Det ger därför inte — som förvärvsavdraget och andra avdrag på inkomsten — större skattelindring i högre inkomstlägen. Det är emellertid en förmån som i första hand utgår efter civilstånd och inte efter barnförekomst (jfr ovan s. 212). Andra sådana förmåner är hemmamakeför- säkringen inom sjukförsäkringen och — del- vis 4 änkepensionerna.

Förändringar av dessa båda avdrag skulle emellertid gripa in i hela skattesystemet och kräver överväganden som går utanför kom- mitténs uppdrag. Kommittén lägger därför inte fram förslag i dessa hänseenden.

Avgiftssättningen inom samhällets barntillsyn

De avgifter som tas ut för samhällets barntill- syn utgör ofta en väsentlig del av barnkost- naderna och påverkar alltså familjens ekono- miska situation. Den höjning av föräldraav- gifterna som Svenska kommunförbundet re- kommenderade i oktober 1970 innebär för åtskilliga barnfamiljer utgiftshöjningar som betydligt överstiger hela det ekonomiska stöd i form av barnbidrag som samhället ger dessa familjer. Avgiftemas storlek har också samband med frågan om det ekonomiska stödet bör differentieras efter barnens ålder. Upptrappningen av avgiften vid stigande in- komst är vidare en av de faktorer som, vid sidan av skatten och inkomstprövningsregler- na för bostadstilläggen, bestämmer de s.k. samlade marginaleffekterna. Dessa avgör i vilken utsträckning en ökning av familjens bruttoinkomst verkligen leder till en ökning av familjens disponibla inkomst. Avgiftemas

nivå har också betydelse för de 5. k. tröskel- effekterna när en förälder återupptar sitt för- värvsarbete.

Tabell 135 visar en jämförelse mellan den disponibla inkomsten efter skatt och bidrag för exempelfamiljerna A, B och C (jfr. s. 218) dels när de är utan barn och dels när de har två barn i förskoleåldern. När båda föräldrarna har inkomst har daghemsavgift räknats av (halv avgift vid halv inkomst).

När endast den ena maken förvärvsarbetar är alltså den disponibla inkomsten större för makar med två barn än för barnlösa makari samma inkomstläge. När båda makarna har lika stora inkomster är däremot den dispo- nibla inkomsten lägre för barnfamiljer än för de barnlösa makarna, i vart fall i högre inkomstlägen.

Skillnaderna i disponibel inkomst är resul- tat av förvärvsavdrag, barnbidrag, bostads- tillägg och daghemsavgift. Tabell 136 visar betydelsen av dessa faktorer var för sig.

För familjen A när båda makarna har lika stora inkomster har alltså daghemsavgiften lika stor betydelse som barnbidraget och förvärvsavdraget tillsammantagna. I tabeller- na har hänsyn inte tagits till de kommunala bostadstilläggen.

Differentierade avgifter kan motiveras som en åtgärd som möjliggör att barntillsyns- verksamheten avgiftsfinansieras i relativt stor omfattning utan att avgiften blir alltför be— tungande för familjer med låga inkomster. Att barntillsynsavgifterna i flertalet kommu- ner differentieras efter föräldrarnas inkomst innebär också en viss inkomstutjämning mel- lan bättre och sämre ställda familjer. Kom- mittén finner det i och för sig angeläget att familjestödet innefattar ett hänsynstagande till att familjer i lägre inkomstskikt har svårare att bereda utrymme för de utgifter barnen medför.

Att daghemsavgiften ökar vid stigande in- komst är emellertid en av de faktorer som gör att en ökning av familjens bruttoinkomst i vissa fall kan ge en relativt liten ökning av familjens disponibla inkomst. Det är viktigt att inkomstutjämnande åtgärder utformas på ett sådant sätt att den effekt som eftersträ-

Tabell 135 Disponibel inkomst för familjerna A—C med en och två förvärvsarbetande samt utan barn och med två barn

Ärsinkomst kr. Disponibel inkomst kr./mån. Skillnad Ena Andra Makar Makar maken maken utan med barn två barn Familjen A 20 000 0 1 296 1646 + 350 20 000 10 000 1788 2 042 + 254 20 000 20 000 2 292 2 290 _ 2 Familjen B 40 000 0 2 048 2 248 + 200 40 000 20 000 3 043 3 125 + 82 40 000 40 000 3 796 3 600 — 196 Familjen C 60 000 0 2 677 2 877 + 200 60 000 30 000 4104 4 122 + 18 60 000 60 000 5 054 4 724 — 330

Tabell 136 Inverkan av förvärvsavdrag, familjestöd och daghemsavgifter för familjerna A—C med två barn

Ärsinkomst kr. Inverkan på den disponibla inkomsten kr./mån.

Ena Andra Förvärvs- Barn- Bostads- Daghems- Netto- maken maken avdragets bidrag tillägg avgift effekt värde Familjen A 20 000 0 — 200 150 _ + 350 20 000 10 000 65 200 72 83 + 254 20 000 20 000 65 200 — 267 — 2 Familjen B 40 000 0 — 200 — — + 200 40 000 20 000 65 200 — 183 + 82 40 000 40 000 104 200 -— 500 — 196 Familjen C 60 000 0 _ 200 — — + 200 60 000 30 000 85 200 — 267 + 18 60 000 60 000 103 200 — 633 — 330

vas kan nås utan alltför kraftiga marginal- effekter vid stigande inkomst. Av detta skäl bör man så långt möjligt undvika att ha inkomstprövade förmåner eller inkomstrela- terade avgifter löpande parallellt, utöver den progressiva beskattningen.

En inkomstutjämning genom differentie- rade bamtillsynsavgifter ger relativt liten effekt eftersom den bara när de familjer som har barn i samhällets barntillsyn. Den pro- gressiva beskattningen och det särskilda stö- det till barnfamiljer i lägre inkomstlägen genom bostadstilläggen har betydligt större räckvidd som medel för en inkomstutjäm- ning. Om marginaleffekterna vid en inkomst- ökning genom ökad skatt, minskat bostads-

tillägg och ökad daghemsavgift tillsammans blir så stora att det inte framstår som lön- samt att få en ökning av inkomsten kan detta misskreditera bidragssystemet och för- svåra en fortsatt förstärkning av kontantstö- det till barnfamiljer i lägre inkomstlägen. Genom att minska spännvidden mellan de nuvarande högsta och lägsta avgifterna kan man dämpa marginaleffekterna vid stigande inkomst. Den nuvarande spännvidden är en- ligt kommitténs mening inte motiverad. Vid avvägningen av den högsta avgiften bör hän- syn bl. a. tas till statsbidragen och kostnader och avgifter för en lekskoleplats. I de lägsta inkomstlägena tar man nu inte hänsyn till de minskade konsumtionskostnader som famil-

jer får när barnet är på daghem. Det borde åtminstone finnas en minsta avgift som täcker minskade kostnader för mat och slita- ge m.m. för familjen. Vidare har familjer med barn på daghem i regel förvärvsavdrag, som är avsett för tillsynskostnader. Det finns skäl att också i viss mån beakta värdet av detta vid fastställande av minimiavgiften.

Enligt kommitténs mening finns det emellertid skäl som talar för att man inte nöjer sig med att minska spännvidden mellan högsta och lägsta avgift i den taxa kommun- förbundet rekommenderat utan går vidare och prövar ett system med enhetliga avgifter oberoende av inkomst.

En påtaglig fördel med enhetliga avgifter för barntillsyn oberoende av inkomst är att ett sådant system inte bidrar till att skapa höga marginaleffekter vid inkomstökningar. Vidare vet föräldrarna från början vad bar- nens tillsyn kommer att kosta och behöver inte räkna med avgiftsförändringar alltefter- som inkomsten ändras. Ett system med en- hetliga avgifter är betydligt enklare att admi- nistrera. Det reducerar dessutom risken för att en social skiktning vid valet av barntill- synsform uppkommer genom att barnfamil- jer i högre inkomstlägen söker hjälp med tillsynen i andra former. En enhetsavgift — eller eventuellt ett avgiftsfritt system — är också principiellt tilltalande som ett uttryck för att barntillsynsverksamheten bör ses som en samhällsservice för alla. Denna fråga kan bli mer aktuell vid ett införande av en allmän förskola.

Av dessa skäl anser kommittén att enhetli- ga bamtillsynsavgifter, oberoende av in- komst, är att föredra framför den differen- tierade taxa som nu tillämpas i de flesta kommuner.

Kommitténs förslag rörande avgiftssätt- ningen vid barntillsyn redovisas i kap. 10.

Konsumtionskostnaderna

Olika försök har gjorts att beräkna barnens konsumtionskostnader. Att direkt ur någon undersökning läsa ut vad barnen faktiskt kostar är tyvärr inte möjligt. Vid förberedel-

serna för 1969 års hushållsbudgetundersök- ning (se s. 109) diskuterades möjligheterna att begära att familjerna i sin bokföring skulle hänföra olika utgifter för varor och tjänster till olika hushållsmedlemmar. Man kom fram till att detta endast var möjligt i fråga om varugruppen kläder och skor som alltså finns särredovisad för varje hushållsmedlem. Ett par andra utgiftsposter i undersökningen — barnmat och barntillsyn — är direkta följder av att det finns barn i hushållet. Ett fåtal andra poster kan kanske i huvudsak hänföras till de vuxna medlemmarna i hushållet — alkohol och tobak, utlandsresor, böcker och tidningar —'men redan där är man på osäker mark och de beräkningar rörande vuxenvaror av detta slag som kommittén låtit utföra har inte visat sig användbara. I stort sett tvingas man konstatera att utgifterna för barnen smälter in i familjens ekonomi på ett sätt som gör direkta beräkningar av faktiska barnkostnader ogenomförbara.

Vi är då hänvisade till att söka oss fram till en ungefärlig bedömning på grundval av erfarenhetsresonemang och jämförelser av olika slag. I första hand är syftet att söka beskriva hur barnkostnaderna faktiskt ter sig i dag men det är ofrånkomligt att man på vissa punkter också får inslag av normativa bedömningar, dvs. inte konstateranden av vilken standard barnen faktiskt har utan bedömningar av vilken standard barnen bör tillförsäkras.

En beräkning av kostnaderna för barns konsumtion, utförd av docent Erland Hof- sten och socionom Mirre Hofsten på grund- val av 1969 års hushållsbudgetundersökning, redovisas i kap. 4 s. 135. Beräkningen bygger på antaganden om hur stor andel av famil- jens konsumtion av olika slags varor och tjänster som bör hänföras till barnen. För år 1969 beräknar makarna Hofsten de genom- snittliga kostnaderna för barns individuella konsumtion till ca 250—300 kr./mån. för familjer med en disponibel inkomst som understiger 30 000 kr./år och till ca 350—450 kr./mån. för familjer med en dis- ponibel inkomst som överstiger den nivån. Vid en omräkning till prisnivån i januari

1972 bör de ingivna månadskostnaderna en- ligt makarna Hofstens beräkningar höjas med 19 %, vilket betyder en ökning av de angivna beloppen med ca 50—90 kr./mån. Om man också till barnkostnaderna hänför en andel av familjens gemensamma konsumtion — bo- stad, inventarier, bil, TV, osv. — kommer man enligt beräkningarna upp i sammanlagda barnkostnader som blir i det närmaste dub- belt så stora som de angivna beloppen.

! kap. 4 redovisas även vissa andra uppgif- ter som bygger på 1969 års hushållsbudget— undersökning. Vidare återges ett antal ”be- dömningar” av barnkostnadernas storlek av några budgetkonsulenter, av familjerna själva (i en intervjuundersökning 1963) och i sam- band med bestämningen av storleken av sam- hällets barnstöd i några olika sammanhang. För närmare detaljer hänvisas till detta kapi— tel. 1 det följande skall endast några samman- fattande synpunkter anläggas.

Av intresse för den allmänna inriktningen av ett förstärkt barnstöd är främst hur kon- sumtionskostnaderna för barnen varierar med familjens inkomst, antalet barn i famil- jen och barnens ålder.

Stödbehov efter inkomst och barnantal

Att de faktiska barnkostnaderna varierar med familjernas inkomst är i och för sig lika självklart som att de varierar med antalet barn. Det är främst dessa båda faktorer som avgör hur mycket man har råd att kosta på barnen. Hushållsbudgetundersökningen (år 1969) visar exempelvis att det sammanlagda matkontot för barnfamiljer med inkomster över 40 000 kr./år genomsnittligt ligger 100—150 kr. högre per månad än matkontot för barnfamiljer med samma barnantal och inkomster under 20 000 kr./år. De flesta andra poster varierar kraftigare med inkoms- ten. Enligt makarna Hofstens nämnda beräk- ningar varierar kostnaden för barnets indivi- duella konsumtion år 1969 i ettbarnsfamiljer från ca 250 kr./mån. för familjer med dispo- nibel inkomst under 20 000 kr./år till ca 460 kr./mån. för familjer med disponibel in- komst över 40 000 kr./mån. Här avspeglas

väsentliga standardskillnader som belyser be- hovet av att förstärkningar av det ekono- miska stödet främst kommer familjer i lägre inkomstlägen till del. Arbetsinkomsten ökar i regel inte när familjen får ett barn till, tvärtom ligger medianinkomsten lägre för mångbarnsfamil— jerna. Samhällets ekonomiska stöd ökar vis- serligen, men så länge det inte täcker hela ”barnkostnaden” måste resultatet normalt bli att såväl föräldrarna som barnen får leva inom snävare ekonomiska ramar ju fler barn det finns i familjen.

En annan fråga är i vilken utsträckning det andra och de följande barnen faktiskt kan leva på samma standard som det första har- net för en lägre kostnad. Även här är man i hög grad hänvisad till erfarenhetsbedöm— ningar, som kan vara nog så vanskliga att göra. Vad man erfarenhetsmässigt kan kon- statera är att en del saker i någon utsträck- ning ”ärvs” av yngre syskon. Det gäller kanske främst småbarnssaker; barnsäng, barnvagn, leksaker, småbarnskläder. Varia— tionerna är sannolikt ganska stora från familj till familj, bl. a. beroende på familjens eko— nomi och barnens kön. Det förefaller troligt att familjerna nuförtiden i större utsträck— ning än förr köper nytt till de yngre sysko- nen. Faktauppgifter som kan belysa frågan finns bara i fråga om kläder och skor där hushållsbudgetundersökningen visar att ut- gifterna för kläder och skor till barn under 7 år genomsnittligt är något lägre om barnet har syskon. För barn över 7 är kan ingen sådan skillnad utläsas.

Bedömningen av bostadskostnaden för de yngre syskonen är ett särskilt problem. De flesta flerbarnsfamiljer har inte möjlighet att ge barnen var sitt rum. Behovet av rum hänger också samman med barnens ålder. Mindre barn kan lättare dela rum medan föräldrar med tonåringar sannolikt gärna vill kunna ge barnen egna rum, i vart fall om barnen är av olika kön, även om långtifrån alla har möjlighet till det. Vi vet också att mångbarnsfamiljerna oftare än fåbarnsfamil- jerna är trångbodda. Deras genomsnittliga bostadskostnad ligger därför inte så avsevärt

över fåbarnsfamiljernas. Hur utvecklingen blir efter den 1 april i år, då kraftiga ök- ningar av det bostadsanknutna stödet trätt i kraft för barnfamiljer med en bostadskost- nad över 400 kr. i månaden, är det ännu för tidigt att yttra sig om.

Exempelfamiljen A (som består av ett gift par där endast en av makarna har förvärvsar- bete och med en inkomst på 20 000 kr./år) har när skatten är dragen ca 1 300 kr./mån. att leva på när makarna inte har några barn. På den inkomsten kan de — om deras hyra är högst 400 kr./mån. — leva på ungefär samma standard som ett gift pensionärspar med enbart folkpensionsförmåner. Vi förutsätter då att pensionärsparet får ett kommunalt bostadstillägg som motsvarar den faktiska bostadskostnaden.

Om familjen A med en inkomst på 20 000 kr./ år har ett barn och en hyra på 400 kr./ mån. och de vuxna lever på folkpensions- standard, blir det ca 175 kr./mån. över till kostnaderna för barnet. Det är summan av det barnbidrag och det bostadstillägg de får därför att de har ett barn. Om de vill kunna kosta på barnet mer än vad de får i barn- bidrag och bostadstillägg och om inte hus- trun kan få arbete på orten, har de i stort sett att välja mellan att sänka sin egen standard under den standard som folkpensio- närerna tillförsäkras eller att försöka få en billigare bostad.

Om paret i stället har fyra barn, får de ca 2000 kr./mån. att leva på när skatten är betald och bidragen räknats in. Om man räknar med en hyra på 400 kr./mån. och fortfarande utgår från att föräldrarna lever på folkpensionsstandard blir det ca 700 kr./ mån. över för de fyra barnens mat, kläder, hälsovård, leksaker, Sportutrustning, fick- pengar osv. Det är det belopp familjen får i barnbidrag och bostadstillägg (175 kr./mån. och barn).

1 låga inkomstlägen är föräldrarnas möjlig- heter att bereda utrymme för barnkostnader- na genom att skära ner sina egna utgifter mycket begränsade. Barnens standard blir i hög grad beroende av det stöd samhället ger. Ju fler barn familjen får desto mindre är

möjligheterna att bereda utrymme för barn- kostnaderna genom ytterligare nedskärningar i de vuxnas standard och desto mer bestäms barnens standard av samhällets ekonomiska stöd.

Det stöd som nu ges genom barnbidrag och bostadstillägg kan knappast anses täcka ens en snävt beräknad barnkostnad utan föräldrarna måste själva skapa utrymme för en del av utgifterna för barnen. De flesta föräldrar finner det naturligt att pruta av på sin standard till förmån för barnen. Men dessa nedprutningar blir svårare att klara när familjen har låga inkomster och flera barn. De ekonomiska åtaganden som samhället kan vänta sig att föräldrarna skall göra för barnen får inte vara alltför stora _ av hänsyn till barnen likaväl som av hänsyn till föräld— rarna själva. Ju högre disponibel inkomst familjen har, desto mer umbärlig konsum- tion för föräldrarna går barnkostnaderna ut över.

Familjeundersökningen belyser som tidi- gare nämnts bl.a. i vilken utsträckning för- äldrar har möjlighet att — när hyran är betald — själva leva på en inkomst som motsvarar folkpensionsstandard och därut- över kosta på barnen 200 kr. i månaden. Inkomstuppgifterna avser år 1969. Vid tolk- ningen bör beaktas att en viss underskattning av inkomsterna tycks föreligga i undersök- ningen. För en närmare redovisning av un- dersökningen och beräkningarna hänvisas till bilaga ].

Undersökningen visar att ca 180 000 barn- familjer inte hade en disponibel inkomst som tillät dem en sådan minimistandard. 1 vissa bearbetningar av detta material har också en förvärvsarbetskostnad (för resor, fördyrade levnadskostnader) på 100 kr./mån. per hel- tidsarbetande och 50 kr./mån. per deltidsar— betande förälder inräknats i föräldrarnas minimistandard utöver belopp motsvarande folkpensionen. Detta medför givetvis att de belopp som återstår av den disponibla in- komsten för barnens del blir mindre. Med denna beräkning stiger antalet familjer som inte uppnådde minimistandarden till ca 210 000, fördelade på ca 180 000 tvåföräl-

derfamiljer och ca 30 000 enförälderfamiljer (här uppdelade efter faktiska samboendeför- hållanden och inte efter civilstånd).

Av dessa uppgifter att döma hade alltså är 1969 ungefär en femtedel av alla tvåföräl- derfamiljer och närmare en tredjedel av alla enförälderfamiljer så pass låga disponibla in- komster att de kunde låta barnen kosta högst 200 kr./mån. om de själva levde på den standard som folkpensionen ger. Undersök- ningen visar att andelen familjer som ligger under en sådan ”miniminivå" ökar markant ju fler barn det finns i familjen.

Eftersom inkomstuppgifterna i familje- undersökningen avser år 1969 kan detta material inte utan vidare läggas till grund för bedömningen av barnfamiljernas försörj- ningssituation i dag. lnkomst- och prisut- vecklingen måste beaktas. Skattereformen den 1 januari 1971 har medfört minskat uttag av statlig inkomstskatt i lägre inkomst- lägen. För exempelvis gift med hemmamake medförde reformen en minskning av stats- skatten med ca 1 000 kr./år i inkomstlägen upp till 30 000 kr./år vilket imånga fall mot- vägts av kommunalskattehöjningar. Förstärk- ningen av bostadstilläggen från den 1 april 1972 har medfört förbättringar främst för mångbarnsfamiljer och familjer med höga hyror. Familjer i inkomstlägen under 30 000—40 000 kr./år med hyror på 700 kr./ män. eller mera har genom reformen fått 150—300 kr./mån. i ökat stöd.

Att mångbarnsfamiljerna och de ensam- stående föräldrarna är i en särskilt utsatt situation framgår också av socialhjälpsstati- stiken. År 1970 ingick ca 150 000 barn under 16 år bland de personer som uppbar socialhjälp. Av dessa var det drygt 120 000 som antingen var barn till ensamstående föräldrar eller ingick i familjer med tre eller flera barn. Detta motsvarar 14% av hela antalet barn i dessa båda kategorier. De båda grupperna är mycket starkt överrepresentera- de bland socialhjälpstagarna.

Bostadstilläggen har medfört betydande förbättringar av det ekonomiska stödet för barnfamiljer i läglönegrupperna och medver- kar härigenom till en önskvärd utjämning

mellan bättre och sämre ställda grupper i samhället. De har allmänt godtagits som ett väsentligt inslag i vår socialpolitik.

Bostadstilläggen har förstärkts och föränd- rats genom statsmakternas beslut hösten 1971. Genom omvandlingen av det statliga bostadstillägget till ett enhetligt stöd som utgår med 75 kr. per barn och månad och genom den kraftiga förstärkningen av de kommunala hyresanknutna tilläggen har barnfamiljer med många barn och familjer med höga hyror tillförts ca 330 milj. kr. i ökat ekonomiskt stöd.

Syftet med bostadstilläggen angavsi 1968 års proposition vara dels att ge ett allmänt konsumtionsstöd till barnfamiljer i lägre in- komstlägen, dels att medverka till en förbätt- ring av dessa familjers bostadsstandard. Den- na dubbla målsättning angavs också i författ- ningen. Genom besluten hösten 1971 har bostadstilläggens uppbyggnad förenklats väsentligt. Genom att det statliga bostads- tillägget nu i sin helhet utgår oberoende av bostadsvillkor, tillgodoses önskemålet att alla barnfamiljer, oavsett bostadsförhållan- den, skall på lika villkor få del av stödet. Bostadstilläggen kommer genom sin kon- struktion i särskilt hög grad mångbarnsfamil- jerna till del, i synnerhet efter denna omlägg- ning. Det material kommittén redovisar om barnfamiljernas situation understryker starkt behovet av ökat stöd till mångbarnsfamiljer- na.

Denna reform kan — även om den inte på alla punkter överensstämmer med de prelimi- nära bedömningar som hade gjorts inom kommittén när reformen beslöts — i huvud- sak ses som ett tidigareläggande av en ut- byggnad som eljest skulle ha föreslagits från familjepolitiska kommitténs sida i detta be- tänkande.

Fortfarande är emellertid det samlade stö- det" genom barnbidrag och statligt bostads- tillägg inte så pass stort att det ger barnfamil- jer med lägre inkomster möjlighet att åtmins- tone låta barnen kosta 200 kr./mån.

Kommittén anser att det löpande ekono- miska stödet bör förstärkas ytterligare, i första hand för barnfamiljer i lägre inkomst-

lägen och med särskild tyngdpunkt på mång- barnsfamiljer.

Barnens konsumtion i olika åldrar

En väsentlig fråga är i vilken utsträckning konsumtionsutgifterna för barnen varierar med barnens ålder. I fråga om utgifterna för mat och dryck ger uppgifterna från hushålls- budgetundersökningen stöd för uppfatt- ningen att dessa utgifter — som tar i anspråk 20725 % av en barnfamiljs budget — stiger relativt kraftigt med barnens ålder. Det ma- terial som redovisas i avsnittet om 1969 års hushållsbudgetundersökning rörande barn i ettbarnsfamiljer ger intryck av att genom- snittsutgifterna för dessa barns mat och dryck då låg på (mycket ungefärligt) 100 kr. i månaden för barn i förskoleåldern och uppemot 200 kr. för barn i skolåldern med sannolikt en relativt kontinuerlig stegring allteftersom barnet blir äldre. Dessa uppgif- ter stämmer väl med de olika bedömningar av barnkostnader som redovisas i kap. 4. Det bör beaktas att livsmedelspriserna stigit med ca 25 % från 1969 (årsgenomsnitt) till januari 1972.

Utgifterna för barnens kläder och skor steg också enligt undersökningen markant med barnens ålder — från genomsnittligt 35—40 kr./mån. upp till ett genomsnitt på 100 kr./mån. för ungdomar i åldern 16—20 år när föräldrarna tjänar minst 30 000 kr./år.

Erfarenhetsmässigt kan man också konsta- tera att utgifterna för lek- och sportartiklar, fickpengar, nöjen, hobbies och resor visar en ganska kraftig ökning när barnen blir äldre.

Däremot tyder hushållsbudgetundersök- ningen på att familjer med barn iskolåldern hade lägre bostadskostnader än familjer med små barn. Detta torde förklaras av att famil- jerna med äldre barn bor i något äldre och därigenom billigare bostäder. De enskilda familjerna upplever alltså regelmässigt inte några sjunkande bostadskostnader. Det sy- stem med s. k. paritetslån som infördes 1968 är avsett att bidra till en utjämning av hyror- na mellan äldre hus och hus i nyproduktio- nen genom att kapitalkostnaderna fördelas

mera jämnt över husets livslängd. Normativt, dvs. med tanke på den standard barnen bör tillförsäkras, finns det också snarare anled- ning att räkna med stigande bostadskostna- der när barnen blir äldre, om man nämligen utgår från att det är förenat med större problem för tonåringar att dela rum än för yngre barn.

Det är svårt att direkt i siffror ange de sammanlagda konsumtionskostnaderna för barn i olika åldrar. Det finns stora variatio- ner mellan olika familjers behov och levnads- mönster. Det enda som med säkerhet kan sägas är — som kommittén kunde konstatera redan i sitt första betänkande — att barn- kostnaderna är vad föräldrarna kan och vill kosta på barnen. För att konkret belysa frågan om barnkostnadernas fördelning kan det ändå finnas skäl att söka ange en unge- färlig kostnadsrarn för förskolebarn och för barn i skolåldern.

Det torde vara svårt att hålla kostnaderna för ett förskolebarn under 200 kr. i månaden även om vi vet att en del familjer är tvungna till det. Vanligen torde emellertid kostnaderna för ett barn i förskoleåldern — bostaden oräknad — ligga på ungefär 200— 300 kr. i månaden, uppdelat på grovt taget ca 100 kr. på mat, 50—100 kr. på kläder o.d. samt 50—100 kr. på hygien, hälsovård, leksaker och diverse. Det är en uppskattning som stämmer ganska väl med de bedöm- ningar som redovisas i kap. 4. Matutgiften är möjligen något högt räknad för barn som vistas på daghem eller i familjedaghem. För dessa barn ingår egentligen en andel konsum- tionsutgifter i daghemsavgiften. Lägger man till ca 50 kr. i månaden som en schablon- kostnad för del i bostaden (hälften av kost- naden för ett rum på 15 m2 till en kostnad av 80 kr./mz) blir resultatet en konsumtions- kostnad på grovt sett 250—350 kr. i måna— den för ett barn i förskoleåldern.

För barn i skolåldern är säkert variations- bredden ännu större. särskilt när det gäller tonåringar. En tonårings kostnader för mat, kläder, nöjen, hobbies, sport, hygien, resor, fickpengar m. rn. torde i flertalet fall gå upp till åtminstone 300 kr. imånaden och detär

säkert inte ovanligt att kostnaderna stiger till uppemot 500 kr. i månaden om föräldrarnas ekonomi tillåter det. Följande grova uppdel- ning kan kanske göras: mat 100—200 kr., kläder o.d. 50v150 kr., nöjen, hobbies, sport, hygien, resor, fickpengar m. m. 100— 200 kr. Lägger man härtill en bostadskost- nad på 50 kr. i månaden för ett delat rum eller 100 kr. i månaden för ett eget rum kommer man fram till en kostnad för en tonåring på ungefärligen 350—600 kr. i må- naden. Även denna uppskattning stämmer ganska väl med de olika bedömningar som redovisas i kap. 4.

Det torde vara svårt att gå längre än så i en precisering av konsumtionskostnadernas storlek. Redan dessa siffror bör användas med största försiktighet och läsas mot bak- grunden av de reservationer som gjorts inled- ningsvis för svårigheterna att särskilja bar- nens och de vuxnas konsumtion. Prisutveck- lingen sedan 1969 bör också beaktas.

Det kan vidare nämnas att många kommu- ner har större norrnalbelopp för socialhjälp för äldre än för yngre barn, bl.a. i Stock- holmsområdet där normalbeloppen varierar från f.n. ca 175 kr./mån. för barn under 10 år till ca 320 kr./mån. för barn i åldern 16— 19 år. Till dessa belopp skall läggas allmänt barnbidrag med 100 kr./mån.

Huvudintrycket av de undersökningar och bedömningar som här redovisats är att kon- sumtionsutgifterna stiger markant med bar- nets ålder. Det förefaller rimligt att räkna med att kostnaderna för en tonåring ligger 100—250 kr. högre per månad än kostnader- na för ett barn i förskoleåldern. Varje precisering av kostnader i kronor får dock förses med den reservationen att de faktiska utgifterna som nämnts blir vad föräldrarna kan och vill kosta på barnen. Klart är emel- lertid att skillnaden i konsumtionskostnader mellan yngre och äldre barn är så pass markant att den bör tas med i diskussionen om inriktningen av ett ökad stöd till barn- familjerna.

Stödbehov efter barnens ålder

Vi har i det föregående konstaterat att kost- naderna för barnens konsumtion stiger när barnen blir äldre. Slutsatsen härav är att ett stöd som enbart avser barnens konsumtion bör differentieras så att stödet för barn i tonåren ökas med hälften eller kanske t.o.m. fördubblas i förhållande till stödet för barn i förskoleåldrarna.

Mot detta måste man emellertid väga di— rekta och indirekta kostnader för barnens vård och tillsyn i de lägre åldrarna. Den bild vi har fått av konsumtionsutgifterna gör att man kanske grovt kan beskriva dem i form av en stigande kurva även om de fria skol- måltiderna innebär en viss besparing för fa- miljen när barnen börjar skolan. Tillsyns- kostnaderna — i form av antingen inkomst- bortfall eller utgifter för tillsyn — förändras däremot mera tvärt vid vissa tidpunkter när tillsynsformen ändras. Mest påtagliga blir ändringarna när familjen återgår till att leva på två inkomster eller den ensamstående föräldern återupptar sitt förvärvsarbete. Dessa tvära förändringar inträffar vid olika tid- punkt för olika familjer. Det enda man med säkerhet kan utgå från är att ett inkomst— bortfall i stort sett är ofrånkomligt under den första tiden i samband med och efter ett barns födelse, när förvärvsarbetande föräld— rars barn blir sjuka och när en förälder måste vara hemma för att ta hand om ett handikap- pat barn. Att ett särskilt försörjningsstöd som avser att ge viss kompensation för den bortfallna inkomsten bör utgå i dessa situa- tioner har kommittén framhållit tidigare i detta kapitel.

1 övrigt kan erinras om att andelen gifta kvinnor som tillhör i arbetskraften statistiskt sett stiger successivt från ca 47 % när yngsta barnet är under 3 år till ca 75 % när barnen är 11—16 år, men den enskilda familjen upplever inte en successivt stigande inkomst utan en markant förändring just vid den tidpunkt då man åter har två inkomster att leva på.

En något fastare hållpunkt för bedöm- ningen av tillsynskostnaderna erbjuder de

direkta utgifterna för barntillsyn i familjer där båda makarna förvärvsarbetar. Vi har även här konstaterat stora variationer. En relativt normal barntillsynsutgift för familjer som anlitar samhällets barntillsynsverksam— het förefaller vara 100—200 kr./mån. för ensamstående förälder och 300—400 kr.] män. för makar som båda förvärvsarbetar. Dessa kostnader kan påverkas via avgiftssätt- ningen, men även vid en enhetlig avgift av det slag kommittén tidigare uttalat sig om torde man få räkna med avgifter av denna storleksordning. Dessa siffror avser utgifter för familjer och alltså inte per barn. ”Sys— konrabatten” är i många fall så pass kraftig att utgiften inte stiger väsentligt om familjen har flera barn på daghem eller i familjedag- hem. Denna utgift för barntillsyn sjunker markant när yngsta barnet börjar skolan eftersom avgifterna vid fritidshemmen i regel är betydligt lägre än daghemsavgifterna. Efter tioårsåldern är direkta tillsynskostnader mindre vanliga.

Det är svårt att påstå att i varje enskilt fall en sammanvägning av tillsyns- och konsum- tionskostnaderna för barnen visar att de med åldern sjunkande tillsynskostnaderna och de med åldern stigande konsumtionsutgifterna jämnar ut varandra och att resultatet blir en jämn linje. En fem- eller sexåring på daghem kostar lika mycket som en ettåring, men han drar betydligt högre konsumtionskostnader än ettåringen. En väsentlig fråga för kommit- téns bedömningar är emellertid om det finns så klara generella skillnader i barnkostnader mellan barn i olika åldrar att det finns skäl för en differentiering av barnstödet efter barnens ålder. Vid en sammanvägning av konsumtions- och tillsynskostnaderna anser sig kommittén inte ha funnit belägg för att så är fallet.

I kommitténs uppdrag ingår att pröva frågan om ett vårdbidrag avseende kostna- derna för barnens vård och tillsyn. Den slutsats som nyss dragits är av väsentlig betydelse vid denna prövning.

Om det löpande stödet i form av allmänt barnbidrag och statligt bostadstillägg enbart skulle avse konsumtionskostnader, borde det

som förut framhållits stiga med barnets ål- der. Då kommittén finner att en sådan diffe- rentiering av stödet inte bör ske ligger däri ett hänsynstagande till att barnet också med- för tillsynskostnader. ! praktiken fungerar vidare det inkomstprövade stödet i form av bostadstillägg på så sätt att detta normalt är större — i många fall avsevärt större — när endast ena föräldern förvärvsarbetar än när båda gör det. En familj där en förälder stannar hemma hos barnen medan de är små får alltså av denna orsak ett större stöd (förutsatt givetvis att familjens inkomst inte ändå är så hög att den utesluter från bostads- tillägg). Denna effekt förstärks om, som kommittén uttalat sig för, det inkomstpröva- de stödet ökas ytterligare.

Att vid sidan av ett av barnens ålder oberoende stöd i form av barnbidrag och bostadstillägg också ha ett tillsynsstöd som upphör t. ex. när barnen är tre, sju eller tio år skulle sannolikt av barnfamiljerna upple- vas som egendomligt, om man inte samtidigt lät konsumtionsstödet öka med barnens ål- der med hänsyn till att konsumtionsutgifter- na för barn i tonåren är betydligt högre än för yngre barn. Att ett särskilt tillsynsstöd upphör vid en viss ålder skulle dessutom kunna uppfattas som ett ställningstagande från samhällets sida att det är lämpligast att en av föräldrarna är hemma så länge barnen är under den åldern och att det sedan är lämpligast att den hemmavarande föräldern har förvärvsarbete. Kommittén har inte kun- nat finna att det finns någon säker grund för påståenden att det i en viss ålder generellt är bäst för barnen att föräldrarna är hemma resp. att föräldrarna förvärvsarbetar. Ett till- synsstöd som upphör vid en viss ålder skulle kunna medföra risker för en långsammare utbyggnadstakt i fråga om samhällets barn— tillsyn.

] remissvaren på familjeberedningens be- tänkande Ökat stöd till barnfamiljer (SOU 1964:36) — som redovisats i kommitténs första betänkande — var uppfattningarna om ett vårdbidrags effekter delade. Bland dem som förordade ett sådant bidrag ansåg vissa att modern borde stanna hemma och värda

barnet och tänkte sig att ett vårdbidrag skulle möjliggöra det. Andra ville stimulera ökad kvinnlig förvärvsverksamhet och ansåg att ett vårdbidrag kunde användas i detta syfte genom att man som villkor för bidrag kunde kräva att båda föräldrarna skulle för- värvsarbeta. Även riskerna för kvinnans ställ- ning på arbetsmarknaden och för produk- tionsbortfall inverkade på denna uppfatt- ning.

l direktiven för kommitténs arbete anges att frågan om införande av ett vårdbidrag bör prövas bl.a. mot bakgrunden av att de arbetsföra åldersgmppemas andel av totalbe- folkningen minskar. Ett hänsynstagande till detta förhållande skulle snarast innebära att även _ eller enbart — familjer med två förvärvsarbetande föräldrar skulle få del av ett eventuellt vårdbidrag. Det finns emeller- tid redan ett hänsynstagande på skattesidan till dessa familjers tillsynskostnader genom förvärvsavdraget. Så länge detta finns kvar skulle ett särskilt bidrag för samma ändamål framstå som en dubblering.

Förstärkningar av familjestödet bör enligt kommitténs mening i första hand komma familjer i lägre inkomstlägen till del. Det är dessa familjer som har det största behovet av ett ekonomiskt tillskott medan familjer i högre inkomstlägen har lättare att själva bereda utrymme för de kostnader barnen medför. För en sådan inriktning av ett för- stärkt familjestöd talar också det förhållan- det att barnfamiljerna själva — även familjer med låga inkomster — deltar i finansieringen av det ökade stödet. Att införa ett helt nytt inkomstprövat stöd till familjer med barn i lägre åldrar anser kommittén å andra sidan inte möjligt med hänsyn till de margi- naleffekter vid en inkomstökning som redan nu uppkommer genom att skatten ökar och bostadstillägget minskar.

Med hänsyn härtill och då kommittén som tidigare nämnts inte funnit skäl att differen- tiera stödet under barnens uppväxttid efter barnets ålder anser kommittén att något sär- skilt vårdbidrag inte bör införas.

I stället bör, som förut framhållits, det stöd förstärkas som är större ju mindre

familjeinkomsten är. Härigenom kan stödet förbehållas för de barnfamiljer som har ett mera framträdande behov därav, även där orsaken är att ena föräldern avstår från en förvärvsinkomst för att ta hand om småbarn. På denna väg kan också familjer med barn i tonåren få ett behövligt tillskott till familje- inkomsten. Att förändringar av det löpande kontantstödet inriktas på barnfamiljer med lägre inkomster ansluter sig väl till vad kom- mittén framhöll redan i sitt första betänkan- de och till tankegångarna bakom såväl 1968 års som 1971 års reformbeslut rörande bo- stadstilläggen. Förslag rörande detta stöd läggs fram 1 kap. 10.

Till andra frågor rörande åldersgränserna för det familjepolitiska stödet återkommer kommittén i kap. 11.

Särskilt samhällsstöd till enförälderfamiljer

I direktiven för familjepolitiska kormnittén anges att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt olika kategorier av ensamstående barnför- sörjare.

Ensamstående vårdnadshavare får i regel — utöver barnbidrag och bostadstillägg —- er- sättning för den andra förälderns försörj- ningsinsats för barnen antingen genom un- derhållsbidrag eller genom bidragsförskott eller barnpension.

Att rätten till bidragsförskott i ett fåtal fall kan falla bort om engångsbelopp erlagts eller om modern vägrar att medverka till fastställande av faderskapet är frågor som tas upp i kap. 12. Där föreslås också en utvidg- ning av möjligheterna att bevilja den icke- vårdnadshavande föräldern eftergift i fråga om återkrav för utgivna bidragsförskott.

Bidragsförskott utgår med 40 % av basbe- loppet, f.n. 236 kr. i månaden, om inte underhållsbidrag utgår. Om underhållsbidra- get från den andra föräldern är lägre än bidragsförskottsnivån, fylls mellanskillnaden ut genom bidragsförskott. Genom bidrags- förskott är vårdnadshavaren tillförsäkrad stöd till dess barnet fyllt 18 år. Underhållsbi- drag kan i vissa fall utgå även för äldre barn.

Barnpension utgår dels inom folkpensio-

neringen med normalt 25 % av basbeloppet, f. n. ca 145 kr./mån., dels från tilläggspensio— neringen med viss andel av den avlidna för- älderns (beräknade) egenpension. Om föräld- rarna var gifta eller sammanbodde stadigva- rande och om det är mannen som har avlidit uppbär änkan dessutom i regel änkepension. Till frågan om barnpension återkommer vi i det följande.

Ensamstående föräldrar som uppbär bi- dragsförskott är alltså tillförsäkrade ett eko- nomiskt stöd på ca 340 kr./mån., inräknat barnbidraget. Enförälderfamiljer med låga in- komster är dessutom (liksom tvåförälderfa- miljer) berättigade till ett statligt bostads- tillägg på 75 kr./mån. och barn. Eftersom flertalet ensamstående föräldrar har låga in- komster är de således i regel tillförsäkrade ett barnstöd på drygt 400 kr./mån. De kan dessutom få dels det 1 800—kronorsavdrag från den uträknade skatten som tillkommer tvåförälderfamiljer där endast en av makarna förvärvsarbetar, dels det förvärvsavdrag som tillkommer tvåförälderfamiljer där båda ma- karna förvärvsarbetar.

En ensamstående utan barn och med en årsinkomst på 20 000 kr. har i dag en dis- ponibel inkomst efter skatt på ca 1 145 kr./mån. Om han eller hon har vårdnaden om ett barn blir den disponibla inkomsten ca 1770 kr./mån. (jfr bilaga 2 tab. 4A). Det ”barnstöd” som denna ensamstående föräl- der får genom minskad skatt, barnbidrag, bostadstillägg och bidragsförskott uppgår alltså totalt till drygt 600 kr./mån. Det kan emellertid vara missvisande att jämställa bi- dragsförskott med sådant barnstöd som barnbidrag och bostadstillägg. Bidragsförskot- ten ersätter ju andra förälderns underhåll till barnet, medan denna underhållsskyldighet — som i princip åvilar alla föräldrar — i tvåför- älderfamiljen fullgörs inom det egna hushål- let och inte registreras som ”barnstöd”.

En tvåförälderfamilj med ett barn och endast en förvärvsarbetande make har i sam- ma inkomstläge en disponibel inkomst på ca 1 470 kr./mån. Enförälderfamiljen har alltså 300 kr. mer i månaden, beroende på bidrags- förskottet och förvärvsavdraget. Enförälder-

familjen kan emellertid också ha barntillsyns- kostnader som i detta inkomstläge ligger på 100—150 kr./mån. Till det kan komma en del kostnadsfördyringar för mat, kläder m.m. jämfört med en familj där en av makarna är hemarbetande på heltid. Å andra sidan är det ju en mun mindre att mätta i enförälderfamiljen.

Att den ensamstående föräldern skall ha förvärvsavdrag får — så länge denna avdrags- forrn finns — betraktas som en självklar följd av att denne måste ha barntillsyn för att kunna skaffa sig inkomster. Dessutom får emellertid den ensamstående föräldern l 800-kronorsavdraget. Motivet för införan- det av detta avdrag var svårigheter för en av makarna att ta förvärvsarbete på grund av brist på arbetstillfällen, vårdnadsuppgifter e. d. I fråga om ensamstående föräldrar torde detta avdrag snarare få ses som ett allmänt försörjningsstöd och en kompensation för de förmåner som tidigare tillkom ensamstående förälder vid beskattningen.

Barnbidrag och bostadstillägg utgår enligt samma regler som för gifta, medan bidrags- förskottet (eller i andra fall barnpensionen) främst gäller ensamstående föräldrar. Bi- dragsförskottets syfte är som nämnts att ersätta bortfallet av den ena makens försörj- ningsinsats.

[ själva verket har de flesta ensamstående vårdnadshavare så pass låga inkomster att de har svårt att i betydande omfattning själva bidra till kostnaderna för barnen. Det rela- tivt kraftiga stödet till enförälderfamiljerna får ses mot bakgrunden av deras faktiska situation.

Genomsnittsinkomsten för ensamstående vårdnadshavare uppgick år 1971 till ca 16700 kr./år mot ca 32900 kr./år och 44 250 kr./år för makar med barn med en resp. två förvärvsarbetande. När man — som gjorts ovan — jämför en- och tvåförälder- familjer i inkomstläget 20000 kr./år bör man hålla i minnet att 60% av enförälder- familjerna har inkomster under denna nivå mot endast 9 % av tvåförälderfamiljerna.

Om vi i stället jämför familjer med de genomsnittsinkomster som angetts i före-

gående stycke och med ett barn och om vi — som i tidigare exempel — räknar med en hyra på 400 kr./mån. och en levnadsnivå för de vuxna motsvarande folkpensionens storlek får vi det resultat som framgår av tabell 137.

Dessa schematiska beräkningar ger vid handen att samhällets stöd till de ensamstå- ende föräldrarna, och generellt till lågin— komsttagarna, samt skattesystemet tillsam- mantagna har en betydande utjämnings- effekt mellan den lågavlönade genomsnittliga enförälderfamiljen och en genomsnittlig två- förälderfamilj. Skillnaden i ekonomiska re- surser är dock fortfarande markant mellan makar som båda förvärvsarbetar och en en- samstående förälder. Vid jämförelsen med tvåförälderfamiljen med en inkomsttagare bör man hålla i minnet att den hemarbetan- de maken ofta kan göra vissa inbesparingar för familjens räkning. Vissa kostnader är lika stora för en- som för tvåförälderfamiljer, t. ex. för radio, TV, tidningar, andra behöver inte skilja sig mera avsevärt (t. ex. för el, telefon, bil där sådan finns). Trots det stöd som utgår torde enförälderfamiljer som grupp fortfarande vara den ekonomiskt sämst ställda av de tre grupper som här jämförts.

Det är emellertid missvisande att resonera om enförälderfamiljer som en enhetlig och avskild grupp av barnfamiljer. Riktigare är att se detta som en situation som inträffar under en viss period i åtskilliga barnfamiljers liv. Situationen får väsentligt olika konse-

kvenser beroende på när under barnfamiljens livscykel den inträffar.

För de ogifta mödrarna tycks enförälder- situationen oftast endast gälla en relativt kort period efter barnets födelse. I flertalet fall gifter sig modern inom några år efter barnets födelse. I många fall rör det sig aldrig om reellt ensamstående mödrar. Det tycks bli vanligare att unga människor bor tillsam- mans och skaffar sig barn tillsammans utan att först gifta sig. Familjeundersökningen visar att drygt 45 % av alla ogifta mödrar lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden, i regel med fadern till barnet. Dessa familjer befinner sig i en situation likartad gifta småbarnsföräldrars. De behand- las också i regel som dessa i skatte- och bidragshänseende.

Bland de ogifta mödrar som inte samman- bor med fadern finns säkert relativt många som har problem av ekonomisk eller annan art. De är i regel relativt unga. En tredjedel av de icke-gifta, ej samboende mödrarna är under 20 år när de får barnet. Likaså ungefär en tredjedel har ingen eller obetydlig rätt till tilläggssjukpenning under havandeskapsledig- heten. För unga kvinnor i denna situation — som antagligen blir vanligare allteftersom utbildningstiden förlängs _ kan alltså kom- mitténs förslag om en garantinivå i föräld- raförsäkringen få stor betydelse i framtiden.

För andra familjer inträffar enförälder- situationen längre fram i tiden, till följd av skilsmässa eller att en av makarna avlider.

Tabell 137 Disponibel inkomst, folkpensionsnivå för de vuxna och återstående ”barnstan— dard" i genomsnittliga inkomstlägen år 1971 för olika familjetyper med ett barn

Familjetyp Bruttoinkomst Disponibel in- Vuxenkostnad Barnstan-

kr./mån. ca komst, kr./ och hyra kr./ dard kr.] mån. ca mån. mån.

Genomsnittlig enföräld er- familj 1 400 1 500 980 520

Genomsnittlig tvåförälderfamilj

med en förvärvsarbetande 2 750 1 900 1 330 570 Genomsnittlig tvåförälder- familj med två förvärvs- arbetande 3 700 2 250 1 330 920

1 Med avdrag för skatt och # utom för tvåförälderfamiljen med en förvärvsarbetande — daghemsavgift,

samt bidragen tillagda.

För dessa familjer finns det betydande skill- nader mellan å ena sidan änkor och änklingar och å andra sidan frånskilda och gifta ej samboende (främst hemskilda) kvinnor. Änkor och änklingar har en genomsnittlig disponibel inkomst som ligger klart över genomsnittet för ensamstående föräldrar. Vid den tidigare nämnda miniminivå-under- sökningen i farniljeundersökningen redovisa- des ett betydligt större genomsnittligt åter- stående konsumtionsutrymme (sedan från den disponibla kostnaden dragits hyra, folk- pensionsstandard för modern och 200 kr. per barn) för änkor än för andra ensamståen- de kvinnor med barn. Andelen socialhjälpsta- gare är enligt familjeundersökningen relativt låg för änkor och änklingar med barn.

De frånskilda och de gifta ej samboende mödrarna redovisar däremot en genomsnitt- lig disponibel inkomst som ligger under ge- nomsnittet för ensamstående med barn, trots att de förvärvsarbetar i större utsträckning än änkorna. En betydande andel av dem (ca 35 % för de skilda kvinnorna) har en disponi- bel inkomst som inte når upp till den tidiga- re angivna miniminivån enligt beräkningarna i familjeundersökningen. Andelen social- hjälpstagare bland de frånskilda och de gifta ej samboende kvinnorna ligger så högt som ca 20 %. De frånskilda männen med vårdnad om barn förefaller vara bättre ställda än de frånskilda kvinnorna, men i jämförelse med änklingarna har de lägre disponibel inkomst och större andel socialhjälpstagare.

Kommitténs principiella uppfattning är att stödet i olika enföräldersituationer bör vara lika stort oberoende av om vårdnadsha- varen är fadern eller modern och oberoende av orsaken till att vårdnadshavaren är ensam- stående.

Om den andra föräldern betalar ett till- räckligt högt underhållsbidrag till barnet är behovet av särskilt stöd till en ensamstående vårdnadshavare inte så påtagligt. Gemensamt för de övriga faktiska enföräldersituationer- na är dock att den ena förälderns försörj- ningsinsats för barnen är för låg eller helt försvinner. Det särskilda ekonomiska stödet i enföräldersituationerna bör i första hand ta

sikte på detta förhållande. De särskilda pro- blem i övrigt som uppkommer i dessa situa- tioner är mer en fråga om service i vidsträckt mening än en fråga om ekonomiskt stöd.

När ena förälderns försörjningsinsats sak- nas utgår samhällets stöd antingen genom barnpension — om en förälder avlidit — eller bidragsförskott om föräldrarna lever skilda och den som inte har vårdnaden om barnet ej betalar underhållsbidrag. För närvarande skiljer sig nivån för dessa båda stödformer. Bidragsförskott utgår med 40 % av basbelop- pet medan barnpensionen från folkpensione- ringen utgör 25 % av basbeloppet. Även åldersgränsen är olika — 16 år för barnpen- sion från folkpensioneringen och 18 år för bidragsförskott.

Pensionsförsäkringskommittén har i sitt slutbetänkande F amiljepensionsfrågor m. m. (SOU 1971:19) föreslagit att ett särskilt barnpensionstillägg införs att utgå till barn- pension i samtliga fall då änkepension inte utgår efter den avlidne, dvs. främst till änk- lingar och till ogifta och frånskilda vårdnads- havare. Barnpensionstillägget föreslås utgå med totalt 40% av basbeloppet, oavsett antalet barn. Denna konstruktion får ses mot bakgrunden av att pensionsförsäkringskom- mittén i ett mer långsiktigt resonemang för- ordar en försörjarpension till alla efterlevan- de föräldrar i syfte att ge den efterlevande möjlighet att ägna tillräcklig tid åt barnens vård och uppfostran. 1 betänkandet föreslås också bl. a. att åldersgränsen för barnpension från folkpensioneringen höjs från 16 till 18 år.

Vid remissbehandlingen av pensionsför- säkringskommitténs betänkande har dessa förslag i huvudsak fått ett positivt mottagan- de. Förslaget om barnpensionstillägg avvisas dock av bl.a. riksförsäkringsverket och få- miljepolitiska kommittén, vilka även _ lik- som familjelagssakkunniga — avstyrker det mer långsiktiga förslaget om införande av en försörjarpension. I fråga om åldersgränsen för barnpension från folkpensioneringen för- ordar flertalet remissinstanser en höjning till 19 år.

Familjepolitiska kommittén har i sitt re-

missyttrande tillstyrkt den föreslagna höj- ningen av åldersgränsen men alltså ställt sig avvisande till ett barnpensionstillägg av den konstruktion som föreslås i betänkandet. [ stället har kommittén pekat på olika möjlig- heter att föra upp barnpensionsnivån till samma nivå som nu gäller för bidragsför- skott, dvs. 40 % av basbeloppet.

Kommittén anser att alla ensamstående vårdnadshavare bör tillförsäkras ett stöd motsvarande bidragsförskottets nivå. I de fall då änkepension utgår är stödet redan i dag normalt avsevärt större än bidragsförskotts- nivån. Mot bakgrund av redovisade uppgifter om änkornas ekonomiska förhållanden fin- ner kommittén inte skäl att förorda någon höjning av barnpensionsnivån i dessa fall. När barnpension från tilläggspensioneringen utgår i sådan omfattning att den sammanlag- da barnpensionen motsvarar bidragsför- skottsnivån torde inte heller någon höjning av barnpensionerna från folkpensioneringen vara motiverad. I övriga fall bör enligt kom- mitténs mening barnpension utgå med sam- ma belopp som bidragsförskott. Till den frågan återkommer kommittén i kap. 10. Åldersgränsen för barnpension behandlas i kap. 11.

I sitt remissyttrande ställer sig kommittén som nämnts också avvisande till pensionsför- säkringskommitténs resonemang om en för- sörjarpension för ensamstående föräldrar. Kommittén accepterar visserligen bedöm- ningen att änkepensioneringen fortfarande fyller ett socialt behov men är inte beredd att förorda att man ytterligare bygger ut detta efterlevandeskydd genom att införa en försörjar- eller änklingspension.

Kommittén anser i stället att handlingslin- jen för framtiden bör vara att gradvis reduce- ra efterlevandeskyddets omfattning när det gäller efterlevande vuxna. Samhällsutveck- lingen och de ändrade familjemönstren leder till att skälen för att bibehålla änkepensio- nen blir allt svagare i framtiden. De sociala skäl som nu finns för en änkepension finnsi regel inte för en änklingspension. Änklingar- na som grupp har den bästa ekonomiska situationen av de olika grupperna ensamstå-

ende föräldrar. De har den högsta median- inkomsten — 24 800 kr. år 1969 enligt famil- jeundersökningen jämfört med 13400 kr. för frånskilda kvinnor och 10600 kr. för ogifta kvinnor. De uppvisar också den lägsta andelen socialhjälpstagare bland här berörda grupper — 5 % jämfört med 7 % för ogifta kvinnor och 22 % för frånskilda kvinnor med barn.

Som kommittén tidigare framhållit bör ett familjestöd som tar sikte på försörjningen av en förälder endast ges i vissa situationer, såsom vid barnens födelse och när barnen är sjuka. Stödet till enförälderfamiljerna bör avse att ersätta bortfallet av den ena föräl— derns försörjningsinsats för barnet, inte att ”pensionera” barnets vårdnadshavare under hela barnets uppväxttid.

Slutligen vill kommittén här nämna att frågan om en förstärkning av det kommunala bostadstillägget för ensamstående med barn behandlas i kap. 16.

Frågan om värdesäkring av familjestödet

I kommitténs direktiv anges att barnfamiljer- na bör kunna tillförsäkras en växande andel av ökningen av den totala privata konsumtio— nen. Kommittén har i sitt första betänkande angett att kommittén skall ta upp frågan om indexreglering eller annan form för successiv anpassning av bidragsbeloppen i konsum- tionsstödet till pris- eller inkomstutveck- lingen. Riksdagen har också förutsatt att kommittén prövar hithörande frågor.

Vi har tidigare i detta kapitel (5. 210) visat att barnfamiljerna under 1960-talet haft en något snabbare inkomstutveckling än barn- lösa inkomsttagare. Stödet till barnfamiljer- na har i sin tur ökat snabbare, i fast penning- värde räknat, än barnfamiljernas realinkoms- ter. Betydelsefulla förskjutningar har ägt rum i fråga om inriktningen av samhällets totala familjestöd, nämligen främst en minskning av sådant stöd som utgår efter civilstånd (dvs. till alla gifta) oberoende av barnförekomst, en ny förskjutning från skattelättnader till kontantstöd och i sam- band därmed en kraftig reducering av sådant

stöd som har större värde vid högre inkomst, en kraftig prioritering av den service tvåför- sörjar— och enförälderfamiljerna behöver samt 4 framför allt genom de nya bostads- tilläggen — en styrning av det förstärkta kontantstödet till familjer i lägre inkomst- lägen. Dessa förskjutningar avspeglar föränd- ringar i synen på familjestödets roll genom att föräldrarna betraktas som självständiga och jämställda individer, att familjestödet inriktas på barnen och att stödets inkomstut- jämnande verkningar förstärks.

Det framgår tydligt av de lämnade uppgif- terna att utvecklingen under 1960-talet väl har motsvarat den ambitionsnivå som anges i direktiven för kommitténs arbete, nämligen att barnfamiljerna skall tillförsäkras en växande andel av utrymmet för privat kon- sumtion. Den utvecklingen har möjliggjorts dels genom att mödrarna i ökad omfattning tagit förvärvsarbete, vilket bl. a. underlättats genom en utvidgning av samhällets barntill- synsverksamhet, dels genom ett ökat kon- tantstöd till barnfamiljerna.

För att belysa verkningarna av ett ökat familjepolitiskt stöd på barnfamiljernas — och övriga befolkningsgruppers - konsum- tionsutrymme har kommittén låtit utföra de beräkningar som redovisas i kap. 7. I korthet kan dessa beräkningar sammanfattas på föl- jande sätt.

Om realinkomsterna ökar lika mycket för barnlösa som för barnfamiljer och om kon- tantstödet till barnfamiljerna endast ökas i takt med penningvärdesutvecklingen och an- talet barn, kommer konsumtionsökningen per person att bli snabbare för barnlösa än för barnfamiljer. Vid en likformig inkomst- utveckling för barnlösa och barnfamiljer måste kontantstödet till barnfamiljerna öka i takt med standardutvecklingen för att kon- sumtionsökningen per person skall bli lika hög för barnfamiljer som för barnlösa.

Den förväntade ökningen av förvärvsverk- samheten bland gifta kvinnor påverkar emel- lertid också inkomstutvecklingen. I beräk- ningarna har antagits att tillskottet av gifta kvinnor på arbetsmarknaden till 75 % består av kvinnor med barn. Om man antar att

inkomstutvecklingen i övrigt är likformig för barnfamiljer och barnlösa och att kontant- stödet endast förändras i takt med penning— värdesutvecklingen och förändringen i anta- let barn, leder tillskottet av gifta kvinnor på arbetsmarknaden till att barnfamiljernas konsumtionsökning per person under 1970—1975 ändå kan beräknas bli lika snabb som de bamlösas. Till följd av den ökade kvinnliga förvärvsverksamheten kan alltså barnfamiljerna beräknas öka sin konsumtion per person i samma takt som de barnlösa även om kontantstödet inte ökar i takt med standardutvecklingen.

Därefter har två räkneexempel konstrue- rats som visar den beräknade konsumtionsut- vecklingen efter dels en inkomstöverföring till barnfamiljerna på 500 milj. kr. per fem- årsperiod, dels en ökad satsning på barn- stugeverksamheten av samma storleksord- ning.

Om kontantstödet höjs med 500 milj. kr. per femårsperiod, utöver vad som erfordras för att stödet skall följa prisutvecklingen, kommer barnfamiljernas konsumtion per person att öka 0,1 % snabbare per år än om denna inkomstöverföring inte hade genom- förts. Ungefär hälften av det ökade stödet får barnfamiljerna betala själva (finansiering genom ökat uttag av mervärdeskatt har anta— gits). Ökningen av barnfamiljernas konsum- tionsutrymme beräknas således till 250 milj. kr. per femårsperiod. Utslaget på alla familje- medlemmar skulle konsumtionen per individ och år bli 75 kr. större 1975 och 150 kr. större 1980 än utan denna inkomstöver- föring. För icke barnfamiljer skulle konsum- tionen minska med ungefär samma belopp.

Om barnstugeverksamheten byggs ut till en kostnad av 500 milj. kr. per femårsperiod får det familjepolitiska stödet formen av en ökning av barnfamiljernas förvärvsinkomster. I detta exempel kan barnfamiljernas kon- sumtionsförmåga beräknas öka obetydligt snabbare än när stödet gavs formen av en direkt inkomstöverföring. Satsningen på ut- byggd barnstugeverksamhet kan enligt beräk- ningarna finansieras genom inflytande avgif- ter, ökade direkta och indirekta bruttointäk—

ter samt viss utgiftsminskning för sociala bidrag. Skatte- eller avgiftshöjningar skulle alltså inte behöva tillgripas. Icke-barnfamil- jernas konsumtionsutrymme skulle inte minska i detta fall.

Kalkyler av detta slag måste med nödvän- dighet bygga på en rad summariska antagan- den som alltid kan diskuteras. Vidare har förändringarna i konSumtionsutrymme för- delats lika på alla barnfamiljer. Effekterna av ett förstärkt stöd som riktas till vissa grupper av barnfamiljer — genom barnstugeutbygg- nad, bostadstillägg, bampensioner e.d. * blir väsentligt större för de enskilda familjer som får del av stödet än de genomsnittsupp- gifter som här angetts, medan andra inte får någon förbättring. Det bör också observeras att produktion och konsumtion används i den betydelse dessa begrepp har inational- räkenskaperna vilket bl. a. innebär att arbete i det egna hemmet inte registreras. Trots bristerna torde dock dessa exempel belysa storleksordningen av konsumtionsfördel- ningens förändringar till följd av farniljepoli- tiska stödåtgärder.

Användningen av ytterligare 500 milj. kr. per femårsperiod till ökat kontantstöd eller fler barnstugeplatser bör självfallet inte ses som två alternativ som utesluter varandra. Det behövs enligt kommitténs mening såväl ett ökat kontantstöd som fler barnstugeplat- ser. Det är emellertid angeläget att klargöra att en ökad satsning på barnstugeverksam- heten är en åtgärd som — vid sidan av effekter på barnens uppväxtmiljö m.m. _ bidrar till en ökning av barnfamiljernas kon- sumtionsutrymme i minst lika stor utsträck- ning som en motsvarande satsning på ökat kontantstöd. En förbättring av barnfamiljer- nas konsumtionsstandard genom barntillsyn som möjliggör förvärvsarbete inkräktar inte heller på andra gruppers konsumtionsutrym- me.

En värdesäkring av familjestödet har diskuterats i betydelsen av en anknytning antingen till prisutvecklingen eller till den allmänna standardutvecklingen. Som vi sett (s. 210) har kontantstödet till barnfamiljerna under 1960-talet ökat snabbare än såväl pris-

som standardutvecklingen.

Kommittén finner det angeläget att bamfa- miljerna även fortsättningsvis tillförsäkras en växande andel av det totala utrymmet för privat konsumtion. Men det är inte bara kontantstödets utveckling som avgör barnfa- miljernas konsumtionsutveckling. Utbyggna— den av samhällets barntillsynsverksamhet har bidragit till att barnfamiljernas realinkomster ökat snabbare än de bamlösas. Dessutom har naturligtvis förändringar i skatteuttaget för olika grupper betydelse för utvecklingen av barnfamiljernas konsumtionsutrymme.

Åtminstone så länge familjestödet är un- der utbyggnad bör statsmakterna även fort- sättningsvis vara oförhindrade att göra de förskjutningar i stödets inriktning som kan befinnas lämpliga. Om de familjepolitiska förmånerna indexreglerades i förhållande till pris- eller standardutvecklingen skulle utrym- met för sådana förskjutningar minskas. Om exempelvis barnbidragen vore indexreglera— de, skulle en prishöjning med 10 % medföra att kostnaderna för allmänna barnbidrag skulle öka med drygt 200 milj. kr. Det bör stå statsmakterna fritt att i ett sådant läge använda detta belopp (liksom ev. tillgängliga resurser i övrigt för ökat familjestöd) på det sätt man finner lämpligast utan en automa- tisk låsning till just barnbidragen. Härvid bör inte enbart kontantstödet utan även behovet av en snabb utbyggnad av samhällets barntill- syn kunna beaktas. Att jämföra nivån för enskilda stödformer med pris- eller standard- utvecklingen framstår som missvisande mot bakgrund av den totalbild som här skisserats. Höjningen av barnbidragen från 900 kr. till 1 200 kr. per barn och år från den ljanuari 1971 kan exempelvis inte ses isolerad från den skattereform som samtidigt genomför- des. Frågan om värdesäkring av familjepoli- tiskt kontantstöd har därigenom också sam— band med frågan om en indexreglering av delar av skattesystemet.

Eftersom bostadstilläggen är inkomstprö- vade påverkas deras storlek och värde av såväl pris- som inkomstutvecklingen. De kommunala bostadstilläggen, som inkomst- prövas tillsammans med de statliga tilläggen,

är också beroende av familjens bostadskost- nad. En indexreglering i någon form av såväl belopp som inkomstgränser ibostadstilläggs- systemet skulle bli mycket komplicerad.0m man vill undvika överkompensation ihögre inkomstlägen skulle även automatisk skärp- ning av reduktionsfaktorn — och därmed av marginaleffekterna , få införas. Hittills har statsmakterna varje år räknat upp inkomst- gränsen för reducering av bostadstillägg. Dessutom har beloppen redan höjts en gång (april 1972) i samband med en justering av bidragssystemets uppbyggnad. Kommittén föreslår i detta betänkande en ny höjning av bostadstilläggen. Kommittén förutsätter att statsmakterna även i fortsättningen justerar bidragsreglerna så att bostadstilläggen inte urholkas på grund av pris- och inkomstut- vecklingen.

En huvudlinje i detta betänkande — lik- som i kommitténs första betänkande — är att det ekonomiska stödet bör förstärkas främst för barnfamiljer i lägre inkomstlägen. Om man indexreglerade barnbidragen men inte bostadstilläggen skulle barnstödet värdesäk- ras för familjer i högre inkomstlägen medan familjer i lägre inkomstlägen endast skulle få en del 4 i många fall den mindre delen — av sitt stöd skyddat mot prisutvecklingen på detta sätt. Det skulle innebära en prioritering av barnbidragen som automatiskt skulle minska utrymmet för förskjutningar av stö- det t. ex. till förmån för barnfamiljer med lägre inkomster.

Kommittén kan av dessa skäl inte förorda en indexreglering av de allmänna barnbidra- gen och bostadstilläggen, ännu mindre en sådan reglering separat för barnbidragens del.

Kommittén vill särskilt beträffande de all- männa barnbidragen tillfoga att det anförda gäller barnbidragen i nuvarande form. Som närmare framgår av kap. 10 anser kommittén i princip att barnbidragen bör beskattas. Om en sådan beskattning kunde genomföras — och i synnerhet om också bostadstilläggen kunde gå upp i beskattade barnbidrag w skulle det sist anförda skälet mot indexregle- rade barnbidrag falla bort.

Vissa familjepolitiska bidrag är i dag in-

dexreglerade i förhållande till prisutveck- lingen genom en anknytning till basbeloppet inom den allmänna försäkringen. Det gäller främst försäkringsförmåner som har karaktär av ett mera långsiktigt försörjningsstöd och är avsedda att i vissa situationer täcka en betydande del av familjeekonomin, medan inkomsttillskott av typ barnbidrag och bo- stadstillägg är bestämda i kronor. Kommit— tén har inte funnit anledning att föreslå någon ändring härvidlag.

Sammanfattning av kommitténs allmänna överväganden

Utbildningsexpansionen och samhällsföränd- ringarna i övrigt har gjort att ungdom oavsett kön numera i regel skaffar sig en ordentlig yrkesutbildning för att delta i arbetslivet. De gifta kvinnornas förvärvsverksamhet har ökat snabbt och särskilt de unga familjerna fin- ner det i dag naturligt att båda föräldrarna förvärvsarbetar. Avbrotten i förvärvsverk- samheten när barnen är små tenderar att förkortas.

Fortfarande finns det emellertid stora skillnader mellan mäns och kvinnors villkor i arbetslivet och samhället — skillnader som delvis går tillbaka på skillnader i fördel- ningen av arbetsuppgifterna i hemmet. Att stimulera en utveckling mot ökad jämställd- het mellan män och kvinnor är en allmänt accepterad målsättning vilken också omfat- tas av kommittén.

Arbetsmarknadspolitikens mål är att ge varje vuxen människa möjlighet till en pro- duktiv sysselsättning. Utbildningsexpansio- nen har framför allt gett kvinnorna en ny grundval för deltagande i arbetslivet. Skatte- systemet har ändrats så att utgångspunkten numera i princip är den att varje vuxen — man eller kvinna, gift eller ogift — skall försörja sig själv. Åtgärder på olika områden samverkar alltså till att i största möjliga utsträckning ge alla vuxna människor möjlig- het att skaffa sig egna inkomster.

Grundvalen i barnfamiljernas ekonomi är föräldrarnas arbetsinkomster. Det bästa eko- nomiska stödet till en barnfamilj är att båda

föräldrarna får möjlighet att förvärvsarbeta. Kontantstödet kan inte annat än i särskilda situationer läggas på sådan nivå att det kom- mer i närheten av värdet av en förälders arbetsförtjänst.

För att föräldrar med barn i förskole- åldern eller den lägre skolåldern skall kunna förvärvsarbeta är det emellertid ofrånkomligt att barnens tillsyn kan ordnas på ett tillfreds- ställande sätt. Barntillsynsverksamheten är också av väsentlig betydelse för barnens ut- veckling och för att skapa förutsättningar för jämställdhet mellan män och kvinnor i famil- jen, arbetslivet och samhället i övrigt. En snabb utbyggnad av samhällets barntillsyn är därför minst lika viktig som en förstärkning av kontantstödet till barnfamiljerna.

Det finns dock vissa situationer då det i regel är ofrånkomligt att en av föräldrarna stannar hemma för att ta hand om barnen.

Det gäller främst vid barnets födelse och under den första tiden därefter. Under den tiden bör alla familjer få en föräldrapenning som ger ett väsentligt bidrag till den hemma- varande makens försörjning. F öräldrapen- ningen bör utgå oberoende av om det är fadern eller modern som stannar hemma hos barnet. Ersättningstidens längd bör avvägas bl. a. med hänsyn till att den inte får inverka negativt på kvinnornas ställning på arbets- marknaden, åtminstone så länge man får anta att det i regel är modern som stannar hemma. När_ett barn är sjukt får likaså någon av föräldrarna ofta avstå från arbets- förtjänst för att ta hand om barnet. Svårt handikappade barn kräver i regel så omfat- tande vård att en av föräldrarna får lov att stanna hemma. Även i dessa fall bör ett stöd utgå som i väsentlig mån tar sikte på bortfal- let av ena förälderns arbetsförtjänst.

I vissa fall lever familjen på en inkomst även när barnen är över den ålder då föräld- rapenningen upphör att utgå. Om skälet är brist på barntillsynsmöjligheter är botemed- let en utbyggnad av barntillsynsverksamhe- ten och inte ett ekonomiskt stöd som kan befaras motverka en sådan utbyggnad. Om andra hinder för förvärvsarbete föreligger för en av föräldrarna bör detta i första hand

lösas genom arbetsmarknadspolitiska och andra åtgärder utanför den egentliga familje- politikens område. Däremot bör man inte — annat än för de situationer som nämnts ovan — inrätta ett särskilt familjestöd från samhäl- lets sida för att bidra till den hemmavarande förälderns försörjning. Hur det inkomstprö- vade stöd som redan finns fungerar i sådana situationer berörs i det följande.

Om föräldrarna förvärvsarbetar uppkom- mer tillsynskostnader så länge barnen är i den åldern att de behöver särskild tillsyn. Å andra sidan ökar konsumtionsutgifterna för barnen påtagligt allteftersom barnen blir äld- re. Om man skulle ha särskilda former av kontantstöd dels för tillsynskostnader och dels för konsumtionskostnader, skulle man å ena sidan få ett tillsynsbidrag som t. ex. minskas kraftigt vid sju år och som helt upphör när barnet är tio eller tolv år och å andra sidan ha ett konsumtionsstöd som ökar med barnets ålder. Väger man samman tillsyns- och konsumtionsutgifterna finns det inte tillräckligt skäl att differentiera kontant— stödet efter barnets ålder. Ett stöd som utgår med lika belopp oberoende av barnets ålder kan ses så, att det för små barn har tyngd— punkten på tillsynssidan och för äldre barn på konsumtionssidan.

Så länge man genom förvärvsavdragen vid beskattningen tar hänsyn till tillsynskostna— derna när föräldrarna förvärvsarbetar, skulle det f. ö. bli en dubblering att dessutom ge dem ett särskilt bidrag som tar sikte på samma kostnader.

Förändringar av det löpande kontantstö- det till barnfamiljer bör inriktas på familjer med lägre inkomster. Det är dessa familjer som har det största behovet av ettekono- miskt tillskott. Ett förstärkt familjestöd bör ges en sådan inriktning också av det skälet att barnfamiljerna själva — även familjer med låga inkomster — deltar i finansieringen av det ökade stödet.

Kommittén har på dessa grunder inte fun- nit skäl att förorda ett särskilt vårdbidrag. Familjestödet bör i stället förstärkas för alla familjer i lägre inkomstlägen.

Ett stöd som tar sikte på barnen i familjer

i lägre inkomstlägen finns redan genom bo- stadstilläggen. Inkomstprövningen medför att detta stöd inriktas på de familjer som har särskilt framträdande stödbehov, även där orsaken är att ena föräldern avstår från en förvärvsinkomst för att ta hand om småbarn.

Beskattningen och familjestödet medför i dag en avsevärd utjämning mellan barnfamil- jer i högre och lägre inkomstlägen. En nack- del med inkomstprövningen av bostadstilläg- gen är emellertid att nettotillskottet för fa- miljen av en inkomstökning i vissa fall kan bli litet till följd av att skatten ökar och bostadstillägget minskar. I det följande för- ordas därför en viss mildring av avtrapp- ningsreglerna för bostadstilläggen.

Avgifterna inom samhällets barntillsyn sti- ger i regel med familjeinkomsten. Avgifts- sättningen har ofta stor betydelse för ekono- min i familjer med två förvärvsarbetande makar och i enförälderfamiljer. Kommittén anser att enhetliga barntillsynsavgifter — oberoende av inkomst — är att föredra fram- för den differentierade taxa som nu tilläm- pas i de flesta kommuner.

Bostadstilläggen har förstärkts genom be- slut under hösten 1971, vilket i huvudsak kan ses som ett tidigareläggande av en re- form som skulle ha föreslagits av kommittén. Genom en mildring av avtrappningsreglerna för bostadstilläggen och en övergång till en- hetliga barntillsynsavgifter ökas möjligheter- na att göra ytterligare förstärkningar av bo- stadstilläggen utan alltför besvärande sido— effekter. Förslag om utbyggnad av bostads- tilläggen läggs fram i det följande.

Kommittén behandlar vidare frågan om särskilt samhällsstöd till enförälderfamiljer. Sådant stöd bör syfta till att ersätta den andre förälderns försörjningsinsats för bar- nen och alltså inte inriktas på den vårdnads- havandes egen försörjning. Stödet bör i olika enföräldersituationer i princip vara lika stort oberoende av om vårdnadshavaren är fadern eller modern och oberoende av orsaken till att vårdnadshavaren är ensamstående.

Kommittén anser att barnpension från folkpensioneringen i fråga om åldersgräns och i princip i fråga om stödnivå bör

Frågan om en förstärkning av det hyresan- knutna bostadstillägget för enförälderfamil- jer behandlas i samband med frågan om bostadstillägg till icke-barnfamiljer.

En värdesäkring av familjestödet har dis- kuterats i betydelsen av en anknytning an- tingen till prisutvecklingen eller till den all- männa standardutvecklingen. Utan någon så- dan anknytning av de mest kostnadskrävan- de delarna av kontantstödet till barnfamiljer- na har det kontanta familjestödet sedan 1960-talets början ökat t. o. m. snabbare än pris- och standardutvecklingen.

Kommittén finner det rimligt att barnfa- miljerna även fortsättningsvis tillförsäkras en växande andel av det totala utrymmet för privat konsumtion. Men det är inte bara kontantstödets utveckling som avgör barn- familjernas konsumtionsutveckling. Utbygg- naden av samhällets barntillsynsverksamhet har bidragit till att barnfamiljernas realin- komster ökat snabbare än de bamlösas. Vidare har förändringar i skatteuttaget för olika grupper betydelse för utvecklingen av barnfamiljernas konsumtionsutrymme. Åt- minstone så länge familjepolitiken är under utbyggnad bör statsmakterna även fortsätt- ningsvis vara oförhindrade att göra de för- skjutningar i familjestödets inriktning som kan befinnas lämpliga.

Kommittén kan alltså inte förorda en indexreglering av exempelvis de allmänna barnbidragen och bostadstilläggen, ännu mindre en sådan reglering separat för barn- bidragens del bl. a. på grund av att en priori- tering av detta slag automatiskt skulle mins- ka utrymmet för förskjutningar av stödet t. ex. till förmån för barnfamiljer med lägre inkomster.

Föräldraförsäkring

[ kap. 8 har kommittén behandlat frågan om försörjningsstöd i vissa situationer när en förälder måste vara hemma, i första hand under en tid i samband med barnets födelse men även för vård av sjuka eller — mera långvarigt — svårt handikappade barn. Kom- mittén har framhållit att kontantstödet i moderskapsförsäkringen bör ändras och byg- gas in i en föräldraförsäkring som dessutom ger stöd i övriga här nämnda situationer. I detta kapitel behandlas utformningen av för- äldraförsäkringens förmåner.

I. Föräldrapenning Inledning

Kontantstödet vid bamsbörd består nu av moderskapspenning och tilläggssjukpenning. Moderskapspenningen, som består av ett en- gångsbelopp på 1 080 kr. vid enkelbörd,har betraktats både som ett bidrag till en de] nödvändiga anskaffningar vid nedkomsten (barnvagn, säng etc.) och som en viss ersätt- ning för den minskade arbetsförmågan under tiden närmast före och efter förlossningen. Det angivna beloppet motsvarar grundsjuk- penning för sex månader (6 x 180 = 1 080). Tilläggssjukpenning vid bamsbörd utgår un- der högst sex månader som ersättning för inkomstbortfall till kvinnor som på grund av bamsbörd avhåller sig från förvärvsarbete. Det är ett löpande bidrag som motsvarar sjukpenningen vid sjukdom med avdrag för grundsjukpenningen.

En redogörelse för den nuvarande moder- skapsförsäkringen lämnas i kap. 2.

I kap. 8 har kommittén redovisat sina allmänna synpunkter på reformbehovet i frå- ga om kontantstödet vid barns födelse och under tiden närmast därefter. I fråga om ersättningsnivån konstaterar kommittén att skillnaderna i det utgående stödet mellan olika grupper av mödrar är mycket stort beroende på om mödrarna varit yrkesverk- samma eller inte just vid tiden för gravidite- tens inträde och om de har ett välavlönat arbete eller inte. Många får inte ens en nödtorftig försörjning genom moderskaps- försäkringen.

Följande tablå, som bygger på riksförsäk- ringsverkets föräldraundersökning (se kap. 4, s. 129), visar gifta eller samboende mödrars sjukpenning 270 dagar före nedkomsten.

Moderns sjuk— Inkomst Andel penning kr. kr./år mödrar % 0 under 1 800 2,6 6 H hemmamakeförsäkrad 34,2 06—19 1800—11999 15,2 22—34 12 OOO—23 999 38,3 37—52 24 000 eller mera 9,7 Samtliga 100,0

Endast ca hälften hade en årsinkomst på 12 000 kr. eller mer. Av de hemmamakeför— säkrade var sex av tio omföderskor, dvs. de hade barn förut.

De ca 7 % icke—gifta ej samboende mödrar-

na hade 270 dagar före nedkomsten följande sjukpenning.

Moderns sjuk- Andel penning kr. mödrar % 0 21,8 6 H _ 7,6 06— 19 20,7 22—34 43,4 37—52 6,5 Samtliga 100,0

Kommittén anser att en förstärkning av stödet är angelägen i de familjer där modern på grund av försäkringens utformning saknar eller har låg tilläggssjukpenning. Kommittén anser vidare att det är ett önskemål att föräldrarna får möjlighet att dela upp ansva- ret för barnets vård från födseln genom att även fadern ges ersättning för ledighet i samband med barnets födelse och under tiden efter denna.

Kommittén föreslår att moderskapsförsäk- ringen såvitt angår kontantförmånerna om- vandlas till en föräldraförsäkring. Det huvud- sakliga stödet ? föräldrapenningen — är tänkt att ge ett grundläggande försörjnings- stöd åt alla som väntar eller nyligen fått barn, oberoende av deras tidigare yrkesverk- samhet. Utöver en garantinivå skall föråldra- penning vidare kunna utgå med sikte på att ersätta det inkomstbortfall som följer med ett barns födelse och som garantinivån inte täcker. Slutligen föreslår kommittén att för- äldrapenning i viss utsträckning skall kunna utgå även till foster- och adoptivföräldrar.

Ersättningstid och ersättningsnivå

I fråga om ersättningstiden anser kommittén att föräldrapenningen i likhet med tilläggs- sjukpenningen vid bamsbörd bör kunna utgå med början ett par månader före ned- komsten och under en del av barnets första levnadsår. Tilläggssjukpenningen kan nu utgå under en sammanlagd tid av sex månader. En sådan längd på ersättningstiden får också anses vara ett minimum för föräldrapen- ningen, om den skall innebära en reell möj-

lighet till försörjning åt en av föräldrarna under den tid behovet av att stanna hemma är som störst.

Om en kvinna utnyttjar sin rätt till tilläggssjukpenning redan två månader före nedkomsten, kanske beroende på att arbetet då blivit för ansträngande för henne, står hon utan sjukpenning när barnet bara hunnit bli fyra månader gammalt. Särskilt med tan- ke på att spädbarn normalt inte tas emot på daghem före sex månaders ålder är det ange- läget att utsträcka tiden. Det glapprum som kan uppstå mellan ersättningstidens slut och barnets sexmånadersålder bör fyllas ut.

Självfallet bör barnens rätt till en så god omvårdnad som möjligt under de första lev- nadsåren väga tungt vid en bedömning av ersättningstidens längd. Det saknas entydiga forskningsresultat och erfarenheter som visar att tillsyn i daghem eller familjedaghem är olämpligt för barn under exempelvis nio månader, ett år eller ett och ett halvt år. Här skiljer sig uppfattningarna bland forskare liksom bland förskollärare, psykologer, läka- re och annan personal som yrkesmässigt har kontakt med förskolebarn. Socialstyrelsen har i sitt 1 kap. 8 återgivna yttrande rörande denna fråga framhållit att det för närvarande inte föreligger någon vetenskaplig forskning eller annan utredning som direkt belyser erfarenheterna av sexmånadersgränsens lämplighet när det gäller barns introduceran- de på daghem. Styrelsen framhåller också att frågan nu kommer att ingående utredas mot bakgrund av aktuella sociala, psykologiska och medicinska rön.

Kommittén anser sig därför inte ha funnit belägg för att en ytterligare förlängning av ersättningstiden, utöver vad som fordras för att överbrygga det s.k. glapprummet, skulle behövas för att tillgodose barnens behov av bästa möjliga omvårdnad. Det bör i det sammanhanget beaktas att en förlängning av ersättningstiden i föräldraförsäkringen lätt kan leda till att utbyggnaden av Spädbarnsav- delningar på daghemmen fördröjs och att tillsynsmöjligheterna därigenom försämras för de barn vilkas båda föräldrar förvärvs- arbetar.

Mot en alltför kraftig förlängning av tiden talar hänsyn till kvinnans ställning på arbets- marknaden. Erfarenheterna får visa om få- derna i stor utsträckning kommer att utnytt- ja sin rätt att avlösa modern under havande- skapsledigheten. Får detta stor omfattning behöver en förlängning av ersättningstiden inte ge anledning till så allvarliga farhågor. Tills vidare torde det dock vara realistiskt att utgå från att en förlängning av ersättningsti- den i praktiken medför längre avbrott än för närvarande i förvärvsverksamheten för många kvinnor och därmed risk för större tveksamhet från arbetsgivarnas sida när det gäller anställning och befordran av kvinnor.

Vid en sammanvägning av dessa olika synpunkter har kommittén stannat för att föreslå att föräldrapenning skall utgå i 240 dagar, dvs. åtta månader. Härigenom överbryggar man i princip det glapprum som kan uppkomma fram till barnets sexmånadersålder genom att modern stannar hemma en tid före nedkomsten. Kommittén har också beaktat det förhållandet att fadern skall kunna vara hemma högst tio dagar i samband med förlossningen.

För att det grundläggande stödet skall skapa ett tillfredsställande skydd åt familjens ekonomi mot de inkomstminskningar som uppkommer i samband med ett barns födelse bör garantinivån vara tillräckligt hög för att ge åtminstone ett väsentligt bidrag till för- sörjningen åt en av föräldrarna. Kommittén föreslår att föräldrapenningen skall utgå i form av en dagersättning. Efter övervägande av olika omständigheter, däribland kostnads- frågan, har kommittén kommit fram till att 20 kr. är minimum för garantinivån. Om föräldern har högre sjukpenning bör för- äldrapenningen utgå med detta högre be-

lopp.

Inkomstprövning, beskattning

Kommittén föreslog i sitt första betän- kande (SOU 1967z52) att konsumtions- stödet till barnfamiljerna skulle differentie- ras genom ett system av generella men efter den statliga skatteskalan inkomstgraderade

bidrag. Det kan övervägas om inte ett kon- tantstöd vid bamsbörd på den nivå kommit- tén nu föreslår borde underkastas någon form av inkomstprövning.

Sjukpenningutredningen har i uppdrag att undersöka de tekniska förutsättningarna för att inordna bl. a. sjukpenningen i beskatt- ningssystemet. Utredningens blivande ställ- ningstaganden kommer att få betydelse även för utformningen av kontantstödet vid bamsbörd. Blir beskattning aktuell får natur- ligtvis föräldrapenningens nivå räknas upp. Det blir då samtidigt lättare att göra föräld- rapenningen pensionsgrundande för ATP. Kommittén har ansett det lämpligast att knyta föräldrapenningen till den nuvarande sjukförsäkringen och låta en diskussion om uppräkning och beskattning av föräldrastö- det anstå i avvaktan på sjukpenningutred- ningens överväganden.

Föräldrarnas inbördes rätt till föräldra- penning

Föräldrapenningen är till skillnad från kon- tantstödet inom moderskapsförsäkringen i princip avsedd att tillkomma båda föräldrar- na. Den skall utgå till den av föräldrarna som sköter den huvudsakliga delen av vården och tillsynen av barnet och då inte förvärvsarbe- tar. När det gäller föräldrar där bara den ene har den rättsliga vårdnaden om barnet gäller rätten till föräldrapenning honom.

I överensstämmelse med tilläggssjukpen- ningen vid barnsbörd bör föräldrapenningen kunna utgå till modern före nedkomsten, dock tidigast från och med den sextionde dagen före nedkomsten.

Föräldrarna bör sedan i största möjliga mån själva få avgöra vem av dem som skall stanna hemma för att vårda barnet. Både för moderns, faderns och barnets skull är det dessutom önskvärt att fadern ges möjlighet att vara hemma någon tid redan i samband med barnets födelse. Också fadern får därige- nom större möjligheter att tidigt vara tillsam- mans med sitt barn och vänja sig vid att skö- ta det; finns det äldre barn kan han ta hand om dessa under moderns BB-vistelse. Kom-

mittén föreslår därför att fadern skall få vara hemma från arbetet med föräldrapenning i högst tio dagar i anslutning till nedkomsten.

När föräldrapenning utgår till båda föräldrarna samtidigt bör två ersättnings- dagar per dag avräknas från den sammanlagda ersättningstiden på 240 dagar. Moderns samtycke bör krävas i syfte att förebygga att förmånen missbrukas t. ex. av fader som ej sammanbor med sin familj.

Utöver dessa tio dagar bör fadern kunna få föräldrapenning om han stannar hemma och sköter barnet medan modern återgår i förvärvsarbete. Föräldrapenning bör således, bortsett från de nämnda tio dagarna, inte kunna utgå till båda föräldrarna samtidigt, eftersom det bör vara tillräckligt att endera föräldern tar vård om barnet.

Enligt kommitténs förslag skall föräldra- penningen kunna utgå i 240 dagar samman- lagt. Med hänsyn till föräldrarnas möjligheter att välja tiden och sättet för förmånens utnyttjande bör det fastställas en tidpunkt efter vilken föräldrapenning inte längre skall kunna utgå, oavsett hur många dagar som tagits i anspråk. Denna tidpunkt bör enligt kommitténs mening naturligen fastställas till tvåhundrafyrtionde dagen efter förloss- ningsdagen.

Skulle barnet tas om hand för samhälls— vård eller utan sådant beslut vistas på barn- hem, skall föräldrapenning inte utgå till föräldrarna. Modern bör dock få föräldra- penning under en månad efter nedkomsten oberoende av om hon har vården om barnet eller inte. Detta gäller f.n. vid tilläggssjuk- penning vid barnsbörd. Härigenom ges hon ekonomiska möjligheter att återhämta sig efter förlossningen. Är barnet däremot på sjukhus, bör föräldrapenning även efter den första månaden kunna utgå enligt huvud- regeln.

Föräldrarnas förvärvsarbete och anställningsskydd

Den nuvarande tilläggssjukpenningen vid bamsbörd utgår bara när modern inte för- värvsarbetar. Kommittén har övervägt möj-

ligheten att låta föräldrapenning utgå upp till garantinivån utan krav på att någon av för- äldrarna skall vara hemma från förvärvsar- bete. Syftet med föräldrapenningen är emel- lertid att ge en viss kompensation för att familjen under denna tid normalt måste leva på endast en arbetsinkomst. Om inget villkor uppställdes om bortovaro från förvärvs- arbete, skulle en föräldrapenning med 20 kr. per dag utgå också när båda föräldrarna kan och vill arbeta under en del av ersätt- ningstiden och när familjen alltså faktiskt har två förvärvsinkomster. I många fall skulle detta gälla familjer där föräldrarna har arbe- ten som är mindre fysiskt ansträngande och ofta samtidigt väl betalda.

En föräldrapenning som var fri från villkor om bortovaro från förvärvsarbete för delen upp till garantinivån — men som i övrigt hade sådant villkor — skulle dessutom kunna medföra, att olika delar av föräldrapen- ningen kom att utgå på olika tider. Föräld- rarna skulle nämligen då exempelvis kunna ta ut garantinivåstödet två månader före nedkomsten trots att modern fortsätter att förvärvsarbeta ända fram till förlossningen. I stället skulle då rätten till den del av föräld- rapenningen som utgörs av garantinivån upp- höra två månader före rätten till den del av föräldrapenningen som överstiger garanti- nivån. Motsvarande situation skulle uppkom- ma om båda föräldrarna förvärvsarbetade samtidigt under någon tid efter barnets fö- delse. Den resterande rätten till föräldrapen— ning (över garantinivån) skulle bara gälla några kronor om dagen om förälderns sjuk- penning endast obetydligt översteg 20 kr. Ett sådant system skulle få svårförklarliga verkningar och bli komplicerat att admini- strera.

Kommittén har därför stannat för att föräldrapenning endast skall utgå när någon av föräldrarna inte förvärvsarbetar.

Som nämnts anser kommittén att föräld- rarna i största möjliga utsträckning själva bör få avgöra vem av dem som skall stanna hemma för att vårda barnet. När föräldrarna utnyttjar den möjlighet som nu skapas för dem att turas om att förvärvsarbeta under

den tid då föräldrapenning kan utgå, kom- mer det sannolikt i flertalet fall endast att röra sig om en eller ett par perioder av bortovaro från arbete för vardera föräldern. Det kan emellertid också finnas fall då för- äldrarna finner det möjligt och lämpligt att byta av varandra oftare, exempelvis så att var och en arbetar vissa veckodagar. Frågan upp- kommer då om det av administrativa eller andra skäl fordras någon begränsning av för- äldrarnas möjligheter att under ersättnings- tiden växla mellan förvärvsarbete och borto- varo från arbete. Frågan har betydelse dels för föräldrarnas anställningsskydd, dels för deras rätt till föräldrapenning.

Enligt lagen ( 1945:844 ) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äk- tenskap eller havandeskap m.m. är modern efter ett års stadigvarande anställning skyd- dad mot avskedande på grund av att hon i samband med havandeskapet eller barns- börden avhåller sig från arbetet under skälig tid, högst sex månader.

Med hänsyn till de förändringar kommit- tén föreslår i fråga om det ekonomiska stö- det bör detta anställningsskydd utsträckas till att omfatta även fadern och gälla i åtta månader.

Upprepade ledigheter under den aktuella åttamånadersperioden kan vålla arbetsgiva- ren olägenheter. Detta kan i sin tur tänkas få negativa återverkningar i andra avseenden på småbarnsföräldrars och blivande föräldrars ställning på arbetsmarknaden. Anställnings- skyddet bör utformas med beaktande av detta. I avvaktan på ytterligare erfarenheter bör fadern utöver högst tio dagar i samband med nedkomsten få möjlighet att avlösa modern under en period. Hennes anställ- ningsskydd bör vara likartat. Följaktligen bör rätten att stanna hemma med bibehållet skydd i anställningen gälla högst två sam- manhängande perioder för vardera föräldern.

Ofta kan det å andra sidan vara lätt för en förälder att komma överens med arbetsgiva- ren om att föräldern återgår till arbetet under ett flertal kortare perioder, exempelvis vissa veckodagar varje vecka. Det kan också vara fråga om exempelvis statliga eller kom-

munala förtroendeuppdrag som fullgörs vissa dagar med kortare eller längre mellanrum.

För närvarande gäller att rätten till till- läggssjukpenning vid bamsbörd upphör, om kvinnan under ersättningstiden utför för- värvsarbete under mer än trettio dagar. Re- geln tillkom på kommitténs förslag genom en lagändring år 1969. Tidigare gällde att havandeskapsledigheten skulle vara samman- hängande. Minsta avbrott i ledigheten med- förde alltså då att rätten till fortsatt tilläggs- sjukpenning förverkades.

Om man i fråga om rätten till föräldra- penning skulle ha en regel om högst två ledighetSperioder för vardera föräldern, mot- svarande den som föreslås i fråga om anställ- ningsskyddet, skulle redan två perioder av förvärvsarbete på kanske bara någon eller några dagar medföra att förälderns rätt till föräldrapenning bortfaller för hela återsto- den av ersättningstiden.

En regel som begränsade rätten till föräld- rapenning till högst två ledighetsperioder för vardera föräldern skulle alltså kunna inne- bära en skärpning i förhållande till den tret- tiodagarsregel som nu gäller. Kommittén kan inte finna skäl för en sådan skärpning. Att ha kvar den nuvarande trettiodagarsregeln för modern skulle å andra sidan innebära ett avsteg från den likabehandling av föräldrarna som präglar den nya föräldraförsäkringen. Behovet att av arbetarskyddshänsyn behålla en begränsningsregel kan numera inte anses lika framträdande som förr. Kommittén har inte heller funnit skäl till någon annan be- gränsning av föräldrarnas möjlighet att med bibehållen rätt till föräldrapenning under bortovaro från arbetet avlösa varandra i fråga om förvärvsarbete och barntillsyn. Några av- görande administrativa skäl för en begräns- ning i detta avseende synes inte föreligga.

Kommittén anser således att föräldra- penningen bör utgå utan någon begränsning i fråga om antalet ledighetsperioder. Av detta följer att den nämnda trettiodagarsregeln bör utgå.

Kommitténs förslag öppnar som nämnts möjlighet för föräldrarna att byta av varand- ra t.ex. så att var och en förvärvsarbetar

vissa veckodagar medan den andre är hemma hos barnet och uppbär föräldrapenning. Det kan också finnas fall då föräldrarna kan och vill dela på förvärvsarbetet och barntillsynen på det sättet att de båda arbetar dagligen men på halvtid. Om de arbetar olika delar av dagen tillgodoses ändå syftet att en av för- äldrarna skall ha möjlighet att vara hemma hos barnet. Det kan erinras om att man inom den allmänna försäkringen utger sjukpenning vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Är ned- sättningen fullständig utgår hel sjukpenning, i annat fall halv sjukpenning.

Om båda föräldrarna förvärvsarbetar på halvtid blir inkomstbortfallet i princip det— samma som om en förälder arbetar heltid och den andra helt avstår från förvärvs- arbete. Det är önskvärt att denna lös- ning inte ställer sig mindre förmånlig i bidragshänseende än om föräldrarna exem- pelvis arbetar vissa veckodagar vardera. Kom- mittén anser därför att halv föräldrapenning bör kunna utgå i de fall då föräldrarna arbetar högst halv arbetstid.

Frågan uppkommer då om förälders rätt till halv föräldrapenning skall begränsas till de fall då även den andra föräldern arbetar högst halvtid. Om inget sådant krav ställs kommer halv föräldrapenning att kunna utgå även om ena föräldern arbetar heltid och den andra halvtid och således båda föräldrarna är hemifrån samtidigt under halva dagen.

Om ett villkor för rätt till halv föräldra- penning skulle vara att även den andra för- äldern arbetar högst halvtid skulle de ensam- stående föräldrarna — som ofta har en be— svärlig ekonomisk situation och som inte kan dela barnets vård med den andra föräldern — utestängas från möjligheten att få halv för- äldrapenning. En ensamstående som vill ar- beta halvtid (eller mindre än halvtid) skulle hänvisas till lösningen att arbeta heltid utan någon föräldrapenning vissa veckodagar och vara hemma med hel föräldrapenning andra dagar. Att skapa särregler för ensamstående föräldrar i fråga om rätten till halv föräldra- penning är å andra sidan mindre tilltalande.

Härtill kommer att ett krav på att även

andra föräldern skall arbeta högst halvtid kan te sig orättvist i vissa situationer. En familj där båda makarna arbetar fyra tim- mar per dag vardera skulle få två halva föräldrapenningar medan en familj där exem- pelvis den ena föräldern arbetar sex timmar och den andra två timmar per dag inte skulle få någon föräldrapenning alls.

Arrangemang av detta slag får sannolikt ingen större utbredning. Det är emellertid angeläget att reglerna om föräldrapenning utformas flexibelt med bevarande av princi- pen att föräldrapenning endast utgår för tid då en förälder är hemma hos barnet. Att även om den andre föräldern arbetar heltid utge halv föräldrapenning till förälder som arbetar högst halvtid innebär inget avsteg från den principen, eftersom den halva för- äldrapenningen avser den tid (minst halv arbetsdag) då föräldern avstår från förvärvs- arbete för att ta vård om barnet. Att den ene föräldern förvärvsarbetar heltid och den and- re halvtid kan bl. a. vara en lämplig lösning under en period i slutet av ersättningstiden då barnet vänjer sig vid att vistas på daghem eller i familjedaghem.

Kommittén har av dessa skäl funnit att rätten till halv föräldrapenning bör stå öppen i alla de situationer då en förälder arbetar högst halvtid. Det bör emellertid understry- kas att rätten till ersättning endast skall föreligga för sådan tid då föräldern är hem- ma hos sitt barn. För varje dag då en av för— äldrarna uppbär hel föräldrapenning eller någon eller båda av föräldrarna uppbär halv föräldrapenning avräknas en dag från ersätt- ningstiden.

Kommittén har i fråga om kriterierna på halv arbetstid övervägt att låta den bestäm- mas av vad som är normalt förekommande på arbetsmarknaden i stort eller inom den bransch där föräldern är sysselsatt. I flertalet fall torde den normala arbetstiden uppgå till ca åtta timmar per dag. Större eller mindre variationer kan emellertid förekomma mel- lan olika yrken och sysselsättningar. I arbets- löshetsförsäkringen räknas även den som ar- betslös som söker heldagsarbete men som inte kan beredas arbete mer än fyra timmar

om dagen. En sådan arbetslös kan få ersätt- ning från arbetslöshetskassan med hälften av vad som skulle ha utgått vid fullständig arbetslöshet.

Av praktiska skäl är det önskvärt att finna en enkel och enhetlig bestämning av halv arbetstid. Kommittén föreslår att villkor för halv föräldrapenning skall vara att föräldern förvärvsarbetar högst fyra timmar om dagen.

Hel föräldrapenning skall enligt kommit- te'ns förslag utgå med 20 kr. om dagen eller med det högre belopp vartill förälderns sjuk- penning uppgår. Sjukpenningens storlek är beräknad i förhållande till den försäkrades inkomst av förvärvsarbete. Halv föräldrapen- ning bör inte utgå om föräldern har kvar mer än hälften av sin tidigare inkomst. Därför bör det för rätten till halv föräldrapenning föreskrivas att förälderns inkomst av för- värvsarbete högst får uppgå till hälften av den inkomst han har normalt, i regel motsva- rande hälften av den inkomst som ligger till grund för sjukpenningklassplaceringen. För- älder som har en föräldrapenning som inte överstiger garantinivån bör få uppbära halv föräldrapenning med 10 kr.

Bosättningskrav

Kommittén föreslår att föräldrapenningen skall ingå i en samlad lag om familjestöd. För att vara berättigad till bidrag enligt denna lag skall fordras inskrivning hos för- säkringskassa. Däremot skall det inte gälla något krav på svenskt medborgarskap. För- äldrapenningen innebär en kraftig utbyggnad av det ekonomiska stödet vid bamsbörd i förhållande till gällande kontantstöd inom moderskapsförsäkringen. Det kan därför be- faras att frestelserna att utnyttja förmånerna genom tillfällig bosättning i landet kommer att öka. Kommittén har övervägt att införa en särregel för utländska medborgare om viss tids vistelse i riket för rätt till föräldrapen- ning. Svenska medborgare som efter någon tids bosättning utomlands återvänder till Sverige och föder barn här skulle i sådant fall inte bli undantagna från rätten till föräldra- penning.

Emellertid har Sverige genom konventio- ner förbundit sig att behandla medborgare i andra europeiska länder lika med svenska medborgare i sådan utsträckning att en regel för enbart utländska medborgare skulle få begränsad betydelse i praktiken. Kommittén föreslår därför att det införs en regel om viss tids bosättning i riket för såväl medborgare i Sverige som medborgare i andra länder. Det kan dock inte anses nödvändigt att alla in- vandrare och utlandssvenskar som redan före ankomsten hit väntar barn skall vara ute- stängda från rätten till föräldrapenning. Kommittén anser det vara tillräckligt om de varit bosatta i landet sex månader före ned- komsten. Av praktiska skäl bör villkoret få den utformningen att någon av föräldrarna skall ha varit inskriven hos försäkringskassa under 180 dagar i följd före nedkomsten.

Villkor för föräldrapenningöver garan tinivån

När det gäller föräldrapenning som överstiger garantinivån torde man, liksom för tilläggs- sjukpenningen inom den nuvarande moder- skapsförsäkringen, få kräva att föräldern un- der viss tid före nedkomsten varit placeradi viss lägsta sjukpenningklass.

Den nuvarande regeln att kvinnan skall ha varit placerad i lägst sjukpenningklass 3 un- der minst 270 dagar har naturligtvis valts med tanke på den normala havandeskapsti- den. Med de möjligheter till familjeplanering som i dag står till buds förefaller det onödigt att sätta gränsen just här. Regeln har också nackdelar. Bland annat medför den att kvin- nor som'faktiskt förvärvsarbetat i 270 dagar men som av skilda anledningar inte varit pla- cerade i en kvalificerande sjukpenningklass tillräckligt länge blir uteslutna från rätten till tilläggssjukpenning. Sådana situationer kan uppstå vid oavlönad praktiktjänstgöring, vid försummelse att anmäla inkomstförändring eller till följd av regeln att en inkomstföränd- ring medför ändrad klassplacering först vid nästföljande månadsskifte.

I Danmark har man som villkor att kvin- nan under den senaste tolvmånadersperioden före havandeskapsledigheten skall ha för-

värvsarbetat i sammanlagt sex månader, var- av minst fyra veckor omedelbart före ledig- heten. Arbetet skall ha bedrivits under minst tio timmar per vecka.

Kommittén har övervägt att införa en regel av detta slag i fråga om rätt till föräld- rapenning som överstiger garantinivån. Det har dock visat sig svårt att finna en konstruk- tion som inte är behäftad med betydande administrativa nackdelar, särskilt när det gäl- ler möjligheterna till kontroll.

Kommittén vill i stället förorda att den nuvarande kvalifikationstiden i fråga om pla- cering i viss sjukpenningklass sänks till 180 dagar. En sådan gräns sammanfaller emeller— tid med den tid under vilken kvinnan i praxis tillåtits behålla sin sjukpenningklass när hon slutat förvärvsarbeta med anledning av en graviditet. En mycket kort tids arbete, en- dast några veckor, skulle med en sänkt kvali- fikationstid och vid oförändrad praxis kunna ge rätt till en föräldrapenning som översteg garantinivån med i ytterlighetsfall 32 kr. per dag under åtta månader.

En sådan konsekvens förefaller omöjlig att acceptera. Kommittén förutsätter därför att den nya kvalifikationstiden leder till en änd- rad praxis. En försäkrad bör ej tillåtas behål- la sin sjukpenningklass i sex månader vid ledighet enbart för graviditet, om hon inte dessförinnan förvärvsarbetat en längre tid, enligt kommitténs uppfattning i minst ett år.

Med hänsyn till att garantinivån på 20 kr. motsvarar en sjukpenningklass mellan de nu- varande klasserna nr 10 och 11, bör för en föräldrapenning som överstiger garantinivån fordras placering i lägst klass 11 och att denna placering varat i minst 180 dagar. Vissa grupper som nyligen trätt ut i för- värvslivet, t.ex. från att ha varit studerande, kommer även med den nya regeln att kunna hamna utanför kretsen av dem som är berät- tigade till en föräldrapenning över garantini- vån. Å andra sidan får dessa grupper del av den kraftiga förstärkning av grundskyddet som föräldrapenningens garantinivå medför. Att föräldrarna i stort sett likställs i fråga om rätt till förmåner i samband med och efter bamsbörd medför vissa problem när det gäller

att skapa regler som kan uppfattas som rätt- visa i de enskilda fallen. Syftet med det ekonomiska skydd som en föräldrapenning ovanför garantinivån skall ge är att bibehålla en tidigare uppnådd, relativt etablerad stan- dard. Det är mot den bakgrunden tveksamt om föräldrapenningen över denna nivå skall kunna användas till att skaffa familjen dubb- la inkomster genom att en annars inte för- värvsarbetande moder tar ett tillfälligt arbete medan fadern uppbär föräldrapenning. Stöd- behovet är i denna situation mindre framträ— dande.

Det kan vidare ifrågasättas om det är rimligt att exempelvis fadern stannar hemma och uppbär föräldrapenning över garantini- vån fastän modern, som även tidigare varit ”hemmafru”, också är hemma och i realite- ten är den som vårdar barnet. I sådana fall uppnås inte syftet att fadern skall avlösa modern. Det kan knappast vara rimligt att samhället ger ett stöd som medverkar till att båda föräldrarna blir hemma under hela den tid föräldrapenningen täcker.

Kommittén anser därför att ena förälderns rätt till föräldrapenning över garantinivån bör vara beroende av att den andra föräldern är placerad i sjukpenningklass som gäller för förvärvsarbetande. Undantag från den före- slagna regeln bör dock göras för förtidspen- sionärer som inte kan uppnå en kvalificeran- de sjukpenningklassplacering och för stude- rande, däribland personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning, om de har stu- dierna som huvudsyssla. Även i övrigt bör undantag kunna göras när man inte rimligen kan begära att den andra föräldern skall vår- da barnet.

Frågan om engångsbidrag vid barns födelse

Som tidigare nämnts utgår moderskapspen- ningen för närvarande med 1080 kr. vid enkelbörd och 540 kr. för varje ytterligare barn vid flerbörd. Moderskapspenningen i dess nuvarande form infördes genom 1954 års lag om moderskapshjälp. Enligt denna lag utgick den kontanta moderskapshjälpen i form av grundpenning (motsvarande nuva-

rande moderskapspenning) samt barntillägg och tilläggspenning. Grundpenningen var vid enkelbörd 270 kr., och den försäkrade kunde lyfta 135 kr. före nedkomsten, dock tidigast på den nittionde dagen före den be- räknade tidpunkten därför. Grundpen- ningens belopp motsvarade dåvarande grund- sjukpenning på 3 kr. för 90 dagar. Tilläggs- penningen utgick i högst 90 dagar till den som avhöll sig från förvärvsarbete.

Socialförsäkringsutredningen, på vars för- slag lagen om moderskapshjälp tillkom, an- såg att grundpenningen, som i motsats till grundsjukpenningen utgick oberoende av om vederbörande avstod från att utföra förvärvs- arbete eller ej, delvis borde avse anskaff- ningar och andra merutgifter med anledning av barnsbörden och delvis borde utgöra er- sättning för minskad arbetsförmåga under tiden närmast före och efter nedkomsten. Schematiskt borde man kunna anse att hälf- ten (135 kr.) av grundpenningen hänförde sig till vartdera ändamålet. En ersättning på 135 kr. för minskad arbetsförmåga motsva- de den dåtida grundsjukpenningen för 45 dagar. I konsekvens härmed föreskrevs också beträffande sjukdom efter förlossningen att den som ägde rätt till grundpenning enligt lagen om moderskapshjälp inte fick uppbära grundsjukpenning för tiden fr.o.m. förloss— ningsdagen t.o.m. den fyrtiofjärde dagen därefter.

Socialpolitiska kommittén föreslog i ett betänkande Stöd åt barnaföderskor (SOU 196138) att grundpenningen inom moder- skapsförsäkringen skulle motsvara en föresla- gen grundsjukpenning om fyra kr. under 180 dagar. Det barntillägg som fanns borde tas bort och det borde kompenseras med att moderskapspenningen höjdes med 60 kr. Den sålunda framräknade grundpenningen uppgick till 780 kr. och borde avrundas till 800 kr. Vid flerbörd borde 400 kr. utgå för varje ytterligare barn. Vid tillkomsten av lagen om allmän försäkring fastställdes grundsjukpenningen till fem kr. och i konse- kvens härmed bestämdes moderskapspen- ningens grundpenning till (5 x 180 =) 900 kr. Det nuvarande beloppet har kommit till

på så sätt att moderskapspenningen räknades upp till 1 080 kr. som en följd av att grund- sjukpenningen höjdes till sex kr.

Moderskapspenningen har alltså från bör- jan varit tänkt att till ungefär halva sitt belopp avse anskaffningar och andra merut- gifter med anledning av barnsbörden. Till beloppet har emellertid moderskapspen- ningen helt följt grundsjukpenningen.

Den nuvarande moderskapspenningen kos- tar 130 milj. kr. per år. Skulle man lägga ett belopp vid sidan av föräldrapenningen som bidrag till utrustning vid barns födelse kostar redan ett bidrag på 500 kr. ca 60 milj. kr. Vid en prioritering mellan olika angelägna ändamål anser kommittén att ett sådant ut- rustningsbidrag bör få stå tillbaka för andra reformer som ter sig viktigare. Kommitténs förslag om en föräldrapenning under åtta månader med minst 20 kr. per dag innebär en ersättning vid bamsbörd som för stora grupper vida överstiger den nuvarande mo- derskapsförsäkringens kontantförmåner.

Kommittén har övervägt att öppna särskil- da möjligheter till förskottsuttag av föräldra- penning. Ett förskott med t.ex. 480 kr. i samband med förlossningen skulle reducera antingen den löpande dagsersättningen från 20 till 18 kr. eller ersättningstiden med 24 dagar. Olägenheterna därmed anser kommit- tén vara större än fördelen med ett engångs- belopp. I detta sammanhang vill kommittén förutskicka, att kommittén kommer att före- slå att barnbidrag — på samma sätt som nu gäller för bostadstilläggen — skall betalas ut månadsvis, första gången månaden efter bar- nets födelse.

F oster- och adoptivföräldrar

Frågan om ersättning för förlorad arbetsin- komst i samband med adoption togs upp i motioner till 1968 års riksdag. Motionärema ansåg att någon form av ersättning borde utgå till den som tar tjänstledigt från sitt arbete för att, ofta med sikte på adoption ta emot ett spädbarn som fosterbarn. I sitt utlåtande (1968zl 1) förklarade sig andra lag- utskottet inte berett att ta ställningisak till

motionärernas förslag utan hemställde att motionerna skulle överlämnas till familjepo- litiska kommittén. Riksdagen beslöt i enlig- het med utskottets hemställan.

Ytterligare en riksdagsskrivelse (1969299) jämte andra lagutskottets utlåtande (1969: 13) över ett antal motioner har överlämnats till kommittén. Utskottet framhöll att man inom familjerättslig liksom inom annan lag- stiftning allmänt har godtagit principen att adoptivbarn skall jämställas med egna barn. Från denna utgångspunkt föreföll det natur- ligt att familjer som mottar barn i späd ålder för adoption får ekonomiskt stöd av ungefär samma storleksordning som det som utgår vid bamsbörd inom den allmänna försäk- ringen. Frågan om anställningsskydd för dem som önskar ta tjänstledigt från sitt arbete vid inledningen av ett adoptivförhållande för- tjänade enligt utskottets mening att under- sökas.

Vid adoption uppstår ett familjerättsligt förhållande som är detsamma som mellan biologiska föräldrar och deras barn. Man kan skilja mellan olika typer av adoption: egent- lig adoption som leder till att ett helt nytt föräldra-barnförhållande uppstår, styvbarns- adoption då någon adopterar andra makens barn utom äktenskap eller barn i äktenskap som upplösts genom äktenskapsskillnad eller dödsfall samt adOption av vuxna (över 20 år), vilket är relativt sällsynt.

En adoption kommer till stånd genom beslut av domstol efter ansökan. Domstolen grundar sitt beslut på en lämplighetspröv- ning. De formella villkoren är att den som vill adoptera (adoptanten) skall ha fyllt 25 år. Undantagsvis, bl.a. om det gäller andre makens barn, får den som fyllt 20 år anta adoptivbarn. Är den som skall adopteras un- der 20 år måste hans föräldrar ge sitt till- stånd till adoptionen. Den som fyllt 12 år får inte adopteras utan eget samtycke. Vanligen inleds ett adoptionsförfarande med att sö- kanden har barnet hos sig som fosterbarn en tid. En utredning av barnavårdsnämnden fö- regår denna placering.

Under 1970 adopterades totalt ca 1 700 barn i Sverige. Av de ca 1 100 bland dessa

som inte fyllt 12 år var ca 16 % utländska barn. Enligt en bedömning från socialstyrel- sen uppgår de egentliga adoptionerna (då ett helt nytt föräldra-barnförhållande uppstår), oavsett adoptivbarnets ålder, till högst 1 000 per år.

En undersökning som statistiska central- byrån företagit på familjepolitiska kommit- téns uppdrag visar att antalet foster- och adoptivbarn i späd ålder är lågt. Den 31 december 1970 fanns det således endast 63 fosterbarn och ] adoptivbarn som var sex månader eller yngre, 110 fosterbarn och 6 adoptivbarn som var åtta månader eller yng- re samt 329 fosterbarn och 24 adoptivbarn som var ett år eller yngre. Bland fosterbar- nen fanns både sådana som var omhändertag- na för samhällsvård och sådana som inte var det.

Totala antalet fosterbarn i barnavårdsla- gens mening var 1970 ca 16 000. Av dessa var ca 75 % omhändertagna för samhällsvård. Det finns inga föreskrifter om ersättning för fosterbarnsvård. I de fall fosterbarnet är omhändertaget för samhällsvård får foster- föräldrarna i regel ersättning av allmänna medel. Kommunförbundet rekommenderar för 1972 att ett belopp motsvarande 90 % av basbeloppet utbetalas som lägsta ersättning för vård i enskilt hem av fosterbarn, dvs. f.n. 530 kr./mån. Fosterföräldrar har i regel rätt att uppbära allmänt barnbidrag och bostads- tillägg.

I familjerättsligt hänseende blev adoptiv- barnen helt likställda med andra barn genom ändringar i adoptionslagstiftningen den 1 januari och den 1 juli 1971.

Sedan den 1 januari 1972 gäller en allmän regel om adoptions rättsverkningar. Enligt denna skall adoptivbarn anses som adoptan- tens barn i äktenskap och inte som barn till sina biologiska föräldrar vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som tillägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse. Regeln skall dock inte gälla om annat är föreskrivet eller följer av rättsförhål- landets natur.

Inom familjestödet har adoptivbarnen — och i stor utsträckning också fosterbarnen —

jämställts med egna barn när det gäller såda- na förmåner som barnbidrag, bostadstillägg, bidragsförskott och barnpension. I fråga om moderskapsförsäkringen ger dock samhället ett stöd som är starkt knutet till moderns havandeskap och till barnsbörden. Någon motsvarande rätt till ekonomiskt stöd finns inte för foster- eller adoptivföräldrar.

Föräldrapenningen knyter också an till havandeskapet och barnsbörden i många av- seenden. Motivet för att föräldrapenning skall utgå som försörjningsstöd till föräldrar med barn upp till sex-åtta månaders ålder är att det ofta under en så lång tid uppstår ett inkomstbortfall genom att en av föräldrarna måste ta vård om det späda barnet. En väsentlig orsak härtill är att samhället — även efter en fortsatt kraftig utbyggnad av barn- tillsynsservicen — i mycket liten utsträckning kan erbjuda barntillsyn för barn under sex månaders ålder. Samma förhållande gäller naturligtvis även för föräldrar till foster- och adoptivbarn i motsvarande ålder. Det är där- för rimligt att även foster- och adoptivföräld- rar med så små barn får rätt till föräldrapen- ning. Denna bör utgå från och med den dag föräldrarna får barnet i sin vård och till den tvåhundrafyrtionde dagen efter barnets fö- delse. Det kan för övrigt erinras om att de biologiska föräldrarna går miste om föräldra- penningen fr.o.m. den trettionde dagen ef- ter nedkomsten om de då inte längre har bar- net i sin vård.

I högst tio dagar i anslutning till barnets ankomst bör båda foster- eller adoptivföräld- rarna kunna uppbära föräldrapenning sam- tidigt om de båda är hemma från arbetet, en- ligt regler motsvarande dem som föreslås gäl- la vid barnsbörd för biologiska föräldrar. Med fosterbarn bör endast förstås fosterbarn i den mening som avses i barnavårdslagen.

En annan fråga är om någon form av föräldrastöd bör utgå vid adoption eller fos— terbamsplacering av barn som är äldre än åtta månader. Flertalet adoptioner sker först efter det att barnet passerat åttamånaders- gränsen. Med ett stöd till barn under åtta månader når man endast en liten del av foster- och adoptivbarnen. Föräldrapen-

ningen omfattar dock inte barn som är äldre.

Otvivelaktigt finns det emellertid även när äldre barn tas emot som adoptivbarn eller som fosterbarn i avvaktan på adoption ett visst behov av att föräldrarna är borta från arbetet en kortare tid. Kommittén föreslår att vid adoption av barn, som är äldre än åtta månader, föräldrapenning skall utgå till var- dera adoptivföräldern under tio dagar i an- slutning till barnets ankomst till den nya familjen. Eftersom en adoption i regel före- gås av en fosterbarnsperiod, bör samma gälla fosterhemsplaceringar som sker i adoptions- syfte. I regel sker dessa fosterhemsplace- ringar med barnavårdsnämndens medverkan. I dessa fall utgår i regel inte fosterlega. Som övre gräns för föräldrapenning i dessa fall föreslår kommittén 10 år. Denna ålder har, som framgår längre fram i detta kapitel, valts som gräns också för den sjukpenning vid vård av sjuka barn som kommittén föreslår.

Enligt direktiven (av den 5 december 1969) för utredningen rörande ökad anställ- ningstrygghet m.m. bör denna utredning bl.a. mot bakgrund av att principen om adoptivbarns jämställdhet med egna barn godtagits i lagstiftningen göra en undersök- ning av frågan om anställningstrygghet för den som önskar ta ledigt från sitt arbete vid inledningen av ett adoptionsförhållande. Fa— miljepolitiska kommittén finner det naturligt att foster- och adoptivföräldrar får rätt till anställningstrygghet i samma mån som dessa likställs med biologiska föräldrar i fråga om rätt till föräldrapenning. Kommittén föreslår således att lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äk- tenskap eller havandeskap m.m. ändras i enlighet härmed i avvaktan på förslaget från nyssnämnda utredning.

Kostnader

Föräldrapenningen kan beräknas kosta 320 milj. kr./år. Härav belöper 140 milj.kr. på införandet av garantinivån och 40 milj.kr. på att fadern kommer med i systemet. Vidare kostar det 140 milj. kr. att utsträcka föräldrapenningen från sex till åtta månader.

Kostnadsberäkningen utgår från en årskull på 120000 barn och bygger dessutom på antagandet att fäderna i genomsnitt kommer att uppbära föräldrapenning under en månad.

Det nya stödet till foster- och adoptivför- äldrar kan beräknas nå ca 1000 barn. De årliga kostnaderna kan uppskattas till högst 1 milj. kr.

H. Sjukpenning vid vård av sjukt barn Inledning

I proposition l970:60 angåendejämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäk- ringen anförde departementschefen att ”frå- gan om sjukpenning till den som tvingats ta ledigt från sitt arbete för att vårda sjuka barn i hemmet - — ? tillhör de frågor som famil- jepolitiska kommittén får anledning att pröva när den i sitt fortsatta arbete skall överväga frågan om ett eventuellt vård- bidrag”. Till detta uttalande hänvisade andra lagutskottet i sitt utlåtande 1970127 över en motion om rätt till sjukpenning vid vård av sjukt barn.

Den allmänna försäkringen innehåller inte några bestämmelser om sjukpenning vid vård av sjukt barn. Däremot finns möjligheter för statsanställda att vid tillsyn av barn under vissa omständigheter erhålla tjänstledighet med en del av lönen i behåll. Således kan vårdnadshavare få tjänstledighet med B-av— drag från lönen (ca 25—30 %) under 15 da- gar av ett och samma kalenderår bl.a. för tillsyn av minderårigt barn i hemmet när an- nan person inte kan anlitas för tillsyn av har- net och behovet av tjänstledighet är hastigt påkommet. (19 & 6 e/i AST _ Allmänt avlö- ningsavtal för statliga och vissa andra tjänste- män.) I tillämpningsanvisningarna anges att med minderårigt barn avses barn som inte förmår reda sig utan hjälp av vuxen, dvs. i re- gel barn som inte är över den lägre skolål- dern (grundskolans lågstadium). Möjligheter- na att få barntillsyn efter hänvändelse till kommunal myndighet skall enligt anvis- ningarna beaktas.

Likartade bestämmelser finns i de kommu- nalanställdas allmänna avtal (ABT 70). En anställd må om synnerliga skäl föreligger, under tjänstledighet för enskilda angelägen- heter behålla lönen under sammanlagt högst sex arbetsdagar per kalenderår (175 mom 3). Såsom synnerliga skäl skall anses nära anhö- rigs svårare sjukdom eller bortgång samt eget minderårigt barns sjukdom i det fall, då vård av barnet inte kan beredas på annat sätt. I kommentaren till ABT 70 nämns liksom i AST möjligheten att anlita den kommunala servicen för vård av sjukt barn. Någon när- mare avgränsning av minderårigt barn görs inte, dock sägs att behovet av tillsyn bör styrkas med läkarintyg vid äldre barns sjuk- dom.

Samhällets sociala hemhjälp, som från början tog sikte på barnfamiljernas behov, utvecklades på 1940-talet. Bl. a. har förvärvs- arbetande föräldrar sedan dess i viss utsträck— ning kunnat få hjälp med tillsynen av tillfal- ligt sjukt bam. I allmänhet har hemvårdare i mån av tid skött barntillsynen.

För att utjämna skillnaderna mellan kom— munerna och underlätta utbyggnaden av den sociala hemhjälpsverksamheten till att bättre motsvara det verkliga behovet infördes 1965 ett enhetligt statsbidrag för all kommunal hemhjälpsverksamhet. Genom att utforma bidraget till hemhjälpen så att det omfattar såväl hemvårdare- som hemsamaritverksam- heten ville man bl.a. undvika konkurrens mellan dessa verksamhetsgrenar som delvis handhas av gemensam personal. Samma statsbidragsregler har sedan tillämpats på verksamhet med barnvårdare.

Sedan mitten av 50-talet har framför allt en del större kommuner inrättat barnvårdar- verksamhet för tillsyn av sjuka barn till föräldrar som förvärvsarbetar. Den sociala hemhjälpen har ökat kraftigt under det se- naste decenniet. Ökningen hänför sig emel- lertid helt till hemsamaritverksamheten för åldringar, som nära nog femdubblats, vilket dock inte innebär att detta hjälpbehov till- fredsställts. Inte heller kan, enligt socialstyrel- sen, hernvårdarhjälp till barnfamiljer lämnas i önskvärd utsträckning.

Socialstyrelsen, som är central tillsyns- myndighet, försöker för närvarande få kom- munerna att prioritera en utbyggnad av barn- vårdarverksamheten. Antalet hjälpta barn- familjer inom den sociala hemhjälpen har ökat från 69 800 år 1965 till ca 90 000 år 1971.

Kommitténs överväganden och förslag

När ett barn blir sjukt är det ofta besvärligt för förvärvsarbetande makar och ensam- stående vårdnadshavare att ordna med bar- nets tillsyn. Enligt uppgifter från bl. a. famil- jepolitiska kommitténs daghemsundersök- ning är problemet relativt vanligt. Mellan 12 och 13 % av barnen på daghem var sjuka vid vardera av två skilda undersökningstillfällen. Vid daghemmen har man tämligen strikta regler när det gäller att ta emot sjuka barn med hänsyn till smittorisker. Även enkla för- kylningssjukdomar utgör i regel hinder för barnens vistelse på daghemmet. För barn i familjedaghem är problemet i allmänhet något mindre. För förvärvsarbetande föräld- rar till barn som inte heller eljest har någon ordnad tillsyn — företrädesvis barn i den lägre skolåldern — blir svårigheterna ofta lika stora som för dem som måste finna ersätt- ning för daghemstillsynen.

Det torde vara vanligt att en förälder tvingas stanna hemma i vart fall när ett litet barn blir sjukt. Enligt daghemsundersök- ningen hade 37 % av de barn som där angetts som sjuka vårdats av förälder ihemmet. Om samtliga barn under tio år till förvärvsarbe- tande föräldrar skulle ha samma sjukfrekvens som konstaterades i undersökningen skulle det årliga antalet sjukdagar för ifrågavarande barn uppgå till ca 8 miljoner. Nu är det möjligt att barn på daghem kan vara mer sjuka än andra barn och att dessutom be- dömningen av sjukdom där är mer vid- sträckt. Det måste ändock konstateras att samhällets vård- och tillsynsmöjligheter när det gäller sjuka barn är starkt begränsade i förhållande till behovet.

Som nyss påpekats får stats- och kom- munalanställda vid barns sjukdom i viss

begränsad utsträckning ledigt med bibehål- lande av en del av lönen. Det torde också förekomma att privatanställda kan ta ledigt enstaka dagar eller delar av dagar utan att det påverkar lönen. Detta är emellertid helt beroende på arbetsgivaren. I vilken omfatt- ning det härutöver kan förekomma att föräl- der stannar hemma för att vårda ett sjukt barn förebärande egen sjukdom är inte möj- ligt att ange.

De ansträngningar som för närvarande görs för att öka antalet barnvårdare är mycket angelägna framför allt med tanke på kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Det faktum att det oftast är modern som stannar hemma för att ta hand om barnen när de blivit sjuka kan bidra till att skapa svårigheter för kvinnorna när det gäller an- ställning och befordran.

Även ur allmän samhällsekonomisk syn- vinkel är det önskvärt att utöka möjligheter- na för föräldrar att utnyttja samhällets barn- tillsynsservice när barnen blir sjuka. Kostna- derna för de störningar i produktionen som uppstår när personal utan varsel måste lämna sin produktionsplats för att ta hand om ett sjukt barn är svåra att beräkna men torde kunna vara avsevärda.

I dagens läge kan emellertid barnvårdar- verksamheten i flertalet kommuner långt ifrån täcka de behov som finns av tillsyn av sjuka barn. Denna situation kommer sanno- likt att kvarstå under relativt lång tid fram— över. Även efter en mycket kraftig utbygg— nad av samhällets tillsynsservice för sjuka barn kommer det ändå att finnas situationer då den inte räcker till, eftersom det skulle bli orimligt dyrt att hålla en beredskap av bam— vårdare för att täcka infektionstopparna. Det kommer också alltid att finnas situationer då det på grund av sjukdomens karaktär eller andra omständigheter är angeläget att just en av föräldrarna tar hand om barnet åtminsto- ne temporärt.

Kommittén anser därför att ett skydd mot inkomstbortfall vid barns sjukdom bör infö— ras.

Om detta skydd i stort sett skall kunna omfatta alla som berörs av sådant inkomst-

bortfall, är det enligt kommitténs mening inte tillräckligt att överlåta åt arbetsmarkna- dens parter att lösa frågan avtalsvägen. Så har t.ex. LO förordat en lösning lagstift- ningsvägen. Inte heller skulle en frivillig för- säkring ge skyddet den allmänna omfattning som kommittén finner önskvärd. Mot en frivillig försäkring talar också att avgifterna skulle bli relativt höga och kostnadsutjäm— ningen förhållandevis liten. Först genom en obligatorisk försäkring når man avsedd om- fattning och en tillfredsställande omfördel- ningseffekt till förmån för barnfamiljer.

Kommittén föreslår därför att föräldrar ges rätt att i viss utsträckning uppbära sjuk- penning från den allmänna sjukförsäkringen som vid egen sjukdom om de behöver stanna hemma från sitt arbete för att ta vård om sjukt barn.

Stödet bör utformas så att sjukpenning bara utgår när en förälder verkligen behöver stanna hemma och alltså vårdbehovet inte kan tillgodoses på annat lämpligt sätt. När en av föräldrarna saknar förvärvsarbete finns inte detta behov. Stödet bör alltså endast avse tvåförälderfamiljer där båda makarna förvärvsarbetar och ensamstående förälder som förvärvsarbetar.

Makar bör själva få bestämma vilkendera som skall stanna hemma och vårda barnet.

Förslaget innebär att man inför en ny stödform i anslutning till den allmänna för- säkringen. Den är en principiell nyhet därige- nom att sjukpenning skall kunna utgå när det inte är den försäkrade själv som drabbats av sjukdomen. Det finns anledning att gå fram försiktigt åtminstone innan praktiska erfarenheter av den nya stödformen vunnits. Inte minst kostnadsskäl talar för restriktivi- tet. I själva verket kan även en snävt avgrän- sad reform beräknas bli ganska kostnadskrä- vande.

De begränsningar som i första hand kan diskuteras gäller barnets ålder och ersätt- ningstidens längd. Bestämmelserna för stats- anställda torde i stort sett tolkas så, att rät- ten till ledighet med viss lön vid barns sjuk- dom upphör när barnet är i tioårsåldern. För kommunalanställda gäller att behovet av till-

syn skall styrkas med läkarintyg vid vård av äldre barn. Behovet av vård varierar givetvis från fall till fall beroende bl.a. på sjuk- domens karaktär. Vanligen torde emellertid tillsynsbehovet vara mindre när barnet kom- mit upp över tioårsåldern än dessförinnan. En tioårsgräns finns f. ö. redan i sjukförsäk- ringen när det gäller barntillägg. Kommittén förordar att den nya stödformen skall gälla hemmavarande barn till dess barnet uppnått tio års ålder.

Uppgifterna om antalet sjuka barn i dag- hemsundersökningen tyder på att barn på daghem genomsnittligt är sjuka under 27 av föräldrarnas arbetsdagar varje år. I familjeun- dersökningen (bil. 1 s. 508) har familjerna uppgett att mindre än 20% av barnen var sjuka mer än två veckor under närmast före- gående år. Det statliga systemet begränsar ledigheten till 15 dagar per kalenderår och förälder, medan de kommunalanställdas ledighet är 6 dagar per kalenderår och föräl- der för enskild angelägenhet som bl. a. inne- fattar vård av sjuka barn. Varken för stats- eller kommunalanställda är antalet ledighets- dagar beroende av antalet barn i familjen.

Kommittén har stannat för att föreslå att ersättningstiden i vart fall i ett första skede fastställs till högst tio dagar per familj och kalenderår.

Kommittén har övervägt möjligheten att föreskriva att sjukpenning endast skall utgå om barnets sjukdom anmälts till den kom- munala nämnd som handhar hemhjälpsverk— samheten och nämnden funnit att barnets tillsyn inte lämpligen kan ordnas genom dess försorg. Det skulle emellertid vara olämpligt att föreskriva att föräldrarna alltid skall an- lita hemhjälp när sådan står att få. Är barnet mycket litet eller svårt sjukt, är det i allmän- het bättre att tillsynen ombesörjs av någon av föräldrarna. Det skulle också stöta på praktiska svårigheter t.ex. när ett barn in— sjuknar på natten och föräldrarnas arbete börjar tidigt på morgonen. Kommittén har därför stannat för att inte uppställa något sådant villkor för rätten till sjukpenning. Föräldrarna bör dock till försäkringskassan uppge om de anmält barnets sjukdomsfall

för den kommunala nämnd som har hand om den sociala hemhjälpen. Försäkringskas- san får på det sättet en extra möjlighet till kontroll av barnens sjukdomsfall.

Kommittén förutsätter att sjukpenning vid vård av sjukt barn inte skall få någon negativ inverkan på kommunernas ansträng- ningar att bygga ut den del av den sociala hemhjälpsverksamheten som avser barnfamil- jerna. Av tidigare angivna skäl är det tvärtom angeläget att en utbyggnad av samhällets resurser för tillsyn av sjuka barn kommer till stånd.

Stödet bör som förut angetts inordnas i den allmänna sjukförsäkringen så att veder— börande förälder får sjukpenning efter den vanliga sjukpenningklassplaceringen och med iakttagande av fridagsregeln. Anmälan till försäkringskassan bör ske i samma ordning som vid egen sjukdom och i princip vara förutsättning för ersättningsrätt. Även be- träffande läkarintyg bör vanliga regler gälla, vilket innebär att intyg inte krävs vid kortare sjukdomsfall annat än då särskilda omstän- digheter påkallar det.

Kostnader

Sjukpenning vid vård av sjukt barn enligt kommitténs förslag beräknas komma att kos— ta ca 60 milj. kr./år.

III. Vårdbidrag för svårt handikappat barn

I kap. 8 har kommittén lämnat en allmän motivering för en väsentlig höjning av det vårdbidrag som redan utgår för barn som trots svårt handikapp vårdas i hemmet. Kom- mittén betraktar detta bidrag i första hand som en familjepolitisk stödform.

Sammanfattning av bes tämmelser och motiv

Barn under 16 år har rätt till vårdbidrag i form av invaliditetsersättning om barnet på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av sär-

skild tillsyn och vård. Vårdbidraget utgår med 60% av basbeloppet per år och utgör f. 11. (vid basbeloppet 7 100 kr.) 4 260 kr./år eller 355 kr./mån. Bestämmelserna om vårdbidrag finns i 9 kap. 3 5 lagen om allmän försäkring.

Vårdbidraget infördes den 1 juli 1964 efter förslag av socialpolitiska kommittén (stencil S 19633). Medan det till vuxna handikappade kunde utgå förtidspension, in- validitetstillägg eller invaliditetsersättning var handikappade barn och ungdomar under 16 år tidigare inte berättigade till någon särskild förmån från folkpensioneringen.

I förarbetena till lagstiftningen anförde departementschefen (prop. 1964z94) bl.a. följande.

Invaliditet hos barn innebär stora påfrest- ningar för barnets föräldrar och fostrare. Vid sidan om oro och ängslan för barnet får de underkasta sig avsevärda uppoffringar, om barnet skall få så god utveckling som dess förutsättningar medger. I de fall då barnet med fördel kan vistas i sitt hem blir den personliga insatsen från Vårdarens sida av utomordentligt stor betydelse för denna ut- veckling. ] vilken utsträckning en sådan in- sats kan göras är dock till stor del en kost- nadsfråga. Det är inte bara så att vårdaren på grund av den tid som måste ägnas åt barnet i motsvarande mån får avstå från arbetsin- komst, som eljest skulle stått att få. Vården kräver ofta också särskilda kostnader i flera hänseenden, inte minst för resor i olika sammanhang. Många gånger kan de krav som ställs på föräldrarna bli så stora, att de måste överlämna barnet för vård på en insti- tution trots att vården hellre borde ha be- retts i hemmet.

Departementschefen anförde vidare att det var angeläget att det från statsmakternas sida vidtogs åtgärder för att bereda lättnader och stöd för vård av handikappade barn i hemmen. En väg var härvidlag att tillhanda- hålla service och hjälpmedel av olika slag, men vid sidan härav borde övervägas att införa kontantstöd i mera generella former.

När det gällde de nya bestämmelsernas utformning framhöll departementschefen att det torde vara ogörligt att i lagtext med exakthet fastslå i vilka fall vårdbidrag skall

komma i fråga. Någon avgränsning av person- kretsen med hänvisning till särskilda slag av handikapp borde inte komma i fråga. Bidrags- rätten borde för alla kategorier av handikap- pade bedömas efter enhetliga grunder. Vård- bidragstagarna måste komma att represente- ra en mycket heterogen grupp inrymmande både kroppsliga och psykiska handikapp, medfödda såväl som senare förvärvade. Här måste nödvändigtvis ett visst utrymme ges åt tillämpningen. Vidare anförde departements- chefen.

De behov av tillsyn och vård som skall beaktas är sådana som går utöver dem som föreligger hos ett normalt utvecklat barn. Behovet av särskild tillsyn och vård skall föreligga i avsevärd omfattning. Bedöm- ningen får ske med ledning av den särskilda arbetsinsats som vårdaren får göra och de särskilda kostnader som barnets handikapp föranleder. Vårdbidrag bör vidare utgå om vårdbehovet sannolikt är bestående avsevärd tid framåt eller minst ett år.

Riksdagen beslöt i enlighet med proposi- tionen.

I betänkandet Vissa pensionsfrågor (SOU 1965:62) fann pensionsförsäkringskommit- tén det vara befogat med en höjning av invaliditetsersättningen till 60 % av basbelop- pet. Samtidigt föreslogs också en lägre nivå på 30 % av basbeloppet för denna stödform. Starka skäl talade enligt kommittén för att Vårdbidraget till sin storlek fortfarande skulle vara knutet till invaliditetsersätt- ningen. Kommittén behandlade också frågan om halva vårdbidrag och anförde därvid bl.a. att önskemålet om halva vårdbidrag motiverades med att den gällande avgräns— ningen av den krets som kunde komma i åtnjutande av bidrag utestängde fall där vård- behovet var mindre än som förutsattes för rätt till helt bidrag men dock så stort att det vore berättigat med halvt bidrag.

Eftersom reglerna om vårdbidrag nyligen antagits och någon mera betydande erfaren- het av reglernas verkningar därför ännu inte vunnits, var det enligt pensionsförsäkrings- kommittén inte möjligt att få någon helt klar bild av hur avgränsningen av den bidragsbe- rättigade kretsen kunde komma att slutgil-

tigt ske i praxis. Det måste vidare bli svårt att på förevarande område tillskapa fasta hållpunkter för en gradering. Kommittén fann det därför inte lämpligt att då införa graderade vårdbidrag.

I motioner till 1968 års riksdag hemställ- des att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla om en utredning av förutsätt- ningarna för rätt till vårdbidrag med sikte på att bidraget skulle kunna tillgodoföras vissa barngrupper som i allmänhet ej erhåller bi- draget. Vidare hemställdes om en utredning av graderade vårdbidrag till handikappade barn under 16 år. Andra lagutskottet, som behandlade motionen i utlåtande nr 8, föror- dade att Kungl. Maj:t i lämpligt sammanhang lät undersöka vilka grupper handikappade barn som enligt gällande praxis inte fick bidrag och om det kunde vara ändamålsen- ligt att införa graderade bidrag för att tillgo- dose dessa fall. Riksdagen beslöt enligt ut- skottets förslag (rskr 107).

Kungl. Maj:t har den 29 februari 1969 uppdragit åt riksförsäkringsverket att under- söka tillämpningen av gällande regler om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning. Beträffande vårdbidrag skall verket undersö- ka om avgränsningen av den bidragsberättiga- de kretsen är den riktiga och om det ej kan vara befogat att införa en lägre grad av ersättning för fall som nu är uteslutna från bidrag.

Riksförsäkringsverket har i slutet av år 1971 redovisat en första etapp av sitt utred- ningsarbete (Rfv 111100) och därvid anmält sin avsikt att i samråd med statens handi- kappråd pröva möjligheterna att företa ytter- ligare undersökningar innan verket lägger fram förslag i ämnet.

Anvisningar och praxis

I riksförsäkringsverkets tillämpningsanvis- ningar för Vårdbidraget understryks att grun- den för det särskilda behovet av tillsyn och vård skall vara medicinsk. Något uttömman- de sätt att ange vilka olika slag av handikapp som kan föranleda bidragsrätt finns — som framhållits i förarbetena till lagstiftningen —

inte. Som en exemplifiering anges i anvis- ningarna vissa grupper av sjukdomar, skador och defekttillstånd, såväl somatiska som psy- kiska, där ett avsevärt behov av tillsyn och vård kan föreligga. Vid bedömningen av rätt till bidrag blir ytterst förhållandena i det enskilda fallet avgörande även om de i anvis— ningarna angivna allmänna riktlinjerna tjänar som ledning för bedömningen i de flesta fall.

De behov av vård och tillsyn som skall beaktas är sådana som går utöver dem som föreligger hos ett normalt utvecklat barnwi motsvarande ålder. Behovet skall föreliggai avsevärd omfattning. Vid bedömningen av behovet skall beaktas den faktiska arbets- prestation vårdaren måste utföra i samband med skötseln av barnet. Inte endast vårdupp— gifternas art utan även deras frekvens samt tillsynsbehovet och Vårdarens bundenhet skall beaktas. Vidare skall de av barnets vård i hemmet förorsakade särskilda kostnaderna beaktas. Hänsyn bör tas inte endast till de direkta kostnaderna utan även till nöjaktigt dokumenterade indirekta kostnader, t.ex. att modern på grund av vården måste avstå från förvärvsarbete som hon annars med sannolikhet skulle ha ägnat sig åt.

Vårdbidrag utgår inte om barnet stadig- varande vistas på anstalt som tillhör staten, kommun eller landsting eller på annan an- stalt som det utgår statsbidrag till. Vårdas barnet utom anstalten men genom dennas försorg utgår inte heller vårdbidrag. Enligt den redovisning som riksförsäkringsverket lämnat i samband med sitt utredningsupp- drag framgår bl. a. följande om omfattningen av utgivna vårdbidrag och praxis m. m.

Totalt utgår ca 7 000 vårdbidrag. I januari 1970 fördelade sig vårdbidragen så att ca 5 % utgick för barn i åldern under 4 är, ca 37 % för barn i åldern S_9 år och ca 58 % för barn i åldern 10—15 år. Av de olika handi— kappen var mentala sjukdomar resp. nerv- systemets och sinnesorganens sjukdomar vanligast — 39 resp. 36 % av fallen kunde hänföras till dessa grupper. Av nervsystemets och sinnesorganens sjukdomar var nästan hälften öronsjukdomar och dövstumhet. Medfödda missbildningar svarade för ca 10 %

Under de båda åren 1968 och 1969 av- slogs sammanlagt 450 ansökningar om vård- bidrag och 57 vårdbidrag blev under samma tid indragna. Skälen för avslag var i det övervägande antalet fall (437) att medicinska eller ”funktionella" orsaker inte ansetts före— ligga. Endast i ett fall var orsaken att behov av särskild vård och tillsyn inte ansågs före- ligga. I övrigt var skälen till avslag anstaltsvis— telse och att det inte förelåg svenskt medbor- garskap. Även när det gäller skälen till in- dragning av vårdbidrag var det i huvuddelen av fallen så, att de medicinska och ”funk— tionella” orsakerna inte längre ansetts före- ligga (41 fall). I 15 fall var orsaken anstalts- vistelse och i ett fall att svenskt medborgar- skap inte förelåg.

Hemsjukvårdsbidrag och hem vårdsbidrag

Landstingen och de största primärkom— munema lämnar hemsjukvårdsbidrag till so- matiskt och psykiskt sjuka samt hemvårds- bidrag till psykiskt utvecklingsstörda. Hos flertalet landsting är bidragsreglerna numera desamma för somatiskt och psykiskt lång— tidssjuka. Den grundläggande förutsätt- ningen för att bidrag skall utgå är att veder— börande är i behov av vård på inrättning men att detta behov kan tillgodoses på ett till— fredsställande sätt i hemmet. Därest plats kan beredas på sjukhem och detta erbjudan— de inte utnyttjas, skall bidraget i princip dras in. Nästan genomgående har uppställts krav på att den sjuke för att erhålla bidrag skall undergå kontinuerlig läkarkontroll och även medge kortare intagning på sjukhus för mera grundliga undersökningar.

Anhörigbidragen varierar mellan 100 och 900 kr./mån. För erhållande av de högsta bidragen krävs i några fall ekonomisk be- hovsprövning och/eller att vederbörande vår- dare avstår från förvärvsarbete. Normalbe— loppen synes vara 350—400 kr./mån. Flera landsting har fasta bidragsgrupper (t.ex. 100, 200, 300 och 400 kr./mån.).

Hemsjukvårdsbidragen avser i regel vård av äldre personer. Hemvårdsbidragen till psy-

kiskt utvecklingsstörda reduceras i flera fall med hänsyn till utgående statliga vårdbidrag och till meddelade kollektiva omsorger utan- för hemmet (särskoleundervisning, dagvård och sysselsättningsterapi).

Kommitténs överväganden och förslag

I de fall då en förälder inte kan ha förvärvs- arbete på grund av ett svårt handikappat barns tillsynsbehov bör samhället enligt kommitténs mening ersätta föräldern för detta på sådant sätt att ersättningen i första hand utgör ett väsentligt bidrag till försörj- ningen för denne.

Sedan 1966 utgör Vårdbidraget 60% av basbeloppet och utgår f. n. med 4 260 kr./år eller 355 kr./mån. (basbelopp 7100 kr.). Även om man inte syftar till att lämna någon full kompensation för den förvärvsinkomst som en förälder får avstå från när vård- och tillsynsbehovet är av den arten att det kräver hans eller hennes insats på heltid kan det starkt ifrågasättas om detta belopp är till- räckligt för att ge den åsyftade hjälpen till dessa familjer. Kommittén har därför funnit skäl för en höjning av Vårdbidraget.

Enligt kommitténs mening bör vårdbi- dragsbeloppet på lämpligt sätt avvägas med hänsyn till nivån för förtidspension (sjukbi- drag) från folkpensioneringen. Denna för- män utgör för ensam pensionär 90% eller för den som är gift med annan pensionär 70% av basbeloppet. Därtill kommer pen- sionstillskottet för den som saknar eller har en låg ATP—pension. F.n. utgör pensionstill- skottet 9 % av basbeloppet. Den 1 juli i år höjs det till 12 % och ökar därefter med 3 % om året tills pensionstillskottet nått 30 % av basbeloppet den 1 juli 1978. Förtidspen- sionen kan alltså variera mellan 70% (för gift utan pensionstillskott) och f.n. 99 % (för ensam med fullt pensionstillskott), en andel som så småningom skall kunna öka till 120 %. Härtill kan komma kommunalt bo- stadstillägg enligt pensionärsreglerna.

För Vårdbidraget bör i enkelhetens intres- se bestämmas ett enhetligt belopp. Bostads- tillägg bör utgå enligt reglerna för barnfamil-

jer och inte för pensionärer. Mot den angivna bakgrunden finner kommittén att vårdbidra- get snarast bör ligga omkring basbeloppet. Även följande omständigheter bör emellertid beaktas vid fixeringen av bidragets belopp.

Det nuvarande Vårdbidraget tillkommer barnet och är — liksom invaliditetsersätt- ningen men i motsats till andra folkpensions- förmåner — skattefritt. Vårdbidraget kan ses delvis som en kostnadsersättning och delvis som en viss ersättning för inkomstbortfall. I fortsättningen bör huvudvikten läggas vid den senare funktionen och det höjda vård- bidraget bör tillkomma den förälder som stannar hemma och vårdar barnet. Bidraget bör beskattas som annan förvärvsinkomst, oberoende av andra makens inkomst. Kom- mittén anser det vidare rimligt att vårdbidra- get under sådana förhållanden och med hän— syn till sitt syfte grundar rätt till ATP-poäng. Ytterligare stöd för denna uppfattning ger det förhållandet att Vårdbidraget kan ute- sluta i vart fall från större delen av hemsjuk- vårds- eller hemvårdsbidrag, som är pensions- grundande inkomst när det utgår till vårda- ren. Dessutom är att märka att Vårdbidraget mera långsiktigt är avsett att fylla samma funktion som föräldrapenningen och vid en beskattning av denna bör inte Vårdbidraget ställa sig sämre i ATP-hänseende. Kommittén utgår från att Sjukpenningutredningen, som prövar möjligheterna att inordna sjukpen- ningsystemet i beskattningen, kommer att redovisa sina undersökningar ungefär sam- tidigt med familjepolitiska kommittén. När det gäller beskattning av föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn föreligger ett direkt samband med beskattningen av sjukpenningen, vilket däremot inte är fallet med Vårdbidraget.

Med beaktande även av dessa omständig- heter föreslår kommittén att Vårdbidraget bestäms till 120 % av basbeloppet. Vid ett basbelopp på 7 100 kr. innebär detta 8 520 kr. om året eller 710 kr. i månaden som skall vara skattepliktig inkomst.

