Prop. 1970:70
('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), m. m.',)
Kungl. May.ts proposition nr 70 år 1970
1
Nr 70
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), m. m.; given Stockholms slott den 6 mars 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), 2) förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig in komstskatt,
3) lag om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst,
4) lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensione ringen,
5) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt, 6) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272), 7) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623), 8) förordning om upphävande av förordningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till den reform av inkomstskatten för fysiska personer som avses träda i kraft den 1 januari 1971. Huvudsyftena med reformen är att åstadkomma höjd levnadsstandard för låginkomst tagare och genomföra en individuell beskattning av arbetsinkomst. Reform förslaget innebär följande.
De båda skatteskalorna för den statliga inkomstskatten — en strängare för ensamstående utan barn och en mildare för gifta och ensamstående med barn — ersätts med en enda ny skala, avsedd för alla kategorier. Ortsav- dragen konstrueras om till grundavdrag, som blir 4 500 kr. för varje individ
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 70
2
både vid den kommunala och den statliga taxeringen. Grundavdraget trap
pas av vid inkomster, som överstiger 30 000 kr., med 20 % av den över
stigande inkomsten och är alltså borttrappat vid en inkomst av 52 500 kr.
Om en av makarna inte kan utnyttja sitt grundavdrag på grund av bristande
egna inkomster får den make som har inkomster åtnjuta reduktion av skat
ten på sin inkomst. Reduktionen är högst 1 800 kr. Så snart även den andra
maken får inkomster minskar reduktionsbeloppet med 40 % av dessa in
komster. Den ena makens reduktionsrätt upphör således i och med att den
andra maken kan utnyttja grundavdraget i full utsträckning. Sjukförsäk
ringsavgift avses inte skola debiteras make utan egna inkomster.
Rätten att vid den statliga inkomsttaxeringen göra avdrag för kommunala
utskylder avses skola avskaffas. Vidare omkonstrueras förvärvsavdragen.
En förutsättning för förvärvsavdrag blir att båda makarna har arbetsin
komster samt barn under 16 år. Maximum för förvärvsavdraget blir 2 000
kr. Förvärvsavdrag får åtnjutas även av ensamstående med barn under
16 år. Fosterbarn för vilket inte utgår fosterlega jämställs med eget barn.
Den nuvarande avdragsrätten för den som är underhållsskyldig gentemot
barn som bor på annat håll höjs till 1 500 kr. för barn och år. Avdragsrätt
avses få föreligga tills barnet fyllt 18 år.
Skattereformen innehåller även förslag om skattelättnader för folkpen
sionärerna. Bl. a. blir det kommunala bostadstillägget skattefritt. Dessutom
avses folkpensionärer inte få någon skatt om sidoinkomster utöver folk
pensionen inte överstiger 1 500 kr. för ensamstående och 2 000 kr. för gifta
pensionärer.
Förslaget leder till lättnader i den direkta beskattningen för inkomst
tagare upp till inkomstnivån 40 000—45 000 kr.
Finansieringen av skattereformen, som i sin helhet kommer att budget
mässigt omsluta ca 4,6 miljarder kr., avses skola ske med en höjning av
mervärdeskatten från 10 till 15 % och en skärpning av skatten på större
arv och förmögenheter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
3
1) Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928:370), att
19 §, 35 § 1 mom., 46 § 2 och 3 mom., 48 § 2—4 inom., 49 §, 50 § 2 och
3 inom., 52 § 1 mom., 53 § 1 mom., 65 §, anvisningarna till 48 och 49 §§,
punkt 2 av anvisningarna till 50 §, anvisningarna till 52, 60, 69 och 70 §§
samt rubriken närmast före 48 § skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse
)
(Föreslagen lydelse
)
19 §.x
Till skattepliktig ----------------------- den vårdbehövande;
kommunalt bostadstillägg enligt
lagen (1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till
folkpension;
bostadstillägg som — ------ -------------av motorsåg.
(Se vidare anvisningarna.)
35 §.
Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres
1 m o m.:
av kapital.
Till intäkt av tillfällig förvärvs
verksamhet räknas även lotterivinst,
som icke är frikallad från beskatt
ning enligt 19 §, och belopp,
som
motsvarar restituerad, avkortad el
ler avskriven
folkpensionsavgift,
tilläggspensionsavgift, sjukförsäk
ringsavgift eller allmän arbetsgivar
avgift,
i den mån beloppet påverkat
storleken av
avdrag enligt 46 § 2
mom.
som
åtnjutits vid tidigare års
taxering.
Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet räknas vidare —
ring (realisationsvinst).
Till intäkt av tillfällig förvärvs
verksamhet räknas även lotterivinst,
som icke är frikallad från beskatt
ning enligt 19 §, och belopp,
vilket
motsvarar restituerad, avkortad el
ler avskriven tilläggspensionsavgift,
sjukförsäkringsavgift eller allmän
arbetsgivaravgift
och med vilket
av
drag enligt 46 § 2 mom. åtnjutits
vid tidigare års taxering.
avytt-
46 §.
2 m o m.2 I hemortskommunen — — — allmän försäkring;
4) för belopp som den skattskyl- 4) för belopp som den skattskyl-
dige enligt vid självdeklarationen dige enligt Aid självdeklarationen
1 Senaste lydelse 1969: 749.
2 Senaste lydelse 1968: 420.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
fogat intyg
från barnavårdsnämnd,
barnavårdsman eller kommunal för troendeman
utgivit under beskatt
ningsåret för underhåll av sådant hans barn under
16 år
som icke va
rit hemmavarande, dock högst med
1 000
kronor för varje barn; 5) för sådan--------------- —-------------Har skattskyldig-------------------------Därest skattskyldig —------------------Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses,
skall, såvitt avser
sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring,
be
räknas till ett belopp av minst 150 kronor eller, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt till ett belopp av minst 300 kronor. Avdrag för öv riga i första stycket 3) här ovan av sedda premier och andra avgifter
må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskatt ningsåret varit gift och levt tillsam mans med andra maken, ifrågava rande avdrag för dem båda gemen samt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattnings året varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.
3 m o in.1
Har kvinna med hem
mavarande barn under 16 år haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor jäm te 25 procent av nämnda inkomst, sammanlagt dock högst med 3 000 kronor. Vad nu sagts skall ock gälla kvinna med hemmavarande barn un der 16 år, som antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin man eller ock varit ogift (varmed
(Nuvarande lydelse
)
1 Senaste lydelse 1965: 71.
fogat intyg
eller annat skriftligt be
vis
utgivit under beskattningsåret för underhåll av sådant hans barn under
18
år som icke varit hemma
varande, dock högst med
1 500
kro
nor för varje barn;
— fråga är. ------- eller underhållsbidraget. -------— nämnda tid.
Avdrag
för premier och andra av
gifter,
som avses i första stycket 3)
här ovan
och som ej utgöra
sjukför
säkringsavgift enligt 19 kap. 2 § la gen om allmän försäkring, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre be lopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnju tas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmava rande barn under 18 år.
(.Föreslagen lydelse)
3 m o m.
Ha makar med hemma
varande barn under 16 år båda haft A-inkomst enligt 9 § 3 mom. förord ningen ( 1947:576 ) om statlig in komstskatt, må den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makar na haft lika stora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta ma ken. Avdraget är i fråga om inkomst av rörelse 25 procent av nettointäk ten av rörelsen och i fråga om in komst av tjänst 25 procent av in-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
jämställes änka eller frånskild), därest hon haft inkomst av jord bruksfastighet.
Har man med hemmavarande barn under 16 år, som antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin hustru eller ock varit ogift (varmed jämställes änkling eller frånskild), haft inkomst av jordbruksfastighet, rörelse eller eget arbete må han åt njuta avdrag i enlighet med vad i föregående stycke sagts.
Gift kvinna utan hemmavarande barn under 16 år må, därest hon levt tillsammans med sin man och haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott ringa om fattning, eller inkomst av eget arbe te, åtnjuta avdrag med 300 kronor. Avdrag med sistnämnda belopp må jämväl åtnjutas av kvinna utan hemmavarande barn under 16 år,
som
haft inkomst av jordbruksfas
tighet och utfört arbete i förvärvs källan till minst 300 kronors värde, därest kvinnan varit gift och levt tillsammans med sin man.
Har gift man utan hemmavaran de barn under 16 år, som levt till sammans med sin hustru, haft in komst av jordbruksfastighet eller rörelse och har hustrun utfört ar bete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp.
Har gift man med hemmavarande barn under 16 år, som levt tillsam mans med sin hustru, haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har hustrun utfört arbete i för värvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må mannen åtnjuta av drag med belopp motsvarande vär det av hustruns arbetsinsats, dock högst med 1 000 kronor.
Har gift kvinna med hemmava rande barn under 16 år, som levt till sammans med sin man, haft inkomst av jordbruksfastighet och utfört ar bete i förvärvskällan till ett värde
(Nuvarande lydelse
)
komsten, i båda fallen dock högst 2 000 kronor. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kronor.
Har gift skattskyldig med hemma varande barn under 16 år haft A-inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har maken utfört arbete i förvärvskällan, må den skattskyl dige åtnjuta förvärvsavdrag med värdet av makens arbetsinsats, dock med högst 1 000 kronor.
Avdrag enligt första och andra styckena må åtnjutas endast av ma ke som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.
Har skattskyldig med hemmava rande barn under 16 år, som under beskattningsåret antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin make eller ock varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller från skild), haft A-inkomst, må han åt njuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfas tighet och rörelse 25 procent av net tointäkten av förvärvskällan och i fråga om inkomst av tjänst 25 pro cent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kronor.
(Föreslagen lydelse)
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
av minst 300 kronor, må hon åtnju
ta avdrag i enlighet med vad i före
gående stycke sagts.
Avdrag enligt detta moment må
åtnjutas endast av den som under
större delen av beskattningsåret va
rit här i riket bosatt. Avdraget må
åtnjutas endast om och i den mån
den inkomst som berättigar till av
drag därtill förslår. Avdrag må för
skattskyldig eller, om skattskyldig
varit gift och levt tillsammans med
sin make, för makarna tillsammans
icke överstiga
om avdrag enligt första
eller and
ra
stycket ifrågakommer:
3 000
kro
nor;
om eljest avdrag enligt femte eller
sjätte stycket ifrågakommer: 1 000
kronor; samt
1 övriga fall:
300
kronor.
Avdrag enligt detta moment skall —
Ortsavdrag
48 §.
2
m o m.1 Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
under
hela
beskattningsåret, äger
att å den i hemortskommunen taxe
rade inkomsten åtnjuta kommunalt
ortsavdrag på sätt
nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskatt
ningsåret varit gift och levt tillsam
mans med andra maken, åtnjuter
kommunalt ortsavdrag med
4
500
kronor.
Gift skattskyldig, som under be
skattningsåret icke levt tillsammans
med andra maken, ävensom ogift
skattskyldig (varmed jämställes än
ka, änkling eller frånskild) äger, dä
rest han haft hemmavarande barn
under 18 år, åtnjuta kommunalt orts
avdrag med belopp som i föregående
stycke sägs.
Annan skattskyldig än i andra
eller tredje stycket sägs (ensam
stående) äger åtnjuta kommu
nalt ortsavdrag med 2 250 kronor.
(Nuvarande lydelse
)
1 Senaste lydelse 1962: 592.
(Föreslagen lydelse
)
Avdrag enligt detta moment må
åtnjutas endast av den som under
större delen av beskattningsåret va
rit här i riket bosatt. Avdraget må
åtnjutas endast om och i den mån
den inkomst som berättigar till av
drag därtill förslår. Avdrag må för
skattskyldig eller, om skattskyldig
varit gift och levt tillsammans med
sin make, för makarna tillsammans
icke överstiga
om avdrag ifrågakommer enligt
första stycket
vid inkomst av rörelse
eller tjänst eller enligt fjärde styc
ket: 2 000
kronor;
och
1 övriga fall:
1 000
kronor.
- ■—- sagda kommun.
Grundavdrag
2 mom. Skattskyldig fysisk per
son, som varit här i riket bosatt un
der
större delen av
beskatt
ningsåret, äger att å den i hemorts
kommunen taxerade inkomsten åt
njuta kommunalt
grundavdrag enligt
vad
nedan sägs.
Grundavdraget är
4
500 kronor om
den skattskyldiges enligt förord
ningen (1947:576) om statlig in
komstskatt taxerade inkomst upp
går till högst 30 000 kronor och, om
inkomsten är större än 30 000 kro
nor,
4
500 kronor minskat med en
femtedel av inkomsten till den del
den överstiger 30 000 kronor.
Har skattskyldig under beskatt ningsåret varit skyldig erlägga sjö mansskatt, skall det enligt bestäm melserna i detta moment eljest med givna
ortsavdraget
minskas med en
tolvtedel för varje kalendermånad, för vilken sjömansskatt erlagts. Det
avdragsbelopp,
som
sålunda
erhål-
les, avrundas
nedåt
till
jämna
tiotal
kronor.
3 m o in.1 Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt allenast under en del av beskatt ningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt
ortsavdrag, ut
görande för varje kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosatt, en tolvtedel av det enligt bestämmelserna i 2 mom. med givna avdraget.
Det avdragsbelopp,
som sålunda erhålles, avrundas
ned
åt
till
jämna
tiotal kronor.
(Nuvarande lydelse
)
4 inom.2 Angående avräkning i vissa fall av kommunalt
ortsavdrag
från inkomst i annan kommun än hemortskommunen stadgas i 50 § 3 mom. andra stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
49
Därest delägarna i boet efter av liden person, som vid dödsfallet va rit här i riket bosatt, levt i oskift bo och varit för sitt uppehälle huvud sakligen beroende av dödsboets in komst, må dödsboet efter taxerings nämndens eller, om besvär anförts
1 Senaste lydelse 1950: 252. 2 Senaste lydelse 1958: 86. 3 Senaste lydelse 1957: 59.
Har skattskyldig under beskatt ningsåret varit skyldig erlägga sjö mansskatt, skall det enligt bestäm melserna i detta moment eljest med givna
grundavdraget
minskas med
en tolvtedel för varje kalendermå nad, för vilken sjömansskatt erlagts.
Det
belopp för grundavdrag,
som
erhålles
vid tillämpning av andra
eller tredje stycket,
avrundas
uppåt
till
helt
tiotal kronor.
3 mom. Skattskyldig fysisk per son, som varit här i riket bosatt allenast under en
mindre
del
av beskattningsåret, äger i hemorts kommunen åtnjuta kommunalt
grundavdrag enligt följande. Grund avdraget är 375 kronor för varje ka lendermånad eller del därav, varun der den skattskyldige varit bosatt här i riket, om den skattskyldiges enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt taxerade in komst uppgår till högst 15 000 kro nor. Är inkomsten större än 15 000 kronor, minskas det avdragsbelopp, som eljest skolat utgå, med eu fem tedel av inkomsten till den del den överstiger 15 000 kronor.
Det av
dragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas
uppåt
till
helt
tiotal kro
nor.
4 m o in. Angående avräkning i vissa fall av kommunalt
grundav
drag
från inkomst i annan kommun
än hemortskommunen stadgas i 50 § 3 mom. andra stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
§-3
Därest delägarna i boet efter av liden person, som vid dödsfallet va rit här i riket bosatt, levt i oskift bo och varit för sitt uppehälle huvud sakligen beroende av dödsboets in komst, må dödsboet efter taxerings nämndens eller, om besvär anförts
(Föreslagen lydelse
)
(Nuvarande lydelse
)
(Föreslagen lydelse
)
eller ock särskild framställning där om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings- nämndens beprövande kunna för se nare beskattningsår än det, då döds fallet inträffade, tillerkännas kom munalt
ortsavdrag
med högst sam
ma belopp, som den avlidne skulle hava åtnjutit i avdrag, därest han fortfarande levt.
(Se vidare anvisningarna.)
50
2 m o in.1 För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommu nen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt
ortsavdrag.
Den be
skattningsbara inkomsten skall an givas i
hela
hundratal kronor, så att
överskjutande belopp, som icke upp går till helt hundratal kronor, bort faller.
Finnes skattskyldigs skatteförmå- ga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av lång varig sjukdom, olyckshändelse, ål derdom, underhåll av andra närstå ende än barn, för vilka den skattskyl dige ägt tillgodonjuta allmänt barn bidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxerings nämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning där om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings- nämndens beprövande den skattskyl diges taxerade inkomst minskas, för utom med kommunalt
ortsavdrag,
med ytterligare ett efter omständig heterna avpassat belopp, dock högst 6 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för ned satt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.
eller ock särskild framställning där om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings- nämndens beprövande kunna för se nare beskattningsår än det, då döds fallet inträffade, tillerkännas kom munalt
grundavdrag
med högst sam
ma belopp, som den avlidne skulle hava åtnjutit i avdrag, därest han fortfarande levt.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
2 mom. För fysisk person, som varit bär i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommu nen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt
grundavdrag.
Den
beskattningsbara inkomsten skall an givas i
helt
hundratal kronor, så att
överskjutande belopp, som icke upp går till helt hundratal kronor, bort faller.
Finnes skattskyldigs skatteförmå ga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av lång varig sjukdom, olyckshändelse, ål derdom, underhåll av andra närstå ende än barn, för vilka den skattskyl dige ägt tillgodonjuta allmänt barn bidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxerings nämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning där om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings- nämndens beprövande den skattskyl diges taxerade inkomst minskas, för utom med kommunalt
grundavdrag,
med ytterligare ett efter omständig heterna avpassat belopp, dock högst 6 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för ned satt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.
1 Senaste lydelse 1969: 222.
9
Kungl. Maj:ts proposition, nr 70 år 1970
Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet un derstigit vad han kan anses hava be hövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (exi stensminimum) må den skatt skyldige jämväl, efter taxerings nämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning där om gjorts senast den 30 jnni året näst efter taxeringsåret, prövnings- nämndens beprövande, erhålla av drag för väsentligen nedsatt skatte förmåga med belopp som ovan sägs; dock må avdraget beträffande skatt skyldig med oförsörjda barn för var je sådant barn ökas med högst
1 000
kronor. Vad i andra stycket sista punkten här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.
Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — anses ha haft nedsatt skatteförmåga enligt andra stycket.
Att bestämmelsen i andra
stycket om visst högsta avdragsbelopp icke gäller vid fastställandet av avdrag i detta fall framgår av punkt 2 av anvisningarna.
Vad härefter — — --------------3 in o m.1 För skattskyldig, Kan kommunalt
ortsavdrag
helt
eller delvis icke utnyttjas i hemorts kommunen, och har taxerad inkomst påförts den skattskyldige i annan kommun, skall bristen avräknas från sistnämnda inkomst. Därvid skola i förekommande fall bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 46 § äga motsvarande tillämpning. Vad efter dylik avräkning återstår utgör för den skattskyldige beskattnings bar inkomst i kommunen.
(Nuvarande lydelse)
Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet un derstigit vad han kan anses hava be hövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (e x i- stensminimum) må den skatt skyldige jämväl, efter taxerings nämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning där om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings- nämndens beprövande, erhålla av drag för väsentligen nedsatt skatte förmåga med belopp som ovan sägs; dock må avdraget beträffande skatt skyldig med oförsörjda barn för var je sådant barn ökas med högst
1 500
kronor. Vad i andra stycket sista punkten här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.
Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — anses ha haft nedsatt skatteförmåga enligt andra stycket.
Riksskatteverket fastställer
grunder för beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt detta stycke.
inkomst.
---------stycket förmäles.
Kan kommunalt
grundavdrag
helt
eller delvis icke utnyttjas i hemorts kommunen, och har taxerad inkomst påförts den skattskyldige i annan kommun, skall bristen avräknas från sistnämnda inkomst. Därvid skola i förekommande fall bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 46 § äga motsvarande tillämpning. Vad efter dylik avräkning återstår utgör för den skattskyldige beskattnings bar inkomst i kommunen.
(Föreslagen lydelse)
beskattningsbar
1 Senaste lydelse 1958: 86.
10
(Nuvarande lydelse
)
(Föreslagen lydelse
)
För annan — —--------------- beskattningsbar inkomst.
Beskattningsbar inkomst------------------------ kronor, bortfaller.
(Se vidare anvisningarna.)
Kangl. Maj:ts proposition nr 10 år 1970
52 §.
1 m o m.1 Äkta makar, — --------gemensamma inkomst.
Har vid----------------------- andra kommuner.
Underskott å------------------------samma slag.
Ortsavdrag beräknas för en var av
makarna till hälften av det belopp,
som i h8 § 2 mom. andra stycket
sägs, dock att, om sådan del av orts-
avdraget helt eller delvis ej kunnat
utnyttjas å den ena makens taxera
de inkomst i hemortskommunen,
bristen må avräknas å den andra
makens taxerade inkomst i samma
kommun. Kvarstående brist må, med
tillämpning av bestämmelserna i
50 § 3 mom. andra stycket, avräk
nas å makarnas taxerade inkomster
i andra kommuner.
Avdrag, som —------------------- styckena medgiva.
53 §.
1 m o in.2 Skyldighet att------------
för belopp
som
motsvarar restitue-
rad, avkortad eller avskriven
folk
pensionsavgift,
tilläggspensionsav
gift, sjukförsäkringsavgift eller all
män arbetsgivaravgift
i den mån be
loppet påverkat storleken av
avdrag
enligt 46 § 2 mom.,
som
åtnjutits
vid tidigare års taxeringar;
b) staten:----------- -----------------
Riksskattenämnden må,-------
rörelse; samt
för belopp
vilket
motsvarar resti-
tuerad, avkortad eller avskriven till-
läggspensionsavgift, sjukförsäkrings
avgift eller allmän arbetsgivaravgift
och med vilket
avdrag enligt 46 §
2 mom. åtnjutits vid tidigare års
taxeringar;
eller rörelse.
---------- icke föras.
65 §.3
Fråga, huruvida skattskyldig haft
barn eller icke eller om barn är att
räkna såsom hemmavarande eller
icke, liksom ock fråga om barns ål
der skall bedömas efter förhållan
dena den 1 november året näst före
taxeringsåret. Med barn avses jäm-
Fråga, huruvida skattskyldig haft
barn eller icke eller om barn är att
räkna såsom hemmavarande eller
icke, liksom ock fråga om barns ål
der skall bedömas efter förhållan
dena den 1 november året näst före
taxeringsåret. Med barn avses jäm-
1 Senaste lydelse 1964: 70.
2 Senaste lydelse 1969: 749.
3 Senaste lydelse 1967: 110.
11
Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1970
val styvbarn
ävensom
adopterat
barn. Barn, som bor hos sina föräld
rar, skall, såvitt avser föräldrarnas
rätt till avdrag enligt 46 § 2 mom.
första stycket vid 3) och 46 § 3 mom.
ävensom ortsavdrag,
anses som hem
mavarande endast hos den ena av
dem.
(Nuvarande lydelse)
I fråga om skattskyldig, som in
gått äktenskap under beskattnings
året, skola de
för
gift skattskyldig
gällande bestämmelserna,
om ej an
nat följer av vad som stadgas i sista
stycket, äga tillämpning först vid
taxering för det därpå följande be
skattningsåret .
De för
gift skattskyldig
gällande
bestämmelserna
skola i fråga om
makar, som levt tillsammans, till-
lämpas jämväl under det beskatt
ningsår, varunder make avlidit.
Änkling
är dock berättigad till av
drag enligt 46 § 3 mom.
andra
styc
ket,
om hustrun
avlidit före den
1 juli året näst före taxeringsåret.
Har eljest
------------ för taxeringen.
väl styvbarn, adopterat barn
och fos
terbarn, för vilket ej utgår fosterlega
eller annan ersättning utöver allmänt
barnbidrag, förlängt barnbidrag en
ligt förordningen (196b: 400), stu
diehjälp enligt studiehjälpsreglemen-
tet (1964: 402) eller bidragsförskott
enligt lagen (1964:143) om bidrags
förskott.
Barn, som bor hos sina för
äldrar, skall, såvitt avser föräldrar
nas rätt till avdrag enligt 46 § 2
mom. första stycket vid 3) och 46 §
3 inom., anses som hemmavarande
endast hos den ena av dem.
I fråga om skattskyldig, som in
gått äktenskap under beskattnings
året, skola de
bestämmelser som av
se
gift skattskyldig, om ej annat föl
jer av vad som stadgas i sista styc
ket, äga tillämpning först vid taxe
ring för det därpå följande beskatt
ningsåret.
Bestämmelser som avse
gift skatt
skyldig skola i fråga om makar, som
levt tillsammans, tillämpas jämväl
under det beskattningsår, varunder
make avlidit.
Skattskyldig vars ma
ke
avlidit före den 1 juli året näst
före taxeringsåret är dock berätti
gad till avdrag enligt 46 § 3 mom.
fjärde
stycket.
(Föreslagen lydelse
)
De för
gift skattskyldig
gällande
bestämmelserna
skola äga tillämp
ning jämväl i fråga om dem som,
utan att vara gifta, leva tillsammans,
om de tidigare varit förenade i äk
tenskap eller gemensamt hava eller
hava haft barn.
(Se vidare anvisningarna.)
Bestämmelser i denna lag om
gift
skattskyldig skola äga tillämpning
jämväl i fråga om dem som, utan
att vara gifta, leva tillsammans, om
de tidigare varit förenade i äkten
skap eller gemensamt hava eller ha
va haft barn.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 48
Vad i denna paragraf stadgas om
person, som varit här i riket bosatt,
skall på grund av föreskriften i 68 §
tillämpas även å person, som här i
riket stadigvarande vistats.
Frågan
1 Senaste lydelse 1960: 172.
Vad i denna paragraf stadgas om
person, som varit här i riket bosatt,
skall på grund av föreskriften i 68 §
tillämpas även å person, som här i
riket stadigvarande vistats.
12
(Nuvarande lydelse
)
(Föreslagen lydelse)
om en person varit gift eller om en
gift person levt tillsammans med sin
make, liksom ock frågan huruvida
skattskyldig haft barn eller icke be-
dömes med ledning av föreskrifter
na i 65 §.
Vid beräknande av ortsavdrag för
gift skattskyldig, som under be
skattningsåret levt tillsammans med
andra maken och som under nämn
da år uppburit inkomst, för vilken
erlagts sjömansskatt, skall vid till-
låmpningen av bestämmelserna i k8 §
2 mom. sista stycket iakttagas, att
minskningen av ortsavdraget skall
beräknas på halva det avdrag, som
skulle tillkommit makarna gemen
samt, om icke någon av dem haft att
erlägga sjömansskatt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år i970
till 49 S.
I.1 Oskift dödsbo efter person,
som vid sitt frånfälle varit här i
riket bosatt, äger på grund av be
stämmelserna i 53 § 3 mom. att för
det beskattningsår, under vilket
dödsfallet inträffat, åtnjuta kommu
nalt
ortsavdrag
med belopp, som
skulle hava tillerkänts den avlidne,
därest han fortfarande levt. Har
nämnda person icke varit under hela
tiden mellan beskattningsårets in
gång och dödsfallet här i riket bo
satt, skall avdrag medgivas dels för
den tid lian varit härstädes bosatt,
dels för tiden efter dödsfallet till be
skattningsårets utgång och för den
sammanlagda tiden beräknas i en
lighet med de i 48 § 3 mom. medde
lade bestämmelserna.
Avdrag, varom —----------------- ägt
2. Oskift dödsbo efter person, som
vid sitt frånfälle icke varit här
i riket bosatt, må vid taxering med
givas
ortsavdrag
allenast för den
tid, under vilken nämnda person det
beskattningsår, då dödsfallet inträf
fade, varit här i riket bosatt.
1. Oskift dödsbo efter person,
som vid sitt frånfälle varit här i
riket bosatt, äger på grund av be
stämmelserna i 53 § 3 mom. att för
det beskattningsår, under vilket
dödsfallet inträffat, åtnjuta kommu
nalt
grundavdrag
med belopp, som
skulle hava tillerkänts den avlidne,
därest han fortfarande levt. Har
nämnda person icke varit under hela
tiden mellan beskattningsårets in
gång och dödsfallet här i riket bo
satt, skall avdrag medgivas dels för
den tid han varit härstädes bosatt,
dels för tiden efter dödsfallet till be
skattningsårets utgång och för den
sammanlagda tiden beräknas i en
lighet med de i 48 § 2
och
3 mom.
meddelade bestämmelserna.
rum.
2. Oskift dödsbo efter person, som
vid sitt frånfälle icke varit här
i riket bosatt, må vid taxering med
givas
grundavdrag
allenast för den
tid, under vilken nämnda person det
beskattningsår, då dödsfallet inträf
fade, varit här i riket bosatt.
1 Senaste lydelse 1950: 252.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
till 50 §.
2.1
För skattskyldig, som varit för
sin försörjning helt beroende av vad
han uppburit i form av folkpension,
bör den taxerade inkomsten regel
mässigt minskas med vad han så
lunda uppburit, även om det belopp
som angives i 50 § 2 mom. andra
stycket därigenom överskrides. Om
den skattskyldige mot låg avgift vis
tats å sjukhus eller annan anstalt el
ler om hans levnadskostnader rönt
inverkan av annan därmed jämförlig
omständighet, bör det belopp, var
med den taxerade inkomsten enligt
vad nyss sagts må minskas, jämkas
med hänsyn därtill.
Om skattskyldig åtnjutit jämväl
annan inkomst än folkpension,
bär
den skattskyldige medgivas ett med
hänsyn till omständigheterna jäm
kat avdrag för nedsatt skatteförmå-
ga. Även i detta fall får det i 50 § 2
mom. andra stycket angivna maxi
mibeloppet överskridas.
Vid tillämpningen av denna anvis
ningspunkt skall följande iakttagas.
Som folkpension behandlas även till-
läggspension i den mån den enligt
lagen om pensionstillskott föranlett
avräkning av pensionstillskott. Har
folkpension minskats till följd av liv
ränta enligt 17 kap. 2 § lagen om all
män försäkring, skall vid beräkning
en av avdraget för nedsatt skatteför-
måga anses som om folkpensionsför
månen utgått med oreducerat belopp
och i stället livräntan varit reduce
rad med det belopp varmed folkpen
sionen varit minskad.
2. Om skattskyldig åtnjutit jäm
väl annan inkomst än folkpension,
skall avdraget jämkas med hänsyn
till omständigheterna och i enlighet
med de av riksslcatteverket fastställ
da grunderna. Den omständigheten
att folkpension under ett beskatt
ningsår utgått med ett ringa belopp,
t. ex. till följd av att folkpensionen
icke åtnjutits under hela året, utgör
icke hinder mot att medgiva den
skattskyldige avdrag. Avgörande för
bedömningen i detta fall är huruvi
da folkpensionen, om den utgått i
full utsträckning, utgjort en icke
obetydlig del av inkomsten.
Som folkpension behandlas även
tilläggspension i den mån den enligt
lagen om pensionstillskott föranlett
avräkning av pensionstillskott. Har
folkpension minskats till följd av liv
ränta enligt 17 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring, skall vid beräk
ningen av avdraget för nedsatt skat-
teförmåga anses som om folkpen
sionsförmånen utgått med oreduce
rat belopp och i stället livräntan va
rit reducerad med det belopp varmed
folkpensionen varit minskad.
1 Senaste lydelse 1969: 222.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
(Nuvarande lydelse
)
(Föreslagen lydelse
)
till 52 S i
Av 65 § framgår, att
de för
gift
skattskyldig
gällande bestämmelser
na
i vissa fall skola tillämpas i fråga
om dem som, utan att vara gifta, leva
tillsammans.
Av 65 § framgår, att
bestämmel
ser som avse
gift skattskyldig i vissa
fall skola tillämpas i fråga om dem
som, utan att vara gifta, leva tillsam
mans.
till 60 8.2
Till ledning---- —----------- följande
1.
Ett aktiebolag har hemort i en
kommun, som består av tre försam
lingar. Bolaget äger en fastighet i
envar av dessa församlingar; fastig
heternas taxeringsvärden utgöra re
spektive 40 000 kronor, 120 000 kro
nor och 160 000 kronor.
Om den------- —-------------------------
2. I en kommun finnes ett munici-
palsamhälle. En person A är bosatt
inom det utanför municipalsamhäl-
let belägna området av kommunen.
A äger de inom kommunen belägna
fastigheterna B och C, av vilka C lig
ger inom municipalsamhället. Fastig
heternas taxeringsvärden utgöra re
spektive 60 000 kronor och 140 000
kronor.
A:s beskattningsbara inkomst ut
gör 3 000 kronor. Därav upptagas
2100 kronor såsom belöpande på
municipalsamhället.
3. En person är mantalsskriven i
det inom kommunen B belägna mu
nicipalsamhället C och har bedrivit
rörelse inom den del av kommunen,
som är belägen utanför municipal-
samhällets område. Han har haft in
komst dels av rörelsen, däri fastighet
icke ingår, till belopp av 9 000 kro
nor och dels av kapital till belopp av
3 000 kronor eller sålunda tillhopa
12 000 kronor. Efter frånräknande
av allmänna avdrag, ortsavdragm.m.
utgör den beskattningsbara inkoms
ten 8 000 kronor. Av sistnämnda be
lopp skola alltså 2 000 kronor uppta
gas såsom belöpande å municipal
samhället.
1 Senaste lydelse 1960: 172.
2 Senaste lydelse 1967: 628.
exempel.
Ett aktiebolag har hemort i en
kommun, som består av tre försam
lingar. Bolaget äger en fastighet i en
var av dessa församlingar; fastighe
ternas taxeringsvärden utgöra re
spektive 40 000 kronor, 120 000 kro
nor och 160 000 kronor.
------------------ 56—59 §§.
15
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
till 69 §.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Skattskyldig, som i denna para
graf omförmäles, åtnjuter vid sin
taxering i Stockholm för gemensamt
kommunalt ändamål samma förmå
ner i beskattningshänseende, som
om han varit i nämnda stad bosatt.
Å honom äro således tillämpliga be
stämmelserna om allmänna avdrag
(46 §),
ortsavdrag
(48 §) samt de
i 50 och 51 §§ för i riket bosatt per
son meddelade föreskrifterna om be
skattningsbar inkomst och om lägsta
skattepliktiga belopp. De i 49
och
55 §§
meddelade stadgandena äro
jämväl tillämpliga beträffande döds
bo efter person, varom i förevarande
paragraf förinäles.
Skattskyldig, som i denna para
graf omförmäles, åtnjuter vid sin
taxering i Stockholm för gemensamt
kommunalt ändamål samma förmå
ner i beskattningshänseende, som om
han varit i nämnda stad bosatt. Å
honom äro således tillämpliga be
stämmelserna om allmänna avdrag
(46 §),
grundavdrag
(48 §) samt de
i 50 och 51 §§ för i riket bosatt per
son meddelade föreskrifterna om be
skattningsbar inkomst och om lägsta
skattepliktiga belopp. De i 49
§
med
delade stadgandena äro jämväl till
lämpliga beträffande dödsbo efter
person, varom i förevarande paragraf
förmäl es.
till 70 §.
Å person, som i 1 mom. av denna
paragraf avses, äro icke tillämpliga
de om allmänna avdrag i 46 § 2 och
3 mom. meddelade bestämmelserna
och icke heller föreskrifterna om
ortsavdrag
(48 §) eller de i 50 och
51 §§ för i riket bosatt person med
delade föreskrifterna om beskatt
ningsbar inkomst och om lägsta skat
tepliktiga belopp. De i 49
och 55 §§
meddelade stadgandena äro icke gäl
lande för dödsbo efter person, var
om i 1 mom. av förevarande para
graf är fråga.
Å person, som i 1 mom. av denna
paragraf avses, äro icke tillämpliga
de om allmänna avdrag i 46 § 2 och
3 mom. meddelade bestämmelserna
och icke heller föreskrifterna om
grundavdrag
(48 §) eller de i 50 och
51 §§ för i riket bosatt person medde
lade föreskrifterna om beskattnings
bar inkomst och om lägsta skatte
pliktiga belopp. De i 49
§
meddelade
stadgandena äro icke gällande för
dödsbo efter person, varom i 1 mom.
av förevarande paragraf är fråga.
Övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller
dock vid 1971 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1971
eller tidigare år.
