Med anledning av motioner om vissa ändringar rörande beskattningen av makar
SkU 1975/76:2
Skatteutskottets betänkande 1975/76:2
med anledning av motioner om vissa ändringar rörande beskattningen av makar
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1975:241 av fru Troedsson (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till nästa riksmöte angående överföringen av outnyttjade allmänna avdrag vid den kommunala taxeringen i enlighet med vad i motionen anförts;
1975:1090 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning om en rättvisare beskattning av makars B-inkomster,
2. att riksdagen i avvaktan därpå beslutar om sådan ändring av lagen om statlig inkomstskatt, att makars B-inkomster till den del de understiger 2 000 kr. alltid skall särbeskattas.
Avräkning av outnyttjade allmänna avdrag mellan makar
Gällande bestämmelser
Enligt 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) - KL - och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt - Si - skall vid inkomsttaxeringen vardera maken taxeras för sin inkomst och mannen dessutom för boets gemensamma inkomst. Underskottsavdrag och andra allmänna avdrag med undantag av förvärvsavdrag, som inte kunnat utnyttjas av den ene maken i hemortskommunen, får avräknas från den andre makens inkomst i samma kommun. Kvarstående brist får vid den kommunala taxeringen i första hand avräknas från den skattskyldiges inkomst i annan kommun och i andra hand från makens inkomst i annan kommun.
Frågans tidigare behandling
I en motion vid 1974 års riksdag (1974:149) framställdes ett lagstift - ningsyrkande av motsvarande innehåll som i den förevarande motionen. I sitt betänkande SkU 1974:54 ville skatteutskottet inte förneka att den nuvarande utformningen av avräkningsbestämmelserna i kombination med reglerna om individuella grundavdrag i enstaka undantagsfall kunde leda till otillfredsställande resultat. Även om utskottet således hade viss
1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 2
SkU 1975/76:2
förståelse för förslaget i motionen, var utskottet inte berett att utan närmare utredning tillstyrka en omedelbar ändring av de ifrågavarande bestämmelserna. Utskottet avstyrkte bifall till motionen men förutsatte att skatteutredningen i sitt fortsatta arbete skulle uppmärksamma de av motionären påtalade konsekvenserna av bestämmelsernas nuvarande utformning.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.
Beskattningen av makars B-inkomster
Gällande bestämmelser
Vid beräkning av statlig inkomstskatt för makar gäller enligt 9 § 3 mom. Si, att vardera maken beskattas individuellt för arbetsinkomst (Ainkomst), medan sidoinkomst (B-inkomst) sambeskattas. Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, med undantag för periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk intäkt, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse, om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Annan inkomst än A-inkomst utgör B-inkomst. Om det sammanlagda beloppet av makarnas B-inkomster inte överstiger 2 000 kr., skall dessa inkomster anses som A-inkomst. Sambeskattningen av B-inkomst sker genom att makamas sammanlagda B-inkomst beskattas "på toppen” av den största A-inkomsten.
Frågans tidigare behandling
1970 års skattereform (prop. 1970:70, SkU 1970:40) innebar bl. a. en övergång från sambeskattning till individuell beskattning av makars arbetsinkomster, vilket ansågs motiverat såväl från arbetsmarknadspolitiska synpunkter som med hänsyn till kravet på likställighet mellan könen vid beskattningen. Övervägande skäl ansågs emellertid tala för ett bibehållande av sambeskattningen av makars sidoinkomster.
Vid 1974 års riksdag yrkades i en motion (1974:148) att B-inkomster skulle undantas från sambeskattning till den del de understeg 2 000 kr. I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande SkU 1974:54 anförde skatteutskottet bl. a. följande:
Utskottet är nu liksom tidigare medvetet om att den nuvarande frigränsen på 2 000 kr. för B-inkomst, vilken tillkommit för att förenkla det administrativa förfarandet, i undantagsfall medför vissa från beskattningssynpunkt mindre önskvärda effekter, men det torde inte vara möjligt att tillskapa regler som eliminerar dessa effekter utan att reglerna samtidigt medför icke avsedda skattelättnader. Med hänsyn härtill och då utskottet inte finnér anledning frånträda sitt tidigare principiella ståndpunktstagande till frågan om beskattningen av makars sidoinkomster, avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandet i motionen 1974:148.