Vid taxeringen kommer Vårdbidraget att utgöra intäkt av tjänst. Det kommer att räk- nas som A-inkomst vilket innebär att det

beskattas individuellt hos mottagaren. Det kommer vidare att medföra rätt till förvärvs- avdrag vilket kommitte'n anser vara motive- rat så länge detta avdrag överhuvudtaget finns kvar.

Har den hemmavarande föräldern ingen annan inkomst vid sidan av ett vårdbidrag av denna storlek — vilket kan förutsättas vara regeln — medför redan nuvarande grundav- drag att endast ca hälften av Vårdbidraget blir beskattat. Vid bedömningen av rätt till särskilt avdrag för nedsatt skatteför- måga bör kunna beaktas de speciella kost- nader som kan uppkomma på grund av bar- nets handikapp om kostnaderna inte till- godoses genom bidrag från landsting och kommuner och om föräldrarna har låga in- komster. Är vederbörande gift och maken har förvärvsinkomst, bortfaller dock makens 1 800-kronorsavdrag. I ATP-hänseende bör Vårdbidraget likställas med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning och medför då en obetydlig tilläggspensionsavgift (ca 1 % av hela beloppet).

När barnet blir 16 år och Vårdbidraget ersätts av förtidspension (sjukbidrag) beskat- tas utgående förmåner hos den handikappa- de själv. Genom grundavdraget och det extra avdrag som pensionärer åtnjuter blir dock pensionen regelmässigt skattefri inkomst.

Genom en sådan höjning går man ifrån den samstämmighet som hittills förelegat mellan vårdbidrag och invaliditetsersättning när det gäller storleken av bidraget. Kommit- tén kan för sin del inte finna att en sådan sammankoppling är nödvändig eller ens na- turlig.

Frågan om graderade vårdbidrag — vilken tidigare behandlats av pensionsförsäkrings- kommittén — prövas f.n. av riksförsäkrings- verket. Verkets uppdrag gäller samtidigt möj- ligheterna att genom uppmjukade medicins- ka kriterier vidga bidragskretsen. Enligt fa- miljepolitiska kommitténs mening bör man kunna överväga graderade vårdbidrag även i de fall då tillsynsbehovet är reducerat inte enbart av medicinska utan även av andra orsaker t. ex. genom vistelse i skola under dagtid.

Frågan om graderade vårdbidrag på andra än medicinska grunder bör enligt kommit- téns mening prövas av riksförsäkringsverket i samband med dess prövning av möjligheten att på medicinska grunder vidga bidragskret- sen. I avvaktan på verkets förslag bör barn i externatskola som uppbär vårdbidrag bibe- hålla sin nuvarande förmån.

Det sammanlagda ekonomiska stödet till familjer med ett svårt handikappat bam efter en höjning av vårdbidragen till 120 % enligt kommitténs förslag framgår av följande tablå (basbelopp 7 100 kr.). Det förutsätts att familjerna uppbär statligt bostadstillägg utan inkomstreducering. Hänsyn har inte tagits till de kommunala hyresanknutna bostads- tilläggen.

Familjetyp Kr/mån. Tvåförälderfamilj Allmänt barnbidrag 100 Statligt bostadstillägg 75 Vårdbidrag (skattepliktigt) 710 885 E nföra'lderfamilj med bidragsförskott Allmänt barnbidrag 100 Statligt bostadstillägg 75 Bidragsförskott 236 Vårdbidrag (skattepliktigt) 710 1 121

Stödet för ett barn för vilket det varken utgår bidragsförskott eller barnpension, dvs. i regel barn i tvåförälderfamiljer, skulle såle- des uppgå till 885 kr./mån. under förutsätt- ning att statligt bostadstillägg utgår. Efter skatt är värdet av Vårdbidraget för familjen normalt ca 490 kr./mån. För dessa familjer innebär således kommitténs förslag en bi- dragshöjning med ca 135 kr./mån. Om bi- dragsförskott därjämte utgår för barnet, som då i regel lever i enförälderfamilj, skulle er- sättning sammanlagt utgå med 1 121 kr./ mån. Har den ensamstående barnförsörjaren inga andra inkomster eller endast obetydliga sådana, torde ingen skatt utgå. I dessa fall innebär således kommitténs förslag en för- dubbling av Vårdbidraget.

Det är enligt kommitténs mening viktigt att Vårdbidraget inte får en konserverande

inverkan på de handikappade barnens ut- veckling. Vårdbidrag bör inte utgå under längre tid än som är påkallat. De medicinska förutsättningarna kan relativt snabbt ändras hos de växande barnen. Vårdbehovet måste därför enligt kommitténs uppfattning fort- löpande kontrolleras. Lämpligen bör kon- trollen äga rum en gång om året. För att inte onödigtvis betunga administrationen bör man emellertid i de fall, då vårdbehovet med stor sannolikhet kan bedömas vara mera var- aktigt, låta prövningen ske med längre mel- lanrum, dock minst en gång vart tredje år.

Som framgår ovan kan vårdbidrag till han- dikappat. barn i första hand ses som en familjepolitisk stödform. Kommittén före- slår i detta betänkande att huvudparten av de familjepolitiska stödformerna samlas i en gemensam lag om familjestöd. Även vård- bidrag till svårt handikappat barn bör ingå i denna lag. Det finns även ett särskilt skäl för att flytta ut förmånen från den allmänna för- säkringen. I kap. 12 kommer kommittén att behandla frågan om invandrarbarnens rättig- heter och i samband därmed tas frågan om vårdbidrag till svårt handikappat utländskt barn upp. Dessa barn kan i dag inte få vård- bidrag eftersom medborgarskapsbestämmel- serna i den allmänna försäkringen är utfor- made så att endast svenska barn får vård- bidrag. Enligt kommitténs bedömningar, som närmare redovisas i kapitlet, bör emel- lertid vårdbidrag utgå för invandrarbarn lika väl som för svenska barn. Om reglerna om vårdbidrag bryts ut ur den allmänna försäk- ringen kan medborgarskapskraven tas bort utan ingrepp i medborgarskapsbestämmel- serna i lagen om allmän försäkring.

F.n. handläggs vårdbidragsärenderna av försäkringskassornas pensionsdelegationer. Någon ändring i detta avseende vill familje- politiska kommittén inte föreslå. Försäk- ringskassorna bör således även i fortsätt- ningen handlägga ärenden angående vård- bidrag till svårt handikappat barn.

Årskostnaden för vårdbidragen är enligt nu- varande regler om man räknar med 7 000 vårdbidrag ca 30 milj. kr. Om bidraget sätts till 120% blir bruttokostnaden ca 60 milj. kr. Nettoökningen av kostnaden kan med hänsyn till skatten på bidraget beräknas till ca 9 milj.kr. För staten blir det dock en nettokostnadsökning på ca 18 milj. kr. med hänsyn till att en del av skatten tillfaller kommunerna.

10. Barnstöd

Inledning

Utgångspunkten för kommitténs bedömning är att familjestödet bör differentieras så att stödet sätter in när och där behovet är störst. I föregående kapitel har behandlats de situa- tioner då en förälder i regel behöver vara hemma på heltid för att vårda barn. Kom- mittén har där presenterat förslag till kraf- tiga förbättringar av existerande stödformer och införandet av nya för att tillgodose fa- miljernas stödbehov i sådana situationer.

I fråga om det allmänna ekonomiska stö- det under barnens uppväxttid leder enligt kommitténs mening det material och de bedömningar som redovisas i kap. 8 till slutsatsen att stödet bör differentieras efter inkomst, så att familjer i lägre inkomstlägen får ett kraftigare stöd än familjer i högre inkomstlägen. Kommittén finner det inte motiverat att differentiera stödet efter bar- nens ålder genom att — utöver föräldrapen- ningen under tiden i samband med och efter barnets födelse — införa en särskild förstärk- ning av det ekonomiska stödet till familjer med barn under en viss ålder.

När det gäller stödets nivå konstateras i kap. 8 att en förstärkning av bostadstilläggen redan genomförts genom statsmakternas beslut hösten 1971. Det statliga bostads- tillägget har gjorts om till ett enhetligt be- lopp på 75 kr./mån. och barn utan anknyt- ning till bostaden eller bostadskostnaden. I

det kommunala hyresanknutna stödet har er- sättningsprocenten i det bidragsberättigande intervallet höjts från 40 till 80 %. Även de övre hyresgränserna har höjts. Motsvarande gäller stödet som beror av bostadskostnader- na för bostadsrättsinnehavare och villaägare. Kostnaderna för förstärkningarna, som träd- de i kraft den 1 april 1972, beräknas uppgå till ca 330 milj. kr./år. En närmare redogörel- se för stödets utformning efter de genomför- da förändringarna lämnas i kap. 2 s. 53.

Genom beslutet har en del av kommitténs intentioner i fråga om bostadstillägg förverk- ligats. I kap. 8 konstateras emellertid också att fortfarande många barnfamiljer har svårt att bereda utrymme för de utgifter barnen medför. Kommittén förordar därför att det inkomstprövade stödet förstärks ytterligare.

För att underlätta en utbyggnad av stödet till barnfamiljer i lägre inkomstlägen är det angeläget att se över stödets utformning i vissa avseenden. I kommitténs uppdrag ligger också att anvisa utbyggnadsalternativ för familjepolitiken och att pröva effektiviteten av olika former av familjepolitiskt stöd. Den- na diskussion om formerna för ett kontant- stöd med den inriktning på låginkomstfarnil- jer som kommittén förordat kommer att föras i detta kapitel. Därvid diskuteras förde— lar och nackdelar med olika inkomstbegrepp och inkomstprövningsmetoder bl. a. med tanke på att inte ”marginaleffekterna” i

form av ökad skatt och minskat bidrag vid inkomstökningar skall bli alltför kraftiga.

Avgifterna för samhällets barntillsyn i dag- hem och familjedaghem har direkt betydelse för familjernas disponibla inkomst och för marginaleffekterna vid inkomstökningar. Effekterna i dessa avseenden av en övergång till enhetliga avgifter för barntillsyn (jfr kap. 8) redovisas därför i detta sammanhang.

I kap. 8 berörs också de speciella stödbe- hov som uppkommer när en förälders för- sörjningsinsats för barnen bortfaller. Kom- mittén skall enligt direktiven ägna särskild uppmärksamhet åt de ensamstående föräld- rarnas situation. Det övervägande flertalet ensamstående föräldrar hari dag ett speciellt ekonomiskt stöd genom barnpension — och i vissa fall änkepension — eller genom under- hållsbidrag och/eller bidragsförskott. Kom- mittén konstaterar i kap. 8 att en anpassning av bampensionema till bidrags- förskottens nivå bör komma till stånd. Frå- gan kommer enligt statsverkspropositionen för år 1972 att tas upp till behandling i anslutning till familjepolitiska kommitténs slutbetänkande. I sitt remissyttrande över pensionsförsäkringskommitténs förslag i ämnet anvisade familjepolitiska kommittén några möjliga vägar för hur en sådan anpass- ning skulle kunna ske. Till dessa konstruk- tionsfrågor återkommer kommittén längre fram i detta kapitel.

Frågan om beskattade barnbidrag

[ sitt första tryckta betänkande (SOU 1967: 52, se ovan kap 6 s. 168 och kap. 8 5.203) diskuterade kommittén relativt utförligt olika vägar att differentiera familjestödet med hänsyn till bl.a. familjens inkomst. Kommittén prövade där tre olika vägar att ge ett kraftigare stöd till familjer i lägre in- komstlägen nämligen 1) genom att införa inkomstprövade tillägg till de allmänna barn- bidragen (som då inte skulle förändras), 2) genom att höja barnbidragen, införa all- männa familjetillägg till familjer med två eller flera barn och beskatta förmånerna och 3) genom att höja barnbidragen, införa all-

männa familjetillägg och inkomst- eller skat- tegradera förmånerna efter den progressiva statliga skatteskalan. Förslagen innebar att de dåvarande familjebostadsbidragen skulle inordnas i det allmänna familjestödet.

I fråga om en beskattning av de allmänna barnbidragen framhöll kommittén bl.a. att en sådan skulle medföra en omfördelning till förmån för familjer i låga inkomstlägen sam- tidigt som man i väsentlig mån undgår de nackdelar som en ”traditionell” inkomst- prövning har i form av eftersläpning i in- komstprövningen och s.k. marginaleffekter till följd av att bidraget reduceras vid sti- gande inkomster. Ur principiell synpunkt fann kommittén det riktigt att en varaktig inkomstutfyllnad av den typ barnbidragen utgör behandlas på samma sätt som själva inkomsten och således beskattas. En beskatt- ning av barnbidragen skulle emellertid leda till betydande problem med omfördelning av skattemedel från kommunerna till staten. En hel del problem av teknisk och administrativ natur skulle också uppkomma. Kommittén ansåg att frågan om beskattning av olika sociala förmåner borde prövas i ett större sammanhang.

Av dessa skäl förordade kommittén inte en reguljär beskattning av barnbidrag och familjetillägg utan i stället det tredje alterna- tivet som i princip skulle ge samma utjäm- ningseffekt — inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg. Statsmakterna fann sedan skäl att bibehålla ett ihuvudsak bostadsan- knutet inkomstprövat stöd till barnfarnil- jerna, varför kommitténs förslag om beskat- tade barnbidrag inte kom att genomföras. I stället infördes det nuvarande bostadstill- läggssystemet.

I kap. 8 konstaterar kommittén att bo- stadstilläggen som funnits sedan ingången av 1969 väl fyllt sitt syfte att ge familjer med låga inkomster ett ökat ekonomiskt stöd. Bostadstilläggen kommer att få ännu större betydelse efter de från den 1 april 1972 genomförda höjningarna. Mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits av bidragssyste- met och inför de ytterligare förstärkningar som kommittén förordar finns det emellertid

anledning att se över formerna för bidrags- givningen. En sådan översyn ingår också bland de särskilda uppdrag kommittén har fått.

I propositionen 1968:42, som låg till grund för införandet av de nya bostadstilläg- gen, redovisades att det inkomstprövnings- system som föreslogs medförde dels att bid- ragsberäkningen normalt kommer att ske på grundval av inkomstförhållanden två år före bidragsåret, dels att marginaleffekterna vid stigande inkomst blir större än om kommit- téns förslag hade genomförts. Det betonades emellertid också att marginaleffekter — den sammanlagda effekten av skatteökning och bidragsminskning vid stigande inkomst — är ofrånkomliga i varje system där bidragsbelop- pen sätts i relation till inkomsten på sådant sätt att högre bidrag utgår vid lägre inkom- ster.

I proposition 1971:156 om höjda bostads- tillägg för barnfamiljer m. m., framhöll före- draganden att det är angeläget att rätten till bostadstillägg bedöms efter en så aktuell inkomst som möjligt och att det inkomst- belopp som används vid bidragsprövningen ger ett så långt möjligt rättvisande uttryck för familjens behov av stöd. Det angavs att den nuvarande eftersläpningen i inkomst- prövningen i vissa fall ger ett otillfredsstäl- lande resultat, men att det å andra sidan är nödvändigt att se till att systemet inte blir alltför invecklat och tungrott.

Med hänsyn främst till problemet med eftersläpningen i inkomstprövningen och marginaleffekterna vid stigande inkomst, men också mot bakgrund av kommitténs principiella inställning att det är rimligt att inkomstutfyllnader av detta slag beskattas, har kommittén ånyo prövat frågan om en beskattning av barnbidragen.

Det bör observeras att förutsättningarna för en beskattning av de familjepolitiska kontantförmånerna förändrats sedan 1967 på ett par viktiga punkter. För att marginal- effekterna inte skall bli ännu större än i dag måste bostadstilläggen kunna inordnas i ett system med beskattade barnbidrag, så att de beskattade bidragen ersätter inte bara de nu- varande barnbidragen utan även bostads- tilläggen. De nya bostadstilläggen utgår emel- lertid med väsentligt större belopp än de familjebostadsbidrag som då fanns. Vidare har skattesystemet ändrats i många avseen- den bl.a. på så sätt att marginalskatten nu- mera är densamma i ett brett skikt mellan in- komstlägena ca 30 OOO—ca 70 000 kr./år.

Tabell 138 visar de samlade marginaleffek- terna av bostadstillägg och skatt i procent av en inkomstökning för gifta med en inkomst- tagare. Avdragsfaktorerna för bostadstilläg— gen är de som enligt prop. 1972:34 skall tillämpas för bidragsåret 1973 i avvaktan på familjepolitiska kommitténs förslag. In- komstökningen slår på grund av eftersläp- ningen i inkomstprövningen inte igenom på

Tabell 138 De sammanlagda marginaleffekterna av ökad skatt och minskat bostadstillägg för gifta med en inkomsttagare.

Inkomst, kr./år. av inkomstökningen

Marginaleffekt av en inkomstökning i procent Ungefärlig ande] familjer berätti- gade till bostadstillägg i procent av samtliga barnfamiljer med en Okning av Minskning av Sammanlagd inkomsttagare i resp. inkomst- skatten bostadstill- marginalef— skikt. Procent lägget fekt 20—25 000 45,4 8,6 54,0 100 25—30 000 51,3 15,6 66,9 95 30—35 000 60,2 18,0 78,2 80 35 —40 000 62,6 22,1 84,7 65 40—45 000 62,4 24,0 86,4 40 45 —50 000 62,4 24 ,0 86,4 20 50—60 000 62,1 24,0 86,1 10

bostadstilläggen förrän efter två år. För att nedan angivna samlade marginaleffekter skall uppstå krävs att motsvarande inkomstökning också inträffat två år tidigare. Vid uträk- ningen av skatten har antagits en kommunal utdebitering på 24 kr./skattekrona.

Det bör påpekas att de angivna marginal- effekterna i de högsta inkomstlägena endast berör ett relativt litet antal barnfamiljer eftersom det i dessa inkomstlägen endast är familjer med många barn och höga bostads- kostnader som uppbär bostadstillägg. För att belysa detta redovisas i tabellen för varje in- komstskikt andelen familjer berättigade till bostadstillägg i procent av samtliga barn— familjer i resp. inkomstskikt.

Som framgår av tabellen är det summe- ringen av två marginaleffekter som gör att den totala marginaleffekten blir förhållande- vis hög. Ett system där man kunde uppnå en styrning av barnstödet till familjer med lägre inkomster genom beskattade bidrag utan att det uppstod två fristående marginaleffekter skulle ur denna synpunkt vara att föredra.

För familjer med två inkomsttagare, där

dessa har lika stora inkomster och ett barn, en hyra som ligger vid eller ovanför den övre gränsen för hyresanknutet stöd och barnet på daghem eller ikommunalt familjedaghem framgår de samlade marginaleffekterna av tabell 139. Beträffande tillsynsavgifterna för- utsätts att den av kommunförbundet rekom- menderade taxan följs.

För ettbarnsfamiljer upphör bostadstilläg- gen senast vid en taxerad inkomst på 39 900 kr./år.

Tabell 140 visar de sammanlagda margi- naleffekterna för en familj med två barn och bägge barnen på daghem under samma förut- sättningar som för tabell 139.]

För tvåbarnsfamiljer upphör bostadstilläg- get senast vid en taxerad inkomst på 43 700 kr./år, med de inkomstgränser och avdrags- faktorer som föreslås i prop. 1972:34.

1 I tabellerna 139 och 140 har det inte varit möjligt att ange andelen familjer i resp. inkomst- skikt som är berättigade till bostadstillägg efter- som tabellerna är direkt tillämpliga endast på det fåtal familjer där makarna har precis lika stora in— komster.

Tabell 139 De sammanlagda marginaleffekterna av ökad skatt, minskat bostadstillägg och ökade tillsynsavgifter för makar med lika inkomster, ett barn och barnet på daghem och med en hyra som ligger vid eller över den övre gränsen för hyresanknutet bostadstillägg.

Makarnas samman- lagda inkomster

Marginaleffekt av en inkomstökning i procent av inkomstökningen

kr. har Ökning av Minskning av ho- Ökning av till- Sammanlagd mar- skatten stadstillägget synsavgifternal ginaleffekt 30—40 000 39,5 18,6 8,0 66,1

' Genomsnittlig marginaleffekt. Avgiften är grundad på inkomstintervall varför i det enskilda fallet marginaleffekten kan både överstiga och understiga den genomsnittliga.

Tabell 140 De sammanlagda marginaleffekterna av ökad skatt, minskat bostadstillägg och ökade tillsynsavgifter för makar med lika inkomster, med två barn, bägge barnen på daghem och med en hyra som ligger vid eller över den övre gränsen för hyresanknutet bostadstillägg.

Makarnas sam- Ökning av Minskning av bo- Ökning av till- Sammanlagd mar- manlagda skatten stadstillägget synsavgiftemal ginaleffekt inkomster kr./år.

30—40 000 39,5 18,6 12,0 70,1 40—45 000 42,9 24,0 8,0 74.9

1 Genomsnittlig marginaleffekt. Avgiften är grundad på inkomstintervall varför i det enskilda fallet marginaleffekten kan både överstiga och understiga den genomsnittliga.

Tabell 141A De individuella effekterna av beskattade barnbidrag på 3 000 kr./år och barn i jämförelse med nuvarande barnbidrag och statliga bostadstillägg för makar vid olika barnantal och inkomster. Med nuvarande regler avses de som enligt förslag skall tillämpas för år 1973.

Barnantal Familjens in- Makar, en inkomsttagare Makar, lika stora inkomster komst 1973 Nuvarande Beskattade Skillnad Nuvarande Beskattade Skillnad regler barnbidrag regler barnbidrag l 0 2 100 3 000 + 900 2 100 3 000 + 900 20 000 2 100 1 770 — 330 2100 1 830 — 270 30 000 1572 1588 + 16 1 860 1 830 — 30 40 000 1 200 1 504 + 304 1 200 1 655 + 455 60 000 1200 1510 + 310 1200 1383 + 183 2 0 4 200 6 000 + 1 800 4 200 6 000 + 1 800 20 000 4 200 3 495 — 705 4 200 3 660 — 540 30 000 3 672 3 070 — 602 3 960 3 603 — 357 40 000 2 400 2 968 + 568 2 628 3 251 + 623 60 000 2 400 2 980 + 580 2 400 2 650 + 250 4 0 8 400 10 804 + 2 404 8 400 10 804 + 2 404 20 000 8 400 6 737 — 1663 8 400 7199 — 1201 30 000 7 872 5 847 — 2 025 8160 6 786 — 1 374 40 000 6 396 5 728 — 668 6 828 6 191 — 637 60 000 4 800 5 612 + 812 4 800 4 906 + 106

Tabell 141B De individuella effekterna av beskattade barnbidrag på 3 000 kr./år och barn i jämförelse med nuvarande barnbidrag och statliga bostadstillägg för ensamstående vid olika barnantal och inkomster. Med nuvarande regler avses de som enligt förslag skall tillämpas för år 1973.

Barnantal Familjens inkomst 1973 Ensamstående med barn Nuvarande Beskattade Skillnad regler barnbidrag 1 0 2 100 3 000 + 900 20 000 2100 1 775 v 325 30 000 1812 1434 — 378 40 000 1 200 1 128 — 72 60 000 1 200 1 140 4 60 2 0 4 200 5 402 + 1 202 20 000 4 200 3 425 — 775 30 000 3 912 2 598 — 1 314 40 000 2 556 2 256 — 300 60 000 2 400 2 280 — 120 4 0 8 400 8 975 + 575 20 000 8 400 6 431 — 1 969 30000 8112 4859 —3253 40 000 6 756 4 512 _ 2 244 60 000 4 800 4 560 — 240

Kommittén har räknat fram nivån på ett beskattat barnbidrag jämte individuella effekter i jämförelse med den totala stödnivå som barnbidrag och den statliga delen av bostadstilläggen ger i dag. Nettokostnaden för staten blir densamma som nuvarande kostnader för barnbidrag och statliga bo- stadstillägg, förutsatt att de ökade skatte— intäkter som genom beskattningen av barn- bidragen tillkommer kommunerna överförs till staten. Bambidragen uppgår med dessa förutsättningar till 3000 kr./år och barn före beskattningen.

Tabell 141 A och B visar de individuella effekterna för ensamstående med barn, makar med en inkomsttagare samt makar med lika in- komster, vid några olika inkomster och barn- antal. Beräkningen avser år 1973. Bostadstill- läggen har beräknats enligt de inkomstpröv- ningsregler som iprop. 1972:34 föreslagits gälla för år 1973 i avvaktan på familjepoli- tiska kommitténs förslag.

Vid beräkningarna har förutsatts att var- dera maken beskattas för hälften av barnbid- ragen. Bidragen har sedan behandlats som om de tagits upp som inkomst av tjänst och beskattats som B-inkomst. Den kommunala utdebiteringen har antagits vara 24 kr./skat- tekrona. Bostadstilläggen för år 1973 bygger på 1971 års inkomster (för inkomstutveck- lingen har antagits att inkomsterna 1971 uppgår till 86 % av inkomsterna 1973).

Av tabellerna framgår att familjer som inte har några inkomster alls får ett kraftigt ökat stöd. För familjer med inkomster som ligger ungefär där bostadstilläggen börjar reduceras 4 omkring 20 000 kr./år — blir det däremot ett avsevärt mindre stöd än för närvarande.

För ensamstående med barn blir det sedan försämringar i alla inkomstlägen däröver medan det för makar blir förbättringar i ett skikt som ligger över 30 000—40 000 kr./år beroende på familjetyp och barnantal. För- bättringarna är större för familjer där makar- na har lika stora inkomster.

Ett beskattat barnbidrag som ersätter de nuvarande barnbidragen och statliga bostads- tilläggen skulle således medföra kraftiga för-

sämringar för grupper med låga inkomster till vilka det nuvarande stödet styrs. Grupper som ligger över de inkomstskikt dit stödet i dag styrs skulle få ett avsevärt större stöd. Dessa effekter kan enligt familjepolitiska kommitténs bedömningar inte accepteras.

Kommittén har också ställt sig frågan om man i ett framtidsperspektiv genom att öka stödet kan komma ifrån olägenheten att vissa grupper får försämringar. Kommittén har räknat fram de individuella effekterna med i övrigt samma förutsättningar som ovan om barnbidraget höjdes till 3 200 kr./år och barn före beskattning. Statens totalkost- nader skulle då öka med 240 milj. kr./år. Följande tablå visar effekterna för en vanlig familjetyp.

Makar med en inkomsttagare och två bam

Inkom st Bidrag enl. Beskattade Skill— kr./år nuvarande barnbid- nad regler kr./år rag1 kr./år kr./år 0 4 200 6 400 + 2 200 20 000 4 200 3 725 — 475 30 000 3 672 3 267 — 405 40 000 2 400 3 164 + 764 60 000 2 400 3 176 + 776

1 Nettobelopp efter skatt.

De bidragsminskningar som drabbar famil- jer i vissa inkomstlägen reduceras som synes något, men fortfarande uppträder betydande försämringar i vanliga inkomstlägen. Om man ville uppnå ett läge där några försäm- ringar inte uppkom för tvåförälderfamiljer med upp till fyra barn skulle detta — vid lika stora barnbidrag oavsett barnets ordnings- nummer — medföra kostnader på ca en miljard kr. för staten. Om man ville uppnå att inga försämringar ej heller uppkom för enförälderfamiljer med upp till fyra barn skulle detta medföra kostnader på ca 2,5 miljarder kr. Beskattade barnbidrag av denna storlek skulle medföra mycket betydande förbättringar i höga inkomstlägen samtidigt som förbättringarna för familjer imellanin- komstlägen skulle bli små eller obefintliga.

En mängd andra frågor skulle givetvis få övervägas närmare om en övergång till be- skattade barnbidrag skulle anses möjlig och lämplig. Det gäller bl.a. frågan vad som skulle göras med de hyresanknutna bostads- tilläggen. Om man låter dessa finnas kvar i nuvarande former (med justering av inkomst- gränserna) medan de statliga bostadstilläggen går upp i ett system med beskattade bidrag kommer ändå de nuvarande marginaleffek- terna att finnas kvar för alla de drygt 200000 familjer som har hyresanknutna bostadstillägg. Om man å andra sidan även arbetar in ett hyresanknutet stöd i systemet med beskattade bidrag skulle hyresstödet reduceras med marginalskatten i resp. in- komstlägen. Denna framgår av följande tablå. Vid skatteberäkningen har förutsatts en kommunal utdebitering på 24 kr./skatte- krona.

Familjer med en inkomsttagare.

Inkomstskikt Marginal- Nettobehåll- (tusen kr./år) skatt ning efter % skatt % 20— 25 45,4 54,6 25— 30 51,3 48,7 30— 35 60,2 39,8 35— 40 62,6 37,4 40— 50 62,4 37,6 50— 70 62,0 38,0 70—100 67,8 32,2 100—150 72,9 27,1 150—200 77,9 22,1

Även om hyresstödet höjdes från nuvaran- de 80 % till 100 % av hyran före beskattning skulle alltså stödet netto efter skatt i exem- pelvis 40 OOO-kronorsläget täcka mindre än 40 % av hyran. Samtidigt skulle omlägg- ningen få till följd att ett visst hyresstöd skulle utgå även i mycket höga inkomst- lägen.

Redan de försämringar som även bortsett från det hyresanknutna stödet skulle upp- komma för de grupper som man hittills velat rikta stödet till gör emellertid att kommittén

inte finner det möjligt att nu förorda en övergång till beskattade barnbidrag. För att motverka sådana försämringar skulle stödet behöva öka med belopp som i dagens läge ter sig orealistiska. Kommittén ser emellertid fortfarande beskattade barnbidrag som en principiellt riktig åtgärd. Det skulle innebära en samlad marginaleffekt av minskade bo- stadstillägg och ökad skatt och därmed stör- re överblickbarhet över systemet och mindre slumpbetonade effekter. Detta förutsätter emellertid ingrepp i själva skattesystemet. Eventuella ändringar som vidtas däri bör enligt kommitténs mening såvitt möjligt ut— formas så att de inte motverkar en framtida övergång till ett system med beskattade barnbidrag.

Kommittén har också övervägt om det finns anledning att ändra enbart de nuvaran- de barnbidragen till ett beskattat bidrag med bibehållande av det nuvarande systemet med inkomstprövade bostadstillägg. Det skulle innebära att styrningen av familjestödet till låginkomstfamiljer blir ännu mer markerad. Följande tablå visar de individuella effek- terna av ett beskattat barnbidrag i jämförelse med det nuvarande barnbidraget. Samhällets totalkostnader är oförändrade och bidraget uppgår till 2 300 kr./år och barn före be- skattningen. Vid beräkningen har förutsatts en kommunal utdebitering på 24 kr./ skattekrona.

Makar med en inkomsttagare och två barn

Inkomst Nuvaran— Beskat- Skill— kr./år barnbid- tade barn— nad

rag kr./år rag1 kr./år kr./år 0 2 400 4 600 + 2 200 20 000 2 400 2 690 + 290 30000 2400 2 379 f 21 40 000 2 400 2 286 — 114 60 000 2 400 2 294 — 106

1 Nettobelopp efter skatt.

En sådan lösning skulle emellertid ha be- tydande nackdelar. Stödsystemet skulle bli

mer komplicerat och svåröverblickbart. Ett betydande administrationsarbete skulle be- höva sättas in för att nå en förhållandevis liten omfördelningseffekt. Den ovan redovi- sade målsättningen att uppnå en mildring av de sammantagna marginaleffekterna skulle inte uppnås. I vissa inkomstlägen skulle tvärtom en begränsad ökning av marginal- effekterna uppstå.

För familjer med låga inkomster av hel- tids- och helårsarbete skulle förbättringarna bli små. De stora förbättringarna skulle kom- ma de familjer till del som inte har några eller bara obetydliga beskattningsbara in- komster. I regel torde dessa familjer istället ha Obeskattade inkomster av typ studie- medel, utbildningsbidrag etc.

De här angivna nackdelarna finner kom- mittén så stora i förhållande till den begrän- sade omfördelningseffekten att kommittén inte heller är beredd att föreslå en beskatt- ning av barnbidragen med bibehållande av de inkomstprövade bostadstilläggen. Trots att kommittén ser avsevärda principiella fördelar i ett system med beskattade barnbidrag kan kommittén alltså inte förorda en övergång till beskattade barnbidrag.

Inkomstprövningen av bostadstilläggen

Då förutsättningar saknas för att införa ett system med beskattade bidrag, återstår att pröva frågan om man kan förändra systemet för inkomstprövning av de nuvarande bo— stadstilläggen så att det bättre tillgodoser önskemålen att stödet skall komma dem till del som har det största behovet av stöd och att marginaleffekterna inte skall bli alltför stora.

I detta avsnitt lämnar kommittén ett förslag till ett förändrat inkomstprövnings- system. Kommittén föreslår också ändringar av de avdragsfaktorer som används vid in- komstprövningen. De minskade marginalef- fekter som därvid uppstår kan ses som ett närmande av nuvarande stödsystem till ett framtida beskattat barnbidrag.

Eftersläpningen

Inkomstprövningen av bostadstilläggen har hittills skett med ledning av makarnas sam- manlagda beskattningsbara inkomst enligt senaste taxering till statlig inkomstskatt. I princip sammanfaller bidragsåret med kalen- deråret. Bidragsrätten för exempelvis 1973 är alltså normalt beroende av 1972 års taxe- ring som avser 1971 års inkomster. Det blir därmed normalt en tvåårig eftersläpning in- nan en förändring av årsinkomsten slår ige- nom i bostadstilläggets belopp. (En närmare redogörelse för systemet finns i kap. 2 s. 53).

I samband med den skattereform som trädde i kraft den 1 januari 1971 har begrep- pet beskattningsbar inkomst fått en annan innebörd än tidigare, bl. a. genom att avdra- get i den statliga beskattningen för utgivna kommunalskatter (enligt schablon eller fak— tiskt utgiven skatt) slopades. Grundavdragen (tidigare ortsavdragen) ändrades också. Vissa tekniska förändringar av de nuvarande reg- lerna om inkomstprövning har därför föresla- gits (prop. 1972:34). I propositionen föror- das bl. a. att inkomstprövningen för år 1973 i avvaktan på familjepolitiska kommitténs förslag grundas på den taxerade i stället för den beskattningsbara inkomsten.

Redan i den proposition (1968:42) som innehöll förslaget om de nya bostadstilläggen till barnfamiljer redovisades att den nyss- nämnda eftersläpningen innebär en viss nack- del. Eftersläpningen gör att familjens ekono- miska situation kan ha förändrats påtagligt under tiden från det att den bidragsgrundan- de inkomsten intjänats till dess att bidraget utges.

För att familjer som fått vidkännas kraf- tiga inkomstminskningar inte skall ställas utan stöd i en situation när de verkligen behöver det har emellertid en undantagsregel införts, som innebär att bidrag kan utgå efter prövning mot den aktuella inkomsten om en väsentlig minskning av inkomsten skett. Någon motsvarande möjlighet för den prö- vande myndigheten att minska eller dra in

bidrag när inkomsten har ökat kraftigt finns däremot inte. I regel torde inte heller pröv- ningsmyndigheten ha kännedom om sådana förändringar.

Till följd av den allmänna löneutveck- lingen i samhället ökar inkomsterna också för större delen av de familjer, som har bostadstillägg. Inkomstgränsema är dock satta med hänsyn till denna normala in- komstutveckling. Vid en normal inkomst- ökning är därför eftersläpningen i inkomst- prövningen inte något större problem. Den kritik som anförts på denna punkt är enligt kommitténs mening överdriven. Däremot är det inte lämpligt att bostadstillägg utgår efter en föråldrad inkomstuppgift när in- komstsituationen förändrats för en familj på ett sätt som väsentligt avviker — uppåt eller nedåt — från den normala inkomstutveck- lingen. Ett exempel är att en eller två föräld- rar övergår från studier till förvärvsarbete. Inkomsten kan då bli mycket större än den inkomst vid vilken bidragsrätten upphör, men bidragsrätten kan kvarstå ett eller ett par år efter inkomstökningen.

I det nuvarande inkomstprövningssyste— met fastställs den bidragsgrundande inkom- sten genom att man i efterhand konstaterar hur stor inkomsten faktiskt blev. Man kan också tänka sig andra metoder i syfte att re- ducera eftersläpningseffekterna. Av dessa skall här diskuteras sjukpenningklassplace- ringen, preliminärskatteuttaget och den dek- larerade inkomsten.

Kommittén föreslog som förut nämnts i sitt första betänkande ett inkomstgraderat barnbidrag. Enligt kommitténs förslag skulle bidragen preliminärt inkomstgraderas vid ut- betalningen efter makarnas sjukpenningklass. Därefter skulle bidragen slutjusteras i sam- band med den slutliga skattedebiteringen. Systemet var uppbyggt i anslutning till den skatteskala för statlig skatt som då gällde.

Att kombinera en preliminär utbetalning efter sjukpenningklass med en slutlig avräk- ning i samband med taxeringen på det sätt kommittén föreslog år 1967 ter sig mindre naturligt vid en fristående inkomstprövning

av det slag som gäller för bostadstilläggen än vid en skattegradering av barnbidragen efter den statliga inkomstskatteskalan som kom- mittén då föreslog. Ett avräkningsförfarande i efterhand ser också kommittén fortfarande som en nackdel i sig. I remissvaren på kom- mitténs förslag 1967 fanns många som var negativa till ett sådant förfarande speciellt om det skulle innebära att familjer var tvung- na att återbetala utbekomna bidrag. Resone- manget i det följande gäller möjligheterna att åstadkomma en definitiv inkomstprövning, således utan efterföljande avräkning.

Det är naturligt att vid en ny översyn av inkomstprövningsmetodema ånyo överväga om man bör använda sig av sjukpenningklass- placeringen som mätare på den aktuella in- komsten.

Den stora fördelen med sjukpenningklas- sen som mätare på inkomsten är att den i princip skall avspegla en aktuell inkomst. lnplacen'ngen i sjukpenningklass skall nämli- gen bygga på en bedömning av den försäk- rades förväntade inkomster under de när- maste tolv månaderna.

Häri ligger emellertid också att sjukpen- ningklassen inte kan utgöra en lika tillförlit- lig mätare på en persons inkomst som den bedömning som görs i efterhand vid taxe- ringen av de inkomster en person uppburit under det gångna året. Visserligen finns det en viss ”intressebalans” inom sjukförsäk- ringen på det sättet att en för låg inkomst- uppgift å ena sidan ger en lägre sjukförsäk- ringsavgift men å andra sidan ger ett sämre skydd mot inkomstbortfall vid sjukdom. Det kan emellertid inte uteslutas att en prövning av bostadstilläggen mot makarnas sjukpen- ningklass kan leda till att den förväntade inkomsten under det kommande året under- skattas i relativt många fall med för högt bostadstillägg och försämrat sjukpenning- skydd som följd. Eftersom det rör sig om en uppskattning av förväntade inkomster torde en sådan underskattning vara svår att komma till rätta med. Man kan också riskera att det blir mindre vanligt att inkomstökningar an- mäls till försäkringskassan.

Härtill kommer vidare att sjukpenning- klassplaceringen, som avser att kompensera bortfall av arbetsinkomst, inte tar hänsyn till vissa inkomster som har betydelse för en bedömning av en familjs behov av bostads- tillägg, såsom pension, kapitalinkomst och inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Dessutom är inkomsten för jordbrukare och andra företagare inte helt likformig med den inkomst som ligger till grund för sjuk- penningklassplaceringen för anställda. Bl.a. begränsas inkomsten för de förstnämnda kategorierna till högst den inkomst en an- ställd med motsvarande arbetsuppgifter skul- le haft.

Vissa tekniska skäl talar också mot en användning av sjukpenningklassplaceringen som definitivt underlag för bidragsgivningen. Klassintervallen är i de högre sjukpenning- klasserna 3 000 kr./år, vilket är tillräckligt för att besvärande tröskeleffekter skall upp- stå. Vidare är alla försäkrade med en in- komst av 39000 kr. om året eller mer samlade i den högsta sjukpenningklassen. Med de nya beslutade bostadstilläggen kan emellertid bidrag gå upp i inkomstlägen betydligt över 39 000 kr./år.

Frågan om beskattning av sjukpenning utreds för närvarande av sjukpenningutred- ningen. Det är inte uteslutet att en stor del av systemet med sjukpenningklassplacering aVVecklas i samband med denna utrednings förslag utan att något för inkomstprövnings- ändamål användbart underlag kommer i stål- let.

Kommittén har noga övervägt möjlighe- terna att grunda inkomstprövningen av bo- stadstilläggen på föräldrarnas sjukpenning- klass. Kommitténs slutsats är emellertid att sjukpenningklassen, som ju fastställs för ett särskilt ändamål, inte kan anses tillfredsstäl- lande som underlag för en bidragsgivning av här diskuterat slag.

Några andra redan existerande mätare på inkomsten utanför taxeringssystemet som kan diskuteras som grund för inkomstpröv- ningen av bostadstilläggen finns knappast. Den pensionsgrundande inkomsten lider av

samma eftersläpning som den beskattnings- bara inkomsten och har dessutom den svag- heten att den inte avspeglar pensioner, kapi- talinkomster etc. Att bygga upp en helt fristående inkomstprövning för bostadstilläg- gen kan knappast betraktas som realistiskt.

Endast något inom skattesystemet använt inkomstbegrepp återstår således. Inom skattesystemet är storleken på den prelimi- närskatt de anställda betalar en omedelbar mätare på deras aktuella inkomst. För egna företagare och självständiga yrkesutövare är sambandet mellan inkomst och preliminär- skattebetalning dock betydligt svagare. Vida- re redovisas inte tillfälliga inkomster i preli- minärskattebetalningen. Preliminärskatte- uttaget torde knappast ensamt kunna läggas till grund för en bidragsprövning mot aktuell inkomst.

Uppgifter om den taxerade inkomsten kan inte erhållas förrän ca tre kvarts år efter utgången av det år då inkomsten intjänats. Bruttoinkomsten m.m. anges emellertid i den skattskyldiges deklaration som skall av- ges den 15 februari året efter inkomståret så- vitt gäller det helt övervägande antalet in- komsttagare. Således går det att anknyta bi— draget till någon inkomst som anges i själv- deklarationen vilken lämnas den 15 februari. Ansökningstillfället bör då förskjutas till det- ta datum och bidragsåret i samband därmed förskjutas till den tidigaste tidpunkt som är lämplig av administrativa skäl. Vissa svårig- heter har uppstått för kommunerna att hin- na behandla ansökningarna på den tid som för närvarande står till buds. För att uppnå största möjliga reduktion av eftersläpningen föreslår kommittén att bidragsåret ändras till att löpa från den 1 april till den 31 mars. Eftersom den första utbetalningen under bidragsåret skulle komma att ske i slutet av april, blir tiden för prövning av ansökningar ca två månader, vilket torde vara ett mini— mum. I en del fall, främst beträffande vissa rörelseidkare, avges deklarationen senast den sista mars året efter inkomståret. Undantags- vis lämnas deklarationen ännu senare. Efter- som ansökningstidpunkten inte är bindande

möter det inga hinder att ansökan i dessa fall görs vid den senare tidpunkt då deklaratio- nen avges.

Prövning mot den deklarerade inkomsten innebär visserligen att något fullständigt sam- band mellan bidragsår och inkomstår inte uppnås. I stället kan inkomstmättet göras mer tillförlitligt än vid prövning mot aktuell eller förväntad inkomst. Administrationen av inkomstprövningen skulle knappast bli svå- rare än vad som nu är fallet.

En nackdel med ett system som bygger på den deklarerade inkomsten är att taxeringen kan komma att avvika från deklarationen.

Detta kan fordra aviseringar från skatte- myndigheten till bidragsmyndigheten när awikelsen är så stor att den bör beaktas. Denna nackdel får dock enligt kommitténs bedömning accepteras, om man därigenom kan väsentligt begränsa eftersläpningen för det stora flertalet fall.

Om taxeringen avviker i betydande män från deklarationen måste rimligen rätten till bostadstillägg omprövas med hänsyn till awikelsen. För att administrationen av dessa rättelser inte skall bli alltför betungande föreslår kommittén att ändringar vid taxe- ringen understigande I 000 kr. inte beaktas.

En viss eftersläpning kommer alltså fort- farande att finnas kvar. För närvarande gäller som tidigare nämnts en regel att bidrag kan ges eller ökas när familjeinkomsten minskat väsentligt. l praxis har krävts minskning med minst en tredjedel. Enligt kommitténs me- ning bör också en motsvarande ökning av inkomsten föranleda ändring av bidraget.

Skälet till att så inte varit fallet hittills är att prövningsmyndigheterna inte har känne- dom om inkomstökningar. Även om de kon- trollmetoder som ovan diskuterats inte är tillräckliga för att kunna användas i ett bidragssystem där bidraget prövas mot aktu- ell inkomst torde de ändock vara tillräckliga för att kunna ge den prövande myndigheten möjlighet att i allmänhet konstatera när en kraftig inkomstökning inträffat. För närva- rande finns en anmälningsplikt för den sökande när förutsättningarna för bidrag ändrats. Denna regel bör i fortsättningen

tillämpas också när inkomsten ökat väsent— ligt.

Den nämnda regeln om inkomständringar skulle också ta bort den mest stötande effek- ten av starka inkomstvariationer för enskilda familjer. Enligt gällande regler kan bidrags- tagaren på ett års låga inkomst i realiteten få bostadstillägg två gånger, dels enligt dispens- regeln det år då den låga inkomsten intjä- nats, dels två år senare enligt huvudregeln. Detta skulle inte längre bli möjligt.

Man skulle även kunna överväga att för- söka förhindra att tillfälliga inkomstminsk— ningar av typ ”sabbatsår” överhuvudtaget skulle ge möjligheter för vederbörande att få bostadstillägg. En möjlighet kunde vara att ta med inkomsterna för några år tillbaka i bedömningen. Om medelvärdet av dessa låg väsentligt över gällande inkomstgränser skul- le detta möjligtvis kunna vara motiv för att inte ge bidrag.

En tillfällig inkomstminskning kan dock ha orsaker som gör att ett reellt stödbehov uppkommit även om familjen tidigare år haft relativt höga inkomster, exempelvis om ena föräldern avbrutit ett förvärvsarbete för att vårda barn. Den skisserade anordningen skulle dessutom ge ett stort administrativt merarbete som inte står i rimligt förhallande till vad som står att vinna på en sådan regel.

En annan möjlighet är att införa en gene- rell regel som ger den prövande myndigheten möjlighet att vägra bostadstillägg när det är uppenbart att sökanden inte har behov av bostadstillägg. Om man väljer att ge bostads- tilläggen efter en inkomstprövningsprincip, finner kommittén det dock mindre lämpligt att göra undantag efter en behovsprincip. Man lägger dessutom onödigt stor makt hos de tillämpande myndigheterna att handla efter fritt skön. Det kan nämnas att kommit- tén i det följande föreslår att olika allmänna avdrag vid taxeringen, bl. a. ränteavdrag för villafastigheter, inte längre skall påverka den bidragsgrundande inkomsten. Härigenom torde risken minska att bidrag utgår när behovet av stöd inte är framträdande.

Det bör i detta sammanhang också påpe- kas att förrnögenhetsregeln motverkar att

bidrag utgår till personer med starkt varie- rande inkomster exempelvis vid s. k. sabbats- år. Genom att förrnögenhetsgränsen ligger vid 50 000 kr. bör bidraget i vissa av de fall som skulle kunna upplevas som stötande bli bortreducerat. En skärpning av förrnögen- hetsregeln skulle ytterligare motverka fall av denna typ. Med tanke på att förrnögenhets- gränsen höjts ganska nyligen har kommittén inte funnit det möjligt att nu föreslå en sänkning.

Bostadstillägg kan för närvarande utgå ret- roaktivt för ett år. Bostadsstyrelsen har i sina petita för budgetåret 1972/73 föreslagit att retroaktivtiden begränsas så att bostads- tillägg kan utgå högst två kvartal tillbaka före det kvartal då ansökningen gjordes.

Motiven för bostadsstyrelsens hemställan är dels den administrativa belastning de ret- roaktiva bostadstilläggen ger upphov till, dels att en sökande som fått avslag vid den ordinarie ansökningstidpunkten kan åter- komma och på en senare taxering få retroak- tivt tillägg trots det tidigare avslaget för samma tidsperiod. Bostadsstyrelsen finner denna möjlighet stötande särskilt när sökan- dens aktuella inkomst är hög.

Bostadsstyrelsen påpekar dock även den fördel med den nuvarande längre retroaktiv- tiden som ligger i att familjer, vilka av någon anledning inte sökt bostadstillägg i tid, i stort sett undgår förlust. Styrelsen nämner särskilt invandrarna, vilka det av administra- tiva skäl är svårare att nå med information om bostadstilläggen än andra grupper.

Den nuvarande retroaktivtiden bör enligt kommitténs mening om möjligt behållas. De sökande för vilka retroaktiva tillägg kan bli aktuella har sannolikt ofta ett stort stödbe- hov. Ju mer utbyggt systemet blir, desto färre fall torde för övrigt bli aktuella för retroaktivt stöd.

De problem styrelsen tagit upp bör lösas på annat sätt. Kommittén föreslår att in- komstprövningen för det bidragsår som det retroaktiva bidraget omfattar görs mot det inkomstår som skulle ha använts om ansökan hade inkommit vid den ordinarie ansöknings- tidpunkten. Vid väsentligt ändrade inkomst-

förhållanden under den retroaktiva bidrags- tiden bör tillägget prövas mot de då aktuella inkomsterna i överensstämmelse med regler- na för framtida tillägg. För att minska den administrativa belastningen föreslås vidare att prövningsorganets utredningsskyldighet skall begränsas så att den sökande själv får göra troligt att familjens förhållanden varit sådana att de berättigar till bostadstillägg för förfluten tid. Med de avsevärda förenklingar av reglerna för bostadstillägg som genom- förts fr. o. m. den 1 april 1972 är det också betydligt färre uppgifter som behöver tas fram till bedömning.

Inkomstbegreppet

Den inkomst som läggs till grund för in- komstprövningen av bostadstillägg bör så nära som möjligt spegla familjens faktiska ekonomiska situation. Den hittills använda beskattningsbara (liksom den taxerade) in- komsten är avsedd att sedan grundavdraget frånräknats ge ett för beskattningsändamål lämpligt mått på inkomsttagarens ekonomi. I huvudsak bör denna inkomst kunna tjäna samma ändamål vid inkomstprövningen av bostadstillägg, även då inkomsterna för ma- kar därvid läggs samman. En del av de regler som inom beskattningen tillgodoser särskilda syften avser emellertid förhållanden som kommittén anser inte böra påverka storleken av bostadstilläggen. Det gäller flertalet av de 3. k. allmänna avdragen. Kommittén har där- för undersökt möjligheterna att istörre eller mindre grad eliminera verkningarna av dessa avdrag vid inkomstprövningen.

Till belysning av sina bedömningar i detta hänseende redovisar kommittén i det föl- jande hur olika inkomstbegrepp inom be- skattningen är uppbyggda samt omfatt- ningen och storleken av de allmänna avdra- gen.

Hur de olika inkomstbeloppen beräknas framgår av tabell 142.

Tabellerna 143 och 144 visar hur många inkomsttagare som utnyttjat de olika avdra- gen samt de sammanlagda och genomsnitt- liga avdragsbeloppen. Tabellerna är hämtade

Inkomst av jordbruksfastighet annan fastighet rörelse tjänst tillfällig förvärvsverksamhet + kapital

Allmänt avdrag för tilläggspensionsavgift och avgift för frivillig pensionsförsäkring obligatorisk sjukförsäkringsavgift kapitalförsäkringspremier m. m. avgift för pensionsförsäkring periodiskt understöd o. liknande förvärvsavdrag (max. 2 000 kr.) förvärvsavdrag vid faktisk sambeskattning (1 000 kr.)

makes allmänna avdrag som denne ej kunnat utnyttja

sammanräknad inkomst

_ allmänt avdrag för under- skott i förvärvskälla

sammanräknad netto- inkomst

— övriga allmänna avdrag

* förlustavdrag

taxerad inkomst

— grundavdrag

beskattningsbar inkomst

Tabell 143 Fördelningen av avdraget för underskott i förvärvskälla. Uppskattade uppgifter för inkomståret 1971 vid den statliga taxeringen.

Förvärvskälla Antal inkomst- Belopp i Genomsnittligt belopp tagarei 1000-tal milj. kr. per inkomsttagare, kr.

Jordbruksfastighet 50 125 2 500 Hyresfastighet 25 125 5 000 Villafastighet i hemortskommunenl 700 1 350 1 900 Villafastighet i annan kommun2 180 275 1 500 Rörelse 15 200 13 000 Delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi 1 25 25 000

Tjänst — — — Tillfällig förvärvsverksamhet — — —

Kapita13 380 500 1 300 Summa underskottsavdrag 1 250 2 600 2 100

1 Antalet inkomsttagare med inkomst (överskott) uppgår till ca 200 000 med en sammanlagd inkomst- summa på ca 120 mkr. 1 Antalet inkomsttagare med inkomst (överskott) uppgår till ca 240 000. 3 Antalet inkomsttagare med inkomst (överskott) uppgår till ca 1 100 000 med en sammanlagd in- komstsumma på ca 2 500 mkr.

Tabell 144 Fördelningen av andra allmänna avdrag än underskottsavdrag. Uppskattade upp- gifter för inkomståret 1971 vid den statliga taxeringen.

Avdragets art Antal inkomst- Belopp i Genomsnittligt belopp tagare i l OOO-tal milj. kr. per inkomsttagare, kr.

Tilläggspensionsavgift och avgift för frivillig pensionsförsäkring 340 430 1 300 Obligatorisk Sjukförsäkringsavgift 3 750 1 550 410 Kapitalförsäkringspremier m. m. 2 800 600 210 Avgifter för pensionsförsäkring 150 770 5 100 Periodiskt understöd o. d. 160 350 2 200 Förvärvsavdrag (max. 2 000 kr.) 660 970 1 470 Förvärvsavdrag (1 000 kr.) 80 80 1 000 Makes allmänna avdrag, som denne ej kunnat utnyttja 50 50 1 000 Summa avdrag 4 000 4 800 1 200

ur utredningens om definitiv källskatt be- tänkande Förenklad Iöntagarbeskattning ( SOU 1972:11 ).

Vad först gäller underskotten i förvärvs- källa är villaägarnas avdragsrätt för gäldränta av särskilt intresse i detta sammanhang. Kommittén vill därför nämnare belysa av- dragsrättens verkningar.

Av kap. 2 framgår att den som äger en- eller tvåfamiljsvilla skall ta upp som inkomst ett schablonmässigt beräknat belopp (2—4— 8 % av taxeringsvärdet). Avdrag medges för gäldränta och därutöver med 500 kr. om ägaren är mantalsskriven på fastigheten. I flertalet fall (ca 700000 av totalt ca 900 000 villor för helårsboende) är avdrags- summan större än schabloninkomsten. Det gäller särskilt nybyggda eller nyrenoverade fastigheter med hög belåning. Underskottet dras av mot fastighetsägarens övriga inkom- ster. Härigenom minskar den taxerade in- komsten och även skatten. Sänkningen av den taxerade inkomsten påverkar också rät- ten till bostadstillägg i de inkomstlägen detta är aktuellt vilket alltså kan ge underskotts- avdraget dubbel effekt. Den dubbla effekten uppkommer i och för sig vid alla avdrag vare sig de avser omkostnader eller andra utgifter. Underskotten från Villafastighet avser emel- lertid i sin helhet bostadskostnader och har därför särskilt intresse idetta sammanhang.

I bostadsbeskattningsutredningens betän- kande (Stencil 1971214, finansdepartemen- tet) lämnas vissa kostnadsexempel angående

effekterna av avdraget för gäldränta. Det bör anmärkas att exemplen inte avser att ge en bild av den totala kostnaden för boende i olika former utan enbart av skatteeffekterna.

Förutsättningar:

Tre identiska radhus Produktionskostnad per radhus kr. 160 000 kr. Taxeringsvärde kr. 120 000 kr. Lånat kapital kr. 140 000 kr. Årlig räntekostnad kr. 10 000 kr. Övriga kostnader kr./år 3 000 kr. Kommunalskatt på garanti-

belopp (utdeb. 22 kr./

skattekrona) 528 kr.

Kostnadsexemplen redovisas i tabell 145. Radhusen disponeras med resp. äganderätt, bostadsrätt och hyresrätt.

I exemplen får villaägaren — till skillnad från bostadsrättsinnehavaren och hyres- gästen — en skatteminskning med ca 4 500 kr.

Skatteeffekten hänger samman med att gäldränteavdraget medför att villaägarens taxerade inkomst blir 8 100 kr. lägre än för de båda övriga. Om — såsom för närvarande — bostadstilläggen grundas på den beskatt- ningsbara eller den taxerade inkomsten, får villaägaren härigenom större möjligheter att få bostadstillägg. Denna extra förmån kan i många fall motsvara hela det maximalt ut- gående bostadstillägget.

Tabell 145 Kostnadsjämförelse mellan identiska radhus disponerade med äganderätt, bostads- rätt resp. hyresrätt. Kr./år.

Kostnadstabla':

Äganderätt Bostadsrätt Hyresrätt Räntor 10 000 10 000 11 4001 Övriga kostnader 3 000 3 000 3 000 Kommunalskatt 528 528 4752

13 528 13 528 14 875 Beräknad ränta på eget kapital (7 %) 1 400 1 400 -

14 928 14 928 14 875 Skatteminskning 4 4553 — _ ”Boendekostnad” 10 473 14 928 14 875

1 lnkl. ränta på eget kapital. 2 90 % av fastighetsskatten (enligt Stockholms hyresnämnders normalberäkning för år 1968 för större bostadshus utan statliga län). 3 Villaägarens deklaration:

lntäkt 2 % av 120 000 kr 2 400 kr. Räntor — 10 000 kr. Extra avdrag — 500 kr. Summa —— 8 100 kr. Beräknad marginalskatt 55 % 4 455 kr.

Enligt nuvarande regler för beräkning av kommunala bostadstillägg beräknas bostads- kostnaden för egna hem (en- och tvåfamiljs- hus) med hänsyn till bl. a. räntekostnaden för upplånat och i fastigheten nedlagt kapi- tal. Hänsyn tas emellertid också till den skatteminskning som fastighetsägaren får åt- njuta genom att vissa ränteutgifter är av- dragsgilla vid taxeringen. Effekten av av- dragsrätten skall beaktas genom ett avdrag från bostadskostnaden. I detta hänseende skapas alltså en viss balans mellan egnahems- ägare och hyresgäster. Detta kan ha bety- delse för det kommunala bostadstillägget som helt beror på hyran eller annan bostads- kostnad. För det statliga bostadstillägget har det däremot ingen betydelse.

Bostadskostnaden i form av ränteutgifter påverkar emellertid som nämnts också den beskattningsbara och den taxerade inkoms- ten för egnahemsägare vilket innebär ökade möjligheter att få statliga och kommunala bostadstillägg.

Även underskott av kapital avser i vissa fall bostadskostnad, exempelvis då en person som bor i bostadsrättslägenhet tagit upp län

till kontantinsatsen. Också i detta fall har alltså avdraget för underskott den dubbla effekt som tidigare berörts beträffande villa- ägarna.

De allmänna avdrag som inte utgör under- skott är av skiftande karaktär. Det kan här framhållas att avdrag för tilläggspensions- avgift huvudsakligen avser jordbrukares och rörelseidkares egenavgift till ATP. Å andra sidan förtjänar det att påpekas att ägare av egna fastigheter bland dessa yrkesutövare har möjligheter till avdrag, som i realiteten kan avse bostaden, redan inom förvärvskällorna inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av rörelse. Avdraget för obligatorisk sjukför- säkringsavgift förekommer hos praktiskt taget alla inkomsttagare. Det s.k. försäk- ringsavdraget, avdraget för kapitalförsäk- ringspremier m. m., är maximerat till 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för gifta till- sammans. Förvärvsavdraget på högst 2 000 kr. avser i huvudsak familjer där båda makar- na har inkomst av tjänst. Avdraget på högst 1000 kr. gäller i flertalet fall den s.k. faktiska sambeskattningen, dvs. de familjer där ena maken driver jordbruk eller rörelse

[ sammanhanget vill kommittén erinra om att flertalet av de allmänna avdragen är under omprövning i det successiva reform- arbete som pågår inom skattesystemet. Det sociala försäkringsavdraget föreslås slopat av utredningen om definitiv källskatt. Denna utredning framhåller också de administrativa fördelarna av att slopa avdraget för sjukför— säkringsavgift. Avdragsrätten för pensions- försäkringspremier ses över i begränsande syfte av en nyligen tillsatt utredning. Ifråga om de periodiska understöden väntas ett utredningsförslag senare detta år. Även här torde avsikten vara att inskränka avdrags- rätten. Beträffande förvärvsavdragen utta- lade departementschefen — som nämnts i kap. 8 — i samband med införande av det nya skattesystemet att det principiellt sett inte hör hemma i ett system med renodlat individuell beskattning men att han inte då var beredd att helt slopa avdragen i det nya systemet, bl. a. med hänsyn till de marginal- skatteskärpningar som då uppkommer. Vid inkomst av tjänst och rörelse minskades emellertid avdraget från 3 000 till 2 000 kr.

Kommittén övergår nu till att bedöma frågan i vilken mån de allmänna avdragen skall beaktas vid inkomstprövningen av bo- stadstillägg.

Vad först gäller underskottsavdraget har kommittén redan konstaterat att villaägare genom detta avdrag får dels skattelättnad för en utgift som i själva verket är en bostads- kostnad och dels en förmån vid inkomst- prövningen. Samma resultat uppkommer i vissa fall genom avdragsrätten för underskott av kapital. Kommittén har inte anledning att gå in på frågan om skatterättvisan när det gäller familjer med olika boendeformer. För att undvika en dubbeleffekt bör emellertid underskottsavdragen inte beaktas då man bestämmer bostadstilläggens storlek.

Beträffande de allmänna avdragen som inte avser underskott visar tabell 144 att en del avdrag förekommer hos flertalet eller i vart fall ett mycket stort antal inkomsttagare men att det genomsnittliga beloppet är rela- tivt lågt. Det gäller avdragen för sjukförsäk-

ringsavgift och det sociala försäkringsavdra- get. Det synes inte nödvändigt att låta dessa avdrag påverka inkomstprövningen av bo- stadstillägg i varje särskilt fall. Man kan enligt kommitténs uppfattning bortse från avdragen men i stället anpassa inkomstgrän— sema inom bostadstilläggen på lämpligt sätt. För löntagare torde i regel avdragen inte överstiga 1000 kr./år. Genom att i stället generellt höja inkomstgränsen för reducering av bostadstilläggen får man ett schabloni- serat hänsynstagande till de allmänna avdra— gen på ett sätt som enligt kommitténs me- ning skapar större rättvisa mellan olika boen- deformer när det gäller rätten till bostads- tillägg.

] fråga om andra avdrag är antalet berörda inkomsttagare förhållandevis lågt men de genomsnittliga avdragsbeloppen stora. Det gäller särskilt avdragen för pensionsförsäk- ringspremier och periodiska understöd. I mycket stor utsträckning torde orsaken till dessa avdrag vara förhållanden som enligt kommitténs mening inte bör påverka in- komstprövningen.Avdraget som avser makens outnyttjade allmänna avdrag kan antas hu- vudsakligen gälla underskott. Vad kommit- tén anfört om underskottsavdrag är således tillämpligt även här. Att t.ex. en person väljer att disponera sin inkomst så att han — delvis av skatteskäl — köper en pensionsför- säkring bör inte rimligen öka möjligheterna att få ett inkomstprövat familjestöd.

Förvärvsavdragen syftar som nämnts förut till att utjämna olikheter i kostnader för barntillsyn mellan familjer med en och två förvärvsarbetande föräldrar. Det kan disku- teras om detta också bör ge utslag vid in- komstprövningen. För att undvika att bid- ragsrätten systematiskt försämras för alla barnfamiljer med två förvärvsarbetande lik- som för ensamstående barnförsörjare med förvärvsarbete, finner kommittén att så bör ske åtminstone övergångsvis. Detta syfte kan dock, som kommittén närmare berör i det följande, tillgodoses på annat sätt än genom att direkt beakta förvärvsavdraget.

Sammanfattningsvis vill kommittén anföra att de allmänna avdragen till helt övervä-

gande del synes kunna lämnas utanför vid inkomstprövningen av bostadstillägg. Bara i ett mindre antal fall talar materiella skäl för att man beaktar avdrag för t. ex. en tilläggs- pensionsavgift eller ett utgivet underhålls- bidrag. Det torde emellertid vara omöjligt att ha regler som innebär att man idet enskilda fallet avgör om de allmänna avdragen skall beaktas eller inte. Av praktiska hänsyn torde man ha att välja mellan att helt bortse från de allmänna avdragen eller att genomgående beakta dem. Den lösning som ger det rimli- gaste resultatet för olika grupper inkomst- tagare är enligt kommitténs uppfattning att bortse från de allmänna avdragen och för- lustavdragen vid inkomstprövningen. För denna ståndpunkt talar också de tidigare nämnda strävandena inom beskattningen att begränsa avdragens omfattning.

En inkomstprövning oberoende av all- männa avdrag och förlustavdrag erhålls om man utgår från den sammanräknade inkom- sten vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Denna inkomst anges särskilt iden allmänna självdeklarationen och avses också komma att antecknas i taxeringslängden. Kommittén föreslår således att inkomstprövningsreglerna ändras så att den sammanräknade inkomsten läggs till grund för rätten till bostadstillägg.

Kommittén har övervägt huruvida den sammanräknade inkomsten bör justeras för att få bästa möjliga bild av inkomsttagarens ekonomiska situation. Vissa skäl kan anföras för att komplettera med uppburna inkom- ster som inte är skattepliktiga och som där- för inte innefattas i den sammanräknade inkomsten, t. ex. sjukpenning, dagpenning från arbetslöshetskassa, bidragsförskott, barnpension, uppburet underhållsbidrag osv. Det kan också ifrågasättas om inte en in- komst hos det barn som ger rätt till bostads- tillägg bör läggas till vid inkomstprövningen. På motsvarande sätt kan diskuteras om inte avdrag borde få göras för t. ex. utgivna un- derhållsbidrag till barn.

I samband med 1971 års beslut om höjda bostadstillägg (prop. 1971:156) framhöll föredragande statsrådet nödvändigheten av att se till att systemet inte blir alltför inveck-

Enligt kommitténs uppfattning är de prak- tiska fördelarna med ett enhetligt inkomst- begrepp så betydande att någon justering av den sammanräknade inkomsten inte bör ske. Härtill kommer att förutsättningarna för be- skattning f.n. utreds beträffande bl. a. sjuk- penning och dagpenning från arbetslöshets- kassa, vilka två inkomstslag är de som skulle motivera det helt övervägande antalet kom- pletteringar av den sammanräknade inkom- sten.

För att inte inkomstprövningen ienskilda fall då särskilda omständigheter föreligger 4 exempelvis stor underhållsbörda _ skall omöjliggöra att ett befogat stödbehov till- godoses föreslår kommittén att en regel in- förs så att om förälders betalningsförmåga är väsentligen nedsatt på grund av omständig- het som sägs i 505 2 mom. kommunal- skattelagen (l928:370), skall vid inkomst- prövningen ett speciellt avdrag kunna göras avpassat efter omständigheterna i fallet.

[ ansökan om bostadstillägg som normalt bör göras i samband med den allmänna självdeklarationen bör alltså sökandena upp- ge sin sammanräknade inkomst från före- gående år. Dessutom bör anges om och i vilken omfattning väsentliga förändringar förutses för det innevarande året och i så fall orsaken härtill.

Som tidigare sagts föreslår kommittén att inkomstprövningen av bostadstilläggen i fort- sättningen grundas på inkomstuppgifter som uppges i självdeklarationen. Kommittén har härvid utgått från nu gällande förhållanden. I ett av utredningen om definitiv källskatt nyligen utgivet betänkande om förenklad Iöntagarbeskattning (SOU 1972:11) föreslås emellertid att deklarationsplikten skall upp- höra för det stora flertalet skattskyldiga. I stället upprättas av skattemyndigheterna en preliminär slutavräkning som skall tillställas den skattskyldige för bekräftelse eller korri- gering. Slutavräkningen skall i princip svara mot den nuvarande självdeklarationen och alltså innehålla detaljerade uppgifter om in- täkter och avdrag. Härav följer att den är väl lämpad att ligga till grund för en inkomst-

prövning av bostadstilläggen enligt den av kommittén föreslagna modellen. Utred- ningen om definitiv källskatt har vidare an- fört: ”De preliminära slutavräkningarna bör ha hunnit färdigställas av myndigheten i sådan tid att de kan tillställas de skattskyl- diga vid mitten av mars månad året efter beskattningsåret. Det bör därför vara möjligt föreskriva att avräkningarna skall ha åter- ställts till myndigheten senast 31 mars samma år”.

Om de av utredningen om definitiv käll- skatt framförda förslagen genomförs behöver ansökningstillfället för bostadstillägg ändras till den 31 mars i stället för den 15 februari som kommittén föreslagit och bidragsåret förskjutas i enlighet därmed till den 1 maj— den 30 april i stället för av kommittén förordade den 1 april—den 31 mars.

F . n. reduceras bostadstillägg med hänsyn inte bara till inkomst utan också till förmö- genhet. Man anknyter till den skattepliktiga förmögenheten enligt förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt. Denna förmögenhet utgörs av den skattskyldiges skattepliktiga tillgångar minskade med av— dragsgilla skulder. 20 % av den förmögenhet som överstiger 50000 kr. läggs till inkom- sten.

Den skattepliktiga fönnögenheten skall alltid anges i självdeklarationen men föran- leder taxering till förmögenhetsskatt bara om den överstiger 150000 kr. [ förmögen- hetslängden antecknas enbart förmögenheter som taxerats.

Det synes lämpligt att även uppgiften om förmögenhet förs över från deklarationen till ansökan om bostadstillägg. I linje med vad som ovan sagts bör sedan taxeringsmyndig— hetemas ändringar i deklarationen påverka bostadstilläggets storlek. Även i detta fall bör av administrativa skäl begränsningar göras. Förändringar vid taxeringen på mindre än 5 000 kr. bör inte beaktas.

Bostadsstyrelsen har i sin petitaskrivelse för budgetåret 1972/73 tagit upp frågan om kontroll av förmögenheten och hemställt att prövningsmyndigheten utan hinder av gäl- lande sekretessbestämmelser skall få möjlig-

het att ta del av de sökandes självdeklara- tioner. Styrelsens skrivelse har överlämnats till kommittén.

Kungl. Maj:t har emellertid genom beslut den 3 december 1971 bifallit besvären från ett förrnedlingsorgan över att länsstyrelsen avslagit förmedlingsorganets framställning om att i kontrollsyfte få ta del av vissa förmögenhetsuppgifter. Kungl. Maj:t anförde i beslutet att det var av betydelse för för- medlingsorganet att det i sin verksamhet fick tillgång till de uppgifter om förmögenhet som sökandena lämnat i sina självdeklara- tioner.

Frågan om prövningsmyndigheternas rätt att få tillgång till sökandes allmänna själv- deklaration torde i och med detta beslut vara löst.

Avdragsfaktorer och inkomstgränser

] prop. 1972:34 har följande inkomstpröv- ningsregler för bostadstilläggen föreslagits gälla för år 1973 i avvaktan på familjepolitis- ka kommitténs förslag.

Då den statligt taxerade inkomsten enligt 1972 års taxering (1971 års inkomster) inte överstiger 21000 kr./år (för makar avses deras sammanlagda taxerade inkomst) sker ingen reducering av bostadstilläggen. Vid högre taxerad inkomst reduceras bostads- tilläggen med

12 % av den taxerade inkomsten mellan 21 000 och 26 000 kr./år, med

18 % av den taxerade inkomsten mellan 26 000 och 36 000 kr./år, samt med

24 % av den taxerade inkomsten som överstiger 36 000 kr./år.

Enligt kommitténs mening bör dessa in- komstprövningsregler endast tillämpas för bidragsgivningen under första halvåret 1973. Kommittén finner det önskvärt att den omläggning av inkomstprövningen som före— slås i detta kapitel får gälla fr.o.m. den 1 juli 1973, varvid ansökningar får göras i samband med deklarationen i februari 1973.

Det innebär att bidragsgivningen för andra halvåret 1973 skall grundas på den samman- räknade inkomsten i stället för den taxerade

inkomsten och på 1972 års inkomster i stället för 1971 års inkomster. För att bidragsreduktionen och därmed de utgående bidragen under andra halvåret 1973 skall bli av samma totala omfattning som under det första halvåret 1973 krävs att inkomstgrän- serna höjs dels med det genomsnittliga belopp vartill summan av underskottsavdrag och övriga allmänna avdrag uppgår (dvs. skillnaden mellan sammanräknad inkomst och taxerad inkomst), dels med det genom- snittliga belopp varmed 1972 års inkomster överstiger 1971 års. På grund av att de nämnda avdragen och inkomstökningarna i kronor räknat genomsnittligt uppgår till högre belopp ju större inkomsten är fordras även att de procenttal varmed bostadstilläg- gen reduceras i olika inkomstskikt sätts ned.

Såsom framgår av tabell 144 (s. 281) beräknas ett mycket stort antal inkomstta- gare tillgodoräkna sig avdrag för obligatorisk sjukförsäkringsavgift och försäkringspremier. Många har även förvärvsavdrag eller avdrag för underskott i Villafastighet. Övriga avdrag är det endast ett mindre antal inkomsttagare som kommeri åtnjutande av.

En inkomstprövning grundad på den sam- manräknade inkomsten tar inte hänsyn till bl. a. förvärvsavdraget. Om inte detta kom- penseras på annat sätt innebär det att familjer med två inkomsttagare liksom en- samstående förvärvsarbetande med barn får ett bidragsbortfall på högst 300 kr./år i jämförelse med de regler som gäller första halvåret 1973. Kommittén föreslår att ett fribelopp på 2 000 kr./år (att för makar dras ifrån den lägre inkomsten) införs för dessa grupper för att övergångsvis kompensera bortfallet av förvärvsavdraget.

Det kan diskuteras att också införa ett fribelopp för make som är medhjälpare i lantbruk eller annan egen rörelse eftersom de har ett förvärvsavdrag på 1000 kr. (s.k. faktisk sambeskattning). Dessa familjer torde i vissa fall förlora på att avdrag för pensions- avgifter inte beaktas i den sammanräknade inkomsten. Å andra sidan har de som tidigare påpekats möjlighet att i viss mån hänföra bostadskostnad till den egna rörel-

sen. Kommittén finner inte skäl att föreslå något fribelopp för denna grupp.

För det stora flertalet barnfamiljer med så måttliga inkomster att de ligger vid gränsen för reducerat bidrag överstiger inte de allmänna avdragen — frånsett förvärvsavdra- gen — 1 000 kr., och inkomstökningar från 1971 till 1972 överstiger endast mera sällan 3 000 kr. Om den nedre inkomstgränsen höjs från 21 000 kr./år i taxerad inkomst inkomst- året 1971 till 25 000 kr./år i sammanräknad inkomst år 1972 torde antalet familjer utan reducering av bostadstilläggen komma att öka något. En nedre inkomstgräns på 25 000 kr./år ligger alltså något högre än vad som erfordras för att kompensera det ändrade inkomstbegreppet och det ändrade inkomst- året för flertalet löntagarfamiljer utan villa- avdrag e. (1. i dessa inkomstlägen. Kommit- tén finner det rimligt att höjningen av den nedre inkomstgränsen tas till något i över- kant för dessa familjer. Det kan ändå inte undvikas att familjer som fått särskilt stora inkomstökningar eller som har ett stort underskottsavdrag för Villafastighet eller and- ra stora allmänna avdrag (t.ex. för under- hållsbidrag till icke hemmavarande barn) kommer i ett relativt sett sämre läge än tidigare. Sådana familjer kan t.ex. få ett reducerat bidrag andra halvåret 1973 trots att bidraget det första halvåret 1973 utgått med oreducerat belopp.

Kommittén anser således att oreducerade bostadstillägg bör utgå upp till 25 000 kr./är i sammanräknad inkomst om omläggningen _ som här förutsatts — genomförs under 1973.

Vid avvägningen av reduktionsfaktorerna i inkomstlägena över 25 000 kr./år har kom- mittén i första hand undersökt ett alternativ med en genomgående avdragsfaktor på 15 % (alt. 1). Med en enhetlig avdragsfaktor kan man dämpa den sammanlagda marginaleffek— ten av höjd skatt och minskat bidrag vid in- komstökningar och samtidigt förenkla syste- met. En relativt låg avdragsfaktor är erfor- derlig om man vill undvika bidragsminsk- ningar.

Dä alt. 1 medför att bidrag kommer att utgå relativt högt upp i inkomstlägena har

Tabell 146 Bidragsreduktionens storlek i olika inkomstlägen dels enligt de i prop. 1972:34 föreslagna avdragsfaktorerna, dels enligt alt. I—Ill.

Taxerad inkomstl Ungefärligen mot- Bidragsreduktion (helårseffekt) i kr. enligt år 1971, kr. svarande sammanräk-

nad inkomsti år Prop. Alt. ] Alt. 11 Alt. m 1972, kr. 1972:34 21 000 24 100 — — » _ 23 000 26 300 240 195 195 195 25 000 28 500 480 525 525 525 27 000 30 700 780 855 855 855 30 000 34 000 1 320 1 350 1 350 1 350 33 000 37 300 1 860 1 845 1 845 1 845 36 000 40 600 2 400 2 340 2 340 2 340 40 000 45 000 3 360 3 000 3 000 3 000 45 000 50 500 4 560 3 825 3 850 3 875 50 000 56 000 5 760 4 650 4 950 5 250 55 000 61 500 6 960 5 475 6 050 6 625 60 000 67 000 8 160 6 300 7 150 8 000 65 000 72 500 9 360 7 125 8 250 9 375

1 För familjer med två inkomsttagare makarnas sammanlagda inkomst. Härvid har beloppen iförsta kolumnen reducerats med fribelopp dvs. med 2 000 kr.

kommittén också undersökt verkningarna av att man tillämpar alt. 1 för inkomster under 60000 kr./år och att inga bidrag alls utgår vid högre inkomst (alt. I A), att avdragsfak— torn sätts till 15% för inkomster mellan 25 000 och 50 000 kr./år och till 20% för högre inkomst (alt. 11) samt att avdrags- faktorn sätts till 15 % för inkomster mellan 25 000 och 50 000 kr./år och till 25 % för högre inkomst (alt. III).

I tabell 146 visas de föränderingar av bidragsreduktionen som alt. l—Ill medför. Härvid har räknats med att den sammanräk— nade inkomsten år 1972 uppgår till den taxerade inkomsten år 1971 förhöjd med 1000 kr. och 10 %. [ lägre inkomstskikt

torde denna förutsättning nära ansluta till den faktiska genomsnittliga utvecklingen men i högre inkomstlägen torde man med denna förutsättning något underskatta den genomsnittliga sammanräknade inkomsten år 1972. För flertalet löntagarfamiljer torde emellertid antagandet komma att nära an- sluta till den faktiska utvecklingen.

Av tabell 146 framgår att en inkomstgräns på 25 000 kr. i sammanräknad nettoinkomst år 1972 och en genomgående reduktions- faktor på 15 % medför vissa bidragsminsk- ningar (med högst ca 8 kr. i månaden) för familjer med en taxerad inkomst på 25 OOO—30 000 kr. år 1971 och med en normal inkomstutveckling 1971—1972. För

Tabell 147 Högsta årsinkomst vid vilken bostadstillägg kan utgå vid olika avdragsfaktorer. Gift med hemmamake.

Antal barn Högsta till- Högsta årsinkomst kr./år vid vilken bidrag kan utgå lägg, kr./mån. för gift med hemmamake enligt Prop. Alt. 1 Alt. 11 Alt. lll 1972:34 1 275 39 900 46 300 46 300 46 300 2 350 43 700 52 300 51700 51 300 3 545 53 300 67 900 63 300 60 700 4 620 57 100 73 900 67 900 64 300 5 795 65 900 87 900 78 200 72 600 SOU 1972:34 287

att undgå denna effekt kan man bibehålla den nuvarande lägsta reduceringsfaktorn 12 % för inkomstskiktet 25 OOO—30 000 kr./ år i sammanräknad inkomst år 1972 och låta reduktionsfaktorn 15 % endast gälla för in- komster över 30 000 kr./år. Kommittén för- ordar emellertid i nästa avsnitt en höjning av nivån för de statliga bostadstilläggen. Om en sådan höjning genomförs samtidigt med om- läggningen av inkomstprövningsreglerna, an— ser kommittén att man kan acceptera skärp- ningen av reduktionsfaktorn från 12 % till 15 % i inkomstskikten närmast ovanför redu— ceringsgränsen. Därigenom får även familjer i dessa inkomstlägen förbättringar.

För familjer med taxerad inkomst på 21 OOO—24 000 kr./år och för familjer med taxerad inkomst överstigande 30 000 kr./år år 1971 medför de i tabellen förutsatta villkoren att bidragen blir större än enligt prop. 1972:34.

I tabell 147 visas den högsta inkomst vid vilken bidrag — före den i nästa avsnitt föreslagna nivåhöjningen — kan utgå vid de olika alternativen ijämförelse med de i prop. 1972:34 föreslagna reduceringsreglerna. I bidragen är de kommunala tilläggen inklu- derade med de belopp som utgår vid högsta bidragsberättigande hyra (bostadskostnad). I denna tabell har hänsyn inte tagits till att uppgifterna i viss utsträckning hänför sig till olika inkomstår och ej heller har räknats med genomsnittliga avdrag utan endast mini- mala avdrag vid beskattningen. (Således har endast räknats med 100 kr. i avdrag för intäkternas förvärvande i förvärvskällan tjänst och inte med några avdrag för under- skott i förvärvskälla. Härigenom blir sam- manräknad inkomst = årsinkomst — 100 kr. Av övriga allmänna avdrag har hänsyn endast tagits till avdrag för obligatorisk sjukförsäk- ringsavgift samt i förekommande fall för- värvsavdrag.)

Bidragsgivningen vid alternativ 1 kan be- räknas öka med ca 20 milj. kr./år.

Om man valde de avdragsfaktorer som är angivna i alternativ 1 A skulle en mycket kraftig tröskeleffekt uppstå. När 60 OOO-kro- norsgränsen passeras innebär det ett bidrags-

Tabell 148 Totala marginaleffekter av ökad skatt och minskat bostadstillägg för gift med hemmamake vid olika alternativa utform- ningar av avdragsfaktorerna vid inkomstpröv- ningen av bostadstillägg.

Inkomst, Total marginaleffekt i % för gift kr./år med hemmamake enligt Prop. Alt. I Alt. 11 Alt. lll 1972:34 20—25 000 54,0 45,4 45,4 45,4 25—30 000 66,9 66,0 66,0 66,0 30—35 000 78,2 75,2 75,2 75,2 35—40 000 84,7 77,6 77,6 77,6 40—45 000 86,4 77,4 77,4 77,4 45—50 000 86,4 77,4 77,4 77,4 50—60 000 86,1 77,1 82,1 87,1 60—70 000 86,0 77,0 82,0 87,0

bortfall med 1 290 kr./år för en trebarnsfa- milj om familjen är berättigad till högsta hyresanknutna bostadstillägg, med 2 190 kr./år för en fyrabarnsfamilj och med 4 290 kr./år för en fembarnsfamilj under samma förutsättningar. Totalt beräknas spärregeln beröra mindre än 2 000 familjer och medfö- ra en minskning av den totala bidragsgiv- ningen med ca 1,5 milj. kr./år.

Bidragsgivningen enligt alternativ Il beräk- nas minska kostnaden i jämförelse med alternativ I med ca 3 milj. kr./år. Alternativ III kostar ca 5 milj. kr./år mindre än alt. [.

Tabell 148 visar de samlade marginaleffek- terna av skatt och minskat bidrag vid de tre ovannämnda alternativen för gift med hem- mamake.

Det bör observeras att i tabellen förutsatts att familjen har så många barn och så hög hyra att bostadstilläggen inte är helt avtrap- pade vid inkomstskiktens övre gräns.

Som synes medför alla tre alternativen — utom ] A — att bidrag kommer att utgå relativt högt upp i inkomstlägena och att den sammanlagda marginaleffekten vid inkomst- ökningar fortfarande blir förhållandevis kraf- tig. Dessa båda faktorer hänger samman. Ju lägre reduktionsfaktor man väljer, desto hög- re upp i inkomstlägena kommer bidrag att

utgå. Ju hårdare man vill styra bidraget till fa- miljer i lägre inkomstlägen, desto kraftigare blir marginaleffekterna vid inkomstökningar.

Den enda möjligheten att samtidigt sänka marginaleffekterna och de inkomstlägen då bidrag upphör att utgå är att minska de bidrag som utgår till familjer i lägre inkomst- lägen. Det är en lösning som kommittén självfallet anser utesluten. Huvudsyftet med kommitténs prövning av marginaleffekter m.m. är tvärtom att skapa möjligheter att även fortsättningsvis förstärka stödet i första hand för familjer i lägre inkomstlägen. Förslag härom läggs fram i det följande.

Det bör observeras att stödet går upp till de angivna inkomstlägena endast i de fall då familjens bostadskostnad uppgår till eller överstiger de gällande övre hyresgränserna. För det stora flertalet familjetyper upphör bostadstillägget att utgå vid inkomster på ca 30 OOO—50 000 kr./år. Att familjer med fyra eller flera barn och mycket höga hyror erhåller — ett kraftigt reducerat — stöd ända upp i inkomstläget 50 000—70 000 kr./år finner kommittén i och för sig inte orimligt med tanke på den försörjningsbörda som många barn utgör.

För att motverka alltför höga samlade marginaleffekter, vilka främst drabbar mång- barnsfamiljer, finner kommittén det lämpligt att avstå från de högsta avdragsfaktorerna. Också för att skapa ett så enkelt system som möjligt föreslår kommittén att en genom- gående avdragsfaktor används. Denna bör sättas till 15 %, alltså enligt alt. 1.

Som förut nämnts kan kostnaden för de föreslagna ändringarna av inkomstprövnings- reglerna beräknas till ca 20 milj. kr./år.

Följande tablå visar hur den samlade mar-

lnkomst Total marginaleffekt enligt kr./år reglerna i kommitténs skillnad prop. 1972:34 förslag 20—25 000 54,0 45,4 — 8,6 25—30 000 66,9 66,0 — 0,9 30435 000 78,2 75,2 — 3,0 35—40 000 84,7 77,6 — 7,1 40—45 000 86,4 77,4 — 9,0 45—50 000 86,4 77,4 — 9,0 50460 000 86,1 77,1 — 9 0 60470 000 86,0 77,0 — 9 0 SOU 1972:34

ginaleffekten förändras genom familjepolitis- ka kommitténs förslag om en enhetlig av- dragsfaktor på 15 % i bostadstilläggssyste- met. Tablån avser gift person med hemma- make och ett bostadstillägg så stort att det inte är helt bortreducerat vid inkomstskik- tets övre gräns.

Bostadstilläggens nivå

De förändringar i inkomstprövningen av bostadstilläggen som föreslagits i föregående avsnitt kan sammanfattas på följande sätt. Den nuvarande tvååriga eftersläpningen vid inkomstprövningen reduceras med inemot hälften genom att man i princip utgår från den deklarerade i stället för den taxerade inkomsten. Bidraget skall kunna omprövas även när inkomsten senare ökat väsentligt. Till grund för inkomstprövningen skall läggas den sammanräknade inkomsten, vilket bety- der att allmänna avdrag vid taxeringen — bl. a. ränteavdrag för villafastigheter — inte längre skall påverka den bidragsgrundande inkomsten. Genom att generellt lyfta in- komstgränsen med 1000 kr. bör man för majoriteten löntagare som bor i hyreshus neutralisera verkan av övergången till sam- manräknad inkomst vid bidragsgivningen. Förvärvsavdraget kompenseras i stället ge- nom ett fribelopp på 2 000 kr för inkomst av tjänst. En enhetlig reduktionsfaktor på 15 % föreslås, vilket medför minskade margi- naleffekter framför allt i inkomstlägen över 30 000 kr./år. Om de nya inkomstprövnings- reglerna — som kommittén finner önskvärt — genomförs fr.o.m. den 1 juli 1973, bör inkomstgränsen för oreducerat bidrag därvid höjas till 25 000 kr./år.

I ett följande avsnitt i detta kapitel föreslås ett system med enhetliga avgifter för barntillsyn, oberoende av föräldrarnas in- komst. Härigenom minskar också marginal- effekterna vid inkomstökningar.

Genom dessa förändringar skapas enligt kommitténs mening bättre förutsättningar för en ytterligare förstärkning av bostads- tilläggen.

Kommittén har i kap. 8 starkt understru- kit behovet av ett ökat stöd till barnfamiljer i lägre inkomstlägen. Vissa familjer får i dag av samhället — på särskilda grunder — ett stöd i storleksordningen 250—400 kr./mån. och barn. Änkor med barn torde exempelvis i regel utöver änkepensionen få ett barnstöd på åtminstone ca 325 kr./mån. genom barn- bidrag, statligt bostadstillägg och barnpen- sion från folkpensioneringen. Änklingar har ett motsvarande barnstöd men inte pension för egen del. Kommittén föreslår i detta betänkande att barnpensionen skall höjas till 40% av basbeloppet när inte barnpension från tilläggspensioneringen eller änkepension utgår, varigenom det sammanlagda barnstö- det till änklingar skulle höjas till drygt 400 kr./mån. Ogifta och frånskilda vårdnadshava- re är redan i dag tillförsäkrade ett stöd i den storleksordningen genom underhållsbidrag från den andra föräldern eller genom bidrags- förskott.

I dessa fall innefattar det som här kallats barnstöd även underhållsbidrag från andra föräldern eller ersättning för detta i form av barnpension eller bidragsförskott. ”Barnstö- det” innefattar alltså — eller ersätter — den andra förälderns försörjningsinsats för bar- net.

Även i andra fall utgår emellertid särskilda former av barnstöd utöver barnbidrag och statligt bostadstillägg. Ålders- och förtids- pensionärer med barn uppbär barntillägg till pension och kan därigenom få ett barnstöd på ca 325 kr./mån. om de även har statligt bostadstillägg. En förälder som genomgår arbetsmarknadsutbildning har rätt till ett barntillägg till utbildningsbidrag som fr.o.m. den 1 juli 1972 skall utgå med 120 kr./mån. enligt förslag i 1972 års statsverks- preposition, vilket ger ett barnstöd på 295 kr./mån. och barn om familjen utöver barn- bidrag även har statligt bostadstillägg. Nor- malbeloppen i Stockholms kommun för so- cialhjälp till barn varierar från ca 175—320 kr./mån. beroende på barnets ålder, vartill skall läggas barnbidrag med 100 kr./mån.

I dessa fall ersätter det särskilda barnstö- det utöver barnbidrag och statligt bostads-

tillägg inte ett fullständigt bortfall av ena förälderns försörjningsinsats för barnet utan det är ett komplement till ett grundläggande försörjningsstöd till en förälder, som av sär- skilda skäl saknar eller har mycket låg in— komst.

Ingenting tyder på att det barnstöd som utgår i dessa situationer skulle vara orimligt högt i förhållande till vad barn får anses kosta. Det finns emellertid många familjer som inte kan låta kostnaderna för barnen gå upp till de belopp på 280—325 kr./mån. eller mera som således utgår i sammanlagt barn- stöd till familjer i särskilda situationer. Fa- miljeundersökningen, som belyser familjer— nas ekonomiska situation under år 1969, ger vid handen att ca 200 000 barnfamiljer eller ungefär en femtedel av alla familjer med barn då inte ens hade tillräckligt mycket över i disponibel inkomst när skatt och hyra var betalda för att kunna låta barnen kosta 200 kr./mån. och barn om man räknar med att de vuxnas kostnader låg på samma nivå som folkpensionen möjliggör.

Kommittén anser att det inkomstprövade konsumtionsstödet till barnfamiljerna genom det statliga bostadstillägget bör räknas upp till i första hand samma nivå som nu gäller för det allmänna barnbidraget. De statliga till- läggen bör således höjas från 75 till 100 kr./ män. och barn. Till barnfamiljer med låga in- komster kommer därigenom det allmänna konsumtionsstödet genom barnbidrag och statligt bostadstillägg att utgå med samman- lagt 200 kr./mån. och barn.

Den föreslagna höjningen med 25 kr./ män. och barn kommer att utgå till alla de familjer som är berättigade till bostadstillägg när höjningen genomförs, alltså även de fa- miljer som bara har kommunalt bostads- tillägg. Per år räknat innebär detta en för- stärkning med 300 kr. för ettbarnsfamiljer, 600 kr. för tvåbarnsfamiljer, 900 kr. för trebarnsfamiljer osv. Eftersom mångbarns- familjer i större utsträckning än familjer med få barn uppbär bostadstillägg, kommer höj- ningen i särskilt stor utsträckning mång- barnsfamiljerna till del. F.n. beräknas ca 530000 familjer uppbära bostadstillägg.

Tabell 149 Sammanlagt statligt och kommunalt bostadstillägg efter antal barn, inkomst och hyra sedan det statliga bostadstillägget höjts till 100 kr./mån. och barn.

Antal barn Sammanräknad Hyra kr./mån.

inkomst, kr. €400 600 700 800 900

1 25000 100 (+25) 260 (+25) 300 (+25) 300 (+25) 300 (+25) 35000 — — 135 (+25) 175 (+25) 175 (+25) 175 (+25) 45000 — — 10 (+10) 50 (+25) 50 (+25) 50 (+25)

2 25000 200 (+50) 360 (+50) 400 (+50) 400 (+50) 400 (+50) 35000 75 (+50) 235 (+50) 275 (+50) 275 (+50) 275 (+50) 45000 — — 110 (+50) 150 (+50) 150 (+50) 150 (+50) 55000 — — — — 25 (+25) 25 (+25) 25 (+25)

3 25000 300 (+75) 460 (+75) 540 (+75) 620 (+75) 620 (+75) 35000 125 (+75) 375 (+75) 415 (+75) 495 (+75) 495 (+75) 45000 50 (+50) 210 (+75) 290 (+75) 370 (+75) 370 (+75) 55000 _ — 85 (+75) 165 (+75) 245 (+75) 245 (+75) 65000 — — — — 40 (+40) 120 (+75) 120 (+75)

4 25000 400 (+100) 560 (+100) 640 (+100) 720 (+100) 720 (+100) 35000 275 (+100) 435 (+100) 515 (+100) 595 (+100) 595 (+100) 45000 150 (+100) 310 (+100) 390 (+100) 470 (+100) 470 (+100) 55 000 25 (+25) 185 (+100) 265 (+100) 345 (+100) 345 (+100) 65000 — — 60 (+60) 140 (+100) 220 (+100) 220 (+100) 75000 — — — — 15 (+15) 95 (+95) 95 (+95)

5 25000 500 (+125) 660 (+125) 740 (+125) 820 (+125) 900 (+125) 35 000 375 (+125) 535 (+125) 615 (+125) 695 (+125) 775 (+125) 45000 250 (+125) 410 (+125) 490 (+125) 570 (+125) 650 (+125) 55000 125 (+125) 285 (+125) 365 (+125) 445 (+125) 525 (+125) 65000 — — 160 (+125) 240 (+125) 320 (+125) 400 (+125) 75000 — — 35 (+35) 115 (+115) 195 (+125) 275 (+125) 85 000 — — — — — — 70 (+70) 150 (+125) 95000 — _ # f — — _ — 25 (+25)

Ytterligare ca 70 000 familjer torde bli be- rättigade till reducerat bostadstillägg till följd av den föreslagna höjningen.

[ tabell 149 visas de individuella verkningar- na av den föreslagna höjningen för familjer med olika antal barn i olika inkomstlägen dels för familjer som enbart har statligt bo- stadstillägg, dels för familjer i högre inkomst- lägen som också har kommunala tillägg.

Höjningen av bostadstilläggen medför att bidrag kommer att utgå i högre inkomstlägen än för närvarande. Följande tablå visar vid vilken högsta inkomst bidrag kan utgå när familjen har en hyra vid eller ovanför den gräns där hyresstödet upphör. Jämförelsen görs med nuvarande grundbelopp på 75 kr./ män. och barn, i båda fallen enligt de in- komstprövningsregler som föreslås av kom- mittén. Tablån avser gift med hemmamake.

Högsta inkomst vid vilken bidrag kan utgå.

Antal Statligt grundbe- Statligt grundbe- barn lopp på 75 kr./mån. lopp på 100 kr./ och barn mån. och barn 1 46 300 48 300 2 52 300 56 300 3 67 900 73 900 4 73 900 81 900 5 87 900 97 900

Kostnader och antal bidragstagare

Bostadsstyrelsens senaste undersökning av antalet familjer med bostadstillägg avser för- hållandena i december 1970. Antalet bi- dragstagare vid den tidpunkten framgår av följande tablå.

Antal familjer 451 700 Därav med endast statligt tillägg 253 400 statligt och kommunalt tillägg 174 300 endast kommunalt tillägg 24 000 291

Efter de förändringar som genomförts den 1 april 1972 torde antalet familjer med bostadstillägg enligt kommitténs beräkningar ha ökat till ca 530 000. Dessa beräkningar bygger på antaganden rörande inkomst- och hyresutvecklingen och är därför relativt osäkra.

Helårskostnaderna för bostadstilläggen be- räknades i prop. 1971:156 uppgå till ca 490 milj. kr. för de statliga tilläggen och ca 165 milj. kr. för de statsbidragsberättigande kom- munala tilläggen för år 1972 med de regler som gällde före den 1 april 1972. Förstärk- ningen av bostadstilläggen (inkl. bruttobe- loppet för höjningen av åldersgränsen) kan beräknas medföra en kostnadsökning på ca 145 milj. kr. för de statliga tilläggen och ca 195 milj. kr. för de kommunala tilläggen. Den sammanlagda helårskostnaden räknat på de regler som gäller fr.o.m. den 1 april 1972, kan således beräknas till ca 635 milj. kr. för de statliga tilläggen och ca 360 milj. kr. för de kommunala tilläggen eller totalt ca 1 miljard kr. (995 milj. kr.). Även dessa upp- gifter bygger på framräkningar och är därför i viss mån osäkra.

Kommittén föreslår i detta kapitel dels en omläggning av inkomstprövningssystemet för bostadstillägg till barnfamiljer, dels en höj- ning av det statliga bostadstillägget till 100 kr./mån. och barn. I kap. 11 föreslås en höjning av åldersgränsen för bostadstillägg till barnfamiljer från 17 till 18 år.

De förslag kommittén lägger fram i detta kapitel samt höjningen av åldersgränsen be- räknas öka antalet bidragstagare med ca 90 000 vid ett genomförande fr.o.m. den 1 juli 1973.

Förändringarna i inkomstprövningen ger både kostnadshöjande och kostnadssänkande effekter. Nettoeffekten beräknas bli en kost- nadsökning på ca 20 milj. kr., vilket framgår av följande tablå.

De angivna beloppen ändras något om åtgärderna enligt de olika punkterna tas i annan ordning än den ovan angivna. Sålunda medför höjningen av den nedre inkomst- gränsen en bidragsökning på 100 milj. kr. vid tillämpning av nuvarande avdragsfaktorer

Helårs- effekt, mkr. 1. Bidragsgivningen grundas på den sani- manräknade inkomsten i stället för den taxerade inkomsten — 140 (därav underskottsavdragen för villor — 20 a 25 mkr.) 2. Bidragsgivningen grundas på 1972 års in- komster i stället för 1971 års _ 150

3. Fribelopp på 2 000 kr. medges i stället för nuvarande förvärvsavdrag + 60 4. Inkomstgränser och avdragsfaktorer

ändras + 250 (därav höjningen med 4 000 kr. av den nedre inkomstgränsen + 100 mkr.)

5. Totaleffekt + 20

men på 125 milj. kr. om avdragsfaktorerna ändras först Och inkomstgränsen höjs sedan.

Till detta kommer att det inkomstår som ligger till grund för inkomstprövningen änd- ras. Detta har i förslaget kompenserats ge- nom att den nedre inkomstgränsen där bi- dragsreducering sätter in har höjts i motsva- rande mån.

Kommitténs förslag om höjning av det statliga bostadstillägget från 75 till 100 kr./ män. och barn kan beräknas kosta ca 350 milj. kr./år.

Höjningen av åldersgränsen från 17 till 18 . år vilken redovisas i kap. 11 kan beräknas medföra ca 55 milj. kr. i ökade kostnader för bostadstillägg. Inom studiehjälpssystemet kan höjningen av åldersgränsen beräknas medföra besparingar på ca 15 milj. kr.

Även övriga delar av kommitténs förslag rörande bostadstilläggen torde aktualisera ändringar inom studiehjälpen i fråga om förmånsnivå och inkomstprövningsregler. Med hänsyn till att förslag om ändrade regler för vissa studiehjälpsförrnåner nyligen före- lagts riksdagen har kommittén inte gått in på dessa frågor (jfr. s. 314). I prepositionen (prop. 1972127) förordas bl. a. en närmare samordning mellan det statliga bostadstilläg- get och det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpen.

Sammanlagt kan kommitténs förslag till ändrade regler för bostadstillägg beräknas medföra en kostnadsökning för bostadstilläg-

gen på ca 425 milj. kr. Efter avräkning för besparingar på studiehjälpssidan kan reform- kostnaden beräknas till ca 410 milj. kr. för helår.

Höjningen av nivån avser direkt endast det statliga bostadstillägget. Även den höjda åldersgränsen berör främst det statliga tilläg- get. Eftersom de statliga och kommunala bostadstilläggen inkomstprövas gemensamt och reduktionen i första hand görs på det statliga tillägget, kommer emellertid förbätt- ringar av det statliga tillägget även att med- föra att familjer blir berättigade till kommu- nalt tillägg i ökad utsträckning. Av kostnads- ökningen kommer därför en mindre del — uppskattningsvis ca 50 milj. kr. — att falla på de kommunala tilläggen. Därav faller enligt gällande statsbidragsregler ca 20 milj. kr. på kommunerna. Efter ett genomförande av kommitténs förslag i detta kapitel kan såle- des årskostnaden för bostadstilläggen beräk- nas till totalt ca 1 420 milj. kr., fördelat på ca 1 010 milj. kr. för de statliga tilläggen och ca 410 milj. kr. för de statsbidragsberättigan- de kommunala tilläggen.

Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om de olika förslag som läggs fram 1 kap. 10 och 11 behandlas 1 kap. 13.

Utbetalning av bostadstillägg Kommitténs uppdrag

1 motionerna 1556 och 1561 till 1971 års riksdag har yrkats att utbetalningsreglema för bostadstillägg ändras.

I motionen 1971:1556 yrkas att Kungl. Maj:t ges fullmakt att efter särskild frarnställ- ning medge kommun att tillämpa särskild form för utbetalning av bostadstillägg. I mo- tionen framhålls att det i ett ökat antal fall förekommer att bostadstillägget disponeras för annat ändamål än bostadskonsumtion, vilket har till följd att ekonomiska förluster uppstår för bostadsföretag och kommuner. Risk föreligger även att hela bidragssystemet misskrediteras. Motionärerna anser också att det blir ett klarare samband mellan bidrags-

förrn och bidragsändamål om bostadstilläg- get betalas ut i sådan form att det direkt verkar sänkande på bostadskostnaden. Bo- stadstilläggets syfte att möjliggöra för lägre inkomsttagare att efterfråga och hyra en fullgod bostad understryks i praktiken med ett utbetalningssätt knutet till bostaden. Mo- tionärerna framhåller också att det är natur— ligt att kommunerna ges tillfälle att själva besluta om utbetalningsfonnen eftersom det åligger kommunerna att handlägga admi- nistrationen av bostadstilläggen. Slutligen an- ges att en utbetalning som sker på annat sätt än direkt till de bidragsberättigade, exempel- vis till hyresvärden, också kan vara en admi- nistrativt smidigare lösning.

1 motionen 197111561 yrkas att kommun efter bostadsstyrelsens medgivande skall kunna besluta om annan betalningsmottaga- re av bostadstillägg än familjen för samtliga utbetalningar av bostadstillägg inom kommu- nen. I motionen framhålls att det under senare tid i flera kommuner kunnat konsta- teras att en del av de stora kostnadsökningar- na för kommunernas socialförvaltningar be- står av hyresbidrag till hushåll som samtidigt erhåller bostadstillägg. Motionärerna anför att det är uppenbart att bostadstillägget så som det f.n. utbetalas i inte ringa utsträck- ning disponeras till annat än bostadskonsum- tion.

Socialutskottet anförde i sitt utlåtande (1971:45) bl. a. följande.

Då riksdagen år 1968 fattade beslut om det familjestöd, som bostadstillägget utgör, erinrade statsutskottet bl. a. om att tillägget alltid innehåller ett grundbelopp som är oberoende av bostadsvillkor och i ett stort antal fall utgår utan någon bostadsanknyt- ning. Utskottet pekade på att ett genomfö- rande av ett då väckt motionsförslag om att införa samma utbetalningsregler som för familjebostadsbidraget — vilket i regel utbe- talades till fastighetsägaren — skulle leda till en utbetalningsordning där flera olika utbe- talningssystem skulle fungera vid sidan av varandra. Detta skulle komplicera admi- nistrationen. Utskottet biträdde förslaget i propositionen att utbetalningen skulle göras direkt till familjen. Riksdagen biföll försla- get. Socialutskottet har tidigare i år — i

samband med behandlingen av anslag under socialhuvudtiteln — yttrat sig över ett mo- tionsyrkande rörande utbetalningen av bo- stadstillägg och har därvid uttalat att enligt utskottets mening de motiv som anfördes år 1968 för en utbetalning av bidragen direkt till familjen fortfarande är giltiga. Utskottet — som vill erinra om att bostadsanknyt- ningen för det statliga bostadstillägget före- slås bli helt borttaget — finner inte anledning att nu ompröva sitt tidigare ställningstagande i frågan. Detta innebär att utskottet inte kan biträda förslagen om bemyndigande för Kungl. Maj:t eller bostadsstyrelsen beträffan- de sättet för utbetalningen av bostadstillägg.

Enligt utskottets mening var det motiverat att de nämnda motionerna i hithörande delar överlämnades till familjepolitiska kommit- te'n. Riksdagen biföll utskottsförslaget, och riksdagens skrivelse (1971:327) har överläm- nats till familjepolitiska kommittén.

Bostadsstyrelsen har i sin anslagsframställ- ning för budgetåret 1972/73 föreslagit en ändring av utbetalningsformen under vissa omständigheter.

I anslagsframställningen framhåller bo- stadsstyrelsen bl. a. följande.

Från ett flertal kommuner har framförts bekymmer över det ökade antal barnfamiljer som trots att de uppbär bostadstillägg inte betalar hyran. Detta har medfört ekonomis- ka förluster för kommunerna särskilt som de kommunala bostadsföretagen bland sina hy- resgäster har en stor andel av barnfamiljerna. Antalet fall då man begagnat sig av möjlig- heten att till Iänsbostadsnämnden inkomma med begäran om att annan betalningsmot- tagare skall utses är litet. Detta torde bero på att tillämpningsföreskrifterna har en sådan formulering att beslut att utse annan betal- ningsmottagare än familjen förutsätter att familjen missköter sin ekonomi. Det är emel- lertid angeläget, i varje fall när det utgår tillägg utöver grundbeloppet med direkt bo- stadsanknytning och kommunalt bostads- tillägg, att bostadstillägget verkligen används för det ändamål för vilket det är avsett.

Bostadsstyrelsen vill få möjlighet att ändra tillämpningsföreskrifterna så att utebliven hyresbetalning under längre tid skulle kunna utgöra tillräckligt skäl för länsbostadsnämn- den eller, efter dess bemyndigande, förmed— lingsorganet att besluta att annan betalnings-

mottagare än familjen utses. Bostadsstyrel— sens framställning har överlämnats till famil- jepolitiska kommittén.

I de ovan nämnda motionerna till 1971 års riksdag avvisas bostadsstyrelsens förslag om ändring av utbetalningsformen för bo- stadstillägg. Motionärerna framhåller att en ändring av utbetalningsforrnen endast i fall av upprepad försummelse från den bidrags- berättigades sida skulle kunna leda till socialt inte önskvärda konsekvenser.

Enkät rörande utbetalning av bostadstillägg m. m.

För att belysa frågan om utbetalning av bostadstillägg sände familjepolitiska kommit- tén i januari 1972 en skrivelse till 30 bo- stadsföretag. I skrivelsen efterfrågades bl.a. uppgifter om antalet familjer (uppdelade på familjer med och utan barn) med hyresskul— der under 1971.

Av de 30 bostadsföretag som tillfrågades inkom 21 med svar. Endast fem av företagen kunde dock göra en uppdelning på familjer med och utan barn.

Enligt nuvarande regler utbetalas bostads- tillägget i regel till familjen. Om bostads- tillägget i stället betalades direkt till hyres- värden skulle dennes förlust i de fall, då familjen inte betalar sin hyra, minskas med beloppet för familjens bostadstillägg. De uppgifter som kommittén inhämtat från bo- stadsföretagen torde — trots de angivna be- gränsningarna — ge en viss möjlighet att ungefärligt beräkna hur stor andel bostads- företagets ”uteblivna” bostadstillägg utgör av bostadsföretagets totala hyresintäkt för ett år. Det bör påpekas dels att uppgifter om hyresförluster inte belyser i vilken utsträck- ning hyran betalts genom socialhjälp, dels att hyresförlusterna givetvis är en större andel av företagets direkt påverkbara kostnader än av de totala hyresintäkterna. Hyresförlustemai relation till de totala hyresintäkterna belyser emellertid vilken inverkan minskade hyres- förluster kan få på övriga hyresgästers hyra.

Vid beräkningarna har schematiskt anta- gits att samtliga barnfamiljer med hyresskul-

der har bostadstillägg och att medelvärdet för utgivet bostadstillägg är 1 000 kr./är.

De uppgifter som erhållits från bostads- företagen visar att minskningen av bostads- företagens hyresförluster om bostadstillägget betalas direkt till hyresvärden i samtliga fall understeg 0,5 % av bostadsföretagets totala hyresintäkter.

Skrivelser utgick i detta sammanhang även till bostadsstyrelsen och Svenska kommun- förbundet. Bostadsstyrelsen framhåller i sitt svar bl. a. följande.

Det har inte varit möjligt att erhålla en tillförlitlig uppgift på antalet familjer som inte betalar sin hyra, främst av den anled- ningen att sekretessbestämmelserna inte medger att uppgift lämnas om vilka familjer som får sin hyra betald genom de sociala myndigheternas försorg.

Kommunförbundet, där ärendet behand- lats inom kommunförbundets kansli, fram- håller i sitt svar bl. a.

Inom många socialförvaltningar upplevs de nuvarande möjligheterna att utse annan betalningsmottagare än familjemedlem som ett otillräckligt medel för att kunna hjälpa vissa familjer med att planera ekonomin. Möjligheten att hos länsbostadsnämnden be- gära att en annan betalningsmottagare skall utses, utnyttjas sällan då ett sådant förfaran- de dels är administrativt betungande, dels kräver att familjen uppenbarligen missköter sin ekonomi. Ett vanligare förfaringssätt är att familjen får teckna en fullmakt som berättigar hyresvärd eller annan att uppbära tillägget. Familjen kan emellertid när som helst ta tillbaka denna fullmakt. Dessutom är fullmaktsförfarandet administrativt be- tungande både för socialförvaltningen och förmedlingsorganet.

Ett ändrat utbetalningssystem där bo- stadstillägget sänds direkt till hyresvärden skulle sålunda enligt kommunförbundets me- ning väsentligt förenkla socialförvaltningar- nas handläggning av ärenden angående hyres- hjälp. Även förmedlingsorganens arbete skulle förenklas.

De ekonomiska förlusterna för bostads- företagen skulle också kunna nedbringas. En familjs hyresskuld kan i dag uppgå till rela- tivt stora belopp innan socialförvaltningen

ingriper. Detta gäller främst de allmännyttiga bostadsföretagen, då dessa i regel av sociala skäl avvaktar i det längsta med att tillgripa vräkningsförfarandet.

Trots det statliga tilläggets karaktär av konsumtionsstöd finner kommunförbun- det att övervägande skäl talar för en ändring av det nuvarande utbetalningssättet så att bostadstillägget — såväl den statliga som den kommunala delen , i fortsätt- ningen utbetalas direkt till hyresvärden.

Bostadsstyrelsens förslag att ge länsbo- stadsnämndema eller efter deras bemyndi- gande förmedlingsorganen rätt att ide fall då hyresbetalning uteblivit under längre tid be- sluta om utbetalning till annan betalnings- mottagare skulle vara olämpligt ur social synpunkt.

Övervägande skäl talar således för att bo- stadstillägget för samtliga tilläggsberättigade utbetalas direkt till hyresvärden.

Kommittén har också på begäran fått del av vissa uppgifter som Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO, insamlat genom en enkät till 17 SABO-företag. Företagen har utvalts med hänsyn till geografisk belägenhet och företagsstorlek. Samtliga företag har be- svarat enkäten. Ett visst bortfall har dock förekommit beträffande enstaka frågor.

Enkäten visar att hyresförlusternas andel av de totala hyresintäkterna ökat under pe- rioden 1967—1971 med den största ök- ningen mellan åren 1968 (0,11 %) och 1969 (0,23 %). Enkäten visar också att hyresför- lusterna — avseende samtliga hyresgäster, således även andra än barnfamiljer — under år 1971 för samtliga företag som lämnat uppgift härom understeg 0,5 % av företagets totala hyresintäkter. Ett ovägt medeltal för de företag som svarat var 0,25 %.

Av enkäten framgår vidare att utsända påminnelser på grund av bristande betalning, uppsägningar och lagsökningar räknat per bostadslägenhet ökat under perioden 1967— 1971. I fråga om påminnelser och uppsäg- ningar är den genomsnittliga ökningen störst mellan åren 1968 och 1969.

Vid överlämnandet av resultaten av enkä- ten har från SABO's sida framhållits att flera

företag under den aktuella perioden ändrat sina administrativa rutiner bl.a. i syfte att driva ned förlusterna.

Enkäten belyser också i vilken utsträck- ning hyresgästerna utnyttjar möjligheten att lämna fullmakt för hyresvärden att uppbära familjens bostadstillägg. Här förekommer stora variationer mellan de olika företagen.

Antalet fullmakter i procent av lägenhets- beståndet varierade mellan 0,02 och ca 25. De företag som informerar om möjligheten att lämna fullmakt redovisar genomsnittligt större andel fullmakter än de företag som inte lämnar sådan information.

I en promemoria som upprättats inom SABO och som överlämnats till kommitte'ni samband med enkäten framhålls bl.a. föl- jande.

Företagen har övervägande negativa erfa- renheter av det utbetalningssätt som tilläm- pats sedan 1969. Sedan denna tid kan man notera ett ökande antal ej betalande hyres- gäster. Förändringen kan givetvis inte helt hänföras till ändrad utbetalning av bostads- tillägg, utan bidragande torde också vara konjunkturläget, arbetsmarknadsförhållan- den och ökad rörlighet på bostadsmarkna- den. Man anser sig dock kunna konstatera att utbetalningsformen i sig har medfört övervägande negativa effekter.

Systemet med fullmakter eller med ad- ministrativa beslut om direkt utbetalning av bostadstilläggen till företagen upplevs icke av dessa vara någon särskilt framkomlig väg. Beslut om att hyresgäster, som missköter sina hyresbetalningar skall särbehandlas mås- te ovillkorligen uppfattas som en prickning med negativa aspekter för alla inblandade.

Det är givet att det endast är en del hyresgäster som vållat problem — flertalet hyresgäster betalar hyran regelbundet. Vid en undersökning, som ett storstadsföretag genomfört över förhållandena för hyresgäs- ter som inte skött sina hyresbetalningar, visar det sig att bland den grupp, där orsaker— na inte kan hänföras till sjukdom, arbetslös- het eller motsvarande, har knappt hälften lyft bostadstillägg, vilka förbrukats till andra ändamål. I övriga fall är den vanligaste orsa- ken att hyresgästen ej klarat av att samtidigt sköta avbetalningsavtal och hyresbetalningar genom att inkomsten varit otillräcklig.

Enligt företagens erfarenheter förefaller det vara så, att det är svårare för familjer att

betala en hög bruttohyra än en lägre hyra som blivit reducerad med bostadstillägg. Det- ta kan givetvis sammanhänga med löneutbe— talningsformerna, då utbetalning i vecko- eller fjortondagarsintervall ökar svårigheter— na med stora månadsutbetalningar.

Begränsade erfarenheter tyder också på att många, möjligen flertalet hyresgäster, uppfattar utbetalning till hyresvärden som en praktisk fördel.

Hyresförlusternas storlek i förhållande till hyresintäkterna kan också belysas genom ett exempel hämtat från verksamhetsberättelsen för AB Bostäder i Borås år 1971. Företagets totala hyresintäkter uppgick till ca 15 685 000 kr. Hyresförlustema uppgick sammanlagt till ca 208 000 kr. eller 1,1 % av hyresintäkterna. Större delen därav, eller ca 170 000 kr., avsåg outhyrda objekt. Hyres- förlustema på grund av bristande betalning sammanlagt för barnfamiljer och andra upp- gick till ca 38 000 kr. vilket motsvarar ca 0,24 % av hyresintäkterna.

Från barnbidragsgruppen inom den av riksförsäkringsverket och statskontoret be— drivna RAF A-utredningen har kommittén in- hämtat i huvudsak följande rörande de ad- ministrativa verkningarna av en utbetalning av de kommunala bostadstilläggen till fastig— hetsägare.

önskemål har uttryckts om att effekterna av utbetalning till hyresvärd av kommunalt bostadstillägg till barnfamiljer skall renodlas och jämföras under de alternativa förutsätt— ningarna att administrationen av barn— och bostadstillägg åvilar dels de kommunala för- medlingsorganen och dels försäkringskassor- na.

Förutsättningar för beräkning av vilka kostnader olika alternativ medför saknas i stor utsträckning, varför kostnaderna i fler- talet fall endast kan uppskattas. Ijämförelse mellan de båda alternativen, dvs. mellan utbetalning hos kommunerna alternativt för- säkringskassorna, kan sägas att effekterna av utbetalning till hyresvärd blir i stort sett likartade. Oavsett alternativ innebär utbetal- ningen merkostnader iform av:

&. Kostnader för extra ADB-rutiner för utbetalning och för registeruppdatering.

b. Kostnader för extra manuella rutiner för registeruppdatering.

c. ökade distributionskostnader. Emellertid påverkas merkostnadernas stor- lek av i vilken omfattning utbetalning till hyresvärd sker. Följande alternativ för utbe- talning är tänkbara:

1. Utbetalning till samtliga hyresvärdar i flerfamiljshus.

2. Utbetalning till endast större hyresvär- där.

3. Undantagsrutin. 1. Utbetalning till samtliga hyresvärdar i fler- familjshus

Antalet familjer som är bosatta i flerfamiljs— hus antas uppgå till ca 60 % av hela antalet familjer med bostadstillägg och antas för enkelhets skull fördela sig lika över de tre kategorierna i nedanstående tablå, som an- ger det ungefärliga antalet barnfamiljer med statligt och/eller kommunalt bostadstillägg. Uppskattningen grundar sig på de för år 1972 gällande reglerna och tar alltså inte hänsyn till eventuella ändringar i de inkomst- beräkningsgrunder som kan komma att bli gällande vid en senare tidpunkt.

Bostadstillägg Totalantal Antal bosattai flerfamiljshus

Endast statligt 275 000 165 000 Både statligt och kommunalt 225 000 135 000 Endast kommunalt 50 000 30 000

Totalt antal familjer 550 000 330 000

1 ca 165 000 fall, dvs. 30 % av det totala antalet bostadstilläggsfall, skulle utbetalning alltså ske till hyresvärd.

De kategorier av barnfamiljer som där- emot skulle få tillägget utbetalt direkt till sig skulle alltså vara dels de som endast uppbär statligt tillägg och dels de som är bosatta i egna hem. Samma sak gäller dem som bor i andrahandslägenheter samt inneboende. Retroaktivbelopp torde inte heller böra ut- betalas till hyresvärd.

Slutligen förutsätts att redovisning till bi- dragsmottagaren av utbetalda bostadstillägg kan ske genom hyresvärdens försorg, t. ex. på hyresspecifikation.

Utbetalning till hyresvärd medför behov av utökat registerutrymme för värdens namn och adress m. m. samt fastighetsbeteckning. Dessa registeruppgifter behöver också regel- bundet aktualiseras. Utbetalningsrutinerna kompliceras genom att separata bearbet- ningar erfordras för framställning av utbetal- ningshandlingar, förteckningar till berörda hyresvärdar etc. ADB-kostnaderna kan för

närvarande inte uppskattas med någon till- fredsställande säkerhet. Den flexibilitet som eftersträvas i barnbidragssystemet torde dock tillåta en utbyggnad med regelmässig hyresvärdsutbetalning utan att den totala ökningen av ADB—kostnaderna överstiger 0,5 milj. kr./år.

Ett system med utb'etalning till hyresvärd komplicerar otvivelaktigt den manuella han- teringen på lokal nivå och torde medföra en viss ökning av personalbehovet. Registerupp— gifter rörande hyresvärdarna torde få inavise- ras manuellt liksom ändringar i ”fastighets- registret”. Vidare torde större krav på upp- lysningsverksamheten komma att ställas. Bl. a. återkravsverksamheten torde också komma att försvåras. Den totala personal- kostnadsökningen torde inte komma att överstiga 2 milj. kr./år.

Antalet tillkommande utbetalningar till hyresvärdar skulle enligt ovannämnda förut- sättningar uppgå till ca 165 000 per månad, dvs. närmare 2 miljoner årligen.

Distributionskostnaderna blir i hög grad beroende av hur utbetalningen praktiskt kan ordnas. Sker utbetalningen med en anvisning för varje bidragsmottagare, skulle ökningen av den årliga distributionskostnaden uppgå till 3,15 milj. kr. (beräknat efter 1:59/anvis- ning enligt den särskilda ersättning som utgår till postverket för barnbidragsutbetalning; med utgångspunkt från den nuvarande avgif- ten 34 öre/anvisningen som gäller för vanlig postgiroutbetalning blir kostnaden 0,8 milj. kr.1 Utbetalningen torde dock kunna ordnas på ett rationellaie sätt genom att varje hyres- värd erhåller en postgiroutbetalning per må- nad och en därtill hörande beteckning över aktuella bidragsmottagare, ordnad fastighets- vis. Under antagande att ca 90 % av betal- ningarna därigenom skulle bortfalla stannar distributionskostnadsökningen vid ca 0,3 milj. kr. (80 000 kr. efter 40 öre/anvisning). Under förutsättning att administrationen åvi- lar kommunerna avgår dessutom distribu- tionskostnader motsvarande de 35 000 bi- dragsmottagare som endast uppbär kommu- n'alt bostadstillägg. Detta motsvarar ca 0,6 milj. kr. (144000 kr. efter 40 öre/anvis- ning).

2. Utbetalning endast till större hyresvärdar

Vissa nackdelar med hyresvärdsutbetalning skulle kunna reduceras om en begränsning sker till endast större hyresvärdar, t.ex. kommunala bostadsstiftelser, allmännyttiga

1 (Jfr. kap. 14 s. 351).

bostadsföretag etc. Under antagande att ut- betalning till hyresvärd kan ske rationellt bortfaller i stort sett distributionskostnads- ökningen på grund av utbetalningshandlingar till hyresvärdar.

Merkostnaderna för extra ADB-rutiner och extra manuella rutiner kvarstår dock till stor del. Viss svåröverskådlighet och vissa administrativa problem skulle också uppstå vid flyttningar mellan fastigheter där bidra— get skall utbetalas till hyresvärd och sådana där den egentliga bidragsmottagaren skall tillställas bidraget.

3. Undantagsrutin

Som alternativ till de ovannämnda mera generella utbetalningarna till hyresvärd kan tänkas en särskild undantagsrutin, enligt vil- ken utbetalning till hyresvärd av kommunalt bostadstillägg skulle ske endast under spe- ciella omständigheter i enskilda fall. Exem- pel härpå skulle kunna vara att bidragsmot- tagaren vid upprepade tillfällen inte betalat hyran inom föreskriven tid och hyresvärden önskar mottaga bidraget för avräkning från hyran.

Det enda alternativ för utbetalning till hyresvärd som torde medföra obetydliga ad- ministrativa problem och kostnader är en undantagsrutin enligt 3. Det bör dock åter- igen understrykas att de kostnader som redo- visats i de olika alternativen endast är upp- skattade. En undantagsrutin skulle emeller- tid kunna inordnas i ett system administrerat av kommunerna eller försäkringskassorna utan att nämnvärda merkostnader över- huvudtaget skulle uppstå. Skall utbetalning till hyresvärd således ifrågakomma förordar gruppen en undantagsrutin.

Gruppen avstår från att gå in på en värde- ring av sakfrågorna liksom att utveckla syn- punkter på frågor rörande t.ex. personlig integritet.

Kommitténs överväganden och förslag

Familjebostadsbidragen, som fanns t.o.m. år 1968, utgick endast till de familjer som hade en bostad som uppfyllde vissa utrym- mes- och utrustningskrav. I sitt första betän- kande (SOU 1967152) påpekade kommittén att detta innebar att ett stort antal barn- familjer med låga inkomster, som inte kunnat skaffa sig en bostad av föreskriven standard, utestängdes trots ett påtagligt behov av eko- nomiskt tillskott från det enda familjestöd

med inriktning på familjer i lägre inkomst- lägen som då över huvud taget fanns.

De nya bostadstilläggen, som infördes år 1969, skulle enligt propositionen och för- fattningen fylla ett dubbelt syfte, nämligen dels att utgöra ett allmänt konsumtionsstöd till barnfamiljer med lägre inkomster, dels att medverka till en förbättring av barnfamil- jernas bostadsstandard. Genom att det stat- liga bostadstillägget innefattade grundbelopp som utgick oberoende av bostadsvillkor blev alla barnfamiljer med låga inkomster berätti- gade till stödet Härigenom uppnåddes också att stödet alltid ökade när en familj fick ett barn till, medan de tidigare familjebostads- bidragen i sådana situationer kunde falla bort på grund av bostadsvillkoren.

Statsbidragen till kommunala bostads- tillägg för familjer med höga bostadskostna- der motiverades bl. a. med hänvisning till de höga hyrorna för lägenheter i nyproducerade hus. I det sammanhanget erinrades i proposi- tionen om de riktlinjer för bostadspolitiken som fastställdes vid 1967 års riksdag (prop. 1967:100) och som bl. a. innebar en avveck- ling av det generella bostadsstödet i förening med ökat stöd för de grupper av befolk— ningen som av ekonomiska skäl har särskilda svårigheter att skaffa sig en tillfredsställande bostad.

Bostadstilläggen fick redan från början betydligt större omfattning än familjebo— stadsbidragen. Genom beslut av 1971 års riksdag har kraftiga förstärkningar gjorts fr. o. m. den 1 april 1972 framför allt i fråga om de hyresanknutna kommunala bostads- tilläggen.

Efter dessa förstärkningar kan årskostna- den för enbart -de statsbidragsberättigande kommunala bostadstilläggen nu beräknas uppgå till ca 360 milj. kr. Om de förslag beträffande bostadstilläggen som kommittén lagt fram tidigare i detta kapitel genomförs, främst en höjning av nivån från 75 till 100 kr./mån. och barn, kan kostnaden för de kommunala bostadstilläggen beräknas öka till ca 410 milj. kr. Som jämförelse kan nämnas att utgifterna för familjebostads- bidragen under budgetåret 1967/68 uppgick

till 185 milj. kr.

För det statliga bostadstillägget gäller fr.o.m. den 1 april 1972 inga som helst bostadsvillkor. Härigenom markeras ytterli- gare det förhållandet att detta stöd inte enbart avser bostadskonsumtionen utan har karaktär av allmänt konsumtionsstöd. Det förtjänar att påpekas att barnfamiljernas konsumtionskostnader enligt 1969 års hus- hållsbudgetundersökning till genomsnittligt mindre än 20 % avsåg bostad och till mer än 80 % avsåg mat, kläder och andra varor och tjänster. Familjer med höga bostadskostna- der åtnjuter ett särskilt högkostnadsskydd genom kommunala bostadstillägg.

Som allmänt konsumtionsstöd skiljer sig det statliga bostadstillägget numera inte från det allmänna barnbidraget, till vilket det i princip utgör en inkomstprövad komplette- ring. Diskussionen om utbetalning av bo— stadstillägg direkt till annan betalningsmot- tagare, t.ex. fastighetsägaren, för avräkning mot hyran måste därför enligt kommitténs mening begränsas till det kommunala bo- stadstillägget vilket är direkt beroende av — och avsett till » familjens bostadskostnad.

Det framhålls bl.a. i de ovan nämnda motionerna att ekonomiska förluster uppstår för bostadsföretag och kommuner vid ute- blivna hyresinbetalningar. Av de båda enkä- terna som redovisats ovan framgår emellertid att företagens ekonomiska förluster på grund av bristande hyresinbetalningar utgör en bråkdel av en procent av företagens totala hyresintäkter. Det är osäkert i vilken ut- sträckning en utbetalning av bostadstilläggen till hyresvärden skulle minska dessa hyresför- luster, men även om man antar att så är fallet, skulle förändringen få en högst obetyd- lig effekt på andra hyresgästers hyra.

Det har visat sig svårt att belysa vilken betydelse reglerna om utbetalning av bo- stadstilläggen kan ha för familjernas behov av socialhjälp. Det har inte kunnat på något sätt siffermässigt belysas att det finns grund för påståenden att det i stor omfattning skulle förekomma att socialhjälpen får träda in därför att familjer med bostadstillägg missköter sin ekonomi. Det bör också på-

pekas att bostadstilläggen räknas in när fa- miljens behov av socialhjälp bedöms. I regel torde man kunna utgå från att familjens behov av socialhjälp är detsamma oberoende av om bostadstillägget används till mat och socialhjälp ges till hyran eller om förhållan- detär det omvända.

I debatten om utbetalningsfrågan har vida- re framhållits att det skulle vara Svårare för familjen att betala en hög bruttohyra än en lägre hyra som blivit reducerad med bostads- tillägg. Man påpekar också att nettohyran, efter bostadstillägg, är familjens reella hyra och att det därför är naturligt att bostads- tillägget borde betalas direkt till hyresvär- den.

Samma resonemang kan föras i alla de fall där det kommunala bostadstillägget till folk- pension avvägs efter bostadskostnaden, vil- ket blir allt vanligare. Inga yrkanden har emellertid framförts om att detta kommuna- la bostadstillägg skall betalas direkt till fas- tighetsägaren och att folkpensionärer skall betala nettohyra. lprop. 1968:42, som inne- höll förslag om det nya bostadstillägget, framhölls för övrigt att detta borde betalas ut till familjen på samma sätt som bostads- tillägg till folkpension betalas ut direkt till pensionären.

Vidare har det påpekats att svårigheten med stora månadsutbetalningar är stor för många familjer och speciellt för de familjer som erhåller sin lön med vecko- eller fjorton- dagarsintervall. Som redovisats ovan utgör de uteblivna hyresinbetalningama en obetydlig del av de totala hyresintäkterna. Det torde vara mindre vanligt att barnfamiljer inte sköter sina hyresinbetalningar.

I detta sammanhang kan erinras om de garantibidrag inom socialhjälpen som införts i bl. a. Stockholms kommun. Garantibidra- get utgår med visst månadsbelopp och med eget hushållningsansvar för mottagaren. Det- ta system tillämpas i Stockholm för ca 95 % av hjälpfallen. Endast för ca 6% av dessa fick extra bidrag utöver normalbeloppen lämnas för löpande utgifter. Dessa uppgifter belyser att flertalet hushåll klarar en månads- hushållning även om resurserna är knappa.

Det framhålls vidare att administrativa fördelar för bostadsföretagen uteblev när bostadstillägget började betalas ut till famil- jerna. Kommittén föreslår i kap. 14 att bostadstilläggen skall administreras av för- säkringskassorna och betalas ut tillsammans med barnbidragen. Härigenom kan admini- strationen förenklas, förbättras och förbilli- gas. Även bortsett från de administrativa rationaliseringsvinster som kan uppnås vid en samordnad utbetalning finner kommittén det vara en tillgång att barnfamiljerna får en samlad bild av det kontanta familjestödets omfattning.

Möjligen skulle man kunna se ett system med ”nettohyra” som ett medel för bostads- förvaltare att förmå barnfamiljer att flytta till större, bättre och därmed ofta dyrare bostäder. För att få fram skillnaden mellan den verkliga hyran och det kommunala bo— stadstillägget måste man emellertid i varje enskilt fall ta reda på bostadstilläggets stor- lek och för den skull utreda familjens in- komstförhållanden m.m. Man torde heller inte kunna underlåta att på hyresavi e. d. redovisa även ”bruttohyra” och bostadstill- lägg.

Kommittén vill för sin del ifrågasätta om själva metoden för utbetalning av bostads- tillägg har någon nämnvärd betydelse som stimulans att förbättra bostadsstandarden. Oavsett om bostadstilläggen betalas ut till hyresvärden eller ej skall de ju komma barn- familjerna — resp. folkpensionärerna * till godo. Om en familj står len valsituation när det gäller att flytta till en dyrare bostad, torde familjen normalt få eller ta reda på såväl den faktiska hyran som storleken av det kommunala bostadstillägg som kan på- räknas oberoende av hur detta sedan betalas ut.

Mot utbetalning av kommunala bostads- tillägg till fastighetsägaren kan anföras famil— jens krav på integritetsskydd. En utbetalning av bostadstillägget direkt till hyresvärden innebär att denne får fortlöpande inblick i hyresgästernas ekonomi och samboendeför- hållanden. Många av barnfamiljerna som or- dentligt sköter sina hyresbetalningar torde

känna olust inför detta. Fastighetsägaren är inte heller något offentligt organ med skyl- dighet att iaktta sekretess. I detta hänseende kan erinras om reaktionerna inför uppgifts- lämnandet till 1970 års folk- och bostadsräk- ning.

Mot denna bakgrund har kommittén inte funnit några bärande skäl för att som allmän regel betala bostadstillägg direkt till fastig- hetsägaren. Däremot kan det i vissa fall, när hyresbetalningarna uteblivit vid upprepade tillfällen, finnas anledning att betala ut tilläg- get till annan betalningsmottagare än famil- jen. Bostadsstyrelsen har som nämnts före- slagit att möjligheterna härtill vidgas.

Det finns redan en möjlighet för länsbo- stadsnämnden eller, efter dess bemyndigan- de, förmedlingsorganet att om särskilda skäl föreligger besluta att annan betalningsmot- tagare än familjen skall utses. Som bostads- styrelsen framhållit förutsätter sådant beslut att familjen missköter sin ekonomi.

Kommittén föreslår att det kommunala bostadstillägget skall kunna betalas ut till hyresvärden i de fall familjens hyresbetal- ningar uteblivit två månader eller mer. Beslutet om ändrad utbetalning bör kunna fattas efter ansökan av hyresvärden och sedan familjen fått yttra sig däröver. Någon ytterligare utredning bör normalt inte krä- vas. Beslutet om utbetalning till hyresvärden bör gälla tolv månader framåt och bör även avse ev. retroaktiva utbetalningar av kom- munalt bostadstillägg under denna tid. Här— igenom torde de av bostadsstyrelsen framför- da önskemålen tillgodoses.

A vgi fter för barn tillsyn

Som framgår av kap. 8 påverkar avgiftssätt- ningen inom samhällets barntillsynsverksam- het i hög grad den ekonomiska situationen för de barnfamiljer som anlitar den. Avgifter- nas ökning vid stigande inkomst ärjämte den ökande skatten och det minskande bostads- tillägget en faktor som påverkar de samlade marginaleffekterna. Dessa avgör i vilken ut- sträckning en ökning av familjens bruttoin— komst verkligen leder till en ökning av famil-

Tabell 150 Svenska kommunförbundets rekommendation rörande avgiftstaxa inom barntill- synsverksamheten. (daghem, familjedaghem och tillsyn av sjukt barn.)

Bruttoinkomst Motsvarar en års— Avgift för familjen i kr. per närvarodag om i familjen finns

kr./mån. inkomst brutto på, ca kr. 1 barn 2 eller flera barn 2 barn på dag— 3 barn på dag- varav 1 på dag- hem/familje- hem/familje- hem/familjedag- daghem daghem hem —1 150 — 13 800 l l 2 3 115141300 13 800— 15600 2 2 2 3 1301—1500 15 600— 18 000 4 3 4 6 150141700 18 000— 20400 5 3 6 6 1701—1900 20 400— 22 800 6 4 6 6 1901—2 100 22 800— 25 200 7 5 8 9 210142 300 25 200— 27 600 8 6 8 9 2301—2 500 27 600— 30000 9 7 10 12 2501—2 700 30 000— 32400 10 8 10 12 2701—2 900 32 400— 34800 11 9 12 12 2 90143 200 34 800— 38 400 13 11 14 15 3 201—3 500 38 400” 42 000 14 12 16 18 3 501—3 800 42 000— 45 600 15 13 16 18 3 801—4 100 45 600— 49 200 16 14 18 18 4101—4 400 49 200 52 800 17 15 20 21 4 401-44 700 52 800— 56 400 18 16 20 21 4 70145 000 56 400— 60 000 19 17 22 24 5 001—5 300 60 000— 63 000 20 18 22 24 5 30145 600 63 600— 67 200 21 19 24 27 5 601—5 900 67 200— 70 800 22 20 26 30 5 901—6 200 70 800— 74 400 23 21 28 30 6 201—6 500 74 400— 78 000 24 22 28 30 6 501—6 800 78 000— 81600 25 23 30 33 6 801—7 100 81600— 85 200 26 24 30 33 7 101—7 400 85 200— 88 800 27 25 32 36 7 401—7 700 88 800— 92 400 28 26 32 36 7 701—8 000 92 400— 96 000 29 27 34 36 8 001—8 300 96 0004 99 600 30 28 34 36 8 301—8 600 99 600—103 200 31 29 36 39 8 601—8 900 103 200—106 800 32 30 36 39 8901—9200 106 800—110400 33 31 38 42 9 201— 110 400— 34 32 38 42

jens disponibla inkomst.

Den avgiftstaxa som rekommenderats av Svenska kommunförbundet återges i tabell 150.

Det är enligt kommitténs mening viktigt att inkomstutjämnande åtgärder utformas på ett sådant sätt att det resultat som eftersträ- vas kan nås utan alltför kraftiga marginal- effekter vid stigande inkomst. En av anled- ningarna till de höga marginaleffekterna i måttliga inkomstlägen är att flera marginal- effekter adderas till varandra. Av detta skäl bör man i möjlig mån undvika ytterligare marginaleffekter parallellt med den progres- siva beskattningen.

En inkomstomfördelning genom differen- tierade barntillsynsavgifter ger en förhållan- devis liten effekt eftersom den bara när de familjer som har barn i samhällets barntill- syn. Den progressiva beskattningen och det särskilda stödet till barnfamiljer i lägre in- komstlägen genom bostadstilläggen har be— tydligt större räckvidd som medel för en inkomstutjämning.

Tabellerna 151 och 152 visar de sammanlag- da marginaleffekterna för några olika famil- jetyper och inkomstlägen där det är möjligt att ha både tillsynskostnader och bostads- tillägg (statligt och högsta kommunala tillägg enligt kommitténs förslag). Det är dock rela-

Tabell 151 De totala marginaleffekterna av ökad skatt, minskat bostadstillägg och ökade till- synsavgifter för en familj med ett barn, barnet på daghem och med en hyra som ligger vid eller över den övre gränsen för hyresanknutet bostadstillägg. Makar med lika inkomster.

Marginaleffekt i % av inkomstökningen

Makarnas samman— Ökning av Minskning av bo- Ökning av till- Sammanlagd lagda inkomst, skatten stadstillägget (enligt synsavgifternal marginaleffekt kr./år kommitténs förslag)

30—40 000 39,5 15,0 8,0 62,5 40—45 000 42,9 15,0 6,7 64,6 45 —50 000 45,5 15,0 6 7 67,2

Tabell 152 Det totala marginaleffekterna av ökad skatt, minskat bostadstillägg och ökade tillsynsavgifter för en familj med två barn, bägge barnen på daghem och med en hyra som ligger vid eller över den övre gränsen för hyresanknutet bostadstillägg. Makar med lika in- komster.

Marginaleffekt i % av inkomstökningen

Makarnas samman- Ökning av Minskning av bo- Ökning av till— Sammanlagd lagda inkomst, skatten stadstillägget (enligt synsavgifterna1 marginaleffekt kr./år kommitténs förslag)

30—40 000 39,5 15,0 12,0 66,5 40—50 000 44,2 15,0 8,0 67,2 50—60 000 50,1 15,0 8,0 73,1

1 Genomsnittlig marginaleffekt. Avgiften är grundad på inkomstintervall varför i det enskilda fallet mar- ginaleffekten kan både överstiga och understiga den genomsnittliga.

tivt få familjer som är i den situationen att tre marginaleffekter uppstår samtidigt.

Tabell 151 avser familjer med ett barn och barnet på daghem. Bostadstillägg utgår upp till sammanräknad inkomst på ca 49000 kr./år vid nuvarande bidragsnivå och ca 51 000 kr./år om det statliga bostadstillägget höjs till 100 kr./mån. och barn.

För bostadstilläggen används här den av- dragsfaktor som kommittén ovan föreslagit. Barntillsynsavgifterna har beräknats enligt kommunförbundets senaste rekommenda- tion.

Tabell 152 visar de sammanlagda marginal- effekterna för familjer med två barn då bägge barnen är på daghem enligt samma förutsättningar som ovan. För tvåbarnsfamil- jer kan bostadstillägg enligt de inkomstpröv—

ningsregler kommittén föreslagit utgå för inkomster upp till ca 55 000 kr./år i sam— manräknad inkomst vid nuvarande bidrags— nivå, och ca 59 000 kr./år om det statliga grundtillägget höjs till 100 kr./mån. och barn.

En jämförelse med tabellen på s. 271 visar att omläggningen till en enhetlig reducerings- faktor på 15% medför en minskning av marginaleffekten med 3 % i inkomstskiktet 30 000—40 000 kr. och med 9 % i inkomst- lägena däröver.

Följande tablå visar den beräknade in- komstfördelningen för tvåinkomsttagarfamil- jer med barn som den framkommer i in- komststatistiken. Fördelningen gäller år 1972 och avser familjer oberoende av om de har barn på daghem eller ej.

Makar med barn, två inkomsttagare

Familjeinkomst, kr./år Antal Procent —30 000 78 000 13 30—40 000 124 500 21 40f50 000 145 000 24 50—60 000 108 600 18 60—80 000 92 700 15 80 0004 53 800 9

Samtliga 602 600

De tidigare redovisade tabellerna visar att det för vissa familjer uppstår förhållandevis höga sammanlagda marginaleffekter redan vid måttliga inkomster. Sålunda har familjer med barn på daghem och bostadstillägg med en inkomst på 40 000—50 000 kr./år en sammanlagd marginaleffekt på drygt 65 %. Det förtjänar att påpekas att samma margi- naleffekt för makar (med lika inkomster) utan barn nås först i inkomstlägen omkring 140 000 kr./år.

Marginaleffekterna skulle minska något re- dan genom en taxa med mindre spännvidd än den som rekommenderas av kommunför- bundet. Familjepolitiska kommittén har i tidigare sammanhang delat upp barnkostna- dernai en konsumtionsdel och en tillsynsdel. Motsvarande uppdelning kan enligt kommit- téns mening göras beträffande de kostnader som uppstår för barn i daghem och på familjedaghem. I ersättningen till dagbarn- vårdare har redan en sådan uppdelning gjorts. Familjen slipper vissa direkta kostna- der för barnet när det vistas på daghem. Framförallt blir matkonsumtionen en direkt avlyftning från familjen. Denna konsum- tionskostnad torde kunna beräknas till minst 5 kr./dag. Det bör också påpekas att för- värvsavdraget vid beskattningen — som främst motiverats med tillsynskostnaderna _ ger makar som båda förvärvsarbetar och ensamstående föräldrar en skattelindring på normalt 60—100 kr./mån.

Med utgångspunkt i en fast konsumtions- kostnad på en nivå i närheten av ovan disku- terade konsumtionskostnader skulle en mindre-brant stigande daghemstaxa kunna

konstrueras. Avståndet skulle där bli mindre än nu mellan den högsta och lägsta avgiften. Marginaleffekterna skulle därmed bli mindre, men de försvinner inte och ur administrativ synpunkt kvarstår nackdelar med den nuva- rande taxan.

I kap. 8 har kommittén anfört att det finns skäl att gå ett steg längre och pröva ett system med enhetliga avgifter oberoende av inkomst. Som skäl för att enhetliga avgifter är att föredra nämner kommittén där bl. a. — förutom att marginaleffekterna faller bort # att administrationen förenklas och att sy- stemet blir lätt att överblicka för familjerna. Riskerna för en ensidig social rekrytering till daghemmen kommer också sannolikt att minska.

Vissa problem uppstår vid övergång till en enhetstaxa. Enhetliga avgifter för samhäl- lets barntillsyn, oberoende av inkomst, skul- le få läggas på en relativt hög nivå om kommunens samlade intäkter av barntillsyns- avgifter skall bibehållas oförändrade. Även med en viss minskning av det totala avgifts- uttaget uppkommer avgiftsökningar för vissa familjer. En viktig förutsättning har för kom- mittén varit att heltidsarbetande föräldrar i regel inte skall behöva vidkännas några av- giftshöjningar vid övergång till enhetliga av- gifter.

1 kap. 8 s. 226 finns en tabell som visar de avgifter som tas ut enligt kommunförbun- dets taxa i några nonnalinkomstlägen. De inkomstlägen som där valts är de genomsnitt- liga faktiska inkomsterna för familjer med barn på daghem resp. familjedaghem enligt kommitténs barntillsynsundersökning (se 5. 103).

Dessa uppgifter insamlades under mars— april 1970. Genomsnittsinkomsterna kom- mer alltså att ligga väsentligt högre vid den tidpunkt då en enhetlig avgift skulle kunna införas. Barntillsynsundersökningen visade att den genomsnittliga inkomstökningen för föräldrar med barn på daghem under perio- den 1966—1970 uppgick till ca 44% för tvåförälderfamiljer och ca 33 % för enföräl- derfamiljer. I tabell 153 har genomsnittsin- komsterna räknats upp med schablonmässigt

Tabell 153 Tillsynsavgifter enligt kommunförbundets rekommendation vid genomsnittliga inkomster för olika grupper av familjer med barn på daghem.

Beräknad ge— Avgift för nomsnittsin- komst år 1 barn 2 barn varav ett 2 barn på daghem 1974 på daghem Kr./mån. Kr./dag Kr./mån. ca Kr./dag Kr./mån. ca Kr./dag Kr./mån. ca Två förvärvsarbetan— de makar med barn på daghem 5 900 22 440 20 400 13 260 Två förvärvsarbetan- de makar med barn i familjedaghem 5 200 20 400 18 360 11 220 En förvärvsarbetan- de ensamstående med barn på daghem 2 600 10 200 8 160 5 100 En förvärvsarbetan- dc ensamstående med barn i familjedag- hem 2 350 9 180 7 140 5 100

40% för att ungefärligt motsvara inkomst- nivån år 1974.

Följande tablå visar minskningen av kom- munernas avgiftsinkomster för år 1974 vid olika nivåer för en enhetlig taxa ijämförelse med inkomsterna om alla kommuner tilläm- pade den taxa kommunförbundet rekom- menderat. Beräkningarna har gjorts för år 1974. Härvid har hänsyn tagits till normal inkomst- och penningvärdesutveckling på samma sätt som vid beräkningarna för tabell 153. Antalet platser har beräknats till 125 000 (daghem och familjedaghem) i en- lighet med socialstyrelsens prognoser.

Avgift kr./dag för ett barn i tillsyn för

Minskade avgifts- inkomster för kommunerna milj.kr./år ca

Makar Ensam- stående 17 8 Ingen ändring 16 8 20 14 7 60 12 8 85 12 7 90 12 6 100 10 5 145

Om man vill att kommunernas totala in- komster av föräldraavgifter skall vara oför— ändrade efter en övergång till enhetliga avgif- ter skulle således avgifterna få läggas på nivån 17 kr./dag för makar och 8 kr./dag för ensamstående vid ett genomförande år 1974. Jämfört med den av kommunförbundet re- kommenderade taxan skulle enhetliga avgif- ter på denna nivå medföra avgiftshöjningar för makar med en familjeinkomst under 4100 kr./mån. och för ensamstående med en inkomst under 2 300 kr./mån. om famil- jen har ett barn. För familjer med flera barn varav ett på daghem eller familjedaghem skulle avgiftshöjningar inträda vid inkomster under 4 700 kr./mån. för makar och 2 700 kr./mån. för ensamstående. För familjer med två eller flera barn på daghem eller familje- daghem skulle verkningarna bli beroende av i vilken utsträckning ”syskon-rabatt” skulle ges vid ett system med enhetliga avgifter.

Eftersom enhetliga avgifter på denna nivå beräknas ge oförändrade totala avgiftsin- komster, skulle övergången medföra avgifts- höjningar för närmare hälften av alla familjer med barn på daghem eller familjedaghem. Kommittén finner det rimligt med en viss sänkning av det totala avgiftsuttaget för att minska avgiftshöjningarnas omfattning.

Om man skulle lägga avgifterna på 14 kr./dag för makar och 7 kr./dag för ensam- stående skulle gränsen för avgiftshöjningar förskjutas till 3 200 kr./mån. för makar och 1 900 kr./mån. för ensamstående om de har ett barn. För makar med flera barn, varav ett i samhällets barntillsyn, skulle gränsen bli 3 800 kr./mån.

Ur barntillsynsundersökningen kan inte utläsas i vilken utsträckning familjer, som skulle få höjda avgifter vid en övergång till enhetliga avgifter på denna nivå, utgörs av heltidsarbetande löntagare. I materialet finns uppgifter om föräldrarnas yrke och inkomst men inte om deras arbetstid. I fråga om barn på daghem finns dock även uppgifter om barnets normala vistelsetid på daghemmet. En genomgång av dessa uppgifter visar i vart fall att flertalet av de tvåförälderfamiljer som får höjda avgifter inte är familjer där båda makarna är heltidsanställda.