I fråga om belopp som motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven
folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift gäller, i den mån beloppet på
verkat storleken av avdrag enligt 46 § 2 mom. som åtnjutits vid taxering
år 1971 eller tidigare år, 35 § 1 mom. andra stycket och 53 § 1 mom. första
stycket a) i sina äldre lydelser.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om kommunalt ortsav
drag skall efter denna lags ikraftträdande i stället avse kommunalt grund
avdrag.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
2) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
dels
att nuvarande 9 § 3 och 4 mom. skall betecknas 9 § 4 och 5 mom.,
dels
att 2 §, 4 § 1 mom., 6 § 1 mom., 8 §, 9 § 1 och 2 mom., nya 9 § 4 och
5 inom., 10 § 1 mom. och 11 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse,
dels
att i förordningen skall införas ett nytt moment, 9 § 3 inom., av
nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse
)
(Föreslagen lydelse
)
Om vad som är att hänföra till
skattepliktig inkomst, så ock om be
räkning av inkomst från olika för
värvskällor skall gälla vad i 17 §
första och andra styckena samt 18—
44 §§ kommunalskattelagen är stad
gat, dock med följande undantag:
till intäkt av tillfällig förvärvsverk
samhet hänföres restituerad, avkor
tad eller avskriven allmän kommu
nalskatt
i den mån denna påverkat
storleken av avdrag enligt 4§1 mom.,
som
åtnjutits vid tidigare års taxe
ringar;
vid beräkning —- ------- —------------
Har sådan —------ ----- —-------------
Om vad som är att hänföra till
skattepliktig inkomst, så ock om be
räkning av inkomst från olika för
värvskällor skall gälla vad i 17 §
första och andra styckena samt 18—
44 §§ kommunalskattelagen är stad
gat, dock med följande undantag:
till intäkt av tillfällig förvärvs
verksamhet hänföres restituerad, av
kortad eller avskriven allmän kom
munalskatt
för vilken avdrag
åtnju
tits vid tidigare års taxeringar;
beräknade nettointäkten,
överlåtande bolaget.
4 §•
1 m o m.1 * * 4
Från sammanlagda —
sådan
allmän kommunalskatt
samt,
i den mån avdrag icke åtnju-
tes enligt nästfoljande stycke, till-
läggspensionsavgift och avgift enligt
4 § förordningen om allmän arbets
givaravgift som påförts den skatt
skyldige under året näst före det
taxeringsår, varom fråga är.
1 Senaste lydelse 1969: 742.
— — eller lotterivinst;
sådan tilläggspensionsavgift och
avgift enligt 4 § förordningen om all
män arbetsgivaravgift som påförts
den skattskyldige under året näst
före det taxeringsår, varom fråga är,
i den mån avdrag icke åtnjutes en
ligt nästföljande stycke,
samt, såvitt
gäller annan skattskyldig än fysisk
Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970
17
(Nuvarande lydelse
)
Skattskyldig, som varit här i ri
ket bosatt under hela eller någon del
av beskattningsåret, äger jämväl åt
njuta avdrag för periodiskt under
stöd eller därmed jämförlig perio
disk utbetalning, för tilläggspen-
sionsavgifter och avgift enligt 4 §
förordningen om allmän arbetsgivar
avgift samt för avgifter för pensions
försäkring och för annan personför
säkring ävensom för underhåll åt
ej hemmavarande barn under
16
år,
allt i den omfattning som i 46 § 2
mom. kommunalskattelagen sägs.
Avdrag enligt första stycket för
kommunal skatt skall beräknas till
ett belopp av minst 2 250 kronor el
ler, för makar som under beskatt
ningsåret levt tillsammans, för dem
båda gemensamt minst
4
500 kronor.
Gift skattskyldig, som under beskatt
ningsåret icke levt tillsammans med
andre maken, ävensom ogift skatt
skyldig (varmed jämställes änka,
änkling eller frånskild) äger, därest
han haft hemmavarande barn under
18 år, likaså åtnjuta avdrag med
minst
4
500 kronor. Bestämmelserna
i detta stycke skola icke äga tillämp
ning på fysisk person, som enligt vad
därom är särskilt stadgat taxeras
till statlig inkomstskatt i det för ri
ket gemensamma distriktet, samt ej
heller på juridisk person annat än i
fall som avses i 6 § 3 mom.
Har sådan----------------------------------- 6
6
1 mom.1 Skyldighet att----------- §§
a) fysisk person:
för inkomst som avses i denna för
ordning enligt de grunder som an-
gives i 53 § 1 mom. första stycket a)
kommunalskattelagen samt, såvitt
avser tid under vilken han ej varit
1 Senaste lydelse 1966: 730.
2
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1
person, oskiftat dödsbo och familje
stiftelse, allmän kommunalskatt, som
påförts den skattskyldige under året
näst före taxeringsåret.
Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnju
ta avdrag för periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk ut
betalning, för tilläggspensionsavgif-
ter och avgift enligt 4 § förordning
en om allmän arbetsgivaravgift samt
för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan personförsäkring
ävensom för underhåll åt ej hemma
varande barn under
18
år, allt i den
omfattning som i 46 § 2 mom. kom
munalskattelagen sägs.
(Föreslagen lydelse
)
----- -i fråga.
§•
sägs:
a) fysisk person:
för inkomst som avses i denna för
ordning enligt de grunder som an-
gives i 53 § 1 mom. första stycket a)
kommunalskattelagen samt, såvitt
avser tid under vilken han ej varit
saml. Nr 70
18
(Nuvarande lydelse
)
(Föreslagen lydelse
)
bosatt här i riket,
för restituerad, av-
bosatt här i riket, för inkomst genom
kortad eller avskriven allmän kom-
utdelning på andelar i svenska eko-
munalskatt i den mån denna påver-
nomiska föreningar;
kat storleken av avdrag enligt
4
§
1 mom., som åtnjutits vid tidigare
års taxering, och
för inkomst genom
utdelning på andelar i svenska eko
nomiska föreningar;
b) svenska aktiebolag-------— å andelar i svenska ekonomiska föreningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 19/0
8
Skattskyldig fysisk person, som
varit här i riket bosatt under beskatt
ningsåret, äger att å den taxerade in
komsten åtnjuta statligt
ortsavdrag.
Vad
i 48 § 2 och 3 mom. samt 49 §
kommunalskattelagen
stadgas angå
ende kommunalt ortsavdrag skall
äga motsvarande tillämpning
beträf
fande statligt ortsavdrag.
9
1
m o m.1
2 Skatlskyldigs b e-
skattningsbara inkomst
skall, med iakttagande av vad nedan
1 11 § stadgas, fastställas enligt de i
2
och 3
mom. angivna grunder.
2 m o m.3 För skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
under hela eller någon del av beskatt
ningsåret, utgöres den beskattnings
bara inkomsten av den taxerade in
komsten minskad med
statligt orts
avdrag.
Den beskattningsbara in
komsten skall angivas i
hela
hundra
tal kronor, så att överskjutande be
lopp, som icke uppgår till helt hund
ratal kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmå-
ga hava varit väsentligen nedsatt av
anledning, varom i 50 § 2 mom. and
ra, tredje eller fjärde stycket kom
munalskattelagen förmäles, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär
anförts eller ock särskild framställ
ning därom gjorts senast den 30 juni
1 Senaste lydelse 1961: 623.
2 Senaste lydelse 1952: 406.
3 Senaste lydelse 1969: 223.
l
Skattskyldig fysisk person, som
varit här i riket bosatt under beskatt
ningsåret, äger att å den taxerade
inkomsten åtnjuta statligt
grundav
drag, varvid
48 § 2 och 3 mom.
samt 49 § kommunalskattelagen
skola
äga motsvarande tillämpning.
§•
1
mom. Skattskyldigs b e-
s k a 11 n i n g s b a r a inkomst
skall, med iakttagande av vad nedan
i It § stadgas, fastställas enligt de i
2—4 mom. angivna grunder.
2 m o in. För skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
under hela eller någon del av be
skattningsåret, utgöres den beskatt
ningsbara inkomsten av den taxerade
inkomsten, minskad med
det statliga
grundavdrag, vartill den skattskyl
dige är berättigad.
Den beskattnings
bara inkomsten skall angivas i
helt
hundratal kronor, så att överskju
tande belopp, som icke uppgår till
helt hundratal kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmå-
ga hava varit väsentligen nedsatt av
anledning, varom i 50 § 2 mom. and
ra, tredje eller fjärde stycket kom
munalskattelagen förmäles, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär
anförts eller ock särskild framställ
ning därom gjorts senast den 30 juni
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse
)
året näst efter taxeringsåret, pröv-
ningsnämndens beprövande den
skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med statligt
orts-
avdrag,
med ytterligare ett efter om
ständigheterna avpassat belopp, dock
högst med belopp som stadgas i 50 §
2 mom. andra och tredje styckena
kommunalskattelagen.
Detta belopp
får dock överskridas, om skattskyl
dig varit för sin försörjning till icke
obetydlig del beroende av vad han
uppburit i form av folkpension.
Har
skattskyldig på grund av jämkning
vid beräkning av sjömansskatt åt
njutit avdrag för nedsatt skatteför-
måga, skall avdrag, som nu sagts,
minskas med det belopp, varmed
jämkning medgivits.
Vad härefter--------------- — — beskattningsbar inkomst.
året näst efter taxeringsåret, pröv-
ningsnämndens beprövande den
skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med statligt
grund
avdrag,
med ytterligare ett efter om
ständigheterna avpassat belopp, dock
högst med belopp som stadgas i 50 §
2 mom. andra och tredje styckena
kommunalskattelagen. Har skattskyl
dig på grund av jämkning vid be
räkning av sjömansskatt åtnjutit av
drag för nedsatt skatteförmåga, skall
avdrag, som nu sagts, minskas med
det belopp, varmed jämkning medgi
vits.
3 mom. Ha makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans
och under någon del därav varit bo
satta här i riket, båda haft taxerad
inkomst, skall beskattningsbar A-in
komst och beskattningsbar B-in-
komst för dem båda beräknas enligt
följande.
Med A-inkomst förstås inkomst av
tjänst, dock icke periodiskt under
stöd eller därmed jämförlig perio
disk intäkt som avses i 31 § kom
munalskattelagen, samt inkomst av
jordbruksfastighet och rörelse om
den skattskyldige varit verksam i
förvärvskällan i ej blott ringa om
fattning. Med B-inkomst förstås övri
ga inkomster.
Beskattningsbar A-inkomst utgö-
res av det sammanlagda beloppet av
den skattskyldiges A-inkomst mins
kat med allmänna avdrag, förlustav
drag, grundavdrag och sådant av
drag utöver grundavdrag som avses
i 2 mom. andra stycket. Beskatt
ningsbar A-inkomst avrundas nedåt
till helt hundratal kronor, så att
överskjutande belopp, som icke upp
går till helt hundratal kronor, bort
faller.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
(Nuvarande lydelse)
3
m o m.1 För annan skattskyldig
än som i 2 mom. avses utgör den
taxerade inkomsten tillika beskatt
ningsbar inkomst. Denna skall för
fysisk person, oskift dödsbo och fa
miljestiftelse, varom förmäles i 10 §
1 mom., angivas i
hela
hundratal kro
nor, så att överskjutande belopp, som
icke uppgår till helt hundratal kro
nor, bortfaller.
4 m o m.1 Skatteplikt till statlig
inkomstskatt inträder, då
den beräk
nade beskattningsbara inkomsten
uppgår till minst 100 kronor.
Beskattningsbar B-inkomst utgö-
res av skillnaden mellan den skatt
skyldiges beskattningsbara inkomst,
beräknad enligt 2 mom., och den be
skattningsbara A-inkomsten.
4 mom. För annan skattskyldig
än som i 2 mom. avses utgör den
taxerade inkomsten tillika beskatt
ningsbar inkomst. Denna skall för
fysisk person, oskift dödsbo och fa
miljestiftelse, varom förmäles i 10 §
1 mom., angivas i
helt
hundratal kro
nor, så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till helt hundratal
kronor, bortfaller.
I fråga om makar,
som levt tillsammans men icke varit
här i riket bosatta under någon del
av beskattningsåret och som båda
haft taxerad inkomst, skall beskatt
ningsbar A-inkomst och beskatt
ningsbar B-inkomst beräknas för
dem båda, varvid 3 mom. gäller i
tillämpliga delar.
5
mom. Skatteplikt till statlig in
komstskatt inträder, då
beräknad be
skattningsbar inkomst för skattskyl
dig
uppgår till minst 100 kronor.
(Föreslagen lydelse)
10
§.
(Nuvarande lydelse)
1 m o m .2 Statlig inkomstskatt------- — angivna grundbelopp.
För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräk
nats med ledning av
48
§ 2 mom. andra eller tredje stycket kommunal
skattelagen och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av be
skattningsåret, utgör grundbeloppet:
når den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10 pro
cent av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
12 000 men icke
16 000 kr.
1 200 kr. för
12 000 kr. och 15 % av återstoden
16 000 ”
20 000 "
1 800 ” ”
16 000 ”
22% ”
it
20 000 ”
it
24 000 ”
2 680 ” ”
20 000 ”
27 % ”
ti
24 000 ”
a
SO 000 ”
3 760 ”
”
24 000
it
34 % ”
it
SO 000 ”
»
40 000 ”
5 800 ”
”
SO 000
**
42 % ”
it
40 000 ”
a
60 000 ”
10 000 ” ”
40 000
it
48% ”
it
60 000 ”
”
100 000 ”
19 600 ”
”
60 000 it
it
54% ”
it
100 000 ”
»
150 000 ”
41 200 ”
”
100 000 tf
59 % ”
ii
150 000 kr.
1 Senaste lydelse 1955: 123.
2 Senaste lydelse 1965: 72.
70 700 ”
”
150 000 it
65% ”
a
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
21
(Nuvarande lydelse
)
För annan i detta moment avsedd skattskyldig än i föregående stycke sägs
utgör grundbeloppet:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 6 000 kronor: 10 pro
cent av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomster överstiger
6 000 men icke
8 000 kr.
600 kr. för
6 000 kr. och 15 % av återstoden
8 000
>>
it
10 000 "■
900
8 000
it
H
22 %
it
It
10 000
99
*'
15 000 *y
1 340
it
a
10 000 **
it
27%
99
It
15 000
”
It
20 000
a
2 690
n
it
15 000
n
It
31 %
It
tf
20 000
a
It
25 000
n
4 240
a
”
20 000
n
ti
36 %
It
It
25 000
f»
It
30 000
it
6 040
a
n
25 000
n
It
40 %
It
It
30 000
a
It
40 000
it
8 040
n
”
30 000
n
it
44 %
tl
It
40 000
tf
It
60 000
it
12 440
a
it
40 000
n
It
49 %
It
It
60 000
it
it
100 000
n
22 240
n
it
60 000
it
It
54 %
It
It
100 000
a
It
150 000
”
43 840
n
”
100 000
n
It
59 %
It
It
150 000 kr.
73 340
”
it
150 000
it
It
65 %
It
It
Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara in
komsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar
65
procent av denna inkomstdel.
Med familjestiftelse----------- ekonomiska intressen.
(Föreslagen lydelse)
1 m o m. Statlig inkomstskatt----------- angivna grundbelopp.
Grundbeloppet utgör:
när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 10 procent av
den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger
15 000 men icke
20 000 kr.
1 500 kr. för
15 000 kr. och 16 % av återstoden
20 000
99
It
30 000
t*
2 300
It It
20 000 )!
It
22 %
99
it
30 000
n
It
52 500
It
4 500
It It
30 000
It
It
28 %
it
it
52 500
n
It
70 000
It
10 800
It It
52 500
It
It
38 %
tf
it
70 000
a
it
100 000 ”
17 450
It It
70 000
It
tl
44 %
tt
it
100 000
a
It
150 000
It
30 650
It It
100 000
It
It
49 %
tt
it
150 000 kr.
55 150
It It
150 000
It
It
54 %
it
tt
Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara in
komsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar
54
procent av denna inkomstdel.
Med familjestiftelse — — — ekonomiska intressen.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
11
§•
1 m o m.1 Äkta makar,--------------- — — gemensamma inkomst.
Har vid---------------------------------- makens inkomst.
Ortsavdrag beräknas för en var
av makarna till hälften av det be
lopp, som i 48 § 2 mom. andra styc-
1 Senaste lydelse 1964: 71.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
ket kommunalskattelagen sägs, dock
att, om sådan del av ortsavdraget
helt eller delvis ej kunnat utnyttjas
å den ena makens taxerade inkomst,
bristen må avräknas å den andra
makens taxerade inkomst.
Avdrag, som —----------------— kommunalskattelagen medgiva.
Skatten beräknas å det samman
lagda beloppet av makarnas beskatt
ningsbara inkomster och fördelas å
makarna efter förhållandet mellan
deras beskattningsbara inkomster.
Vad i 10 § 3 mom. sägs, skall därvid
tillika iakttagas.
I fall då endast ena maken har
beskattningsbar inkomst, beräknas
skatten på hans beskattningsbara in
komst utan uppdelning i beskatt
ningsbar A-inkomst och beskatt
ningsbar B-inkomst.
Ha båda makarna beskattningsbar
inkomst, beräknas skatten enligt
tredje—sjätte styckena.
Skatt på beskattningsbar A-in
komst beräknas för vardera maken
för sig.
Ha makarna enbart beskattnings
bar B-inkomst, beräknas skatten på
det sammanlagda beloppet av dessa
inkomster och fördelas på makarna
efter förhållandet mellan de beskatt
ningsbara inkomsterna.
I annat fall sammanlägges beskatt
ningsbar B-inkomst hos make, som
har den lägsta beskattningsbara A-
inkomsten, med andra makens be
skattningsbara inkomst. Därefter be
räknas skatt med tillämpning av
10 § 1 mom. på summan av nämnda
B-inkomst och andra makens be
skattningsbara inkomst. Skatten på
makarnas B-inkomst er utgör skill
naden mellan den sålunda beräkna
de skatten och den skatt som belöper
på den i nämnda summa ingående
beskattningsbara A-inkomsten. Skat
ten på B-inkomst fördelas på makar
na efter förhållandet mellan deras
beskattningsbara B-inkomster. Be
stämmelserna i 10 § 3 mom. skola
därvid iakttagas.
Om det sammanlagda beloppet av
makars B-inkomster icke överstiger
2 000 kronor, skola dessa inkomster
vid tillämpning av detta moment
anses som A-inkomst.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
23
Övergångsbestämmelser
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser
gäller dock vid 1971 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för
år 1971 eller tidigare år.
I fråga om restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt, som
påförts på grund av 1970 eller tidigare års taxering eller eftertaxering för år
1970 eller tidigare år, gäller 2 § första stycket och 6 § 1 mom. första stycket
a) i sina äldre lydelser.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om statligt ortsavdrag
skall efter denna förordnings ikraftträdande i stället avse statligt grundav
drag.
3) Förslag
till
Lag
om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst
Härigenom förordnas, att 2 §, 6 § och anvisningarna till 6 § förordningen
(1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skall ha
nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse
)
2 §d
Med förlust, som enligt vad i 1 §
sägs må genom förlustavdrag utnytt
jas för förlustutjämning, förstås det
belopp, varmed summan av skatt
skyldigs underskott i förvärvskälla
och övriga allmänna avdrag
med un
dantag av avdrag, som avses i A § 1
mom. tredje stycket förordningen om
statlig inkomstskatt,
visst beskatt
ningsår (förluståret) överstigit sam
manlagda beloppet av den skattskyl
diges inkomster från olika förvärvs
källor samma år.
Till förlustavdrag -------------------- — vederbörligt taxeringsår.
Rätten till —-------------------- -1 000 kronor.
(Se vidare anvisningarna.)
Med förlust, som enligt vad i 1 §
sägs må genom förlustavdrag utnytt
jas för förlustutjämning, förstås det
belopp, varmed summan av skatt
skyldigs underskott i förvärvskälla
och övriga allmänna avdrag visst be
skattningsår (förluståret) överstigit
sammanlagda beloppet av den skatt
skyldiges inkomster från olika för
värvskällor samma
år.
6
§•
Äger av äkta makar, vilka för be
skattningsåret skola
samtaxeras,
den
ena rätt till förlustavdrag men kan
1 Senaste lydelse 1967: 43.
Äger av äkta makar, vilka för be
skattningsåret skola
taxeras med
tillämpning av 52 § 1 mom. kom-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
avdraget av den maken helt eller del
vis ej utnyttjas vid den taxering,
varom fråga är, må — efter samma
makes medgivande — det icke ut
nyttjade avdraget i stället tillgodo-
föras andra maken.
(Nuvarande lydelse)
(Se vidare anvisningarna.)
munalskattelagen (1928: 370) och 11
§ 1 mom. förordningen (1947:576)
om statlig inkomstskatt,
den ena rätt
till förlustavdrag men kan avdraget
av den maken helt eller delvis ej ut
nyttjas vid den taxering, varom frå
ga är, må — efter samma makes
medgivande — det icke utnyttjade
avdraget i stället tillgodoföras andra
maken.
(Se vidare anvisningarna.)
(Föreslagen lydelse
)
Anvisningar
till
I 6 § medgiven rätt för ena ma
ken att utnyttja andra maken i förs
ta hand tillkommande förlustavdrag
avser jämväl fall, då förlust upp
kommit före äktenskapets ingående
eller eljest under beskattningsår, för
vilket makarna,
även om båda haft
inkomst, likväl
icke skolat
samtaxe
ras.
§•
I 6 § medgiven rätt för ena maken
att utnyttja andra maken i första
hand tillkommande förlustavdrag
avser jämväl fall, då förlust upp
kommit före äktenskapets ingående
eller eljest under beskattningsår, för
vilket makarna icke skolat
taxeras
med tillämpning av 52 § 1 mom.
kommunalskattelagen) (1928:370)
och 11 § 1 mom. förordningen
(1947:576) om statlig inkomst
skatt.
Vad i----------------------- medgivna avdragsrätten.
Därest äkta----------------------- nyss sagts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller
dock vid 1971 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1971
eller tidigare år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
25
4) Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen
Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1962:398) om finansiering av folk
pensioneringen skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse
)
(Föreslagen lydelse
)
3
Folkpensionsavgift skall utgå med
fem procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt beskattnings
bara inkomst
med de begränsningar
som nedan sägs.
Avgiftspliktiga, som samtaxeras,
skola erlägga avgift med samman
lagt högst ettusenfemhundra kronor.
Därvid skall iakttagas, att om var
dera har en beskattningsbar inkomst
överstigande femtontusen kronor, en
var påföres pensionsavgift med sju-
hundrafemtio kronor. Om endast
den ene har en beskattningsbar in
komst överstigande femtontusen kro
nor, minskas i förekommande fall
dennes avgift så att sammanlagda
beloppet av avgifterna ej överstiger
ettusenfemhundra kronor.
Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket skall erlägga avgift
med högst ettusenfemhundra kronor.
i
Folkpensionsavgift skall utgå med
fem procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt beskattnings
bara inkomst,
dock med högst ettu
senfemhundra kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om folkpensionsavgift, som påföres för år 1970 eller
tidigare år.
1 Senaste lydelse 1967: 39.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
5) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt
Härigenom förordnas, att 13, 15 och 59 §§ samt anvisningarna till 15 och
59 §§ förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt1 skall ha nedan angivna
lydelse.
(Nuvarande lydelse
)
(Föreslagen lydelse
)
13 §.
Skatten utgår med
10
procent av Skatten utgår med
15
procent av
beskattningsvärdet.
beskattningsvärdet.
15 §.
Vederlag hänföres------------------- — under perioden.
Värde av------- —--------------------i bruk.
Förlust på fordran, som inräknats
i skattepliktig omsättning, får
avdra
gas i redovisningen för den period då
förlusten uppkommer. Inflyter där
efter betalning för sådan fordran
skall beloppet åter upptagas i redo
visningen.
Rabatt, återbäring eller bonus som
utges i efterhand och avser tidigare
redovisad skattepliktig omsättning
får
avdragas i den ordning som gäl
ler för den skattskyldiges redovis
ning av utgående skatt. Utges förmå
nen till skattskyldig skall avdraget
grundas på kreditnota eller motsva
rande handling. Av handlingen skall
framgå minskningen av både veder
lag och skatt.
(Se vidare anvisningarna.)
^Förordningen omtryckt 1969: 237.
Uppkommer förlust på fordran,
för vilken den skattskyldige redovi
sat utgående skatt, får ett mot denna
skatt svarande belopp
avdragas i re
dovisningen för den period då för
lusten uppkommer. Inflyter därefter
betalning för sådan fordran skall be
loppet åter upptagas i redovisningen.
Lämnas återbäring, bonus eller an
nan rabatt, som icke utgör s. k. vill
korlig rabatt, i efterhand och avser
förmånen skattepliktig omsättning,
för vilken utgående skatt redovisats,
får belopp motsvarande den del av
den tidigare redovisade skatten
som
belöpt på den utgivna förmånen
av
dragas i den ordning som gäller för
den skattskyldiges redovisning av ut
gående skatt. Utges förmånen till
skattskyldig skall avdraget grundas
på kreditnota eller motsvarande
handling. Av handlingen skall fram
gå minskningen av både vederlag
och skatt.
Handling som avses i fjärde styc
ket skall ligga till grund även för
avdrag för annan kundkreditering
som avser skattepliktig omsättning.
(Se vidare anvisningarna.)
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
27
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
59 §.
Mervärdeskatt utgår med
10
pro
cent av beskattningsvärdet. För mon-
teringsfärdigt hus utgår dock skat
ten med
6
procent av beskattnings
värdet.
Beskattningsvärdet är-----------mervärdeskatten inbegripen.
Vid bestämmande----------- liknande prestation.
(Se vidare anvisningarna.)
Mervärdeskatt utgår med
15
pro
cent av beskattningsvärdet. För mon-
teringsfärdigt hus utgår dock skat
ten med
9
procent av beskattnings
värdet.
Anvisningar
till
Kreditnota som avses i fjärde
styc
ket
och som medför rätt till minsk
ning av
säljarens skattepliktiga om
sättning,
medför motsvarande minsk
ning av ingående skatt för köparen.
till
Vid införsel av bil utgör skatte
satsen alltid
10
procent av beskatt
ningsvärdet.
Skattesatsen
10
procent motsva
ras av
11,11
procent av beskattnings
värdet exklusive skatt och skattesat
sen
6
procent av
6,38
procent av sam
ma värde exklusive skatt.
15 §.
Kreditnota som avses i fjärde
och
femte styckena
och som medför rätt
till minskning av
utgående skatt för
säljaren,
medför motsvarande minsk
ning av ingående skatt för köparen.
59 §.
Vid införsel av bil utgör skatte
satsen alltid
15
procent av beskatt
ningsvärdet.
Skattesatsen
15
procent motsva
ras av
17,65
procent av beskattnings
värdet exklusive skatt och skattesat
sen
9
procent av
9,89
procent av sam
ma värde exklusive skatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971, då förordningen
(1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vissa varor upphäves.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970
6) Förslag
till
Lag
om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)
Härigenom förordnas, att 2 § 2 och 4 mom., 4 § 1, 2 och 4 mom., 15 och
25 §§, 27 § 1 mom., 40 § 1 mom., 45 § 1 inom., 46 § 2 mom., 49 § 1 mom.,
70 § 2 mom. samt punkt 3 av anvisningarna till 45 § uppbördsförordningen
(1953: 272)1 skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse
)
(Föreslagen lydelse
)
2 m o m. I denna----------- — — —
inkomstår: det------- —--------
uppbördsår: tiden från och
med mars månad ett år till och med
februari månad nästföljande år. 4
4 m o m.
Den som är pliktig er
lägga i 1 § omförmäld sjukförsäk
ringsavgift och som taxerats enligt
för gift skattskyldig gällande be
stämmelser skall, om för den andra
maken ej beräknats någon till stat
lig inkomstskatt beskattningsbar in
komst och makarna blivit för in
komståret mantalsskrivna såsom till
hörande samma hushåll, påföras
jämväl den andra makens sjukför
säkringsavgift för inkomståret och
skall den sistnämnda maken vara fri
från betalningsskyldighet för avgif
ten.
1 Förordningen omtryckt 1967: 625.
skatt avslutats;
skattereduktion: nedsätt
ning av skatt enligt
4
mom.;
-
föregått taxeringsåret;
uppbördsår: tiden från och
med mars månad ett år till och med
februari månad nästföljande år;
gift skattskyldig: skatt
skyldig som taxeras med tillämpning
av 52 § 1 mom. kommunalskattela
gen (1928: 370) och 11 § 1 mom. för
ordningen (1947: 576) om statlig in
komstskatt;
ogift skattskyldig: annan
skattskyldig fysisk person än nyss
sagts.
4 mom.
Skattereduktion åtnju
tes
av ogift skattskyldig, som har
hemmavarande barn under 18 år,
och av gift skattskyldig, vars make
saknar taxerad inkomst enligt för
ordningen (1947:576) om statlig in
komstskatt, med 1 800 kronor,
av gift skattskyldig, vars make
har taxerad inkomst enligt nämn
da förordning som understiger 4 500
kronor, med 40 procent av det be
lopp som motsvarar skillnaden mel
lan 4 500 kronor och den taxerade in
komsten.
29
(Nuvarande lydelse
)
(Föreslagen lydelse
)
Skattereduktion enligt första styc
ket åtnjutes endast av skattskyldig,
som varit bosatt här i riket under
någon del av beskattningsåret. För
gift skattskyldig gäller dessutom föl
jande. För att skattereduktion skall
få åtnjutas, skall maken ha varit bo
satt här i riket under någon del av
beskattningsåret. Avser makens bo
sättning här i riket större delen av
beskattningsåret, sker skattereduk
tionen enligt första stycket. Avser
makens bosättning här i riket endast
en mindre del av beskattningsåret,
åtnjuter den skatteskyldige skattere
duktion, om maken saknar taxerad
inkomst enligt förordningen om stat
lig inkomstskatt, med 900 kronor,
och om maken har taxerad inkomst
enligt nämnda förordning som un
derstiger 2 250 kronor, med 40 pro
cent av det belopp som motsvarar
skillnaden mellan 2 250 kronor och
den taxerade inkomsten.
Skattereduktion sker icke i fråga
om tilläggspensionsavgift, arbetsgi
varavgift, allmän arbetsgivaravgift
och redareavgift samt annuitet å av-
dikningslån och å förskott för avlös
ning av frälseränta.
Bestämmelserna om skattereduk
tion iakttagas vid debitering av slut
lig skatt, tillkommande skatt och
preliminär B-skatt samt vid faststäl
lande av preliminär A-skatt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
4 §.
1 mom. Har lokal-------------------
Skattetabellerna skola för olika in
komstbelopp, beräknade för vecka
eller den längre tid som centrala
folkbokförings- och uppbördsnämn-
den bestämmer, angiva därå belö
pande preliminär skatt. Tabellerna
skola grundas på följande förutsätt
ningar, nämligen
att inkomsten samt
ortsavdraget
äro oförändrade under inkomståret,
att den skattskyldige icke kom-
— sådana tabeller.
Skattetabellerna skola för olika in
komstbelopp, beräknade för vecka
eller den längre tid som centrala
folkbokförings- och uppbördsnämn-
den bestämmer, angiva därå belö
pande preliminär skatt. Tabellerna
skola grundas på följande förutsätt
ningar, nämligen
att inkomsten samt
grundavdra
get
äro oförändrade under inkomst
året,
att den skattskyldige icke kom
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
mer att taxeras för annan inkomst
än som i tabellen angives, ej hel
ler för garantibelopp för fastighet el
ler för förmögenhet,
att den skattskyldige icke har att
erlägga tilläggspensionsavgift, samt
(Nuvarande lydelse
)
att vid taxering för inkomsten
icke andra avdrag medgivas den
skattskyldige än dels
ortsavdrag,
och, såvitt gäller i 2 mom. första
stycket 3) avsedd skattskyldig, av
drag enligt 46 § 3 mom. kommunal
skattelagen,
dels ock, såvitt angår
taxeringen till statlig inkomstskatt,
för kommunala utskylder med be
lopp, motsvarande för skattekrona
och skatteöre det belopp, som enligt
3 mom. legat till grund vid uträk
nandet av de i vederbörlig tabell an
givna utskylderna, eller med det hög
re belopp som följer av
4
§ 1 mom.
tredje stycket förordningen om stat
lig inkomstskatt.
2 mom. I skattetabellerna skola
i särskilda kolumner upptagas skat
tebelopp för följande grupper av
skattskyldiga, nämligen
1)
gift, med makan sammanle
vande manlig inkomsttagare, där
makan har en sammanräknad netto
inkomst å minst tretusen kronor;
2)
annan gift, med makan sam
manlevande manlig inkomsttagare
än under 1) sägs;
3)
ogift inkomsttagare som är be
rättigad till avdrag enligt 46 § 3
mom. kommunalskattelagen;
4)
annan ogift inkomsttagare.
Gift, med maken sammanlevande
kvinna, vars make har inkomst, skall
hänföras till under 2) upptagen
grupp av skattskyldiga, därest hon
har hemmavarande barn, samt el
mer att taxeras för annan inkomst
än som i tabellen angives, ej hel
ler för garantibelopp för fastighet el
ler för förmögenhet,
att den skattskyldige icke bär att
erlägga tilläggspensionsavgift,
att skattskyldig, som avses i 2
mom. första stycket 2) och 4) erhål
ler skattereduktion,
samt
att vid taxering för inkomsten
icke andra avdrag medgivas den
skattskyldige än dels
grundavdrag,
och, såvitt gäller i 2 mom. första
stycket 3)
och 4)
avsedd skattskyl-
dig, avdrag enligt 46 § 3 mom. kom
munalskattelagen.
(Föreslagen lydelse
)
2 mom. I skattetabellerna skola
i särskilda kolumner upptagas skat
tebelopp för följande grupper av
skattskyldiga, nämligen
1)
ogift inkomsttagare, som icke
avses under 4), och gift inkomstta
gare, vars make har en sammanräk
nad nettoinkomst på minst tvåtusen
kronor;
2)
gift inkomsttagare, vars make
saknar sammanräknad nettoinkomst
eller har sådan inkomst understigan
de tvåtusen kronor;
3)
gift inkomsttagare, som är be
rättigad till avdrag enligt 46 § 3
mom. kommunalskattelagen;
4)
ogift inkomsttagare, som är be
rättigad till avdrag enligt 46 § 3
mom. kommunalskattelagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
31
jest till under 4) upptagen grupp av
skattskyldiga.
Gift, med maken sammanlevande
kvinna, som har egen inkomst men
vilkens make icke uppbär inkomst,
skall, därest hon är berättigad till av
drag enligt 46 § 3 mom. första styc
ket första punkten kommunalskatte
lagen, hänföras till under 3) uppta
gen grupp skattskyldiga samt eljest
likställas med gift manlig inkomst
tagare som under 2) avses.
Ogift
skattskyldig,
som har hem
mavarande barn och som icke är
hänförlig till under
3)
upptagen
grupp av skattskyldiga, skall likstäl
las med
gift manlig
inkomsttagare
som under 2) avses.
Med ogift skattskyldig skall lik
ställas skattskyldig, som är änkling,
änka, frånskild eller hemskild.
Med gifta likställas de som, utan
att vara gifta, leva tillsammans, om
de tidigare varit förenade i äkten
skap eller gemensamt hava eller hava
haft barn.
4 mom. I skattetabellerna skall
därjämte intagas en särskild ko
lumn, vari angives det belopp var
med preliminär A-skatt skall beräk
nas å inkomst för dag av sådan an
ställning som är avsedd vara kor
tare tid än en vecka. För samtliga
skattetabeller skola enahanda belopp
angivas i den särskilda kolumnen
att tillämpas oberoende av arbets
tagarens civilstånd och annan i 2
mom. angiven omständighet. Skatte
beloppen skola beräknas på grundval
av beräknelig genomsnittlig syssel
sättning under året och av den ut
debitering till kommunal inkomst
skatt, landstingsmedel och tingshus
medel
samt med tillämpning av det
ortsavdrag,
som centrala folkbokfö
rings- och uppbördsnämnden för
varje år bestämmer. Den särskilda
skattekolumnen skall avse en lägsta
dagsinkomst av tio kronor. I övrigt
skall vad ovan i denna paragraf sägs
(Nuvarande lydelse
)
(Föreslagen lydelse)
Ogift
inkomsttagare,
som har hem
mavarande barn och som icke är
hänförlig till under
4)
upptagen
grupp av skattskyldiga, skall likstäl
las med inkomsttagare som under 2)
avses.