SkU 1975/76:2
3 Utskottet
I detta betänkande tar utskottet upp två motioner, som behandlar vissa speciella frågor rörande inkomstbeskattningen av makar, nämligen avräkning av outnyttjade allmänna avdrag och beskattning av B-inkomster.
A vräkning av outnyttjade allmänna avdrag mellan makar
Enligt gällande bestämmelser skall vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt vardera maken i princip taxeras för sin inkomst. Underskottsavdrag och övriga allmänna avdrag med undantag av förvärvsavdrag, som inte kunnat utnyttjas av den ene maken, får avräknas från den andre makens inkomst. Vid den kommunala taxeringen gäller emellertid speciella bestämmelser. Bristen i en kommun skall i första hand avräknas från andre makens inkomst i samma kommun. Återstående outnyttjade avdrag avräknas i första hand från den skattskyldiges inkomst i annan kommun och i andra hand från andre makens inkomst i annan kommun.
I motionen 1975:241 begärs att regeringen till riksmötet 1975/76 lägger fram förslag till sådana ändringar av bestämmelserna om avräkning av outnyttjade allmänna avdrag mellan makar vid den kommunala taxeringen, att de avdrag, som helt eller delvis inte kunnat avräknas från den ene makens inkomst i hemortskommunen, i första hand får avräknas från dennes inkomst i annan kommun och först i andra hand från andre makens inkomst. Motionären framhåller att avräkningsbestämmelserna vid övergången till individuell beskattning av arbetsinkomster fått en sådan innebörd, att den andre maken i vissa fall inte kan utnyttja grundavdraget vid den kommunala taxeringen, vilket i sin tur leder till en ökad skattebelastning för makarna.
När samma fråga behandlades av 1974 års riksdag framhöll utskottet (SkU 1974:54), att den nuvarande utformningen av avräkningsbestämmelserna i kombination med reglerna om individuella grundavdrag inte var helt tillfredsställande. Utskottet förutsatte därför att 1972 års skatteutredning skulle uppmärksamma de påtalade konsekvenserna av bestämmelserna. Enligt vad utskottet inhämtat har utredningen för avsikt att i sitt fortsatta arbete ompröva de ifrågavarande bestämmelserna. Då den i motionen behandlade frågan således redan är uppmärksammad, avstyrker utskottet bifall till skrivelseyrkandet i motionen 1975:241.
Beskattningen av makars B-inkomster
Vid beräkning av statlig inkomstskatt för makar gäller särskilda regler. Innebörden av dessa bestämmelser är att vardera maken beskattas individuellt för A-inkomst, medan däremot B-inkomst sambeskattas. Med Ainkomst förstås inkomst av tjänst, med undantag för periodiskt understöd och därmed jämförlig intäkt, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse.
SkU 1975/76:2
om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Annan inkomst än A-inkomst ugör B-inkomst. Sambeskattningen av B-inkomster sker genom att dessa inkomster beskattas enligt det skatteuttag som gäller för den make som har den största A-inkomsten. Om det sammanlagda beloppet av makarnas B-inkomster inte överstiger 2 000 kr., skall dessa inkomster anses som A-inkomst.
I motionen 1975:1090 yrkas dels tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning om en rättvisare beskattning av makars B-inkomster dels att riksdagen i avvaktan härpå beslutar att B-inkomster till den del de understiger 2 000 kr. alltid skall särbeskattas. Motionärerna anser att sambeskattningen av B-inkomster är omotiverad och orättvis samt att frigränsen på 2 000 kr. leder till otillfredsställande resultat från beskattningssynpunkt.
De rättviseskäl och arbetsmarknadspolitiska motiv som låg bakom den år 1970 beslutade övergången till individuell beskattning av arbetsinkomster ansågs inte böra leda till en motsvarande lättnad vid beskattningen av kapitalinkomster och därmed jämförliga inkomster. Ett ytterligare motiv för att bibehålla sambeskattningen av B-inkomster var att en särbeskattning av sådana inkomster skulle kunna utgöra ett incitament för makarna att dela upp förmögenheten sinsemellan för att erhålla största möjliga lindring i progressionen vid den statliga beskattningen. Bestämmelsen att B-inkomster till ett sammanlagt belopp av 2 000 kr. skall hänföras till A-inkomst har tillkommit av administrativa skäl för att förenkla skatteberäkningen.