Ca 40w50 % av de tvåförälderfamiljer som skulle få avgiftshöjningar och ca 20% av enförälderfamiljerna är studerandefamiljer. I övrigt finns bland de föräldrar som skulle få höjd avgift mindre grupper som av andra skäl såsom sjukdom, arbetslöshet eller militär- tjänstgöring saknar inkomst eller har låga inkomster. Bland dem som redovisar låga inkomster finns också en grupp föräldrar som är självständiga yrkesutövare (konstnä- rer, egna företagare m.fl.).

Enligt familjeundersökningen hade famil- jer med två heltidsarbetande makar år 1969 en genomsnittsinkomst på ca 3 900 kr./mån. Härav tjänade mannen i genomsnitt ca 2 500 kr./mån. och kvinnan i genomsnitt ca 1 400 kr./mån. För år 1974 kan genomsnittsin- komsten för barnfamiljer med två heltidsar- betande makar på grundval av denna uppgift beräknas till ca 5 500 kr./mån. I detta in- komstläge är avgiften för familjer med ett barn 21 kr./dag enligt kommunförbundets rekommendation. Genomsnittsförtjänsten (inkl. ackords— och tidlön, semesterersättning m. m.) för arbetare inom textil- och konfek- tionsindustrin kan beräknas till ca 2100 kr./mån. för år 1972 enligt gällande avtal. För två makar som var och en har denna

inkomst skulle avgiften redan år 1972 uppgå till 17 kr./dag. Inom metall- och verkstads- industrin kan genomsnittsförtjänsten samma år beräknas till ca 2 600 kr./mån.

Det anförda tyder på att det stora flertalet tvåförälderfamiljer där båda makarna arbetar heltid, även om de har låglöneyrken, skulle få betala en högre avgift år 1974 enligt kommunförbundets rekommendation än vid en enhetlig avgift på 14 kr./dag. I de fall höjningar kan tänkas inträffa för sådana fa- miljer vid övergången till enhetliga avgifter torde dessa i regel bli av mindre omfattning. Föräldrar som är sysselsatta t. ex. i lågavlö- nade lärlings- eller praktikantarbeten kan dock i viss utsträckning få större avgiftshöj- ningar.

De ensamstående föräldrarna har oftast relativt låga förvärvsinkomster. Genom- gången av barntillsynsundersökningen visar att de ensamstående föräldrarna skulle få avgiftshöjningar i större utsträckning än ma- kar vid en övergång till enhetliga avgifter på den här diskuterade nivån. Kommitténs un— dersökningar visar att de ensamstående för- äldrarnas reella situation kan vara mycket varierande. I en hel del fall lever de otvivel- aktigt under knappa ekonomiska villkor. Många av dem har emellertid till följd av skattelättnader, familjestöd, underhållsbi- drag och andra privata transfereringar en betydligt högre disponibel inkomst än brut- toinkomsten av förvärvsarbete. En avgift på 7 kr./dag för ensamstående föräldrar torde i stort sett motsvara de minskade utgifter för mat m.m. som familjen får när barnet är på daghem samt värdet av förvärvsavdraget, som ju är avsett främst för barntillsynskostnader.

Det kan också erinras om att kommitténs förslag om höjning av de statliga bostads- tilläggen medför förbättringar för alla barn- familjer i lägre inkomstlägen. Kommitténs förslag i ett senare avsnitt i detta kapitel om en höjning av barnpensionerna i vissa fall medför också betydande förbättringar för vissa mer utsatta grupper av ensamstående föräldrar.

En omläggning till enhetliga avgifter bör inte medföra något inkomstbortfall för kom-

munerna som helhet. Om omläggningen medför minskade avgiftsinkomster får såle- des mellanskillnaden enligt kommitténs me- ning täckas genom ökade statsbidrag. Med hänsyn till både önskvärdheten av en fortsatt snabb utbyggnad av barnstugeverksamheten och behovet att också finna utrymme för andra angelägna åtgärder till barnfamiljernas förmän bör enhetliga avgifter inte sättas så lågt att en stor del av det utrymme som kan finnas för familjepolitiska reformer tas i anspråk för kompensation till kommunerna för minskade avgiftsintäkter.

Häremot står det förut nämnda kravet att enhetliga avgifter inte får medföra avgiftshöj- ning för heltidsarbetande föräldrar.

Efter prövning av dels skälen för och emot olika former av avgiftssättning, dels möjlig- heten att tillgodose nyss angivna önskemål har kommittén stannat för att föreslå att enhetliga avgifter införs, oberoende av in- komst, enligt följande.

Det förefaller uppenbart att familjer med två förvärvsarbetande makar normalt har möjlighet att betala en högre avgift för barn- tillsyn än enförälderfamiljer. I dagsläget be- talar de ensamstående föräldrarna genom- snittligt en avgift som är mindre än hälften av den som makar med barn genomsnittligt betalar. Även i de fall då den ena eller båda föräldrarna studerar bör tvåförälderfamiljen kunna betala högre avgift än enförälderfamil- jen. Det kan erinras om att studiemedelsut— redningen (SOU 1971:87) nyligen föreslagit att barntillägg till studiemedel skall utgå till båda föräldrarna om båda studerar, ett för- slag som kommittén i sitt remissyttrande tillstyrkt. Vid bedömningen av barntilläggets nivå räknade för övrigt studiemedelsutred- ningen med en genomsnittlig tillsynskostnad på 15 kr. per dag.

Kommittén finner det rimligt att avgiften för ensamstående föräldrar bestäms till hälf- ten av avgiften för två gifta (eller samboen- de) föräldrar. För att inte familjens samman- lagda utgifter för barntillsyn skall bli alltför höga finner kommittén det också rimligt att familjer med två eller flera barn på daghem eller familjedaghem får betala en lägre avgift

per barn än familjer som bara har ett barn på daghem elleri familjedaghem.

Kommittén har stannat för att föreslå att en enhetlig avgift för heldagstillsyn fastställs till 14 kr./dag för makar och 7 kr./dag för ensamstående. För familjer med mer än ett barn på daghem bör avgiften för vart och ett av det andra och de därpå följande barnen sättas till 7 kr./dag för makar och 4 kr./dag för ensamstående. Vid ett genomförande den 1 januari 1974 skulle en avgift på denna nivå medföra att kommunerna fick tillföras ca 60 milj. kr./år för att kompensera inkomst- minskningen. Bestämmelsen om den enhet- liga taxan bör fogas som villkor till stats- bidragsbestämmelserna för barntillsynsverk- samheten. Kommunerna bör dock ha frihet att sätta en lägre enhetstaxa än den angivna och att medge hel eller partiell avgiftsbefriel- se i enskilda fall. För barn vars tillsyn omfat- tar halva dagen eller mindre bör halv avgift tillämpas.

Det är angeläget att kommunerna bevakar att övergången till enhetliga avgifter inte leder till ekonomiska svårigheter för föräld- rar som har barn på daghem eller i familje- daghem. Det är också viktigt att barnstugor- na i ökad utsträckning kan ta emot barn med särskilda behov av förskoleverksamhet, så- som fysiskt, psykiskt eller socialt handikap- pade barn. Kommunerna bör därför särskilt i ett övergångsskede bevilja hel eller partiell avgiftsbefrielse när så erfordras för att till- godose dessa syften.

För att möjligheten att bevilja avgiftsbe- frielse skall kunna användas i erforderlig utsträckning utan att kommunerna får någon ytterligare ekonomisk belastning förordar kommittén att ytterligare 10 milj. kr. över- förs till kommunerna för detta ändamål ge- nom höjda statsbidrag. Ett belopp av denna storlek, som schematiskt räknat skulle räcka till en genomsnittlig avgiftsnedsättning på 5 kr./dag för ca 10 000 familjer, torde väl tillgodose de behov av avgiftsbefrielse som kan finnas. De sammanlagda kostnaderna för staten skulle därmed uppgå till 70 milj. kr.

Slutligen vill kommittén belysa de föränd- ringar av marginaleffekterna som uppstår vid

ett genomförande av kommitténs förslag om både en enhetlig avgift för samhällets barn- tillsyn och en enhetlig avdragsfaktor vid inkomstprövningen av bostadstillägg.

Följande tablå visar för makar med lika stora inkomster de samlade marginaleffekter- na av skatt, föreslagna regler för bostads- tillägg och enhetlig barntillsynsavgift i jäm— förelse med det nuvarande systemets fak- tiska samlade marginaleffekter (med bostads— tilläggens avtrappning enligt prop. 1972:34 ). Familjen förutsätts ha ett barn och barnet på daghem.

Inkomst, Sammanlagd marginaleffekt i% enligt kr./år Nuvarande Kommitténs Skillnad regler förslag

30—40 (100 66,1 54,5 —11,6 74,9 59,2 —15,7 40—50 000

Motsvarande tablå för familjer med två barn och bägge barnen på daghem visar följande effekter.

Inkomst, Sammanlagd marginaleffekt i % enligt kr./år Nuvarande Kommitténs Skillnad regler förslag 30—40 000 70,1 54,5 —15,6 40450 000 76,2 59,2 —17,0 50—60 000 82,1 65,1 —17,0

Av tablåerna framgår att de sammanlagda marginaleffekterna nedbringas väsentligt ge- nom de ändrade inkomstprövningsreglerna för bostadstilläggen och de enhetliga barntill- synsavgifterna. Härigenom skapas bättre för- utsättningar för en fortsatt utbyggnad av kontantstödet till barnfamiljer i lägre in- komstlägen.

Barnpensionernas nivå och konstruktion

De förändringar av bostadstilläggen som trä- der i kraft den 1 april i är, liksom de förslag till förbättringar av stödet till barnfamiljerna som lämnas i detta betänkande, kommer i

hög grad de ensamstående föräldrarna till- godo.

Frågan om samhällets stöd till enförälder- familjer behandlas i kap. 8 (s. 238—242). Där anges vissa utgångspunkter för kommit- téns bedömningar av de ensamstående barn— försörjarnas situation.

En utgångspunkt är att ensamstående för- äldrar i största möjliga utsträckning bör be- handlas lika oavsett orsaken till att de är ensamstående föräldrar. Vidare anser kom- mittén att det är bortfallet av den andre förälderns försörjningsinsats som skall kom- penseras — syftet skall normalt inte vara att kompensera ett bortfall av den ensamstående förälderns egna förvärvsinkomster.

I det tidigare nämnda remissvaret över pensionsförsäkringskommitténs betänkande har familjepolitiska kommittén utvecklat sin syn på ensamföräldramas situation och de konkreta slutsatser kommittén anser att man bör dra från denna i fråga om pensionsför- månerna. Som tidigare nämnts avvaktas familjepolitiska kommitténs betänkande innan förslag framläggs för riksdagen om den vidare utformningen av barnpensionerna.

Enligt familjepolitiska kommitténs me- ning kommer otvivelaktigt arbetsmarknads- och utbildningspolitiken, särbeskattningen och expansionen av den samhälleliga bamtill- synen att medföra att tvåförsörjarfamiljen blir allt vanligare. Som kommittén framhållit i annat sammanhang bör man för framtiden betrakta det som det vanliga levnadsmöns- tret i barnfamiljerna att båda föräldrarna har förvärvsarbete och att de delar uppgiften att genom ekonomiska insatser svara för barnens vård och försörjning i den mån samhället inte lämnar stöd. Om den ena förälderns försörjningsinsats faller bort bör särskilt stöd utgå.

Detta synsätt präglar bidragsförskotten till barn till ogift och frånskild förälder.

Motiven för änkepension — även till barn- lösa änkor — står att söka i de samhällsför- hållanden som rådde då de första pensions- systemen för offentliga och privata tjänste- män skapades. Dessa familjepensionssystem byggdes under början av detta sekel upp med

utgångspunkt i den rollfördelningen att man- nen förvärvsarbetade och kvinnan skötte hem och barn.

Familjepolitiska kommitténs principiella uppfattning är att könsskillnaderna inom socialförsäkringssystemet bör försvinna. Denna principiella ståndpunkt har familje- politiska kommittén för sin del tillämpat vid den föreslagna och numera genomförda revi- sionen av de skillnader som funnits mellan män och kvinnor i fråga om Sjukförsäkrings- förmåner. En tillämpning av samma princi- piella uppfattning på efterlevandepensione- ringen skulle innebära antingen att änklings- pensioner infördes eller att änkepensionerna avskaffades.

De sociala skäl som kan anföras för att bibehålla änkepensionen i nuläget finns inte när det gäller att införa en änklingspension. Bl. a. med ledning av resultat från familje- undersökningen vet man att gruppen änk- lingar med barn har avsevärt högre inkomster än övriga grupper ensamföräldrar och att det inte finns något som tyder på att de skulle befinna sig i en särskilt besvärlig ekonomisk situation.

Familjepolitiska kommittén accepterar pensionsförsäkringskommitténs bedömning att änkepensioneringen fortfarande fyller ett socialt behov. Kommittén är emellertid inte beredd att förorda att man ytterligare bygger ut detta efterlevandeskydd genom att införa en försörjar- eller änklingspension, vilket skulle vara att ta ett steg tillbaka i utveck- lingen. Kommittén anser att handlingslinjen för framtiden bör vara att gradvis reducera efterlevandeskyddets omfattning när det gäl- ler efterlevande vuxna. Stödet bör i stället knytas till barnen.

Ett skäl till önskemålet att bidragsförskott och barnpension bör följas åt är att det förekommer att en förälder en tid kan vara delaktig av den ena stödformen för att sedan vid inträffat dödsfall få stöd från den andra. I regel förändras inte vederbörandes ekono- miska eller sociala situation nämnvärt. Där- för finns inte heller skäl för ändringar i det stöd föräldern får från samhället.

Pensionsförsäkringskommittén föreslår att

ett särskilt barnpensionstillägg införs att utgå till barnpension i samtliga fall då änkepen- sion ej utgår efter den avlidne. Tillägget, som föreslås utgå med samma belopp oavsett barnantalet, bör enligt pensionsförsäkrings— kommittén delas lika mellan barnen. Barn- pensionstillägget är utformat så att för varje berättigad avliden utgår ett tillägg med 40 % av basbeloppet vilket sedan fördelas på de utgående barnpensionerna.

] följande tablå görs en jämförelse mellan nu utgående stöd till änkor resp. till ensam- stående föräldrar med bidragsförskott och det barnpensionstillägg som pensionsförsäk- ringskommittén föreslår. ATP-pensionen är inte medräknad. Proeent av basbeloppet.

Familjetyp Antal barn

1 2 3 Ensamstående med bidrags— förskott 40 80 120 Änkor 115 140 165 Efterlevande utan änke- pension med barnpensions- tillägg enligt förslaget 65 90 115

Av tablån framgår att änkor har en avsevärt högre stödnivå än föräldrar med bidragsförskott.

Det skulle också gälla i förhållande till det föreslagna barnpensionstillägget. Om man jämför barnpension och barnpensionstillägg med bidragsförskott, finner man att barn- pension och barnpensionstillägg tillsammans ger ett betydligt större stöd i ettbarnsfamil- jer och ett något större stöd i tvåbarnsfamil- jer i förhållande till bidragsförskotten, me- dan för trebarnsfamiljer bidragsförskotten ger ett något bättre stöd (ATP—pension oräk- nad). Ju fler barn det finns i familjen över trebarnsnivån, desto större skillnad blir det sedan till bidragsförskottens fördel. Påpekas bör att denna jämförelse inte är fullständig eftersom ATP-pension ofta utgår till änke- pension och barnpension. Ca 70 % av barn- pensionstagarna har i dag ATP-pension på i genomsnitt något mer än 20 % av basbelop- pet. Det torde i flertalet fall gälla barn vars far avlidit.

Bidragsförskottet fungerar som en garanti- nivå. Alla barn till ogifta eller skilda föräld- rar är tillförsäkrade ett belopp som motsva- rar 40 % av basbeloppet per år. Den summan kan överskridas om den underhållsskyldige föräldern betalar underhåll.

En motsvarande garantinivå för barnpen- sion kan konstrueras så att barnen alltid är tillförsäkrade ett stöd på minst 40% av basbeloppet per år, ett stöd som i vissa lägen kan bli högre. Enligt familjepolitiska kom- mitténs mening bör en sådan garantinivå införas. Det bör ske genom att barnpension från folkpensioneringen utgår med 40% av basbeloppet i de fall då inte änkepension (från folkpensioneringen eller ATP) eller barnpension från ATP utgår. I dessa senare fall bör barnpension utgå med 25% av basbeloppet eller det högre belopp som erfordras för att det sammanlagda stödet skall uppgå till 40 % per barn.

Den här föreslagna konstruktionen bety- der, förutom likforrnighet med bidragsför- skotten, att olikheterna i behandlingen av olika grupper efterlevande föräldrar minskar. Stödet till änkorna ligger kvar på oförändrad nivå, medan barnstödet ökar för änklingar liksom för frånskilda och ogifta efterlevande kvinnor. Vidare utgår stödet enligt garanti- nivån lika per barn, oberoende av antalet barn, vilket kommittén också ser som en fördel. Av kap. 5 framgår att mångbarns- familjerna — inte minst familjer med ensam- stående förälder — ofta har det bekymmer- samt ekonomiskt. Det gör det angeläget att knyta ett stöd till varje barn och inte till föräldern.

För föräldralösa barn bör liksom hittills ersättningsnivån läggas högre än för övriga, eftersom det här gäller att ersätta bortfallet av båda föräldrarnas försörjningsinsats. För närvarande utgår barnpension till föräldra- lösa barn med 35% av basbeloppet mot 25% i andra fall. Vid en höjning av den allmänna nivån till 40 % förefaller det rimligt att föreskriva att barnpensionen till föräldra- lösa utformas som en garantinivå på 60 %. Avräkning mot änkepension och ATP- pension bör ske på samma sätt som för

fader- eller moderlösa barn. När såväl barn- pension som bidragsförskott utgår bör också det sammanlagda stödet uppgå till 60% av basbeloppet.

I kap. 11 föreslår familjepolitiska kommit- tén att åldersgränsen för barnpension höjs till 18 år.

Kostnaderna för kommitténs förslag om en garantinivå för barnpensionerna från folk- pensioneringen på 40 % av basbeloppet med avräkning mot barnpension från ATP och änkepension kan beräknas till 11 milj. kr. Pensionsförsäkringskommitténs förslag om barnpensionstillägg har kostnadsberäknats till 23 milj. kr. Härvid har i ingetdera fallet kostnaderna för en höjd åldersgräns inräk- nats.

11. Åldersgränser

Allmän översikt

Vid en diskussion om åldersgränserna för det ekonomiska stödet till barnfamiljerna är det enligt kommitténs mening av intresse att också något belysa vilken betydelse ett barns ålder har för barnets rättsliga ställning utanför det rent familjepolitiska området. Åldersgränser på andra områden kan nämli- gen hjälpa till att belysa statsmakternas bedömning av hur pass självständigt barn i olika åldrar kan och bör handla och hur pass beroende de är av föräldrarna i ekonomiska och andra frågor.

För att inte tynga framställningen i detta kapitel har en särskild katalog över ålders- gränser utarbetats som redovisas i bil. 4.

Huvudregeln är att omyndiga barn, dvs. barn under 20 år, står under föräldrarnas vårdnad och saknar rätt att råda över sin egendom eller äta sig ekonomiska förbindel— ser. Från denna huvudregel finns emellertid vittgående undantag. Ur familjepolitisk syn- punkt är undantagen som rör 16- och 18-åringar mest intressanta.

Den som är under 16 år kan inte råda över någon egendom (bortsett från veckopengar o. d.). Eftersom skolplikten upphör först med utgången av vårterminen det år barnet fyller 16 år har barn under denna ålder inte heller så stora praktiska möjligheter att skaf— fa sig en egen ekonomi. Föräldrarna är ovill— korligen skyldiga att efter förmåga bekosta barnets uppehälle och utbildning. De ekono-

miska bidrag som samhället ger barnfamiljer- na — i första hand allmänna barnbidrag och bostadstillägg — utgår till föräldrarna eller handhas i varje fall av dem. Att barnen anses höra till familjeekonomin framgår också av att samhället utger någon form av selektivt barnstöd i olika situationer då föräldrarna — eller endera föräldern _ är ur stånd att eller regelmässigt har svårt att fullgöra sin under- hållsplikt (barnpension från folkpensione— ringen eller t. ex. barntillägg till sjukpenning, till utbildningsbidrag, till familjebidrag för värnpliktiga, till studiemedel). Kostnader för socialhjälp och samhällsvård för barn under 16 år kan återkrävas av föräldrarna.

När ett barn blir 16 år uppnår det en viss grad av självständighet i förhållande till föräldrarna. Skolplikten upphör det året även om allt fler lö—åringar fortsätter i frivillig utbildning. I valet mellan förvärvs— arbete och fortsatta studier är visserligen föräldrarnas ord avgörande åtminstone såtill- vida att 16-åringen måste ha föräldrarnas tillstånd att ta arbete. Men om han med vederbörligt samtycke tagit arbete får han själv råda över sin arbetsförtjänst och över sådant som han köpt för dessa pengar. Om han kan försörja sig på arbetsförtjänsten och om anställningen är stadigvarande, kan han sedan själv säga upp anställningen och sluta avtal om arbete av liknande slag. Om han med vederbörligt tillstånd driver rörelse får han ingå alla rättshandlingar som faller inom området för rörelsen, alltså även åta sig

I samband med 16-årsåldern upphör såväl förvärvsavdraget vid beskattningen som barn- bidraget. För ungdomar som fortsätter sin utbildning avlöses dock barnbidraget av studiebidrag, vilket iregel utgår för nio måna- der per år.

Den Iö-åring som fortsätter att studera får rätt att råda över vad han kan tjäna ihop genom feriearbete o.d. Däremot kan han inte disponera över den studiehjälp som föräldrarna uppbär för hans räkning.

I ekonomiskt avseende betraktas en 16- åring som studerar som medlem av familje- ekonomin också såtillvida, att hans rätt till studielån och till inkomst- och behovsprövat tillägg till studiebidraget bedöms med hän— syn till hans egna och hans föräldrars sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Föräldrarnas underhållsskyldighet kan upphöra när barnet fyller 16 år. I lagen anges emellertid att underhållsskyldigheten skall fortsätta till dess ”barnet erhållit den utbild- ning som med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig”. I de flesta fall fortsätter underhållsskyldigheten åtminstone till dess barnet fyllt 18 år. Högsta domstolen har 1970 i ett rättsfall uttalat att underhåll till barn i regel inte bör bestämmas för kortare tid än till dess barnet fyllt 18 år. Som motivering anfördes att det helt övervägande antalet ungdomar numera fortsätter sin skolutbildning efter genom- gången grundskola (NJA 1970 s. 498). Flertalet av de olika former av selektivt stöd som nämnts ovan (bampensioner och barn- tillägg av olika slag) upphör emellertid när barnet fyllt 16 år. De viktigaste undantagen är bidragsförskotten som upphör när barnet uppnått 18 år och barnpensionen från tilläggspensioneringen som upphör först när barnet fyllt 19 år.

Den förvärvsarbetande Iö-åringen lösgör sig ekonomiskt från föräldrarna genom att han får egna inkomster som han råder över själv. Han blir placerad i sjukpenningklass, han kan ansluta sig till arbetslöshetskassan1 och får börja räkna ATP-poäng. Föräldrarnas ansvar för hans uppehälle upphör i praktiken

De ungdomar som avslutar sina studier i och med att de går ut grundskolan erhålleri anställning inte sällan relativt låga begynnel- selöner. Ofta arbetar de t.ex. som prakti- kanter och lärlingar under några år, vilket innebär att deras möjligheter att helt själv— ständigt försörja sig är små. Familjeunder- sökningen (s. 503) visar att ungefär hälften av ungdomarna i åldern ca 16—18 är (tre årsklasser) år 1969 hade en bruttoinkomst under 1 000 kr./mån. För 17 % — sannolikt de yngre — låg bruttoinkomsten under 500 kr. i månaden. Det är vanligt att dessa förvärvsarbetande ungdomar i yngre åldrar bor kvar i hemmet och erhåller ekonomiskt stöd från sina föräldrar.

Tidigare har inte någon familjepolitisk stödform anknutits till att barnet blir 17år. Fr.o.m. den 1 april 1972 utgår emellertid statliga och kommunla bostadstillägg för familjer med barn under 17 år i stället för som tidigare under 16 år. Kommunalt tillägg kan utgå även för barn över 17 års ålder som erhåller förlängt barnbidrag eller studiehjälp.

Ett väsentligt steg mot full självständighet tas när den underårige blir 18 år. Han kan då själv avgöra om han skall ägna sig åt studier eller förvärvsarbete. Han får nämligen själv sluta arbetsavtal (föräldrarnas behörighet i detta hänseende inskränker sig till en rätt att med domstols samtycke häva avtal som är till skada för 18-åringen). Han får också utan föräldrarnas samtycke ta upp studiemedel samt råda över dessa medel och över vad han köpt för dem på samma sätt som över arbetsförtjänst. Detta gäller alltså studieme- del för eftergymnasial utbildning. I fråga om stu diehjälpsförrnånema (för gymnasieskolan) kvarstår däremot föräldrarnas befogenheter till dess den studerande blir myndig, dvs. fyller 20 år. Vid bedömningen av rätt till vissa studiehjälpsfönnåner för studerande som inte fyllt 20 år tar man också hänsyn till

' KSA-utredningen föreslår i sitt betänkande Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet (SOU 1971:42) att medlemskap i arbetslöshetskassa skall kunna erhållas fr, o. m. det man uppnår 15 års ålder.

föräldrarnas ekonomi, vilket inte är fallet beträffande studiemedel.

Den som blir 18 år har vidare frihet att själv välja sin vistelseort och själv hyra bostad för eget bruk (men inte teckna bostadsrätt). Han kan alltså — oberoende av föräldrars åsikt — bryta sig ur hushållsgemen- skapen med föräldrarna, bilda eget hushåll och i huvudsak skaffa sig en egen ekonomi. Han får också ta upp bosättningslån utan föräldrarnas tillstånd, men i övrigt står fortfarande kvar att 18-åringen inte med bindande verkan kan sätta sig i skuld eller på annat sätt åta sig personligt betalningsansvar. Situationen kan sammanfattas så att den som fyllt 18 år rättsligt sett i huvudsak har en självständig ställning i förhållande till föräldrarna, särskilt när han gått över från gymnasieskolan till eftergymnasial utbild- ning eller börjat förvärvsarbeta. De inskränk- ningar som gäller tar främst sikte på att skydda lS-åringen från skuldsättning. Dess- utom har förmyndaren vissa möjligheter att ingripa om 18-åringen missbrukar sin hand- lingsfrihet.

Även i andra avseenden tenderar l8-års- gränsen att bli en vuxengräns. Efter 1971 års centrala avtalsuppgörelse mellan LO och SAF behandlas ungdomar över 18 år som vuxna i lönehänseende inom allt fler avtals- områden.

En annan utveckling som gjort att 18- årsåldern snarare än 16—årsåldern kommit att innebära en vuxengräns är att det frivilliga skolsystemet har byggts ut så att huvudpar- ten av ungdomarna som lämnar grundskolan skall kunna fortsätta sina studier. Det kan beräknas att ca 70% av 16-åringarna f.n. fortsätter i gymnasieskolan. Elevantalet i denna skolform beräknas år 1972 till 250 000. Flertalet ungdomar är i dag 18—19 år innan de avslutat sin utbildning. Under denna tid bor de ofta kvar i hemmet och försörjs inom familjen. Den studiehjälp som utgår prövas också, som nämnts, i vissa delar mot föräldrarnas ekonomi.

Även beträffande de regler inom skattelag- stiftningen som anknyter till barnförekomst har i vissa fall 18-årsåldern kommit att bli av

avgörande betydelse. Genom 1970 års skat- tereform får t.ex. numera föräldrar som betalar underhåll för icke-hemmavarande barn göra visst avdrag för detta t.o.m. det att barnet blivit 18 år. Tidigare var ålders- gränsen 16 år. Det genom skattereformen införda 1 800-kronorsavdraget, vilket oavsett barnförekomst tillkommer gift vars make saknar inkomst, tillkommer också ensam- stående med barn under 18 år.

Grundlagberedningen har i sitt betänkan- de Ny regeringsform Ny riksdagsordning (SOU 1972:15) föreslagit att rösträttsåldern sänks till 18 år. Vid valet av denna ålders- gräns har beredningen beaktat den betydelse som lS-årsgränsen i andra sammanhang har för inträdandet av medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Enligt beredningen är exempelvis den civilrättsliga handlingförmå- ga som numera är anknuten till 18-årsäldern så omfattande att det inte utan fog kan hävdas att myndighet väsentligen inträder redan vid denna ålder. Beredningen har inte avsett att med sitt förslag om sänkning av rösträttsåldern upphäva det traditionella sam- bandet mellan rösträttsålder och myndig- hetsålder utan har förutsatt att myndighets- åldem även i framtiden kommer att samman- falla med rösträttsåldern. Något formligt för- slag om sänkning av myndighetsåldern har beredningen inte ansett sig kunna lägga fram eftersom denna fråga inte omfattas av bered- ningens uppdrag.

Två familjepolitiska stödformer anknyter till 19—årså1dern. När den underårige blir 19 år upphör dels barnpension från tilläggs- pensioneringen dels i regel barnlivränta på grund av yrkesskada och militärskada.

Kommitténs överväganden och förslag

Som visats upphör olika stödformer vid delvis olika åldrar. Av de mera omfattande stödformerna upphör t. ex. barnbidragen att utgå när den underårige blivit 16 år, medan bostadstilläggen fr.o.m. den 1 april 1972i princip upphör när den underårige blivit 17 år.

Bostadstilläggen kan dock — sedan de väl

börjat att utgå innan yngsta barnet fyllt 17 år — fortsätta för ungdomar som studerar till dess de uppnått ZO-årsåldern. Bidragsför- skott upphör att utgå när barnet blivit 18 år, medan barnpension från folkpensioneringen i dag upphör vid 16 år. På skattesidan upp- hör förvärvsavdraget att tillämpas när hem- mavarande barn blivit 16 år, medan för ensamstående det s.k. 1800—kronorsavdra— get upphör när barnet blivit 18 är (gifta får tillgodoräkna sig avdraget oavsett om de har barn eller inte).

I vissa fall ersätts de bortfallna bidragen av andra stödformer. Till ungdomar som fort- sätter att studera utgår studiehjälp i form av studiebidrag samt bl. a. inkomst- och behovs- prövade tillägg. Dessa stödformer ersätter i stor utsträckning — ibland mer än väl — bort- fallet av barnbidrag och statligt bostads- tillägg.

För familjeekonomin innebär den omstän- digheten att stödformer upphör vid olika åldrar att tröskeleffekten blir fördelad över flera år i stället för att som vid en helt enhetlig åldersgräns inträffa under ett och samma år. Om bortfallna stödformer ersätts av andra — eller av en förvärvsinkomst — förskjuts eller mildras dock tröskeleffekten. En fördelning av tröskeleffekten över flera år kan kanske i vissa fall ses som en fördel. Enligt kommitténs mening är emellertid inte detta av avgörande betydelse. I stället bör åtminstone generellt sett det faktiska beho- vet av ekonomiskt stöd för barnen vara bestämmande vid fastställande av åldersgrän— serna. När barnen eller de underåriga kan betraktas som åtminstone i huvudsak ekono- miskt självständiga i förhållande till föräld- rarna bör behov av särskilt ekonomiskt stöd inte längre anses föreligga.

Kommittén behandlar i det följande ål- dersgränserna för vissa av familjestödets kon- tantförmåner. Härutöver vill kommittén erinra om förslaget i kap. 9 att förvärvs- arbetande förälder skall kunna få sjukpen- ning vid ledighet för vård av sjukt barn under tio år. En tioårsgräns föreslås också i samma kapitel beträffande viss rätt till föräldrapenning vid adoption av barn. Kom-

mittén har anfört synpunkter på åldersgrän- sen för förvärvsavdrag i kap. 8 men går i övrigt inte in på åldersgränserna inom skatte- lagstiftningen.

Allmänna barnbidrag

Mot den förut angivna bakgrunden kan det diskuteras att höja åldersgränsen för allmän- na barnbidrag till 18 år. Det bör dock beaktas att barnbidraget avlöses av studie- bidrag för ungdomar sorn studerar. Dessa utgör flertalet av 16— och 17-åringarna. En höjning av barnbidragsgränsen till 18 år och en höjning till samma gräns av åldern från vilken rätt till studiebidrag inträder skulle inte i och för sig få någon större betydelse beträffande dessa ungdomar, förutsatt att rätten till tilläggsförmåner inom studiehjälps- systemet inte berörs.

Det är alltså främst i de fall då ungdo- marna inte fortsätter att studera som en höjd barnbidragsgräns skulle få betydelse.

Om föräldrarna har relativt goda inkoms- ter torde det förhållandet att barn i 16—17— årsåldern ofta har låga begynnelselöner inte medföra alltför besvärliga ekonomiska pro- blem för familjen. Eftersom stödformen inte är inkomstprövad kommer stödet inte att riktas till familjer med lägre inkomster. Det finns därför större skäl att överväga en höjning av åldersgränsen för de nuvarande bostadstilläggen. Det kan nämnas att årskost- naden för en höjning av åldersgränsen från 16 till 18 år för barnbidragen skulle bli ca 290 milj. kr. Om man räknar av för bespa- ringar på studiehjälpssidan skulle nettokost- naden bli ca 170 milj. kr.

Statliga och kommunala bostadstillägg

Frågan om åldersgränsen för bostadstilläg- gen har redan aktualiserats genom riksdagens beslut att höja denna gräns för rätt till bostadstillägg från 16 till 17 år. Enligt kommitténs mening är inte l7-årsåldem i detta hänseende av större betydelse för familjen eller den unge själv. Snarare är det, som konstaterats i det föregående, 18- årsåldern som innebär förändringar. Visser-

ligen fortsätter flertalet ungdomar i 16—17- årsåldern att studera och får därigenom del av olika former av studiehjälp. Det finns emellertid enligt kommitténs mening skäl att även låta familjer med ungdomar som går ut i förvärvslivet i den åldern få del av det familjepolitiska stödet om ungdomarna bor hemma och deras föräldrar har relativt låga inkomster. Genom att bostadstilläggen är inkomstprövade kommer stödet att få sin tyngdpunkt för låginkomsttagarna. I kap. 10 (s. 284) har kommittén behandlat frågan om ungdomarnas egna inkomster bör beaktas vid inkomstprövningen.

En höjning av åldersgränsen för statligt och kommunalt bostadstillägg medför att reglerna för studiehjälpen delvis måste omar- betas för att åstadkomma en samordning mellan de båda systemen.

I socialutskottets betänkande 1971:45, där bl. a. den höjda åldersgränsen för bo- stadstillägg behandlas, betonas att en höjning av åldersgränsen för bostadstillägg får ingri- pande verkningar för det studiesociala syste- met. Utskottet anför vidare bl.a. följande.

En proposition till vårriksdagen 1972 med vissa förslag rörande studiehjälpen som ak- tualiseras vid ett genomförande av Kungl. Maj:ts förslag i den nu aktuella propositio- nen har emellertid förutskickats. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att samtidigt föreslå de jämkningar i det studiesociala sy- stemet som föranleds av höjningen av ålders- gränsen. Vid överväganden som därvid blir aktuella måste hållas i minnet att syftet med höjningen av åldersgränsen för bostadstilläg- gen är intresset att hjälpa familjer med ungdomar som är arbetslösa eller som är ute i förvärvslivet men har låga inkomster. De förändringar som i enlighet med det anförda måste ske av det studiesociala systemet för att åstadkomma en samordning med bostads- tilläggen bör kunna träda i kraft redan den 1 juli 1972. Kungl. Maj:t bör för tiden därefter, där så befinnes nödvändigt för vissa elevkategorier — i syfte att eleverna skall kunna erhålla förmåner motsvarande minst dem som nu utgår — förordna om behövliga undantag i reglerna för bostadstilläggen.

En proposition (prop. 1972127) har seder- mera lagts fram om samordningen mellan studiestödet och bostadstilläggen med anled-

ning av höjningen av åldersgränsen för bostadstillägg från 16 till 17 år. Metoden för en sådan samordning kommer alltså att behandlas av riksdagen vid tiden för slut- justeringen av familjepolitiska kommitténs betänkande. Kommittén har därför inte ansett sig ha anledning att gå närmare in på hur denna samordning bör utformas. En höjning av åldersgränsen för bostadstillägg till 18 år torde inte medföra några annor- lunda samordningsproblem än höjningen till 17 år.

Kommittén föreslår alltså att bostads- tillägg skall utgå för familjer med barn under 18 år. Årskostnaden för en sådan reform kan beräknas till ca 55 milj. kr. vid ett statligt bostadstillägg på 100 kr./mån. och barn. Efter avräkning för besparingar på studie- hjälpssidan kan nettokOStnaden beräknas till ca 40 milj. kr.

De inkomst- och behovsprövade tilläggen inom studiehjälpssystemet utgår för närva- rande till studerande som fyller högst 19 år under det kalenderår då läsåret eller kursen börjar. Upp till 20-årsåldern är alltså den studerandes rätt till studiehjälp delvis bero- ende av en prövning mot föräldrarnas in— komst. Samma åldersgräns gäller för rätt till rese- och inackorderingstillägg. Om man utgår från att 18-årsåldern alltmer kommit att innebära en ”vuxengräns” i olika avseen- den, kan det ifrågasättas om inte studiehjälp till studerande som fyllt 18 år borde utgå oberoende av föräldrarnas inkomst. En sådan omläggning skulle emellertid kräva övervä- ganden rörande bl. a. nivån för olika förmå— ner inom studiehjälpssystemet. Kommittén har därför inte ansett sig böra ta ställning till denna åldersgräns inom studiehjälpssyste- met.

Barnpension m. m.

Kommittén vill först erinra om att ålders- gränsen för bidragsförskott har höjts. Sedan den 1 januari 1971 utgår bidragsförskott till dess barnet blir 18 år. Motiven för att höja åldersgränsen var just att flertalet ungdomar fortsätter sina studier och att det därigenom

kan uppstå ekonomiska svårigheter för den ensamstående barnförsörjaren (prop. 1970: 65).

Åldersgränsen för barnpension från folk- pensioneringen har av pensionsförsäkrings- kommittén ( SOU 1971:19 ) föreslagits höjd till 18 år. Familjepolitiska kommittén hari sitt remissvar tillstyrkt detta förslag. Kom- mittén anförde därvid bl. a. följande.

Påpekas bör att åldersgränsen för barn- pension inom ATP-systemet — liksom för barnlivränta i yrkesskadeförsäkringen — är 19 år. Mot den bakgrunden kan ifrågasättas om inte också åldersgränsen inom folkpen- sioneringen bör sättas till 19 år. I så fall skulle även åldersgränsen för bidragsförskott behöva höjas till 19 år för att den önskvärda likformigheten mellan barnpension och bi- dragsförskott skall uppnås. Å andra sidan finns skäl som talar för en 18-årsgräns. En lång rad rättigheter och skyldigheter är knutna till denna ålder. Ett förslag om att myndighetsåldern skall sänkas till 18 år har också lagts fram. I årets centrala avtal mellan SAF och LO har för övrigt förutsatts att ide förbundsvisa avtalen skall intas en bestäm- melse om att ungdomar från och med 18 års ålder skall räknas som vuxna i lönehänse- ende.

Flertalet remissinstanser har förordat en höjning av åldersgränsen till 19 år. Familje- politiska kommittén vidhåller emellertid sin uppfattning och förordar således på anförda skäl att åldersgränsen för barnpension från folkpensioneringen höjs till 18 år. Årskostna- den för denna förändring har av pensionsför- säkringskommittén beräknats till ca 23 milj. kr.

Rätten till änkepension inom folkpensio- neringen kan helt eller delvis vara beroende av om änkan har vårdnaden om och stadig- varande bor tillsammans med barn under 16 år. Inom folkpensioneringen finns också en lö-årsgräns för barntillägg till ålders- och förtidspension. Pensionsförsäkringskomrnit- tén har inte framlagt några förslagi dessa avseenden. Familjepolitiska kommittén anser för sin del att det snarare kan anföras skäl för att sänka än att höja åldersgränsen för rätt till änkepension på grund av barnföre- komst, eftersom denna regel närmast torde

ta sikte på tillsynskostnaderna för barnet. Å andra sidan kan det finnas skäl för en höj— ning av åldersgränsen för barntillägg, efter- som dessa tillägg även eller främst tar sikte på konsumtionskostnaderna.

Åldersgränsen inom änkepensioneringen har emellertid samband med utformningen av efterlevandepensionen i övrigt. En even- tuell framtida reduktion av änkepensione- ringens omfattning — som kommittén ikap. 8 uttalat sig för * bör i vart fall inte enbart avse de fall då änkepension utgår på grund av barnförekomst. Barntilläggen till ålders- och förtidspension får » liksom andra sådana barntillägg — ses i samband med avvägningen av nivån för huvudförmånen, i detta fall pensionen. Kommittén framlägger därför inga förslag rörande dessa åldersgränser.

Vårdbidrag för svårt handikappat barn

Vårdbidrag till svårt handikappat barn upp- hör f.n. när barnet fyller 16 år. I de flesta fall utgår emellertid då i stället förtidspen- sion eller sjukbidrag från folkpensioneringen. Till förtidspensionen kommer pensionstill- skott och kommunalt bostadstillägg (se kap. 9), eventuellt också invaliditetstillägg. I stäl- let för förtidspension eller sjukbidrag kan — under vissa villkor — invaliditetsersättning utgå.

Även när det gäller vårdbidrag kan det enligt kommitténs mening anföras vissa skäl för att höja åldersgränsen från 16 till 18 år. Riksförsäkringsverket utreder nu bl. a. frå- gan om avgränsningen av den bidragsberätti— gade kretsen för denna förmån. En höjning av åldersgränsen för vårdbidrag bör enligt kommitténs mening kunna tas upp av riks- försäkringsverket i samband härmed. Därvid får beaktas att en höjning av denna ålders- gräns skulle få betydelse även för förtids- pensioneringen.

Åldersgränser inom sjukpenningförsäkringen

För att bli inskriven hos allmän försäkrings- kassa gäller en 16-årsgräns. Denna gräns som har betydelse bl. a. för den försäkrades egen

rätt till sjukpenning, har kommittén inte ansett sig ha anledning att ompröva.

När det gäller 16-årsgränsen för vissa förmå- ner inom sjukpenningförsäkringen har kom- mittén fått i uppdrag att se över reglerna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen och därvid bl. a. pröva möjligheterna att utsträc- ka försäkringen till att även omfatta hemma- fruar som tidigare inbegripits under hemma- fruförsäkringen men som inte längre uppfyl- ler villkoren på grund av att hemmavarande barn fyllt 16 år. Fr. o. m. den ljanuari 1971 omfattas både män och kvinnor av hemma- makeförsäkringen. Kommitténs övervägan- den om denna åldersgräns redovisas i kap. 12 (s. 341).

Inom sjukpenningförsäkringen finns ytter— ligare en 16-årsgräns, nämligen beträffande barntillägg till sjukpenning. Barntillägg utges med 1—3 kr. om dagen för den försäkrades eller hans makes barn under 16 år.

Till sjukpenning som tillkommer försäk- rad som stadigvarande sammanbor med barn under 10 år utgör bamtillägget alltid lägst 2 kr. per dag. Det finns således också en 10-årsgräns inom sjukpenningförsäkringen.

Huvudprincipen inom sjukförsäkringen är att sjukpenningen skall ge kompensation för inkomstbortfall. Barntilläggen till sjukpen- ning till andra än hemmamakeförsäkrade får ses som ett sätt att höja kompensationsgra- den för försäkrade med barn. Ju mer kompensationsgraden genom sjukpenningen närmar sig 100 %, desto mer försvagas detta skäl för barntillägg till sjukpenning.

Sjukpenningutredningen prövar f.n. möj- ligheterna att inordna sjukpenningsystemet i beskattningen. Sjukpenningutredningens för- slag torde med hänsyn till de förändringar som det kan innebära beträffande sjukför- säkringens uppbyggnad och dess kompensa- tionsgrad få stor betydelse för frågan om barntilläggen bör finnas kvar och i så fall i vilken utformning. Med hänsyn härtill har kommittén inte funnit anledning att omprö- va åldersgränserna för barntilläggen.

Åldersgränser på vissa andra områden

På flera andra områden utgör 16-årsåldern en gräns för rätt till ekonomiskt stöd för barn. Så är t.ex. fallet beträffande familjebidrag för värnpliktiga, utbildnings- och flyttnings- bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen, barntillägg enligt arbetslöshetsförsäkringen och barntillägg enligt lagen om kommunalt kontantunderstöd. (KSA-utredningen har år 1971 avgivit ett förslag som innebär att de båda sistnämnda slagen av barntillägg avveck— las.)

I enlighet med kommitténs överväganden rörande 16-årsgränsens minskade betydelse torde även dessa åldersgränser lämpligen bli föremål för omprövning i den mån dessa barntillägg bibehålls. Kommittén har inte gått närmare in på dessa olika former av barntillägg eftersom de måste ses som be- ståndsdelar av det stöd som ges vid värn- pliktstjänstgöring, arbetsmarknadsutbildning osv. Allmänt sett förefaller det emellertid kommittén rimligt att man har 10 år som gräns för förmåner som främst tar sikte på tillsynskostnader och 18 år för förmåner som i första hand avser konsumtionsutgifter.

12. Särskilda frågor

I Bidragsförskott Inledning

För barn till andra ensamstående barnförsör- jare än änkor och änklingar — huvudsakligen frånskilda och ogifta kvinnors barn — kan bidragsförskott utgå. Om föräldrar till barn under 18 år lever åtskilda utgår således i regel bidragsförskott till den förälder som har vårdnaden om barnet när den andra föräldern inte betalar underhållsbidrag. I de fall underhållsbidraget är lägre än bidrags- förskottsnivån utgår bidragsförskott med mellanskillnaden även om underhållsbidrag betalas. Bidragsförskott utgår med 40% av basbeloppet.

En redogörelse för reglerna om bidragsför- skott finns i kap. 2.

Socialstyrelsen har beräknat antalet barn med bidragsförskott år 1971 till ca 130 000 vilket motsvarar ca 6,5% av totala antalet barn under 18 år. Kommunernas nettokost- nader för år 1971 beräknas till ca 225 milj. kr. av vilka staten betalar 75 % dvs. ca 170 milj. kr. De underhållsskyldiga beräknas be- tala tillbaka ca 30 % av summan av utgivna bidragsförskott.

I familjeundersökningen ingick frågor om underhållsbidrag till barn resp. bidragsför- skotts storlek. Det visade sig emellertid att de tillfrågade hade svårigheter att skilja mel- lan erhållna underhållsbidrag till barn och bidragsförskott, varför man i redovisningen varit tvungen att sammanföra resultaten av

dessa två frågor. Följande tablå visar den ungefärliga nivån för underhållsbidrag (eller

bidragsförskott) enligt familjeundersök- ningen. Storleken av underhållsbidrag Procent till barn, kr./mån. 1969

#200 kr./mån. 85 201—300 kr./mån. 11 301— kr./mån. 4

100

Bidragsförskotten uppgick under år 1969 till ca 150 kr./mån. Underhållsbidrag är i princip indexreglerade i förhållande till bas- beloppet. De har under perioden april 1969—april 1972 höjts generellt med 19 %. Bidragsförskottsnivån har sedan 1969 höjts från 30 till 40 % av basbeloppet. Vid ett bas- belopp av 7 100 kr. är bidragsförskottet 236 kr./mån.

Vad gäller nivån för bidragsförskotten fin- ner kommittén denna väl avpassad. Förslag om en anpassning av barnpensionerna till bidragsförskotten lämnas i kap. 10 beträf- fande stödnivån och i kap. 11 beträffande åldersgränsen.

Kommittén har i uppdrag att pröva möj- ligheterna att samordna bestämmelserna om införsel i införsellagen och lagen om bidrags- förskott. Vissa förslag lämnas i denna fråga.

Kommittén tar även upp andra ändringar i de nuvarande bestämmelserna om bidragsför— skott. Det gäller bl. a. de krav som nu finns

på moderns medverkan för underhållsbidrags eller faderskaps fastställande som villkor för bidragsförskott, likaså kravet på medverkan till höjning av underhållsbidrag. Reglerna om återkrav för utgivna bidragsförskott behand- las längre fram i detta kapitel.

Medverkan till faderskaps fastställande m. m.

Bidragsförskott utgår enligt 2 5 e) i lagen om bidragsförskott inte därest ”vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhålls- bidrag eller faderskap till barnet fastställt”. I 4 &, fjärde stycket stadgas i anslutning här- till följande.

”Bidragsförskott utgår ej med högre be- lopp än underhållsbidraget, därest vårdnads- havaren utan giltigt skäl underlåter att vid- taga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt”.

Bestämmelserna i 25 e) och 45 fjärde stycket bidragsförskottslagen sammanhänger med att rätten till bidragsförskott enligt den reform, som genomfördes år 1964, inte lång- re är avhängig av att dom eller avtal om underhållsbidrag föreligger. Tidigare var det- ta en förutsättning för att bidragsförskott skulle utgå. I fråga om barn, för vilka fader- skapet inte kunnat fastställas, gällde dock den särbestämmelsen att bidragsförskott fick utgå oberoende härav, sedan barnet fyllt tre ar.

De nuvarande reglerna innebär en kom- promiss mellan å ena sidan samhällets ön- skan att tillgodose angelägna sociala behov hos en mycket utsatt föräldragrupp och å andra sidan barnets och samhällets intresse av att faderskap fastställs och att underhålls- bidrag utgår.

Av regeringsrättens praxis framgår att det framför allt är i en typ av fall som bidrags- förskott vägras modem, nämligen då hon som fader utpekat en man, vilken sedan frias i en faderskapsrättegång, och hon ändå vid- håller att mannen ifråga är fadern.

Av rättspraxis synes i övrigt framgå att det är tillräckligt att modern försöker medverka till faderskapets fastställande. Även mycket

ofullständiga och svårkontrollerade uppgifter räcker för att denna medverkan skall godtas.

Familjepolitiska kommittén har genom frågor till några kommuner försökt få till— lämpningen av 2å e) belyst. Av enkäten framgår att bidragsförskott i regel utgår i avvaktan på att faderskapsfrågan skall prö- vas. För ca 10% av de utomäktenskapliga barnen fastställs inte faderskapet. Andelen beviljade bidragsförskott som med anledning härav dras in med tillämpning av 2å e) är obetydlig.

Antalet fall då nämnderna redan från bör- jan avslagit ansökningar om bidragsförskott synes vara ringa. Anledningen till att så skett har varit att modern känt till men vägrat avslöja faderns namn.

För att belysa hithörande frågor vill kom- mittén återge några rader ur en skrivelse som Örebro barnavårdsnämnd den 29 april 1968 tillställt socialdepartementet och som sedan överlämnats till familjepolitiska kommittén. Barnavårdsnämnden anför beträffande de sociala effekterna av stadgandet bl. a. föl- jande.

Barnavårdsnämnden har vid flera tillfällen på grund av gällande rättspraxis nödgats avslå ansökningar om bidragsförskott eller indragna bidragsförskott, som utgått medan faderskapet varit under utredning. I många fall har indragningen drabbat förälder som i hög grad varit i behov av samhällets stöd.

Om effekterna av en liberalisering av bid- ragsförskottslagen i detta avseende anför nämnden bl. a. följande.

För närvarande fastställes en överväldi- gande stor del av faderskapen till barn utom äktenskap. Barnavårdsmännen lägger ner ett energiskt och ansvarskännande arbetei detta avseende. Det är knappast troligt, att en mera generös tillämpning av bidragsför- skottslagen skulle medverka till ökning av an- talet fall där faderskapet inte blir fastställt.

Vidare menar barnavårdsnämnden i Öre- bro att det psykiska trycket på kvinnan i frågor om faderskapets fastställande ofta kan bli utomordentligt stort, och att detta också är skäl till att överväga en lagändring.

I denna fråga står mot varandra olika krav

och intressen. Å ena sidan är det ur sociala synpunkter angeläget att ensamstående möd- rar och deras barn även i dessa situationer får del av det garantistöd som bidragsförskotten utgör — kanske i synnerhet när det gäller barnets första levnadsår. Den statistik som redovisas i kap. 5 visar att de ensamstående mödrarna fortfarande ofta har en besvärlig ekonomisk situation.

Mot detta står önskvärdheten att fader- skapet fastställs och att fäderna fullgör sin försörjningsskyldighet mot barnen. Ur bar- nets egna synpunkter är det angeläget att faderskapet fastställs, numera även med hän- syn till arvsrätten. Detta har också vid olika tillfällen betonats av statsmakterna (se exem- pelvis prop. 1969:124 i vilken förslag lades fram till de nya regler för fastställande av faderskap som gäller fr.o.m. 1970). Att fadern fullgör sin underhållsskyldighet är angeläget också för att samhället inte skall åsamkas onödiga kostnader.

Kommittén anser att möjligheten att dra in bidragsförskott är ett olämpligt påtryck- ningsmedel för att uppnå att faderskap blir fastställt. Sanktionen är mycket hård — sum- man av bidragsförskott i 18 års tid uppgår vid nuvarande basbelopp till över 50 000 kr. 4 och den drabbar ytterst barnets försörj- ningssituation. Det är tveksamt om bestäm- melsen har någon större effekt på mödrarnas vilja att medverka till faderskapets faststäl- lande. Som ovan konstaterats torde barna- vårdsnämndema vara tvungna att godta även mycket ofullständiga uppgifter som tillräck- lig medverkan.

I fråga om utomäktenskapliga barn skall f.n. barnavårdsman alltid förordnas. Till dennes främsta skyldigheter hör att se till att faderskap och underhållsbidrag fastställs (8 kap. 6 & föräldrabalken). Ingångna avtal om underhållsbidrag för utomäktenskapliga barn skall också godkännas. Barnavårdsmans verk- samhet står under tillsyn av den barnavårds— nämnd som förordnat honom. Barnavårds— männens ställning och arbetsuppgifter är f. n. föremål för utredning i särskild ordning. Även om reglerna om förordnande av barna- vårdsman skulle ändras kvarstår emellertid

barnavårdsnämndens ansvar i dessa ärenden.

Även beträffande barn i äktenskap kan barnavårdsman förordnas. Detta sker om endast den ene av föräldrarna har vårdnaden om barnet och denne begär att barnavårds- man skall förordnas eller om barnavårds- nämnden av särskild anledning finner det erforderligt (8 kap. 1 & föräldrabalken ). En tänkbar utväg att kunna ingripa om vård- nadshavaren utan giltigt skäl underlåter att medverka till att underhållsbidrag fastställs torde vara att anse detta förhållande utgöra ”särskild anledning”.

Enligt kommitténs bedömning torde ett upphävande av 25 e) inte komma att få menliga följder för fastställandet av fader- skap eller underhållsbidrag. Hänsynen till barnets — och därmed också moderns — försörjningssituation talar för ett slopande av bestämmelsen.

Kommittén föreslår därför att 2 & e) upp- hävs. Som en konsekvens av att 2å e) tas bort bör också 4 & fjärde stycket utgå.

Kommittén Hnner det angeläget att till- synsmyndigheten, socialstyrelsen, noggrant följer utvecklingen i fråga om fastställande av faderskap och underhållsbidrag.

Möjlighet att erhålla bidragsförskott när underhållsbidrag utgått som engångsbelopp

Enligt 2é d) i bidragsförskottslagen kan i dag bidragsförskott inte utgå när underhålls— bidrag erlagts som engångsbelopp. De fall när underhållsskyldigheten verkställs i form av engångsbelopp blir allt färre. Sannolikt finns det i dag inte mer än ett hundratal barn under 18 år i landet som fått sådant engångs- belopp. I förhållanden mellan svenska föräld- rar förekommer engångsbelopp inte numera. Däremot utnyttjas möjligheten ibland när det är fråga om utländska fäder. Det kan nämnas att just den omständigheten, att bidragsförskott inte kan utgå om underhålls- skyldigheten fullgörs en gång för alla, enligt vad kommittén erfarit har avhållit barna- vårdsnämnder från att godkänna engångs- be10pp som erbjudits av utländska fader även när det stått klart att annan form av under-

håll inte varit att påräkna.

Mot bakgrund av det ringa antalet under- hållsbidrag som här berörs och de stora konsekvenser som kan uppstå i det enskilda fallet bör bidragsförskott fortsättningsvis kunna utgå i dessa situationer, i den mån den månatliga summa som engångsbeloppet rep- resenterar (ofta i form av livränta hos riks- försäkringsverket) är lägre än bidragsför- skottet. Familjepolitiska kommittén föreslår därför att stadgandet i 2å d) tas bort. Det hinder mot rätt till barnpension som enligt lagen om allmän försäkring (815 andra styc- ket) föreligger vid engångsbelopp bör på motsvarande sätt ersättas med rätt till pen- sion i den mån underhållet utslaget per månad understiger vad som utgår i pension.

Familjepolitiska kommittén anser att en- gångsbelopp som underhållsbidrag är en för- åldrad företeelse. Kommittén utgår från att bestämmelsen om engångsbelopp i föräldra- balken kommer upp till prövning i familje- lagssakkunnigas fortsatta arbete.

Anstånd och eftergift vid återbetalning av utgivna bidragsförskott

När barnavårdsnämnden träder i stället för en underhållsskyldig och utger bidragsför- skott uppstår en regressfordran för barna- vårdsnämnden mot den underhållsskyldige. Denna fordran kan av samhället efterges under vissa omständigheter. Bestämmelserna härom återfinns i bidragsförskottslagens 18 å som lyder:

”Länsstyrelsen äger på framställning av barnavårdsnämnden eller den underhålls- skyldige, om särskilda skäl äro därtill, beslu- ta att återkrav gentemot den underhållsskyl— dige för det allmännas räkning skall efter- givas.”

I propositionen 1964:70, som innehöll förslag till nuvarande lagstiftning, åbero- pades följande uttalande av socialpolitiska kommittén om 185 bidragsförskottslagen.

Enligt förarbetena till lagrummet i dess ursprungliga lydelse är en restriktiv tillämp- ning avsedd. Eftergift av återkravsrätten bör beviljas i sådana fall, där ett tillgripande av

tvångsmedel kan visa sig ur social synpunkt olyckligt eller ur mera personlig synpunkt uppenbart obilligt. Som exempel har nämnts sådana fall där fadern till ett utomäktenskap- ligt barn har en familj, vars sammanhållning uppenbarligen skulle äventyras om förskot- tet togs ut av honom. Enbart den omständig— heten att den underhållsskyldige bildat egen familj, bör dock inte leda till eftergift. De särskilda skäl, som ursprungligen gällde, skulle vara av personlig och social natur, alltså ej av ekonomisk art. Det kan tilläggas, att ett av länsstyrelsen fattat beslut om eftergift innebär, att den underhållsskyldige blir för all framtid friad från återbetalnings— skyldighet med avseende på det utgivna för- skott som framställningen om eftergift av- sett. Bedömningen av frågan om eftergift av samhällets återkravsanspråk innebär en av- vägning mellan å ena sidan samhällets krav på ersättning av den underhållsskyldige för utgivna bidragsförskott och å andra sidan skäliga hänsyn till den underhållsskyldiges personliga och sociala förhållanden. Med lag— stiftningens ursprungliga syfte och konstruk— tion var det naturligt att det allmännas rätts— anspråk kom starkt i förgrunden. En liberali- sering av lagrummet har som framgått av det föregående skett relativt nyligen. Verk- ningarna av lagändringen är dock begränsade till två grupper av ärenden. De möjligheter till eftergift som lagen med sin nuvarande utformning ger, bör enligt kommitténs me- ning komma till praktisk användning även i andra fall än de ovan berörda. En underhålls- skyldig kan ha varit förhindrad att fullgöra sin skyldighet exempelvis på grund av lång- varig sjukdom, vistelse på vårdanstalt för alkoholmissbrukare, fångvårdsanstalt eller liknande. Har i sådant fall bidragsförskott utgått, kan krav på betalning av förfallna bidrag uppkomma så snart han börjar erhålla förvärvsinkomst oavsett om han såsom ej sällan är fallet befinner sig i en rehabilite- ringsperiod. Därigenom kan hans anpassning till förvärvslivet eller samhället försvåras eller förhindras. Kommittén vill därför i nu nämn- da och likartade fall förorda en mindre restriktiv tillämpning av bestämmelsen. Vid behov torde eventuellt erforderliga föreskrif- ter i sådant syfte få intas iden tillämpnings- kungörelse, som Kungl. Maj:t torde komma att utfärda i anslutning till den nya lagstift- ningen.

I tillämpningskungörelsen till bidragsför- skottslagen har inte tagits in några särskilda föreskrifter beträffande eftergift av återkrav.

Socialstyrelsen hänvisar i sina Råd och anvis- ningar till socialpolitiska kommitténs utta- landen.

Frågan om i vilken omfattning eftergift av återkravsrätten för utgivna bidragsförskott skall ges är en avvägning mellan kravet på att föräldrar i största möjliga utsträckning skall fullgöra sina lagliga underhållsskyldigheter gentemot sina barn och samhällets intresse av att människor inte utsätts för större eko- nomiskt tryck än de orkar med.

När den nya bidragsförskottslagen inför- des 1964 ändrades lydelsen av den regel som anger under vilka omständigheter eftergift kan ges så att det iden nya lydelsen krävdes ”särskilda skäl” jämfört med tidigare ”syn- nerliga skäl”. De faktiska konsekvenserna av denna uppmjukning synes framförallt ha varit att personer som varit förhindrade att fullgöra sin underhållsskyldighet på grund av vistelse på fångvårdsanstalt, vårdanstalt för alkoholmissbrukare, varit långvarigt sjuka etc. kunnat få eftergift för den tid då de inte kunnat fullgöra sin underhållsskyldighet. I övrigt synes regeln ha tolkats restriktivt även i fortsättningen.

Av familjeundersökningen framgår att gruppen frånskilda underhållspliktiga män till mer än en femtedel haft socialhjälp under år 1969, vilket är långt över genomsnittet. Det är givetvis angeläget att föreskriven un- derhållsskyldighet fullgörs efter förmåga, men de krav samhället lägger på den enskilde får inte leda till att vederbörande försätts i en alltför svår social och ekonomisk situa- tion. Särskilt viktigt är det att samhällets återkrav inte leder till social missanpassning eller kolliderar med det rehabiliteringsarbete som bedrivs av andra samhällsorgan. Detta blir desto viktigare om den underhållsskyl— dige bildat ny familj. Barnen i den första familjen är utöver barnbidrag och bostads- tillägg genom bidragsförskott tillförsäkrade ett ”barnstöd” i vidsträckt mening på drygt 400 kr./mån. medan barnen i den nya famil- jen ofta torde få leva på en betydligt lägre standard.

Enligt familjepolitiska kommitténs me- ning bör därför eftergift kunna ges för perio-

der då den underhållsskyldige inte haft möj- lighet att fullgöra sin underhållsskyldighet på grund av exempelvis sjukdom, omhänder— tagande för vård, övrig stor försörjnings- börda eller när eftergift av annan orsak framstår som skälig. Med annan orsak avses bl.a. fall då det kan befaras att återkraven försvårar en rehabilitering efter sjukdom, anstaltsvistelse eller då det uppstår risker för social missanpassning eller splittring av famil- jen.

Dessa regler bör komma till uttryck direkt i lagstiftningen. Förslag härom läggs fram i kap. 15 .

Om man på detta sätt inför en mer vid- sträckt möjlighet till eftergift av återkrav av utgivna underhållsbidrag bl.a. i syfte att underlätta rehabilitering, är det angeläget att motsvarande åtgärder vidtas i fråga om exis- tensminimum vid införsel och utmätning. Om inte så sker riskerar man att en mindre hård indrivning av underhållsbidrag förfelar sitt syfte.

Riksdagen har nyligen (LU 1971:19, rskr 1971 :262) anhållit om en översyn av bestäm- melserna om existensminimum i uppbörds- och utsökningsförfattningama i syfte bl. a. att större hänsyn än hittills skall tas till de sociala aspekterna vid fastställande av nor- malbeloppen för existensminimum. Kom— mittén finner det angeläget att en sådan översyn görs med sikte på att ändrade be- stämmelser om existensminimum skall kun- na träda i kraft senast då kommitténs förslag rörande eftergift av återkrav för utgivna bi- dragsförskott avses genomföras.

Finansieringen av bidragsförskott

För närvarande utgår i efterhand statsbidrag med 75 % av utgivna icke återbetalade bid- ragsförskott. Resterande 25 % står kommu- nerna för. Bl. a. när det gäller samordningen med införselbestämmelserna verkar den dela- de finansieringen i hög grad komplicerande på bidragsförskottens administration. Med tan- ke på att också administrationen enligt kom- mitténs förslag på sikt skall tas över av försäkringskassorna finner kommittén det

naturligt att staten står för hela kostnaden för bidragsförskotten.

Reglerna för bidragsförskott bestäms i alla avseenden av statsmakterna, och kommu- nerna kan i princip inte påverka omfatt- ningen av bidragsförskottsverksamheten. Detta gör det också naturligt att staten står för kostnaderna.

Statsbidragen betalas årsvis i efterskott så att exempelvis statsbidraget för år 1971 ut- betalas under budgetåret 1972/73. Vid en omläggning av finansieringen skulle detta i övergångsskedet innebära att kommunerna fick statsbidrag under ett år då de icke hade några kostnader för bidragsförskotten medan staten under samma tid fick dels betala det retroaktiva statsbidraget, dels hela kostnaden — inkl. vad som tidigare betalats av kommu- nerna — för det löpande bidraget. Kommit- tén finner att överföringen av dessa kostna- der, som beräknas uppgå till ca 70 milj. kr./år, är en så stor fördel för kommunerna att någon dubbelbetalning i övergångsskedet inte bör ske. Kommittén föreslår sålunda att utbetalningen av statsbidrag upphör vid den tidpunkt då staten helt övertar kostnaderna för bidragsförskott.

Fördelningen av belopp som influtit genom införsel

I motion nr 11:1202 till 1970 års riksdag framfördes kritik mot den bristande överens- stämmelsen mellan fördelningsreglerna i la- gen om bidragsförskott och lagen (1968: 631) om införsel.

Andra lagutskottet anförde i anledning av motionen (2LU 197053) följande.

Barnavårdsnämnd som utgivit bidragsför- skott inträder på vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige. För utta- gande av sin fordran kan barnavårdsnämnden använda införsel. Har flera barnavårds- nämnder utgivit bidragsförskott kan en kon- kurrenssituation uppstå om det genom inför- sel innehållna beloppet. Detta skall i första hand täcka löpande bidrag. Vid fördelning av överskjutande belopp skall enligt 15 5 andra stycket införsellagen bidrag som stått ute

längre ha företräde. Den som har fordran på tidigare förfallna bidrag skall alltså få betalt framför den vars bidragsfordran är av senare datum. Även det underhållsberättigade bar- net kan begära införsel för fordran på under- hållsbidrag. Det kan vara fråga om under- hållsbidrag som belöper på tid före beslut om bidragsförskott eller avser den del av underhållsbidraget som överstiger bidragsför- skottet. I sådana fall gäller vid konkurrens med andra anspråk på innehållna medel sam- ma bestämmelser i införsellagen om före— träde för den äldsta fordringen. Utmätnings- mannen har således att översända den del av det influtna införselbeloppet, som överstiger det löpande bidraget, till den av fordrings- ågarna som har den äldsta fordringen. Är denna en barnavårdsnämnd har nämnden att i sin tur beakta föreskriften i löå andra stycket lagen om bidragsförskott att det överskjutande beloppet skall fördelas så att barnets fordran för oguldna underhållsbidrag har företräde framför det allmännas fordran för utgivna bidragsförskott. Även om barnets fordran är av yngre datum än barnavårds— nämndens skall alltså barnets rätt ha före- träde.

] motionen framförs önskemål om att utmätningsmannen — förutom fördelning av influtna medel mellan flera underhållsberät- tigade enligt 15 å andra stycket införsellagen — skall ombesörja fördelning enligt 16% andra stycket lagen om bidragsförskott mel- lan barnavårdsnämnd och underhållsberätti- gat barn. En sådan ordning skulle enligt motionären kräva viss ändring av införsella- gens fördelningsregler. Hon hemställer om översyn av frågan.

Bakgrunden till motionsyrkandet är att den bristande överensstämmelsen mellan för- delningsreglerna i införsellagen och lagen om bidragsförskott enligt motionären kan med- föra rättsförluster såväl för den underhålls- berättigade som för stat och kommun. 1 motionen har som utskottet redovisat ovan detta påstående närmare utvecklats. ] remiss- yttranden från socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet har bekräftats att nuva- rande bestämmelser medför komplikationer på sätt motionären gör gällande. Det anförsi dessa yttranden att det inte är fråga om några enstaka fall utan ett förhållandevis stort och växande antal fall per år. Båda remissinstanserna anser att en lösning av nuvarande rättssäkerhets- och adrninistra- tionsproblem bäst skulle kunna uppnås om utmätningsmannen ges möjlighet att ombe- sörja fördelning av genom införsel uttagna underhållsbidrag på de skilda intressenterna.

För att bibehålla det i lagen om bidragsför- skott intagna stadgandet om företräde för barnets fordringar på underhållsbidrag fram- för samhällets fordringar för utgivna bidrags— förskott krävs dock, att ett motsvarande stadgande tas in i införsellagen. Exekutions- väsendets organisationsnämnd har isitt ytt- rande över motionen anfört att, om en änd- ring av nuvarande ordning bör komma till stånd, densamma bör ske så att endast en sökande finns i mål om införsel för utta- gande av bidragsförskott. Därigenom skulle främjas att den barnavårdsnämnd, som vid införseltillfället betalar ut bidragsförskott och som bör ha lättare än de nämnder som tidigare betalat ut förskottet att hålla kon— takt med barnet, alltid skulle vara företrädd i införselärendet.

Utskottet finner i likhet med motionären att fördelningsreglerna i införsellagen och lagen om bidragsförskott, varigenom skilda fordringar prioriteras olika, medför kompli- kationer i första hand på det praktiska pla— net. De anvisningar som socialstyrelsen utfär- dat till administrativ lösning av problemet och de överläggningar som berörda ansvariga myndigheter haft i frågan har inte gett nöj- aktiga resultat. Som motionären med instäm- mande av socialstyrelsen och Svenska kom— munförbundet anfört kan nuvarande ordning leda till rättsförluster såväl för den enskilde som för stat och kommun. Utskottet vill med anledning härav instämma i motionä- rens krav på en översyn av gällande ordning. Det är inte möjligt för utskottet att på det material som står till förfogande anvisa hur lösningen på problemet lämpligast bör kom- ma till stånd. Under remissbehandlingen har två utvägar anvisats. Enligt utskottets bedö- mande bör båda dessa liksom även andra tänkbara utvägar prövas och vägas mot va- randra.

Utskottets utlåtande godtogs av riksdagen (rskr 1970287). Den av utskottet begärda översynen har av Kungl. Maj:t uppdragits åt familjepolitiska kommittén.

Kommittén har vid överläggningar med socialstyrelsen, kommunförbundet och exe- kutionsväsendets organisationsnämnd (EON) prövat flera alternativ till tekniska lösningar av de problem, som uppkommer på grund av olikheterna i fördelningsreglerna ilagen om bidragsförskott och lagen om införsel. Det har därvid visat sig att man möjligen kan uppnå vissa förenklingar i rutinerna men att

de grundläggande problemen inte härmed låter sig lösas. Som framgår av andra lagut- skottets utlåtande » och som bekräftats vid de överläggningar som hållits — förorsakar den bristande överensstämmelsen mellan för- delningsreglerna i de två lagarna avsevärda administrativa problem för kronofogdemyn- dighetema och framför allt för barnavårds- nämnderna.

Kommittén föreslår som nämnts att staten i fortsättningen helt skall svara för de kost- nader för utgivna bidragsförskott som inte kan återfås från den underhållsskyldige. Vid bifall härtill elimineras en betydande del av de svårigheter kommunerna haft när det gäller administrationen av bidragsförskotten. Någon redovisning kommunerna emellan av belopp som influtit genom införsel blir vid en sådan finansiering inte aktuell.

Kvar står emellertid vissa svårigheter som föranleds av att det gäller olika fördelnings- regler enligt införsellagen och lagen om bid- ragsförskott. Vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade fördelas en- ligt införsellagen det belopp som influtit efter de löpande bidragens storlek. Överskju- tande belopp går till den som har den äldsta fordran. Problemen uppstår bl. a. genom att begreppet sökande tolkas olika av olika kro- nofogdemyndigheter. Vissa betraktar de skil- da barnavårdsnämnderna (resp. barnet i vad avser underhållsbidrag som är högre än bi- dragsförskottet) som skilda sökande. Andra kronofogdemyndigheter betraktar ansök- ningarna om införsel i dessa fall som ett enda ärende.

Oavsett hur kronofogdemyndighetema förfar härvidlag återstår för bamavårdsnämn- den problem vid fördelningen av influtna medel. Enligt lagen om bidragsförskott skall barnets fordran — sedan fördelning skett för löpande månad — tillgodoses i första hand, dvs. även om denna fordran är yngre än barnavårdsnämndens fordran för utgivna bid- ragsförskott. Svårigheten med de skilda för- delningsreglerna kvarstår således även om staten övertar den del av kostnaderna som nu åvilar kommunerna.

Kommittén har prövat möjligheten att

ändra fördelningsreglerna i införsellagen så, att de i denna del kommer att överens- stämma med reglerna i lagen om bidragsför- skott. Fördelningsreglema i införsellagen har emellertid nyligen varit föremål för noggrant övervägande av statsmakterna och de har — som framgår av propositionen (l968zl30) — fastställts i fullt medvetande om de svårig- heter som kan komma att uppstå vid en kollision med bestämmelserna i lagen om bidragsförskott. Reglerna i införsellagen har också så betydande fördelar i stort — bl. a. därför att man uppnår en löpande preskribe- ring av äldre fordringar — att kommittén stannat för att inte föreslå någon ändring i dessa regler.

En ändring av bestämmelserna i bidrags— förskottslagen skulle å andra sidan innebära att barnets företräde till belopp som över- stiger löpande bidrag upphävs.

Den angivna företrädesrätten, som alltså gäller underhållsbidrag vilka överstiger bi- dragsförskottsnivån, infördes år 1964. Sedan dess har bidragsförskottet höjts till 40% av basbeloppet (f.n. 236 kr./mån.) och det utgör numera ett väsentligt ekonomiskt grundskydd för ensamstående med barn. De överskjutande belopp som på grund av före- trädesrätten kommer barnet till godo ligger alltså relativt högt och innebär i huvudsak ett skydd för barn, vilkas föräldrar har en levnadsstandard som ligger över genom- snittet. Sedan 1964 har förbättringar ibarn- stödet vidtagits, som i hög grad kommer enförälderfamiljerna till godo, och ytterli— gare förbättringar föreslås.

Det kan mot bakgrund av vad nu sagts ifrågasättas, om samhället i fortsättningen bör träda tillbaka för barnets fordran när det gäller belopp som överstiger löpande bidrags- förskott. Kommittén har efter noggrant övervägande kommit till den slutsatsen, att de särskilda fördelningsreglerna i lagen om bidragsförskott bör kunna upphävas. Där- med kommer införsellagens fördelningsregler att i sin helhet gälla även i fråga om bidrags- förskott. Det bör i detta sammanhang an- märkas att i den mån barnet har fordran hos den underhållsskyldige, som uppkom redan

innan bidragsförskott börjat utgå, så kom- mer denna fordran — utöver vad som gäller löpande bidrag — alltid att tillgodoses före det allmännas fordran därför att den ligger före i tiden. Har både barnet och det all- männa äldre fordringar som belöper på sam— ma månad sker enligt praxis hos kronofogde- myndighetema en proportionell fördelning efter vad barnet resp. det allmänna har att fordra för denna månad.

Om kommitténs förslag genomförs kom- mer de svårigheter, som redovisas i andra lagutskottets utlåtande, i huvudsak att elimi- neras. Barnavårdsnämndernas uppgifter när det gäller att handha administrationen i öv- rigt av bidragsförskotten kommer emellertid att kvarstå. Såsom framgått av vad kommit— tén tidigare anfört är emellertid avsikten att på sikt helt befria barnavårdsnämnderna från denna uppgift. Den s.k. RAFA-utredningen har undersökt möjligheterna att överföra administrationen av bidragsförskotten i dess helhet på försäkringskassorna. Enligt vad kommittén inhämtat kan ett sådant över- förande av tekniska skäl komma till stånd tidigast fr.o.m. ingången av år 1976. I kap. 14 föreslår kommittén att så sker. lntill dess kommer således barnavårdsnämnderna att alltjämt handha administrationen, med de lättnader som följer av kommitténs i det föregående redovisade förslag. Kommittén har inte funnit det påkallat att för den förhållandevis korta tid då nämnderna allt— jämt skall sköta administrationen införa någon särskild kontroll av om nämnderna iakttagit vad som erfordras för att av staten erhålla ersättning för vad de utgett i bidrags— förskott.

Den lagtext i fråga om bidragsförskott som kommittén lägger fram i kap. 15 är utformad med hänsyn till de förhållanden som enligt kommitténs förslag kommer att råda efter försäkringskassornas övertagande av administrationen av bidragsförskotten. De regler som är nödvändiga med hänsyn till att barnavårdsnämnderna under en övergångstid alltjämt kommer att handha administratio- nen av bidragsförskotten bör lämpligen få sin plats i de blivande övergångsbestämmelserna till den nya lagen. SOU 1972 :34

Kostnader

I detta avsnitt har familjepolitiska kommit— tén bl. a. föreslagit att kravet på moderns medverkan till faderskaps fastställande eller underhållsbidrags fastställande eller höjande tas bort och att reglerna för beviljande av eftergift vid återbetalning av utgivna bidrags- förskott görs mindre restriktiva. Kostnaderna för dessa åtgärder är mycket svårberäknade, men de torde inte komma att överskrida 10 milj. kr./år. Kommittén före- slår vidare att staten övertar hela kostnaden för utgivna icke återbetalade bidragsförskott. Detta medför en kostnadsökning för staten på ca 70 milj. kr./år och en motsvarande kostnadsminskning för kommunerna.

II Bosättningslån Kommitténs uppdrag

Till grund för kommitténs uppdrag beträf- fande bosättningslån ligger tre motionspar till 1970 års riksdag.

1 motionerna krävs bl. a. att även ensam- stående utan barn skall ges rätt till bosätt- ningslån. De fysiskt och socialt handikappa- des behov av stöd betonas särskilt. I dessa motioner behandlas också frågan om vilka bostäder som skall räknas som genomgångs— bostäder.

Statsutskottet (SU 19705) anförde i an- slutning till motionerna följande.

Motioner om sådan ändring av bosätt- ningslånereglerna att bosättningslån skall kunna utgå även till ensamstående har tidi- gare förelagts riksdagen. Bl. a. mot bakgrund av de familjepolitiska motiv som var vägle- dande vid inrättandet av statens bosättnings- lånefond har riksdagen avslagit motionerna.

Utskottet har inte heller nu funnit skäl tala för ett frångående av det ursprungliga syftet med bosättningslånen.

Utskottet avstyrkte därför motionsyr- kandena att bosättningslån även skulle kun- na utgå till ensamstående.

Utskottet fortsatte beträffande motions- yrkanden om en översyn av bosättningslåne- reglerna för att bättre än nu göra bosätt-

ningslånen tillgängliga för socialt handi— kappade.

Enligt utskottets mening innebär den praktiska tillämpningen av lånereglerna att socialt handikappade kan bli uteslutna från möjligheten att erhålla bosättningslån. En förutsättningslös översyn av bosättningslåne— reglerna i syfte att åstadkomma en mindre restriktiv prövning vid långivningen bör där— för enligt utskottets mening göras. Denna översyn bör även innefatta en genomgång av vilka typer av bostäder som skall betraktas som genomgångsbostäder vid prövning av tiden för den gemensamma bosättningen.

Kungl. Maj:t har med anledning av riksda- gens skrivelse (197015) uppdragit åt familje- politiska kommittén att göra den av utskot- tet begärda översynen.

Nuvarande regler

Bosättningslån kan erhållas av trolovade eller äkta makar eller man och kvinna vilka stadig— varande sammanbor under äktenskapslik- nande former. Lån kan också beviljas ensam- stående vårdnadshavare med barn. När det gäller två personer som sammanbor skall lånet sökas gemensamt. Vissa undantag från den regeln finns, bl.a. om en av dem är under 18 år.

Som medborgarskapskrav gäller att lån beviljas om en eller båda de sökande är svenska medborgare. Lån beviljas också om båda sökande vistats minst två år i Sverige. Det finns också möjlighet att få dispens om en av de sökande vistats i landet minst två år. Som villkor gäller generellt att bosättningen skall ske i Sverige.

Såsom ytterligare villkor för lån gäller enligt S & bosättningslånekungörelsen (1946: 570 med ändringar)

a) att de lånesökande äro i behov av medel för anskaffandet av de bosättnings- föremål eller verktyg m.m., för vilka lånet är avsett,

b) att lånets upptagande är tillrådligt med hänsyn till de lånesökandes egna villkor och intressen, samt

c) att de lånesökande gjort sig kända för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet

ävensom, i den mån betingelser härför före- legat, ådagalagt sparvilja.

Lån skall sökas inom sex månader från den gemensamma bosättningen. När det föreligger särskilda skäl kan man frångå detta krav.

I kungörelsen finns inga regler om de sökandes inkomster, men i tillämpningen har lån i regel endast beviljats om de sökandes gemensamma inkomst understigit 35 000 kr./år. Om särskilda skäl förelegat — t. ex. när de sökande har haft barn — har denna gräns höjts något.

Bosättningslån utgår med högst 6 000 kr. De lämnas ur statens bosättningslånefond genom riksbanken. Information till allmän- heten ges av de 5. k. ortsombuden — kommu- nalt rekryterade förtroendemän — som också mottar ansökningar. I ortsombudens åliggan— den ingår också bl. a. att inhämta uppgifter från socialregistret om den sökande, samt att avge ett omdöme om vederbörandes sköt- samhet och lämplighet att erhålla bosätt- ningslån.

För låntagarna väsentliga fördelar är dels borgensfriheten, dels den förhållandevis låga räntan (statens normallåneränta, f.n. 6 3/4 %).

Utelöpande lånesumma den 31 december 1971 var ca 147 milj. kr. fördelade på ca 54 000 län. Under år 1971 beviljades 9 568 nya lån, fördelade på 8 069 par och 1 499 ensamstående föräldrar. De beviljade lånen utgjorde ca 63 % av samtliga sökta lån.

Av principiella skäl har riksbanken vinn- lagt sig om att få till stånd en hög återbetal- ningsprocent på bosättningslånen. Mellan en och två procent av lånen avskrivs.

Riksbankens undersökning av ansökningar om bosättningslån

Riksbanken har på begäran av familjepoli- tiska kommittén och i samarbete med kom- mitténs sekretariat gjort en undersökning av inkomna ansökningar om bosättningslån. Undersökningen gjordes främst för att belysa i vilken omfattning bosättningslån ges till

socialt handikappade och hur praxis fungerar i detta avseende.

De av riksbanken avslagna ansökningarna om bosättningslån indelas av banken efter avslagsanledningar på följande sätt. Procent- siffrorna inom parentes anger hur stor andel av samtliga avslagsbeslut under perioden 1 juli 1969—l maj 1970 som föll på resp. avslagsanledning.

l. Vandelanmårkning. (3,9)

2. Bristande ekonomisk förtänksamhet, stora skulder, skuld för skatt eller bidragsför- skott. (7,2)

3. Ålder. (0,1)

4. God ekonomi, höga inkomster. (51,6)

5. Bosättning redan färdig. (13,1)

6. Låga inkomster, bristande återbetal- ningsmöjligheter. (5,7)

7. Stor underhållsskyldighet. (0,2)

8. Andra orsaker (samboende sedan lång tid tillbaka, socialt understöd m.m.). (18.2) Avslagsskäl 3 och 7 tillämpas således i ringa utsträckning. Mot bakgrund av kom- mitténs uppdrag är det i övrigt främst av- slagsskälen ], 2, 6 och 8 som är av intresse. De ansökningar, som avslagits av dessa skäl, har undersökts särskilt. I grupp två ingår ett mindre antal personer som visar ”bristande ekonomisk förtänksam- het”, men som inte har några skulder. Den bristande ekonomiska förtänksamheten kan bestå av inköp av dyra kapitalvaror som inte bedöms som nödvändiga för den sökande.

Från avslagsskäl 8 _ ”andra orsaker” — har i undersökningen endast medtagits de ansökningar där skälet till avslaget har varit ”socialt understöd”.

Som en jämförelsegrupp har ett antal bi- fallna ansökningar tagits ut.

Undersökningen avser enbart ansökningar från gifta eller samboende par. För en- samstående föräldrar är avslagsprocenten liten.

Barnantal

De sökandes fördelning efter antal barn framgår av tabell 154. Även väntade barn har

inräknats när kvinnan var gravid vid ansök— ningstillfället.

Av tabellen framgår tydligt att andelen familjer som redan har eller väntar barn är betydligt högre bland dem som fått sina ansökningar avslagna av här angivna anled- ningar än bland dem som fått bifall.

När det gäller ettbarnsfamiljer är andelen i stort sett lika stor bland de olika grupperna, men för flerbarnsfamiljer är skillnaderna markerade. Framförallt i grupperna ”för låga inkomster” och ”socialunderstöd” finns många flerbarnsfamiljer.

Socialhjälp

Tabell 155 redovisar i vilken omfattning de sökande hade uppburit socialhjälp. I fråga om storleken av den utgivna socialhjälpen är källmaterialet något osäkert då belopp inte alltid anges utan socialregistret ibland bara anger om hjälpen varit tillfällig eller löpt över en längre tid. Tillfällig hjälp har räknats in under ”mindre än 500 kr.” och mer stadigvarande hjälp under ”mer än 500 kr.”.

Tabellen visar naturligt nog att grupp 8 — ”socialt understöd” — har haft socialhjälp relativt nära i tiden och i regel med belopp som överstiger 500 kr.

Även vid andra avslagsskäl har socialhjälp förekommit i närmare hälften av fallen.

Socialhjälpen har varit mindre och ligger längre tillbaka än för den grupp där social-

hjälpen har varit huvudskälet till avslaget.

För kontrollgruppen kan konstateras att socialhjälp förekommer i betydligt mindre omfattning — mellan 10 och 15 % — än i de övriga grupperna.

Skulder m. m.

Tabell 156 visar hur stor andel av de sökande i de olika avslagsgrupperna som har skulder av olika slag. Skulder för bidragsförskott och skatter har särskilt intresse då de bedöms som graverande av riksbanken. De har därför särredovisats, liksom studieskulder.

Olika slags skulder tycks ha olika inverkan på bedömningen av låneansökan. Skuld för bidragsförskott och i mindre mån också skat- teskuld bedöms som allvarliga. Studieskulder synes överhuvudtaget inte ha någon inver- kan.

Vandelanmårkning

För vissa avslagna ansökningar om bosätt- ningslån anges ”vandelanmärkning” vara huvudorsaken till avslaget. Vandelanmårk- ningar förekommer också beträffande sökan- de vars ansökningar avslås med andra orsaker som huvudskäl, liksom för ansökningar som bifalles. Bland dem som fått ansökningar avslagna på grund av vandelanmärkning finns ibland även andra skäl till avslag.

[ begreppet ”vandelanmärkning” ligger huvudsakligen sådana förseelser som anteck-

Tabell 154 Procentuell fördelning av de lånesökande efter antal barn (inkl. väntade men exkl. barn som ej vårdas av sök.) och med uppdelning efter avslagsskäl resp. bifall.

Antal barn Antal ansökningar 0 l 2 3 el. flera Samman- lagt A. Avslagna p.g.a. Vandelanmårkning 26,7 52,4 17,4 3,5 100,0 86 Skulder m. m. 29,0 52,0 16,0 3,0 lO0,0 100 Låga inkomster 19,0 54,4 17,7 8,9 100,0 79 Socialt understöd 24,1 47,2 21,8 6,9 100,0 87 B. Bifallna 45,0 46,5 8,0 0,5 100,0 200

Tabell 155 Uppburen socialhjälp efter hjälpbelopp och tid som förflutit sedan socialhjälpen utgick. Procent

Ingen — 6 mån 6 mån * 1 år 1 — 2 år 2 år — Sam- social .. .. .. .. man- hjälp % Under Over Under Over Under Over Under Over lagt 500 kr. 500 kr. 500 kr.500 kr. 500 kr. 500 kr. 500 kr.500 kr. A. Avslagna p. g. a. Vandelanmårk- ning 52,3 13,9 13,9 9,3 4,7 1,2 1,2 2,3 1,2 100,0 Skulder m. m. 58,0 9,0 14,0 5,0 3,0 4,0 3,0 3,0 1,0 lO0,0 Låga in- komster 48,1 7,6 35,4 1,3 2,5 — 1,3 1,3 2,5 100,0 Socialt understöd — 6,9 71,3 — 9,2 2,3 6,9 2,3 1,1 100,0 B. Bifallna 86,5 2,5 4,5 1,5 2,5 0,5 1,5 0,5 A 1000

nas i socialregistret. Anteckning av ”vandel- anmärkning” i socialregistret sker emeller- tid inte automatiskt utan endast då särskilt skäl funnits därtill exempelvis att vederbö- rande samtidigt uppburit socialhjälp. Utdrag ur socialregistret insamlas obligatoriskt av ortsombuden.

I socialregistret antecknas bl. a. krimina- litet och alkoholmissbruk. Ivissa fall är både brottsrubricering och påföljd antecknade i registret, medan i andra fall endast endera av dessa uppgifter finns. I utdraget är oftast tidpunkten för brottet angiven. I en bety- dande mängd fall är emellertid inte denna antecknad. Det faktum att fullständig känne- dom om brottets art och tidpunkten för detta långtifrån alltid är kända gör det svårt att systematisera materialet.

Vid sidan av den särskilda avslagsgruppen l ”vandelamnärkning” förekommer sådan anmärkning hos de här särskilt undersökta grupperna i följande omfattning.

Skulder 25 ,0 Låga inkomster 24,1 Socialt understöd 29,9 Bifallna 9,0 328

Vid en närmare granskning av materialet finner man att det för gruppen 1 ”vandelan- märkning” ofta finns mer än en typ av brott. Ofta rör det sig om komplicerade och omfat- tande brottsmönster. Alkohol- och narkoti— kaproblem synes vara vanliga.

För de övriga som fått beteckningen van- delanmärkning men där avslag givits med någon annan angiven huvudorsak förefaller det genomgående vara så att kriminalitetens art är lindrigare och att den ligger längre tillbaka i tiden. Detta gäller också kontroll- gruppen.

Kommitténs överväganden

Bosättningslån kan i dag utgå till samboende eller gifta med eller utan barn och till ensam- stående med barn. I det utskottsutlåtande som ligger till grund för kommitténs uppdrag ställer sig utskottet avvisande till en utvidg- ning av bosättningslånen till ensamstående utan barn med hänvisning till de motiv som låg till grund för bosättningslånefondens in- rättande. Riksdagen har alltså i princip velat förbehålla bosättningslånen för familjebild— ning.

Ungdomsbostadsutredningen har i sitt be- tänkande ”Ungdom—bostad” (SOU 1970:

Tabell 156 Procentuell fördelning av de lånesökande efter slag av skulder och deras storlek.

lnga Skatteskuld Bidragsför- Studieskuld Övriga skul- Sum- An- skulder skottsskuld der (netto) ma tal under över under över under över under över 2 000 2 000 2 000 2 000 10 000 10 000 10 000 10 000 kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. A. Avslagna p. g. a. Vandelsanmärk- ning 32,6 1,2 2,3 _ 4,7 2,3 1,2 54,5 1,2 100,0 86 Skulder m.m. 3,0 2,0 3,0 4,0 36,0 5,0 8,0 36,0 3,0 100,0 100 Låga inkomster 36,7 — 1,3 1,3 2,5 11,5 5,1 38,0 3,8 100,0 76 Soeialt understöd 40,2 2,3 — 1,1 3,5 2,3 — 47,1 3,5 100,0 87 B. Bifallna 40,0 2,5 — 1,0 — 6,5 15,0 33,5 1 5 100,0 200

43) föreslagit att även ensamstående utan ningens uppfattning är lika stort för ensam- bam skall få möjlighet att erhålla bosätt- ningslån. Utredningens motiv för förslaget är att behovet av ekonomiskt stöd enligt utred- stående som bildar eget hushåll som för de grupper som f. n. har rätt att erhålla bosätt- ningslån. Några antals- eller kostnadsberäk— ningar redovisas inte. Remissinstanserna har i flertalet fall ställt sig positiva till förslaget. Utredningen och remissvaren har sedan av Kungl. Maj:t överlämnats till familjepolitiska kommittén i vad avser denna punkt.

Personkretsen för bosättningslån har be— stämts av familjepolitiska motiv. I de flesta äktenskap som ingås föds barn relativt kort tid efter giftermålet. De barnlösa äktenska- pen är mindre än 10 % av samtliga. Även vid gemensam bosättning utan äktenskap är barnförekomst vanlig. De enda fall när en- samstående kan få bosättningslån är när ve- derbörande har eller väntar barn.

Bosättningslånen har väsentligen setts som en stödform med tanke på barnen. Att vidga bosättningslånen till andra ensamstående fin- ner kommittén från sina utgångspunkter inte f. n. påkallat.

Frågan om särskilt bosättningsstöd till fysiskt handikappade som tagits upp mo- tionsvägen bör enligt kommitténs mening lösas genom stödet till handikappade. De fysiskt handikappade har ofta behov av kost- nadskrävande utrustning. Nåraliggande hjälp- former i dag är invalidbostadsbidrag och bidrag till tekniska hjälpmedel. Handikapp- utredningen har i det nyligen avgivna be— tänkandet Bostadsanpassningsbidrag (SOU 1972:30) tagit upp frågan om invalidbostads- bidraget och föreslagit en utvidgning av han- dikappades möjligheter att få sina bostäder anpassade med statligt stöd.

l ett av motionsparen behandlas frågan om bosättningslån till socialt handikappade. Familjepolitiska kommittén har i anslutning härtill fått i uppdrag att göra en översyn av bosättningslånereglerna i syfte att åstad- komma en mindre restriktiv prövning vid lånegivningen.

Det bör först påpekas att bosättningslånen är en social kreditforrn men inte en bidrags- form. Långivningen handhas av ett kredit- institut — riksbanken. En genomgripande förändring av bosättningslånesystemet i dessa avseenden skulle falla utanför kommit-

téns uppdrag. Frågan är sålunda om ett ökat socialt hänsynstagande kan ske inom det nuvarande systemets ram.

För att få del av riksbankens syn på möjligheterna att mjuka upp tillämpningen av lånereglerna har kommittén i en skrivelse i september 1971 ställt vissa frågor till full- mäktige i riksbanken.

På fråga om möjligheterna att inom det nuvarande systemets ram ta ökade sociala hänsyn anförde riksbanksfullmäktige i sitt svar på kommitténs skrivelse följande.

Gränssåttande för möjligheten att beakta sociala hänsyn vid kreditgivning är möjlig- heten till återbetalning. När förhållandet mellan inkomster och utgifter är sådant, att det är uteslutet att i lånesökandens budget inrymma amorteringar och räntor, bör man ej lämna ut medel, fingerande att dessa skall återbetalas. I bosättningslåneärenden torde i grova drag praxis kunna sägas vara, att när det gäller sociala skäl som kan bedömas som höggradigt angelägna (typfall ensamstående kvinna som önskar bereda ett hem åt sig och barn), lån lämnas i alla fall då det överhuvud- taget låter sig tänkas att sökanden kan ha en möjlighet att betala på lånet. Det finns alltså i dessa särskilt angelägna bosättningslånefall knappast utrymme för att gå längre för att tillmötesgå sociala skäl. När det däremot gäller ärenden, där de sociala skälen för bosättningslån ter sig något mindre ange- lägna (typfall: önskan att underlätta för två ungdomar att bosätta sig gemensamt) har däremot kraven ställts något högre i fråga om deras reella återbetalningsförmåga. Där- till brukar det kravet upprätthållas att ingen- ting får direkt motsäga ett antagande om allmän skötsamhet och förmåga att leva under ordnade ekonomiska förhållanden. I sådana fall finns alltså möjlighet att ge avkall från krav av sistnämnt slag för att ytterligare kunna beakta sociala skäl som må tala för att bosättning kommer till stånd.

När det gäller möjligheterna att liberali- sera reglerna för att slutgiltigt avskriva lån svarade fullmäktige följande.

Vad gäller tanken att vidga möjligheterna att på grund av sociala skäl slutligt avskriva län är fullmäktige för sin del tveksamma till lämpligheten av en sådan reform med hänsyn till det samband som måste råda mellan ärenden rörande beviljande av lån och av- skrivningsärenden. Just om man av sociala

skäl vill kunna lämna ut lån också då återbe- talningsmöjlighetema är mycket små, bör man vara försiktig med att vidga möjlighe- terna till befrielse från återbetalningsskyl- dighet i motsvarande fall. Ty om en i och för sig pressande social och ekonomisk situation anses berättiga till befrielse, blir det knap- past längre möjligt att lämna ut lån till lånesökande som befinner sig i likartade situationer och väl behöver ett lån. En annan sak är att om en låntagare ej betalar och exekutionsmöjligheter —— såsom i allmänhet blir förhållandet - ej står till buds, lånet efter upprepade misslyckade indrivningsför- sök måste avskrivas.

I dag tas alltså vissa sociala hänsyn vid långivningen, liksom vid prövning av eftergift eller anstånd med återbetalning av lån. Ex— empel på kategorier där särskilda hänsyn tas är ensamstående mödrar och fysiskt handi- kappade.

Den ovan redovisade undersökningen av praxis visar att knappt 4 % av avslagsbesluten hänför sig till ”vandelanmärkning”, ca 7% till ”bristande ekonomisk förtänksamhet”, knappt 6 % till ”låga inkomster, bristande återbetalningsförmåga”. Anledningen ”stor underhållsskyldighet” förekommer i mycket liten omfattning. Anledningen ”andra orsa- ker” * som angivits i ca 18% av fallen _ torde till huvuddelen bestå av familjer som uppburit socialt understöd.

En undersökning av de fall då låneansök- ningar avslagits ger naturligtvis inte en full- ständig bild av vad som skulle hända om man förändrade tillämpningen av bosättningslåne- reglerna, eftersom sannolikt en del nu inte söker lån därför att de inte anser sig ha möjligheter att få bifall.

De motioner som legat till grund för utskottets utlåtande tar upp frågan om möj- ligheterna att använda bosättningslånen som ett led i rehabiliteringen av personer som exempelvis tidigare vårdats på kriminalvårds- eller nykte rhetsvårdsanstalter.

Bankofullmäktige har redovisat följande syn på möjligheterna att använda bosätt- ningslån i rehabiliteringssyfte.

I och för sig är det givetvis möjligt att efter författningsändring använda bosätt- ningslånen för social rehabiliteringshjälp.

Samtidigt blir det dock svårt att passa in en sådan låneform bland övriga bosättningslån. Ty även om sociala hänsyn kommit att beaktas alltmer vid prövningen av bosätt- ningslåneärenden, förblir dock dessa ärenden en fråga om krediter. Det är därför, såsom ovan påpekats, oundgängligt att i vanliga bosättningslåneärenden föra in en bedöm- ning av återbetalningsförmågan liksom av lånesökandens allmänna förmåga att klara upp sin situation och handla ekonomiskt. Om samhället vill lämna ekonomisk hjälp till rehabilitering av personer, som varit intagna på fångvårds- och nykterhetsvårdsanstalter, bör emellertid vara möjligt att i betydande utsträckning kunna bortse från hänsyns— tagande av sistnämnt slag, om rehabiliterings- stödet skall kunna ges i de fall det behövs. Man skulle alltså, om typen rehabiliterings- lån infördes bland övriga bosättningslån, få en inbyggd motsättning mellan vanliga låne— ärenden, där vissa bankmässiga hänsyn dock tas, och bosättningslån för rehabilitering, där låntagarens behov av att kunna förfoga över kontanta medel skulle vara det enda rekvisi- tet för lån.

Fullmäktige skulle därför vilja förorda att om rehabiliteringshjälp anses böra lämnas i form av krediter, en särskild kreditforrn här- för skapas, som i så fall bör handläggas av berörda fackmyndigheter. Åtskilligt talar emellertid för att dylik hjälp lämnas såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet. Kost- naderna för att driva in lån från de personer varom här är fråga torde nämligen ej komma att stå i rimlig proportion till indrivnings- resultatet.

De i motionen uttryckta önskemålen frn- ner kommittén angelägna. Kommittén delar emellertid bankofullmäktiges åsikt att bo- sättningslånen knappast kan vara ett lämpligt medel för att nå personer som behöver hjälp med bostad och bosättning i ett rehabilite- ringsskede. Kreditformen bör inte komma till användning i ett läge då utsikterna till återbetalning ännu inte kan bedömas. Det finns i dag inom kriminalvården och inom den sociala sektorn vissa möjligheter att stödja människor i en rehabiliteringssituation bl. a. när det gäller bostad. I första hand bör dessa möjligheter vidgas.

Sociala hänsyn i vissa andra avseenden bör emellertid kunna tas i högre grad än f.n. inom bosättningslåneverksamhetens ram.

Med tanke på det familjepolitiska syfte långivningen har är det angeläget att hänsyn till barnförekomst tas vid långivningen. Riks- banken har numera i anvisningar till sina distriktskontor meddelat att sådana hänsyn skall tas vid bedömningen av den högsta inkomstgräns vid vilken län kan ges. Enligt kommitténs mening bör barnförekomst ock- så beaktas vid bedömningen av låntagarens återbetalningsförmåga på så sätt att banken tar en något större kreditrisk då barn finns eller väntas.

Även i övrigt anser kommittén att det finns utrymme för en viss liberalisering av praxis vid bedömningen av låneansök- ningarna. Kommittén är exempelvis tveksam till att erhållen socialhjälp verkar belastande i sådan omfattning som för närvarande tycks vara fallet.

Enligt kungörelsen om statliga bosätt- ningslån gäller att ansökan om lån skall inges inom sex månader från det den gemensamma bosättning som lånet avser skett. Om särskil- da skäl föreligger kan även ansökan ingiven senare tas upp till prövning.

I en av motionerna behandlas frågan om vilka bostäder som skall räknas som genom- gångsbostäder. Önskemål framställs att bo- sättningslån skall kunna utgå när familjer flyttar från studentbostäder och liknande oavsett att den ursprungliga bosättningen i studentbostaden skett mer än de stipulerade sex månaderna före det ansökan inges. Den- na fråga berörs också som nämnts i utskot- tets utlåtande.

Vid tillämpningen av den nämnda bestäm- melsen anses bosättning inte ha skett om de sökande före den tidpunkt då de flyttat till en mer permanent familjebostad bott i s. k. genomgångsbostad. Bosättningslån beviljas i sådana fall om ansökan ingetts inom sex månader efter bosättningen i den penna- nenta bostaden.

Enligt vad kommittén inhämtat från riks- banken har en liberal praxis utbildats i fråga om vilka lägenheter som skall räknas till kategorien genomgångslägenheter. Bosätt- ning anses exempelvis inte ha skett om de sökande bott i studentlägenhet eller med

s.k. rivningskontrakt. Möjlighet finns emel— lertid också att få bosättningslån vid inflytt- ning i bostad av den sort som normalt betraktas som genomgångsbostad. Det har förekommit att sökande, som redan fått ett mindre lån vid inflyttning i en liten lägenhet, har fått ett större lån — mot inlösen av det första — när sökanden relativt kort tid efter det första lånets beviljande erhållit en större lägenhet.

Kommittén anser det önskvärt att den praxis som sålunda utbildat sig klargörs i riksbankens anvisningar för lånesökande.

En liknande situation uppkommer vid in— flyttning i lägenhet på ett rum och kök eller mindre. Bosättningslån begränsas då i regel till högst 4000 kr. mot högst 6 000 kr. i vanliga fall. Även i sådana situationer bör lånet kunna utökas vid flyttning till en större permanent bostad.

Kungörelsen om statliga bosättningslån in- nehåller inga regler om besvärsrätt. Någon sådan rätt synes heller inte ha varit förutsedd vid lånets tillkomst. Man har tydligen utgått från de regler som banken har när det gäller andra slags lån och från att något särskilt behov av överprövning inte skulle finnas. I praxis har dock utbildat sig en möjlighet att få avslagsbeslut omprövade genom klagan till riksbankens direktion i Stockholm. I låne- distriktet för Stockholm görs emellertid redan den första prövningen av ansökningar om bosättningslån av bankens direktion. I sådana låneärenden fyller direktionen den dubbla funktionen av första instans och överprövningsinstans.

Bankofullmäktige har som svar på en fråga om överprövningsmöjlighet bör införas an- fört följande.

Såvitt kan utläsas av författningen om bosättningslån och tillgängliga förarbeten har det ej varit avsikten att ge möjlighet till en besvärsprövning i bosättningslåneärenden. Det torde ha ansetts tillkomma riksbankens kontorsstyrelser att som enda instans pröva frågan om bosättningslån. Såsom torde vara bekant för kommittén har emellertid i praxis riksbankens direktion ansett sig ha möjlighet att såsom överordnad instans inom riks- banken behandla ett låneärende som särskilt

föres till direktionens bedömande. Eftersom grunden för sådan prövning möjligen kan anses tveksam, lämnas normalt ej besvärshän- visning. Lånesökande, som särskilt hör sig för om rätt att besvära sig, underrättas emel- lertid om möjligheten att vända sig till direk- tionen. Enligt fullmäktiges mening fungerar det tillämpade systemet, som utan att till— skapa en särskild förvaltningsprocess dock ger en säkerhetsventil, i stort sett tillfreds- ställande. Mot detsamma skulle emellertid kunna invändas, att det ej garanterar att alla som vill föra sin sak vidare verkligen får kännedom om föreliggande möjlighet. Efter— som fråga ej är om egentliga besvär kommer ej heller ikraftträdandet av 18 & förvaltnings- lagen att medföra någon ändring härvidlag. Avsikten är emellertid att från och med 1972 övergå till följande ordning. I det meddelande om att lån ej beviljats som utsändes till lånesökande kommer att intagas underrättelse om att sökande, som är miss- nöjd med beslutet och som anser att vissa betydelsefulla omständigheter ej kommit fram i låneärendet bör ta kontakt med riks- banken. Vid sådana samtal får riksbankens företrädare tillfälle att i många fall förklara att lån ej kunnat lämnas på grund av gällande författning eller tillämpad inkomstgräns. I andra fall kan nya upplysningar föranleda att låneärendet omprövas vid kontoret. För åter- stående fall skall emellertid kontoret ha att hänvisa sökanden att vända sig till direktio- nen. Ett sådant system kommer att ge alla lånesökande underrättelse om möjligheten att fästa den centrala instansens uppmärk- samhet på hur ett låneärende handlagts. Samtidigt blir det för många sökande klar- lagt att gällande författning eller i instruk- tion fastlagda riktlinjer klart hindrar att lån lämnas, något som är ägnat att förmå dem att avstå från skäligen meningslösa försök att föra sitt ärende vidare.

Anledning att ge möjlighet att överklaga också direktionens beslut i bosättningslåne- ärende synes ej föreligga. Ett ärende kan där alltid bli omprövat och det finns, genom att tre fullmäktige med riksbankschefen som ordförande ingår i direktionen, alltid garan- tier för att det sociala intresset och riksban- kens högsta ledning är representerade vid prövningen av ansökningar om bosättnings- lån. Det kan förutsättas att så också blir förhållandet om, såsom ibland övervägts, dylika ärenden skulle från direktionen över- föras till en särskild lånedelegation.

Även om möjligheten att erhålla bosätt- ningslån inte utgör en social rättighet i vanlig

mening, anser kommittén att möjlighet till omprövning bör föreligga av beslut som inne- bär avslag helt eller delvis på låneansökan. En ordning som i åtskilliga fall innebär ett sådant förfarande har också redan utbildats. Regler om omprövning av lånebeslut bör tas in i författningen och klargörasl ansöknings- handlingar och beslutsmeddelanden. Över- prövningen bör verkställas av direktionen för riksbanken eller en särskild central lånedele— gation inom banken. En ändrad ordning kan behöva införas för handläggningen i första instans av låneansökningarna från stock- holmsdistriktet. Det bör ankomma på riks- banken att utfärda bestämmelser rörande delegering av beslut om bosättningslån inom bankens stockholmsdistrikt.

Den lokala förmedlingen av ansökningar om bosättningslån har sedan lånen infördes skett genom ortsombud. Dessa har också hjälpt riksbankens avdelningskontor med att samla in uppgifter om de sökande som skall ligga till grund för lånebeslut. ] varje kom— mun skall finnas minst ett av kommunen valt ortsombud. Till ortsombud skall enligt kun- görelsen utses person med erfarenhet av social verksamhet. Antalet ortsombud upp- går för närvarande till ca 700. Utvecklingen synes ha gått i den riktningen att till ortsom- bud mer och mer har utsetts tjänstemän inom kommunernas socialförvaltning eller liknande. Enligt uppgift från riksbanken har det förekommit svårigheter att rekrytera ortsombud på vissa håll.

Det finns enligt kommitténs mening skäl att ompröva den lokala förmedlingen av ansökningar om bosättningslån. För de sö- kande torde det vara naturligast att även i fråga om bosättningslån vända sig till någon av de myndigheter som handhar andra so- ciala förmåner. Ur administrativ synpunkt torde det innebära en förenkling om ansök- ningarna förmedlas av en sådan myndighet. Kommittén finner det lämpligt att ortsom- budens arbetsuppgifter överförs till något lämpligt organ som kommunfullmäktige be- slutar.

Ett övertagande av den lokala förmed- lingen av ansökningar om bosättningslån

synes inte behöva medföra några betydande administrativa merkostnader för kommu- nerna. Ortsombuden uppbär för närvarande ersättning av statsmedel med tio kr. för fullständig ansökan och sex kr. för ansökan som även annat ortsombud yttrat sig över. I statsverkspropositionen för år 1972/73 är upptaget ett belopp på 210000 kr. för ersättning till ortsombuden. Vid bifall till kommitténs förslag till omläggning utgår kommittén från att förmedling av ansök—- ningar om bosättningslån kommer att ingå i arbetsuppgifterna för vederbörande social- tjänsteman. Någon ersättning till kommunen för detta ändamål bör inte utgå.

Kostnader

Kommittén har föreslagit att prövningen av ansökningar om bosättningslån i vissa fall blir mindre restriktiv så att ökade sociala hänsyn tas bl.a. vid barnförekomst. Detta kan på sikt komma att medföra behov av avkortning eller avskrivning av lån i något ökad omfattning. Kostnaderna härför är svåra att beräkna men torde sannolikt bli relativt begränsade.

Det lokala arbetet med bosättningslånen föreslås överfört till det organ som kommun- fullmäktige bestämmer. I det sammanhanget föreslås också att den ersättning som nu utgår till ortsombuden slopas, vilket medför en kostnadsminskning för staten med 0,2 milj. kr. Kostnadsökningen för kommunerna torde bli av ungefär samma storleksordning.

III Invandrarbarnens rätt till vissa förmåner Kommitténs uppdrag

] motionerna 1575 och lI:7l9 till 1966 års riksdag yrkades ändring av reglerna för vård- bidrag till svårt handikappade barn. Motionä- rerna ansåg att bidrag borde kunna utgå även till utländska barn som är mantalsskrivna i Sverige om barnets särskilda vårdbehov upp- kommit vid födelsen här eller under barnets vistelse här i landet. Utskottet anförde i sitt utlåtande (L2 U 1966 :43) bl. a. följande.

Enligt utskottets mening talar beaktans- värda skäl för motionärernas önskemål om en uppmjukning i vissa fall av det absoluta kravet på svenskt medborgarskap som villkor för erhållande av vårdbidrag. Om svensk kvinna gifter sig med en man av annan nationalitet erhåller enligt gällande medbor- garskapsregler makarnas barn ofta faderns medborgarskap. Frågan om möjligheterna att låta vårdbidrag utgå även i dylika fall, där någon av föräldrarna har stark anknytning till vårt land synes i lämpligt sammanhang böra bli föremål för närmare övervägande. Vad utskottet anfört torde böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Riksdagens skrivelse har över- lämnats tlll familjepolitiska kommittén.

Vid 1968 års riksdag behandlade första lagutskottet i sitt utlåtande (nr. 54) bl. a. de likalydande motionerna 1:16 och 11:65. I dessa motioner krävdes att möjligheter öpp- nas till dubbelt medborgarskap för utländska barn där den ena föräldern är svensk med- borgare, bl. a. för att barnen skulle kunna få barnpension eller bidragsförskott. Utskottet avvisade i princip tanken på dubbelt medbor- garskap för dessa fall och anförde fortsätt- ningsvis bl. a. följande.

Utskottet vill dock understryka att upp- märksamheten även i fortsättningen bör vara riktad på möjligheterna att — inom ramen för våra internationella förpliktelser — vid behov i det enskilda fallet bortse från främ- mande medborgarskap vid beviljande av na- turalisation av barn. — — — Det är uppenbart att de av lagstiftningen betingade olikheterna i socialt hänseende mellan svenska barn och här bosatta utländska barn i viss utsträckning har utjämnats genom internationella överens- kommelser. Utskottet finner det angeläget att Sverige även i fortsättningen spelar en aktiv roll för att få till stånd internationella överenskommelser på det sociala området. I likhet med riksdagens ställningstagande år 1966 i fråga om vårdbidrag anser utskottet att det i lämpligt sammanhang även bör utredas om inte uppmjukning av medborgar- skapskravet kan ske beträffande barnpension och bidragsförkott. Vad utskottet anfört i denna del torde böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Riksdagen beslöt att i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet anfört i

fråga om sociala förmåner åt i Sverige bosat- ta utländska barn. Även denna skrivelse (19681395) har överlämnats till familjepoli- tiska kommittén.

Gällande bestämmelser för vissa familjepolitiska förmåner

Utländska barn i Sverige har i väsentliga delar samma sociala förmåner som svenska barn. Vissa skillnader förekommer dock.

Barnbidrag utgår, enligt lagen om all- männa barnbidrag, för barn som är svensk medborgare och bosatt i riket. Barnbidrag utgår även för barn som är bosatt här, men som inte är svensk medborgare, under förut- sättning antingen att barnets fostrare är bo- satt och mantalsskriven i Sverige eller att barnet eller någon av dess föräldrar vistats i Sverige sedan minst sex månader.

Bostadstillägg enligt kungörelsen om stat- liga bostadstillägg till barnfamiljer utgår till barnfamiljer som är bosatta häri riket. Nå- got krav på svenskt medborgarskap har inte uppställts. För statsbidragsberättigande kom— munala bostadstillägg gäller i detta avseende samma regler som för statliga tillägg.

Enligt lagen om bidragsförskott utgår bid- ragsförskott till barn som är svensk medbor- gare och bosatt i riket. För bam som inte är svensk medborgare utgår bidragsförskott om vårdnadshavaren är svensk medborgare och bosatt i riket. För barn som är medborgare i annat nordiskt land gäller enligt den nor— diska trygghetskonventionen samma regler som för svenskt barn. Bidragsförskott kan också utgå om barnet och dess vårdnads- havare är statslösa eller politiska flyktingar samt vårdnadshavaren sedan sex månader vistas i Sverige.

För barnpension från folkpensioneringen och för vårdbidrag till svårt handikappat barn gäller de allmänna reglerna för folkpen- sionsförrnåner. För rätt till svensk folkpen- sionsfönnån krävs i princip svenskt medbor- garskap och bosättning i riket. Eftergift från kravet på svenskt medborgarskap som förut- sättning för rätt till folkpension kan endast ges konventionsvägen.

Konventioner har träffats med de övriga nordiska länderna 1955 (den nordiska trygg- hetskonventionen), med Schweiz 1954, med Storbritannien 1956, med Italien 1957 och med Jugoslavien 1968. Vidare har Sverige anslutit sig till en provisorisk europeisk över- enskommelse 1953 med betydelse för, ut- över redan nämnda länder, Irland, Nederlän- derna, Västtyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg och Grekland. Genom överens— kommelserna avses att under vissa förutsätt- ningar skapa likställighet mellan konven— tionslandets medborgare och svenska med- borgare. Beträffande barnpensioner är oftast i konventionsfall barnets bosättningstid irre- levant då rätten i första hand avgörs av den avlidnes bosättningstid vid dödsfallet. Enligt den nordiska trygghetskonventionen gäller således att den avlidne skall ha vistats i Sverige tre år före dödsfallet och att barnet var bosatt i Sverige vid dödsfallet. Beträf- fande vårdbidrag till svårt handikappat barn gäller oftast i konventionsfall att barnet eller med detta sammanboende fader eller moder varit bosatt i Sverige viss tid före ansökan.

Medborgarskapsrättsliga bestämmelser

Svenskt medborgarskap förvärvas vid födel- sen av dels barn i äktenskap, vars fader är svensk medborgare, dels här i riket fött barn i äktenskap, av vars föräldrar endast modern är svensk medborgare, under förutsättning att barnet inte förvärvar faderns medborgar- skap vid födelsen. Barn utom äktenskap vars moder är svensk medborgare erhåller också svenskt medborgarskap vid födelsen.

] vissa fall kan svenskt medborgarskap förvärvas genom anmälan till länsstyrelsen. Således kan exempelvis en utlänning, som oavbrutet haft sin hemvist här från det han fyllt 16 år och dessutom tidigare haft sin hemvist här under sammanlagt minst fem år, bli svensk medborgare genom anmälan till länsstyrelse efter fyllda 21 år men före 23 år.

I medborgarskapslagen finns även regler om naturalisation dvs. upptagande av ut- ländsk medborgare till svensk medborgare.

Statens invandrarverk kan efter ansökan naturalisera utlänning som fyllt ]8 år, som sedan sju år har sin hemvist i riket, fört en hederlig vandel samt har möjlighet att för- sörja sig och sin familj. ] vissa fall, bl. a. om sökanden är gift med svensk medborgare, gäller lindrigare villkor för naturalisation. Naturalisation kan också omfatta sökandens ogifta barn under 18 år.

Det vanligaste är att barn blir svensk medborgare tillsammans med utländsk fader eller moder. Beträffande självständig natura— lisation av barn gäller följande enligt invand- rarverkets praxis. Naturalisationsansökningar för barn i bestående äktenskap med hemvist i Sverige bifalls om de lagliga vårdnadsha- varna ansöker och modern är svensk medbor— gare. När faktisk separation skett mellan föräldrarna kan barn självständigt bli svensk medborgare om skäl härför föreligger. Även barn utom äktenskap, med svensk fader och utländsk moder, kan självständigt naturali- seras.

Det bör i detta sammanhang nämnas att Vårdbidraget till svårt handikappat barn upphör att utgå när barnet fyller 16 år. I stället kan den handikappade då vara berät- tigad till förtidspension. Denna rätt är dock i princip förbehållen svensk medborgare. För utländskt handikappat barn återstår då möj- ligheten att söka svenskt medborgarskap.

Kommitténs överväganden och förslag

Under det sista årtiondet har Sverige fått karaktären av invandrarland med ett kraftigt invandringsöverskott. Antalet barn under 18 år i Sverige som är utländska medborgare uppgår som förut nämnts till ca 120 000 år 1970. År 1970 blev ca 5 300 utländska barn under 18 är svenska medborgare. Invandrar- familjerna möter naturligt nog ofta vissa problem vid anpassningen till det svenska samhället. Dessa familjer bör stödjas på olika sätt och åtminstone inte missgynnasi förhål- lande till svenska familjer. Det är kommit— téns mening att de skillnader i rätten till familjestöd som finns mellan svenska och utländska barn bör tas bort i den mån inte

När det gäller utländska föräldrars och barns rätt till familjepolitiska förmåner finns det tre olika typer av regler som för närva- rande tillämpas för åtminstone någon social förmån.

Den första regeln är att utländska medbor- gare som är bosatta i landet helt jämställs med svenska. Denna regel om fullständig likabehandling är enligt kommitténs mening den mest tilltalande lösningen både av princi- piella och praktiska skäl. Den gäller i dag i fråga om statliga och kommunala bostads- tillägg till barnfamiljer.

Den andra regeln är att man tillämpar ett hårdare bosättningsvillkor för utländska medborgare. För närvarande gäller för rätt till allmänt barnbidrag för utländska barn ett särskilt krav på sex månaders vistelse i landet. Den frågan har berörts i Nordiska socialförsäkringsutskottets rapport i mars 1971 till Nordiska socialpolitiska kommittén angående en översyn av 1955 års nordiska trygghetskonvention. Utskottet förordade där att kravet på sex månaders vistelse i landet skulle slopas för barn som är medbor— gare i annat nordiskt land.

I ett remissyttrande över rapporten den 10 juni 1971 har familjepolitiska kommittén i princip tillstyrkt att kravet på sex månaders vistelse för utländska barn helt skall tas bort. I yttrandet uttalade kommittén bl. a. att den fann det rimligt — inte minst med tanke på barnen — att alla såväl med nor- diskt som med utomnordiskt medborgarskap som bosätter sig i landet skall ha samma rätt till barnbidrag för sina barn som svenska föräldrar. Kommittén pekade därvid på att invandrare som bosätter sig i Sverige har samma skyldighet att betala skatt som sven- ska medborgare. Slutlig ställning till rappor- ten och kommitténs yttrande har ännu inte tagits.

Kommittén vidhåller sin uppfattning och föreslår således att det särskilda villkoret om sex månaders vistelse i landet för ut- ländska medborgares rätt till allmänt barnbi- drag slopas. Den närmare utformningen av bosättningsvillkoren för familjestöd behand-

las i kap. 15 (s. 359).

Den tredje regeln är att förmånen i princip förbehålls svenska medborgare och att avsteg från denna princip endast görs genom kon- ventioner med andra länder. Den lösningen gäller f.n. för samtliga folkpensionsför- måner, däribland barnpensionerna inom folkpensioneringen. Vårdbidrag till svårt handikappat barn ingår också f.n. — som en form av invaliditetsersättning — i folkpen— sioneringen. Även den förmånen tillkommer alltså utan stöd av konvention endast sven- ska barn. Bidragsförskotten har liknande reg- ler om medborgarskap fastän knutet till vårdnadshavaren. Detta bl.a. med tanke på att den sociala situationen i huvudsak är densamma för dem som har bidragsförskott och dem som har barnpension och att det förekommer att den ena stödformen avlöser den andra i det enskilda fallet. Bidragsför- skotten omfattas dock i motsats till pensio- nerna inte av någon konvention utom den nordiska trygghetskonventionen.

Bakom regeln att folkpensionsförmånerna i princip förbehålls svenska medborgare lig- ger folkpensionens karaktär av en skatte— finansierad social förmån, som utgår som en garanti för en viss minimistandard oberoende av om vederbörande betalat avgift eller skat- ter eller förvärvsarbetat i landet. F olkpensio— neringen skiljer sig härigenom från de pen- sionssystem som tillämpas i flertalet andra länder. Eftersom förmånerna inte är bero- ende av avgiftsbetalning eller intjänandetid måste rätten till folkpensionsförmån avgrän- sas på annat sätt. Den nödvändiga avgräns- ningen av folkpensionssystemets räckvidd erhålls genom medborgarskaps- och bosätt- ningsvillkor.

Att inom hela folkpensioneringen genom- föra lika regler för svenska och utländska medborgare skulle uppenbarligen kräva en djupgående omarbetning av hela systemet. Den frågan går givetvis långt utöver det uppdrag kommittén fått. Den mer begrän- sade fråga som kommittén har anledning att undersöka är om det är möjligt att inom ramen för nuvarande system åstadkomma en likabehandling av utländska barn som är

bosatta i Sverige i fråga om vårdbidrag, bidragsförskott och barnpension.

Kommittén har i kap. 9 föreslagit att reglerna om vårdbidrag till svårt handikap- pat barn förs över från lagen om allmän försäkring till den nya lagen om familjestöd. En av fördelarna med denna förändring är att den ger möjlighet att lösgöra vårdbidra- gen från de medborgarskapsregler som gäller för folkpensionsförmåner. Bidragsförskotten behandlas redan nu i en särskild lagstiftning. Några påtagliga risker för missbruk vid ett slopande av medborgarskapsvillkoren för dessa förmåner synes inte föreligga.

Kommittén föreslår därför att medborgar- skapskraven slopas för rätt till bidragsför- skott och vårdbidrag till svårt handikappat barn. I stället föreslås de allmänna reglernai lagen om familjestöd gälla för dessa stödfor- mer. Det innebär att bidragsförskott och vårdbidrag kommer att utgå i alla de fall då vårdnadshavaren och barnet är bosatta i Sve- rige, om villkoren i övrigt är uppfyllda.

Däremot har kommittén inte funnit det möjligt att bryta ut barnpensionerna ur lagen om allmän försäkring eller att inom den lagen göra undantag från medborgarskaps- reglerna i fråga om barnpension. Om med- borgarskapskraven för en del av folkpen- sionsförmånerna efterges, kan det medföra krav på att även övriga folkpensionsförmåner skall utgå oberoende av den försäkrades nationalitet.

Det är angeläget att Sverige aktivt verkar för internationella överenskommelser som i största möjliga omfattning ger utländska medborgare i Sverige rätt till svenska förmå- ner och ger svenska medborgare i andra länder rätt till motsvarande förmåner på lika villkor som landets egna medborgare. I av- vaktan på att frågan kan lösas på ett mer permanent sätt bör emellertid ett stöd mot- svarande barnpensionen tillförsäkras de ut- ländska barn i Sverige som för närvarande på grund av medborgarskapsvillkoret går miste om barnpension.

Kommittén föreslår därför att det till reglerna om bidragsförskott fogas en bestäm- melse enligt vilken bidragsförskott skall utgå

till den som inte kan få barnpension därför att han inte har svenskt medborgarskap eller inte omfattas av konvention men som i övrigt uppfyller kraven för att få sådan pension. Bidragsförskott föreslås då utgå med samma belopp som barnpension från folkpensioneringen. Det kan påpekas att ål- dersgränsen för bidragsförskott är 18 år, medan den för barnpension är 16 år. Äveni de fall där medborgarskapskraven för barn- pension ej uppfylls och därför bidragsför- skott i enlighet med kommittéförslaget utgår med belopp motsvarande barnpension, bör åldersgränsen för barnpension gälla. Kom— mittén har dock i kap. 11 föreslagit — liksom tidigare pensionsförsäkringskommitte'n — att åldersgränsen för barnpension från folkpen- sioneringen höjs till 18 år.

Kostnader

Att ta bort medborgarskapskraven för rätt till bidragsförskott beräknas kosta ca 6,5 milj. kr.

Kommitténs förslag att bidragsförskott, med belopp motsvarande barnpension, skall utgå till den som inte kan få barnpension därför att han ej har svenskt medborgarskap eller ej omfattas av konvention, men som i övrigt uppfyller kraven att få sådan pension beräknas kosta ca 1,4 milj. kr.

Ett slopande av medborgarskapskraven för rätt till vårdbidrag för svårt handikappat barn beräknas kosta ca 1,1 milj. kr.

Den totala kostnaden för slopande av dessa medborgarskapskrav, enligt kommit- téns förslag, skulle således uppgå till ca 9 milj. kr.

Att ta bort det särskilda kravet på sex månaders bosättning i Sverige för utländska barn i fråga om rätt till allmänt barnbidrag beräknas kosta ca 1 1 milj. kr.

Kostnaderna har beräknats med utgångs- punkt från förhållandena den 1 januari 1971. Förändringar i antalet invandrare kan naturligtvis komma att påverka de beräknade kostnaderna.

[V Kontantstödet när bam vårdas på institution

Gällande bestämmelser

Barnbidrag. Barnbidrag utgår inte för kvartal vid vars ingång kostnaderna för barns vård på anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt bestrids av statsmedel. Inackordering vid nomadskola är undantagen. (6 5 lagen (l947:529) om allmänna barnbidrag.) Barn- bidrag får uppbäras av kommunalt organ för kvartal vid vars ingång i annat fall barn vårdas på anstalt på allmän bekostnad, i den mån kostnaden får uttas av barnet eller annan enskild person (7 & nämnda lag). Vad som sägs om kommunalt organ äger motsva- rande tillämpning på landstingskommun och kommun som ej tillhör landstingskommun eller, efter Konungens bestämmande, annan huvudman i fråga om barnbidrag för barn som bor i vissa hem som avses i lagen (1967: 940) ang. omsorger om vissa psykiskt ut- vecklingsstörda (7 & nämnda lag), m. m. Bidragsförskott. Vårdas barn på anstalt under hel månad på statens bekostnad, utgår inte bidragsförskott för den månaden. Inack- ordering vid nomadskola är undantagen. (8 5 lagen 1964:143 om bidragsförskott.) Vårdas barn i annat fall under hel månad på anstalt eller vårdas barn eljest på allmän bekostnad, äger den som driver anstalten eller det kom- munala organ som svarar för vårdkostnaden att, i den mån Konungen så förordnar, upp- bära så stor del av bidragsförskottet som svarar mot vårdkostnaden. (95 sistnämnda lag.) I kungörelsen (1964:144) med vissa bestämmelser ang. tillämpningen av lagen om bidragsförskott har regler givits som i stort motsvarar de som gäller för barnbidrag i fråga om andra än kommunala organ. Vårdbidrag till svårt handikappat barn. Vårdbidrag utgår inte till barn som stadigva- rande vårdas på anstalt som tillhör staten, kommun, landstingskommun eller på enskild anstalt till vars drift statsbidrag utgår. Inte heller utgår vårdbidrag om barnet vårdas genom anstaltens försorg utom denna. Ko- nungen får dock förordna att vårdbidrag skall utges för tid då barnet vistas utom

anstalten utan att vårdas genom dess försorg. (9 kap. 3 5 lagen (1962:381) om allmän för— säkring.)

I sammanhanget kan nämnas att enligt 10 kap. 2 & lagen om allmän försäkring folkpen- sion i form av barnpension samt barntillägg till ålderspension och förtidspension ej utgår. om barn under hel månad på statens bekost— nad åtnjuter vård på anstalt eller eljest kost och logi. Vidare innehåller kungörelsen (1962:393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension regler som i fråga om barnpension och barntillägg i stort motsvarar de som gäller för barnbidrag och bidragsförskott när barn vårdas på insti- tution som ej bekostas av staten.

Kommitténs överväganden och förslag

RAFA-utredningen (se närmare kap. 14) har för kommittén aktualiserat frågan om detär rationellt att betalning av småbelopp sker löpande mellan olika skattefinansierade or- gan i samhället såsom nu är fallet med barnbidragen och bidragsförskotten.

Statens bidrag till kommunerna för deras kostnader för olika vårdformer bör enligt kommitténs mening lämnas i ett samman- hang och inte till en del genom att sociala bidrag under vissa omständigheter överförs till kommunerna. I den mån av samhället bekostad vård skall leda till att allmänna barnbidrag till enskilda inte skall utgå, bör bidragen upphöra, oberoende av vilket sam- hällsorgan som bekostar vården. När det gäller vårdbidragen förekommer inte några transfereringar till kommunerna. Även önskemålet om så långt möjligt överensstäm— mande regler för olika former av familjestöd talar därför för en ändring.

Kommittén föreslår således att rätten för kommun eller annan att uppbära barnbidrag och bidragsförskott för barn som vårdas på institution skall upphöra. Liksom hittills bör dock bidragsförskott kunna utgå till kom- mun för barn som är omhändertaget för samhällsvård och som vistas i fosterhem. Motsvarande frågor beträffande vissa pen- sionsförmåner bör prövas i annat samman- hang.

Kommittén återkommer i kap. 15 till frå- gan i vilken utsträckning föräldrarna bör er- hålla barnbidrag, bidragsförskott och vård- bidrag för barn som vårdas på institution.

Kostnader

Det finns inte någon statistik över hur många barnbidrag och bidragsförskott som går till kommunala eller enskilda organ i stället för till föräldrarna. Med utgångspunkt i tillgäng- ligt material kan man emellertid uppskatta att barnbidrag för 15 000 barn och bidrags- förskott till högt räknat 2 000 barn f. n. går till kommuner och landstingskommuner. Inkomstminskningen för kommunerna om dessa bidrag upphör kan uppskattas till ca (18 + 5 =) 23 milj. kr. För staten uppkom- mer motsvarande kostnadsminskning. [ kap. 13 ges en särskild redovisning av hur kommitténs olika förslag påverkar statens och kommunernas kostnader.

V Några sjukförsäkringsfrågor Undantag från fridagsregeln i vissa fall Inledning

Sjukpenning utgår normalt fr.o.m. dagen efter insjuknandedagen. Den s.k. fridagsre- geln innebär emellertid att en person som normalt arbetar fem dagar i veckan och som är sjuk högst sex dagar utöver insjuknande- dagen inte får ersättning för dagar som nor- malt är arbetsfria. Från denna fridagsregel undantas hemmamakeförsäkrade och försäk- rade i sjukpenningklass 2 som skulle ha varit hemmamakeförsäkrade om de inte haft för- värvsarbete. Dessa hemmamakar och likställ- da får alltså sjukpenning för varje sjukdag efter insjuknandedagen även vid kortvarig sjukdom. Reglerna åteanns i 3 kap. 10?) lagen om allmän försäkring.

Fridagsregeln tillkom i samband med att den tidigare gällande tre-dagars karenstiden inom sjukförsäkringen slopades genom lag- ändring år 1967 (SFS 1967:350). Motiven för införande av fridagsregeln var att under kortare sjukperioder förhindra överkompen-

sation i den meningen att sjukpenning skulle komma att utgå även då inkomstbortfall inte förelåg.

l förarbetena till lagstiftningen konstatera- des att fridagsregeln inte utan vidare kunde överföras till de då 5. k. hemmafruförsäkrade eftersom det i praktiken skulle innebära att de gamla karenstiderna skulle behållas för denna grupp. I propositionen 1966:113 föreslogs därför att fridagsregeln inte skulle gälla hemmafruförsäkrade kvinnor och kvin— nor i sjukpenningklass nr 2 som skulle ha varit hemmafruar om de inte haft förvärvs- arbete. Departementschefen påpekade också svårigheterna att finna någon helt invänd- ningsfri lösning på problemet om undantag från fridagsregeln med hänsyn till att hemmafruförsäkringen inte tar sikte på att ersätta inkomstbortfall och fridagsregeln därför inte passar för de hemmafruförsäk- rade. Departementschefen menade också att det kunde anföras skäl för att även andra kvinnor borde vara undantagna från fridags— regeln om de har barn i hemmet. Denna fråga fann han dock ha sådant samband med familjepolitiska kommitténs arbetsuppgifter att den borde prövas av denna kommitté.

Fr.o.m. den i januari 1971 omfattas både män och kvinnor av hemmamakeför- säkringen. Familjepolitiska kommittén lade i sin promemoria Jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen (Stencil 1969:7, socialdepartementet) fram förslag härom. Även på andra områden inom sjukförsäkringen » bl. a. beträffande frivillig försäkring och barntillägg till sjukpenning — föreslog kommittén i promemorian att då gällande särbestämmelser för kvinnor skulle ändras till att även omfatta män. Lagändring- arna trädde i enlighet med kommitténs förslag i kraft den ljanuari 1971.

Kommitténs överväganden

Hemmamakeförsäkringen omfattar person som är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigva- rande sammanbor med barn under 16 år till honom eller hans make eller med någon med

vilken han varit gift eller har haft barn. Försäkringen omfattar således även personer utan barn.

Hemmamakeförsäkringen är ett avsteg från principen inom sjukförsäkringen i övrigt att sjukpenningen skall ge kompensation för inkomstbortfall. I stället kan sjukpenningen sägas utgöra viss kompensation för de merkostnader som uppstår vid hemmamakes sjukdom. Sjukpenningen till hemmamakeför— säkrade har även motiverats som viss ersättning för bortfallet av hemmamakes arbetsinsats i hemmet.

Den omständigheten att sjukpenningen för hemmamakeförsäkrade resp. för andra försäkrade har olika syften kan sägas ha varit anledningen till den differentierade behand- lingen av de båda grupperna när det gäller fridagsregeln. I praktiken medför särbehand- lingen effekter som kan te sig diskutabla. Försäkrad med förvärvsinkomst som uppgår till 1 800 kr. eller mer per år får på grund av fridagsregeln inte någon ersättning för högst två dagar _ i regel lördag och söndag » vid kortare sjukdom medan en hemmamakeför- säkrad får detta. Ändå torde förvärvsarbe- tande makar i högre grad än hemmamakar vara hänvisade till att sköta en stor del av hemarbetet just på de arbetsfria dagarna.

Man kunde tänka sig att begränsa undantaget från fridagsregeln till att gälla föräldrar med barn under en viss ålder men i gengäld utsträcka undantagets tillämpning så att även förvärvsarbetande föräldrar med barn under denna ålder får grundsjukpenning under arbetsfria dagar. Principiellt är det mer tilltalande att knyta den förmån som undan- taget från fridagsregeln är till förekomst av barn i stället för till civilstånd.

Hela hemmamakeförsäkringen är emeller- tid en förmån som i huvudsak bygger på civilstånd, dvs. tillfaller gifta hemmamakar oberoende om de har minderåriga barn.

Kommittén har i promemorian Jäm- ställdhet mellan män och kvinnor inom sjuk- försäkringen ifrågasatt uppbyggnaden av hemmamakeförsäkringen. Bl. a. framhölls att ett återkommande önskemål i den social- politiska debatten under senare år varit att

de socialpolitiska förmånerna skall knytas till förekomsten av barn i stället för till civilstånd. Kommittén påpekade att det onekligen främst är i familjer med barn som svårigheterna och utgifterna kan bli stora när en hemarbetande make blir sjuk, särskilt om barnen är små. En möjlighet att tillgodose dessa synpunkter vore, menade kommittén, att begränsa en hemmamakeförsäkring till att avse barnfamiljer och i stället höja ersätt- ningsnivån för hemmamake med barn till en nivå som närmar sig en normal bamtillsyns- kostnad. 1 det sammanhanget konstaterade emellertid kommittén att en reform av hem- mamakeförsäkringen skulle kräva en grund- läggande översyn av sjukförsäkringens upp- byggnad och utformning och därigenom gä långt utöver kommitténs uppdrag.

Att nu i fråga om undantaget från fridags- regeln övergå till principen om stöd efter barnförekomst skulle medföra försämringar för hemmamakeförsäkrade utan barn och ändå ge en kostnadsökning på ca 1 milj. kr. genom att förmånen skulle utsträckas till förvärvsarbetande föräldrar. Det praktiska värdet av en sådan reform förefaller relativt obetydligt. Inte heller principiellt skulle en reform vara av större betydelse så länge övriga förmåner som sammanhänger med hemmamakeförsäkringen fortsätter att i huvudsak utgå efter civilstånd. Kostnadsök- ningen måste också vägas mot andra möjlig- heter att förbättra familjestödet.

Med hänsyn till det anförda har kommit— tén stannat vid att inte föreslå någon ändring av reglerna om undantag från fridagsregeln.

Frivillig försäkring för vissa kategorier Inledning

] motioner till 1968 års riksdag hemställdes att den frivilliga sjukpenningförsäkringen skulle utsträckas till att omfatta vissa ytter- ligare grupper, nämligen dels kvinnor, som tidigare inbegripits under hemmafruförsäk- ringen men som inte längre uppfyller villko- ren på grund av makens död eller på grund av att hemmavarande barn uppnått 16 års

ålder, dels hemmadöttrar eller andra, som vårdat anhöriga mot fritt vivre och därför varit obligatoriskt sjukpenningförsäkrade men som inte längre har någon förvärvsin- komst efter de anhörigas frånfälle, dels ock gifta män, som saknar inkomst av förvärvs- arbete på grund av att de sköter hemmet. Enligt andra lagutskottets mening (2LU 1968:49) förelåg ett i gällande lagstiftning obeaktat behov av försäkringsskydd vid sjuk— dom för de av motionärerna åsyftade katego- rierna. Möjligheter att utsträcka rätten att teckna frivillig sjukpenningförsäkring till dessa grupper borde därför enligt utskottet övervägas. Utskottet anförde vidare följande. Önskemålet om översyn av sjukpenning- reglerna torde delvis bli tillgodosett genom det utredningsarbete som pågår inom famil- jepolitiska kommittén. Det finns anledning anta att kommittén, som enligt sina direktiv har att ägna särskild uppmärksamhet åt de ensamstående barnförsörjarna, kommer att pröva bl.a. sextonårsgränsens betydelse inom sjukpenningförsäkringen.

Även för övriga i motionerna berörda grupper — kvinnor som ej längre uppfyller villkoren för hemmafruförsäkring på grund av makes död samt hemmadöttrar vars åld- riga anhöriga avlidit — bör enligt utskottets mening möjligheten att teckna frivillig sjuk- penningförsäkring bli föremål för utredning.

Riksdagen beslöt på utskottets hemställan att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning av frågan om vidgad möjlighet att teckna frivillig försäkring. Riksdagens skrivelse (l968z330) jämte utskottsutlåtandet har sedan överlämnats till familjepolitiska kom- mittén.

För att kunna omfattas av den obligato- riska sjukpenningförsäkringen måste man vara antingen förvärvsarbetande eller tillhöra den grupp försäkrade som betecknas som hemmamakar. För att en försäkrads arbetsin- komst skall medföra rätt till sjukpenningför- säkring måste arbetsinkomsten uppgå till minst 1 800 kr. om året. Den som har sådan inkomst skall vara tillförsäkrad en grundsjuk- penning på 6 kr. per dag. Försäkrad som har en arbetsinkomst på minst 2600 kr.

skall dessutom vara tillförsäkrad en tilläggs- sjukpenning på minst 1 kr. och högst 46 kr. per dag beroende på årsinkomstens storlek.

Såsom hemmamake räknas sådan försäk— rad under 67 år, som inte har någon arbetsin— komst eller har så ringa arbetsinkomst att den inte uppgår till 1 800 kr./år och som är gift och stadigvarande sammanbor med ma- ken eller i annat fall stadigvarande samman- bor med barn under 16 år till honom eller hans make eller stadigvarande sammanbor med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn. Till personer som tillhör hemmamakeförsäkringen utgår grund- sjukpenning med 6 kr. per dag. Den som inte längre uppfyller villkoren för tillhörig- het till hemmamakeförsäkringen (och som inte heller har förvärvsinkomst om minst 1800 kr./år) skall inte vidare omfattas av sjukpenningförsäkringen. Avförandet sker i sådana situationer vid månadsskiftet närmast efter det anledning till ändring uppkommit (hemmavarande barn fyller 16 år) eller, i fall vid makes död, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Före den ljanuari 1971 omfattade hem- mamakeförsäkringen endast kvinnor och benämndes då hemmafruförsäkring.

Vid sidan av den obligatoriska sjukpen— ningförsäkringen finns en frivillig sjukpen- ningförsäkring för dem som tillhör hemma- makeförsäkringen — eller som skulle ha till- hört denna om deras inkomster inte utgjort hinder därför — samt för vissa studerande. Beträffande personer tillhörande hemma- makeförsäkringen gäller i huvudsak följande.

Försäkring kan ske för sjukpenningtillägg med lägst 1 och högst 9 kr. per dag. Den sammanlagda sjukpenningen på grund av den obligatoriska och den frivilliga försäkringen får dock inte överstiga 15 kr. om dagen. Frivillig försäkring för hemmamakar kan tecknas med 3, 18, 33 eller 93 dagars karens- tid. Försäkrad som är placerad i sjukpenning- klass nr 1 eller 2 äger välja även försäkring utan karenstid. Avgifterna för den frivilliga försäkringen erläggs direkt till vederbörande försäkringskassa. Till försäkringar utgår stats- bidrag med 20% av kassans utgifter för

sjukpenningtillägg (75 % för ev. barntillägg). Frivillig försäkring får endast meddelas den som ej fyllt 55 år och som har god hälsa.

När en försäkrad inte längre omfattas av hemmamakeförsäkringen innebär detta så— lunda också att möjligheten att vara för- säkrad för frivillig sjukpenning upphör. En änka utan barn under 16 år upphör att vara frivilligt sjukpenningförsäkrad vid fjärde månadsskiftet efter mannens död och en ensamstående vårdnadshavare upphör att vara frivilligt sjukpenningförsäkrad fr.o.m. månadsskiftet efter det att (yngsta) barnet fyllt 16 år.

Kommitténs överväganden och förslag

Kommitténs uppdrag har varit att pröva förutsättningarna för att ge vissa ytterligare grupper möjlighet att teckna frivillig sjuk- penningförsäkring.

En av de åsyftade kategorierna har varit gifta män som inte har någon inkomst på grund av att de sköter hemmet. Som förut nämnts har den s.k. hemmafruförsäkringen förvandlats till en hemmamakeförsäkring. Härigenom har hemmavarande män fått sam— ma rätt som hemmavarande kvinnor att teck— na frivillig försäkring. Ett av önskemålen bakom kommitténs uppdrag i denna del har alltså redan tillgodosetts.

Den omständigheten att hemmafruförsäk- ringen ändrats till en hemmamakeförsäkring har dessutom gjort att kommittén ansett att dess prövning av förutsättningarna för en utvidgning av möjligheterna till frivillig för— säkring inte endast bör avse de grupper av kvinnor som nämns i utskottets utlåtande utan även män i motsvarande situation.

De övriga grupper som berörs iutskottets utlåtande är:

1.Ensamstående vårdnadshavare som tidi- gare omfattats av hemmamakeförsäk- ringen men som inte längre gör det på grund av att hemmavarande barn uppnått 16 års ålder.

2. Personer som tidigare omfattats av hem- mamakeförsäkringen men som inte längre

gör det på grund av att maken avlidit.

3. Hemmadöttrar eller andra som vårdat åld— riga anhöriga men som inte längre är obligatoriskt sjukpenningförsäkrade efter den anhöriges frånfälle.

Beträffande grupp ] vill kommittén erinra om vad som anförts i det föregående vid behandlingen av frågan om undantag från fridagsregeln. Det kan ifrågasättas att be- gränsa hemmamakeförsäkringen till barnfa- miljer, i första hand familjer med mindre barn. Att nu sträcka ut försäkringen till änkor, frånskilda m. fl. med barn mellan 16 och 18 år kan enligt kommitténs mening uteslutande motiveras med att hemmamake- försäkringen f. n. omfattar alla gifta hemma- makar oberoende av om de har barn. Vid denna jämförelse framstår den nämnda tids— förlängningen för ensamföräldrar som helt rimlig. Ingenting tyder på att en reform av hemmamakeförsäkringen är nära förestå— ende. Med hänsyn härtill finner kommittén att åldersgränsen för ensamstående föräldrars rätt att tillhöra hemmamakeförsäkringen bör höjas så att försäkringen kommer att omfat- ta ensamstående med barn under 18 års ålder.

Kommittén föreslår således att hemma- makeförsäkringen skall omfatta person som stadigvarande sammanbor med barn under 18 år till honom eller hans make. Detta innebär samtidigt en vidgad möjlighet att teckna frivillig försäkring för dem som är hemmamakeförsäkrade på grund av att de sammanbor med barn. Till dess barnet fyller 18 år kommer möjligheten att teckna frivillig försäkring att finnas kvar.

Kostnaden för dessa förändringar kan be- räknas till ca 1,3 milj. kr. varav ca 1 milj. kr. belöper på hemmamakeförsäkringen och res- ten på den frivilliga försäkringen.

Prövningen för grupp 2 avser också den en utvidgning av hemmamakeförsäkringen. Så länge denna försäkring omfattar gifta som sammanbor med make har kommittén nyss funnit det vara rimligt att man därmed järn- ställer ensamförälder som bor tillsammans med barn t. o. in. upp till 18-årsåldern. Däre-

mot finner kommittén det inte motiverat att sträcka ut sjukpenningskyddet — vare sig obligatoriskt eller frivilligt — uteslutande på grund av ett fömtvarande civilstånd eller samboendeförhållande.

När det gäller grupp 3 slutligen kan erinras om att socialpolitiska kommittén på sin tid lorde ett försök att bedöma det totala antalet hemmadöttrar (Stencil S 196322, so- cialdepartementet) för att bl.a. få en upp- fattning om arten och omfattningen av hem- madotterproblemet på längre sikt. Statistiska uppgifter om hemmadöttrarna redovisades för 769 kommuner (75 % av landets kommu- ner är 1962, Stockholms stad inte inräknad). Vid undersökningstillfället i april 1962 fanns 2495 aktiva hemmadöttrar samt I 581 en- samställda f. d. hemmadöttrar. Antalet hem— madöttrar torde ha decimerats ytterligare under de gångna åren.

Huvudproblemet för f.d. hemmadöttrar och likställda , en något svårdefinierbar kategori _ gäller enligt kommitténs mening inte ett ekonomiskt skydd vid sjukdom utan försörjningsmöjligheterna över huvud taget. De har också uppmärksammats av arbets- marknadsmyndigheterna som genom om- skolning, arbetsträning eller genom att ge möjlighet till någon form av skyddat eller halvskyddat arbete söker föra in dem på arbetsmarknaden. I regel torde förvärvsar- bete vara den bästa lösningen både ur den enskildes och ur samhällets synpunkt. I dessa fall kommer också vederbörande att tillhöra den obligatoriska sjukförsäkringen. Om ar- betsmarknadsmyndigheterna inte lyckas med försök till arbetsplacering, torde de vidgade möjligheterna till förtidspension erbjuda en lösning i vissa fall. Att skapa särskilda regler inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen med tanke på det fåtal fall då f. d. hemma- döttrar inte erhåller förvärvsarbete eller för- tidspension finner kommittén inte påkallat.