4 mom. I skattetabellerna skall
därjämte intagas en särskild ko
lumn, vari angives det belopp var
med preliminär A-skatt skall beräk
nas å inkomst för dag av sådan an
ställning som är avsedd vara kor
tare tid än en vecka. För samtliga
skattetabeller skola enahanda belopp
angivas i den särskilda kolumnen
att tillämpas oberoende av arbets
tagarens civilstånd och annan i 2
mom. angiven omständighet. Skatte
beloppen skola beräknas på grundval
av beräknelig genomsnittlig syssel
sättning under året och av den ut
debitering till kommunal inkomst
skatt, landstingsmedel och tingshus
medel, som centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden för varje år
bestämmer. Den särskilda skatteko
lumnen skall avse en lägsta dagsin
komst av tio kronor. I övrigt skall
vad ovan i denna paragraf sägs i
tillämpliga delar gälla vid skattebe-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
(Nuvarande lydelse)
i tillämpliga delar gälla vid skatte
beloppens beräkning.
15 §.
Vid preliminär taxering skola be
skattningsbar inkomst och beskatt
ningsbar förmögenhet beräknas i en
lighet med bestämmelserna i förord
ningen om statlig inkomstskatt,
kommunalskattelagen samt förord
ningen om statlig förmögenhets
skatt.
Dock skall iakttagas, att vid
bestämmande av beskattningsbar
inkomst ortsavdrag beräknas med
hänsyn, där icke i andra stycket an
norlunda stadgas, till den skattskyl
diges civilstånd den 1 november året
näst före inkomståret, samt, vad
angår frågan om den skattskyldige
har hemmavarande barn, till förhål
landena vid nyssnämnda tidpunkt.
Vid preliminär ----------- ----------------
Vid tillämpning-------------------- - —
(Föreslagen lydelse)
loppens beräkning.
Vid preliminär taxering skola be
skattningsbar inkomst och beskatt
ningsbar förmögenhet beräknas i en
lighet med bestämmelserna i förord
ningen om statlig inkomstskatt,
kommunalskattelagen samt förord
ningen om statlig förmögenhets
skatt.
---------- taxeringen verkställes.
efter inkomståret.
25 §.
Vid debitering-------------------------— fastställts för inkomståret;
att sjukförsäkringsavgift påföres i att sjukförsäkringsavgift påföres i
enlighet med vad riksförsäkringsver- enlighet med vad riksförsäkringsver
ket bestämmer för inkomståret
med
ket bestämmer för inkomståret;
iakttagande tillika av vad i 2 § 4
mom. denna förordning sägs;
att för ---------------- ----------------- och tingslag.
27 §.
1 m o m.1 Vid debitering — —------------— — av avgift;
att makars sjukförsäkringsavgif
ter skola i fall, varom i 2 § 4 mom.
sägs, i en gemensam post påföras den
av makarna, för vilken beräknats till
statlig inkomstskatt beskattningsbar
inkomst;
att i — -------------------------- — öretal bortfaller.
40
1 m o in. Arbetstagare, som-----------
Fullgör icke — -—- — ------ inkomst
2) i fråga om inkomst som avses
i 7 § första stycket: ett belopp, mot
svarande avdrag för månadslön en
ligt den i 4 § 2 mom. första stycket
1 Senaste lydelse 1969: 238.
§•
---- — preliminär A-skatt.
jämte tio procent av nämnda avdrag;
2) i fråga om inkomst som avses
i 7 § första stycket: ett belopp, mot
svarande avdrag för månadslön en
ligt den i 4 § 2 mom. första stycket
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
vid
4)
avsedda kolumnen i skatte
tabellen jämte tio procent av nämn
da avdrag;
3) i fråga om inkomst som avses i
7 § andra stycket: ett belopp, mot
svarande avdrag för sådan inkomst
beträffande skattskyldig, som avses i
4 § 2 mom. första stycket vid
4),
jämte tio procent av nämnda avdrag;
4) i övriga fall: ett belopp, mot
svarande avdrag enligt den i 4 §
2 mom. första stycket vid
4)
avsed
da kolumnen i skattetabellen jämte
tio procent av nämnda avdrag.
Åtnjuter arbetstagaren-------
Förhöjningen av
(Nuvarande lydelse
)
vid
1)
avsedda kolumnen i skatte
tabellen jämte tio procent av nämn-
da avdrag;
3) i fråga om inkomst som avses i
7 § andra stycket: ett belopp, mot
svarande avdrag för sådan inkomst
beträffande skattskyldig, som avses i
4 § 2 mom. första stycket vid
1),
jämte tio procent av nämnda avdrag;
4) i övriga fall: ett belopp, mot
svarande avdrag enligt den i 4 §
2 mom. första stycket vid
1)
avsed
da kolumnen i skattetabellen jämte
tio procent av nämnda avdrag.
------ lönen avser.
(Föreslagen lydelse)
------- för månadslön.
45 §.
1 m o in. Sedan debetsedel —---------
1) då skattskyldig har att erlägga
preliminär A-skatt och enligt under
rättelse från länsstyrelsen sådan
ändring skett i den skattskyldiges
civilstånd, vartill hänsyn skall ta
gas vid taxering under året näst ef
ter inkomståret;
2) då skattskyldig visar eller, så
vitt
hans ortsavdrag är beroende av
makes inkomst,
gör sannolikt att
ändring skett i förhållande, vartill
hänsyn skall tagas vid bestämmande
av ortsavdrag för honom vid den
taxering, som skall verkställas under
året näst efter inkomståret; 2
—■ fall, nämligen
1) då skattskyldig har att erlägga
preliminär A-skatt och enligt under
rättelse från länsstyrelsen sådan
ändring skett i den skattskyldiges
civilstånd, vartill hänsyn skall "ta
gas vid taxering
eller debitering
un
der året näst efter inkomståret;
2) då skattskyldig visar eller, så
vitt
gäller sambandet mellan honom
tillkommande skattereduktion och
makes inkomst,
gör sannolikt att
preliminär A-skatt skall erläggas ef
ter annan kolumn i skattetabellen än
som tidigare fastställts;
3) då skattskyldig gör----------- - — synes påkallad.
I fall,----------------------------- - — sexhundra kronor.
Oaktat vad------------------------- särskild omständighet.
Erhåller lokal----------------------------- må erfordras.
Innan jämkning-------------------------är obehövligt.
Jämkning må-----------------------------månad året näst efter inkomståret.
46 §.
2 m o m. Beslut om-------
Sker jämkning av preliminär
skatt, vilken beräknas enligt skatte
tabell, av anledning som i 45 § 1
mom. under 1) eller 2) sägs, skall i
beslutet angivas vilken kolumn i ta
bellen som
med hänsyn till det änd
rade ortsavdraget
skall tillämpas vid
------ ändrade skatten.
Sker jämkning av preliminär
skatt, vilken beräknas enligt skatte
tabell, av anledning som i 45 § 1
mom. under 1) eller 2) sägs, skall i
beslutet angivas vilken kolumn i ta
melien som skall tillämpas vid skat
tens beräkning. Vidtages jämkning
3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 70
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
skattens beräkning. Vidtages jämk
ning av sådan preliminär skatt av
annan anledning än nyss sagts, skall
i beslutet därom angivas, att skatten
skall beräknas t. ex. å viss del av in
komsten eller å inkomsten minskad
med visst belopp eller ock att skatten
skall utgå med viss procent av in
komsten.
Vid jämkning--------------- ------ -----
Sker jämkning--------------------------
(Nuvarande lydelse)
av sådan preliminär skatt av annan
anledning än nyss sagts, skall i be
slutet därom angivas, att skatten
skall beräknas t. ex. å viss del av
inkomsten eller å inkomsten mins
kad med visst belopp eller ock att
skatten skall utgå med viss procent
av inkomsten.
- skall utgå.
preliminär taxering.
(Föreslagen lydelse)
49 §.
1 mom.1 Skatt skyldig må------- -----------------av taxeringen,
5) om skattskyldig gjort ansökan
enligt förordningen den 21 maj 1965
(nr 153) om särskild skatteberäk
ning för makar: till belopp som be
tingas av ansökningen,
6) om skatt------------------------------ bliva avkortad.
70
2 mom. Har vid granskning hos
riksrevisionsverket av verkställd de
bitering befunnits, att skatt eller
ränta blivit obehörigen utesluten
från debitering eller påförd till för
ringa belopp eller att preliminär
skatt eller ränta blivit gottskriven
med för högt belopp, skall vederbö
rande länsstyrelse underrättas här
om. Länsstyrelsen har att verkställa
den utredning i ärendet, som må
finnas erforderlig. Föreligger för
hållande, som nyss sagts, skall läns
styrelsen, efter hörande av den skatt
skyldige när så finnes påkallat, fast
ställa det belopp denne har att erläg
ga.
Finner lokal------------arbetsgivare
belopp denne har att erlägga.
§•
2 mom. Har vid granskning hos
riksrevisionsverket av verkställd de
bitering befunnits, att skatt eller
ränta blivit obehörigen utesluten
från debitering eller påförd till för
ringa belopp eller att
skattereduk
tion,
preliminär skatt eller ränta bli
vit gottskriven med för högt belopp,
skall vederbörande länsstyrelse un
derrättas härom. Länsstyrelsen har
att verkställa den utredning i ären
det, som må finnas erforderlig. Fö
religger förhållande, som nyss sagts,
skall länsstyrelsen, efter hörande av
den skattskyldige när så finnes på
kallat, fastställa det belopp denne
har att erlägga.
när så finnes påkallat, fastställa det
Anvisningar
till 45 §.
3. Den bevisning, som skattskyl- 3. Den bevisning, som skattskyl
dig måste prestera för att erhålla dig måste prestera för att erhålla
jämkning, är icke lika i de i 45 § jämkning, är icke lika i de 45 §
1 Senaste lydelse 1969: 238.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
1 mom. under 2)—4) omnämnda
fallen. Begäres jämkning jämlikt 2)
i nämnda moment på grund av så
dan ändring i makes inkomst, som
påverkar den skattskyldiges
orts-
avdrag,
eller jämlikt samma mo
ment 3), behöver vederbörande en
dast göra sannolikt, att de ifrågava
rande förhållandena komma att vara
för handen;
mer kan han tydligen
i dessa fall icke heller åstadkomma.
I övriga fall har han däremot att
styrka, att de berörda omständighe
terna verkligen föreligga.
(Nuvarande lydelse)
1 mom. under 2)—4) omnämnda
fallen. Begäres jämkning jämlikt 2)
i nämnda moment på grund av så
dan ändring i makes inkomst, som
påverkar den skattskyldiges
skatte
reduktion,
eller jämlikt samma mo
ment 3), behöver vederbörande en
dast göra sannolikt, att de ifrågava
rande förhållandena komma att vara
för handen. I övriga fall har han
däremot att styrka, att de berörda
omständigheterna verkligen förelig
ga-
(Föreslagen lydelse)
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller
dock i fråga om skatt på grund av 1971 eller tidigare års taxering och ef-
tertaxering för år 1971 eller tidigare år samt i fråga om preliminär skatt
för den del av uppbördsåret mars 1970—februari 1971 som infaller efter
ikraftträdandet.
7) Förslag
till
Lag
om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)
Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 25 §, 68 §, 70 §, 72 a §, 73 §, 98 §
4 mom. och 105 § 1 mom. taxeringsförordningen (1956: 623) skall ha nedan
angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
22
§.
1 in o in.1 Nedannämnda skattskyldiga------------100 kronor,
3) fysisk person, vilkens brutto
intäkter av en eller flera förvärvskäl
lor under beskattningsåret uppgått,
om han varit här i riket bosatt un
der hela beskattningsåret och under
denna tid icke erlagt sjömansskatt,
till sammanlagt minst
2 400
kronor
och eljest till sammanlagt minst 100
kronor,
3) fysisk person, vilkens brutto
intäkter av en eller flera förvärvskäl
lor under beskattningsåret uppgått,
om han varit här i riket bosatt un
der hela beskattningsåret och under
denna tid icke erlagt sjömansskatt,
till sammanlagt minst
4 500
kronor
och eljest till sammanlagt minst 100
kronor,
1 Senaste lydelse 1965: 81.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
4) fysisk eller juridisk person,
vilkens tillgångar av den art, som an-
gives i 3 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt, vid be
skattningsårets utgång haft ett värde
överstigande
100 000
kronor eller,
såvitt angår sådan juridisk person
som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda
förordning, 5 000 kronor, samt
(Nuvarande lydelse)
4) fysisk eller juridisk person,
vilkens tillgångar av den art, som an-
gives i 3 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt, vid be
skattningsårets utgång haft ett värde
överstigande
150 000
kronor eller,
såvitt angår sådan juridisk person
som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda
förordning, 5 000 kronor, samt
— skattepliktig inkomst.
(Föreslagen lydelse)
5) fysisk eller juridisk person, för
Vid bedömandet —-------- statlig förmögenhetsskatt.
Hava makar,-------------- stycket kommunalskattelagen.
Skall skattskyldig------------ deklarationsskyldighetens bedömande
Vid tillämpning —--------- riket bosatta.
I fråga------- ----------------------den avlidne.
25 §.»
Allmän självdeklaration------- — dennes hemortskommun.
Allmän självdeklaration------------ allmän försäkring.
Ha makar, som ingått äktenskap
före ingången av beskattningsåret
och under detta år levt tillsammans,
var för sig inkomst att taxera enligt
förordningen (194-7: 576) om statlig
inkomstskatt, skall vardera maken
uppgiva huruvida inkomst av för
värvskälla är A-inkomst eller B-in-
komst enligt 9 § 2 mom. nämnda för
ordning. Vad nu sagts om makar
skall i tillämpliga delar jämväl gälla
i fråga om skattskyldiga som avses
i 65 § sista stycket kommunalskatte
lagen (1928: 370).
Har skattskyldig---------------------- sådan förmögenhet.
Belopp, som----------- -------- öretal bortfalla.
68
§.
Följande taxeringslängder----------
I inkomstlängden antecknas sär
skilt
d e 1 s i avseende å statlig inkomst
skatt inkomst av olika förvärvskäl
lor, medgivet avdrag för underskott
å förvärvskälla, sammanräknad net
toinkomst (summan av inkomsterna
av olika förvärvskällor, minskad med
avdrag för underskott), medgivna
allmänna avdrag som icke avse un
derskott å förvärvskälla, taxerad och
beskattningsbar inkomst
med angi-
1 Senaste lydelse 1967: 199.
skattskyldiges namn.
I inkomstlängden antecknas sär
skilt
dels i avseende å statlig in
komstskatt inkomst av olika för
värvskällor
med angivande tillika i
fråga om skattskyldiga som avses i
9 § 3 mom. förordningen (1947:
576) om statlig inkomstskatt huru
vida inkomsten utgör A-inkomst el
ler B-inkomst,
medgivet avdrag för
underskott å förvärvskälla, samman
räknad nettoinkomst (summan av
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
37
vande tillika, där det ej framgår av
längdens uppställning, av den punkt
i 10 § 2 mom. förordningen om stat
lig inkomstskatt, enligt vilken skat
ten skall beräknas,
dels i avseende å kommunal —
Uppgår den enligt förordningen
om statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomsten till minst
2 MO
kronor för ensamstående och till
sammanlagt minst
2 MO
kronor för
makar, som
samtaxeras,
skall den
beräknade taxerade inkomsten infö
ras, även om beskattningsbar in
komst icke uppkommer.
(Nuvarande lydelse)
inkomsterna av olika förvärvskällor,
minskad med avdrag för under
skott), medgivna allmänna avdrag
som icke avse underskott å förvärvs
källa, taxerad och beskattningsbar
inkomst,
------skall beräknas.
Uppgår den enligt förordningen
om statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomsten till minst 4
500
kronor för ensamstående och till
sammanlagt minst 4
500
kronor för
makar, som
varit gifta vid ingången
av beskattningsåret och under detta
år levt tillsammans,
skall den beräk
nade taxerade inkomsten införas,
även om beskattningsbar inkomst
(Föreslagen lydelse)
icke uppkommer.
I förmögenhetslängden-------— beskattningsbara förmögenheten.
Närmare föreskrifter------------ Kungl. Maj :t.
Taxeringslängd underskrives------------ taxeringsnämndens beslut.
70 §.
Om besvär över skattskyldigs taxe
ring skola prövas av den mellankom-
munala prövningsnämnden, skola,
efter det taxering åsatts och längd-
föring skett, deklarationer och öv
riga handlingar rörande den skatt
skyldige ävensom, därest han
sam
taxeras med make,
motsvarande
handlingar rörande maken så fort
ske kan översändas till den mellan-
kommunala prövningsnämnden. Vid
handlingarna skola fogas utdrag av
taxeringslängd samt, i förekomman
de fall, utdrag av taxeringsnämn
dens protokoll. 4
Om besvär över skattskyldigs taxe
ring skola prövas av den mellankom-
munala prövningsnämnden, skola,
efter det taxering åsatts och längd-
föring skett, deklarationer och öv
riga handlingar rörande den skatt
skyldige ävensom, därest han
varit
gift vid ingången av beskattningsåret
och under detta år levt tillsammans
med make som taxerats,
motsvaran
de handlingar rörande maken så fort
ske kan översändas till den mellan-
kommunala prövningsnämnden. Vid
handlingarna skola fogas utdrag av
taxeringslängd samt, i förekomman
de fall, utdrag av taxeringsnämn
dens protokoll.
72 a §.i
Har taxering för —-------------------denna del.
Har taxering av — -— — nämnda förordning,
4) uppenbar felaktighet i fråga om
ortsavdrag
eller i fråga om avdrag
enligt 50 § 2 mom. kommunalskatte
lagen eller motsvarande avdrag en
ligt förordningen om statlig inkomst-
4) uppenbar felaktighet i fråga om
grundavdrag
eller i fråga om avdrag
enligt 50 § 2 mom. kommunalskatte
lagen eller motsvarande avdrag en
ligt förordningen om statlig inkomst-
1 Senaste lydelse 1969: 709.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
skatt i fall då den skattskyldiges in
komst eller, vad angår
samtaxerade,
de skattskyldigas inkomster helt el
ler till helt övervägande del utgjorts
av folkpension,
(Nuvarande lydelse)
må den----------------------------- denna del.
skatt i fall då den skattskyldiges in
komst eller, vad angår
makar som
båda taxerats,
de skattskyldigas in
komster helt eller till helt övervägan
de del utgjorts av folkpension,
(Föreslagen lydelse)
Rättelse må ske i fråga om
orts-
avdrag
endast om den beskattnings
bara inkomsten därigenom sänkes
och i fråga om annat avdrag som av
ses i 4 endast om därigenom beskatt
ningsbar inkomst icke uppkommer
för den skattskyldige eller
de sam
taxerade skattskyldiga.
Efter utgången------------
Innan rättelse----------------
Beslutas rättelse------
Talan mot---------------
Närmare föreskrifter
Rättelse må ske i fråga om
grund
avdrag
endast om den beskattnings
bara inkomsten därigenom sänkes
och i fråga om annat avdrag som
avses i 4 endast om därigenom be
skattningsbar inkomst icke uppkom
mer för den skattskyldige eller
ma
karna.
om rättelsen,
ej möter.
taxeringsnämnds beslut.
----------
101
§§.
------- Kungl. Maj :t.
73
Talan mot----------------- — — — i länet.
Har skattskyldig haft förvärvskäl
la, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort är
att hänföra till skilda län, skall dock
den mellankommunala prövnings-
nämnden pröva besvär rörande den
skattskyldiges taxering. Om den
skattskyldige
skall samtaxeras med
make,
skall den mellankommunala
prövningsnämnden pröva besvär
jämväl rörande makens taxering.
Har skattskyldig haft förvärvskäl
la, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort är
att hänföra till skilda län, skall dock
den mellankommunala prövnings
nämnden pröva besvär rörande den
skattskyldiges taxering. Om den
skattskyldige
varit gift vid ingången
av beskattningsåret och under detta
år levt tillsammans med maken,
skall den mellankommunala pröv
ningsnämnden pröva besvär jämväl
rörande makens taxering.
Uppkommer fråga,
avsett fall.
98 §.
4 m o m.1 Upptages parts talan till
prövning, skola bestämmelserna i 2
mom. icke utgöra hinder mot samti
dig prövning av besvär, som anförts
av motpart eller,
om samtaxerade
makar fullföljt talan,
av make.
Återkallas eller — -
1 Senaste lydelse 1958: 85.
4 mom. Upptages parts talan
till prövning, skola bestämmelserna
i 2 mom. icke utgöra hinder mot
samtidig prövning av besvär, som an
förts av motpart eller av make,
om
talan fullföljts av makar som taxe
rats med tillämpning av 52 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928: 370)
och 11 § 1 mom. förordningen (1947:
576) om statlig inkomstskatt.
icke gälla.
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
105 §.
1 in o in.1 Om kammarrätten-----------å denne.
Äro makar var för sig taxerade, Äro makar var för sig taxerade,
ager kammarrätten eller Kungl.
Maj:t, där ändring göres i den enes
taxering, även i den andres taxering
vidtaga av ändringen påkallad rät
telse, såvitt angår tillämpning av 52
§ 1 mom. kommunalskattelagen
el
ler
11 § 1 mom. förordningen om
statlig inkomstskatt eller 12 § 1
mom. förordningen om statlig för
mögenhetsskatt.
Hava besvär
Vidtager kammarrätten eller
Kungl. Maj :t sådan ändring i fråga
om taxering till kommunal inkomst
skatt inom viss kommun att avdrag
enligt 46 § 2 mom. kommunalskatte
lagen eller kommunalt
ortsavdrag
icke vidare kan helt utnyttjas inom
samma kommun, skall, ändå att yr
kande därom icke framställts, sådan
ändring vidtagas i taxering inom an
nan kommun som kan föranledas
av bestämmelserna i 46 § 4 mom. el
ler 50 § 3 mom. andra stycket nämn
da lag.
ager kammarrätten eller Kungl.
Maj :t, där ändring göres i den enes
taxering, även i den andres taxering
vidtaga av ändringen påkallad rät
telse, såvitt angår tillämpning av
46
§ 3 mom. eller
52 § 1 mom. kom
munalskattelagen, 11 § 1 mom. för
ordningen om statlig inkomstskatt
eller 12 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt,
mån ändras.
Vidtager kammarrätten eller
Kungl. Maj :t sådan ändring i fråga
om taxering till kommunal inkomst
skatt inom viss kommun att avdrag
enligt 46 § 2 mom. kommunalskat
telagen eller kommunalt
grundav
drag
icke vidare kan helt utnyttjas
inom samma kommun, skall, ändå
att yrkande därom icke framställts,
sådan ändring vidtagas i taxering
inom annan kommun som kan för
anledas av bestämmelserna i 46 §
4 mom. eller 50 § 3 mom. andra styc
ket nämnda lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller,
utom såvitt avser 22 § 1 mom. 4), vid 1971 och tidigare års taxering och vid
eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.
1 Senaste lydelse 1958: 87.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
8) Förslag
till
Förordning
om upphävande av förordningen (1965:153) om särskild skatteberäkning
i vissa fall för makar
Härigenom förordnas, att förordningen (1965: 153) om särskild skatte
beräkning i vissa fall för makar skall upphöra att gälla vid utgången av år
1970. Förordningen gäller fortfarande i fråga om skatt på grund av 1971
års taxering och eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
41
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 mars
1970.
Närvarande:
Statsministern
Palme,
ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Myrdal, Odhnoff,
Wickman, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
reform av skatte
systemet
och anför.
Inledning
I finansplanen har jag redogjort för de viktigaste principerna i den skatte
reform som sedan länge aviserats. I förevarande sammanhang avser jag att
närmare uppehålla mig vid de frågor som rör inkomstbeskattningen.
Jag ämnar också ta upp frågan om höjning av mervärdeskatten. De delar
i skattereformen som rör förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvobeskatt-
ningen anmäler jag denna dag särskilt. Förslag till nya regler på sjömans-
beskattningens område avser jag att anmäla senare i vår. Vidare bör jag
nämna att vissa socialpolitiska frågor som står i omedelbart samband med
skattereformen anmäls i annat sammanhang.
Skattereformen har i stora delar sin utgångspunkt i familjeskattebered-
ningens betänkande Individuell beskattning, (Fi 1969: 4 och 5).1
Över familjeskatteberedningens betänkande har efter remiss yttranden av
getts av kammarrätten, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, mellankom-
munala prövningsnämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämn-
den (CFU), sjömansskattenämnden, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket,
lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, länsstyrel
serna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kristian
stads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västman
lands, Jämtlands och Norrbottens län, familjepolitiska kommittén, utred-
1 Utredningen, som tillkallats med stöd av Kung], Maj:ts bemyndigande den 29 januari 1965,
har bestått av regeringsrådet Erik Reuterswärd som sakkunnig jämte experterna departements
sekreteraren Gunnar Björne, kanslirådet Bertil Edlund, ledamoten av riksdagens andra kammare
Nancy Eriksson, professorn Leif Mutén, ledamoten av riksdagens andra kammare Cecilia Nettel-
brandt och byrådirektören Maj-Britt Sandlund.
42
ningen om definitiv källskatt, kapitalskatteberedningens ordförande, Sveri
ges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,
Skånes handelskammare, Svenska företagares riksförbund, Svenska arbets
givareföreningen, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Handelns arbets
givareorganisation, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbun
det, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisa
tion (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänste-
männens riksförbund (SR), Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Hus-
modersförbundet Hem och Samhälle, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund,
Fredrika Bremer-förbundet, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
studentförbund, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Libe
rala förbundet, Högerns ungdomsförbund, Moderata samlingspartiets kvin
noförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund, Svenska kvinnors national
förbund och Kvinnliga akademikers förening.
Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska arbetsgivare
föreningen och Handelns arbetsgivareorganisation har i sina yttranden hän
visat till ett utlåtande som upprättats av Näringslivets skattedelegation. Sve
riges lantbruksförbund, RLF samt Skogs- och lantarbetsgivareföreningen
har åberopat ett utlåtande av Lantbrukets skattedelegation.
Yttranden har också avgetts av Kvinnliga kontoristföreningen i Stock
holm, Ensamståendes intresseorganisation, Svenska kvinnors medborgar-
förbund och Ensamma föräldrars förening.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Nuvarande ordning m. m.
Kommunal och statlig inkomstskatt
Reglerna för inkomstbeskattningen finns främst i kommunalskattelagen
(1928: 370; KL) och förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (SI).
För varje skattskyldig bestäms skatteunderlaget för kommunalbeskattningen
och statsbeskattningen särskilt. Beräkningen av underlaget är något olika i
de båda fallen men sker i huvudsak efter identiska principer. Den redogörel
se som lämnas i det följande tar, när inget annat sägs eller framgår av sam
manhanget, sikte på beskattningen av fysiska personer.
Skatteplikt föreligger för följande slag av inkomster, nämligen inkomst av
jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverk
samhet och kapital. Inkomsten av varje förvärvskälla beräknas för sig (17 §
första och andra styckena KL, 2 § första stycket SI). De nämnda inkomst
slagen, med undantag av tjänst, kan omfatta flera förvärvskällor (18 § KL,
43
2 §
första stycket SI). Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt är också
en viss procentandel, närmare bestämt 2
%,
av fastighets taxeringsvärde, det
s. k. garantibeloppet, skattepliktigt som inkomst (17 § tredje stycket och
47 § KL, jfr 2 § första stycket SI). Nämnda procenttal benämns ofta reparti-
tionstalet. Inkomst som inte kan hänföras till något av dessa inkomstslag är
skattefri, så bl. a. värdet av familjemedlemmarnas arbetsinsatser i hushållet.
Vid inkomstberäkningen gäller principen att från bruttointäkterna i för
värvskällan under ett beskattningsår avdrag får göras för alla de omkostna
der under beskattningsåret som behövts för intäkternas förvärvande och bi
behållande. Vid den kommunala taxeringen gäller dessutom att avdrag för
belopp motsvarande garantibeloppet får göras vid inkomstslagen jordbruks
fastighet, annan fastighet och rörelse i den mån inkomsten förslår (45 §
första stycket KL). När det gäller dessa inkomstslag brukas vid den kom
munala taxeringen termen ”nettointäkt” för att beteckna vad som återstår
efter omkostnadsavdrag men innan avdraget motsvarande garantibeloppet
gjorts. Vad som återstår efter avdrag för garantibelopp, kallas ”inkomst” av
förvärvskällan i fråga. Summan av inkomsterna från de olika förvärvskäl
lorna (vid den kommunala taxeringen således efter det att även avdraget
motsvarande garantibeloppet gjorts) utgör den skattskyldiges sammanräk
nade inkomst. Från detta belopp får sedan göras s. k. allmänna avdrag
(46 § KL, 4 § SI). I enlighet med förordningen (1960: 63) om rätt till för
lustutjämning vid taxering för inkomst får göras avdrag (s. k. förlustav
drag) hänförliga till vissa tidigare beskattningsår. Det sammanlagda be
loppet av inkomsterna från de olika förvärvskällorna minskat med nyss
nämnda avdrag utgör den skattskyldiges taxerade inkomst. Be
träffande kommunalskatten beräknas dock taxerad inkomst för varje kom
mun inom vilken uppkommit skattepliktig inkomst (47 a § KL, 5 § SI). Den
skattskyldiges beskattningsbara inkomst beräknas genom att
från den taxerade inkomsten dras ortsavdrag och under vissa omständig
heter även ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga (50 § KL, 9 § SI).
I förevarande sammanhang är följande beskattningsregler av närmare in
tresse.
Vid inkomstberäkningen är, som tidigare nämnts, huvudregeln att avdrag
medges för omkostnader i förvärvskällan. Härifrån gäller dock det undan
taget att avdrag inte får ske för värdet av arbete som i den skattskyldiges
förvärvsverksamhet lagts ned av den skattskyldiges make. Å andra sidan be
skattas maken inte för lön från den skattskyldige i dessa fall. Förhållandet
ger upphov till s. k. faktisk sambeskattning (20 § KL, 2 § SI).
Underskott som uppkommit i förvärvskälla får med vissa undantag av
räknas, vid den kommunala inkomsttaxeringen dock endast när underskot
tet är liänförligt till inkomst som är skattepliktig i den kommun där be
skattningen sker (46 § 1 mom. KL, 4 § 1 mom. första stycket SI).
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
44
Såvitt gäller den kommunala inkomsttaxeringen får den skattskyldige vi
dare göra avdrag i hemortskommunen för bl. a.
dels
sådan sjukförsäkrings
avgift enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som på
förts den skattskyldige under året före taxeringsåret,
dels
premier och andra
avgifter, som den skattskyldige erlagt för försäkringar av följande slag vil
ka ägs av honom själv, hans make eller omyndiga barn, nämligen kapital
försäkring, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäk
ring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som
inte är avdragsgill enligt 33 § KL och som ej utgör sjukförsäkring enligt
2—4 kap. lagen om allmän försäkring. Avdragsrätten avseende sjukförsäk
ringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring beräknas till ett
belopp av minst 150 kr. eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt
till ett belopp av minst 300 kr. Avdraget för övriga premier och avgifter är
högst 500 kr. för sammanlevande makar och för ensamstående som haft
hemmavarande barn under 18 år, samt 250 kr. för ensamstående i övrigt.
Den skattskyldige får vid den kommunala taxeringen dessutom göra av
drag för belopp som han utgett under beskattningsåret för underhåll av
barn under 16 år som inte varit hemmavarande. Beloppet får inte överstiga
1 000 kr. Avdragsrätt föreligger endast om den skattskyldige vid självdekla
rationen fogat intyg om beloppet från barnavårdsnämnd, barnavårdsman
eller kommunal förtroendeman (46 § 2 mom. KL).
Bland allmänna avdrag vid den kommunala taxeringen räknas även de
s. k. förvärvsavdragen.
Rätt till förvärvsavdrag föreligger till en början för gift kvinna utan
hemmavarande barn under 16 år som levt tillsammans med sin man och som
haft inkomst av jordbruksfastighet och utfört arbete i förvärvskällan till
minst 300 kronors värde, inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej
blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete. Avdragsbeloppet är 300
kr. Har kvinnan hemmavarande barn under 16 år får hon i fråga om in
komst av rörelse eller eget arbete göra avdrag med 300 kr. jämte 25 % av
inkomsten, sammanlagt dock med högst 3 000 kr.
I fråga om jordbruksinkomst får hon göra avdrag med belopp motsvaran
de värdet av arbetsinkomsten, dock högst med 1 000 kr.
Ensamstående man eller kvinna, som haft hemmavarande barn under 16
år, får åtnjuta förvärvsavdrag vid inkomst av jordbruksfastighet, rörelse
och eget arbete enligt samma regler som gäller för gift kvinna med barn och
inkomst av rörelse.
Rätt till förvärvsavdrag föreligger också i fråga om jordbruks- och rö
relseinkomst vid de tidigare nämnda fallen av s. k faktisk sambeskattning.
Gift man utan hemmavarande barn under 16 år som levt tillsammans med
sin hustru erhåller förvärvsavdrag med 300 kr. Förutsättningen är att hust
run utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kr. Finns hem
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
45
mavarande barn under 16 år får mannen åtnjuta avdrag med belopp mot
svarande värdet av hustruns arbetsinsats, dock högst med 1 000 kr.
Förvärvsavdrag får åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som
berättigar till avdrag förslår till det. Förvärvsavdrag får för skattskyldig
eller, om han varit gift och levt tillsammans med maken, makarna tillsam
mans inte överstiga det maximibelopp som enligt det nyss återgivna gäller
för det avdragsfall som är i fråga (46 § 3 mom. KL).
Vid den statliga inkomsttaxeringen gäller samma regler som vid den
kommunala såvitt avser rätt till avdrag för sjukförsäkringsavgift enligt 19
kap. 2 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring samt premier och andra
avgifter som den skattskyldige erlagt för försäkringar. Dessutom gäller
samma regler beträffande avdrag för underhållsbidrag till ej hemmavaran
de barn samt förvärvsavdrag. Vid den statliga inkomsttaxeringen gäller
emellertid för den skattskyldige ytterligare den rätten att han får åtnjuta
avdrag för sådan allmän kommunalskatt som påförts den skattskyldige un
der året före taxeringsåret. Avdraget skall beräknas till ett belopp av minst
2 250 kr. eller, för makar som under beskattningsåret levt tillsammans,
för dem båda gemensamt minst 4 500 kr. Rätt till avdrag med sistnämnda
belopp föreligger också för ensamstående skattskyldig med hemmavarande
barn under 18 år (4 § 1 mom. första—tredje styckena SI).
Som nämnts i det föregående föreligger i vissa fall rätt att göra avdrag
för förlust hänförlig till tidigare beskattningsår (46 a § KL, 4 a § SI). Detta
sker i enlighet med förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst. För de bestämmelser i denna förordning som är
av intresse i förevarande sammanhang kommer närmare att redogöras i det
följande.
Skattskyldig som varit bosatt i landet under hela beskattningsåret har
rätt till ortsavdrag både vid den kommunala och vid den statliga taxeringen.
Reglerna, som i princip är identiska, innebär att ortsavdraget är 4 500 kr. för
gift skattskyldig, som under beskattningsåret levt tillsammans med maken,
och ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. För annan ensam
stående är ortsavdraget 2 250 kr. Ortsavdraget reduceras i motsvarande mån
som den skattskyldige under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjö
mansskatt eller varit bosatt utomlands (4 § 2 och 3 mom. KL, 8 § SI).
Utöver ortsavdraget föreligger, som tidigare antytts, under vissa förut
sättningar rätt till ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Sådan rätt
föreligger bl. a. för skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del ut
görs av folkpension. I fråga om folkpensionärernas skatteförhållanden
lämnas en särskild redogörelse i det följande.