Vissa frågor om beskattningen av makar har behandlats i två nyligen avlämnade betänkanden, nämligen företagsskatteberedningens delbetänkande (SOU 1975:54) Fåmansbolag och 1972 års skatteutrednings delbetänkande (Ds Fi 1975:10) Faktisk sambeskattning. Frågan om beskattningen av makars B-inkomster behandlas emellertid inte i dessa betänkanden utan kommer enligt vad utskottet erfarit att prövas av 1972 års skatteutredning i dess fortsatta arbete. De synpunkter som framförts i motionen kommer därvid givetvis att övervägas. Under sådana förhållanden finnér utskottet inte anledning att tillstyrka vare sig utrednings- eller lagstiftningsyrkandet i motionen.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandena i motionen 1975:1090.
Utskottet hemställer
1. beträffande avräkning av outnyttjade allmänna avdrag mellan makar att
riksdagen avslår motionen 1975:241;
2. beträffande tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning om en rättvisare beskattning av B-inkomster
att riksdagen avslår motionen 1975:1090 punkten 1;
SkU 1975/76:2
3. beträffande sambeskattning av B-inkomster som understiger 2 000 kr.
att riksdagen avslår motionen 1975:1090 punkten 2.
Stockholm den 7 oktober 1975
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c), Josefson (c), Wikner (s), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), Lundgren (s). Träff (m), Boström (s), Olof Johansson i Stockholm* (c), Hörberg (fp), Marcusson (s), fru Troedsson (m) och herr Johansson i Malmö* (s).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av herr Träff (m) och fru Troedsson (m), som ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”De rättviseskäl” och slutar med "motionen 1975:1090" bort ha följande lydelse:
De rättviseskäl och arbetsmarknadspolitiska motiv som låg bakom den år 1970 beslutade övergången till individuell beskattning av arbetsinkomster ansågs inte böra leda till en motsvarande lättnad vid beskattningen av kapitalinkomster och därmed jämförliga inkomster. Utskottet vill dock påpeka att sambeskattningen av B-inkomster liksom av andra inkomster före 1971 års skatteomläggning skedde enligt en gynnsammare skatteskala än i övriga fall. 1971 års skatteomläggning, som innebar en enda skatteskala, har i själva verket i många fall lett till en avsevärd skärpning av beskattningen av makars eller sambeskattade ogiftas B-inkomster i förhållande till övriga grupper. Utskottet anser det inte motiverat att makar eller sammanboende med barn i åtskilliga fall blir föremål för en betydligt hårdare beskattning än andra. De kontrollproblem som en individuell beskattning också av B-inkomster skulle medföra måste därför snarast lösas.
Vissa frågor om beskattningen av makar har behandlats i två nyligen avlämnade betänkanden, nämligen företagsskatteberedningens delbetänkande (SOU 1975:54) Fåmansbolag och 1972 års skatteutrednings delbetänkande (Ds Fi 1975:10) Faktisk sambeskattning. Frågan om beskattningen av makars B-inkomster behandlas emellertid inte i dessa betänkanden utan kommer enligt vad utskottet erfarit att prövas av 1972 års skatteutredning i dess fortsatta arbete. Utskottet, som instämmer i syftet med motionen 1975:1090 punkten 1, anser därför att motionen bör överlämnas till 1972 års skatteutredning för beaktande.
SkU 1975/76:2
6 Utskottet finnér vidare att motionen påvisat allvarliga tröskeleffekter och andra nackdelar genom att B-inkomster från första kronan beskattas "på toppen” av den största A-inkomsten så fort B-inkomsterna tillsammans överstiger 2 000 kr. Det finns därför anledning att - i avvaktan på en långsiktig lösning på frågan om beskattningen av makars B-inkomster-hemställa hos regeringen om sådan ändring av lagen om statlig inkomstskatt, att Binkomster till den del de understiger 2 000 kr. alltid särbeskattas.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionen 1975:1090 punkten 2.
dels att utskottet under punkterna 2 och 3 bort hemställa
2. att riksdagen hos regeringen begär att motionen 1975:1090 punkten 1 överlämnas till 1972 års skatteutredning för beaktande; 3.
att riksdagen med bifall till motionen 1975:1090 punkten 2 hos regeringen begär skyndsamt förslag till sådan ändring av lagen om statlig inkomstskatt att B-inkomster till den del de understiger 2 000 kr. alltid särbeskattas.
GOTAB 75 9939 Stockholm 1975