13

Kostnader

Genom förstärkningen av bostadstilläggen från den 1 april 1972 har barnfamiljer i lägre inkomstlägen, särskilt familjer med höga boendekostnader, tillförts ett ytterligare ekonomiskt stöd av storleksordningen 330 milj. kr. för helt år räknat. Denna reform kan till större delen ses som ett tidigareläggande av en utbyggnad som eljest skulle ha föreslagits från kommitténs sida.

Lägger man samman kostnaderna för de olika förslag till utbyggnad av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna som kommittén för fram i detta betänkande, skulle familjestödet förstärkas med ytter- ligare ca 935 milj. kr. Inräknat kostnaden för de i år genomförda förbättringarna av bo- stadstilläggen ger det en sammanlagd för- stärkning av barnstödet på ca 1 265 milj. kr. i ren reforrnkostnad. Det motsvarar en ök- ning med en tredjedel av det sammanlagda kontantstöd som utgick till barnfamiljerna år 1971.

Kommittén har i det föregående starkt understrukit vikten av en fortsatt utbyggnad av samhällets barntillsyn. Det bästa ekono- miska stödet till en barnfamilj är att båda föräldrarna får möjlighet att förvärvsarbeta. Kontantstödet kan inte annat än i särskilda situationer läggas på en sådan nivå att det kommer i närheten av värdet av en förälders arbetsförtjänst. En ökad satsning på barntill- synsverksamheten inverkar inte heller på

Utbyggnadsprogram: Kostnader och finansiering

andra befolkningsgruppers konsumtionsut- rymme på det sätt som ett förstärkt kontant- stöd måste göra. Det hänger samman med att fler barntillsynsplatser medför ökad produk- tion och ökade skatteinkomster för stat och kommun, därtill också i viss mån minskade utgifter för inkomstprövat stöd. Vid över— väganden rörande olika familjepolitiska åt- gärder vill kommittén därför först betona att en snabb utbyggnad av samhällets barntillsyn bör fortgå jämsides med en utbyggnad av kontantstödet.

Kommittén bedömer det inte som realis— tiskt att på en gång genomföra en ytterligare förstärkning av kontantstödet till barnfamil- jerna av storleksordningen drygt 900 milj. kr. Som jämförelse kan erinras om att de familjepolitiska reformer som beslutades åren 1968 och 1971 medförde en ökning av kontantstödet med drygt 300 milj. kr. vid vardera tillfället.

Medel till de förstärkningar av familje- stödet kommittén föreslår måste tas någon- stans, oavsett om finansieringen sker genom skatt, arbetsgivaravgifter, de försäkrades egna avgifter till den allmänna försäkringen eller på annat sätt. Delvis får reformerna betalas av barnfamiljerna själva, delvis av de barnlösa, varvid dock pensionärerna normalt hålls utanför. En illustration av hur ett för- stärkt barnstöd kan tänkas påverka situatio— nen för olika befolkningsgrupper finnsi kap. 7. En förstärkning av barnstödet med ca 900

milj. kr. motsvarar en höjning av mervärde- skatten med närmare 1%, vilket i sin tur t. ex. skulle medföra en utgiftsökning på ca 200 kr./år för två barnlösa makar med en inkomst på 40 000 kr./år.

Förstärkningar av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna är endast en av de många kostnadskrävande reformer som f.n. förbe- reds i olika utredningar. Barntillsynsverksam- hetens utbyggnad — vilken redan nämnts — kommer upp i samband med barnstugeutred- ningens kommande betänkande. Bland andra utredningar vilkas förslag kan komma att vägas mot familjestödet vid bedömningen av det tillgängliga reformutrymmet kan bara från socialdepartementets verksamhetsområ- de nämnas utredningen om en tandvårdsför- säkring, pensionsålderskommittén och ar- betsmiljöutredningen.

Kommittén anser emellertid att det finns så starka motiv för alla de förbättringar av kontantstödet för barnfamiljerna som här föreslagits att de bör ingå i ett utbyggnads- program för familjestödet som bör genom- föras successivt under de närmaste åren. Programmet bör kunna börja genomföras den 1 januari 1974 och bör kunna vara fullt genomfört under år 1976.

De förslag som läggs fram i detta betän- kande kan alltså betraktas som ett treårs- program för utbyggnad av kontantstödet till barnfamiljerna.

Utbyggnader av kontantstödet till barn- familjerna utöver detta treårsprogram bör, av tidigare redovisade skäl, främst gälla en höj- ning av garantinivån för den föreslagna för- äldrapenningen och en fortsatt förbättring av det statliga bostadstillägget till barnfamiljer.

Tabell 157. Sammanfattning av kostnaderna för de i betänkandet angivna förbättringarna av

familjestödet. Stödform Årskostnad i milj. kr. Delpost Summa

1. Föräldrapenning:

a) Garantinivå 20 kr./dag i 6 mån. (nettokostnad) 90

b) Tillägg av 7:e ersättningsmånad 95

e) Tillägg av 8ze crsättningsmånad 95

d) Faderns ledighet (merkostnad för 1 män. i genomsnitt) 40 320 2. Sjukpenning vid vård av sjukt barn (10 dagar per familj) 60 3. Vårdbidrag för svårt handikappat barn (nettokostnad) 10 4. Bostadstillägg till barnfamiljerl :

a) Ändrad inkomstprövning 20

b) Höjd åldersgräns (från 17 till 18 år, nettokostnad) 40

c) Höjt belopp från 75 till 100 kr./mån. och barn 350 410 5. Barnpensioner:

a) Höjd åldersgräns (från 16 till 18 år), avrundat 25

b) Höjd nivå i vissa fall, avrundat 10 35 6. Likstållighet för invandrarbarn:

a) Barnbidrag (avkortad väntetid) 11

b) Bidragsförskott 7

c) Barnpension (i form av bidragsförskott) 1

d) Vårdbidrag för svårt handikappat barn 1 20 7. Ändrade regler för bidragsförskott, utvidgning av ensamstående föräldrars

rätt till hemmamakeförsäkring m. m. 10 8. Enhetliga daghems— och familjedaghemsavgifter (14 resp. 7 kr./dag) 70

Summa p. 1—8 935

Bostadsstöd till låginkomstgrupper utan barn m. m. (kap. 16)2 95

1 Det statliga bostadstillägget bör framdeles kallas inkomstprövat barntillägg, se kap. 15. 2 Inkl. sänkt hyresgräns för ensamstående med barn, kostnad ca 30 milj. kr. SOU 1972:34 345

Kostnaderna för de ibetänkandet angivna förbättringarna framgår av kap. 9—12 och 16. En sammanfattning lämnas i tabell 157.

Finansiering

Kostnadsökningen för den föräldrapenning kommittén föreslår (p. 1) kan — som framgår av tabell 157 — fördelas på ca 90 milj. kr. för garantinivån vid oförändrad ersättningstid, ca 190 milj. kr. på förlängningen av ersätt- ningstiden från sex till åtta månader och ca 40 milj. kr. på faderns rätt till ersättning (kostnaden uppkommer till följd av att få- derna genomsnittligt är i högre sjukpenning- klass än mödrarna). Av de 190 milj. kr. som den förlängda ersättningstiden beräknas kos- ta avser ca 45 milj. kr. det grundbelopp på6 kr./dag som f. n. betalas ut i form av moder- skapspenning medan 50 milj. kr. avser kost- nadsökningen för garantinivån.

Föräldrapenningen innebär en utbyggnad av den nuvarande moderskapsförsäkringen. F. n. finansieras moderskapspenningen — lik- som grundsjukpenning — till 55% genom statsbidrag och till 45 % genom de försäkra- des egna avgifter. Den nuvarande moder- skapspenningen förutsätts gå in i garanti- nivån som en del av dagbeloppet. Tilläggs- sjukpenningen vid bamsbörd finansieras ge- nom arbetsgivaravgifter och de försäkrades egna avgifter.

Statsbidrag motsvarande 55 % av kostna- den bör enligt kommitténs mening beräknas för de delar av kostnadsökningen som avser 6 kr./dag för den förlängda ersättningstiden (45 milj. kr.) och merkostnader för garanti- nivån (90 + 50 milj. kr.), dvs. sammanlagt 185 milj. kr. Av kostnadsökningen för för- äldrapenningen bör således 100 milj. kr. (55 % av 185 milj. kr.) täckas genom stats- bidrag. Resterande 85 milj. kr. avseende dessa delar av föräldrapenningen får ' på samma sätt som grundsjukpenning —— finan- sieras genom samtliga försäkrades egna sjuk- försäkringsavgifter.

Övriga delar av kostnadsökningen för för- äldrapenningen (135 milj. kr.) bör finansie- ras på samma sätt som tilläggssjukpenning,

vilket innebär att 75 % eller ca 100 milj. kr. finansieras genom arbetsgivaravgifter till sjukförsäkringen medan 25 % eller ca 35 milj. kr. får belasta samtliga försäkrades egna avgifter för tilläggssjukpenning.

Kostnaderna för rätten till sjukpenning vid vård av sjukt barn (p. 2) bör finansieras som annan sjukpenning. Av de ca 60 milj. kr. som reformen beräknas kosta torde således ca 10 milj. kr. får finansieras genom ökade statsbidrag, ca 15 milj. kr. genom höjning av de försäkrades egna avgifter och ca 35 milj. kr. genom höjda arbetsgivaravgifter.

Beträffande finansieringen av Vårdbidraget för svårt handikappat barn (p. 3) hänvisas till kap. 9. Förstärkningen av bostadstilläggen (p. 4) gäller direkt främst det helt statsfinan- sierade statliga bostadstillägget. Indirekt le- der emellertid ökningar av det statliga bo- stadstillägget även till att kommunalt bo- stadstillägg kommer att utgå i ökad utsträck- ning. Det är en följd av att de båda bidragen vid inkomstprövningen läggs samman. Den sammanlagda kostnadsökningen (netto efter statsbidrag) för kommunerna beräknas till ca 20 milj. kr. Resterande 390 milj. kr. faller så- ledes på staten.

I övrigt förtjänar följande punkter särskil- da kommentarer.

De enhetliga daghemsavgifterna (p. 8) medför minskade avgiftsintäkter för kommu- nerna. Kommittén har förutsatt att kommu- nerna kompenseras för detta inkomstbortfall genom höjda statsbidrag till daghem och familjedaghem. Kostnadsökningen för enhet- liga daghemsavgifter kommer därigenom att helt falla på staten.

En utvidgning av de kommunala bostads- tilläggen till att även omfatta låginkomst- grupper utan barn m. m. behandlas i kap. 16. En sådan reform beräknas sammanlagt kosta ca 95 milj. kr. Däri ingår kostnaden för sänkt hyresgräns för ensamstående med barn (ca 30 milj. kr.). Av nämnda 95 milj. kr. faller, med de finansieringsregler som nu gäller för kommunala bostadstillägg, 40 % eller ca 40 milj. kr. på kommunerna.

I kap. 12 föreslås att bidragsförskotten helt skall finansieras av statsmedel. Detta

förslag kan beräknas avlasta kommunerna ca 70 milj. kr. i direkta utgifter. Vidare föreslås 1 kap. 12 att barnbidrag m.m. inte längre skall betalas till kommunen när barn vårdas kostnadsfritt på kommunal institution. Här- igenom minskar kommunernas inkomster med ca 20 milj. kr.

Tabell 158 visar hur de olika åtgärderna beräknas inverka på statens och kommuner- nas utgifter samt på de försäkrades och ar- betsgivarnas avgifter till sjukförsäkringen.

Den sammanlagda kostnadsökningen för staten uppgår således till ca 705 milj. kr. avseende stödet till barnfamiljerna. Om bo- stadsstöd till låginkomstgrupper utan barn m.m. enligt kap. 16 genomförs tillkommer för staten en kostnad på ca 55 milj. kr.

Nettoeffekten av de förslag avseende stö- det till barnfamiljerna som berör kostnads— fördelningen mellan stat och kommun blir en kostnadsminskning (beträffande vårdbi- dragen till svårt handikappade barn en in- komstökning) för kommunerna på samman- lagt 40 milj. kr. Om bostadsstöd till lågin- komstgrupper utan barn enligt kap. 16

genomförs blir det å andra sidan en kost- nadsökning på ca 40 milj. kr. för kommuner- na.

Härtill kommer ett bortfall av kostnader för kommunerna på närmare 50 milj. kr. avseende administration av allmänna barn- bidrag, bostadstillägg och bidragsförskott, vilka stödformer enligt kommitténs förslag i nästa kapitel skall föras över på de allmänna försäkringskassorna. För försäkringskassorna uppkommer därvid ökade administrations- kostnader med närmare 35 milj. kr. Rationa- liseringsvinsten vid omläggningen kan beräk- nas till inemot 15 milj. kr. En övergång till månadsutbetalning av barnbidragen beräknas öka kostnaderna med ca 10 milj. kr.

Sammanlagt medför föräldrapenningen och sjukpenningen vid vård av sjukt barn att statsbidragen till sjukförsäkringen får höjas med ca 110 milj. kr. Ca 135 milj. kr. faller på de försäkrades egna avgifter — vilket kan beräknas medföra en genomsnittlig avgifts- höjning med ca 40 kr./år — och ca 135 milj. kr. belastar arbetsgivaravgifterna, vilket kan beräknas medföra att dessa avgifter behöver höjas med ca 0,15 procentenheter.

Tabell 158. Finansieringen av de i betänkandet angivna förbättringarna exkl. förändringar av administrationen. Stödfonn Staten Kommunerna De försäk- Arbets- Totalt rades egna givarav— avgifter gifter

1. Föräldrapenning 100 120 100 320 2. Sjukpenning vid vård av sjukt barn 10 15 35 60 3. Vårdbidrag för svårt handi- kappat barn 20 —101 10 4. Bostadstillägg till barn- familjer 390 20 410 5. Barnpensioner 35 35 6. Förmåner till invandrarbarn 20 20 7. Bidragsförskott m. m. 80 —70 10 8. Enhetliga barntillsyns- avgifter 70 70 Barn på institution —20 20 —

705 —40 135 135 935 Bostadsstöd till låginkomst- grupper utan barn m. m.2 55 40 95 760 — 135 135 1 030

1 Ökade skatteintäkter för kommunerna till följd av att vårdbidragen beskattas. ? Inkl. sänkt hyresgräns för ensamstående med barn, kostnad ca 30 milj. kr. varav ca 20 på staten och ca 10 på kommunerna.

14

De viktigaste formerna av kontant familje- stöd administreras nu på skilda sätt. De allmänna barnbidragen, de statliga och kom- munala bostadstilläggen till barnfamiljer och bidragsförskotten sköts i första instans av olika kommunala organ, medan de allmänna försäkringskassorna administrerar moder- skapsförsäkringen som en del av sjukförsäk- ringen och vårdbidragen till svårt handikap- pade barn liksom barnpensionerna såsom delar av den allmänna pensioneringen. Ett tekniskt utredningsarbete pågår i särskild ordning — genom den s.k. RAFA-utred- ningen — med sikte på att till försäkringskas— sorna föra över i första hand de allmänna barnbidragen men även andra former av familjepolitiskt kontantstöd.

I direktiven för familjepolitiska kommit- tén framhålls att de nuvarande familjepoli- tiska stödformerna behandlas i ett stort antal författningar. De sakkunniga bör, heter det, sträva efter större överskådlighet i författ- ningsregleringen på området och söka sam— manföra bestämmelserna efter deras inbör- des samhörighet.

Under arbetet med att föra samman olika materiella regler om kontant familjestöd till ett lagverk har kommittén _ i kontakt med RAFA-utredningen — undersökt möjligheter- na till en enhetlig organisation och admini- stration av verksamheten.

RAFA-utredningen kommer före somma- ren att i en rapport till Kungl. Maj:t lägga fram förslag till rutiner för administrationen

Samordning och administration

av barnbidragen m. m. Härefter väntas RAFA-utredningen fortsätta arbetet med att utforma administrationen av familjestödet. Kommittén har därför avstått från att för sin del gå in på en närmare prövning av det ad- ministrativa förfarandet.

Nuvarande författningsreglering och administration

Allmänna barnbidrag. Bestämmelser om all- männa barnbidrag finns i lagen ( 1947:529 ) om allmänna barnbidrag. Bidragen admini- streras av barnavårdsnämnderna med social- styrelsen som tillsynsmyndighet. Barnavårds- nämndens beslut kan överklagas till länssty— relsen och vidare till kammarrätten. Högsta instans är regeringsrätten.

Bostadstillägg till barnfamiljer. Bostadstill- läggen regleras i kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och kungörelsen (1968.426) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer. I fråga om båda slagen av bostadstillägg handhas bidragsverksamheten av kommunerna. Bo- stadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna är tillsynsmyndigheter. Hos kommunen prövas ärendena av ett förmedlingsorgan, vars beslut kan överklagas till länsbostadsnämnden. Hög- sta instans är bostadsstyrelsen.

Bidragsförskott. Bestämmelser om bi— dragsförskott finns i lagen (1964:143) om bidragsförskott. Ärendena prövas av barna-

vårdsnämnderna, som också betalar ut bi- dragsförskotten. Länsstyrelserna och social- styrelsen är tillsynsmyndigheter. Barnavårds- nämnds beslut kan överklagas hos länsstyrel- sen och kammarrätten. Regeringsrätten är högsta instans.

Moderskapsförsäkringen. Moderskapspen- ningen och tilläggssjukpenningen vid barns- börd utgår enligt lagen (1962:381) om all- män försäkring. Den allmänna försäkringen handhas av riksförsäkringsverket och de all- männa försäkringskassorna. Talan mot beslut av försäkringskassa förs hos riksförsäkrings- verket. Försäkringsdomstolen är högsta in- stans.

Våra'bidrag till svårt handikappat barn. Även Vårdbidraget utgår enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ärenden om vårdbidrag avgörs i försäkringskassa av en pensionsdelegation. ] övrigt gäller samma administrativa bestämmelser som för kon- tantstödet inom moderskapsförsäkringen.

Andra familjepolitiska kontantstöd. Bland övriga kontanta stödformer med familjepoli- tiska inslag märks barnpensionerna inom den allmänna försäkringen. Vidare kan nämnas bosättningslånen som enligt kungörelsen (1946:570) om statliga bosättningslån beslu- tas av riksbanken samt studiestödet som enligt förordningen (1964:400) om förlängt barnbidrag och studiehjälpsreglementet (19641402) bl. a. handhas av centrala studie- hjälpsnämnden och skolstyrelserna.

Adminstrationen enligt kommitténs tidigare betänkande

I sitt första betänkande (SOU l967:52) före- slog kommittén ett system av inkomstgrade- rade barnbidrag och familjetillägg samt ett slopande av de dåvarande familjebostadsbi- dragen (en närmare redogörelse lämnas i kap. 6). I fråga om administrationen an- förde kommittén, att företrädare för kom- munförbunden vid kontakter med kommit- tén fört fram önskemål om att flytta över handhavandet av barnbidragen från barna- vårdsnämnderna till försäkringskassorna. Detsamma gällde administrationen av de nya

bidrag kommittén föreslog. Kommittén för- klarade sig i princip ha samma uppfattning som kommunförbunden. En överflyttning förutsatte dock att försäkringskassorna för sin verksamhet hade tillgång till dataanlägg- ningar. Under våren 1967 hade på Kungl. Maj:ts uppdrag en utredning satts igång av statskontoret och riksförsäkringsverket om möjligheterna att genom användning av ADB-tekniken och på annat sätt rationalisera administrationen inom den allmänna försäk- ringen. Kommittén ansåg att utredningsarbe- tet också borde omfatta frågan om en över— flyttning av den lokala administrationen av barnbidrag (och familjetillägg) till försäk- ringskassorna. Intill dess försäkringskassorna hade tillgång till dataanläggningar för sin verksamhet borde dock administrationen av barnbidragssystemet av praktiska skäl ligga kvar hos barnavårdsnämnderna.

Kommitténs förslag att den lokala admini- strationen av familjestödet på sikt skulle föras över till försäkringskassorna togs ge- nomgående emot positivt vid remissbehand- lingen. Flera remissinstanser, däribland Sven— ska stadsförbundet och Svenska kommunför— bundet, ansåg att administrationen av det föreslagna bidragssystemet redan från början borde föras över till försäkringskassorna.

I den proposition (1968:42) om ökat eko- nomiskt stöd åt barnfamiljer som avgavs med anledning av kommitténs första betänkande föreslogs bl. a. att statliga och kommunala bostadstillägg skulle införas i stället för då- varande familjebostadsbidrag medan barn— bidragssystemet skulle lämnas orubbat (se kap. 8). I fråga om administrationen uttala- des att de allmänna barnbidragen borde beta— las ut på samma sätt som tidigare, men föredragande statsrådet förklarade att avsik- ten var att närmare utreda de tekniska möj- ligheterna att vid en senare tidpunkt flytta över barnbidragsutbetalningarna från barna— vårdsnämnderna till försäkringskassorna och att samordna utbetalningen av bostadstilläg- gen med barnbidragsutbetalningarna.

RAFA -utredningen Uppd raget

Kungl. Maj:t uppdrog den 28 juni 1968 åt statskontoret och riksförsäkringsverket att i anslutning till RAFA-utredningen (utred- ningen om rationalisering av den allmänna försäkringens administration) och i samråd med socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, post- verket, Svenska kommunförbundet och För- säkringskasseförbundet utreda de tekniska möjligheterna att flytta över utbetalningen av allmänna barnbidrag från barnavårds- nämnderna till försäkringskassorna och att samordna utbetalningen av bostadstillägg till barnfamiljer med utbetalning av allmänna barnbidrag.

Ämbetsverken redovisade den 20 oktober 1970 en förstudie angående utbetalning av allmänna barnbidrag m. m. I denna föreslogs att ansvaret för administrationen av de all- männa barnbidragen skulle flyttas från so- cialstyrelsen och barnavårdsnämnderna till riksförsäkringsverket och de allmänna för- säkringskassorna. Förslaget motiverades bl.a. av att barnbidraget är ett helstatligt bidrag och att administrationen framför allt enligt kommunförbundets åsikt inte är en primärkommunal uppgift.

Kungl. Maj:t har den 2 april 1971 uppdra- git åt statskontoret och riksförsäkringsverket att — fortfarande i anslutning till RAFA- utredningen — fullfölja utredningsarbetet an- gående överföring av administrationen av allmänna barnbidrag till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket samt komma in med förslag till författningsbestämmelser m.m. Möjligheterna att vid en senare tid- punkt överföra administrationen av även andra bidragsformer för barnfamiljer till för- säkringskassorna och riksförsäkringsverket borde beaktas i utredningsarbetet.

Utredningsarbetet fullföljs inom RAFA- utredningen av en särskild arbetsgrupp, barn- bidragsgruppen. Utredningen sker i samråd med socialstyrelsen och Svenska kommun— förbundet. Kompletterande direktiv för ut- redningen ges av RAFA-utredningens styr- grupp, som utgörs av verksledningarna i

RAFA-utredningens barnbidragsprojekt har pågått sedan september 1971. Enligt föreliggande planer skall en huvudstudierap- port redovisas till Kungl. Maj:t före somma— ren. Barnbidragsgruppens arbete väntas här— efter pågå fram till dess det nya barnbidrags- systemet tas i bruk, vilket enligt planerna skall ske den 1 januari 1974 (varom mera nedan).

Systemförslag

Enligt uppgifter som kommittén erhållit un- der hand från RAFA-utredningens barnbi- dragsgnipp kommer förslagen till systernupp- byggnad i huvudstudierapporten angående utbetalning av allmänna barnbidrag m. m. att vara anpassade till de nya regler kommittén väntas föreslå i fråga om såväl barnbidragen som de övriga bidragsformer man bedömt borde administreras av försäkringskassorna inom ramen för barnbidragssystemet. Försla- get till nytt system för barnbidragsadmini- strationen väntas i stora drag innebära följan- de.

Den registerinformation som behövs för barnbidragssystemet samlas i en central data- anläggning vilken i slutet av år 1973 skall användas för den allmänna pensioneringen. Registerinformationen organiseras på direkt- minne. Ett kortregister eller alternativt ett system med datalistor läggs upp hos försäkringskassornas lokalkontor i avvaktan på att ett terminalsystem för sjukförsäk— ringen inom den allmänna försäkringen blir utbyggt. Registerkorten erhåller all relevant registerinformation om barnbidragen och de bidragsformer som samordnas med dessa. Kortregistret tjänar som huvudsaklig infor— mationskälla vid utredningsarbete, besluts- fattande och besvarande av frågor. Rutinerna anpassas i stor utsträckning till motsvarande rutiner för övriga system inom den allmänna försäkringen. När terminalsystemet för sjuk— försäkringen är utbyggt hos försäkringskas— sorna ersätts kortregistret av terminaler. In- tegration kan då också ske med sjukförsäk— ringens F-register.

De administrativa förändringarna medför enligt barnbidragsgruppen fördelar främst genom att ett rikssystem kommer till stånd,

att en förbättrad service åt allmänheten blir möjlig och att samordningsvinster uppstår.

Vad beträffar fördelarna av ett rikssystem framhåller barnbidragsgruppen att endast ett ADB-system kommer att tas i anspråk för handläggning. Detta innebär minskade kost- nader vid ingrepp och förändringar av mate- riella eller administrativa förutsättningar för bidragsformerna. Koncentrationen till ett ADB-system torde också ge ökad rättssäker- het och bättre möjligheter till revision.

Den förbättrade servicen åt allmänheten ligger bl. a. i att administrationen av de olika bidragen kan sammanföras till ett lokal- organ, försäkringskassan, vilket underlättar kontakterna för den enskilde. Systemet ger möjlighet till direktåtkomst till ADB-regist- ret och till utnyttjande av bildskärmstermi— naler. Barnbidragsgruppen framhåller vidare att kravet på anmälan för erhållande av barn- bidrag bortfaller, att allmänhetens uppgifts- skyldighet minskas och att utbetalnings- periodiciteten i fråga om barnbidragen ändras från den nuvarande kvartalsutbetal- ningen till utbetalning månadsvis.

Samordningsvinster uppstår genom att det integrerade barnbidragssystemet utformas så att samordningsmöjlighet mellan de aktuella bidragsformerna uppnås när det gäller utbe- talningshandling, ADB-rutiner för utbetal- ning och registeruppdatering samt stora delar av de manuella rutinerna för registerhante- ring.

I fråga om kostnadseffekterna framhåller barnbidragsgruppen att systemet för utbetal- ning av barnbidragen skapar ramar även för de övriga bidragsformerna. De särkostnader som tillkommer vid integration av bostads- tillägg och bidragsförskott är i huvudsak kostnader för ansökningsförfarande, pröv- ning, beslut och viss övrig manuell handlägg- ning. Integration av den uppbörd av under- hållsbidrag som sammanhänger med bidrags- förskotten torde liksom för närvarande med- föra en omfattande kravverksamhet och att en rutin för avstämning och fördelning mellan bidragsförskott och underhållsbidrag måste administreras.

I tabell 159 redovisas de kostnadseffek-

ter som enligt kalkyler inom barnbidragsgrup- pen uppstår vid överflyttning av barn- bidrag, bostadstillägg samt bidragsförskott (och uppbörd av underhållsbidrag) till för— säkringskassorna. Redovisningen har gjorts i fyra steg nämligen: 1) Överflyttning av barnbidragen till försäk- ringskassorna med bibehållen kvartalsutbe- talning. 2) Övergång till månadsutbetalning av barn- bidragen. 3) Integration av bostadstilläggen med barn- bidragssystemet. 4) Integration av bidragsförskott (och upp- börd av underhållsbidrag) med barnbidrags- systemet.

Uppdelningen av distributionskostnaderna i debiterade och verkliga kostnader beror på de skilda grunder för ersättning till postver- ket som tillämpas i fråga om utbetalningen av de allmänna barnbidragen samt bostads- tilläggen och bidragsförskotten. För närva— rande erläggs 40 öre för varje utbetald anvis- ning av bostadstillägg och bidragsförskott men 1 kr. 59 öre för varje utbetald barnbi- dragsanvisning. Anledning till skillnaderna torde i huvudsak vara att barnbidragen på grund av sin stora kvantitet inte kunnat handläggas inom postgirorörelsen utan nöd- vändiggjort en egen behandlingsform med särskild utbetalningshandling. Ersättningen till postverket för utbetalning av barnbidra- gen grundar sig på de särkostnader utbetal- ningen av barnbidragen medför. Bostadstill- läggen och bidragsförskotten utbetalas där- emot över postgirot till gällande marknads- priser.

Av tabellen framgår följande. Genom överflyttning av barnbidragen till försäk- ringskassorna görs vid bibehållen kvartalsut- betalning en rationaliseringsvinst motsvaran- de drygt 5 milj. kr. varav drygt 4 milj. kr. faller på manuell handläggning. Till följd av övergången till månadsutbetalning av barn- bidragen ökar kostnaderna med ca 12,2 milj. kr. Denna kostnadsökning uppvägs mer än väl av att bostadstilläggen » som ju utbetalas månadsvis — integreras med barnbidragssyste- met. Samordningsvinsten motsvarar ca 15

Tabell 159 Årliga driftkostnader i milj. kr.

1. Över/lynning av barnbidragen; bibehållen kvartalsutbetalning

Manuell ADB Distributionskostnader Summa hantering Debiterade Verkliga Hos kom- munerna 8,0 1,0 6,4 6,4 15,4 Hos förs.- kassorna 3,9 1,0 5,3 5 ,3 10,2 Kostnads- effekter —4,l — —1,1 ——l,l — 5.2 2. Övergång till månadsutbetalning för barnbidragen Manuell ADB Distributionskostnader Summa hantering Debiterade Verkliga Läge efter 1. 3,9 1,0 5,3 5,3 10.2 Efter överg. 3,9 2,6 15,9 15,9 22,4 Kostnads- effekter — +1,6 +10,6 +10,6 + 12,2 3. Integration av bostadstillägg med barnbidragssystemet Manuell ADB Distributionskostnader Summa1 hantering Debiterade Verkliga Hos kom- munerna 16,0 2,5 2,6 10,5 29,0 SärkOstn. vid integr. 12,8 1,0 0,3 0,3 14,1 Kostnads- effekter —3,2 —1,5 _ 2,3 " 10,2 — 14,9 4. Integration av bidragsförskott (och uppbörd av underhållsbidrag) Manuell ADB Distributionskostnader Summa1 hantering Debiterade Verkliga Hos kom- munerna 17,0 0,3 0,5 1,9 19,2 Särkostn. vid integr, 13,6 — 0-1 0,1 13,7 Kostnads— effekter —3,4 —0,3 _ 0,4 _ 1,8 ' 5,5

1 I summakolum nerna är distribu tionskostnaderna upptagna till verklig kostnad, se texten.

milj. kr., varav ca 10,2 milj. år minskade distributionskostnader. Vid integration av bidragsförskott (och uppbörd av underhålls- bidrag) uppstår ytterligare samordningsvins- ter motsvarande ca 5,5 milj. kr., varav ca 1,8 milj. år minskade distributionskostnader. Den totala effekten av de planerade åtgär- derna blir — trots övergången, till månads- utbetalning av barnbidragen — en kostnads-

minskning med ca 13,4 milj. kr. per år, varav ca 10,9 milj. kr. utgör minskade kostnader för manuell och maskinell hantering.

I dessa beräkningar har distributionskost- naderna räknats efter en enhetlig avgift om 1 kr. 59 öre per utbetalning. Om man i stället räknar efter den debiterade ersättningen, dvs. 40 öre per utbetalning för bostadstillägg och bidragsförskott, blir samordningsvinsten

ca 7 milj. kr. för bostadstilläggen och ca 4 milj. kr. för bidragsförskotten. Den totala effekten av de planerade åtgärderna blir då att de löpande driftskostnaderna för manuell och maskinell hantering minskar med ca 11 milj. kr. medan distributionskostnaderna (efter övergång till månadsutbetalning av barnbidragen) ökar med knappt 7 milj. kr., tillsammans en kostnadsminskning med ca 4 milj. kr. Om man räknar med att utvecklings- kostnaderna för omläggningen avskrivs över en femårsperiod (8% kalkylränta) minskar rationeliseringsvinsten med ca 1 milj. kr.

Överflyttningen till försäkringskassorna innebär samtidigt att man lyfter av ca 48 milj. kr. i faktiska administrationskostnader från kommunerna.

RAFA-utredningens beräkningar är preli- minära. I fråga om den manuella hanteringen hos kommunerna baserar sig kostnaderna på delresultat av enkäter som RAFA-utred- ningen gjort hos kommunerna. Antalet års- arbetskrafter har beräknats till ca 200 för barnbidragen, ca 400 för bostadstilläggen och ca 425 för bidragsförskotten. (Kostna- derna för manuell hantering har beräknats med utgångspunkt i 1972 års löneläge, löne- klass 1], ortsgrupp 5. Lönekostnadspålägg m.m. har beräknats till 50 % av lönesum- man.) Samordningsvinsterna vid integration har för manuell handläggning försiktigt upp- skattats till 20 % för resp. bidragsform.

Beräkningen av ADB-kostnaderna har för bostadstilläggen hämtats från RAFAzs för- studierapport. För bidragsförskotten baserar sig beräkningen av ADB-kostnaderna dels på en enkät till kommunerna dels på den pris- sättning som tillämpas av en av de större av de engagerade datacentralerna. Samordnings- vinsterna vid integration bygger på uppskatt- ning i fråga om ADB-delarna.

Det kan till sist nämnas att de totala ad- ministrationskostnaderna för ett bostads- tillägg till icke-barnfamiljer enligt kap. 16 har uppskattats till ca 4 milj. kr.

Kommitténs överväganden och förslag En gemensam lagstiftning och administration

Det nuvarande familjepolitiska kontantstö- det regleras i ett flertal olika författningar,

vilket gör området svåröverskådligt. Författ- ningarna företer dessutom sinsemellan en rad skillnader i fråga om såväl huvuddragen av det administrativa förfarandet som detaljbe- tonade regler av materiell och formell art. Det måste vara ett starkt önskemål att regle- ringen så långt möjligt görs enhetlig.

De förut berörda strävandena att flytta över utbetalningen av barnbidragen till för- säkringskassorna och att skapa förutsätt- ningar för motsvarande överflyttning av andra familjepolitiska kontantbidrag utgör ytterligare skäl att i en gemensam lagstift- ning samordna både gällande bestämmelser och de nya bestämmelser som följer av kom- mitténs reform förslag.

Kommittén har från de nämnda utgångs- punkterna ansett det lämpligt att till en gemensam lag sammanföra både de nuvaran- de och de i detta betänkande föreslagna bestämmelserna om allmänt barnbidrag, stat- liga bostadstillägg, bidragsförskott, föräldra- penning, vårdbidrag för svårt handikappat barn och sjukpenning vid vård av sjukt barn. Kommittén har valt beteckningen ”Lag om familjestöd” som namn på den nya lagen. De kommunala bostadstilläggen till barnfamiljer har lämnats utanför lagen på grund av sin särskilda natur. De kommunala bostadstilläg- gen föreslås reglerade i en författning som anger förutsättningarna för statsbidrag till kostnaderna för bostadstillägg som lämnas av kommunerna. För inkomstprövningen av så- väl statliga som kommunala tillägg, föreslås en särskild författning. Vad gäller studiehjälpen har kommittén som nämnts i kap. 11 inte kunnat gå när- mare in på samordningen mellan denna och det egentliga familjestödet. Kommittén fin- ner det önskvärt att möjligheterna till en när- mare samordning mellan studiehjälpen och de familjepolitiska bidragen bl. a. i fråga om administration och utbetalning prövas vid lämplig tidpunkt.

Försäkringskassorna fullgör genom sina nuvarande uppgifter — administrationen av sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension — en verk- samhet som är nära besläktad med det om-

råde inom socialpolitiken som består av kon- tantstöd till barnfamiljerna. I själva verket administreras redan vissa förmåner med familjepolitiska inslag av försäkringskassorna och riksförsäkringsverket, nämligen moder- skapspenningen, tilläggssjukpenningen vid bamsbörd och Vårdbidraget till svårt handi- kappat barn. Genom sitt väl utbyggda kon- torsnät har försäkringskassorna nära kontakt med människorna i alla delar av landet. All- mänheten är också van att vända sig till för- säkringskassan i frågor av personligt slag. I fråga om administrationen har kommittén kommit till den uppfattningen att samtliga stödformer inom lagen om familjestöd bör administreras av försäkringskassorna. Även de kommunala bostadstilläggen till barnfa- miljer — vilka ju inkomstprövas tillsammans med de statliga tilläggen — bör administreras

av samma organ. Resultaten av RAFA-utredningens hittills-

varande arbete ger vid handen att kassorna kommer att kunna vara rustade för dessa uppgifter efter uppbyggnad av ett datasy- stem för barnbidragsadministrationen, i syn- nerhet sedan detta integrerats med de nya register- och utbetalningssystem för sjukför- säkring och pensionering som om några år kommer att vara införda inom den allmänna försäkringen. Redan preliminära beräkningar inom RAFA-utredningen pekar också på att betydande vinster kan göras i kostnadshän- seende om administrationen läggs över på försäkringskassorna. Bl.a. möjliggörs en fullständig samordning av utbetalningarna som också är till fördel för bidragstagarna. Kommittén har sedan hösten 1971 haft fortlöpande kontakter med RAFA-utred- ningen i administrativa frågor. Under arbetet med det lagförslag som nu framläggs i be- tänkandet har kommittén så långt möjligt sökt tillgodose önskemål från RAFA-utred- ningen om regler som står i samklang med rutiner vilka är anpassade för system med automatisk databehandling. I fråga om förut- sättningarna för ikraftträdandet av kommit- téns förslag har RAFA-utredningens bedöm- ningar helt naturligt fått avgörande betydelse i de delar som är direkt beroende av att för-

säkringskassorna får datasystem till sitt för- fogande.

Kommittén räknar med att RAFA-utred- ningens arbete med barnbidragsadministra- tionen fullföljs och att utredningen efter remissbehandling av kommitténs betänkande får i uppdrag att i detalj utforma administra- tionen av andra här angivna stödformer som enligt förslaget till lag om familjestöd skall föras över på försäkringskassorna.

Övergången till försäkringskassorna

Genomförandetiden för de administrativa förändringar som kommittén föreslår är till stor del beroende av försäkringskassornas möjligheter att överta barnbidragen, bostads- tilläggen och bidragsförskotten vid sidan om andra ändringar av kassornas arbetsuppgifter. Från omkring årsskiftet 1973/74 och succes— sivt fram till 1977 berörs försäkringskassor- nas verksamhet i övrigt av planerade rutin- ändringar av genomgripande slag, främst in- förande eller omläggning av automatisk data- behandling inom sjukförsäkrings- och pen- sionssystemen. Andra, helt eller delvis nya uppgifter kan vidare komma till.

Inom RAFA—utredningen bedrivs arbetet med sikte på att föra över administrationen av de allmänna barnbidragen från barna- vårdsnämnderna till de allmänna försäkrings- kassorna den 1 januari 1974. Registeruppgif- terna för barnbidragen förutsätts därefter komma att kunna utnyttjas bl.a. för en samordnad utbetalning av bostadstillägg till barnfamiljer.

Med hänsyn till barnbidragens betydelse för familjeekonomin — särskilt då det finns flera barn 4 anser kommittén att dessa bi- drag bör betalas ut månadsvis. Så sker redan med de statliga bostadstilläggen, som numera kan ses som inkomstprövade komplement till barnbidragen.

Inom kommitténs ram har en särskild arbetsgrupp undersökt frågan om införande av bostadstillägg även till ensamstående och makar som inte har barn (och som inte är pensionärer). Frågan har ansetts böra prövas

av familjepolitiska kommittén med hänsyn till sambandet med bostadstilläggen för barn- familjer i fråga om inkomstprövningsregler- na, övergångar i individuella fall mellan sys- temen m. m. Härom hänvisas till kap. 16. Vid ett ev. införande av bostadstillägg till icke-barnfamiljer redan nästa år (jfr. prop. 1971:156, s. 15) kan vissa skäl anföras för att denna verksamhet från början skall admi- nistreras av försäkringskassorna. Försäkrings- kassorna står emellertid som nämnts inför en omfattande omläggning av sina arbetsformer under de närmaste åren. Härtill kommer att den tid som återstår för att förbereda upp— byggnaden av en ny administration för utbe— talning av bostadstillägg — till barnfamiljer och icke-barnfamiljer eller endera kategorin # nu är kort. Efter samråd under hand med RAFA-utredningen anser sig kommittén inte böra förorda att administrationen av bo- stadstillägg läggs på försäkringskassorna före ingången av år 1975. Intill dess bör arbetet med bostadstilläggen ligga kvar hos de kom— munala förrnedlingsorganen. Om bostadstill— lägg införs för låginkomstgrupper utan barn, torde också dessa intill nämnda tidpunkt få

skötas av samma kommunala organ. Om det skulle vara ett starkt önskemål att

försäkringskassorna övertar verksamheten tidigare, är det dock tänkbart att kassorna skulle kunna klara administrationen av bo- stadstilläggen till icke-barnfamiljer fr.o.m. den 1 juli 1973 och av bostadstilläggen till barnfamiljerna fr. o. m. den ljuli 1974. Detta förutsätter inte endast att RAFA-utred- ningen och försäkringskassorna får erforder- liga resurser för att klara uppgifterna på den korta tid som står till buds utan också att man från statsmakternas sida är beredd att acceptera risken att det kan uppstå vissa problem med utbetalningarna under en över- gångstid.

Bidragsförskotten kräver enligt vad man framhållit från RAFA-utredningens sida täm- ligen omfattande förberedelser innan de kan läggas över på försäkringskassorna. Troligen kan kassorna överta administrationen från barnavårdsnämnderna tidigast den 1 januari 1976.

15

Inledning

Som framgått av kap. 14 har kommittén ansett det lämpligt att till en ”Lag om familjestöd” sammanföra bestämmelser om allmänt barnbidrag, statligt bostadstillägg, bidragsförskott, föräldrapenning, vårdbidrag för svårt handikappat barn och sjukpenning vid vård av sjukt barn. Det kommunala bo- stadstillägget, som regleras i en statsbidrags- författning, har lämnats utanför den gemen- samma lagen.

I kap. 13 har kommittén angivit att de förbättringar av kontantstödet till barnfa- miljer som kommittén föreslår bör ingå i ett utbyggnadsprogram för familjestödet som bör genomföras successivt under en treårs- period med början 1.1.1974. Författnings- förslagen har utformats på grundval av det slutliga genomförandet av de reformförslag som kommittén lägger fram. Det bör vara möjligt för statsmakterna att låta lagen om familjestöd och övriga författningsförslag träda i kraft successivt. Det är härvid tänk- bart att något eller några av kapitlen i lagen kan träda i kraft redan 1.1.1974 och övriga delar av lagen vid senare tidpunkter under treårsperioden. En annan möjlighet är att lagen om familjestöd och övriga författnings- förslag träder i kraft i sin helhet 1.1.1974, fastän vissa stödformer till en början får en lägre nivå än den som föreslås genomförd vid treårsperiodens utgång. En utbyggnad av familjestödet kan då ske genom successiva ändringar i lagen om familjestöd och övriga

Kommentar till författningsförslagen

författningar. Med hänsyn till att olika möj- ligheter står till buds har kommittén avstått från att lägga fram förslag till över- gångsbestämmelser.

Som påpekats i socialutskottets betänkan- de med anledning av propositionen om höjda bostadstillägg till barnfamiljer (SoU 1971: 45) innebär borttagandet av bostadsvillkoren för det statliga bostadstillägget att stödet får karaktär av ett allmänt konsumtions- stöd till barnfamiljerna. I utskottsutlåtandet anförs att denna omständighet aktualiserar frågan huruvida benämningen på bostads- tilläggen skall bibehållas. Frågan borde dock enligt utskottets mening inte tas upp i det då aktuella sammanhanget.

Benämningen av de statliga tilläggen bör enligt kommitténs mening främst bedömas utifrån vad som ter sig naturligt ur bidrags- mottagarnas synpunkt. Redan när bostads- tilläggen infördes ingick däri ett grundstöd utan bostadsanknytning. Av praktiska skäl och eftersom denna grunddel skulle admini- streras och betalas ut tillsammans med de bostadsanknutna delarna var det då rimligt att hela det nya stödet kallades bostads- tillägg. Som närmare utvecklas i kap. 14 föreslår kommittén nu den förändringen att såväl barnbidragen som de nuvarande statliga och kommunala bostadstilläggen skall admi- nistreras av försäkringskassorna och betalas ut vid ett och samma tillfälle varje månad. Av dessa tre delar av konsumtionsstödet till barnfamiljerna har barnbidragen och de

statliga tilläggen karaktär av allmänt kon- sumtionsstöd — barnbidragen till alla barn- familjer och de statliga tilläggen till barnfa- miljer i lägre inkomstlägen. De hyresanknut- na tilläggen är däremot direkt inriktade på bostadskostnaden. I fråga om de hyresan- knutna tillåggen bör det också observeras att dessa — i motsats till de kommunala bostads- tilläggen till pensionärerna — till 60 % betalas av statsmedel (inom angivna gränser).

Mot bakgrund av vad som nu anförts har kommittén valt att i författningsförslagen kalla de tre delarna av konsumtionsstödet till barnfamiljerna för allmänt barnbidrag, in- komstprövat barntillägg (motsvarande det nuvarande statliga bostadstillägget) och stats- kommunalt bostadstillägg (motsvarande det nuvarande kommunala bostadstillägget). I dagligt tal förefaller det naturligt att kalla de tre delarna av konsumtionsstödet barnbi- drag, barntillägg och bostadstillägg.

Förslaget till lag om familjestöd Disposition

I lagförslaget har varje stödform placeratsi ett eget kapitel. Efter ett första kapitel med inledande bestämmelser följer sålunda i tur och ordning kapitel om allmänt barnbidrag, inkomstprövat barntillägg, bidragsförskott, föräldrapenning, vårdbidrag för svårt handi- kappat barn och sjukpenning vid vård av Sjukt barn (247 kap.). Lagförslaget innehål- ler vidare allmänna bestämmelser (8 kap.), regler om familjestödets finansiering (9 kap.) och om administration m. m. (10 kap.).

Subjekten för det familjepolitiska stödet

En viktig fråga i den nya lagen har varit vem som skall vara mottagare av familjestödet. Denna fråga har fått olika lösningar när de stödformer som skall ingå i den gemensam- ma lagen ursprungligen kom till. När det gäller de allmänna barnbidragen säger de nuvarande bestämmelserna i första hand att rätten att uppbära bidrag tillkommer barnets moder. Bostadstilläggen utgår till familjen och rätten att uppbära dem tillkommer

familjeförsörjare. I fråga om makar tillkom- mer rätten dessa gemensamt. Bidragsförskot- tet tillkommer barnet och likaså vårdbidra- get till svårt handikappade barn. Därutöver gäller skilda utbetalningsregler för de olika stödformerna.

Den gemensamma nämnaren för de bi- dragsformer som skall ingå i lagen om familjestöd är att bidragen skall tillgodose barnfamiljerna. Som bidragssubjekt är det tänkbart att välja barnet, föräldrarna eller familjen.

Barnet har som omyndigt starkt begränsa- de möjligheter att råda över ekonomiska ting. Barnet saknar i stort rättslig handlings- förmåga. Däremot har barnet rättskapacitet, det vill säga möjlighet att vara subjekt för rättigheter och skyldigheter. Föräldrarna är enligt föräldrabalken underhållsskyldiga för sitt barn, envar av dem efter sin förmåga. Den förälder som inte har vårdnaden om sitt barn skall betala underhållsbidrag. Utdömda underhållsbidrag tillkommer i princip barnet och alltså inte vårdnadshavaren.

Även om de bidrag som utgår till barnfa- miljer har förekomsten av barn som förut- sättning, är det dock inte sagt att bidragen eller alla bidragen är avsedda direkt eller uteslutande för barnen. I gällande lag anges ändamålet med de allmänna barnbidragen vara bidrag till barnets uppehälle och upp- fostran. Vid barnbidragens tillkomst anförde departementschefen att barnbidragen borde betraktas som ett tillskott till hela familjens hushållning, låt vara att syftet därmed i första hand var att möjliggöra en standard- höjning för barnens del. Bidragsförskott utgår när en förälder som inte har vårdnaden om ett barn brister i sin underhållsskyldig- het. De nuvarande bostadstilläggen ger bi- drag till täckande av barnkostnaderna och hyreskostnaderna. Vårdbidraget skall ge er- sättning för de extra kostnader som ett svårt handikappat barns behov av särskild tillsyn och vård medför. Den nuvarande moder- skapspenningen avser att ge ersättning för anskaffningar och andra merutgifter vid bamsbörd och att ersätta minskad arbetsför- måga före och efter nedkomsten. Motiven

för dagens olika stödformer är således växlande och de ger i varje fall ingen entydig bild av att kontantstödet är avsett för enbart barnen. Det kan vidare hävdas att förmåner- na skall ses som ett samhällets stöd åt föräldrarna att fullgöra den underhållsskyl- dighet som åligger dem enligt föräldrabalken . Vill man se bidragen som ett led i en inkomstomfördelning mellan olika samhälls- grupper vid sidan av bl. a. ett progressivt skattesystem, ter sig barnen mindre lämpliga som bidragssubjekt.

Vad som nu sagts i fråga om barnens bristande rättsliga handlingsförmåga och om syftet med det familjepolitiska stödet leder till att barnen är mindre lämpliga som bidragssubjekt.

Familjen kan som sådan endast användas som en beskrivning på bidragskretsen. Sär- skilda rättsverkningar får då knytas till exempelvis den i familjen som bidragen skall utbetalas till.

Föräldrarna måste enligt sakens natur vara de bidragsberättigade i fråga om föräldrapen- ningen och sjukpenningen vid vård av sjuka barn. Önskemålet om enhetlighet i den gemensamma lagstiftningen talar för att föräldrarna om möjligt skall väljas till sub- jekt även vid andra stödformer. Föräldrarna har tillsammans ansvaret för barnens försörj- ning. Det kan därför vara naturligt att se dem som mottagare även av de övriga bidragen. I praktiken anses väl föräldrarna redan i dag i stor utsträckning som de bidragsberättigade, också när stödet är riktat direkt till barnen. Kommittén har således stannat för att föreslå att föräldrarna i princip skall stå som subjekt i lagen om familjestöd. I ett par fall får stödet generellt utgå till dem båda (barnbidrag, barntillägg). I andra till den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet (föräldrapenning, vårdbidrag för svårt handikappat barn och sjukpenning vid vård av sjukt barn). Särskil- da regler får gälla bl. a. när endast den ene föräldern är vårdnadshavare för barnet.

Om föräldrarna blir berättigade vid samt- liga stödformer kommer bidragsförskotten, som således skall ersätta och fylla ut under-

hållsbidragen, att få ett annat bidragssubjekt än dessa. Några större olägenheter synes emellertid inte vara förenade härmed. Det kan för övrigt erinras om att den korrespon- dens som tidigare fanns mellan bidragsför- skott och underhållsbidrag bröts vid till- komsten av den nuvarande lagen 1964. Bi- dragsförskotten gjordes då oberoende såväl av att underhållsbidrag blivit fastställt — genom avtal eller dom — som av underhålls- bidragets storlek.

Andra gemensamma lagfrågor

De stödformer som enligt förslaget skall ingå i lagen om familjestöd skiljer sig i sin nuvarande utformning ganska starkt från varandra inte bara i fråga om stödets inriktning och övriga materiella innehåll utan även i frågor av mera detaljbetonat slag. Som exempel på sådana frågor kan nämnas de olika reglerna beträffande betalningsmotta- gare (vilket i viss utsträckning hänger sam- man med frågan om bidragssubjektet), utbe- talningsterminer, retroaktivitet och utjäm- ning av utbetalningsbelopp. Det är natur- ligtvis ett starkt önskemål att förmånernai dessa och andra hänseenden får enhetliga regler i den gemensamma lagen om familje- stöd. Lösningarna på de nämnda frågorna om gemensamma regler kommer att presen— teras nedan vid behandlingen av bestämmel— serna i fackkapitlen och kapitlet med allmän— na bestämmelser.

1 kap. Inledande bestämmelser

15

I denna paragraf anges de olika bidragsfor- mer som ingår i lagen. Urvalsprincipen har något berörts i kap. 14 i betänkandet. De olika stödformerna har karaktär av rena bidrag (barnbidraget och bamtillägget) eller främst av ersättningar för utebliven inkomst (föräldrapenningen, sjukpenningen vid vård av sjukt barn och Vårdbidraget för svårt han- dikappat barn). Bidragsförskotten har liksom barnbidragen och barntilläggen karaktär av

bidrag till barnets försörjning men intar en särställning därigenom att de i princip ersät- ter eller kompletterar underhållsbidrag från den andra föräldern. Som en sammanfattan- de benämning på förmånerna i lagen har valts familjestöd.

253

Familjestödet skall administreras av riksför- säkringsverket och de allmänna försäkrings- kassorna. Närmare bestämmelser ges i 10 kap. Lagförslaget har i stor utsträckning hämtat sina bestämmelser eller förebilder från lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Detta gäller särskilt den allmänna förutsättningen i 4 % om inskrivning hos för- säkringskassa för rätt till familjestöd men också till exempel flera av de allmänna be- stämmelserna i 8 kap.

35

Den gemensamma förutsättningen för de olika formerna av familjestöd är förekoms- ten av barn i familjen. Även den som upp- fyller kravet i följande paragraf om inskriv- ning hos försäkringskassa kan emellertid ha barn som inte bor här i landet. Det finns i allmänhet inte anledning att låta familjestöd utgå också för sådana barn. Det har därför föreskrivits att familjestödet utgår för barn som är bosatt här i riket.

4å

För stödformer som ingår i den nya lagen gäller i dag varierande villkor i fråga om svenskt medborgarskap och bosättning i lan— det. En redogörelse härför har lämnats i kap. 12 i betänkandet i avsnittet ”lnvandrarbar- nens rätt till vissa förmåner". Som framgår av det avsnittet föreslår kommittén att gäl- lande medborgarskapskrav för rätt till bi- dragsförskott och för vårdbidrag för svårt handikappat barn skall slopas liksom gällan- de villkor om sex månaders vistelse i riket

för utländsk medborgare för rätt till barn- bidrag.

Svenska medborgare samt de som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket är försäkrade enligt AFL. Från och med den månad då försäkrad fyller 16 år skall han vara inskriven hos allmän försäkringskassa, om han är bosatt i riket. lnskrivning hos för- säkringskassa är ett villkor för rätt till sjuk- penningförmåner.

I princip är således alla vuxna personer som bor i riket inskrivna hos försäkringskas- sa. Kommittén har funnit det lämpligt av praktiska skäl att utforma kravet på anknyt- ning till landet på samma sätt som sker inom den allmänna försäkringen för rätten till sjukpenningförmåner. l förevarande paragraf har således angivits att förälder som är inskriven hos försäkringskassa är berättigad till familjestöd.

Försäkringskassorna bedömer bosättnings- begreppet efter i princip samma grunder som inom folkbokföringen. Emellertid kan kas- sorna skriva in personer som inte hunnit bli kyrkobokförda och likaså avföra personer som fortfarande är kyrkobokförda iSverige. Inom den allmänna försäkringen är det vidare fastlagd praxis att den som lämnar landet utan att tydligt ådagalägga avsikt att stadigvarande bosätta sig utomlands anses vara bosatt här i riket intill ett år efter avresan.

Även de bosättningskrav som gäller för de allmänna barnbidragen och för bidragsför- skotten anknyter i princip till kyrkobokfö- ringen. Enligt socialstyrelsens Råd och anvis- ningar nr 202 kan dock barnbidrag utgå även vid längre utlandsvistelse än 12 månader under förutsättning att barnet alltjämt kan anses bosatt i landet. Denna vidgade rätt till barnbidrag tillkom år 1966 Och därvid åberopades att bosättningsbegreppet så långt möjligt borde ha samma innehåll som i skattelagstiftningen.

Beträffande bidragsförskotten gäller enligt 11 å andra stycket bidragsförskottslagen att om barnet upphört att vara svensk medbor- gare eller bosatt i riket, kan barnavårdsnämn- den besluta att barnet i fortsättningen skall

åtnjuta bidragsförskott, om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskäligt att dra in bidragsförskottet.

Slutligen kan nämnas ännu en skillnad i fråga om tolkningen av bosättningsbegreppet mellan den allmänna försäkringen samt barn- bidragen och bidragsförskotten. De som är anställda på utländsk ort i svenska statens tjänst är kyrkobokförda här i landet. Dessa tjänstemän — men inte de svenskar som t.ex. arbetar i FN-tjänst — har av tradition ansetts berättigade till barnbidrag och bidragsför- skott. Däremot är de inte undantagna från vanliga regler inom den allmänna försäk— ringen och de skall därför då ett år gått inte längre vara inskrivna hos försäkringskassa. Diplomaterna och deras familjer avregistreras redan fr. 0. m. dagen efter avresedagen.

Sedan 1970 arbetar en utredning, hemvist- sakkunniga, på en översyn av bestämmelser- na om folkbokföring m. m. Enligt direktiven bör översynen även omfatta en inventering av möjligheterna att differentiera och för- bättra bedömningskriterierna så att folkbok- föringsmyndigheternas avgöranden i bosätt- ningsfrågan kan få vidare användning än vad nu är fallet. De olika typer av regler med anknytning till skilda slag av bosättningsbe- grepp som förekommer i gällande rätt bör därför enligt direktiven genomgås.

Som kommittén tidigare anfört böri fråga om rätten till familjestöd anknytningen till landet bestämmas genom inskrivning hos försäkringskassa. Det bör då inte gärna komma i fråga att för delar av familjestödet införa en annan tolkning av bosättningsbe- greppet än den som finns inom den allmänna försäkringen.

Hemvistsakkunnigas arbete kan förmodas få betydelse även för tolkningen av bosätt- ningsbegreppet inom sociallagstiftningen. I avvaktan på resultatet av utredningen bör de av försäkringskassorna tillämpade tolknings- principerna få gälla som hittills och då även för familjestödet. Det krav på bosättning som föreslås gälla för barn enligt 35 bör därmed tolkas på samma sätt som bosätt- ningsvillkoret för inskrivning hos försäkrings- kassa.

Kommittén har inte funnit skälen för en generösare tillämpning av bosättningsbe- greppet i fråga om barnbidrag och bidrags- förskott så starka att de motiverar undantag från de regler som gäller inom den allmänna försäkringen. I fråga om UD-tjänstemän och andra statligt anställda torde hithörande frågor lämpligen få lösas avtalsvägen.

Det kan anmärkas att ett strängare villkor i form av krav på sex månaders inskrivning hos försäkringskassa gäller för rätt till för- äldrapenning. Motiven härför har angetts i kap. 9 i betänkandet. Villkoret kommenteras också nedan under 5 kap. 10 %.

Enligt AFL skall försäkrad vara inskriven hos försäkringskassa fr.o.m. den månad då han uppnår 16 års ålder. Detta åldersvillkor för inskrivning kan leda till att förälder utestängs från rätten till familjestöd i de fall där han eller hon ej uppnått föreskriven ålder. I andra stycket av förevarande para- graf har därför införts en regel om att villkor i lagen om inskrivning eller om placering i viss sjukpenningklass skall anses uppfyllt om det berott på ålderskravet i 1 kap. 4 % AFL att villkoret ej kunnat uppfyllas. Regeln har » utöver den allmänna bestämmelsen om rätt till familjestöd i första stycket — bety- delse för bestämmelserna i 5 kap. 10—12 55.

2 kap. Allmänt barnbidrag 1 %

Innehållet överensstämmer i sak med gällan— de bestämmelser.

25

Barnbidrag utgår i dag från och med kvartalet efter det varunder barnet fötts eller rätt till bidrag eljest uppkommit till och med det kvartal under vilket barnet fyller 16 år.

I lagförslaget har månaden i stället för kvartalet valts som tidsbegrepp. Så har skett genomgående i lagen och för alla formerna av familjestöd. Av övriga stödformer är deti dag bara bostadstilläggen som har kvartalet

som tidsbegrepp i ett par avseenden. I kommitténs förra betänkande gjordes ingen ändring i fråga om kvartalsregeln i det förslag till lag om allmänna barnbidrag och familje- tillägg som då lades fram, trots att bidragen enligt kommitténs förslag skulle betalas ut månadsvis i fortsättningen. Kommittén ansåg att det skulle underlätta administrativt för barnavårdsnämnderna om man behöll kvar- talsregeln. [ remissyttrande över betänkandet ställde sig dock socialstyrelsen tveksam till om kvartalsregeln borde bibehållas.

När familjestödet nu samlas i en gemen- sam lag och under en enhetlig administration är det till fördel om man slipper olika tidsbegrepp för olika stödformer. Några nackdelar från administrativa synpunkter bör inte vara förenade med övergång till en månadsregel. I övrigt hänvisas till kap. 14.

3å

Barnbidraget tillkommer föräldrarna gemen- samt. Är bara den ena föräldern rättslig vård- nadshavare skall dock bambidraget utgå en- dast till honom. Den av föräldrarna som inte har vårdnaden om barnet är således utesluten från rätten till bidrag för barnet. Har särskild förmyndare förordnats för barnet tillkom- mer bidraget denne.

En annan fråga är till vem bidraget skall betalas ut. Oftast sker utbetalningen till den som har juridisk rätt till bidraget, men det förekommer att bidraget kan betalas ut till annan person. Frågan om utbetalningen behandlas i nästa paragraf.

4å

Barnbidraget utbetalas för närvarande enligt huvudregeln till modern. Som framgått av kap. 14 i betänkandet kan betydande bespa- ringar göras om utbetalningen av barnbidrag samordnas med utbetalning av andra former av familjestöd. En gemensam utbetalning av olika familjestöd gör givetvis frågan om betalningsmottagare viktigare än vad den är i

dag. För en tvåbarnsfamilj kan den samman- lagda bidragssumman av barnbidrag Och barn- och bostadstillägg uppgå till omkring 700 kr. per månad.

När barnbidragen tillkom anfördes bl. a. som skäl för att modern skulle tillerkännas rätt till bidraget, att man då med större säkerhet torde kunna räkna med att bidraget verkligen kom barnet till godo och fick den standardhöjande effekt som avsågs. Kom- mittén är av uppfattningen att det principiel- la företrädet för modern framför fadern till barnbidraget speglar en föråldrad syn på kvinnans Och mannens roller i hem och yrkesliv. Den naturliga utgångspunkten för kommittén har varit att föräldrarna skall ha valfrihet när det gäller att bestämma till vem av dem som barnbidraget och det övriga familjestödet skall betalas ut.

Från RAFA-utredningens sida har man framhållit att grundprincipen i ett föreslaget system med automatisk utbetalning av barn- bidrag efter avisering från folkbokföringen skulle frångås, om ca 100000 anmäl- ningar i fråga Om bidragsmottagare årligen skulle tas om hand av försäkringskassorna och föranleda manuell avisering till datasys- temet. Rationaliseringsvinsten av överflytt- ningen av barnbidragsadministrationen till försäkringskassorna skulle därigenom bli mindre. De administrativa nackdelarna med en valfrihet skulle dock enligt RAFA-utred- ningen reduceras, om barnbidraget betalades ut till modern eller fadern enligt en huvud- regel, men föräldrarna gavs möjlighet att anmäla att den andre föräldern i stället skulle vara bidragsmottagare. En sådan an- mälan bör då få verkan för alla de samordnade bidragsformerna.

Kommittén anser att de av RAFA-utred— ningen påvisade administrativa nackdelarna med en valfrihet kan minskas utan att nämnvärt avkall görs på huvudprincipen. Kommitténs förslag innebär att det första barnbidraget automatiskt utbetalas till mo- dem. I samband härmed bör föräldrarna emellertid tillställas information om att de har rätt att själva välja betalningsmottagare jämte en anmälningsblankett för byte. I sam-

band med ansökan om barn- och bostads- tillägg bör föräldrarna få ange till vem de vill att familjestödet skall betalas ut. Om föräld- rarna väljer fadern i stället för modern, kom- mer i fortsättningen samtliga stöd att betalas ut till honom. Detta bör påpekas i informa- tionen.

I 4 å anges i enlighet med de ovan nämnda principerna att barnbidrag utbetalas till modern, om inte föräldrarna anmäler att bidraget skall utbetalas till fadern. Sådan anmälan skall kunna göras när som helst till försäkringskassan.

Nuvarande barnbidragslag innehåller sär- skilda regler om utbetalning när den som skall uppbära bidraget inte finnes skickad att handha det. I 8 kap. 7 5 lagen om familje- stöd har för alla stödformer gemensamma bestämmelser upptagits vilka bl.a. avses ersätta de nämnda reglerna i barnbidragsla- gen.

3 kap. Inkomstprövat barntillägg

1 5

Det inkomstprövade bamtillägget motsvarar det nuvarande statliga bostadstillägget. Detta utgår sedan 1.4.1972 med ett enhetligt belopp för varje barn och utan krav på viss bostadsstandard. I kap. 10 i betänkandet har kommittén redogjort närmare för ändringen av bostadstilläggen.

Barntillägget tillkommer föräldrarna ge- mensamt, något som i princip är fallet även med nuvarande bostadstillägg. Barntillägget utgör liksom barnbidraget bidrag till täckan- de av barnkostnaderna. Barntillägget är dock beroende av inkomstprövning. Reglerna om inkomstprövning av de statliga och kommu- nala bostadstilläggen har i dag sin placeringi kungörelsen (1968:425) om statliga bostads- tillägg till barnfamiljer. Kommittén har tagit upp inkomstprövningsreglerna i ett förslag till kungörelse om inkomstprövning i fråga om barntillägg enligt lagen om familjestöd, m.m. Det bör påpekas att grunderna för inkomstprövningen skall fastställas av Konungen med riksdagen.

N?

Barntillägget föreslås, till skillnad från barn— bidrag och vårdbidrag för svårt handikappat barn, utgå för barn upp till 18 år. Motiven för detta har angivits i kap. 11 i betänkan- det.

35

Denna paragraf är likalydande med bestäm- melserna för barnbidrag i 2 kap. 3 &.

4å

I kommentaren till reglerna för barnbidrag har kommittén angett sina utgångspunkter när det gäller frågan om till vem av föräldrarna familjestödet skall utbetalas. Reg- lerna i förevarande paragraf är en konsekvens av principerna om föräldrarnas valfrihet och den samordnade utbetalningen. Övriga utbe- talningsregler har placerats i kungörelsen om inkomstprövning i fråga om barntillägg enligt lagen om familjestöd, m.m.

4 kap. Bidragsförskott 1 %

Bestämmelserna i denna paragraf har sin motsvarighet i l & nuvarande bidragsför- skottslag. Bidragsförskottets syfte har an- getts vara att utgöra garantistöd för den underhållsskyldighet som åvilar förälder som ej har vårdnaden om barnet. Några skillnader i förhållande till de motiv som ligger bakom nu gällande lag har inte åsyftats.

25

De allmänna förutsättningarna för bidrags- förskott är indirekt angivna i 25 gällande bidragsförskottslag. Där uppräknas de fall då bidragsförskott inte utgår. l förevarande paragraf i lagförslaget anges som förutsätt- ning för bidragsförskott att den underhålls- skyldige inte regelbundet på förfallodagen betalar underhållsbidrag med belopp som kan utgå i bidragsförskott enligt 4å första

eller andra stycket. Bestämmelserna har sin motsvarighet i nuvarande 2 & b). Någon sak— lig ändring ärinte åsyftad.

Av de övriga punkterna i nuvarande 2 % återfinns punkterna &) och e) i lagförslagets 3 &. Däremot har några bestämmelser inte upptagits som motsvarar punkterna 2å d) och e). Skälen till att dessa villkor för bidragsförskott föreslås slopade har angivits i kap. 12 i betänkandet. I fråga om 2 & d) se vidare kommentaren till 3 &.

3å

Första stycket överensstämmer med nuva- rande 2 ä a).

Bestämmelsen i andra stycket överens- stämmer i huvudsak med 2 5 c) gällande lag. Regeln har tillkommit för att förhindra miss- bruk av bidragsförskottsinstitutet. Exempel på fall då regeln kunde vara tillämplig gavs i propositionen (196420). Man förutsåg vid tillkomsten att bestämmelsen kunde komma att vålla vissa svårigheter vid den praktiska tillämpningen.

[ propositionen nämndes det fallet att makar vid hem- eller äktenskapsskillnad fördelar vårdnad och underhållsbörda så att vardera får vårdnaden om ett eller flera barn och svarar för underhåll åt det eller de barn som står under hans vårdnad utan bidrags- skyldighet för den andre maken. Enligt vad kommittén erfarit under hand från social- styrelsen har undantagsbestämmelsen vållat svårigheter just i dessa fall. Innebörden av regeln har Ofta tolkats så att hinder mot bidragsförskott skulle föreligga så snart ma— karna gjort en fördelning sinsemellan av vårdnad och underhåll. Detta har skett både då makarna avtalat om att inget underhåll skulle utgå för barnen och när de i avtalet stipulerade underhållsbeloppen varit små. Överhuvudtaget anses bestämmelsen föran- leda ingående och ofta onödiga utredningar huruvida den underhållsskyldige kan anses ha sörjt för att barnet erhåller ett underhåll motsvarande vad som kan utgå i bidragsför- skott.

Den omformulering som företagits av

bestämmelsen i lagförslaget är inte sådan att den i sak förändrar innebörden. Det är således tydligt att, om försäkringskassan skulle finna det vara uppenbart att den underhållsskyldige sörjt för ett mot bidrags- förskottet svarande underhåll, inte heller med regelns nya utformning förutsättningar- na föreligger för bidragsförskott. Det finns emellertid skäl att understryka att anled- ningen till bestämmelsen är att man velat förhindra missbruk. Även om föräldrarna således fördelat vårdnad och underhåll sins- emellan, kan det otvivelaktigt många gånger finnas ett behov av underhåll för barnet som bör täckas med bidragsförskott.

Av formuleringen periodiskt utgående underhållsbidrag följer att om den under- hållsskyldige sörjt för barnets underhåll genom visst belopp en gång för alla, detta kan utgöra hinder för bidragsförskott. Hindret är dock inte absolut som i 2 & d) nuvarande bidragsförskottslag utan beroende av engångsbeloppets storlek. Endast om en för engångsbeloppet inköpt livränta som är lämpad efter underhållsskyldigheten skulle uppgå eller ha uppgått till den summa som kan utgå i bidragsförskott, torde man kunna anse att barnet fått ett motsvarande under- håll. I annat fall bör bidragsförskott utgå enligt grunderna för 4 % tredje stycket med skillnaden mellan å ena sidan vad som kan utgå i bidragsförskott enligt 4ä första eller andra stycket och å andra sidan livränte- beloppet för månaden.

4 & Paragrafen motsvarar 4å bidragsförskottsla- gen. Kommittén föreslår att bidragsnivån skall höjas till 30 % av basbeloppet när förskott utgår på grund av båda föräldrarnas underhållsskyldighet och när barnet är berät- tigat till barnpension. [ kap. 10 i betänkan- det har kommittén redogjort närmare för sina överväganden. Nuvarande fjärde stycket i 4å bidragsförskottslagen, om viss påföljd när vårdnadshavaren underlåter att medverka till att utdömt underhållsbidrag höjs, föreslås upphävd. Förslaget har behandlatsi kap. 12 i betänkandet.

Bestämmelserna överensstämmer med mot- svarande regler i 3å bidragsförskottslagen.

6ä

Som gemensam avrundningsregel för bidrags- förskott, vårdbidrag samt barn- och bostads— tillägg har valts den som nu gäller enligt 8 & kungörelsen (1968:425) om statliga bostads- tillägg till barnfamiljer.

7—8åå

Bestämmelserna motsvarar 155 Och löå första stycket bidragsförskottslagen. Kom- mittén har i kap. 12 i betänkandet föreslagit att de särskilda fördelningsreglerna i bidrags- förskottslagen skall upphävas. Någon mot- svarighet till bestämmelserna i 16% andra stycket gällande lag har således inte uppta- gits i lagförslaget.

9—10åå

Kommittén har i kap. 12 i betänkandet föreslagit en uppmjukad tillämpning av de nuvarande eftergiftsreglerna. 10å som mot- svarar 18 & bidragsförskottslagen har formu- lerats i detta syfte. Även indrivningsregeln har i förslagets 9 & fått en mjukare formule- ring ån motsvarande 17 & igällande lag.

11%

Förslaget har behandlats närmare i kap. 12i betänkandet. Bidragsförskott enligt denna paragraf kan bara utgå om samtliga förutsätt- ningar för barnpension är uppfyllda så när som kravet på svenskt medborgarskap. Det kan erinras om att kommittén i kap. 11 i betänkandet förordar en höjning av ålders— gränsen för barnpensionen till 18 år, således samma gräns som för bidragsförskotten.

12,5

Bestämmelserna motsvarar i korthet innehål- let i 65 bidragsförskottslagen. Någon mot-

svarighet till bestämmelserna i 7å om underrättelseskyldighet med anledning av ansökan om bidragsförskott har inte uppta- gits i den nya lagen, eftersom dessa regler numera torde följa av förvaltningslagen (1971:290) . De mer detaljerade föreskrifter- na Om innehållet i ansökan etc. avses bli utfärdade i administrativ ordning.

5 kap. Föräldrapenning lå

Föräldrapenningen överensstämmer med den nuvarande tilläggssjukpenningen vid barns- börd såtillvida att dagsbeloppet beräknas med hänsyn till förälderns sjukpenning. Emellertid får föräldrapenningen aldrig understiga 20 kr. Denna garantinivå motsva- rar f.n. i stort sett sjukpenningklass nr 10 som ger 19 kr. i sjukpenning. I förhållande till de inkomster av förvärvsarbete som berättigar till sjukpenning motsvarar garanti- nivån en inkomst mellan 10 200 och 12 000 kr. per år. Föräldrapenningen är individuell vilket får till följd att dagsbeloppet för samma familj kan variera mellan 20 och upp till 52 kr. beroende på vem av föräldrarna som utnyttjar förmånen.

2—4 %%

Tiderna för faders och moders rätt till föräldrapenning framgår av dessa paragrafer. Föräldrapenningen får utgå under högst 240 dagar sammanlagt för fader och moder (4 å). Förmånen kan utgå tidigast fr. o. m. den sextionde dagen före den då barnets födelse beräknas ske (25 1 st.) och fram till den tvåhundrafyrtionde dagen efter den då bar- net fötts (4 å). Föräldrarna har med andra ord möjlighet att utnyttja den åtta månader långa ersättningstiden under loppet av en tio- månadersperiod.

De nuvarande reglerna för tilläggssjuk- penningen vid bamsbörd att modern alltid har rätt till ersättning fr. o. m. den sextionde dagen före den beräknade nedkomsten t. o. m. den tjugonionde dagen efter förloss-

ningsdagen skall enligt förslaget Också gälla föräldrapenningen. Fr.o.m. den trettionde dagen efter den då barnet fötts utgår föräld- rapenningen till modern under förutsättning att hon har barnet i sin vård (se vidare under 6 5).

Fadern har rätt till föräldrapenning dels i 10 dagar i anslutning till barnets födelse, dels under tid då han har barnet i sin vård. Av 8 & andra stycket framgår att föräldrapenning ej får utgå till båda föräldrarna samtidigt utom när det gäller faderns rätt till föräldrapen— ning i 10 dagar i anslutning till barnets födelse.

Avsikten med föräldrapenning till fadern i anslutning till nedkomsten är att fadern skall kunna biträda modern när nedkomsten är omedelbart förestående, under själva förloss- ningen och de första dagarna efter hemkoms- ten från BB. Det innebär bl. a. att fadern har möjlighet att stanna hemma och sköta de äldre barn föräldrarna kan ha medan modern ligger på BB.

Utnyttjar fadern sin rätt till föräldrapen- ning i anslutning till barnets födelse, avräk- nas de uttagna dagarna från den totala ersättningstiden 240 dagar. Något krav på att fadern i verkligheten skall ha biträtt modern eller skött eventuella äldre barn har inte kunnat uppställas. Det har ansetts lämpligt att i stället fordra samtycke av modern för att fadern skall få rätt till förmånen. Såsom anförts i den allmänna motiveringen i kap. 9 skulle i annat fall förmånen kunna missbru- kas av fader som inte sammanbor med familjen.

Föräldrarna kan i övrigt få välja vem av dem som skall stanna hemma med föräldra- penning. Det enda villkoret är att vederbö- rande förälder har barnet i sin vård.

Som framgår av den allmänna motive- ringen anser kommittén att det föreslagna anställningsskyddet om två perioder för vardera föräldern inte nödvändiggör någon motsvarande bestämmelse i fråga om rätten till föräldrapenning. Om arbetsförhållandena så medger skall alltså föräldrarna kunna byta av varandra i fråga om rätten till föräldrapen- ning när de så önskar. I samband med

utbetalningen av föräldrapenningen får för- äldern uppge på heder och samvete vilka dagar han haft barnet i sin vård. Med denna konstruktion av rätten till föräldrapenning bortfaller frågan om avbrott i ledigheten som hinder för fortsatt föräldrapenning.

5 0ch7 %%

De tidigare behandlade reglerna i 2—4åå gäller bara de biologiska föräldrarnas rätt till föräldrapenning. 1 förevarande lagrum tas rätten till föräldrapenning för foster- och adoptivföräldrar upp. I fråga om de allmänna motiven till det nya stödet hänvisas till kap. 9.

Föräldrapenning utgår under de förutsätt- ningar som anges i 5 Och 7 åå. Övriga bestämmelser och närmare villkor för föräld- rapenning gäller också för föräldrapenning till foster- och adoptivföräldrar. Föräldra— penning enligt 5 & motsvarar de biologiska föräldrarnas rätt till föräldrapenning. Den gäller spädbarn och utgår dels till den av foster- eller adoptivföräldrarna som har bar- net i sin vård och dels även till den andre föräldern i högst 10 dagar i anslutning till barnets ankomst till den nya familjen. Lik- som för de biologiska föräldrarna kan stödet utgå i sammanlagt högst 240 dagar och längst till den tvåhundrafyrtionde dagen efter den då barnet fötts.

Enligt 7 % kan vid adOption av barn som är äldre än 240 dagar men som ej fyllt 10 år föräldrapenning utgå under högst 10 dagar för vardera föräldern i anslutning till barnets ankomst till familjen. Detsamma gäller barn som tas emot som fosterbarn med sikte på adoption. Det ligger i sakens natur att om ett barn skulle vara mellan 230 och 240 dagar gammalt när det anländer till sina nya föräld- rar så skall både 5 och 7 åå tillämpas så att föräldrarna blir berättigade till sammanlagt 20 dagars föräldrapenning.

Med fosterbarn avses här, såväl som på andra ställen i lagen om familjestöd, bara fosterbarn i barnavårdslagens mening.

Adoption kan ske av såväl eget som andre makens barn eller adoptivbarn. Syftet med

föräldrapenning även vid adoption ärinte att lämna stöd i hithörande fall. Detta har ansetts framgå utan uttryckliga bestämmel- ser.

öå

Enligt gällande bestämmelser kan tilläggs- sjukpenning vid barnsbörd utgå även om modern av egen sjukdom skulle vara förhind- rad att ha barnet i sin vård. Motsvarande bestämmelse har ansetts ha berättigande också i fråga om rätten till föräldrapenning. Som tidigare berörts får dock föräldrapen- ning inte utgå till båda föräldrarna samtidigt utom när det gäller de 10 dagarna i anslut- ning till barnets födelse eller ankomst till den nya familjen.

I den allmänna motiveringen i kap. 9 har kommittén framhållit att föräldrapenning bör utgå även när föräldrarna är förhindrade att utöva den direkta vården därför att barnet är intaget på sjukhus. I förevarande paragraf anges därför också att föräldrapen- ningen även utgår till förälder som p.g.a. sjukdom hos barnet är förhindrad att ha det i sin vård. Någon motsvarande bestämmelse finns inte när det gäller tilläggssjukpenning vid bamsbörd. Kravet att modern skall ha barnet i sin vård har dock tillämpats mycket liberalt i fall då barnet vistats på sjukhus.

85

Föräldrapenningen föreslås i likhet med sjuk— penningen kunna utgå dels som hel föräldra- penning och dels som halv föräldrapenning. I båda fallen förutsätter rätten till ersättning att föräldern avstår från förvärvsarbete. Hel föräldrapenning skall utgå för dag då föräl- der helt avhåller sig från förvärvsarbete, halv föräldrapenning når förälder förvärvsarbetar högst fyra timmar. Detta timantal motsvarar i allmänhet hälften av full arbetstid. Regler- na innebär att rätt till föräldrapenning inte föreligger för dag då förälder arbetar mer än fyra timmar och att förälder som arbetar t. ex. en kvarts arbetsdag inte kan få mer än halv föräldrapenning. För att halv föräldra-

penning skall kunna utgå är det vidare ett krav att förälderns arbetsinkomst uppgår till högst hälften av den inkomst han har nor- malt. Denna inkomst har i regel legat till grund för förälderns placering i sjukpenning- klass. För den som inte tidigare haft för- värvsarbete innebär reglerna att han inte har möjlighet att utnyttja rätten till halv föräld- rapenning. Med halv föräldrapenning avses hälften av belopp som sägs i l &, således 10 kr. om dagen (halv garantinivå) eller hälften av förälderns sjukpenning. Motiven till be- stämmelserna framgår av kap. 9 i betänkan- det.

Som nämnts tidigare får föräldrapenningi allmänhet inte utgå till båda föräldrarna samtidigt. Meningen med stödet är ju att bereda familjen ekonomisk möjlighet att låta den ena av föräldrarna stanna hemma hos det nyfödda barnet. En bestämmelse härom har upptagits i andra stycket.

I fråga om de 10 dagar då fadern kan få föräldrapenning i anslutning till barnets födelse eller foster- eller adoptivföräldrar i anslutning till barnets ankomst till den familjen tillkommer dock andra syften med föräldrapenningen. I dessa fall får således föräldrapenning utgå till båda föräldrarna samtidigt.

95

Enligt den s.k. fridagsregeln i 3 kap. 10% AFL får den som normalt arbetar fem dagar i veckan och som är sjuk högst sex dagar ut- över insjuknandedagen inte sjukpenning för dagar som normalt är arbetsfria i den mån dessa dagar inte överstiger två. Motivet till regeln är att förhindra överkompensation ge- nom att sjukpenning annars skulle komma att utgå även när inkomstbortfall inte före- låg. Även beträffande föräldrapenningen finns det behov av en fridagsregel. Föräldra- penningen öppnar ju möjlighet för föräldrar- na till täta växlingar mellan förvärvsarbete och barntillsyn, t. ex. så att föräldrarna för- värvsarbetar varannan dag och sköter barn— tillsynen varannan. I förevarande paragraf föreskrivs att om ersättningsperioden, dvs.

den följd av dagar då förälder stannar hem- ma från förvärvsarbete för att sköta barnet, varar högst sju dagar, föräldrapenning utgår för annars arbetsfri dag endast i den mån an- talet sådana dagar överstiger två. Om föräl- dern exempelvis vanligen förvärvsarbetar måndag—fredag, utgår föräldrapenning för lördag och söndag bara under förutsättning att föräldern stannar hemma minst åtta da- gar i följd. Annars skulle t.ex. en person med veckolön kunna öka sin vanliga inkomst med föräldrapenningen. Enligt andra stycket räknas semesterdag och dag då förälder upp- bär ersättning från erkänd arbetslöshetskassa inte som arbetsfri dag. Det kan anmärkas att enligt kommitténs förslag till ändring i 32 & förordningen (1956 :629) om erkända arbets- löshetskassor dagpenning inte får utges för dag då medlem äger rätt till föräldrapenning.

10%

I paragrafen uppställs ett krav på bosättning i landet i form av 180 dagars inskrivning hos försäkringskassa för att föräldrarna över- huvud skall ha rätt till föräldrapenning. Villkoret gäller både svenska och utländska medborgare. Det räcker dock att en av föräldrarna uppfyller kravet. Den som är för ung för att kunna uppfylla åldersvillkoret för inskrivning kan ändå få föräldrapenning enligt 1 kap. 4 _8, andra stycket. Motiven till stadgandet ges i kap. 9 i betänkandet.

llå

För rätt till tilläggssjukpenning vid barns- börd gäller nu att modern skall ha varit placerad i lägst sjukpenningklass nr 3 under minst 270 dagar i följd omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten för denna. En motsvarande regel för föräld- rapenning över garantinivån kan inte heller undvaras. Av skäl som framgått i kap. 9 har kommittén dock föreslagit en sänkning av antalet dagar till 180. Som en konsekvens av att garantinivån motsvarar en sjukpenning- klass som är högre än nr 10, föreslås den

kvalificerande klassen bli nr 11 i stället för som nu nr 3.

I övrigt skall regeln tolkas på samma sätt som den nuvarande. Den som inte uppfyller kvalifikationsvillkoret får dock enligt försla- get alltid garantinivån 20 kr. Villkoret gäller varje förälder individuellt.

12%

Bestämmelsen saknar motsvarighet när det gäller de nuvarande moderskapsförmåner- na. Enligt dessa är det ingenting som hindrar en moder att stanna hemma och vårda sitt nyfödda barn med tilläggssjukpenning fastän föräldrarna gjort den uppdelningen att fa- dern normalt är hemma och modern förvärvsarbetande. I första stycket av 12 å i förslaget stadgas nu att föräldrapenning över garantinivån bara utgår om också den andre föräldern är placerad i lägst sjukpenningklass nr 11, vilket innebär ett krav på att den andre föräldern skall vara förvärvsarbetande. Liksom i fråga om föreskriften i 85 andra stycket att föräldrapenning ej får utgå till båda föräldrarna samtidigt gäller dock före- varande villkor inte moders rätt till föräldra- penning t.o.m. den tjugonionde dagen efter barnet födelse eller faders eller foster- och adoptivföräldrars rätt till 10 dagars föräldrapenning i anslutning till födelsen eller barnets ankomst till den familjen. Detta framgår av tredje stycket. För övriga fall innebär regeln att båda föräldrarna måste vara placerade i lägst klass nr 11 för att föräldrapenning på mer än 20 kr. skall kunna utgå till någon av dem.

Som motiv till villkoret har i kap. 9 i betänkandet bl. a. angetts att en föräldrapen- ning över garantinivån i annat fall skulle kunna utnyttjas till att skaffa familjen dubbla inkomster genom att exempelvis en annars inte förvärvsarbetande moder tog ett tillfälligt arbete medan fadern uppbar för- äldrapenning. Den skulle också kunna med— verka till att en fader, som eljest förvärvsar- betade, stannade hemma med föräldrapen— ning, fastän modern inte var förvärvsarbetan- de och därför hade möjlighet att sköta

I andra stycket görs viktiga undantag från bestämmelsen. De avser att täcka de fall då den andre föräldern av annat skäl än för- värvsarbete kan vara förhindrad att omhän- derha barnets vård. I fråga om förälder som åtnjuter ålderspension eller förtidspension är väl detta inte alltid fallet, men för att inte onödigtvis komplicera administrationen har de likställts med övriga uppräknade fall. Regeln gäller vidare bara fall där föräldrarna sammanlever. Som exempel på situationer då förälder av annan anledning kan vara oförmögen att vårda barnet kan nämnas att förälder fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller är intagen i fångvårds- anstalt eller eljest intagen på vårdanstalt.

13å

Förälder som genom sjukpenning åtnjuter ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom eller yrkesskada bör inte samtidigt få er- sättning för inkomstbortfall vid bamsbörd eller vård av nyfött barn. För den som har en sjukpenning som understiger föräldra- penningens garantinivå kan det ibland vara fördelaktigt att avstå från sjukpenning och i stället behålla föräldrapenningen också un- der sjukdom. Det har därför i lagförslaget inte föreskrivits någon skyldighet att upp- höra med föräldrapenningen vid sjukdom. Tilläggssjukpenning vid bamsbörd utbetalas nu först sedan modern skrivit på en försäk- ran att hon avhållit sig från förvärvsarbete — till skillnad från vanlig sjukpenning som efter den första utbetalningen kan utbetalas även innan försäkran avgetts. Utbetalning av för- äldrapenning torde också få förutsätta att föräldern dessförinnan avgivit försäkran. Ris- ken för samtidig utbetalning av både sjuk- penning och föräldrapenning bör därmed kunna elimineras. Bestämmelsen i första stycket av förevarande paragraf gäller även sjukpenning som utgår vid vård av sjukt barn.

Genom hänvisningen till stadgandet i 4 kap. Så tredje stycket AFL kommer för— äldrapenningen att få samma samordnings-

regler som sjukförsäkringen i förhållande till militärersättningsförordningen (1950:261) och förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret m.fl. författ- ningar. Samordningen innebär att föräldra- penning utgår endast i den mån föräldra- penningens belopp överstiger vad som utgår enligt den andra författningen.

14å

Sjukpenning utgår enligt 3 kap. 15% AFL inte för tid då försäkrad fullgör värnplikts- tjänstgöring eller vapenfri tjänst, är intagen i annat barnhem än mödrahem eller i ung- domsvårdsskola, är häktad eller intagen i fångvårds- eller arbetsanstalt eller intagen i allmän vårdanstalt för alkoholmissbru— kare eller i övrigt av annan orsak än sjuk- dom tagits i förvar på det allmännas be- kostnad. Kommittén har inte funnit anled- ning att föreslå någon avvikelse härvidlag när det gäller föräldrapenningen. Däremot har inte indragnings- och nedsättningsreglerna i 3 kap. 17ä och 20 kap. 3å AFL gjorts tillämpliga på föräldrapenningen. ] stället gäller för alla former av familjestöd enligt 8 kap. 4 5 i lagförslaget att den som uppburit stöd obehörigen eller med för högt belopp kan bli skyldig att återbetala vad han erhållit för mycket.

15%

l 3 kap. 16% AFL ges bestämmelser om arbetsgivarinträde m.m. som även gäller tilläggssjukpenning vid bamsbörd. Kommit- tén föreslår — som framgår av kommentaren till förslaget om ändring i AFL — att dessa regler skall vara tillämpliga också på föräldra- penning och sjukpenning vid vård av sjukt barn. En erinran om bestämmelserna ges i förevarande paragraf.

6kap. Vårdbidrag för svårt handikappat barn

15

De huvudsakliga bestämmelserna om vård- bidrag i form av invaliditetsersättning för svårt handikappat barn finns i 9 kap. 3å AFL. När kommittén nu föreslår att vårdbi- draget i stället skall få plats i lagen om familjestöd, är avsikten att lämna förutsätt- ningarna för bidraget orubbade. De medi- cinska grunderna för behovet av särskild tillsyn och vård har således inte ändrats i lagförslaget. Det kan erinras om att en utredning inom riksförsäkringsverket f.n. gör en översyn av bidragskretsen. 1 redaktio- nellt avseende kan anmärkas att uttrycket psykisk efterblivenhet, som används i 9 kap. Bä AFL, inte längre är brukligt. Uttrycket hämmad förståndsutveckling har hämtats från den lag (19671940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda som efterträtt den tidigare lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Orden ”annat handikapp” ersätter nuvarande ”van- förhet eller annat lyte”.

25

Som framgår av kap. 9 i betänkandet föreslår kommittén att vårdbidraget skall beskattas i samband med en höjning av bidragsnivån. Vårdbidraget föreslås samtidigt i ATP-hän- seende bli likställt med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

Vårdbidraget är tänkt att i fråga om beskattning och ATP-poäng räknas som in- komst hos den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet. Rätten till bidra- get bör följaktligen också knytas till denne förälder. [ 2 & har det angetts att vårdbidrag utgår till den av föräldrarna som saknar arbetsinkomst. Det är dock inget krav för rätten till bidrag att någon av föräldrarna avhåller sig från förvärvsarbete. Vårdbidraget får då i stället utgå till den som har den lägsta arbetsinkomsten. Föräldem har kanske ett deltidsarbete men här ändå hu- vudansvaret för barnets vård. Föräldrarna

bör få ange till försäkringskassan vem av dem som bidraget skall tillkomma. Oberoende av denna anmälan bör dock vid den årliga taxeringen bidraget anses som en inkomst hos den förälder som i verkligheten — sannolikt på grund av vårdinsatsen _ saknat eller haft lägst arbetsinkomst.

3å

Motiven till den föreslagna bidragsnivån framgår av kap. 9.

492

Bestämmelserna överensstämmer med dem som nu gäller enligt 16 kap. Så andra stycket samt 9 kap. 3å första stycket och 16 kap. 9 % AFL.

55

Enligt gällande bestämmelser i AFL får Vårdbidraget begränsas till viss tid. Riksför- säkringsverket framhåller i sina anvisningar rörande vårdbidrag att det bl. a. på grund av att vårdbehovet kan minska i frekvens eller intensitet är nödvändigt att de handikappade barnens förhållanden och förutsättningar för bidragsrätt blir föremål för fortlöpande kontroll. Detta bör enligt riksförsäkringsver- ket ske genom att vårdbidragen antingen begränsas till viss tid eller blir föremål för regelbundet återkommande efterkontroll. Tidsbegränsat vårdbidrag bör regelmässigt komma till användning, då förändring av vårdförhållandena eller vårdbehovet kan tän- kas komma till stånd inom de närmaste åren.

Kommittén föreslår att Vårdbidraget i fortsättningen skall beviljas tills vidare men att vårdbehovet skall tas upp till omprövning av försäkringskassan en gång om året. I de fall då vårdbehovet bedöms vara mera varak- tigt, får enligt andra stycket omprövningen ske med längre mellanrum, dock inte längre än tre är. Omprövningen är betingad av hän- syn till barnet.

65

Bestämmelserna är likalydande med de för barnbidrag i 2 kap. 3 %.

7—8 55

Valet av betalningsmottagare är en konse- kvens av regeln i 2 &. I fråga om avrundnings- regeln se vid 4 kap. 6 %.

9å

Av hänvisningen till ifrågavarande bestäm- melser i 16 kap. 1—3 %% AFL följer bl. a. att ersättning utgår enligt särskilda föreskrifter för kostnader för läkarundersökning vid an- sökan om vårdbidrag, att det som villkor för rätt till vårdbidrag kan föreskrivas att barnet skall underkastas läkarundersökning och att vårdbidrag kan beviljas interimistiskt.

7 kap. Sjukpenning vid vård av sjukt barn

lå

Denna nya form av familjestöd innebär en utvidgning av möjligheterna till sjukpenning. Bortsett från vad som gäller i samband med bamsbörd kan i dag sjukpenning utgå bara på grund av sjukdom som förorsakat nedsätt- ning av arbetsförmågan hos den försäkrade. Under de förutsättningar som anges i denna paragraf skall enligt förslaget sjukpenning kunna utgå även när försäkrads barn är sjukt. Den nya stödformen medför att sjuk- penning skall kunna utgå antingen vid egen sjukdom eller vid vård av sjukt barn. Dubbel sjukpenning får naturligtvis inte utgå, om båda sjukskrivningsanledningarna skulle före- ligga samtidigt. I enlighet med den generella bestämmelsen i 4 kap. 8ä föräldrabalken avses med barn också adoptivbarn. Kommit- te'n föreslår att även fosterbarn skall vara jämställt med eget barn när det gäller sjuk- penning vid vård av sjukt barn.

Rätten till sjukpenning förutsätter att det varit ”nödvändigt” att någon av föräldrarna stannat hemma för att ta hand om barnet. Detta kan vara fallet om barnet på grund av

sin sjukdom inte kan vistas på det daghem där det annars får tillsyn. Föräldem skall också ha stannat hemma under arbetstid. Om föräldern vårdar barnet utan att gå miste om någon inkomst, t. ex. därför att vårdbe- hovet uppstår under ledighet som föräldern har mellan två arbetsperioder, utgår däremot inte sjukpenning.

Som framgår av den allmänna motive— ringen i kap. 9 är det kommitténs mening, att föräldern i den skriftliga försäkran som han skall avge för att erhålla sjukpenning också bör uppge om barnets sjukdomsfall anmälts till den kommunala nämnd som har hand om den sociala hemhjälpen. Något krav på att föräldrarna skall anlita kommunal barnvårdare när detta är möjligt har kommit- tén dOck inte funnit sig böra uppställa. Sjukpenning skall däremot inte kunna utgå till den ene av föräldrarna om den andre på grund av semester eller annan ledighet finns hemma och kan ge det sjuka barnet tillsyn. Föräldem bör därför i sin försäkran uppge hur frågan om tillsyn av barnet är löst i vanliga fall och om barnet kunnat vårdas av den andre föräldern utan att denne förlorat arbetsinkomst.

Zå

Rätten till sjukpenning omfattar 10 dagar per familj och år. Detta gäller oberoende av antalet barn i familjen. Enförälderfamiljen har rätt till sjukpenning i lika många dagar som tvåförälderfamiljen. Kommittén har inte velat föreslå att exempelvis antalet dagar skall fördelas mellan föräldrarna med fem dagar för dem var. Föräldrarna får en möjlighet att låta alla tio dagarna utnyttjas av bara en av dem om det skulle ställa sig svårt praktiskt för den andre att stanna hemma från arbetet. Av 8 kap. l % framgår att antalet dagar räknas per kalenderår. Enligt andra stycket kan sjukpenning vid vård av sjukt barn utgå redan från och med den dag då barnet blev sjukt. Detta till skillnad från den vanliga sjukpenningen som i allmänhet inte utgår förrän från och med dagen efter insjuknandedagen. Det har förut-

satts att anmälan till försäkringskassan sker omgående (se under 3 €).

$%

De bestämmelser som gäller för sjukpenning enligt AFL gäller Också för sjukpenning vid vård av sjukt barn, i den mån reglerna i lagen om familjestöd inte strider däremot. Följakt- ligen blir exempelvis den s. k. fridagsregeln i 3 kap. 10% AFL tillämplig. Likaledes kom- mer bestämmelsen i samma paragraf att sjukpenning i allmänhet inte får utges för tid innan sjukdomsfallet anmälts hos försäk- ringskassan att gälla också vid vård av sjukt barn.

Endast hel sjukpenning kan utgå vid vård av sjukt barn. Detta har ansetts framgå utan att det uttryckligen angetts i lagtexten. En följd av att lagförslaget inte ger möjlighet till halv sjukpenning är att sjukpenning överhu- vudtaget inte kan utgå för dag då förälder inte fullständigt avhållit sig från förvärvsar- bete. Således utgår ingen sjukpenning om föräldern t. ex. varit hemma från arbetet på förmiddagen men återgått i arbete på efter- middagen då han lyckats få barntillsynen ordnad.

En erinran om att sjukpenning också utgår vid vård av sjukt barn föreslås intagen i 3 kap. l % AFL. Vidare kan nämnas att kommittén föreslår sådana ändringar i 3 kap. 16 & AFL om s. k. arbetsgivarinträde m. rn. att bestämmelserna härom även blir tillämp- liga på sjukpenning vid vård av sjukt barn.

8 kap. Allmänna bestämmelser 1 %

Paragrafen har sin motsvarighet i 20 kap. l & AFL. Barntillägget utgår, som framgår av bestämmelserna i den föreslagna kungörelsen om inkomstprövning i fråga om barntillägg enligt lagen om familjestöd, rn. rn. under ett bidragsår som sträcker sig 1 april—31 mars.

Bambidragen och bostadstilläggen har i dag en ettårig retroaktivtid. Bidragsförskott och vårdbidrag för svårt handikappat barn kan däremot inte utgå för längre tid tillbaka än tre månader. Den senare tidsgränsen gäller vid alla folkpensionsförmåner.

Kommittén har ansett att en enhetlig retroaktivtid bör finnas för familjestödet. Bidragsförskotten synes ha fått sin retroak- tivtid efter mönster av den som gäller inom pensioneringen. Särskilt med hänsyn till de höjningar bidragsförskotten undergår i för- hållande till förändringarna av basbeloppet kan det finnas behov av att förlänga retroak- tivtiden till ett år.

För vårdbidragens del är möjligheterna att utsträcka retroaktivtiden sämre, eftersom det kan vara svårt att utreda förutsättningar- na för sådant bidrag så långt tillbaka som ett år. När kommittén likväl föreslår att samma tidsgräns skall gälla även för vårdbidraget. är det i medvetande om att den nuvarande retroaktivtiden på tre månader kan antas bli den normala även i fortsättningen. Endast när det är alldeles klart att förutsättningarna för vårdbidraget förelegat tidigare, bör en längre retroaktivtid än tre månader kommai fråga. Det måste självfallet vara styrkt att be- hovet av särskild tillsyn och vård funnits så långt tillbaka som bidraget skall gälla retro- aktivt.

I fråga om barnbidraget innehåller lagför- slaget till skillnad från nuvarande lag inga be- stämmelser om anmälan för rätt till bidrag el- ler om beslut att barnbidrag skall utgå. Det är i stället avsikten att barnbidraget skall utgå efter avisering av födda barn från folk- bokföringen till det barnbidragssys- tem som skall finnas hos försäkringskassor— na. Barnbidragssystemet skall även aviseras om t. ex. barn som flyttar in från utlandet. Preskriptionstiden för barnbidrag räknas i dag från det anmälan om bidrag gjordes eller beslut om utbetalning av bidrag ändå fatta— des. Enligt lagförslaget kommer tiden att räknas med utgångspunkt i när bidraget utan föregående ansökan utbetalades första

gången.

Barnbidraget, bidragsförskottet och bo- stadstilläggen preskriberas enligt gällande reg- ler om de ej lyfts före utgången av året efter det då de förfallit till betalning. inom den allmänna försäkringen sker preskription vid utgången av andra året efter det ersättningen förfallit till betalning (2015 AFL). Kommit- te'n har ansett den kortare preskriptionstiden tillräcklig när det gäller familjestödet.

35

Föreskrifter om skyldighet att lämna upplys- ningar finns i gällande författningar, bl.a. i bidragsförskottslagen (12 å) och kungörelsen om statliga bostadstillägg till barnfamiljer

(21 ä)- 4 %

Bestämmelsen i första stycket har sin mot- svarighet i samtliga de familjestödsförfatt- ningar som skall ersättas av lagen om familjestöd.

Även regler om avräkning finns för alla stödformerna redan i dag. Lagförslaget inne- bär emellertid en skärpning såtillvida att avräkning också får göras på vilket annat utgående familjestöd som helst. Har det utgått för mycket i barntillägg och bostads- tillägg får avräkning således göras på t. ex. barnbidraget. Det skall emellertid erinras om att bestämmelserna bara gäller avsiktliga och vårdslösa förfaranden. Har det utgått för mycket i familjestöd utan att det kan sägas att den berättigade borde ha insett det, kommer återbetalning inte i fråga. Enligt tredje stycket får dessutom försäkringskas- san efterge återbetalningsskyldighet, om det föreligger särskilda skäl. Detta kan vara fallet när lång tid förflutit sedan familjestödet uppbars. Det bör inte få förekomma att nå- gon krävs på återbetalning om det kan be- faras att familjen får svårigheter att klara sin existens. Det är inte meningen att innehållet familjestöd skall resultera i att familjen i stäl- let måste anlita socialhjälp. Eftergift kan f.n., när det gäller barnbidrag, bidragsför- skott och bostadstillägg, beviljas bara av hög-

re myndighet än barnavårdsnämnd och för- medlingsorgan. Liksom inom den allmänna försäkringen skall emellertid som nämnts en- ligt förslaget fråga om eftergift av familje- stöd kunna prövas av försäkringskassa.

Så

Paragrafen har sin motsvarighet i gällande familjestödsförfattningar.

öå

I fråga om fosterbarn eller barn som eljest fostras i annat enskilt hem än hos den som har vårdnaden om barnet skall enligt gällan- de barnbidragslag rätten att uppbära allmänt barnbidrag i stället tillkomma barnafostra- ren, om inte barnavårdsnämnden förordnar annorlunda. Motsvarande bestämmelse finns för bidragsförskott. Beträffande de nuvaran— de statliga och kommunala bostadstilläggen gäller att fosterbarn som sedan minst sex månader vistas i familjen anses som försörjt inom familjen. Bostadstillägg utgår då för barnet. Vårdbidraget för svårt handikappade barn har ingen bestämmelse i fråga om fosterbarn.

Kommittén har ansett att gemensam be- stämmelse bör införas för de olika formerna av familjestöd. Den blir tillämplig på barn- bidrag, barntillägg (och med den samman— koppling som görs i kungörelsen om stats- kommunala bostadstillägg till barnfamiljer även på bostadstillägg), bidragsförskott och vårdbidrag för svårt handikappat barn. För föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn gäller särskilda bestämmelser såsom framgått tidigare vid behandlingen av dessa stödformer.

När administrationen enligt förslaget läggs över på försäkringskassorna har det ansetts lämpligt att låta barnavårdsnämnden få infly- tande i sådana frågor som den om familjestö- dets överflyttande till fosterföräldrar. Kom- mittén föreslår således att beslut om att annan än föräldrarna skall ha rätt till bidraget skall förutsätta framställning av barnavårdsnämnden.

I fråga om barntilläggen (och bostads—

tilläggen) är att märka att någon motsvarig- het till den nuvarande kvalifikationstiden sex månader för fosterbarn inte har föreslagits i den nya lagen. Kommittén utgår emellertid ifrån att det inte skall komma i fråga att flytta över rätten till barntillägg vid helt kortvariga fosterbarnsplaceringar. lnkomst- prövningen skall ske mot fosterföräldrarnas inkomster.

Andra stycket innehåller en undantagsbe- stämmelse i fråga om bidragsförskott för barn som är omhändertagna för samhällsvård och som vistas i fosterhem. För dessa barn erlägger kommunerna fosterlön men uppbär i gengäld oftast utgående underhållsbidrag och bidragsförskott. Om bidragsförskotten skulle utgå till fosterföräldrarna i likhet med övriga former av familjestöd, skulle det kunna innebära att fosterlönen blev olika stor allteftersom underhållsbidrag eller bi- dragsförskott utgick för barnet. Detta kunde vålla svårigheter inte minst med tanke på att fosterlönen i princip utgör skattepliktig in- komst till skillnad från underhållsbidrag för barn och bidragsförskott. Undantagsbestäm- melsen innebär att bidragsförskott för ifråga- varande barn skall utgå till den kommun som bekostar vården i stället för till fosterför- äldrarna.

Det har inte ansetts erforderligt att med- dela särskilda regler om till vilkendera av fosterföräldrarna familjestödet skall utbe- talas i de fall som avses i denna paragraf. Försäkringskassan torde få utbetala stödet efter de principer i övrigt som gäller för familjestödet.

7å

Enligt 5 & gällande barnbidragslag kan barna- vårdsnämnd förordna att barnbidraget skall betalas ut till annan än modern eller den som eljest skall uppbära bidraget, om vederböran- de inte finnes skickad att handha detta. Be- stämmelser med liknande innebörd finns i 9 &” bidragsförskottslagen, 18% kungörelsen om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och i 3 kap. 18 & AFL.

Även för lagen om familjestöd har det

ansetts omöjligt att helt undvara en bestäm- melse om utbetalning till annan än den som är berättigad till familjestödet. Så länge vårdnaden om barnet inte anförtros särskild förmyndare eller barnet vårdas hos foster- föräldrar, bör emellertid i princip också familjestödet utbetalas till föräldrarna. För att markera att bestämmelsen är avsedd att komma till användning endast i rena undan- tagsfall uppställs i lagtexten det starka kravet på synnerliga skäl. Försäkringskassan får inte heller besluta att den skall tillämpas utan framställning av social-, barnavårds- eller nykterhetsnämnd. Bidragsförskott bör kun- na utbetalas till barnet med stöd av denna bestämmelse, om barnet före 18 års ålder lämnat föräldrahemmet och ev. bildat egen familj.

så

1 kap. 12 i betänkandet har lämnats en kortfattad redogörelse för gällande bestäm— melser i fråga om rätten till barnbidrag, bidragsförskott och vårdbidrag för barn som vårdas på institution. De innebär att bl. a. kommun och landstingskommun som bekos- tar barnets vård får uppbära de barnbidrag och bidragsförskott som utgår för barnet. Som framgår av kap. 12 föreslår kommittén att denna rätt för kommuner m.fl. till bidrag för barn som vårdas på institution skall upphöra.

[ förevarande paragraf föreslår kommittén en bestämmelse som gäller hela familjestö- det. Enligt denna överlämnas det till Ko- nungen att förordna i vilken utsträckning familjestöd skall utgå för barn som stadig- varande vårdas på vissa slag av institutioner. Bestämmelsen är delvis utformad efter möns- ter av motsvarande stadgande i 9 kap. 2 & tredje stycket AFL som bl.a. gäller för vårdbidrag till svårt handikappat barn.

[ överensstämmelse med vad som gäller för olika bidrag i dag bör familjestöd inte upphöra att utgå till föräldrarna om den värd som barnet får inte är kostnadsfri för den enskilde. Om det tas upp avgift för vården, bör å andra sidan denna vara av reell

ekonomisk betydelse. Symboliska avgifter bör inte vara tillräckliga för att bibehålla föräldrarna vid rätten till familjestöd.

Vården skall enligt förslaget vara stadig- varande. Härmed utesluts t. ex. tillfälliga sjukhusvistelser och kortvariga placeringar på barnhem. Enligt kommitténs mening bör vårdperioder som understiger tre månader inte anses stadigvarande.

Den föreslagna bestämmelsen får betydelse utom för barnbidrag, bidragsförskott och vårdbidrag också för barntillägg och bostads- tillägg. Såväl de statliga som kommunala bostadstilläggen utgår i dag för barn som helt eller delvis försörjs inom familjen. Enligt bostadsstyrelsens anvisningar räknas barn som på grund av skolgång, sjukdom eller av annan orsak tidvis vistas utom hemmet till barn som delvis försörjs inom familjen, om barnet varje år vistas i hemmet minst så lång tid som motsvarar vanliga skolferier.

Det är kommitténs uppfattning att de regler som enligt bostadsstyrelsens anvis- ningar gäller för de statliga och kommunala bostadstilläggen i fråga om barn på institu- tion bör gälla även framdeles. Barn- och bostadstillägg bör således utgå året om för barn som åtminstone vistas isina hem under skolferier och dylikt. [ den föreslagna kun- görelsen om statskommunala bostadstillägg hänvisas till förevarande paragraf i lagen om familjestöd.

[ en motion till 1959 års riksdag (11:22) angående barnbidrag för döva och blinda barn yrkades att barnbidrag skulle utgå till föräldrarna även för tid då barnet vistades på skola. Man åberopade bl. a. att föräldrarna till dessa barn hade dryga kostnader för resor och att klädbidraget var lågt. Motionen överlämnades till socialpolitiska kommittén Och därefter vidare till familjepolitiska kom- mittén.

Familjepolitiska kommittén behandlade motionen i sitt föregående betänkande (SOU l967:52 s. 178—179). Kommittén stannade för att i princip bibehålla de nuvarande reglerna i frågan om rätten att uppbära barnbidrag. Kommittén hänvisade till att betydande förbättringar skett när det gällde

möjligheterna till fria resor både för föräld— rarna och för barnen som fick undervisning i specialskolan för syn-, hörsel— Och talskadade och till att förbättringar skett också i fråga om klädanslaget. Detsamma gällde för psy- kiskt utvecklingsstörda. Vidare hade vårdbi— drag för svårt handikappat barn införts, och barnet hade rätt till bidraget vid minst två veckors vistelse i hemmet. Kommittén ansåg att de vägar som sålunda beträtts var de lämpligaste när det gällde att kompensera de merkostnader som föräldrarna till handi- kappade barn har.

Under år 1971 och 1972 har Hörselfräm- jandets Riksförbund och Riksförbundet Döva barns målsmän i skrivelser till kommit- tén föreslagit att reglerna för utbetalning av barnbidrag och vårdbidrag skall omprövas när det gäller vissa hörselskadade barn som vårdas på institution. Man har således bl.a. gjort gällande att barn som vistas på internat vid specialskolorna för döva besöker sina hem över veckosluten, på helger och övriga skolferier och att de i verkligheten tillbringar mer än halva året i sina hem. I skrivelserna har framförts önskemål om att reglerna änd- ras så att hela eller halva barnbidraget och halva vårdbidraget kan utgå till dessa barns föräldrar. Även Handikappförbundens Cen- tralkommitte' har i skrivelse till kommittén framfört liknande önskemål. Man vill således att barnbidraget för barn på specialskolor skall utgå ograverat till föräldrarna och att varje dygns vistelse i föräldrahemmet skall berättiga till vårdbidrag med 1/30.

Enligt kungörelsen (1966:238) om invali- ditetsersättning till barn som vistas utom anstalt äger barnet rätt till vårdbidrag för tid då barnet under minst två veckor i följd vistas utom anstalten utan att vårdas genom dess försorg. Vårdbidrag för del av kalender- månad utgår för varje dag med en trettionde- del av månadsbeloppet. För barn som erhål- ler skolundervisning utges dock bidrag med hela månadsbelopp för juni,juli och augusti, om vistelsen utom anstalten börjar i juni och slutar i augusti.

Vårdbidraget skall ersätta föräldern för de extra kostnader som den större vårdinsatsen

för med sig. Vid skollov som varar minst 14 dagar, dvs. jul- och sommarlov, utgår vård- bidrag. Kommittén vill inte förorda en om- prövning av reglerna innan riksförsäkrings- verket avslutat den utredning som för när- varande pågår om bl.a. kretsen av vård- bidragsberättigade och lämpligheten av ett graderat vårdbidrag.

I fråga om barnbidragen har som nämnts konnnittén i det första betänkandet gett uttryck för den principiella inställningen att de vägar som beträtts genom att resebidrag och klädanslag höjts och genom att ett vårdbidrag införts är de lämpligaste för att kompensera föräldrarna för deras merutgif- ter. Kommittén är inte heller nu beredd att tillstyrka en ändring av reglerna.

95

Lagen om familjestöd innehåller inga be- stämmelser om civilstånd. Rätten till stöd är som nämnts knutet till föräldraskapet. I fråga om bamtillägget är det emellertid med hänsyn till inkomstprövningen nödvändigt att införa särskilda regler vid vissa samboen- deförhållanden. Sådana finns för de nuvaran- de bostadstilläggen. Kommittén har vidare ansett det rimligt att göra dessa bestämmel- ser tillämpliga också vid vårdbidrag och sjukpenning vid vård av sjukt barn.

I fråga om de angivna stödformerna jämställs därför enligt förevarande paragraf med förälder den som är gift med någon som tidigare har barn, dvs. styvförälder. Vidare jämställs med förälder även den som utan att vara gift lever tillsammans med någon som tidigare har barn. Såsom fallet är i annan lagstiftning är det dock bara vissa av dessa senare styvföräldrar som är jämställda med gifta i detta avseende, nämligen den som tidigare varit gift med den som har barnet eller gemensamt med denne har eller har haft barn. En förälder som sammanbor under omständigheter som sägs i9 % räknas således inte som ensamstående när det är fråga om barntillägg, vårdbidrag Och sjukpenning vid vård av sjukt barn. Båda blir berättigade till

stöd samtidigt som de underkastas gemen- sam inkomstprövning när det gäller barn- tillägg och bostadstillägg. I 3 kap. 4å första stycket finns en särskild utbetalningsregel för hithörande fall.

10%

Bestämmelsen har sin motsvarighet i 9å fjärde stycket bidragsförskottslagen och 17 kap. 4 & AFL.

9 kap. Familjestödets finansiering

lä

Bambidragen, barntilläggen (= de nuvarande statliga bostadstilläggen) och vårdbidraget utgår redan i dag helt av statliga medel. Vårdbidraget finansieras därvid inom folk- pensioneringen. Lagförslaget innebär att vårdbidraget i fortsättningen skall finansieras skilt från pensioneringen.

25

Kommittén föreslår att staten skall ta på sig hela kostnaden för bidragsförskotten. Försla- get har presenterats i kap. 12 i betänkandet.

35

I kap. 14 har kommittén redogjort för hur föräldrapenningen och sjukpenningen vid vård av sjukt barn skall finansieras. Fördel- ningen av kostnaderna mellan staten, arbets- givarna och de försäkrade berörs i anslutning till kommitténs förslag till ändringar i 19 kap. AFL.

10 kap. Administration m. m.

15

Bestämmelsen är en naturlig följd av familje- stödets anknytning till den allmänna försäk- ringen. Enligt huvudregeln i 1 kap. 4 % AFL skall försäkrad vara inskriven hos den kassa inom vars verksamhetsområde han är man- talsskriven.

Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, däri inberäknat vårdbidrag till svårt handikappat barn, avgörs nu i försäkringskassan av en pensions- delegation. Någon ändring i detta avseende skall inte ske när vårdbidraget i fortsätt- ningen regleras i lagen om familjestöd. De regler som finns i AFL om pensionsdelega- tionens handläggning av ärendena m. m. skall som hittills gälla också vårdbidraget. Detta har ansetts framgå utan att det särskilt angetts.

Ärenden angående förmån enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension prövas i för- säkringskassan av en försäkringsnämnd. Den- na består av fem—sju av kommunen utsedda ledamöter. Samtliga ärenden — för år 1972 beräknade till ca 700000 i hela riket _ prövas av försäkringsnämnden. I praktiken koncentreras dock nämndernas egentliga prövning till ärenden av mer invecklad be- skaffenhet.

Enligt kommitténs förslag skall de stats- kommunala bostadstilläggen administreras av försäkringskassorna och handläggningen ske gemensamt med barntilläggen. Även bostads- tilläggen till icke—barnfamiljer skall avgöras av försäkringskassorna. Kommittén har över- vägt att föreslå att även prövningen av dessa ärenden skall göras av försäkringsnämnderna. Flertalet ärenden — de kan för barnfamiljer- nas del uppskattas till 550 000 för år 1974 — kommer dock att vara av ren rutinkaraktär. Det kan däremot ifrågasättas om inte vissa mer kvalificerade ärenden bör kunna hän- skjutas till avgörande av försäkringsnämnd.

Som exempel på mer kvalificerade ären- den kan nämnas ärenden om fastställande av bostadskostnad enligt 4å i den föreslagna kungörelsen om statskommunala bostads- tillägg till barnfamiljer samt i den föreslagna kungörelsen om inkomstprövning i fråga om barntillägg, m.m. ärenden om väsentlig änd- ring av inkomst enligt 8 & tredje stycket, om bestämmande av tillägg vid nedsatt betal- ningsförmåga enligt 9 & och om betalning till

hyresvärd vid försummelse att betala hyra enligt 14 &. I samband med att närmare reg- ler utarbetas för försäkringskassornas hand- läggning av barntillägg och bostadstillägg till barnfamiljer blir det naturligt att också se över försäkringsnämndernas nuvarande verk- samhet i fråga om hustrutillägg och kommu- nalt bostadstillägg till folkpension. Det bör därvid vara möjligt att få enhetliga eller lik- artade bestämmelser för de olika slag av ärenden som skall handläggas av försäkrings- nämnderna.

3 å Gällande besvärsordning för olika slag av familjestöd har berörtsi kap. 14.

Alla beslut av försäkringskassa i ärende om familjestöd skall enligt förslaget kunna över- klagas till riksförsäkringsverket genom be- svär. Beslut som fattats i pensionsdelegation (vårdbidrag för svårt handikappat barn) skall liksom nu enligt regeln i 20 kap. 10 å andra stycket AFL prövas av riksförsäkrings- verket oberoende av om klagan förts eller inte, så snart delegationens ordförande eller föredraganden haft en mening som avvikit från delegationens beslut.

Kommittén föreslår vidare att den be- fogenhet riksförsäkringsverket har enligt samma lagrum att ta upp ett ärende ex officio skall gälla även familjestödet.

45

Paragrafen har sin motsvarighet i 20 kap. 11 % AFL.

Så

Högsta instans i ärenden enligt lagen om familjestöd bör enligt kommitténs förslag vara försäkringsdomstolen. Enligt lagen (1961:262) om försäkringsdomstol upptar försäkringsdomstolen enligt vad därom är stadgat mål, vari besvär anförts över beslut av riksförsäkringsverket, försäkringsrådet el- ler tillsynsmyndigheten för erkända arbets- löshetskassor, ävensom mål, vilka av riksför-

säkringsverket eller nämnda tillsynsmyndig- liet underställs domstolens prövning. För- säkringsdomstolen är således högsta instansi mål om sjukförsäkring, folkpension, tilläggs- pension, yrkesskadeförsäkring och arbetslös- hetsförsäkring. Familjestödet står dessa om- råden av socialförsäkringen nära i många delar. Några stödformer (föräldrapenningen, sjukpenningen vid vård av sjukt barn och vårdbidraget för svårt handikappat barn) har i dag sin motsvarighet eller förebild inom den allmänna försäkringen. Lagen om famil- jestöd har också övertagit många regler från denna lag. Särskilt gäller detta naturligtvis inskrivningen hos försäkringskassa som all- män förutsättning för rätt till familjestöd samt bestämmelserna om det administrativa förfarandet.

Enligt 20 kap. 12% andra stycket AFL kan beslut av riksförsäkringsverket som har prejudicerande betydelse underställas försäk- ringsdomstolen prövning. Kommittén före- slår att samma möjlighet till underställning skall finnas för ärenden enligt lagen om familjestöd.

öå

Enligt 12% förvaltningslagen(197lz290) anförs besvär över myndighets beslut i regel genom att besvärshandling tillställs den för- valtningsmyndighet eller förvaltningsdomstol som har att pröva besvären. AFL (20 kap. 13 %) föreskriver emellertid att besvärshand- ling skall tillställas den myndighet som med- delat beslutet. Den princip som gäller inom den allmänna försäkringen bör också gälla för familjestödet.

Bestämmelserna i andra och tredje stycke- na av förevarande paragraf har motsvarig- heter i 20 kap. 13 å andra och tredje styckena AFL. Bestämmelserna i förvalt- ningslagen om besvärstid och om delgivning m.m. blir tillämpliga på lagen om familje- stöd.

Bestämmelsen har sin motsvarigheti 18 kap. 2 % AFL.

S%

Det torde bli nödvändigt att lämna närmare föreskrifter om tillämpningen av lagen om familjestöd i en särskild kungörelse. RAFA— utredningen kommer inte att slutföra sitt ar- bete förrän kommittén avlämnat betänkan- det. Det kan förutsättas att vissa delar av RAFA-utredningens resultat får direkt bety- delse för utformningen av en del administra- tiva regler. Kommittén har bl. a. med hänsyn härtill funnit det lämpligt att avstå från att lämna förslag på de närmare föreskrifter som blir erforderliga.

K ungörelse förslagen

Bakgrunden till förslagen har lämnats i kap. 10. Bostadstillägget följer i allt väsentligt samma allmänna regler som bamtillägget i' lagen om familjestöd. Kommittén föreslår delvis helt nya regler för inkomstprövningen. I övrigt är normerna för statsbidrag oföränd- rade. Här skall endast några av bestämmelser— na i kungörelsen Om inkomstprövning kom- menteras särskilt.

Kungörelsen om inkomstprövning i fråga om barntillägg enligt lagen om familjestöd, m.m.

2—5åå

I stället för den till statlig inkomst- skatt beskattningsbara inkomsten (fr.o.m. 1.1.1973 den taxerade) skall enligt för- slaget den sammanräknade inkomsten ut- göra grund för inkomstprövningen. Vidare skall prövningen ske på grundval av föräld- rarnas egna uppgifter ur den allmänna själv- deklaration som avges samma år som tillägg söks, dvs. på inkomster under föregående år. Bidragsåret skall vara 1.4 ansökningsåret — 31.3 påföljande år. Den sammanräknade inkomsten, som framgår av deklarationsblan- ketten, består av inkomsten före allmänna avdrag och förlustavdrag.

Kommittén föreslår att även inkomst för vilken skattskyldighet inte föreligger här i riket skall anses som sammanräknad inkomst och läggas till grund för inkomstprövningen, om den överstiger 1000 kr. Motsvarande gäller redan i dag enligt bostadsstyrelsens anvisningar som föreskriver att inkomst som icke är skattepliktig här skall beaktas vid beräkning av bostadstillägget.

Föräldrarnas inkomster skall sammanläg— gas liksom nu, men från den lägsta arbetsin- komsten skall göras avdrag med 2 000 kr. Samma avdrag skall göras för den som lever åtskild från den andre föräldern. Om moti- ven för avdraget se kap. 10 i betänkandet. Med A-inkomst förstås enligt 95 3 mom. förordningen om statlig inkomstskatt in- komst av tjänst utom periodiskt understöd samt inkomst av jordbruksfastighet och rö- relse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

853

Enligt 75 i den nuvarande kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer får bostadstillägget bestämmas med hänsyn till en beräknad beskattningsbar inkomst för det kalenderår för vilket bo- stadstillägg skall utgå, om inkomsten min- skat väsentligt i förhållande till vad som framgår av senast tillgängliga taxering. Av bostadsstyrelsens anvisningar framgår bl.a. att den faktiska inkomsten skall ha minskat med minst en tredjedel för att minskningen skall anses väsentlig, att hänsyn skall tas till kompensation som familjen erhåller i form av sjukpenning, studiebidrag, ersättning vid arbetslöshet etc. samt att inkomstminsk- ningen skall bedömas som varaktig. Förevarande paragraf föreskriver att bam-- tillägg och bostadstillägg skall bestämmas med hänsyn till beräknad sammanräknad inkomst, om det framstår som sannolikt att inkomsten kommer att avvika väsentligt från den deklarerade eller taxerade. Både ök- ningar och minskningar skall således påverka tilläggen. De anvisningar som finns i dag för väsentligt minskade inkomster torde få bli

vägledande även vid tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen. Kommittén erinrar om att enligt 8 kap. 3 ä lagen om familjestöd den som uppbär familjestöd (och bostads- tillägg) är skyldig att upplysa försäkringskas- san när det inträffat omständighet som har betydelse för rätten till stöd i den utsträck- ning som riksförsäkringsverket föreskriver. Denna upplysningsskyldighet, som har sin motsvarighet i 21 & kungörelsen 1968:425, utgör, tillsammans med bestämmelsen om återbetalningsskyldighet av obehörigen upp- buret stöd i 8 kap. 4 & nämnda lag, medel för att få ändrade inkomstförhållanden att på— verka barn- och bostadstilläggen.

9å

Enligt författningsförslaget skall vid in- komstprövningen ingen hänsyn tas till så- dana omständigheter som vid taxeringen berättigar till allmänna avdrag eller förlust- avdrag.

För att denna princip inte skall leda till orimliga resultat i enskilda fall har i föreva- rande paragraf bestämmelser givits om att avdrag får göras med ett efter omständig— heterna avpassat belopp när förälders betal- ningsförmåga är väsentligt nedsatt under bidragsåret. I första hand har kommittén tänkt på att en så stor underhållsplikt kan åvila någon gentemot en tidigare familj att vederbörandes inkomster inte ger någon rätt— vis bild av den ekonomiska situationen. Det har ansetts lämpligt att knyta an till de omständigheter som anges i 50% 2 mom. kommunalskattelagen som orsak till avdrag för väsentligt nedsatt skatteförmåga. Där nämns bl.a. långvarig sjukdom, olyckshän- delse, och viss underhållsskyldighet.

1015

Paragrafen behandlar inkomstprövningen av tillägg som utgår retroaktivt. Enligt 8 kap. 2 5 lagen om familjestöd kan tillägg utgå för längst ett år tillbaka, ansökningsmånaden oräknad. Förevarande bestämmelser säger att prövningen skall ske mot de inkomster som

sökanden hade året före det som tillägget avser. Om någon söker bostadstillägg 15.2.1975 för tiden 1.4.1975—31.3.1976 skall tilläggen bestämmas med hänsyn till de inkomster sökanden enligt 1975 års deklara- tion hade under kalenderåret 1974. Vill sökanden även ha tillägg retroaktivt (för 1.4.1974—31.3.1975) skall tilläggen däremot bestämmas med hänsyn till hans inkomster under kalenderåret 1973 enligt 1974 års deklaration eller taxering. På samma sätt skall enligt andra punkten i förevarande paragraf bestämmelserna om väsentlig av- vikelse från deklarerad eller taxerad inkomst och om väsentligt nedsatt betalningsförmåga gälla de förhållanden som rådde under det bidragsår som det retroaktiva tillägget gäller, dvs. 1.4.1974—31.3.1975.

14%

Regeln i 8 kap. 7 5 lagen om familjestöd om utbetalning av familjestöd till annan än förälder vid synnerliga skäl och efter fram- ställning av t.ex. socialnämnden är tillämplig också på bostadstillägg. Den har f.n. sin motsvarighet i 185 kungörelsen 1968:425. Enligt bostadsstyrelsens anvisningar kan sist- nämnda bestämmelse tillämpas om någon är allvarligt sjuk, vårdas på institution eller missköter sin ekonomi så att familjen blir lidande.

Kommittén föreslår i tredje stycket av före- varande paragraf en särskild regel om utbe- talning av bostadstillägg till hyresvärd när hyresgästen försummat att betala hyran. Regeln gäller bara bostadstillägg, inte barn- tillägg. Av hänvisningen till 12 kap. 42 5 1. jordabalken— som rör hyresrättens förver- kande — framgår att hyresgästen i regel skall ha dröjt med betalning av hyra utöver två vardagar efter förfallodagen för att utbetal- ning till hyresvärden skall kunna beslutas. Vidare krävs att försummelse skett vid två efter varandra följande förfallodagar, t.ex. av två månadshyror å rad. Beslut meddelas på framställning av vården. Hyresgästen skall beredas tillfälle att yttra sig över framställ- ningen. Detta torde utan uttrycklig bestäm-

melse följa av förvaltningslagens regler. Hyresvärden har ingen ovillkorlig rätt att få bostadstillägget utbetalt till sig. Finns det särskilda skäl, kan begäran avslås trots att hyresförsummelser skett. Beslut om utbetal- ning till hyresvärd gäller i 12 månader. Först om hyresgästen därefter på nytt försummat två hyresinbetalningar kan hyresvärden få bostadstillägget utbetalt till sig under ytter- ligare tolv månader. Bestämmelserna ger hyresvärd möjlighet till täckning av såväl äldre hyresfordringar som hyror som för- faller under utbetalningstiden.

Förslaget till lag om ändring i lagen om all- män försäkring

3 kap.

Kontantstödet vid bamsbörd — moderskaps— penning och tilläggssjukpenning ._ är f.n. i huvudsak reglerat i 12—14 åå. Dessa paragra- fer föreslås upphävda som en följd av försla- get om föräldrapenning. Ändringarna av kapitelrubriken och 18 & är också betingade av detta förslag. 1 1 5 har tillagts ett andra stycke med hänvisning till bestämmelserna i lagen om familjestöd om föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn, eftersom dessa stödformer är knutna till placeringen i sjukpenningklass och regler som sammanhänger härmed.

Zå

Kommittén har i kap. 12 i betänkandet föreslagit en höjning av åldersgränsen för barn som berättigar till hemmamakeförsäk- ring. Denna försäkring skall enligt den före- slagna ändringen av förevarande paragraf omfatta bl.a. försäkrad som stadigvarande sammanbor med barn under 18 år. Förslaget medför i motsvarande mån ökad möjlighet att teckna frivillig försäkring. 21 kap. 1 5 har därför också ändrats.

16%

I paragrafen ges bestämmelser om undantag från placering i sjukpenningklass och om

arbetsgivarinträde för arbetstagare som äger uppbära lön från arbetsgivaren vid sjukdom och bamsbörd. Bestämmelserna föreslås utöver sjukpenning gälla föräldrapenning och sjukpenning vid vård av sjukt barn enligt lagen om familjestöd.

8 kap. 5 å

Åldersgränsen för rätt till barnpension inom folkpensioneringen föreslås höjd från 16 till 18 år (se kap. 11 i betänkandet).

Kommittén föreslår, som tidigare fram- gått, att det absoluta hinder för rätt till bidragsförskott som finns när underhållsskyl- digheten gentemot barn utom äktenskap fullgjorts genom ett engångsbelopp skall försvinna. [ anslutning härtill föreslås mot- svarande hinder för rätt till barnpension borttaget. Enligt 7 kap. 7å föräldrabalken skall barnavårdsnämnden inköpa en efter underhållsskyldigheten lämpad livränta åt barnet hos riksförsäkringsverket eller svenskt försäkringsbolag för engångsbelopp som in- betalats till nämnden, om ej enligt avtalet angående underhåll hinder möter eller nämn- den finner att beloppet kan på annat lämp- ligt sätt användas för barnets underhåll. Andra stycket av förevarande paragraf före- slås nu ändrat så att barnpension skall kunna utgå i den mån en på detta sätt inköpt livränta skulle understiga vad som utgår i barnpension. Har ingen livränta inköpts för engångsbeloppet, får en uträkning av vilken livränta som kunnat inköpas visa om rätt till barnpension föreligger.

öå

1 kap. 12 i betänkandet har kommittén föreslagit att en motsvarighet till bidragsför- skottets funktion av garantinivå bör införas för barnpensionen. Garantinivån bör vara 40 eller 60 % av basbeloppet beroende på om det är bortfallet av den ena eller av båda föräldrarnas försörjningsinsats som skall er- sättas.

"Barnpension skall enligt förslaget alltid utgå med minst nuvarande belopp, dvs. 25 % av basbeloppet, när en av föräldrarna avlidit. Den nuvarande regeln att barnpensionen utgör 35 % av basbeloppet för barn vars båda föräldrar avlidit föreslås slopad. I fortsätt- ningen skall pensionen således kunna utgå med 25 % i förhållande till envar av för- äldrarna.

Andra och tredje styckena inne- håller de bestämmelser som reglerar den föreslagna garantinivån. Barnpensionen skall utgå med 30% av basbeloppet i den mån pensionen enligt första stycket inte uppgår till denna nivå tillsammans med barnpension från ATP. Detta gäller dels enligt punkt 1. när båda föräldrarna avlidit, dels enligt punkt 2. i det fall bidragsförskott utgår för barnet. Eftersom barnpension skall beräknas i förhållande till envar av föräldrarna, blir den sammanlagda garantisumman när båda föräldrarna avlidit 60 % av basbeloppet. Bidragsförskott föreslås utgå med 30% av basbeloppet när barnet samtidigt är berätti- gat till barnpension. Sammanlagda garanti- summan blir således även här 60 % av bas— beloppet.

Enligt andra stycket punkt 3. skall barnpensionen utgöra 40% av basbeloppet om pensionen eljest — utan att rätt till bidragsförskott föreligger för barnet — utgår efter endast en av föräldrarna och pensionen inte uppgår till denna nivå tillsammans med såväl barnpension från ATP som änkepen- sion från folkpensioneringen och tilläggspen- sioneringen.

I tredje stycket har meddelats komplette- rande bestämmelser för beräkningen av änke- pensionens inverkan. Sålunda skall vid beräk- ningen utgående änkepension slås ut lika på de barn som är berättigade till barnpension. Försäkrad kan enligt 11 kap. 75 anmäla undantagande från försäkringen för tilläggs- pension när det gäller inkomst av annat för- värvsarbete än anställning. Har sådant undan- tagande gällt, skall vidare enligt tredje stycket hänsyn likväl tagas till tilläggspen- sion som skulle ha utgått om undantagande inte ägt rum. Detsamma skall gälla om pen—

sionspoäng enligt 11 kap. 6 & första stycket inte tillgodoräknats försäkrad som underlåtit att betala tilläggspensionsavgift som han själv haft att erlägga. Även i detta fall skall vid be- räkningen av om barnpensionens garantinivå uppnåtts hänsyn tas till pension som hade utgått om den försäkrade inte gått miste om pensionspoäng.

9 kap. 3 %

Reglerna om vårdbidrag i form av invalidi- tetsersättning till svårt handikappat barn föreslås utbrutna ur AFL. Vårdbidraget skall enligt kommitténs förslag i stället ingå i lagen om familjestöd. Ändringarna i föreva— rande paragraf är betingade härav.

llkap. 3.6

Vårdbidraget föreslås bli ATP-grundande. Det skall därvid likställas med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Den som uppbär vårdbidrag får betala tilläggspensions- avgift enligt 19 kap. 3 % AFL.

15 kap. 2.5

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur pension skall beräknas för vissa försäkrade när de p.g.a. sjukdom eller arbetslöshet haft sämre möjligheter att förvärva pensions- poäng. Genom det föreslagna tredje stycket görs dessa bestämmelser också tillämpliga när försäkrad uppburit vårdbidrag för svårt handikappat barn och således vanligen inte kunnat förvärva pensionspoäng i normal utsträckning.

18 kap.

Så

Enligt gällande bestämmelser får allmän för- säkringskassa inte bedriva annan verksam-

het än som anges i AFL eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av denna lag. De föreslagna ändringarna av förevarande para- graf är betingade av kommitténs förslag att försäkringskassorna skall ta över administra- tionen av förmånerna i lagen om familje- stöd och kungörelsen om statskommunala bostadstillägg till barnfamiljer. Det kan erin- ras om att huvudinnehållet i den nämnda kungörelsen skall fastställas av Konungen med riksdagen.

19 kap.

Kostnaderna för föräldrapenning och sjuk— penning vid vård av sjukt barn skall enligt 9 kap. 35 lagen om familjestöd bestridas på samma sätt som kostnaderna för sjukpenning enligt AFL. Detta har föranlett ändringar och tillägg bland den allmänna försäkringens bestämmelser om finansiering. Olika regler gäller för finansieringen av utgifterna för grundsjukpenning och tilläggssjukpenning. Grundsjukpenningen bekostas genom sjuk- försäkringsavgifter från de försäkrade och statsbidrag, tilläggssjukpenningen genom avgifter från arbetsgivarna och sjukförsäk- ringsavgifter. För föräldrapenningen innebär bestämmelserna att grundsjukpenningens finansieringsregler skall gälla för den del av föräldrapenningen som inte svarar mot till- läggssjukpenningen, dvs. dels de 6 kr. som motsvarar grundsjukpenningen och dels den del av föräldrapenningen mellan 7 och 20 kr. som inte motsvarar tilläggssjukpenningen. I övrigt skall föräldrapenningen finansieras på samma sätt som tilläggssjukpenningen.

Förslaget till lag om ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor

Kommittén föreslår att 32% förordningen (1956:629) om erkända arbetslöshetskassor skall ändras så att det gällande förbudet mot utgivande av dagpenning för dag då medlem äger rätt till tilläggssjukpenning vid barns— börd i stället skall avse dag då medlem äger rätt till föräldrapenning.

Enligt 24 & arbetsmarknadskungörelsen (19661368) skall utbildningsbidrag minskas

med bl.a. sjukpenning eller annan därmed jämförlig ersättning som utgår för samma tid. Utbildningsbidrag i form av grundbidrag utgår dock utan hinder härav med högst hälften av det maximibelopp som kan utgå. Av arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar framgår att med bestämmelsen avses även tilläggssjukpenning vid bamsbörd. Kom- mittén anser att samma regler bör gälla föräldrapenning som utgår samtidigt med utbildningsbidraget. Något tillägg till bestäm- melsen synes inte erforderligt.

Inte heller beträffande övriga kontantför- måner enligt arbetsmarknadskungörelsen föreslås författningsändring. Kommunalt kontantstöd bestäms enligt 885 av kom- munen, och det torde få ankomma på denna att fastställa de regler för samordning med föräldrapenningen som anses behövliga. Vad slutligen beträffar omställningsbidraget har arbetsmarknadsstyrelsen med stöd av 116å arbetsmarknadskungörelsen meddelat före- skrifter enligt vilka bl. a. 32 5 förordningen om erkända arbetslöshetskassor äger motsva- rande tillämpning i fråga om omställnings- bidrag. Den föreslagna ändringen av detta lagrum får därmed betydelse även för om- ställningsbidraget.

16. Bostadsstöd till låginkomstgrupper

utan barn m. m.

Kommitténs uppdrag

Kommitténs tilläggsdirektiv att företa en översyn av bestämmelserna om bostadstillägg till barnfamiljer innefattande en prövning av möjligheterna att utvidga bidragssystemet till låginkomstgrupper utan barn under 16 år går tillbaka på motioner till 1970 års riksdag. (Tilläggsdirektiven finns i sin helhet redovisa- de i kap. 1.)

I motionerna 1:48 och 11:55 till 1970 års riksdag erinrades om att bostadstilläggen till barnfamiljer resp. till pensionärer innebär en omfördelning av samhällsresurserna till för- män för vissa mindre betalningsstarka grupper. Enligt motionärernas mening fanns det även anledning att pröva om inte andra grupper med svag betalningsförmåga borde komma i åtnjutande av ett bostadskonsum- tionsstöd. 1 motionerna 12653 och 11:770 ansags det på grundval av låginkomstutred- ningens material vara aktuellt att överväga ett hyresanknutet stöd även till barnlösa familjer. En sådan reform skulle möjliggöra att man även kunde avlasta barnlösa låginkomsttagare en väsentlig del av hyres— kostnaderna. 1 motionerna 1:467 och 111533 föreslogs att riksdagen skulle uttala att en utvidgning av de bostadssociala stödåtgärder— na till att omfatta alla lägre inkomsttagare med höga bostadskostnader borde prövas.

Vid riksdagsbehandlingen av motionerna förklarade statsutskottet (SU 197025) att utskottet delade meningen att det fanns anledning att pröva möjligheten att lämna

behovsprövade bidrag med bostadssocial inriktning till andra grupper med svag betalningsförmåga än barnfamiljer och pen- sionärer. Enligt utskottets mening borde riksdagen genom att ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört hemställa om en översyn av bestämmelserna om bostadstillägg innefattande en prövning av möjligheterna att utvidga bidragssystemet till låginkomst— grupper utan barn under 16 år. Riksdagen följde utskottet (rskr 1970:5).

Genom beslut den 27 maj 1970 uppdrog Kungl. Maj:t åt familjepolitiska kommittén att verkställa den av riksdagen begärda översynen av bestämmelserna för bostads- tillägg. De genom uppdraget aktualiserade undersökningarna har utförts av en för ändamålet inrättad arbetsgrupp inom kom- mittén.

Arbetsgruppen redovisar i en rapport till kommittén sina överväganden om ett bostads- stöd till låginkomstgrupper utan barn m. m. (bilaga 6).

Sammanfattning av arbetsgruppens rapport

Arbetsgruppen framhåller att låginkomst- problemets omfattning för grupperna utan ' barn bör bedömas utifrån en helhetssyn varvid förutom förvärvsinkomsten sociala och privata transfereringar, åldersfördelning- en inom gruppen m. m. bör tas med i bilden. Jämförelser med barnfamiljernas ekonomis- ka situation bör också göras.

Bland de barnlösa finns många ungdomar med låga årsinkomster. Anled- ningen till detta är att ungdomarna i många fall varvar utbildning och förvärvsarbete och arbetar endast under ferier. Inkomsterna av deras tillfälliga förvärvsarbete har då inte avgörande betydelse för deras totala ekono— miska situation. De kan även ha studiehjälp eller studiemedel samt försörjningsstöd från föräldrar.

Bostadsförsörjningen är en viktig kompo- nent i låginkomsttagarens sociala situation. Otillfredsställande bostadsförhållanden kan inverka på arbetsförmåga, psykiskt och fysiskt välbefinnande m. m. Bostadens bety- delse som social trygghetsfaktor betonas bl. a. i direktiven för boendeutredningen som tillsattes under hösten 1970.

När det gäller bostadsförhållandena för de barnlösa är det huvudsakligen beträffande bostädernas utrustning som brister finns. En förhållandevis stor del barnlösa, särskilt enpersonshushållen, saknar moderna lägen- heter (lägenheter med bad- eller duschrum, wc och centralvärme).

Arbetsgruppen konstaterar att ett gene- rellt bostadsstöd skulle hjälpa ekonomiskt svaga grupper att betala hyran för en god bostad. Genom ett bostadsstöd till dessa grupper skulle man också förbättra förutsätt- ningarna för att hushållsstrukturen i nybygg- da bostadsområden blir mer allsidig.

Ett generellt bostadsstöd skulle dock endast i begränsad utsträckning nå de sämst ställda grupperna som i många fall har sociala handikapp av skilda slag. Många har minskad förvärvsverksamhet på grund av arbetslöshet, sjukdom, fysiska och psykiska handikapp m.m. För dessa grupper är bostadsförsörjningen ofta inte det enda problemet utan en serie selektiva stödåtgär- der som omskolning, kurativa insatser m. rn. bör aktualiseras. Arbetsgruppen har funnit det angeläget att möjligheterna prövas att för socialt handikappade införa ett mera indivi- dualinriktat stödsystem som innefattar ett övergripande rehabiliteringsprogram. I detta skulle ett stöd till bostadsförsörjningen ingå som en del. En sådan prövning ligger dock

utanför kommitténs uppdrag och får därför göras i annat sammanhang.

När det gäller en utvidgning av barnfamiljs- systemet har arbetsgruppen stannat för att avgränsa prövningen till att avse en utvidg- ning av den hyresanknutna delen. Skälen för detta är dels att grundbeloppet i barnfamiljs- systemet är avsett för barnens konsumtion, dels att det knappast kan vara motiverat att stödja låginkomsttagarna med ett allmänt konsumtionsstöd denna väg.

Arbetsgruppen har funnit det vara svårt att utforma ett stödsystem för de barnlösa som når just dem som är i behov av stöd och som kan betecknas som rättvist för alla individer och grupper. Bostadsstödet till barnfamiljerna är ett hushållsstöd där man definitionsmässigt utgår från barnföre- komsten. När det gäller de barnlösa måste man ha andra utgångspunkter för bestäm- mandet av bidragskretsen. Arbetsgruppen har därvid ansett att stödet så långt möjligt bör vara neutralt till boendeform. dvs. såväl boende i egna lägenheter som personer som bor tillsammans med andra bör få bidrag på samma villkor.

Stödsystemet kan utformas antingen som ett individstöd eller som ett stöd till hushåll. Den senare linjen innebär bl. a. gemensam inkomstprövning för de boende i hushållet. Man kan emellertid inte utgå fran att alla som bor tillsammans har gemensamt hushåll. Vid ett stöd till hushållsenheter måste därför en bedömning av omfattningen av ekono- misk gemenskap och privata transfereringar mellan de boende göras. Gränsdragningspro- blemen mellan olika kategorier av boende blir därvid betydande. Arbetsgruppen har funnit att ett stödsystem som utformas som ett individstöd är att föredra. Med ett sådant system riskerar man visserligen att bidrag kan komma att utgå även till personer som inte är i särskilt behov av ekonomiskt stöd. En låginkomsttagare som t.ex. bor hos föräldrar med god ekonomi skulle kunna få bidrag. Om man å andra sidan anknyter bidraget till hushåll riskerar man att personer som är i behov av bidrag inte får det. En låginkomsttagare som t. ex. bor hos en

välbärgad släkting utan att de har gemensam ekonomi kan gå miste om bidrag. Sistnämn- da effekt anser arbetsgruppen utgöra en betydande invändning mot att rikta bidraget till hushåll.

Ett undantag från inriktningen på indivi- den görs dock för gifta. För dessa bör bidra- get utgå för makarna gemensamt efter ge- mensam inkomstprövning. Därigenom und- viker man att ”hemmamake” får eget bidrag om den andre maken har hög inkomst.

Samboende under äktenskapsliknande for- mer blir alltmer vanligt, företrädesvis bland ungdomar. Man kan hävda att gifta och andra samboende bör jämställas i bidragshän- seende. Definitionssvårigheterna är här emel- lertid betydande och tanken på gemensamt bidrag i dessa fall avvisas därför. Åldersför- delningen gör dessutom att det sannolikt inte är så vanligt med ”hemmamakar” i denna grupp. Att märka är att ingen av grupperna genomgående gynnas i bidragshän- seende utan detta beror på inkomst- och hyresfördelningen. Liksom i fråga om barnfamiljer bör dock sådana samboende som tidigare varit gifta eller som har eller har haft barn tillsammans betraktas som gifta.

Vid ett stödsystem som huvudsakligen utgår från individen måste man avgöra hur hyran skall fördelas på boende som delar lägenhet. Övervägande skäl talar för att man därvid i första hand bör utgå från de faktiska förhållandena Och inte efter någon generell presumtion om viss fördelning. Ett sådant alternativ möjliggör likabehandling av dem som är reellt ensamboende och dem som bor tillsammans med andra, dvs. stödet blir neutralt till boendeform. Den bidragsprövan- de myndigheten förutsätts göra skälighets- prövningar i de enskilda fallen.

Ungdomar, som är under 20 år och som inte berättigar till bostadstillägg enligt barn- familjesystemet, intar enligt arbetsgrup- pen en särställning i bidragshänseende. Deras anknytning till arbetsmarknaden kan ofta vara ganska lös om de inte avslutat sin utbildning och kanske varvar utbildning och förvärvsarbete. De flesta bor i föräldrahem- met och erhåller sannolikt Ofta ett visst

försörjningsstöd från föräldrarna. Arbets- gruppen har funnit skäl för att ungdomar under 20 är åtminstone tills vidare inte skall omfattas av ett stödsystem för grupperna utan barn.

Ålders- och förtidspensionärer har redan ett bidrag till bostadsförsörjningen av samma permanenta karaktär som det här aktuella stödsystemet för grupperna utan barn. Pensionärerna bör därför inte heller ingå i detta system.

Det finns även andra grupper som erhåller särskilt hyresbidrag, nämligen värnpliktiga och personer som erhåller utbildningsbidrag. Arbetsgruppen har ansett det lämpligast att bostadstillägg får utgå även till dessa grupper, dock med avräkning för detta vid fastställande av övrigt bidrag.

Vid utformandet av ett stödsystem för barnlösa måste man överväga vilket hyresin- tervall samt vilken bidragsandel som skall gälla. Man måste också avgöra vid vilken in- komstgräns bidraget skall börja reduceras.

Arbetsgruppen har när det gäller bidrags- andel och hyresintervall presenterat två alternativ, som har Olika utgångspunkter. En förutsättning för utformningen av de båda alternativen har varit att stödet skall öka när ett barn tillkommer.

Gemensamt för båda alternativen är alltså att gifta (inkl. de som sammanbor och tidi- gare varit gifta eller som har eller har haft barn tillsammans) räknas samman i fråga om hyra och inkomst. För andra samboende prövas bidragsrätten individuellt, varvid hyran fördelas dem emellan.