För beskattning av äkta makar innehåller både KL och SI särskilda
regler. De är i stort sett av samma innebörd. Äkta makar, som under be
skattningsåret levt tillsammans, taxeras var och en för sin inkomst och
mannen därjämte för boets gemensamma inkomst (52 § 1 mom. första
Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970
46
stycket KL, 11 § 1 mom. första stycket SI). Allmänna avdrag, som helt
eller delvis inte kunnat utnyttjas på den ena makens skattepliktiga in
komst, får avräknas på den andra makens inkomst, såvitt avser den kom
munala taxeringen dock endast på inkomst i samma kommun. Andra all
männa avdrag än underhållsavdrag och förvärvsavdrag får dock vid den
kommunala taxeringen gå i avräkning enligt vissa närmare angivna reg
ler bl. a. på den skattskyldiges makes inkomster i andra kommuner (52 §
1 mom. andra stycket KL, 11 § 1 mom. andra stycket SI). Vid den kom
munala taxeringen gäller dessutom att underskott på icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom, som uppkommit för ena maken, får
avräknas från den andra makens inkomst i samma kommun av förvärvs
källa av samma slag (52 § 1 mom. tredje stycket KL). Ortsavdraget be
räknas till 2 250 kr. för vardera maken. Kan detta belopp inte till fullo
utnyttjas av den ena maken får bristen avräknas på den andra makens
taxerade inkomst. Även i detta fall gäller särskilda regler vid den kom
munala taxeringen med hänsyn till att beskattningen här kan ske i olika
kommuner (52 § 1 mom. fjärde stycket KL, 11 § 1 mom. tredje stycket
SI). I fråga om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga föreskrivs att det
beräknas för vardera maken för sig. För dem tillsammans får avdrag dock
inte medges överstiga det högsta belopp som medges enligt 50 § 2 mom.
andra och tredje styckena KL (52 § 1 mom. sista stycket KL, 11 § 1 mom.
fjärde stycket SI). För den statliga inkomstskatten gäller dessutom att
skatten beräknas på det sammanlagda beloppet av makarnas beskattnings
bara inkomster och fördelas på dem efter förhållandet mellan deras be
skattningsbara inkomster (11 § 1 mom. sista stycket SI). Har makarna
levt åtskilda under beskattningsåret anses de som av varandra oberoende
skattskyldiga (52 § 2 mom. KL, 11 § 2 mom. SI).
Fråga huruvida skattskyldig haft barn eller ej liksom barns ålder skall
bedömas efter förhållandena den 1 november året före taxeringsåret. Med
barn avses även styvbarn och adopterat barn men däremot inte foster
barn. Barn, som bor hos sina föräldrar, skall såvitt gäller föräldrarnas
rätt till avdrag för sjukförsäkringsavgift och kapitalförsäkringspremier,
förvärvsavdrag och ortsavdrag anses som hemmavarande endast hos den
ena av dem (65 § första stycket KL, 3 § första stycket SI).
För skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret, tilläm
pas de för gift skattskyldig gällande bestämmelserna först vid taxering
för det därpå följande beskattningsåret. Ett undantag föreligger dock i
fråga om sammanlevande som inte är gifta och för vilka, i enlighet med
vad strax skall anges, bestämmelserna för gift skattskyldig tillämpas (65 §
andra stycket KL, 3 § första stycket SI).
De för gift skattskyldig gällande bestämmelserna tillämpas i fråga om
sammanlevande makar även under det beskattningsår varunder make av
lidit (65 § tredje stycket KL, 3 § första stycket SI).
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
47
Har i övrigt under beskattningsåret inträtt ändring i förhållande, som
har betydelse för tillämpning av bestämmelserna om taxering av gift
skattskyldig, skall det förhållande som rått under större delen av beskatt
ningsåret vara bestämmande för taxeringen (65 § fjärde stycket KL, 3 §
första stycket SI).
De för gift skattskyldig gällande bestämmelserna skall äga tillämpning
även i fråga om dem som lever tillsammans utan att vara gifta, om de ti
digare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn
(65 § sista stycket KL, 3 § första stycket SI).
Den kommunala inkomstskatten är proportionell och tas
ut med en i viss ordning bestämd andel av den till kommunal inkomst
skatt beskattningsbara inkomsten (1 § första stycket KL). Den genom
snittliga kommunala utdebiteringen är f. n. ca 21 kr. per 100 kr. beskatt
ningsbar inkomst.
Den statliga inkomstskatten tas ut med ett visst grundbe
lopp av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Grund
beloppet beräknas med ledning av två skatteskalor, en för ensamstående
samt en för gifta och ogift med barn (10 § 1 mom. första—tredje styckena
SI). Skalornas utseende framgår av följande tablå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Tablå
Beskattningsbar
inkomst
1 000 kr.
Skattesats inom skiktet, i %
enligt nuvarande skala för
gifta och ogift
med barn
ensamstående
— 6............................................
10
10
6— 8............................................
10
15
8— 10...........................................
10
22
10— 12...........................................
10
27
12— 15...........................................
15
27
15— 16............................................
15
31
16— 20...........................................
22
31
20— 24 ............................................
27
36
24— 25 ............................................
34
36
25— 30 ............................................
34
40
30— 40 ............................................
42
44
40— 60 ............................................
48
49
60—100 ............................................
54
54
100—150 ............................................
59
59
150—
............................................
65
65
Skatteskalorna är avvägda med s. k. tudelning för den del av makarnas
årsinkomst som inte överstiger ca 35 000 kr. Med tudelning avses att ma
karnas skatt skall motsvara skatten för två ensamstående som vardera har
hälften av makarnas sammanlagda inkomst.
48
För varje år bestäms i särskild ordning med vilka procent av grundbe
loppet skatten skall utgå. Tas mer än 100 % av grundbeloppet ut får lik
väl inte den på någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande
statsskatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 65 % av denna!
inkomstdel (10 § 1 mom. fjärde stycket SI). Under senare år har regel
mässigt tagits ut 100
%
av grundbeloppet (jfr SFS 1969:377).
En begränsning av skatteuttaget såvitt gäller den statliga inkomstskat
ten kan ske på grund av den s. k. 80 %-regeln i förordningen (1952: 410)
med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Förlustutjämning
Som tidigare nämnts föreligger rätt för skattskyldig att vid taxering
till statlig och kommunal inkomstskatt åtnjuta avdrag för förlust hänför-
lig till tidigare beskattningsår. Detta sker enligt förordningen (1960:63)
om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. De förluster för
vilka förordningen är tillämplig utgörs av det belopp, varmed summan av
skattskyldigs underskott i förvärvskälla och övriga allmänna avdrag, med
undantag av schablonbelopp för kommunalskatteavdraget, överstigit det
sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika för
värvskällor samma år (2 § första stycket).
Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust som hänför sig till
beskattningsår för vilket den skattskyldige varit deklarationsskyldig. Vi
dare fordras att deklarationsskyldighet vederbörligen fullgjorts (2 § andra
stycket).
Rätten till förlustavdrag bortfaller om förlusten under förluståret inte
uppgått till 1 000 kr. (2 § tredje stycket).
Förlustavdraget skall utnyttjas senast det beskattningsår för vilket taxe
ring sker sjätte kalenderåret efter det då taxering för förlustavdraget ägt
rum (3 §).
Förlustavdrag skall göras från sammanlagda beloppet av den skattskyl
diges inkomst från en eller flera förvärvskällor sedan avdrag gjorts för
underskott i förvärvskälla och för övriga allmänna avdrag (4 §).
Om den ena av makar som skall samtaxeras har rätt till förlustavdrag
som inte kan utnyttjas av honom vid den taxering som är i fråga, får det
outnyttjade avdraget i stället tillgodoföras andra maken. Härför krävs
dock dennas medgivande. Rätten att utnyttja den andra makens förlust
avdrag avser också fall då förlust uppkommit före äktenskapets ingående
eller i övrigt under beskattningsår, för vilket makarna även om båda haft
inkomst inte skulle ha samtaxerats. Taxeras emellertid makarna såsom
av varandra oberoende skattskyldiga får avdrag inte föras över från den
ena maken till den andra oavsett när förlusten uppkom. Motsvarande gäl
ler när individuell taxering sker efter äktenskapsskillnad (6 § samt anvis
ningarna till nämnda paragraf).
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
49
F olkpensionsavgiften
Svensk medborgare skall enligt lagen (1962: 398) om finansiering av folk
pensioneringen erlägga folkpensionsavgift för varje år, då för honom beräk
nats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst, om han vid utgången
av detta år fyllt minst 18 och högst 66 år och om han varit mantalsskriven
här i riket för året näst före taxeringsåret. Avgiftsbefrielse gäller dock för
den, som för december månad året näst före taxeringsåret åtnjutit folkpen
sion i form av ålderspension eller förtidspension, ävensom för den, som av
lidit före ingången av året näst före taxeringsåret (2 §).
Folkpensionsavgiften utgår med 5 % av den beskattningsbara inkomsten
men är maximerad — lika för två makar tillsammans och för en ensamstå
ende avgiftspliktig — till 1 500 kr. Vid samtaxering iakttas att, om vardera
maken har en beskattningsbar inkomst överstigande 15 000 kr., envar påförs
pensionsavgift med 750 kr. Om endast den ena har en beskattningsbar in
komst överstigande 15 000 kr. minskas i förekommande fall dennas avgift
så att sammanlagda beloppet av avgifterna ej överstiger 1 500 kr. (3 § första
och andra styckena).
Folkpensionsavgiften uppbärs samtidigt med de allmänna inkomstskat
terna.
Sjukförsäkringsavgiften
Avgifterna till sjukförsäkringen utgår enligt 19 kap. lagen (1962: 381) om
allmän försäkring. De försäkrades avgifter innefattar avgift för sjukvårds
förmåner, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning (19 kap. 2 § första
stycket).
Avgiften för sjukvårds- och läkemedelsförmånerna samt grundsjukpen
ningen är i viss mån beroende av den beskattningsbara inkomsten. Först
nämnda avgift skall erläggas av inskrivna i allmän försäkringskassa, för
vilka beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst vid taxe
ring året näst efter det år avgiften avser. Avgift skall dock inte erläggas om
den försäkrade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskri
ven hos allmän försäkringskassa eller fyllt 67 år eller för december månad
samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän
försäkring (19 kap. 2 § andra stycket).
Avgiften för grundsjukpenning skall erläggas av försäkrade, som varit
placerade i sjukpenningklass och för vilka vid taxering året efter det år av
giften avser beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst (19
kap. 2 § tredje stycket).
I avsikt att begränsa avgiften för mindre inkomsttagare finns en regel,
som reducerar avgiften för sjukvårds- och läkemedelsförmåner samt grund
sjukpenningen i de lägre inkomstskikten. Dessa avgifter får inte över
stiga ett belopp motsvarande en tiondedel av den försäkrades till statlig in-
4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 70
50
komstskatt beskattningsbara inkomst eller om den försäkrade taxerats ef
ter bestämmelserna för gift skattskyldig, en tjugondedel av den samman
lagda beskattningsbara inkomsten (19 kap. 6 § fjärde stycket).
Avgiften för tilläggssjukpenning skall erläggas under förutsättning att den
försäkrade under det år avgiften avser varit placerad i sjukpenningklass nr
3 eller högre klass (19 kap. 2 § fjärde stycket). Avgiftens storlek beror av
den sjukpenningklass den försäkrade tillhör, i förekommande fall av den
karenstid som valts, samt i vad mån sjukpenningen svarar mot inkomst av
anställning eller annat förvärvsarbete (19 kap. 6 § femte stycket).
Sjukförsäkringsavgifterna fastställs av riksförsäkringsverket efter höran
de av den allmänna försäkringskassan (19 kap. 6 § första stycket). Avgifter
na varierar mellan olika försäkringskassor. De obligatoriska sjukförsäk
ringsavgifterna uppbärs på samma sätt som inkomst- och förmögenhets
skatten, dvs. enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen (1953:272),
(19 kap. 10 § första stycket).
Om makar är mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll och taxe
rad inkomst beräknas bara för den ena av makarna, skall denna svara även
för andra makens sjukförsäkringsavgift. Detsamma gäller andra försäkrade,
som lever tillsammans och taxeras enligt för gift skattskyldig gällande be
stämmelser (19 kap. 2 § sista stycket lagen om allmän försäkring, 2 § 4 mom.
uppbördsförordningen).
Frivillig särbeskattning
Enligt förordningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall
för makar kan samtaxerade makar, som båda har inkomst av förvärvsarbete,
under vissa förutsättningar få skatten på sådan inkomst beräknad enligt de
för ensamstående gällande grunderna (1 §).
Särbeskattningen är utformad som en skatteberäkningsmetod. Makar, som
får särskild skatteberäkning, behandlas i taxeringshänseende enligt vanliga
regler, och de vid samtaxeringen fastställda inkomsterna och avdragen lig
ger till grund för den särskilda skatteberäkningen. Denna gäller vidare en
dast statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift (1 § första stycket).
Vid den särskilda skatteberäkningen skiljer man mellan arbetsinkomst
och sidoinkomst. Till arbetsinkomst hänförs inkomst av tjänst utom perio
diskt understöd. Hit räknas även inkomst av jordbruksfastighet och rörelse
om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfatt
ning. Övrig inkomst utgör sidoinkomst. Av praktiska skäl gäller därutöver
att sidoinkomst som inte överstiger 1 000 kr. betraktas som arbetsinkomst
(2 § och anvisningarna till nämnda paragraf).
Skatteunderlaget vid särbeskattningen utgör den beskattningsbara arbets
inkomsten, som fastställs genom en omräkning av de vid taxeringen åsatta
beskattningsbara inkomsterna. Vid omräkningen sammanläggs för vardera
Kungl. May.ts proposition nr 70 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
51
maken hans arbetsinkomst från olika förvärvskällor. De vid taxeringen med
givna allmänna avdragen samt förlustavdrag och extra avdrag för nedsatt
skatteförmåga avräknas från arbetsinkomsten. Därvid reduceras inte sådana
avdrag som vid taxeringen medgetts med de för gifta gällande högre maximi
beloppen. Ortsavdrag medges enligt de för ensamstående gällande grunderna.
Återstoden utgör den beskattningsbara arbetsinkomsten (5 §).
Förutsättningen för att särbeskattningen skall kunna ske är att för var
dera maken uppkommer beskattningsbar arbetsinkomst (3 §).
Skatt på makarnas arbetsinkomster beräknas för vardera maken för sig
med tillämpning av skattetabeller för ensamstående. Även folkpensionsav
giften beräknas med hänsyn till reglerna för ensamstående (6 §).
Makarnas statliga inkomstskatt på sidoinkomst framkommer såsom ett
skillnadsbelopp vid två beräkningar. Först fastställs med tillämpning av sam-
beskattningsreglerna skatten på makarnas totala inkomster. Därvid används
skalan för gifta. Därefter beräknas på motsvarande sätt skatten på makarnas
sammanlagda beskattningsbara arbetsinkomster. Skillnaden mellan de ut
räknade skattebeloppen utgör skatten på sidoinkomsten och påförs den make,
som haft sidoinkomst, eller om båda makarna haft sådana inkomster, dem
båda i förhållande till vars och ens sidoinkomst. De sammanlagda beloppen
av statlig inkomstskatt på arbetsinkomst och sidoinkomst samt folkpensions
avgift utgör vad makarna skall erlägga enligt den särskilda skatteberäkning
en (7 §).
Särbeskattningen tillämpas av myndigheterna först efter ansökan av de
skattskyldiga. Vardera maken har rätt att begära särbeskattning. Ansökan
skall i regel göras senast den 1 juni taxeringsåret hos den lokala skattemyn
digheten (8 § första och andra styckena).
Folkpensionärernas skatteförhållanden
Om den skattskyldiges skatteförmåga under beskattningsåret varit vä
sentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige varit
berättigad till allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omstän
dighet, föreligger rätt till avdrag utöver ortsavdraget, s. k. extra avdrag. Av-
dragsbeloppet skall avpassas efter omständigheterna men är maximerat till
f. n. 6 000 kr. (50 § 2 mom. andra stycket KL, 9 § 2 mom. andra stycket SI).
Med tjänst likställs bl. a. rätt till pension (31 § andra stycket KL, 2 §
första stycket SI). Med pension förstås belopp som på grund av lagen
(1962: 381) om allmän försäkring utgår i form av folkpension (punkt 1 av
anvisningarna till 31 § KL, 3 § andra stycket SI). Tilläggsförmån till folk
pension är enligt 9 kap. 5 § nämnda lag hustrutillägg och kommunalt bo
stadstillägg. De närmare reglerna om sådana tillägg finns intagna i lagen
52
(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpen
sion. Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är underkastade inkomst
prövning.
Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension,
skall anses ha haft nedsatt skatteförmåga, som berättigar till extra avdrag
(50 § 2 mom. KL, 9 § 2 mom. andra stycket SI).
I fråga om skattskyldig, som för sin försörjning varit helt beroende av vad
han uppburit i folkpension, bör den taxerade inkomsten regelmässigt mins
kas med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, även om nyss
nämnda maximibelopp, 6 000 kr., därigenom överskrids. Om den skattskyl
dige mot låg avgift vistats på sjukhus eller annan anstalt eller om hans lev
nadskostnader rönt inverkan av annan därmed jämförlig omständighet,
bör dock det belopp, varmed den taxerade inkomsten enligt vad nyss sagts
får minskas, jämkas med hänsyn därtill. Om skattskyldig haft även annan
inkomst (sidoinkomst) bör den skattskyldige medges ett med hänsyn till
omständigheterna jämkat avdrag. Även i detta fall får det nyss angivna be
loppet 6 000 kr. överskridas (punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL, 9 § 2
mom. andra stycket SI).
Som folkpension räknas även allmän tilläggspension i den mån tilläggs
pensionen enligt lagen (1969: 205) om pensionstillskott föranlett avräkning
av pensionstillskott.
Om folkpension minskats till följd av livränta enligt 17 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring, skall vid beräkning av extra avdrag för nedsatt skatte
förmåga anses som om folkpensionsförmånen utgått med oreducerat belopp
och i stället livräntan varit reducerad med det belopp, varmed folkpensio
nen varit minskad (punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 50 § KL, 3 §
andra stycket SI).
Riksskattenämnden har genom beslut den 15 december 1969 meddelat an
visningar till ledning för taxeringsmyndigheterna angående extra avdrag
för folkpensionärer, avsedda att tillämpas fr. o. m. 1970 års taxering. I an
slutning härtill har riksskattenämnden utarbetat tabeller.
Tabellerna är avsedda att tjäna till ledning vid bestämmande av det av
drag, som bör tillerkännas en folkpensionär med sidoinkomst. I folkpensio
nen inräknas barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och pen
sionstillskott; däremot inräknas inte invaliditetstillägg och invaliditets
ersättning, vilka räknas som icke skattepliktig inkomst. Kommunalt bo
stadstillägg utgår enligt de grunder, vederbörande kommun bestämmer, och
dess storlek varierar avsevärt inom olika kommuner.
Riksskattenämnden har i sitt nyssnämnda beslut vidare meddelat föl
jande.
Förmögenhet av mindre storlek bör i allmänhet inte föranleda minskning
av avdraget. Sålunda bör likvida medel såsom kontanter, bankmedel, ford
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
53
ringar och andra värdepapper ej överstigande 30 000 kr. samt sådan egna-
hemsfastighet eller mindre jordbruksfastighet, som är belånad till en tredje
del av taxeringsvärdet eller mera, inte påverka avdragets storlek. Räntelös
fordran, som inte kunnat helt eller delvis uppsägas till betalning under be
skattningsåret, bör i regel inte heller föranleda nedsättning av avdraget. Ej
heller bör en mindre ökning av förmögenheten under beskattningsåret på
grund av särskilt sparsamt levnadssätt eller på grund av ett mindre arv eller
en mindre gåva i och för sig föranleda reducering av det extra avdraget.
Förmögenhet av större betydenhet än vad ovan sagts, exempelvis likvida
tillgångar överstigande 30 000 kr. och fastighet av ovan nämnt slag, som är
belånad till mindre än en tredjedel av taxeringsvärdet, bör däremot i regel
medföra minskning av avdraget. Uppgår förmögenhet som nu avses till be
lopp överstigande 30 000 men inte 50 000 kr., bör avdraget minskas på sätt
framgår av följande tabell. Därvid bör förmögenhet, som är nedlagd i fastig
het av ovan nämnt slag, beräknas till skillnaden mellan å ena sidan en tredje
del av taxeringsvärdet och å andra sidan det belopp, vartill fastigheten är
belånad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Förmögenhet, kr.
30 100—33 000
33 100—36 000
36 100—38 000
38 100—40 000
40 100—42 000
42 100—44 000
44 100—46 000
46 100—48 000
48 100—50 000
Avdraget bör
minskas med,
procent
10
20
30
40
50
60
70
80
90
Det enligt reduceringst abellen framräknade extra avdraget bör avrundas
till närmast liggande 100-tal kr. Om avdraget uppgår till belopp, som ligger
mitt emellan två 100-tal, bör avrundning ske till närmast högre 100-tal kr.
Vissa taxerings- och uppbördsbestämmelser
Enligt 22 § 1 mom. 3 taxeringsförordningen (1956: 623) skall allmän
självdeklaration lämnas av fysisk person vars bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 2 400
kr. För den som inte varit bosatt i riket hela beskattningsåret är dock grän
sen 100 kr. Sistnämnda gräns för deklarationsplikten gäller för den som un
der någon del av beskattningsåret betalat sjömansskatt. Beträffande ma
kar som var gifta vid beskattningsårets ingång och som levt tillsammans
under större delen av året gäller att vardera makens deklarationsskyldig
het bedöms med hänsyn till den sammanlagda inkomsten. Aktiebolag, eko
nomisk förening och familjestiftelse är alltid deklarationsskyldiga (22 §
1 mom. 1). Annan juridisk person är deklarationsskyldig om bruttointäkten
under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kr. (22 § 1
mom. 2).
Avdrag för preliminär A-skatt skall enligt 4 § 1 mom. uppbördsförord-
ningen (1953:272) göras enligt skattetabeller som fastställs av CFU efter
samråd med riksskattenämnden. I skattetabellerna upptas enligt 2 mom.
skattebelopp i särskilda kolumner för olika grupper skattskyldiga. I huvud
sak gäller att i kolumn 1 tas upp ogift inkomsttagare utan barn under 17 år,
i kolumn 2 gift manlig inkomsttagare vars hustru saknar inkomst eller har
inkomst understigande 3 000 kr. per år, i kolumn 3 gift man vars hustru
har inkomst på 3 000 kr. per år eller mera och i kolumn 4 ogift person som
har hemmavarande barn under 15 år.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Familjeskatteberedningens förslag till individuell beskattning
Utredningsarbetets förutsättningar
1 betänkandet framhåller beredningen att utredningsuppdraget varit av
teknisk natur. Uppgiften har varit att konstruera olika system för inkomst
beskattningen som medför samma totala skatteinkomster för det allmänna
men som bygger på individuell beskattning i stället för sambeskattning. Detta
har givetvis inneburit en långtgående begränsning i uppdraget. Varje lind
ring av skatten för någon grupp har fått kompenseras genom höjningar för
andra kategorier. Beredningen har inte tagit ställning till frågan om en indi
viduell beskattning bör införas eller inte. De olika system för individuell be
skattning som redovisas i betänkandet är sålunda inte kommittéförslag i
vanlig mening utan endast alternativ till lösningar om en övergång anses
böra ske.
Beredningen har undersökt ett stort antal system för individuell beskatt
ning. Av dessa redovisas i detalj tre, benämnda alt. 1, 2 och 3. Alt. 1 innebär
en helt individuell beskattning. Alt. 2 och 3 är modifierade system, avsedda
att under en övergångstid möjliggöra en anpassning till den nya skattefor
men. Alt. 2 ligger därvid närmare alt. 1 och alt. 3 närmare det nuvarande
systemet.
Beredningens majoritet har ansett alt. 3 vara mest realistiskt och förordar
detta som ett första steg mot en individuell beskattning. Experten Cecilia
Nettelbrandt finner inte något av alternativen godtagbart men anser över
gångsregler av det slag som innefattas i alt. 2 i och för sig vara att föredra
framför dem som anges i alt. 3. Experten Leif Mutén anser alt. 2 acceptabelt
under en övergångstid men inte alt. 3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
55
Alternativens uppbyggnad
Alt. 1
Alt. 2
1. Alla beskattas enligt samma grunder oavsett kön och civilstånd
Undantag se p. 8
2. Grundavdrag lika för varje inkomsttagare
Belopp 2 700
2 400
3. Det schabloniserade kommunalskatteavdraget beräknas för
varje person för sig. Beloppet är lika med grundavdraget
Alt. 3
Undantag se p. 8
4 200
Kommunalskatteavdraget
slopas helt för enskilda per
soner
4. Förvärvsavdraget slopas för alla kategorier
5. En och samma skala för den statliga inkomstskatten tillämpas för alla
Ny skala
Nuvarande skala
Ny skala
för ensamstående
6. Gift person som driver jordbruk eller rörelse med biträde av maken (faktisk sambeskattning) får
avdrag med antingen faktiskt utgiven lön till medhjälpande maken eller ett schablonbelopp på
1 000 kr.
7. Folkpensionsavgift påförs som nu men utan särskild begränsningsregel för makar. Sjukförsäkrings
avgift påförs enligt nuvarande regler
8. Inga avvikelser från den indi
viduella beskattningen
Avvikelser från den individuella beskattningen:
Personkrets : makar, när den
make som saknar inkomst eller
har den lägre inkomsten är född
år 1915 eller tidigare (med viss
avtrappning vid födelseåren
1916—1924).
Metod : extra grundavdrag från
inkomsten för den make som
har den största inkomsten. Av
dragets storlek är 3 600 kr. om
makarnas sammanlagda in
komst understiger 30 000 kr.
för barnfamiljer och 20 000 kr.
för andra makar. Det extra av
draget trappas av vid högre
inkomster och försvinner helt
då inkomsten överstiger
44 400/34 400 kr.
Personkrets: alla som vid taxe
ringen anses som gifta eller
som ogifta med barn.
Metod : reduktion av den ut
räknade skatten med högst
a) 1 800 kr. för makar utan
barn och för ogift med barn,
då yngsta barnet är 16 eller
17 år,
b) 2 700 kr. för makar med
barn,
c) 3 600 kr. för ogift med
barn under 16 år.
För makar som båda har in
komst minskas reduktionsbe
loppet enligt regler som anges
i det följande.
9. För att kompensera barnfamiljerna som grupp betraktad för
skattehöjningar har ett belopp reserverats för att tillgodoföras
barnfamiljerna genom familjepolitiska åtgärder
Totalbelopp: 1 100 milj. kr.
dvs. vid lika fördelning mellan
alla barnfamiljer 1 050 kr. per
familj och vid lika fördelning
mellan alla barn 600 kr. per
barn
Totalbelopp: 2 200 milj. kr.
dvs. vid lika fördelning mellan
alla barnfamiljer 2 100 kr. per
familj och vid lika fördelning
mellan alla barn 1 200 kr. per
barn
Kompensationen till barnfa
miljerna är inarbetad i reduk-
tionsreglerna i p. 8
Totalbelopp: drygt 1 000
milj. kr.
Den särskilda skattereduktionen enligt alt. 3 tillämpas för de grupper som
ansetts böra övergångsvis få vissa lättnader vid en individuell beskattning.
Det gäller makar som inte beskattas enligt reglerna om frivillig särbeskatt-
ning och ogifta med barn. Inom kategorin gifta ges reduktionen åt make som
är ensam inkomsttagare eller som har den högre inkomsten. Om även andra
maken har inkomst blir behovet av särskilt stöd mindre. Makarnas förmån
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Alternativens individuella verkningar
De individuella verkningarna av alt. 1, 2 och 3 framgår av följande tabell
Ökning ( + ) eller minskning (—) av skatten vid en omläggning till individuell beskattning enligt alt. 1,2 eller 3
Årsin
komst,
kr.
Total
skatt
enligt
nuva
rande
regler,
kr.
Ökning ( + ) eller minskning (—
den totala skatten, i kr., enligt
) av
Total
skatt
enligt
nuva
rande
regler,
kr.
Ökning (+) eller minskning
(—) av den totala skatten,
i kr., enligt
alt. 1
alt. 21
alt. 3
alt. I2 * * * alt. 28
alt. 3
1
2
3
4
5
6
1 7
1 8
1 9
a. Ensamstående
e. Ogift med barn under 16 år
6 000
989
— 276
— 90
— 236
38
— 375
—2 139
— 0
12 000
3 163
— 274
— 89
— 11
898
+ 941
— 824
— 108
20 000
6 729
— 541
— 67
—
57
3 744
+ 1 394
— 82
— 228
30 000
11 643
— 612
— 77
— 8
7 564
+ 2 417
+ 1 002
+ 471
50 000
22 557
— 625
— 82
+ 66
17 370
+ 3 512
+ 2 105
+ 1 653
100 000
52 744
— 661
— 94
+ 1 345
46 811
+ 4 222
+ 2 839
+ 3 678
b. Gift man utan barn. Hustrun saknar inkomst
f. Gift man med barn. Hustrun saknar
inkomst
12 000
2 055
+ 952
— 161
+ 1 128
— 194
2 055
—
98
— 872
— 594
20 000
4 882
+ 1 403
+ 262
+ 1 877
+ 321
4 882
+ 353
— 123
— 279
30 000
8 989
+ 2 126
+ 2 077
+ 2 661
+ 933
8 989
+ 1 076
+ 661
+ 68
50 000
19 047
+ 2 964
+ 3 511
+ 3 511
+ 1 849
19 047
+ 1 914
+ 1 511
+ 949
100 000
48 762
+ 3 385
+ 3 957
+ 3 957
+ 3 584
48 762
+ 2 335
+ 1 957
+ 2 684
c. Makar utan barn. Två inkomsttagare.
g. Makar med barn Två inkomstta-
Hustruns inkomst == 4 000 kr.
gare. Hustruns inkomst = 4 000 kr.
12 000
1 850
—
78
—1 174
+ 165
— 727
1 420
— 698
—1 405
— 882
20 000
4 731
+
30
—1 050
+ 550
— 253
4 400
— 689
—1 119
— 686
30 000
8 787
+ 585
+ 614
+ 1 166
— 16
8 371
—
49
— 418
— 461
50 000
18 811
+ 1 307
+ 1 906
+ 1 906
+ 669
18 291
+ 777
+ 426
+ 104
100 000
48 480
+ 1 465
+ 2 088
+ 2 088
+ 2 065
47 864
+ 1 031
+ 704
+ 1 596
d. Makar utan barn. Två inkomsttagare.
h. Makar med barn Två inkomstta-
Hustruns inkomst == mannens
gare. Hustruns inkomst = mannens
12 000
1 854
— 428
— 900
—
56
— 863
1 214
— 838
—1 416
— 908
20 000
4 704
— 338
—1 268
—
44
— 326
3 864
— 548
—1 204
— 368
30 000
8 806
— 850
— 578
—
50
+ 26
7 594
— 688
— 838
— 22
50 000
18 089
—1 049
— 1
— 1
+ 121
16 787
— 797
— 699
— 403
100 000
44 951
—1 087
— 1
— 1
+ 295
43 475
— 661
— 525
— 329
1 Beloppen till vänster i kolumnen avser familjer, i vilka maken med den lägsta inkomsten är född år
1915 eller tidigare. Beloppen till höger avser familjer där maken i fråga är född år 1925 eller senare.
2 Skatten enligt alt. 1 har reducerats med kompensationsbelopp på 1 050 kr.
8 Beloppen avser familjer, i vilka maken med den lägsta inkomsten är född år 1925 eller senare. Skatten
enligt alt. 2 har reducerats med kompensationsbelopp på 3 000 kr. för ogift med barn under 16 år och med
2 000 kr. för övriga kategorier.
57
av reduktionen minskas därför i dessa fall genom att maken med den lägre
inkomsten får en viss skatteförhöjning. Skattereduktion och -förhöjning tar
ut varandra då maken med den lägre inkomsten (barn saknas) uppnår
24 000 kr. årsinkomst. Makar med barn får behålla en viss förmån också vid
högre inkomst.
Reduktionen är
a. för ogift med barn under 16 år 1 200 kr. + 10 % av inkomsten (den
till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten), dock lägst 1 800 kr. och högst
3 600 kr.
b. för ogift med barn, då yngsta barnet är 16 eller 17 år, 600 kr. + 5 % av
inkomsten, dock lägst 1 400 kr. och högst 1 800 kr.
c. för gift person med större arbetsinkomst än maken (barn saknas) den
samma som under b; om båda makarna har inkomst minskas förmånen av
reduktion genom förhöjning av skatten för den make som har den lägre in
komsten med 600 kr. -|- 5 % av dennes inkomst dock högst med 1 800 kr.
d. för gift person med större arbetsinkomst än maken (barn under 16 år
finns) 1 200 kr. -f- 5
%
av inkomsten, dock lägst 1 800 kr. och högst 2 700
kr.; om båda makarna har inkomst minskas förmånen av reduktion med
600 kr. genom förhöjning av skatten för den make som har den lägre inkoms
ten. Om denna sistnämnda inkomst är lägre än 2 200 kr. är förhöjningen
dock mindre.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Faktisk sambeskattning
I fråga om familjer där ena maken driver jordbruk eller rörelse med bi
träde av andra maken (faktisk sambeskattning) anser beredningen att lik
artade regler bör gälla enligt alla tre alternativen. Det förordas avdragsrätt
för makelön som emellertid begränsas till de fall den medhjälpande makens
arbetsinsats varit betydande (minst 300 timmar). I övriga fall bör medges
ett schablonavdrag på 1 000 kr. Belopp som dras av såsom lön utgör skatte
pliktig intäkt för mottagaren.
Inkomst av kapital och liknande
Den nuvarande sambeskattningen medför, konstaterar beredningen, att
skatten på kapitalinkomst o. d. är i stort sett densamma, oavsett vilken
av makarna som nppbär den. Med denna utformning av beskattningen finns
det i regel inte några skäl att med hänsyn till verkningarna i skattehänse
ende föra över sådan inkomst mellan makarna. Taxeringsmyndigheterna
saknar också normalt anledning att ägna särskild uppmärksamhet åt hur
makarna fördelar detta slags inkomst mellan sig.
Vid en individuell beskattning är förhållandet ett annat framhåller be
redningen. Skatten på en viss inkomst blir då högre eller lägre beroende på
vem av två makar som uppbär den. En inkomst som tillfaller make som re
dan har inkomst blir betydligt hårdare beskattad än den som uppbärs av
inkomstlös make. Denna effekt av skattesystemet kan enligt beredningen
58
medföra en benägenhet hos gifta att dela upp inkomst så att lägsta skatt er
hålls. Det gäller främst beträffande inkomst av annan fastighet, tillfällig för
värvsverksamhet och kapital där rätten till avkastningen normalt är beroen
de inte av arbetsinsats utan av innehavet av egendom.
Problemet med överföring av kapitalinkomst är, fortsätter beredningen,
mest framträdande vid en helt genomförd individuell beskattning. Vid en
modifierad individuell beskattning, där sambeskattningsinslaget omfattar
också kapitalinkomst och liknande, kan problemet i stort sett undanröjas.
Beträffande alt. 1 och 2 anser beredningen sig inte böra föra in särskilda
regler om beskattning av kapitalinkomst. Något av dessa alternativ bedöms
kunna bli aktuellt först efter en övergångstid och frågan om kapitalinkoms
ternas behandling bör enligt beredningens uppfattning prövas först vid
den tidpunkt då den kan bli aktuell. Beträffande alt. 3 däremot, som enligt
beredningen är tänkbart som ett första steg mot en individuell beskattning,
behandlar beredningen närmare frågan och räknar därvid med en form av
sambeskattning.
Som skäl för sambeskattning av kapitalinkomst i alt. 3 anför beredningen
bl. a. att det vid en modifierad skatteform, vars syfte främst är att låta ma
kar som båda har förvärvsinkomst få denna beskattad individuellt, saknas
anledning att låta denna beskattning med därav följande skattelättnad om
fatta också inkomst som inte kommer av förvärvsarbete.