Alternativ 1 har som utgångspunkt det nuvarande systemet för barnfamiljerna. En direkt utvidgning av barnfamiljssystemet ger emellertid inte tillfredsställande resultat med hänsyn till att bidraget endast skulle komma att nå en liten grupp, som har förhållandevis goda inkomster och hög hyra — över 400 kr./mån. # ijämförelse med andra barnlösa. Bättre effekt nås om den nedre hyresgränsen sänks med 100 kr./mån. till 300 kr./mån. för en boende utan barn. Därvid kan även den övre hyresgränsen sänkas med 100 kr./mån., vilket kan försvaras med hänsyn till de fak-

Stödet skulle enligt detta alternativ utgå med 80 % av hyran mellan 300—550 kr./mån. för en boende utan barn och mellan 400—650 kr./mån. för två boende utan barn.

En sänkning av nedre hyresgränsen för barnlösa hushåll med en boende aktualiserar frågan om en sänkning också av den nedre hyresgränsen för enförälderfamiljer från nuvarande 400 till 300 kr./mån. Som motiv för detta kan anföras att det i enförälderfamiljerna endast är en person som skall stå för hyran samtidigt som de har kostnader för barntillsyn m.m. som inte normalt förekommer för makar med endast en inkomsttagare. Flertalet ensamstående föräldrar (ca 80 %i maj 1969) har inkomster som berättigar till oreducerat bidrag.

Arbetsgruppen konstaterar att personer utan barn allmänt sett har lättare att vid en given inkomst själva betala sin hyra än personer med barn. Med hänsyn härtill bör inkomstgränsen för reducering vara lägre för de barnlösa än för barnfamiljerna. Arbets- gruppen för fram en reduceringsgräns på 20000 kr. i sammanräknad inkomst, dvs. 5000 kr. lägre än den nedre gräns som kommittén föreslår för barnfamiljerna. Reduceringsfaktorn är 15 %, dvs. samma som kommittén föreslär för barnfamiljerna. För ensamstående med barn förutsätts att de inkomstprövningsregler för barnfamiljer- na som kommittén föreslår i kap. 10 skall tillämpas.

Den angivna bidragskonstruktionen skulle med hänsyn till valet av nedre hyresgränser — 300 kr./mån. för en boende och 400 kr./mån. för två boende — nå barnlösa med relativt höga hyror. Om man vill att stödet till barnlösa skall stimulera till efterfrågan av goda bostäder finns det inte anledning att sätta den nedre hyresgränsen för bidrag alltför lågt.

De som sammanbor med andra kommer mera sällan att få bidrag, åtminstone om de delar hyran lika. Två boende måste i sådana fall ha en hyra som tillsammans är minst 650 kr./mån., tre boende en hyra som är minst 975 kr./mån. osv. Denna effekt är motiverad

med hänsyn till att de boende då faktiskt inte har en hyra som överstiger vad de skulle få svara för helt om var och en bodde iegen lägenhet, dvs. 325 kr./mån. Det sagda inne- bär också att risken blir liten för att bidrag utgår till personer, som genomekonomiska transfereringar från samboende inte är i sär- skilt behov av samhällsstöd.

Oreducerat bidrag kommer i huvudsak att utgå till personer som inte har fullt förvärvsarbete. I fråga om makar torde det huvudsakligen vara makar där endast en förvärvsarbetar som får oreducerat bidrag. Reducerat bidrag utgår till inkomster om- kring 35 000 kr./år. Det innebär att förvärvs- arbetande på heltid kommer att kunna nås av reducerat bidrag.

Det redovisade alternativet beräknas kom- ma att omfatta ca 70 000 bidragstagare. Av dessa kan ca 65 % beräknas få oreducerat bidrag medan ca 35 % kan beräknas få reducerat bidrag med hänsyn till inkomsten. Kostnaden för alternativ 1 kan beräknas till ca 65 milj. kr. Härtill kommer kostnaden för en sänkning av hyresgränsen för enförälder- familjer. Den kan beräknas till ca 30 milj. kr. Sänkningen av hyresgränsen beräknas beröra ca 45 000 enförälderfamiljer varav ca 5 000 är nytillkommande bidragstagare medan ca 40 000 redan har bostadstillägg men får höjt belopp genom sänkningen av hyresgränsen.

Alternativ 2. Arbetsgruppen har också redovisat utformningen av ett bidragssystem som tar sikte på att nå även låginkomsttagare med lägre bostadskostnader. Detta alternativ utgår från de hyreslägen som f.n. är mest vanliga för de lägenhetsstorlekar som en och två boende har eller kan anses efterfråga. Det innebär att den nedre hyresgränsen sänkts under 400 kr./mån. för både en och två boende. Med hänsyn till att stödet bör öka när ett barn tillkommer kan man emellertid inte gå för långt ner i hyreslägena och inte täcka för stor andel av hyran om man utgår från nuvarande bostadstillägg till barnfamil- jerna. I praktiken får bidraget inte vara högre än 75 kr./mån. vid hyran 400 kr./mån. Om bidraget är högre blir det en minskning om familjen får barn eftersom enligt det

nuvarande barnfamiljssystemet endast grund- beloppet på 75 kr./mån. utgår på denna hy- resnivå.

Arbetsgruppen har för detta alternativ räknat med att stödet skulle utgå med 40 % av hyran mellan 250 och 450 kr./mån. för en boende och mellan 350 och 550 kr./mån. för två boende.

Liksom i alternativ 1 är inkomstgränsen för reducering en sammanräknad inkomst på 20 000 kr./år. Reduceringsfaktorn är 15 %.

Alternativ 2 riktar sig till en större bidragskrets än alternativ 1. Bidrag kommer i icke oväsentlig omfattning att utgå även för omoderna lägenheter. De utgående beloppen blir dock små _ genomsnittsbeloppet blir ca 40 kr./mån. mot ca 80 kr./mån. enligt alternativ 1.

Reducerat bidrag utgår till inkomster om- kring 25 000 kr./år. Detta innebär att de som erhåller bidrag till stor del torde bli grupper som av olika anledningar har nedsatt förvärvsverksamhet.

Kostnaden för alternativ 2 kan beräknas till ca 45 milj. kr. och omfattningen till ca 90 000 bidragstagare. Ca 85 % av bidragsta- garna kan beräknas få oreducerat bidrag.

Följande sammanställning visar skillnader- na mellan de båda alternativen i fråga om hyresintervall och bidragets andel av hyran.

Alternativ 1 Bidrag utgår med 80% i det bidragsberättigande hyresintervallet. När den sammanräknade inkomsten överstiger 20000 kr./är. reduceras bidraget med 15 % av överskjutande inkomst.

Antal Bostads- Utgående boende kostnad bidrag kr./mån. kr./mån. 1 300—550 20—200 2 400—650 20—200

Konstruktionen vid en sänkning av nedre hy- resgränsen till 300 kr./mån. för ensamståen- de med barn blir följande. Inkomstgränsen för reducering av bidraget är 25 000 kr./år.

Antal Bostads- Utgående barn kostnad bidrag kr./mån. kr./mån. 1—2 300—650 20—280 3—4 300—800 20—400 5 eller flera 300—925 20—500

Alternativ 2 Bidrag utgår med 40 % i det bi- dragsberättigande intervallet. Inkomstgräns och reduceringsprocent samma som alterna— tiv l.

Antal Bostads- Utgående boende kostnad bidrag kr./mån. kr./mån.

1 250—450 10—80 2 350—550 10—80

Enligt arbetsgruppens mening är alternativ 1 den lösning som bäst tillgodoser de krav som bör ställas på en utvidgning av bostadstilläggen till att även omfatta barnlö- sa låginkomsttagare.

Kommitténs överväganden

Huvuduppdraget för familjepolitiska kom- mittén gäller omfattningen Och utformning- en av samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna. I anslutning till det särskilda uppdrag som — efter riksdagens framställ-

ning i frågan — lämnats kommittén att verkställa en översyn av bestämmelserna om bostadstillägg till barnfamiljer, uppdrogs emellertid åt kommittén att också pröva möjligheterna att utvidga bidragssystemet till låginkomstgrupper utan barn under 16 år. Anledningen till att sistnämnda utrednings- uppdrag lämnades till familjepolitiska kom- mittén torde vara det direkta samband med familjestödets utformning som förutsätts redan i det bakomliggande riksdagsbeslutet.

Kommittén har mot denna bakgrund sett det som sin uppgift att med utgångspunkt i stödsystemmet för barnfamiljerna redovisa hur ett motsvarande inkomstprövat stöd till låginkomstgrupper utan barn kan utformas. Däremot har kommittén inte ansett sig ha anledning att ta ställning till om ifrågavaran-

de utvidgning av stödet till andra grupper än barnfamiljer bör genomföras eller inte.

En viktig fråga för kommittén har varit jämförelsen i ekonomisk levnadsnivå mellan barnfamiljer och de icke-barnfamiljer som skulle omfattas av bidragssystemet. ] kommitténs huvuddirektiv anges att familje— politiken bör differentieras så att stödet sät- ter in när och där behovet är störst. Som riktmärke anges bl. a. att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor mellan barnfa- miljer och familjer utan barn. Som framgått av redovisningen i tidigare kapitel medför förekomsten av barn i familjen fortfarande att familjen ofta har en lägre materiell standard än den skulle haft om den varit barnlös.

Arbetsgruppen har haft som utgångspunkt för sitt arbete med utformningen av ett stödsystem för icke-barnfamiljer att det inkomstprövade stödet _ utan hänsyn till om det är bostadsanknutet eller konsum- tionsneutralt — alltid skall öka när ett barn tillkommer. Kommittén vill för sin del understryka vikten av att en anpassning till barnfamiljestödet upprätthålls. Det kan därvid diskuteras om man vid jämförelsen med barnfamiljestödet skall ta med både det statliga och det kommunala bostadstillägget eller om jämförelsen skall göras enbart mot det hyresanknutna kommunala tillägget. Eftersom de båda tilläggen utgör delari ett gemensamt inkomstprövningssystem finner kommittén det inte vara orimligt att båda tas med vid denna jämförelse. Kommittén kan således ansluta sig till utgångspunkten för de jämförande exempel som arbetsgruppen re- dovisat i detta avseende. Kommittén vill dock påpeka att arbetsgruppen vid sina jäm- förelser har utgått från det nuvarande stat- liga tillägget — grundbeloppet — som är 75 kr./män. för varje barn. Kommittén har i kap. 10 föreslagit en höjning av grundbelop- pet till 100 kr./mån. för varje barn.

Av arbetsgruppens redovisning framgår hur ett bostadssocialt stöd till låginkomst- grupper utan barn kan utformas. Den konstruktion som arbetsgruppen kommit fram till innebär ett utsträckande till dessa

grupper av det hyresanknutna bostadstilläg- get för barnfamiljerna. Reglerna Om bidrags- berättigande hyresintervall, bidragsandel och inkomstprövning anknyter nära till vad som förutsätts gälla för barnfamiljerna. Liksom bostadstillägget till barnfamiljerna kommer därmed detta stöd att få karaktär av högkostnadsskydd, dvs. det skall göra det möjligt för låginkomsttagare att efterfråga moderna bostäder trots höga hyror.

Genomförs ett utvidgat bidragssystem till barnlösa, finner kommittén det angeläget att detta så nära som möjligt ansluter sig till de regler som gäller för barnfamiljerna, så att övergångar mellan de två systemen kan ske smidigt. Kommittén kan i allt väsentligt ansluta sig till de avvägningar som lett fram till den som alternativ 1 redovisade bidrags- konstruktionen. Denna bör således kunna läggas till grund för en bedömning av huruvida ett generellt bostadssocialt stöd till låginkomstgrupper utan barn skall införas.

Kommittén kan biträda arbetsgruppens uppfattning att den nedre hyresgränsen för ensamstående med barn bör sänkas till 300 kr./mån. om den redovisade konstruktionen av stödet till barnlösa låginkomsttagare genomförs. Det kan i detta sammanhang påpekas att andelen bidragstagare som uppbar kommunalt bostadstillägg enligt bostadsstyrelsens undersökning i maj 1969 var lägre för ensamstående (25 %) än för gifta (30 %) och att familjeundersökningen visar att enförälderfamiljer i större omfatt- ning än tvåförälderfamiljer bor i lägenheter som saknar modern utrustning. En sänkning av den nedre hyresgränsen för kommunalt bostadstillägg i fråga om ensamstående vårdnadshavare skulle sannolikt ge enföräl- derfamiljerna ökade möjligheter att skaffa sig moderna bostäder.

Som framgår av arbetsgruppens rapport kommer ett bidragssystem för barnlösa att innebära vissa avgränsningssvårigheter och andra problem som inte är aktuella för barnfamiljerna. Olika samboendeförhållan- den och den större rörligheten bland de barnlösa är exempel på faktorer som kommer till i regelsystemet och administra-

tionen avseende ett stöd till barnlösa. Det är också dessa faktorer i förening med de effekter som inkomstprövningsreglerna med- för som lett arbetsgruppen fram till en avgränsning av bidragskretsen till dem som fyllt 20 år.

1 kap. 11 förordar kommittén att åldersgränsen för barn som berättigar till bostadstillägg höjs från 17 till 18 år. Ett genomförande av arbetsgruppens konstruk- tion förutsätter att personer som fyllt 20 år kommer att betraktas som självständiga individer i bidragshänseende även om de är barn till bostadsföreståndaren. Ungdomar i åldern 17—20 år behandlas för närvarande i barnfamiljssystemet så, att de inte medför någon avräkning från familjens bidragsberät- tigande bostadskostnad och att deras even- tuella inkomst inte heller medräknas vid inkomstprövningen av familjens bostads- tillägg.

Den av arbetsgruppen förordade lösningen i fråga om den nedre åldersgränsen är naturligtvis inte helt invändningsfri. Den synes dock vara den mest tillämpningsbara f.n. Frågan bör lämpligen omprövas sedan man fått erfarenhet av det nya systemet.

Beträffande administrationen av ett bo- stadsstöd till icke-barnfamiljer hänvisas till kap. 14.

Som arbetsgruppen har konstaterat kan man inte genom ett generellt bostadsstöd av nu aktualiserat slag nå alla bland de sämst ställda grupperna i samhället. För dessa grup- per, där sociala handikapp av olika slag ofta förekommer, behöver de mer generellt utfor- made stödsystemen kompletteras med indivi- dualinriktat stöd. Ett sådant stöd bör ingå i ett rehabiliteringsprograrn där hänsyn tas till individens hela sociala situation. Kommittén vill framhålla angelägenheten av att man i lämpligt sammanhang prövar möjligheterna att införa ett sådant stödsystem som innefat- tar ett övergripande rehabiliteringsprograrn, där bostadsförsörjningen ingår som en del.

Reservationer

av Nils Carlshamre

Inom den ram som utredningsdirektiven drog upp för familjepolitiska kommitténs arbete framlägger kommittén ett, enligt min mening, i huvudsak starkt motiverat och väl- avvägt förslag till utbyggnad av det ekono- miska stödet till barnfamiljer. Som framgår av ett av mig avgivet särskilt yttrande anser jag att en helt rationell och rättvis familjepolitik endast kan utformas på grundval av ett skat- tesystem som tar hänsyn till den faktiska ekonomiska bärkraften i meningen hur många som skall leva på en familjeinkomst. Direktiven ålade visserligen kommittén att beakta det direkta samband som råder mel- lan stödet till barnfamiljerna och skattesyste- mets utformning och att vid sitt arbete sam- råda med familjeskatteberedningen. Detta å- läggande har inte ansetts befullmäktiga kom- mittén att framlägga förslag till reformer i skattesystemet utan endast att i möjlig mån anpassa sina egna förslag till den aktuella skattepolitiska verkligheten. Jag finner det inte rimligt att reservationsvis framföra för- slag på områden som kommitténs majoritet ansett sig av utredningsdirektiven förhindra- de att beträda. Jag nöjer mig därför med att i dessa stycken redovisa några synpunkter i ett särskilt yttrande.

Även beträffande kommitténs förslag så långt det nu kommit att sträcka sig har jag emellertid att anföra avvikande mening i någ- ra punkter. Det gäller utsträckningen itiden

av den föreslagna föräldraförsäkringen (och i samband därmed, för att inte spränga den ekonomiska ramen, storleken av det in- komstprövade bamtillägget), vidare vilket in- komstbegrepp som skall ligga till grund för inkomstprövningen av barntillägg och stats- kommunalt bostadstillägg (nuvarande statligt och kommunalt bostadstillägg) samt slut- ligen ett förslag till ytterligare utbyggnad av det familjepolitiska stödet med ett vårdnads- bidrag till familjer med små barn som inte efterfrågar eller inte kan få plats på daghem eller familjedaghem.

Föräldraförsäkringen

Kommittén föreslår att föräldrapenning i samband med barnsbörd skall utgå under åtta månader. Enligt min mening är det mo- tiverat att utsträcka ersättningstiden såvitt gäller garantinivån 20 kr om dagen till tolv månader.

Erfarenheten visar att många kvinnor, som nu är berättigade till sex månaders havande- skapsledighet med ersättning från moder- skapsförsäkringen, utsträcker ledigheten till tolv månader, trots att de då helt går miste om inkomst under senare hälften av ledig- hetstiden. Detta tyder på att det finns ett verkligt behov av sådan längre ledighet. Här- till kommer att de flesta familjer med späd- barn inte under överskådlig tid kommer att kunna få tillgång till daghemsplats, även om

de så skulle önska.

Begränsningen av ersättningen under de sista fyra månaderna till enbart garantinivån 20 kr om dagen motiveras av ekonomiska skäl och ger därtill en smidig övergång till det av mig nedan föreslagna vårdnadsbidra- get till vissa småbarnsfamiljer.

Utsträckningen av ersättningstiden inom föräldraförsäkringen kan, med begränsning till endast garantinivån, beräknas kosta 70 milj kr för varje månad varmed tiden för- länges. Sammanlagt skulle den av mig föror- dade förlängningen alltså kosta 280 milj kr. Då jag inte anser det realistiskt att räkna med en så stor utvidgning av den ekonomis- ka totalram kommittén räknat med föreslår jag att höjningen av de inkomstprövade barn- tilläggen från 75 till 100 kr per månad får anstå. Beloppet 75 kr i månaden har helt nyligen fastställts och innebär, i varje fall för många familjer med två eller flera barn, en avsevärd höjning jämfört med vad som gällde fram till 1 april 1972. Jag anser inte en ytterligare höjning ha så hög prioritet att den bör gå före en utsträckning av ersättningsti- den inom föräldraförsäkringen. Höjningen av barntilläggen beräknas kosta 350 milj. kr. om året, varför den av mig föreslagna ersättningstiden i föräldraförsäkringen mer än väl ryms inom samma ekonomiska ram som majoritetsförslaget.

Inkomstbegreppet

Kommittén föreslår att till grund för in- komstprövningen av barntillägg och stats- kommunala bostadstillägg skall läggas den s k sammanräknade inkomsten, detta för att inte villaägare skall favoriseras dubbelt ge- nom att få bostadstillägg i relation till en inkomst som genom rätten till avdrag för skuldräntor vid taxeringen framkommer med väsentligt lägre belopp än den ”verkliga” in- komsten.

Jag kan inte dela kommitténs uppfattning på denna punkt. De avdrag som medges vid taxeringen är till för att så korrekt som möj- ligt få fram den faktiska ekonomiska bär- kraften och därrned skatteförmågan. Med

alla sina ofullkomliglieter är dock den taxe- rade (eller den beskattningsbara) inkomsten sannolikt det bästa mått vi har på en in- komsttagares eller en familjs verkliga ekono- miska situation. Därför är den taxerade in- komsten (eller vid deklarationstillfället sum- man ”att taxera till statlig inkomstskatt”) det mest rättvisande mått vi kan finna att utgå från vid inkomstprövningen.

Kommitténs påpekande att villaägaren tack vare ränteavdraget har lägre bostads— kostnad än hyresgästen eller bostadsrättsha- varen med en motsvarande bostad är for- mellt korrekt. Men vid bedömningen av den aktuella ekonomiska situationen kan man inte bortse från amorteringarna på bostadslå- nen. Dessa utgör visserligen inte en bostads- kostnad i egentlig mening utan ett sparande, men pengarna måste dock tas ur familjein- komsten och påverkar på samma sätt som en hyra familjens ekonomiska utrymme för an- nan konsumtion än bostad. Kommitténs klart uttalade avsikt har varit att tillförsäkra alla barn ett rimligt konsumtionsutrymme. Det kan då inte vara riktigt att minska eller helt dra bort en inkomstprövad förmån med hänsyn till tillgångar som vid det aktuella tillfället inte är tillgängliga för konsumtion utan först flera år senare framkommer som ett i villan nedlagt sparkapital. Av förmögen- het över 50 000 kr bör 10 procent läggas till inkomsten.

Vårdnadsbidrag

Kommittén har haft i uppgift att utforma utbyggnadsalternativ för det ekonomiska stödet till barnfamiljer. Enligt min mening är det motiverat att, utöver vad som nu fram- läggs som utformade förslag, peka på ytter- ligare angelägna behov som kan tillgodoses antingen, om resurserna så medger, delvis parallellt med att de av kommittén föreslag- na reformerna genomföres eller som en fort- sättning därefter av reformarbetet. Ett så— dant angeläget behov med hög prioritet är ett vårdnadsbidrag till familjer som inte efterfrågar eller inte kan få plats på daghem eller familjedaghem.

Alla de bidrag till barnfamiljer som redan utgår eller som föreslås av kommittén är var för sig och även tillsammans små jämfört med den subvention som tillkommer alla som lyckas erhålla daghemsplats. Om man frånräknar den avgift föräldrarna själva beta- lar rör det sig ändå om ett direkt samhälls- stöd som torde kunna uppskattas till mellan 7 000 och 15 000 kr. per barn och år.

För att medge verklig valfrihet mellan för- värvsarbete och hemarbete liksom mellan Oli- ka former av barntillsyn för familjer där ingen av föräldrarna hemarbetar bör ett be— lopp motsvarande subventionen av en dag- hemsplats ställas till förfogande för dem som väljer att ordna barntillsyn utan att ta i an- språk plats på daghem. Ett belopp av 20 kr om dagen — lika med garantinivån i föräldra- försäkringen — eller 7 200 kr om året skulle tämligen väl motsvara den minsta summa varmed samhället i dag subventionerar varje daghemsplats.

Det är svårt att exakt beräkna vad ett så- dant vårdbidrag skulle kosta, eftersom vi inte kan veta hur många som kan och vill få dag- hemsplats och hur många som föredrar att ordna barntillsynen i andra former. Vid en tänkt fördelning med 50 procent av barnen i en årsklass på daghem och 50 procent vårda- de i andra former och med ett vårdnadsbi- drag av 7 200 kr om året till varje familj som har något barn under en viss ålder kan kost- naden uppskattas till ungefär 300 milj kr per år för varje årsklass barn som tas med i syste- met. Om man i första hand räknar med att bygga ut systemet från den dag föräldrapen- ning slutar att utgå fram till barnets treårs- ålder kan alltså totalkostnaden uppskattas till ca 600 milj kr om året. Det bör observe- ras att detta ingalunda är en nettokostnad för samhället, eftersom efterfrågetrycket på de ännu mycket dyrare spädbarnsdaghem- men lättar i samma mån som vårdnadsbidra- get utnyttjas.

Vårdnadsbidraget kan med fördel göras till skattepliktig inkomst. I varje fall bör så ske om, sedan den pågående sjukpenning- utredningen avslutats, andra förmåner från socialförsäkringar och inom familjestödet

omvandlas till skattepliktig inkomst. Bidra- get bör då uppräknas till ett bruttobelopp som efter bortfall av det s.k. hemmafru- avdraget i familjer där en förälder avstår från förvärvsarbete ger den avsedda nettobehåll- ningen ca 20 kr. om dagen eller 7 200 kr. per år. Styrkta, faktiska kostnader för barntill- syn bör vara avdragsgilla upp till bidragets bruttobelopp. Vårdnadsbidraget utgår till och beskattas hos den make som har den lägsta förvärvsinkomsten. Vårdnadsbidraget bör även vara ATP-grundande.

Helst bör _ om den föreslagna föräldra- försäkringen träder i kraft 1974 , ett vård- nadsbidrag upp till tvåårsåldern införas 1975 för att utsträckas till treårsåldern ett år sena- re. Därmed skulle ett sammanhängande stöd- system upp till treårsåldern vara etablerat för alla barn som föds 1974 och senare. Men givetvis kan det bli nödvändigt att, i konkur- rens med övriga föreslagna åtgärder och med tanke på de ekonomiska resurserna, något uppskjuta införandet av vårdnadsbidraget.

Sammanfattningsvis anser jag

att ersättningstiden inom föräldraförsäk- ringen vad gäller föräldrapenningens ga- rantinivå bör utsträckas till tolv månader; att inkomstprövat barntillägg bör utgå med oförändrat 75 kr per barn och månad; att den taxerade inkomsten skall ligga till grund för inkomstberäkning och att 10 procent av förmögenhet överstigande 50 000 kr. skall läggas till inkomsten; att ett vårdnadsbidrag om 7 200 kr per är bör införas för alla familjer som har något barn under tre års ålder och som inte efterfrågar eller inte kan erhålla plats i daghem eller familjedaghem.

av Einar Larsson och Ingemar Mundebo

Familjens situation har under senare år för- ändrats avsevärt. Genom urbaniseringen och strukturomvandlingen har kontakterna mel- lan generationerna minskat. Tregenerations- familjen har blivit ovanlig. Avstånden mellan anhöriga har ökat. I denna situation är det

särskilt angeläget att ge familjen möjlighet att fungera som en trygghetsfaktor i männi- skans tillvaro.

Familjepolitikens mål skall vara att utjäm- na standardskillnader och skapa en god upp- växtmiljö. Stödet till barnfamiljerna skall va- ra ett led i strävan mot större jämlikhet och solidaritet olika grupper emellan. Åtgärderna bör syfta till en ekonomisk standardutjäm- ning mellan dem som har barn Och dem som inte har barn.

Förväntningar om reformer inom familje— politiken under senare delen av 1960—talet har inte infriats. [ stället har små delreforrner vidtagits utan att någon samlad bedömning av erforderliga åtgärder har gjorts. Den otill- fredsställande samordningen mellan skatte- politik och socialpolitik har bl.a. medfört att systemet f.n. inrymmer besvärande mar- ginaleffekter. Detta har lett till att en in- komstökning i en familj, t. ex. då andra ma- ken går ut i förvärvsarbete, enbart medfört en synnerligen blygsam standardförbättring — skatter och avgifter har ökat och sociala förmåner, såsom bostadstillägg, har minskat.

Familjepolitiska kommittén har haft vida direktiv för sitt arbete och kommittén har lagt fram förslag till åtgärder över ett stort fa'lt. Det föreligger inom kommittén enighet om förslag till värdefulla förbättringar. Dock saknas i betänkandet förslag till åtgärder på vissa väsentliga områden. Vi anser att kommitténs utbyggnadsprogram för familje— stödet under de närmaste åren också bör omfatta en värdesäkring av de allmänna barnbidragen och ett vårdnadsbidrag för små barn. Dessutom har vi annan mening i fråga om inkomstprövningsreglerna för bostads- tilläggen. Vi vill också understryka det nära sambandet mellan skattepolitik och socialpo- litik, men har med hänsyn till kommittens direktiv inte närmare gått in på frågor rörande familjebeskattningens utformning. Vi förutsätter emellertid att en skattereform genomförs så snart som möjligt.

Efter ett genomförande av kommitténs förslag kommer det fortfarande att finnas en omfattande och för den enskilde svåröver- skådlig samling detaljbestämmelser om olika

bidragsformer. Tyvärr har det ännu inte varit möjligt att få till stånd en mer generell grundtrygghet t.ex. genom att sammanföra flera av de nuvarande stödformerna till en allmän försäkring som skulle kunna ge alla sociala och ekonomisk trygghet.

Det är beklagligt att den förda bostadspo- litiken och samhällsplaneringens inriktning varit sådan att bostadskostnaderna skjutit i höjden och bostadsmiljöerna utformats på ett ur barnfamiljernas synvinkel mycket olyckligt sätt. Boendekostnaderna är på sina håll sådana att även barnfamiljer med norrna- la inkomster inte klarar hyran utan särskilt samhällsstöd eller en orimligt låg levnads- standard i övrigt.

En stor del av stödet till låginkomstfamil- jerna ges nu utan bostadsanknytning. Det skulle från principell synpunkt vara att före- dra att stödet till låginkomstfamiljerna i sin helhet vore utan anknytning till bostaden. Vi har emellertid nu accepterat det till hyrorna anknutna stödet på grund av de orimligt hö- ga boendekostnaderna. Det år tills vidare nödvändigt att via familjepolitiken kompen- sera den enskilde för samhällets misslyckade bostadspolitik och samhällsplanering.

Den största bristen i kommitténs betänk- ande är enligt vår mening att det uppdrag som ges i direktiven om prövning av frågan om införande av någon form av stöd för vårdinsatserna inte fullföljts genom förslag. För närvarande utgår stöd till vårdnaden av de barn för vilka institutionell tillsyn utnytt- jas. Stödet utgår i form av statsbidrag till daghem, fritidshem och familjedaghem och i form av betydande kommunala kostnader för att ordna dessa tillsynsformer. En vär- defull utbyggnad av denna tillsyn har skett under senare år.

Som framgår av kommitténs undersök- ningar är kostnaderna för vård och tillsyn av i synnerhet små barn betydande. Barnen be- höver då ständig tillsyn, antingen i hemmet genom någon av föräldrarna eller av någon annan vuxen eller på institution. Om någon av föräldrarna är hemma blir familjeinkoms- ten väsentligt lägre än om båda har för- värvsarbete utanför hemmet. Om barnet får

vård och tillsyn i hemmet genom någon an- ställd eller på institution uppkommer bety- dande kostnader för föräldrarna.

Det är motiverat att samhället bidrar till kostnaderna för vård och tillsyn av små barn. Vi anser att stödet bör vara så utformat att det möjliggör valfrihet mellan yrkesarbete utanför hemmet och barnavårdande insatser i hemmet. Vårdnadsbidraget bör sålunda kunna utnyttjas som bidrag till avlöning av anställd barnavårdare i hemmet, som bidrag till avgift för daghems— eller familjedaghems- plats e. d. eller som ekonomisk ersättning till den som själv gör en barnavårdande insats i hemmet.

Det är viktigt att det finns olika former av barntillsyn, såväl på institutioner som ihem- men. Ett vårdnadsbidrag kan vara en väsent— lig åtgärd för att öka valmöjligheterna mellan olika tillsynsformer.

Vårdnadsbidraget bör utgå med samma belopp för varje barn upp till en viss ålder. Det bör börja utgå när den av kommittén föreslagna, under åtta månader utgående, er- sättningen från föräldraförsäkringen upphör. Helst borde därefter vårdnadsbidraget utgå fram till den tidpunkt då den obligatoriska skolan börjar. Eftersom de statsfinansiella re- surserna är begränsade bör den övre ålders- gränsen emellertid i vart fall tills vidare sättas vid tre års ålder. För denna åldersgräns talar det faktum att vårdnadsbehovet otvivelaktigt är störst under de allra första åren i barnets liv. Upp till tre års ålder är barnet i ett ut- vecklingsstadium då det behöver en snävare trygghetssfär, vilken efter denna ålder med fördel kan vidgas.

Genom att en ytterligare utbyggnad av familjestödet också göres i form av vårdnads- bidrag undviker man att skärpa de redan be- svärliga tröskeleffekterna inom bidragssyste- met.

Vårdnadsbidragets storlek måste avvägas bl. a. med hänsyn till de statsfinansiella re- surserna. För att fylla sin uppgift bör bidra- get emellertid vara ganska stort. Vi anser att ett belopp om 2 400 kronor per barn och år skulle vara rimligt. Samhällskostnadema för ett vårdnadsbidrag på denna nivå för barn

upp till tre års ålder kan beräknas till ca 670 milj. kronor. Vi anser att ett sådant vårdnadsbidrag bör ingå i det utbyggnadspro- gram som bör vara genomfört 1976.

Värdet av viktiga delar av det familjepoli- tiska stödet har under senare år urholkats ge- nom penningvärdeförsämringen. Vissa delar av det familjepolitiska stödet har inslag av värdesäkring, t.ex. de hyresanknutna bo- stadstilläggen samt de basbeloppsanknutna bidragsförskotten och vårdbidragen till han- dikappade barn.

Den största delen av stödet till barnfamil- jerna, de allmänna barnbidragen, är emeller- tid inte skyddad mot penningvärdeförsäm- ring. Det har medfört att de allmänna barn- bidragens reella värde vid flera tidpunkter vä- sentligt urholkats. Som exempel kan nämnas att de allmänna barnbidragen i januari 1971 uppgick till ca 17 procent av basbeloppet och i januari 1972 till ca 17 procent. Om barnbidragen skulle ha behållit sin andel av basbeloppet borde de i januari 1972 ha varit ca 1350 kronor. Kommittén borde enligt vår mening ha lagt fram förslag om värdesäk- ring av de allmänna barnbidragen genom in- dexreglering. Det kan ske genom en anknyt- ning till basbeloppet, som ändras när priser och kostnader ändras. Vi föreslår alltså att de allmänna barnbidragen värdesäkras genom indexreglering. Genom sådan värdesäkring kan barnbidragen behålla sin betydelse i förhållande till övriga ekonomiska stödfor- mer. De bör även i framtiden höjas därutöver för att ge barnfamiljerna del i standardhöj- ningen.

Kommittén föreslår att inkomstprövning- en av bostadstilläggen skall bygga på den s.k. sammanräknade inkomsten, dvs. att allmänna avdrag vid taxeringen inte skall påverka den bidragsgrundande inkomsten. Bakgrunden är att det kan uppstå stötande skillnader till förmån för dem som har stora ränteutgifter och som har andra avdrag att göra. För vår del accepterar vi inte användningen av sammanräknad inkomst. Den taxerade inkomsten är ett bättre begrepp för familjens konsumtionsutrymme än den sammanräknade inkomsten. Det är

t. ex. angeläget att hänsyn tas till egenavgif- ter till allmänna försäkringen. Möjligheterna till gäldränteavdrag skall bestå i andra sammanhang. Om gäldränteavdraget i famil- jepolitiska sammanhang i ett fåtal fall skulle kunna uppfattas som stötande kan det rättas till genom att vid inkomstberäkningen för familjepolitiska förmåner ett tak sätts för gäldränteavdraget. Storleken kan t.ex. be- räknas efter räntan på en familjefastighets taxeringsvärde plus egenavgifter till allmän försäkring.

Med kommitténs förslag kommer gällande regler att bestå då det gäller att ta hänsyn till förmögenheten vid inkomstberäkningen. Att hänsyn till förmögenheten skall tas, vilket också sker vid inkomstprövningen för de kommunala bostadstilläggen till folkpen- sionärer osv., finner vi rimligt. Däremot blir följderna av att en så stor del som 20 procent av förmögenheter överstigande ett så relativt lågt belopp som 50 000 kronor skall läggas till inkomsten inte acceptabla.

För två makar med låg inkomst och för- mögenhet i form av rörelse verkar bestäm- melserna synnerligen oförmånliga. Redan en mindre rörelse kräver tillgångar på inte obe- tydliga belopp, som utgör en behållen för- mögenhet vid inkomstberäkningen, trots att familjens ekonomiska standard är låg. Vi frn- ner det skäligt att den andel av den behållna förmögenheten överstigande 50 000 kr. som skall läggas till den fastställda inkomsten ändras till 10 procent. Denna procentsats överensstämmer med den som används bl. a. vid inkomstberäkningen inom folkpensione— ringen vid bestämmande av hustmtillägg och kommunala bostadstillägg.

Sammanfattningsvis anser vi sålunda

att vårdnadsbidrag bör utgå för varje barn upp till en viss ålder, och vi föreslår att detta bidrag i vart fall i ett inledningsske- de bör uppgå till 2 400 kr. per barn och år för barn upp till tre års ålder; att de allmänna barnbidragen bör värdesäk- ras genom indexreglering, samt att vid inkomstprövning den taxerade

inkomsten skall ligga till grund för inkomstberäkning och att förmånerna skall reduceras med hänsyn till förmögen- het, varvid 10 procent av förmögenhet över 50 000 kr. skall läggas till inkomsten.

Särskilt yttrande

av Nils Carlshamre

Jag delar inte kommitténs principiella upp- fattning (Kap. 8 s. 228) att det skulle vara ”tilltalande att fortsätta linjen att flytta över familjestödet från skattesidan till bidrag och service”. Tvärtom anser jag det omöjligt att utforma ett rationellt och rättvist system för ekonomiskt stöd till barnfamiljer utom på grundval av ett skattesystem som tar hänsyn till den faktiska ekonomiska bärkraften i meningen hur många som skall leva på en familjeinkomst.

Kommittén har genomgående arbetat ef- ter principen att familjestödet skall ha tyngdpunkten i de lägre inkomstklasserna. Vid avvägningen av bidragsnivåerna har man utgått från den disponibla inkomsten efter skatt och försökt bidragsvägen fylla ut in- komster som inte anses tillräckliga för att ge barnfamiljerna en acceptabel levnadsstan- dard. Av materialet framgår klart att det i många, kanske de flesta fall, inte är en i och för sig låg inkomst som skapar behovet av ett särskilt inkomstprövat stöd. Orsaken är i stället den höga skatten, som inte lämnar kvar ett tillräckligt konsumtionsutrymme för familjen. I vanliga inkomstlägen betalar familjerna betydligt större summor i skatt än de får i bidrag. Systemet kommer därför att upplevas som om familjestödet vore ”ett statsbidrag till skatten”.

Ju hårdare skattetrycket blir desto större måste också bidragen göras. Men ju större till beloppet ett inkomstgraderat bidrag blir des- to svårare blir det också att komma tillrätta med bl. a. de besvärande, i vissa fall direkt orimliga marginaleffekterna. Det måste där- för vara mer rationellt att, så långt det är möjligt, låta familjestödet utgå i form av

skattelättnad och fylla i med bidrag, even- tuellt utformade som en ”negativ skatt”, endast då inkomsten och därmed skatten inte räcker till för att ge ett stöd av avsedd storlek.

Inte ens i ett starkt progressivt skatte- system behöver ett familjestöd i form av skattelättnad utformas så, att stödbeloppen växer med inkomsten. Jag ansluter mig helt till kommitténs huvudtanke att stödet bör vara kraftigast i lägre inkomstlägen och avta- ga med stigande inkomst. Detta låter sig emellertid väl göras även inom ett system med skatteavdrag. Antingen kan medges ett visst avdrag per barn från den deklarerade inkomsten, varvid avdraget avtrappas i takt med att skattesatserna stiger med inkomsten, eller också kan stödet, liksom det nuvarande hemmafruavdraget, utgå i form av avdrag från den uträknade skatten, varvid även då beloppen avtrappas i högre inkomstlägen.

Ett system för familjestöd, där skattelätt- nader utgör en väsentlig del av systemet, har både praktiska och psykologiska fördelar. Till de senare hör att de flesta familjer torde uppleva det som mer tillfredsställande att, så långt den egna inkomsten räcker, få hushålla med egna pengar och mindre med bidrag.

Eftersom kommittén av sina direktiv — efter vilka även jag som ledamot av kommit- te'n accepterat att arbeta — varit förhindrad att lägga fram förslag på skatteområdet, av- står jag från att i reservation framföra förslag om ändrad familjebeskattning. Men jag har på detta sätt velat klargöra min uppfattning att en radikalt ändrad familjebeskattning är en förutsättning för en effektiv och rättvis familjepolitik och att en sådan ändring bör ha hög prioritet i arbetet på en reformering av skattesystemet över huvud taget.

Bilaga 1 Familjeundersökningen

2 Undersökningens genomförande

2.1. Uppgiftsinsamlingen

De uppgifter som undersökningen omfattar har insamlats dels genom en postenkät, dels genom hänvändelse till försäkringskassor, socialregister, registret över totalbefolk- ningen m.m.

2.1.1. Postenkäten 2.1.1.1 Val av mätmetod

De mätmetoder som står till buds för denna typ av undersökning är postenkät och intervjumetoden. Fördelarna med att göra datainsamlingen med intervjuer är att indi- vidbortfallet kan bli procentuellt mindre, bortfallet på enskilda frågor mindre och de insamlade uppgifterna i vissa avseenden tillförlitligare eftersom intervjuaren har möj- lighet att förvissa sig om att frågorna uppfattas rätt och att rätt person besvarar dem.

Metoden innebär emellertid mycket höga kostnader speciellt när som i detta fall urvalet är riksomfattande och ej utförs inom SCB:s basurval, vilket medför långa restider för intervjuarna. Ett så omfattande frågefor- mulär som det är fråga om skulle också innebära att en kostsam specialutbildning av intervjuare hade måst göras.

Postenkätmetoden befarades kunna med- föra ett stort bortfall framför allt på grund av att formuläret var ovanligt långt och gjorde ett krångligt intryck. Emellertid gjor-

des en provundersökning, som gav tillfreds- ställande svarsfrekvens (se 2.1.2). Valet föll således på denna metod eftersom kostnads- skälen vägde tungt i denna undersökning, där antalet familjer måste vara stort för att precisionen i alla önskade redovisningsgrup- per skulle bli tillfredsställande.

2.1.2. Förberedelser

I samråd med uppdragsgivaren fastställdes ett frågeformulär. Delvis tjänade därvid det formulär som använts vid en är 1955 företagen intervjuundersökning av ensamstå- ende mödrars sociala och ekonomiska förhål- landen som utgångspunkt. Som ett led i planeringsarbetet genomfördes under april— juni 1970 en provundersökning med ca 200 familjer i Stockholm och stockholrnstrakten. Målsättningen var att pröva mätinstrumen- tet, få en uppfattning om svarsfrekvensen och att undersöka möjligheterna att via vårdnadshavare erhålla namn och eventuell adress på icke vårdnadshavande föräldrar vilket var nödvändigt för att få tillfredsstäl- lande täckning av redovisningsgrupperna 9—12.

Provundersökningen föranledde viss om- redigering av frågeformuläret, justering av frågor som inte fungerat väl samt gav vid handen att de icke vårdnadshavande föräld- rarna måste sökas på annat sätt än genom vårdnadshavaren. Provundersökningen har utförligt redovisats i en stencil från den 16.6.1970.

Innan fältarbetet kunde börja skedde en komplettering av det ur RTBS dragna urvalet genom att urvalsblanketter med uppgifter om samtliga barnfamiljer under sommaren 1970 sändes till respektive pastorsämbeten med förfrågan, om vilka som var barnens biologiska- eller adoptivföräldrar. De uppgif- ter som härvid inhämtades används på föl- jande tre sätt. 1 I stratum 1 medtogs alla familjer där något barn hade en annan förälder än makarna i undersökningen. Bland de åter- stående i detta stratum uttogs ett systema- tiskt, slumpmässigt urval om 448 (net- to=437) familjer att delta. 2 Med hjälp av personnumren på icke vårdnadshavande föräldrar kunde dessas namn och adress i flertalet fall erhållas från RTB. De ingick sedan i fältarbetets andra fas. (Se avsnitt 2.1.3). 3 Från pastorsämbetena erhölls dessutom en rad upplysningar om familjernas samman- sättning, civilståndsförändringar, nytill- komna barn, dödsfall, flyttningar, etc., som inte framgått av RTB och som var till nytta när frågeforrnulären sändes ut.

2.1.3. Fältarbetspe riod

Datainsamlingen genomfördes vad enkäterna beträffar i två steg. Steg 1 omfattade de direkt uttagna familjerna och steg 2 de familjer som uppspårats via pastorsämbete- nas uppgifter om ej vårdnadshavande föräld- rar. Olika moment i de båda stegen utfördes vid tidpunkter enligt nedanstående tablå.

2.1.4. Det utsända materialet

Varje utsändning innehöll frågeformulär med följebrev (appendix l a—f) och svarskuvert. Med anledning av den pressdebatt som upp-

stod i samband med folk- och bostadsräk- ningen och där även Familjeundersökningen kritiserades i några tidningsartiklar sändes dessutom till dem som ingick i andra steget en särskilt utförlig beskrivning av hur urvalet gått till och vad uppgifterna skulle användas till (appendix 1 g). Utsändningen i andra ste- get uppsköts samtidigt ca två veckor för att inte svarsfrekvensen skulle påverkas alltför mycket av pressdebatten som fördes alldeles innan den tidpunkt då utsändningen hade planerats äga rum.

2.1.5. Adresskomplettering

Efter varje utsändning returnerades ett antal försändelser på grund av att adressaten var okänd eller hade flyttat från den angivna adressen. I sådana fall söktes genast perso- nens nya adress på i första hand länsstyrel- se, pastorsexpedition eller försäkringskassa eller, i vissa fall, också på en lång rad andra vägar. Därefter utsändes försändelsen på nytt.

Antalet returer var i steg 1 totalt 100 och i steg 2 94.

2.1.6. Bortfallsuppföljning

Bland de direkt valda familjerna i nettourva- let vilkas formulär ej inkommit till den 15.10.1970 gjordes ett systematiskt urval med urvalsfraktionen % 1/2. De familjer som erhölls i detta suburval kontaktades per tele- fon av Utredningsinstitutets lokalombud och ombads fylla i formuläret eller föreslogs en intervju. De som saknade telefon besöktes av ett lokalombud. 1 tab. 2.1 redovisas stratum- vis antalet formulär som kommit in t.o.m. den 15.10 och det antal kontakter i subur- valet som ledde till att frågorna besvarades.

Steg 1 Steg 2 Första utsändning 10.9.1970 29.10.1970 Påminnelse nr 1 21.9.1970 9.11.I970 Påminnelse nr 2 28.9.1970 16.11.1970 Påminnelse nr 3 5.10.197O 23.11.1970 Uppföljning 15.10—211.1970 30.11411.12.1970

Stratum Stickprovs- Antal Antal storlek inkomna svar genomförda netto t. o. m. 15.10 intervjuer/

enkäter i bort- fallsstratum 1a Huvudmannen gift samboende man med barn 437 352 19 lb Huvudmannen gift samboende man med barn där något barn ej är makarnas gemensamma 217 171 7 2 Huvudmannen gift samboende man utan barn 449 380 11 3 Huvudmannen gift ej samboende man med barn 178 130 11 4 Huvudmannen gift ej samboende man utan barn 17 11 0 5 Huvudmannen gift ej samboende kvinna med barn 495 367 28 6 Huvudmannen gift ej samboende kvinna titan barn 18 10 l 7 Huvudmannen ogift man med barn 44 34 1 8 Huvudmannen frånskild man med barn 265 184 17 9 Huvudmannen änkling med barn 434 348 22 10 Huvudmannen ogift kvinna med barn 442 346 24 11 Huvudmannen frånskild kvinna med barn 393 298 24 12 Huvudmannen änka med barn 426 351 22 13 Huvudmannen ogift man utan barn 233 178 7 14 Huvudmannen frånskild man utan barn 24 17 4 15 Huvudmannen änkling utan barn 7 5 0 16 Huvudmannen ogift kvinna utan barn 141 116 3 17 Huvudmannen frånskild kvinna utan barn 19 12 0 18 Huvudmannen änka utan barn 27 20 3 19 Barnet självt huvudman X X x x x x 20 Barnet självt huvudman och huvud-

man för annan 19 17 0 _ Summa 4 285 3 347 204

Av de indirekt valda insände 515 formulär före den 30.11 Samtliga återstående kontak- tades eller söktes för telefonpåstötning eller intervju. Denna kontakt gav positivt resultat i 174 fall.

När svar hade erhållits från en direkt vald familj kontaktades i förekommande fall även den indirekt valde icke-vårdnadshavaren.

2.1.7. Redovisning av bortfallet

För varje undersökningsvariabel kan svars- bortfallet delas upp i individbortfall och partiellt bortfall.

Individbortfallet består av familjer som inte besvarat någon fråga (t. ex. vägrare och ej anträffade).

Med det partiella bortfallet för en under- sökningsvariabel avses de som svarat på åtminstone någon fråga men för vilka mät-

värde saknas för undersökningsvariabeln i fråga.

Av nettourvalets 4 285 direkt valda famil- jer svarade 3 347 under första delen av fältarbetet t.o.m. den 15.10 (svarsdatum). Bland dem som uttagits till uppföljning i bortfallsstratum (se 2.1.6) erhölls svar från 204 familjer. Svarsfrekvensen kan därmed anses motsvara en svarsfrekvens av 88 % vid 100 %-ig uppföljning i bortfallsstratum.

Bland de 1033 indirekt valda uppgick svarsfrekvensen till 67 %1 .

Individbortfallet bland de direkt respek- tive indirekt valda redovisas i tabell 2.2. De direkt valda har därvid uppdelats på stratum. Av tabellen framgår till vilka olika bortfalls- kategorier individbortfallet hör.

1 Det stora bortfallet i denna grupp föranledde en särskild bortfallsstudie bland de indirekt val- da. Resultatet av denna redovisas i bilaga 7.

Tabell 2.2 Bortfallet uppdelat på bortfallsorsaker.

Stratum Besvarat Vägrade Ej an— Utomlands Intagna på Avlidna Språk- Summa Antal ut- formuläret träffade institution svårig— tagna till el annars heter bortfalls- svårt sjuka uppfölj- ning Direkt valda la 19 21 2 4 — 1 — — 47 1b 7 17 2 — — » — — 26 2 11 24 2 1 — 2 4 — 40 3 11 10 2 2 1 1 — — 27 4 0 2 2 2 f — — — 6 5 28 21 10 12 1 — 1 — 7 3 6 1 2 1 2 — — — — 6 7 1 2 — — 1 — 1 — 5 8 17 19 7 2 1 1 — — 47 9 22 23 2 2 1 — — — 50 10 24 23 7 1 2 — — 4 57 1 1 24 18 7 3 — — — — 52 12 22 19 2 — 2 — 4 — 45 13 7 5 8 9 3 — — — 32 14 4 — 1 — — — — — 4 15 0 f 1 — — — — — 1 16 3 5 2 2 2 —— — — 14 17 0 3 1 — — — — — 4 18 3 — _ 1 1 — — — 5 20 0 2 — — — 4 — — 2 Totalt 204 216 59 43 15 5 2 — 548 Andel 37 40 11 8 3 1 — 100 4 Indirekt valdal Totalt 174 214 105 14 11 4 — — 518 Andel 34 41 20 3 2 — — 100 4

lEn utförligare presentation av bortfallet bland de indirekt valda ges i appendix 7.

2.2 Insamling av registeruppgifter

Vissa uppgifter togs från befintliga register då såväl vår provundersökning som tidigare erfarenheter visat att det är svårt att få dessa uppgifter i enkätundersökningar. Det gällde inkomst, skatt, erhållen sjukpenning, dager— sättning från arbetslöshetskassa och social- hjälp.

Uppgifter om alla vuxna personers sam- manräknade nettoinkomst och inbetalade preliminära skatt år 1969 togs med hjälp av personernas födelsenummer från RTBS så snart de registrerats där på hösten 1970.

I början av 1971 utsändes till de kommu- ner där undersökningspersonerna var skrivna samt, för dem som ändrat mantalsadress under 1969, till den kommun där de tidigare varit skrivna, förfrågningar om personerna

mottagit socialhjälp eller ej under år 1969. Samtidigt kompletterades i en del fall upp- gifter om huruvida underhållsbidrag till barn eller bidragsförskott utgått under 1969.

Till försäkringskassorna utsändes samti- digt likaledes för samtliga undersöknings- personer förfrågningar om vilka belopp som utbetalats i sjukpenning under 1969 samt vilken sjukpenningklass personerna tillhört den 1 oktober 1970.

I de fall då man på forrnulärets frågor 80 eller 96 (om man under 1969 fått dagersätt- ning från erkänd arbetslöshetskassa under minst 10 dagar) svarat ”ja” eller ”minns inte säkert” kontaktades respektive arbetslöshets- kassa och tillfrågades om beloppets storlek.

2.3 Bearbetning av insamlat material 2.3.1 Granskning och kodning

Allt eftersom formulären kom in granskades de vid statistiska centralbyråns manuella bearbetningscentral. Granskningen omfatta- de bland annat kontroll av att alla tillämpliga frågor besvarats, strykning av överflödiga svarsmarkeringar, eliminering av otillåtna dubbelrnarkeringar och kontroll av att oklara eller orimliga uppgifter ej förekom. I de fall då svar saknades på enskilda frågor vidtogs någon av följande åtgärder.

1 I en rad fall då svar saknades på vissa frågor återsändes formuläret för komplette- ring till den som besvarat det. Dessutom skedde i stor utsträckning komplettering och kontroll av uppgifter genom telefonsamtal till antingen den som lämnat svaren eller till andra instanser. Framförallt gällde detta samtliga uppgifter om olika former av bidrag på sid. 9 och 10. Sålunda hade gransknings- personalen kontakter med bland annat Riks- försäkringsverket, olika pensionskassor, sko- lor, länsstyrelser, familjebidragsnämnder, so— cialnämnder och arbetslöshetskassor. 2 Med ledning av de svar som givits i för- muläret i övrigt var det i andra fall möjligt att rekonstruera det utelämnade svaret. Exempel: Fråga 5 (om hemmaboende ungdo- mar) kodades nej om antalet personer i hus- hållet enligt fråga 4b var = adressaten + even- tuell partner + barn enligt sid. 5 och 6 i for- muläret. Om fråga 6 besvarats med ja för vissa av alternativen men övriga alternativ lämnats obesvarade kodades nej för de obe- svarade alternativen. 3 Om det inte framgick vilket svar som var riktigt och om frågan inte gällde inkom- ster eller uppgifter som var nödvändiga för klassificering i redovisningsgrupper (civil- stånd, förekomst av barn, samlevnadsförhål- landen, kön) påfördes bortfallskod. Kodningsarbetet omfattade kodning av bostadsortens tätortsgrad, sarnlevnadsförhål- landen 1969 och omkodning av vissa variab- ler till ny kodbeteckning. Vissa variabler tillfördes, såsom tilldelning till redovisnings- grupp, koder för barnens ålder, antal kvartal

som familjen fått barnbidrag 1969, familjens tillhörighet till svars- eller bortfallsstratum, dess sannolikhet att bli uttagen vid urvalet samt nationalitet. Vidare infördes som ovan beskrivits koder för svarsbortfall på olika frågor.

I ett senare skede utfördes granskning och kodning av registeruppgifter från RTBS, försäkringskassor, socialnämnder och arbets- löshetskassor. Dessa uppgifter kodades där- vid in på särskilda listor som fick utgöra stansunderlag.

2.3 .2 Stansning

Uppgifterna i formulären och på ovan nämnda stansunderlag överfördes till ett varierande antal hålkort per familj. För varje familj framställdes minst 4.hålkort samt dessutom ett kort för varje barn, fött 1952 eller senare, som ingick ihushållet. Hålkor- tens disposition framgår i huvudsak av frågeforrnulärets marginaler. Allt material kontrollstansades.

2.3.3 Logiska kontroller av hålkorten

Med hjälp av utredningsinstitutets standard- program för hålkortskontroll genomfördes

en omfattande kontroll av hålkortsmassan enligt en rad olika villkor. Främst innebar dessa

1 att stans förekom i de kolumner som var aktuella för olika familjetyper 2 att kolumner som inte var aktuella för vissa familjer var ostansade 3 att endast tillåtna variabelvärden förekom ikolumnerna 4 att, i den mån det var möjligt att testa med hjälp av logiska villkor, orimliga eller inkonsekventa värden inte förekom. Totalt testades materialet mot 55 mer eller mind- re sammansatta kontrollvillkor. 5 att antalet kort per familj var korrekt.

Alla upptäckta felaktigheter korrigerades.

2.3.4 Bildande av nya variabler

Uizs standardprogram för framställning av korstabeller förutsätter samma antal hålkort för varje undersökningsenhet. Eftersom ett hålkort fanns för varje barn i en familj utarbetades ett specialprogram som samman- förde värdena på varje familjs barnkort till ett ”barnrecord”. Härvid bildades 136 nya variabler (var nr 148—283 ivariabelförteck- ningen, appendix 3).

2.4 Estimation

Totalen i en population bestående av N ele- mentära enheter definieras som N X = 22 X1 (2.4.1) där Xi är variabelvärdet för izte elementära enheten (familjen), i = 1, 2, . . .N. Totalen i en redovisningsgrupp definieras analogt som N X' = 2 X'i (2.4.2) Xi om familjen tillhör redovisnings- där Xi = gruppen 0 annars

Totalen kan vara en kvantitet, t. ex. summan av familjernas inkomster eller ett antal, t. ex. antalet familjer eller antalet familjer med en viss egenskap i populationen eller i en redovisningsgrupp.

Medelvärdet i populationen (i en redovis- ningsgrupp) definieras som

x = X/Y, (x» = X”/Y”) (2.4.3) där Y (Y,) definieras analogt med X (X”) Ett procenttal i populationen (i en redo- visningsgrupp) definieras som

P = 100 X/Y (P” = 100 xvv') (2.4.4) Ovan (1.4.1—2) har beskrivits hur urvalet dragits. Med hänsyn till tillvägagångssättet kan relationen mellan population och urvals- ram beskrivas på följande sätt.

Vissa familjer är sammansatta av mer än ett RTB-hushåll och kan följaktligen väljas på mer än ett sätt. Vidare gäller att samtliga icke-vårdnadshavare skall ingå i urvalet då vårdnadshavaren samplats, dvs. generellt samplar man cluster eller grupper av familjer.

Ofta består dock clustret enbart av en familj. Icke-vårdnadslravare kan således samplas bå- de direkt och indirekt och kan i allmänhet väljas på fler sätt än personer som är enbart vårdnadshavare eller som helt saknar relatio- ner till barn.

[ urvalsramen indelas RTB-hushållen i ett antal strata. När samma familj kan väljas via olika urvalsenheter tillhör dessa vanligen ej samma stratum eftersom stratifieringsgrun- derna är barnförekomst i RTB-hushållet eller ej och hushållsföreståndarens kön och civil- stånd.

Med hänsyn till innehållet i urvalsramen och stratifieringen kan totalema (2.4.1 och 2.4.2) skrivas n Nh Chi X=Z Z 2 Xhij/Phij (2.4.5) H Nh Chi X7=2 2 2 X'hij/Phrj (2.4.6)

där Xhi' är variabelvärdet för familjen som jzte enhe en i izte clustret i hzte stratum tillhör

Xhij om enheten tillhör en angiven X,hij redovisningsgrupp

O annars Phij antalet gånger familjen som enhet

med index hij tillhör uppträder i ur- valsramen enligt reglerna för inklude- ring av familjer i undersökningen

H antal strata Nh antal cluster i hzte stratum Chi antal enheter i izte clustret i hzte stratum

Totalen X (2.4.1) = (2.4.5) skattas med estirnatorn

H Nh nh1 Chli Xhlij X: 2 E[ 2 2 Phlij +

k nh2 Ch21 xhZij ha 2: Phgij (2.4.7)

där nhär storleken på bruttourvalet från stratumh nhl antalet cluster i urvalet från stratum h från vilka svar erhållits i enkäten nhz är antalet cluster i subsamplet från

bortfallsstratum från vilka svar erhål- lits

l/kh är subsampling'fraktionen i bortfalls- stratum Xhlij resp. XhZij är observerat värde för elementär enhet med angivet index i urvalet

Index 1 resp. 2 anger att storheten hänför sig till svars-resp. bortfallstratum.

Totalen X” (2.4.2) och (2.4.6) i en redovisningsgrupp skattas analogt med (2.4.7).

En förteckning över stratumvikterna Eh återfinnes i tabell 2.3. nh

Med hänsyn till urvalsförfarande och regler för bortfallsuppföljning kan en modifi- ering av formeln ske i olika redovisningsgrup- per.

Till redovisningsgrupp 13 bidrar endast elementära enheter som samplas från stra- tum 19. I denna grupp förekommer inget bortfall. Phij kommer här alltid att vara 1. Vid skattning av totaler i redovisningsgrup- perna 1—8 och 13—14 tas endast direkt valda familjer med i beräkningarna. Phij kommer i detta fall endast att anta värdet 1 eller 2. Värdet l antas när de vuxna i familjen är samboende gifta makar eller när endast en vuxen ingår i familjen. Värdet 2 antas när i familjen ingår två vuxna samboen— de, som ej är gifta med varandra.

I beräkningarna sätts kh till kvoten mellan antalet direkt valda familjer i bortfallsstra- tum och antalet direkt valda familjer i subsamplet från bortfallsstratum, vilka verk- ligen svarat. Estimatorn är våntevärdesriktig om bortfall ej uppträder i subsamplet eller om bortfallet är likvärdigt med ett osu från hela bortfallsstratum. I annat fall kan ett systematiskt fel uppträda.

För partiellt bortfall vidtas ingen korrige- ring. Betydelsen av detta får bedömas varia- bel för variabel med ledning av innehållet i bortfallsrad och/eller i kolumn i resp. tabell.

Vid skattning av totaler i redovisnings- grupperna 9—12 tas både direkt och indirekt valda familjer med i beräkningarna. Phij kan vara större än två beroende på hur många sätt familjerna kan väljas på, direkt och

indirekt.

Direkt valda familjer tillhörande redovis- ningsgrupperna 9—12 behandlas i övrigt identiskt med familjer i övriga redovisnings- grupper.

För indirekt valda familjer tillkommer ytterligare ett bortfallsled då den indirekt valde vårdnadshavaren ej deltagit i undersök- ningen men den direkt valde vårdnadsha- varen deltagit. Detta bortfall kompenseras genom vägning av observerade värden för de medverkande indirekt valda familjerna. Vik- tema bestäms stratumvis och inom dessa separat för indirekt valda för vilka den direkt valda vårdnadshavarens familj tillhör svars- stratum resp. bortfallsstratum. Vikterna be- stäms som kvoten mellan antalet indirekt valda och antalet sådana som faktiskt svarat i den aktuella gruppen. I den mån bortfall i detta led ej är jämförbart med ett obundet slumpmässigt urval kan ett systematiskt fel uppkomma. De senast nämnda vikterna är ej angivna i skattningsformle rna.

Ett medelvärde X i populationen resp. X” i en redovisningsgrupp skattas enligt formeln x = X/V resp. x' = XV?” (2.4.8)

och procenttal p i p0pulationen resp.p' i en redovisningsgrupp enligt formeln p = 100 x/S? resp. p' = 100 527?” (2.49)

där totalskattningarna erhålls analogt med (2.4.7).

Tabell 2. 3

Stratum- Stratum- Stick- Stratum- vikter storlek provs- vikt Stratum storlek brutto nr Nh nh Nh / "li la 920 368X 448 2 054,4 lb 41 660X 217 192,0 2 606 263 451 1 344,3 3 3 932 180 21,8 4 42 628 20 2 131,4 5 19 133 500 38,3 6 24 420 20 1 221,0 7 968 50 19,4 8 4 926 270 18,2 9 5 575 450 12,4 10 58 801 450 130,7 11 42 598 400 106,5 12 19 133 450 42,5 13 768 090 234 3 282,4 14 78 356 24 3 264,3 15 22 306 7 3 186,6 16 463 951 142 3 267,3 17 62 244 19 3 276,0 18 87 041 27 3 223,7 x x 20 1 040 20 52,0

3273 433 4379

X Nja och Nu, är skattningar. N1a+Nlb är dock känd från RTBS.

Vikterna för strata la och lb skattas enligt följan- de. Storleken av de sammanslagna strata la + lb var 962 000. Bruttourvalet bestod av 5 011 enheter varav 217 tillhörde stratum lb. Återstående 4 794 tillhörde stratum la. lb består definitionsmässigt av RTB-hushåll i vilka åtminstone något barn har en förälder som ej ingår i hushållet.

la består av övriga och inkluderar övertäck- ningen.

Av de 4 794 i stratum la subsamplades 448, i stratum lb behölls hela urvalet nu

En skattning av Nla är Nla = 4 794 .' 962 028 = 920 368

5011

En skattning av Nlb är

än,: 217 962026=41660 5011

xxStratum 19 ingår ej.

3 Undersökningsresultatens tillförlitlighet

För att bedöma säkerheten i undersöknings- resultaten måste man ta hänsyn till en rad faktorer som kan medföra fel i resultaten. Med fel menar vi här att skattningen av en parameters värde skiljer sig från dess sanna värde.

3.1 Olika typer av fel

Det totala felet som uppträder i skattningar vid undersökningar av denna typ kan efter orsak grovt indelas i följande felkomponen- ter:

I övertäckningsfel, dvs. fel som be ror på att enheter som ej tillhör undersökningspo- pulationen kommer med vid resultatre- dovisningen II undertåckningsfel, dvs. fel som beror på att vissa enheter i undersökningspopula- tionen inte ingår i urvalsramen IIIbortfallsfel, dvs. fel som beror på att mätvärde för vissa enheter saknas på en eller flera undersökningsvariabler IV mdrfel, dvs. fel som t. ex. kan bero på att ip missuppfattat frågor eller på att en eller flera intervjuare feltolkat instruktio- nerna eller missuppfattat ip V bearbemingsfel, dvs. fel som kan upp- komma vid det manuella eller maskinella handhavandet av det insamlade materialet VI stickprovsfel, dvs. fel i skattningen som beror på att endast ett stickprov under- söks.

3.2 Metodik vid bedömning av det totala felets/felens storlek

Storleken av det totala felet i en skattning kan diskuteras med hjälp av en felmodell. Denna utformas med hänsyn till urvalsför- farande, skattningsforrnel och felkomponen- ter. För beräkning av det totala felet krävs kunskaper om de olika felkomponentemas storlek. Den kunskap som finns är dock ofta ej kvantifierbar så att exakta beräkningar av felets storlek kan göras.

Felmodellen kan utformas så att det totala felet i en skattning kan delas upp i ett systematiskt och ett icke-systematiskt (eller slumpmässigt) fel. Samtliga nämnda felkom- ponenter i det totala felet kan bidra till både det systematiska felet och det icke-systema- tiska felet.

Det icke-systematiska felet är ett uttryck för den slumpmässiga avvikelsen från skatt- ningens förväntade värde.

Storleken på det icke-systematiska felet kan uppskattas från undersökningsresulta- ten. Det anges ofta i form av skattningens standardavvikelse eller som en funktion av denna, ett 95-procentigt konfidensintervall. Konfldensgraden är ett mått på sannolikhe- ten att man vid den valda proceduren skall erhålla ett intervall som innehåller skatt- ningens förväntade värde.

Ett systematiskt fel föreligger då skatt- ningens förväntade värde skiljer sig från parameterns sanna värde. Anledningen till

förekomsten av systematiskt fel kan vara estirnatoms matematiska egenskaper eller konsekvent felaktigt mätbeteende (om t. ex. samtliga intervjuade på en inkomstfråga anger för hög inkomst) m. m.

Storleken av de systematiska felen kan ofta endast bli föremål för bedömning. Det bör dock observeras att samma felkompo- nent kan ha olika betydande inverkan på olika estirnatorer. Ett bortfall, även av måttlig storlek medför automatisk under- skattning av totaler om icke särskilda väg- ningsförfaranden tillgrips, men behöver icke medföra att ett systematiskt fel uppträder vid skattning av medelvärden.

Vid förekomsten av systematiskt fel är sannolikheten att ett konfidensintervall inne- håller det sanna parametervärdet, lägre än den angivna konfidensgraden. Så länge det systematiska felet är mindre än en femtedel av det icke-systematiska är betydelsen av detta dock försumbar.

3.3 Bedömning av felens betydelse

I Familjer som visade sig tillhöra någon av de tre övertäckningskategorier som nämnts 1 1.4.2 togs ut ur undersökningen antingen före fältarbetets början eller i några fall efter det att de insänt sina frågeformulär och det av dem framgick att de tillhörde en övertäckningskategori. Felet av typ I torde därför vara försum- bart. Il Fel av typ II förekommer där familjer som definitionsmässigt tillhörde under- sökningspopulationen vid urvalstillfället inte hade någon person född 1905—51 i RTBS (jmf. 1.4.2). Huvudsakligen gäller detta immigranthushåll. III Omfattningen av individbortfallet i famil- jeundersökningen anges i 2.1.7. Det finns erfarenhetsmässigt anledning att anta att delar av bortfallet kan ha en snedvridande effekt på undersökningsresultaten. De åtgärder som vidtagits för att begränsa individbortfallet redovisades i avsnitt 2.1.6. Det partiella bortfallet bör studeras för varje undersökningsparameter.

IV Mätfel sägs förekomma om ett uppgivet mätvärde inte överensstämmer med enhe- tens ”sanna” värde för den variabel man avser mäta. Mätfel kan bero på att:

1 någon annan än den som skall svara besvarar formuläret 2 en fråga missuppfattas och svaret avser något annat än det man avser mäta 3 den som besvarar frågorna inte kom- mer ihåg riktiga svaret utan gissar 4 den som besvarar frågorna medvetet förvränger svaret 5 (i en intervjusituation) intervjuaren har missuppfattat instruktioner eller missuppfattar intervjupersonens svar.

Det är inte känt att formulär besvarats av ”fel” person i något fall.

I de fall missuppfattning har uppdagats vid granskningen har kompletteringar gjorts.

I de fall gissningar kan ha förekommit finns mestadels ingen anledning att tro att dessa skulle innebära några systematiska fel. I vissa fall torde dock glömska ha medfört underskattningar av variabler. Det gäller t.ex. för en rad frågor om olika typer av inkomster under år 1969. Vissa av dessa un- derskattningar diskuteras i bilaga 6.

Att några medvetna förvrängningar av svaren skulle ha förekommit förefaller osan- nolikt för de flesta av frågorna. Detta behöver i och för sig inte leda till några systematiska fel och om det förekommiti enstaka fall bedöms bidraget av eventuellt systematiskt fel vara negligerbart.

Risken för systematiska fel på grund av missuppfattningar och felkodningar från 10- kalombuden torde även den vara av under- ordnad betydelse, särskilt med tanke på att intervjuer endast gjorts i ett mycket litet antal fall (se 2.1.6). V Bearbetningsfel kan inträffa om instruk— tionerna för granskning. kodning och stansning missuppfattats. Vid granskning och kodning har ett flertal stickprovskon- troller utförts under arbetets gång. Det har därvid inte framkommit att instruk- tionerna missuppfattats. Med Uizs stan-

dardprogram för logiska kontroller har också såväl granskning och kodning som stansning kontrollerats. Att systematiska fel av betydelse införts vid bearbetningen förefaller därför osannolikt. VIUrvalet är draget så att skattningar av totaler skall kunna erhållas väntevärdes- riktigt och skattningar av medelvärde och procenttal som kvoter mellan väntevärdes- riktiga skattningar av totaler. Skevheten i kvotskattningar brukar anses som försumbar då variationskoefficienten för nämnarvariabeln är mindre än 0,2. Av kostnadsskäl har icke standardavvikel- ser beräknats i denna undersökning, varför inte heller storleken av de icke-systematiska felen kan anges. I undersökningar av denna typ beräknas ofta variansen för procenttal som om urvalet vore ett obundet slumpmäs- sigt urval. Eftersom redovisningsgrupper och strata ej sammanfaller och urvalsfraktionema varierar kraftigt mellan strata måste det vara tveksamt att generellt använda en sådan approximation. Generth är dock storleken av det icke-systematiska felet starkt beroen- de av stickprovsstorleken, så att precisionen tenderar att vara bättre för skattningar i redovisningsgrupper från vilka ett stort stick- prov dragits.

Sammanfattning

Som framgår av avsnitt 3.1 är det inte möj- ligt att ge en sammanfattande kvalitetsdekla- ration för hela materialet. Resultatens tillför- litlighet varierar mellan de olika frågorna be- roende på att de är olika känsliga för vissa av de i avsnitt 3.1 nämnda felkällorna. Man måste således bedöma varje fråga för sig och med utgångspunkt från de uppräknade möjli- ga felkällorna. Särskild uppmärksamhet mås- te i detta sammanhang ägnas åt mätfel och bortfallsfel. I synnerhet dessa felkällor kan endast undantagsvis kontrolleras på ett ob— jektivt sätt. När uppgifterna kontrolleras sker detta oftast i form av rimlighetsbedöm— ningar som baseras på ett visst mått av god— tycke. Detta generella problem möter man i de allra flesta undersökningar, så även i denna.

Undersökningsresultaten har kontrollerats och rimlighetsbedömts i den utsträckning som kostnadsramen tillåtit. I de fall denna genomgång har uppdagat brister i materialet har dessa kommenterats i texten eller mate— rialet utgått ur redovisningen. Tillförlitlighe— ten hos det redovisade materialet torde där- för inte vara lägre än i andra enkätundersök- ningar som redovisats av utredningsinstitu— tet, men med följande reservationer: 1 Slumpfelens storlek är okänd eftersom institutet inte erhållit medel för variansbe- räkningar. En tämligen grov uppskattning kan dock erhållas via beräkningar av OSU- varianser. 2 Bortfallet är något högre än normalt bland de direkt valda familjerna, vilket dock var väntat med hänsyn till det omfattande formuläret. Ett något högre bortfall an- sågs kunna accepteras eftersom den bättre metoden _ besöksintervjuer — var helt otänkbar av kostnadsskäl. 3 Bortfallet bland de indirekt valda familjer- na är avsevärt högre, vilket emellertid ock- så var väntat och hade accepterats efter- som andra metoder inte var ekonomiskt möjliga att använda. De indirekt valda familjerna redovisas i rapporten i familje— typerna 9—12, varför särskilt stor försik- tighet anbefalls vid användningen av resul- taten i fråga om dessa grupper. Utredningsinstitutet förutsätter att i syn- nerhet de ovannämnda förhållandena beak- tas vid utvärderingen av resultaten samt att även i övrigt en kvalitetsbedömning av dei avsnitt 3.1 nämnda felkällorna med ledning av institutets diskussion av dessa sker för var— je delfråga för sig.

4 Familj ernas samm ansättning

4.1. Inledning

I detta kapitel ges en allmän beskrivning av undersökningspopulationen med hjälp av skattningar baserade på undersökningsmate- rialet. Antalet familjer i riket med olika sammansättning och storlek vid undersök- ningstillfället redovisas. Syftet är att genom dessa mängduppgifter ge den nödvändiga bakgrunden till analysen av undersöknings- variablerna, dvs. familjernas situation vad gäller ekonomi, förvärvsarbete, bostadsför- hållanden, barntillsyn m.m. Därigenom er- hålls visst underlag för en bedömning av ev. socialpolitiska åtgärders praktiska och eko- nomiska innebörd. Indelningsgrunden enligt avsnitt 1.3. nämligen de femton familjety- perna, liksom de egenskaper som tillsam- mans konstituerar dessa (kön, samboende, civilstånd, vårdnad resp. icke-vårdnad om barn) kan anses utgöra bakgrundsvariabler till undersökningsvariablerna. I detta kapitel presenteras således bakgrundsvariablerna när- mare. Följande kapitel ägnas sedan åt under- sökningsvariablerna.

De tabeller som redovisas omfattar dels skattningar på riksnivå dels procenttal.

4.2 Olika familjetyper

I tabell 4.1 ges skattningar för antalet famil- jerl av olika typer i riket (kol. 1). Som synes domineras bilden starkt av ”normalbarnfa- miljerna” nämligen typ 1 (mamma, pappa,

enbart egna barn) med ca 890 000 familjer, typ 14 (barnlösa ensamståendef) med ca 1,3 miljoner samt typ 15 (barnlösa par) med ca 630 000 familjer. De utgör tillsammans 91,3 % av alla familjer. Enförälderfarniljerna är således en liten minoritet av samtliga familjer. Här måste emellertid hänvisas till de faktorer som legat till grund för indelningen i familjetyper. Familjetypsbegreppet baseras nämligen på formellt giftermål. Det medför att t. ex. ett ogift samboende par med egna barn klassificeras som typ 5 (ogift mor med barn). Barnfamiljer har nämligen, om föräld— rarna ej är gifta, klassificerats efter vem som är vårdnadshavare, i detta fall modern. De ensamstående papporna (typ 3 + 4) utgör endast ca 10 000 personer medan de ensam- stående mammorna utgör ca 133 000 per— soner, således förhållandet ] till 13. Vi kons- taterar också att endast hälften av de ensam- stående papporna har vårdnaden av annat skäl än att modern avlidit (typ 3). Ca 47 000 ensamstående män (typ 10 och 11) är icke— vårdnadshavare till barn utan att samtidigt ha vårdnad om egna barn medan endast ca

1 Definition i appendix 2 b. 2 Ensamstående av olika kategorier har i denna rapport, som också framgår av appendix 2b, kallats ”familj". På så sätt har en enhetlig benämnning av de undersökta enheterna erhållits. I många fall är dock de som enligt undersökningen betecknas som ensamstående medlemmar av t. ex. sina föräldrars familj. Personer födda före 1952 räknas ändåi denna undersökning som självständiga "familjcr" ev. tillsammans med partner och barn.

Tabell 4.1 Familjetyper. Absoluta och rela- tiva tal.

Familjetyp Antal fa- Procent Antal ob- milj er i (2) servationer riket (1) (3)

Tvåfört'z'lder- familjer 1 MK + Bve 893 609 28,8 581 2 MK + Bva 58 684 1,9 245 Enförälderfa- miljer män 3Mm+Bv 5 213 0,2 214 4Mrh+Bv 4939 0,2 343 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK +Bv 65 958 2,1 372 6 skK + Rv 44 355 1,4 451 7 äK+Bv 17 848 0,6 371 8 gK + Bv 5 400 0,2 128 Familjer utan vårdnad om barn

9MK+Bv 12511 0,4 71 10 og,äM+Bv 13988 0,5 93 11skM+BV 32 881 1,1 285 12K+Bl7 9292 0,3 86 14MellerK 1314 263 42,3 324 15 MK 628 395 20,2 418

Totalt 3 107 336 100 3 982

9 000 kvinnor är i samma situation.

Stickprovsstorleken för de olika redovis- ningsgrupperna anges endast i denna tabell, men utelämnas i fortsättningen. Beträffande sambandet mellan stickprovsstorleken och precisionen hänvisas till kap. 3.

4.3 Samboende i olika familjetyper

Som framgår av avsnitt 1.3 baseras indel- ningen i de femton redovisningsgrupperna (familjetyperna) bl. a. på formellt giftermål. [Detta gäller dock inte för de barnlösa fa- miljerna (typ 14 och 15)]. Numera är sam- manlevnad under äktenskapsliknande former utan giftermål relativt vanlig i de ofullstän- diga familjerna. Detta framgår av tabell 4.2.1 där samboendet redovisas. Som synes varie— rar andelen som sammanbor i enförälderfa- miljerna. Bland de ensamstående fäderna (typ 3 och 4) sammanbor endast 7,6 resp. 2,4 %, samtliga under äktenskapsliknande former utan giftermål (eljest skulle de tillhö—

ra redovisningsgrupp 2). Av de ogifta möd- rarna sammanbor däremot hela 46,4 % under äktenskapsliknande former och dessa är där- för i vissa avseenden jämförbara med de fullständiga barnfamiljerna. Som vi skall se i nästa tabell rör det sig främst om yngre kvinnor. I övriga enförälderfamiljer bestående av mor och barn (typerna 6—8) ligger an- delen som sammanbor avsevärt lägre: 12,2 % bland skilda mödrar, 3,2 % bland änkor och 4,9 % bland gifta mödrar som ej sammanbor med maken. Icke-vårdnadshavarna som inte är gifta och samboende (typerna 10—12) har också i mycket liten utsträckning en partner med vilken de sammanlever under äkten- skapsliknande förhållanden (resp. 15,9, 11,3 och 4,1 %). Att andelen samboende bland ensamstående utan barn (typ 14) är noll be- ror på att de samboende ogifta barnlösa förts till typ 15.

En stor del av de uppgifter som behandlas i rapporten rör förhållandena år 1969. Tabell 4.2.1 visade i vilken utsträckning man i de olika familjetyperna sammanbodde under äktenskapsliknande former vid undersök- ningstillfället, alltså under år 1970. I tabell 4.2.2 redovisas motsvarande förhållanden för år 1969 (frågan avsåg om man sammanbott under större delen av 1969). Där framgår också om man sammanbodde som gift eller inte, med förälder till gemensamt barn eller med någon annan person.

Den totala förändringen av antalet famil- jer där två vuxna sammanlever är liten, en tiondels procent mer av alla familjer sam- manbodde 1969 än som var fallet vid under— sökningstillfället. I några av familjetyperna har dock ganska stora ändringar skett. Spe- ciellt bland de icke-vårdnadshavande föräld- rarna (typ 9—12) år det stora skillnader, de ensamstående synes i stor utsträckning ha flyttat isär (i 19,8, 10,6 respektive 17,5 % av familjerna) och de gifta flyttat samman (i 12,9 %) under det senaste året. Familjetyp 8 som till stor del består av hemskilda mödrar visar som väntat stor förändring (16,6 %). I övrigt är det endast bland ensamstående fäder som skillnaderna i andel samboende är någorlunda stora mellan år 1969 och 1970

Tabell 4.2.1 Samboende i olika familjetyper vid undersökningstillfället. Absoluta och relativa tal. Familjetyp Antal familjer i riket, Procent av Antal vuxna Procent där huvudpersonen sam- resp. redo- i olika famil- manbodde med annan visnings- jetyper som gift eller under äkten— grupp skapsliknande former Tvåförälderfamilier 1 MK + Bve 893 609 100,0 1 787 218 37,7 2MK +Bva 58 686 100,0 117 368 2,5 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 394 7,6 5 607 0,1 4Mrii+Bv 117 2,4 5 056 0,1 En förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 30 578 46,4 96 536 2,0 6 skK + Bv 5 397 12,2 49 752 1,0 7 äK+Bv 568 3,2 18416 0,4 8 gK + Bv 267 4,9 5 667 0,1 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 12 510 100,0 25 022 0,5 10 og,äM +Bv 2 224 15,9 16 212 0,3 11 skM + BV 3 725 11,3 36 606 0,8 12K+Bv 984 4,1 9 676 0,2 14 M eller K 0 0,0 1 314 263 27,7 15 MK 628 395 100,0 1 256 790 26,5 Totalt 1 633 566 52,6 4 744189 [00,0

(9,5 respektive 8,8 % färre samboende 1970 i familjetyp 3 och 4).

Av de drygt 100000 familjer där man under 1969 bodde tillsammans utan att par- terna var gifta hade en tredjedel barn tillsam- mans. 37,7 procent av de ogifta mödrarna och 20,7 procent av de ogifta icke-vårdnads- havande fäderna sammanbodde med andra föräldern till gemensamma barn.

4.4 Ålder

Huvudpersonensl ålder förklarar på vilket stadium i familjecykeln familjen befinner sig. Förekomsten av yngre barn varierar med huvudpersonens ålder liksom barnantalet. Av tabell 4.3 framgår att avsevärda skillnader finns mellan olika familjetyper. De ogifta mödrarna (typ 5) återfinns markant oftare i yngre åldrar. Hela 61,2 % av samtliga ogifta mödrar är 25 år eller yngrez. Endast 10,1 % är äldre än 35 år. Resultaten avseende ogifta mödrarnas ålder kommer naturligtvis att återspeglas i barnens ålder. Det finns ca

40000 ogifta mödrar under 26 år. Vidare återfinner vi (som en parallell till de unga ogifta mödrarna) också de ogifta manliga icke-vårdnadshavarna (typ 10) i de allra yngsta åldrarna. Slutligen återfinns naturligt- vis även de helt ensamstående utan barn (typ 14) i yngre åldrar. Dessa resultat återspeglar endast självklara tendenser i familjebild- ningen över tiden. Ensamstående (typ 14), liksom ogifta mödrar med barn och ogifta manliga icke-vårdnadshavare kommeri fram- tiden i betydande utsträckning att ingå i tvåförälderfamiljer.

De tvåförälderfamiljer som inte har några barn, födda 1952 eller senare, vare sig sådana som bor kvar hemma eller andra (typ 15) har största andelen i de äldsta ålderskategorier— na. Givetvis finner vi också bland änkor och

1 Huvudpersonen är mannen i familjer med två gifta och samboende (dvs. i familjer av typ 1, 2, 9 och 15) vuxna, man eller kvinna eljest enligt familjetypens benämning. 2 Åldern definieras här approximativt av födelse- året.

Tabell 4.2.2 Samboende under större delen av 1969 i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Sammanl. Sammanl. Sammanl. Sammanl. Totalt med med föräldr. med annan inte med make/maka till gemens. person någon barn A ntaI familjer i riket Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 885 182 2 597 0 5 830 893 609 2 MK + Bva 56 362 825 389 1 108 58 684 Enförälderfamiljer män 3Mm+Bv 471 128 294 4320 5213 4 Mm + Bv 408 24 117 4 389 4 938 E nförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 0 24 874 4 442 36 642 65 958 öskK +Bv 428 2564 3584 37 779 44 355 7 äK + Bv 745 234 398 16 470 17 847 8 gK + Bv 974 77 115 4 234 5 400 Familjer utan vårdnad om barn 9MK+BV 10603 0 300 1608 12 511 10 og,äM+BV 49 2889 2036 9 014 13 988 11 skM + BV 4 339 240 2 631 25 672 32 882 12K+BV 1540 0 467 7 285 9 292 14 M eller K 9 640 0 13 082 1291541 1314 263 15 MK 560 839 1 344 41 918 24 294 628 395 Totalt 1531580 35 796 69 773 1470186 3107 335 Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 99,1 0,3 0,0 0,7 100 2 MK + Bva 96,0 1,4 0,7 1,9 100 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 9,0 2,5 5,6 82,9 100 4 Mm + Bv 8,3 0,5 2,4 88,9 100 En förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 0,0 37,7 6,7 55,6 100 6skK+Bv 1,0 5,8 8,1 85,2 100 7 äK + Bv 4,2 1,3 2,2 92,3 100 8 gK + Bv 18,0 1,4 2,1 78,4 100 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 84,7 0,0 2,4 12,9 100 10 og, äM + BV 0,4 20,7 14,6 64,4 100 11 skM +BV 13,2 0,7 8,0 78,1 100 HK +BV 16,6 0,0 5,0 78,4 100 14 M eller K 0,7 0,0 1,0 98,3 100 15 MK 89,2 0,2 6,7 3,9 100 Totalt 49,3 1,2 2 2 47,3 100

änklingar med barn flera äldre än bland övri- ga barnfamiljer.

4.5 Antal barn och ungdomar

I tabell 4.4.1 redovisas antalet hemmaboen- de barn i olika typer av barnfamiljer. Barn

som man icke har vårdnaden om redovisas således icke i denna tabell, som därför endast omfattar familjer av typerna l+8. I "normal- barnfamiljen” (typ ], MK + Bve) där makar- na är gifta och där samtliga barn är gemen- samma (ev. genom adoption) har man unge- fär lika ofta ett som två barn (41,1 resp.

Tabell 4.3 Huvudpersonens födelseår. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Ålder Totalt -—18 19—25 26435 364445 46—55 56—65 65— 1952— 1945— 1935— 1925 1915— 1905— —19041 1967 1951 1944 1934 1924 1914 Antal familjer i riket Tvåförålder- familjer 1 MK + Bve 26 50 829 243 380 316 709 209 889 66 602 6 174 893 609 2 MK + Bva 0 2 887 17 544 21 657 15 606 991 0 58 685 E n förälderfa- miljer man 3Mm+Bv 0 22 1415 2099 1233 426 18 5213 4 Mm + Bv O 0 185 986 2 211 1 333 223 4 938 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 572 39 744 18 973 5 624 1 045 0 0 65 958 6 skK + Bv 0 2 465 14 696 17 622 8 895 677 0 44 355 7 äK+Bv 0 228 2375 4580 8534 2130 0 17 847 8 gK + Bv 0 383 1771 1740 1391 115 0 5 400 Familjer utan vårdnad om barn 9MK+BV 0 1091 2415 3581 3082 2264 77 12510 100g,äM+BV 36 6139 4900 2121 669 110 12 13987 11 skM + BV 0 2 438 7 579 9 866 10 216 2 644 138 32 881 12 K + BV O 2 075 4 868 941 1064 344 0 9 292 14MellerK 0 532 200 200913 191355 198937 187846 12 1314 263 15 MK 0 43115 61736 33 660 177 094 311570 1221 628 396 Totalt 634 686 616 582 750 612 541 639 866 577 052 7 875 3107 334 Procenrtal Tvåföriilder— familjer 1 MK + Bve 0,0 5,7 27,2 35,4 23,5 7,5 0,7 100 2 MK + Bva 0,0 4,9 29,9 36,9 26,6 1,7 0,0 100 Enförälderfa- miljer män 3 Mm + Bv 0,0 0,4 27,1 40,3 23,7 8,2 0,3 100 4 Min + Bv 0,0 0,0 3,7 20,0 44,8 27,0 4,5 100 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 0,9 60,3 28,8 8,5 1,6 0,0 0,0 100 6 skK + Bv 0,0 5,6 33,1 39,7 20,1 1,5 0,0 100 7 äK + Bv 0,0 1,3 13,3 25,7 47,8 11,9 0,0 100 8 gK + Bv 0,0 7,1 32,8 32,2 25,8 2,1 0,0 100 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 0,0 8,7 19,3 28,6 24,6 18,1 0,6 100 10 og, äM + BV 0,3 43,9 35,0 15,2 4,8 0,8 0,1 100 11 skM + BV 0,0 7,4 23,0 30,0 31,1 8,0 0,4 100 12 K + BV 0,0 22,3 52,4 10,1 11,5 3,7 0,0 100 14 M eller K 0,0 40,7 15,3 14,6 15,1 14,3 0,0 100 15 MK 0,0 6,9 9,8 5,4 28,2 49,6 0,2 100 Totalt 0,0 22,1 18,8 19,7 20,6 18,6 0,3 100

' Familjer utan barn där ingen vuxen är född 1905 eller senare hade ingen urvalssannolikhet. I de fall då sådana familjer ingår i urvalet beror det på att deras förhållanden ändrats mellan urvals- och

undersökningstillfällena.

Tabell 4.4.1 Antal hemmaboende barn i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Antal barn Totalt 1 2 3 4 och flera Antal familjer i riket Tvåföriilderfamiljer l MK + Bve 367 279 391 439 107 934 26 957 893 609 2 MK + Bva 13 684 23 748 14 824 6 428 58 684 Enförälderfamiljer mån 3Mm+Bv 3 746 850 599 18 5 213 4 Mrii + Bv 3 207 1280 346 106 4 939 En förålderfamr'ljer kvinnor 5 ogK + Bv 57 830 6 823 779 526 65 958 6 skK + Bv 22 278 15 274 5 315 1488 44 355 7 äK + Bv 11088 4 284 1469 1007 17 848 8gK+Bv 2531 2165 589 115 5400 Totalt 481 643 445 863 131 855 36 645 I 096 006 Procenttal Tvåföra'lderfamiljer 1MK+Bve 41,1 43,8 12,1 3,0 100 2 MK + Bva 23,3 40,5 25,3 10,9 100 En förälderfamiljer mån 3 Mm + Bv 71,9 16,3 11,5 0,3 100 4 Mm + Bv 64,9 25,9 7,0 2,1 100 En förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 87,7 10,3 1,2 0,8 100 6 skK + Bv 50,2 34,4 12,0 3,4 100 7 äK + Bv 62,1 24,0 8,2 5,6 100 8 gK + Bv 46,9 40,1 10,9 2,1 100 Totalt 43,9 40,7 12,0 3,3 100

43 ,8 %). Övriga familjetyper avviker mer el- ler mindre från detta mönster. Flera barn förekommer oftare i familjer där minst ett av barnen har en annan förälder (som således är icke-vårdnadshavare och i regel underhålls- pliktig), dvs. typ 2 (MK + Bva). 36,2 % av dessa familjer har tre eller flera barn, och 10,9 % fyra barn eller däröver. Ensamståen- de föräldrar har sällan mera än ett barn (typ 3—8). 71,9% av familjerna bestående av ensamstående vårdnadshavande far där mo- dem är i livet (typ 3) omfattar endast ett barn. Bland enförälderfamiljer där föräldern är kvinna (typ 5—8) förekommer endast ett barn oftast hos ogifta kvinnor (typ 5) —— med 87,7 %, och minst ofta hos gifta (typ 8) —— med 46,9 %. Hos ingen av enförälderfamiljer- na (typ 3—8) är dock flerbarnssituationen tillnärmelsevis så vanlig som i typ 2 där

således flera familjebildningar ofta varit ak- tuella och en av makarna fört med sig barni äktenskapet eller eljest haft barn med annan än maken.

Utöver de barn som redovisas i tabell 4.4.1 vilka alla är födda 1952 eller senare och vilka svarar mot den i undersökningen använda definitionen av barn förekommer också i en rad familjer hemmaboende ungdo- mar födda före 1952. Klassificeringen av familjerna i familjetyper har skett oberoende av dessa. Av tabell 4.4.2 framgår hur många ungdomar födda 1949—51 som ingår i de olika familjetyperna. Totalt ingår i de under- sökta familjetyperna drygt 230 000 ca 19—21-åringar.

10,2 procent av barnfamiljerna har också en eller i en del fall flera ungdomar i dessa åldrar som bor hemma. Det kan också vara

Tabell 4.4.2 Antal hemmaboende ungdomar födda 1949—51 i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Antal ungdomar Totalt 0 1 2 3 och Uppgift flera saknas Antal familjer i riket Tvåförålderfamiljer 1 MK + Bve 795 157 91771 2 054 0 4 626 893 608 2 MK + Eva 54 228 3 043 254 0 1 156 58 683 E n föråld erfam iljer män 3 Mm + Bv 4130 546 212 0 325 5 213 4 Mål + Bv 3 728 1025 74 0 112 4 939 E nförålderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 62 040 3 526 0 0 392 65 958 65kK+Bv 35 698 4512 232 0 3912 44 354 7 äK + Rv 13 552 2 947 568 43 738 17 848 8 gK + Bv 4 562 570 0 0 268 5 400 Familjer utan vårdnad om barn 9MK+BV 11605 114 714 0 77 12510 10 og,äM+BV 13583 89 0 0 316 13 988 11 skM + BV 31344 121 77 0 1 338 32 880 12 K + Bv 9 023 209 0 0 60 9 292 14 M eller K 1 199 435 18 446 0 0 96 383 1 314 264 15 MK 525 865 82 366 6 721 0 13 443 628 395 Totalt 2 763 950 209 285 10 906 43 123 148 3 107 332 Procenttal Tvåförålderfamiljer I MK + Bve 89,4 10,3 0,2 0,0 0,5 100,0 2 MK + Bva 94,3 5,3 0,4 0,0 2,0 100,0 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 84,5 11,2 4,3 0,0 6,2 100,0 4 Mål + Bv 77,2 21,2 1,5 0,0 2,3 100,0 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 94,6 5,4 0,0 0,0 0,6 100,0 6 skK + Bv 88,3 11,2 0,6 0,0 8,8 100,0 7 äK + Bv 79,2 17,2 3,3 0,3 4,1 100,0 8 gK + Bv 88,9 11,1 0,0 0,0 5,0 100,0 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 93,3 0,9 5,7 0,0 0,6 100,0 10 og, äM + BV 99,3 0,7 0,0 0,0 2,3 100,0 11 skM + BV 99,4 0,4 0,2 0,0 4,1 100,0 12 K + BV 97,7 2,3 0,0 0,0 0,6 100,0 14 M eller K 98,5 1,5 0,0 0,0 7,3 100,0 15 MK 85,5 13,4 1,1 0,0 2,1 100,0 Totalt 92,6 7,0 0 4 0,0 4 0 100,0

värt att notera att även i de familjetyper som benämns ”familjer utan vårdnad om barn”

förekommer det hemmaboende ungdomar speciellt hos de gifta eller samboende ”barn- lösa” (typ 15).

4.6 Barnens ålder

I tabell 4.5 redovisas barnfamiljernas antal barn i åldrarna 0110 år. Som synes är det sällsynt att man i enförälderfamiljer där den

Tabell 4.5 Antal barn under 10 år i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Antal barn under 10 år Totalt

0 1 2 3 4 och

flera

A ntal familjer i riket Två förälderfamilier 1 MK + Bve 319 406 299 734 210139 60 009 4 320 893 608 2 MK + Bva 19101 13 999 18 016 6 767 801 58 684 Enförälderfamiljer man 3Mm+Bv 3124 1652 278 159 0 5 213 4Mrn+Bv 3905 848 118 55 12 4938 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 5 659 54 401 4 725 844 330 65 959 6 skK + Bv 23 090 14 263 5 974 990 38 44 355 7 äK + Bv 13101 2 854 1680 149 64 17 848 8 gK + Bv 2 331 1967 819 283 0 5 400

Totalt 389 717 389 718 241749 69 256 5 565 1096 005

Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 35,7 33,5 23,5 6,7 0,5 100 2 MK+Bva 32,5 23,9 30,7 11,5 1,3 100 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 59,9 31,7 5,3 3,1 0,0 100 4 Mm + Bv 79,1 17,2 2,4 1,1 0,2 100 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 8,6 82,5 7,2 1,3 0,5 100 6 skK + Bv 52,1 32,2 13,5 2,2 0,1 100 7 åk + Bv 73,4 16,0 9,4 0,8 0,4 100 8 gK + Bv 43,2 36,4 15,2 5,2 0,0 100

Totalt 35,6 35,6 22,1 6,3 0,5 100

andra föräldern har avlidit har barn under 10 år. Bland sådana manliga vårdnadshavare (typ 4) saknar 79,1 % barn under 10 år, me- dan det bland kvinnliga (typ 7) är 73,4 %. Som en kontrast saknar endast 8,6 % av de ogifta mödrarna (typ 5) barn under 10 år, vilket sammanhänger med skillnader mellan resp. föräldrar vad gäller åldersstrukturen. Övriga typer av enförälderfamiljer (typ 3, 6 och 8) intar en mellanställning, men har en högre andel familjer med barn under 10 år än tvåförälderfamiljerna. Samtidigt kan konstateras att antalet yngre barn i enföräl- derfamiljen är litet i förhållande till samtliga yngre barn, nämligen ca 110 000 av 1,1 mil- joner i hela riket.

I tabell 4.6 redovisas yngsta barnets ålder. Här upprepas tendensen i de tidigare tabel- lerna. Bland ogifta mammor (typ 5) finns en ovanligt stor andel med mindre barn. I

43,2% av dessa familjer är yngsta barnet 0—1 år, och i 40,2 % 2—6 år. I ingen annan familjetyp föreligger tillnärmelsevis så höga tal. Jämför vi de ensamma papporna med de ensamma mammorna finner vi att papporna inte oväntat relativt sett mera sällan har vårdnad om mindre barn. Om vi bortser från de ogifta mammorna förekommer spädbarn (0—1 är) mindre ofta i samtliga enförälderfa- miljer än i normalbarnfamiljen (typ 1).

I tabell 4.7 har barnfamiljerna i stället redovisats efter äldsta barnets ålder. Även här framträder markanta skillnader. Äldre barn är sällsynta hos ogifta mammor (typ 5). Endast 13,1 % av dessa har barn som är 10 år och äldre, medan resp. 58,5 % och 71,9 % av tvåförälderfamiljerna har barn som är 10 år och äldre. Även frånskilda och änkor/änk- lingar har till övervägande delen barn som är 10 år eller mer.

Tabell 4.6 Yngsta barnets ålder i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Yngsta barnets ålder och födelseår Totalt 0—1 2—6 7—10 11—16 17+18 69——70 64 —68 60—63 54—59 52—53 Antal familjer i riket Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 138 037 277 741 174 927 221565 81 338 893 608 2 MK + Bva 5 846 26 207 8 672 15 605 2 354 58 684 En förälderfamiljer man 3 Mm + Rv 63 829 1 292 2 006 1024 5 214 4 Mm + Bv 0 383 780 2 498 1 278 4 939 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 28 487 26 518 5 426 2 655 2 874 65 960 6 skK + Bv 2 455 10 833 9 822 17 249 3 995 44 354 7äK+Bv 170 2518 2456 8892 3 811 17 847 8 gK + Bv 191 1982 934 1934 359 5 400 Totalt 175 249 347 011 204 309 272 404 97 033 1096 006 Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 15,4 31,1 19,6 24,8 9,1 100 2 MK + Bva 10,0 44,7 14,8 26,6 4,0 100 En förälderfamiljer män 3 Mm + Bv 1,2 15,9 24,8 38,5 19,6 100 4 Mm + Bv 0,0 7,8 15,8 50,6 25,9 100 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 43,2 40,2 8,2 4,0 4,4 100 6 skK + Bv 5,5 24,4 22,1 38,9 9,0 100 7 äK + Bv 1,0 14,1 13,8 49,8 21,4 100 8 gK + Bv 3,5 36,7 17,3 35,8 6,6 100 Totalt 16 () 31,7 18,6 24,9 8,9 100

,

Tabell 4.8 återger antalet förskolebarn (046 år)1 i barnfamiljerna. Även i denna tabell återfinns det tidigare mönstret. Det finns som tidigare en markant hög andel förskolebarn i enförälderfamiljerna med ogift mor (typ 5). I 76,3 % av dessa finns ett förskolebarn, men endast i 7,0% flera för— skolebarn. Här kan vidare konstateras att situationen att ha flera förskolebarn är klart vanligare i tvåförälderfamiljer (typ 1 och 2) än i samtliga enförälderfamiljer. Tabellen visar också att närmare 60 000 förskolebarn finns hos de ogifta mödrarna (typ 5). Endast ca 1400 förskolebarn finns hos ensamma pappor medan ca 82 000 finns hos ensamma mammor (typerna 518). Hos tvåförälderfa- miljema återfinns naturligtvis den stora ma- joriteten, nämligen ca 650 000 förskolebarn.

Antalet skolbarn (7)16 år)2 i de olika

familjetyperna framgår av tabell 4.9. Även här skiljer sig typ 5 (ogifta mödrar) avsevärt från övriga barnfamiljer. Som framgick av tidigare tabeller hade de ogifta mödrarna relativt sett oftare förskolebarn. De har som framgår av tabell 4.9 i gengäld mindre ofta skolbarn. Endast 18,8 % har skolbarn, me- dan man i övriga barnfamiljer har skolbarn i mellan 65,8—86,4% av fallen. Av ”normal- barnfamiljerna" (typ 1) har ca en tredjedel inget skolbarn, en tredjedel ett skolbarn och den sista tredjedelen flera skolbarn.

1Förskolebam definieras av att föräldrarna sva- rat ”Har ej börjat skolan" på formulärets fråga 35 (appendix la).

2 Gruppen definieras av att föräldrarna svarat "Går i skolan" på formulärets fråga 35 (appendix la).

Tabell 4. 7 Äldsta barnets ålder i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Äldsta barnets ålder och födelseår Totalt 0 1—3 4—6 7—9 10—12 13—15 16—18 —70 67—69 64—66 61—63 58—60 55 —57 52—54 Antal familjer i riket Två förälder- familjer 1 MK + Bve 23 760 105 297 138 202 103 801 157 705 161465 203 379 893 609 2MK+Bva 0 559 3744 12247 11299 12416 18419 58684 Enförälderfa— miljer män 3 Mm + Bv 0 220 311 1007 778 1034 1862 5 212 4 Mål + Bv 0 12 81 384 434 1 396 2 632 4 939 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Rv 16 351 24 797 10 279 5 929 3 838 1432 3 331 65 957 6 skK + Bv 0 1068 4 464 7 080 6 215 11229 14 299 44 355 7 äK + Bv 0 143 775 1099 2 860 4 605 8 366 17 848 8 gK + Bv 0 364 972 627 723 1 234 1 480 5 400 Totalt 40111 132460 158828 132174 183852 194811 253768 1096 004 Procenttal Tvåföra'lder- familjer 1 MK + Bve 2,7 11,8 15,5 11,6 17,6 18,1 22,8 100 2 MK + Bva 0,0 1,0 6,4 20,9 19,3 21,2 31,4 100 Enförälderfa- miljer män 3 Mm + Bv 0,0 4,2 6,0 19,3 14,9 19,8 35,7 100 4 Mål + Bv 0,0 0,2 1,6 7,8 8,8 28,3 53,3 100 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 24,8 37,6 15,6 9,0 5,8 2,2 5,1 100 6 skK + Bv 0,0 2,4 10,1 16,0 14,0 25,3 32,2 100 7 äK + Bv 0,0 0,8 4,3 6,2 16,0 25,8 46,9 100 8 gK + Bv 0,0 6,7 18,0 11,6 13,4 22,9 27,4 100 Totalt 3,7 12,1 14,5 12,1 16,8 17,8 23,2 100

Tabell 4.10 och 4.11 visar de äldre barn som lämnat skolan. Som synes är sådana barn inte lika vanliga, det rör sig ju om 16—18-åringar som förvärvsarbetar resp. ej går i skolan men fortfarande bor hemma.[ Förvärvsarbete har som framgår av tabell 4.10 ca 70 000 ungdomar, vilket är 2,3 % av samtliga hemmavarande barn. De flesta finns naturligtvis i tvåförälderfamiljer (typ 1 och 2) med ca 56 000.

Annan sysselsättning, vilket kan röra sig om arbetslöshet men också omfattar sådana som har oavlönad praktiktjänst eller på grund av sjukdom inte kan ta arbete framgår av tabell 4.11. Ca 16000 ungdomar har

”annan sysselsättning”, vilket dock endast utgör 0,5 % av samtliga barn.

4.7 Barn som ej bor hos en av eller båda föräldrarna

Sammanlagt hade, som framgår av tabell 4.12, 3,7 procent av familjerna enligt egen uppgift ett eller flera barn som vid undersök- ningstillfället ej bodde hos familjen. Defini- tionsmässigt hade samtliga familjer av typ

1Dessa grupper definieras av att föräldrarna sva- rat "förvärvsarbetar" respektive "annat” på formu- lärets fråga 35 (appendix 1 a).

Tabell 4.8 Antal familjer med förskolebarn. Särredovisning efter familjetyper. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Antal förskolebarn Totalt

0 1 2 3 4 och

flera

A ntal familjer i riket Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 473 740 259 021 138 756 22 091 0 893 608 2 MK + Bva 26 045 18 636 12 248 1562 192 58 683 En förälderfamiljer män 3Mm+Bv 4281 868 64 0 0 5 213 4 Mm+Bv 4556 346 37 0 0 4939 Enförälderfamiljer kvinnor 50gK+Bv 11020 50318 4094 526 0 65958 65kK+Bv 31153 11045 2137 19 0 44354 7 äK + Bv 15 159 1788 879 21 0 17 847 8 gK + Bv 3 150 1661 551 38 0 5 400

Totalt 569 104 343 683 158 766 24 257 192 1 096 002

Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 53,0 29,0 15,5 2,5 0,0 100 2 MK + Bva 44,4 31,8 20,9 2,7 0,3 100 Enförähierfamiljer män 3 Mm + Bv 82,1 16,7 1,2 0,0 0,0 100 4 Mm + Bv 92,2 7,0 0,7 0,0 0,0 100 En förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 16,7 76,3 6,2 0,8 0,0 100 6 skK + Bv 70,2 24,9 4,8 0,0 0,0 100 7 äK + Bv 84,9 10,0 4,9 0,1 0,0 100 8 gK + Bv 58,3 30,8 10,2 0,7 0,0 100

Totalt 51,9 31,4 14,5 2 2 0,0 100

9—12 (familjer utan vårdnad om barn) såda- na bam. En tredjedel av de frånskilda fäder- na (typ 3) och en tiondedel av de frånskilda mödrarna (typ 6) hade tydligen delat på barnen vid skilsmässan. Mellan 3,2 och 9,4 procent av de övriga barnfamiljerna har ock- så angett att det finns barn till den vuxna, eller i familjer med två vuxna en av eller båda de vuxna, vilka ej bor i familjen.

Tabell 4.9 Antal skolbarn i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Antal skolbarn Totalt 0 1 2 3 Antal familjer i riket Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 294 271 331 374 222 661 32 958 893 609 2 MK + Bva 7 995 33 316 13 763 2 623 58 685 Enförälderfamiljer män 3Mm+Bv 1350 2817 853 193 5 213 4Mrii+Bv 1113 2583 1002 161 4940 E nförälderfamiljer kvinnor 50gK+Bv 53583 11392 466 517 65 958 6 skK + Bv 8 742 23 562 9 770 1459 44 355 7äK+Bv 2 842 10218 3579 810 17 848 8 gK + Bv 1842 2 097 1 193 191 5 400 Totalt 371 738 417 359 253 287 38 912 1 096 008 Procenttal Tvåföra'lderfamiljer 1 MK + Bve 32,9 37,1 24,9 3,7 100 2 MK + Bva 13,6 56,8 23,5 4,5 100 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 25,9 54,0 16,4 3,7 100 4 Mm + Bv 22,5 52,3 20,3 3,3 100 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 81,2 17,3 0,7 0,8 100 6skK+Bv 19,7 53,1 22,0 3,3 100 7 äK + Bv 15,9 57,3 20,1 4,5 100 8 gK + Bv 34,1 38,8 22,1 3,5 100 , Totalt 33,9 38,1 23,1 3,6 100 428 SOU 1972:34

Tabell 4.10 Antal förvärvsarbetande barn i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Antal förvärvsarbetande barn Totalt 0 1 2 Antal familjer i riket Tvåföra'lderfamiljer 1 MK + Bve 847 778 45 830 0 893 608 2 MK + Bva 48 684 10 000 0 58 684 E n förälderfa miljer män 3Mm+Bv 4316 879 18 5213 4 Mr?) + Bv 3 832 1 020 86 4 938 E nföra'lderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 63 608 2 351 0 65 959 6 skK + Bv 37 244 7110 0 44 354 7 äK + Bv 15 549 2 298 0 17 847 8 gK + Bv 4 797 603 0 5 400 Totalt 1025 808 70 091 104 1096 003 Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 94,9 5,1 0,0 100 2 MK + Bva 83,0 17,0 0,0 100 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 82,8 16,9 0,3 100 4 Min + Bv 77,6 20,7 1,7 100 E n förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 96,4 3,6 0,0 100 6 skK + Bv 84,0 16,0 0,0 100 7 äK + Bv 87,1 12,9 0,0 100 8 gK + Bv 88,8 11,2 0,0 100 Totalt 93,6 6,4 0,0 100 SOU 1972:34

Tabell4.ll Antal barn med ”annan” sysselsättning i olika familjetyper. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Antal barn med "annan” sysselsättning Totalt 0 l 2 Antal familjer i riket Tvåföra'lderfamiljer 1 MK + Bve 883 336 10 272 0 893 608 2MK +Bva 56054 2 630 0 58684 E nföra'lderfamiljer miin 3Mm+Bv 4946 248 18 5212 4 Mm + Bv 4 654 285 0 4 939 En förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 65 893 65 0 65 958 6 skK + Bv 42 924 1262 168 44 354 7äK+Bv 16816 1032 0 17848 8 gK + Bv 5 117 283 0 5 400 Totalt 1 079 740 16 077 186 1 096 003 Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 98,9 1,1 0,0 100 2 MK + Bva 95,5 4,5 0,0 100 En förålderfamiljer män 3 Mm + Bv 94,9 4,8 0,3 100 4 Min + Bv 94,2 5,8 0,0 100 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 99,9 0,1 0,0 100 6 skK + Bv 96,8 2,8 0,4 100 7 äK + Bv 94,2 5,8 0,0 100 8 gK + Bv 94,8 5,2 0,0 100 Totalt 98,5 1 5 0,0 100

Tabell 4.12 Barnfamiljer som har barn föd- da 1952 eller senare (ca 17 år och yngre) vilka ej bor i familjen. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Antal fa- Procent Antal miljer med av resp. familjer barn som redovis- i riket ej bor i nings- familjen grupp

Tvåföra'lder- familjer

1 MK + Bve 28 403 3,2 893 609 2 MK + Bva 5 505 9,4 58 684

Enförälderfa- miljer män

3 Mm + Bv 1949 37,4 5 213 4 Mål + Bv 290 5,9 4 939

Enförälderfa-

miljer kvinnor 5 ogK + Bv 4 982 7,6 65 958 6 skK + Bv 4 486 10,1 44 355 7 äK + Bv 897 5,0 17 848 8 gK + Bv 421 7,8 5 400

Totalt 46 933 4,3 1 096 006

5 Utbildning och sysselsättning

5.1 Inledning

I detta kapitel återges uppgifter om utbild- ning, förvärvsintensitet och försök att byta sysselsättning. Uppgifterna avser både hu- vudpersonen och den ev. partnern. I det senare fallet medtas emellertid enbart famil- jetyper med tillräckligt stort antal observa- tioner. Kapitlet avslutas med en redovisning av olika skäl att inte förvärvsarbeta.

5 .2 Utbildning

I detta avsnitt behandlas skolutbildning, fö- rekomst av yrkesutbildning och ”yrkeskate- gori”. Tillsammans ger dessa egenskaper en uppfattning om de olika familjetypernas för- ankring i olika samhällsklasser. I tabell 5.1 visas först skolutbildningen för huvudperso- nen i olika familjetyper. Fördelningen åter- speglar i viss mån familjernas ålder eftersom folkskola förekommer som lägsta utbildning endast för äldre. Grundskola/realskola domi— nerar för de yngre upp till 30 år. De skillna— der i utbildning som finns förklaras således till stor del av detta förhållande. Som fram- gick av tabell 4.3 var familjetyperna 5, 10, 12 och 14 kraftigt överrepresenterade iyng- re åldrar. Andelen med enbart folkskola är som synes lägst i dessa familjetyper.

[ tabell 5.2 redovisas omfattningen av huvudpersonens yrkesutbildning utöver den utbildning som redovisats i 5.1. Som synes saknar ensamma mödrar (familjetyperna 5—

8) relativt ofta sådan yrkesutbildning. Det- samma gäller även för de ogifta manliga icke-vårdnadshavama vilket med hänvisning till låg ålder (se tabell 4.3) skulle kunna förklaras med pågående utbildning. Men de har å andra sidan genomgått yrkesskola i större utsträckning än flertalet grupper (se tabell 5.1).

Tabell 5.3 visar flera mycket intressanta tendenser. Den anger nämligen hur vanliga de olika familjetyperna är inom olika yrkes- kategorier eller samhällsklasser. Resultaten belyser dels i vilken utsträckning resp. famil- jetyper har bildats inom resp. yrkeskategori, dels i vilken utsträckning familjebildningen medför cirkulation mellan dem. Man kan naturligtvis inte särskilja dessa faktorer men tabellen ger upphov till intressanta spekula- tioner. Som synes är huvudpersonen i nor— malbarnfamiljen (typ 1 — endast gemensam- ma barn) något oftare tjänsteman och mera sällan arbetare jämfört med tvåförälderfamil- jerna där minst ett barn har annan förälder. Det kan antingen bero på skillnader i skils- mässofrekvensen mellan arbetare och tjänste- män, eller benägenhet att adoptera partnerns barn (ev. kunskap om adoptionsinstitutet) eller på ”cirkulationseffekter” (skilda kvin- nor gifter relativt oftare om sig med arbeta- re). Vilken orsaken är kan ej utläsas av resul- taten.

Ett annat intressant resultat är att hela 76,9% av de ogifta icke-vårdnadshavande männen (typ 10) och 61,0% av de skilda

Tabell 5.1 Huvudpersonernas skolutbildning. Särredovisning efter familjetyp. Procenttal.

Familjetyp skolutbildning (hp) Totalt Antal familjer Folksk. Realsk. Yrkes- Gymn. Univ. Skol- Uppg. i riket (eller grundsk. skola eller eller utbildn. saknas mindre) (motsv.) facksk. högskola pågår Tvåföra'lder- familjer 1 MK + Bve 62,0 7,3 12,4 9,7 6,7 1,9 0,0 100 893 609 2 MK + Bva 64,4 11,5 10,2 7,9 4,5 1,4 1,7 100 58 684 En förälderfa- miljer man 3 Mm + Bv 62,6 8,7 11,2 8,7 6,2 2,6 0,4 100 5 213 4 Mm + Bv 74,3 7,3 8,2 7,4 2,8 0,0 0,5 100 4 939 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 48,5 28,4 8,5 9,2 0,4 5,0 0,0 100 65 959 6 skK + Bv 63,2 18,2 7,8 3,3 1,6 5,9 0,2 100 44 355 7 äK + Bv 75,6 14,4 5,3 1,7 1,0 2,1 0,0 100 17 848 8 gK + Bv 55,7 19,8 9,8 7,4 2,8 4,6 0,0 100 5 399 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK +BV 74,8 1,9 10,9 5,2 4,7 2,6 0,0 100 12 511 10 og, M + BV 59,5 5,5 26,1 2,5 0,6 5,9 0,0 100 13 988 11 skM + BV 67,4 5,1 4,7 12,7 6,6 3,5 0,4 100 32 881 12 K + BV 30,7 7,3 42,0 0,2 15,1 4,6 1,7 100 9 292 14 M eller K 45,0 11,4 17,7 11,5 3,4 11,0 0,2 100 1 314 263 15 MK 69,1 4,4 10,7 6,3 4,8 4,7 0,6 100 628 396 Totalt 56,1 9,2 14,1 9,5 4,6 6,5 0,3 100 3107 337

Tabell 5.2 Huvudpersonernas yrkesutbildning. Särredovisning efter familjetyp. Procenttal.

Familjetyp Yrkesutbildning Totalt Antal familjer Ingen ut- Kortare Minst Uppg. i riket över skolan än ett år ett år saknas

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 53,6 19,5 26,9 4,9 100 893 609 2 MK + Bva 46,3 19,9 33,7 6,3 100 58 684 E n förälderfamiljer män 3 Mm + Bv 53,6 21,0 25,4 3,5 100 5 213 4 Mål + Bv 63,0 13,8 23,2 6,8 100 4 939 E nföra'lderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 68,8 11,4 19,8 6,4 100 65 959 6 skK + Bv 61,1 20,4 18,5 6,4 100 44 354 7 äK + Bv 71,7 15,9 12,4 5,1 100 17 848 8 gK + Bv 59,3 21,7 19,1 5,6 100 5 400 Familjer utan vårdnad om barn

9MK+BV 62,8 16,0 21,2 8,5 100 12 511 10 og, äM + BV 67,6 19,9 12,4 4,6 100 13 988 11 skM + BV 58,1 11,2 30,7 3,7 100 32 881 12 K + BV 67,1 6,3 26,6 3,7 100 9 292 14 M eller K 52,8 14,8 32,3 6,3 100 1 314 263 15 MK 58,8 15,1 26,1 9,3 100 628 396

Totalt 54,9 16,3 28,8 6,5 100 3 107 337

Tabell 5.3 Huvudpersonernas yrkeskategori. Särredovisning efter familjetyp. Procenttal.

Familjetyp Yrkeskategori Totalt Antal familjer Egen fö- Arbe— Tjäns— Hemma- Pen- Stude- Annat Uppg. i riket retagare tare teman fru/man sionär rande saknas

Tvåföra'lder- familjer 1 MK + Bve 13,8 47,3 35,8 0,0 1,6 1,0 0,4 0,0 100 893 608 2 MK + Bva 12,6 52,8 25,7 0,0 4,3 4,0 0,5 3,3 100 58 683 E n föräld erfa- miljer män 3 Mm + Bv 12,4 50,2 31,3 0,0 4,3 1,1 0,6 1,6 100 5 213 4 Min + Bv 17,6 49,7 23,7 0,5 7,3 0,2 1,0 0,2 100 4 938 E n förälder fa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 0,6 38,5 19,7 24,1 0,1 16,0 1,0 0,7 100 65 958 6 skK + Bv 3,0 50,5 26,8 11,2 1,1 5,8 1,5 4,7 100 44 356 7 äK + Bv 3,3 29,9 17,3 39,5 6,4 1,4 2,2 2,0 100 17 849 8 gK + Bv 1,4 34,5 28,6 27,7 0,7 4,3 2,8 0,0 100 5 400 Familjer utan vårdnad om barn

9 MK+BV 16,5 44,7 22,7 0,0 15,8 0,3 0,0 17,5 100 12 510 10 og, äM + BV 7,6 76,9 8,6 0,0 0,3 6,5 0,2 1,2 100 13 988 11 skM + BV 14,4 61,0 20,9 0,0 1,7 1,6 0,4 2,0 100 32 880 12 K + BV 0,6 27,3 59,9 3,6 1,5 6,8 0,4 1,7 100 9 292 14 M eller K 6,4 42,4 26,4 1,6 8,6 13,2 1,5 3,4 100 1 314 262 15 MK 18,7 44,6 26,9 0,4 6,6 2,4 0,4 0,9 100 628 396

Totalt 11,1 44,8 29,0 1,7 5 6 6 9 0,9 1,9 100 3107 333

Tabell 5.4 Partnerns yrkeskategori. Särredovisning efter familjetyp. Procenttal.

Familjetyp Yrkeskategori To- Antal Antal " _ talt familjer obser- Egen fo- Arbe- Tjäns- Hemma- Pen- Stude- Annat Uppg. i riket vatio- retagare tare teman fru/man sio- rande sak- ner när nas Tvåföra'lder familjer 1 MK + Bve 5,9 24,6 20,6 47,3 0,0 0,5 1,2 0,3 100 893 609 581 2 MK + Bva 9,1 21,6 14,8 51,7 0,3 0,5 2,0 5,1 100 58 685 245 Enförälderfa— miljer kvinnor 5 ogK +Bv 9,3 71,8 16,5 0,0 0,0 1,3 1,1 0,2 100 30 579 192 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 4,7 31,6 29,9 30,4 0,0 1,4 2,1 0,0 100 12 510 71 15 MK 5,9 33,1 19,8 35,6 2,7 2,2 0,7 3,9 100 624 362 415 Totalt 6,0 28,8 20,2 41,7 1,0 1,1 1,0 1,9 100 1632 823 1702 434 SOU 1972:34

icke-vårdnadshavande männen (typ 11) be- tecknar sig som arbetare och således är kraf- tigt överrepresenterade bland arbetarna. Det- ta kan bero på att manliga arbetare oftare hamnar i skilsmässa än tjänstemän, och/eller att manliga arbetare har svårare att hitta en ny partner på grund av den lägre lönen som ytterligare reduceras av eventuellt under- hållsbidrag till barnen och kanske också till den tidigare hustrun. Vi kan tyvärr inte av- göra vilken faktor som varit mest verksam.

[ tabell 5.4 redovisas partnerns yrkeskate- gori i de familjer som i praktiken omfattar två vuxna. Endast fem familjetyper redovi- sas. En av dessa (5) är ogifta mödrar och avser den manliga partner modern sammanle- ver med (enligt tabell 4.2.1 46,4 % av samtli- ga fall). Som synes är huvudpersonens part- ner i tvåförälderfamiljerna (hustrun) i om- kring hälften av fallen hemarbetande men även i tvåförälderfamiljer utan hemmavaran- de barn (typ 9 och 15) är en tredjedel av hustrurna hemarbetande. Observera vidare att hela 71 ,8 % av de ogifta mödrarnas part- ners är arbetare.

5 .3 Förvärvsarbete

l tabell 5.5 redovisas förekomst av förvärvs- arbete hos huvudpersonerna. Huvudperso- nen, som i tvåförälderfamiljer är mannen, förvärvsarbetar icke om vederbörande är pensionerad eller arbetslös, eller är sysselsatt i hemmet. Dessa förhållanden återspeglas i tabell 5.5. Som synes föreligger låg andel för- värvsarbetande bland ogifta mödrar (typ 5). Detta torde delvis bero på arbetslöshet och studier, men säkert i betydande utsträckning på hemarbete, eftersom sammanlevnad un— der äktenskapsliknande förhållanden före- kom i 46,4 % av fallen (enligt tabell 4.2.1). Denna tolkning stöds också av den höga an— delen som hade barn i förskoleåldern (83,4 % enligt tabell 4.6). Det faktum att en fjärdedel av de ogifta mödrarna hade barn som var födda 1970 och alltså mestadels var yngre än 6 månader vid undersökningstillfäl— let måste ha spelat en stor roll för deras möj- lighet att förvärvsarbeta. Under 1969 hade också mer än 60% av de ogifta mödrarna haft förvärvsarbete. Den relativt låga andelen

Tabell 5.5 Huvudpersonernas förvärvsarbete 1970. Särredovisning efter familjetyp. Procent— tal. Familjetyp Förvärvs— Förvärvs- Uppgift Totalt Antal arbetar inte arbetar saknas familjer i riket

Tvåföra'ldcrfamiljer 1 MK + Bve 6,8 93,2 0,3 100 893 608 2 MK + Bva 12,9 87,1 1,6 100 58 684 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 11,0 89,0 0,0 100 5 213 4 Mm + Bv 13,0 87,0 1,3 100 4 939 En förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 52,8 47,2 5,4 100 65 959 6 skK + Bv 19,9 80,1 0,2 100 44 355 7 äK + Bv 44,0 56,0 0,7 100 17 848 8 gK + Bv 30,6 69,4 0,0 100 5 399 Familjer utan vårdnad om barn

9MK+BV 20,3 79,7 0,8 100 12 511 10 og, äM + BV 22,4 77,6 0,0 100 13 988 11 skM + BV 24,3 75,7 0,1 100 32 881 12 K + BV 13,5 86,5 1,8 100 9 292 14 M eller K 32,5 67,5 2,8 100 1 314 263 15 MK 20,3 79,7 0,4 100 628 395

Totalt 22,1 77,9 1,5 100 3 107 335

Tabell 5.6 Huvudpersonens förvärvsintensitet. Särredovisning efter familjetyp. Procent av antalet familjer där huvudpersonen förvärvsarbetade 1969.

Familjetyp Arbetstidens längd Totalt Antal Antal _ l . 2 . 3 _ familjer obser- Heltid Halvtid Deltid Uppgift jriket vation er saknas Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 99,0 0,5 0,4 2,0 100 868 409 554 2 MK + Bva 98,8 0,4 0,8 2,6 100 55 947 237 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 92,8 2,8 4,4 0,7 100 4 908 202 4 Mål + Bv 97,2 0,6 2,2 3,4 100 4 604 316 En förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 84,8 9,6 5,6 1,8 100 55 211 264 65kK+Bv 71,5 16,6 11,9 2,2 100 38 529 387 7 äK + Bv 42,5 32,1 25,4 4,3 100 10 800 223 8 gK + Bv 59,7 26,9 13,4 3,5 100 4 394 107 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 66,1 0,6 33,3 0,0 100 12 328 69 10 og, äM + BV 98,3 0,6 1,2 3,2 100 13 128 85 11 skM + BV 89,6 6,8 3,6 1,0 100 28 489 265 12 K + BV 89,1 8,0 2,9 4,4 100 8 219 67 14 M eller K 94,0 4,0 2,0 5,2 100 1 050 394 250 15 MK 96,3 2,4 1,3 4,4 100 597 798 395 Totalt 95,3 2 9 1,8 3,7 100 2 753158 3 421

1 Minst 35 timmar i veckan. 2 20—34 timmar i veckan. 3 Mindre än 20 timmar i veckan.

Tabell 5.7 Förekomst av förvärvsarbete hos partnern 1970. Särredovisning efter familjetyp. Procent av familjer med två vuxna.

Familjetyp Förvärvs- Förvärvs- Uppgift Totalt Antal arbetar inte arbetar saknas familjer i riket Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 48,9 51,1 0,2 100 893 608 2 MK + Bva 50,0 50,0 3,3 100 58 684 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 3,7 96,3 0,2 100 30 578 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK+ BV 32,9 67,1 0,0 100 12 511 15 MK 41,5 58,5 2,2 100 624 362 Totalt 44,8 55,2 1,1 100 1 632 820

förvärvsarbetande bland änkor med barn bör sammanhänga med förekomsten av änkepen- sion. Beträffande ensamstående barnlösa (typ 14) torde den låga andelen förvärvsarbe- tande förklaras av att många unga studerar men också av att 8,6 % i denna familjetyp är pensionärer (se tabell 5.3).

I tabell 5.6 redovisas de förvärvsarbetande huvudpersonernas förvärvsintensitet. Heltid dominerar, men bland ensamma mödrar (typ 58) finns en ovanligt hög andel halvtids- och deltidsarbetande.

Motsvarande två tabeller om partnerns förvärvsarbete visar markanta skillnader. I tabellerna 5.7 och 5.8 ingår bara familjer som omfattade två vuxna. Omkring hälften av hustrurna förvärvsarbetar i tvåförälderfa- miljerna, och något flera (58,5 %) av de gifta barnlösa paren. Av de ogifta mödrarnas part- ner förvärvsarbetade 96,3 %. Som framgår av tabell 5.8 hade mindre än hälften av de förvärvsarbetande hustrurna i ”normalbarn- familjen” (typ 1) heltidsarbete, således mindre än en fjärdedel av samtliga hustrur.

Tabellerna 5.9 och 5.10 belyser slutligen arbete utanför hemmet på kvällar eller hel- ger.

5 .4 Försök till byte av sysselsättning

I tabellerna 5.11 och 5.12 redovisas de för- värvsarbetandes försök att byta förvärvsarbe- te. Omkring fem sjättedelar av de förvärvsar- betande huvudpersonerna (med smärre av- vikelser i några familjetyper) hade inte gjort några sådana försök, något fler bland respek— tive partners (som redan hade arbete). Siff- rorna kan vara påverkade av den delvis höga andelen partiellt bortfall (frågan ej besva- rad) och bör därför tolkas med försiktighet.

Enligt tabell 5.13 hade ca 10 % av huvud- personerna försökt få omskolning eller ytter- ligare utbildning. Bland ogifta mödrar (typ 5) och gifta ensamma mödrar (typ 8) var den andelen ungefär dubbelt så hög. Även vissa av dessa siffror måste emellertid tolkas med försiktighet på grund av det höga partiella bortfallet.

Tabell 5.14 visar i vilken omfattning den

andra parten i familjetyper med tillräckligt antal familjer med 2 vuxna försökte få om- skolning eller utbildning.

5.5 De icke-förvärvsarbetande kvinnornas skäl att in te förvärvsarbeta

[ tabell 5.15 redovisas slutligen skälen för de icke-förvärvsarbetande kvinnorna att inte förvärvsarbeta. Ienkätformuläret presentera- des ett antal sådana tänkbara skäl till vilka uppgiftslämnarna hade att ta ställning. I tabellen anges procenten som ansett respek- tive skäl ha ”stor betydelse". Medan endast 17,3 % av de icke—förvärvsarbetande mödrar- na i normalbarnfamiljen (typ 1) anger att det ”inte var ekonomiskt nödvändigt”, anger 32,3 % av de ogifta mödrarna (typ 5) detta skäl. Medan endast 5,8 % av mödrarna i fa- miljetyp 1 och 7,6 % av de ogifta mödrarna anger hälsoskäl, gör 64,6 % av frånskilda mödrar och 39,0 % av änkor med barn det (typ 6 och 7). Här finns således återigen en stor skillnad mellan ogifta mödrar och övriga ensamma mödrar. De ogifta mödrarna anger i stället oftare att de inte kunde få deltid (hela 40 %). För de ogifta mödrarna spelar även barntillsynsproblemet en större roll än för normalbarnfamiljen. Som det oftast an- givna skälet återkommer emellertid i alla familjetyper uppgifterna att man inte ville lämna barnen.

Tabell 5.16 ger andelarna som försökte att skaffa arbete under 1969.

Tabell 5.8 Partnerns förvärvsintensitet. Särredovisning efter familjetyp. Procent av antalet familjer där partnern förvärvsarbetade 1969.

Familjetyp Arbetstidens längd Totalt Antal Antal | 2 3 ' familjer obser- Heltid Halvtid Deltid Uppgift i riket vationer saknas Tvåförålderfamiljer 1 MK + Bve 45,0 25,3 29,7 4,1 100 534 516 348 2 MK + Bva 33,7 32,4 33,9 4,9 100 32 111 137 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 98,3 1,4 0,2 0,6 100 26 905 165 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK+BV 93,7 5,9 0,4 1,1 100 9 231 57 15 MK 56,9 25,8 17,3 3,6 100 414 229 269 Totalt 51,9 24,7 23,5 3,8 100 1027 077 1 110

* Minst 35 timmar i veckan. 2 20—34 timmar i veckan. 3 Mindre än 20 timmar i veckan.

Tabell 5.9 Arbete för huvudpersonen utanför hemmet på kvällar eller helger. Särredovisning efter familjetyp. Procent av antalet familjer där huvudpersonen förvärvsarbetade 1969.

Familjetyp Regel— Ibland Aldrig Uppgift Totalt Antal bundet saknas familjer i riket

Tizåförålderfamiljer 1 MK + Bve 9,0 31,9 59,0 4,6 100 868 409 2 MK + Bva 11,8 37,5 50,7 9,3 100 55 947 Enförälderfamiljer man 3 Mm + Bv 12,3 32,9 54,8 2,6 100 4 908 4 Mr?) + Bv 13,1 23,8 63,1 7,1 100 4 605 En förålderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 15,1 24,8 60,1 1,4 100 55 212 6 skK + Bv 13,7 21,9 64,4 3,7 100 38 528 7 äK + Bv 14,5 18,1 67,4 8,6 100 10 799 8 gK + Bv 13,9 31,2 54,9 5,0 100 4 394 Familjer utan vårdnad om barn

9 MK + BV 7,0 35,5 57,4 18,3 100 12 329 10 og, äM+BV 7,9 11,2 80,9 6,8 100 13 128 11 skM + BV 18,4 22,6 59,0 8,7 100 28 489 12 K + BV 10,8 8,5 80,7 4,4 100 8 219 14 M eller K 12,2 25,9 61,9 12,3 100 1 050 396 15 MK 8,7 26,4 64,9 10,1 100 597 799

Totalt 10,5 28,0 61,5 8,9 100 2 753 162

Tabell 5.10 Arbete för förvärvsarbetande partners utanför hemmet på kvällar eller helger. Särredovisning efter familjetyp. Procent av antalet familjer där partnern förvärvsarbetade l969. Familjetyp Regel- Ibland Aldrig Uppgift Totalt Antal bundet saknas familjer i riket Tvåförålderfamiljer 1 MK + Bve 14,3 11,6 74,0 4,7 100 534 515 2 MK+ Bva 11,6 44,4 44,0 3,6 100 32111 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 8,7 43,4 47,9 0,5 100 26 904 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 24,7 14,7 60,6 1,7 100 9 231 15 MK 6,6 17,1 76,3 7,6 100 414 230 Totalt 11,2 15,8 73,1 5,7 100 1 027 077

Tabell 5.1 ] Huvudpersonens försök att byta förvärvsarbete. Särredovisning efter familjetyp. Procent av antalet familjer där huvudpersonen förvärvsarbetade 1969.

Familjetyp Nej Besökte Svarade på Annat Uppgift Totalt Antal annons el— saknas familjer förmedl. ler annonse- i riket rade själv

Tvåförålderfamiljer 1 MK + Bve 86,8 4 1 6,2 4,3 100 868 409 2 MK + Bva 87,7 5 2 5,1 4,5 100 55 947 En förålderfamiljer mån 3 Mm + Bv 86,1 3,4 0,4 100 4 908 4 Mm + Bv 91,4 3,7 6,0 100 4 604 E n förålderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 85,4 3,3 1,3 100 55 212 6 skK + Bv 83,3 3,5 2,4 100 38 529 7 äK + Bv 84,9 7,2 4,9 100 10 799 8 gK + Bv 78,8 4,5 3,3 100 4 394 Familjer utan vårnad om barn

9 MK + BV 88,3 5,0 7,6 100 12 330 10 og,äM+BV 75,5 16,0 1,4 100 13128 11 skM +BV 83,8 2,7 6,9 100 28 490 12 K + BV 89,8 2,0 5,9 100 8 220 14 M eller K 80,1 7,2 8,8 100 1 050 394 15 MK 92,9 2,0 6,0 100 597 798

Totalt 85 ,5 5,5 6,3 100 2 753 162

Tabell 5.12 Försök från partnerns sida att byta förvärvsarbete. Särredovisning efter familje- typ. Procent av antalet familjer där partnern förvärvsarbetade 1969.

Familjetyp Nej Besökte Svarade på Annat Uppgift Totalt Antal arbets- annons el- sätt saknas familjer förmedl. ler annonse— i riket

rade själv

Tvåförälderfamilier

1 MK + Bve 93,6 2,4 1,3 2,7 3,9 100 534 516 2 MK + Bva 86,2 3,9 2,6 7,3 4,2 100 32 111 En förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 78,4 5,3 2,5 13,8 0,5 100 26 905 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 74,2 3,0 17,7 5,1 8,3 100 9 230 15 MK 93,3 1,1 3,8 1,8 5,6 100 414 230

Totalt 92,7 0 2,5 2,8 4,5 100 1 027 076

Tabell 5.13 Huvudpersonens försök att få omskolning eller utbildning under 1969. Särredo- visning efter familjetyp. Procent av samtliga familjer.

Familjetyp Ja Nej Uppgift Totalt Antal saknas familjer i riket

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 4,7 95,3 1,4 100 893 609 2 MK + Bva 10,6 89,4 3,6 100 58 684 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 7,6 92,4 3,6 100 5 213 4 Mån + Bv 1,8 98,2 3,5 100 4 939 E n förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 20,4 79,6 7,4 100 65 958 6 skK + Bv 16,3 83,7 4,0 100 44 355 7 äK + Bv 6,9 93,1 3,9 100 17 848 8 gK + Bv 19,8 80,2 10,5 100 5 400 Familjer utan vårdnad om barn

9MK+BV 3,0 97,0 7,3 100 12 510 10 og, äM + BV 5,2 94,8 4,3 100 13 988 11 skM + Bv 7,2 92,8 10,8 100 32 881 12 K + B»? 12,9 87,1 7,6 100 9 292 14 M eller K 15,7 84,3 7,3 100 1 314 263 15 MK 4,4 95,6 4,7 100 628 396

Totalt 9,9 90,1 5,0 100 3 107 336

Tabell 5.14 Försök av partnern att få omskolning eller utbildning under 1969. Särredovis- ning efter familjetyp. Procent av familjer med 2 vuxna.

Familjetyp Ja Nej Uppgift Totalt Antal saknas familjer i riket Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 5,8 94,2 2,3 100 893 608 2 MK + Bva 8,9 91,1 3,3 100 58 684 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 5,0 95,0 0,6 100 30 578 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 3,7 96,3 0,8 100 12 511 15 MK 3,2 96,8 5,4 100 624 362 Totalt 4,9 95,1 3,5 100 1 632 819

Tabell 5.15 De icke-förvärvsarbetande kvinnornas skäl att inte förvärvsarbeta (”stor betydel- se”). Särredovisning efter familjetyp. Procent av familjer där kvinnan ej förvärvsarbetade under 1969.

Familjetyp Ej eko- Hälso- Kunde Kunde ej Ingen Ville ej Ville Antal Antal nomiskt skäl ej få få annat barn- lämna sköta familjer obser- nödvän- deltid lämpligt tillsyn barnen hemmet i riket vationer digt arbete

Tvåförälderfamiljer ] MK + Bve 17,3 5,8 14,6 15,9 25,2 63,9 61,3 358 997 232

2 MK + Bva 34,5 6,2 1,7 7,8 21,2 52,2 60,7 26 427 96

Enförälderfamiljer

kvinnor 5 ogK + Bv 32,3 7,6 40,0 16,3 46,7 54,7 35,3 10 747 108 6 skK + Bv 20,0 64,6 4,5 24,0 22,1 68,2 41,1 5 825 64 7 äK + Bv 32,6 39,0 9,8 10,2 23,5 54,3 59,0 7 049 148

Familjer utan vårdnad om barn 15 MK 21,4 32,0 6,7 12,8 0,0 0,0 64,8 205 477 142

Tabell 5. 16 Icke förvärvsarbetande kvinnors försök att skaffa arbete under 1969. Procent av familjer där kvinnan ej förvärvsarbetade under 1969.

Familjetyp Försökte Försökte Uppgift Totalt Antal skaffa ej skaffa saknas familjer arbete arbete i riket

Tvåförälderfarniljer

1 MK + Bve 9,3 90,7 4,1 100 358 997 2 MK + Bva 4,1 95,9 10,0 100 26 428 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 34,9 65,1 0,6 100 10 747 6 skK +Bv 14,7 85,3 3,7 100 5 827 7 äK + Bv 4,8 95,2 5,4 100 7 049

Familjer utan vårdnad om barn 15 MK 6,3 93,7 14,6 100 205 477

6 Bostadsförhållanden

6.1. Inledning

Detta kapitel kommer att behandla bostads- förhållanden i olika familjetyper. Fördel— ningen av familjetyper på tätortsgrad, typ av bostad, bostadsinnehavare, boendetäthet, bostadens modernitet, bostadssökande och boendekostnaderna behandlas.

6.2 Bostadsortens tätortsgrad

Bostadsorten kan vara av betydelse för famil- jebildningen och familjernas utveckling över tiden. Boendemiljön kan medföra eller vara förbunden med sådana levnadsförhållanden att åldern då man gifter sig, önskan att få barn, skilsmässa och nytt giftermål påverkas. Vidare kan bostadsorten, exempelvis på grund av tillgången till arbete, nöjen och ut- bildning, starkare attrahera vissa typer av familjer och stöta bort andra. Det senare kan medföra en selektion av familjer till olika bostadsorter.

Dessa förhållanden kan medföra skillnader mellan olika bostadsorter i fördelningen av familjetyper. Ovannämnda faktorer kan dels samverka, dels gå i olika riktning och even- tuellt ta ut varandra. I tabell 6.1 redovisas fördelningen av familjetyper på olika bo— stadsorter efter tätortsgrad. Som indikator har valts en femgradig skala (enl. FoB-65), se tabellen.

Som synes föreligger vissa delvis rätt kraf- tiga skillnader. Om vijämför andelen av resp.

familjetyp som bor i storstad (Stockholm, Göteborg, Malmö) finner vi att ”normalbarn- familjen” (typ 1) är underrepresenterad rela- tivt till nästan samtliga typer av enförälderfa- miljer. Endast 18,3 % av familjerna av typ 1 finns i storstäderna mot 29,2 % av de ogifta mödrarna (typ 5), 34,9 % av de skilda möd— rarna (typ 6) och 36,2 % av de gifta ensam- stående mödrarna (typ 8). l storstäderna återfinns vidare hela 52,4 % av samtliga skil- da fäder som är icke-vårdnadshavare (typ 1 1) samt 67,1 % av mödrarna som är icke—vård— nadshavare (typ 12). Storstäderna har som synes ett överskott av sådana barnfamiljer där parterna har separerat.

] storstäderna finns som väntat också ett överskott av ensamstående barnlösa (typ 14), vilket huvudsakligen torde kunna hänfö— ras till de unga som studerar eller eljest är nyinflyttade. Om man slutligen också jämför normalbarnfamiljen (typ 1) med gifta utan barn (typ 15) finner man att de senare är något överrepresenterade i storstäderna.

6.3 Typ av bostad

I tabell 6.2 redovisas familjernas typ av bostad. Även här föreligger kraftiga skillna- der. Boende i villa eller radhus är mycket vanligt bland normalbarnfamiljerna (typ 1) med 46,5 %. Även bland änklingar och änkor med barn (typ 4 och 7) är villaboen— det mycket vanligt (49,9 resp. 44,5 %). I

Tabell 6.1 Bostadsortens tätortsgrad. Särredovisning efter familjetyp. Absoluta och relativa tal. Familjetyp Bostadsortens tätortsgrad Totalt Stockholm 50 000 inv. 15 000— 2 000— Mindre än Göteborg eller mer 50 000 inv. 15 000 inv. 2 000 inv. Malmö Antal familjer i riket Tvåföra'lder- familjer 1 MK + Bve 163 279 91 202 186 604 175 174 277 349 893 608 2MK+Bva 13 628 7164 9561 11904 16427 58684 Enförälderfa— miljer ma'n 3Mm+Bv 1446 288 1011 653 1815 5 213 4 Mm + Bv 960 395 911 879 1793 4 938 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 19 246 6 078 11 186 10 792 18 657 65 959 6 skK + Bv 15 494 6 061 9175 8 641 4 984 44 355 7 äK + Bv 3 828 2 124 3 145 2 958 5 792 17 847 8 gK + Bv 1 954 857 1063 661 864 5 399 Familjer utan vårdnad om barn 9MK+BV 3548 100 3181 1550 4132 12 511 10 og, äM+BV 5 381 617 983 4612 2396 13 989 11 skM + BV 17 220 1493 4158 6 030 3 930 32 881 12 K + BV 6 238 422 1 291 985 356 9 292 14 M eller K 457 516 117 959 242 973 126 989 368 826 1 314 263 15 MK 160 206 70 908 107 757 123 947 165 577 628 395 Totalt 869 944 305 668 582 999 475 775 872 948 3 107 334 Procenttal Tvåförålder- familjer 1 MK + Bve 18,3 10,2 20,9 19,6 31,0 100 2 MK + Bva 23,2 12,2 16,3 20,3 28,0 100 Enförälderfa- familjer mån 3 Mm + Bv 27,7 5,5 19,4 12,5 34,8 100 4 Mm + Bv 19,4 8,0 18,4 17,8 36,3 100 En föräld er fa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 29,2 9,2 17,0 16,4 28,3 100 6 skK + Bv 34,9 13,7 20,7 19,5 11,2 100 7 äK + Bv 21,4 11,9 17,6 16,6 32,5 100 8 gK + Bv 36,2 15,9 19,7 12,2 16,0 100 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 28,4 0,8 25,4 12,4 33,0 100 10 og, äM + BV 38,5 4,4 7,0 33,0 17,1 100 11 skM + BV 52,4 4,5 12,6 18,3 12,1 100 12 K + BV 67,1 4,5 13,9 10,6 3,8 100 14 M eller K 34,8 9,0 18,5 9,7 28,1 100 15 MK 25,5 11,3 17,1 19,7 26,3 100 Totalt 28,0 9,8 18,8 15,3 28,1 100

Tabell 6.2 Typ av bostad. Särredovisning efter familjetyp. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Typ av bostad Totalt Hyres— lnsats- Villa, Övrigt Uppgift lägenhet lägenhet radhus saknas Antal familjer i riket Tvåförålderfamiljer 1 MK + Bve 335 829 131688 413 417 8 313 4 361 893 608 2 MK + Bva 30 772 5 092 22 232 198 390 58 684 Enförälderfamiljer mån 3Mm+Bv 2934 449 1716 18 95 5212 4Mm+Bv 1686 582 2411 148 112 4939 E nförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 43 341 9 082 11 796 975 765 65 959 6 skK + Bv 32 035 6 038 5 779 290 213 44 355 7äK+Bv 6947 2737 7850 123 191 17848 8 gK + Bv 3 400 1 274 707 19 0 5 400 Familjer utan vårdnad om barn 9MK+BV 5825 1284 5 298 0 104 12 511 10 og, äM+BV 6772 489 4 616 1839 272 13 988 11 skM+BV 19781 2968 2738 5 085 2309 32 881 12K+BV 7 653 255 807 439 138 9292 14 MellerK 643438 116584 413568 117760 22914 1314 264 15 MK 235 014 97 794 284 536 8 363 2 689 628 396 Totalt 1375 427 376 316 1 177 471 143 570 34 553 3107 337 Procenttal Tvåförålderfamiljer 1 MK + Bve 37,8 14,8 46,5 0,9 0,5 100 2 MK + Bva 52,8 8,7 38,1 0,3 0,7 100 Enförälderfamiljer mån 3 Mm + Bv 57,3 8,8 33,5 0,4 1,8 100 4 Min + Bv 34,9 12,1 49,9 3,1 2,3 100 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 66,5 13,9 18,1 1,5 1,2 100 6 skK + Bv 72,6 13,7 13,1 0,7 0,5 100 7 äK + Bv 39,3 15,5 44,5 0,7 1,1 100 8 gK + Bv 63,0 23,6 13,1 0,4 0,0 100 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 46,9 10,3 42,7 0,0 0,8 100 10 og, a'M + BV 49,4 3,6 33,7 13,4 1,9 100 11 skM + BV 64,7 9,7 9,0 16,6 7,0 100 12 K + BV 83,6 2,8 8,8 4,8 1,5 100 14 M eller K 49,8 9,0 32,0 9,1 1,7 100 15 MK 37,6 15,6 45,5 1,3 0,4 100 Totalt 44,8 12,2 38,3 4,7 1,1 100 444 SOU 1972:34

enförälderfamiljer i övrigt bor man däremot mycket sällan i villa eller radhus, såvida det inte rör sig om en fader (typ 3) där sannolikt ekonomiska skäl spelar in. Ogifta och skilda mödrar (typ 5 och 6) har sällan villa eller radhus (18,1 resp. 13,1 %). Man är i stället överrepresenterad i hyreshusen.,

Vissa ensamstående icke-vårdnadshavare (typ 11 och 12) bor också ovanligt sällan i villa/radhus. Av de skilda männen som är icke-vårdnadshavare (typ 11) bor endast 9,0 % i villa eller radhus. De återfinns också betydligt oftare under boendeformen ”öv- rigt” (16,6 %), vilket innebär olika former av tillfälliga bostäder som institutioner och and- ra storhushåll, husvagn, sommarstuga, båt m. m. Som synes återfinns 7,0 % av svaren i denna grupp i kategorin uppgift saknas dvs. fall där uppgiftslämnaren inte har velat be- svara frågan. Sannolikt kan dessa fall i hu- vudsak hänföras till kategorin ”övrigt”. I så fall skulle uppåt en fjärdedel av de manliga icke-vårdnadshavarna vara hänvisade till så- dana onormala bostadsförhållanden.

Att en förhållandevis stor andel av de ogifta manliga icke-vårdnadshavarna bor i villa/radhus (33,7 % av typ 10) har som visas i tabell 6.3 sin förklaring i att en stor del av dem fortfarande bor hos sina föräldrar.

6.4 Vem står för bostaden?

I tabell 6.3 redovisas vem som står för bostaden. Tabellen avser att klargöra i vilken utsträckning man själv äger/hyr sin bostad respektive bor i någon annans bostad. Att hyra i andra hand räknas dock här som att själv stå för bostaden.

Även i denna tabell finner vi kraftiga skillnader mellan familjetyperna. Vanligast är naturligtvis att man själv (eller make/ maka) står för bostaden, i vissa familjetyper är emellertid denna ande] avsevärt lägre. Om vi jämför med normalbarnfamiljen (typ 1) och gifta par utan barn (typ 15) där resp. 94,3 och 97,3 % själva står för sin bostad, finner vi att både de ogifta mödrarna (typ 5) och de ogifta manliga icke-vårdnadshavarna (typ 10) mera sällan själva står för sin bostad

(78,8 resp. 31,2 %). Detta är naturligt med tanke på den mycket höga andelen unga i dessa familjetyper (jämför tabell 4.3). Där- för är det inte heller överraskande att resp. 19,8 och 62,0 % i stället bor hos sina föräld- rar. Notera emellertid att detta är mer än tre gånger vanligare bland ogifta manliga icke- vårdnadshavare (typ 10) än bland de ensam- ma mödrarna (typ 5).

Vidare står endast 54,7% av de skilda manliga icke-vårdnadshavarna (typ 11) själva för sin bostad. Motsvarande grupp bland barnfamiljerna, nämligen de skilda mödrarna (typ 6) står däremot i 93,0 % av fallen själva för sin bostad. Denna skillnad återspeglar det faktum att bostaden vid skilsmässa i regel går till den förälder som får vårdnaden om barnen. De skilda manliga icke-vårdnadsha- varna är också den grupp som oftast bor inneboende (12,6 %) eller får lösa sin bo- stadsfråga på annat sätt (21,3 %), nämligen genom institutioner, sommarstuga, husvagn etc. eller andra mera tillfälliga lösningar.

Med undantag för de ogifta mödrarna och i viss mån de skilda manliga vårdnadshavarna (typ 3) är, som också framgår av tabellen, andelen som själva står för sin bostad inte lägre i enförälderfamiljerna än inormalbarn- familjen (typ 1).

6.5 Antal personer i hushållen och an tal inneboende

Antalet personer som de olika familjetyper— nas hushåll består av redovisas i tabell 6.4 A och B. Där framgår att tvåförälderfamiljernas hushåll till närmare 50 % består av fyra personer och övrigt ungefär lika ofta av 3 eller fler än 4 personer. Mer än två tredjede- lar av samtliga typer av enförälderfamiljer utgöres av två eller tre personer, mindre än en fjärdedel av fyra personer och cirka 10 % av fler än fyra.

Av familjerna utan vårdnad om barn be- står gifta, samboende icke-vårdnadshavare (typ 9) till 90,8 % av tvåpersonshushåll me— dan gifta och samboende barnlösa (typ 15) till en fjärdedel har hushåll som består av mer än två personer. Som framgick av tabell

Tabell 6.3 Vem står för bostaden. Särredovisning efter familjetyp. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Bostadsföreståndarc Totalt Hp + ev. Föräldrar 61. Annan person Övrigt Uppgift partner andra anhöriga (=inneboende) saknas Antal familjer i riket Tvåföra'lder— familjer 1 MK + Bve 832 465 14 027 4 815 31465 10 838 893 610 2MK+Bva 57117 211 0 1344 12 58684 Enförälderfa- miljer mån 3Mm+Bv 4613 564 0 18 18 5213 4Mri1+Bv 4653 51 61 50 124 4 939 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK +Bv 51715 13 007 392 517 327 65 958 6 skK + HV 40 797 1 727 515 851 464 44 354 7 äK + Bv 16 242 340 330 693 242 17 847 8gK+Bv 5113 172 38 77 0 5400 Familjer utan vårdnad om barn 9MK+BV 12067 263 104 77 0 12 511 10 og, äM + BV 4 259 8 474 537 396 322 13 988 11 skM + BV 17 719 3 681 4 089 6 896 496 32 881 12K+BV 6537 659 605 1361 131 9293 14 M eller K 669 593 429 494 133 295 49 072 32 809 1 314 263 15 MK 606 011 9 699 4 033 3 275 5 377 628 395 Totalt 2 328 901 482 369 148 814 96 092 51 160 3 107 336 Procenttal Tvåförålder- familjer 1 MK + Bve 94,3 1,6 0,5 3,6 1,2 100 2 MK + Bva 97,3 0,4 0,0 2,3 0,0 100 E nföra'lderfa- familjer mån 3 Mm + Bv 88,8 10,9 0,0 0,3 0,3 100 4 Mm + Bv 96,6 1,1 1,3 1,0 2,5 100 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 78,8 19,8 0,6 0,8 0,5 100 6 skK + Bv 93,0 3,9 1,2 1,9 1,0 100 7 äK + Bv 92,3 1,9 1,9 3,9 1,4 100 8 gK + Bv 94,7 3,2 0,7 1,4 0,0 100 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 96,5 2,1 0,8 0,6 0,0 100 10 og, äM + BV 31,2 62,0 3,9 2,9 2,3 100 11 skM+ BV 54,7 11,4 12,6 21,3 1,5 100 12 K + Bv 71,3 7,2 6, 14,9 1,4 100 14 M eller K 52,3 33,5 10,4 3,8 2,5 100 15 MK 97,3 1,6 0,6 0,5 0,9 100 Totalt 76,2 15,8 4,9 3,1 1,6 100 446 SOU 1972:34

4.4.2 fanns ju i denna grupp en hel del som hade ungdomar, födda 1949—51 som bodde i hemmet. Bland de frånskilda manliga icke— vårdnadshavarna är kanske det mest anmärk- ningsvärda att tre fjärdedelar uppgivit sig bo i enpersonshushåll. Det är en större andel än i någon annan grupp.

Tabell 6.5 visar hur många av familjerna som har inneboende.

För både tabell 6.4 och 6.5 gäller att det totala antalet hushållsmedlemmar respektive inneboende inte kan räknas fram ur tabeller- na. Om nämligen till exempel antalet inne- boende per familj multipliceras med antal familjer med respektive antal inneboende blir summan en överskattning av totalantalet inneboende eftersom en del av familjerna med all sannolikhet är inneboende hos andra familjer. På samma sätt torde t. ex. familjer av typ 10 i många fall vara medlemmar i samma hushåll som en eller flera familjer i samma eller andra familjetyper.

6.6. Trångboddhet

Två av frågorna i formuläret gällde antalet rum i bostaden och antal personer som ingick i hushållet. Dessa båda variabler sam- manfattas här i ett index på trångboddhet där en familj betraktas som trångbodd om mer än två personer bor i varje rum, köket och ett rum oräknade.l Av tabell 6.6 fram- går att de ogifta mödrarna är den kategori som oftast bor trångt (41,8 %). Men minst 20 % av alla övriga barnfamiljer utom änkor och änklingar med barn är trångbodda enligt denna definition.

Smärre grupper bland dem som inte har vårdnad om barn är trångbodda. Att de ogifta manliga icke—vårdnadshavama (grupp 10) avviker från övriga utan vårdnad om barn genom att ha 24 % trångbodda torde även denna gång kunna förklaras med att de ofta ingår i sina föräldrars familjer.

6.7 Bostadens modernitet

] tabell 6.7 sammanfattas bostadsstandarden i vissa relevanta avseenden för de olika famil- jetyperna. ] en särskild kolumn har även

angetts andelen som står i någon form av bostadskö.

Som synes förekommer kök hos nästan samtliga barnfamiljer. Tillgång till kök sak- nas ibland hos ensamstående, oftast hos skil- da manliga icke-vårdnadshavare (typ 11) med 12,7 %, och hos ensamstående utan barn (typ 14) med 7,0 %. Det är ju som framgick av tabell 6.3 dessa grupper som oftast är inneboende. De har också mindre ofta än andra tillgång till wc. Även central- värme och varmvatten saknas oftast hos de skilda manliga icke-vårdnadshavarna (typ 11), men också de ogifta mödrarna (typ 5) saknar ofta denna standard.

Bortsett från änkorna står de ensamma mödrarna (typ 5, 6 och 8) oftare i bostadskö än normalbarnfamiljen (typ 1).

6.8 Utrymme och modernitet

Tabell 6.8 ger en uppfattning om i vilken utsträckning brist på utrymme i bostäderna är förenat med en lägre grad av modernitet. Endast barnfamiljernas bostäder redovisas.

Cirka två tredjedelar av barnfamiljerna bor i bostäder som är helt moderna (dvs. innehål- ler samtliga i 6.7 nämnda bekvämligheter) och inte trångbodda. Detta gäller alla famil- jetyper utom de ogifta mödrarna där endast hälften har denna bostadsstandard. Nästan en tredjedel (31 ,3 %) av de ogifta mödrarna bor visserligen modernt men trångt och en tiondel bor såväl trångt som ej helt modernt.

En fjärdedel av samtliga barnfamiljer bor modernt men trångt. Den sämsta standarden är också den mest sällsynta: 3,3 % bor trångt och ej helt modernt.

6.9 Utrymme och modernitet i hyreslägenhet resp. villa/radhus

Hyreslägenhet och villa/radhus är de vanli- gaste bostadsformerna. I tabell 6.9 försöker

1 Detta är den definition som användes i riksda— gens bostadspolitiska uttalande från 1966. Vid be— räkningen av indexet har hänsyn ej tagits till even— tuella inneboende vilket medför en smärre under- skattning av vad som definierats som trångboddhet.

Tabell 6.4 A Antal personer i hushållen. Särredovisning efter familjetyp. Absoluta tal.

Familjetyp Antal personer i hushållet

1 2

7 eller

Uppgift saknas

Totalt

A ntal familjer i riket

Tvåförälderfamiljer l MK + Bvc 0 2 MK + Bva 0

E nförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv

6 skK + Bv

7 äK + Bv 8 gK + Bv

Familjer utan vårdnad om barn

9 MK + BV 0 10 og, äK + Bv 4 057 11 skM + BV 22 344 12 K + BV 5 535 14 M eller K 511022 15 MK 0

Totalt 546 955

OO 0000

2433 1821

17 967 16 388 6 710 1708

11357 5 238

5 387 3 088 236 129 458 042

762 328

248 384 9 457

1 251 1 884

24 803 14 729 5 913 2 097

440

3 440 2 360 313

190 080 115 292 620 386

458 417 27 340

1 043 676

10 907 9 030 2 810 1 063

714 380 132

81

178 034 39 640 730 267

124 311 15 062 131 265

4 268 2538 1181

359

0

30

138

0

39 300 2 689

190 272

56 053 4 109

75 136

561 818 688

19 36 104

16 397 78 996

4 158 1737

3 663 237 276 115

0000

6 564

16 822

2 286 979

271 93

3 790 615 271 38

0

807

2 417 275 136 737 12 733

161312

893 609 58 684

5 213 4 937

65 959 44 355 17 850

5 399

12 511 13 988 32 882

9 292 1 314 263 628 396 3 107 338

Tabell 6.4 B Antal personer i hushållen. Särredovisning efter familjetyp. Relativa tal.

Familjetyp Antal personer i hushållet Totalt

1 2 3 4 5 6 7 eller Uppgift fler saknas

Procenttal Tvåförålderfamiljer 1 MK + Bve 0,0 0,0 27,9 51,4 13,9 6 2 MK + Bva 0,0 0,0 16,4 47,4 26,1 7

En förälderfamiljer mån 3 Mm + Bv 0,0 49,2 25,3 21,1 2,7 1 4 Mån + Bv 0,0 37,5 38,9 14,0 5,5 2

E nförälderfamiljer kvinnor

5 ogK + Bv 0,0 28,9 39,9 17,5 6,9 0,9 5,9 5 7 100,0 6 skK + Bv 0,0 37,5 33,7 20,6 5,8 1,9 0,5 1,4 100,0 7 äK + Bv 0,0 38,1 33,6 16,0 6,7 3,9 1,5 1,5 100,0 8 gK + Bv 0,0 31,9 39,1 19,8 6,7 0,4 2,1 0 7 100,0 Familjer utan vårdnad om barn

9. MK + BV 0,0 90,8 3 10 og, äM + BV 30,8 39,7 26, 7

3

0,5 0,3 100,0 3,0 1,7 100,0

("lv—1

2 100,0 ,9 100,0

5 5,7 0,0 0,0 0,0 0 0 100,0 1 2,9 0,2 0,3 0,0 5,8 100,0 11 skM + BV 73,3 17,7 ,7 0,4 0,5 0,3 0,0 7 4 100,0 12 K + BV 61,4 34,2 5 0,9 0,0 0,0 0,0 3 0 100,0 14 M eller K 43,4 20,1 16,1 15,1 3,3 1,4 0,6 10,4 100,0 15 MK 0,0 74,4 18,7 6,4 0,4 0,0 0,0 2,0 100,0

Totalt 18,6 25,9 21,1 24,8 6,5 2,7 0,6 5,2 100,0

Tabell 6.5 Familjer med inneboende. Särredovisning efter familjetyp. Absoluta och relativa tal. Familjetyp Antal inneboende Totalt 0 1 2 eller Uppgift fler saknas Antal familjer i riket Tvåförålderfamiljer 1 MK + Bve 869 796 8 370 2102 13 340 893 608 2 MK + Bva 56 706 587 390 1 001 58 684 Enförälderfamiljer män 3Mm+Bv 4639 212 98 264 5213 4 Mrii + Bv 4 530 155 49 204 4 938 E n förälderfamiljer kvinnor 5 ogK +Bv 61182 2 351 196 2 229 65 958 6 skK + Bv 39 817 1 465 533 2 540 44 355 7 äK + Bv 15 571 1 325 129 824 17 849 8gK+Bv 4796 413 38 153 5 400 Familjer utan vårdnad om barn 9MK+BV 11761 0 0 750 12511 10 og, äM + BV 12 832 769 140 247 13 988 11 skM + BV 29 240 2193 166 1283 32 882 12 K + BV 8 602 243 0 447 9 292 14 M eller K 1 097 813 63 541 13 027 139 882 1 314 263 15 MK 565 422 23 823 5 377 33 772 628 394 Totalt 2 782 707 105 447 22 245 196 936 3 107 335 Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 98,8 1,0 0,2 1,5 100,0 2 MK + Bva 98,3 1,0 0,6 1,7 100,0 Enförälderfamiljer man 3 Mm + Bv 93,7 4,3 2,0 5,1 100,0 4 Mål + Bv 95,7 3,3 1,1 4,1 100,0 E n förälder fa miljer kvinnor 5 ogK + Bv 96,0 3,7 0,3 3,4 100,0 6 skK + Bv 95,2 3,5 1,3 5,7 100,0 7 äK + Bv 91,5 7,8 0,9 4,6 100,0 8 gK + Bv 91,4 7,9 0,7 2,8 100,0 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 100,0 0,0 0,0 6,0 100,0 10 og, äM + BV 93,4 5,6 1,0 1,8 100,0 11 skM + BV 92,5 6,9 0,6 3,9 100,0 12 K + BV 97,3 2,7 0,0 4,8 100,0 14 M eller K 93,5 5,4 1,1 10,6 100,0 15 MK 95,1 4,0 0,9 5,4 100,0 Totalt 95,6 3,6 0,8 6,3 100,0 450 SOU 1972:34

Tabell 6.6 Trångboddhet]. Särredovisning efter familjetyp. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Trång- Ej trång- Uppgift Totalt bodda bodda saknas Antal familjer i riket Tvåförålderfamiljer 1 MK + Bve 237 090 650 095 6 424 893 609 2MK+Bva 17755 39752 1177 58684 Enförälderfamiljer mån 3Mm+Bv 1022 3911 279 5 212 4 Mm+Bv 667 4154 118 4939 E nförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 25 868 35 975 4 117 65 960 6 skK + Bv 11275 32 358 722 44 355 7 äK + Bv 2 774 14 761 314 17 849 8 gK + Bv 1 357 4 004 38 5 399 Familjer utan vårdnad om barn 9MK+BV 470 12041 0 12 511 10 og,äM+BV 3055 9663 1271 13989 .11 skM + BV 1 303 27 048 4 530 32 881 12 K + BV 479 8 539 276 9 294 14 M eller K 134 495 1 026 633 153 134 1 314 262 15 MK 60 560 553 759 14 076 628 395 Totalt 498 170 2 422 693 186 476 3 107 339 Procenttal Tvåföra'lderfamiljer 1 MK + Bve 26,7 73,3 0,7 100 2 MK + Bva 30,9 69,1 2,0 100 E nförålderfamiljer man 3 Mm + Bv 20,7 79,3 5,4 100 4 Mm + Bv 13,8 86,2 2,4 100 E nföra'lderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 41,8 58,2 6,2 100 6 skK + Bv 25 ,8 74,2 1,6 100 7 äK + Bv 15,8 84,2 1,8 100 8 gK + Bv 25,3 74,7 0,7 100 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 3,8 96,2 0,0 100 10 og, äM + BV 24,0 76,0 9,1 100 11 skM + BV 4,6 95,4 13,8 100 12 K +BV 5,3 94,7 3,0 100 14 M eller K 11,6 88,4 11,7 100 15 MK 9,9 90,1 2,2 100 Totalt 17 0 82,9 6,0 100

' Med ”trångboddhet” avses här att

mer än två personer bor i varje rum, köket och ett rum oräknade.

Tabell 6.7 Bostadsstandard. Särredovisning efter familjetyp. Relativa tal.

Familjetyp Procent som saknar Står i Antal bostads- famil- Kök WC Central— Varm- Dusch kö jer värme vatten /bad

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 0,0 2,0 2,3 2,3 4,6 14,2 893 609 2 MK + Bva 0,0 6,6 6,2 6,9 7,7 17,0 58 684 Enförälderfamiljer man 3 Mm + Bv 1,7 7,9 4,2 10,5 16,0 12,5 55 212 4 Mm + Bv 0,2 6,4 8,5 8,6 8,9 6,4 4 939 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 0,2 6,4 12,4 12,3 16,4 24,9 65 960 6 skK + Bv 0,9 2,3 7,7 4,7 9,4 22,3 44 355 7 äK + Bv 0,5 5,0 7,1 7,5 9,2 5,5 17 849 8 gK + Bv 0,0 1,8 4,0 3,3 7,3 21,2 5 399 Familjer utan vårdnad om barn

9MK+BV 0,8 2,0 3,0 3,1 21,3 12,3 12 511 10 og, äM +BV 6.4 5,7 10,3 12,4 16,8 25,2 13 989 11 skM + BV 12,7 9,8 16,5 17,5 21,8 16,3 32 881 12 K + BV 3,5 0,8 3,1 4,9 5,5 19,7 9 294 14 M eller K 7,0 9,9 10,3 14,3 26,0 20,4 1 314 262 15 MK 0,2 3,5 3,7 4,4 8,5 7,7 628 395

Totalt 3,2 5,9 6,6 8,4 15,1 15,8 3 107 339

Tabell 6.8 Utrymme och modernitet i barnfamiljernas bostäder. Särredovisning efter familje- typ. Relativa tal.

Familjetyp Trångbodd Ej trångbodd Upp- To- Antal 4 . gift talt familjer l'ullt Ej fullt Fullt Ej fullt saknas modernt modernt modernt modernt Tvåfördlderfamiljer 1 MK + Bve 24,3 2,4 70,1 3,1 0,7 100 893 608 2 MK + Bva 23,8 7,1 66,3 2,8 2,0 100 58 684 Enförälderfamiljer mån 3 Mm + Bv 12,4 8,3 66,6 12,7 5,4 100 5 213 4Mm+Bv 12,2 1,7 75,1 11,1 2,4 100 4 938 E n förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 31,3 10,6 49,1 9,1 6,2 100 65 960 6 skK + Bv 20,0 5,9 65,4 8,7 1,6 100 44 355 7 äK + Bv 12,5 3,4 75,3 8,9 2,0 100 17 849 8 gK + Bv 20,3 5,0 70,4 4,3 0,7 100 5 399 Totalt 24,2 3,3 68,6 3,9 1,2 100 1 096 066 452 SOU 1972:34

vi jämföra dessa båda bostadsformer med avseende på utrymmesstandard och grad av modernitet. Det i 6.6 beskrivna trång- boddhetsmåttet har använts som mått på utrymrnesstandarden och beträffande mo- dernitetsgraden har beräknats andelen som har tillgång till högst 4 av 5 olika bekvämlig- heter, nämligen kök, wc, centralvärme, varm- vatten, dusch eller bad. Vi finner att medan det för de flesta familjetyper är något vanli- gare att inte bo helt modernt om man bor i villa eller radhus än bland dem som bor i hyreslägenhet så innebär denna bostadsform i stället i samtliga grupper större sannolikhet för att slippa trångboddhet jämfört med förhållandena för dem som bor i hyreslägen- het.

6.10 Bostadskostnader

I tabell 6.10 redovisas hur vanligt det är i olika familjetyper att man har en månatlig bostadskostnad som överstiger 400 kr. per månad (inklusive bränslekostnader). Boende- kostnaderna redovisas uppdelade på de tre oftast förekommande bostadstyperna, hyres- lägenhet, insatslägenhet och villa/ radhus. Det partiella bortfallet på variabeln bostads- kostnad är stort. Detta kan i viss mån förkla- ras med att framför allt många av dem som bor i villa inte kunnat eller velat ange sina bostadskostnader.

Enligt de sålunda delvis ganska osäkra siffrorna i tabell 6.10 betalar mer än hälften av normalbarnfamiljerna i hyreslägenhet mer än 400 kr. i månaden för sina bostäder. Andelarna bland övriga barnfamiljer varierar något. Det kan vara så att man i många fall på grund av förändring i familjestrukturen (skilsmässa, tillkomst av barn) tvingats an- skaffa en ny, dyr bostad. På detta tyder den stora andelen med hög hyra i familjetyp 2 där en andra familjebildning ofta har skett och bland de ogifta mödrarna (typ 5). Det är också i dessa grupper och bland de frånskilda fäderna som största andelarna betalar hyror över 600 kr./månad för hyreslägenheter (19,7% av typ 2, 17,7% av typ 3 och 18,7 % av typ 5. I övriga barnfamiljer ligger

motsvarande andelar mellan 3,2 i typ 7 och 8,7 i typ 6).

Kostnaderna för att bo i villa synes i allmänhet vara högre än för att bo i lägenhet. Det föreliggande materialet ger dock inte möjlighet till några säkra jämförelser.

Tabell 6.11 visar hur bostadskostnaderna varierar mellan orter med olika tätortsgrad. Endast de kategorier av barnfamiljer där tillräckligt antal observationer gjorts redovi- sas.

Av tabellen framgår att det i samtliga familjetyper med undantag av de frånskilda mödrarna är vanligare att man har en bo- stadskostnad över 400 kr./månad om man bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö än om man bor i en mindre ort. Bor man i orter med mindre än 15 000 invånare har man mindre ofta så höga bostadskostnader än om man bor i större orter. Detta gäller oavsett om man bor i flerfamiljhus eller i villa/rad- hus.

Skillnaderna belyses ytterligare av följan- de uppställning som visar hur stora andelari de olika familjetyperna som för en bostad i flerfamiljshus betalar mer än 600 kr./månad.

Familjetyp Stockholm, Ort med Ort med Göteborg, > 15 000 ( 15 000 Malmö invånare invånare

1 + 2 15,7 3,5 1,9 3 + 4 23,4 9,9 5,0 5 22,5 13,2 10,5 6 16,0 8,6 1,2 7 7,1 3 7 1 6 >

De höga hyrorna är betydligt mera sällsyn- ta i mindre orter än i större.

Det kan noteras att de ogifta mödrarna inte bara oftare än andra familjetyper har trånga och mindre moderna bostäder. De har också relativt ofta höga hyreskostnader.

[ tabell 6.12 kan studeras i vilken ut- sträckning familjer med brist på utrymme i sin bostad kompenseras genom lägre bostads- kostnader. Tabellen säger ingenting om bo- stadens absoluta storlek, endast om utrym- met i förhållande till det antal personer som ingår i hushållet. Det framgår att de ej

Tabell 6.9 Utrymme resp. modernitet i hyreslägenhet resp. villa/radhus. Särredovisning efter familjetyp. Relativa tal.

Familjetyp Andel trång- Andel som ej bor Antal familjer i Antal observatio— bodda i fullt modernt i ner: Boende i Hyres- Villa/ Hyres— Villa/ Hyres- Villa/ Hyres- Villa/ lägenhet radhus lägenhet radhus lägenhet radhus lägenhet radhus Tvåföralder- familjer 1 MK + Bve 49,4 3,6 5,6 5,2 335 829 413 417 260 226 2 MK + Bva 44,8 11,3 6,0 16,6 30 772 22 232 122 88 Enförälderfa— miljer mån 3 Mm + Bv 26,7 9,9 19,6 28,3 2 934 1 716 120 70 4Mm+Bv 23,6 4,4 12,5 15,8 1686 2411 123 166 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 43,6 14,6 14,2 41,4 43 341 11796 243 60 6 skK + Bv 26,6 15,3 15,7 15,3 32 035 5 779 319 62 7 äK + Bv 23,8 7,0 8,2 18,8 6 947 7 850 138 162 8 gK + Bv 24,8 .. 10,7 .. 3 400 707 83 16 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 6,3 5,4 5 825 5 298 38 22 100g,äM+BV 18,9 .. 35,4 .. 6772 4 616 54 24 11 skK+BV 6,1 5,3 33,8 30,8 19 781 2738 177 48 12K+BV 6,0 .. 4,5 .. 7 653 807 58 16 14 M eller K 16,9 7,2 33,1 41,0 643 438 413 568 155 104 15 MK 16,4 5,8 12,4 13,9 235 014 284 536 166 192 Totalt 26,7 5,7 21,1 27,9 1 375 427 1 177 471 2 056 1 256

trångbodda1 oftare än de trångbodda betalar högre bostadskostnad än 400 kr. i månaden. Men i varje fall bland barnfamiljerna har minst en tiondel även av de trångboddai alla familjetyper en så hög bostadskostnad. Särskilt ofta gäller detta i tvåförälderfamil- jerna (typ 1 och 2) där 32,8 respektive 64,4 % av de trångbodda betalar mer än 400 kr. i månaden. Här spelar sannolikt familje- storleken in så att man i många fall är trångbodd även i en relativt stor bostad.

I tabell 6.13 slutligen visas hur ofta famil- jer med olika stora ekonomiska resurser har en bostadskostnad över 400 kr. i månaden. Det mått på den disponibla inkomsten som används beskrivs närmare i kapitel 7.3. En- dast familjer som bor i flerfamiljshus redovi- sas i tabell 6.13.

Det finns en allmän, om än inte entydig, tendens att bostadskostnaderna följer in- komstnivån. I alla typer av barnfamiljer har

ungefär hälften eller fler av familjerna i högsta inkomstklassen hyror över 400 kr. per månad. I lägre inkomstklasser är andelar- na i allmänhet mindre.

1 Enligt den tidigare använda definitionen: mer än 2 personer i varje rum, köket och ett rum oräknade.

Tabell 6.10 Andel familjer med bostadskostnader över 400 kr./mån. uppdelade på bostads- typ. Särredovisning efter familjetyp. Relativa tal.

Familjetyp Procenttal Antal familjer Antal observationer I hyres- I insats- [ Villa] 1 hyres- I insats- I villa/ 1 hyres— l insats— 1 villa/ lägen- lägen- radhus lägen- lägen- radhus lägen— lägen- radhus het het het het, etc. het het Tvåföriz'lder- familjer 1 MK + Bve 56,1 43,2 64,9)( 335 829 131688 413 417 260 79 226 2 MK + Bva 86,3 64,0X 91,0X 30 772 5 092 22 232 122 30 88 E n fö råld er fa- miljer mån 3 Mm + Bv 42,6 .. 49,3X 2 934 449 1716 120 22 70 4 Min + Bv 32,7x 37,7 50,3X 1686 582 2 411 123 42 166 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 54,1 14,0 38,2x 43 341 9 082 11796 243 55 60 6 skK + Bv 45,2 45,8x 54,0X 32 035 6 038 5 779 319 64 62 7äK+Bv 38,5 35,6 41,1x 6947 2737 7 850 138 63 162 8 gK + Bv 53,7 .. 3 400 1 274 707 83 28 16

Familjer utan vårdnad om barn

9 MK + BV 50,9 . . 5 825 1 284 5 298 38 10 22 10 og, äM + BV 38,5 .. 35,8)( 6 772 489 4 616 54 6 24 11 skK + BV 26,4)( 12,0 19 781 2 968 2 738 177 32 48 12 K + BV 20,6 .. 7,3 7 653 255 807 58 6 16 14 M eller K 16,7 26,8 3,8X 643 438 116 584 413 568 155 36 104 15 MK 31,5 33,0)( 37,0x 235 014 97 794 284 536 166 52 192

Totalt 32,9 34,7 40,0 1375 427 376 316 1 178 371 2056 525 1 256

X Anger att andelen uteblivna svar på frågan om bostadskostnad överstiger 10 %.

Tabell 6.1] Andel barnfamiljer med bostadskostnader över 400 kr./mån. uppdelade på bostadstyp och bostadsortens tätortsgrad. Särredovisning efter familjetyp. Relativa tal.

Familjetyp Hyres— eller insatsläg. i Villa i

Sthlm, Gbg Orter med Orter med Storstäder o. Orter med eller Malmö >15 000 ( 15 000 andra tätorter ( 15 000

inv. inv. med > 15 000 inv. inv.

Tvåförålderfamiljer al 65,0 61,1 36,0 86,8 57,9 1+ 2 b 142 534 207 665 153183 118 891 316 758 (MK + Bve) + (MK + Bva) c 151 179 161 88 226 Enförälderfamiljer mån a 53,9 36,2 30,6 73,2 41,9 3 + 4 b 1 923 2 039 1 689 899 3 227 (Mm+Bv)+(Mm+Bv) c 104 110 93 52 184 Enförälderfamiljer kvinnor a 58,9 45,7 36,0 . . 37,6

b 18527 16033 17 862 .. 10881 (ogK +Bv) c 81 104 113 11 49

a 45,7 53,1 34,0 . . 52,4 6 b 14436 13520 10117 .. 3150 (skK + Bv) c 144 138 101 29 33

a 40,9 37,9 34,2 56,0 34,5 7 b 3 091 3 738 2 857 2 230 5 622 (äK + Bv) c 59 81 61 38 124

la Andel av familjerna som har en månadshyra överstigande 400 kr. b Antal familjer i resp. bostadskategori. c Antal observationer.

Tabell 6.12 Andel familjer som betalar mer än 400 kr./månad för bostaden. Särredovisning efter trångbodda och ej trångbodda och efter

familjetyp. Relativa tal.

Familjetyp

Andel av

Antal familjer i riket

Trång- bodda

Samtliga

Trång- bodda

Ej trång- bodda

Uppgift saknas

Totalt

Antal observationer

Trång— Ej trång— Uppgift Totalt bodda bodda saknas

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

E nförälderfa miljer män 3 Mm + Bv 4 Min + Bv

En förälder familjer kvinnor 5 ogK + Bv

6 skK + Bv

7 äK + Bv 8 gK + Bv

Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV

10 og, äM + BV 11 skM + BV

12 K + BV

14. M eller K 15 MK

Totalt

sas 64A 10,8 22,5 10,6 22,7 16,8 24,0

35,3 25,0 19,2 13,8 34,8 35 ,4

237 090 17 755

1 022 667

25 868 11 275 2 774 1 357

60560 498 170

650 095 39 752

3 911 4 154 3 975 32 358 14 761 4 004

12 041

9 663

27 048

8 539

1 026 633 553 759 2 422 693

186 476

893 609 58 684

5 212 4 939

65 960 44 355 17 849

5 399

12 511 13 989 32 881

9 294 1 314 262 628 395 3 107 339

181 391 9 572 80 161 4 241 39 168 42 297

207 339

INV

195 169 120 326 63 303 37 90 364 446 366 127

Gothia—1

6 65 19 68 21 242 2 263 11 72 83 27 272 25 299 39 374 5 413

880 2 998 104 3 878

Tabell 6.13 Andel familjer som betalar mer än 400 kr i månaden för bostad i flerfamiljshus. Särredovisning efter tre nivåer av disponibel inkomst 19691 och efter familjetyp. Relativa tal.

Familjetyp

Andel av fam. med disp. inkomst 1969 på

Antal familjer med

Antal observationer

— 15 000 kr.

15 001— 25 001"

25 000 kr, kr.

Andel av

samtliga

—15 000 15 001.— 25 001—— 25 000 kr. kr.

Totalt

—15 000 kr. 15 001— 25 001'

25 000 kr. kr.

Totalt

Tvåfo älderfamiljer 1 + 2 (MK + Bve) + (MK + Bva) 71,1

Enförälderfamiljer män 3 (Mm + BV) . . 4 (Mm + Bv) . .

Enförälderfamiljer kvinnor

5 (ogK + Bv) 43,1 6(skK+Bv) 31,0 7 (äK + Bv) 24,8 8 (gK + Bv) 51,3

Familjer utan vårdnad om barn

9+ 15 (MK+BV)+MK 17,8 10 (og, äM + BV) 40,6 11 + 12 (skM + Bv) + (K + Bv) 4,2 14 M eller K 18,8

41,8 29,4 25,0 41,7 52,4 36,8 56,3 28,3 3953. 14,4 65,2 71,8 49,7 66,6 50,8 50,4 36,7 4021-

54 ,6

44,5 34,1 47,1 45,3 37,7 55,9 32,3 38,4 23,4 18,2

19 998 12 324 2 077 2 657 41 099 5 608 15 230 518 488

219 290 262 957

1 766 1 072 1 098 946

22 664 9 762 19 768 5 980 5 273 2 336 1747 ..

97 626 201 191 11 604 3 såå 212 088 ..

503 381

3 382 2 266

52 424 38 072 9 686 4 672

339 917 7 260 30 656 760 022

49 16 16

116 126 39 60

31 39 114 123

199

74 73

144 201 109

42 85

117 58

243

52 76 38 56 53

150

42 10

491 142 165 298 383 201 111 266

60 273 191

Totalt 21,1

30,1

52,3 33,4

639 381 594 370 517 993

1751744

729

1121

731

2581

lFör begreppet disponibel inkomst redogöres i 7.3.

7 Ekonomiska förhållanden

7.1. Inledning

I avsnitt 7.2 presenteras till att börja med den sammanräknade nettoinkomsten och vis- sa typer av transfereringar. lnkomsters och transfereringars fördelning på de olika famil- jetyperna visas och beträffande sammanräk- nade nettoinkomsten sker dessutom särredo— visning efter ett antal andra variabler. Därefter sammanställs i avsnitt 7.3 ett mått på vad som här kallas disponibel in- komst, dvs. sammanräknade nettoinkomsten- minus inbetald preliminär skatt plus vissa transfereringar som ej ingår i den samman- räknade nettoinkomsten. Detta måtts fördel- ning på familjetyper av olika slag och dess sammansättning beskrivs.

I avsnitt 7.4 presenteras ett antal tabeller över vilket utrymme för konsumtion utöver ett visst minimum de olika familjetyperna har.

Slutligen ges i avsnitt 7.5 några uppgifter om inkomsterna för äldre barn.

Endast ett fåtal belopp torde ha överskat- tats. Viss underskattning förekommer där- emot i många fall. Mycket omfattande arbe- te har dock lagts ned på att komplettera oklara eller utelämnade svar i fråga om de flesta av dessa variabler. Beträffande graden av tillförlitlighet hos vissa variabler hänvisas till appendix 6.

7.2 Inkomster och bidrag 7.2.1 Sammanräknad nettoinkomst

Tabell 7.2.1 visar den sammanräknade netto- inkomstens fördelning i olika familjetyper. I

familjer med två vuxna inkomsttagare har inkomsterna summerats.

Det framgår av tabellen att årsinkomster under 10 000 kr. relativt oftare förekommer i barnfamiljer där huvudpersonen är ensam- stående mor och bland ensamstående barn- lösa. Vanligast synes detta vara bland gifta ej samboende mödrar (typ 8) där hälften inte tjänade 10000 kr. I barnfamiljer med två gifta föräldrar hade bara ett par procent så låga inkomster.

På motsvarande sätt förekommer högre in- komster än 35 000 kr. i nästan hälften av familjerna med två gifta föräldrar men en- dast i mellan 5 och ca 20 % av enförälderfa— miljerna och oftare i sådan med ensamståen- de far än med ensamstående mor. Av famil- jer med makar utan vårdnad om barn har mer än hälften inkomster över 35000 kr. Ensamstående utan vårdnad om barn kom- mer återigen sällan upp i inkomster över 35 000 kr. (16% av ogifta, manliga icke- vårdnadshavare, 12 % av frånskilda manliga icke-vårdnadshavare, 3,4 % av ensamstående kvinnliga icke-vårdnadshavare och 6,5 % av ensamstående barnlösa).

7.2.2. Den sammanräknade nettoinkomstens variationer mellan olika grupper av familjer

Tabellerna 7.2.2—7.2.5 belyser hur inkoms- terna varierar med antal vuxna personer i familjen, med bostadsortens storlek, barnens ålder- och med inkomsttagarnas kön och förvärvsintensitet.

Tabell 7.2.1 Sammanräknad nettoinkomst år 1969. Särredovisning efter familjetyper. Rela- tiva tal. Familjetyp +10 000 10 001— 15 001— 25 001— 35 001— 50 000— Totalt Antal 15 000 25 000 35 000 50 000 familjer i riket

Tvåförålder- familjer 1 MK + Bve 2,1 5,0 15,8 29,8 30,1 17,3 100 893 611 2 MK + Bva 3,3 9,6 25,0 28,8 20,5 12,8 100 58 684 Enförälderfa— miljer mån 3 Mm + Bv 11,6 8,7 36,1 24,0 14,2 5,4 100 5 212 4 Mm + Bv 8,7 5,9 34,2 30,4 13,2 7,6 100 4 939 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 26,5 13,0 34,9 9,1 10,8 5,8 100 65 958 6 skK + Bv 28,5 14,7 36,4 14,9 4,5 0,9 100 44 354 7 äK + Bv 26,0 25,6 30,2 10,8 5,7 1,8 100 17 847 8 gK + Bv 51,7 8,2 28,1 7,1 2,8 2,2 100 5 401 Familjer utan vårdnad om barn

9 MK+BV 18,2 6,9 5,9 17,3 33,7 18, 100 12 511 10 og, äM + BV 16,3 22,8 41,5 3,5 16,0 — 100 13 989 11 skM + BV 9,5 8,8 39,8 29,8 6,6 5,5 100 32 881 12 K + BV 18,2 12,5 63,4 2,5 3,1 0,3 100 9 293 14 M eller K 33,5 20,6 25,7 13,7 4,7 1,8 100 1 314 264 15 MK 7,1 3,3 17,5 21,3 32,7 18,2 100 628 394

Totalt 17,8 11,9 21,8 20,2 18,3 9,9 100 3 107 337

7.2.2.1 Sammanräknade nettoinkomster i familjer med en eller två vuxna

1 tabell 4.2.2 visades i vilken utsträckning familjerna sammanbodde som gifta eller under äktenskapsliknande former under 1969. Tabell 7.2.2 ger nu den sammanräkna- de nettoinkomsten uppdelad på familjer som under största delen av året bestod av en res— pektive två vuxna. 1 den mån antalet gjorda observationer tillåter jämförelser inom famil- jetyperna framgår det att det i synnerhet äri de ogifta och frånskilda mödrarnas familjer (typ 5 Och 6) som skillnaden i inkomstnivå är avsevärd mellan familjer med en och med två vuxna. Detta hänger givetvis samman med att den andra parten i fallen med 2 vuxna alltid är en man i dessa familjetyper men en kvinna i t. ex. familjetyperna 3 och 4, vilket innebär lägre grad av förvärvsarbete och i allmänhet lägre lön om man förvärvs- arbetar.

7.2.2.2 Sammanräknade nettoinkomster i olika stora orter

Tabell 7.2.3 visar ett tydligt samband mellan bostadsortens storlek och inkomsten. In- komsterna är nästan genomgående högre i storstäder och större tätorter än i mindre orter och glesbygd. I storstäderna är den genomsnittliga sammanräknade nettoin- komsten i normalbarnfamiljen (typ 1) 45 779 kr. vilket är en halv gång till så myc- ket som motsvarande i glesbygd och mindre tätorter.

Liknande skillnader återfinns i flertalet familjetyper, dock inte hos skilda mödrar, gifta ej samboende mödrar och frånskilda, ej vårdnadshavande fäder.

7.2.2.3 Sammanräknad nettoinkomst efter barnens ålder

Föräldrarnas utgifter för barnen varierar med barnens ålder. I tabell 7.2.4 belyses hur de

Tabell 7.2.2 Sammanräknad nettoinkomst uppdelad på familjer med en eller två vuxna. Särredovisning efter familjetyp. Relativa tal och medelvärden.

Familjetyp Familjer med två vuxna Familjer med en vuxen

—20 000 20 001— 30 001— Totalt Medel- Antal Antal —20 000 20 001— 30 001— Totalt Medel— Antal Antal 30 000 värde familjer observ. 30 000 värde familjer observ.

Tvåförälder- familjer

1 MK + Bve 12,3 25,1 62,6 100 35 962 887 779 563 . . . _ . 2 MK + Bva 27,3 28,6 44,1 100 31 133 57 576 220 .. ..

Enförälderfa-

miljer mån

3 Mm + Bv 10,0 62,9 27,1 100 27 949 893 43 34, 4 Mrii + Bv 20,3 53,7 26,0 100 27 333 551 47 31, '

Enförälderfa-

miljer kvinnor

5 ogK + Bv 21,1 34,6 44,3 100 29 589 29 317 185 79,5 18,9 6 skK + Bv 37,1 35,2 27,7 100 23 516 6 575 68 71,7 23,0

7 äK + Bv 54,4 18,8 26,8 100 19 967 1 377 36 72,9 16,5 1 8 gK + Bv 73,8 14,8 11,5 100 11 713 1 166 33 70,9 24,6

Familjer utan vårdnad om barn

9 MK + BV 29,7 20,7 49,7 100 32 479 10 903 56 .. .. .. .. . . .. 15 10 og, äM + BV .. .. .. .. .. 15 55,9 37,3 6,9 100 17 044 9 014 78 11 skM + BV 23,8 50,3 25,8 100 27 217 7 209 54 32,0 42,9 25,1 100 22 485 25 672 231 12K+BV .. .. .. .. .. .. 18 45,9 51,9 2,2 100 16480 7 285 68 14 M eller K .. .. .. . . .. .. 10 66,4 21,0 12,7 100 15 600 1291541 314 15 MK 16,5 19,0 64,5 100 35 937 604102 397 . _ .. .. .. . .. 21

Totalt 15,7 23,3 61,1 100 35 205 1637150 1745 65,5 21,6 12 8 100 15 791 1470187 2 237

37,9 27,9 100 24 447 4 320 171 36,3 32,4 100 27 073 4 388 296

Nm

100 11081 36 643 187 100 13 830 37 780 383 100 15 566 16 471 335 100 11 662 4 234 95

|!)qu _NOOQ'

Tabell 7.2.3 Sammanräknad nettoinkomst uppdelad på bostadsortens tätortsgrad. Särredo- visning efter familjetyp. Relativa tal och medelvärden.

Familjetyp +20 000 20 001— 30 001- Totalt Medcl- Antal Antal 30 000 värde familjer obscrv. Stockholm, Göteborg eller Malmö Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 1,5 8,3 90,2 100 45 779 163 279 128 2 MK + Bva 17,5 11,5 71,0 100 39 694 13 628 55 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 12,3 37,0 50,7 100 32 947 1445 58 4 Mm + Bv 17,4 22,6 60,0 100 37 111 960 69 E n förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 50,0 15,2 34,8 100 25 905 19 246 88 6 skK + Bv 59,9 28,3 11,8 100 17 210 15 494 158 7 äK + Bv 69,2 16,0 14,8 100 18 402 3 828 74 8 gK + Bv 72,6 18,6 8,8 100 12 510 1 955 45 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV . . 22 100g,äM+BV .. .. .. 100 .. .. 23 11 skM + BV 24,8 46,7 28,6 100 23 513 17 220 98 12K+BV .. .. .. 100 .. .. 28 14 M eller K 61,7 14,8 23,5 100 17 807 457 516 108 15 MK 15,1 12,8 72,2 100 41 116 160 206 106 Totalt 39,6 14,4 46,0 100 28 197 869 945 1 060 Tätort med 15—50 000 invånare Två förälderfam iljer 1 MK + Bve 7,7 24,5 67,9 100 38 478 277 806 174 2 MK + Bva 9,4 49,5 41,1 100 31 842 16 725 69 Enförälderfamiljer man 3 Mm + Bv 22,3 57,7 19,9 100 24 675 1 299 55 4 Mm + Bv 17,1 52,4 30,5 100 28 319 1 307 90 I:"nföriz'lderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 49,5 36,9 13,5 100 17 197 17 264 115 6 skK + Bv 74,7 17,5 7,8 100 13 843 15 236 155 7 äK + Bv 63,5 23,3 13,2 100 16 815 5 270 105 8gK + Bv 76,3 18,7 5,0 100 9 910 1920 42 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + BV 22 lOog,äM+BV .. .. .. .. .. .. 21 11 skM + BV 37,1 43,2 19,7 100 23 627 5 651 87 12K+BV .. .. .. .. .. .. 28 14 M eller K 61,0 29,0 10,0 100 15 651 360 932 92 15 MK 12,4 15,5 72,0 100 36 558 178 664 122 Totalt 33,2 25,3 41,5 100 27 445 888 670 1 177 Tätort med mindre än 15 000 invånare och glesbygd Tvåförålderfamiljer l MK + Bve 19,4 31,7 48,9 100 30 763 452 523 279 2 MK + Bva 42,4 23,8 33,8 100 26 625 28 332 121 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 44,5 37,0 18,5 100 20 628 2 468 101 4 Mål + Bv 40,9 37,1 22,0 100 22 903 2 673 184 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 58,2 26,5 15,3 100 16 233 29 449 169 6skK+Bv 65,1 29,1 5,8 100 14644 13626 138 7 äK + Bv 77,2 13,0 9,8 100 14 266 8 750 192 8 gK + Bv 64,2 32,1 3,7 100 12 820 1525 4] SOU 1972:34 46]

Familjetyp —20 000 20 001— 30 001— Totalt Medel- Antal Antal 30 000 värde familjer observ.

Familjer utan vårdnad om barn 9MK+BV .. .. .. .. .. .. 27 10 og, äM + BV 45,3 50,6 4,2 100 18 284 7 007 49 llskM+BV 35,6 41,7 22,7 100 23480 10010 100 12 K + BV 93,7 4,2 2,1 100 9 153 1 340 30 14 M eller K 74,1 20,9 5,0 100 13 609 495 814 124 15 MK 22,8 24,7 52,6 100 31 373 289 525 190 Totalt 43,0 25,9 31,1 100 23 676 1 348 722 1 745

sammanräknade nettoinkomsterna varierar mellan familjer med olika gamla barn. Som ett grovt mått på barnens ålder har valts äldsta barnets födelseår.

Tendensen i tvåförälderfamiljer och även i flertalet enförälderfamiljer är att inkomsten är större ju äldre det äldsta barnet är. Detta synes dock inte gälla i enförälderfamiljer där vårdnadshavaren är en man (typ 3 och 4).

7.2.2.4 Förvärvsarbetande makars inkomster i tvåförälderfamiljer

I tabell 7.2.5 a—c presenteras mannens res- pektive kvinnans inkomster år 1969 i tre slags familjer av typerna ] och 2 (makar med barn). De tre slagen av familjer kännetecknas av att i fall a endast mannen förvärvsarbetat på heltid under hela år 1969' , i fall b förvärvsarbetade även kvinnan men inte på heltid eller endast under en del av året och i fall c förvärvsarbetade båda på heltid under hela året. Detta är de tre vanligaste typerna av familjer bestående av två makar med barn?. Familjernas genomsnittliga årsin- komst som är ca 31 000 kr. om endast man— nen förvärvsarbetade är ungefär 7000 kr. större om även hustrun arbetade deltid eller en del av året och ca 16 000 kr. större om båda förvärvsarbetade på heltid hela året. Kvinnornas genomsnittliga nettoinkomster i dessa familjer är således för heltids förvärvs- arbete ca hälften av männens. Några skillna- der mellan inkomsterna i familjer med olika många barn kan knappast påvisas.

7.2.3 Pension

I tabell 7.2.6 redovisas antalet familjer där ålders-, sjuk- eller förtidspensioner av olika storleksordning förekommer. I 5,2 % av fa— miljerna har åtminstone en vuxen person sådan pension.

I tabell 7.2.7 redovisas på motsvarande sätt änkepension, dock endast för familjer av typ 7 (änkor med barn), 14 och 15 (barn- lösa). I vissa fall förekommer änkepension i övriga familjetyper om huvudpersonen sam- manbor utan att vara gift med någon som har änkepension. Dessa pensioner utgör dock antalsmässigt endast ca 1 % av samtliga.

7.2.4 Underhållsbidrag till vuxna

1 tabell 7.2.8 redovisas underhållsbidrag till vuxna. Sådana förekom huvudsakligen i grupper där huvudpersonen är en frånskild eller en gift, ej samboende kvinna. Av de skilda mödrarna (typ 6) uppger dock endast 9% att de fått underhållsbidrag för egen räkning. Andelen bland fortfarande gifta mödrar (typ 8) är 19,5 %, varav 9,6 % fick mer än 400 kr. per månad. Familjetyp 8 är en mycket heterogen typ av mödrar. Där finns

1 Med heltidsarbete avses arbete minst 35 tim- mar i veckan. Med helårsarbete avses arbete minst 11 månader under året. Anledning till att 11 månaders förvärvsarbete betraktats som helårsarbete är att det vid granskningen framkom flera fall där man uppgivit 11 månaders förvärvsarbete utan att däri inkludera en månads betald semester. 2 Som omnämnts i 1.3 ingår i familjetyp 2 även vissa samboende, ej med varandra gifta vårdnadsha- vare. Deras antal är dock litet.

Tabell 7.2.4 Sammanräknad nettoinkomst i barnfamiljer särredovisad efter familjetyper och äldsta barnets ålder. Relativa tal och medelvärden.

Familjetyp och äldsta barnets +20 000 20 001— 30 001— Totalt Medel- Antal Antal födelseår 30 000 värde familjer observ.

Tvåförälderfamiljer

1+ 2 (MK + Bve) + (MK + Bva) 52(13-18)1 16,8 22,1 61,1 100 36 466 395 679 311 58—63 (7—12) 13,6 25,0 61,3 100 35 144 285 053 232 64——69 (1—6) 9,0 31,8 59,2 100 33 979 247 803 266

70(0) .. .. .. .. .. .. 17 Totalt 13,4 25,3 61,3 100 35 612 952 294 826

Enförälderfamiljer män 3+4(Mm+Bv)+(MrTi+Bv) 52—57 (13—18) 31,5 40,2 28,3 100 21 157 6 925 409 58—63 (7—12) 27,9 36,7 35,5 100 26 496 2 602 120 64—69(1—6) .. .. .. .. .. . 28 70 (0) — — — — — — — Totalt 30,1 40,3 29,7 100 26 047 10 152 557 E nförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 52+57(13—-18) .. .. .. .. .. .. 29 58—63 (7—12) 35,8 39,8 24,5 100 23 593 9 768 60 64—69 (1—6) 54,8 33,0 12,2 100 18 656 35 078 276 70 (0) . . . . . . . . . . . . 7 Totalt 53,6 25,9 20,5 100 19 307 65 960 372 6 skK + Bv 52—57 (13—18) 60,7 27,8 11,4 100 17 347 25 528 246 58—63 (7—12) 73,6 20,3 6,1 100 12 438 13 295 136 64—69 (1—6) 76,7 21,9 1,4 100 12 456 5 533 69 70 (O) —- _ — + — _ Totalt 66,6 24,8 8,6 100 15 265 44 356 451 7 äK + Bv 52+57 (13—18) 67,4 19,5 13,1 100 16 907 12 972 282 58—63 (7—12) 82,3 7,5 10,2 100 13165 3 959 74 64f69(1—6) .. .. .. .. .. .. 15 70 (O) —— + — — — — — Totalt 71,4 16,7 11,9 100 15 905 17 849 371 8 gK + Bv 52+57(137—18) 61,7 32,0 6,3 100 13812 2714 63 58—63(7—12) .. .. .. .. .. 29 64—69 (1—-6) 85,7 11,5 2,8 100 7 774 1 335 36 70 (O) —— + —— —- — — — Totalt 71,5 22,4 6,0 100 11 675 5 399 128

1 Ungefärlig älder inom parentes.

Tabell 7.2.5 a Mannens sammanräknade nettoinkomst i familjer där mannen förvärvsarbeta- de heltid — helår 1969 och kvinnan ej förvärvsarbetade. Särredovisning av barnfamiljer av typ 1 och 2 efter barnantal. Relativa tal och medelvärden.

Familjetyp och barnantal —20 000 20 001— 30 001— Totalt Medel- Antal Antal kr. 30 000 kr. kr. värde familjer observ. iriket

Tvåförälderfamiljer 1+2(MK+Bve+MK+Bva)

lbarn 17,1 40,2 42,7 100 30170 110 592 88 2barn 11,7 42,1 46,3 100 30 875 152 015 119 3+ barn 23,8 27,2 49,0 100 32 327 79 036 80 Totalt 16,2 38,0 45,8 100 30 982 341 643 287

sådana som nyligen separerat från sina män och sådana som gjort det för länge sedan. Det finns nygifta som ännu inte flyttat ihOp med sin man och det finns de som av någon anledning inte sammanlevde med sin man under större delen av 1969 utan att därför egentligen betrakta sig som separerade. Bland dessa kan en del ha haft gemensam ekonomi med mannen. I sådana fall är det inte troligt att de betraktat mannens bidrag till hushållskassan som underhållsbidrag vil- ket innebär att dessa inte redovisas i under- sökningen. Vissa uppgifter om de gifta ej samboende mödrarnas ekonomi måste därför betraktas som otillförlitliga.

7.2.5 Studiestöd

Studiemedel, studiebidrag och omskolnings- bidrag redovisas i tabellerna 7.2.9—7.2.1]. Som framgår av tabell 7.2.9 har studiemedel utgått främst till ensamstående barnlösa (typ 14) och kvinnliga icke-vårdnadshavare (typ 12) med resp. 9,3 och 16,6 %. I båda dessa grupper förekommer ju, som framgår av tabell 4.3 en ganska hög andel 19—25-åringar med pågående skolutbildning (se tabell 5.1). Studiemedlen uppgick 1969 till 70 % av basbeloppet/termin (=4 060 kr./termin) + 12,5 % av basbeloppet per barn och termin (=725 kr./bam).

Studiebidrag förekommer vanligast i sam- ma familjetyper, men även bland ogifta möd— rar (typ 5), som framgår av tabell 7.2.10. Omskolningsbidrag utgår som framgår av ta- bell 7.2.11 mera sällan.

7.2.6 Bostadstillägg till barnfamiljer

Med bostadstillägg avses de år 1968 besluta- de statliga och kommunala inkomstprövade bostadstilläggen till barnfamiljer. Dessa utgår med belopp som varierar med bostadskostna- den och bostadens standard. I tabell 7.2.12 redovisas barnfamiljernas bostadstillägg. Som synes får normalbarnfamiljen (typ 1) minst ofta bostadstillägg (29,7 %), och skilda kvin- nor oftast (70,8 %). Siffrorna i tabellen på- verkas bl.a. av att även i enförälderfamiljer huvudpersonen i viss utsträckning samman- bor med någon, att yngre familjer ofta bori dyrare lägenheter. och att man bland ensam- ma föräldrar delvis oftare saknar egen lägen- het, och i stället bor hos föräldrar eller eljest inneboende.

7.2.7 Soeialhj älp

I tabell 7.2.13 redovisas utbetald socialhjälp i olika familjetyper under 1969. Uppgifterna år lämnade av socialnämnderna. Som synes förekommer de högsta andelarna socialhjälps- tagare i familjetyper som i huvudsak är resultatet av uppbrott från normalbarnfamil- jen. Av de skilda mödrarna (typ 6) hade 21,8 % socialhjälp, av de gifta ej samboende mödrarna (typ 8) är det 17,8 % samt bland de skilda manliga icke-vårdnadshavarna (typ 11) 21,6 %. Dessa procenttal kan jämföras med andelen bland normalbarnfamiljer (2,1 %).

Tabell 7.2.5 b Mannens, kvinnans respektive bådas sammanräknade nettoinkomst i familjer där mannen förvärvsarbetade heltid _ helårl 1969 och kvinnan mindre än heltid — helår. Särredovisning av barnfamiljer av typ 1 och 2 efter barnantal. Relativa tal och medelvärden.

Familjetyp

Mannens inkomster Kvinnans inkomster

Bådas inkomster

och barnantal

—20 000 20 001—

kr. 30 000 kr. 30 000 To-

— kr.

talt

Medel- värde

420 000 20 001—

kr. 30 000 kr. 30 001 To-

4 kr.

talt

Medel- värde

—20 000 20 001— kr. 30 000 kr.

30 001 To-

— kr.

talt

Medel- värde

Antal familjer i riket Antal obser- vatio— ner

Tvåföra'lder-

familjer

1 + 2 (MK + Bva

+ MK + Bve)

1 barn 5,7 2 barn 9,0 3+ barn 8,4

54,4 46,3 61,2 39,9 44,8 30,4

100 100 100

29 699 31 277 29 711

96,7 94,1 95,2

0,0 0,0 4,0

100 100 100

8 645 7 337 7 351

15,7 81,9 70,0 44,7

100 100 100

38 344 38 614 37 062

131152 111 142137 102 51202 49

Totalt 7,6 51,9 40,5

100

30 392

95,3

max_aq .— m-no =!

0,6

100

7 868

2 3 5 8 ,

8,0 47,2 4 7 24,4 70,8

100

38 260

324 491 262

1 Helår = minst 11 månader.

Tabell 7.2.5 c Mannens, kvinnans respektive bådas sammanräknade nettoinkomst i familjer där båda makarna förvärvsarbetade heltid — helårl 1969. Särredovisning av barnfamiljer av typ 1 och 2 efter barnantal. Relativa tal och medelvärden.

Familjetyp

Mannens inkomster Kvinnans inkomster

Bådas inko mster

och barnantal

—20 000 20 001—

kr. 30 000 kr. 30 001 To-

— kr.

talt

Medel- värde

—20 000 20 001—-

kr, 30 000 kr,

30 001 To-

— kr.

talt

Medel- värde

—20 000 20 001— kr. 30 000 kr.

30 001 To-

— kr.

talt

Medel- värde

Antal familjer i riket Antal obser- vatio- ner

Tvåförälder- familjer

1 + 2 (MK + Bva

+ MK + Bve) 1 barn 9,1 2 barn 1,2 3+ barn . .

Totalt 6,0

56,8 58,5 56,4 34,1 40,4 37,6

100 100 100

31 141 28 672 30 315

67,9 33,6 56,2 29,5 61,7 40,5

2,6 4,7 3,2

100 100 100

16 014 19 173

16718

0000. 00

1,5 5,8

100 100 100

47 155 47 845 47 033 93 675 68 51 974 35 . . 11

152 274 114

1 Helår = minst 11 månader.

Tabell 7.2.6 Ålders-, sjuk- eller förtidspension (per månad). Särredovisning efter familje— typer. Relativa tal.

Nej 1— Mer än Totalt Antal 600 kr. 600 kr. familjer i riket

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 98,2 0,5 1,4 100 893 609 2 MK + Bva 95,8 0,3 3,8 100 58 684 E nförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 93,9 0,9 5,2 100 5 213 4 Mm + Bv 93,7 1,7 4,6 100 4 938 E nföra'lderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 99,9 0,0 0,1 100 65 958 6 skK + Bv 97,8 1,7 0,6 100 44 355 7 äK + Bv 97,9 1,5 0,6 100 17 849 8 gK + Bv 99,6 0,0 0,4 100 5 400 Familjer utan vårdnad om barn

9MK+BV 88,0 10,7 1,2 100 12 511 10 og, äM + BV 88,1 0,1 11,8 100 13 987 11 skM + BV 97,6 0,1 2,3 100 32 882 12 K + BV 97,9 0,4 1,7 100 9 293 14 M eller K 92,9 2,9 4,2 100 1 314 262 15 MK 93,1 4,6 2,8 100 628 396

Totalt 94,8 2,3 2 9 100 3 107 337

7.2.8 Sjukpenning

Enligt uppgifter som insamlades från försäk- ringskassorna och som redovisas i tabell 7.2.14 utbetalades sjukpenning till närmare 60 % av familjerna under 1969. 30 % fick ut belopp under 500 kr. Drygt en sjättedel fick ut mer än 1 000 kr.

Bland barnfamiljerna hade änkor och änk- lingar med barn oftare än andra kategorier inte fått ut någon sjukpenning. Ogifta manli- ga icke-vårdnadshavare och ensamstående barnlösa hade oftast bland familjerna utan

vårdnad om barn ej fått sjukpenning. Den familjetyp som oftast fått ut mer än 1 000 kr. under året var de skilda manliga icke- vårdnadshavarna (med 33,8% över 1000 kr.).

Dessa siffror påverkas givetvis förutom av individernas hälsotillstånd av antalet vuxna sjukpenningklaSSplacerade i familjerna.

Tabell 7.2. 7 Änkepension per månad. Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Nej 1— 201— 401— 601— Mer än Totalt Antal 200 kr. 400 kr. 600 kr. 800 kr, 800 kr. familjer i riket En förälderfamiljer kvinnor 7 äK + Bv 9,2 3,7 6,3 29,5 27,2 24,1 100 17 847 Familjer utan vårdnad om barn 14 M ellerK 95,7 0,0 1,3 1,3 1,0 0,7 100 1 314 262 15 MK 99,7 0,0 0,3 0,0 0,3 0,0 100 628 395 Totalt 97,6 0,0 0,6 0,7 0,6 0,5 100 3 107 336 466 SOU 1972:34

Tabell 7.2.8Underhållsbidrag till vuxna per månad. Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Familjetyp Nej Upp till Mer än Totalt Antal 400 kr. 400 kr. familjer i riket

Tvåförälderfamiljer l MK + Bve 100,0 0,0 0,0 100 893 608 2 MK + Bva 99,5 0,4 0,1 100 58 684 Enförälderfamiljer mån 3 Mm + Bv 99,4 0,6 0,0 100 5 213 4 Mrh + Bv 99,6 0,2 0,1 100 4 938 E n förålderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 99,0 1,0 0,0 100 65 958 6 skK + Bv 91,0 6,1 2,9 100 44 354 7 äK + Bv 99,8 0,0 0,2 100 17 848 8 gK + Bv 80,5 10,0 9,6 100 5 399 Familjer utan vårdnad om barn

9 MK + BV 100,0 0,0 0,0 100 12 511 10 og, äM + BV 100,0 0,0 0,0 100 13 988 11 skM + BV 99,9 0,1 0,0 100 32 881 12 K + BV 96,2 2,4 1,4 100 9 292 14 M eller K 99,0 0,5 0,5 100 1 314 263 15 MK 99,5 0,3 0,2 100 628 395

Totalt 99,3 0,4 0,3 100 3 107 332

Tabell 7.2.9 Studiemedell . Särredovisning efter familjetyp. Relativa tal.

Familjetyp. Nej En TVå' Totalt Antal termin termi- familjer ner i riket

Tvåförålderfamiljer 1 MK + Bve 99,0 0,2 0,7 100 893 609 2 MK + Bva 100,0 0,0 0,0 100 58 684 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 99,2 0,4 0,3 100 5 213 4 Mm + Bv 100,0 0,0 0,0 100 4 939 En förålderfa miljer kvinnor 5 ogK + Bv 99,3 0,6 0,1 100 65 958 6 skK + Bv 99,3 0,0 0,7 100 44 355 7 äK + Bv 99,8 0,0 0,2 100 17 847 8 gK + Bv 97,9 0,7 1,4 100 5 400 Familjer utan vårdnad om barn

9 MK + BV 100,0 0,0 0,0 100 12 511 10 og, äM + BV 98,7 1,3 0,0 100 13 988 11 skM + BV 99,3 0,2 0,4 100 32 881 12 K + BV 83,4 15,1 1,5 100 9 292 14 M eller K 90,7 4,6 , 4,7 100 1 314 263 15 MK 97,9 1,1 1,1 100 628 395_

Totalt 95,3 2,3 2,5 100 3 107 335

1 Beträffande barnfamiljer redovisas endast studiemedel som utgått till någon av föräldrarna.

Tabell 7.2.10 Studiebidrag1 . Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Familjetyp Nej Upp till Mer än Totalt Antal 100 kr. 100 kr. familjer månad månad i riket

Tvåförålderfamiljer 1 MK + Bve 98,3 1,0 0,7 100 893 607 2 MK + Bva 98,8 0,2 1,1 100 58 684 Enförälderfamiljer mån 3 Mm + Bv 100,0 0,0 0,0 100 5 213 4 Min + Bv 100,0 0,0 0,0 100 4 939 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 95,9 1,4 2,7 100 65 959 6 skK + Bv 98,0 1,4 0,6 100 44 355 7 äK + Bv 99,0 0,8 0,2 100 17 848 8 gK + Bv 99,3 0,7 0,0 100 5 400 Familjer utan vårdnad om barn

9 MK + BV 98,8 1,2 0,0 100 12 511 10 og, äM + BV 98,8 0,7 0,5 100 13 988 11 skM + BV 99,6 0,2 0,3 100 32 881 12 K + BV 96,3 0,6 3,2 100 9 293 14 M eller K 90,8 5,7 3,3 100 1 314 263 15 MK 97,4 1,3 1,3 100 628 395

Totalt 94,9 3,0 2,0 100 3 107 336

1 Beträffande barnfamiljer redovisas här endast studiemedel som utgått till någon av föräldrarna. Studiebidrag till barnen redovisas i tabell 7.2.17.

Tabell 7.2.1] Utbildningsbidrag för omskolningl (för hela året). Särredovisning efter famil- jetyper. Relativa tal.

Familjetyp Nej 14 4 0014 Mer än Totalt Antal 4 000 kr. 8 000 kr. 8 000 kr. familjer i riket

Tvåföråla'erfamiljer 1 MK + Bve 98,4 1,0 0,6 0,0 100 893 608 2 MK + Bva 99,7 0,3 0,0 0,0 100 58 684 En förålderfamiljer mån 3 Mm + Bv 98,4 0,4 0,5 0,7 100 5 213 4 Mm + Bv 99,3 0,0 0,7 0,0 100 4 939 E nförålderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 97,7 1,1 1,0 0,2 100 65 958 6 skK + Bv 94,1 2,0 3,1 0,9 100 44 355 7 äK + Bv 98,8 0,9 0,2 0,0 100 17 849 8 gK + Bv 94,7 3,9 1,4 0,0 100 5 401 Familjer utan vårdnad om barn

9 MK + BV 99.4 0.6 0.0 0.0 100 12 510 10 og, äM + BV 100,0 0,0 0,0 0,0 100 13 988 11 skM + BV 99,1 0,6 0,3 0,0 100 32 880 12 K + BV 94,2 3,7 2,1 0,0 100 9 292 14 M eller K 99,5 0,2 0,2 0,0 100 1 314 262 15 MK 98,9 0,5 0,6 0,0 100 628 395

Totalt 98,9 0,6 0,5 0,0 100 3 107 334

1 Beträffande barnfamiljer redovisas endast utbildningsbidrag till föräldrarna.

Tabell 7.2.12 Bostadstillägg för barnfamilj per månad. Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Familjetyp Nej — 100 kr. 101— Mer än Totalt Antal 200 kr. 200 kr. familjer i riket

hråförålderfamiljer 1 MK + Bve 70,3 15,1 12,2 2,5 100 893 608 2 MK + Bva 45,5 13,3 28,6 12,6 100 58 684 Enförälderfamiljer mån 3 Mm + Bv 60,9 29,2 7,9 2,0 100 5 214 4 Mm + Bv 67,0 22,0 9,0 2,0 100 4 938 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 57,3 34,5 6,1 2,2 100 65 960 6 skK + Bv 29,2 32,3 28,2 10,4 100 44 355 7 äK + Bv 41,6 31,4 20,8 6,2 100 17 847 8 gK + Bv 30,5 34,3 27,8 7,4 100 5 399

Totalt 65,8 17,3 13,5 3,4 100 1 096 004

Tabell 72.13 Till familjen utbetald socialhjälp under 1969. Särredovisning efter familje- typer. Relativa tal.

Familjetyp 0 1+ 1 000— 2 500— 10 000— Totalt Antal 999 kr. 2 499 kr. 9 999 kr. 14 999 kr. familjer

iriket

T våförålder—

familjer

1 MK + Bve 97,9 1,4 0,2 0,5 0,0 100 893 608 2 MK + Bva 92,4 3,5 0,7 3,0 0,3 100 58 683

En förälderfa- miljer mån 3 Mm + Bv 90,7 4,5 2,8 2,1 0,0 100 5 214 4 Min + Bv 94,8 2,7 1,3 0,9 0,2 100 4 938

Enförälderfa-

miljer kvinnor 5 ogK + Bv 93,2 3,6 1,8 1,3 0,2 100 65 960 6 skK + Bv 78,1 9,5 5,0 7,3 0,1 100 44 356 7 äK + Bv 94,5 3,7 0,5 1,3 0,0 100 17 847 8 gK + Bv 82,2 8,0 3,2 5,9 0,7 100 5 399

Familjer utan vårdnad om barn

9 MK + BV 94,4 0,3 5,4 0,0 0,0 100 12 511 10 og, äM + BV 97,8 2,1 0,0 0,1 0,0 100 13 988 11 skM + BV 78,4 11,5 9,6 0,7 0,0 100 32 880 12 K + BV 94,3 2,0 1,9 1,8 0,0 100 9 293 14 M eller K 97,1 2,7 0,0 0,2 0,0 100 1 314 262 15 MK 99,2 ,6 0,2 0,0 0,0 100 628 395

Totalt 97,0 2,2 0 4 0,5 0,0 100 3 107 334

Tabell 7.2.14 Utbetald sjukpenning under 1969. Särredovisning efter familjetyp. Relativa tal.

Familjetyp Ingen 1— 101— 501— 1001— 3 0017— 5 001— 10 001— Totalt Antal sjuk— 101 500 1 000 3 000 5 000 10 000 familjer penning i riket

Tvåföra'lder- familjer 1 MK + Bve 31,2 13,1 27,0 9,3 14,6 2,8 1,4 0,5 100 893 609 2 MK + Bva 37,2 12,0 20,9 5,8 17,4 4,0 2,0 0,7 100 58 688 Enförälderfa- miljer mån 3 Mm + Bv 35,5 6,9 22,4 6,8 18,5 2,3 5,2 2,3 100 5 213 4 Mm + Bv 47,6 6,9 16,8 10,1 12,0 2,4 3,1 1,0 100 4 939 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 27,1 13,0 30,1 6,9 17,4 4,5 0,5 0,5 100 65 958 6 skK + Bv 23,4 11,2 27,3 12,7 17,0 4,5 2,5 1,4 100 44 356 7 äK + Bv 45,3 13,4 23,0 8,9 17,3 1,1 0,8 0,2 100 17 850 8 gK + Bv 33,2 39,9 27,4 5,7 17,2 5,2 1,4 0,0 100 5 399

Familjer utan vårdnad om barn

9 MK + BV 36,8 35,0 11,1 2,7 10,7 2,2 1,0 0,6 100 12 512 10 og, äM + BV 50,4 3,6 14,8 5,5 10,1 4,1 1,4 0,0 100 13 988 11 skM + BV 29,9 2,6 22,0 11,8 15,3 13,8 2,3 2,4 100 32 882 12 K + BV 32,2 41,5 10,2 2,2 10,0 2,1 1,8 0,0 100 9 294 14 M eller K 58,5 11,5 13,7 7,4 7,5 1,4 0,0 0,0 100 1 314 262 15 MK 25,4 8,1 25,2 13,7 17,3 3,0 5,9 1,5 100 628 397

Totalt 41,7 11,4 20,7 9,3 12,2 2,5 1,7 0,5 100 3 107 338

Tabell 7.2.15 Familjer till vilka vissa bidrag utgått . Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Familjetyp Vårdnads- Familjebi- Yrkesska- Dagersättning Antal bidrag från drag vid delivränta från erkänd familjer landsting militär- arbetslöshets— i riket

tjänst kassa

Tvåförålderfamiljer

1 MK + Bve 0,0 2,6 0,5 0,6 893 609 2 MK + Bva 1,0 5,6 0,7 1,0 58 684 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 1,2 2,4 0,7 0,5 5 213 4 Mm + Bv 0,0 0,2 0,7 1,7 4 939 E nföra'lderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 1,2 3,8 0,2 0,7 65 958 6 skK + Bv 1,6 0,1 0,2 1,4 44 355 7 äK + Bv 0,1 0,2 3,5 0,2 17 848 8 gK + Bv 0,0 0,0 0,0 0,0 5 400 Familjer utan vårdnad om barn 9 MK +BV _ 0,0 0,1 0,1 0,0 12 511 10 og, äM + Bv 0,0 2,6 0,1 0,7 13 987 11 skM + BV 0,8 0,1 0,7 0,0 32 881 12 K + BV 0,2 0,0 0,0 0,0 9 292 14 M eller K 0, 0,2 0,0 0,4 1 314 263 15 MK 0,0 0,2 2,4 2,4 628 395

Totalt 0,2 1,1 0,7 0,9 3 107 335

7.2.9 Vissa ytterligare bidragsformer till vuxna familjemedlemmar

Tabell 7.2.15 visar förekomsten av vårdnads- bidrag från landsting, familjebidrag vid mili- tärtjänst, yrkesskadelivränta och dagersätt- ning från erkänd arbetslöshetskassa i olika familjetyper. Samtliga är sparsamt förekom- mande.

Vårdnadsbidrag, som i intet fall överstigit 400 kr. per månad har endast utgått till en femtedels procent av samtliga familjer och tycks inte förekomma alls i vissa familje- typer.

Familjebidrag vid militärtjänst har utgått till de berörda familjerna under olika långa tidsperioder, beroende på om mannen full- gjort repetitionstjänstgöring eller grundläg- gande utbildning. I de grupper det gäller har det mest varit fråga om repetitionstjänstgö- ring. Endast 9 % av samtliga som fått familje- bidrag har fått mer än 1 000 kr. sammanlagt under 1969.

Yrkesskadelivränta utgick till mindre än 1 % av alla familjer. Den var vanligast hos änkor med barn (typ 7) och gifta barnlösa (typ 15) där man i 3,5 respektive 2,4% av familjerna hade yrkesskadelivränta. Belop- pen understeg i nästan samtliga fall 500 kr. per månad. Dagersättning från arbetslöshets- kassa förekom också i mindre än 1% av familjerna, företrädesvis hos gifta barnlösa. Detta kan sammanhänga med att denna fa— miljetyp som framgick av tabell 4.3 har största andelen familjer (49,8 %) i de äldsta åldersgrupperna (födda före 1915).

Hälften av dem som fick dagersättning från arbetslöshetskassa fick under 1 000 kr. sammanlagt under 1969. En femtedel fick mer än 4 000 kr.

7.2.10 Ekonomiskt stöd till barn

Utöver det allmänna barnbidraget som till- kommer alla från 0 t.o.m. 15 år gamla barnl upptogs i frågeformuläret några andra former av barnstöd nämligen barnpension, studiebidrag till barn, vårdbidrag till handi- kappade barn samt underhållsbidrag och bi-

dragsförskott.

Tabell 7.2.16 visar i vilken utsträckning barnpension uppbars under 1969 i olika typer av barnfamiljer. Flertalet änkor och änklingar med vårdnad om barn har uppgivit att de hade barn till vilka barnpension ut- gick. Änkorna dock i större utsträckning än änklingama (83,8 mot 71,0 %). I den mån barn till änkor och änklingar ej haft barnpen- sion torde det röra sig om barn som är 17 år och äldre som inte längre får sådan pension.

Två tredjedelar (67,4 %) av samtliga famil- jer med barnpension har ett barn med pen- sion, en fjärdedel (24,4 %) har två, 5,9 % har 3 och 2,3 % 4 eller flera barn med barnpen- sion.

I tabell 7.2.17 redovisas antalet barnfarnil- jer med barn som hade studiebidrag2 under 1969. Sådana bidrag utgick till 11,4% av barnfamiljerna. 2,5 % av dessa hade mer än 100 kr. per månad under läsåret. Även här är det änkor och änklingar med vårdnad om barn som relativt sett oftast har barn med studiebidrag. Och också detta är för- klarligt med hänsyn till att det är änkor och änklingar som oftast är gamla nog att ha skolbarn i den ålder som det gäller. (Studie- bidrag utgår från och med kvartalet efter det under vilket den studerande fyllt 16 år.) Bland de ensamstående mödrarna som be- tydligt oftare är yngre har också bara 4,1 % barn med studiebidrag.

Av tabell 7.2.18 framgår att totalt 0,7 % av barnfamiljerna fick vårdbidrag till handi- kappade barn under år 1969.

I tabell 7.2.19 redovisas antalet familjer med underhållsbidrag respektive bidragsför- skott till barn. Den underskattning som före- ligger beträffande dessa bidrag diskuteras i appendix 6.

7.2.1 1 Exempel på ekonomisk trygghet

För att ge en uppfattning om familjernas ekonomiska trygghet ställdes följande frå-

1 Någon kontroll av att barnbidrag utgått till alla barnbidragsberättigade barn har inte gjorts. Vi har utgått från att så skett. 2 För studier vid gymnasier, yrkesskolor, fack- skolor, folkhögskolor, m. rn.

ga: ”Om Ni plötsligt hamnade i en situation där Ni på en vecka måste skaffa fram 2 000 kr., skulle Ni klara det?” Svaren redovisas i tabell 7220. De ger troligen en god bild av den ekonomiska situationen.1

Som framgår av tabell 7220 är det de skilda fäderna utan vårdnad om barn (typ 11) som oftast inte tror sig kunna disponera 2000 kr. i en nödsituation (71,4 %). Den höga andelen ”uppgift saknas” i denna grupp torde dessutom öka detta tal ytterligare.

Normalbarnfamiljen, som ofta har två in- komster, har det bättre: 31,7 % anser sig inte kunna disponera 2 000 kr. Barnlösa par (typ 15) har det inte oväntat bäst: endast 17,2 % säger sig inte ha tillgång till 2000 kr. De ensamstående mödrarna har det sämre. 55,5 % av de ogifta (typ 5), 67,6% av de skilda (typ 6) och 55,2 % av de gifta mödrar- na (typ 8) saknar omedelbar tillgång till 2 000 kr. Änkor med barn (typ 7) har dock större ekonomisk trygghet, motsvarande an- del är endast 34,2 %. För änklingar med barn är den 30,6 %.

Änkorna har också betydligt mera ofta pengarna på banken (52,9 %) än övriga en- samstående mödrar. 62,6 % av de barnlösa paren (typ 15), men endast 14,9% av de skilda fäderna som inte har vårdnad om barn (typ 11) kan ta pengarna från sin bankbok.

7.2.12 Tillgång till telefon, TV, bil och sommarstuga

I tabell 7.2.21 redovisas i vilken utsträckning olika familjetyper har tillgång till telefon och TV i sin bostad och i vilken grad de har tillgång till egen eller någon annans sommar- stuga.

Det är betydligt vanligare att man har tillgång till telefon (90,2 %) och TV (87,1 %) än att man har eller kan använda någons bil (68,6 %) eller i synnerhet sommarstuga som 26,3 % har tillgång till. Bland barnfamiljerna är TV vanligare än telefon. Mest anmärk- ningsvärt är kanske att 21,7 % av de ogifta mödrarna saknar tillgång till telefon, endast frånskilda, manliga icke-vårdnadshavare är lika dåligt utrustade (22,8 % saknar telefon).

Ogifta mödrar har också minst ofta TV av alla barnfamiljer (84,7% har tillgång till TV). Icke gifta icke-vårdnadshavare och en- samstående barnlösa saknar även de ofta denna standard. Bilinnehav eller tillgång till bil förekommer vanligast hos normalbarnfa- miljer och familjetyp 2 men också ofta bland ensamstående fäder (typ 3—4) och hos gifta utan vårdnad om barn (typ 9 och 15). Ensamstående mödrar (typ 5 —8) har mera sällan bil men även ensamstående icke—vård— nadshavare och barnlösa (typ 10—14).

Sommarstuga är vanligast bland normal- barnfamiljerna och bland gifta barnlösa. Även här är de ogifta mödrarna dåligt försed- da.

7.3 Disponibel inkomst 7.3.1 Familjernas disponibla inkomst

Ett ganska grovt mått på den summa famil- jerna under år 1969 haft att disponera över sedan skatten betalts konstruerades. Följan- de poster ingick.

Uppgiftskälla Sammanräknad nettoinkomst RTBS Utbetald sjukpenning Försäkrings- kassorna Socialhjälp Socialnämnderna Ersättning från arbets- Arbetslöshets- löshetskassa kassor2 Bostadstillägg för Enkätuppgift barnfamilj Omskolningsbidrag Enkätuppgift Yrkesskadelivränta Enkätuppgift Vårdnadsbidrag Enkätuppgift Familjebidrag vid Enkätuppgift militärtjänst Barnbidrag RTB + enkät Underhållsbidrag till Enkät + barn socialnämnder Bidragsförskott Enkät + socialnämnder

1 Samma fråga har tidigare använts av Lågin- kom stutredningens levnadsniväundersökning. ? Endast om man svarat "ja" eller "minns ej" på formulärets frågor 79 eller 95 gjordes förfrågningar hos vederbörande arbetslöshetskassa.

Tabell 7.2. 16 Familjer med barn med barnpension under 1969. Särredovisning efter familje— typer. Relativa tal.

Familjetyp Hade Hade in— Totalt Antal barn- te barn— familjer pension pension i riket

Tvåförälderfamiljer

1 MK + Bve 0,0 100,0 100 893 608 2 MK + Bva 5,3 94,7 100 58 683

En förälderfamiljer män 3 Mm + Bv 7,9 92,1 100 5 213 4 Mar + Bv 71,0 29,0 100 4 938

En förälderfa miljer kvinnor 5 ogK + Bv 0,2 99,8 100 65 959 6 skK + BV 2,3 97,7 100 44 356 7 äK + Bv 83,8 16,2 100 17 848 8gK+Bv 1,1 98,9 100 5 399

Totalt 2,1 97,9 100 1 096 004

Barnpension Enkätuppgift Ett helt korrekt mått på den disponibla Vårdbidrag till handi- Enkätuppgift inkomsten skulle kräva väsentligt större re- kaPpade barn surser i fråga om tid, pengar och arbetsinsat- Studiebidrag Enkätuppgift ser än de som varit tillgängliga vid denna Studiebidrag till barn Enkätuppgift undersökning. Det använda måttet omfattar Studiemedel Enkätuppgift t. ex. endast en del av alla tänkbara inkomst- lnbetald preliminär- Enkätuppgift källor. Exempel på utelämnade inkomstkäl- skatt

Oavsett vilken av familjemedlemmarna som de olika inkomstposterna avsett' sum- merades de för varje familj och den prelimi- nära skatt som erlagts drogs ifrån.

lor är:

' Uppgifterna om inkomster, skatter och bidrag avser dock endast de vuxna familjemedlemmarna om annat ej anges.

Tabell 7.2.17 Familjer med barn som fick studiebidrag under 1969. Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Familjetyp Inget Mindre än Mer än Totalt Antal studie- 100 kr./mån. 100 kr./mån. familjer bidrag i riket

Tvåforälderfamiljer 1 MK + Bve 88,2 9,5 2,3 100 893 608

2 MK + Bva 90,9 8,1 1,0 100 58 683

En förälder få miljer män 3 Mm + Bv 85,9 9,8 4,3 100 5 213 4 Min + Bv 80,3 13,4 6,3 100 4 938

En förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 95,9 1,0 3,1 100 65 959 6 skK + Bv 88,3 7,3 4,3 100 44 356 7 åk + Bv 75,0 16,7 8,4 100 17 848 8 gK + Bv 90,1 5,7 4,2 100 5 399

Totalt 88,5 8,9 2,5 100 1 096 004

Tabell 7.2.18 Familjer som fick vårdbidrag till handikappade barn 1969. Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Familjetyp Hade vård- Hade Totalt Antal bidrag till ej familjer handikap- vård- i riket pade barn bidrag

Tvåförälderfamiljer

1 MK + Bve 0,7 99,3 100 893 608 2 MK + Bva 1,0 99,0 100 58 684

Enförälderfamiljer män 3 Mm+Bv 0,4 99,6 100 5 213 4 Mm + Bv 0,4 99,6 100 4 938

E szörälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 0,6 99,4 100 65 959 6 skK + Bv 0,4 99,6 100 44 355 7 äK + Bv 0,5 99,5 100 17 848 8 gK + Bv 0,7 99,3 100 5 400

Totalt 0,7 99,3 100 1 096 004

inkomst av uthyrda rum moderskapspenning stipendier

flyttnings- och startbidrag lotterivinster

arv

gåvor

Vidare föreligger underskattningar av flera av de variabler som ingår i vårt mått]. När dessa variabler summeras blir resultatet att hela måttet innebär en viss underskattning av

den disponibla inkomsten sådan den definie- ras av de ingående variablerna.

Det mått på inkomst som används här är den sammanräknade nettoinkomstenz. Lika-

' En jämförelse mellan vissa av våra skattningar och andra myndigheters uppgifter återfinns i ap- pendix 6.

2Sammanräknad nettoinkomst definieras som summan av de beskattningsbara inkomsterna från tjänst, jordbruk, fastighet, rörelse, kapital och till- fällig förvärvsverksamhet med avdrag för under- skott i förvärvskälla.

Tabell 7.2.19 Till barnfamiljerna utbetalda bidragsförskott och underhållsbidrag år 1969. Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Familjetyp 0 1— 150 kr. 151—300 kr. 301— kr. Totalt Antal familjer i riket Tvåförälderfamiljer ] MK + Bve — — + —- — 893 609 2 MK + Bva 61,2 19,4 12,5 6,9 100 58 683 Enförälderfamiljer män 3 Mm+Bv 71,7 14,0 10,7 3,6 100 5 213 4 Mr?) + Bv 99,4 0,6 0,0 — 100 4 938 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 62,9 24,9 10,6 1,5 100 65 962 6 skK + Bv 16,2 25,3 31,0 27,4 100 44 356 7 äK + Bv 93,7 2,9 3,1 0,3 100 17 849 8 gK + Bv 45,0 20,6 20,0 14,4 100 5 398 Totalt 91,8 3,7 2,8 1,7 100 1 096 008 474 SOU 1972:34

Tabell 7. 2.20 Kan få fram 2 000 kr. på en vecka. Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Familjetyp Nej Eget Lån Lån Lån i Annat Uppg. Totalt Antal bank— från från bank sätt saknas familjer konto familje- vänner i riket

med— och lem släkt

Tvåförälderfamiljer

1 MK + Bve 31,7 41,6 4,7 10,7 8,1 3,1 3,1 100 893 605 2 MK + Bva 44,7 26,0 8,4 6,4 10,6 3,9 5,9 100 58 684

[:'nförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 50,1 22,9 4,4 10,3 8,7 3,6 0,5 100 5 213 4 Mm + Bv 30,6 50,3 3,6 5,0 6,8 3,7 4,4 100 4 938 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 55,5 22,9 6,6 10,4 1,9 2,8 1,4 100 65 959 6 skK + Bv 67,6 17,5 4,0 7,8 2,2 0,9 4,4 100 44 355 7 iiK + Bv 34,2 52,9 5,3 4,2 3,1 0,3 3,7 100 17 847 8 gK + Bv 55,2 18,9 9,3 13,8 1,4 1,4 0,7 100 5 400

Familjer utan vårdnad om barn

9 MK + BV 24,8 47,2 14,6 3,6 3,9 5,9 9,0 100 12 511 10 og, äM + BV 42,0 31,9 15,2 5,8 2,9 2,1 2,8 100 13 987 11 skM + BV 71,4 14,9 1,2 7,6 2,7 2,1 15,7 100 32 882 12 K + BV 67,3 6,9 17,6 5,8 1,9 0,5 2,0 100 9 292 14 M eller K 34,5 46,2 8,0 6,5 2,7 2,1 5,0 100 1 314 263 15 MK 17,2 62,6 5,4 5,4 6,2 3,2 3,1 100 628 395

Totalt 31,8 46,4 6,5 7,6 5,1 2,7 4,1 100 3 107 335

Tabell 7.2.2] Tillgång till telefon, sommarstuga, TV och bil. Särredovisning efter familje- typer. Relativa tal.

Familjetyp Andel som i sin Andel som har tillgång Antal bostad har till- till egen eller annans familjer gång till i riket Telefon TV Bil Sommarstuga

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 96,1 98,1 87,5 30,0 893 609

2 MK + Bva 93,3 98,6 82,7 22,3 58 684

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 88,8 92,7 72,6 13,6 5 213 4 Mm + Bv 94,1 98,0 77,7 22,7 4 938

Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 78,3 84,7 56,6 11,8 65 959 6 skK + Bv 89,7 95,1 34,6 14,8 44 355 7 äK + Bv 96,6 96,3 52,8 23,0 17 847 8 gK + Bv 90,5 90,9 41,4 19,7 5 400

Familjer utan vårdnad om barn

9 MK + av 95,8 92,7 79,6 11,6 12 511 10 og, äM + BV 80,0 85,6 48,4 19,3 13 987 11 skM +_Bi7 77,2 61,4 43,6 11,5 32 882 12 K + Bv 91,9 83,7 30,1 16,7 9 292 14 M eller K 84,2 74,2 53,4 23,3 1 314 263 15 MK 95,8 97,7 78,1 31,5 628 395

Totalt 90,2 87,1 68,6 26,3 3 107 335

Tabell 7.3.1 A Disponibel inkomst år 1969. (Sammanräknad nettoinkomst minus skatt plus vissa sociala transfereringar). Särredovisning efter

familjetyper. Absoluta tal.

Familjetyp

Tvåförälderfamiljer I MK + Bve 2 MK + Bva

Enförälderfamiljer min 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv

6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + B?

10 og, äM + BV 11 skM + B»?

12 K + BV

14 M eller K

15. MK

Totalt

—5 000

Absoluta ml

8 454 958

200 112

11 995 4 556 1 334 1204

2 201 1 356 799 993 174 292 22 164

230618

5 001— 10000

6 333 384

105 155

5 305 4 647

911 1 151 269

2 970 2 361 836 386 920 23 299

435 646

10 001— 15 000

42 494 3175

590 414

12 216 6512 3 211

838 856

3 688 8145 4 777 439 410 35 437

561763

15 001— 20 000 142 067 11 870

1 466 1 064

15 613 14123 4508 1365

901

3 674 10 924 1822 166 891 112 941

489 229

20 001-— 25 000

219 235 14 469

1 332 1 356

10 743 8 037 3 868

498

2 817 409 3 652 528

117 303 131 539 515 786

25 001— 30 000 221 104 11 337 953 897

5 293 4 495 1 886 77

2172 1842

3 818 116

19 588 146 781

420 359

30 001— 40 000 181 620 12 488 365 632 885 1583 1540 153

2 345 49 2778 193 9 859 114196

328 686

40 000—

72 302 4 002

201 309

3 909 401 589 115

951

0

405

27

0

42 038

125 249

Medel- värde

26 284 25 399 21 045 23 539 15 739 16 603 19 287 12 490 21 681 13 724 17 847 13 553 10 941 24 711 18 818

Antal familjer i riket

893 609 58 683

5 212 4 939

65 959 44 354 17 847

5 401

12512 13 988 32 882

9 292 1314 263 628 395 3 107 336

Tabell 7.3.1 B Disponibel inkomst år 1969. (Sammanräknad nettoinkomst minus skatt plus vissa sociala transfereringar). Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Familjetyp —5 000 5 001— 10 0014 15 001— 20 001— 25 001— 30 0014 40 000— Medel- Antal 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 40 000 värde familjer i riket

Procenttal Totalt

100 100

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

E nförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv

E nförålderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv

6 skK + Bv

7 äK + Bv 8 gK + Bv

Familjer utan vårdnad om barn 9 MK + B»?

10 og, äM + B»? 11 skM + BV

12 K + B=?

14 M eller K

15 MK

,9 0,7 4,8 15,9 24,5 24,7 20,4 ,6 0,7 5,4 20,2 24,7 19,3 21,3

HIN cosa O'—

100 100

11,3 28,1 25,6 18,3 7,1 3,1 8,4 21,5 27,5 18,2 12,8

90,” mxo 0. N m_m mm”

8 0 18,5 23,7 16 100

10,5 14,7 31,8 18, 100 1 21 100 3 9 100

v—(l—l

18,0 25,3 15,5 25,3

God—cm

0018”)— OOMN

»

NMNM N v—4

2 1 6,8 7 21,2 26,4 26,

7 2 24,8 33,2 11,1 11,6 8,4 51,4 19,6 5,7 1,2 2,1 29,4 33,4 12,7 8,9 1,5 0,8 3,7 5,6 18,0 20,9 23,4 18,2

14,0 18,1 15,7 16,6 13,5 10,6

100 100 100 100 100 100 100

we.

o_

en 054/)th Q' NONOMM rx

v—lv—l

NQQOO o (xo—cosa =:-

Totalt

'-

Tabell 7.3.2 Barnfamiljernas disponibla inkomst. Särredovisning efter familjetyp och barnantal1 . Absoluta och relativa tal.

Familjetyp och barnantal

Disponibel inkomst år 1969

—15 000

15 001—25 000

25 001—

Totalt

Antal fam.

%

Antal fam.

%

Antal fam. Antal fam.

Genom- snittlig

d isponibel inkomst

Antal familjer i urvalet

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve

1 barn 2 barn

3+ barn

2 MK + Bva 1 barn

2 barn

3+ barn

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv

1 barn 2 barn

3+ barn

4 Mm + Bv 1 barn

2 barn

3+ barn

Totalt Totalt Totalt Totalt

29 748 23 315 4 199 57 262

1 134 3 000 384

4517

822

8,3 12,6 1,9 7,7

17,7 4,8 11,1 13,8

152 758 141039 63 240 357 037

4 638 9 422 12 280

26 339

2112 531

2 798

1623 618 179

2 420

44,5 36,6 46,9 41,0 33,9 39,7 57,8 44,9 56,3 62,5 53,7 50,6 48,3 39,7 49,0

161014 227 085 67 451

455 550

7 912 11327 8588

27 827

811 283

1520

1 015 600 223 1 838

29,2 31,6 46,9 49,4 37,2

343530 391439 134 891

869 849

13 684 23 748 21 252 58 685

3 746 850

5212

3 207 1 280 451 4 939

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

24 746 27 266 26 940 26 221 27 323 24 777 24 856 25 399 19 780 23 444 21 045

22133 26 351 25 612

23 539

262 219 83 564

56 96 93

245 148 45 21 214 215 94 34 343

Familjetyp och barnantal

Disponibel inkomst år 1969

—15 000

Antal fam.

%

Antal fam. 15 001—25 000

%

25 001-—

Antal fam.

%

Totalt

Antal fam.

Genom— snittlig disponibel inkomst

Antal familjer i urvalet

En förälderfamiljer kvinnor

5 ogK + Bv

1 barn 16 381 2 barn 1 372 3+ barn . . 19 308 3174

46,5 46,5

5 791 2 277

14,0 33,4

41480 6 823

100 100

16 148 24 278

307 46 12

Totalt 18 080

6 skK + Bv 1 barn 8 254 2 barn 4 492 3+ barn 2 970

37,1 29,4 43,7

23 074

12277 7 481 2402

46,5 55,1 49,0 35,3

8 455 1 747 3 301 1431

17,0

49 609 22 278 15 274 6 803

100 100 100 100

17 336 15 463 17 887 17 452

365 231 152 68

Totalt 15 716

7 äK + Bv

1 barn 3 714 2 barn 927 3+ barn 815

35,4 33,5 21,6 32,9

22160

5 537 2180 659

50,0 49,9

6 479

1838 1 177 1001

44 355 11 088 4 284 2 475

100 100 100 100

16 602 17 868 21 182 22 365

451 230 96 45

Totalt 5 456

8 gK + Bv

1 barn 1 257 2 barn 1 442 3+ barn . .

30,6 49,7 66,6

8 376 1 044 608

4016

230 115

17 848

2531 2165

100 100 100

19 286 13 711 11090

371

67 45 16

Totalt 3 193

59,1

1 863

34,5

345

5 400

100

12 495

128

' Familjer med ett barn där detta barn är fött 1970 har uteslutits ur denna tabell.

så har inbetald preliminär skatt använts i stället för slutlig skatt, Detta var nödvändigt av tid sskäl då endast de använda uppgifterna fanns tillgängliga på hösten 1970. Följden är emellertid att ingen hänsyn tagits till förlust- avdrag och inte heller till de överskjutande _ respektive kvarskatter som blev resultat av 1970 års taxering.

Tabell 7.3.1 visar hur de disponibla in- komsterna fördelar sig på de olika familje- typerna. Av tabellen följer bl. a. att det är i tvåförälderfamiljerna (typ 1 och 2) som den disponibla inkomsten är störst. Bland de övriga barnfamiljerna har de ensamstående fäderna (typ 3 och 4) högre genomsnittlig disponibel inkomst än de ensamstående mödrarna. Bland familjer utan vårdnad om barn har de gifta sammanboende (typ 9 och 15) oftare högre inkomster än övriga familje- typer.

Dessa uppgifter måste givetvis ses i rela- tion till familjestorleken. 1 de barnfamiljer där föräldrarna är gifta med varandra (typ 1 och 2) består hushållen till ca tre fjärdedelar av mer än tre personer medan ungefär tre fjärdedelar av övriga barnfamiljer utgörs av hushåll på tre personer eller mindre. Hur stor den disponibla inkomsten är i familjer med olika barnantal framgår av tabell 7.3.2.

Även barnens ålder har tagits till utgångs- punkt för en Särredovisning av den disponib- la inkomsten. (Tabell 7.3.3). Som indikator på barnens ålder har det yngsta barnets födelseår använts.

7.3.2 Den di5ponibla inkomstens sammansättning

De olika komponenter som ingår i måttet på disponibel inkomst räknades upp i avsnitt 7.3.1. Av tabell 7.3.4 kan utläsas hur stor del flertalet av delpostema genomsnittligt utgör i familjernas budget. Den sammanräknade nettoinkomsten är givetvis den stora pluspos- ten. Liksom den disponibla inkomsten är den oftast hög i familjetyper med enbart fa- miljer med två inkomsttagare (typ 1, 2, 9 och 15). I de barnfamiljer som inte innehål- ler två gifta, samboende föräldrar, är nettoin-

komsten lägre, speciellt i familjer med kvinn- lig huvudperson (typ 548).

Den genomsnittliga sjukpenningen varierar i de fall då sådan utgått från 620 kr, för ensamstående barnlösa (typ 14)ti1] 2 215 kr. för frånskilda, manliga icke-vårdnadshavare. I flertalet barnfamiljer rör det sig om i runt tal 1 000 kr. De frånskilda manliga vårdnads- havarna (typ 3) närmar sig dock 2 000 kr. under året.

Bostadstillägg till barnfamiljer har genom- snittligt uppgått till mellan 1 000 och 1 500 kr. per familj som fått sådant stöd.

Till ca 90 000 familjer uppgavs bidragsför— skott och/eller underhållsbidrag ha utgått till ett eller flera barn. Mer än en tredjedel av dessa var frånskilda mödrars familjer (typ 6). Genomsnittligt uppgick sammanlagda belop- pet till drygt 2 800 kr.

Socialhjälp utgick till drygt 80 000 famil- jer. Genomsnittligt utbetalades drygt 1 300 kr. Av de familjetyper där antalet observera- de fall av socialhjälp förslår för en jämförel- se, synes de frånskilda mödrarnas familjer (typ 6) ha fått ut ett genomsnittligt större belopp (2 632 kr.).

Till enförälderfamiljer med barnpension utbetalades, om den kvarvarande föräldern var modern, (typ 7) i genomsnitt 4 698 kr., om det var fadern (typ 4) 2 792 kr. och i de fall då den överlevande föräldern gift om sig (typ 2) 2 138 kr.

I tabell 7.3.5 redovisas ytterligare en rad delposter i den disponibla inkomsten. Då dessa bidragsformer är relativt sällsynta i många familjetyper har sammanslagningar gjorts av redovisningsgrupper. Antalet obser- verade familjer med vårdbidrag till handikap- pade barn och vårdnadsbidrag är dock så litet att någon skattning av beloppen inte gjorts.

l kolumnen för studiebidrag till vuxna redovisas sådana studiebidrag som utgått till huvudperson eller dennes partner. Dessa bi- drag förekom, vilket visades i tabell 7210, huvudsakligen i familjer utan vårdnad om barn där 138 127 familjer hade sådana bi- drag mot 19641 barnfamiljer. 143 av de totalt 186 miljonerna gick till ensamstående

barnlösa (typ 14).

Studiebidrag till barn utgick som tidigare nämnts till drygt en tiondel av barnfamiljer- na. Enförälderfamiljerna hade genomsnittligt ca 200 kr. större bidrag än tvåförälderfamil— jerna.

De sammanlagt drygt 21 000 familjer där någon medlem uppgivits ha yrkesskadelivrän- ta hade genomsnittligt under året 2 223 kr.

Familjebidrag vid militärtjänst utgick med högre belopp till enförälderfamiljer än till tvåförsälderfamiljer (] 238 resp. 598 kr. i medeltal under året). Dessa siffror påverkasi viss utsträckning av mottagarnas ålder efter- som bidragen för en del yngre familjer avser grundläggande utbildning och inte enbart kortare repetitionsutbildning.

Omskolningsbidrag är i de fall då de före- kommer jämte underhållsbidrag till vuxen och studiemedel den inkomsttyp utöver sam- manräknade nettoinkomster som ger största inkomsttillskottet. De överstiger i samtliga grupper 4 000 kr. per år i genomsnitt. Det är annars relativt sällsynt att en familj kan er- hålla så stora belopp genom en enda bidrags- typ.

7.4 Familjernas utrymme för konsumtion utöver en viss minimistandard

7.4.1 Inledning

I detta avsnitt redogörs för en del beräk- ningar som utförts för att visa vilka ekono- miska resurser som olika familjetyper förfo- gar över utöver en viss minimistandard sedan bostadskostnaderna frånräknats. Resultaten av beräkningama presenteras i tabellerna 7.4.1--7.4.12. En beskrivning av hur tabeller- na konstruerats ges i 7.4.2 och 1 7.4.3 ges några exempel på vad som kan utläsas ur tabellerna.

7.4.2 Tabellframställningen

De beräkningar som utförts innebär att från varje familjs diSponibla inkomst (DI) har dragits kostnaderna för en viss levnadsstan- dard, här kallad minimistandard (MS), enligt

två alternativ: antingen enbart för föräldrar- na eller för såväl föräldrar som barn. Dess- utom har kostnaderna för bostaden (BK) och i vissa fall en förvärvskostnad (FK) frånräknats. Förfarandet kan enklast ut- tryckas som

Ö=Dl—(MS+BK+FK)

där ”överskottet" (Ö) kan vara positivt eller negativt.

Minimistandarden beräknades enligt folk- pensionsnormen för år 1969, det år för vilket inkomstuppgifter m. m. insamlats. Folkpensionen var det året 452 kr. i måna- den för en vuxen person och 677 kr. för två samboende vuxna.

Som mått på bostadskostnaden användes uppgifterna från enkätformuläret. I de fall då uppgift om bostadskostnad saknades in— sattes i stället, beroende på familjens typ av bostad, medianvärdet för hyreslägenhet res- pektive villa för den familjetyp familjen till- hörde. Om inte ens bostadstypen var känd användes medianen för hyreslägenhet för respektive familjetyp. Detta förfarande att ersätta ett partiellt bortfall med antagna vär- den innebär ett visst godtycke, vilket bör be- aktas vid tolkningen av tabellresultaten.

Samma mått på disponibel inkomst använ- des som tidigare beskrivits i 7.3.

Överskottet beräknades som ovan nämnts dels utan att kostnader för barn drogs från den disponibla inkomsten, dels efter det att 200 respektive 300 kr. dragits från för varje barn. Detta ger tre olika skattningar. För var och en av dessa har överskottet beräknats dels per familj, dels utslaget på antalet famil- jemedlemmar och dels på antalet barn i fa- miljen.

Beräkningarna redovisas dessutom an- tingen för samtliga familjetyper var för sig eller för grupper som bildats genom att flera familjetyper sammanslagits. Överskottet re- dovisas både i form av medelvärden och i form av procentfördelningar.

Familjer som enbart hade barn födda 1970 redovisas som barnlösa. Ej heller har barn i flerbarnsfamiljer vilka var födda 1970 medräknats. Familjer i redovisningsgrupper-

Familjetyp och yngsta + 15 000 15 0014 25 000 Totalt Medel- Antal Antal barnets födelseår kr, 25 000 kr. — kr, värde familjer observa- tioner Tvåfönildarjbmiljer l MK + Bve 52+53 (17—18)2 12,6 54,3 33,1 100 22 204 81 338 35 54—59 (11 16) 5,6 29,8 64,5 100 27 900 221565 121 60—63 (7—10) 13,3 33,2 53,5 100 26 706 174 927 93 64 —-70 (0—6) 2,9 48,1 49,0 100 25 888 392 019 315 Totalt 6,6 41,0 52,4 100 26 221 869 849 564 2 MK + Bva 52—53(17—18) .. .. .. .. .. 8 54—59 (1 1—16) 17,0 43,9 39,1 100 22 683 15 605 46 60—63 (7—10) 5,4 15,7 78,9 100 29 590 8 672 43 6470 (0—6) 4,4 56,0 39,7 100 24 771 32 054 148 Totalt 7,7 44,9 47,4 100 25 399 58 685 245 En förälderfamiljer man 3 Mm + Bv 52—53(l7—l8) 26,3 50,2 23,5 100 19 212 1024 43 5459 (11- 16) 20,6 40,9 38,5 100 22 202 2 005 84 60—63 (7+10) 10,7 66,0 23,3 100 20 515 1 291 55 64--70 (0—6) 8,3 68,5 23,2 100 21 314 892 32 Totalt 17,2 53,7 29,2 100 21 045 5 212 214 4 Mm + Bv 52—53 (17—18) 29,0 52,6 18,4 100 20 613 1 278 84 54 -59(11—16) 9,7 55,1 35,2 100 23 742 2 498 174 60—63 (7—10) 4,7 33,3 61,9 100 26 026 780 56 64--70 (0—6) .. .. .. .. .. 29 Totalt 13,8 49,0 37,2 100 23 539 4 939 343 En förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 52--53(17418) 12 54—59(11—16) .. .. .. .. .. 23 60+63 (7—10) 16,9 75,9 7,2 100 17 729 5 426 37 64+7O (06) 41,7 42,8 15,5 100 17 016 38 654 293 Totalt 36,4 46,5 17,0 100 17 336 49 608 365 6 skK + Bv 52 -53 (17418) 32,0 65,4 2,7 100 16 382 3 995 41 541—59 (ll-16) 20,5 55,6 23,9 100 19 127 17 250 165 60—63 (7—10) 43,1 49,6 7,3 100 15 442 9 823 102 64-—70 (0-—6) 50,2 38,3 11,5 100 14 247 13 289 143 Totalt 35,4 50,0 14,6 100 16 602 44 357 451 7 äK + Bv 52 -53 (17—18) 38,4 46,7 14,9 100 17175 3 811 80 54—59(11—16) 25,4 53,3 21,3 100 19 390 8 892 194 60—63 (7—10) 23,8 40,4 35,8 100 21 727 2 456 51 64—70 (0—6) 42,8 32,1 25,1 100 19 703 2 689 46 Totalt 30,6 46,9 22,5 100 19 286 17 848 371 8 gK + Bv 52—53(17—18) .. .. .. .. .. 6 54—59(11—16) 43,2 46,9 9,9 100 14 314 1 933 46 60—63 (7410) .. .. .. .. .. 21 64—70 (0—6) 71,8 24,7 3,5 100 10 274 2 174 55 Totalt 59,1 34,5 6,4 100 12 490 5 401 128 Totalt 52—53 (17—18) 14,6 52,4 33,0 100 22 021 37 768 309 54—59(11--16) 8,5 33,8 57,7 100 26 473 276 685 853 60—63 (7—10) 14,8 34,7 50,5 100 25 892 136 780 458 64—70 (0+6) 7,9 47,8 44,3 100 24 669 223 349 I 061 Totalt 10,0 42,1 47,9 100 25 128 674 582 2 681

Tabell 7.3.4 Den disponibla inkomstens sammansättning. Särredovisning efter familjetyper. Totaler, medelvärden.1

Familjetyp Samman- Sjuk- Bostads- Bidragsför- Social- Barn räknad penning tillägg skott och hjälp pension netto- underhålls- inkomst bidrag till

barn

] MK +Bve 1 OOO-tals kr. 32 085 311 605 182 346 740 37 738 Mcdelvärden 35 905 984 1 306 — 1 597 — Antal familjer 893 611 614 742 265 580 23 624 Antal obs. 581 390 174 47

2 MK + Bva 1 OOO-tals kr. 1 827 835 48 026 58 836 56 622 6 697 Medelvärde 31 147 1 304 1 003 2 535 2 138 Antal familjer 58 684 36 844 31 992 22 332 3 131 Antal obs. 245 186 132 124 35

3 Mm + Bv 1000-tals kr. 130 571 6 261 2 088 1 289 Medelvärde 25 052 1 863 1 022 1 727

Antal familjer 5 212 3 360 2 038 741 Antal obs. 214 133 84 41

4 Miit + Bv 1000-tals kr. 133 858 3 776 1788 816 9 790 Medelvärde 27 102 I 460 1 095 2 792 Antal familjer 4 939 2 587 1 633 3 506 Antal obs. 343 189 117 253

5 ogK + Bv 1 OOO-tals kr. 120 416 45 564 29 400 52 617 8 069 Medelvärde 19 307 989 1 043 2 152 1 792 Antal familjer 65 958 44 099 28 195 24 446 4 503 Antal obs. 372 255 220 187 42

6 skK + Bv ] OOO-tals kr. 677 106 44 202 46 212 126 981 25 614 Medelvärde 15 266 1 302 1 471 2 870 2 632 Antal familjer 44 354 33 957 31406 37 103 9 733 Antal obs. 451 350 336 364 99

7 [IK + 817 ] OOO-tals kr. 283 886 6 456 13 992 70 249 Medelvärde 15 907 661 1 343 4 698 Antal familjer 17 847 9 767 10 426 14 954 Antal obs. 371 204 220 308

8 gK + Bv 1 OOO-tals kr. 630 356 3 692 5 340 Medelvärde 11 671 1 024 1 422 Antal familjer 5 401 3 606 3 756 Antal obs. 128 84 85

9 MK + Bi?

1000-tals kr. 426198 5 771 Medelvärde 34 066 730

Antal familjer 12 511 7 909 — — —-

Antal obs. 71 45

10 og, äM + 817 1 OOO-tals kr. 276 244 7 138

Medelvärde 19 747 1 029 — — —

Antal familjer 13 989 6 935 Antal obs. 93 507

]] skM + Bv 1 OOO—tals kr, 773 442 51 059

Medelvärde 23 522 2 215 — — —

Familjetyp Samman- Sjuk- Bostads- Bidragsför- Social- Barn räknad2 penning tillägg skott och hjälp pension netto- underhålls- inkomst bidrag till

barn

12 K + B5 1 OOO-tals kr. 155 180 4 776

Medelvärde 16 699 758 — — —

Antal familjer 9 293 6 298 Antal obs. 86 55

14 M eller K 1 OOO-tals kr. 20 543 627 337 820

Medelvärde 15 631 620 — — —

Antal familjer 1 314 264 545 087 Antal obs. 324 138

15 MK ] OOO—tals kr. 22 201 971 732 946 Medelvärde 35 331 1 563 Antal familjer 628 394 468 983

Antal obs. 418 316 — ——

Totalt 1 OOO—tals kr. 80 851 745 1904 671 504 396 254 681 123 041 94 444 Medelvärde 26 020 1 052 1 345 2 837 1 323 4 067 Antal familjer 3107 337 1811217 375 026 89 760 83 013 23 222 Antal obs. 3 982 2 602 1 368 828 327 621

1 ] beräkningarna av genomsnittlig sammanräknad nettoinkomst ingår samtliga familjer. Beträffande övriga variabler ingår endast de familjer som haft inkomsttypen i fråga.

21 ett antal fall då de sökta personerna saknades i RTBS eller personnumren varit felaktiga eller ofullständiga gjordes en skattning av inkomsten med hjälp av frågeformulärets uppgifter om hur många månader under 1969 och hur stor del av dagen vederbörande arbetade, yrkeskategori och sjukpenningens storlek. Som hjälpmedel användes tillgänglig statistik över genomsnittlig sammanräknad nettoinkomst i olika kategorier.

na 1, 2, 9 och 15 där de båda vuxna inte sammanlevt under större delen av 1969 ute- slöts, eftersom det saknades tekniska möjlig- heter att hänföra parterna till var sin redo- visningsgrupp. Totalt minskades antalet ob- servationer som ingår i beräkningarna med 89, vilket motsvarar ca 56 000 familjer.

Tabellerna 7.4.1—7.4.6 visar resultaten av beräkningarna när den i undersökningen i övrigt tillämpade indelningen i familjetyper använts. ] de tre senare av dessa tabeller har dock familjetyperna sammanslagits till större grupper. I stället särredovisas när barnfamil- jer med en respektive två föräldrar efter barnantal.

] tabellerna 7.4.7—7.4.12 har familjety- perna omgrupperats. Den i huvudsak civil- ståndsbundna definitionen av en- respektive tvåförälderfamiljer har nu frångåtts och i stället har alla barnfamiljer med två vuxna

oavsett vårdnadshavarnas civilstånd förts till familjetyp 1 om de bestått av två sam- boende med gemensamt barn, annars till familjetyp 2. Analogt har ej gifta, samboen- de icke-vårdnadshavares familjer (av typ 10— 12) förts till familjetyp 9 om de bestått av två vuxna. Ensamstående barnlösa (typ 14) som sammanbodde med någon under 1969 fördes till typ 15.

Bortsett från denna omgruppering redovi- sas familjetyperna sammanslagna på samma sätt i tabellerna 7.4.7—7.4.12 som i 7.4.44 7.4.6. Särredovisning sker efter barnantal i tabellerna 7.4.7—7.4.9 och efter förvärvsin- tensitet i 7410-7412. I de senare tre tabellerna har dessutom utöver minimistan- dard och boendekostnad en förvärvsarbets- kostnad dragits från den disponibla inkoms- ten. Denna har beräknats till 100 kr. per hel- tids — helårsarbetande och 50 kr. för den

Tabell 7.3.5 Den disponibla inkomstens sammansättning. Särredovisning efter sammanslagna familjetyper. Totaler, medelvärden.

Familjetyp Studie- Studie- Yrkes- Vårdbi— Familje- Vård— Omskol- Ersättning Studie— Underhålls— bidrag bidrag skade— drag till bidrag nads— nings- från arbets- medel1 bidrag till till till liv- handikap- vid mili- bidrag bidrag löshetskassa vuxna vuxna barn ränta pade barn tärtjänst

Tvåföra'lderfamil- ) X jer 1 —2 1 OOO-tals kr. 95 815 15 718 Medelvärde 863 598 Antal familjer 111 073 26 294

Antal obs. 12 946 74 31 1 168 Enförälderfamil— 19 641 jer 3—8 41

1 OOO-tals kr. 15 739 46 901 > .. 3 310 " 82 ägg 6; ägg > " > 11; 24112 Medelvärde 1 079 2 223 .. 1 238 " 19 203 27 614 9 586 22 553 Antal familjer 14 578 21 099 .. 2 674 25 74 43 31 117 Antal obs. 269 39 20 32

Familjer utan vårdnad om barn 1 OOO-tals kr. 162 807 — . . . . . . Medelvärde 1 179 — . . . . Antal familjer 138 127 — . . ) Antal obs. 58 — 9

Totalt

1 OOO-tals kr. 185 754 111 555 46 901 .. 20 793 .. 142 667 64 270 115 243 Medelvärden 1 177 888 2 223 .. 605 .. 4 233 22 327 .. 5 114 Antal familjer 157 769 125 652 21 099 .. 34 387 .. 33 706 27 614 146 865 22 553 Antal obs. 99 343 39 20 72 29 95 43 81 117

/ 137 275

21 _ 50

1 Enkäten innehöll ingen fråga om studiemedlens storlek. Dessa uppgifter har räknats fram enligt formeln: antal terminer, då studiemedel utgått x 70 % av basbeloppet + 12,5 % av basbeloppet per barn och termin. 12,5 % av basbeloppet per termin och barn över 16 år kommer därmed felaktigt att ingå. Antalet med barn i denna ålder som hade studiemedel torde dock vara litet.

Tabell 7.4.1 Överskott per familj. Särredovisning efter familjetyp. Relativa tal och genomsnittligt överskott.

Familjetyp

Tvåförälder- familjer

1 MK + Bve 2 MK + Bva

Enförälderfa- miljer män 3 Mm + Bv 4 Mm + Bv Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv

6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

Familjer utan

vårdnad om barn 9 MK + HV

10 og, äM + B? 11 skK + BV

12 K + BV

14 M eller K

15 MK

Totalt

a Barnkostnad ej inräknad1

13 200 kr.per bam inräknadel. c 300 kr.per barn inräknadel.

$O

26,4 21,9 13,4 49,3 23,7 30,8 9,2 13,8 34,9 7,7 19,4

1... 499

13,9 24,5 26,5 23,1 27,5 19,4 12,7 31,8 34,3 67,9 38,0 14,3 25,4

1 I minimistandardbeloppet.

500— 999

31,6 23,5

1 000—

15,5

9,5 49,

29,1

To- talt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Me— del- värde

1 029 879

856 1 086 463 480 75 2

95

630 301 672 254 207 1 043 646

$O 1— 499

33,3 36,4 35,8 39,2 24,2 35,1 60,9 22,8 23,7 12,7 30,8 31,8 9,2 34,3 13,8 67,9 34,9 38,0 7,7 14,3 22,7 30,9

500— 999

1 000—

49Z3 23,4

To- talt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Me- del- värde 679 423 577 798 225 146 432 —238

630 301 672 254 207 1 043 526

SO

23,2 39,4 42,0 45,0 33,2 67,2 23,7 30,8 9,2 13,8 34,9 7,7

25 ,9

1_ 499

34,3 35,5 36,0 19,3 12,7 31,8 34.3 67,9 38,0 14,3 31,1

500— 999

24,5 12,1

1 000—

To- talt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Me- del- värde 504 196 438 653 107 ——21 272 —405 630 301 672 254 207 1 043 466

Antal familjer

867 333 57 577

5 213 4 939

49 608 44 355 17 847

5 400

10 903 13 988 32 881

9 293

1 302 978 629 482

3 051777

Antal obser- vatio- ner

549 220 214 343 365 451 371 128

56 93 285 86 318 414 3 893

Tabell 7.4.2 Överskott per familjemedlem. Särredovisning efter familjetyp. Relativa tal och genomsnittligt överskott.

Familjetyp

a Barnkostnad ej inräknad1

b 200 kr.per barn inräknadcl

c 300 kr. per barn inräknadel

$O

1_ 199

200— 399 400—

To- talt

M e— del- värde

$O

1_ 199

200—— 399 400-—

To- talt Me- del- värde SO

1- 199

200— 399 400—

To- talt Me- del- värde

Antal familjer

Tvåföra'lderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

En fö "lderfamiljer

Enförälderfamiljer kvinnor

5 ogK + Bv 6 skK + Bv 7 äK + Bv 8 gK + Bv

Familjer utan

vårdnad om barn 9 MK + BV

10 og, äM + BV 11 skM + BV 12 [( + BV 14 M eller K

15 MK

Totalt

26,5 21,9 13,6 50,0 23,7 30,8 9,2 13,8 34,9 7,7 19,4

31,4 49,6 12,6 14,4 14,4 27,4 16,4 10,3 20,4

29,8 38,2 34,3 16,1 20,6 21,4 40,3 14,4 20,8 24,3

22,4 19,9 38,8 51,4 17,8 13,1 28,4 12,4 43,2 46,4 54,9 18,5 34,4 61,2 35,9

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 283 221 355 448 164 177 299

53

315 240 612 231 207 521 298

33,3 35,8 24,2 60,9 23,7 30,8 13,8 34,9 7,7 22,8

12,6 14,4 27,4 16,4 10,3 24,1

28,6 18,7 26,4 30,7 21,2 22,9 18,6

9,9

20,6 2124 40,3 14,4 20,8 20,3

13,5 11,3 26,4 33,5 43,2 46,4 54,9 18,5 34,4 61,2 32,9

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 194 120 250 341

75 63 185 —59

315 240 612 231 207 521 267

42,3 33,5 67,9 23,7 30,8 9,2 13,8 34,9 7,7 26,0 33,4 38,1 32,9 18,6 12,6 14,4 14,4 27,4 16,4 10,3 23,8 14,6 17,6 9,9 20,6 21,4 40,3 14,4 20,8 18,0

3,5

43,2 46,4 54,9 18,5 34,4 61,2 32,2

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 150 70 198 287

30

128 —115 315 240 612 231 207 521 251

867 312 57 576

5 213 4940

49 609 44 355 17 848

5 400

10 903 13 988 32 881

9 293 1 302 977 629 482

3 051777

1 [ minimistan dardbeloppet.

Tabell 7.4.3 Överskott per barn. Särredovisning efter familjetyp. Relativa tal och genomsnittligt överskott.

Familjetyp

a Barnkostnad ej inräknadl

b 200 kr. per barn inräknadel

c 300 kr.per barn inräknadeI

SO

1_

199

200— 399 400—

To- talt Me- del- värde SO

1_ 199

200— 399 400—

To- talt Me- del- värde QO

1_ 199

200—

399

400—

To— talt del- värde

Antal familjer

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 2 MK + Bva

Enförälderfamiljer män

3 Mm + Bv 4 Mål + Bv

Enförälderfamiljer kvinnor

5 ogK + Bv 6 skK + Bv

7 äK + Bv 8 gK + Bv

Totalt

26,4 21,9 13,4 50,0

7,5

19,2 25,9

66,0 76,5 50,0 42,6 54,9 26,4 63,6

100 100 100 100 100 100 100 100 100 698 500 696 850 390 336 553 109 653

13,5 34,2 13,9 14,0 19,2 25,9 16J 215 203 125 19,5

14,5 17,2 17,3 10,5 18,2 35,5 153 453

100 100 100 100 100 100 100 100 100 498 300 497 655 190 135 351 —90 453

23,2 39,4 zac 17A 42,0 45,0 33,2 67,9 26,2

16,5 20,4 24,1 10,6

20,0

103 133 12,7 18,0 11,2

8,0

16,6

283 163 31A 135 37,2

100 100 100 100 100 100 100 100 100 399 200 397 557

90 35 250 —189

353

867 313 57 577

5 213 4939

49 608 44 354 17 847

5 400 1 052 251

1 ] minimistandardbeloppet.

som arbetat mindre än heltid eller mindre än hela året.

7.4.3 Tolkningen av tabellerna

Med hjälp av de framställda tabellerna torde en lång rad jämförelser kunna anställas mel- lan barnfamiljer och familjer utan barn och mellan barnfamiljer respektive barnlösa fa- miljer inbördes. [ detta avsnitt ges några exempel på hur tabellerna kan läsas.

Av tabell 7.4.1 framgår att den vanligaste typen av barnfamilj (typ 1) om föräldrarna antas leva på folkpensionärsstandard i ge— nomsnitt förfogar över 1 029 kr. per månad därutöver sedan skatt och bostadskostnad betalats. Att detta inte gäller för alla famil- jerna i gruppen framgår av procentfördel- ningen. I 5,3 % av familjerna förslår inkoms- terna inte ens till folkpensionsstandard åt föräldrarna även om ingenting används för barnens räkning. 19,2 % har mindre än 500 kr. kvar och 54,9 % mindre än 1 000 kr.

Om vi utöver minimistandard åt föräldrar— na undantar en summa på 200 kr. för varje barn i familjen återstår i genomsnitt 679 kr. per familj. Räknar vi i stället med en minsta kostnad på 300 kr. per barn återstår 504 kr. i genomsnitt. 1 det senare fallet ligger emel— lertid närmare en fjärdedel under vår norm för minimistandard.

Vi kan jämföra dessa familjer med de övri- ga familjetyperna. Familjer av typ 2 — där åtminstone något barn inte är makarnas ge- mensamma -— har ett något lägre genomsnitt- ligt överskott per månad än familjetyp ] (150 kr. lägre enligt norm a). Om vi räknar med en minimistandard på 200 kr. per barn återstår 423 kr. och med 300 kr. per barn endast 196 kr. i medeltal. Anledningen till att överskottet reduceras snabbare när barn- kostnaderna tas in i beräkningarna än vad som skedde för familjetyp 1 är att familjer av typ 2 oftare än normalbarnfamiljerna har 3 eller flera barn.

Betraktar vi i stället enförälderfamiljerna ser vi att genomsnittsöverskottet för de båda

vanligaste familjetyperna bland dessa — ogif- ta, och frånskilda kvinnor med barn ,, är betydligt lägre, vilket naturligtvis delvis be- ror på att man oftare år hänvisad till en enda inkomst. För de frånskilda kvinnorna finns till och med i medeltal ett underskott om barnen skall få kosta 300 kr. vardera (—21 kr.). Änkor med barn. frånskilda fäder och framförallt änklingar med barn synes där- emot ha större genomsnittligt överskott än de övriga enförälderfamiljerna. Även andelar- na med underskott är mindre i dessa grupper än bland ogifta och frånskilda mödrar.

De gifta, ej samboende kvinnorna med barn (typ 8) visar minsta överskotten och största andelarna med underskott av samtliga familjetyper. Detta torde emellertid också vara den minst enhetliga gruppen. Den består dels av hemskilda mödrar, dels av nygifta som ännu inte har flyttat samman, dels av andra gifta mödrar som av någon anledning inte sammanlevde med sina män under större delen av 1969. Det kan inte uteslutas att en del av dessa kvinnor haft mer eller mindre gemensam ekonomi med sina män utan att det kommit fram vid undersökningen. Där- för måste resultaten för denna grupp beteck- nas som mycket osäkra.

Beträffande familjerna utan vårdnad om barn kan det vara av intresse att jämföra till exempel familjetyp 15 (gifta eller samboen- de barnlösa par) med normalbarnfamiljen (typ 1). Dessa familjetyper har ungefär lika stort genomsnittligt överskott om inga barn- kostnader räknas in. Om barnen beräknas kosta 300 kr. var blir skillnaden mellan över- skotten mer än 500 kr. '

På samma sätt kan iakttagas hur de från- skilda manliga icke-vårdnadshavarna (typ 11), om ingen hänsyn tas till barnkostnader- na, har ett genomsnittligt överskott på knappt 200 kr. mer än de frånskilda mödrar- na. Räknar vi med att barnen kostar 300 kr. i månaden har de nästan 700 kr. mer per familj. Av dessa belopp är dock icke-vård- nadshavarna i allmänhet skyldiga att betala underhållsbidrag till barnen. I de frånskilda mödrarnas disponibla inkomst är underhålls-

bidraget inräknat1 .

De övriga grupperna (10. 12 och 14) har ett genomsnittligt överskott på mellan 200 och 300 kr. Dessa grupper består istor ut- sträckning av yngre människor och beträf- fande grupperna 12 och 14 enbart respektive till hälften av kvinnor.

1 tabell 7.4.2 återfinns sedan samma upp- ställningar som i 7.4.1 men det månatliga överskottet har här beräknats per familje- medlem i stället för per familj och interval- len i den klassindelade procentfördelningen är mindre. Vi kan här utläsa hur mycket som står till varje individs i familjerna förfogande sedan minimistandardbeloppen till de vuxna och bostadskostnaderna frånräknats och, i fallen b och c även en minimistandard för barnen dragits från den disponibla inkoms- ten.

Största överskottet har de som är medlem— mar av familjer där huvudpersonen (för def. se appendix 2b) är en frånskild manlig icke— vårdnadshavare. Men eftersom dessa, som re- dan påpekats i allmänhet har att betala un- derhåll till åtminstone barn är det mera rele- vant att betrakta medlemmar av familjer av typ 15 (gifta eller samboende, barnlösa) som dem som har största individuella genomsnitt- liga överskottet per månad. I dessa familjer kan individen genomsnittligt disponera 521 kr. utöver minimistandarden. Inte någon barnfamiljstyp kommer upp i samma genom- snittliga överskott. Närmast kommer änk- lingar med barn där överskottet är 448 kr. per individ. Detta gäller dock endast så länge inga kostnader för barnen inräknas. När så sker sjunker givetvis överskottet i denna grupp-

I normalbarnfamiljen är överskottet per individ 150 kr. om barnen beräknas kosta 300 kr. var. Detta är ett mindre överskott än i någon av familjetyperna utan vårdnad om barn. Även om barnen endast får kosta 200 kr. blir överskottet per individ lägre i nor- malbarnfamiljen än i någon familjetyp utan vårdnad om barn. Vid dessa jämförelser mås— te dock hela tiden underhållsskyldigheten för icke-vårdnadshavare hållas i minnet.

För barnfamiljerna finns också överskot-

tet utslaget per barn i familjen i tabell 7.4.3. Uppställningen följer den i tabell 7.4.2. Om hela överskottet när föräldrarna lever på folkpensionsnivå fördelas på barnen i famil— jen skulle det vara mest ekonomiskt fördel- aktigt att vara barn till en änkling och, bortsett från familjetyp 8 där resultaten är mycket osäkra, minst fördelaktigt att vara barn till en frånskild mor.

Det är givetvis av stor betydelse för famil— jemedlemmamas levnadsstandard hur många barn som ingår i familjerna. 1 tabellerna 7.4.4—7.4.6 visas därför samma beräkningar som i de tre föregående tabellerna men familjetyperna har där slagits samman för att större grupper skulle erhållas och i stället särredovisas de efter barnantal.

Tabell 7.4.4 visar att genomsnittliga över- skottet per familj i tvåförälderfamiljerna är tämligen likartat oavsett barnantalet. Men införs barnkostnader i beräkningarna sjunker överskottet kraftigt med barnantalet.

1 enförälderfamiljerna är förhållandet un- gefär detsamma men man har lägre belopp till sitt förfogande än tvåförälderfamiljer med samma barnantal.

[ tabell 7.4.5 och 7.4.6 har överskottet slagits ut på familjemedlemmarna respektive på barnen i familjen. Förutom skillnaderna mellan överskottet per familjemedlem i olika barnrika familjer är det intressant att konsta- tera att en ensamstående, barnlös person (typ 14) disponerar ett genomsnittligt över- skott som är mindre än hälften av vad de gifta och samboende barnlösa och icke—vård- nadshavarna förfogar över (tabell 7.4.5).

Genom den omfördelning av familjer mel- lan redovisningsgrupperna (se avsnitt 7.4.2) som .orts i tabell 7.4.7—7.4.12 blir familje— typerna homogena med avseende på antal vuxna familjemedlemmar. Tvåförälderfamil— jerna består som tidigare alltid av två vuxna

1 Det hade funnits skäl att dra bort de underhåll som icke-vårdnadshavarna betalat från deras dispo- nibla inkomst. l—'rågeformuläret innehöll en fråga om underhållsbidragens storlek men svarsfrekven— sen bedömdes som så Otillfredsställande att varia- beln inte togs med vid beräkningarna.

Tabell 7.4.4 Överskott per familj. Särredovisning efter familjetyp och barnantal. Relativa tal och genomsnittligt överskott.

Familjetyp och

a Barnkostnad ej inräknadl

b 200 kr per barn inräknadel c 300 kr per barn inräknadel

Antal

barnantal $O

1. 499

500— 999

1 0004

To- talt Me- del- värde $O

1_

500— 499 999

1 000—

To- talt Me- del- värde $O

1__ 499

SOOA 999

1 000—

To- talt

familjer Me-

del-

värde

A nt al obser- serva-

tioner

Tvåföra'lderfamil- jer typ 1 + 2

1 barn 2 barn

3+ barn

(Ng—1 =:- q-hm in

Totalt

Enförähierfamil—

jer typ 3—8

1 barn 23,6 2 barn 19,8

3+ barn 20,8 Totalt 22,5

Familjer utan

vårdnad om barn

Typ 9 + 15 8,0

Typ 10—12 15,4

Typ 14 34,9 Totalt 19,4

16,1 11,8 17,5 14,5

28,0 14,6 21,6 24,3 14,3 39,2 38,0

25 ,4

34,9 34,6 38,8 35,4 32,2 36,5 33,8 33,4 28,6 26,3 17,6 26,1

16,1 29,1 23,8 19,8 49,1 19,1 9,5 29,1

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 990 1 046 1 029

1019

466 698 622 534

1 036 511 207

646

9,0 14, 30,0

14,8

8,0 15,4 34,9

22,7

26,9 33,2 37,2 31,2 37,3 35,7 25,6 35,8 14,3 3810 30,9 31,3 25,6 18,9

27 ,0

22,4 18,5 9,0 20,2

32,7 26,4 13,8 27,0 49,1 19,1 9,5 23,4

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 790 646 377 663 266 298 —51 244

1 036

207 526

11,7 22,8 60,4

24, 2

36,6 42,1 71,9 41,2

8,0 15,4 34,9

25,9

31,3 36,9 21,4 32,1 37,0 31,7 18,1 34,0 14,3 39,2 38,0 31,1 31,2 21,9 9,0 23,8 17,4 15,0 7,3 15,9 28,6 26,3 17 ,6 21,8 25,7 18,4 9,3 20,0

9,0 11,2 2,6

8,9

49,1 19,1 9,5 21,1

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 690 388 467 446 387 668 51 148 755 485 924 890

166 85 987 98 29 489 —388 11 887 98 127 363 1 036 640 385 511 56 161 207 1 302 978 466 3 051 777

320 288 161 769

1217 466 189 1872

470 464 318

3 893

1 1 minimistandardbeloppet.

Tabell 7. 4.5 Överskott per familjemedlem. Särredovisning efter familjetyp och barnantal. Relativa tal och genomsnittligt överskott.

Familjetyp och barnantal $O

Tvåförälderfamil-

jer typ 1 + 2 1 barn 4 7

2 barn 7,0

3+ barn 3 1 Totalt 5 4

E nföra'lderfamil-

jer typ 3—8

1 barn 23,7 2 barn 19,8

3+ barn 21,2 Totalt 22,6

Familjer utan

vårdnad om barn

Typ 9 + 15 8,0

Typ 10— 12 15,4 Typ 14 34,9 Totalt 19,4

1_ 199

22,6 31,1 62,1 32,5 10,3 16,5 16,4 20,4

1 [ minimistandardbeloppet.

399

40,0 43,5 29,9 39,8

31,9 38,1 26,3 32,8 20,8 21,3 14,4 24,3

a Barnkostnad ej inräknadl

200— 400—

32,7 18,4 4,9 22,2 22,5 17,2 4,0 19,6 60,9 46,8 34,4 35,9

To- talt

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Me- del- värde 330 261 196 279 209 207 133 202 518 456 207 298

b 200 kr.per barn inräknadel

$O

9,0 14,7 31,4

15,0 29,6 31,4 56,7 32,5

8,0 15,4 34,9

22,8

1— 200— 199 399 34,0 36,2 49,0 26,4 54,8 10,7

43,6 28,0 32,3 24,0 39,9 19,3 33,6 9,1 34,2 21,5 10,3 20,8 16,5 21,3 16,4 14,4 24,1 20,3

400—

14,1 9,4 0,7 11,8

60,9 46,8 34,4 32,9

To- talt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Me- del- värde 263 161 73 190 118 83 —13

98

518 456 207 267

C 300 kr.per barn inräknadeI

$O

11,7 22,8 61,7

24,4

36,8 42,1 72,6 41,3

8,0 15,4 34,9

26,0

1_ 199

38,8 50,8 30,4 42,5 33,3 2411 34,0 10,3 16,5 16 4

:

23,8

200— 399

18,9 9,4 2,6 15,2

400—

oooooo_ NO

11,0 8,5 0,7

9,5

60,9 46,8 34,4 32,2

To- talt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Me- del- värde 230 111 11 145

73 20 ——86 46

518 456 207 251

Antal familjer

388 466 387 668 148 755 924 889

85 985 29 490 11 886

127 361

640 386 56 162 1 302 977

3 051775

Tabell 7. 4.6 Överskott per barn. Särredovisning efter familjetyp och barnantal. Relativa tal och genomsnittligt överskott.

Familjetyp och a Barnkostnad ej inräknadl b 200 kr, per barn inräknadel c 300 kr.per barn inräknade1 Antal barnantal familjer $O 1— 200— 400— To- Me— $O 1— 200— 400— To- Me- $O 1— 200— 400— To- Me- 199 399 talt del- 199 399 talt del- 199 399 talt del- värde värde värde

Tvåförälderfamil- jer typ 1 + 2 1 barn 4,7

4 6,8 84,2 100 990 9,0 6,811,5 72,7 100 790 11,7 9,115,1 64,1 100 690 388467 2barn 7,0 7,

7 9

3 7 23,4 61,9 100 523 14,7 23,4 25,6 36,3 100 323 22,8 30,7 20,1 26,4 100 223 387668 0 43,2 26,8 100 319 30,0 43,2 18,9 7,9 100 119 60,4 21,6 13,2 4,9 100 19 148756 4

19,6 65,6 100 686 14,8 19,6 18,6 47,0 100 486 24,2 20,2 16,9 38,8 100 386 924891

3+ barn 3,1 2 , Totalt 5,4

Enförälderfamil—

jertyp 3—8

lbarn 23,6 5,9 13,5 57,0 100 466 29,5 13,4 16,7 40,4 100 266 36,6 15,0 15,2 33,2 100 166 85986 2barn 19,8 11,3 29,2 39,6 100 349 31,4 29,0 15,6 24,0 100 149 42,1 28,8 14,7 14,4 100 49 29490 3+barn 21,2 35,3 31,5 11,9 100 181 56,7 31,4 8,8 3,2 100 —19 72,2 21,7 4,6 1,5 100 —119 11887 Totalt 22,5 9,9 18,8 48,8 100 412 32,5 18,7 15,7 33,1 100 212 41,2 18,9 14,1 25,9 100 112 127363 Totalt 7,5 9,4 19,5 63,6 100 653 16,9 19,5 18,2 45,3 100 453 26,2 20,0 16,6 37,2 100 353 1052 254

1 1 minimistandardbeloppet.

Tabell 7.4.7 Överskott per familj. Sammanboende förda till gifta, samboende. Särredovisning efter familjetyp och barnantal. Relativa tal och genomsnittligt överskott.

Familjetyp och barnantal

Tvåförålderfamil- jer typ I + 2

1 barn 2 barn

3+ barn

Totalt

En förälderfamil- jer typ 3—8

1 barn 2 barn

3+ barn

Totalt

Familjer utan vårdnad om barn Typ 9 + 15 Typ 10—12 Typ 14

Totalt

a Barnkostnad ej inräknadl

b 200 kr.per barn inräknadel

c 300 kr, per barn inräknade1

$O

8,3 14,0 34,9

19,4

1_ 499

16,7 11,7 17,3 14,7 28,8 17,8 25,9 26,0 14,9 37,8 38,0

25 ,4

1 1 minimistandardbeloppct.

500—— 999

34,2 34,4 39,0 35,0 35,9 42,0 28,3 36,6 28,2 31,4 17,6 26,1

1 000—

43,0 46,7 40,2 44,1 14,0 18,6 25,3

16,1

485 163

95 294

To- talt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Mc- del- värde

962 1 048 1 020

1 006

450 536 639 488

1 023 538 207

646

$O 1—

499 10,5 27,1 14,8 33,0 30,6 37,0 15,5 31,1

27,3 35,8 55,9 32,0 40,1 41,6 25,6 39,1

8,3 14,0 34,9 22,7

14,9 37,8 38,0 30,9

500— 999

30,6 25,7 18,7 26,7 24,2 15,3 9,4 20,7 28,2 31,4 17,6 23,0

1 000—

31,8 26,5 13,7 26,8

8,4 9,1 8,2

48,6 16,7

9,5 23,4

To- talt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

del- värde 762 648 368 652 250 136 —35 196

1 023 538 207

526

$O 500— 999

1_ 499

1 000— To- talt

Me— del- värde

13,8 22,8 60,7 24,9 30,8 36,5 21,2 31,6 30,3 22,0 8,8 23,5 25,1 18,7

9,2 19,9

100 100 100 100 662 448 42 475

32,5 48,4 69,1 39,7 42,8 18,2 10,9 9,0 15,6

100 100 100 100 150 —64 _373

50

zoiz 39,2

8,3 14,0 34,9 25,9

100 100 100 100

1 023 538 207

466

14,9 37,8 38,0 31,1

28,2 31,4 17,6 21,8 48,6 16,7

9,5 21,1

Antal familjer

412 429 395 645 151 779 959 853

62 024 21512 8 863 92 399

654 576 41 971 1 302 978

3 051777

Antal obser- vatio- ner

1 178

1 463

3 893

med barn men till skillnad mot i det före- gående förekommer nu inga samboende ide så kallade enförälderfamiljerna, utan dessa utgörs enbart av familjer med en ensam förälder med barn. Familjer av typ 10412 och 14 består enbart av en vuxen person.

De skillnader som på grund av denna omfördelning kan konstateras mellan resulta- ten i tabellerna 7.4.4—7.4.6 och 7.4.7—7.4.9 synes vara försumbara för tvåförälderfamil- jerna trots ett tillskott av samboende, ej gifta. Inte heller i övriga familjetyper fram— står relationerna mellan grupperna som mer än obetydligt förändrade. Den mest påtagliga skillnaden är att enförälderfamiljer med två barn visar mindre överskott än tidigare. Det tyder på att det just i dessa familjer är relativt vanligt att vårdnadshavaren sam- manbor med någon.] Redan tidigare (i tabell 7.3.2) kunde konstateras att de disponibla inkomsterna i tvåbarnsfamiljer med ogift mor var så pass höga att de tydde på att före- komsten av två inkomsttagare var relativt vanlig.

1 tabell 7.4.10——7.4.12 visas hur överskot- tet varierar med förvärvsintensiteten hos de vuxna familjemedlemmarna,2 sedan utöver bostadskostnader och minimistandard för föräldrarna, respektive föräldrar och barn, även en förvärvskostnad (se 7.4.2) dragits från den disponibla inkomsten. Någon sär- redovisning efter om det är mannen eller kvinnan som förvärvsarbetar i familjer med en inkomsttagare har inte gjorts.

[ familjer med två vuxna är de största grupperna de där en person förvärvsarbetade på heltid hela är 19693 och en person inte förvärvsarbetade, eller där en person arbeta- de heltid hela året och den andra mindre än så (det kan röra sig om deltidsarbete hela året, heltidsarbete mindre än 11 månader eller andra kombinationer av deltid och ej helårsarbete), samt där båda förvärvsarbeta- de på heltid hela året.

Dessa familjer har det största genomsnitt- liga överskottet per familj, fördelat på famil- jemedlemmar eller bara på barnen. Ett un- dantag ser de tvåförälderfamiljer ut. att utgöra där endast en person förvärvsarbetar och gör

detta mindre än heltid/helår. I dessa familjer är nämligen det genomsnittliga överskottet ungefär lika stort som i familjer där en person arbetat på heltid hela året. I den första gruppen är dock spridningen betydligt större än i den andra. Ett relativt fåtal familjer med mycket höga överskott bidrar till att medel- värdet för hela gruppen blir ganska högt. Medianöverskottet i den första gruppen skul— le däremot vara mindre än i den andra vilket framgår av den procentuella fördelningen.

Av tabell 74,12 kan utläsas till exempel att en femtedel av barnfamiljerna inte hade råd att låta barnen kosta 200 kr. per månad om föräldrarna levde på folkpensionsnivå. I de barnfamiljer där inte åtminstone en av föräldrarna förvärvsarbetade på heltid hela året hade mer än hälften inte denna stan- dard. Enligt samma tabell skulle 7,8% av tvåförälderfamiljerna och 23,3 % av enför- älderfamiljerna inte ha något alls över till barnen om föräldrarna levde på folkpen— sionsnivå (enligt norm a). Det bör dock inte bortses från att måttet på disponibel in- komst underskattar denna i en inte helt känd utsträckning (se appendix 6).

Även vid sidan av de fel i detta mått som uppstått genom att efterfrågade uppgifter om inkomster och bidrag ej kunnat inhämtas föreligger sannolikt en ytterligare under- skattning i och med att måttet inte innehål- ler alla förekommande inkomsttyper (se 7.3.1) och genom att det finns inkomster av till exempel förvärvsarbete som ej deklareras eftersom inkomsttagarna inte kommer upp till skattepliktig inkomstnivå.

Det oväntade resultatet att till exempel tvåförälderfamiljer där båda föräldrarna för- värvsarbetati någon utsträckning, om än inte hela är 1969 eller inte på heltid, visar sig ha störst andel med underskott av samtliga grupper, kan kanske bero på att det i stor utsträckning rör sig om studerande som huvudsakligen lever på lån. Men osäkerheten

' Sådana familjer flyttades alltså vid den gjorda omgrupperingcn till familjetyp 1 eller 2.

2 Samma omfördelade familjetyper som i tabell 747—7.4.9 har använts. 3 Dvs. minst 11 månader (se not till 7.2.2.4).

Tabell 7.4.8 Överskott per familjemedlem. Sammanboende förda till gifta, samboende. Särredovisning efter familjetyp och barnantal. Relativa tal och genomsnittligt överskott.

Familjetyp och a Barnkostnad ej inräknadl b 200 kr, per barn inräknade1 c 300 kr, per barn inräknade1 Antal barnantal familjer $O 1— 200— 400— To- Me- $O 1— 200— 400— To- Me- $O 1— 200— 400— To- Me- 199 399 talt del— 199 399 talt del- 199 399 talt del— värde _ värde värde

Tvåförålderfamil-

jer typ I +2

lbarn 6,2 23,1 38,9 31,8 100 320 10,5 34,0 35,0 20,4 100 254 13,8 38,2 30,5 17,5 100 220 412428 2barn 7,2 30,9 43,3 18,7 100 262 14,8 48,5 26,5 10,2 100 162 22,8 50,6 17,4 9,1 100 112 395646

3+barn 3,5 62,1 29,6 4,8 100 194 32,0 54,3 10,7 3,0 100 71 62,1 30,0 5,1 2,7 100 9 151778 Totalt 6,2 32,5 39,3 22,1 100 276 15,7 43,2 27,7 13,5 100 187 25,2 42,0 21,1 11,7 100 142 959852

E nförälderfa mil-

jer typ 3—8

lbarn 21,2 18,4 35,7 24,7 100 225 27,3 31,7 27,0 14,0 100 125 32,7 34,7 2 2barn 21,6 26,3 40,0 12,0 100 179 35,8 457 14,7 3,8 100 45 48,4 39,5

»

3+ barn 20,6 44,5 30,7 4,3 100 142 55,9 33,7 9,6 0,9 100 —11 70,0 27,5 Totalt 21,3 22,7 36,2 19,8 100 206 32,0 35,1 22,5 10,4 100 93 40,0 35,1

10,7 100 75 62024 3,1 100 —21 21512 100 —88 8864

8,0 100 37 92 400

02. O OXGXQON _roo—a 30 v—l

Familjer utan

vårdnad om barn Typ9+15 8,3 11,0 20,6 60,1 100 511 8,3 11,0 20,6 60,1 100 511 8,3 1 , Typ 10—12 14,0 8,3 24,1 53,5 100 538 14,0 8,3 24,1 53,5 100 538 14,0 Typ 14 34,9 16,4 14,4 34,4 100 207 34,9 16,4 14,4 34,4 100 207 34,9

1 Totalt 19,4 20,4 24,3 35,9 100 298 22,8 24,1 20,3 32,9 100 267 26,0 2

0 20,6 60,1 100 511 654 575 ,3 24,1 53,5 100 538 41972 4 14,4 34,4 100 207 1 302 977 8

18,0 32,2 100 251 3051776

1 [ minimistandardbeloppet.

Tabell 7.4.9 Överskott per barn. Sammanboende förda till gifta, samboende. Särredovisning efter familjetyper och barnantal. Relativa tal och genomsnittligt överskott.

Familjetyp och a Barnkostnad ej inräknadl b 200 kr,per barn inräknade1 c 300 kr,per barn inräknade1 Antal barnantal familjer $O 1— 200— 400— To— Me- $O 1— 200— 400— To- Me- $O 1— 200— 4004 To- Me- 199 399 talt del- 199 399 talt del- 199 399 talt del- värde värde värde

Tvåföra'lderfamil-

jer typ 1 +2

lbarn 6 2barn 7

3+barn 3 Totalt 6

Enförälderfamil-

jer typ 3—8

lbarn 21,2 6,0 12,4 60,4 100 450 27,3 12,3 19,4 41,0 100 250 32,5 17,6 17,3 32,6 100 150 62024 2barn 21,6 14,2 33,7 30,5 100 268 35,8 33,7 18,5 12,0 100 68 48,4 33,0 11,2 7,3 100 —32 21512 3+barn 20,6 35,1 31,0 13,2 100 184 55,9 30,9 11,0 2,3 100 —16 69,6 24,9 4,6 0,9 100 —116 8863 Totalt 21,3 10,7 19,1 48,9 100 382 32,0 19,1 18,4 30,5 100 182 39,8 21,9 14,7 23,7 100 82 92399 Totalt 7,5 9,4 19,5 63,6 100 653 16,9 19,5 18,2 45,3 100 453 26,2 20,0 16,6 37,2 100 353 1052 251

1 4,4 7,4 82,1 100 962 10,5 7,4 11,3 70,7 100 762 13,8 9,1 14,8 62,4 100 662 412429 ,2 7,6 23,3 61,9 100 524 14,8 23,3 25,2 36,7 100 324 22,8 30,5 20,2 26,5 100 224 395644 5 27, 43,0 26,4 100 316 30,6 43,0 18,6 7,9 100 116 60,7 21,4 13,1 4,8 100 16 151779 1 9,3 19,6 65,0 100 679 15,5 19,6 18,2 46,8 100 479 24,9 19,8 16,7 38,5 100 379 959852

1 1 minimistandardbeloppet.

Tabell 7.4.10 Överskott per familj. Sammanboende förda till gifta, samboende. Särredovisning efter familjetyp och förvärvsintensitet 1969. Relativa tal och genomsnittligt överskott.