Beträffande gränsdragningen mellan å ena sidan arbetsinkomst och å and
ra sidan kapitalinkomst och liknande anför beredningen att en bedömning
efter rent materiella grunder i och för sig är det bästa om den är praktiskt
möjlig. I sådana fall är alltså arbetsinsatsens omfattning avgörande. En så
dan lösning, som sålunda kräver att taxeringsmyndigheterna prövar arbets
insatsen bakom varje inkomstpost i deklarationen, avvisas emellertid av be
redningen med hänsyn till de praktiska svårigheterna. Beredningen under
stryker att reglerna i detta hänseende kommer att beröra ett stort antal per
soner och att de därför måste vara schablonmässiga och enkla att tillämpa.
Efter diskussion om olika former för gränsdragningen stannar beredningen
för att skilja mellan arbetsinkomst och annan inkomst i alt. 3 efter i huvud
sak de grunder som gäller inom den frivilliga särbeskattningen. Dessa regler
har, framhåller beredningen, tillämpats hittills utan att bereda nämnvärda
svårigheter.
I fråga om omfattningen av den arbetsinsats som fordras för att inkomst
av jordbruksfastighet och rörelse skall utgöra arbetsinkomst går dock be
redningen längre än som skett inom den frivilliga särbeskattningen. Bered
ningen anser att arbetsinsatsen skall ha varit betydande, dock lägst 300 tim
mar per år, mot nu gällande krav på ax-bete i ej blott ringa omfattning. Den
regel som av praktiska skäl tillämpas f. n. att kapitalinkomst på högst 1 000
kr. hänförs till arbetsinkomst föreslås slopad.
När det gäller metoden för sambeskattning av kapitalinkomst diskuterar
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
59
beredningen olika alternativ. En fullständig sambeskattning, enligt vad som
nu tillämpas inom den frivilliga särbeskattningen, avvisas av beredningen,
bl. a. därför att den innebär ett klart avsteg från principen om individuell
beskattning. Beredningen förordar en metod som bygger på principen att
kapitalinkomst alltid hänförs till den av makarna som har den största ar
betsinkomsten. Härigenom erhålls en metod som är enkel att tillämpa i de
vanligaste fallen av kapitalinkomst och som ger en skattebelastning på sådan
inkomst som relativt nära överensstämmer med den nuvarande.
Beredningens metod innebär följande. Grundavdrag medges inte från ka
pitalinkomst. Allmänna avdrag avräknas i första hand från arbetsinkomst
och därefter från annan inkomst. Underskott i förvärvskälla, där överskott
skulle utgjort kapitalinkomst, dras dock i första hand av från annan kapi
talinkomst.
Sambeskattningen sker som en särskild skatteberäkning på debiterings-
stadiet. Vardera maken deklarerar för sin egen inkomst. Vid beräkning av
skatt sker sedan den sammanläggning av inkomst som kan bli aktuell. Skat
ten på kapitalinkomst påförs den make som uppburit inkomsten. Om båda
makarna haft kapitalinkomst får fördelning ske efter förhållandet mellan
deras kapitalinkomster. Sammanläggning av inkomst görs bara vid beräk
ning av statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift. Vid beräkning av kom
munalskatt behandlas vardera maken för sig.
För sambeskattningen får man fastställa beskattningsbar inkomst särskilt
för arbetsinkomst och kapitalinkomst. Den beskattningsbara arbetsinkoms
ten är arbetsinkomst minskad med dels allmänna avdrag som avräknas från
sådan inkomst dels grundavdrag. Beskattningsbar kapitalinkomst är kapi
talinkomst minskad med allmänna avdrag som avräknas från sådan in
komst.
Skatten på kapitalinkomst framkommer som ett skillnadsbelopp. Först
beräknas skatten på summan av den största arbetsinkomsten och makarnas
kapitalinkomster. Sedan beräknas skatten på enbart arbetsinkomsten. Skill
naden är skatten på kapitalinkomst. Med inkomst avses här beskattningsbar
inkomst.
Beredningen framhåller att systemet kan förefalla komplicerat men i
själva verket är enkelt vid den praktiska tillämpningen i det helt övervä
gande antalet fall.
Beredningen anför vidare att sambeskattningen med det angivna systemet
formellt sett blir en debiteringsfråga. Bedömningen av om en inkomst skall
hänföras till arbetsinkomst eller till kapitalinkomst och liknande förutsätts
dock i första hand ske inom ramen för taxeringsförfarandet, sålunda i första
hand genom taxeringsnämnd. Detta kan ske genom att nämndens beslut om
inkomsttagarens taxering också får innefatta en rubricering av inkomsten
såsom arbetsinkomst eller kapitalinkomst och liknande. Besvär bör alltså
kunna anföras särskilt angående denna rubricering.
60
Den angivna skatteberäkningen är givetvis, säger beredningen, allmänt
sett mer komplicerad än om helt individuell beskattning fått gälla även på
detta område. Vissa förändringar torde också komma att fordras bl. a. i
fråga om deklarationsblanketterna. De omräkningar som kan krävas för att
bestämma beskattningsbar arbetsinkomst och kapitalinkomst ankommer
emellertid inte på de enskilda inkomsttagarna utan på debiteringsmyndig-
lieten. Detta torde dock inte medföra större problem med hänsyn till bl. a.
datateknikens utnyttjande inom uppbördsorganisationen. För inkomsttaga
re som själv önskar beräkna sin skatt kan dock omgången vara större. I och
för sig är det dock i flertalet fall inte fråga om några komplicerade beräk
ningar. Det helt övervägande antalet familjer saknar sådan inkomst eller
har små kapitalinkomster som inte bereder svårigheter i detta hänseende.
Beredningen tillägger att svårigheterna för makar, som båda har inkomst,
att beräkna sin skatt torde under nuvarande förhållanden vara minst lika
stora som enligt den föreslagna ordningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Remissyttrandena över familjeskatteberedningens förslag
Valet av skatteform
Familjeskatteberedningens utredningsarbete har, som framhålls i betän
kandet, främst varit av teknisk natur. Beredningen har därför inte direkt
tagit ställning i valet av skatteform eller sökt bedöma om individuell be
skattning från mer allmänna synpunkter är att föredra framför sambeskatt
ning. Remissorganen har däremot i stor utsträckning gjort ett sådant ställ
ningstagande. En helt övervägande opinion förordar härvid individuell be
skattning. Hit hör
socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna
i Stockholms
och
Kronobergs län, Skånes handelskammare,
alla de hörda
löntagarorganisationerna, de politiska partiernas kvinno- och studentför
bund,
med något undantag,
Svenska kvinnors nationalförbund, Kvinnliga
akademikers förening, Kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm
och
Svenska kvinnors medborgarförbund.
Socialstyrelsen
anför att en individuell beskattning stämmer bäst med
uppfattningarna i dagens samhälle att varje person skall bedömas för sig
utan hänsyn till kön och civilstånd.
Arbetsmarknadsstyrelsen
framhåller att den i sitt arbete att vidga möjlig
heterna till yrkesarbete för bl. a. de gifta kvinnorna uppmärksammat nega
tiva effekter av den nuvarande familjebeskattningen. Även om andra fakto
rer som bristande arbetskraftsefterfrågan inom vissa delar av landet och
brist på möjligheter att få barntillsyn i allmänhet torde ha större hämman
de effekt på de gifta kvinnornas yrkesverksamhet anser styrelsen från sina
utgångspunkter det vara värdefullt om familjebeskattningen reformeras.
61
LO
eiinrar om sitt remissyttrande i anledning av allmänna skattebered-
ningens betänkande år 1964 (SOU 1964: 25). I yttrandet anförs att en stark
ökning av kvinnornas förvärvsarbete länge fördröjts av kvarstående regler
i bl. a. behörighets- och familjelagstiftning, tillämpningsföreskrifter i för
valtningen m. m. Även om numera i väsentliga avseenden kvinnor och män
likställts på dessa områden kvarstår fortfarande hinder för ett fritt val grun
dat på individuella intressen och färdigheter både när det gäller förvärvs
arbete över huvud taget och valet mellan olika yrken. Till de regler som ger
kvinnorna en särställning hör den speciella utformningen av familjebeskatt-
ningen. Med all sannolikhet, fortsätter LO, består eller stiger ökningstakten
i andelen yrkesverksamma kvinnor. Det är önskvärt att genom speciell ar
betsmarknadspolitik och även beskattningsreformer underlätta och påskyn
da denna utveckling.
TCO
uttalar att samhällsdebatten under senare år ytterligare framhävt
motiven för en individuell beskattning, nämligen kraven på att civilståndet
inte skall vara avgörande vid beskattningen och att parterna i äktenskapet
skall vara ekonomiskt jämställda. För att det sistnämnda kravet skall vara
uPpfyllanför TCO, måste makar beskattas oberoende av varandra, efter
som beskattningen annars kan påverka valet av samlevnadsform och fördel
ning av försörjningsuppgifterna makarna emellan.
SACO
anser sambeskattningen vara en föråldrad princip. Samhällseko
nomiska och arbetsmarknadsmässiga skäl samt hänsyn till den moderna
synen pa äktenskapet och till principen om likställdhet mellan individer
talar enligt SACO:s uppfattning för införandet av en individuell beskattning.
Uttalanden till förmån för sambeskattning görs av
länsstyrelserna i Hal
lands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs
och
Jämtlands län
samt
Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund.
Länsstyrelsen i Hallands län
anför att den individuella beskattningen byg
ger på en helt ny princip nämligen att individen — oavsett kön, civilstånd
och barnförekomst — och inte familjen skall utgöra den ekonomiska enhet
från vilken skatt på en viss inkomst skall tas ut. Utredningen har emeller
tid inte visat, säger länsstyrelsen, att familjen mist sin karaktär av ekono
misk enhet. Med hänsyn härtill finner länsstyrelsen en övergång till indi
viduell beskattning enligt något av beredningens alternativ inte förenligt
med skatteförmågeprincipen.
Inte heller
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
anser en individuell
beskattning vara förenlig med skatteförmågeprincipen. Länsstyrelsen an
för vidare att de statistiska uppgifterna i betänkandet knappast kan an
ses visa att den nuvarande sambeskattningen verkligen hämmar gifta kvin
nors benägenhet till förvärvsarbete i den omfattning som påståtts. Den häm
mande effekten torde i huvudsak gälla bara gifta kvinnor med hemmava
rande barn.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
62
Några remissinstanser anger uttryckligen att det framlagda utrednings
materialet inte är tillräckligt som underlag för ställningstagande i frågan om
individuell beskattning bör införas.
Kammarrätten
anser det knappast rim
ligt att en omläggning som ingripande berör ett stort antal medborgare och
som i väsentlig mån avviker från hittills gällande principer på allvar diskute
ras med utgångspunkt från enbart några förslag till rent tekniska lösningar.
Kammarrätten efterlyser objektiva och kvalificerade undersökningar av de
ekonomiska verkningarna för samhälle och individ, som föranleds av den
ifrågasatta skatteomläggningen. Liknande synpunkter anförs av
länsstyrel
serna i Kristianstads
och
Jämtlands län, Näringslivets skatt ed elegation
och
Lantbrukets skatt ed elegation.
Näringslivets skattedelegation framhåller ock
så att en minskning av progressionen i inkomstbeskattningen framstår som
en av de mest angelägna reformerna på inkomstbeskattningens område.
Sjömansskattenämnden
påpekar att en individuell beskattning kan med
föra särskilda svårigheter för de omkring 1 500 gifta sjömän som är bosatta
i något av de övriga nordiska länderna men som tjänstgör ombord på svenska
fartyg. För dessa innebär en individuell beskattning ett avsteg från de regler
som nu gäller i bosättningslandet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Reformens genomförande
Remissinstanserna är i stort sett eniga om att en omläggning av familje»
beskattningen inte bör ske isolerat utan såsom ett led i en större reform som
samtidigt innebär en fortsatt övergång från direkt till indirekt beskattning.
Från många håll framhålls att reformen också bör omfatta en skattelättnad
för låginkomsttagarna. Även stödet till barnförsörjarna bör ses över i detta
sammanhang, anges i flera svar.
Riksskattenämnden
anför att familj eskatteberedningens tekniska under
sökning leder till slutsatsen att frågan om individuell beskattning inte kan
eller bör lösas utan samtidig omprövning dels av fördelningen mellan direkt
och indirekt skatt med utnyttjande bl. a. av mervärdeskattehöjning dels av
de familjepolitiska bidragen. Frågan om sambeskattning eller individuell be
skattning bör sålunda inte lösas separat och såsom en teknisk fråga. Skatte-
progressionen har, säger nämnden, även i fråga om medelstora inkomster
nått en sådan höjd att berörda fråga inte kan lösas på dylikt sätt.
I remissvaren betonas genomgående att en helt individuell beskattning inte
kan genomföras på en gång utan först efter en övergångstid där hänsyn tas
till grupper som inte omedelbart kan anpassa sig till den nya skatteformen.
Som exempel på sådana grupper nämns äldre familjer med hemmamake och
familjer där förvärvsarbete inte kan beredas båda makarna. Det erforderliga
stödet kan ha formen av skattelättnader, arbetsmarknadspolitiska åtgärder
osv. Synpunkter av detta slag anförs av bl. a. de fyra löntagarorganisatio
nerna.
TCO
framhåller att skattereformen bör tillgodose kravet på utjämning
mellan den som har barn och andra grupper oavsett inkomst.
Familjepolitiska kommittén
understryker att en omläggning till indivi
duell beskattning med skatteskärpningar för bl. a. barnfamiljer där ena
maken saknar inkomst måste kompletteras med åtgärder som underlättar
för hemmamake att ta förvärvsarbete, exempelvis en utbyggnad av barnstu-
geverksamheten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
63
De olika alternativen
Vid bedömningen av de olika alternativen för individuell beskattning bar
remissinstanserna fäst stort avseende vid de individuella effekterna, dvs.
de skattelättnader eller -höjningar jämfört med nu som inträffar för de olika
inkomsttagarna. Skattehöjningar som uppkommer för stora grupper har
emellertid för många instanser framstått som obilliga. Slutsatsen har i detta
fall ofta blivit att intet av alternativen är godtagbart. En sådan bedömning
görs också av myndigheter och organisationer som ansluter sig till den indi
viduella beskattningens princip.
Även i yttranden där man sagt sig kunna acceptera vissa skattehöjningar
vid övergång till individuell beskattning har de framlagda alternativen an
setts ge alltför stora avvikelser från nuvarande regler. I det helt övervägande
antalet yttranden har sålunda intet av alternativen ansetts kunna läggas till
grund för lagstiftning. I några svar har dock förordats att alt. 2 eller alt. 3
genomförs i huvudsak enligt den framlagda utformningen.
Alt. 1. Beträffande alt. 1 har den allmänna meningen varit att det fullt
ut tillgodoser principen om individuell beskattning. Alternativet har dock
inte i något fall förordats för ett omedelbart genomförande.
Arbetsmarknadsstyrelsen
framhåller att alt. 1 är det system som från
arbetsmarknadspolitisk synpunkt är lämpligast. Verkningarna skiljer sig
dock alltför mycket från de nuvarande för att alternativet skall vara realis
tiskt.
CFU
uttalar att alt. 1 är enkelt att tillämpa för både skattskyldiga och myn
digheter och därför har betydande administrativa fördelar. Liknande syn
punkter anförs av flera länsstyrelser.
Utredningen om definitiv källskatt
framhåller att från dess utgångspunkt
alt. 1 har klara fördelar framför både nuvarande system och de modifierade
alternativen.
Kammarrätten
understryker att de administrativa fördelarna med alt. 1
går förlorade om sambeskattningen av makars kapitalinkomster skall till-
lämpas också vid detta alternativ.
Alt. 2. I valet mellan de två modifierade alternativen förordas alt. 2 av
länsstyrelsen i Kronobergs län, Fredrika Bremer-förbundet
och
Kvinnliga
akademikers förening.
En negativ inställning till alt. 2 redovisas bl. a. av de fyra löntagarorga
nisationerna. Dessa finner i likhet med beredningen att grundavdrag an
knutna till åldersgränser inte bör införas.
Sveriges socialdemokratiska studentförbund
och
Fredrika Bremer-förbun
det
ställer sig däremot positiva till åldersgränser i system med övergångs
regler.
Familjepolitiska kommittén
påpekar att alt. 2 har särskilt gynnsamma
effekter för barnfamiljer med inkomst under 20 000 kr., dvs. den grupp
som får anses ha det största behovet av ytterligare förbättringar. Det kom-
pensationsbelopp på 2 000 kr. vid barnförekomst som beredningen kalkyle
rat med ger dessa familjer en betydande nettoförbättring.
Alt. 3. Några remissinstanser sätter alt. 3 före alt. 2 såsom övergångs-
lösning. Det gäller
lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms
och
Malmöhus län, LO
samt
Svenska kvinnors vänsterförbund.
LO
framhåller att det avdrag från skatt som ingår i alt. 3 har den för
delen att stödet kan läggas direkt på de grupper som behöver detta stöd.
Organisationen tillstyrker att övergångsreglerna utformas i huvudsak en
ligt alt. 3 men tillägger att även andra lösningar torde vara möjliga. Ett ge
nomförande av alternativet förutsätter dock ökad information till de skatt
skyldiga anser organisationen.
Utredningen om definitiv källskatt
finner alt. 3 från källskattesynpunkt
vara att föredra framför alt. 2, främst med hänsyn till att skatten för gift
beräknas i huvudsak oberoende av andra makens skatt.
Metoden att ge skattelindring genom avdrag på skatten har kritiserats i
några yttranden.
Riksrevisionsverket
anser metoden vara i stort sett främ
mande för vårt inkomstskattesystem. Beredningen har inte tagit ställning
till hur reduktionen skall fördelas på olika skatte- och avgiftsslag. En sådan
fördelning torde enligt verket vara nödvändig och kan väntas medföra mer-
arbete vid debiteringen. Till den del skattereduktionen belöper på kommu
nalskatt bör en lösning ske av de problem som uppkommer vid kommunav-
räkningen genom att denna grundas på skatteunderlaget enligt taxeringen
och inte på den debiterade skatten.
Riksskattenämnden
framhåller att skat
teavdraget medför tekniska komplikationer.
Familjepolitiska kommittén
tar upp frågan om barnstödets utformning i
alt. 3 och framhåller att stödet i viss mån ökar med inkomsten. Det har
alltså direkt omvänd effekt jämfört med de nya bostadstilläggen.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Den faktiska sambeskattningen
Möjligheterna att införa avdragsrätt för makelön har bedömts mycket
olika av de remissorgan som direkt tagit upp denna fråga. Samtidigt som
man är ense med beredningen om att den individuella beskattningen i prin
cip också bör gälla på förevarande område, ställer man sig i många yttran
den främst från företrädare för taxeringsmyndigheterna — skeptisk mot
möjligheterna att praktiskt tillämpa reglerna.
Lantbruksstyrelsen
samt
läns
styrelserna i Stockholms
och
Malmöhus län
är dock i stort sett positiva till
de föreslagna reglerna om avdragsrätt.
1 några yttranden föreslås ökad schablonisering av reglerna vilket __på
bekostnad i viss mån av noggrannheten i taxeringarna — underlättar till-
lämpningen. Vidare görs gällande, bl. a. från
lantbruksstyrelsen
och
Lant
brukets skattedelegation
att beredningen avgränsat avdragsrätten alltför
snävt i fråga om avdragsgrundande arbetsuppgifter. Från flera håll uttalas
emellertid att sambeskattning under alla förhållanden torde få behållas för
detta slags verksamhet.
Riksförsäkringsverket
framhåller att en avdragsrätt för utgiven makelön
har konsekvenser i bl. a. ATP- och sjukförsäkringshänseende. I vissa fall
kan en makelön förbättra familjens försäkringsförmåner och i andra fall
försämra dem.
Beskattningen av kapitalinkomst och liknande
Av de myndigheter och organisationer som särskilt berör förevarande
fråga har en grupp i huvudsak anslutit sig till beredningens uppfattning
att sambeskattning tills vidare bör behållas för kapitalinkomst och liknande.
Till denna grupp hör
länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus
och
Skaraborgs län, kapitalskatteberedningens ordförande, LO, Taxerings-
nämndsordförandenas riksförbund
och
Svenska kvinnors vänsterförbund.
Kapitalskatteberedningens ordförande
framhåller att gällande civillag
stiftning i stort sett ger makar möjlighet att sinsemellan fördela sin förmö
genhet efter egen önskan. Detta skulle vid en individuell beskattning av ka
pitalinkomst medföra att förmögna makar som har tillräcklig företagsamhet
ser till att förmögenhetsfördelningen blir den skattemässigt gynnsammaste.
Ordföranden finner det oundvikligt alt behålla sambeskattning av kapital
inkomst vid en individuell beskattning oberoende vilket av beredningens tre
alternativ som kan komma i fråga. Liknande synpunkter anförs av
länssty
relsen i Stockholms län.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län
anser att den i betänkandet förordade
metoden för sambeskattning förefaller invecklad och onödigt komplicerad
och förutsätter att om något av beredningens alternativ genomförs reglerna
om sambeskattning av kapitalinkomst ses över i förenklande syfte.
Ett ganska stort antal myndigheter och organisationer avvisar emellertid
5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 70
66
en sambeskattning av kapitalinkomst och anser att den individuella beskatt
ningen bör gälla generellt. Till denna grupp hör
kammarrätten, riksrevi
sionsverket, riksskattenämnden, länsstyrelsen i Jämtlands län, utredningen
om definitiv källskatt, Näringslivets
och
Lantbrukets skattedelegationer,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Fredrika Bremer-förbundet
och
Högerns ungdomsförbund.
Kammarrätten
anser att en individuell beskattning i princip bör gälla alla
inkomstslag och att beredningens allmänna motivering för sambeskattning
av kapitalinkomst inte synes övertygande. Kammarrätten ifrågasätter om
vid en individuell beskattning skatteflyktsåtgärder med kapital och kapital
inkomster kan befaras få så betydande omfattning att särskilda skäl för
undantagsregler för dylika inkomster föreligger. Domstolen ifrågasätter vi
dare om inte de av beredningen föreslagna reglerna för en sambeskattning
av kapitalinkomster i inte oväsentlig omfattning kan ge utrymme för trans
aktioner i skatteundandragande syfte. Härtill kommer enligt kammarrätten
att den föreslagna ordningen är förenad med betydande praktiska tillämp-
ningssvårigheter. Sambeslcattningsreglerna är enligt kammarrättens uppfatt
ning så komplicerade att de skattskyldiga inte torde kunna överblicka deras
konsekvenser. Vidare framhålls att beredningens förslag att grundavdrag
inte skall medges från kapitalinkomster innebär avsevärda skärpningar av
dessa inkomsters beskattning oberoende av den skattskyldiges civilstånd.
Kammarrätten, som efterlyser motiven för en sådan åtgärd, finner regeln
principiellt betänklig från rättvisesynpunkt.
De praktiska olägenheterna att vid en individuell beskattning ha sambe
skattning av vissa inkomstslag betonas av
riksrevisionsverket, riksskatte
nämnden, länsstyrelsen i Jämtlands län
och
Näringslivets skattedelcgation.
Skattedelegationen finner det svårt att finna en bärande motivering att i
förevarande hänseende behandla kapitalinkomst annorlunda än arbetsin
komst.
Frågan om avgränsningen av de inkomster som skall sambeskattas har ta
gits upp i flera yttranden.
Kapitalskattcberedningens ordförande
anser att en
sambeskattning beträffande inkomstslagen annan fastighet, tillfällig för
värvsverksamhet och kapital ligger i sakens natur även om det i individuella
fall kan förekomma att inkomster av detta slag övervägande har karaktär
av arbetsinkomst, t. ex. intäkt av utomlands självständigt bedriven lörelse.
En dylik schablonisering synes emellertid försvarlig, anser ordföranden, lik
som den som beredningen gjort i fråga om inkomstslaget tjänst. Beträffande
jordbruks- och rörelseinkomst anser emellertid ordföranden att beredningen
salt kraven på arbetsinsats för lågt. För att sådan inkomst skall anses som
arbetsinkomst bör den avse den nivå som motsvarar åtminstone halvdags-
arbete.
Kapitalskattcberedningens ordförande tar också upp en fråga som sam-
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
67
manhänger med att jordbruks- och rörelseinkomst regelmässigt till en del utgör avkastning på det kapital som ägaren lagt ned i verksamheten. Särskilt vid större inkomster och större eget kapital är inslaget av kapitalavkastning så betydande att det enligt ordförandens mening bör beaktas om skilda for mer av kapitalinkomst skall beskattas någorlunda lika. Såsom en godtagbar schablon föreslår ordföranden att en tredjedel av inkomsten hänförs till ka pitalavkastning.
Även frågan om en frigräns berörs av kapitalskatteberedningens ordföran de. Eftersom flertalet kapitalinkomster är tämligen små, framhåller ordfö randen, skulle det innebära en avsevärd förenkling om mindre inkomstbe lopp, förslagsvis högst 5 000 kr., kunde betraktas som arbetsinkomst och un- dantas från sambeskattning. Härigenom skulle det allra största antalet sam- beskattningsfall elimineras. En frigräns förordas också av
länsstyrelsen i
Stockholms län, utredningen om definitiv källskatt
och
Taxeringsnämnds-
ordförandenas riksförbund.
Lantbrukets skattedelegation
anför att den förordade gränsdragningen,
som bygger på reglerna inom den frivilliga särbeskattningen, är alltför schablonmässig och ger begreppet arbetsinkomst en alltför snäv omfattning. Delegationen påpekar i fråga om mindre jordbruksenheter att arbetsinsatsen i många fall inte uppgår till den föreslagna minimigränsen 300 timmar per år men den framkomna inkomsten ändå är en arbetsinkomst. Även avkast ningen från fastigheter som beredningen betecknar som lyxjordbruk kan ut göra arbetsinkomst. Också inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvs verksamhet och kapital kan, säger delegationen, vara resultatet av ägarens arbetsinsats. En liknande uppfattning framförs av
Sveriges hantverks- och
industriorganisation.
Kommunalskatteavdraget
I fråga om kommunalskatteavdragets ställning är remissopinionen delad. Beredningens uppfattning att avdraget bör slopas för fysiska personer vinner stöd av
länsstyrelsen i Malmöhus län, LO
och
Svenska landstingsförbundet.
LO
anför att man genom att slopa kommunalskatteavdraget avlägsnar den
oformlighet som innebär att reduktionen av statsskatten till följd av kom munalskatteavdraget blir relativt sett lägre för en person med låg inkomst än för en med högre.
Svenska landstingsförbundet
uttalar att ett slopande av kommunalskatte
avdraget bör åtföljas av en justering av skalan för den statliga inkomstskat ten.
CFU
och
länsstyrelsen i Malmöhus län
framhåller de praktiska fördelarna
med avdragets borttagande.
Länsstyrelsen i Stockholms län, Näringslivets skattedelegation
och
Skånes
handelskammare
ställer sig tveksamma till beredningens förslag i föreva-
68
rande hänseende. Skattedelegationen uttalar att beredningen inte närmare
analyserat verkningarna som uppkommer då schablonavdraget tas bort.
Flertalet av de myndigheter och organisationer som särskilt berört denna
fråga anser att avdraget för kommunalskatt bör behållas. Så är fallet med
kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Södermanlands
och
Skaraborgs län, utredningen om definitiv källskatt, kapitalskatteberedning-
ens ordförande, TCO, SACO, Svenska kommunförbundet
och
Moderata sam
lingspartiets kvinnoförbund.
Kammarrätten
anför att de statliga skatteutjämningsbidragen ger en utom
ordentligt önskvärd utjämning av de kommunala utdebiteringarna i förhål
lande till vad som eljest skulle ha gällt. Denna omständighet är emellertid
enligt kammarrättens mening inte något skäl för att nu avstå från den ytter
ligare utjämning i rättvisans och jämlikhetens intresse som ett bibehållet
kommunalskatteavdrag åstadkommer. Domstolen understryker att avsevär
da skillnader i fråga om kommunal utdebitering alltjämt består. Liknande
synpunkter anförs av
utredningen om definitiv källskatt
som tillägger att
denna utredning bedömt avdragets slopande såsom knappast utförbart med
hänsyn till verkningarna och därför fört en sådan regelomläggning åt sidan
i diskussionen.
TCO
säger sig ha starka betänkligheter mot metoden att slopa kommunal
skatteavdraget eftersom man härigenom skärper skillnaderna i skattetryck
mellan låg- och högskattekommuner.
SACO
uttalar att slopandet innebär avsevärda progressionsskärpningar, vil
ka SACO definitivt motsätter sig.
Svenska kommunförbundet
framhåller att kommunalskatteavdragets be
tydelse för utjämningen av skillnader i den kommunala utdebiteringen har
minskat genom skatteutjämningsbidragen. Avdraget har dock alltjämt en
viktig utjämnande funktion, anser förbundet, och rättviseskäl talar för dess
bibehållande, även om slopandet skulle innebära en förenkling av deklaration
och taxering. Dessutom kan man enligt förbundet inte bortse från den effekt
som avdragets avskaffande kan komma att få för bosättning och etablering
i högskattekommuner.
Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970
Departementschefen
De fördelningspolitiska motiven
De senaste decenniernas snabba ekonomiska och politiska utveckling har
i många avseenden förändrat det gamla klassamhället. Ett samhälle har
skapats, där välståndet är jämnare fördelat och tidigare orättvisor kunnat
undanröjas. I denna utveckling har en rad faktorer samverkat. En utjäm
ning av löne- och övriga förvärvsinkomster har sålunda skett, även om den
na går relativt långsamt och under vissa perioder tycks ha avstannat. Den
69
största betydelsen för en jämnare fördelning av livsvillkor och levnadsstan
dard torde dock den offentliga sektorns kraftiga tillväxt ha haft, dels genom
den progressiva inkomstbeskattningen, dels genom de sociala standardhöj
ningar som skett via de offentliga utgifterna. De stora transfererings- och
försäkringssystemen ger väsentliga bidrag till trygghet och levnadsstandard
för stora folkgrupper. Huvuddelen av den offentliga sektorns service och
tjänster inom utbildning, sjuk- och barnavård etc. ställs fritt till männi
skornas förfogande och bidrar sålunda effektivt till både en jämnare väl-
ståndsfördelning och bättre livsvillkor för många, som annars skulle ha
saknat ekonomiska möjligheter att erhålla motsvarande tjänster.
Den information, som finns tillgänglig rörande inkomstfördelningen i
vårt land, är enligt det angivna betraktelsesättet högst bristfällig som mått
på välståndets eller levnadsstandardens fördelning. Ett av de intryck som
inkomststatistiken förmedlar är att antalet små inkomsttagare är mycket
stort. År 1968 redovisade sålunda nära 2 miljoner personer nettoinkomster
(varmed avses inkomster sedan hänsyn tagits till eventuella underskott i
vissa förvärvskällor men före kommunalskatteavdraget och andra allmänna
avdrag), som var mindre än 10 000 kr. Ett mycket stort antal av dessa var
dock inte förvärvsarbetande. För återstoden beror, som framgått av olika
undersökningar, den låga inkomsten i stor utsträckning på att den förvär
vats endast under en del av året. De avsedda personerna har varit sjuka, ge
nomgått utbildning eller fullgjort värnpliktstjänstgöring, och deras försörj
ning har således skett på annat sätt. Vidare ingår här många deltidsarbe
tande. Endast en mindre del av dessa inkomsttagare med mycket låga in
komster var heltidsarbetande.
Av samtliga inkomsttagare redovisade år 1968 ca 2,5 miljoner inkomster
mellan 10 000 och 30 000 kr. Det motsvarar hälften av alla inkomsttagare.
Ungefär 2,2 miljoner personer med dessa inkomster var förvärvsarbetande,
över 30 000 kr. i årsinkomst redovisade ca 650 000 personer, varav det helt
övervägande flertalet var förvärvsarbetande. Antalet personer som redovi
sade mycket höga inkomster eller mer än 100 000 kr. uppgick år 1968 till
mindre än 20 000 personer.
De slutsatser angående beskattningens fördelningspolitiska uppgifter,
som enligt min mening kan dras utifrån den bild som ges av inkomstfördel
ningen, är följande. En stor del av landets befolkning erhåller fortfarande
för ett förvärvsarbete på heltid inkomster, som måste betecknas som låga.
Den skattereform jag i det följande kommer att föreslå har byggts upp med
det grundläggande motivet att skapa högre levnadsstandard för grupper med
inkomster under 30 000 kr. Tyngdpunkten i skattesänkningen för dessa
grupper läggs i inkomstskikten 15 000—25 000 kr. där huvudparten av de
heltidsarbetande med låga löner torde befinna sig. Jag har därvid också ut
gått från de krav, som under senare tid ställts från breda folkgruppers sida,
att en väsentlig omfördelning av skattebördan bör ske med sikte på att nå
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
70
en höjd levnadsstandard för de lägre inkomsttagarna. Skattereformen bör
dessutom utformas så — och kompletteras med familjepolitiska och social
politiska åtgärder i vid mening — att flertalet barnfamiljer därutöver får en
ytterligare förstärkning av sin levnadsstandard.
Samtidigt visar statistiken över inkomstfördelningen, att utjämningen
trots allt i vårt land gått så långt, att det inte finns något stort antal höga
inkomsttagare från vars inkomster man med höjda inkomstskatter helt och
hållet eller ens till betydande del kan finansiera skattesänkningar för lägre
inkomsttagare. Detta gäller i all synnerhet när man tar hänsyn till de skat
ter, som redan i dag belastar de högre inkomsterna, och sålunda utgår från
den efter skatt disponibla inkomsten.
Skatteomläggningen och övriga reformer som föreslås kommer att leda till
ett skattebortfall netto och kostnadsökningar på tillsammans drygt 4,5 mil
jarder kr. Av den del av de enskildas inkomster som ligger över 30 000 kr.
återstår med dagens skatteuttag sammanlagt 4 ä 5 miljarder kr. i inkomster
efter skatt. Det innebär för att exemplifiera att man för att finansiera re
formen enbart över den direkta beskattningen skulle behöva ta i anspråk
samtliga inkomster till den del de översteg 30 000 kr.
Eftersom en sådan skattepolitik inte är realistisk, maste finansiei ingsfrå-
gan lösas på annat sätt. Förutom en viss skärpning av inkomstskatten pa
högre inkomster och höjda skatter på större arv och förmögenheter blir
därför den huvudsakliga finansieringskällan en höjning av mervärdeskat
ten. Det innebär att alla konsumenter är med och betalar för skatterefor
men, men att inkomsterna från mervärdeskatten återförs till de lägre in
komsttagarna genom sänkta inkomstskatter och höjda sociala förmaner i
en sådan omfattning, att slutresultatet blir en väsentlig höjning av deras
levnadsstandard.
Individuell beskattning
Jämsides med debatten om skattepolitikens uppgifter i strävan till ökad
ekonomisk jämlikhet har krav rests på en annan reform av vårt skattesy
stem. Det gäller de nuvarande olikheterna i beskattningen av individerna
beroende på deras civilstånd och kön. Från många håll har anförts, att det
inte längre är vare sig rimligt eller rättvist att ensamstående har högre
skatt och kraftigare marginalbeskattning än gifta i samma inkomstlägen.
Enligt denna uppfattning bör sådana skillnader i individernas beskattning
undanröjas, särskilt när det gäller inkomster av förvärvsarbete. En annan
sak är att via skattesystemet och socialpolitiken hänsyn bör tas till det slag
av försörjningsbörda som barnen utgör.
Den tekniska undersökningen rörande olika metoder för renodlad eller
modifierad individuell beskattning har nu genomförts av familjeskattebe-
redningen. Undersökningen har skett med förutsättningen av oförändrat
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
71
totalt uttag av inkomstskatt. De alternativ beredningen lagt fram visar med
andra ord vilken fördelning av skattebelastningen mellan olika kategorier
som skulle bli resultatet om nuvarande inkomstskatt togs ut genom indivi
duell beskattning i stället för genom sambeskattning i förening med frivil
lig särbeskattning. Remissbehandlingen av familj eskatteberedningens be
tänkande har bland de myndigheter och organisationer som yttrat sig visat
en klart positiv inställning till principen om individuell beskattning.