Familjetyp och a Barnkostnad ej inräknadI b 200 kr.per barn inräknade1 0 300 kr.per barn inräknade1 Antal Antal förvärvsintensi- familjer obser- tet2 $O 1— 500— 1000— To- Me— $O 1— 500— 1000— To- Me- $O 1— 500— 1000— To- Me— vatio- 499 999 talt del- 499 999 talt del- 499 999 talt del— ner värde värde värde

Tvåförålderfamil— jer typ 1 + 2 0 0 (1 0 1 0 ( 1 ( 1 4

51,1 17,6 0,0 100 —7 64,3 35,7 0,0 0,0 100 —318 80,7 19,3 0,0 40,5 14,7 20,9 100 618 50,4 28,9 7,1 13,6 100 280 58,4 21,9 6,2 1 30,3 38,6 21,3 100 676 27,7 43,5 17,3 11,5 100 290 42,1 38,5 12,3 0 100 —473 12767 34 3 7 20,4 26,5 5,9 100 119 67,4 12,3 17,5 2,8 100 —343 77,3 18,3 2,1 2 5 0

0 6 100 111 33 673 89 ,0 100 97 358 110 447 3 O 3

MN

&

100 —573 13 583 45 1 (1 10,9 43,0 42,6 100 1030 11,8 31,4 34,1 22,6 100 676 19,3 34,1 31,5 1 100 499 341 763 350 1 1 , 8,6 18,7 70,1 100 1 291 4,5 16,1 39,4 40,0 100 1 008 7,2 18,4 44 1 3 , 100 866 158 405 167 Uppgift saknas 11, 34,5 31,9 22,3 100 554 40,1 42,0 7,8 10,0 100 221 50,6 34,3 5,0 10,0 100 54 41549 46

Totalt 7,8 20,5 35,3 36,4 100 879 20,6 33,6 25,9 19,9 100 526 30,2 32,3 236 13,9 100 349 9598501178

;

..

("0505qu o—cMCNlXMN

Enförälderfamil- jertyp3—8 0 43,5 28,5 16,4 11,6 100 208 60,1 26,6 7 59 100 —169 67,2 23,9 6,0 22 100 —358 14467 250 (1 39,1 31,7 19,1 10,0 100 199 56,6 27,5 9 67 100 —99 62,1 25,4 7,6 48 100 —247 27023 394 1 7,8 31,9 45,1 15,2 100 613 15,8 53,4 23,3 7,4 100 349 28,7 50,7 15,2 5,4 100 217 48855 774 Uppgift saknas 38,6 8,3 39,2 14,0 100 271 42,1 33,4 17,7 68 100 —38 50,1 38,1 8,5 33 100 —193 2056 45 70 47

Totalt 23,3 30,8 32,9 13,1 100 421 35,3 41,2 16,6 100 128 45,0 38,8 11,5 100 —18 92401 1463 Familjerutan vårdnad om barn Typ9+15 (1 O 23,919,3 45,4 11,4 100 339 23,9 1 0 5,7 27,2 35,6 31,5 100 813 57 (1(1 .. .. .. .. .. .. .. . .. .. .. . 1(l 9,4 14,7 35,5 40,4 100 1004 9,4 14,7 35,5 40,4 100 1004 9,4 14 1 1 4,3 5,2 22,8 67,7 100 1232 4,3 5,2 22,8 67,7 100 1232 4,3 5 7 8

. .. .. .. .. .. 15 3 45,4 11,4 100 339 36 500 35 ,2 35,6 31,5 100 813 155 546 163 .. .. . . .. .. 23 35,5 40,4 100 1 004 174 205 136 22,8 67,7 100 1 232 190 433 150 19,4 27,5 100 764 48 911 35

30,0 41,4 100 893 654577 557

å45,4 11,4 106 335 239'1 ,2 35,6 31,5 100 813 5,7 2

="

Uppgiftsaknas 5,5 47,6 19,4 27,5 100 764 5,5 47,6 19,4 27,5 100 764 5,5 Totalt 10,5 18,1 30,0 41,4 100 893 105 181 30.0 41,4 100 893 10,5 1

7

Familjetyp och

förvärvsintensi-

tet? $O 1—

Typ 10—12 0 (1 1 Uppgift saknas . . Totalt

Typ 14 0 63,1 (1 50,9 1 21,2 Uppgift saknas . . . .

Totalt 37,9

Totalt 21 ,8 29,1

26,5

a Barnkostnad ej inräknadl

500— 499 999

1 000— To- talt Me— del-

värde

100 100 100 100 100 100 100 100 22,5 100 860 59 502 465

—154

—12 334 144 549

b 200 kr.per barn inräknade1 1— 500— 1000— 499 999

To— Me— talt del- värde

$O

100 860 100 59 100 502 100 465

243 444 54 16,1

5,6 13,6 29,9

233

100 —154 100 —12

100 334 100 144

63,1 50,9 21,2 379 26,2 100 429

C 300 kr.per barn inräknadel

$O 1— 500—1000— 499 999

To- talt

5 6 100 100

100

24,3 , 44,4 37,9 13,6 5,1 54,7 29,9

16,1 44,1

9,5

100

33,2 100 39,6 100

45 ,0 100

40,5 17,9 100 33,1 22,2 100

Me- del- värde 860 59 502 465

—153 —12 334

144 368

Antal familjer

5 833 7 991 26 820

41971

259 258 322 386 659 988

1 302 977

Antal

obser- vatio-

ner

318 3 051776 3 893

1 I minimistandardbeloppet. 2 I familjer med 2 vuxna:

1 familjer med 1 vuxen:

( ( (

f örvärvsarbetade ej

0 1 1 1 1 1 0 1 1

O = ingen förvärvsarbetade 0 = en person förvärvsarbetade men ej heltid och helår 0 = en person förvärvsarbetade heltid och helår (1 = båda förvärvsarbetade mindre än heltid och helår ( = en person förvärvsarbetade heltid och helår, en mindre 1 = båda förvärvsarbetade heltid och helår. förvärvsarbetade men ej heltid och helår förvärvsarbetade heltid och helår.

Tabell 7.4.1] Överskott per familjemedlem. Sammanboende förda till gifta, samboende. Särredovisning efter familjetyp och förvärvsintensitet 1969. Relativa tal och genomsnittligt överskott.

Familjetyp och förvärvsintensi- tet2

Tvåförålderfamil— jer typ 1 + 2 O 0 (1 O 1 0 (1 ( l 1 (1 1 1 Uppgift saknas

Totalt

E nförålderfamil— jer typ 3—8

0 (1 1

Uppgift saknas Totalt

Familjer utan vårdnad om barn Typ 9 + 15

0 O (1 0 1 0 (1 ( 1

1 (l

1 1 Uppgift saknas

Totalt

a Barnkostnad ej inräknad1

b 200 kr. per barn inräknade1

c 300 kr,per barn inräknadel

$O

31,3 23,9 10,4 47,2

2,6 11,2 8,0

1_ 199

67,8 54,2 53,6 32,2 31,1 12,7 50,3 38,6 28,9 28,5 28,4

7,4

28,0

200—- 399 400—

To- talt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 106 100 100 100 100

del- värde

—25 173 176

33

278 384 153 241

48

270 107 176 169 406 502. 616 382

$O

64,3 50,4 27,7 67 4

7

11,8 401 20,6 60,2 56,6 16,3 42,1

35 ,6

1_ 199

35,7 35,9 55,9 28,7 47,9 23,9 44 9

»

45,9 28,4 26,1 46,2 26,4 37,1

200— 399

0,0

22,0

400 —

0,0

10,0 11,5

3,5 6,9 10,4 8,0 82

18,8" 39,8 56,1 76,8 33,0

To- talt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 166 100 106 100 100

del- värde —74 _35 161

—8

63

169 406 5152 616 382

$O

80,7 58,5 42,1 77,3 19,3 50:e 30,2 67,5 62,1 29,2 50,2 45,3

1_ 199

19,3 27,8 46,4 19,3 49,3 29,6 34,3 42,7 25,6 24,2 44,0 30,5 35,1

200—— 399

0,0 0,5 7,5 1,3 19,7 42,8 5,0

17,1

25,4 22,1

400—

10,0

To- talt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 106 100 100

_144 40

—1 15 144 264 24

107

—135 —92 106 —65

lag" 406 505 616 382

Antal familjer

12 768 33 674 358 111 13 583 341 763 158 406 41 549

959 854

14 467 27 022 48 855 2 056 92 400

36 soc 155 545 174 265" 190 434 48 911

100 446

51,4

100

446 25,7

100 446

654578

Familjetyp och a Barnkostnad ej inräknad1 b 200 kr. per barn inräknadel c 300 kr,per barn inräknade.l Antal förvärvsintensi- fanuljer tet2 $O 1- 200— 400— To- Me- $O 1— 200— 400— To- Me- $O 1— 200— 400— To- Me- 199 399 talt del- 199 399 talt del- 199 399 talt del- värde värde värde

Typ 10412 0 24,3 4,9 4,7 66,2 100 860 24 3 4,9 4,7 66,2 100 860 24,3 4,9 4,7 66,2 100 860 5 833 (1 44,4 16,4 19,9 19,2 100 59 44,4 16,4 19,9 19,2 100 59 44,4 16,4 19,9 19,2 100 59 7 992 1 5,1 8,9 33,2 52,8 100 502 5 1 8,9 33,2 52,8 100 502 5,1 8,9 33,2 52,8 100 502 26 820 Uppgift saknas . . . . . .

Totalt 161 9,6 25,9 48,5 100 465 16,1 9,6 25,9 48,5 100 465 16,1 9,6 25,9 48,5 100 465 41972

Typ 14 0 63,1 24,3 (1 50,9 21,3 1 1 21,2 14,6 2 Uppgift saknas .. .. . .. .. . . .. . Totalt 37,9 18,2 16,3 27,6 100 144 37,9 18,2 16,3 27,6 100 144 37,9 18,2 16,3 27,6 100 144 1302 977 5 0 100 —154 259 257 11,6 100 —12 322 386 44 O 100 334 659 989 7 6 5,0 100 —154 63,1 24,3 7,6 5,0 100 —154 63,1 24,3 6,3 11,6 100 ——12 50,9 21,3 16,3 11,6 100 —12 50,9 21,3 1 0 2 44,0 100 334 21 2 14,6 20,2 440 100 334 21,2 14,6 2

Totalt 21,9 23,6 25,6 28,9 100 245 26,2 26,1 20,3 27,3 100 213 29,5 25,1 18,1 26,8 100 197 3051781

1 1 minimistandardbeloppet. 2 I familjer med 2 vuxna: 0 O = ingen förvärvsarbetade (1 O = en person förvärvsarbetade men ej heltid och helår 1 0 en person förvärvsarbetade heltid och helår (l (1 båda förvärvsarbetade mindre än heltid och helår 1 ( 1 = en förvärvsarbetade heltid och helår, en mindre 1 1 = båda förvärvsarbetade heltid och helår. I familjer med 1 vuxen: 0 = förvärvsarbetade ej (1 = förvärvsarbetade men ej heltid och helår 1 = förvärvsarbetade heltid och helår.

Tabell 7.4.12 Överskott per barn. Sammanboende förda till gifta, samboende. Särredovisning efter familjetyp och förvärvsintensitet 1969. Relativa tal och genomsnittligt överskott.

Familjetyp och a Barnkostnad ej inräknadl

b 200 kr. per barn inräknade1

c 300 kr.per barn inräknade1

Antal

förvärvsintensi- tetz $O 1— 200— 400— To- Me- $O 1— 200- 400—- 199 399 talt del— 199 399

värde

Tvåföra'lderfamil- jer typ I+ 2

O O 3 (l 0 2

1 O (1 (1

1 (1

1 1 Uppgift saknas

Totalt

16,3 19,3 100 =102 64,3 16,3 18,5 0,8 23,0 26,8 100 423 50,4 22,8 12,2 14,6 32,8 39,6 100 409 27,7 32,8 18,9 20,6 11,5 21,1 100 87 67,4 11,5 2,0 19,2 19,4 68,8 100 669 11,8 19,4 18,8 50,1 5,7 89,9 100 1 020 4,5 5,6 17,5 72,5 16,5 43,4 100 380 40,1 16,5 7,8 35,6

22,0 57,5 100 591 20,6 21,917,7 39,8

er

_!

"mondeo—too N maxaanqxom oo _mmthv—t rx OMwNQhON oo

Enförälderfamil— jer typ3—8 0 43,5 16,4 19,6 20,5 100 63 60,1 19,3 12,7 7,9 (1 39,1 17,5 15,5 27,9 100 142 56,6 15,5 11,5 16,4 1 7,8 8,0 27,8 56,3 100 509 16,1 27,6 21,1 35,2 Uppgift saknas 38,6 3,6 10,7 47,2 100 195 42,1 10,7 16,3 30,9

Totalt 23,3 12,0 22,6 42,2 100 325 35,4 22,4 16,9 25,3

Totalt 9,1 12,7 22,0 56,1 100 567 21,9 22,017,6 38,5

To- talt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Me- del- värde

—302 223 209

— 1 13 470 820 180

391

—138 ——58 309 —5

125 367

$O

80,7 58,4 42,1 77,3 19,3

7,2 50,6 30,2

67,2 62,1 28,7 50,1

45,0

31,5

j_ 199

18,1 14,8 31,3

2,5 22,0 13 4

7

6,5 22,8

21,2 18,3 26,3 11,1 22,8 22,8

200— 400——

399

NNVQMNOO Ch

5,4 6,6 19,2 20,0 13,4

14,8

0,0 14,6 16,2 19,2 39,4 64,2 15,0

32,1

30,9

To- talt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

familjer Me-

del-

värde

—402 12 767 123 33 674 109 358 110 —213 13 584 370 341 763 720 158 406

81 41549

291 959 853 —238 14 467 =159 27 022 209 48 855 —106 2 056

25 92 400 267 1 052 253

1 [ minimistandardbeloppet. 2 I familjer med 2 vuxna: 0 0 = ingen förvärvsarbetade

1 O = en person förvärvsarbetade men ej heltid och helår 1 O = en person förvärvsarbetade heltid och helår

l (1 = båda förvärvsarbetade mindre än heltid och helår 1 (1 = en förvärvsarbetade heltid och helår, en mindre 1 1 = båda förvärvsarbetade heltid och helår. 0 = förvärvsarbetade ej 1 = förvärvsarbetade men ej heltid och helår

1 = förvärvsarbetade heltid och helår.

I familjer med 1 vuxen:

(

hos siffror vilka som dessa bygger på endast 45 observationer måste också förutsättas va- ra stor.

7 .5 Äldsta barnets inkomster

1 253 768 familjer var det äldsta hemma- boende barnet fött 1952—54. En mindre andel av dessa var vid undersökningstillfället 15 år gamla, huvuddelen var 16—18 år. Av tabell 4.7 framgick hur de fördelade sig på familjetyper.

Under det kvartal då datainsamlingen fö- retogs fick ungefär en tjugondedel av denna grupp ungdomar sitt sista barnbidrag. De övriga hade inte längre allmänt barnbidrag. Två tredjedelar av dem (66,7 %) gick fort- farande i skolan. 27,2% förvärvsarbetade och 6,1 % uppgavs ha annan sysselsättning.

Inkomsterna för dem som förvärvsarbe- tade redovisas i tabell 7.5.1. Någon uppdel- ning på familjetyper har inte gjorts på grund av det ringa antalet observationer. De redo- visade inkomsterna torde vara inkomster fö- re skatt (frågan löd: "Hur mycket tjänar barnet per månad ..... ”). En tredjedel tjä- nar mellan 1 000 och 1 500 kr. per månad, en sjättedel mer än 1 500 kr. men hela 45 % tjänar under 1 000 kr. per månad. Ingen av ungdomarna tjänade mer än 2 000 kr. per månad. På frågan om vilken sjukpenning barnet fick vid sjukdom kunde 13,6 % av de föräldrar vilkas äldsta barn förvärvsarbetade

Tabell 7.5.1 Äldsta barnets inkomst i famil- jer där äldsta barnet är fött 1952—54 (ca 16—18 år) och förvärvsarbetar.

Månadsinkomst Andel av för- kr. värvsarbetan— de äldsta barn

= 500 17,3 501—1 000 27,4 1001=1500 38,7 1501—2 000 16,7 Uppgift saknas 5,7 Totalt 100,0

Antal familjer 69 081 Antal observationer 272

Tabell 7.5.2 Äldsta barnets sjukpenning i fa- miljer där äldsta barnet är fött 1952—54 (ca 16—18 år) och förvärvsarbetar.

Sjukpenning Andel av för- per dag, kr. värvsarbetan-

de äldsta barn Ingen 10,3 — 6 0,4 7—12 10,7 13—18 17,3 18—24 39,7 25—30 10,3 31—36 8,2 37—42 3,0 43—48 0,1 49—52 0,0 Uppgift saknas __13,6 Totalt 100,0 Antal familjer 69 081

inte svara. För de övriga framgår det av tabell 7.5.2 hur stor deras sjukpenning var.

En tiondel saknade sjukpenning. Detta kan sammanhänga med att de nyligen börjat förvärvsarbeta och ännu inte anmälts till försäkringskassan. Det är också tänkbart att en del föräldrar inte känt till att barnen haft sjukpenning. Bland de övriga låg den vanli- gaste sjukpenningen mellan 19 och 24 kr. vilket ungefär motsvarar ett inkomstläge mellan 10 OOO—15 000 kr. per år.

8 Bamtillsyn och spädbarnsmödrarnas ekonomiska situation

8.1 Bamtillsyn 8.1.1 Inledning

Till dem som hade barn under 10 år ställdes en rad frågor som rörde tillsynen av dessa barn.

I detta avsnitt redovisas hur barntillsynen ordnats, efterfrågan på barnstuge- och famil- jedaghemsplatser, månatlig tillsynskostnad för familjer med barn i barnstuga eller famil- jedaghem, tillsynsmöjligheter under vård— nadshavarens fritid, Sjukdomsfrekvens hos barnen samt möjligheter att ordna barntill- syn när barnen eller vårdaren är sjuka.

8.1.2 Den dagliga barntillsynen

Tabell 8.1.1 visar att det vanligaste är att barn under 10 år ses till hemma av någon av föräldrarna. Så är det ordnat i mer än tre fjärdedelar av barnfamiljerna med två gifta, samboende föräldrar (typ 1 och 2).

Även änkor med barn seri stor utsträck- ning själva till barnen (typ 7, 62,2 %). Bland övriga barnfamiljer är denna tillsynsform vanligast hos de ogifta mödrarna (typ 5, 46,4 %). De ensamstående föräldrarna har i större utsträckning än normalbarnfamiljer barnen i barnstugor och familjedaghem. Mer än en fjärdedel av de ensamma fäderna låter någon se till barnen i hemmet.

En liten andel familjer, mindre än en procent av samtliga, anger att deras barn är

utan tillsyn. I så gott som samtliga fall rör det sig om barn i skolåldern, som då saknar tillsyn under den tid då de inte är i skolan.

8.1.3 Efterfrågan på barnstuge- och familjedaghemsplatser

För att få en uppfattning om efterfrågan på platser i barnstugor och familjedaghem fråga- de vi om man stod i kö för sådan plats åt barnen. Ett sådant mått på efterfrågan ger givetvis en kraftig underskattning av det verkliga behovet av barntillsyn. Det krävs för att man skall anmäla sig till kön på den ort där man bor, dels att det finns någon kö att anmäla sig till, dels att man anser det någor- lunda troligt att ens barn skall kunna få en

plats inom rimlig tid. Sammanlagt hade ca 64 000 barn anmälts

till en sådan kö. De utgör närmare 6 % av barnen under 10 år. Drygt 1 000 av dessa var 7—9 år gamla (födda 1960—63) och kan därför antas köa för plats i fritidshem. Av de övriga var 23 000 4—6 år gamla (födda 64— 66) medan merparten, ca 34 000 var yngre än 4 är (födda 67—70).

8.1.4 Kostnader för barntillsyn

Tabell 8.1.2 visar i vilken storleksordning kostnaderna för barntillsyn ligger för famil— jer — med barn under skolåldern i barnstuga eller familjedaghem. Av samtliga barnfamil-

Tabell 8.1.1 Antal familjer med olika former av barntillsyn för barn under 10 år. Särredovisning efter familjetyper. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Tillsyn i Tillsyn i Barn— Kommu- Privat Utan Annat Upp— Antal Ant. hemmet hemmet stuga nalt familje- till- gift familjer obs. av förälder av någon familje- daghem syn saknas med barn (motsv.) annan daghem ( 10 år

Antalfamiljer iriket Tvåföra'lderfamiljer 1 MK + Bve 444 769 52 335 37 688 16 026 31 328 2 276 6 270 8 818 574 203 413 2 MK + Bva 31340 913 2 674 777 3 664 412 0 1 180 39 583 186

Enförälderfamiljer mån 3 Mm + Bv 335 662 218 96 520 80 178 18 2 090 82 4Mm+Bv 316 261 159 80 161 49 12 12 1034 74

En förålderfamiljer kvinnor

5 ogK + Bv 27 968 7 544 8 818 4 402 6 399 647 1 118 3 968 60 301 335 6skK+Bv 6378 1738 6816 2231 2713 1959 594 526 21266 228 7 äK + Bv 2 952 106 504 414 601 170 81 228 4 746 90 8 gK + Bv 857 306 707 307 402 191 77 374 3 069 75

Totalt 514 915 63 865 57 584 24 333 45 788 5 784 9 778 15 142 706 292 Procenttal Summal Tvåförålderfamiljer

1 MK + Bve 77,5 9, 2 MK + Bva 79,2 2

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 16,0 31,7 10,4 4,6 24,9 3 4 Mål + Bv 30,6 25,2 15,4 7,7 15,6 4,

E nförålderfamilier kvinnor

5 ogK + Bv 46,4 12,5 14,6 7,3 10,6 1 1 6 skK + Bv 30,0 8,2 32,1 10,5 12,8 9 2 7 äK + Bv 62,2 2,3 10,6 8,7 12,7 3,6 6 2 O 8

1 5 104,5 3,6 104,2

man'

5 0,9 100,8 1,2 1,2 101,6

1 9 6,6 101,0 2 8 2,5 108,1 1,7 4,8 106,5 8 gK + BV 27,9 10,0 23,1 10,0 13,1 2 5 Totalt 72,9 9,0 8,2 3,4 6,5 1 4

12,2 105,0 2,1 104,3

1 Då olika barn i en familj kan ses till på olika sätt överstiger procentsumman 100,0.

Tabell 8.1.2 Månatliga kostnader för barntillsyn för familjer som har barn födda 1964—70 (ca 0—6 år) i barnstuga eller familjedaghem. Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Familjetyp — 100 kr. 101— 201— kr. Uppgift Totalt Antal Antal 200 kr. saknas familjer obs.

Tvåförälderfamiljer

1 + 2 (MK + Bve) + (MK + Bva) 35,2 28,8 35,9 6,4 100 79 005 100

Enförälderfamiljer män 3+4(Mm+Bv)+(Mrn+Bv) 29

En förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 30,1 48,7 21,2 23,4 100 17 285 129 6 skK + Bv 39,4 31,6 28,9 1,3 100 8 207 91

7äK+Bv .. .. .. .. .. 18

8 gK + Bv 42,1 26,5 31,3 0,0 100 1 225 34 Totalt 34,8 32,0 33,2 8,7 100 106 439 401

jer betalar ca en tredjedel mindre än 100 kr. i månaden, en tredjedel 100—200 kr. och en tredjedel mer än 200 kr. Gifta, samboende föräldrar betalar oftare än ensamstående mödrar mer än 200 kr. i månaden.

Den tyvärr mycket stora andelen utebliv- na svar för ogifta mödrar (typ 5) faller huvudsakligen på dem som har barn i privata familjedaghem (38,5 %) men andelen är stor även för dem med barn i barnstuga (21,9 %). För dem med barn i kommunalt familjedag- hem är bortfallet 6,3 %.

Om vi ser till kostnaderna för tillsyn av barn i olika åldersgrupper oavsett vårdform finner vi att för barn födda 1961463 (ca 7——9 år gamla) betalar ca 13 000 familjer eller 4,4 % av samtliga med barn i denna ål— der mer än 200 kr. i månaden. För barn föd- da 1964—66 (ca 4—6 år) betalar ca 20 000 familjer eller 6,2 % av samtliga mer än 200 kr. i månaden. Andelen för dem med barn födda 1967—70 (ca 0—3 år) är 7 % eller ca 29 000 familjer.

8.1.5 Möjlighet att ordna barntillsyn under fritiden

I tabell 8.1.3 visas vilka möjligheter föräldrar i olika familjetyper har att ordna barntillsyn under sin fritid. För alla ålderskategorier är det mer än en femtedel av föräldrarna som svarar att de aldrig kan få barntillsyn under sin fritid. Svårigheterna tenderar att vara

störst i de lägre åldrarna. Några entydiga skillnader mellan familjetyperna kan inte konstateras.

8.1.6 Sjukdomsfrekvens hos barn under 10 år

Tabellerna 8.1.4—8.1.6 visar hur stor andel av barnen under tio år som under det senaste året hade varit sjuka mer än 2 veckor, mind- re än 2 veckor respektive inte hade varit sjuka alls. Det är troligt att minnesfel påver- kar dessa uppgifter så att vi får en under- skattning av antalet sjuka barn. I den äldsta åldersgruppen (barn som är mer än 7 år gamla) är svarsbortfallet av någon anledning stort (14,8 %) vilket ytterligare ökar resulta— tens osäkerhet.

Observera att procenttalen i dessa tabeller är beräknade på antalet barn i respektive familjetyp och ej som i övriga tabeller på antalet familjer. Även antalet familjer har dock angetts i tabellerna.

8.1.7 Tillsyn av barn då barnet eller den ordinarie vårdaren insjuknar

Av tabellerna 8.1.7 a och b och 8.1.8 3 och b kan utläsas hur man i olika familjetyper ordnat barntillsynen vid senaste tillfället då något barn varit sjukt respektive hur man tror sig kunna ordna den om de som vanligen ser till barnen blir sjuka. Tabellerna gäller a

Tabell 8.1.3 Möjligheter för föräldrarna att ordna barntillsyn under fritiden. Särredovisning efter familjetyper och barnens ålder. Relativa tal.

Familjetyp

För barn födda 60—63 (7—9 år) För barn födda 64—66 (4—6 år) För barn födda 67—70 (043 år)

Har åtm. ibland möjl. Har ej möjl.

Uppg- sak- nas

To- talt

Ant. fam. Ant. obs.

Har åtm. ibland möjl.

Har Uppg. To—

8] möjl.

sak- nas

talt

Ant. Ant. fam. obs.

Har åtm. ibland möjl. Har ej

möjl.

Uppg- sak- nas

To- talt

Ant. fam. Ant. obs.

Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 78,9 2 MK + Bva 76,4

Enförälderfamiljer män 3 Mm + Bv 78,1 4 Mål + Bv 57,8

En förälderfamiljer kvinnor

5 ogK + Bv 78,5 6 skK + Bv 76,6 7 äK + Bv 73,3 8 gK + Bv . .

Totalt 78,5

13,6 3,7

3,8 4,7

8,1 10,9 19,0

12,7

100 100 100 100 100 100 100 100 249 374 21 085

1516 2786

7 231 12931 2 987

297 241

138 98

60 56

51 133 64 20

628

88,4 70,0 76,5 86,0 75,3

24,9 28,7 11,3 30,0 23,5 14,0 24,7

3,8 11,4 24,7 4,5 4,3

100 100 100 100 100 100 100 269 439 159 21384 100

.. 29 .. 26

11763 95 9 775 111 2 375 40 1715 41

316 451 601

74,0 65,7 26,0 34,3

100 100 268 485 23 170

4 332

343 108

243 93 223 44 12 27 649

Tabell 8.1.4 Sjukdomsfrekvens hos ca 7—9-år gamlal barn under närmast föregående år. Särredovisning efter familjetyper. Procent av barnen i respektive familjetyp.

Familjetyp Ej Sjuka Sjuka Uppgift Totalt Antal Antal Antal sjuka mindre mer än saknas barn familjer observa—

än 2 2 veckor iriket i riket tioner veckor

Tvåförälderfamiljer

i MK + Bve 39,8 42,4 17,8 15,0 100 304 201 262 043 142 2 MK + Bva 61,6 31,3 7,1 10,0 100 25 163 22 242 101

E nförälderfamiljer mån 3 Mm + Bv 49,2 37,6 13,2 0,0 100 1709 1516 60 4 Mm + Bv 48,2 45,8 6,0 4,9 100 879 799 57 E nförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 34,0 56,8 9,2 10,1 100 7 691 7 296 52 6 skK+BV 31,7 39,0 29,3 6,2 100 13 894 12 968 134 7 äK + Bv 36,0 32,6 31,5 10,4 100 3 264 3 030 65

8gK+Bv .. .. .. .. .. .. .. 29

Totalt 40,9 41,7 17,4 14,8 100 358 378 311 394 640

1 Födda 1963 och tidigare men ej fyllda 10 år vid undersökningstillfället.

ca 4—6-åringar och b ca 0—3—åringar. Det partiella bortfallet på dessa frågor är stort vilket gör att resultaten får betraktas som mycket ungefärliga.

De äldre barnen har i betydligt lägre grad än de mindre aldrig varit sjuka. [ tvåförälder- familjer är det i mycket stor utsträckning en förälder som ser till barnen när de blir sjuka. I ogifta och frånskilda mödrars familjer får andra familjemedlemmar, släkt eller vänner oftare se till barnen. Barnvårdarinna eller

annan social hemhjälp har relativt ofta anli- tats av ensamstående mödrar med barn i 4—6-års äldern, speciellt av frånskilda möd- rar (26,5 %). I ett relativt litet antal fall har sjuka barn varit i sina vanliga familjedaghem när de varit sjuka.

På frågan om vem som kan ta hand om barnen om den som brukar se till dem under dagen blir sjuk svarar 15 % beträffande de större barnen och 12% för de mindre att ingen skulle kunna göra detta. Vanligen an-

Tabe118.1.5 Sjukdomsfrekvens hos ca 4—6 år gamla1 barn under närmast föregående år. Särredovisning efter familjetyper. Procent av barnen i respektive familjetyp.

Familjetyp Ej Sjuka Sjuka Uppgift Totalt Antal Antal Antal sjuka mindre mer än saknas barn familjer observa— än 2 2 veckor i riket i riket tioner veckor Tvåföriz'lderfamiljer 1 MK + Bve 35,8 44,5 19,7 6,0 100 291 309 271 559 163 2 MK + Bva 41,2 54,2 4,6 8,0 100 23 901 22 356 103 Enförälderfamiljer män 3 Mm + Rv 29 4 Mål + Bv 26 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 42,9 30,0 27,1 7,5 100 12 673 11 763 96 6 skK + Bv 32,2 40,0 27,8 8,2 100 10 444 9 776 111 7äK+Bv 57,7 21,1 21,2 5,5 100 3 064 2 376 40 8 gK + Bv 28,8 31,1 40,1 4,0 100 1 920 1714 41 Totalt 36,5 44,2 19,3 6,3 100 344 425 320 567 608 1 Födda 1964—66. 508 SOU 1972:34

Tabell 8.1.6 Sjukdomsfrekvens hos ca 0—3 år gamla[ barn under närmast föregående år.2 Särredovisning efter familjetyper. Procent av barnen i respektive familjetyp.

Familjetyp Ej Sjuka Sjuka Uppgift Totalt Antal Antal Antal sjuka mindre mer än saknas barn familjer observa- än 2 2 veckor iriket i riket tioner veckor

Tvåföra'lderfamiljer

1 MK + Bve 53,6 37,2 9,2 1,6 100 313 586 273 555 203 2 MK + Bva 40,9 43,3 15,9 2,1 100 24 652 23 773 98 Enförälderfamiljer män

3Mm+Bv .. .. .. .. .. .. 4 4 Mm + Bv 3 E nförälderfamiljer kvinnor

5 ogK + Bv 46,6 39,0 24,4 5,7 100 47 347 45 972 227 6 skK + Bv 43,3 36,0 21,0 6,4 100 4 668 4 542 45 7äK+Bv .. .. .. .. .. 13 8 gK + Bv 28

Totalt 51,8 37,8 10,4 2,2 100 391979 345549 621

1 Födda 1967—70. ? Jämförelsen mellan familjetyper är inte helt rättvisande idetta fall eftersom de barn som är under ett år gamla inte haft så lång tid på sig att vara sjuka. De ogifta mödrarna t. ex. som har en hög andel spädbarn borde därför ha haft en relativt större andel sjuka barn om spädbarnen uteslutits.

Tabell 8.1. 7a Tillsyn av barn ca 446 år gamla1 vid senaste sjukdomstillfället. Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Familjetyp Tillsynsform To- Antal An- talt2 famil- tal För— Fam. Famil- Barnvår- Nå- Ingen Ald- Upp- jer ob- äldrar medl. jedag- darinna gon till- rig gift serv. (motsv.) släkting hem- eller an- an- syn varit sak- vänner met nan social nan sjuka nas hemhjälp Tvåförålder- familjer 1 MK+ Bve 84,9 3,5 0,0 0,9 1,8 0,0 9,9 13,2 101,0 269 439 161 2 MK + Bva 85,3 4,2 1,0 2,3 1,0 1,0 5,4 8,7 100,2 22 344 101 E n föräld erfa- miljer män 3Mm+Bv .. .. .. .. .. .. .. .. .. 29 4Mm+Bv .. .. .. .. .. .. .. .. .. 26 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + BV 27,7 25,3 5,5 18,6 3,0 0,0 19,9 8,4 1000 11 763 96 6 skK + Bv 33,0 21,6 3,2 26,5 8,2 0,0 7,9 17,0 100,4 9 775 111 7 äK + Bv 64,8 3,6 0,0 14,1 2,4 0,0 15,1 24,5 100,0 2 375 40 8 gK + Bv 57,4 18,0 0,0 13,5 3,8 0,0 7,7 13,4 100,4 1 714 41 Totalt 80,4 5,2 0,4 2,6 2,0 0,0 9,8 12,5 100,4 318 434 605

1 Födda 1964—66. 2 Procentsumman kan överstiga 100 om flera barn i samma familj setts till på olika sätt.

Tabell 8.1.7b Tillsyn av barn, ca 0—3 år gamla1 vid senaste sjukdomstillfället. Särredovis- ning efter familjetyper. Relativa tal.

Familjetyp Tillsynsform To- Antal An- talt2 famil- tal För- Fam. Famil- Barnvår- Nå- Ingen Ald- Upp- jer ob- äldrar med]. jedag— darinna gon till- rig gift serv. (motsv.) släkting hem- eller an- an- syn varit sak— vänner met nan social nan sjuka nas hemhjälp Tiza'förälder— familjer 1 MK + Bve 59,2 4,6 3,5 1,0 1,9 0,0 33,6 12,6 103,8 266 432 242 2 MK + Bva 74,8 2,9 0,0 2,6 4,3 0,0 18,8 4,5 103,5 23 169 93 Enförälderfa- miljer män 3 Mm + Bv 4 4 Män + Bv 3 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 35,3 16,1 3,5 6,7 1,5 0,0 37,7 14,5 100,8 45 456 223 6 skK + Bv 57,6 13,9 0,0 7,3 0,0 0,0 29,1 8,9 107,9 4 333 44 7äK+Bv .. .. .. .. .. .. 12 8gK+Bv .. .. .. .. .. .. .. .. .. 27 Totalt 57,1 6,1 3,2 2,0 2,0 0,0 33,0 12,2 103,4 341 056 648

1 Födda 1967—70. 2 Procentsumman kan överstiga 100 om flera barn i samma familj setts till på olika sätt.

Tabell 8.1.8a Tillsynsmöjlighet för barn, ca 4—6 år gamla1 om den som brukar se till dem blir sjuk. Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Familjetyp Tillsynsform To- Antal Antal __ _ talt2 familjer obser- For- Fam. Barnvar- Nå- Ingen Upp- vatio- äldrar medl. darinna gon gift ner (motsv.) släkting eller an- an- sak- vänner nan social nan nas hemhjälp ha"/förälder- familjer 1 MK + Bve 25,0 58,2 1,5 1,0 14,4 19,5 100,1 269 439 161 2 MK + Bva 39,9 30,2 15,1 0,0 15,8 12,1 101,0 22 344 101 Enförälderfa— miljer män 3 Mm + Rv 29 4 Min + Bv 26 Enförälderfa- miljer kvinnor '5 ogK + Bv 29,9 44,2 4,9 1,4 19,7 23,0 100,1 11 763 96 6 skK + Bv 28,5 33,2 18,4 1,8 18,1 21,9 100,0 9 775 111 7 äK + Bv 12,9 44,7 14,3 0,0 28,3 31,9 100,2 2 375 40 8 gK + Bv 20,4 37,9 25,2 2,5 14,0 14,0 100,0 1 714 45 Totalt 26,2 54,6 3,4 0,9 14,9 23,3 100,0 318 434 605 1 Födda 1964—66. ? Procentsumman kan överstiga 100 om Hera barn i samma familj kan ses till på olika sätt. 510 SOU 1972:34

Tabell 8.1.8 b Tillsynsmöjlighet för barn, 0—3 år gamla1 om den som brukar se till dem blir sjuk. Särredovisning efter familjetyper. Relativa tal.

Antal Familjetyp Tillsynsform To- Antal talt2 familjer obser- För- Fam. Hemvår- Nå- Ingen Upp- vatio- äldrar medl. darinna gon gift ner (motsv.) släkting eller an- an- sak- vänner nan social nan nas hemhjälp Två förälder- familjer 1 MK + Bve 31,4 52,0 7,3 1,0 9,1 19,1 100,8 266 432 242 2 MK + Bva 31,0 39,7 15,1 0,0 14,1 7,8 100 23 169 93 En förälderfa- miljer män 3 Mm + Bv 4 4 Min + Bv 3 Enförälderfa- miljer kvinnor 5 ogK + Bv 17,8 50,3 4,4 0,7 26,8 16,1 100 45 456 223 6 skK + Bv 33,6 13,8 7,0 4,1 41,6 17,5 100 4 333 44 7äK+Bv .. .. .. .. .. .. 12 8gK+Bv .. .. .. .. .. .. .. 27 Totalt 29,5 50,4 7,5 0,9 12,4 17,8 100,7 341 056 648

1 Födda 1967—70. 2 Procentsumman kan överstiga 100 om flera barn i samma familj ses till på olika sätt.

ger man att någon familjemedlem, vän eller släkting skulle kunna rycka in.

Det stora partiella bortfallet gör dessa upp- gifter osäkra. En mera ingående analys av grupper av familjetyper skulle annars kunnat göras t. ex. av hur barntillsynen vid sjukdom ordnas för barn med olika dagliga tillsyns- former och för barn med förvärvsarbetande föräldrar.

8.2 Spädbarnsmoderns ekonomiska situation

8.2.1 Inledning

Enkätformuläret innehöll några frågor som berörde kvinnans villkor vid den senaste bamsbörd som de i undersökningen ingående kvinnorna hade genomgått. Provundersök- ningen hade visat att svarsbortfallet ökade starkt med avståndet i tiden till förloss- ningen, varför vi begränsade frågorna till att gälla barn som fötts efter 1965. Om barnet fötts 1970 uteslöts det också eftersom en del av frågorna rörde förhållandena ett halvår

efter förlossningen och så lång tid mestadels inte hade hunnit förflyta om barnet fötts innevarande år.

Tabell 8.2.1 visar att i 351 673 familjer hade yngsta barnet fötts under något av åren 1966—1969. Det är dessa familjer som re- dovisas i de följande tabellerna i detta av- snitt. Antalet observationer var tillräckligt stort för att särredovisas endast i familjety- perna 1, 2 och 5. Familjetyperna 6, 7 och 8 redovisas sammanslagna. Ett mycket litet antal fall i familjetyperna 3, 4 och 12 redovi- sas ej.

8.2.2 Bortlämnande av spädbarn

Tabell 8.2.2 visar andelen familjer där barnet måste lämnas bort någon tid under de första 6 månaderna. Så var fallet i drygt 5 % av fa- miljerna. Anledningen var i flertalet fall att barnet var sjukt. En procent av samtliga be- hövde lämna bort barnet på grund av ekono- miska — eller bostadsproblem. De ogifta mödrarna (typ 5) tenderar att ha fått lämna

Tabell 8.2.1 Familjer med yngsta barnet fött 1966—l969. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Anta] Procent Antal familjer av resp. familjer i riket redovis- i urvalet

ningsgrupp

Tvåföra'lder- familjer

1 MK + Bve 286 707 32,1 252 2 MK +Bva 22793 38,8 101

Enförälderfa-

miljer kvinnor 5 ogK + Bv 33 008 50,0 247 6—8 övriga K + Bv 9 165 13,6 124

Totalt 351 673 32,4 724

bort barnet något oftare (9,4 %) än övriga grupper.

8.2.3 Mödrarnas ekonomi

I tabell 8.2.3 redovisas några av de inkomst- källor som spädbarnsmödrama haft under barnets första 6 månader.

Sjukpenning har hälften av samtliga haft

under någon tid. 44,0 % uppger att modern hade sjukpenning i 6 månader i samband med barnets födelse, 13,1 % förvärvsarbeta- de under åtminstone någon del av de 6 månaderna. Underhåll från föräldrar och stu- diestöd förekom mycket sällan.

Såväl förvärvsinkomster som sjukpenning är vanligast hos de ogifta mödrarna. De gifta eller tidigare gifta har i stället betydligt oftare haft tillgång till barnafaderns inkomst. Frågan om detta kan dock ha missuppfattats i så hög utsträckning att resultaten ansetts alltför osäkra för att återges.

Svaren på en fråga om hur kvinnan själv uppfattade sin ekonomiska situation under tiden närmast efter barnets födelse återges i tabell 8.2.4.

I normalbarnfamiljen (typ 1) anser sig en stor andel (82,8 %) inte ha haft några spe- ciella problem. I närmare hälften av familjer- na av övriga typer anser man att situationen var ”ganska besvärlig" eller "mycket besvär-

”

lig .

Tabell 8.2.2 Bortlämnande av spädbarn. Särredovisning efter orsak. Absoluta och relativa tal. Familjetyp Lämnat bort barnet p. g. a. Ej Iäm- Totalt ' nat bort

Sjukdom Sjukdom Ekono- Bostads— Annat barnet hos hos miska problem skäl barnet modern problem

Antal familjer iriket Tvåföriilderfamiljer 1 MK + Bve 10 302 2134 2 054 0 60 271 763 286 708 2 MK + Bval 768 10 o 0 0 18 599 22 794 E nförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 467 666 392 457 1 097 29 667 33 007 6—8 övriga K + Bv 202 100 0 107 78 8 678 9 165

Totalt 11 739 2 910 2 446 564 1235 328 707 351 674

Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 3,6 0,7 0,7 0,0 0,0 94,9 100 2 MK + Bva 4,0 0,1 0,0 0,0 0,0 96,0 100 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 1,4 2,0 1,2 1,4 3,4 90,6 100 6—8 övriga K + Bv 2,2 1,1 0,0 1,2 0,9 94,7 100

Totalt 3.4 0,8 0,7 0,2 0,4 94,6 100

1Det partiella bortfallet i grupp 2 uppgår till 15 %. I övriga grupper är bortfallet 0 eller mindre än 1 %.

Familjetyp Förvärvs- Sjuk- Underhåll Underhåll Studie- Sjuk- Antal arbete penning från från stöd penning familjer fadern föräldrar under 6 mån. Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 13,2 47,1 . .1 0,8 0,0 43,1 286 707 2 MK + Bva2 7,7 40,6 . .' 1,5 0,0 37,9 22 794 Enförälderfamljer kvinnor 3 5 ogK + Bv 17,1 56,82 40,6 2,8 1,7 58,2 33 008 6—8 övriga K + Bv 8,6 49,6 . .] 3,2 0,5 43,7 9 166 Totalt 13,1 48,8 . .1 1,1 0,2 44,0 351 675

1Då det förefaller som om frågan om makens inkomst ibland har missuppfattats av gifta familjer och då antalet uteblivna svar dessutom är stort i vissa redovisningsgrupper anges här endast andelen ogifta mödrar som fått ekonomiskt stöd från barnets far.

21 grupp 2 är det partiella bortfallet ca 22 % på alla dessa frågor varför resultaten för denna grupp är osäkra.

3 Här föreligger i gruppS en inkonsekvens. Antalet som haft sjukpenning över huvud taget bör vara större än antalet som haft sjukpenning 6 månader. Sannolikt har en mindre andel av de ogifta mödrar som ej besvarat frågan om sjukpenning i 6 månader haft sådan sjukpenning än bland dem som besvarat den. Detta bortfall uppgår för grupp 5 till 6 %.

8.2.4 Mödrarnas sysselsättning del (1,8 %) av samtliga studerade. Under graviditeten förvärvsarbetade som framgår av tabell 8.2.5 ca hälften av mödrar- na. Störst var andelen bland de ogifta möd- rarna (65,3 %) men även i norrnalbarnfamil- jen förvärvsarbetade 51,9 %. En mindre an-

Vid undersökningstillfället, då för samtliga minst ca 8 månader och längst ca 4,5 år förflutit sedan sista förlossningen, svarade sammanlagt 41 % att de började förvärvsar- beta eller studera efter förlossningen.

Tabell 8.2.4 Moderns egen uppfattning om sin ekonomiska situation under tiden närmast efter nedkomsten. Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Moderns åsikt om sin ekonomiska situation Totalt Inga spec. Ganska Mycket Uppgift problem besvärlig besvärlig saknas Antal familjer iriket Tvåföra'lderfamiljer 1 MK + Bve 233 567 42 034 6 410 4 696 286 707 2 MK + Bva 8 855 4 733 4 464 4 742 22 794 En förälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 17 299 11976 3 201 532 33 008 6—8 övriga K + Bv 4 603 2 428 1 793 343 9 167 Totalt 264 704 61 758 16133 10 313 351 676 Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 82,8 14,9 2,3 1,6 100 2 MK + Bva 49,1 26,2 24,7 20,8 100 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK +Bv 53,3 36,9 9,9 1,6 100 6—8 övriga K + Bv 52,2 27,5 20,3 3,7 100 Totalt 77,3 18,0 4,7 2,9 100 SOU 1972:34 513

Tabell 8.2.5 Moderns sysselsättning under större delen av graviditeten. Absoluta och relativa tal. Familjetyp Hemma- Förvärvs- Studc- Uppgift Totalt fru arbetande rande saknas Antal Tvåföra'lderfamiljer 1 MK + Bve 134 222 147 406 2 438 2 641 286 707 2 MK +Bva 11969 5 285 979 4 561 22 794 E nförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 8 920 21377 2 450 327 33 008 6—8 övrigaK+Bv 4520 4014 184 449 9167 Totalt 159 631 178 082 6 051 7 978 351676 Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 47,3 51,9 0,9 0,9 100 2 MK + Bva 65,6 29,0 5,4 20,0 100 E nförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 27,2 65,3 7,5 1,0 100 6—-8 övriga K + Bv 51,8 46,0 2,1 4,9 100 Totalt 46,4 51,8 1,8 2,3 100

Det vore önskvärt att studera återgången till förvärvsarbete efter till exempel varje ytterligare år som förflutit sedan yngsta bar- net föddes, men det ringa antalet observa- tioner tillåter inte en sådan uppdelning.

Till de familjer där modern inte förvärvs- arbetade när barnet blivit 6 månader ställdes frågan om vad som var den viktigaste anled- ningen till att hon då inte börjat förvärvsar- beta. Frågan hade 8 olika svarsalternativ (se

Tabell 8.2.6 Moderns sysselsättning efter barnets födelse.l Absoluta och relativa tal.

Familjetyp Hemma- Började Började Uppgift Totalt fru förvärvs- studera saknas arbeta A nia! Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 159 792 107 509 6 285 13121 286 707 2 MK + Eva 15 800 2 395 221 4 369 22 785 Enförälderfamiljer kvinnor 5 ogK + Bv 16 003 14 123 1 629 1 253 33 008 6—8 övriga K + Bv 4 911 3 321 222 488 9167 Totalt 196 506 127 348 8 357 19 231 351667 Procenttal Tvåförälderfamiljer 1 MK + Bve 58,4 39,3 2,3 4,6 100 2 MK + Bva 85,8 13,0 1,2 19,2 100 En förälderfamiljer kvinnor 5 ogK +Bv 50,4 44,5 5,1 3,8 100 6—8 övriga K + Bv 58,1 39,3 2,6 5,3 100 Totalt 59,1 38,3 2,6 5,5 100

1Tabellen omfattar tiden från barnets födelse till undersökningstillfället. Mödrar vilkas yngsta barn föddes t. ex. 1966 har således haft drygt 3 är mer på sig att börja förvärvsarbeta/studera än de vilkas barn föddes 1969. För samtliga gäller dock att minst drygt 8 månader gått sedan barnet föddes.

fråga 65 i appendix la). Det partiella bortfal— let på denna fråga är stort (15,2 %) och sva- ren svårtolkade. Allmänt kan dock sägas att man oftast (i 55 % av svaren) anger att man inte ville lämna barnen. Därnäst vanligast (ca 12 %) är två av alternativen: man kunde inte ordna barntillsyn eller ville sköta hemmet på heltid. 5 % uppger anledningen vara att de inte kunde få deltidsarbete.

Denna typ av frågor är speciellt svåra att tolka eftersom det svar som är vanligast — att man inte ville lämna barnen kan innebära att också en eller flera av de övriga anled- ningarna att inte förvärvsarbeta spelar in. Kanske vill man inte lämna barnen för att den barntillsyn som går att få inte är till- fredsställande eller tillräcklig eller för att man anser att heltidsarbete kräver alltför lång bortovaro från barnen.

8.2.5 Tilläggssjukpenning

Tabell 8.2.3 visade att 44,0% av mödrarna fått sjukpenning under 6 månader i samband med barnets födelse.1

En jämförelse mellan dessa mödrar och de som inte fått sådan sjukpenning gjordes med avseende på en del av de variabler som redan behandlats i detta avsnitt. Någon uppdelning på familjetyper skedde inte vid denna jäm- förelse som redovisas i tabell 8.2.7.

Där andra än helt försumbara skillnader framträder går de i förväntad riktning. De mödrar som haft tilläggssjukpenning anger oftare att de förvärvsarbetat såväl före som efter barnets födelse. Det innebär helt enkelt att de som haft en fast anställning före graviditeten i högre utsträckning återupptar sitt arbete än de som inte haft sådan anställ- ning.

1 Benämningen tilläggssjukpenning används inte i frågeformuläret då intervjuerna som gjordes i sam- band med provundersökningen visade att många mödrar inte hade klart för sig vad den innebär. Det kan dock antas att det i mycket få fall har före- kommit attmödrar fått sjukpenning i 6 månader utan att det varit fråga om tilläggssjukpenning.

En ungefär lika stor andel med som utan tilläggssjukpenning svarar att de uppfattat sin ekonomiska situation under barnets första 6 månader som besvärlig. Här skulle dock en uppdelning behövt göras inom olika familje- typer för att ge mer nyanserad information.

Tabell 8.2.7 Jämförelse mellan mödrar med och utan sjukpenningi 6 månader i samband med barnets födelse.

Andel av dem som

Haft sjuk- Ej haft sjuk- penning i penning i 6 månader 6 månader

Behövde lämna bort barnet 6,2 5,3 Hade under barnets första 6 månader:

inkomst av arbete 17,2 10,2 sjukpenning 100,0 7,7 makes inkomst eller un— derhåll från barnafar (51 ,9)1 (76,2)' underhåll från för- äldrar 0,0 1,9 studiestöd 0,1 0,3 Uppfattade sin ekonomis- ka situation som besvär- lig 21,6 22,8 Förvärvsarbetade] stu- derade under större de- len av graviditeten 83,92 30,2 Började f örvärvsarbeta/ studera efter barnets födelse 61,5 25,5 Antal familjer3 151 523 191 315 Antal familjer i urvalet 363 354

1 Beträffande osäkerheten i dessa svar se not 1 till tabell 8.2.3 2 16,1 % av dem som uppgav sig ha fått sjuk- penning i 6 månader i samband med barnets födel- se svarar att de ej förvärvsarbetat under större delen av graviditeten. Detta är en hög andel då tilläggssjukpenning kan erhållas tidigast 2 månader före beräknade nedkomstdagen och endast förut- satt att man vid början av graviditeten haft sådan anställning som berättigar till tilläggssjukpenning. Anledningen till den höga andelen kan vara att man varit sjukskriven eller tjänstledig under en stor del av graviditeten. Att en viss andel missuppfattat frågans tidsangivelse kan dock inte uteslutas.

3Samtliga familjetyper, även de tidigare uteslutna 3, 4 och 12 ingår i ovanstående tabell.

_ ' ,, .»,l ' " . .' " . : '.." "' """ ', '" "i”. ,'El'ijlr'n' """ ""'"' " .. ;; .» _. _ ..». ._ ."'_.' , . ;;..j ; "la, ,, 'nrillllnut-Isuln ' s..—;, ..'."-' ;;. -_'_"'l - .. __ ; -.. "19910." _. ' '. I'llll'ri' ' ' Feb.-:| iabnnll'l'ällli 'I"' "J'I. q',"'l"l. 'alla!" __ , . . . ”Avgå.” run.-anv i.u—ll .. _: ' _ ' *— ?- * ' "" ' , ".j, "_ "' .llja'llth 5.1." |—r|'|.'|1'|. ' ' ' ' ' ' ' " ' ' 1|mllh.r|'1'b._|iml n.» . _ hr" |r|||j mmm.. .' ; ' _ . '” . ' "'å'-v ' . wu M,; .wir- .th . .. , ' .' .. - _ " —,. ...-mi...... tub ' * ' ' " .- ' . ' » . '. .. _... .. _ " .,=-- allmänfarliga-|||" ' ' 77. _ ' "|' _ _' ' ' .' ""-r '_' ..”-, '- - ' __,IJL man him ._ _. . , - ' ' ' - . ' uvllhutiguål

". .| .: .; - ;; , = ; _.L : |. . __!1, | _,_ ; '_'". ; . . _ __ . .. : '8. || ; _ _; klan!!! ' .. . ' i. » ' .- ' ' " .:» - lääkärin Pilum:-. . ' _ __ | . ' fj 3. , - '»th slrn'm-n ,' " ' . _ _ . _!1 ' ;' "F .' _ 1" ' 511115]!!qume . ' J,; ' -- ' ' '. ' ' .' _"'|1?;jl'_|q|ltqu"l jr.; '.' : ' _ _ ' ,1' " | ; ., ' 'J __ _. ' . ' ' -" i'l'imur'elsl I'n'i'l

. _ , . . . . . » 'n - ' r|_ — | l— " __ _ . g _. "; Wiman—ml I 'I . . | " ._.. .. ," l ' I | "' "- ;|| — ' . ||. ' "l "_; ' "|_|' ' :” ;'_ |:,1 |'—|'-"' .'f .-"'| .. ;'|| .' —H| |-; _ ,j-_ _ : 1153 nit.-— .. "-..-'. "q ' | ;' |'. . .T _| _ "" I|| ';'—|'||. | ' _ '1;" . .,. r ; ,."' . . :'. ".;1'||'_"' i'|'_ ? "'ll'_ ; |.:.I'.'_|t-|_l|,II _ _ -,_"... —-_;.'.-; 1' "p. ;,(llu=' ' ' ';. ;l. """"."""','1"|."_" " . !. |, ". '; —;'..' - -.1'i_"; ; " gtr-"; ' ln. || | ." | | __| |.||_.; ."— ; | | ' _ | . I.| T'u '|| ;' | | ||_ I 4- x— .'- _ | -l| _ . ,_ j,.- '.. ...å |||, . f . 4 ' . ; ' '; '_ ..' '. _ ||.__' ll" l;;l ll|| _ |r__;_lL ,— _»',"I' dfu-i'm" | _I;_ 4 ; .. . _ ". .' |.._' .. - |: .—1_;':__.. '” ;. . . _ .. | | ,.....|||... .,, II I;; ; I "II | H I _ l l _ '.. '. xll' " j. ' ", .. .. ;' ”_. ,, Il |r .. ; |.” " ”| " " ' l l ' l ! IIIII |._'. '. __ ;** ; ., *' .; .'.' |;; ". ; | . . —_ _ _ | I N' ' ' lll | ; v,. .— — . ; . . I _, _ ' 'lll ! | ;; |;

SBB SIMISIISKI CENIIIMIYHHN . ....

UTREDNINGSINSTITUTET Gatuadless Linnégatan 87 Postadress Fack. 102 50 STOCKHOLM 27

Telefon 05 - 63 05 60

Appendix ] a

FRÅGEFORIVIULÄR

till familjer och ensamstående

Anvlenlnger

1. Besvara frågorna genom att sätta kryss 1 lämpliga rutor eller genom att skriva på en prickad rad

2. Om Ni är tveksam om hur lli skall svara eller vill förtydliga något svar kan Ni strive pl lin- lldu

3. Skicka in formuläret 1 bifogade kuvert. Primärke behövs inte — vi betalar portot

4. Frågor | bred ram gäller den person som Ni sammanbor med (som in eller under äktenskaps- liknande former). Om ni är ensamstående kan Ni hoppa över alla sadana frågor

Frågorna på denna side beeveru ev Illl

1. Bot 111 i tätort med mer än 2 000 invånare? 1 Nej 2 Bla >An5e tätortens namn: ................ 13 »: 2. vm... typ av bonad bor Nr J.. ; [:] || reslägenhet 2 D Insatslägenhet (bostadsrättslägenhet) H 3 E] Ville eller radhu- 4 Dunst. Ange vad: .. ,, S' Vem "är för den bostad "" bor "" 1 [__—| Nl själv (och/eller den Nl eventuellt sammanbor med) 2 Era föräldrar, svärföräldrar eller andra anhöriga 15 3 B Någon annan som Ni är inneboende hos 4 Någonannan. Angevem: ....................... ') " ') "" nu” ”*"" är "" * '" bonad' rum (andra än kök, badrum, hall etc) 16 b) Hur många personer ingAr l hushållet? (Räkna även med Er själv) Antal personer: .............. 17 .. . ,, c) Har Bi dax-utöver någon inneboende. 1 D Nej 2 DJa >Hur många? ........ st 18 5. Har Ni själv (eller den Hi sammanlever med) 1 N . något barn, (än |949, 1950 eller 1951, — "" w? 2 Ja >Hur mÅnga'? ........ st 19

Frågorna på denna elda basvara: av alla

&. a) Har ru ; Er bostad tillgång cm Nej Ja 1 2 I:] [___l ... D [:] Varmvatten D [! Dusch eller bad D wc Centralvärme C] lj Telefon [ ] Cl .. u) Har ru tillgång till egen eller annans D Bil [:] Sommarstuga . , .” 7. Står Ni för närvarande i någon bostadskö. 1 | Ne] : [l .. &. Vllket är Ert civilstånd 1 D om 2 [:| Ogift 3 E] Anka/anning 4 [:] Frånskild 5 Hemakild 9. Vilket var Ert civilstånd under större delen av år 1969? ! Gift—_a Vilket Ar gifte Ni Er År! 19.. ? Ogift 3 Änka/änkling-a Vilket år blev Ni änka/änkling ln 19..... 4 Frånskild—=> Vilket år upplöstes Ert äktenskap rr 19..... 5 D Hemsklld 10. Beevaras om Nl var gift större delen av 1969: Sammanlevde Ni under större delen av 1969 med 'är malm/make? 1 D Nej—»Besvara fråga 11 2 E] .. 11. Boavaraa om Ni 91% större delen av 1959 a_ll£r_ev_a-_ rade No] En haga & Sammanlevde Ni under större delen av 1969 med någon som Ni har eller har haft barn med? l G Nej 2 [::] Ja, sedan år: 19......... b) Sammanlevde Ni med någon annan person under äktenskapsliknande former under större delen av l969o 1 ? :) Bolvaru om Ni svarade Ja på Iraga 11 : eller I): vilket personnummer har den som Nl sammanlevde med? Vad heter den som Ni sammanlevde med ................ . .......... efternamn Sammanlever Ni fortfarande med samma person? 1 Nej 2 [] ;.

20 21 22 23 24 25

26

27

28

29

30

31-32

31—32

31-32

33

34-35

34-35

36

.., .

12. Vilken skolutbildning har ru. , Folkskola 4 D Gått ut gymnaslum eller flickskola

2 så" '” "515”13' B”""kom' 5 _ Studerat vid universitet

flickskola eller folkhögskola eller högskola

'— 37 3 Yrkesekola & skolutbildningen EJ avslutad, pågår i lö. Har Ni därutöver genomgått 1 EI He" någon yrkesutbildning? '] 2 Ja, under kortare tid än ett år 38 3 D Ja, under minst ett är 14. Förvärvsarbetar lli för när— 1 E N varande? "J 39

2 [1.15

15. Vilka av dessa grupper D _ _ .. räknar Ni Er till? ' LSE” företagare 5 D Pensionar

2 DArbetare 6 Dstuderande 40 "5 Tjänsteman '! Dimmu. Vad?

4 Hemmnfru/hemmaman . . .

16. Har Ni under det senaste året 1 D Ne. försökt något sätt att få om— '] ') skolning eller utbildning. 2 Ja 41

17. Arbetade Ni huvudsakligen på heltid, halvtid eller deltid under 1969?

1 Heltid (minst 35 timmar 1 veckan) 2 Halvtid (20—34 timmar i veckan) 42

3 Deltid (mindre än 20 timmar i veckan)

18. Under hur stor del av år 1969 Hela år 1969 envar” förvärvsarbetade Ill? 43 ole I lin del av året: ..... månader Iörvirve- "bund. 19. Arbetade Ni utanför hemmet ""du-1959 på kvällar eller helgdagar 1 Ja, regelbundet Q'? under 196 ? Du, ibland 44 3 [3 Nej, aldrig 20. Försökte Ni under 1959 [:] . D 0 byta arbete? 1 He.) 4 Ja, :mnon..erade J:r, besökte |__—1 q 2 arbetsförmedling 5 Ja, ann-'It satt. Vilket. 45 3 [:l—m, svarade på annons 21. Hur stor betydelse hade fölJande skill for att Ni inte förvärvsarbetade under ,. _?"— 1969? .»tor Gm..kn Ganska Ingen bety— stor liten bety— Kryssa i en ruta för varje rad! där": bet 243155 b" dal” dei” a. Det vnr inte ekonomiskt nödvändigt D D & 46 b. Kunde av hälsoskäl inte förvärvsarbeta 47 B."".. :=. Ville ha deltidsarbete men kunde inte fli något I | B 48 ”"'"". d. Kunde inte få annat lampligt arbete D 49 Ion/arv» .Irlbeud. e. Kunde inte ordna barntillsyn J 50 I | _ _ "M.V1969 !. Ville 1nte lämna barnet/barnen LJ [:] 51 g. Ville sköta hemmet på heltid D 52 h. Annat skäl. Vilket? ................. ..... ... ?2. Försökte Ni skaffa . _ * arbete under 1969? 1 .!uJ 4 [Ja, _mnonutrade . besokte " . . . ::rbctsl'ormndlin", 5 D Ja, på annat natt. Vilket? 53

Frågorna på denna sida avser den person som Ni sammanbor med (som gift eller under Mtwamllknando Iom—r). Om Ni är ensamstående hoppar NI över den här sidan.

te året fdr—sökt något sätt att få omskolning eller utbildning?

IDNej EDJa

25. Vilken skolutbildning hur ur 1 [] Ruskas 4 Gått ut gymnasium elltr partner? fackskola Gdtt ut realskola grundskola ? ' .. ' Studerat vid universitet flickskola eller folkhogskola 5 eller högskola skolutbildningen ej avslutad, 3 :] Yrkesskola 5 pågår 1 24. Har Er partner därutöver genom- 1 Ne' gått någon yrkesutbildning? J 2 E] Ja, under kortare tid än ett år 3 Ja, under minst ett år 25. Förvzirvsorbetar ':)r partner 1 D "E. för närvarande? J 2 G Ja 26. Vilka av dessa grupper D .— .. = [:] .. räknar Er partner sig till? ] Lgen foretagare , Pensionar ? l:] Arbetare 6 D Studerande 3 DTJdnStEmnn '! Dunst. Vad? .. .............. 4 Hemmafru/hemmaman ....... 27. Har I-Ir partner under det senas—

25. Arbetade Er partner huvudsak- D . ligen på heltid, halvtid eller 1 Heltid (minst 35 timmar i veckan) den” und" 1959” 2 Halvtid (20-34 timmar i veckan) 3 Deltid (mindre än 20 timmar i veckan) ?9. Under hur stor del av år 1969 D Besvara: om förvärvsarbetade Er partner? ' ”Ela ”" 33:22? 2 B En del av Året: månader ”"'"" 30 Arbetade "'r , " . .. partner utanfor und=r1969 hemmet pd kvdllar eller helg- 1 E] ”' "59117”th .. . .. ': d_g__r u..der 1959 2 B Ja, ibland 3 EI Nej, aldrig 31. Försökte !" partner under C] . D 1959 byte arbete? ! NeJ 4 Ja, annonserade 2 ÄZQeESÄÄZdling 5 D Ja, annat sätt. Vilket? 3 De. ”man mm S?. Hur stor betydelse hade följande skäl för att Er partner inte förvärvsarbe- Ganska Ingen tade under 1969: stor bety— lryssa i en ruta för varje rad] "=SB b" gelse delse &. Det var inte ekonomiskt nödvändigt D D B b. Kunde .'lV halsnskhl inte förvärvsarbeta C] B B.".". om n. Ville ha deltidsarbete mer. kunde inte få något B D D . Kunde inte få annat lämpligt nrbete |:] D E] ”bond, e. Kunde inte ordna barntillsyn Cl CI D .u. .. EI —— f. Ville inte lamna barnet barne undar1969 / " B 5. Ville sköta hemmet på heltid B [:] [:| .. in... ...i. m.... [] D 33. Försökte är purtner B . . skaffa urbete under 1 Neg 4 Ja, annonserade 1 6 '? J 5"): .. 9 9 2 aZLeEngrlZZdling 5 D Ja, pd annat satt. Vilket? .. Dm. s...... på ......

Sl

55

56

57

58

59

60

61

62

63 64 55 66 67 68

69

70

Don- uppl-g Inn-haller lrlqor om duman-l bam. löddn 1952 eller nnan. nom onllm belolknlngtmlelrel llllhåv En oMlL ___—> ("än modigare nagon barn. om I!!! alm man tillhör hmm ber vl Er ||| qlh dum namel- namn och huv-u "lnom: Inn nu den. bam).

Besvara lrbgoma lör varje barn i kolumn under bar- net: namn

34. Stannar det att barnet lager 1 Ert hushåll? (Om Ile : beavara 1 atället frågorna pa en 7 ' C "1 2 [:| '" för detta barn)

lll-1

1 En; 2 l:]:-

35. Vilken är barnets uyaullhttntng? 1 Har ej börjat skalan 1 B 2 Går & skolan 2 [] D

3 Förvärven—betar 3

4 Annat.Ange vad: 4

4 .......-.........................

1D :D 5D

4 .................................

56. a Kar barnet nlgon egen inkomst (annan a av — ' feriearbete)? ! D Nej b Hur mycket tjänar barnet i så fall per månad för nnrvarunde?

:: Vilken sJukpenning får barnet. vid ejukdou')

37. Har barnet eller har det haft någon annzn förälder "an IH sjalv eller den Ni sammanbor med som gut [:| , eller under aktenskapslllmanae former). 1 "" 2 L] '”

38. Halv-ras om bamal har nagon annan lörildar:

a Har Nl eller Er partner 1 He" 1 sammanbott med barnets 1 andra förälder? : Ja Hur länge? 2 Ar

b 'Ar Nl eller Er partner 1 "ej , B gift med barnets andra förälder eller har lli 2 Ja, har varit gift eller Er partner tldi— med honoghenne. gare varit det? Hur länge? 2 .. . .. ... . ... År

3 Ja, är glft med bonuWhenne 3 [I

(: Besvara: om Ni eller Er pannor vari! cm med barnet: andra lörildar: Hur upplöstes äkten—

skapet? 1 Genom skilsmässa I B

2 Genom dödsfall 2 d Har underhållsbldrag för barnet utdömts/av— talats? | a Pick Ni/Er partner ut underhållsbidr net 1959? (ml—ekt från den andra förälder.—

f Pick Ill./Er partner blrlr sförskott för temet m

under 1969? (utbetalas frAn Barnavårdsnämnden). 1

5 Kalmar lli/Er partner nu den andra (braidems nuvarande inkomst? 1

ri

Ja:............ lir/nån

2 ............

År

2 ar

11-14 15-16 lH-19 20—21

26-28 29—31 32-35

Frågorna 39—45 galler andan nam uuuu- In a.

39.

Hur brukar tillaynen av barnen ordnas om dagarna reapnktiva efter skolan:; slut?

! Tillsyn i hemmet av Er ajalv eller den Hi anm— manbor med aom glft eller under äktenskaps- liknande tur-mer)

2 Tllleyn i hemmet av någon annan

3 Barnet ar l barnstuga (daghem, lekskola, eller rruldaaem)

& Barnet är & kommunalt famil ed bem

5 Barnet år &

6 Barnet 'ar utan tillsyn 7 Annat. Ange vadl

BB[ & lj B BBC IBBB

40.

scar lli 1 kö för barnatuga- eller familjedag- hemsplats At barnet? BMJ 2 GJa [jun 2 En.

aur mycket brukar Nl betala per manad för tlllayn av barnet? D Irqet

........... kr/mAn

:] Inget

........... kr/mAn

Gäller barn som brukar vara i barnaluga ellerlamili

Hur Maga timmar om dagen är barnet l regel i barnstugan/ramlljedagnemmet?

............tim/dag

till/dag

43.

Har lll möjlighet att ordna tillayn av barnet under Er fritid?

1 Nej 2 Ja, ibland 3 Ja, för det mesta

4 Ja, alltid

BBJB BBBB

Har barnet varit ajukt någon sing under det senaste året?

1 Nej 2 Ja, mindre än två veckor sammanlagt

3 Ja, mer än två veckor sammanlagt Vem Säg till barnet när det senast var sjukt? 1 "Agon av föräldrarna

2 aniljemedlen. släkting, vänner eller liknande 3 Barnet flak vistas l famllgedaghemet

4 Bamvardarinna eller annan social hemhjälp

5 Någon annan. Ange vem

6 Ingen

'! Barnet har aldrig varst sjukt

BBB BBBB BB BBB BBBB

LBBB BBB BBBB

46.

Om den som brukar se till barnet under dagen blir förhindrad, vem kan då ta hand om barnet?

1 Någon av föräldrarna

2 Pamiljemadlom, allkting, vinnar eller liknande 3 lelvlrdarinna eller annan social hemhjälp

4 lAgan annan. Ange vem

5 Ingen

BBB B

BB BBB B BB BBB B

38—40 41—42

Frlgomn 47—51 huv-rn om Nl lr lbrilder llll ell eller ller! bam. ladda 1951 eller nnan som lnle bor ho. !, Frlooma giller endast dalla 7 eller duu brun.

skrlv barnen lbmnmn pl den prleka- d. rlden. Banu "luomu lör var! ml kolumnen under ham-ll namn.

6-7

47. var hol' barnet? 'I Han dan andra föräldlrn

2 lloc annan aliktlng

». ! fonterhal

PA barnhem eller annan inetibutlan ».

ul Barnet har egen bantad 5 acrnct har burtarlopteratu

7 Annat. Ange vad:

n, _

BBBBBB

.a

.. M

BBBBDB

7 ................

N

BDBBBD

...

7 ................

BDDBBD

—|

48. sammanbor "1 eller har lli saman- bott lled barnet! andra förälder?

1 Nej 2 Ja, har smmmantntt med honan/henne. llnr länge"

] Ja. luunbor med nonan/luna

B

......... Ar

&

? ......... år 9—10

49. Är lli eller har lli varit gift med barnets andra rdrkldcr?

| nu 2 Ja, har vant ute med

nandE7ncnne. Hur lange?

: Ja, a_r gift med honom/henne

;D D

»:

2 .........Al- ll—l?

50. Bo: Nl vem qlnmadbarnm andra lbrll cr: Hur upplönteu aktensknpet?

! Ganon: Skil snitsen

2 Genom dödsfall

J-

51. Har underhlllabldrag till barnet utdömts/avtalats?

l m

2 Ja, hur mycket per mdnnd'r ......... kr/mÅn

kr/uuln

B BB B

. lrr/nAn 2 kr/nAn l4-l6

Frogama 5246 besvara: om den aom nl summarum med (aom gm eller under manskapsllknando lonner) är löräldor till en eller llara barn. födda 1952 eller senare um inte bor hon er. Frågorna gäller undan! den- eller uma barn.

Skriv barnet: lömlmn pl den pricka- ] de ldln. suv-ra lrboorna lör varl- m I kolumnen under hamen namn.

WWWWÅ

52. Var har barnet? 1 Hon den andra föräldern

2 Hoa annan allktirlg

! I fosterhem

4 PA barnhem eller annan institution

5 Barnet har egen bostad 6 Barnet hur bortudapt-rata

7 Annat. Ang. vad:

vi

BBBBBB

.

BBBBBB

7 ................

DDDBBB

.

7 ................

DBBBBB

_

53. Sammanbor Er partner eller hur han/hon aamanbott med barnets andra förälder? | Ne,; 2 Ja, har sammanbott med honom/henne, Hur länge?

3 Ja, sammanbor med nonan/henne

B

&

.; ......... är

B

2 ......... Ar

54. Är eller har är partner varit gift med barnets andra rördlden?

1 Nej 2 Ja, har varu gift med nencE7nenne. Hur länge?

) Ju, m_r gut med honom/henne

B B:

......... dr ? ......... Ar

B B

_ ......... Ar vu ..... lir

55_ Halvar-| om Er pannor url! ull! _ med barnen andra lörildar: Hur upplöstes uktensknpet?

I Genom akilsna'aan

2 Genom dödsfall

BB B BB B

n:

55. Har underhållsbidrag tlll barnet utdöms/avtalats?

| He]

2 Ja, hur mycket per mdnnd? ......... kr/n n

B

ä

.” kr/m-lr.

1

B

J LW kr/n'mJ

B [E] i'm B

. . kr/ln'ln ,

Frhqorna på denna lldl besvara: om den mm Ni sammanbor med (mom gm eller under iklonuklplllkn-ndo larmar) nm burn under iran 1966—1969. Om Er nunnor lön mer in en barn under Aren was—1959 "..",an dnyngu. uv dom. Om Ni är ensam-Monde hoppar Ni över dan här sidan.

57. Vilket år föddes barnet? År: 19........... 58. Behövde barnet lämnas bart någon tid efter födseln? | C] Nej 2 Ja, på grund av sjukdom hos barnet "5 Ja, på grund av att modern var sjuk 4 [3 Ja, på grund av ekonomiska problem 5 Ja, på grund av bostadsproblem 6 [:] Ja, av annat skäl. Ange vilket:................... .................................................. 59- Besvaras om Ni svnrnda Ja ph Mg: 58: För hur lång tid behövde barnet lämna: bort? 1 D Mindre än en månad 2 1-6 månader 3 D 6-12 månader 4 E] Ett år eller mer 60. Hade noder-n under barnets första 6 månader Nej de följande inkomster? 1 2 !: Dj D " Kryssa i en ruta för varje rnd! I E] Sjukpenning Maken hade inkomst/ underhåll (rån barnets far (om modern inte var gift) Underhåll från föräldrar [] [] s......m 61. Hade modern Sjukgenning under 6 månader 1 E N . i samband med barnets födelse? ” 2 I:] .. EP. Hur anser [Ir partner ntt hennes ekonomiska 1 B In a s eeielln roblem situation var under tiden närmast efter 8 p P .. — ': barnet.. fodelse. 2 C] Ganska besvärlig 3 Mycket besvärlig 63. Förvärvsarbetade eller studerade Er partner E] . _ under större delen av graviditeten? 1 EorvarVJArbetade 2 D Studerade 3 [_ Ingetdera 64. Bor—jude lir partner förvärvsarbeta eller studera efter barnets födelse? 1 D "23 2 D Ju, började förvärvsarbeta efter ...... månader 3 Ja, började studera efter ...... månader 55_ Besvara: om Er partner m_lg lörvårvaarbelade när barnet blivil 6 månader: Vilken var den viktigaste anledningen till att Er partner inte började förvärvsarbeta 1 | Det var inte ekonomiskt nödvändigt när bru—net blivit 6 nämnder? 2 D Kunde nv hälsoskal inte förvärvsarbeta 3 Ville ha deltidsarbete men kunde inte få något 4 Kunde inte få annat lumpligt arbete 5 ] Kunde inte ordna barntillsyn 6 Ville inte lämna barnet/barnen 7 |Ville sköta hemmet på heltid & [] Annat skan. Vilket?

71

72

73

74 75 76

77

78

79

80

Frågorna på denna sida besvaras av illa

66. Hade Nl bostadstillägg för barn?:unll er under 1969? 1 NEJ ? Ja %Hur mycket? ...... kr/lln 1143 67. Fick Nl under 1959 något underhålls— Hej ? Ja %Hur mycket” kr/nn 14—16 bldr för 2 en del? 1 Underhållsbidrag till barn sknll inte anges här)

68. Hade Nl ålders-, sjuk— eller fox—tids- Eenslon under 1969? 1 Nej ? D Ja —>Hur mycket? kr/uLn 17-20 59' Hade "* _Länke ””S”" ""d" 1959? 1 Nej 2 Ja —>Hur mycket” kr/lln ”»” 70. Hade Nl under 1969 något/några barn som flck barngenslon? 1 D "ej 2 J:; >Hur mycket sammanlagt" _ xr/un 35-27 För hur många barn? |: 26 71. Fick Nl studiemedel fdr egen del 1 [3 Ha. ?nder 1969? 3 För studier vld universitet eller ,, . 29 liknande) . E] Ja, En tex—mln 3 D Ju, två terminer 72. Fick Ni studiebldng under 19697 1 [:] :; (För studier vid gymnasium, fackzkoln, yrkesskola " m) Räkna 1" eventuella " D Ja, en termin _) Hur mycket” kr/nln tillägg. ' ' 30-32 3 D Ju. sz terminer ——> Hur mycket” kr/llm 73. Hade Ni något/några hal—n :om fick , .” studiebidrn under 1969? * 4 (För studier vid gymnmzium, fackskola, D , _ _ _ . ,, " mln yrkesskola m m) Räkna in eventuella 2 Ja, Ln .ermln-yHur mycket. gammnnlrlgt. / » tillägg. 3 Ja, tvn ter— 3>-35 miner —-—) Hur mycket smanlagt'?....... kr/nln 74. Hade Nl något utbildningsbidrag för om— 1 ”e: skolnlng under 1969" J

2 [1 Ja -—>Hur mycket sammanlagt under 1969" kr/lln 56-39

75. Fick Nl vårdbidrag till något/några 1 C] Nej handikappade barn under 1969? 2 |:] Ju ——>Hur mycket sammanlagt.? kr/ulu 40-42 För hur många barn? ............ ut 43 76. Fick Ni under 1969 något eller några av Nej Ja Belopp per mån.-xd under 1969 följande bidrag? 2 1 Vårdnadsbidrag från landsting (eller mot— D > 4446 svarande 1 Stockholm, Göteborg och Malmö) Lr— kr/mAn 2 Fruniljebidrrlz vld militärtjänst I—> kr/mnn 47-49 3 Yrkesskadelivränta D .. lir/mån 50—5? 77. Har "1 under 1959 varit sjuk och därvid mn sjukgennlng ! minst 10 dagar sammnn- 1 NEJ 2 D Ja 3 D Mlnns me säkert 53 lagt? 78. Hur stor sjukgenning (Ar Nl per dag nur E] Nl är sjuk? ' Ing” 2 Får ..... .. kr per dag i sjukpenning 54-55 3 Får lön under sjukdom 79. Tillhör Ni någon erkänd arbetslöshetskassa? 1 ”0,1 2 J:l,vilken'f ..... 55 80. Fick Nl under 1969 ligga—sättning från erkänd arbetslöshetskn under min:—.c. 1 Nej 2 B J:: 3 D Minns inte säkert 57 10 dagar? 81. Hur mycket kostar :ir bostad per månad? Räkna in bränulekostnnd. Total bostadskostnad: ..... .. kr*/mån 555-60 52. Om Ni plötsligt hamnade i en :;ituaLion där D ., :, . _, , kli på en vecka .lsce skaffa fram 2 000 ' ”'” l—l ” ) ”** ””H"” "*""

d' . d 7 ”om” Skulle ” man " ? [] Uttag från eget bankkonto

"5 Län från familjemedlem 51 4 Län från andra släktingar eller värmer 5 Ilnän &. bank eller liknande

& D Annat sätt. Vilket? . ........... ..

Frigoma på donna old- motsvarar dom på (omgående sida man avser den ponon mm Nl sammanbor mod (mm gm eller mdor lhar—kopollkmndo lormor). Om NI år ensamstående hoppar NI över den när sldan. Nlr Nl huvor-r "inom: nedan har vi Er jämföra med svaren på föregående sida så att Ni inte lämnar samma upp- gift två gånger.

85. Pick Er partner under 1969 något underhlllubidr för o en del? Underhållsbidrag till barn skall inte Ange 9 här)

D ...— ; [] ...—.nu. mycket?

kr/ mån

84. Hade Er partner åldorn-l sjuk— eller j förtidspension under 1969? 1 D Nej 2 B Ja—>Hur mycket? . .. . .. kr/mån .56. Hade Er partner änkepension under 1969? 1 D Nej 2 D Ja Hur mycket? ' ' ' _ _ ' ' _ _ _ . _ kr/mAn 56. Hade Er partner under 1969 något/några 1 E] N ; barn som fick barnpension? ej 11 2 [3.121 >Hur mycket sammanlagt? kr/mAn ? För hur många barn” ......... st 1 F 87. Fick Er partner studiemedel för egen 1 Nej ((lel under 1969? flagning”;- vld universitet eller 2 D Ja. en termin 3 D Ja, th terminer 58. Fick Er partner studiebidrgg under 1969? 1 D Ne. (För studier vid gymnasium, fackskoln, J yrkesskola m m) Räkna in eventuella 2 EI Ja en termin Hur mycket? kr/mån tillägg. , _) . 3 [1 Ja, två terminer ——> Hur mycket? .. . . . ... . ... kr/mAn 89. Hade Er partner något/några barn som fick 1 D Nej studiobidr under 1969? För studier vid gymnasium, fackskola, ,, yrkesskola m m) Räkna in eventuella 2 [:l Ja, en termin-aHur mycket sammanlagt. .. kr*/mån tillägg 3 Ja, två ter— miner _) Hur mycket sammanlagt? . . kr/mån 90. Hade Er partner nÅgot utbildningsbidrgg 1 D Nej för omskolning under 1969? 2 E] Ja—>Hur mycket sammanlagt under 1959? ...,... kr*/mån 91. Pick Er partner vårdbidrag till något/nÅgra 1 D Nej hudlkappad! barn under 1969? 2 D Ja aäur mycket sammanlagt? .. . kr/mAn För hur många barn? ............ ut 92. Pick Er partner under 1969 något eller NeJ Ja Belopp per månad under 1969 några av följande bidrag? 1 2 1 Vårdnadsbidrg frln landsting (eller mot— svarande i Stockholm, Göteborg och Malmö) D [_j—% ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' " ' ' ' ' ' ' kr/mån 2 Familjebidrag vid militärtjänst % kr/mAn 3 Yrkosakadelivränts Cl > .................... kr/mAn 93. Har Er partner under 1969 varit sjuk och dinid fått sjukpenning i minst 10 dagar 1 D Nej 2 |:! Ja 3 D Minns inte säkert sammanlagt? 94. Hur stor sjukpenning får Er partner per dag när han/hon är sjuk? 1 Ing" 2 Får .. ... kr per dag i s;]ukpenning 3 D Får lön under sjukdom 95. Tillhör Er partner någon erkänd arbetslös— hetskassa? ' Nej 2 Ja, Vilken? .. 96. Fick Er partner under 1959 dagersättning !rån erklnrl arbetslöshetskassa under mlnst 1 G Nej 2 Ja 3 [j llluns inte säkert 10 dagar? [_| L A | l l | | . | J . . 67-71 72-76 77-80 SOU 1972:34

10

6?

63—64

65

66

nin nu nu ANGE ou NI HAM SVÅRT ATT SVÅRA PÅ NÅGON FRÅGA ENLIGT DE 11101va sunsumnmnvzu

eeeeeeeeeeeeeeeeeoeeeeeeeeeeeeeeeoeeeeeeeeeeeeeeeoee.o.-leeeleoeeeeeeeeee 'eeeeooo-eeenleeeeeeDeeeeoeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeoeeeeeeeeeeeeeeeoeeeeeo eeo.|...eaeeeeeeeeeeeeeeeeeeoeeeeoooeeeeeeeeoeeeeeeeeueee-eeeeeeeeeeeeee. eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeoeeeeoeeoeee-neeeeeeeee-eee-eeeeeeeeeeeeeeoe eeeeeeoeeeeeeeeeeoeeeeeeeeeeoeeeeeeeeeeeeeeeeeeeoeeaeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeoeeeeeee.eeeee-eeeeeeeeeeeee-oeeeeeeeeeee- e|eeaeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee-eeeeeeeeeeeeeeeeeeeee-eeoeeeeeoeeeeeeeeeeee eeeaeeeeeeeeeeeeeeeeeneee-eeeeeeeeeooeeeeeeeeeeeeeeeoeeeeeeeeeeeeeeeeeeee eueeeeeeeeleeeneeeeee-eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee.eeeeeeeeeeeeeeeaeeeoeeee eeeeee|eeeeeeeee|eeeeeeeeeeeeeeee-oceeeeeeeeeeeeeeeeeeeoeeeoeeeeeeeeeeeee eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee-eeeeeeeeeeeeeeleeeeeeeoeeeeeoeeeeeeeeeeeeeeeeeee eeeeeeeee|eeeeeeeeeeee|eeveee.eeeeoeeeeeeeeeeJe-eeeeeeeeeee-ueeeeeeeeee-e eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeleeeeeeeeeeeeeeleo-eeeeeeeeeeeeoeeeoe eeeeeeeeeeeeeeeoeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee-ee-eeeeeeeeeoee-eeeueee.eeeeeeeeeee eeeeeeoeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee-aeeeeeneeeeeeeeeeeee...en-neue...eeeeeeeeee eeeeeenaeoeeeeeeeeeaeeeeeaeee-eeeeeeeeeeeeeoeeeeeeeeeeeeee-eeeeeeeeeoeeee

tee.eeeeeeeeeneeeoeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeoeeeeee-eeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

TACK FÖR ER VÄRDEFULLA MEDVERKANI

B SIMISIISH EENIHMHYHMI P 1440

. 1 UTREDNINGSINSTITUTET Appendix 1b

megunm,na.w;msmCWOUAn Stockholm i september 1970 rel.»... osss Osso

Filial Runggalan 32, Box 901 70122 ÖREBRO Telefon- 019-14 0320

E N K Ä T U_N D E R S Ö K N I N G

Om bostadsförhållanden arbetsförhållanden behovet av sociala bidrag barntillsynsproblem

Statistiska Centralbyråns Utredningsinstitut ställer en rad frågor i en enkätundersökning. Det sker på uppdrag av Familjepolitiska kommittén, som är en statlig utredning.

Undersökningens resultat kommer att användas vid planeringen av samhällets stöd till familjer och ensamstående. Det är angeläget att få reda på vilka grupper som i dag inte har tillräcklig hjälp av det sociala stödsystemet.

Vi vänder oss till ett stort antal personer som har valts ut enligt statistiskt—vetenskapliga metoder. Ni är en av de personer som har valts ut till undersökningen. Vi ber Er att fylla i det medföljande frågeformuläret och därefter inom 8 dagar återsänds det i det bifo- gade svarskuvertet.

För att resultaten skall bli tillförlitliga är det mycket väsentligt att samtliga som tillfrågats också besvarar frågorna. Uteblivna svar snedvrider resultaten och minskar undersökningens värde.

Det ser ut att vara många frågor i formuläret. Men Ni behöver inte besvara alla frågorna. Överst på varje sida och framför vissa frågor anges om frågorna gäller Er eller inte. Om Ni är gift eller annars sammanbor med någon under äktenskapliga former så gäller en del frågor Er partner. Besvara dessa frågor helst tillsammans med Er partner.

Era svar är skyddade enligt sekretesslagen. Alla som arbetar med undersökningen har tystnadsplikt. Ingen utanför Statistiska Central- byrån får ta del av vad just Ni svarat på frågorna. Svaren kommer endast att redovisas i form av statistiska tabeller och procenttal.

Närmare upplysningar om undersökningen lämnas gärna av fru Lindberg tel 08—63 05 60 ankn 259.

Vi tackar på förhand för Er värdefulla medVerkan i denna undersökning.

Statistiska Centralbyråns Utredningsinstitut

Edmund Rapaport

Byråchef qw XIX/&&

Gudrun Lindberg Byrådirektör

' Följebrev till första utsändningen i undersökningssteg 1

mmm EENIHMBYMN p 1440

UTREDNINGSINSTlTUTET Appendix 1c

LInnåqnt-n !7. Fack. 10250 STOCKHOLM 27 YolnIon oem 05 en

Flllll: Ringa-Inn &. Box 902. 70122 OFIEBRO TllDfDl'lZ 019-14 03 20

Stockholm i september 1970

För en tid sedan skickade vi ett frågeformulär till Er med frågor om bostads- och arbetsförhållanden, barntillsyn, sociala bidrag m m. Frågorna ingår i en undersökning som Statistiska Centralbyråns Utred— ningsinstitut genomför på uppdrag av Familjepolitiska kommittén.

Undersökningens resultat kommer att användas vid planeringen av sam- hällets stöd till familjer och ensamstående. Det är därför angeläget att få reda på vilka grupper som inte har tillräcklig hjälp av det sociala stödsystem som finns. Det är också värdefullt att få veta om alla som har rätt till det verkligen också utnyttjar sina sociala förmåner och rättigheter.

Vi har ännu inte fått något svar från Er och därför tar vi oss fri— heten att ännu en gång be Er fylla i det medföljande frågeformuläret. Återsänd formuläret så snart som möjligt, helst inom tre dagar, i bifogade svarskuvert.

Lägg märke till att Ni inte behöver besvara alla frågor. Överst på varje sida och framför vissa frågor anges om frågorna gäller Er eller inte.

Om Ni är gift eller annars sammanbor med någon under äktenskapslik- nande former så gäller några frågor Er partner. Besvara helst dessa frågor tillsammans med Er partner.

För att resultaten skall bli tillförlitliga är det mycket väsentligt att samtliga som tillfrågats också besvarar frågorna. Uteblivna svar snedvrider resultaten och minskar undersökningens värde.

Givetvis kommer Era svar att behandlas konfidentiellt. De enskilda uppgifterna får enligt sekretesslagen inte utlämnas — de kommer ute- slutande att användas i statistiska sammanställningar. Alla som ar— betar med undersökningen har tystnadsplikt.

Närmare upplysningar lämnas gärna av fru Lindberg, tel 08—63 05 60 ankn 259.

Vi tackar på förhand för Er värdefulla medverkan.

Statistiska Centralbyråns Utredningsinstitut

Edmund Rapaport ;

Byråchef VADYNAAÅ_ ; , ålSJib412y,/— udrun Lindberg Byrådirektör

1 Följebrev till andra utsändningen i undersökningssteg 1

SIMISIISII EENIRMBYIIHI P 1440

UTREDNINGSINSTITUTET Appendix 1d

Linnegatan l7, Fack. 10250 STOCKHOLM 27 Telelon MSS 05 80

mm Flmggnlan 32 Box 902 70122 OREBRO _ ngm;mgumm Stockholm i september 1970

För en tid sedan skickade vi Er ett frågeformulär i den undersökning om samhällets stöd till olika grupper, som Statistiska Centralbyråns utredningsinstitut genomför på uppdrag av en statlig utredning, den s k Familjepoli— tiska kommittén.

För att undersökningens resultat skall bli tillförlitligt och kunna användas vid planeringen av ett effektivare stöd till dem som har störst behov av det, är det nödvän— digt att var och en som tillfrågats också deltar i under— sökningen. Antingen Ni anser Er ekonomiska situation trygg eller otrygg, om Ni har barn att försörja eller inte, är det av stor betydelse att Ni besvarar och åter- sänder formuläret.

Vi har ännu inte fått något svar från Er. Därför tar vi oss friheten att än en gång be Er fylla i det bifogade formuläret och snarast möjligt återsänds det i det med- följande svarskuvertet - som inte behöver frankeras.

Vilka frågor som gäller Er framgår av anvisningarna överst på varje sida och framför vissa frågor.

Om Ni är gift eller sammanbor med någon under äktenskaps- liknande former så gäller några frågor Er partner. Besva- ra helst dessa frågor tillsammans med Er partner.

Vi vill framhålla att Ert svar kommer att behandlas kon- fidentiellt. Alla som arbetar med undersökningen har tyst— nadsplikt. Enskilda uppgifter får enligt sekretesslagen inte utlämnas - de kommer endast att användas i statis- tiska sammanställningar.

Om Ni vill ha ytterligare upplysningar om undersökningen kan Ni ringa 08-65 05 60, ankn 259, fru Lindberg. Ring också gärna om Ni tycker att någon fråga är svår att be- svara.

Vi tackar på förhand för Er värdefulla medverkan.

Statistiska Centralbyråns utredningsinstitut

Edmund Rapap r

Byråchef & ...om i hem Gudrun Lindberg Byrådirektör 1

Följebrev till tredje utsändningen i undersökningssteg 1

muslim EENIHMHYHM

UTREDNINCSINSTITUTET P 1440 Llnnégatan 87. Fack 10250 STOCKHOLM 27 Telefon 0818] OS 50

Fmal» Ringgatan 32. Box 902 70122 OREBRO Telefon- OIS-M 03 20

Appendix 1e1

Stockholm i oktober 1970

Statistiska Centralbyrån har besväret Er med skrivelser om en undersökning av Era bostads- och arbetsförhållanden, eventuella sociala bidrag och möjligheter till barntillsyn, m m. Vi hyser stor förståelse för att många människor varken har tid eller lust att fylla i frågeformulär, särskilt kanske om man har barn att ta hand om. Att vi ändå återkommer och ber Er fylla i och sända in bifogade formulär beror på föl— jande:

Stora belopp läggs varje år ner på samhällets stöd till olika grupper. Det är av största betydelse att detta stöd i till— räcklig omfattning när alla som är berättigade till det och att stödet ges i sådana former att mottagarna har möjligheter att tillgodogöra sig det.

För att åstadkomma allt detta behövs kunskaper om människor— nas levnadsvillkor. En del statistiska uppgifter finns re— dan - andra måste man fråga människorna själva om. Genom att medverka i denna undersökning möjliggör Ni en rättvisare för— delning av samhällets stöd till familjer och ensamstående.

Vi vädjar alltså till Er att snarast möjligt fylla i fråge— formuläret och skicka det till oss i bifogade svarskuvert.

Vilka frågor som gäller Er framgår av anvisningarna överst på varje sida och framför vissa frågor.

Om Ni är gift eller annars sammanbor med någon under äkten- skapsliknande former gäller några frågor Er partner. Besvara helst dessa frågor tillsammans med Er partner.

Vi vill ännu en gång understryka att Ert svar behandlas strängt konfidentiellt. Det får enligt sekretesslagen inte utlämnas till någon person eller myndighet utanför Statis- tiska Centralbyrån.

Närmare upplysningar lämnas gärna av fru Lindberg, tel 08-63 05 60 ankn 259.

Vi tackar på förhand för Er värdefulla medverkan.

Statistiska Centralbyråns Utredningsinstitut

Edmund Rapaport

Byråchef &&

udrun Lindberg Byrådirektör

1 Följebrev till fjärde utsändningen i undersökningssteg 1

B SIMISIISH EENIHMBYMN

UTREDNINCSINSTITUTET ? 11040 Llnlnåqalsn av. Fack. 10250 SYOCKHOLM 27 Appendix 1f ” ” 0" ”953055" Stockholm i november 1970

Filval ngga'an 32 Box %? 70122 ÖREBRO Telelon 019-140320

Vi beklagar att vi ännu en gång måste besvära Er med en förfrågan om undersöknimen av levnadsförhållanden bland olika familjetyper och bland ensamstående. Undersökningens syfte är att kartlägga hur försörjningsbördan påverkar levnadsstandarden, möjligheter till barntillsyn, vad en eventuell skilsmässa innebär i ekonomiskt avseende, m m. Undersökningen utförs på uppdrag av en statlig utredning. den s k familjepolitiska kommittén.

Genom att delta i denna undersökning medverkar Ni till att riksdag och allmänhet får kunskap om levnadssttmdarden för barnfamiljer och ensamstående föräldrar som har vård.- naden om barn, hos föräldrar som inte har vårdnaden, samt hos barnlöse, gifta och ogifta. Undersökningsresultaten skall sedan ligga till grund för beslut som innebär för- bättringar för de mest behövande.

Vi vädjar alltså till Er att snarast möjligt fylla i frågeformuläret och skicka det till oss i bifogade svars- kuvert. Undersökningen skall smrt avslutas och de flesta utvalda personerna har redan sänt in sina svar.

Vi vill ännu en gång understryka att Ert svar behandlas strängt konfidentiellt. Det får enligt sekretesslagen inte lämnas ut. Svaren redovisas endast i form av sta- tistiska tabeller.

Närmare upplysningar lämnas gärna av fru Lindberg, tel 08-63 05 60 ankn 259.

Vi tackar på förhand. för Er värdefulla medverkan.

Statistiska Centralbyråns Utredningsinstitut

willy L &R)?

Byråchef Gudrun Lindberg Byråd irekt'o'r

1 Följebrev till fjärde utsändningen i undersölmingsstag 2 (se 2.1.3. Brev 1-3 var så gott som likalydande i de båda undersöknixg sstegen.)

UTREDN INGS | NSTITUTET

Llnnmun I1. Fuck. 00250 SYOCKHOLM 27 "Toulon: M 0560

Flllll: Ringe-uu 32. Box 902. 70122 UREBRO Telefon: 019-144252!)

Om Ni vill veta mer om undersökningen: 5313: 3135 jaså (Hi ker—mi.? ned?. andeäsäminsen?

Vi vänder oss till familjer och ensamstående av alla kategorier: män och kvinnor, gifta, ogifta, frånskilda, änklingar och änkor. I varje kategori har personer med och utan barn utvalts. Urvalet har inom varje grupp skett slumpmässigt med en statistiskt vetenskaplig urvals— metod.

Den använda metoden medför att en uttagen person inte kan ersättas av någon annan utan att undersökningsresultaten snedvrids.

Er adress har vi tagit från det folkbokföringsregister som bygger på uppgifter från framför allt pastorsämbeten och mantalsuppgifter. Det är uppgifter som Ni själv har lämnat till myndigheterna vid något tillfälle.

Her. __S.15e1_1_tm£ai_f:ee_mespändes?

När formulären kommer in till utredningsinstitutet överförs alla Era svar till siffror och stansas på hålkort. Därefter beräknas medelvärden och procenttal för de olika grupperna.

På magnetbanden finns inga namn och inte heller några personnummer med. De kan alltså inte användas för att ta reda på uppgifter om någon en— skild person.

I några fall har vi i formuläret bett att få personnummer och namn på personer som de tillfrågade sammanbor med. Anledningen är följande:

I befolkningsregistret finns uppgift om sammanräknad nettoinkomst för alla som lämnade självdeklaration 1969. För en uppfattning om den eko— nomiska situationen i olika typer av familjer behövs inkomstuppgifter. Eftersom uppgifter om inkomst redan finns och det ofta är svårt att veta sin årsinkomst om man inte har deklarationsblanketten till hands, tänkte vi ta denna uppgift ur registret. Detsamma gäller sjukpenning om sådan utgått. Om det finns mer än en vuxen familjemedlem behövs inkomstuppgifter för båda om resultaten skall bli rättvisande. Det är hushållsinkomsten som är viktig — inte individernas. Personnummerupp— gifterna insamlas för att genomsnittlig inkomst skall kunna beräknas för olika slag av familjer.

Det kan förefalla onödigt att uppgifter skall lämnas om någon som man eventuellt inte är gift med. Men särskilt om det finns barn i familjen är dessa uppgifter betydelsefulla, och annars behövs de för att olika grupper skall kunna jämföras.

För alla frågor som ställs gäller att det inte är den enskildes person— liga förhållanden som här är av betydelse utan genomsnittet i hela grup— pen. I fråga 82 vill vi till exempel inte veta om en_xiss_persgn har 2 000 kr på banken. Däremot är det viktigt om t ex en stor del av de ensamma föräldrarna kanske inte har möjlighet att klara en situation där den summan plötsligt skulle behövas. Det är således hela gruppens levnadsvillkor undersökningen gäller.

1 Tilläggsbrev till första utsändningen i undersökningssteg 2

Appendix Za

Definitioner av vissa begrepp

Elementär enhet en minsta enhet som bär mätvärde som skall observeras i undersökningen.

Beroende på vilka variabler som observeras kan i en och samma undersökning flera slag av elementära enheter förekomma. I en undersök- ning av lärare är t. ex. elementära enheten lärarveckor när man studerar tjänstgöringstid, men när man studerar lärarnas ålder är elementära en- heten lärare.

Urvalsenhet enhet som är föremål för urvalsdragning.

En urvalsenhet kan innehålla en elementär enhet eller en grupp elementä- ra enheter. Urvalsenheten kan t. ex. vara ett geografiskt område eller ett företag. Omvänt kan flera urvalsenheter bilda en elementär enhet. Detta är t. ex. fallet om man använder personurval i en hushållsundersökning. Vid flerstegsurval skall urvalsenheterna definieras för varje urvalssteg. En urvalsenhet har alltid en urvalssannolikhet större än noll.

Målpopulation den mängd enheter som anses bli föremål för åtgärder betingade av undersökningens resul- tat.

Målpopulationen innehåller t. ex. ofta personer som inte är med iunder- sökningen. Till målpopulationen hör även enheter som i framtiden kommer att uppfylla, eller på annan geografisk plats uppfyller vissa för undersökningen relevanta kriterier. Målpopulationen kan därför ofta inte definieras entydigt i tid och rum. För en undersökning av jägare och deras jaktaktivitet som Ui genomfört kan målpopulationen definieras som de personer som kommer att jaga eller vilja jaga i framtiden.

Undersöknings- den mängd elementära enheter som man be- population slutar sig för att undersöka.

Undersökningspopulationen skall definieras i termer av elementär enhet, geografisk utbredning och tidpunkt. Undersökningspopulationen i denna mening har tidigare ofta kallats målpopulation.

Urvalsram förteckning över urvalsenheter från vilken ur- valet görs.

Vid ilerstegsurval finns det en urvalsram för varje urvalssteg.

Undersöknings- den mängd elementära enheter i urvalsramen stratum som också ingår i undersökningspopulationen.

Undersökningsstratum är beroende av den valda urvalsramen och om denna inte helt täcker undersökningspopulationen gör inte heller under- sökningsstratumet detta.

Undertäckning den mängd elementära enheter i undersök- ningspopulationen vilka har urvalssannolikhe— ten noll.

Övertäckning

Bruttourval

Nettourval

Redovisnings- grupp

Individbortfall

Partiellt bortfall för undersöknings- variabel i

Svarsbortfall för undersöknings- variabel i

den mängd enheter i urvalsramen vilka inte tillhör undersökningspopulationen.

den mängd enheter som väljs ut från urvalsra- men i sista urvalssteget (och utskrivs på urvals- blanketter).

den delmängd av bruttourvalet som också är en delmängd av undersökningspopulationen.

en delmängd av undersökningspopulationen för vilken en parameter skattas från motsva- rande delmängd av nettourvalet.

den mängd elementära enheter i nettourvalet för vilka man vid intervjun eller enkäten inte erhållit något enda mätvärde på någon enda undersökningsvariabel.

den mängd elementära enheter i nettourvalet som svarat på åtminstone en fråga och för vilka man försökt få men inte fått något mätvärde för undersökningsvariabel i.

individbortfallet + partiella bortfallet för un- dersökningsvariabel i.

Individbortfallet kan dock innehålla ett (okänt) antal enheter som inte är relevanta med avseende på undersökningsvariabel i

Appendix Zb

Definitioner av vissa begrepp i familjeundersökningen

Familj

Barn

Tvåförälde rfamilj

Enförälderfamilj

Hushåll

Huvudperson

Vårdnadshavare

Icke-vårdnads- havare

Barnlös

En vuxen, ej sammanboende person eller två vuxna, sammanboende (som gifta eller under äktenskapsliknande former) samt eventuella barn till denna eller dessa personer, födda 1952 eller senare, som ingår i hushållet.

Person som är född 1952 eller senare.

Barnfamilj med två vuxna, med varandra gif- ta1 och samboende personer.

Barnfamilj där endast en vuxen person har vårdnad om barn och där denna person ej är gift och samboende med maka/make.

Familj enligt ovanstående definition inklusive eventuella andra personer som, enligt uppgifts- lämnarens definition "ingår i hushållet”.

I redovisningsgrupperna 3—8 samt 10—14 kal- lar vi den person i familjen som föranlett tilldelningen till redovisningsgrupp för ”hu— vudperson”. I övriga redovisningsgrupper som utgörs av gifta (eller motsv. — se 1.3), sam- boende personer avses med ”huvudperson” mannen.

Huvudperson är således mannen i familjetyperna 1, 2, 3, 4, 9, 10, 11 och 15, kvinnan i familjetyperna 5, 6, 7, 8 och 12, mannen respektive kvinnan i familjetyp 14.

Person som är biologisk förälder eller adoptiv— förälder till något barn fött 1952 eller senare som ingår i hans/hennes hushåll. Om båda föräldrarna till ett barn ingår i hushållet utan att vara gifta med varandra betraktas kvinnan som vårdnadshavare.

Person som är biologisk — eller adoptivföräl- der till barn, fött 1952 eller senare vilket inte ingår i hans/hennes hushåll.

Person som ej är biologisk — eller adoptiv— förälder till något barn, fött 1952 eller senare. Äldre barn kan bo hos en enligt definitionen

1l familjetyp 2 (se 1.2) förekommer dock ett litet antal fall där två personer som var för sig har vårdnad om barn sammanbor utan att vara gifta med varandra.

Ensamstående

barnlös person eller familj men räknas då ej till familjen i undersökningens bemärkelse. Däremot kan ett sådant äldre barn ingå i undersökningen som självständig enhet och betraktas då som en ”familj”.

Ej gift person samt gift, med makan/maken ej samboende, person. En enligt denna definition ensamstående person kan i vissa fall samman- bo med någon under äktenskapsliknande for- mer.

Appendix 3

Familjeundersökningen, variabelförteckning

Koderna framgår i den mån de ej angivits här i huvudsak av kodsiffroma i frågeformuläret.

Var nr

Stratum (=familjetyp enl. RTB) Fas (utsändningsomgång) Län (1 —22) Huvudpersonens födelseår Huvudpersonens kön Bostadsortens tätortsgrad (1 ( 2 000 inv. 2 2 000 — 15 000 inv. 3 15 000 — 50 000 inv. 4 > 50 000 inv. 5 Sthlm, Gbg, Malmö)

OXLh-Iåwlxäv—

7 Bostadstyp 8 Bostadsföreståndare 9 Antal rum ibostaden 10 Antal personer i hushållet 11 Antal inneboende 12 Antal barn födda 1949—51 13 Kök 14 Varmvatten 15 Dusch eller bad 16 WC 17 Centralvärme 18 Telefon 19 TV 20 Bil 21 Sommarstuga 22 Bostadskö 23 Nuvarande civilstånd 24 Årtal för senaste civilståndsändring före 1969 25 Samlevnadsförhållande —69 (1 Sammanlevde m make/maka 2 Sammanlevde m förälder till gemensamt barn 3 Sammanlevde m annan person 4 Sammanlevde inte med någon) 26 Årtal då samlevnad inleddes 27 Varar samlevnaden än 28 Hpsl skolutbildning 29 Hps yrkesutbildning 30 Hps förvärvsarbete 31 Yrkeskategori (hp) 32 Försökt få omskolning/utb (hp) 33 Heltid. deltid, etc. (hp) 34 Tid som hp förvärvsarbetade 1969 (0 förvärvsarbetade inte, 1 1— 2 mån. 2 3— 4 mån. 3 5— 6 mån. 4 7— 8 mån. 5 9—10 mån. 6 1 1 — 12 mån. 9 Uppgift saknas) 35 Arbete utanför hemmet (hp) 36 Försök att byta förvärvsarbete —69 (hp) 37—43 Skäl att inte förvärvsarbeta —69 (hp):

1Huvudpersonen

37 Ej ekonomiskt nödvändigt 38 Kunde inte arbeta av häsloskål 39 Kunde inte få deltidsarbete 40 Kunde inte få annat lämpligt arbete 41 Kunde inte ordna barntillsyn 42 Ville inte lämna barnet/n 43 Ville sköta hemmet på heltid 44 Försökte skaffa arbete —69 (hp) 45 Psl skolutbildning 46 Ps yrkesutbildning 47 Ps förvärvsarbete 48 Ps yrkeskategori 49 Försökt få omskolning/utb (P) 50 Heltid, deltid, etc. —69 (P) 51 Tid som P förvärvsarbetade (l 1— 2 mån_ 2 3— 4 mån 3 5, 6 mån 4 7— 8 mån 5 9f10 man 6 1142 mån: 9 Uppgift saknas) 52 Arbete utanför hemmet (P) 53 Försök att byta arbete (P) 54—60 Skäl att inte förvärvsarbeta (P): 54 Ej ekonomiskt nödvändigt 55 Kunde inte arbeta av hälsoskäl 56 Kunde inte få deltidsarbete 57 Kunde inte få annat lämpligt arbete 58 Kunde inte ordna barntillsyn 59 Ville inte lämna barnet/n 60 Ville sköta hemmet på heltid 61 Försökte skaffa arbete —69 (P) 62 Yngsta barnets födelseår (6 År 1966,

(Gäller endast barn födda 1966—1969) 7 År 1967,

8 År 1968, 9 År 1969)

63 Behövde barnet lämnas bort 64 Hur länge lämnades barnet bort 65—69 Moderns inkomster under bamcts första 6 månader: 65 Inkomster av arbete 66 Sjukpenning 67 Maken hade inkomst/underhåll från barnets far 68 Underhåll från föräldrar 69 Studiestöd 70 Sjukpenning 6 månader 71 Uppfattning om ckon situation 72 Förvärvsarbete/studier under graviditeten 73 Förvärvsarbete/studier efter barnets födelse 74 Viktigaste anledning till att ej förvärvsarbeta 75 Bostadstillägg för barnfam —69 (belopp) 76 Underhållsbidrag »f69 (belopp) 77 Ålders-, sjuk- eller förtidspension —69 (belopp) 78 Änkepension —69 (belopp) 79 Barnpension —69 (belopp) 80 Antal barn för vilka barnpension utgick 81 Studiemedel #69 82 Studiebidrag —69 (belopp) 83 Studiebidrag till barn A69 (belopp)

1Partner

104 105 106 107

108,113, 118,123, 128,133, 138,143 109,114, 119,124, 129,134, 139,144 110,115, 120,125, 130.135, 140,145 111,116, 121,126, 131,136, 141,146 112,117, 122,127, 132,137, 142,147 148

149 150 151 152 153 154 155 156 157

Omskolningsbidrag —69 (belopp) Vårdbidrag för handikappade barn —69 (belopp) Antal handikappade barn som man fått vårdbidrag för Vårdnadsbidrag —69 (belopp) Familjebidrag vid militärtjänst (belopp) Yrkesskadelivränta (belopp) Sjukpenning —69 (hp) Sjukpenning (hp) (belopp per dag) Tillhör hp arbetslöshetskassa Dagersättning —69 (hp) Bostadskostnad per månad Möjlighet att skaffa 2 000 kr. på en vecka Sjukpenning —69 (P) Ps sjukpenning per dag Tillhör P arbetslöshetskassa Dagersättning —69 (P) Antal män. innan förvärvsarbete eller studier återupptogs efter förlossning Familjetyp Civilstånd 1969 Yngsta barnets födelseår (1 52—53,

2 54—59, 3 60—63, 4 64--68, 5 69—70) Antal barnbidragskvartal ——69 Svars—bortfallsstratum Antal valmöjligheter för hushållet Nationalitet (1 Sv medb

2 Utl medb) Har föräldern sammanbott med andra föräldern (barn nr 1—8)

Har föräldern sammanbott med andra föräldern (barn nr 1—8)

Har föräldrarna varit gifta (barn nr 1—8)

Hur upplöstes ev. äktenskap (barn nr 1—8)

Har underhållsbidrag utdömts/avtalats (belopp) (barn nr 1—8)

Antal hemmaboende barn Antal barn födda 52—54 (kodzl) Antal barn födda 55—57 (kodz2) Antal barn födda 58—60 (kod :3) Antal barn födda 61—63 (kodz4) Antal barn födda 64—66 (kod:5) Antal barn födda 67f69 (kod :6) Antal barn födda 70— (kodz7) Äldsta barnets ålder enligt kod 1—7

Familjesammansättning (0 0 barn, 1 ] förskolebarn, 2 2 förskolebarn, 3 försk + skolbarn,

Var nr

158 159 160 161 162 163 164 165 166 167

168 169

170 171

172 173 174 175 176+296 177+293 178+297 179+294 180

181

182 183 184 185 186 187 188 189 190 191 192 193 194 195 196 197 198 199 200 201 202 203 204 205 206 207 208 209 210 211

4 skolbarn, 5 övriga) Antal förskolebarn Antal skolbarn Antal förvärvsarb barn Antal barn med ”annan” sysselsättning Äldsta barnets sysselsättning Har äldsta barnet inkomst Äldsta barnets månadsinkomst Äldsta barnets sjukpenning (belopp per dag) Antal barn med annan förälder Tid som vårdnadshavaren (VH) sammanbott med andra föräldern till det yngsta av de barn som har sådan Tid som VH varit gift med andra föräldern till det yngsta av de barn som har sådan Äktenskapets upplösning (med föräldern till yngsta barnet med annan förälder) Antal barn vilkas andra förälder VH varit gift med och skilts från Antal barn vilkas andra förälder VH varit gift med och där äktenskapet upplösts gm dödsfall Antal barn där uppg saknas om hur ev äktenskap upplösts Antal barn för vilka u—bidrag avtalats/utdömts Antal barn för vilka uppgift om ev utdömt/avtalat u-bidrag saknas Summan av utdömda/avtalade u-bidrag Antal utbetalda u-bidrag Summan av utbetalda u-bidrag Antal utbetalda b-förskott Summan av utbetalda b-förskott Andra förälderns inkomst (avser andra föräldern till yngsta barnet med sådan förälder) Summan av u-bidrag från den icke-vårdnadshavare (lVH) som är IVH till yngsta barnet med annan förälder Antal barn som ses till i hemmet av hp eller p födda 60—63 Antal barn som ses till i hemmet av hp eller p födda 64—66 Antal barn som ses till i hemmet av hp eller p födda 67—70 Antal barn som ses till i hemmet av annan än hp eller p födda 60—63 Antal barn som ses till i hemmet av annan än hp eller p födda 64—66 Antal barn som ses till i hemmet av annan än hp eller p födda 67—70 Antal barn i barnstuga födda 60—63 Antal barn i barnstuga födda 64—66 Antal barn i barnstuga födda 67—70 Antal barn ikommunalt familjedaghem födda 60—63 Antal barn i kommunalt familjedaghem födda 64—66 Antal barn ikommunalt familjedaghem födda 67 —70 Antal barn i privat familjedaghem födda 60—63 Antal barn i privat familjedaghem födda 64—66 Antal barn i privat familjedaghem födda 67—70 Antal barn utan tillsyn födda 60—63 Antal barn utan tillsyn födda 64—66 Antal barn utan tillsyn födda 67—70 Antal barn med ”annan" tillsyn födda 60Ä63 Antal barn med ”annan” tillsyn födda 64—66 Antal barn med ”annan” tillsyn födda 67—70 Antal barn för vilka uppgift saknas om tillsynsform födda 60—63 Antal barn för vilka uppgift saknas om tillsynsform födda 64—66 Antal barn för vilka uppgift saknas om tillsynsform födda 67—70 Antal barn i barnstuge— eller familjedaghemskö födda 60—63 Antal barn i barnstuge- eller familjedaghemskö födda 64—66 Antal barn i barnstuge- eller familjedaghemskö födda 67—70 Antal barn för vilka uppgift saknas om ev kö födda 60-63 Antal barn för vilka uppgift saknas om ev kö födda 64—66 Antal barn för vilka uppgift saknas om ev kö födda 67—70

Var nr

212 213 214 215 216 217 218 219 220 221 222 223 224 225 226 227 228 229 230 231

233 234 235 236 237 238 239 240 24] 242 243 244

245 246

247

Månatlig tillsynskostnad för barn födda 60—63 Månatlig tillsynskostnad för barn födda 64—66 Månatlig tillsynskostnad för barn födda 67—70 Genomsnittligt timantal i barnstuga för barn födda 60—63 Genomsnittligt timantal i barnstuga för barn födda 64—66 Genomsnittligt timantal i barnstuga för barn födda 67—70 Genomsnittligt timantal i familjedaghem för barn födda 64—66 Genomsnittligt timantal i familjedaghem för barn födda 67-70 Möjlighet saknas att ordna tillsyn på fritiden för barn födda 60—63 Möjlighet saknas att ordna tillsyn på fritiden för barn födda 64w66 Möjlighet saknas att ordna tillsyn på fritiden för barn födda 67—70 Möjlighet finns att ordna tillsyn under fritiden för barn födda 60—63 Möjlighet finns att ordna tillsyn under fritiden för barn födda 64—66 Möjlighet finns att ordna tillsyn under fritiden för barn födda 67—70 Uppgift saknas om tillsynsmöjlighet under fritiden för barn födda 60—63 Uppgift saknas om tillsynsmöjlighet under fritiden för barn födda 64—66 Uppgift saknas om tillsynsmöjlighet under fritiden för barn födda 67—70 Antal barn som ej varit sjuka senaste året födda 60—63 Antal barn som ej varit sjuka senaste året födda 64—66 Antal barn som ej varit sjuka senaste året födda 67f70 Antal barn som varit sjuka mindre än 2 veckor födda 60—63 Antal barn som varit sjuka mindre än 2 veckor födda 64—66 Antal barn som varit sjuka mindre än 2 veckor födda 67—70 Antal barn som varit sjuka mer än 2 veckor födda 60—63 Antal barn som varit sjuka mer än 2 veckor födda 64—66 Antal barn som varit sjuka mer än 2 veckor födda 67—70 Antal barn för vilka uppgift om sjukdom saknas födda 60—63 Antal barn för vilka uppgift om sjukdom saknas födda 64Å66 Antal barn för vilka uppgift om sjukdom saknas födda 67—70 Antal sjuka barn som setts till av någon förälder födda 60—63 Antal sjuka barn som setts till av någon förälder födda 64—66 Antal sjuka barn som setts till av någon förälder födda 67—70 Antal sjuka barn som setts till av familjemedlem, släkting, vänner födda 60—63 Antal sjuka barn som setts till av familjemedlem, släkting, vänner födda 64—66 Antal sjuka barn som setts till av familjemedlem. släkting, vänner födda 67—70 Antal sjuka barn som fick vistas i familjedaghemmet födda 60—63 Antal sjuka barn som fick vistas i familjedaghemmet födda 64—66 Antal sjuka barn som fick vistas i familjedaghemmet födda 67—70 Antal sjuka barn som setts till av barnvårdarinna eller social hemhjälp födda 60—63 Antal sjuka barn som setts till av barnvårdarinna eller social hemhjälp födda 64—66 Antal sjuka barn som setts till av barnvårdarinna eller social hemhjälp födda 67—70

Antal sjuka barn som setts till av någon annan födda 60—63 Antal sjuka barn som setts till av någon annan födda 64—66 Antal sjuka barn som setts till av någon annan födda 67—70

Antal sjuka barn utan tillsyn födda 60—63 Antal sjuka barn utan tillsyn födda 64—66 Antal sjuka barn utan tillsyn födda 67—70 Antal barn som aldrig varit sjuka födda 60—63 Antal barn som aldrig varit sjuka födda 64—66 Antal barn som aldrig varit sjuka födda 67—70 Antal barn för vilka uppgift saknas om tillsyn under sjukdom födda 60—63 Antal barn för vilka uppgift saknas om tillsyn under sjukdom födda 64—66 Antal barn för vilka uppgift saknas om tillsyn under sjukdom födda 67470

Var nr

265 266 267 268 269 270 271 272 273 274 275

276

277 278 279 280

281 282

283 284 285 286 287 288 289 290 291 292 293

Antal barn som kan ses till av någon förälder om vårdaren blir sjuk födda 60—63 Antal barn som kan ses till av någon förälder om vårdaren blir sjuk födda 64—66 Antal barn som kan ses till av någon förälder om vårdaren blir sjuk födda 67—70 Antal barn som kan ses till av familjemedlem, släkting etc om vårdaren blir sjuk födda 60—63 Antal barn som kan ses till av familjemedlem, släkting etc om vårdaren blir sjuk födda 64—66 Antal barn som kan ses till av familjemedlem, släkting etc om vårdaren blir sjuk födda 67—70 Antal barn som kan ses till av hemvårdarinna eller social hemhjälp om vårdaren blir sjuk födda 60—63 Antal barn som kan ses till av hemvårdarinna eller social hemhjälp om vårdaren blir sjuk födda 64—66 Antal barn som kan ses till av hemvårdarinna eller social hemhjälp om vårdaren blir sjuk födda 67—70 Antal barn som kan ses till av någon annan om vårdaren blir sjuk födda 60—63 Antal barn som kan ses till av någon annan om vårdaren blir sjuk födda 64—66 Antal barn som kan ses till av någon annan om vårdaren blir sjuk födda 67—70 Antal barn som ingen kan se till om vårdaren blir sjuk födda 60—63 Antal barn som ingen kan se till om vårdaren blir sjuk födda 64—66 Antal barn som ingen kan se till om vårdaren blir sjuk födda 67—70 Antal barn för vilka uppgift saknas om tillsynsmöjlighet om vårdaren blir sjuk födda 60—63 Antal barn för vilka uppgift saknas om tillsynsmöjlighet om vårdaren blir sjuk födda 64—66 Antal barn för vilka uppgift saknas om tillsynsmöjlighet om vårdaren blir sjuk födda 67—70 Antal barn under 10 år Huvudpersonens sammanräknade nettoinkomst 1969 Huvudpersonens inbetalda prel skatt 1969 Partnerns sammanräknade nettoinkomst 1969 Partnerns inbetalda prel skatt 1969 Hps sjukpenningklass ] oktober 1970 Hps utbetalda sjukpenning 1969 Ps sjukpenningklass 1 oktober 1970 Ps utbetalda sjukpenning 1969 Till familjen utbetald socialhjälp 1969 Till familjen utbetald ersättning från arbetslöshetskassa 1969

Silllilllll EENlllllllYlllll p mo

UTREDNINCSlNSTl'l—UTET Appendix 48 Linnégatan 57, Fark. 10250 STOCKHOLM 27 Stockholm den 18 januari 1971

Telefon 0363 05 60

Fulral Ringgatan 32 Box 902 7012: onreao Telelcn- 01914 03 20

Till de allmänna försäkringskassorna

Statistiska centralbyråns utredningsinstitut genomför för närvarande på uppdrag av den av socialdepartementet tillsatta familjepolitiska kommittén en undersökning som syftar till att kartlägga olika familjetypers sociala och ekonomiska situation med tonvikt på ensamstående föräldrars problem.

I undersökningen ingår ca 5 000 familjer eller ensam— stående, fördelade över hela riket. Ett viktigt led i undersökningen är att inhämta uppgifter om sjukpenning utgick till de berörda familjerna/personerna under år 1969 samt om deras sjukpenningklassplacering 1970. Det är vår önskan att från försäkringskassorna erhålla dessa uppgifter enligt de anvisningar som bifogats försändel- serna till lokalkontoren,

Vår avsikt är att om möjligt inhämta uppgifterna före januari månads utgång. Denna del av undersökningen har nämligen, av tekniska skäl inte kunnat utföras förrän i undersökningens slutskede och det är av stor betydelse att rapporteringen av undersökningen inte fördröja. Vi ber Er därför att omgående distribuera det bifogade materialet till lokalkontoren så att dessa kan fylla i blanketterna enligt anvisningarna samt att även ombesörja att materialet sändes till utredningsinstitutet så snart det återkommer till Er från lokalkontoren.

För ytterligare upplysningar ring gärna byrådirektör Gudrun Lindberg, tel 08-63 05 60 ankn 259.

Vi tackar på förhand för Er värdefulla medverkan.

Statistiska centralbyråns utredningsinstitut

Edmund Rapaport

Byråchef lxÄ__ måla..— Gudrun Lindberg

Byrådirektör

SMHS"!!! BENIHMIIYHII 14.10

UTREDNINGSINSTITUTET Llnndulun av. mk, msn s-rocxuow 11 Stockholm den 15 januari 1971 rum.-: om os en

FIN-l: quualsn 32. Box 932. 70! ?? OHEBRO Telefon: 015" 0320

Appendix 4a

Till de allmänna försäkringskassornas lokalk ntor

Som ett viktigt led i en undersökning som statistiska centralbyråns utredningsinstitut genomför på uppdrag av den av socialdepartementet tillsatta familjepolitiska kommittén ber vi Er att ifylla de bifogade blanketterna enligt nedanstående anvisningar.

Då. det av tekniska skäl står mycket kort tid till för-— fogande för insamlandet av dessa uppgifter vill vi be Er att om möjligt omgående fylla i blanketterna och därefter återsända dom till centralkontoret. före januari manade utg- ng. Anvisningar för att fylla i blem-:ctterna

Överst på varje blankett finns på en etikett person— nummer och namn på den person : ' avses. (Vid siffur— radon under personnamnet behöver inget avseende fästas.)

Fram 1. Den berörda crsonens s"uk enninykla'w den P J (

1 oktober 1970 anges med hjälp av ,—-- vi" 13th

Fråga 2. Från sjukkortcn summeras den 1969 utbetalda sjukpenningen (vid fall som löper över rs— ekiftet skall endast räknas den del som ut— betalades undor år 1969).

För ytterligare upplysningar ring gärna byrådirektör Gudrun Lindberg, tel 08-65 05 60 ankn 5').

Vi tackar på förhand för Er värdefulla medverkan.

Stati s tiska centralbyråns utredningsins titut

Edmund Rapaport ' Byråchef _Q ä ( å %

udrun Lindberg Byrädircktör

UTREDNINGSINSTITUTET Llnnégsiln 87. Fack, 10250 STOCKHOLM 21 Telefon- oasaoseo

Fum— nggalsn 32. Box 902. 70122 oszsso Yeulon— 01914 0320

1 Ange för ovanstående person sjukpenning— klassplacering den 1 okt 1970 .......... 2 Ange för ovanstående person den sammanlagda, under år 1969 utbetalda sjukpenningen. .......... Vid fall som löper över årsskiftet räk- nas den del som utbetalades år 1969)

Seden blanketten ifyllts återsändes den omgående till centralkontoret.

P 1440 Appendix 4b S

SMHS"!!! CENIHMHYHMI

UTREDNINCSINSTITUTET

Linnégatan 87. Fuck, 10250 STOCKHOLM 17 Telelon oe—sa 05 se run-|. Runggalan 32. Box 902. 70122 onzsao Tllnlon: man on 20

Ange om socialhjälp utgick under 1969 till ovanstående person

I | Nej

! ] Ja —————9 totalt utbetalades under 1969 kr .............

Anm.

SMHS"!!! EENIHMIIYMI ? 1440

UTREDNINGSINSTITUTET Stockholm den 18 januari 1971 Appendix 41,

Lumen-un UY, Fuck, 10250 STOCKHOLM 21 Tilden: WGS eo

Flllll: Ring;-un 32. Box 902. 70! 22 ÖREBRO Yellion: 019140320

Till socialnämnden (motsv)

Statistiska centralbyrån gencmför för närvarande en undersökning på uppdrag av den av socialdepartementet tillsatta familjepolitiska kommittén. Utredningen syftar till att kartlägga olika familjetypers sociala och ekonomiska situation med tonvikt på ensamstående för— äldrars problem.

I undersökningen ingår en 5 000 familjer eller ensam— stående, fördelade på en rad kommuner över hela landet. Er kommun ingår bland dessa.

Ett viktigt led i undersökningen är att inhämta uppgifter om socialhjälp utgått till de berörda familjerna/personerna under år 1969.

Vi medsänder ett antal blanketter där de i undersökningen ingående personernas personnummer och namn angivits på etiketten överst på blanketten (vid sifferraden under personnamnet behöver inget avseende fästas). Blanketterna är sorterade efter personnumren och fördelade enligt kommunindelningen år 1970.

Vi ber Er nu att för de personer, vilkas personnummer och namn angivits på blanketterna kontrollera om de finns upptagna på registeravräkningens bokföringskort. Om så inte är fallet; markera detta med ett x i blankettens Nej—ruta.

Om personerna emellertid återfinnes på registeravräk- ningens bokföringskort ber vi Er att på den prickade raden ange det sammanlagda belopp som var och en erhållit i socialhjälp undeEJår_ngg. Uppgifterna skall endast gälla socialhjälp som utbetalats genom Er kommun. Om det är känt att personerna erhållit bidrag från annan kommun bör detta antecknas i anmärkningsutrymmet nederst på blan— ketten. Där kan också antecknas andra meddelanden som eventuellt önskas framförda till Statistiska centralbyråns utredningsinstitut.

Till vissa kommuner bifogas en förteckning över person— nummer och namn pa en eller flera mestadels ensamstående föräldrar. I dessa fall ber vi att uppgifter om vilka månatliga belopp som eventuellt utgått som bidragsförskott eller underhållsbidrag hämtas från avräkningsknrten (eller motsvarande) för bidragsförskott och underhållsbidrag rm nämligen under år 1969 bidragsförskott eller, i den mån det är känt av socialnämnden, underhållsbidrag utgått till dessa föräldrar för ett eller flera barn. Barnen anges med förnamn och födelseår och månadsbeloppet anges för varje barn.

SMHS"!!! EENIHMIIYHMI

UTREDNINGMNVHTUTET Llnnegnan ov. Fack, mzso stocxuow 27

Teleion (IS?! 05 &)

P 1å40

Fllial qugaun 32, Box 902 7012? OREERO Telelon' 019-14 03 20

18,1,1971 Appendix 4b

Denna del av undersökningen har av tekniska skäl ej kunnat utföras förrän i undersökningens slutskede. Det är mycket angeläget att rapporteringen av undersökningen inte fördröjs. Vi ber Er därför att återsända korten med de begärda uppgifterna inom 10 dagar och vi beklagar livligt om denna korta tidsfrist vållar Er extra besvär.

De uppgifter som på detta sätt insamlas är avsedda endast för statistiskt bruk.

För statlig statistik lämnade uppgifter erhåller sekretess— skydd enligt 16 5 lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar den 28 maj 1937 (sekretess— lagen .

Närmare upplysningar lämnas gärna genom byrådirektör Gudrun Lindberg, tel 08—63 05 60 ankn 259.

Vi tackar på förhand för Er värdefulla hjälp.

Statistiska centralbyråns utredningsinstitut

Edmund Rapaport

Byråc hef Q'..— 0 ) —

udrun Lindberg Byrådirektör

Appendix 5

Registeruppgifter om bam som är egna huvudmän

Ur stratum 19, barn som är egna huvudmän, drogs ur RTBS ett urval om 489 personer. Dessa utgör familjetyp 13, vilken inte ingått i det material som redovisats i rapporten. En viss registerbearbetning har dock företa- gits av denna grupp. Den består i en antalsräkning med avseende på följande variabler.

Födelseår Kön ”Civilstånd” enligt RTB Bostadsortens storlek Länstillhörighet Nationalitet Sammanräknad nettoinkomst Inbetald preliminärskatt

OOXlONm-IÅUJN—

Urvalsfraktionen var

7 476 (=stratumstorleken)

= 15,3 489 (=stickprovsstorleken)

Här nedan redovisas fördelningarna för stickprovet av de uppräknade variablerna. Någon uppvägning har således inte gjorts.

1 FÖDELSEÅR ANTAL 1952 288 53 103 54 30 55—59 25 60—68 16 1969 _27_ 489 2 KÖN ANTAL Män 164 Kvinnor & 489 3 ”CIVILSTÅND” ANTAL Ogifta 444 Barn under 18 år 38 Gift med maken sammanboende kvinnal 4 Gift kvinna ej sammanboende med maken 1 Fosterbarn under 18 år _2_ 489

1Gift med maken sammanboende kvinna är inte huvudman i RTBS. Att denna kategori förekommer här torde bero på att civilståndsändring ägt rum under den tid som förflutit mellan urvalstillfället och adressuttaget från RTB.

4 BOSTA DSORTENS STORLEKl ANTAL Mindre än 2 000 inv 81 2 000 — 15 000 inv 133 15 000 — 50 000 inv 94 50 000 inv eller mer 60 Sthlm, Gbg, Malmö På

486 Uppgift om bostadsadress saknas _3 489 5 LÄNSTILLHÖRIGHET ANTAL Sthlm (inkl Sthlm st) 96 Uppsala 12 Söderml 19 Österg 29 Jönk 21 Kronob 17 Kalmar 14 Gotl 4 Blekinge 1 1 Krist 16 Malmöhus 37 Hallands 8 Gbg o Bohus 45 Älvsb 41 Skarab 22 Värml 10 Örebro 16 Västmanl 19 Kopparbergs 13 Gävleborgs 11 Västernorrl 9 Jåmtl 4 Västerb 6 Norrb _9 489 6 NATIONALITET ANTAL Svensk 326 Finländsk 102 Övr Norden 13 Jugoslavisk 19 Övr Europa 19 Övr _10_ 489

1 Enligt FoB #65. Klassificeringen avser den postadressort som framgår av RTB.

7 INKOMST ANTAL Ingen ink 227

100 _ 3 000 kr 2

3 100 — 5 000 kr 31

5 100 — 7 500 kr 62

7 600 — 10 000 kr 43 Mer än 10 000 kr &_

421

För personer födda 1955 och senare (68 st) inhämtades inga inkomstupp- gifter.

8 INBETALD SKATT ANTAL Ingen inbet skatt 143 100 —— 1 000 kr 93 1 100—2000 kr 87 2 100—4000 kr 78 Mer än 4 000 kr & 421

För personer födda 1955 och senare (68 st) inhämtades inga uppgifter om inbetald skatt.

Appendix 6

Om tillförlitligheten i skattningama av inkomst och vissa bidrag

i kapitel 3 diskuterades inverkan av de felkällor som är vanliga i undersökningar av surveytyp. I denna bilaga redovisas några försök att fastställa storleken av felen vad det gäller vissa variabler, nämligen de skattade totala sammanräknade nettoinkomsterna-och en rad av de övriga större inkomstkällorna. Av flera skäl består dessa kontroller i viss utsträckning av gissningar och spekulationer. De verkliga totalbeloppen finns nämligen i intet fall särredovisade på de grupper som ingår i undersökningen. Ett ingående studium av den statistik som finns hos berörda myndigheter hade troligen kunnat ge bättre underlag för jäm- förelser i åtminstone en del fall men resurserna har endast medgivit en summarisk studie av någorlunda lätt tillgängliga uppgifter.

Sammanräknad nettoinkomst

Skattat totalbelopp i undersökningen: 80 851 745 000 kronor.

Totala sammanräknade nettoinkomsterna i riket för år 1969 var 93 670 600 000 kronor.1 Av tillgängligt material framgår inte hur stor del härav som avsåg inkomsttagare utan hemmaboende barn födda före 1905 eller efter 1952. Dessa grupper ingick ju med få undantag inte i undersökningen. Skillnaden mellan vårt skattade belopp och taxeringssta- tistikens utgör 13,7% av det senare. Av samtliga inkomsttagare var 15,3 % äldre än 66 år och 5,4 % yngre än 18 år. Av dessa ingick ytterst få i undersökningspopulationen. Dessutom bör frånräknas ungefär 2 % som var 65—66 år gamla. Dessa åldersgrupper har ofta lägre inkomster än övriga inkomsttagare.2 Det går således inte att göra någon exakt bedöm- ning, men det skattade totalbeloppet förefaller någorlunda överensstäm- ma med vad som fanns anledning att förvänta.

Eftersom uppgifterna om sammanräknade nettoinkomster tagits från RTBS kan eventuella fel i denna variabel inte orsakas av tex glömska eller missuppfattning av formuläret utan måste 'vara stickprovs- eller bearbetningsfel. I vilken utsträckning registeruppgifterna i sin tur är korrekta är därför huvudsakligen en fråga om deklarationsmoral.

Sjukpenning

Skattat totalbelopp 1 904 671 000 kronor.

De allmänna försäkringskassorna betalade under 1969 cirka 2232 miljoner kronor i obligatorisk sjukpenning till de försäkrade.3 Av denna summa utgör det skattade beloppet 85 %. De resterande 15 procenten består till en del av sjukpenning till personer utan hemmavarande barn

lStatistisk Årsbok 1971, tab 384. 2Se t ex Låginkomstutredningens studie Ålder och inkomst. 3 Allmän Försäkring 1969, s 75. Från det där angivna beloppet, 2 476 miljoner kronor har dragits 243 miljoner som betalades till de statliga arbetsgivarna vilka tillämpar arbetsgivarinträde.

födda före 1905 (1969 var dessa personer minst i medeltal 64,5 år gamla). Personer över denna ålder bör ha svarat för ungefär 7 % av antalet sjukdagar.l Dessutom består skillnaden av sjukpenning till personer födda 1952 eller senare (dessa var 1969 minst i medeltal cirka 17,5 år). Personer i denna ålder torde svara för knappt 1 % av antalet sjukdagar.1 Någon uppdelning av utbetalade belopp på åldersgrupper har Riksförsäk- ringsverket inte gjort. De delar av skillnaden i de båda totalsummorna som inte utgått till de nämnda befolkningskategorierna och inte heller till de andra grupper som ej ingick i urvalet (se 1.4.1.b) får antas vara underskattning till följd av bristfälligheter vid datainsamlingen. Två sådana felkällor kan nämnas.

En är att förfrågningar om utbetald sjukpenning för undersökningsper- sonerna endast sänts till det av försäkringskassornas lokalkontor som representerade den ort där personerna var skrivna vid undersökningstill- fället samt, i den mån de ändrat mantalsskrivningsort under 1969, till det lokalkontor som representerade närmast föregående mantalsort. Om de flyttat flera gånger och fått sjukpenning från mer än två lokalkontor kunde detta ej följas upp på grund av den begränsade tid som stod till förfogande.

En annan felkälla består i att personnumren på sammanboende som efterfrågats i enkätformuläret kan ha varit felaktiga eller saknats, eller möjligen blivit fel avlästa vid granskningen av formulären. I sådana fall har försäkringskassorna inte kunnat återfinna dessa personers F-kort.

Bostadstillägg för barn familjer

Skattat totalbelopp 504 396 000 kronor.

Enligt Bostadsstyrelsens statistik som grundar sig på uppgifter om vilka belopp som utbetalats som förskott till kommunerna uppgick de utbetal- da bostadstilläggen till barnfamiljer under år 1969 till i runt tal 490 miljoner kronor vartill kommer ca 25—30 miljoner kronor iextra tillägg för Stor-Stockholm och vissa andra kommuner. I några fall utgick också bostadsbidrag enligt det gamla systemet förjanuari 1969.

Den totalsumma som skattats med hjälp av de uppgifter som de tillfrågade själva lämnat i enkäten torde inte awika mycket från vad som utbetalats även om en viss underskattning möjligen föreligger.

Bidragsförskott och underhållsbidrag till barn

Skattat totalbelopp 254 680 836 kronor. Därav bidragsförskott ca 133 milj underhållsbidrag ca 122 milj. År 1969 utgick bidragsförskott till ett belopp av 181 753 000 kro- nor.z Storleken av utbetalade underhållsbidrag är inte känd. Av de

1 Uppskattad andel som bygger på den åldersfördelning hos de försäkrade som anges i Allmän försäkring 1969 s 55. 2 Statistiska meddelanden S 197114.

underhållsbidrag som betalades in till barnavårdsnämnderna, totalt 71 460 000 kronor, tillföll 60 641 000 kronor nämnderna medan 10 839 000 kronor betalades ut till barnen. Över sådana underhållsbidrag som betalas direkt från den icke vårdnadshavande föräldern till den vårdnadshavande förs dock ingen statistik.

Trots anvisningarna i formuläret förefaller det sannolikt att förväx- lingar har skett mellan bidragsförskott och underhållsbidrag. De båda bidragsformerna har därför i rapporten redovisats sammanslagna.

På en sådan förväxling tyder bland annat det faktum att medan det skattade totalbeloppet avseende bidragsförskott utgör ca 79 % av det som redovisas i S 1971:4 så motsvarar det antal barn som fått dessa bidrag endast 55 % av det antal som anges i samma skrift (64 793 av 120 270). Troligen har en del av de 50 227 barn som uppgivits få underhållsbidragi stället eller dessutom fått bidragsförskott.

Eftersom det inte är känt hur mycket som betalas ut i underhållsbidrag till barn direkt mellan föräldrarna utan att barnavårdsnämnderna är inblandade går det inte att uppskatta storleken av felen på dessa variabler. En relativt kraftig underskattning torde dock föreligga, vilket antyds av att sammanlagda antalet barn som enligt familjeundersök— ningen fått bidragsförskott + det antal som fått underhållsbidrag är ca 5 000 mindre än det antal som enligt S 1971:4 fått bidragsförskott. En mindre del av barnen har dessutom angetts få såväl bidragsförskott som underhållsbidrag. (Av det antal familjer som uppgivit sig ha barn som fått bidragsförskott -— 54 654 st , uppgav 12 % att de också haft underhålls— bidrag. Bland dessa finns dock familjer där olika bidragsformer utgått till olika barn.) Underskattningen av variabeln bidragsförskott + underhålls- bidrag till barn utgöres av det belopp som utgår direkt från icke-vårdnads- havare till vårdnadshavare minus 62 088 863 kronor vilket senare är det belopp som återstår av det totala skattade beloppet sedan den del som betalats ut via barnavårdsnämnderna fråndragits.

Socialhjälp

Skattat totalbelopp 123 041 000 kronor.

Totalt uppgick socialhjälpen för 1969 till 292 miljoner kronor.1 Med hjälp av tillgänglig statistik2 har följande ytterst grova antaganden kunnat göras.

Cirka 80 % av socialhjälpen utgår till de åldersgrupper som kan bli registrerade som hjälptagare och som ingår i undersökningen och där definieras som vuxna personer (med få undantag födda efter 1904 men före 1962). Av de 292 miljonerna skulle detta utgöra cirka 234 miljoner.

Någon uppdelning på hjälpen i hjälp till uppehållet och annan hjälp görs inte längre för statistikändamål men år 1968 då en sådan uppdelning ännu förekom utgjordes 79 % av socialhjälpen av hjälp till uppehållet

lStatistiska meddelanden S 197121. 2Söt—ialvården 1969 (preliminär tabell över antal hjälptagare uppdelade på familjetyper och åldersklasser), socialvärden 1968 och samtal med befattningshava- re vid Sv Kommunförbundet.

varav uppskattningsvis 80—90 % kan förmodas utgå direkt till hjälptagar- na i form av kontanter. Detta skulle utgöra ungefär 147—166 miljoner kronor som utgått kontant. Av detta belopp utgör det skattade 74—84 %. Mellanskillnaden kan förklaras på olika sätt. Förutom att de här gjorda skattningarna är inexakta kan vid insamlingen av uppgifter från socialnämnderna ha missats bidrag som utgått från andra kommuner än de där hjälptagarna var skrivna, vi kan ha skickat förfrågningar till för få kommuner i de fall då hjälptagarna flyttat flera gånger, vi kan ha fått felaktiga eller ofullständiga uppgifter om personnummer för personer som hjälptagare sammanbott med, uppgifterna kan ha inkommit alltför sent för att hinna komma med vid bearbetningen, vilket skedde i en del fall, möjligen beroende på den extra belastning som uppgiftslämnandet innebar för kommunerna bara en månad efter kommunsammanslag- ningen på nyåret 1971.

Med hänsyn till de svårigheter som är förknippade med att försöka samla in data genom förfrågningar hos socialnämnderna kan den under- skattning som av allt att döma föreligger inte sägas vara anmärkningsvärt stor.

Barnpension

Skattat totalbelopp 94 444 000 kronor.

Under 1969 utgick bampensioner från folkpensioneringen till ett belopp av 49 060 000 kronor och från tilläggspensioneringen 41 493 000 kronor. Tillsammans utgör detta 90 553 000 kronor. Det skattade belop- pet skulle således utgöra en smärre överskattning. Möjliga förklaringar skulle kunna vara att barnpensioneringen i vissa fall förväxlats med t ex allmänt barnbidrag — en del sådana fall upptäcktes vid granskningen men korrigerades givetvis, några fall kan dock ha förblivit oupptäckta. Möjli— gen kan det också vara fråga om livförsäkringar som tagits till förmån för barnen. Det är också tänkbart att familjer till vilka barnpension utgått varit mer motiverade att svara än andra typer av familjer.

Studiebidrag till vuxna och till barn

Skattat totalbelopp 297 309 000 kronor Därav till vuxna 185 754 000 kronor till barn 111 555 000 kronor.

Eftersom gränsen mellan vad som i familjeundersökningen betraktas som vuxna respektive barn inte överensstämmer med reglerna för studie- bidrag redovisas här bidragen till vuxna och till yngre elever sammanslag- na.

Totalt utbetalades cirka 283 miljoner kronor i studiehjälp till samtliga elevkategorier under år 1969.[ Det skattade beloppet utgör således en överskattning på närmare 5 % av det utbetalade.

1Det angivna beloppet utgör 5/9 av det under budgetåret 1968/69 och 4/9 av det under budgetåret 1969/70 utbetalade beloppet. Då har inräknats studiebidrag, förhöjt studiebidrag, resetillägg, inackorderingstillägg, inkomstprövat tillägg, be- hovsprövat tillägg och förlängt barnbidrag. (Centrala Studiehjälpsnämndens petita 1970).

Bortfallet bland de indirekt valda Inledning

Bland de indirekt valda enheterna blev bort- fallet mycket stort. Av de 1033 som uttagits att delta i undersökningen erhölls svar endast från 67 %. Undersökningspopulationen hade då ändå definierats så att de indirekt valda skulle ingå i undersökningen endast om den direkt valda familjen besvarat frågeformulä- ret och därvid visat sig ha barn fött 1952 eller senare som bodde i familjen. Den indi- rekt valde skulle dessutom vara mantalsskri- ven i Sverige (fmna i RTB) ijuli 1970 då namn och adresser kördes fram. Sådana icke- vårdnadshavande föräldrar som betecknats som ”okända” i barnets personakt eller där uppgifterna i personakten var så ofullstän- diga att personnumret inte kunde tas fram ingick inte i undersökningen.

Avsikten var från början att de indirekt valda skulle klassificeras efter familjetyp på samma sätt som de direkt valda familjerna. Då bortfallet visade sig vara så stort beslöts emellertid att de indirekt valda endast skulle bidra i den mån de tillhörde någon av famil- jetyperna 9—12. Antalet observationer i dessa redovisningsgrupper skulle annars ha blivit mycket litet. De fel i undersöknings— resultaten som förorsakats av det stora bort- fallet bland de indirekt valda enheterna drab- bar således familjetyperna 9—12.

I det följande redovisas i korthet de för- sök som gjorts att ta reda på om bortfallet i viktiga avseenden skiljer sig från dem som besvarat frägeformuläret. Denna uppgift var svår på grund av karaktären hos bortfallet. Några tillförlitliga slutsatser om storleken av en eventuell snedhet hos bortfallet kan inte dras men däremot ges klara antydningar om existensen av och riktningen hos denna sned- het.

Tillvagagångssätt vid uppgiftsinsamlingen

De lokalombud som deltog i bortfallsupp- följningen instruerades att försöka insamla

ett antal uppgifter även från dem som de inte kunde få ett besvarat formulär från. Uppgifterna gällde bostadsförhållanden, fa- miljestruktur, sysselsättning och eventuell anledning att vägra delta i undersökningen. Därutöver insamlades även uppgifter om in- komster, sjukpenning och socialhjälp samt registrerades redan tillgängliga uppgifter från RTB beträffande ålder och kön. Lokalom- budens del av denna insamling visade sig mycket svår att genomföra, vilket framgår av det följande. Registeruppgifternas kvalitet är bättre. Det är ändå tveksamt om resultaten från dem som svarat kan jämföras med siff- rorna från bortfallsundersökningen. Bortfal- let kan nämligen inte indelas i familjetyper på samma sätt som de familjer som svarat eftersom detta kräver en kännedom om fa- miljestrukturen som i alltför liten utsträck- ning visade sig möjlig att erhålla beträffande bortfallsindividerna. Uppvägning till popula- tionsnivå kan inte heller göras eftersom ur- valssannolikheten inte är känd för dem som inte besvarat fromuläret.

Beskrivning av bortfallet

Varje enhet i bortfallet bland de indirekt valda hade utvalts genom att de var icke vårdnadshavande föräldrar till något eller några barn i en familj som ingick i det direkta urvalet. Av uppställningen på nästa si- da framgår vilket urvalsstratum (se kap. l)de respektive direkt valda enheterna tillhörde.

Bortfallet bland de indirekt valda delades vid bortfallsundersökningen in i tre grupper nämligen

antal M 1 Bortfallspersonen är man och är eller har varit gift med den andra föräldern ( i den direkt valda en- heten) 212 M2 Bortfallspersonen är man och är

inte och har inte varit gift med den andra föräldern 69 K Bortfallspersonen är kvinna 63

Antal bortfalls- enheter bland de indirekt valda

Den direkt Valda enhetens stratumtillhörighet

lb Huvudmannen gift sam—

boende man med barn där något barn ej är

makarnas gemensamma 37 3 Huvudmannen gift ej

samboende man med

barn 13 5 Huvudmannen gift ej

samboende kvinna med barn 90 7 Huvudmannen ogift man

med barn 3 8 Huvudmannen frånskild

man med barn 43 9 Huvudmannen änkling

med barn 1 10 Huvudmannen ogift

kvinna med barn 61 11 Huvudmannen frånskild

kvinna med barn 93 12 Huvudmannen änka

med barn 2

20 Huvudmannen barn som självt är huvudman för annan 1

Summa 344

Bortfallsorsak

Anledningarna till att svar inte erhölls från bortfallspersonerna framgår av följande tablå. (Relativa frekvenser)

Den vanligaste bortfallsorsaken var vägran att delta i undersökningen. Detta gällde framförallt kvinnorna. Av dem vägrade 71 % att delta men även bland männen i bortfallet hade närmare två tredjedelar vägrat delta.