En beskattning som i väsentliga hänseenden är oberoende av kön och ci
vilstånd är enligt min mening naturlig i dagens samhälle. Som familj eskat-
teberedningen framhållit har nuvarande sambeskattningsregler sin grund i
en gången tids arbetsförhållanden, som gav begränsade utkomstmöjligheter
för gifta kvinnor. Den beroendeställning, som sambeskattningen gett den
gifta kvinnan, bör inte längre accepteras. Det förslag till individuell be
skattning, som här framläggs, innebär dels att den gifta kvinnan, som gjort
ett uppehåll i sitt förvärvsarbete, vid återinträde i förvärvslivet får åtnjuta
ett rejält tilltaget skattefritt bottenbelopp, lika stort som mannens, dels att
hennes beskattning blir oberoende av storleken på mannens inkomst.
Övergången till individuell beskattning syftar även till en rättvisare för
delning av skattebelastningen mellan gifta och ogifta inkomsttagare. Det
bör dock framhållas, att det här är fråga om en skatteomfördelning av ett
piåncipiellt sett annat slag än i den del av reformen, som syftar till att om
fördela skatterna mellan höga och låga inkomsttagare. Om syftet med en
individuell beskattning skall nås, innebär det att en skatteutjämning måste
ske mellan gifta och ogifta, oberoende av inkomstens storlek. En sådan ut
jämning kan å ena sidan göras så, att de ogifta får samma skattebelastning
som de gifta nu har. Det innebär för alla ogifta en skattelättnad som är be
tydande redan vid låga inkomstlägen och som blir än större vid högre in
komster. Det skattebortfall som därigenom skulle uppstå för det allmänna
blir emellertid för stort för att kunna tolereras. Utjämningen kan å andra
sidan ske så att de gifta beskattas enligt de regler som nu gäller för ogifta.
Det ger en väsentlig skärpning för alla gifta som f. n. sambeskattas, dvs.
för ca 93 % av alla familjer. Inte något av dessa alternativ är således rea
listiskt. Den individuella beskattningen bör i stället avvägas så, att de åsyf
tade fördelningspolitiska verkningarna uppkommer, nämligen lägre skatt än
nu för både gifta och ogifta i lägre inkomstlägen och skatteskärpning i de
höga inkomstlägena. En naturlig följd härav blir att skattelättnaderna blir
störst i den kategori som i dag är hårdast beskattad, dvs. ogifta utan barn.
Jag har tidigare angett att huvudsyftet med skattereformen är att åstad
komma en höjd levnadsstandard för de breda lagren av vårt folk. Sänkta
skatter för de ensamstående är i allt väsentligt i linje med denna målsätt
ning. Ca 93 % av de ensamstående redovisar enligt inkomststatistiken in
komster under 30 000 kr. och 74 % inkomster under 20 000 kr. Det bör dock
erinras om vad som framgått av det föregående, nämligen att många av de
72
låga inkomster som redovisas beror på att inkomsten förvärvats bara under
en viss del av året eller genom deltidsarbete. Detta torde i alldeles särskilt
hög grad gälla gruppen ensamstående, där huvudparten av de studerande,
värnpliktiga och ungdomar med korttidsarbete samt många pensionärer
torde återfinnas.
En fullständig övergång till individuell beskattning kan dock inte genom
föras under rådande förhållanden. Den nya skalan för det statliga skatte
uttaget bör konstrueras så att den, frånsett de högsta inkomstlägena, medför
en lägre sammanlagd skatt än den som f. n. gäller för ogifta men något hög
re än den som gäller för gifta. I många äktenskap kompenseras skattehöj
ningen för de gifta av de förbättringar som den individuella beskattningen
medför när båda makarna förvärvsarbetar. I andra äktenskap är det emel
lertid omöjligt att kompensera en skattehöjning genom att den make, som
hittills inte haft inkomst, går ut i arbete. Vårdnaden av barn och anhöriga
hindrar i många fall att båda makarna förvärvsarbetar. På många orter sak
nas dessutom arbetstillfällen för båda makarna. Med hänsyn härtill måste
medan utbyggnaden pågår inom arbetsmarknad och socialpolitik övergången
till särbeskattning göras mjukare för familjer där endast ena maken för
värvsarbetar. Det bör ske genom en särskild reduktion av den skatt som
påförs den förvärvsarbetande maken.
Konsekvensen av denna skattereduktion, för vars konstruktion jag skall
redogöra längre fram, är sålunda att gifta, som har en hemarbetande make,
kommer att få lägre skatt än ogifta med samma inkomst. Med hänsyn till
de förhållanden, som i dag råder på arbetsmarknaden, och de villkor, som i
många fall gäller för gifta kvinnors förvärvsarbete, anser jag dock att detta
avsteg från den individuella beskattningens princip kan försvaras. Den sär
skilda, med äktenskapet förbundna skattelättnad som den föreslagna skatte
reduktionen innebär, har dessutom den fördelen från fördelningspolitisk
synpunkt jämfört med de nu gällande förmånerna i form av dubbla ortsav-
drag och lindrigare skatteskala, att lättnaden är i kronor räknat lika stor
för alla, oberoende av inkomstens storlek. Därtill kommer att konstruktio
nen med en reduktion av skattebeloppet ger ett bättre uttryck för karaktä
ren av familjestöd än ett avdrag som är inbyggt i inkomstskatten. Jag vill
erinra om att en omläggning med i praktiken samma effekt och syfte skett
en gång tidigare, nämligen när barnavdragen på 1940-talet omvandlades
till barnbidrag.
I ett väsentligt avseende kommer dock principen om sambeskattning att
bibehållas, övergången till individuell beskattning tar, som framgått av det
föregående, enbart sikte på arbetsinkomster. De rättviseskäl och de arbets
marknadspolitiska motiv som kan åberopas för en individuell beskattning
har sin utgångspunkt i att inkomsten skall vara intjänad genom förvärvs
arbete. Några sådana skäl kan inte anföras när det gäller kapitalinkomster.
I de flesta familjer torde förmögenhetsinnehavet och dess avkastning, även
Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970
73
om det formellt är uppdelat mellan makarna, utgöra ett gemensamt under
lag för familjens levnadsstandard. En särbeskattning av kapitalinkomster
kan dessutom, just på grund av den ofta formella uppdelningen av förmö
genheten mellan makarna, utnyttjas för eu nedsättning av skatten på för-
mögenhetsavkastningen, som det knappast från fördelningspolitiska syn
punkter ter sig motiverat att möjliggöra. Sambeskattningen av kapitalin
komster föreslås bli genomförd på så sätt, att vid skatteberäkningen dessa
inkomster påförs den av makarna, som har den högsta arbetsinkomsten.
Övriga förslag
Jag har redan angett — som ett av huvudmålen för skattereformen —
att den förutom sänkta skatter bör leda till en ytterligare förstärkning av
levnadsstandarden för flertalet barnfamiljer. Däri räknar jag även in en
samstående med hemmavarande barn. Den kompletterande standardför
bättringen avses i första hand ske genom en höjning av de allmänna barn
bidragen med 300 kr. från f. n. 900 kr. till 1 200 kr. för barn och år. Vidare
har ytterligare åtgärder ansetts böra vidtas för att förbättra de ensamståen
de vårdnadshavarnas ekonomiska situation. Det bör i första hand ske ge
nom en höjning av bidragsförskotten. De utgår f. n. för ett barn med 30
%
av basbeloppet eller för år räknat med 1 890 kr. Detta avses att höjas till
40 % av basbeloppet, vilket i dagsläget motsvarar 2 520 kr. för barn och
år. Dessutom bör åldersgränsen för bidragsförskotten höjas från 16 till 18
år. De här redovisade förslagen har tidigare anmälts denna dag. Samman
lagt kommer barnfamiljerna genom höjningar av dessa och andra bidrag -—
det förlängda barnbidraget och studiebidragen —- att tillföras ytterligare
nära 700 milj. kr. i ökade transfereringar, räknat för helt år.
Som en del av det förstärkta stödet till barnfamiljerna bör även ses föl
jande ändringsförslag i skattelagstiftningen. Det första gäller fosterbar
nens ställning i beskattningshänseende. F. n. har fosterbarn inte samma
ställning som egna barn, adoptivbarn eller styvbarn, vare sig vid inkomst
beskattningen eller vid arvs- och förmögenhetsbeskattningen. Jag föreslår
nu att fosterbarnen skall jämställas med de egna barnen samt adoptiv-
och styvbarn i inkomst- och förmögenhetsskattehänseende i de fall där
fosterlega eller annan ersättning än allmänt barnbidrag, förlängt barnbi
drag, studiehjälp och bidragsförskott inte utgår. I arvsskattehänseende
avser jag att anmäla denna fråga i annat sammanhang denna dag. Ett an
nat ändringsförslag avser det belopp i avdrag för nedsatt skatteförmåga
som utgör maximum för oförsörjda barn i fall där existensminimum bevil
jas. Dessa avdragsmaximum är f. n. 1 000 kr. för varje oförsörjt barn. Jag
föreslår att beloppet höjs till 1 500 kr. Ett ytterligare förslag i syfte att
stärka stödet till barnfamiljer är att höja maximibeloppet för underhåll till
icke hemmavarande barn från 1 000 kr. till 1 500 kr. Dessutom avses ålders
gränsen i detta fall höjas från 16 till 18 år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
74
Till en del är givetvis det ökade stödet till barnfamiljerna en kompensa
tion för de höjda levnadskostnader, som höjningen av mervärdeskatten
förorsakar. De höjda barnbidragen utgör emellertid till största delen en di
rekt inkomstförstärkning, som ger barnfamiljerna möjligheter till en stan
dardhöjning i och med att reformen genomförs. Det kan visserligen göras
gällande, att de allmänna barnbidragen legat oförändrade sedan år 1965,
och att prisstegringar inträffat under den mellanliggande perioden. Barnbi
dragen kan emellertid inte ses isolerade från det övriga familj estödet. Un
der denna period har nämligen barnfamiljerna tillförts ökat stöd på andra
vägar och till avsevärda belopp. Sålunda reformerades moderskapspenningen
år 1967 och bostadstilläggen till barnfamiljerna år 1969, varigenom stödet
till barnfamiljerna ökat i en omfattning, som i stort sett motsvarar en höj
ning av de allmänna barnbidragen med ca 150 kr. Den enda skillnaden lig
ger däri, att det ökade stödet, bl. a. genom att det utgår i form av bostads
tillägg, i första band riktats till barnfamiljer i de lägre inkomstlägena. Vi
dare har en kraftig satsning gjorts för utbyggnaden av servicen för barn
familjerna, främst när det gäller barntillsyn och social hemhjälp. Statsbi
dragen till barnstugorna har höjts år 1966, och en ny kraftig höjning före
slås i årets statsverksproposition. Statsbidrag har införts för kommunala
familjedaghem. Den prioritering av insatserna till barnfamiljerna, som däri
genom skett, torde ha haft ett allmänt stöd i opinionen.
Jämsides med reformeringen av inkomstbeskattningen föreslås vissa för
ändringar av förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvobeskattningen. För
slaget följer samma huvudlinjer som den här redovisade reformen. Vissa
lättnader föreslås sålunda för mindre förmögenheter och arv medan där
emot skatterna höjs för de större arven och förmögenheterna. Förslag i des
sa hänseenden läggs fram i en särskild proposition. De ökade skatteintäk
ter, som ändringen av kapitalbeskattningen medför, har bidragit till finan
sieringen av den sänkta inkomstskatten.
Den organisatoriska förändringen av skattemyndigheterna samt den
kraftiga förstärkningen av deras kontrollresurser som nyligen förelagts riks
dagen skall ses som ett led i den pågående reformeringen av skattesyste
met. Det är helt självklart att en reform som syftar till en jämnare inkomst
fördelning måste innehålla åtgärder som syftar till att förhindra att stora
grupper undgår beskattning av en betydande del av inkomsten. Samtidigt är
det naturligtvis ur statsfinansiell synpunkt viktigt att skattemyndigheterna
förstärks.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Skattereformens medel
För att nå de med skattereformen åsyftade effekterna i den direkta be
skattningen måste en avsevärd omläggning ske av det nuvarande inkomst
skattesystemet. Jag skall här i korthet beskriva de medel som använts.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
75
För inkomsttagare med små och medelstora inkomster är kommunal
skatten sedan länge den största skatteposten. Den omfördelning av skatte
bördan som är ett av huvudmålen för skattereformen måste således ta sikte
1 första hand på åtgärder för att lätta det kommunala skattetrycket. Detta
bör ske genom en höjning av det kommunala ortsavdraget, som f. n. är
2 250 kr. för ensamstående utan barn och 4 500 kr. för gifta tillsammans
och för ensamstående med barn. Genom avtrappning av ortsavdraget i de
högre inkomstlägena kan det höjas kraftigt för små och medelstora in
komster utan att leda till alltför stort bortfall av skatteunderlag för kom
munerna. Mitt förslag innebär att det kommunala ortsavdraget höjs till
4 500 kr. och att detta avdrag utgår till alla inkomsttagare, oberoende av
civilstånd. Det blir därmed lika stort som de grundavdrag, som gäller vid
den statliga beskattningen. Avdraget bör utgå med det angivna beloppet
upp till en inkomst på 30 000 ler. men därefter reduceras med 20
%
av den
överstigande inkomsten. Avdraget är således helt borta vid en inkomst av
52 500 kr. I samband med omkonstruktionen bör avdraget ges en annan och
efter dyrortsgrupperingens avskaffande riktigare benämning, nämligen
grundavdrag.
Det skattebortfall som kommer att drabba kommunerna bl. a. till följd
av det höjda grundavdraget kan uppskattas till totalt ca en miljard kr. för
helt år räknat i 1971 års löneläge. Det är avsikten att kommunerna skall
erhålla full kompensation för detta skattebortfall. Någon effekt på de kom
munala skatteinkomsterna får det minskade skatteunderlaget dock inte
förrän år 1973 med de avräkningsmetoder för kommunalskatten som f. n.
tillämpas. Däremot inträffar ett omedelbart bortfall av preliminärskatt,
som minskar statens skatteintäkter redan fr. o. m. år 1971. Förslag kom
mer att senare läggas fram om formerna för kompensationen till kommu
nerna.
Skattereformen tar emellertid sikte på lättnader även såvitt avser den
statliga inkomstskatten.
I första hand har det gällt att vid utformningen av den nya skatteskalan
undanröja de nuvarande olikheterna i beskattningen av individerna beroen
de på civilstånd. F. n. finns två skatteskalor, en strängare för ensamstående
utan barn och en lindrigare för gifta och ensamstående med barn. Vill man
nå fram till en individuell beskattning av arbetsinkomster bör samma skala
gälla för samtliga individer, således oberoende av civilstånd. Detsamma bör
gälla ortsavdraget. Avdraget bör av praktiska skäl ha samma storlek och
konstruktion som det kommunala och benämnas statligt grundavdrag.
Den nya skalan för det statliga skatteuttaget har konstruerats så att den,
som jag tidigare nämnt, frånsett de högsta inkomstlägena, ger lägre sam
manlagd skatt än den som f. n. gäller för ogifta men något högre än den
som gäller för gifta. Detta gäller framför allt i lägre och medelhöga inkomst
lägen. I de övre inkomstskikten har skatteskalan avvägts så, att skatte-
76
sänkningen för ogifta successivt blir allt mindre och vid mycket höga in
komster övergår i skatteskärpningar.
För en kategori betyder emellertid en skatteomläggning efter dessa linjer,
att skärpningar av inkomstskatten skulle inträda redan vid ganska låga in
komster om inte särskilda åtgärder vidtogs. Det gäller de familjer, där både
före och efter reformens ikraftträdande bara en av makarna förvärvsarbetar.
Jag har redan anfört, att en skatteskärpning för sådana familjer i de läg
re inkomstlägena inte kan accepteras. För att undvika en sådan effekt före
slås att en helt ny typ av skatteavdrag införs i form av en reduktion av den
slutliga skatten för gift inkomsttagare, där maken helt saknar inkomst.
Skattereduktionen kan i princip ses som en ersättning för den rätt som
nu föreligger för gifta att helt eller delvis tillgodoräkna sig den andra ma
kens ortsavdrag i de fall denna saknar inkomst eller har en så låg inkomst,
att ortsavdraget inte helt kan utnyttjas. Därför bör skattereduktionen utgå
till sitt fulla belopp endast så länge den andra maken helt saknar arbetsin
komst. Om den andra maken har arbetsinkomst bör reduktionen avtrappas
i relation till i vad mån denna kan utnyttja sitt grundavdrag. Skattereduk
tionen bör uppgå till maximalt 1 800 kr., vilket i medelinkomstlägen mot
svarar den skattenedsättning som uppstår på grund av det nya grundavdra
get på 4 500 kr. Efter hand som den andra maken får egna inkomster mins
kas reduktionsbeloppet. Vid fullt utnyttjande av grundavdraget, dvs. när
den andra maken har en taxerad inkomst av 4 500 kr., upphör reduktions-
rätten. Reduktionen utgår å andra sidan med fullt belopp oberoende av in
komstens storlek, när bara en av makarna har inkomst.
Den beskrivna skattereduktionen bör utan avtrappning utgå även till en
samstående med barn under 18 år, eftersom de f. n. beskattas enligt samma
regler som gifta.
Jag vill här också nämna att den nuvarande skyldigheten för gift person
att betala sjukförsäkringsavgift för make som saknar beskattningsbar in
komst avses bli avskaffad. Denna fråga kommer att anmälas av chefen för
socialdepartementet.
Genom skattereduktionen och bortfallet av den ena makens sjukförsäk
ringsavgift uppnås väsentliga skattelättnader för familjer där bara en av
makarna förvärvsarbetar samtidigt som förvärvsarbetande av alla katego
rier kan beskattas efter en ensartad skatteskala och med i övrigt identiska
skatteregler. Härifrån bör dock göras ett undantag, som motiveras av om
sorg om barnfamiljerna. Jag föreslår således att förvärvsavdraget bibehålls
men omkonstrueras i vissa avseenden.
Förvärvsavdrag medges f. n. i princip endast gift kvinna som har arbets
inkomst. Avdraget är, när kvinnan har hemmavarande barn under 16 år,
300 kr. plus 25
%
av inkomsten, dock högst 3 000 kr.
Förvärvsavdraget är inte en typ av avdrag som i princip passar in i ett
individuellt beskattningssystem. Med hänsyn till de ogynnsamma verkning
ar för familjer med hemmavarande barn som ett avskaffande helt av för-
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970
77
värvsavdraget skulle medföra, synes det övergångsvis ofrånkomligt att bi behålla avdragstypen. En omarbetning av förutsättningarna för avdragsrät- ten bör dock ske. Anknytningen till inkomsttagarens kön bör försvinna. Båda makarna bör ha arbetsinkomster och hemmavarande barn för att avdraget skall få åtnjutas. Avdraget bör tillkomma den som har de lägsta arbetsinkoms terna. Förvärvsavdraget bör dock få åtnjutas även av ensamstående med hemmavarande barn under 16 år. Avdragsbeloppets maximum bör sänkas till 2 000 kr.
Den nya, gemensamma skatteskalan har vidare i sin utformning påver kats av en annan förändring som jag föreslår i skattesystemet. Jag anser således att det avdrag som f. n. medges vid den statliga inkomsttaxeringen för kommunalskatter bör avskaffas för fysiska personer. Detta avdrag har tidigare motiverats med att det i viss utsträckning utjämnade de olikheter i den sammanlagda skattebördan för individerna, som härrörde ur de star ka variationerna i de kommunala skattesatserna. Här har emellertid förut sättningarna i grund förändrats under senare hälften av 1960-talet. Sedan de statliga bidragen för kommunal skatteutjämning införts har skillnader na i den kommunala utdebiteringen kraftigt minskat. Glesbygdskommu ner med svagt skatteunderlag har i stort sett samma utdebitering som stä der och tätorter i övrigt, vilket kommer att accentueras i takt med kommun sammanläggningen. Någon geografisk uppdelning av områden med hög resp. låg kommunalskatt föreligger knappast längre. Visserligen finns det fortfarande kommuner med mycket låg kommunalskatt liksom sådana med en utdebitering som ligger väsentligt över genomsnittet. Över 80 % av lan dets befolkning bor emellertid i kommuner, där utdebiteringen med mindre än 2 kr. avviker från medelutdebiteringen för år 1970, som är 21 kr.
Det tidigare giltiga motivet för kommunal skatteavdraget har således av sevärt förlorat i styrka. Därtill kommer att avdraget leder till att höjningar av kommunalskatten drabbar de enskilda inkomsttagarna i olika grad be roende på deras inkomst. De lägre inkomsttagarna får i dag i allmänhet vid kännas en höjd utdebitering till 100
%,
medan de högre inkomsttagarna får
en så avsevärd reduktion av den statliga inkomstskatten, att de endast be talar en mindre del av den kommunala skattehöjningen. Jag anser inte att dessa skillnader i skattebelastningen mellan olika invånare i en och samma kommun kan försvaras. För att få en mera likartad effekt vid förändringar i det kommunala skatteuttaget bör avdragsrätten för kommunalskatter slo pas.
Jag vill understryka att kommunalskatteavdragets avskaffande har för anlett hänsynstagande vid utformningen av den nya statliga inkomstskatte skalan. Skattesatserna i de inkomstlägen, som påverkas genom att inte om fattas av det schabloniserade avdraget, ligger 20 å 25
%
lägre än de skatte
satser som annars bort tillämpas. Härigenom får tillräcklig hänsyn anses ha tagits till att avdraget slopas. För att kompensera invånarna i kommuner med särskilt hög kommunalskatt avser jag emellertid att utöka möjlighe-
ten att medge bidrag inom det kommunala skatteutjämningssystemets ram.
Jag nämnde tidigare att kommunalskatteavdraget bör slopas för fysiska
personer. Detsamma bör gälla oskiftade dödsbon och familjestiftelser, dvs.
skattesubjekt för vilka den statliga progressiva skatteskalan är avsedd att
tillämpas. Föreliggande skattereform omfattar inte företagen. Företagsbe
skattningen bör bli föremål för särskild utredning och jag avser att inom
den närmaste tiden begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla sär
skilda sakkunniga för detta ändamål.
Skattereformens budgetmässiga omslutning beräknas till ca 4,6 miljarder
kr. räknat per helår och vid fullt genomslag. Ett inkomstbortfall uppstår
dels på grund av sänkningar av den statliga inkomstskatten för flertalet
medborgare, dels som följd av utgifter för höjda barnbidrag, folkpensioner,
studiebidrag, bidragsförskott in. m. Därtill kommer kompensation till kom
muner och försäkringskassor för det inkomstbortfall som dessa drabbas av,
främst genom grundavdraget. Ett visst inkomstbortfall uppkommer slutli
gen som följd av att beskattningen av små och medelstora arv och förmögen
heter mildras. Detta inkomstbortfall bör i första hand täckas genom en höj
ning av mervärdeskatten från 10 till 15 % den 1 januari 1971 samt genom
höjd inkomstbeskattning av högre inkomsttagare och höjda skatter på stör
re arv och förmögenheter. Höjningen av mervärdeskatten beräknas öka sta
tens inkomster med 4 500 milj. kr. räknat per helår.
Under budgetåret 1970/71 uppstår ett mindre underskott på grund av
vissa tidsförskjutningar mellan uppbörd och utbetalningar men följande
budgetår balanserar skattereformen. Skattereformens budgetmässiga kon
sekvenser framgår av följande uppställning.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Förändringar i statens utgifter och inkomster genom skattereformen
Budgetårseffekt
Helårseffekt
år 1970/71,
vid fullt genom-
milj. kr.
slag, milj. kr.
1. Omläggning av inkomstbeskattningen för
fysiska personer.............................................
— 1 050
— 3 600
2. Höjning av folkpensionerna ...................
— 115
— 300
3. Höjning av barnbidragen, det förlängda
barnbidraget och studiebidraget samt ök-
ning av studiemedlen ................................
— 300
— 620
4. Höjning av bidragsförskotten samt höj-
ning av åldersgränsen från 16 till 18 år
—
—
75
5. Höjning av mervärdeskatten från 10 till
15 % ................................................................
+ 1 400
+ 4 500
6. Omläggning av arvs- och förmögenhets-
skatten ............................................................
•—•
O
+
Summa
—
65
—
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
79
Beräkningarna av den beloppsmässiga effekten av inkomstbeskattningens omläggning liksom av mervärdeskattens höjning är osäkra och beloppen har därför avrundats. Vid beräkningarna har hänsyn ej tagits till de ökade skat teintäkter som kan följa av en ökad förvärvsverksamhet hos gifta kvinnor.
Reformens verkningar
De förändringar av de enskilda inkomsttagarnas skatt och levnadsstan dard i olika inkomstlägen, som skattereformen leder till, redovisas i ett an tal tabeller och ett diagram, som torde få bifogas statsrådsprotokollet i det ta ärende som
bilaga 1.
Jag vill här med några exempel belysa konsekven
serna i olika hänseenden. Jag begränsar mig först till de ändringar som in träffar i den direkta beskattningen, statlig såväl som kommunal och med hänsyn tagen även till folkpensions- och sjukförsäkringsavgiften. Jag har därvid räknat med en kommunal utdebitering av 21 kr., vilket är den ge nomsnittliga utdebiteringen för år 1970.
En
gift inkomsttagare vars make saknar inkomst
får sänkt direkt skatt
upp till en årsinkomst av drygt 40 000 kr. De största skattesänkningarna in träffar för årsinkomster i skiktet 16 000 till 20 000 kr., där sänkningen upp går till ca 1 300 kr. För hela intervallet av låga och medelstora inkomster, dvs. mellan 12 000 och 30 000 kr., uppnås skattelättnader, som varierar mel lan 1 000 och 1 300 kr. per år. I inkomstlägena över 40 000 kr. inträffar skattehöjningar. De är till en början måttliga, knappast 300 kr. vid en års inkomst av 50 000 kr., men stiger sedan till ca 1 000 kr. vid inkomster på 100 000 kr. och ca 5 700 kr. vid inkomster på 200 000 kr.
Jag har tidigare klargjort, att övergången till en gemensam skatteskala innebär ganska väsentliga skattesänkningar för den kategori, som f. n. är hårdast beskattad, nämligen
de ensamstående ntan hemmavarande barn
under 16 år.
För deras del innebär reformen sänkt skatt upp till årsinkoms
ter på 100 000 kr. Den största skattesänkningen inträffar vid årsinkomster på ca 30 000 kr., där den uppgår till ca 1 850 kr.
Jag vill dock samtidigt erinra om att gifta, där endast en av makarna för värvsarbetar, ändå i fortsättningen kommer att betala lägre skatt än en ogift i samma inkomstläge. Den särskilda skattereduktionen till familjerna är lika stor i samtliga inkomstlägen och uppgår till 1 800 kr., dvs. beloppet för den reduktion på slutskatten som jag tidigare beskrivit.
För den i dag av sociala skäl skattemässigt mest gynnade kategorin,
en
samstående med barn under 16 år,
innebär övergången till den nya, gemen
samma skatteskalan relativt mindre skattelättnader än för de tidigare nämn da. Dessa skattebetalare får dock sänkt skatt upp till inkomster över 35 000 kr. De största lättnaderna inträffar vid inkomster mellan 16 000 och 20 000 kr., där skatten sänks med drygt 750 kr.
Samtidigt som de direkta skatterna förändras, höjs mervärdeskatten från
10 till 15
%.
Det betyder höjda levnadskostnader för hushållen. I mina be
räkningar av de förändringar i levnadsstandard, som skattereformen kom mer att leda till, har jag utgått från vissa antaganden om hur prisstegring arna påverkar kostnaderna. Jag har också i kalkylerna tagit med vissa av de bidrag till barnfamiljerna, som höjs i samband med skattereformen.
Kalkylmetoden kan illustreras med följande exempel. En tvåbarnsfamilj med endast en av makarna i förvärvsarbete antas ha en årsinkomst av 20 000 kr. Den disponibla inkomsten för denna familj, dvs. inkomsten efter skatt ökad med två barnbidrag, uppgår till ca 16 500 kr. Efter frånräkning av hyra och momsfri konsumtion återstår ca 65
%
av den disponibla in
komsten, dvs. ca 10 700 kr., som drabbas av momshöjningen. Den prissteg ring på skattepliktiga vai-or om ca 5,9 %, som kan antas följa av moms höjningen, medför således en fördyring av familjens konsumtion med ca 630 kr. Den kompenseras genom sänkningen av den statliga inkomstskatten med 1 290 kr. och höjningen av barnbidragen med 600 kr. Totaleffekten för denna familj blir alltså 1 290 -f- 600 — 630 = 1 260 kr. Det motsvarar den inkomstförstärkning eller standardstegring som familjen får genom skatte reformen.
I familjer med höga inkomster utgör hyran en mindre andel av konsum tionen, vilket torde medföra att en större andel av konsumtionen är moms- pliktig. Å andra sidan torde det i dessa familjer vara vanligt att en del av den disponibla inkomsten sparas. Även i dessa familjer torde man därför kunna räkna med att ca 65 % av den disponibla inkomsten används för momspliktig konsumtion.
När hänsyn tas till de ökade levnadskostnaderna på grund av den höjda indirekta beskattningen men också till effekten på familjens levnadsstan dard av ökade transfereringar, blir resultaten följande.
För en
gift inkomsttagare utan barn och vars make saknar arbetsinkomst
går gränsen för skattesänkningen vid ca 33 000 kr. och för en
ensamstående
utan barn
vid ca 75 000 kr. För såväl den gifta som den ensamstående blir
totaleffekten av skattereformen en skattesänkning om 750—800 kr. vid en årsinkomst om 20 000 kr.
För
barnfamiljerna
blir verkningarna av skattereformen påtagligt gynn
sammare på grund av höjningen av barnbidragen. För en gift inkomsttaga re med ett barn och där maken saknar inkomst blir totaleffekten av skatte reformen en standardhöjning om 1 000 kr. vid 20 000 kronors årsinkomst. Med två resp. tre barn blir höjningen 1 250 resp. 1 550 kr. För tvåbarnsfa milj en ligger balanspunkten vid en årsinkomst om 35 000—40 000 kr.
För
ensamstående med barn
har skattereformen gynnsamma verkningar
upp till inkomstläget 35 000 kr. i de fall där bidragsförskott utgår. För in komsttagare med ett barn i inkomstlägena mellan 12 000 och 20 000 kr. blir förbättringen ca 1 000 kr.
Den skattemässiga situationen för
två förvärvsarbetande makar
blir i
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970
81
flertalet fall väsentligt gynnsammare som ett resultat av att deras inkoms ter var för sig beskattas enligt den nya skatteskalan. I de fall där makarna i nuläget sambeskattas uppstår f. n. en extra progressivitetseffekt i och med att makarnas inkomster läggs samman vid skatteberäkningen. Denna ef fekt undgås i fortsättningen. Även de makar, vars inkomster är av sådan storlek att de f. n. utnyttjar den frivilliga särbeskattningen och därmed be skattas som ensamstående, får lägre skatt på grund av den nya skalan, vil ken som framgått av det föregående är lindrigare än den som i dag gäller för ensamstående.
Folkpensionärerna
I finansplanen har jag aviserat även en lättnad i beskattningen av folk pensionärer med smärre inkomster vid sidan av folkpensionen. Folkpen sionärerna har en i många avseenden gynnad ställning i beskattningsavse ende jämfört med övriga inkomsttagare. För de pensionärer som utöver folkpensionen har andra inkomster, s. k. sidoinkomster, kan emellertid i vis sa fall uppkomma kraftiga marginaleffekter vid inkomstökningar. Detta problem har varit uppmärksammat en längre tid, och förra året genomfördes provisoriska åtgärder i syfte att komma till rätta med de mest framträdan de olägenheterna.
Mitt förslag har i huvudsak följande innebörd. Det kommunala bostads tillägget, som f. n. är skattepliktig inkomst men på grund av reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga i de flesta fall inte föranleder beskatt ningsbar inkomst, avses bli skattefritt. Ensamstående folkpensionär med full folkpension skall kunna ha inkomster vid sidan av folkpensionen upp till 1 500 kr. utan att få beskattningsbar inkomst. Såvitt avser makar är mot svarande högsta belopp av sidoinkomsten 2 000 kr. Detta åstadkommes ge nom ett extra avdrag, som är beräknat att nå sitt maximum vid nämnda sidoinkomster. Det avtrappas successivt vid högre sidoinkomster än de nu nämnda. Avtrappningen sker med 1/3 av sidoinkomstens ökning. För att nå enkelhet i administrationen avses emellertid det extra avdragets storlek beräknas, inte som nu på sidoinkomstens storlek i förhållande till folkpen sionsförmånernas storlek, utan på storleken av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten.
Om man räknar med en folkpension för år 1971 med 6 300 kr. för en ensamstående folkpensionär och 10 000 kr. tillsammans för gifta folkpen sionärer, blir innebörden av mitt förslag att en ensamstående folkpensionär kan ha en taxerad inkomst på 7 700 kr. och gifta folkpensionärer en taxe rad inkomst på sammanlagt 11 800 kr. innan någon skatt överhuvudtaget uppkommer. Dessutom tillkommer det skattefria kommunala bostadstill ägget.
Efter denna allmänna karakteristik övergår jag till att behandla reform förslagets detaljer.
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Inkomstskatten
Allmänna avdrag
Avdrag enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
Skattskyldig får f. n. göra avdrag för sådan sjukförsäkrings
avgift enligt 19 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring som
påförts honom under året före taxeringsåret. Dessa avdrag beräknas till ett
belopp av minst 150 kr. eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt
till ett belopp av minst 300 kr. Familjeskatteberedningen har framhållit att
de sjukförsäkringsavgifter som nu påförs regelmässigt överstiger schablon
beloppet. Beredningen har därför förordat att schablonberäkningen med
dess anknytning till sambeskattningen slopas medan däremot avdragsrätten
för faktiskt påförd avgift behålls. Förslaget i denna del har inte mött erin
ran vid remissbehandlingen. Även jag anser avdragsrätten böra utformas
på detta sätt. För folkpensionärerna, som inte påförs någon avgift, innebär
förslaget i och för sig en skärpning. Som jag redan påpekat avses emeller
tid folkpensionärernas skatteförhållanden skola förbättras genom andra åt
gärder, som jag skall redovisa närmare i det följande. Slopandet av av-
dragsrättens minimibelopp föranleder en redaktionell ändring av bestäm
melserna om beskattning av sjukförsäkringsavgift som restitueras, avkor
tas eller avskrivs.
Som jag tidigare nämnt avses den nuvarande skyldigheten för gift att
betala sjukförsäkringsavgift för make som saknar beskattningsbar inkomst
bli avskaffad. Ändringen är, såsom framhållits av utredningen om definitiv
källskatt, till fördel från källskatteteknisk synpunkt. Denna fråga anmäls
av chefen för socialdepartementet i annat sammanhang. Den uppbördstek-
niska bestämmelsen i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953:272) kan
således upphävas.
Skattskyldig som under beskattningsåret utgett underhåll till
barn under 16 år som inte varit hemmavarande får göra avdrag med 1 000
kr. för varje sådant barn. Beloppet skall dock styrkas med intyg från barna
vårdsnämnd, barnavårdsman eller kommunal förtroendeman.
I fråga om avdraget har familj eskatteberedningen ifrågasatt en uppräk
ning med hänvisning till sambandet mellan avdraget och de bestämmel
ser som finns om ändring av underhållsbidrag med hänsyn till penning
värdets förändring. Jag delar beredningens uppfattning att en uppräkning av
avdraget är påkallad och föreslår att beloppet 1 000 kr. höjs till 1 500 kr.
Förslaget bör ses som ett led i åtgärderna att stärka barnförsörjarnas si
tuation. Samtidigt vill jag erinra om att tidigare denna dag anmälts ett för
slag om höjning av bidragsförskotten från 1 890 till 2 520 kr. per år och
av åldersgränsen för rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år. I anslutning
83
till det sistnämnda bör också åldersgränsen i fråga om rätten till avdrag
för underhållsbidrag höjas från 16 till 18 år.
Bestämmelsen om krav på intyg från barnavårdsnämnd, barnavårdsman
eller kommunal förtroendeman har vållat vissa olägenheter i tillämpningen.