Nästan en tredjedel av bortfallspersonerna var oanträffbara (en fjärdedel av kvinnorna). Åtminstone 4 % av bortfallet bestod av per- soner som snarast kan betecknas som för- svunna: obefintliga enligt brevbärare och

grannar i några fall sedan flera år, försvunna från arbetsplatsen, telefonen. som sådan fanns, avstängd.

Av de fyra procent som uppgavs befinna sig utomlands är det osäkert hur många som endast var tillfälligt bortresta. Det är troligt att några emigrerat och sålunda inte skulle ha ingått i undersökningen.

Tre procent var intagna för institutions- vård eller svårt sjuka.

Den mest påtagliga skillnaden i fråga om bortfallsanledningar mellan de direkt och de indirkt valda synes vara att de indirekt valda i större utsträckning visat sig vara oanträff- bara (31 % mot 17 % bland de direkt valda).

Vägraranledning

De som vägrade delta tillfrågades om möjligt varför de inte ville vara med i undersök- ningen. Av de 129 som besvarade denna fråga uppgav 40% att man ansåg frågorna alltför personliga, 29% tvivlade på sekre- tesskyddet och lika många ansåg sig inte ha tid. 22 % deltog av principiella skäl aldrig i undersökningar av detta slag. Andra skäl var att man själv aldrig fått några bidrag och därför ansåg sig sakna anledning att delta eller att man var emot bidragssystemet över- huvudtaget.

Ålder

Bortfallspersonernas åldersfördelning redo- visas i tablån överst på nästa sida. (Relativa frekvenser).

71 % av bortfallspersonerna är födda 1925—44 och var mellan 26—45 år vid un- dersökningstillfället. Bland de män som ej varit gifta med den kvinna som har vårdna-

Vägrade Ej anträffad Utomlands Intagen på insti— Summa Antal tution el annars svårt sjuk M 1 61 31 4 4 100 212 M 2 58 35 6 1 100 69 K 71 24 4 3 100 63 Totalt 62 31 4 3 100 344

Födelseår 1945 —51 1935 —44 1925—34 1915424 1905— Uppgift Summa Antal 1914 saknas perso- ner Ålder 19—25 26—35 36—45 46—55 56— M 1 2 29 42 20 7 0 100 212 M 2 24 37 32 7 — 1 100 69 K 3 34 38 23 2 — 100 63 Totalt 7 32 39 18 5 1 100 339

den om deras barn var så mycket som en fjärdedel 25 år eller yngre, och endast 7 % äldre än 45 år. I de båda andra grupperna fanns flera i de äldre och färre i den yngsta åldersgruppen.

Bostads förhållanden

Det var inte möjligt att få uppgift om hur mer än cirka tre fjärdedelar av bortfallsindi- viderna bodde. Beträffande de övriga vet vi dock att de till närmare två tredjedelar ut- gjordes av personer som var oanträffbara, intagna för vård på institution eller utom- lands. Det är sannolikt att de i stor utsträck- ning saknar bostad eller har sämre bostads- förhållanden än de som kunnat påträffas.

De insamlade uppgifterna om bostadsför- hållandena tyder på att en större andel av bortfallet bland de indirekt valda än bland någon av de i undersökningen redovisade familjetyperna saknar fast bostad eller en- dast har bostad av typ barack, sommarstuga, husvagn, ungkarlshotell, etc.

Sysselsättning Beträffande 71 % av bortfallet bland de indi-

om deras sysselsättning. Av dessa saknade 8% arbete. Andelen bland de övriga torde vara högre.

Ekonomiska förhållanden Inkomster

För 97 % av bortfallsindividerna kunde upp- gifter om sammanräknad nettoinkomst in- samlas. De övriga 3% fanns ej i RTB när denna insamling gjordes. Följande resultat erhölls för respektive grupper. Sammanräknad nettoinkomst för bortfallet bland de indirekt valda. Relativa tal och medelvärden.

Dessa siffror kan inte jämföras med ande- larna i tex tabell 7.3.1 eftersom de senare avser den sammanlagda inkomsten för makar och samboende medan i ovanstående tabell endast ena partens inkomster redovisas. Så mycket kan dock sägas som att andelarna med mycket låga inkomster är förhållandevis stora. Totalt är i bortfallsgruppen andelen med lägre inkomst än 10 000 kronor nästan lika stor som bland ensamstående barnlösa (se tabell 7.2.1). Den senare gruppen utgöres dock till mycket större del av yngre perso- ner. Bland kvinnorna ibortfallsgruppen har mer än hälften lägre inkomster än 10000

rekt valda kunde erhållas någon slags uppgift kronor. Andelen förvärvsarbetande bland

10001 — 15001— 20001— 250014 35001— 50001-f Uppgift Summa Antal —10000 15000 20000 25000 35000 50000 saknas

M 1 24 14 9 12 25 11 6 2 100 212 M 2 36 18 14 12 25 11 6 2 100 69 K 56 18 8 3 13 2 — 3 100 63 Totalt 32 16 10 10 20 8 4 3 100 344

de kvinnor i bortfallet som påträffats synes dock vara i det närmaste jämförbar med ogif- ta och frånskilda mödrars och änkors, vilka dock mera sällan har så låga inkomster. Det- ta tyder på att kvinnorna i bortfallsgruppen bland de indirekt utvalda antingen oftare är lågavlönade eller att en relativt stor grupp bland dem som ej påträffats saknar förvärvs- arbete.

Männens inkomster ligger klart under vad som är vanligt bland fulltidsarbetande män. En närmare analys skulle kräva uppdelning på fulltids- och ej fulltidsarbetande och är inte möjlig att genomföra.

Socialhjälp

Uppgifterna om socialhjälp ger vid handen att bortfallsindividerna oftare än flertalet familjetyper i undersökningen fått social- hjälp. Totalt har minst 12 % fått socialhjälp under 1969, bland kvinnorna 19 %. De mot- tagna beloppen är relativt ofta i storleksord- ningen över 1000 kronor under året. 6 % av bortfallsgruppen erhöll mer än 1 000 kronor under 1969. Då bör framhållas att dessa siffror innebär en minimiskattning i än högre grad än för de övriga grupperna i undersök- ningen eftersom gruppen delvis är svår att finna i socialregistren och då hjälpen kan vara registrerad på någon annan familjemed- lem än den som varit känd för oss.

Sjukpenning

Med avseende på den genomsnittliga sjuk- penningens storlek ligger bortfallsindividerna ganska högt. Männen kan närmast jämföras med de frånskilda fäderna (familjetyp 3, se tabell 7.3.4) och de frånskilda manliga icke- vårdnadshavarna vilka är de grupper som fått genomsnittligt högst sjukpenning. (Genom- snittssjukpenningen i grupp M 1 var 1726 kronor och i M 2 1 868 kronor.) De kvinnor i bortfallsgruppen som fått sjukpenning lig- ger på i det närmaste samma nivå som de frånskilda kvinnorna med barn (familje- typ 6). Genomsnittssjukpenningen bland dem i grupp K som fått sjukpenning var

1 264 kronor. Om beloppen från samboende och makar kunnat samlas in hade bortfalls- familjerna möjligen visat sig ha fått mycket höga sjukpenningbelopp.

Sammanfattning

Det slutliga intryck som genomgången av bortfallet bland de indirekt valda enheterna ger är att dessa till större de] än vad som gäller för de i undersökningen redovisade grupperna har instabila bostadsförhållanden, saknar förvärvsarbete, har låga inkomster och är beroende av hjälp i form av social- hjälp och sjukhjälp. Detta har betydelse för bedömningen av resultaten beträffande fa- miljetyperna 9—12.

Bilaga 2

._ '.; . If-l . - j.".. ' I. Il-' l' ' "'.l | ' ||. . U -.. . . r'J ., ' ' f ”455-;. 2..." .-.. .,..3.” _.j, .' I " . __. ' " . _|. | ".|| . . . |. . .. . '.' _. E ' . .. .fi * ' . ,,.1 ' :. * l'...' ,. . F.. .' ' '=__.r| ', '. '.”; . ' . 5.3 " I L ' fl ' ' AGP. _lII' J .' ...i-pri _ * ".:'l._ - $,? . '.'; ,. ' -.' al...-;(; . l " .1 fl?

' u.

'. _ gu

ihr—=.

. ul' || '

I. - ' "Han." fll—':": ,, . _ _.

Disponibel inkomst och marginaleffekter

Tabellerna i bilaga 2 utvisar den disponibla inkomstens storlek för familjer med olika antal barn och i olika inkomstlägen. Med disponibel inkomst avses här årsinkomst mi- nus skatt plus barnbidrag, bostadstillägg och bidragsförskott alternativt barnpension.

Vid beräkningen har 1972 års inkomst- skatteregler tillämpats. Som skatt har för- utom statlig och kommunal inkomstskatt även räknats folkpensions- och Sjukförsäkringsav- gifter. Den kommunala utdebiteringen har beräknats till 24 kr. per skattekrona.

Barnbidrag utgår med 1 200 kr./barn och år enligt de regler som gäller fr.o.m. den 1 januari 1971.

Statliga bostadstillägg utgår enligt de reg- ler som gäller fr.o.m. den 1 april 1972. Härvid har förutsatts att 1970 års årsinkoms— ter varit lika stora som 1972 års. De stat- ligt beskattningsbara inkomsterna år 1970 _ som avtrappningen av bostadstilläggen för år 1972 grundas på — har schablon- mässigt uppskattats till årsinkomsten — 10 000 kr. Då årsinkomsten överstiger 30 000 kr. har ett ytterligare avdrag på 20 % av årsinkomsten i den mån den överstiger 30 000 kr. verkställts. Detta sammanhänger med att kommunalskatteavdraget beräknats överstiga schablonavdraget med dessa be- lopp. Slutligen har i familjer där båda makar- na är förvärvsarbetande ett avdrag motsva- rande hustruns förvärvsavdrag gjorts. Då inte annat utsågs har förutsatts att hustrun haft den lägsta av makarnas inkomst.

Bidragsförskott utgår i de fall barn till ensamstående inte erhåller barnpension eller underhållsbidrag. Bidragsförskottet utgör 40% av basbeloppet enligt de regler som gäller fr. o. m. den 1 januari 1971. Basbelop- pet har antagits vara 7 100 kr.

Barnpension utgår till barn under 16 år vars ena eller båda föräldrar avlidit. Barnpen- sion utgår med 25 % av basbeloppet. Barn- pension från ATP är inte medtagna i beräk- ningarna.

Daghemsavgiften har beräknats enligt Svenska kommunförbundets avgiftstaxa från oktober 1970. Daghemsavgifterna för ensam— stående har beräknats utifrån i tabellerna angivna årsinkomster plus en inkomst på 2 840 kr./barn och år i form av bidragsför- skott alternativt 1 775 kr./barn och år i form av barnpension. Beräkningarna av daghems- avgiften grundar sig på antagandet att barnet vistas 200 dagar/år på daghem. Vid halvdags- tillsyn tillämpas i regel halv avgift. Det kun- de därför finnas skäl att räkna med halv avgift när ena maken har så låg inkomst att den sannolikt motsvarar högst halvtidsarbete. För att undvika en godtycklig gränsdragning mellan "normala” och ”onormalt låga” in- komster har emellertid i tabellerna alltid hel avgift tillämpats.

Ärsinkomst, Antal barn Makar utan barn kr. 1 2 4

16 000 15 223 17 323 21523 13123 20 000 17 650 19 750 23 950 15 550 24000 19351 21451 25651 17731 30 000 21 917 23 477 27 677 20 717 36 000 24 282 25 482 28 842 23 082 40 000 25 775 26 975 29 375 24 575 42 000 26 527 27 727 30127 25 327 48 000 28 783 29 983 32 383 27 583 54 000 31 047 32 247 34 647 29 847 60 000 33 327 34 527 36 927 32127

Tabell] B Disponibel inkomst för gift vars make saknar inkomst. Disponibel inkomst per individ. En individ = en konsumtionsenhet.

Ärsinkomst, Antal barn Makar utan barn kr. 1 2 4

16 000 5 074 4331 3587 6561 20 000 5 883 4 937 3 992 7 775 24 000 6 450 5 363 4 275 8 865 30000 7 306 5869 4613 10358 36 000 8 094 6 370 4 807 11541 40 000 8 592 6 744 4 896 12 287 42 000 8 842 6 932 5 021 12 663 48 000 9 594 7 496 5 397 13 791 54 000 10 349 8 062 5 774 14 923 60000 11109 8632 6154 16063

Tabell] C Disponibel inkomst för gift vars make saknar inkomst. Disponibel inkomst per individ. Vuxna = 1 konsumtionsenhet, barn = 0,5 konsumtionsenhet.

Ärsinkomst, Antal barn

Makar utan barn

kr.

1 2 4

Per vuxen Per barn Per vuxen Per barn Per vuxen Per barn Per vuxen 16 000 6 089 3 045 5 774 2 887 5 381 2 690 6 561 20 000 7 060 3 530 6 583 3 292 5 987 2 994 7 775 24 000 7 740 3 870 7 150 3 575 6 413 3 206 8 865 30000 8767 4383 7826 3913' 6919 3460 10358 36000 9713 4856 8494 4247 7210 3605 11541 40 000 10 310 5 155 8 992 4 496 7 344 3 672 12 287 42 000 10 611 5 305 9 242 4 621 7 532 3 766 12 663 48 000 11513 5 757 9 994 4 997 8 096 4 048 13 791 54 000 12 419 6 209 10 749 5 374 8 662 4 331 14 923 60 000 13 331 6 665 11509 5 754 9 232 4 616 16 063 564 SOU 1972:34

Tabell 2 A Disponibel inkomst för makar med lika stora inkomster.

Sammanlagd Antal barn Makar utan barn

årsinkomst,

kr. 1 2 4 30 000 23 432 25 532 29 732 21452 36 000 27 040 28 240 32 224 25 060 40 000 29 480 30 680 33 800 27 500 42 000 30 619 31819 34 459 28 586 48 000 33 962 35 162 37 562 31862 54 000 37 127 38 327 40 727 34 916 60 000 40 054 41 254 43 654 37 834 66 000 42 698 43 898 46 298 40 274 72 000 45 006 46 206 48 606 42 564 80 000 47 998 49198 51598 45 550 120 000 63 094 64 294 66 694 60 654

TabellZB Disponibel inkomst för makar med lika stora inkomster. Med avdrag för daghemsavgift.

Sammanlagd Antal barn

årsinkomst,

kr. 1 2 41 30 000 21632 23 532 27 732 36 000 24 440 25 440 29 424 40 000 26 680 27 480 30 600 42 000 27 819 28 619 31259 48 000 30 762 31562 33 962 54 000 33 527 34 327 36 727 60 000 36 254 36 854 39 254 66 000 38 498 39 098 41 498 72 000 40 406 40 606 43 006 80 000 42 998 43 198 45 598 120 000 56 294 56 694 59 094

[ Två barn antas vara på daghem, två i skola.

Tabell 2 C Disponibel inkomst för makar med lika stora inkomster. Disponibel inkomst per individ. En individ = en konsumtionsenhet.

Sammanlagd Antal barn Makar utan barn

årsinkomst,

kr. 1 2 4 30 000 7 811 6 383 4 955 10 726 36000 9013 7060 5 371 12530 40 000 9 827 7 670 5 633 13 750 42 000 10 206 7 955 5 743 14 293 48 000 11 321 8 790 6 260 15 931 54 000 12 376 9 582 6 788 17 458 60000 13351 10313 7276 18917 66 000 14 233 10 974 7 716 20137 72 000 15 002 11551 8101 21282 80 000 15 999 12 299 8 600 22 775 120 000 21031 16 073 11 116 30 327

Tabell 2 D Disponibel inkomst för makar med lika stora inkomster. Disponibel inkomst per individ. Vuxna = 1 konsumtionsenhet, barn = 0,5 konsumtionsenhet.

Sammanlagd Antal barn Makar utan barn årsinkomst, kr. 1 2 4

Per vuxen Per barn Per vuxen Per barn Per vuxen Per barn Per vuxen

30000 9373 4686 8511 4255 7433 3716 10726 36000 10816 5408 9413 4707 8056 4028 12 530 40000 11792 5896 10227 5113 8450 4225 13750 42 000 12 248 6 124 10 606 5 303 8 615 4 307 14 293 48 000 13 585 6 792 11721 5 860 9 390 4 695 15 931 54 000 14 851 7 425 12 776 6 388 10182 5 091 17 458 60000 16022 8011 13751 6876 10913 5457 18 917 66 000 17 079 8 540 14 633 7 316 11574 5 787 20137 72 000 18 002 9 001 15 402 7 701 12151 6 076 21282 80 000 19199 9 600 16 399 8 200 12 899 6 450 22 775 120 000 25 238 12 619 21431 10 716 16 673 8 337 30 327

Tabell 3 A Disponibel inkomst för makar. Ena inkomsten dubbelt så stor som den andra.

Sammanlagd Antal barn Makar utan barn årsinkomst, kr. 1 2 4

30 000 23 442 25 506 29 706 21 462 36 000 26 820 28 020 32 004 24 840 42 000 30 044 31 244 33 884 28 064 48 000 33 063 34 263 36 663 31083 54 000 35 792 36 992 39 392 33 812 60 000 38 505 39 705 42 105 36 525 66000 41215 42415 44815 39122 72 000 43 814 45 014 47 414 41714 90 000 51 464 52 664 55 064 49 244

Tabell 3B Disponibel inkomst för makar. Ena inkomsten dubbelt så stor som den andra. Med avdrag för daghemsavgift.

Sammanlagd Antal barn

årsinkomst,

kr. 1 2 41

30 000 21 642 23 506 27 706 36 000 24 220 25 220 29 204 42 000 27 244 28 044 30 684 48 000 29 863 30 663 33 063 54 000 32192 32 992 35 392 60 000 34 705 35 305 37 705 66 000 37 015 37 615 40 015 72000 39214 39414 41814 90 000 45 864 46 264 48 664

1 Två barn antas vara på daghem, två i skola.

Tabell 3 C Disponibel inkomst för makar. Ena inkomsten dubbelt så stor som den andra. Disponibel inkomst per individ. En individ = en konsumtionsenhet.

Sammanlagd Antal barn Makar utan barn årsinkomst, kr. 1 2 4

30000 7814 6376 4951 10731 36 000 8 940 7 005 5 334 12 420 42 000 10 015 7 811 5 647 14 032 48 000 11021 8 566 6110 15 541 54 000 11931 9 248 6 565 16 906 60 000 12 835 9 926 7 017 18 262 66 000 13 738 10 604 7 469 19 561 72 000 14 605 11253 7 902 20 857 90 000 17155 13166 9177 24 622

Tabell 3 D Disponibel inkomst för makar. Ena inkomsten dubbelt så stor som den andra. Disponibel inkomst per individ. Vuxna = 1 konsumtionsenhet, barn = 0,5 konsumtionsenhet.

Sammanlagd Antal barn Makar utan barn årsinkomst, kr. 1 2 4

Per vuxen Per barn Per vuxen Per bam Per vuxen Per barn Per vuxen

30000 9377 4688 8502 4251 7426 3713 10731 36 000 10 728 5 364 9 340 4 670 8 001 4 000 12 420 42 000 12 018 6 009 10 415 5 207 8 471 4 235 14 032 48000 13 225 6613 11421 5710 9166 4583 15541 54 000 14 317 7 158 12 331 6165 9 848 4 924 16 906 60 000 15 402 7 701 13 235 6 617 10 526 5 263 18 262 66 000 16 486 8 243 14138 7 069 11204 5 602 19 561 72 000 17 526 8 763 15 005 7 502 11853 5 927 20 857 90 000 20 586 10 293 17 555 8 777 13 766 6 883 24 622

Tabell 4 A Disponibel inkomst för ensamstående som erhåller bidragsförskott samt för en- samstående utan barn.

Ärsinkomst, Antal barn Ensamstående kr. utan barn 1 2 4

16 000 18 843 23 783 33 663 11323 20 000 21 270 26 210 36 090 13 750 24 000 23 451 28 391 38 271 15 931 30 000 25 777 30 717 40 597 18 917 36 000 28 364 32 404 42 068 21 282 40 000 29 863 33 903 42 703 22 775 42 000 30 615 34 655 42 975 23 527 48 000 32 871 36 911 44 991 25 783 54 000 35 127 39 167 47 247 28 047 60 000 37 407 41 447 49 527 30 327

Tabell 4 B Disponibel inkomst för ensamstående som erhåller bidragsförskott. Med avdrag för daghemsavgift. Ärsinkomst, Antal barn kr.

1 2 41 16 000 17 843 22 583 32 063 20 000 19 870 24 610 34 090 24 000 21851 26 391 35 471 30 000 23 577 27 917 37 397 36 000 25 564 29 204 38 468 40 000 26 863 30 303 38 703 42 000 27 615 31055 38 975 48000 29471 32911 40591 54 000 31 327 34 767 42 447 60 000 33 407 36 647 43 927

1 Två barn antas vara på daghem, två i skola.

Tabell 4 C Disponibel inkomst för ensamstående som erhåller bidragsförskott samt för en- samstående utan barn. Disponibel inkomst per individ. En individ = en konsumtionsenhet.

Ärsinkomst, Antal barn Ensamstående kr. utan barn 1 2 4

16 000 9421 7928 6733 11323 20000 10635 8737 7 218 13 750 24 000 11725 9 464 7 654 15 931 30000 12888 10239 8119 18 917 36 000 14182 10 801 8 414 21282 40 000 14 931 11301 8 541 22 775 42000 15 307 11552 8595 23527 48 000 16 435 12 304 8 998 25 783 54 000 17 563 13 056 9 449 28 047 60 000 18 703 13 816 9 905 30 327

Tabell 4 D Disponibel inkomst för ensamstående som erhåller bidragsförskott samt för en- samstående utan barn. Disponibel inkomst per individ, vuxna = 1 konsumtionsenhet, barn = 0,5 konsumtionsenhet.

Ärsinkomst, Antal barn Ensamstående kr. utan barn 1 2 4 Per vuxen Per barn Per vuxen Per barn Per vuxen Per barn Per vuxen 16 000 12562 6281 11891 5946 11221 5610 11323 20 000 14180 7 090 13105 6 552 12 030 6 015 13 750 24 000 15 634 7 817 14195 7 098 12 757 6 378 15 931 30 000 17185 8 592 15 358 7 679 13 532 6 766 18 917 36 000 18 909 9 455 16 202 8101 14 023 7 011 21282 40 000 19 909 9 954 16 951 8 476 14 234 7 117 22 775 42 000 20 410 10 205 17 327 8 664 14 325 7162 23 527 48 000 21914 10 957 18 455 9 228 14 997 7 498 25 783 54 000 23 418 11709 19 583 9 792 15 749 7 874 28 047 60 000 24 938 12 469 20 723 10 362 16 509 8 254 30 327 568 SOU 197234

Tabell 5A Disponibel inkomst för ensamstående som erhåller barnpension samt för ensamstående utan barn.

Ärsinkomst, Antal barn Ensamstående kr. utan barn 1 2 4

16 000 17 778 21653 29 403 11323 20 000 20 205 24 080 31 830 13 750 24000 22 386 26261 '34011 15 931 30 000 24 712 28 587 36 337 18 917 36 000 27 299 30 274 37 808 21 282 40 000 28 798 31 773 38 443 22 775 42 000 29 550 32 525 38 715 23 527 48 000 31806 34 781 40 731 25 783 54 000 34 062 37 037 42 987 28 047 60 000 36 342 39 317 45 267 30 327

Tabell 5 B Disponibel inkomst för ensamstående som erhåller barnpension. Med avdrag för daghemsavgift.

Ärsinkomst, Antal barn kr. 1 2 41

16 000 16 978 20 453 27 803 20 000 19 005 22 480 30 230 24 000 20 786 24 661 32 011 30000 22712 26187 33537 36 000 24 699 27 074 34 608 40 000 25 998 28 573 34 843 42 000 26 550 29 325 35 115 48 000 28 406 30 781 36 731 54 000 30 462 32 637 38 587 60 000 32 342 34 917 40 467

1 Två barn antas vara på daghem, två i skola.

Tabell 5C Disponibel inkomst för ensamstående som erhåller barnpension samt för ensamstående utan barn. Disponibel inkomst per individ. En individ = en konsumtionsenhet.

Ärsinkomst, Antal barn Ensamstående kr. utan barn 1 2 4

16 000 8 889 7 218 5 881 11323 20 000 10 102 8 027 6 366 13 750 24 000 11 193 8 754 6 802 15 931 30000 12356 9529 7267 18 917 36 000 13649 10091 7562 21282 40 000 14 399 10 591 7 689 22 775 42 000 14 775 10 842 7 743 23 527 48 000 15 903 11594 8146 25 783 54 000 17 031 12 346 8 597 28 047 60000 18171 13106 9053 30327

Tabell 5D Disponibel inkomst för ensamstående som erhåller barnpension samt för ensamstående utan barn. Disponibel inkomst per individ. Vuxna=1 konsumtionsenhet, barn = 0,5 konsumtionsenhet.

Ärsinkomst, Antal barn Ensamstående kr. utan barn 1 2 4 Per vuxen Per barn Per vuxen Per bam Per vuxen Per barn Per vuxen 16 000 11852 5 926 10 826 5 413 9 801 4 900 11323 20 000 13 470 6 735 12 040 6 020 10 610 5 305 13 750 24 000 14 924 7 462 13130 6 565 11337 5 668 15 931 30 000 16 475 8 237 14 293 7147 12112 6 056 18 917 36 000 18199 9100 15137 7 568 12 603 6 301 21282 40 000 19 199 9 599 15 886 7 943 12 814 6 407 22 775 42 000 19 700 9 850 16 262 8131 12 905 6 452 23 527 48 000 21 204 10 602 17 390 8 695 13 577 6 788 25 783 54 000 22 708 11354 18 518 9 259 14 329 7164 28 047 60 000 24 228 12 114 19 658 9 829 15 089 7 544 30 327 570 SOU 1972:34

Tabell 6 A Disponibel inkomst för makar utan barn.

Manne ns årsinkomst, kr.

Kvinnans årsinkomst, kr.

— 10 000 12 000 16 000 20 000 24 000 30 000 36 000 40 000 42 000 48 000 60 000

12 000 16 000 20 000 24 000 30 000 36 000 40 000 42 000 48 000 60 000

10 709 16 621 17 818 20 232 22 659 24 840 27 826 30191 31684 32 436 13 123 19 035 20 232 22 646 25 073 27 254 30 240 32 605 34 098 34 850 15 550 21462 22 659 25 073 27 500 29 681 32 667 35 032 36 525 37 277 17 731 23 643 24 840 27 254 29 681 31862 34 848 37 213 38 706 39 458 20 717 26 629 27 826 30 240 32 667 34 848 37 834 40 199 41 692 42 444 23 082 28 994 30 191 32 605 35 032 37 213 40 199 42 564 44 057 44 809 24 575 30 487 31684 34 098 36 525 38 706 41 692 44 057 45 550 46 302 25 327 31 239 32 436 34 850 37 277 39 458 42 444 44 809 46 302 47 054 27 583 33 495 34 692 37 106 39 533 41714 44 700 47 065 48 558 49 310 32 127 38 039 39 236 41 650 44 077 46 258 49 244 51609 53 102 53 854

Tabell 6 B Disponibel inkomst för makar med ett barn. Med avdrag för daghemsavgift ide fall kvinnan har förvärvsinkomst.

34 692 37 106 39 533 41 714 44 700 47 065 48 558 49 310 51566 56 110 39 236 41 650 44 077 46 258 49 244 51 609 53 102 53 854 56 110 60 654

Mannens årsinkomst, kr.

12 000 16 000 20 000 24 000 30 000 36 000 40 000 42 000 48 000 60 000

Kvinnans årsinkomst, kr.

— 10 000 12 000 16 000 20 000 24 000 30 000 36 000 40 000 42 000 12 809 18 301 19 178 20 712 22 639 24 220 27 006 28 971 30 264 30 816 15 223 19 931 20 712 22 626 24 453 26 434 29 020 31 185 32 478 33 030 17 650 21642 22 639 24 453 26 680 28 661 31247 33 412 34 705 35 257 19 351 23 423 24 220 26 434 28 661 30 762 33 348 35 513 36 606 37 358 21 917 25 809 27 006 29 020 31 247 33 348 36 254 38 219 39 512 40 064 24 282 27 774 28 971 31 185 33 412 35 513 38 219 40 406 41699 42 451 25 775 29 067 30 264 32 478 34 705 36 606 39 512 41 699 42 998 43 550 26 527 29 819 30 816 33 030 35 257 37 358 40 064 42 451 43 550 44 302 28 783 31675 32 872 34 886 37 113 39 214 42120 44 307 45 606 46158 33 327 35 619 36 616 38 830 41057 43 158 45 864 48 251 49 350 50102

48 000 32 872 34 886 37 113 39 214 42 120 44 307 45 606 46 158 48 214 51 958 60 000

36 616 38 830 41 057 43 158 45 864 48 251 49 350 50 102 51 958 56 294

Tabell 6 C Disponibel inkomst för makar med två barn. Med avdrag för daghemsavgift i de fall kvinnan har förvärvsinkomst.

Mannens årsinkomst, kr.

Kvinnans årsinkomst, kr.

— 10 000 12 000 16 000 20 000 24 000 30 000 36 000 40 000 42 000

48 000 60 000

12 000 16 000 20 000 24 000 30 000 36 000 40 000 42 000 48 000 60 000

Tabell 6 D Disponibel inkomst för makar med fyra barn. Med avdrag för daghemsavgift i de fall kvinnan har förvärvsinkomst.

14 909 20 401 21078 22 612 24 379 25 220 27 806 29 771 30 864 31616 17 323 22 031 22 612 24 366 25 453 27 234 29 820 31785 33 278 33 630 19 750 23 506 24 379 25 453 27 480 29 661 31 847 34 212 35 305 36 057 21451 24 543 25 220 27 234 29 661 31562 34148 36 113 37 206 37 958 23 477 26 609 27 806 29 820 31 847 34 148 36 854 38 819 39 912 40 264 25 482 28 574 29 771 31785 34 212 36113 38 819 40 606 42 099 42 851 26 975 29 667 30 864 33 278 35 305 37 206 39 912 42 099 43 198 43 950 27 727 30 419 31616 33 630 36 057 37 958 40 264 42 851 43 950 44 702 29 983 32 275 33 472 35 486 37 513 39 414 42 520 44 707 45 806 46 558 34 527 36 019 36 816 39 230 41257 43 558 46 264 48 451 49 550 50 302

33 472 35 486 37 513 39 414 42 520 44 707 45 806 46 558 48 414 52 158 36 816 39 230 41 257 43 558 46 264 48 451 49 550 50 302 52 158 56 694

Mannens årsinkomst, kr.

Kvinnans årsinkomst, kr.

— 10 000 12 000 16 000 20 000 24 000 30 000 36 000 40 000 42 000

48 000 60 000

12 000 16 000 20 000 24 000 30 000 36 000 40 000 42 000 48 000 60 000 19109 24 601 25 278 26 812 28 579 29 204 30 446 32 171 33 264 34 016 21523 26 231 26 812 28 566 29 437 30 354 32 220 34 185 35 678 36 030 23 950 27 706 28 579 29 437 30 600 32 061 34 247 36 612 37 705 38 457 25 651 28 743 29 204 30 354 32 061 33 962 36 548 38 513 39 606 40 358 27 677 29 681 30 446 32 220 34 247 36 548 39 254 41 219 42 312 42 664 28 842 30 974 32171 34185 36 612 38 513 41219 43006 44 499 45 251 29 375 32 067 33 264 35 678 37 705 39 606 42 312 44 499 45 598 46 350 30127 32 819 34 016 36 030 38 457 40 358 42 664 45 251 46 350 47102 32 383 34 675 35 872 37 886 39 913 41814 44 920 47107 48 206 48 958 36 927 38 419 39 216 41630 43 657 45 958 48 664 50 851 51950 52 702

35 872 37 886 39 913 41814 44 920 47 107 48 206 48 958 50 814 54 558 39 216 41 630 43 657 45 958 48 664 50 851 51 950 52 702 54 558 59 094

Förändring av Antal barn Makar utan barn årsinkomst, kr. 1 2 4

16 000 — 20 000 39,3 39,3 39,3 39,3 20 000 4 24 000 57,5 57,5 57,5 45,5 24 000 — 30 000 57,2 66,2 66,2 50,2 30 000 — 36 000 60,6 66,6 80,6 60,6 36 000 —— 40 000 62,7 62,7 86,7 62,7 40 000 — 42 000 62,4 62,4 62,4 62,4 42 000 f 48 000 62,4 62,4 62,4 62,4 48 000 — 54 000 62,3 62,3 62,3 62,3 54 000 — 60 000 62,0 62,0 62,0 62,0

Tabell 8 A Marginaleffekten på disponibel inkomst för makar med lika stora inkomster.

Förändring av Antal barn Makar utan barn årsinkomst, kr. 1 2 4

30 000 — 36 000 39,9 54,9 58,5 39,9 36 000 — 40 000 39,0 39,0 60,6 39,0 40 000 — 42 000 43,1 43,1 67,1 45,7 42 000 — 48 000 44,3 44,3 48,3 45,4 48 000 — 54 000 47,3 47,3 47,3 49,] 54000 — 60000 51,2 51,2 51,2 51,4 60 000 — 66 000 55,9 55,9 55,9 59,3 66 000 — 72 000 61,5 61,5 61,5 61,8 72 000 — 80 000 62.6 62,6 62,6 62,7 80 000 — 120 000 62,3 62,3 62,3 62,2

Tabell 8 B Marginaleffekten på disponibel inkomst för makar med lika stora inkomster. Med avdrag för daghemsavgift.

Förändring av Antal barn årsinkomst, kr. 1 2 4

30 000 — 36 000 53,2 68,2 71,8 36 000 — 40 000 44,0 49,0 70,6 40 000 — 42 000 43,1 43,1 67,1 42 000 A 48 000 51,0 51,0 55,0 48 000 — 54 000 53,9 53,9 53,9 54 000 A 60 000 54,6 57,9 57,9 60 000 — 66 000 62,6 62,6 62,6 66 000 — 72 000 68,2 74,9 74,9 72 000 — 80 000 67,6 67,6 67,6 80 000 — 120 000 66,8 66,3 66,3

Tabell 9,4 Marginaleffekten på disponibel inkomst för makar. Ena inkomsten dubbelt så stor som den andra.

Förändring av Antal barn Makar utan barn årsinkomst, kr. 1 2 4

30 000 — 36 000 43,7 58,1 61,7 43,7 36 000 — 42 000 46,3 46,3 68,7 46,3 42 000 » 48 000 49,7 49,7 53,7 49,7 48 000 — 54 000 54,5 54,5 54,5 54,5 54 000 f 60 000 54,8 54,8 54,8 54,8 60 000 — 66 000 54,8 54,8 54,8 56,7 66 000 — 72 000 56,7 56,7 56,7 56,8 72 000 — 90 000 57,5 57,5 57,5 58,2

Tabell 9B Marginaleffekten på disponibel inkomst för makar. Ena inkomsten dubbelt så stor som den andra. Med avdrag för daghemsavgift.

Förändring av Antal barn årsinkomst, kr. 1 2 4

30 000 — 36 000 57,0 71,4 75,0 36 000 — 42 000 49,6 52,9 75,3 42 000 — 48 000 56,4 56,4 60,4 48 OOO—54000 61,2 61,2 61,2 54 000 — 60 000 58,1 61,5 61,5 60 OOO—66 000 61,5 61,5 61,5 66 000 — 72 000 63,4 70,0 70,0 72 OOO—90 000 63,1 61,9 61,9

Tabell [OA Marginaleffekten på disponibel inkomst för ensamstående som erhåller bidrags- förskott samt för ensamstående utan barn.

Förändring av Antal barn Ensamstående årsinkomst, kr. utan barn 1 2 4

16 000 - 20 000 39,3 39,3 39,3 39,3 20 000 — 24 000 45,5 45,5 45,5 45,5 24 000 — 30 000 61,2 61,2 61,2 50,2 30 000 — 36 000 56,9 71,9 75,5 60,6 36 000 — 40 000 62,5 62,5 84,1 62,7 40 000 — 42 000 62,4 62,4 86,4 62,4 42 000 — 48 000 62,4 62,4 66,4 62,4 48 000 — 54 000 62,4 62,4 62,4 62,3 54 000 - 60 000 62,0 62,0 62,0 62,0

Tabell 10 B Marginaleffekten på disponibel inkomst för ensamstående som erhåller bidrags— förskott. Med avdrag för daghemsavgift.

Förändring av Antal barn årsinkomst, kr. 1 2 4

16 000 — 20 000 49,3 49,3 49,3 20 000 — 24 000 50,5 55,5 65,5 24 000 — 30 000 71,2 74,6 67,9 30 000 , 36 000 66,9 78,6 82,2 36 000 — 40 000 67,5 72,5 94,1 40 000 — 42 000 62,4 62,4 86,4 42 000 — 48 000 69,1 69,1 73,1 48 000 — 54 000 69,1 69,1 69,1 54 000 — 60 000 65,3 68,7 75,3

Tabell 1 ] A Marginaleffekten på disponibel inkomst för ensamstående som erhåller barnpen- sion samt för ensamstående utan barn.

Förändring av Antal barn Ensamstående årsinkomst, kr. utan barn 1 2 4

16 000 — 20 000 39,3 39,3 39,3 39,3 20 000 — 24 000 45,5 45,5 45,5 45,5 24 000 — 30 000 61,2 61,2 61,2 50,2 30 000 — 36 000 56,9 71,9 75,5 60,6 36 000 — 40 000 62,5 62,5 84,1 62,7 40 000 — 42 000 62,4 62,4 86,4 62,4 42 000 — 48 000 62,4 62,4 66,4 62,4 48 000 — 54 000 62,4 62,4 62,4 62,3 54 000 - 60 000 62,0 62,0 62,0 62,0

Tabell ]] B Marginaleffekten på disponibel inkomst för ensamstående som erhåller barnpen- sion. Med avdrag för daghemsavgift.

Förändring av Antal barn årsinkomst, kr. 1 2 4

16 000 — 20 000 49,3 49,3 39,3 20 000 — 24 000 55,5 45,5 55,5 24 000 _ 30 000 67,9 74,6 74,6 30 000 — 36 000 66,9 85,2 82,2 36 000 — 40 000 67,5 62,5 94,1 40 000 — 42 000 72,4 62,4 86,4 42 000 _ 48 000 69,1 75,7 73,1 48 000 — 54 000 65,7 69,1 69,1 54 000 — 60 000 68,7 62,0 68,7

Tabell 12 A Ökning av makars disponibla inkomst när andra maken tar förvärvsarbete

Ena Andra Ökning av makars disponibla inkomst då andra maken tar förvärvsarbete makens makens årsinkomst, kr. årsinkomst, kr. 0 barn 1 barn 2 barn 4 barn

Kr. Effekt av Kr. Effekt av Kr. Effekt av Kr. Effekt av skatteökn. skatteökn. skatteökn. skatteökn. och bidrags- och bidrags- och bidrags- och bidrags- minskning minskning minskning minskning

16 000 8 000 4 702 41,2 5 356 33,1 5 356 33,1 5 356 33,1 20 000 10 000 5 912 40,9 5 792 42,1 5 756 42,4 5 756 42,4 24 000 12 000 7 109 40,8 7 469 37,8 6 569 45,3 6 353 47,1 48 000 24 000 14 131 41,1 15 031 37,4 15 031 37,4 15 031 37,4

24000 24000 14131 41,1 14611 39,1 13 711 42,9 11911 50,4 30 000 30 000 17 117 42,9 18 137 39,5 17 777 40,7 15 977 46,8 36 000 36 000 19 482 45,9 20 724 42,4 20 724 42,4 19 764 45,1

Tabell IZB Ökning av makars disponibla inkomst när andra maken tar förvärvsarbete. Med avdrag för daghemsavgift när båda makarna förvärvsarbetar.

Ena Andra Ökning av makars disponibla inkomst då andra maken tar förvärvsarbete makens makens årsinkomst, kr. årsinkomst, kr. 1 barn 2 barn 4 barn

Kr. Effekt av Kr. Effekt av Kr. Effekt av skatteökn. skatteökn. skatteökn. och bidrags- och bidrags- och bidrags- minskning minskning minskning

16 000 8 000 3 956 50,6 3 756 53,1 3 756 53,1 20 000 10 000 3 992 60,1 3 756 62,4 3 756 62,4 24 000 12 000 4 869 59,4 3 769 68,6 3 553 70,4 48 000 24 000 10 431 56,5 9 431 60,7 9 431 60,7

24000 24000 11411 52,5 1011] 57,9 8 311 65,4 30 000 30 000 14 337 52,2 13 377 55.4 11577 61,4 36 000 36 000 16 124 55,2 15 124 58.0 14 164 60,7

Bilaga 3

Inkomsttagare år 1972 och år 1974

Tabell 1 Inkomsttagarna fördelade efter sammanräknad nettoinkomst år 1972. Makar som båda har komst har räknats som en inkomsttagare.

Inkomstklasser Antal en- Antal ensamstående med barn Antal gifta par där ingen el 1 000 kr. samstående utan barn Samtliga därav med Samtliga därav med

1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5+ barn 0 barn 1 bar

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 — 5 626 713 28 958 19 530 6 248 2 230 664 286 29150 18 842 5 ] 5— 10 433 576 10 956 7 559 2 323 780 217 77 26 486 19 355 31 10— 15 327 682 14 377 10 106 2 992 943 252 84 39 064 27 608 5 1 15— 20 243 320 17 215 12 314 3 518 1030 268 85 46 430 27 608 8t 20— 25 225 432 19 036 13 848 3 833 1019 258 78 54 800 27 818 117 25— 30 196 616 15 186 11 102 3 079 759 190 56 76 611 33 556 18] 30— 35 141 688 9 320 6 794 1 932 449 112 33 82 675 32 772 19 (_ 35— 40 82 230 5 015 3 632 1068 238 59 18 64 849 24 506 15 t 40— 45 45 562 2 738 1960 602 133 33 10 46 024 17 052 11 ] 45— 50 25 053 1545 1084 355 80 20 6 31 556 11 549 7 ( 50— 60 23 813 1517 1030 368 90 23 6 37 661 13 771 85 60— 70 9 975 679 451 168 45 11 4 20 736 7 738 4 2 70— 80 4 872 346 226 86 26 6 2 12 774 4 917 2 5 80—100 4 377 319 205 80 26 6 2 13 884 5 599 3 ] 100—120 1 751 137 88 34 12 2 1 6 425 2 703 1 4 120—150 1 151 84 52 21 8 2 1 4 440 1 934 5 150—200 692 46 28 12 4 1 1 2 777 1 255 ( 200—300 352 20 12 5 2 1 0 1 486 693 E 300— 145 6 4 1 1 O 0 672 324 ] Samtliga 2 395 000 127 500 90 025 26 725 7 875 2 125 750 598 500 279 600 130 i

t den ene maken har inkomst Antal gifta par där båda makarna har inkomst Samtliga inkomst- Samtliga därav med tagare ] 3 barn 4 barn 5+ barn 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5+ barn 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

59 1 241 494 206 2 427 1 554 434 273 107 42 17 687 248 33 826 394 166 21992 19 925 1 130 556 216 117 48 493 010 08 1413 710 298 82 503 74 259 4 503 2 239 909 418 175 463 626 33 2 616 1 173 490 87 996 74176 6 969 4 210 1769 618 254 394 961 44 3 816 1 516 626 65 573 47 404 8 786 6 200 2 226 688 269 364 841 43 6130 2 110 856 84 474 49 590 16 811 12 246 4 095 1259 473 372 887 90 7 096 2 101 842 110 882 55 642 26 752 19 773 6192 1 856 667 344 565 98 5 752 1448 571 129 832 60 618 34 793 24 540 7 225 1963 693 281926 09 4 168 927 358 135 846 61 922 38 660 25 676 7 270 1 720 598 230 170 24 2 927 617 232 130 679 59 614 38 072 24 302 6 701 1478 512 188 833 82. 3 632 744 270 205 439 96 795 59 662 36 504 9 712 2 058 708 268 430 41 2 070 422 149 118 916 57 636 33 753 20 408 5 559 1 161 399 150 306 78 1 295 272 98 60 828 29 428 16 769 10 643 3 126 639 223 78 820 27 1411 314 118 55 352 26 362 14 586 10 240 3 280 656 228 73 932 38 648 153 60 22 355 10 559 5 656 4 216 1502 312 110 30 668 32 440 112 46 13 552 6 430 3 290 2 521 1005 223 83 19 227 35 269 77 34 7 226 3 476 1 666 1 289 594 146 55 10 741 65 140 45 20 3 138 1 526 694 544 274 72 28 4 996 11 60 21 10 990 484 214 170 88 24 10 1813 50 45 950 13 650 5 450 1340 000 737 400 313 200 206 550 61850 15 450 5 550 4 461000

TabellZ Inkomsttagarna fördelade efter sammanräknad nettoinkomst år 1974. Makar som båda ha komst har räknats som en inkomsttagare.

Inkomstklasser Antal en- Antal ensamstående med barn Antal gifta par där ingen 1 000 kr. samstående utan barn Samtliga därav med Samtliga därav med 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5+ barn 0 barn 1 b 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 — 5 607 367 28 970 19 488 6 294 2 250 660 278 24 584 15 724 & 5— 10 345 212 9 496 6 503 2 037 694 193 69 18 318 13 011 i 10— 15 360 406 12 277 8 564 2 592 829 220 72 28 454 20 798 I 15— 20 223 118 14 653 10 382 3 042 918 236 75 34 260 22 416 i 20— 25 210 998 17 994 12 952 3 675 1031 258 78 37 290 21006 ', 25— 30 197 982 17 768 12 966 3 597 915 224 66 45 661 22 876 € 30— 35 180 822 12 990 9 486 2 670 635 154 45 73 875 31 354 1'. 35— 40 115 962 7 375 5 360 1554 352 85 24 68 179 26 230 lt 40— 45 68140 4112 2 970 886 195 47 14 52 586 19 698 12 45— 50 37 545 2 333 1664 519 114 28 8 37 760 13 901 S 50— 60 34 767 2 223 1 528 532 124 29 10 44 777 16 243 ll 60— 70 14 413 971 649 240 63 15 4 24 554 8 998 I 70— 80 6 886 494 326 124 34 8 2 14 572 5 453 ' 80—100 5 973 439 283 110 34 10 2 16 994 6 649 1 100—120 2 347 189 120 48 16 4 1 7 919 3 265 i 120—150 1511 118 74 29 12 2 1 5 532 2 364 ' 150—200 906 62 38 16 6 1 l 3 471 1 547 200—300 458 26 16 7 2 l 0 1 864 861 300— 187 10 6 3 1 0 0 850 406 Samtliga 2 415 000 132 500 93 375 27 975 8 225 2 175 750 541 500 252 800 111

't den ene maken har inkomst Antal gifta par där båda makarna har inkomst Samtliga inkomst- Samtliga därav med tagare n 3 barn 4 barn 5+ barn 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5+ barn 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

335 1 063 416 170 1 845 1 144 348 221 85 34 13 662 766 i73 616 280 118 13 696 11435 1 164 676 258 117 46 386 722 _90 889 434 174 62 007 56 987 2 777 1 341 493 292 117 463 144 i17 1 554 733 300 97 564 84 240 6 871 3 968 1 629 608 248 369 595 100 2 290 976 400 60 867 48 412 6 106 4 060 1 568 512 209 327 149 175 3 208 1 268 502 62 060 42 962 9 167 6 656 2 311 695 269 323 471 110 6 048 2 017 800 86 196 48 828 17 962 13 151 4 394 1 358 503 353 883 156 5 936 1 694 665 110 800 53 584 27195 20 860 6 467 1983 711 302 316 159 4 682 1 107 424 128 114 59 124 34 802 24 516 7 118 1 900 654 252 952 128 3 411 723 276 136 087 61064 39 372 26 074 7 359 1648 570 213 725 122 4 202 868 318 252 915 115 365 74 140 46 924 12 748 2 768 970 334 682 709 2 408 480 171 173 510 83 484 49 915 30 034 7 895 1629 553 213 448 192 1 467 294 100 88 254 42 948 24 737 15 133 4 240 887 309 110 206 !63 1 727 368 134 79 216 37 902 21 318 14 364 4 446 884 302 102 622 332 802 183 70 31795 15 019 8140 6 022 2 050 416 148 42 250 206 554 136 54 19 200 9 068 4 736 3 609 1 377 301 109 26 361 397 339 91 38 10 166 4 864 2 384 1 845 814 190 69 14 605 543 176 55 24 4 356 2 110 972 762 378 96 38 6 704 143 78 27 12 1 352 660 294 234 120 32 12 2 399 )50 41 450 12 150 4 750 1420 000 779 200 332 400 220 450 65 750 16 350 5 850 4 509 000

Tabell3 Inkomsttagare fördelade efter statlig beskattningsbar inkomst år 1972. Makar som båda h: komst har räknats som en inkomsttagare.

Inkomstklasser Antal en- Antal ensamstående med barn Antal gifta par där ingen 1 000 kr. samstående utan barn Samtliga därav med Samtliga därav med 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5+ barn 0 barn 1 b 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 0 647 476 31 290 21 128 6 746 2 401 712 303 38 801 25 756 | — 2 109 900 5 198 3 584 1 102 371 104 37 9 078 6 750 2— 4 188 794 5 255 3 652 1 106 362 100 35 10 898 7 991 4— 6 197 668 5 596 3 920 1 168 373 101 34 12 338 8 920 6— 8 135 553 6 015 4 246 1 247 386 102 34 13 654 9 595 8— 10 107 568 6 428 4 568 1 322 398 106 34 14 644 9 840 10— 12 101282 6 918 4 950 1413 414 107 34 16 048 9 970 12— 14 98 498 7 496 5 406 1 520 427 109 34 18 472 10 596 14— 16 96 228 7 746 5 629 1558 421 106 32 19 867 10 773 16— 18 93 605 7 517 5 481 1512 394 100 30 21664 11117 18— 20 89 993 6 906 5 048 1 392 352 88 26 24 446 11 771 . 20— 25 201230 13 290 9 714 2 714 652 162 48 80 476 34 936 1* 25— 30 123 674 7 038 5 122 1470 336 85 25 72 776 28 749 1' 30— 35 75 457 3 930 2 841 842 187 46 14 57 348 21 724 1 35— 40 45 470 2 296 1641 507 112 28 8 43 652 16 233 1! 40— 45 27 274 1378 966 316 72 18 6 31905 11712 ' 45— 50 16 595 870 595 208 50 13 4 22 942 8 386 50— 60 19 582 1 078 722 267 68 16 5 33 089 12 129 60— 80 12 390 784 514 194 58 14 4 31251 11932 80—100 3 542 249 160 63 20 4 2 12 323 5 045 100—120 1 428 106 68 26 10 2 0 5 462 2 334 120—150 919 64 39 17 6 1 1 3 620 1 600 150—200 526 34 21 9 3 1 0 2 163 990 200—300 246 14 8 5 1 0 0 1 097 516 300— 102 4 2 1 1 0 0 486 235 Samtliga 2 395 000 127 500 90 025 26 725 7 875 2 125 750 598 500 279 600 13!

art den ene maken har inkomst Antal gifta par där båda makarna har inkomst Samtliga inkomst- Samtliga därav med tagare arn 3 barn 4 barn 5+ barn 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5+ barn 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 1053 1560 638 266 35 874 33 502 1 250 680 265 126 51 753 441 654 266 131 55 22 918 21 402 841 399 158 84 34 147 094 824 340 168 71 26 394 23 334 1 694 813 329 158 66 231 341 970 411 204 87 27 008 22 774 2 281 1 175 480 210 88 242 610 1 174 503 252 106 29 196 24 047 2 649 1 508 644 246 102 184 418 . 428 628 309 127 31 826 25 562 3 134 1934 814 271 111 160 466 1875 838 384 160 31078 24 258 3 338 2 235 864 273 110 155 326 7512 1 101 490 204 26 657 19 262 3 570 2 530 906 279 110 151123 1010 1280 542 224 27 790 18 488 4 481 3 226 1 119 344 132 151631 1588 1490 599 249 33 677 19 946 6 614 4 797 1627 502 191 156 463 1440 1 798 682 280 40 106 21 892 8 781 6 428 2 116 649 240 161 451 >882 6 486 2 206 893 124 231 59 938 31232 22 995 7 166 2 134 766 419 227 7588 6 260 1 844 739 142 829 65 042 39 422 27 482 8 018 2 119 746 346 317 1878 5 075 1 294 512 133 164 60 744 38 120 25 050 7 048 1634 568 269 899 1 702 3 934 896 347 127 520 59 351 36 708 23 236 6 357 1 388 480 218 938 3694 2 933 626 238 105 887 50 444 30 458 18 632 4 946 1047 360 166 444 5 272 2 166 450 166 86 042 42 845 23 773 14 474 3 854 815 281 126 449 )012 3 220 657 237 117 874 59 814 31980 19 332 5 270 1 100 378 171623 3 107 3 154 656 236 102 010 51 352 26 540 17 424 5 260 1064 370 146 435 2884 1 250 284 108 36 182 17 842 8 968 6 533 2 226 454 159 52 296 1 190 547 133 54 15 082 7 380 3 601 2 745 1 047 226 83 22 078 737 356 94 40 9 109 4 466 2 104 1 622 695 162 60 13 712 404 208 62 28 4 831 2 376 1075 836 403 102 39 7 554 192 102 34 16 2 060 1016 446 352 180 47 19 3 417 80 44 15 7 655 323 140 112 58 16 6 1247 3150 45 950 13 650 5 450 1340 000 737 400 313 200 206 550 61850 15 450 5 550 4 461000 SOU 1972:34 583

Tabell4 Inkomsttagama fördelade efter statlig beskattningsbar inkomst år 1974. Makar som båda inkomst har räknats som en inkomsttagare.

Inkomstklasser Antal en- Antal ensamstående med barn Antal gifta par där ingen el 1 000 kr. samstående utan barn Samtliga därav med Samtliga därav med 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5+ barn 0 barn 1 bar 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 0 624 554 31 030 20 886 6 738 2 405 707 294 30 977 20 198 5 i — 2 73 582 4 502 3 080 968 331 90 33 6 442 4 572 ! 2— 4 140102 4 489 3 102 955 316 86 30 7 704 5 570 1 4— 6 212 686 4 772 3 320 1 010 327 87 28 8 766 6 406 1 6— 8 158 157 5 147 3 604 1083 342 90 28 10106 7 461 1 8— 10 102 976 5 480 3 862 1 143 354 91 30 10 904 7 818 1 i 10— 12 92 296 5 904 4 186 1 226 368 94 30 11 696 7 815 1 I 12— 14 90 472 6 344 4 524 1 307 386 97 30 13 818 8 908 2 I 14— 16 89 342 7 022 5 036 1439 411 104 32 14 193 8 606 2: 16— 18 87 659 7 552 5 458 1538 420 104 32 15 036 8 504 2 ! 18— 20 84 563 7 574 5 510 1534 402 100 28 15 694 8 396 31 20— 25 205 108 16 604 12 134 3 370 836 204 60 48 904 24 166 10 ', 25— 30 159 566 10182 7 425 2108 494 120 35 65 356 27 633 151 30— 35 106 075 5 754 4 178 1 220 272 66 18 60 732 23 454 14 ', 35— 40 67 036 3 460 2 495 747 164 40 14 48 981 18 442 11 t 40— 45 40 926 2 082 1 487 463 102 24 6 37 841 14 006 9 I 45— 50 25 035 1 299 903 306 70 16 4 27 374 9 998 61 50— 60 28 372 1 550 1 049 380 92 22 7 39 220 14 221 9 t 60— 80 17 418 1 108 730 276 76 20 6 36 643 13 657 81 80—100 4 854 343 220 87 28 6 2 15 109 5 999 3 1 100—120 1 878 143 90 35 14 4 0 6 790 2 851 1 i 120—150 1 205 88 55 22 8 2 1 4 516 1 958 € 150—200 688 46 26 12 5 1 2 2 707 1 225 i 200—300 318 18 11 6 1 0 0 1 377 640 ' 300— 132 7 4 2 1 0 0 614 296 J Samtliga 2 415 000 132 500 93 375 27 975 8 225 2 175 750 541 500 252 800 118 I

t den ene maken har inkomst Antal gifta par där båda makarna har inkomst Samtliga inkomst- Samtliga därav med tagare 1 3 barn 4 barn 5+ barn 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5+ barn 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

13 1292 516 212 20 998 18 736 1 142 696 265 114 45 707 559 48 216 97 43 15 830 14 378 774 412 156 78 32 100 356 126 242 118 47 21026 19 746 710 337 121 80 32 173 321 »80 277 132 53 25 012 22 022 1 664 794 294 170 68 251 236 '52 305 150 60 30 551 25 560 2 635 1 444 574 240 98 203 961 '.86 362 181 73 35 898 29 758 3 136 1 844 770 277 113 155 258 68 496 240 98 35 002 29 092 2 948 1 847 764 249 102 144 898 »14 655 306 128 26 537 21408 2 512 1676 644 211 86 137 171 '58 771 344 144 22 599 17 371 2 527 1 770 643 206 82 133 156 25 916 391 159 25 043 17 512 3 624 2 603 915 280 109 135 290 130 1038 432 174 28 814 18 868 4 761 3 498 1 198 353 136 136 645 i82 3 486 1358 539 96 799 52 384 21 306 15 693 5 208 1612 596 367 415 )44 5 366 1784 707 123 213 57 390 31584 23 942 7 314 2 203 780 358 317 70 5 275 1 530 602 127 226 57 632 35 500 24 586 7 080 1 806 622 299 787 172 4 342 1068 411 135379 61660 38 910 25 524 7 155 1582 548 254 856 !74 3 401 736 282 122 225 54 284 36 498 23 228 6 346 1 383 486 203 074 520 2 506 524 198 112 788 53 515 32 211 20108 5 394 1 157 403 166 496 100 3 726 763 276 171 052 85 646 47 376 28 480 7 484 1 542 524 240 194 122 3 662 736 256 147 473 74 707 39 056 24 616 7 126 1 462 506 202 642 '06 1537 334 123 51713 25 605 12 990 9 267 3 034 606 211 72 019 523 685 161 62 21454 10 494 5 179 3935 1433 304 109 30 265 160 448 114 46 12 866 6 280 3 017 2 322 953 216 78 18 675 526 262 74 30 6 761 3 312 1527 1186 553 132 51 10 202 249 128 42 18 2 849 1 401 620 490 248 65 25 4 562 102 56 19 9 892 439 193 152 78 22 8 1645 )50 41450 12 150 4 750 1420 000 779 200 332 400 220 450 65 750 16 350 5 850 4 509 000

, . .'- =.,.-, l...'.. " .” ”'.'-'i. .a,

| | . .I J'. ' 'II "I ._2,= __ _ -,i_1,_, "'|!_ | | .: |*,_'E,3'ÖU1_'_I,.- - > ' l|

.u_ _ .,_,.Eltw81eu, , *.',.',H'| ." ,—_..|,_._]_,”

' .."? lli, *.

_ ' »n» . UF'Jlu' "BTF. " ;. _..tr',"_",£ät_

siar.— .;ij N??- _ a.s-

,nsju "1513! . Jai |E * MM ,

(I 312" P( f_[|_|

|__

_'J

. ,, ' r| I- , -. . - | "in J.,.i' Hihi? -»—_| 't- _|. _ , _-| uf -. r"u|—'.,_-,|- ||| _, -.,| '.' ...å-_... 4”; _*; &%r'lx'l'd |. ,__,_ |J__|.-.'I Jltlllll'.5_l_1__ | || hl .-| - Iu "hf-" . _ , 211,84. . » . - 'n ..,._. _" ' lÄ."..' ' "' _. ia"; [Efi- ' VI" l' '$”.an

r.- -,,,,,_ _

|" ||,I ' ||I L | ', _, . J| .-—'..".., .; '., .- _: . _ , , ., ..._1,,,,_,__, . "1 II I . ' l.. '_-.!"- ' _, _ ,,, _| || _-'_,+| .,

Bilaga 4

1." aj . . ». || l l' | ' . 4 "I-ll 1 . l

;.

Illlill

. ;; -"=-J|.

MH. "" ** .".|* *lh'rrlf

. _ 1,1."

...",.” ,.r

irr- Ti'uncr.

111-:

,'*'__..'-*':__.f_. _.r'.”'s.'_ ;.li

| ";-,'. :lågn "

_',l' —, _5,_|_,,_,I,_;. '13|__F_| 'iu

M.. i?."

”__| ,'1

”ba-'

_| (J (| I|||*—

.._*.,..f;.r”'

.r'. *4.

alm, ,.

.b"

Sammanställning av vissa familjepolitiska och

andra åldersgränser

3 år Övre gräns:

KSA-utredningen (SOU 1971:42) föreslår att rätt till ersättning vid arbetslöshet skall föreligga om försäkrad efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan under en ramtid av högst 12 månader omedelbart före arbetslös— hetens inträde utfört förvärvsarbete i 5 månader. Vid bestämmandet av ramtiden inräknas inte tid då försäkrad varit hindrad att arbeta bl. a. på grund av vårdnad av eget barn eller adoptivbarn som inte fyllt 3 år. (Utredningens förslag i denna del rör dels lag om arbetslöshetsförsäkring, dels lag om kontant arbetsmarknadsstöd).

7år Nedre gräns: för skolplikt i grund- och specialskola (fr. o. m. höstterminen det år barnet fyller 7 år).

10 år Övre gräns:

för att barn skall medföra rätt till barntillägg till sjukpenning enligt särskilda regler,

för inverkan av hemmavarande barn vid fastställande av återbetalningsskyldigheten inom studiemedelssystemet.

15 år Övre gräns:

för statsbidrag till ferieresor för barn, för omhändertagande för samhällsvård enligt barnavårdslagen utan barnets samtyc- ke,

för övertlyttning av barn enligt 21 kap. föräldrabalken utan barnets samtycke.

Nedre gräns:

för straffbarhet och skadeståndsansvar (även barn under 15 år kan dock efter skälighetsprövning åläggas skadestånd för sina handlingar. Föräldrarna har skadestånds- ansvar för barns handlingar endast om föräldrarna försummat vårdnaden och denna försummelse varit en av orsakerna till skadan — detta föräldraansvar kan även gälla barn över 15 år).

16 år Övre gräns:

för allmänt barnbidrag, för att barn skall medföra barntillägg till sjukpenning,

för barnpension inom folkpensioneringen, för att barn skall medföra rätt till hel änkepension från folkpensioneringen,

för vårdbidrag för svårt handikappat barn, för att barn generellt skall medföra rätt

rätt till

till högre familjebidrag till värnpliktiga (även äldre barn som den värnpliktige underhåller räknas med),

för att barn skall medföra rätt till tillägg till utbildningsbidrag enligt arbetsmarknads- kungörelsen,

för barntillägg till daghjälp från arbetslös- hetsförsäkringen (KSA-utredningen föreslår att barntillägg slopas inom arbetslöshetsför— säkringen),

för barntillägg till kommunalt arbetslös- hetsunderstöd (KSA-utredningen föreslår att hela stödformen avvecklas),

för socialhjälp till uppfostran enligt 12 & socialhjälpslagen,

för rätt att utta ersättning av föräldrar för socialhjälp för barn,

för rätt att utta ersättning av föräldrar för samhällsvård av barn,

för fri tandvård hos folktandvården, för skolplikt i grundskola (t. o. m. vårter- minen),

för inverkan av barn då det gäller möjligheten att erhålla barntillägg inom studiemedelssystemet,

för hänsynstagande till hemmavarande syskon vid fastställande av storleken på det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpen. (I prop. 1972127 föreslås ändrade regler. Det inkomstprövade tillägget föreslås beräknas efter fördelaktigare grunder för studerande dels med syskon under 17 år dels med syskon över 17 år som har rätt till studiebidrag),

för förvärvsavdrag,

för att ett barn kan anses som fosterbarn enligt barnavårdslagen.

Nedre gräns:

för obligatorisk sjukpenningförsäkring, för frivillig sjukpenningförsäkring studerande m. fl.,

för beräkning av pensionsgrundande in- komst inom tilläggspensioneringen,

för förtidspension från folkpensioneringen, för invaliditetsersättning, för erhållande av förlängt barnbidrag (kvartalet efter det barnet fyllt 16 år),

till

för ersättning från arbetslöshetsförsäkring (KSA-utredningen föreslår ingen nedre ål- dersgräns för rätt till ersättning utan den åldersgräns på 15 år som föreslås gälla för rätt till medlemskap i arbetslöshetskassa skulle i stället bli avgörande för när ersättning tidigast kan komma att utgå. Med de bestämmelser som utredningen föreslår i övrigt skulle ersättning komma att kunna utgå när medlem nått en ålder av 15 år och 5 månader. Motsvarande föreslås gälla för kontant arbetsmarknadsstöd),

för kommunalt kontantunderstöd (denna stödform föreslås avvecklad av KSA—utred- ningen),

för erhållande av studiehjälp i form av studiebidrag och tillägg till studiebidrag (inkomsttillägg, behovsprövat tillägg, in- ackorderingstillägg och resetillägg). Tillägg må dock utgå före denna ålder. (I prop. 1972227 föreslås att inkomstprövat tillägg skall utgå från 17 års ålder),

för avdragsrätt för utgiven lön till barn i vissa fall,

för beaktande av barn vid beräkning av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga,

för rätt att råda över egen arbetsförtjänst. inkl. rätt att förordna över sådan egendom genom testamente,

för rätt för barn som med vårdnadshava- rens samtycke tagit sådan anställning som ger barnet möjlighet att försörja sig, att själv säga upp anställningen och sluta avtal om annat arbete av liknande slag ,

för rätt att med vederbörligt tillstånd driva näring och därvid ingå alla rättshand- lingar som faller inom området för rörelsen, alltså även åta sig förbindelser, ålder då föräldrars skyldighet att bekosta barns uppehälle och utbildning tidigast upphör (skyldigheten består till dess att barnet har fått den utbildning som kan anses tillbörlig med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag).

17 år Övre gräns:

för skolplikt i specialskola, för bostadstillägg (visst undantag betr. kommunala bostadstillägg),

18 år Övre gräns:

för bidragsförskott, för ingripande från barnavårdsnämnd på grund av förhållandena i barnets hem,

för omhändertagande för samhällsvård i vissa fall,

för ] 800-kronorsavdraget (skattenedsätt- ning) för ensamstående föräldrar,

för det högre avdraget (500 kr.) för kapitalförsäkringspremier m.m. för ogift med barn,

för avdraget på högst 1 500 kr för underhåll åt ej hemmavarande barn,

för åtalseftergift på grund av ungdom, för nedsättning av påföljd på grund av ungdom,

för giltighetstiden av dom om underhålls- bidrag mot den underhållsskyldiges bestri— dande om frågan avgörs när barnet är så ungt att domstolen inte kan tillförlitligt bedöma om underhållsskyldigheten bör gälla längre tid,

för kravet att domstol skall pröva om ett namnbyte är till barnets bästa,

för särbestämmelser för minderåriga enligt arbetarskyddslagen (arbetsbok, förbud mot arbete under jord, i 1 timmars nattvila),

Nedre gräns:

för studerande vid utbildningslinje där studiemedel utgår att själv söka och disponera studiemedel,

för full avdragsrätt för utgiven lön till barn,

för debitering av folkpensionsavgift, för rätt att ingå äktenskap, för generell rätt att själv ingå arbetsavtal, för fängelse om det inte finns synnerliga skäl,

för häktning om det inte finns synnerliga skäl,

ålder då barnavårdsmannaskap för barnet normalt upphör enligt föräldrabalken.

19 år Övre gräns:

för barnpension från tilläggspensionering- en.

för livränta på grund av yrkesskada och militärskada till barn som inte på grund av sjukdom är ur stånd att försörja sig.

20 år

myndighetsålder, rösträttsålder,

(Grundlagberedningen (SOU 1972:15) har föreslagit att rösträttsåldern sänks till 18 år samt förutsatt att myndighetsåldern även i fortsättningen skall sammanfalla med röst- rättsåldern. Något förslag om en sänkning av myndighetsåldern har beredningen inte lagt fram då denna fråga inte omfattas av bered- ningens uppdrag ),

Övre gräns:

för erhållande av studiebidrag och tillägg (yngre elev = den som fyller högst nitton år under det kalenderår då läsåret eller kursen börjar),

för ingripande från barnavårdsnämnd och för tillämpning av åtgärder såsom övervak- ning,

i regel för föräldrars vårdnadsrätt, för att moderskapspenning på framställ- ning av barnavårdsnämnd skall kunna betalas till annan än modern,

för sambeskattning föräldrar—barn i vissa fall vid förmögenhetsbeskattningen,

för föräldrars rätt till avdrag för premier för försäkringar som ägs av barn,

för erhållande av förhöjt studiebidrag samt studielån utan prövning mot föräldrain- komsten (enligt prop. 1972227 för erhållan- de av studiemedel vid de skolor där yngre elever erhåller studiehjälp),

för rätt att söka och disponera studielån utan förmyndares samtycke,

för utbildningsbidrag enligt arbetsmark- nadskungörelsen för den som inte tidigare haft stadigvarande förvärvsarbete,

älder då barnavårdsmannaskap för barnet senast upphör.

21 år Övre gräns:

för livränta på grund av yrkesskada och militärskada till barn som på grund av sjuk- dom är ur stånd att försörja sig,

för ungdomsfängelse enligt huvudregeln,

för ett flertal andra särregler om unga lagöverträdare (om skyndsam behandling och behandling i sådan ordning att målet ej tilldrar sig uppmärksamhet, om personunder- sökare, om förordnande av offentlig försva— rare, om nämndens sammansättning m.m.).

Nedre gräns:

för fängelse om inte frihetsstraff är påkallat främst av hänsyn till den allmänna laglydnaden eller fängelse annars anses lämpligare än annan påföljd.

Bilaga 5

, . .'."" . . | .. " I ' .'i .- - ,. .,.p ' ' ' |" _ " ,, F +, | JHWH-'.'g'l'l'l ' '..l' 11 . . Fihn , _ , ..- ..,... .,, _, . .. '. ,. . _ . . a--'- . L.,: , ,,,'-.._ _'....,,'|,,__.,.,, r ||'": -, , ' '.I I .. ::.; "' '|' ' '. . - ". .'fi ' ' '. , . ' ,, rf,-.H.".J'l- .' .—' _ii-n ." ., . I :.- .' V;- . ,r '..- . 'a . ' I I " _ ' _ . .. ”...så,

Fruktsamhetsutvecklingen i Sverige

Redogörelse utarbetad av docent E. Hofsten, statistiska centralbyrån

Inledning

Under början av detta sekel föddes i Sverige årligen mellan 130000 och 140000 barn. Bortsett från ett par år på 1880-talet med ett ännu något högre antal födda uppvisade år 1909 rekordet med nära 140000 levande födda barn. Därefter började så en snabb nedgång, Efter en tillfällig uppgång kring 1920 fortsatte nedgången till ett minimum av 85 000 födda åren 1933 och 1934. Därefter steg antalet födelser ånyo, först långsamt och sedan i snabb takt, till ett maximum av 135 000 födda åren 1944 och 1945. En ny nedgång började sedan, och den fortsatte till 1960, då antalet födda utgjorde 102 000. Efter en uppgång till 123 000 åren 1964—1966 har så till sist en ny nedgång ägt rum. Åren 1969, 1970 och 1971 föddes 108 000, 110 000 och 115 000 barn.

Man kan i denna utveckling urskilja dels en långsiktig utveckling mot allt mindre årskullar, dels en vågrörelse med omväxlande perioder med flera och med färre barn. Att såväl den långsiktiga utvecklingen mot ett mindre antal födelser som de kortsiktiga svängningarna i det årliga antalet födelser har konsekvenser på snart sagt alla samhällslivets områden är i princip välkänt. Måhända finns det dock skäl att påstå att denna kunskap stundom tappas bort, när det gäller konkreta frågeställningar, som inte på ett mera påtag- ligt sätt influeras av befolkningsutvecklingen.

Syftet med denna bilaga är att söka

belysa de ovan antydda problemen. Upp- märksamheten kommer därvid särskilt att inriktas på följande frågeställningar.

(1) Hur skall man förklara de stora växlingarna i antalet födda barn? Bör man även i fortsättningen räkna med sådana växlingar? Kan de i så fall förutberäknas?

(2) Hur skall man se på den mera långsiktiga utvecklingen av antalet födda? Räcker reproduktionen till, dvs. föds det tillräckligt många barn för att hindra en framtida folkminskning? Går det att förut- beräkna det framtida barnantalet?

(3) Vilka blir de samhälleliga konsekven- serna av den pågående och den i framtiden förväntade befolkningsutvecklingen? Bör man söka inverka på antalet födelser och hur bör man se på invandringen?

Växlingarna i det årliga antalet födda barn

De inledningsvis omtalade stora växlingarna i antalet födda barn har förefallit förbryllande och har försvårat en förståelse av hur det egentligen ligger till med svenska folkets reproduktion. Med utgångspunkt från kalky- ler, som avsett enstaka år, har man tyckt sig finna att det vissa år har fötts flera barn än som på lång sikt krävs för befolkningens reproduktion, medan under andra är antalet födda barn har varit väsentligt mindre än som krävts för att på lång sikt bibehålla en

oförändrad befolkning. I själva verket förhål- ler det sig så, att ingen årgång kvinnor födda efter omkring 1890 har fött tillräckligt många barn för att motsvara full reproduk- tion, och för de kvinnor som själva var födda mellan ungefär 1900 och 1920 var det faktiska barnantalet avsevärt mycket mindre än som krävdes för reproduktionen. Dessa förhållanden kommer att belysas i det följan- de, vari också skall klargöras hur det kan vara möjligt att Sverige — trots att femtio på varandra följande årgångar inte nått upp till full reproduktion — likväl alltjämt uppvisar ett överskott av födda över döda.

I stället för att fästa uppmärksamheten vid det absoluta antalet födda barn sätter man ofta födelserna i relation till folkmäng- dens storlek. Antalet levande födda på 1 000 invånare — det 5. k. födelsetalet eller nativi- teten — uppgick i Sverige fram till på 1880-talet till mellan 30 och 35. Vid tiden för första världskrigets utbrott hade födelse- talet sjunkit till 25, och under de senaste åren har det inte uppgått till mer än mellan 13 och 14, och är därmed lika lågt som under de tidigare bottenåren på 1930-talet

och kring 1960. Under de senaste årtiondena har födelsetalet ingen gång kommit i närhe— ten av de tal, som inregistrerades, innan nedgången satte in. Inte ens under rekord- året 1944 uppgick födelsetalet till mer än 21.

I det längre tidSperSpektivet är sålunda variationerna i det årliga antalet födda barn inte fullt så betydelsefulla, som de kan förefalla vara, när man observerar utveck- lingen under en kort följd av år.

Varken det absoluta antalet födda eller födelsetalet är något tillfredsställande mått på fruktsamhetsförhållandena i en befolk- ning. I syfte att verkligen förstå läget och utvecklingstendenserna är det nödvändigt att studera fruktsamheten mera i detalj. Vanli- gen anknyts sådana resonemang till frukt- samhetsförhållandena hos den kvinnliga be— folkningen.

Antalet i en viss befolkning under ett visst kalenderår födda barn kan sägas bero på två faktorer, nämligen dels antalet kvinnor i de fruktsamma åldrarna och dels fruktsamheten i varje åldersgrupp av kvinnor. Utvecklingen av antalet kvinnor i de fruktsamma åldrarna

is,). 150 100 100 x, /

_ 20 — 24 år 5.) 50

_ _

- 15 — 19 år /

' Å—J

| l l l l | I 1 l l 0 1 1 I i I I ' 1 1 l

1 ims 1921/25 1941/45 1961/65 1901/05 1921/25 1941/45 1961/65

150. X XISD ' 25—29år KX/ "

50 53 l- -l- 01 | | | | | | | | | | 0* | | | | | | | | | | 1901 IOS 1921/25 1941/45 1961/65 1901/05 1921/25 1941/45 1961/65

.. _l-

153Nx 151

N - 35 — 39 år —- 4o — 44 år

_ X |- 5) 571

_ X

— -r N

| 0 | | | | | | | | L 0 | | | | | | | | | | 1901/05 1921/25 1941/45 1961/65 |1901/05 1921/25 1941/45 1961/65

Fig. 1. De åldersspecifika fruktsamhetstalens utveckling 1901—1970. Antalet levande födda barn på 1 000 kvinnor i motsvarande ålder.

kan lätt följas, i varje fall i ett land med så god befolkningsstatistik som Sverige. För- ändringar i detta antal kan i vissa lägen bidra till att förklara förändringarna i det absoluta antalet födda barn. Som regel sker dock dessa förändringar tämligen långsamt, och det är inte de som förklarar de ovan omtalade kraftiga svängningarna i antalet födda.

Genom att sätta antalet av kvinnor i olika åldersgrupper födda barn i relation till antalet kvinnor i dessa åldrar, eliminerar man inflytandet av att antalet kvinnor i de fruktsamma åldrarna varierar. Därigenom er- hålls de s.k. åldersspecifika fruktsamhetsta- len, vilkas utveckling under detta århundrade åskådliggörs av kurvorna i fig. 1. Man finner att dessa tal växlat på ett sätt som kan verka förbryllande och som i varje fall inte utan vidare låter sig förklaras.

Fram till mitten på 1930-talet minskade som synes alla kurvorna utom den för åldersgruppen 15—19 är mycket kraftigt. Att nedgången var särskilt kraftig i åldrarna över 35 år får naturligtvis ses mot bakgrunden av att den allt vanligare födelsekontrollen inne- bar, att de mycket stora familjerna blev sällsyntare. Medan många kvinnor tidigare fortsatt att föda barn under hela sin frukt- samma ålder, så innebar barnbegränsningen att det blev allt vanligare att de avslutade sitt barnafödande vid ca 35 år eller rentav ännu tidigare.

Under 1940-talet steg emellertid de ålders- specifika fruktsamhetstalen i alla åldersgrup- per. I den yngsta åldersgruppen, 15—19 år, har denna uppgång sedan fortsatt ända tills på mitten av 1960—talet, och det är först under de senaste åren, som man här fått en nedgång. Även i åldrarna mellan 20 och 29 år fortsatte uppgången i stort sett fram till under 1960-talet. I åldrarna över 30 år, var däremot uppgången under 1940-talet en företeelse av kort varaktighet; från mitten av 1940-talet har man i dessa åldrar haft en nedgång, och fruktsamheten ligger nu lägre än den gjorde i mitten av 1930-talet.

För att få ett sammanfattande uttryck för fruktsamheten brukar man addera fruktsam-

hetstalen i olika åldrar; de summerade fruktsamhetstal som därigenom erhålls utvi- sar hur många barn, som skulle födas per kvinna, som passerar igenom de fruktsamma åldrarna och därvid uppvisar den fruktsam- het i de olika åldrarna, som ingår i summe- ringen. De summerade fruktsamhetstalen återges vanligen per 1 000 kvinnor; se följan- de tablå.

Period Summerad fruktsamhet per 1 000 kvinnor 1876/80 4 508 1896/00 4 046 1901/05 3 906 1906/10 3 759 1911/15 3 310 1916/20 2 940 1921/25 2 576 1926/30 2 078 1931/35 I 765 1936/40 1 823 1941/45 2 345 1946/50 2 454 1951/55 2 230 1956/60 2 238 1961/65 2 334 1966 2 367 1970 1 938

Utvecklingen av de summerade fruktsam— hetstalen åskådliggörs även av den heldragna kurvan i fig. 2; denna kurva svarar mot kalenderåren i skalan längst ned.

De kraftiga växlingarna i de åldersspecifi- ka fruktsamhetstalen och i de summerade fruktsamhetstalen har förbryllat mänga. Vad innebär det att fruktsamheten växlat på detta sätt, så att man exempelvis från 1934 till 1944 hade en uppgång i summerad fruktsamhet från 1 700 till 2 597 0/00 eller med 53 %? Svaret är att det i befolkningar, som tillämpar familjeplanering kan föranleda alldeles felaktiga slutsatser, om man begrän- sar studiet av fruktsamheten till något enstaka år eller studerar dess utveckling under en kort följd av år. Förskjutningar i barnafödandet mellan olika perioder av kvinnans fruktsamma ålder kan nämligen få ett stort inflytande på det antal barn, som föds ett visst kalenderår.

Vid studiet av fruktsamheten Och frukt-

3000

2500l

perioder

.. u . .' _ '- . .. ... . -'-- ..

. .l.'.o . . '. .__ '—

2000 ' x.. J", i I '.'—sf, " 1500 lllllllllllllllllllllllllLlllllllllllllllL|_|_ 1889/90 1899/00 1909/10 * 1919/20 1929/30 1939/40 födelskohort [_ | | | |. 1920 1930 1940 1950 1960 perioder 1970

Fig. 2 Summerade fruktsamhetstal för perioder (1920—l969) och för födelsekohorter (1889/90—

1938/39).

samhetsutvecklingen måste man därför också — ja, först Och främst — intressera sig för fruktsamhetsförhållandena för enskilda fö- delsekohorter av kvinnor. Med en födelse- kohort menas kvinnor som är födda ett visst kalenderår (eller som i det följande under två intilliggande år).

Hur många barn som kvinnor av en viss kohort föder under ett kalenderår, beror — förutom av kohortens storlek — av två faktorer, nämligen dels det slutliga antalet barn per kvinna inom kohorten, dels den takt varmed kohorten föder dessa barn.

Barnafödandet är som bekant begränsat till åldrarna mellan 15 och 45 år; i detta sammanhang kan man bortse från att ensta— ka barn föds av unga kvinnor, som ännu inte fyllt 15 år samt från att ett obetydligt antal barn föds av kvinnor som fyllt 45 år. Under ett visst kalenderår är det sålunda 30 kohorter, som är aktuella för barnafödande.

Om det antal barn som en kohort föder till följd av familjeplanering hålls nere långt under det maximalt möjliga. så är det av väsentlig betydelse om barnen företrädesvis föds i början eller i slutet av den fruktsamma

perioden. Även om det slutliga antalet barn per kvinna är konstant, kan det sålunda uppkomma variationer i det antal barn, som föds ett visst kalenderår, nämligen om den takt vari barnen föds i kohorterna förändras.

Variationer i det årliga antalet födda barn har länge förekommit. Förr fann man att antalet under ett visst är födda barn A med en viss tidsförskjutning _ varierade i takt med äktenskapsfrekvensen, vilken i sin tur varierade i takt med de ekonomiska förhål— landena. Hänvisning kan ske till på sin tid berömda studier över årsvariationerna ianta— let födda, antalet äktenskap och skördens storlek, grundade på den gamla svenska befolkningsstatistiken.

Om ett år med dålig skörd ledde till att många äktenskap blev uppskjutna och detta i sin tur följande år ledde till ett reducerat antal födda, så innebar detta att en del unga kohorter uppsköt sina giftermål och sitt barnafödande något år. Det behövde där- emot inte innebära, att deras slutliga barn- antal blev lägre än det eljest skulle ha blivit.

Om äktenskapen uppskjuts betyder det att de förstfödda barnen senareläggs. I en tid då antalet barn per kvinna var mycket större än nu, Spelade de förstfödda barnen en jämförelsevis ringa roll. De nyss- nämnda årliga variationerna i antalet födda barn var också mycket riktigt ganska obetyd- liga. Nu är läget ett annat. Med en konse- kvent genomförd födelsekontroll är antalet barn hos det stora flertalet kvinnor mycket mindre än det maximalt möjliga barnantalet. Det rör sig i allmänhet om ett, två eller tre barn per kvinna. Inte bara det första utan också de följande barnen kan förläggas till olika perioder i kvinnornas liv. Hur många barn, som under ett visst kalenderår kommer att födas, blir därför beroende av hur många barn, som redan tidigare fötts och som senare kan komma att födas av de kohorter, som under året i fråga är aktuella. Även vid ett visst givet barnantal per kvinna hos de kohorter, som under ett visst kalenderår är aktuella, blir således det antal barn, som föds under kalenderåret beroende på tidsplane- ringen av barnen hos kvinnokohorterna i

Med hjälp av ett räkneexempel är det möjligt att klargöra vilken stark effekt på födelsetalet, som en obetydlig förskjutning i tidsförläggningen av barnen kan få. Antag att vi har en befolkning, bestående av kvinnor, vilkas medellivslängd är 75 år; från männen kan vi här som eljest bortse. Låt oss vidare anta att det inte förekommer någon dödlig- het alls, innan kvinnorna passerat de frukt- samma åldrarna, samt att dessa kvinnor föder ett barn vid 25 och ett barn vid 30 års ålder (hälften pojkar och hälften flickor). [ en befolkning av detta slag kommer ålders- fördelningen att vara konstant, Och det kommer varje år att födas lika många barn, som det dör gamla. Befolkningen i fråga kommer att vara vad som med en teknisk term kallas för stationär. Födelsetalet kom- mer att vara 13 0/00. Om man nu tänker sig att kvinnorna från och med en viss kohort föder det andra barnet ett år tidigare än förut, så kommer detta att få till följd att under det kalenderår, då detta inträffar, tre kohorter i stället för två kommer att föda barn. Antalet under detta är födda barn kommer följaktligen att öka med 50 %, och födelsetalet blir 20 i stället för 13 0/00. Denna mycket kraftiga uppgång i antalet födda blir emellertid av kort varaktighet; redan följande år återgår födelsetalet till sin gamla nivå. -— Att den förstorade födelse- kohorten sedan får följder på längre sikt behöver vi i det här sammanhanget inte gå närmare in på.

Räkneexemplet visar att även små för- skjutningar i tidsplaneringen av barnen kan få en mycket stor effekt på det antal barn, som föds under ett visst kalenderår. Att takten i barnafödandet för enskilda födelse- kohorter kan vara mycket olika framgår med stor tydlighet av fig. 3, vari de ålderSSpecifi- ka fruktsamhetstalen har återgivits för fem utvalda kohorter. Huvudintrycket av dia- grammet är att barnafödandet förskjutits mot yngre åldrar, men därjämte lägger man märke till anmärkningsvärda detaljer i ut- vecklingen. Medan de flesta kohorter uppvi- sat sin högsta fruktsamhet vid eller något år

150

100

50

— 1902/03 _ 1912/13 ---- 1922/23 —-—--1932/33 .......... 1942/43

45 ålder

Fig. 3. Åldersspecifika fruktsamhetstal för fem utvalda födelsekohorter.

före 25 års ålder, så uppvisade 1910/11 års kohort sin maximala fruktsamhet först vid 32 a 33 års ålder. Tio år tidigare. dvs. under förra delen av 1930-talet, uppvisade samma kohort en anmärkningsvärt låg fruktsamhet. Man kan följaktligen med en viss rätt här tala om att många av de barn, som denna kohort normalt borde ha fött under 1930-talet i stället kom till världen tio år senare. Detta gäller de kohorter, som på 1940-talet redan hade passerat den ålder, då den maximala fruktsamheten normalt inträffar. För de yngre kohorterna innebär däremot utveck- lingen på l940—talet att de inledde sitt barnafödande tidigare än vad de äldre kohor- terna hade gjort.

Att takten i barnafödandet varierat kan också åskådliggöras genom att man för olika kohorter anger medelåldern vid barnafödan- de. För vissa utvalda kohorter återges denna medelålder i följande tablå.

Kohort Medelålder vid barnafödande, år 1889/90 29,4 1894/95 28,9 1899/00 28,9 1904/05 29.6 1909/10 29,8 1914/15 29,2 1919/20 28,3 1924/25 27,8 1929/30 27,4

Variationerna i medelåldern kan förefalla rätt små, men som framgått av det ovan redovisade Schematiska räkneexemplet har även små variationer i den ålder då barnen föds en stor betydelse för växlingarna i antalet födda barn. Att det skedde en uppgång i medelåldern för kohorter, födda i början av detta århundrade sammanhänger naturligtvis med att dessa kohorter var unga under depressionsåren på 1930-talet och till

följd av denna uppsköt en stor del av sitt barnafödande till på 1940-talet. Yngre ko- horter har därpå påbörjat sitt barnafödande vid betydligt yngre år.

Den långsiktiga utvecklingen av fruktsamheten

Även när det gäller den långsiktiga utveck- lingen får man den bästa uppfattningen om vad som inträffat genom att studera det totala antal barn, som fötts per kvinna inom skilda födelsekohorter. I stället för att summera fruktsamhetstalen i olika åldrar för ett visst år eller en period av annan längd summerar man dem sålunda för en viss födelsekohort från den lägsta fruktsamhets- åldern till den högsta. En sådan kalkyl visar att den summerade fruktsamheten för kvin- nor, födda 1870—1874, utgjorde ca 3 600. Någon reduktion för dödlighet har därvid inte skett och inte heller har någon hänsyn tagits till emigration. Talet utsäger sålunda att 1 000 kvinnor födda 1870—1874 skulle ha fött 3 600 barn eller 3,6 barn per kvinna, om inte deras antal hade reducerats till följd av dödlighet före 45 års ålder och till följd av emigration.

Den summerade fruktsamheten sjönk se- dan snabbt och uppgick för kvinnor födda 1900—1909 inte till mera än drygt 1 800. En viss höjning har sedan skett, och för de yngsta kohorterna, som kan följas till slutet av den fruktsamma perioden, nämligen kvin- nor födda under senare delen av 1920-talet uppgick talet till omkring 2100. Utveck- lingen åskådliggörs mera i detalj av den streckade kurvan ifig. 2. För att få en bättre jämförelse i tiden har skalan för födelse- kohorterna förskjutits ca 30 år i förhållande till de kalenderår som svarar mot den heldragna kurvan. Kurvan över den summe- rade kohortfruktsamheten har här dragits ut till och med födelsekohorten 1938/39. De sista kohorterna är visserligen ännu inte avslutade, men de har dock passerat genom en så stor del av sin fruktsamma period att man någorlunda väl kan bedöma vilken total fruktsamhet de kommer att komma fram

till. Extrapoleringen har skett enligt två alternativ; enligt den övre kurvan kommer fruktsamheten i de högre åldrarna att förbli lika stor som 1969, enligt den nedre kurvan kommer den att sjunka i samma takt som under senare år. Båda kurvorna ger som synes en total fruktsamhet som för kvinnor födda 1938/39 kommer att uppgå till i runt tal 2 100.

Vid ett studium av den streckade kurvan i fig. 2 lägger man till en början märke till den kraftiga nedgången i summerad fruktsamhet, som karakteriserade utvecklingen från och. med de tidigaste i diagrammet redovisade kohorterna och fram till kohorter födda omkring 1905. En viss uppgång har skett därefter, men den är jämförelsevis obetydlig. Den summerade fruktsamheten för kohorter, födda i mitten av 1930-talet ligger inte mer än 15 a 20% högre än vad den gjorde för kohorter födda trettio år tidigare. De drama- tiska växlingarna i fruktsamheten, som kom- mer fram när man summerar fruktsamheten för skilda år, försvinner helt när man i stället studerar den summerade fruktsamheten för kohorter av födda.

Reproduktiansförhållandena

En fråga som ofta ställs och som det finns allt skäl att ställa är om det barnantal, som föds inom en befolkning är tillräckligt för att på lång sikt uppnå full reproduktion. Även denna fråga ställs ofta på fel sätt, nämligen så att man frågar om det barnantal som föds under ett visst är är tillräckligt för full reproduktion. På grund av att sådana små förskjutningar i åldern för barnafödandet som är vanliga i befolkningar med genom- förd familjeplanering kan få så stor effekt på det antal barn som föds under ett visst är utan att därför det totala antalet barn per kvinna behöver påverkas, är det inte me- ningsfullt att göra några uttalanden om reproduktionen med utgångspunkt från för- hållandena under ett enda kalenderår. I stället bör man intressera sig för reproduk- tionsförhållandena för kohorter av födda. Som mått på reproduktionsförhållandena

3000 *

2500 X

& xx X för reproduktion erforderlig fruktsamhet X x

xx

X & X N N .N.-"'_— x ..:::_-. ..... . ....... x -- ' ' ' ...... X observerad fruktsamhet ,——'N.."..-" ' 2000 x "[ ,, , xx ], xx,x_f'N/x 1500 $llållllllllljllIlllllljlllllllllllllLlllllAlLllÅllllllllllll 1879/80 1889/90 1899/00 1909/10 1919/20 1 929/30 1939/40

Fig.4. Summerad fruktsamhet för födelsekohorter 1879/80—1938/39; dels faktisk observerad fruktsam- het, dels fruktsamhet som skulle ha erfordrats för full reproduktion.

används ofta nettoreproduktionstalet. Ingen- ting hindrar att detta uträknas för kohorter av födda. Här har dock valts att i stället åskådliggöra reproduktionsförhållandena med hjälp av de båda kurvorna i fig. 4. Den undre kurvan utvisar den summerade frukt- samheten kohortvis Och är sålunda identisk med den streckade kurvan i fig. 2. Den övre, heldragna kurvan åskådliggör den totala fruktsamhet, som under de för kohorten rådande dödlighetsförhållandena skulle ha krävts för att uppnå full reproduktion. Hän- syn har därjämte också tagits till att det på grund av könskvoten krävs något mer än två barn (noga räknat 2,06) för att uppnå full reproduktion. Någon hänsyn till migrations- förhållandena har däremot inte tagits.

Vid en jämförelse av de båda kurvorna i fig. 4 finner man att ingen födelsekohort av kvinnor, födda senare (in 1885 har uppnått

full reproduktion. Ett undantag kan dock möjligen göras för de senaste kohorter, vilkas totala fruktsamhet kan studeras, nämligen de på 1930-talet födda. Dessa kvinnor tycks i varje fall komma mycket nära den totala fruktsamhet, som krävs för full reproduk- tion.

Bland kvinnor födda omkring 1905 var avståndet mellan de båda kurvorna som synes mycket stort. Dessa kvinnor födde inte mer än 1,8 barn per kvinna, men med denna kohorts ännu ganska stora dödlighet skulle barnantalet ha behövt uppgå till 2,4 å 2,5 för att full reproduktion skulle ha uppnåtts. För denna kohort utgjorde barnantalet sålunda inte mer än 70 å 75 % av vad som skulle ha krävts för full reproduktion.

Kalkylerna ovan bör kompletteras med följande påpekande. Under tiden kring sekel- skiftet sjönk ännu dödligheten i barnaåldrar-

na och i yngre är rätt avsevärt. Det innebär att 1 000 kvinnor födda under denna tid inte behövde lämna efter sig lika många kvinnor för att full reproduktion skulle uppnås. För början av perioden skulle följaktligen den heldragna kurvan med viss rätt kunna ritas på en lägre nivå. Slutsatsen blir att kohorter födda fram till omkring 1890 uppvisade full reproduktion samt att kohorter födda ibör- jan av 1900-talet inte låg fullt så långt från reproduktion, som ovan angivits.

Numera är dödligheten i barnaåldrarna och upp till den högsta fruktsamhetsåldern så låg. att någon nämnvärd ytterligare minsk- ning inte är möjlig. I fråga om den högra delen av den heldragna kurvan kan man där- för inte tänka sig något annat läge än det angivna.

Om full reproduktion inte uppnås, så måste i det långa lOppet — så vida ingen immigration förekommer — en folkminsk- ning uppkomma. Man kan nu fråga sig hur det kan vara möjligt, att vi iSverige alltjämt har ett inte alldeles obetydligt födelseöver- skott, trots att omkring 50 på varandra följande kohorter av kvinnor inte har fött det antal barn som skulle krävas för full reproduktion och trots att skillnaden mellan det faktiska barnantalet Och det antal barn som skulle krävas för reproduktion under åtskilliga år varit betydande. Tre omständig- heter bidrar härtill.

För det första dröjer det alltid mycket länge, innan förändringar i reproduktionsför- hållandena gör fullt utslag; detta samman- hänger med att medelåldern vid barnafödan- de är så hög som 25 a 30 år. För det andra har vi under efterkrigstiden haft en betydan- de immigration. som inte bara åstadkommit en direkt folkökning; immigranterna har ju också bidragit till att antalet födda barn blir högre. För det tredje har den sjunkande dödligheten reducerat det årliga antalet döda och därigenom bidragit till att upprätthålla ett födelseöverskott. De två sistnämnda faktorernas betydelse kan åskådliggöras ge- nom några kalkyler.

År 1969 uppgick antalet levande födda barn till 108 000 och antalet döda till

83 000. Födelseöverskottet uppgick följakt- ligen till 25 000 eller 0,3 %. Av de födda barnen hade nästan 9000 en mor med icke-svenskt medborgarskap. Praktiskt taget alla dessa kvinnor måste ha invandrat till Sverige under efterkrigstiden. Därtill kom- mer barn födda av mödrar, som förvärvat svenskt medborgarskap under efterkrigstiden samt andra generationens invandrarbarn. De- ras antal känner man inte, men de bör rimligtvis uppgå till flera tusen. Utan efter— krigstidens invandring skulle följaktligen an- talet födda under 1969 inte ha varit högre än 95 000 å 100000. En kalkyl över vad efterkrigstidens förbättrade dödlighet betytt visar vidare att om ingen dödlighetsförbätt- ring efter 1945 hade uppnåtts, så skulle antalet döda år 1969 ha uppgått till mellan 90000 och 95000. Dessa kalkyler visar sålunda att utan efterkrigstidens immigration och dödlighetsförbättring 1969 års födelse- överskott på 25 000 skulle ha reducerats till några få tusen, kanske till ingenting alls. På litet sikt skulle Sverige få en folkminskning.

En fråga som i detta sammanhang bör ställas är hur det förhåller sig med invand- ringens fruktsamhet; om denna är större än vad den är för den inhemska befolkningen, så bidrar detta tydligen till att förklara varför Sverige alltjämt har ett födelseöver- skott.

För de senaste åren föreligger uppgifter om fruktsamheten för icke—svenska medbor- gare. Dessa data visar att de åldersspecifika fruktsamhetstalen ligger ca 20% högre för de icke-svenska medborgarna än för den övri- ga befolkningen. Åldersfördelningen bidrar därjämte till att antalet barn födda av icke- svenska medborgare är så högt.

Den aktuella fruktsamhetsu tvecklingen

Som redan inledningsvis omtalades steg antalet födda under 1960-talet från 102 000 år 1960 till 123 000 under åren 1964—1966. Därefter skedde en nedgång till 108 000 år 1969 och så äter en viss uppgång till 1 15 000 år 1971. Frågan är nu hur dessa växlingar bör tolkas. Inledningsvis skall vi återvända till att diskutera den markerade vågtopp,

som inträffade under 1940 talet.

Som följande tablå visar, var uppgången under 1940—talet markant i alla åldrar utom de högsta.

Ålder Antal levande födda barn på år 1 000 kvinnor

1940 1944 Ökning

i%

15 — 19 22,0 29,6 + 34,5 20 , 24 88,4 123,9 + 40,2 25 — 29 104,2 147,6 + 41,7 30 .. 34 82,6 120,0 + 45,3 35 — 39 52,4 73,7 + 40,6 40 .. 44 20,6 25,2 + 22,3 45 f 49 2,1 2,0 — 4,8

I fråga om de äldre kohorterna kunde man under 1940-talet på grund av ökningen i fruktsamhet i åldrarna över 30 är snart nog konstatera att detta måste betyda en ökning av dessa kohorters summerade fruktsamhet. Den avslutade summerade fruktsamheten för ifrågavarande kohorter skulle med andra ord bli högre än den eljest skulle ha blivit. Detta kan illustreras av följande kalkyler. 1910/11 års födelsekohort hade vid slutet av år 1940 uppnått 30 års ålder och fram till denna ålder redovisat en fruktsamhet av 1 049 0/00. Med ledning av tidigare erfaren- het skulle man inte ha väntat sig en större fruktsamhet än 550—600 O/oo efter 30 års ålder, dvs. kohortens summerade fruktsam- het skulle inte komma att uppgå till mer än 1 600 21 1 650 0/00. Till följd av fruktsam- hetsuppgången under 1940—talet blev emel— lertid denna kohorts summerade fruktsam- het betydligt högre, nämligen 1874 o/oo. Fruktsamhetsuppgången på 1940-talet inne- bar med andra ord för denna kohort, att dess summerade fruktsamhet ökade med 12 å 15 %. Att uppgången skulle komma att betyda så mycket kunde i fråga om kohor- terna över 30 år fastslås redan inom några få år efter det att 1940—talets fruktsamhets- uppgång hade inträffat.

Annorlunda förhåller det sig med de kohorter, som på 1940-talet befann sig i de yngsta fruktsamhetsåldrarna. Man kunde i fråga om dessa kohorter konstatera, att deras

fruktsamhet upp till den ålder som de då hade hunnit uppnå låg väsentligt högre än vad den hade gjort för de några år äldre kohorterna då de var lika gamla. 1920/21 års kohort hade exempelvis vid slutet av 1945, då den uppnått 24 års ålder uppnått en fruktsamhet av 650 0/00, medan den tio år äldre kohorten från 1910/11 vid samma ålder inte hade uppnått mer än 460 0/00 i fruktsamhet, en uppgång på drygt 40 %. Den yngre av de båda kohorterna hade sålunda börjat föda barn ibetydligt snabbare takt än den äldre kohorten hade gjort tio år tidigare.

Man kan tycka, att om en kohort börjar föda barn i snabbare takt, så borde därav följa att den också uppnår en imotsvarande grad högre summerad fruktsamhet. Detta visade sig dock inte alls bli fallet. När 1920/21 års kohort hade avslutat sitt barna- födande, visade det sig att denna summerade fruktsamhet uppgick till 2 010 0/00, vilket är bara 7 % mer än vad kohorten från 1910/11 uppnådde, nämligen 1874 0/00. Nu hade ju emellertid även 1910/11 års kohort påverkats av 1940-talets fruktsam- hetsökning. Om man i stället jämför den totala fruktsamheten i 1920/21 års kohort med den totala fruktsamhet, som skulle ha uppnåtts i de tio år äldre kohorterna utan uppgången under 1940-talet, dvs. med 1 600 å 1 650 0/00, så kommer man till en uppgång av den totala fruktsamheten i 1920/21 års kohort med 22 21 26 %. Det är rätt mycket men dock inte mer än hälften av den uppgång, som man fick fram genom att studera ökningen av periodfruktsamheten eller fruktsamhetsökningen för kohorterna upp till 24 års ålder.

Inte förrän fram mot mitten eller slutet av 1950-talet kunde man veta vilken total fruktsamhet, som 1920/21 års kohort skulle komma att uppvisa. Under förra delen av 1940-talet, då uppgången ägde rum, var det omöjligt att säga något bestämt om hur stor uppgången skulle bli. Om man då hade gissat att uppgången fram till 24 års ålder skulle åtföljas av en lika stor uppgång i summerad fruktsamhet upp till 45 års ålder, så hade man huggit grundligt i sten.

Situationen nu i början av 1970-talet är den omvända mot på 1940-talet. Istället för en uppgång har man nu en nedgång, och de åldersspecifika fruktsamhetstalen ligger läg- re, inte bara i förhållande till toppen i mitten på 1960-talet utan också i förhållande till de värden, som gällde under senare delen av 1950-talet; se följande tablå.

Ålder Antal levande födda barn på år ] 000 kvinnor

1956/60 1966 1969 15 f 19 36,7 50,2 35,0 20 — 24 132,5 139,1 117,2 25 -— 29 136,9 149,9 129,2 30 — 34 85,5 86,6 71,7 35 —— 39 42,3 37,8 28,2 40 _ 44 12,9 9,1 6,9

Vi kan nu föra ett resonemang analogt med det ovanstående. I fråga om de äldre kohorterna kan vi dra den slutsatsen att deras totala fruktsamhet kommer att bli lägre än den skulle ha blivit utan de senaste årens fallande fruktsamhet i dessa åldrar. Eftersom fruktsamheten i åldrarna över 30 är numera spelar en rätt ringa roll och eftersom nedgången i dessa åldrar i själva verket är en fortsättning på en gammal företeelse, så blir dock effekten av nedgång- en i total fruktsamhet för de kohorter som är födda före 1940 inte så stor i förhållande till vad man tidigare väntat. Kanske kan man föreställa sig att deras totala fruktsamhet kommer att sluta i 2 000 0/00 mot 2 100 0/00 för de tio år äldre kohorterna (se ovan).

Den viktigaste frågan gäller emellertid de nu unga kohorterna. Kommer deras totala fruktsamhet, när den avslutats att bli högre eller lägre än för de kohorter, som nu nyss avslutats eller är nära avslutade?

Följande tablå utvisar total fruktsamhet upp till en ålder av 20, 25 och 30 år för ett antal kohorter, som följts fram till och med 1969.

Kohort Total fruktsamhet, o/oo, upp till

en ålder av

20 år 25 år 30 år 1930/31 292 982 1629 1931/32 295 993 1 642 1932/33 297 998 1 644 1933/34 301 1013 1687 1934/35 308 1033 1724 1935/36 306 1015 1712 1936/37 302 1017 1711 1937/38 305 1032 1718 1938/39 300 1 036 1 694 1939/40 297 1 058 .. 1940/41 287 1 026 1941/42 299 1063 1942/43 296 1 021 1943/44 317 1031 1944/45 329 . . 1945/46 339 1946/47 347 1947/48 331 1948/49 314

Här visar sig nu, att man inte kan spåra någon nedgång i fruktsamheten. De sista kohorter, som 1969 hade uppnått 20 och 25 års ålder hade vid denna ålder till och med uppnått en något högre fruktsamhet än vad de tio år äldre kohorterna hade gjort vid samma ålder. Den plötsliga tOppen under några år på 1960—talet har inte avsatt några mera märkbara spår i dessa tal. Vad det då rörde sig om var tydligen blott ett obetydligt tidigareläggande av födelserna, vilket dock gav ett kraftigt utslag i antalet födda barn och i fruktsamhetstalen.

Framtida fruktsamhet och barnantal

Av den föregående redogörelsen har framgått att de sista nu någorlunda avslutade kohor- terna av kvinnor kom upp i en avslutad total fruktsamhet av ca 21000/oo. De tio år yngre kohorterna, födda omkring år 1940, ser inte ut att komma upp i mer än omkring 2 000 o/oo i total fruktsamhet, men att döma av hittillsvarande erfarenhet finns det ingenting, som tyder på att detta tal skulle sjunka ytterligare. De nu unga kohorterna har vid 20, 25 och 30 års ålder uppnått en lika stor fruktsamhet, som tio år äldre kohorter.

Med utgångspunkt från resonemang av detta slag har SCB byggt sina senaste befolkningsprojektioner på antagandet att kohorterna i framtiden kommer att sluta i en total fruktsamhet av 2 000 0/00. Med detta antagande har 1970 års projektion (SM Be 197012) kommit till det resultatet att — utan någon invandring alls — antalet födda kom- mer att uppvisa en långsam minskning och vid seklets slut ligga ett par tusen lägre än för närvarande. Det bör emellertid vara mera realistiskt att räkna med en invandring även i framtiden. Med en årlig nettoinvandring av 20 000 kommer antalet födda i stället att öka och vid seklets slut att uppgå till i runt tal 10 000 mer än nu.

Dessa tal gäller den långsiktiga utveck- lingen. Som gång på gång understrukits i det föregående får en ringa förskjutning ibarna- födandet en mycket stark effekt på det under en period av några är födda antalet barn. Om barnantalet allmänt skjuts upp en smula faller födelsetalet, och om det påskyn- das så stiger det. Det finns alla skäl att räkna med att vi även i fortsättningen har att räkna med sådana förskjutningar och följaktligen också med tillfälliga uppgångar i antalet födda barn av samma typ som den uppgång, som inträffade på 1960-talet. Vågdalar av liknande typ med ett under några är mycket lågt antal barn kan också komma att inträffa. Att förutberäkna när och med vilken styrka sådana ”vågberg” och ”vägde- lar” av födda kommer att inträffa går inte.

Det bör understrykas att ingenting uteslu- ter att den totala fruktsamheten i de kohorter, som nu är i början av eller som ännu inte nått upp till de fruktsamma åldrarna kommer att avvika från vad som här ovan antagits. nämligen 2 000 i total frukt- samhet. Om man exempelvis skulle tänka sig en nedgång till de värden som gällde för kohorter, födda i början på seklet, nämligen ca 1 800, så skulle detta givetvis inverka rätt kraftigt på antalet årligen födda barn.

I det föregående har endast de demografis- ka sidorna av utvecklingen belysts. Man kan också ställa frågan vad det är som åstadkom- mit dels den långsiktiga utvecklingen mot en

minskad total fruktsamhet per kohort, dels förskjutningen i barnafödandet mellan Olika åldrar i kohorterna. Det är inte möjligt att i detta sammanhang gå närmare in på dessa frågor, men några antydningar skall dock göras.

Att den långsiktiga utvecklingen mot ett minskat barnantal skett parallellt med och som en följd av utvecklingen mot ett industrialiserat samhälle, där barnen — i motsats mot det tidigare agrara samhället — utgör en ekonomisk belastning, är i princip välkänt, även om många enskildheter i denna utveckling alltjämt återstår att utforska. Att den ekonomiska depressionen med åtföljan- de massarbetslöshet under 1930—talet var ansvarig för att de kohorter som vid denna tid befann sig i de mest fruktsamma åldrarna då uppvisade en extremt låg fruktsamhet är i princip också känt. Likaså kan man utgå från att det var de goda sysselsättningsförhållan- dena under 1940-talet i förening med vissa familjepolitiska åtgärder, som ledde till att dels de då äldre kohorterna födde till världen barn, som eljest normalt borde ha kommit till världen tio år tidigare, dels de yngre kohorterna satte i gång sitt barnafödande tidigare än vad de äldre kohorterna hade gjort.

Uppgången under förra delen av 1960— talet och den därpå följande nedgången mot slutet av 1960—talet är mindre känd. Man kan peka på att goda ekonomiska förhållanden gjorde det möjligt för många unga att bilda familj vid yngre år än som gällt för närmast föregående kohorter, men man kan då fråga sig varför denna tendens ganska plötsligt upphörde, utan att de ekonomiska förhållan- dena hade blivit sämre. Man tvingas då tillgripa en annan hypotes för att förklara nedgången under slutet av 1960-talet, nämli- gen att den skulle vara föranledd av dels nya och mera effektiva preventivmedel (p-piller, spiraler) och dels en liberaliserad abortlag- stiftning. Ehuru det mycket väl är möjligt att det är dessa båda faktorer, som förklarar nedgången, är det svårt att uttala sig mera bestämt om saken.

Hur som helst kan det inte, ur de

synpunkter som här är mest relevanta, anses tillhöra det mest betydelsefulla att söka klargöra på vad sätt de kortsiktiga tidsför- skjutningarna i barnafödandet har gått till. Det rör sig ju främst blott om medlen för att åstadkomma en förskjutning i barnafödan— det. Eftersom man alltid måste räkna med att sådana svängningar kan uppträda i be- folkningar med familjeplanering, och endast mycket små förskjutningar i tidsplaneringen av barnen är tillräckliga för att åstadkomma dem, förefaller det avgjort viktigare att inrikta uppmärksamheten på den långsiktiga utvecklingen av den summerade fruktsam- heten, dvs. i antalet barn per kvinna vid slu- tet av den fruktsamma perioden i livet.

Fruktsamheten för 1930-talets kohorter ligger vid 2 000 3 2 100 0/00 mot 1 800 0/00 för de i början av seklet födda kohorterna. Det har sålunda skett en tydlig uppgång om också av begränsad omfattning. Vad som skall anses vara de viktigaste förklaringarna till denna uppgång får anses vara endast delvis klarlagt. Man kan peka på olika socialpolitiska åtgärder, bostadspoliti- kens inriktning osv., men någon närmare analys av vilka faktorer, som betytt mest och hur mycket finns inte. Om det verkligen är möjligt att klarlägga dessa förhållanden på ett tillfredsställande sätt, får väl sägas vara en öppen fråga.

Hur det än förhåller sig med förklaringar- na till förändringarna i det slutliga barnanta- let per kohort av kvinnor, så är det under alla förhållanden angeläget att med upp- märksamhet följa utvecklingen. Om frukt- samhetsnedgången fortsätter, särskilt i de yngsta åldrarna, så kan detta tolkas som att de nya kohorter, som för närvarande träder in i de familjebildande åldrarna, sätter i gång sitt barnafödande senare än vad tidigare ko- horter har gjort. Detta uppskjutna barna- födande kan de i och för sig utan svårighet ta igen, innan de uppnått slutet på den frukt- samma perioden, men det kan också tänkas att en sänkt fruktsamhet i unga år betyder att deras summerade fruktsamhet sjunker. Skulle detta bli fallet, finns det anledning att i tid uppmärksamma saken. Som kommer att

klarläggas i följande avsnitt skulle en fortsatt

"fruktsamhetsminskning få vittgående följder.

Något som i detta sammanhang också bör omtalas är det förändrade mönster i fråga om giftermål och familjebildning, som av allt att döma börjat tränga in inte bara i Sverige utan också i andra länderi Europa. Bakgrun- den utgörs av den ökning i äktenskapsfrekven- sen, som ägde rum under 1940-talet, och som antagligen främst var en följd av de familjepo- litiska åtgärderna. Denna uppgång förklarar större delen av den ökning i fruktsamheten, som då skedde; det rörde sig alltså inte egent- ligen Om någon ökning i barnantalet per gift kvinna. Nu inträffar en helt annan sak. Det har under senare år blivit vanligt att unga par avstår från att genom giftermål inregistrera mer eller mindre äktenskapsliknande förbin- delser. Några närmare undersökningar om hur vanligt detta blivit och i vilken utsträck- ning det är detta som förklarar den under senare är rätt kraftigt stigande andelen utom- äktenskapliga barn föreligger veterligen inte och inte heller vet man vad det sålunda sti- gande antalet sarnvetsäktenskap får för inver- kan på fruktsamheten. Det är möjligt att man här har att söka en faktor som förklarar eller som rättare sagt är kombinerad med det förut omtalade uppskov med barnafödandet, som karakteriserar de nu unga kohorterna i förhållande till några år äldre kohorter vid samma ålder. Som en illustration kan näm- nas att antalet giftermål, som 1966 uppgick till 61 000, år 1971 hade sjunkit till 40 000.

Det bör påpekas att icke inregistrerade äktenskapsliknande förbindelser i vårt land har förekommit sedan mycket länge. På landsbygden var detta på vissa håll förr mycket vanligt, Och likaså i de större städerna. Alla visste vad som menades med att ”vara gift på stockholmska”. Under någon generation har dock detta varit mind- re vanligt, förmodligen som en följd av de förmåner, som följde med att vara gift, särskilt under krigsåren. Man kan alltså säga, att det är en för Sveriges del gammal företeelse, som nu har blivit populär igen, låt vara kanskei nya samhällsgrupper.

Utvecklingens följder

Befolkningsutvecklingen har följder på sam- hällslivets alla områden. Det kan inte komma i fråga att här beröra mer än några av de mest väsentliga synpunkterna.

Befolkningens storlek och dess samman- sättning påverkas av dess fruktsamhet och dess dödlighet samt av omflyttningen i förhållande till andra länder. Det finns anledning att särskilt uppmärksamma befolk- ningens åldersfördelning. Tills vidare skall vi bortse från omflyttningen med andra länder och sålunda förutsätta att det rör sig om en s. k. sluten befolkning.

Om fruktsamheten i en befolkning går ned, så kommer detta att inverka kraftigt på befolkningens relativa åldersfördelning. En sjunkande andel av befolkningen kommer att befinna sig i barnaåldrarna och en stigande andel i de högsta åldrarna. Man kan tycka att Också en minskad dödlighet borde leda till att en allt större andel av befolkningen kommer att tillhöra de högsta åldrarna; dödlighetsminskningen innebär ju att livs- längden ökar. Detta är dock inte fallet. Vilken inverkan på den relativa åldersfördel- ningen, som en dödlighetsförbättring får, beror på i vilka åldrar den inträffar. I praktiken visar det sig att fruktsamhetsut- vecklingen regelmässigt är av större betydelse för förändringarna i befolkningens relativa åldersfördelning än vad förändringarna i dödligheten är.

Det finns anledning att skilja mellan effekterna av den långsiktiga fruktsamhets- utvecklingen och effekterna av svängningar- na i det årliga antalet födda barn.

Effekterna av den långsiktiga utvecklingen av främst fruktsamheten samt i någon mån också av utvecklingen av dödligheten och av omflyttningen med andra länder på befolk- ningens åldersfördelning åskådliggörs av föl- jande tablå, som redovisar befolkningens relativa fördelning på fyra större åldersgrup- per från 1900. Man ser här hur andelen barn under 15 år minskade mycket kraftigt mellan 1920 Och 1940. Andelen åldringar har ökat oavbrutet efter 1920. Även gruppen

40—64 år har hittills oavbrutet ökat, medan däremot andelen tillhörande åldersgruppen 15—39 år har växlat en del. Att denna åldersgrupps andel av befolkningen minskade så kraftigt mellan 1940 och 1960 fick till följd att de båda åldersgrupperna 15—39 år och 40—64 år det sistnämnda året svarade för en ungefär lika stor andel av befolkning— en, medan däremot den yngre av de båda åldersgrupperna tidigare alltid svarade mot en mycket större andel av den äldre ålders- gruppen.

År Relativ andel av befolkningen i åldern 0—14 15—39 40—64 65— Summa år är är år

1900 32,4 36,6 22,6 8,4 100 1920 29,3 39,9 23,3 8,4 100 1940 20,4 41,5 28,7 9,4 100 1960 22,0 33,3 32,7 12,0 100 1970 20,9 34,4 31 ,0 13,8 100 1980 20,5 35,9 27,9 15,7 100 2000 19,6 34,0 31,5 14,9 100

Hur det kommer att bli i framtiden med den relativa åldersfördelningen beror i hög grad på fruktsamhetsutvecklingen. Om det i framtiden kommer att födas precis så många barn, som behövs för full reproduktion, dvs. om den summerade fruktsamheten för nu aktuella och för framtida kohorter av kvin- nor kommer att uppgå till omkring 2200 0/00 och om dödligheten förblir på nuvarande nivå, så kommer detta att betyda att vi så småningom uppnår en s. k. stationär population. Befolkningens relativa ålders- fördelning kommer då att vara konstant, dvs. andelen barn kommer inte längre att minska och andelen åldringar inte längre att öka.

Hur utvecklingen kommer att gestalta sig under perioden fram till år 2000 framgår av tablån, vari angivits tal enligt SCB:s projek- tion av 1970 (version med årlig nettoinflytt— ning av 20 000).

De sociala och ekonomiska följderna av att befolkningen sålunda fått och får en annan relativ åldersfördelning är uppenbara. Man kan peka på att den ökade andelen åldringar innebär en ökad belastning på befolkningen i de arbetsföra åldrarna i form

av stora pensionsutbetalningar, vårdkostna- der m.m. Dessa och andra likartade följder av den pågående befolkningsutvecklingen har ofta kommenterats och har väl i viss mån ingått i det allmänna medvetandet. Att relationen mellan den yngre och den äldre arbetskraften förändrats så kraftigt är nog inte på samma sätt uppmärksammat. Efter- som den yngre arbetskraften bara delvis kan ersättas av äldre arbetskraft är denna föränd- rade relation viktig.

De kortsiktiga växlingarna i antalet födda inverkar störande på alla de företeelser i samhället, som gäller människorna i en viss ålder eller ett fåtal åldersgrupper. Man kan peka på att om antalet födda snabbt stiger, så får detta omedelbart en effekt på att mödravårdscentralerna och sjukhusens barn- bördsavdelningar blir mera belastade. Något senare uppstår motsvarande effekt på späd- barnscentralerna och ännu något senare på daghemmen. Man kan också peka på att antalet födda direkt inverkar på efterfrågan på spädbarnsartiklar, såsom blöjor, barn- vagnar, barnmat osv. Sju år senare inverkar det ökade barnantalet på intagningen i skolorna, efter ytterligare några år blir det motsvarande effekt på intagningen i de högre skolformerna, därefter på inskrivningarna vid universitet och andra skolor osv. Även inskrivningen av värnpliktiga påverkas natur- ligtvis av hur många som fötts i den årgång, som under ett visst år inskrives. Även arbetskraften påverkas i viss mån av de kortsiktiga växlingarna i antalet födda, men eftersom så många årgångar tillhör arbets- kraften, blir effekten dock inte så kraftig.

Några synpunkter på befolkningsutbytet mellan Sverige och andra länder

Frågan är stor och skulle kräva ett betydan- de utrymme. Här skall blott ges några grundläggande synpunkter av huvudsakligen demografisk art.

Under senare delen av 1800-talet och fram till första världskrigets utbrott var Sverige ett emigrationsland. Nettoutvandringen under de ca femtio år, som den stora emigra-

tionsperioden varade, utgjorde drygt en miljon människor eller omkring en femtedel av den tidens svenska befolkning. Utslaget per år uppgick antalet emigranter till drygt 20 000 om året (netto).

Utan denna tids emigration skulle Sveriges folkmängd i dag vara omkring 3 miljoner större än vad den nu år. Även befolkningens sammansättning skulle vara en annan. Man kan bland annat peka på att effekten av emi— grationen alltjämt märks på könskvoten ide högsta åldrarna. I dessa åldrar finns det alltid på grund av männens högre dödlighet ett kvinnoöverskott. I de högsta åldrarna är detta överskott ännu högre än det skulle vara enbart till följd av dödlighet. Detta är en följd av att männen dominerade starkt bland emigranterna. Den omedelbara följden blev ett kvinnoöverskott i emigrantåldrarna, dvs. åldrarna kring 20 år; nu är dessa människor gamla.

Numera handlar det i stället Om invand- ring till Sverige. Ända sedan 1930 har invandringen överstigit utvandringen, Och under tiden efter andra världskriget har många år uppvisat ett stort invandringsöver— skott. Under de 25 åren 1946—1970 uppgick det sammanlagda invandringsöverskottet till 442 000 eller 18 000 per år. Detta är inte mycket mindre än vad det årliga utvandrings- överskottet uppgick till under den stora emigrationsperioden, låt vara att Sveriges folkmängd den gången var rätt mycket mindre än vad den är nu.

Om man fäster sig vid invandringen under de senaste åren, blir siffrorna ändå högre. För tioårsperioden 1961-70 uppgick in- vandringsöverskottet till 24 000 per år, och för de båda åren 1969 och 1970 erhölls rekordtalen 45 000 och 49 000. Därefter har dock utvecklingen tills vidare avbrutits; år 1971 uppgick invandringsöverskottet bara till 3 000.

Invandringen under efterkrigstiden har naturligtvis medfört att Sveriges befolkning nu är rätt mycket större än den skulle ha varit utan invandringsöverskott. Som påpe— kats i ett tidigare avsnitt medverkar invand- rarna också till att antalet födelser är rätt

mycket större än det eljest skulle vara. En likartad inverkan uppkommer naturligtvis också på antalet döda; på grund av att invandringen företrädesvis ägt rum ide lägre åldrarna är den dock hittills ganska obetyd- lig.

Framför allt finns det anledning att understryka invandringens konsekvenser i fråga om befolkningens sammansättning. Effekten har redan nu varit avsevärd och den kommer att i framtiden bli mycket viktig, och detta naturligtvis särskilt om invand- ringen i framtiden blir lika stor som den varit under senare år.

Vid slutet av 1970 uppgick antalet i Sverige bosatta utländska medborgare till 411000 eller 5,1 % av hela befolkningen. Det stora flertalet av dem har kommit till Sverige som invandrare under efterkrigsti- den. Därtill kommer de invandrare, som under årens lopp har erhållit svenskt med- borgarskap. Under senare år har varje år i runt tal 10000 personer erhållit svenskt medborgarskap. Om man tar hänsyn till att en del av dessa dött eller återutvandrat, kommer man till att antalet under efterkrigs- tiden inkomna invandrare, som finns kvari Sverige, nu bör uppgå till i grovt tal 500 000 eller mellan 6 och 6 1/2 % av befolkningen. Detta kan förefalla inte vara så mycket. Man bör emellertid komma ihåg, att de unga åldrarna dominerar bland invandrarna, och att ännu inte så stor del av dem hunnit bli gamla. I de högsta åldrarna är andelen invandrare följaktligen mycket litet, medan det år i motsvarande mån högt i yngre åldrar. I åldersgruppen 25—44 år utgjorde andelen utländska medborgare vid slutet av 1970 ca 7,8 % (att jämföra med ovan angivna 4,6% för alla åldrar). Det är också väl känt att invandrarna är koncentrerade till vissa orter och inte minst till vissa industrier.

Efterkrigstidens stora invandring kan ses mot bakgrunden av den expansion av indu- strin och av näringslivet i dess helhet, som har ägt rum under denna tid. Det finns dock även en demografisk bakgrund till utveck- lingen.

Under lång tid kunde arbetskraftsbehovet

inom tätorternas expanderande verksamhe- ter tillgodoses genom att jordbruket samti- digt rationaliserades och kunde avstå arbets- kraft. Därtill kom att barnantalet på lands- bygden länge var så stort att det där bildades ett befolkningsöverskott. Denna fas i utveck- lingen är nu sedan ett antal år ett avslutat kapitel. Parallellt med att jordbruket inte längre haft några större arbetskraftsreserver att avstå från, har 1920-talets små födelse- årgångar kommit upp i vuxen ålder. Tillsam- mans har dessa båda faktorer lett till en knapphet på arbetskraft. Härtill bidrar ytter- ligare att de nu yngre kohorter, som växer upp i landet erhåller en så mycket längre utbildning än vad de blott något tiotal år äldre kohorterna fick. Så länge de unga människorna är sysselsatta med sin utbild- ning, bidrar de ytterligare till att öka bristen på arbetskraft; därtill kommer att de som erhållit en högre utbildning kan vara föga benägna att vilja ta många slag av arbeten. Den ökade yrkesverksamheten bland kvin- norna har naturligtvis också inverkat på utvecklingen. Det skulle dock föra för långt att gå in på dessa frågor här.

Vad kan så sägas om den framtida utvecklingen? Det vore otvivelaktigt fel att föreställa sig att denna uteslutande eller ens i främsta rummet bestäms av demografiska faktorer. Den ekonomiska utvecklingen be- ror först och främst på hur samhället är organiserat, på politiska beslut och på omständigheter över vilka landet inte kan råda. Under alla förhållanden har vi även i framtiden säkerligen att räkna med ekono- miska fluktuationer, som bland annat kom- mer att synas på växlingar i inflyttningens storlek.

De demografiska faktorerna är dock inte utan betydelse, när det gäller att förstå förutsättningarna för utvecklingen på sikt. Som en utgångspunkt för en sådan bedöm- ning vet vi redan att de på 1950- och 1960-talen födda årgångarna — bortsett från några år på 1960-talet — är lika små som de på 1920— och 1930-talen födda årgångarna. Tills vidare finns det ingenting som tyder på att de under 1970-talet födda årgångarna

kommer att bli större, snarare tvärtom. De årgångar, som undan för undan inträder i de arbetsföra åldrarna, kommer följaktligen un- der de närmast kommande årtiondena att bli små och mindre än vad de var under 1960-talet, då 1940-talets stora årgångar trädde in i arbetsför ålder.

Vad vi också vet är att det nya utbild- ningSprogrammet först nu börjat fungera på allvar. Undan för undan kommer en allt större del av de yngre kohorterna att vara sysselsatta med sin utbildning och kommer efter utbildningens slut att vara föga benägna att vilja åta sig många slag av arbeten.

Dessa omständigheter pekar i riktning mot att det även i fortsättningen kommer att bli aktuellt med en stor invandring till Sverige. Från de nordiska länderna är invandringen till Sverige som bekant fri, medan den i övrigt är reglerad. Invandringen från Finland kan inte rimligtvis fortsätta i samma takt som under senare år, men så vitt man kan förstå kommer det inte att erbjuda någon svårighet att i stället fylla behovet av invandrare från andra länder.

En invandring av den storlek, som Sverige hade 1969 och 1970 med ett netto av inte långt från 50000 personer får mycket långtgående verkningar på Sveriges befolk- ning. Om antalet årligen födda inte uppgår till mer än 100 000, så kommer följden av en invandring av denna storlek efter en genera— 'tion att bli att omkring en tredjedel av alla unga människor är invandrare eller barn till invandrare.

Man kan också peka på den allt mera markerade klyfta mellan infödda svenskar och invandrare, som lätt kan uppstå. De flesta invandrare kommer hit först i vuxen ålder och har då bakom sig en i många fall mycket bristfällig skolunderbyggnad i sitt hemland. Redan på grund härav får de svårt att tillgodogöra sig vuxenutbildningen; de får nöja sig med att försöka lära sig svenska språket någorlunda väl. Undersökningar visar att invandrares barn därjämte får en mycket sämre skolutbildning än infödda svenskars barn. Dessa omständigheter och det förhål- landet, att invandrarna i så stor utsträckning

är och kommer företrädesvis att vara syssel- satta med industriellt tillverkningsarbete och inom servicesektorn men endast i mindre utsträckning kommer att återfinnas inom utbildningsyrkena, kan lätt leda till att en allvarlig klyfta mellan infödda svenskar och invandrarna uppkommer.

Det nu senast sagda bör naturligtvis inte tolkas som ett uttryck för uppfattningen att det hade varit bättre, om Sverige haft sina gränser stängda under efterkrigstiden. Ett befolkningsutbyte mellan vårt land och andra länder bör bedömas positivt, förutsatt att det inte får en alltför stor omfattning. Syftet med avsnittet om invandringen har närmast varit att påvisa de stora konsekven- serna för befolkningen och dess sammansätt- ning, som en invandring av den volym vi haft under efterkrigstiden i längden kommer att få. Detta är något som i allmänhet inte hit- tills har uppmärksammats.

Bilaga 6 Bostadsstöd till låginkom stgrupper utan barn m. m.

_ __,ll =F.' _

+;

I'Iw'l' &1' & ”:$?ij +TIE'_#' än? 'It-" .

4 Sammanfattning av arbetsgruppens

överväganden

[ föreliggande rapport till familjepolitiska kommittén redovisar arbetsgruppen sina överväganden om ett bostadsstöd till lågin- komstgrupper utan barn.

Kommittén har i uppdrag att pröva möj- ligheterna att utvidga bostadstilläggssystemet för barnfamiljerna till att omfatta även lågin- komsttagare utan barn. Arbetsgruppen har stannat för att låta prövningen avse en ut- vidgning av enbart den hyresanknutna delen. Skälen för detta är dels att grundbeloppet i barnfamiljssystemet är avsett för barnens konsumtion, dels att det knappast kan vara motiverat att stödja låginkomsttagarna med ett allmänt konsumtionsstöd denna väg.

Arbetsgruppen har allmänt konstaterat att bostadsförsörjningen är av stor betydelse för individernas situation. Otillfredsställande bostadsförhållanden får ofta konsekvenser för arbetsförmåga, psykiskt och fysiskt väl- befinnande m. m.

När det gäller bostadsförhållandena för de barnlösa är det huvudsakligen beträffande bostädernas utrustning som brister finns. En förhållandevis stor del barnlösa, särskilt en— personshushållen, saknar moderna lägenheter (lägenheter med bad- eller duschrum, wc och centralvärme.) Ett generellt bostadsstöd skulle hjälpa ekonomiskt svaga grupper att betala hyran för en god bostad. Genom ett bostadsstöd till dessa grupper skulle man sannolikt också förbättra förutsättningarna för att hushållsstrukturen i nybyggda bo- stadsområden blir mer allsidig.

Ett generellt bostadsstöd skulle endast i begränsad utsträckning nå de sämst ställda grupperna som ofta har sociala handikapp av skilda slag. Arbetsgruppen har funnit det angeläget att möjligheterna prövas att införa ett kompletterande stödsystem för socialt handikappade som möjliggör ett övergri- pande individualinriktat rehabiliterings- program. I detta skulle ett stöd till bostads- försörjningen ingå som en del. En sådan prövning ligger utanför kommitténs uppdrag och får därför göras i annat sammanhang.

När det gäller metoderna för ett stöd till barnlösa har arbetsgruppen funnit det vara svårt att utforma och avgränsa systemet så att det när dem som är i störst behov av stöd och som kan betecknas som rättvist för alla individer och grupper.

Stödsystemet kan utformas antingen som ett individstöd eller som ett stöd till hus- hållsgrupper med bl. a. gemensam inkomst- prövning för de boende. Vid ett stöd till hushållsgrupper måste bedömningen av om- fattningen av ekonomisk gemenskap och pri— vata transfereringar mellan boende göras. Gränsdragningsproblemen mellan olika kate- gorier av boende är därvid betydande.

Arbetsgruppen har funnit att ett stöd- system som utgår från individen är att före- dra. Ett undantag frän inriktningen på indivi- den bör dock göras beträffande gifta, som bör erhålla gemensamt bidrag. Man kan häv- da att samboende under äktenskapsliknande former bör jämställas med gifta i bidrags-

hänseende. Definitionssvårigheterna är här emellertid mycket betydande och icke-gifta samboende bör därför få bidrag var för sig. Liksom i fråga om barnfamiljer bör dock sådana samboende som tidigare varit gifta eller som har eller har haft barn tillsammans betraktas som gifta.

Vid ett stödsystem som huvudsakligen utgår från individen måste avgöras hur hyran skall fördelas på boende som delar lägenhet. Arbetsgruppen har stannat för att i första hand utgå från de faktiska förhållandena och inte efter någon generell presumtion om viss fördelning. Den förordade lösningen möjlig- gör likabehandling av dem som är reellt ensamboende och dem som bor tillsammans med andra, dvs. stödet blir neutralt till boen- deform, vilket varit en målsättning för är- betsgruppen.

Arbetsgruppen har funnit skäl för att inte låta ungdomar som är under 20 år men som inte berättigar till bostadstillägg enligt barn- familjssystemet ingå i ett stödsystem för grupperna utan barn. Deras anknytning till arbetsmarknaden är ofta ganska lös med hänsyn till att de varvar utbildning och förvärvsarbete. De flesta bor i föräldrahem- met och erhåller sannolikt ofta försörjnings- stöd från föräldrarna.

Ålders- och förtidspensionärer har redan ett bidrag till bostadsförsörjningen av samma permanenta karaktär som ett stödsystem för grupperna utan barn. Pensionärerna bör där- för inte heller ingå i detta system.

Vid utformandet av ett stödsystem för barnlösa måste man överväga val av bidrags- berättigande hyresintervall, bidragsprocent och inkomstgräns för reducering av bidraget. Arbetsgruppen har presenterat två alternativ, när det gäller hyresintervall och bidragspro- cent som har olika utgångspunkt.

För de båda alternativen gäller att stödet ökar när ett barn tillkommer. Detta är en av de utgångspunkter som arbetsgruppen haft vid sina prövningar.

Alternativ 1 har som utgångspunkt det nuvarande systemet för barnfamiljerna. En direkt utvidgning av barnfamiljssystemet ger emellertid inte tillfredsställande resultat.

Bidraget skulle med en nedre hyresgräns på 400 kr./mån. endast nå en liten grupp en- samstående bidragstagare som har förhållan- devis goda inkomster och hög hyra ijäm- förelse med andra ensamstående barnlösa. Bättre effekt näs om den nedre hyresgränsen sänks med 100 kr./mån. till 300 kr./mån. för en boende. Den övre hyresgränsen kan också sänkas med 100 kr./mån., med hänsyn till de faktiska hyreskostnaderna för dessa perso- ner.

En sänkning av nedre hyresgränsen för en boende kan inte göras isolerad med hänsyn till att stödet bör öka när ett barn tillkom- mer. Detta har aktualiserat frågan om en sänkning också av den nedre hyresgränsen för enförälderfamiljer från 400 kr./mån. till 300 kr./mån. Som motiv för en sänkning kan anföras att det i dessa familjer endast är en person som skall stå för hyran samtidigt som de har kostnader för barntillsyn som normalt inte förekommer för makar med endast en inkomsttagare. Flertalet ensamstående för- äldrar (ca 80% i maj 1969) har inkomster som berättigar till oreducerat bidrag.

Arbetsgruppen har konstaterat att perso- ner utan barn allmänt sett har lättare att vid en given inkomst själva betala sin hyra än personer med barn. Med hänsyn härtill har inkomstgränsen för reducering ansetts böra vara lägre för de barnlösa än för barnfamil- jerna. Arbetsgruppen förordar en reduce- ringsgräns på 20 000 kr./år i sammanräknad inkomst dvs. 5000 kr. lägre än vad som avses gälla för barnfamiljerna. Vid högre inkomster tillämpas samma reducerings- faktor, 15 " som kommittén föreslår för barnfamiljerna.

Oreducerat bidrag skulle huvudsakligen nå, dem som har låg förvärvsverksamhet eller som saknar förvärvsarbete upp till inkomsten 20 000 kr./år. I fråga om makar torde det huvudsakligen vara makar där endast den ena förvärvsarbetar som får oreducerat bidrag. Reducerat bidrag utgår till inkomster om- kring 35 000 kr. Fullt förvärvsarbetande kommer att kunna nås av reducerat bidrag.

Med hänsyn till valet av nedre hyresgrän- ser — 300 kr./mån. för en boende och 400

kr./mån. för två boende —- blir detta alterna- tiv inriktat på barnlösa med högre hyror.

Kostnaden för alternativ 1 kan beräknas till ca 65 milj. kr. och omfattningen till ca 70000 bidragstagare. Härtill kommer kost- naden för en sänkning av hyresgränsen för enförälderfamiljer som beräknas till ca 30 milj. kr. Ca 45 000 bidragstagare kan beräk- nas beröras av sänkningen varav ca 40 000 uppbär bidrag enligt nuvarande regler och ca 5 000 är nytillkommande bidragstagare.

Alternativ 2 har som utgångspunkt de hyreslägen som f.n. är mest vanliga för de lägenhetsstorlekar som en och två personer har eller kan anses efterfråga.

Med beaktande av bidragsnivån enligt barnfamiljssystemet har det bidragsberätti- gande hyresskiktet satts till 250—450 kr./ män. för en boende och 350—550 kr./mån. för två boende. Bidragsandelen kan därvid inte sättas högre än 40 %.

Liksom i alternativ 1 är inkomstgränsen för reducering en sammanräknad inkomst på 20 000 kr./år. Reduceringsfaktorn är 15 %.

Alternativet riktar sig till en större bid- ragskrets än alternativ 1. De utgående belop- pen blir små och kan knappast utgöra någon ordentlig hjälp att lättare betala en högre hyra.

Reducerat bidrag utgår till inkomster om- kring 25 000 kr./år. Detta innebär att de som erhåller bidrag till stor del är grupper som av olika anledningar har låg förvärvs- verksamhet eller saknar förvärvsarbete.

Kostnaden för alternativ 2 kan beräknas till ca 45 milj. kr. och omfattningen till ca 90 000 bidragstagare. Arbetsgruppen har för sin del förordat alternativ ] framför alterna- tiv 2.

Utformningen av ett bostadsstöd till barnlösa

a. Bostadstillägg utgår till ensamstående och gifta utan barn under 18 år1 . b. Ensamstående erhåller individuellt bidrag, gifta erhåller gemensamt bidrag. Som gift räknas den som lever tillsammans med person med vilken han tidigare varit gift

eller har eller har haft barn.

c. Vid fastställande av bostadskostnaden ut- går man från kostnaden för lägenheten. [ de fall då den sökandes bostadskostnad inte är densamma som kostnaden för lä- genheten — vid alla samboendeförhållan- den, dock inte gifta — utgår man från den faktiska kostnaden. En skälighetsprövning kan göras av förmedlingsorganet genom t. ex. schablonberäkning av hyran för det antal rum som sökanden disponerar.

d. [ fråga om gifta läggs deras sammanlagda sammanräknade inkomst till grund för beräkningen av bostadstilläggets storlek. e. lnkomstgräns för reducering av bidraget är en sammanräknad inkomst på 20 000 kr./ år. Bidrag reduceras med 15% av den inkomst som överstiger 20 000 kr. f. Nedre åldersgräns för rätt till bidrag är 20 år. Ålders- och förtidspensionärerna om- fattas inte av systemet.

Alternativa utformningar av vissa delar Alternativ 1

Bidrag utgår med 80 % av bostadskostnaden i det bidragsberättigande intervallet.

Antal Bostadskost- Utgående boende nad kr./mån. bidrag kr./män. ] 300—550 20—200 2 400—650 ZOFZOO

Konstruktionen vid en sänkning av hyres— gränsen till 300 kr. för ensamstående med barn blir följande:

Antal Bostadskost- Utgående barn nad kr./mån. bidrag kr. / mån. 1—2 300—650 20—280 3—4 300— 800 20—400 5+ 300—925 20—500

' Åldersgränsen är satt under förutsättning att kommitténs förslag om höjning av åldersgränsen i barnfamiljssystemet till 18 år går igenom. I annat fall får man utgå från 17 år.

Bidrag utgår med 40 % av bostadskostnaden i det bidragsberättigande intervallet.

Antal Bostadskost- Utgående boende nad kr./mån. bidrag kr./mån. ] 250—450 10—80 2 350—550 10—80 SOU 197 2 :34

Fam iljetyp Inkomst Barn- Statligt Kommunalt bo- bidrag, bostads— stadstillägg, kr./ Ärsinkomst före Sammanlagd kf_lmån_ tillägg, mån_ skatt och utan månadsinkomst kr./mån_ Hyra kr./mån bidrag, tkr. efter skatt men utan bidrag, kr. 400 600 800 Makar 20 + 0= 20 1 296 100 75 — 160 200 lbarn 20 + 10= 30 1853 100 — + 157 197 20 + 20= 40 2 357 100 + — — 35 Makar 20+ 0= 20 1 296 200 150 — 160 200 2 barn 20 + 10= 30 1 853 200 72 + 160 200 20 + 20= 40 2 357 200 — + 70 110 Makar 20+ 0= 20 1 296 400 300 — 160 320 4 barn 20 + 10= 30 1 853 400 222 + 160 320 20 + 20= 40 2 357 400 60 + 160 320 Makar 30+ O= 30 1 726 100 + — 115 155 lbarn 30 + 10= 40 2 284 100 + — + 31 30+15= 45 2537 100 + + + + 30 + 20= 50 2 787 100 + — + — 30 + 30= 60 3 238 100 — + + + Makar 30+ O= 30 1 726 200 30 + 160 200 2 barn 30 + 10= 40 2 284 200 — + 66 106 30 + 15= 45 2 537 200 — + — 10 30 + 20= 50 2 787 200 — — + — 30 + 30= 60 3 238 200 + — + + Makar 30+ O= 30 1 726 400 180 + 160 320 4 barn 30 + 10= 40 2 284 400 56 + 160 320 30 + 15= 45 2 537 400 — — 120 280 30 + 20= 50 2 787 400 + — 20 180 30 + 30= 60 3 238 400 — + + — Makar 40 + 0= 40 2 048 100 + — + + 1 barn 40 + 10= 50 2 605 100 — — — + 40 + 20= 60 3 109 100 + + — + 40 + 30= 70 3 559 100 + — + — 40 + 40= 80 3 900 100 — + — — Makar 40 + 0= 40 2 048 200 — + 10 50 2 barn 40 + 10= 50 2 605 200 — — + — 40 + 20= 60 3 109 200 + — + + 40 + 30= 70 3 559 200 — + — + 40 + 40= 80 3 900 200 + — — + Makar 40 + 0= 40 2 048 400 — + 160 320 4 barn 40 + lO= 50 2 605 400 — + 16 176 40 + 20= 60 3 109 400 + — — — 40 + 30= 70 3 559 400 + — + + 40 + 40= 80 3 900 400 — + + + Makar 60 + 0= 60 2 677 100 — — + + 1 barn 60 + 10= 70 3 235 100 — — — + 60 + 20= 80 3 738 100 — + + + 60 + 30= 90 4 189 100 — + — + 60 + 40=100 4 529 100 — + — — 60+60=120 5158 100 — + + — Makar 60 + 0= 60 2 677 200 + + — — 2 barn 60 + 10= 70 3 235 200 — — + + 60 + 20= 80 3 738 200 — — — + 60 + 30= 90 4 189 200 + + — — 60 + 40=100 4 529 200 — + — — 60+60=120 5158 200 — + — + Makar 60 + 0= 60 2 677 400 — + + + 4 barn 60 + 10= 70 3 235 400 — — + + 60 + 20= 80 3 738 400 — + + + 60 + 30= 90 4 189 400 — + — — 60 + 40=100 4 529 400 + — + — 60+60=l20 5 158 400 — + + +

Familjetyp Inkomst Barn- Statligt Kommunalt Bidrags— Barn— Änke-

———f- bidrag, bostads— bostadstill- förskott, pension, pension, Årsin- Månadsin- kr./mån. tillägg, lägg,kr./mån. kr./mån. kr./män. kr./mån. komst komst ef- kr_/mån_ före ter skatt skatt men före Hyra kl-_/mån_ och utan bidrag, tkr. __ bidrag, tkr. 400 600 800 Frånskild 20 1361 100 75 — 160 200 236 ogift 30 1811 100 — + 160 200 236 1 barn 40 2 152 100 + + — 35 236 60 2 781 100 — — — + 236 Frånskild 20 1361 200 150 — 160 200 472 ogift 30 1811 200 75 — 160 200 472 2 barn 40 2152 200 — — 70 110 472 60 2 781 200 + — + + 472 Frånskild 20 1361 400 300 — 160 320 944 ogift 30 1811 400 225 — 160 320 944 4 barn 40 2 152 400 60 + 160 320 944 60 2 781 400 — — — — 944 Änka] 20 1361 100 75 + 160 200 147 532 lbarn 30 1 811 100 — — 160 200 147 532 40 2152 100 + — — 35 147 532 60 2 781 100 — — — — 147 532 Änkal 20 1361 200 150 + 160 200 294 532 2 barn 30 1 811 200 75 + 160 200 294 532 40 2152 200 + + 35 110 294 532 60 2 781 200 — + + — 294 532 Änkal 20 1361 400 300 + 160 320 588 532 4 barn 30 1 811 400 225 + 160 320 588 532 40 2152 400 60 — 160 320 588 532 60 2 781 400 — + + — 588 532 Änkling 20 1361 100 75 — 160 200 147 lbarn 30 1811 100 + + 160 200 147 40 2 152 100 + + + 35 147 60 2 781 100 + + + — 147 Änkling 20 1 361 200 150 — 160 200 294 2 barn 30 1 811 200 75 + 160 200 294 40 2152 200 — — 70 110 294 60 2 781 200 — — — — 294 Änkling 20 1361 400 300 — 160 320 588 4 barn 30 1 811 400 225 — 160 320 588 40 2152 400 60 — 160 320 588 60 2 781 400 + + + — 588

' Kommunalt bostadstillägg till pensionär utgår. Pensionär som har barn kan också få bidrag enligt bostadstilläggssystemet för barnfamiljer. Det bidrag de därvid erhåller avräknas från utgående belopp enligt pensionärssystemet, dock att avdrag inte sker för det statliga grundbeloppet.

KUNGL. BIBL.

19. JUN 1972 STOCKHOLM

Statens offentligaautred ningar=11972 v —

>

Systematisk förteckning — &

Justitiodepartomentet » ' _ Inrikosdopartemontet'f

Åmbotscnnysrst ||. [1] _ Kommersiell service ! _glochygdor. [13] 4 Go dsbsfordran till 8599. [10] _ Bostadsanpassnin abidrag. [530] Skadestånd IV. [12] Förhandlingsrån får pension när, [33]

åavisåpn av gnenlageni Dal 2. [14_ af N kad

run ag er ningen vregering ormo yn agu- - - .

ordning. [15] 2. Ny regeringsform . Ny riksdagsordning» Ciwldepartementet . . . , ol'dförfatmingar) [16] 3. Nomiåorin örtarande vid- Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyro? [32]

' rikgsågsval - R_lksdagandi pragsen.[1_d7 .81NoE e och den no ex regeringen un eran ra vår riget. ' - + . Domstolsväsendot IV. Skiljedomstol. [221 '"**"Stfidamm'"”'”"et Vägfraktavtaletll. [24 ] Svensk möbelindustri. [2] Konsumentköplag. [28] . Naturgas [ Svori.ge [25] Försvarsdeparternentot _

Personal hårtyp-”och intendenturförvaitnlnq. [3] Sökorhon- och tömnrspolitlken. [4]

Socialdepartamentet

1968 års barnstugeutredning. 1. Förskolan 1. [26] 2. För- skolan 2. [27 Familjestöd. [34]

' Kommunikatlonsdeartemontot

CKR'. Centrala körkortsregimet [5 Svivaffanslag. [21] ) ]

Finansdo'partemantat Förenklad löntagarheaattning. [11]

Utblldnlng'sdepnrtamontet

Reklammodningon. 1. Reklaml. Beskattnin avreklumen. [6] 2. Reklam ll. Beskrivning och analys. [9] 3. Reklam lll. Stållninmganden och förslag. [8] 4. Reklam lV. Reklamen består-min doktorer. 9] Uppsökande verksam ut _för eir sstudisr inom vuxenut- bildningcn. [19] Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litte- rarurutredningens läsvanestudier. [20 ] Högre utbildning +[rsgional rekrytering och samhälle- ekonomiska kalkyler. [23]

Jordbruksdepartemantet Lag om hälso- och miljöfarliga varor. [31]

Handelsdepartementet Konsumentupplysning om försäkringar. [29]

Anm. Siffrorna lnom klummorbeteeknar utredningarnas _ . nummer 1 den kronologiska förteckningen. ' _ K L Backmans Tryckerier AB 1972 ISBN 91-38900029-6