På många håll är det svårt för den skattskyldige att skaffa de intyg som
krävs med hänsyn till avstånd, öppettider o. d. Jag föreslår att kravet mild
ras på det sättet att underhållsskyldigheten skall styrkas med skriftligt intyg
eller annat bevis. Det får då bli den skattskyldiges ensak att ordna bevis
ningen på det för honom lämpligaste sättet. Samtidigt behålls möjligheten
att förebygga missbruk av avdragsrätten. Som bevis bör kunna godtas dom
eller avtal om underhållsskyldighet jämte kvitto på betalt belopp eller in
tyg från trovärdig person.
De här föreslagna ändringarna i avdragsrätten föranleder ändring av
35 § 1 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. första stycket a) kommunalskat
telagen (1928: 370; KL).
Förvärvsavdrag
Rätten till förvärvsavdrag knyter sig till inkomst av eget arbete beträf
fande inkomstslagen jordbruksfastighet, rörelse och tjänst. Till en början
finns avdragsrätt för gift kvinna utan hemmavarande barn under 16 år som
levt tillsammans med sin man och som haft inkomst av jordbruksfastighet
och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors värde, inkomst av
rörelse i vilken hon varit verksam i ej blott ringa omfattning eller inkomst
av eget arbete. Avdragsbeloppet är i samtliga nu nämnda fall 300 kr.
Har kvinnan dessutom hemmavarande barn under 16 år får hon i fråga
om inkomst av rörelse eller eget arbete göra avdrag med 300 kr. jämte
25 % av inkomsten, sammanlagt dock med högst 3 000 kr. Är det fråga om
jordbruksinkomst får hon göra avdrag med ett belopp som svarar mot vär
det av arbetsinkomsten, dock med högst 1 000 kr.
Vidare kan nämnas den avdragsrätt som föreligger för ensamstående med
hemmavarande barn under 16 år. Denna avdragsrätt följer samma regler
som gäller för gift kvinna med barn och inkomst av rörelse.
Härjämte föreligger rätt till förvärvsavdrag i fråga om jordbruks- och
rörelseinkomst vid fall av s. k. faktisk sambeskattning. Gift man utan hem
mavarande barn under 16 år som levt tillsammans med sin hustru får åt
njuta förvärvsavdrag med 300 kr. Förutsättningen är att hustrun utfört ar
bete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kr. Finns hemmavarande
barn under 16 år får mannen åtnjuta avdrag med belopp motsvarande vär
det av hustruns arbetsinsats, dock med högst 1 000 kr.
Familj eskatteberedningen har föreslagit att förvärvsavdraget slopas i al
la tre altex-nativen. För att i alt. 3 få en mjuk övergång från det nuvarande
systemet har beredningen emellertid utformat det i alternativets konstruk
tion ingående skatteavdraget och -tillägget så att effekten i viss mån över-
6f Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 70
Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970
84
ensstämmer med förvärvsavdragets. Slopandet av förvärvsavdraget har i
stort sett accepterats av remissinstanserna. I ett par yttranden har emeller
tid framhållits att ett förvärvsavdrag behövs för att skapa jämställdhet
mellan familjer med och ntan barn.
Förvärvsavdragen har, utom i fall av ensamstående med hemmavarande
barn under 16 år, anknutits till sammanlevnad mellan makar eller därmed
likställda skattskyldiga och kan inte som jag tidigare understrukit sägas
höra hemma i ett system med renodlat individuell beskattning. Ett slopande
av avdragen är värdefullt också från förenklingssynpunkt, som framhål
lits vid remissbehandlingen. Att helt avskaffa förvärvsavdragen i och med
genomförandet av den här föreslagna skattereformen skulle emellertid in
nebära betydande skatteskärpningar absolut sett och i fråga om marginal
skatt. Jag är därför inte beredd att f. n. helt slopa förvärvsavdragen, men
reglerna bör omarbetas och förenklas. Mitt förslag, som jag f. ö. antytt
i det föregående, innebär följande. Har makar med hemmavarande barn
under 16 år båda haft arbetsinkomst får den make som haft den lägsta in
komsten åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget uppgår i fråga om inkomst av
rörelse till 25 % av nettointäkten och i fråga om tjänst till 25
%
av in
komsten, i båda fallen dock högst till 2 000 kr., dvs. en minskning av det nu
gällande maximibeloppet med 1 000 kr. Vid inkomst av jordbruksfastighet
är avdraget 1 000 kr.
Även för ensamstående med barn under 16 år bör avdraget behållas.
Reglerna överensstämmer liksom nu med dem som gäller för gift kvinna
med inkomst av rörelse.
För gifta som driver jordbruk eller rörelse med biträde av andra maken
(faktisk sambeskattning) föreslås att avdrag medges med värdet av med
hjälpande makens arbetsinsats, dock högst 1 000 kr., dvs. samma belopp som
f. n. Även här är förutsättningen att makarna har minderåriga barn i hem
met. Någon minsta beloppsgräns som mått på medhjälpande makens arbets
insats synes dock inte behövlig.
Avdragsrätten förutsätter sålunda i fråga om gifta att båda makarna har
inkomst av arbete medan det f. n. är tillräckligt om hustrun har sådan in
komst. Vidare krävs att familjen har hemmavarande barn under 16 år. En
ändring av denna innebörd ligger i linje med förvärvsavdragets syfte att
skapa rättvisa mellan familjer med en och två förvärvsarbetande. I fall där
båda makarna har förvärvsarbete och familjen har minderåriga barn upp
kommer regelmässigt en merkostnad jämfört med familjer där bara ena
maken förvärvsarbetar. Merkostnaden hänför sig till den barntillsyn som
måste ordnas då båda föräldrarna är borta från hemmet. I avvaktan på en
ytterligare utbyggnad av samhällets barnstöd på bidrags- och serviceområ
det bör denna merkostnad liksom hittills beaktas vid beskattningen i viss
utsträckning.
Förslaget innebär vidare att förvärvsavdragets exklusiva anknytning till
Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
85
hustrun slopas. Ändringen är en naturlig konsekvens av övergången till individuell beskattning.
Sänkningen av maximibeloppet och slopandet av det fasta bottenbeloppet 300 kr. får ses mot bakgrunden av den föreslagna ändringen av övriga komponenter i inkomstskattesystemet. De nya reglerna om grundavdrag och den enhetliga skatteskalan gynnar makar som båda förvärvsarbetar. För att få en lämplig avvägning av skatten för denna kategori bör förvärvs- avdraget utformas som ett rent kvotavdrag med oförändrat 25
%
kvot
och ett maximum av 2 000 kr. För ensamstående med barn uppväger för bättringar inom andra delar av systemet mer än väl reduktionen av för- värvsavdraget. För de faktiskt sambeskattade bör avdragsmaximum behål las.
Förslaget i fråga om förvärvsavdraget rymmer också några ändringar av mer teknisk karaktär. Som förutsättning för avdragsrätt gäller som nämnts att fråga är om arbetsinkomst. Till arbetsinkomst avses skola hänföras all inkomst av tjänst utom periodiskt understöd samt inkomst av jordbruks fastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Denna bestämning ansluter i sak till de bestäm melser om arbetsinkomst som f. n. finns i anvisningarna till 2 § förord ningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar. Med denna bestämning blir förutsättningen för förvärvsavdrag enligt förslaget densamma som gäller för att inkomst skall beskattas individuellt. Det är enligt min mening naturligt och praktiskt att i dessa två hänseenden an knyta till samma inkomstbegrepp. Materiellt sett innebär det sagda en viss vidgning av området för avdragsrätt. Sålunda avses enligt förslaget pension och liknande skola utgöra arbetsinkomst med rätt till förvärvsavdrag me dan förvärvsavdrag f. n. inte medges från pensionsinkomst. I praktiken tor de dock denna utvidgning inte få större betydelse, eftersom förvärvsavdra- gen i den nya konstruktionen förutsätter hemmavarande barn under 16 år.
En annan förändring är att kvotavdraget beräknas på grundval av netto intäkten vid inkomst av jordbruk och rörelse och inte som nu på inkoms ten i förvärvskällan. Härigenom undviks att förvärvsavdraget på grund av reglerna om procentavdrag kan bli lägre vid kommunaltaxeringen än vid statstaxeringen. Bestämmelsen om att avdraget inte får överstiga inkomsten i förvärvskällan avses dock skola behållas.
En specialregel torde behövas för det sällsynta fall att båda makarna har lika stora inkomster. Avdraget bör i detta fall medges åt den yngsta maken.
Som framgått av det sagda görs i fråga om förvärvsavdrag skillnad mel lan arbetsinkomst och inkomst som inte härrör av arbete. Terminologiskt skulle begreppet arbetsinkomst passa väl i bestämmelserna om förvärvsav drag. Behov föreligger emellertid av en samlande term även för inkomster av annat slag än arbetsinkomster. Skälet härtill är att, som jag förut nämnt
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
86
och skall beröra ytterligare i det följande, sambeskattning avses skola ske
även i fortsättningen för dessa andra slag av inkomster. Termen kapital
inkomster för nu åsyftade inkomster är olämplig med hänsyn till att de inte
alltid är att hänföra enbart till inkomstslaget kapital. Termen sidoinkoms-
ter, som används i nyssnämnda förordning om skatteberäkning i vissa fall
för makar, är också olämplig i KL, eftersom termen sidoinkomster används
för att beteckna inkomster, ofta arbetsinkomster, vid sidan av folkpension.
En term som kan övervägas är särinkomster. Eftersom emellertid just dessa
inkomster skall sambeskattas kan jag inte heller acceptera denna term. Jag
har i stället valt att beteckna arbetsinkomsterna som A-inkomster och öv
riga slag av inkomster som B-inkomster. Definitionen har i övrigt sin lämp
liga plats i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (SI).
Det sagda föranleder ändring i 46 § 3 mom. KL.
Kommunalskatteavdraget
Vid taxering till statlig inkomstskatt föreligger f. n. rätt till avdrag för
sådan allmän kommunalskatt som påförts den skattskyldige under året
före taxeringsåret. Detta avdrag skall dock beräknas till ett belopp av minst
2 250 kr. eller, för makar som levt tillsammans under beskattningsåret, för
dem båda gemensamt minst 4 500 kr. Sistnämnda belopp tillämpas även
i fråga om ensamstående med hemmavarande barn under 18 år.
Jag har tidigare redogjort för skälen till varför jag anser att kommunal
skatteavdraget bör avskaffas.
Från fastighetsägarhåll har framhållits att de höjda taxeringsvärdena
efter 1970 års allmänna fastighetstaxering skulle innebära en ytterligare
skatteskärpning för fastighetsägare om avdragsrätten slopades. Man har
härvid åsyftat de fall där fastigheten ger en avkastning understigande 2 %
av taxeringsvärdet, det s. k. garantibeloppet. Beträffande dessa fastigheter
räknas vid kommunalbeskattningen inkomsten alltid ha uppgått till åt
minstone ett belopp motsvarande garantibeloppet. I prop. 1970: 49 har före
slagits de åtgärder som ansetts behövliga för att motverka skatteeffekterna
för fastighetsägarna av de höjda taxeringsvärdena.
Kommunalskatteavdragets slopande föranleder ändring också av vissa
regler på intäktssidan. F. n. gäller i fråga om taxeringen till statlig inkomst
skatt att till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs restituerad, av
kortad eller avskriven allmän kommunalskatt i den mån denna påverkat
storleken av avdrag för sådan skatt som åtnjutits vid tidigare års taxering
ar. I de fall avdragsrätt inte föreligger bör någon beskattning av restitue
rad, avkortad eller avskriven kommunalskatt inte ske.
Vad jag anfört i nu aktuellt avseende föranleder ändring av 2 § första
stycket, 4 § 1 mom. första stycket och 6 § 1 mom. a) SI. 4 § 1 mom. tredje
stycket SI kan upphävas.
Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
87
Grundavdrag
Ortsavdragen uppgår f. n. till 2 250 kr. för ensamstående utan hemma varande barn under 18 år samt till 4 500 kr. för makar och sådana ensam stående som haft hemmavarande barn under 18 år. Avdragen medges från all inkomst. För rätten till fullt ortsavdrag krävs att den skattskyldige varit bosatt i landet under hela beskattningsåret. Har han varit bosatt här endast en del av beskattningsåret reduceras ortsavdraget.
Familj eskatteberedningen har i fråga om alt. 3 föreslagit att grundav drag skall avräknas enbart mot inkomst av arbete. Inkomst av kapital och liknande avses alltså inte berättiga till grundavdrag. I alt. 2 räknas med en typ av grundavdrag som differentieras med hänsyn till de skattskyldigas ålder. Gift inkomsttagare med hemmamake skall om denna nått viss ålder få ett extra grundavdrag.
Alt. 3 har vid remissbehandlingen tillstyrkts i endast ett fåtal yttranden. Konstruktionen av grundavdrag har därvid inte berörts särskilt. I dessa ytt randen uttalas emellertid att alternativets bestämmelser är komplicerade var vid bl. a. torde ha åsyftats den uppdelning av inkomster som måste göras på grund av grundavdragsreglerna. Det helt övervägande antalet remissinstan ser har dock avstyrkt alt. 3.
Beträffande differentiering av grundavdragen med hänsyn till inkomst tagarnas ålder har en praktiskt taget enig remissopinion ställt sig avvisan de.
Som jag berört tidigare bör skattesystemet innehålla regler som undan tar existensminimum från beskattning. Från rent teknisk synpunkt är bär olika metoder tänkbara. En möjlighet är att arbeta in ett fritt bottenbelopp i skatteskalan, i en annan att medge avdrag från skatt i stället för avdrag från inkomst. I stort sett kan effekten bli densamma oavsett vilka regler som väljs. De två nu angivna kan dock bereda vissa svårigheter vid den kommunala beskattningen med hänsyn till de olika utdebiteringssatserna och till att inkomster i en del fall skall beskattas i olika kommuner. Från praktisk synpunkt har den hittills tillämpade metoden med grundavdrag från inkomst avgjorda fördelar. Jag förordar därför att grundavdrag be hålls inom skattesystemet. Vid högre inkomster kan emellertid en åsyftad avvägning av skatten erhållas utan grundavdragen. Dessa bör därför redu ceras successivt vid stigande inkomst över en viss nivå. Avdragen bör givetvis medges individuellt och utan hänsyn till civilstånd.
Familj eskatteberedningens förslag att medge grundavdrag endast från arbetsinkomst har betydande nackdelar i administrativt hänseende. En differentiering av grundavdragen med hänsyn till inkomsttagarnas ålder har tämligen enhälligt avvisats av remissinstanserna. Jag finner därför inte någon anledning att föreslå något sådant.
I fråga om grundavdragen innebär mitt förslag följande. Varje skatt-
88
skyldig får åtnjuta ett individuellt avdrag, s. k. g r u n d a v d r a g, på 4 500
kr. I den mån grundavdraget inte kan utnyttjas av gift skattskyldig får det
inte, i motsats alltså till det nuvarande ortsavdraget, avräknas på makens
inkomster. Däremot bör det få avräknas efter samma principer som nu gäller
från den skattskyldiges inkomster i annan kommun än hemortskommunen.
Såväl vid den kommunala som den statliga inkomsttaxeringen avtrappas
grundavdraget när den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten över
stiger 30 000 kr. Avtrappning bör ske med 20 % av den del av nämnda in
komst som överstiger 30 000 kr. Grundavdraget är därmed helt borta vid en
inkomst av 52 500 kr.
Fullt ortsavdrag förutsätter f. n. bosättning i Sverige under hela beskatt
ningsåret. Avser bosättningen kortare tid än hela beskattningsåret, medges
endast reducerat ortsavdrag. Även grundavdraget bör i princip minskas, om
bosättningen här i landet varat endast kortare tid under beskattningsåret.
De i det föregående föreslagna avtrappningsreglerna ger upphov till vissa
komplikationer. Jag vill därför föreslå en metod för minskning av grundav
draget med hänsyn till bosättningstidens längd som är enklare i tillämpning
en än nu gällande regler för minskning av ortsavdrag. Bosättning här mer
än halva året bör medföra rätt till fullt grundavdrag, som skall avtrappas
med hänsyn till den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten i enlighet
med huvudregeln. Bosättning här under kortare tid än halva beskattnings
året bör medföra rätt till ett grundavdrag som i princip är en tolftedel av
fullt grundavdrag, dvs. 375 kr., för varje hel kalendermånad eller del därav
som den skattskyldige varit bosatt här. Det belopp som man därvid erhåller
bör emellertid avtrappas om den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten
överstiger 15 000 kr. Avtrappningen bör ske med en femtedel av det över
stigande beloppet.
Grundavdragsbeloppen bör av praktiska skäl avrundas. Avrundningen bör
ske uppåt till helt tiotal kronor.
I detta sammanhang vill jag nämna att det beträffande skattskyldig som
erlagt sjömansskatt finns en bestämmelse om begränsning av ortsavdrag
liknande den här aktuella regeln om begränsning av grundavdrag. Bestäm
melsen finns i 48 § 2 mom. femte stycket KL. Jag avser att återkomma
till det materiella innehållet i denna regel i samband med den proposition
om ändring av sjömansbeskattningen som jag ämnar anmäla senare.
De här behandlade reglerna om grundavdrag berör 48 § 2—4 mom. samt
52 § 1 mom. KL och 8 § SI. Åtskilliga följdändringar blir också behövliga.
Här kan nämnas särskilt anvisningarna till 48 § KL i vad de avser beräkning
av ortsavdrag för makar om någon av dem erlagt sjömansskatt. Anvisningar
na blir i denna del överflödiga och kan avskaffas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
89
Extra avdrag
F. n. kan skattskyldig, vars skatteförmåga är väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra när stående än barn, för vilka den skattskyldige fått åtnjuta barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, få ett avdrag utöver ortsavdraget, ett s. k. extra avdrag, för nedsatt skatteförmåga. Avdraget skall avpassas efter omständigheterna men får inte överstiga 6 000 kr. Även i det fall att den skattskyldiges inkomst, sedan skatten dragits av, understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oför- vållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig om ständighet, kan den skattskyldige få extra avdrag. I detta fall får beloppets maximum, 6 000 kr., ökas med högst 1 000 kr. för varje oförsörjt barn.
Genom grundavdraget, som föreslås bli 4 500 kr. för varje skattskyldig med inkomster under 30 000 kr., ökas utrymmet för medgivande av extra avdrag när det gäller ensamstående utan barn. Som ett led i stärkandet av barnfamiljernas ställning finns det enligt min mening skäl att höja maxi mibeloppet avseende oförsörjda barn i existensminimifallet till 1 500 kr. för varje sådant barn. Ändring bör ske i 50 § 2 inom. tredje stycket KL.
Även folkpensionärer har i regel rätt att åtnjuta avdrag för nedsatt skatte förmåga. Frågan om folkpensionärernas beskattning återkommer jag dock till i det följande med hänsyn till de särskilda problem som är förknippade härmed.
Makars beskattning
Ett av skatteförslagets huvudsyften är som nämnts att få till stånd en individuell beskattning av makar. Som jag nämnde inledningsvis avser den individuella beskattningen emellertid enbart arbetsinkomster.
Beträffande kapitalinkomst och liknande bör sambeskattningen behållas. Sambeskattningen kan dock inskränkas till att avse taxeringen till statlig inkomstskatt eftersom den eftersträvade progressionseffekten på kapital inkomsterna bara uppkommer där. Familjeskatteberedningen har föresla git en metod enligt vilken beskattningen av sådan inkomst sker ”på toppen” av den största arbetsinkomsten i familjen. Skatten fördelas sedan på ma karna efter förhållandet mellan deras kapitalinkomster.
Förslaget att endast arbetsinkomster skall beskattas individuellt kräver en uppdelning av inkomsterna i arbetsinkomst och övrig inkomst vid stats- taxeringen. Familjeskatteberedningen har för sitt alt. 3 diskuterat gräns dragningen mellan de båda inkomsttyperna. Inkomster från jordbruk och rörelse skall enligt beredningen hänföras till arbetsinkomst bara om arbets insatsen varit betydande, lägst 300 kr. Vid remissbehandlingen har denna
90
gränsdragning föranlett delade meningar. Förutom den principiella invänd
ningen att sambeskattningen inte bör bibehållas för något inkomstslag har
gjorts gällande såväl att avgränsningen av arbetsinkomsterna varit alltför
snäv som att den varit för vid.
Enligt min mening krävs en gränsdragning som är enkel i tillämpningen
samtidigt som den ger tillfredsställande resultat i materiellt hänseende.
Den gränsdragning som f. n. gäller enligt bestämmelserna om frivillig sär-
beskattning har fungerat tillfredsställande i praktiken. Till arbetsinkomst
hänförs, som jag tidigare nämnt, enligt dessa bestämmelser inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse om den skattskyldige varit verksam i för
värvskällan i ej blott ringa omfattning samt inkomst av tjänst, dock inte
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses
i 31 § KL. Annan inkomst är enligt reglerna sidoinkomst. Inkomst av jord
bruksfastighet eller rörelse hänförs i sin helhet antingen till arbetsinkomst
eller till sidoinkomst. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet, där jord
bruket helt eller till huvudsaklig del varit utarrenderat, torde förhållande
na ofta vara sådana att inkomsten av fastigheten inte är hänförlig till ar
betsinkomst. Om den skattskyldige i sådana fall exempelvis aktivt tagit del
i skogsbruk på fastigheten genom eget arbete eller genom direkt arbetsled
ning, får enligt bestämmelserna nettointäkten när den till övervägande del
härrör från inkomst av skogsbruket i sin helhet anses utgöra arbetsin
komst. Inkomst av jordbruksfastighet som åtnjutits av den som inte är bo
satt på fastigheten eller egendom sambrukad med fastigheten och vars hu
vudsakliga inkomst är av annat slag än inkomst av jordbruksfastighet får
inte hänföras till arbetsinkomst oavsett om jordbruket är utarrenderat eller
ej. Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital
utgör f. n. sidoinkomst. Härjämte finns en regel om en s. k. frigräns, av in
nebörd att makars sidoinkomster skall hänföras till arbetsinkomster om de
tillsammans inte överstiger 1 000 kr.
Jag finner lämpligt att behålla den nu återgivna gränsdragningen mellan
arbetsinkomst och sidoinkomst, varvid av skäl som jag tidigare redovisat
bör ske ändring i terminologiskt avseende. Arbetsinkomsterna bör benäm
nas A-inkomst och sidoinkomsten B-inkomst. Till den s. k. frigränsen åter
kommer jag i det följande.
Den beskattningsbara inkomsten är f. n. vad som återstår sedan den taxe
rade inkomsten minskats med ortsavdraget och, under vissa förhållanden,
avdrag för nedsatt skatteförmåga. Denna regel avses skola behållas i prin
cip, dock med den ändringen att termen ortsavdrag byts ut mot grundavdrag.
När det gäller personer som skall sambeskattas måste emellertid, som jag
nyss antytt, framräknas var för sig beskattningsbar A-inkomst och beskatt
ningsbar B-inkomst. En sådan uppdelning innebär givetvis ett visst merar-
bete vid deklaration och taxering. Det är därför väsentligt att systemet utfor
mas så att uppdelningen inte behöver ske i flera fall än som är nödvändigt
Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1970
91
och att dessutom administrationen blir så enkel som möjligt. Familjeskat- teberedningen har anvisat en metod enligt vilken grundavdrag inte skulle få ske från kapitalinkomst, dvs. från B-inkomst. Allmänna avdrag skulle avräknas i första hand från arbetsinkomst och därefter från annan in komst. Underskott i förvärvskälla där överskott skulle ha utgjort kapital inkomst skulle dock i första hand dras av från annan kapitalinkomst. Den na beräkningsmetod har vid remissbehandlingen kritiserats såsom kompli cerad.
Även jag finner denna metod för invecklad. I stället vill jag föreslå en annan lösning. Den överensstämmer till huvuddragen med den metod fa miljeskatteberedningen förordat men är betydligt enklare. Mitt förslag in nebär att B-inkomst hos gift skattskyldig vid statstaxeringen beskattas på toppen av den största A-inkomsten i familjen. En närmare redogörelse för konstruktionen lämnas i en inom finansdepartementet upprättad PM som torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga 3.
Familj eskatteberedningen har i sitt sambeskattningssystem för kapitalin komst inte räknat med någon frigräns av det slag som nu finns inom den frivilliga särbeskattningen. F. n. gäller att kapitalinkomst på högst 1 000 kr. för makarna sammanlagt av praktiska skäl betraktas som arbetsin komst. Vid remissbehandlingen har flera av de taxeringstekniska instan serna framhållit de administrativa fördelarna med en frigräns och att en sådan gräns om möjligt bör vara större än den som nu tillämpas. Jag delar uppfattningen att en frigräns är lämplig vid sambeskattningsförfarandet. Om gränsen sätts till 2 000 kr. torde sambeskattningen kunna undvikas i flertalet fall där den annars hade skett för smärre kapitalinkomster. Jag förordar alltså att B-inkomster till ett belopp av högst 2 000 kr. sammanlagt för makarna hänförs till A-inkomsterna för att underlätta administratio nen. Denna frigräns bör emellertid gälla enbart vid skatteberäkningen och inte vid bedömningen av frågan om rätt till förvärvsavdrag, som enligt vad jag tidigare framhållit förutsätter rena A-inkomster.
De föreslagna sambeskattningsreglerna föranleder särberäkning av be skattningsbar A- resp. B-inkomst i de fall då den make som har den lägsta A-inkomsten också har B-inkomst. I andra fall är en sådan beräkning onö dig. Det torde emellertid vara praktiskt lämpligt att göra en uppdelning i fråga om A- resp. B-inkomsten i samtliga fall där båda makarna har stat ligt taxerad inkomst. Denna uppdelning ingår som ett led i taxeringen. Ma kar som båda har inkomster bör därför i deklarationen på lämpligt sätt markera huruvida de anser inkomsten vara av det ena eller det andra sla get. Erfarenheterna från den frivilliga särbeskattningen visar att det i prak tiken i helt övervägande antalet fall är självklart huruvida en inkomst är A- eller B-inkomst. Uppdelningen i deklarationen kommer därför inte att bli alltför betungande för de skattskyldiga. Inte heller behöver de nya reg-
Knngl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970
92
lerna i normalfallet medföra något större mått av merarbete för taxerings
nämnderna. Jag påminner om att frågan blir aktuell huvudsakligen beträf
fande inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. I någon mån måste
uppmärksamhet riktas också på inkomstslaget tjänst, eftersom periodiska
understöd och liknande periodiska intäkter, som är B-inkomst, deklareras
som inkomst av tjänst. Den nyss berörda regeln om frigräns minskar ytter
ligare antalet fall av merarbete.
Den individuella beskattningen av makar är inte renodlad utan rymmer
vissa sambeskattningsinslag. Med hänsyn härtill har jag inte funnit skäl att
föreslå ändring av reglerna om avräkning mellan makar av underskottsav
drag och andra allmänna avdrag.
De nu behandlade reglerna om äkta makars beskattning föranleder änd
ring i 52 § KL samt 9 § och 11 § 1 mom. SI.
Det bör nämnas i detta sammanhang att förordningen (1965: 153) om
särskild skatteberäkning i vissa fall för makar, dvs. reglerna om frivillig
särbeskattning, bör upphävas.
I det föregående har jag förutskickat att jag finner skäl att i beskattnings
hänseende jämställa fosterbarn, för vilka fosterlega eller annan er
sättning än barnbidrag och bidragsförskott inte utgår, med skattskyldigs
egna barn eller adoptiv- eller styvbarn. Med fosterbarn förstås enligt 46 §
barnavårdslagen (1960: 97) barn under 16 år, som vårdas och fostras i annat
enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, som
har vårdnaden om barnet. När det gäller beskattningen bör självfallet de
åldersgränser som finns i skatteförfattningarna gälla i stället för den gräns
som föreskrivs i barnavårdslagen. Bestämmelsen om fosterbarn bör tas in i
65 § första stycket KL. Den kommer därigenom att gälla även statlig in
komstskatt med hänsyn till 3 § första stycket SI och statlig förmögenhets
skatt med hänsyn till 1 § tredje stycket förordningen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskatt. Förhållandena för fosterbarn i arvsskattehänseende av
ser jag att anmäla i annat sammanhang denna dag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Skatteskalan
F. n. utgår statlig inkomstskatt för fysiska personer, oskifta dödsbon och
familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av de grund
belopp som anges i 10 § 1 mom. SI. Två skilda skatteskalor tillämpas för
dessa grundbelopp, en lindrigare för gift person och andra skattskyldiga
som har ortsavdrag på 4 500 kr. och en strängare för övriga kategorier
skattskyldiga. Grundbeloppet enligt skatteskalorna har återgetts i det före
gående (s. 47).
Uttaget av statlig inkomstskatt bestäms av riksdagen särskilt varje år och
har under en lång följd av år varit 100 % av grundbeloppet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
93
Skatteskalorna är progressiva, dvs. skatteuttaget ökar med stigande in komster. Även om uttaget bestäms till mer än 100 % av grundbeloppet be gränsas skatteuttaget till 65 %.
Skatteskalorna är avvägda med s. k. tudelning för den del av makars årsinkomst som inte överstiger ca 35 000 kr. Med tudelning avses att ma karnas skatt skall motsvara skatten för två ensamstående som vardera har hälften av makarnas sammanlagda inkomst. Genom denna ordning undviks att skatten för två personer, som gifter sig, blir högre efter giftermålet än den var före.
Ett av huvudsyftena med den här föreslagna reformen bär, som jag tidi gare betonat, varit att genomföra en individuell beskattning av makar. Det är då naturligt att slopa ordningen med skilda skatteskalor för gifta och ogifta. I stället införs en enda skala, gemensam för alla de kategorier av skattskyldiga som är aktuella i detta sammanhang.
Med hänsyn till att det högsta grundbeloppet vid ett hundraprocentigt skatteuttag innebär en beskattning av 54 % av beskattningsbar inkomstdel bör detta maximum gälla i stället för som nu 65 %, vilken senare procent förklaras av att den beräknas på en beskattningsbar inkomst reducerad med avdrag för kommunalskatt.
Den nya skatteskalan bör få sin plats i 10 § 1 mom. SI.
Folkpensionärerna
Folkpension och kommunalt bostadstillägg är enligt gällande regler skat tepliktig inkomst och hänförs till intäkt av tjänst. Med hänsyn till reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga uppkommer emellertid inte beskatt ningsbar inkomst för folkpensionär som inte har andra inkomster än folk pension och kommunalt bostadstillägg. Har folkpensionären inkomster vid sidan härav, s. k. sidoinkomster, eller förmögenhet kan emellertid be skattningsbar inkomst uppkomma när sidoinkomsten eller förmögenheten nått en viss storlek. Jag har i det föregående redogjort för de anvisningar som riksskattenämnden meddelat för tillämpningen av reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga. Dessa regler, såvitt gäller folkpensionärer, är av provisorisk natur. Som jag framhållit i det föregående föreslogs förra året åtgärder i syfte att komma till rätta med de ofördelaktiga ekonomiska konsekvenser som kan inträffa för folkpensionärer med sidoinkomster un der vissa omständigheter. Olägenheterna sammanhänger med reglerna för avtrappning av det kommunala bostadstillägget. Genom sammanträffande av dessa avtrappningsregler och reglerna för minskning av avdraget för nedsatt skatteförmåga vid ökade sidoinkomster kan det inträffa att en folk pensionär får ringa reellt ekonomiskt utbyte av en sidoinkomsthöjning. Jag har närmare utvecklat problemet i prop. 1969: 95 (s. 8). I samma proposi tion förutskickades att frågan om folkpensionärernas skatteförhållanden
skulle tas upp i samband med översynen av skattereglerna för låginkomst
tagare i allmänhet.
Mitt förslag syftar till en lindring av de s. k. marginaleffekterna för folk
pensionärer med sidoinkomster och till en förenklad administration.
En stor del av de nuvarande olägenheterna sammanhänger med följande
två omständigheter, nämligen att det kommunala bostadstillägget i hög grad
varierar i storlek från kommun till kommun och att det avtrappas vid sti
gande inkomster. Från skattesynpunkt torde det innebära en avsevärd
förenkling att ställa bostadstilläggen utanför skattesystemet, dvs. göra
dem till skattefri inkomst. Detta kan ske eftersom kommunalt bostadstill-
lägg är behovsprövat och inte avser annat än att högst täcka bostadskost
naden för en folkpensionär. Reglerna för tilläggets avtrappning ger redan
i sig själva tillräcklig garanti för att skattefriheten inte får åtnjutas i för
höga inkomstlägen. Det första ledet i mitt förslag avseende folkpensionärer
na innebär således skattefrihet för det kommunala bostadstillägget utan
undantag.
Beträffande avdraget för nedsatt skatteförmåga är det f. n. visserligen
inte maximerat för folkpensionärer. En förutsättning för att det skall få
åtnjutas är dock att den skattskyldiges inkomst till icke obetydlig del ut
gjorts av folkpension. När han haft sidoinkomst jämkas avdraget i förhål
lande till omständigheterna. Med hänsyn till dessa bestämmelser och deras
tillämpning i praktiken blir — eftersom det kommunala bostadstillägget
betraktas som folkpension — i fall där sidoinkomsterna är lika stora av
draget mindre för den folkpensionär som har det lägre kommunala bostads
tillägget. Avdragsreglernas konstruktion är således mindre lyckad.
Enligt min uppfattning bör redan den omständigheten att folkpension
åtnjuts berättiga till avdrag för nedsatt skatteförmåga. Storleken av dessa
avdrag bör inte som nu vara beroende av förhållandet mellan folkpensions
förmån och sidoinkomst utan på den till statlig inkomstskatt taxerade
inkomstens storlek. Jag har funnit att en taxerad inkomst av högst 7 700
kr. för ensamstående folkpensionär bör berättiga till avdrag för nedsatt
skatteförmåga av sådan storlek att beskattningsbar inkomst inte skall upp
komma. Med hänsyn till det föreslagna grundavdraget och schablonavdra
get i förvärvskällan behövs ett avdrag för nedsatt skatteförmåga på 3 200
kr. Vid full folkpension, som under år 1971 kan beräknas till 6 300 kr. för
ensamstående, motsvarar detta en sidoinkomst av 1 500 kr. utan att skatt
uppkommer. De nu gällande tabellerna medger i detta hänseende högst
1 200 kr. I den mån folkpensionen inklusive pensionstillskott kommer att
överstiga 6 300 kr. bör den nyssnämnda inkomstgränsen på 7 700 kr. lik
som det då utgående extra avdraget på 3 200 kr. justeras uppåt i samma
mån så att sidoinkomster på upp till 1 500 kr. förblir skattefria. Såvitt
avser makar — utgångspunkten är här en folkpension av 10 000 kr. — kan
sidoinkomsterna för makarna tillsammans enligt mitt förslag stiga till 2 000
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
95
kr. utan att skatt skall uppkomma. Detta innebär att de får fullt avdrag för nedsatt skatteförmåga vid en taxerad inkomst av upp till 11 800 kr. Avdraget uppgår i detta fall till 2 800 kr. Om i stället bara den ena maken har inkomst uppkommer beskattningsbar inkomst för honom på 4 500 kr., beroende på att han inte får utnyttja den andra makens grundavdrag. Skat ten på detta belopp uppgår till omkring 1 350 kr. men kommer att reduce ras till noll genom den skattereduktion som jag skall behandla i det föl jande.
Vid taxerade inkomster över 7 700 kr. för ensamstående och 11 800 kr. för gifta folkpensionärer bör avdraget för nedsatt skatteförmåga reduceras. Avtrappningen av avdraget bör ske med 1/3 av inkomstökningen. Innebör den härav är att något avdrag inte längre medges när den taxerade inkoms ten uppgår till 17 300 kr. för ensamstående och 20 200 kr. för gifta folkpen sionärer. Förslagets effekter kan utläsas närmare ur tabell, som torde få bifogas statsrådspx-otokollet i detta ärende som
bilaga 2.
Det här föreslagna systemet för beskattning av folkpensionärernas sido- inkomster är betydligt enklare att administrera än det nuvarande. Som nu bör avdraget för nedsatt skatteförmåga medges ex officio, alltså utan sär skilt yrkande av den skattskyldige. En ytterligare förenkling kan ske om den särskilda bestämmelse avskaffas som säger att avdraget skall jämkas om den skattskyldige mot låg avgift vistats på sjukhem eller annan anstalt eller om hans levnadskostnader rönt inverkan av annan därmed jämförlig omständighet. Denna jämkningsregel torde ha liten betydelse i praktiken.
Som jag har nämnt i den föregående redovisningen för nuvarande ord ning har riksskattenämnden i sina anvisningar också berört frågan om in verkan av förmögenhet på storleken av avdraget för nedsatt skatteförmåga. Direkta regler härom saknas i KL. Emellertid får förekomst av förmögen het anses utgöra sådan särskild omständighet som enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket KL kan föranleda annan bedömning av frågan om rätt till avdrag för nedsatt skatteförmåga än vad som gäller enligt huvudregeln. Frågan om förmögenhetens inverkan på avdragets storlek har anmälts för riksdagen senast år 1968 (prop. 1968: 144 s. 16) i samband med spörsmål om exi stensminimum. Riksskattenämndens anvisningar är en följd av riksdags behandlingen av denna proposition (BeU 1968:65, rskr 364). Utskottet ansåg i sitt av riksdagen godkända betänkande det angeläget att förmögen- hetsgränserna inte sattes så höga att de ledde till en höjning av förmögen- hetsgränserna i andra fall av behovsprövning. Utskottet förutsatte dess utom att de rekommendationer i anvisningarna bibehålls enligt vilka inne hav av egnahemsfastighet eller mindre jordbruksfastighet endast under vissa förutsättningar bör påverka storleken av avdraget.
De höjningar av taxeringsvärdena som torde bli följden av 1970 års all männa fastighetstaxering leder till automatisk höjning av förmögenheten för de flesta fastighetsägare. För att mildra effekten i skattehänseende av denna
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
96
höjning har redan föreslagits vissa åtgärder (prop. 1970:49). Vidare av
ser jag att denna dag i annat sammanhang anmäla höjning av det skatte
fria beloppet vid förmögenhetsbeskattningen från 100 000 kr. till 150 000
kr. Jag är medveten om att förekomst av förmögenhet spelar en roll i
fråga om en rad inkomstprövade förmåner. Människor med små eller medel
stora inkomster hör inte drabbas för hårt av den förmögenhetsökning som
de höjda fastighetstaxeringsvärdena innebär. På en råd områden överses de
bestämmelser i fråga om inkomstprövade förmåner som gäller inverkan av
förmögenhet. Tidigare denna dag har anmälts fråga om ändrade regler för
inverkan av förmögenhet när det gäller rätten till kommunalt bostadstill-
lägg till folkpensionärer och barnfamiljer. För egen del anser jag att de för-
mögenhetsregler som riksskattenämnden nu tillämpar bör ytterligare libe-
raliseras. En uppjustering av nuvarande gränser synes lämplig. Detta
skulle innebära att hänsyn inte tas till förmögenheter under 50 000 kr. samt
att avdrag för nedsatt skatteförmåga kan medges till dess förmögenheten
inte överstiger 80 000 kr. Liksom hittills bör det få ankomma på riksskatte
nämnden att meddela anvisningarna.
Genom mitt förslag för folkpensionärer blir det inte längre behövligt att
fortfarande behålla det undantag i fråga om maximering som nu gäller för
avdrag för nedsatt skatteförmåga som tillkommer folkpensionär. Försla
get föranleder ändring i 50 § 2 mom. fjärde stycket och punkt 2 av anvis
ningarna till samma paragraf IvL samt 9 § 2 mom. andra stycket SI.
Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970
Skattereduktion
Enligt vad jag förordat i det föregående skall grundavdraget vara indivi
duellt och inte få utnyttjas av andra maken. Jag har inledningsvis under
strukit att förhållandena kan vara sådana att båda makarna inte kan erhålla
förvärsarbete. Jag har också nämnt att behov föreligger av en modifiering
av principen om individuell beskattning, som kan möta effekten av att
grundavdraget inte får utnyttjas av andra maken, och att detta bör ske
genom reduktion av skatten för honom.
Familj eskattcberedningen har i sitt alt. 3 föreslagit en sådan reduktion
för vissa kategorier skattskyldiga, nämligen gifta och ensamstående med
barn. De remissinstanser som särskilt uppehållit sig vid denna fråga har
i allmänhet varit positiva. Riksrevisionsverket och riksskattenämnden har
emellertid kritiserat idén. Riksrevisionsverket har ansett att metoden är
främmande för vårt inkomstskattesystem. Riksskattenämnden har befarat
att metoden skulle bli tekniskt komplicerad.
En reduktion av den skatt som räknats fram på grundval av inkomst
skattereglerna är en nyhet för svensk skatterätt. I sammanhanget bortses
då från bestämmelserna om begränsning av skatt i vissa fall, den s. k. 80 %-
regeln, som är av annan karaktär och har annat syfte. En skattereduktion
97
har, i motsats till rätten att utnyttja andra makens grundavdrag, inte de- gressiv karaktär. Tekniskt sett behöver en metod med skattereduktion inte leda till särskilda svårigheter. Familjeskatteberedningens förslag var mer komplicerat än det förslag jag har i åtanke.
Mitt förslag innebär att skattereduktion skall få åtnjutas av den ena ma ken så länge den andra makens grundavdrag inte är fullt utnyttjat, dvs. så länge andra maken inte har en statligt taxerad inkomst uppgående till 4 500 kr. Skatten får reduceras med högst 1 800 kr. Reduktion sker med detta belopp så länge den andra maken inte har egen till statlig inkomst skatt taxerad inkomst. Så snart den andra maken får sådan inkomst redu ceras skatten med ett lägre belopp än 1 800 kr. Det maximibelopp vid vilket reduktion av skatten kan ske skall minskas med 40 % av den andra makens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. När denna inkomst nått 4 500 kr. föreligger inte längre någon rätt till skattereduktion.
Reduktion av skatt sker på uppbördsstadiet. Detta innebär att reduktio nen helt administreras av lokal skattemyndighet och alltså inte ingår som ett led i taxeringsförfarandet. Förutom själva beräkningen av reduktionen, som dock torde kunna ske maskinellt i ADB-systemet, medför denna ad ministration inte något merarbete vid debitering av slutlig skatt för den lokala skattemyndigheten. Denna har även f. n. att ta hänsyn till förhållan dena för den skattskyldiges make vid debiteringen av den slutliga skatten.
Skattereduktionen ingår i förfarandet vid debitering av slutlig skatt och sker således till följd av de särskilda materiella reglerna om reduktion som ett led i fastställandet av den slutliga skatten. De materiella bestäm melserna om reduktion bör ha sin plats i uppbördsförordningen (1953: 272) och inte i förordningen om statlig inkomstskatt, eftersom reduktionen, som jag strax skall belysa ytterligare, avses få göras i fråga om även andra skat ter än statlig inkomstskatt. Reduktionsberäkningen ingår i debiteringsbe- slutet. Uppstår fel, t. ex. om skatten fastställts utan att reduktionsbestäm- melsen iakttagits, kan talan föras mot debiteringsbeslutet enligt de regler som redan finns i uppbördsförordningen. Det kan emellertid tänkas fall där talan inte bör avse debiteringsbeslutet utan i stället taxeringen. Reduktio nens storlek är beroende av storleken av den till statlig inkomstskatt taxe rade inkomsten hos den skattskyldiges make. Är denna make nöjd med sin taxering — grundavdraget kan ha medfört att beskattningsbar inkomst inte uppkommer — kan dock den skattskyldige själv ha annan uppfatt ning om hur stor den statligt taxerade inkomsten för maken egentligen bort vara. Redan i dag torde den skattskyldige under vissa förhållanden ha talerätt såvitt avser makens taxering. Samma talerätt bör föreligga, om den skattskyldige vill föra talan mot makens taxering för att åstadkomma en för honom själv förmånligare skattereduktion. Denna talan är, som framgår av det anförda, ett led i en taxeringsprocess och inte i en upp- bördsprocess.
Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
98
Som jag nyss anfört bör skattereduktion få ske inte endast i fråga om
statlig inkomstskatt utan i fråga om alla skatter som tas ut enligt upp-
bördsförordningen med undantag för tilläggspensionsavgifter, arbetsgivar
avgifter, allmänna arbetsgivaravgifter och redareavgifter samt annuiteter
på avdikningslån och på förskott för avlösning av frälseräntor. Detta inne
bär att skattereduktion får ske i fråga om statlig inkomstskatt, statlig för
mögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, tingshusmedel,
skogsvårdsavgift, folkpensionsavgift enligt lagen (1962: 398) om finansie
ring av folkpensioneringen och sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § la
gen (1962: 381) om allmän försäkring. Skattereduktionen är dock inte av
sedd att leda till nedsättning av kommun eller annan tillkommande skatte
medel. Vad som bortfaller vid skatteuppbörden till följd av reduktionen skall
helt bäras av staten, som i sin tur gottgör kommuner och andra enligt den
utdebitering av skatt som framgår av resp. utdebiteringsbeslut.
I det föregående har jag nämnt att skattereduktionen sker vid debitering
av den slutliga skatten. Uppbörd av skatt sker emellertid i första hand pre
liminärt, i huvudsak på två olika sätt, nämligen genom preliminär A-skatt
och preliminär B-skatt.
Preliminär A-skatt är avsedd för löntagare och liknande kategorier. Skat
ten utgår i regel med belopp som anges i tabeller, som för varje inkomstår
fastställs av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden efter samråd
med riksskattenämnden. Undantag finns emellertid, men dessa saknar in
tresse i sammanhanget. Den preliminära A-skatten inbetalas till statsverket
av den skattskyldiges arbetsgivare, som är skyldig att göra avdrag motsva
rande skatten enligt skattetabell på den skattskyldiges lön. Inbetalningen
sker under särskilda uppbördsterminer, till antalet sex under varje upp
bördsår.
Preliminär B-skatt är avsedd för dem som inte skall erlägga prelimi
när A-skatt, dvs. i huvudsak för jordbrukare, företagare och liknande ka
tegorier. Preliminär B-skatt utgår i princip med belopp motsvarande den
slutliga skatt som påförts den skattskyldige året före inkomståret. Under
vissa omständigheter beräknas preliminär B-skatt emellertid med ledning
av preliminär taxering. Så är fallet när slutlig skatt tidigare inte varit på
förd eller när större avvikelser än 20 % är att vänta i förhållande till den
slutliga skatt som påförts året före inkomståret. Den preliminära B-skatten
inbetalas till statsverket av den skattskyldige själv efter debitering av den
lokala skattemyndigheten.
Även vid den preliminära uppbörden skall givetvis rätten till skattere
duktion beaktas. Det ligger i syftet med den preliminära uppbörden att den
så nära som möjligt skall ansluta till den slutliga. I fråga om preliminär
A-skatt sker detta genom inarbetande i källskattetabellerna. Om prelimi
när B-skatt fastställs på grundval av föregående års taxering blir skattere
duktionen automatiskt beaktad genom att föregående års slutliga skatt bil-
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
99
dar grunden för debiteringen. Sker debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering kan frågan om skattereduktion beaktas ge nom särskilt angivande av makens inkomstförhållanden på den preliminä ra självdeklarationen.
I konsekvens med vad som avses gälla för grundavdragen bör, för att skattereduktion skall få åtnjutas, bosättning här i riket under någon del av beskattningsåret krävas. För det första bör den skattskyldige själv vara bo satt här under någon del av beskattningsåret. Eftersom emellertid, när det gäller gift skattskyldig, skattereduktionen är beroende av makens inkomst förhållanden och möjlighet att åtnjuta grundavdrag, bör krävas att även maken är bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. Har maken varit bosatt här under mindre än hälften av beskattningsåret bör endast halv reduktionsrätt föreligga.
Jag har tidigare nämnt att reglerna om skattereduktion bör tas in i upp- bördsförordningen. Den materiella bestämmelsen bör tas in i 2 § 4 mom. Den nuvarande lydelsen av 4 mom. kan nämligen slopas av skäl som jag närmare skall beröra i det följande. Vissa ändringar med anledning av reglerna om skattereduktion bör göras i
2
§
2
mom.,
4
§
1
och
2
mom., 46 §
2 mom., 70 § samt punkt 3 av anvisningarna till 45 §. I övrigt berörs 4 § 4 mom., 40 § 1 mom. och 49 § 1 mom. av skatteförslaget.
Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970
Taxeringsförordningen
Den här föreslagna skattereformen föranleder ändringar också i taxe ringsförordningen (1956: 623). Det gäller främst deklarationspliktsgränsen och regler för uppdelning av inkomst i A- och B-inkomst. Dessutom bör vissa ändringar av redaktionell art göras, bl. a. en utmönstring av begrep pet samtaxering.
Fysisk person skall f. n. avge allmän självdeklaration om hans bruttoin komst under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 2 400 kr. Den na beloppsgräns gäller under förutsättning att den skattskyldige varit bo satt i riket hela beskattningsåret och under denna tid inte betalat sjömans skatt. I annat fall inträder deklarationsplikten vid en bruttoinkomst på 100 kr. Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och bott tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till ma karnas sammanlagda inkomst.
Den beloppsgräns på 2 400 kr. som normalt gäller har bestämts med hän syn till de minimiavdrag som tillkommer varje fysisk person, nämligen ortsavdraget på 2 250 kr. och det schabloniserade avdraget för sjukförsäk ringsavgift, 150 kr. Inkomster under denna gräns ger regelmässigt inte upp hov till beskattningsbar inkomst, vare sig statligt eller kommunalt. Dekla ration och taxering är sålunda onödig i dessa fall. Då grundavdraget nu fö-
100
reslås utgöra
4
500 kr. samtidigt som schablonavdraget för sjukförsäkrings
avgift utmönstras bör deklarationspliktsgränsen för fysiska personer höjas
till samma belopp 4 500 kr.
Något skäl att höja den nyss nämnda speciella gränsen 100 kr. föreligger
inte. Inte heller bör samberäkningsregeln för makar ändras. Skäl finns näm
ligen för att behålla denna regel.
Det nu sagda jämte en konsekvensändring till följd av mitt förslag i
annat sammanhang denna dag om ändrad förmögenhetsbeskattning föran
leder ändring av
22
§
1
mom. taxeringsförordningen.
De uppgifter om personliga förhållanden och inkomstförhållanden som
ligger till grund för taxeringen lämnas i den allmänna självdeklarationen.
Som jag anfört i avsnittet om makars beskattning fordras en utvidgning
av uppgiftsskyldigheten i de fall då kapitalinkomst och liknande hos ma
kar skall sambeskattas. Uppgiftsskyldigheten i deklarationen bör i dessa
fall omfatta också huruvida inkomsterna utgör A- eller B-inkomster vid
taxeringen till statlig inkomstskatt. Den vidgade uppgiftsskyldigheten skall
korrespondera med den föreslagna bestämmelsen i 9 § 3 mom. SI och bör
gälla enbart de fall där en uppdelning i A- och B-inkomst enligt nämnda
regel skall ske vid taxeringen. Jag förordar sålunda att makar som skall
taxeras såsom sammanlevande och som båda har inkomst att taxera till stat
lig inkomstskatt åläggs skyldighet att ange huruvida inkomsten av varje
förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst. Föreskrift härom bör tas in i
25 § taxeringsförordningen.
För taxeringsnämnd skall föras taxeringslängder, bl. a. inkomstlängd, i
vilka förs in de taxeringar som nämnden beslutar. I inkomstlängden an
tecknas särskilt i fråga om statlig inkomstskatt bl. a. inkomst av olika för
värvskällor, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräk
nad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, mins
kad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser
underskott i förvärvskälla samt taxerad och beskattningsbar inkomst. Upp
går den enligt SI beräknade taxerade inkomsten till minst 2 400 kr. för en
samstående och till sammanlagt 2 400 kr. för makar som samtaxeras, skall
den beräknade taxerade inkomsten införas även om beskattningsbar inkomst
inte uppkommer. Taxeringslängd skall sedan den skrivits under av längd
föraren anses innefatta taxeringsnämndens beslut.
Viss komplettering av uppgifterna i inkomstlängden behövs. Jag förordar
att i längden tas in uppgifter där så erfordras om A- och B-inkomst. Vidare
bör gränsen för införande av beräknad taxerad inkomst, då beskattningsbar
inkomst inte uppkommer, höjas från 2 400 kr. till 4 500 kr. De föreslagna
bestämmelserna bör föras in i
68
§ taxeringsförordningen.
En följd av den nuvarande sambeskattningen av makar är att en ändring
av ena makens taxering kan ha betydelse också för andra makens taxering.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
101
Med hänyn härtill föreskrivs i 105 § taxeringsförordningen att skattedom- stol, om ändring görs i en av två samtaxerade makars beskattning, får änd ra också andra makens taxering såvitt angår tillämpningen av 52 § 1 mom. KL och 11 § 1 mom. SI.
Någon ändring av denna regel i princip är inte påkallad med hänsyn till de sambeskattningsinslag som alltjämt finns i det föreslagna skattesyste met. Regeln bör dock utsträckas till att gälla också i fråga om förvärvsav- dragen enligt 46 § 3 mom. KL. Som framgått av vad jag förut sagt medges avdraget normalt åt den av makarna som har den lägsta inkomsten. Om skattedomstol ändrar gift skattskyldigs taxering så att förvärvsavdraget bör tillfalla maken bör överflyttning kunna ske utan yrkande därom. En ändring av denna innebörd bör göras i 105 § taxeringsförordningen.
Redaktionella ändringar i fråga om begreppen ortsavdrag och samtaxe- ring bör därutöver göras i 70, 72, 73 och 98 §§ taxeringsförordningen.
Mervärdeskatten
Jag har tidigare framhållit, att de förordade ändringarna i inkomstbe skattningen och de kompensatoriska åtgärder som föranleds av skattere formen i sin helhet medför ett inkomstbortfall och en merkostnad för sta ten på tillsammans ca 4,6 miljarder kr. Erforderlig täckning härför är, så som också framhållits tidigare, avsedd att ske genom en höjning av mer värdeskatten och genom en skärpning av skatten på större arv och förmö genheter. Frågan om ändringar i förmögenhetsbeskattningen avses bli be handlad i en särskild proposition. Vad jag i det följande ämnar ta upp gäl ler således frågan om den höjning av mervärdeskatten som utgör förut sättningen för skattereformens genomförande. Vissa andra mervärdeskat tefrågor har aktualiserats, bl. a. i skrivelser till finansdepartementet. I allt väsentligt gäller det frågor av mera teknisk natur. Jag har ansett det lämp ligast att i detta sammanhang ta upp endast sådana frågor som har ett mera direkt samband med den aktuella höjningen av skatten och att frågor av skatteteknisk natur bör behandlas i en särskild proposition till vårriksdagen.
Mervärdeskatten infördes så sent som den 1 januari 1969 och ersatte då den tidigare utgående allmänna varuskatten. Jag torde därför inte här be höva närmare gå in på innebörden av en beskattning enligt mervärdeskatte- principen eller på utformningen av skatten. Jag nöjer mig med att fram hålla att skatten utgår enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt (omtryckt 1969: 237) och att den som konsumtionsbeskattning betraktad nära sammanfaller med den tidigare allmänna varuskatten. Övergången till en mervärdebeskattning innebar i allt väsentligt endast en teknisk omlägg ning varigenom mervärdeskatteprincipen gjordes tillämplig på den redan
7
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 70
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
gällande allmänna varuskatten. Detta markeras ytterligare av att skatte
satsen 10
%, som gällde för den allmänna varuskatten, överfördes på mer
värdeskatten och att beskattningsvärdet även för mervärdeskatten utgörs
av vederlaget inklusive skatt. Även i andra hänseenden har mervärdeskat
ten utformats med särskilt sikte på att ge samma skatteeffekt som den all
männa varuskatten. Av särskild betydelse härvidlag är att den skatteplikt,
som genom övergången till mervärdeskatt infördes för byggnadsentrepre-
nader och andra fastighetsarbeten, har kombinerats med särskilda reduce-
ringsregler i syfte att åstadkomma en mervärdeskatteeffekt i överensstäm
melse med vad den allmänna varuskatten medförde på sådana arbeten.
Varuskatten var konstruerad så att skattebelastningen på entreprenadar
beten begränsades till den skatt som utgick på entreprenörernas inköp av
skattepliktiga varor och tjänster. Reduceringsreglerna för mervärdeskatten
syftar till att från beskattning undanta den del av entreprenadsumman som
utgör ersättning för arbetskostnader o. d. för att på så sätt även i det nya
systemet få en till det skattepliktiga materialvärdet begränsad skattebelast
ning. Huvudregeln innebär att skatt enligt den gällande skattesatsen utgår
på endast 60
%
av det för entreprenaden betingade vederlaget inklusive
skatt. I fråga om arbeten som avser yttre vatten- och avloppsledning, väg,
gata, bro, spåranläggning, flygfält, kanal och annan farled samt i fråga om
arkitekttjänster utgår skatt på endast
20
%
av vederlaget inklusive skatt.
I praktiken betyder dessa regler vid skattesatsen
10
% att skatt utgår med
6
% resp. 2 % på det faktiska vederlaget inklusive skatt. Uttrycks skatten
i procent av priset före skatt motsvarar skattesatsen
10
% ett skattepålägg
av
11,11
% och de nämnda reduceringsreglerna ger ett skattepålägg av
6,38 % resp. 2,04 %.
Reduceringsregler av nu nämnt slag är inte något nytt som tillkommit
vid övergången till mervärdeskatt. En 60 %-regel gällde sålunda för den all
männa varuskatten på monteringsfärdiga hus och för serveringstjänster.
Denna reducering har också överförts på mervärdeskatten och den gäller
dessutom för den i mervärdeskattesystemet införda skatteplikten för rums-
uthyrning i hotell- och pensionatrörelser. Systemet med reducerade be
skattningsvärden har valts i stället för att åstadkomma skattereduktioner
genom differentierade skattesatser. Genom denna lösning kan en enda skat
tesats ges generell giltighet. Skatt utgår emellertid inte endast vid omsätt
ning inom landet utan även vid import av skattepliktiga varor. 60 %-regeln
skulle därmed bli tillämplig vid import av monteringsfärdiga hus. Det har
ansetts onödigt att tillämpa regeln i detta fall och därför gäller skattesatsen
6
%
vid införsel av sådana hus.
Utöver nämnda av praktiska skäl betingade skattesatsdifferentiering har
ytterligare en tillkommit genom tidigare beslut av årets riksdag (prop.
1970: 7, BeU 1, rskr 51). Genom detta beslut har mervärdeskatten den 9
februari 1970 höjts från 10 % till 14
%
för följande varor, nämligen per-
103
sonbilar, motorcyklar, snöskotrar, campingvagnar, fartyg och fartygsmoto-
rer samt televisionsapparater. Räknat på priset före skatt motsvarar skatte
satsen 14 % ett skattepålägg av 16,28 %. Motivet för denna åtgärd var att
motverka en icke önskvärd köprnsh i fråga om dyrare och särskilt efter
traktade varor under år 1970 inför den generella höjningen av mervärde-
skatlen vid årsskiftet 1970/71. Den nu nämnda skattehöjningen regleras
i förordningen (1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vissa varor. Som sär
skilt påpekats i bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande
skall denna förordning givetvis upphöra att gälla samtidigt med att den nu
aktuella generella höjningen av mervärdeskatten träder i kraft.
Enligt den översiktliga redogörelse för skattereformen, som lämnades i
årets finansplan, skulle det för en balansering av reformen från statsfinan-
siell synpunkt erfordras en höjning av skattesatsen för mervärdeskatten
från 10
%
till 14 %. Vid en omläggning av den direkta beskattningen en
ligt vad som förordats i det föregående ger inte en sådan höjning av mer
värdeskatten den kostnadstäckning som behövs. Jag har då även beaktat
vad de aviserade ändringarna i kapitalbeskattningen och de ändrade regler
na för villaschablonen betyder. Med hänsyn härtill och då även finanspoli
tiska skäl kan anföras för en något större höjning av mervärdeskatten än
vad skattereformen kräver förordar jag, att skattesatsen höjs till 15 % med
verkan fr. o. in. den 1 januari 1971, från samma tidpunkt som skatterefor
men i övrigt är avsedd att träda i kraft. Skattesatsen 15
%
motsvarar ett
skattepålägg om 17,65 % på pris före skatt.
Enligt min mening påkallar höjningen av skattesatsen till 15 % ingen
ändring av procenttalen för den reducerade beskattningen av byggnadsen-
treprenader, monteringsfärdiga hus, serveringstjänster, arkitekttjänster
m. in. Utan att i detta sammanhang gå in på frågan, om någon ändring
bör göras beträffande reduceringsreglernas tillämpningsområde, bör sålun
da reduktionen till 60 % resp. 20 % av full skatt gälla även efter årsskiftet
1970/71. Vid skattesatsen 15 % ger 60 %-regeln en faktisk skatt av 9 % på
priset inklusive skatt eller 9,89 % räknat på pris före skatt. 20 %-regeln
ger en faktisk skatt av 3 % på priset inklusive skatt eller 3,09 % på pris
exklusive skatt. Härav följer också, att skattesatsen 9 % bör gälla vid im
port av monteringsfärdiga hus.
Nu förordade skattesats justeringar kräver ändring av 13 och 59 §§ förord
ningen (1968: 430) om mervärdeskatt. Vid en höjning av skatten i enlighet
med det anförda bör emellertid i detta sammanhang även uppmärksam
mas bestämmelserna i 15 § förordningen om skattskyldigs rätt att korrigera
skatteredovisningen för uppkomna kundförluster och för lämnade rabatt
förmåner. Bestämmelserna härom innebär, att förlust på fordran som in
räknats i skattepliktig omsättning får dras av i redovisningen för den pe
riod då förlusten uppkommit. Rabatt, återbäring eller bonus som ges ut i
efterhand och avser tidigare redovisad skattepliktig omsättning får dras av
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning av utgående
skatt, dvs. skatten på egen skattepliktig omsättning. Det bör beaktas att
denna rätt till korrigering för i efterhand lämnade rabattförmåner inte om
fattar s. k. villkorliga rabatter av typen kassarabatt och liknande.
Med den nämnda utformningen av bestämmelserna skulle en korrigering
för tidigare redovisad skatt, som efter årsskiftet 1970/71 görs för kundför
lust eller rabatt som är hänförlig till tid före årsskiftet, betyda ett avdrag
i skatt enligt den höjda skattesatsen trots att korrigeringen avser omsätt
ning för vilken skatt redovisats enligt tidigare gällande lägre skattesats.
Enligt min mening bör korrigering i dessa fall inte få göras med större
belopp än som svarar mot den skatt som redovisats tidigare. Jag förordar
därför att bestämmelserna i 15 § förordningen ändras i enlighet härmed.
Dessutom förordar jag i förtydligande syfte sådan omskrivning av bestäm
melserna att därav direkt framgår att de ej gäller för villkorliga rabatter.
Härjämte bör ett tillägg göras av innebörd, att kreditnota eller motsvarande
handling skall utfärdas för i princip varje kundkreditering som berör redo
visning av mervärdeskatt för både säljare och köpare.
Under hänvisning till vad bevillningsutskottet uttalat i sitt av riksdagen
godkända betänkande över förslaget om höjd mervärdeskatt på vissa varor
(BeU 1970: 1) bör den nu behandlade generella höjningen av mervärdeskat
ten gälla utan undantag vid skattepliktig omsättning och införsel för vilken
skattskyldighet enligt de allmänna reglerna inträder den 1 januari 1971
eller senare. Författningsförslaget innehåller därför inga andra övergångs
bestämmelser än att förordningen (1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vis
sa varor upphör att gälla vid utgången av år 1970.
En höjning av mervärdeskatten enligt vad jag nu förordat kan beräknas
medföra en inkomstökning för staten om ca 4 500 milj. kr. för helt år en
ligt aktuella konsumtionsförhållanden.
Övriga frågor
De ändringar i KL och SI som jag tidigare förordat föranleder konse
kvensändringar i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid
taxering för inkomst. Sålunda bör utmönstras det nuvarande förbudet i 2 §
mot att i förlustavdragets belopp räkna in schabloniserat avdrag för kom
munalskatt. Vidare bör samtaxeringsbegreppet i dess nuvarande innebörd
tas bort i
6
§ och dess anvisningar.
I fråga om folkpensionsavgiften finns f. n., som jag tidigare sagt, sär
skilda regler för samtaxerade makar. För sådana makar gäller bl. a. att
inaximiavgiften 1 500 kr. räknas för dem båda tillsammans. Som en kon
sekvens av den individuella beskattningen bör de särskilda beräkningsreg-
105
lerna beträffande folkpensionsavgiften slopas. Detta föranleder ändring i
3 § lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen.
Ett annat område som berörs av det nu framlagda förslaget är beskatt
ningen av ackumulerad inkomst. De författningsändringar som fordras i
detta hänseende är emellertid delvis tekniskt komplicerade och kräver ytter
ligare överväganden. Jag avser att senare återkomma härtill. I det sam
manhanget ämnar jag också ta upp de ytterligare frågor som kan aktuali
seras genom reformen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp
rättade förslag till
1)
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),
2)
förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomst
skatt,
3)
lag om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst,
4)
lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensione
ringen,
5)
förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,
6)
lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),
7)
lag om ändring i taxering sför ordning en (1956: 623),
8
)
förordning om upphävande av förordningen (1965: 153) om särskild
skatteberäkning i vissa fall för makar.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
r
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det
ta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
106
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Bilaga 1
Med direkt skatt menas i denna bilaga kommunal och statlig inkomstskatt
samt folkpensions- och sjukförsäkringsavgift.
Vid skatteuträkningen, såväl
enligt nuvarande regler som enligt förslaget,
har räknats med en kommunal
utdebitering på
21,00
kr. per skattekrona, dvs. medelutdebiteringen för år
1970. Den år 1970 för riket genomsnittliga sjukförsäkringsavgiften för
anställda har tillämpats. I övrigt har räknats med ett avdrag för intäk
ternas förvärvande på 100 kr. samt med avdrag för sjukförsäkringsavgiften.
Hänsyn till avrundningen av den beskattningsbara inkomsten har tagits ge
nom att ortsavdragen/grundavdragen förhöjts med 50 kr. Härutöver har
vid
uträkningen av skatten enligt nuvarande regler
vid den statliga taxeringen
räknats med avdrag för kommunalskatten på föregående års inkomst. In
komsten har härvid antagits öka med 5 % mellan de båda åren och utdebi-
teringssatsen med 50 öre. Gällande schablonavdrag för sjukförsäkringsav
gifter och kommunalskatt har tillämpats då detta ställt sig förmånligare för
den skattskyldige. Slutligen har reglerna för frivillig särbeskattning tilläm
pats då dessa medför lägre skatt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
107
Tabell 1. Ökning ( + ) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget
Ensamstående
Årsinkomst, Direkt skatt, i kr., enligt
Ökning ( + )
kr.
eller minskning (—), i kr., av den direkta
nuvarande regler
förslaget
skatten
i
2
3
4
4 000
316
12
— 304
6 000
1 057
585
— 472
8 000
1 871
1 398
— 473
10 000
2 600
2 127
— 473
12 000
3 391
2 870
— 521
16 000
5 209
4 333
— 876
20 000
7 090
5 785
—1 305
25 000
9 561
7 906
—1 655
30 000
12 169
10 319
—1 850
35 000
14 916
13 153
—1 763
40 000
17 790
16 111
—1 679
45 000
20 615
19 051
—1 564
50 000
23 434
21 991
—1 443
60 000
29 373
27 879
—1 494
80 000
41 558
40 237
—1 321
100 000
54 452
53 237
—1 215
150 000
87 600
88 202
+ 602
200 000
122 352
125 667
+ 3 315
Tabell 2. Ökning (+) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget
Gift man utan eller med barn. Hustrun saknar inkomst
Årsinkomst, kr.
Direkt skatt, i kr., enligt
Ökning (+) eller minskning (—), i kr., av den direkta skatten
nuvarande regler
förslaget
i
2
3
4
8 000
690
50
— 640
10 000
1 260
327
— 933
12 000
2 195
1 070
—1 125
16 000
3 823
2 533
—1290
20 000
5 275
3 985
—1 290
25 000
7 254
6 106
—1 148
30 000
9 545
8 519
—1 026
35 000
11 884
11 353
— 531
40 000
14 509
14 311
— 198
45 000
17 186
17 251
+ 65
50 000
19 925
20 191
+ 266
60 000
25 642
26 079
+ 437
80 000
37 567
38 437
+ 870
100 000
50 461
51 437
+ 976
150 000
83 509
86 402
+2 893
200 000
118 147
123 867
+ 5 720
Tabell 3. Ökning (-f ) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget för yardera maken
Makar utan barn. Två inkomsttagare. Endast arbetsinkomster
Årsinkomst, kr.
Direkt skatt, i kr., enligt
nuvarande regler
Direkt skatt, i kr., enligt
förslaget
Ökning (+) eller minskning (—),
i kr., av den direkta skatten
mannen
kvinnan
makarna
mannen
kvinnan
makarna
mannen
kvinnan
makarna
mannen
kvinnan
makarna
tillhopa
tillhopa
tillhopa
tillhopa
i
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
12 000
4 000
16 000
3 168
482
3 650
2 622
12
2 634
— 546
— 470
—1 016
16 000
20 000
4 632
482
5 114
4 085
12
4 097
— 547
— 470
—1 017
20 000
24 000
6 172
482
6 654
5 537
12
5 549
— 635
— 470
—1 105
30 000
34 000
10 547
652
11 199
10 071
12
10 083
— 476
— 640
—1 116
40 000
44 000
15 701
693
16 394
15 863
12
15 875
+ 162
— 681
— 519
60 000
64 000
26 998
765
27 763
27 631
12
27 643
+ 633
— 753
— 120
100 000
104 000
51 908
845
52 753
52 989
12
53 001
+ 1 081
— 833
+ 248
12 000
8 000
20 000
3 342
1 763
5 105
2 870
1 398
4 268
— 472
— 365
— 837
16 000
24 000
4 825
1 828
6 653
4 333
1 398
5 731
— 492
— 430
— 922
20 000
28 000
6 412
2 013
8 425
5 785
1 398
7 183
— 627
— 615
—1 242
30 000
38 000
10 979
2 241
13 220
10 319
1 398
11 717
— 660
— 843
—1 503
40 000
48 000
16 164
2 440
18 604
16
in
1 398
17 509
—
53
—1 042
—1 095
60 000
68 000
27 414
2 750
30 164
27 879
1 398
29 277
+ 465
—1 352
— 887
100 000
108 000
52 240
3 106
55 346
53 237
1 398
54 635
+ 997
—1 708
— 711
12 000
12 000
24 000
3 384
3 275
6 659
2 870
2 870
5 740
— 514
— 405
— 919
16 000
28 000
4 999
3 439
8 438
4 333
2 870
7 203
— 666
— 569
—1 235
20 000
32 000
6 663
3 609
10 272
5 785
2 870
8 655
— 878
— 739
—1 617
30 000
42 000
11 386
3 953
15 339
10 319
2 870
13 189
—1 067
—1 083
—2 150
40 000
52 000
16 518
4 300
20 818
16
in
2 870
18 981
— 407
—1 430
—1 837
60 000
72 000
27 762
4 808
32 570
27 879
2 870
30 749
+ 117
—1 938
—1 821
100 000
112 000
54 452
3 375
57 827
53 237
2 870
56 107
—1 215
— 505
—1 720
12 000
20 000
32 000
3 715
6 553
10 268
2 870
5 785
8 655
— 845
— 768
—1 613
16 000
36 000
5 209
6 951
12 160
4 333
5 785
10 118
— 876
—1 166
—2 042
20 000
40 000
7 090
6 951
14 041
5 785
5 785
11 570
—1 305
—1 166
—2 471
30 000
50 000
12 169
6 951
19 120
10 319
5 785
16 104
—1 850
—1 166
—3 016
40 000
60 000
17 790
6 951
24 741
16
in
5 785
21 896
—1 679
—1 166
—2 845
60 000
80 000
29 373
6 951
36 324
27 879
5 785
33 664
—1 494
—1 166
—2 660
100 000
120 000
54 452
6 951
61 403
53 237
5 785
59 022
—1 215
—1 166
—2 381
12 000
30 000
42 000
4 071
11 268
15 339
2 870
10 319
13 189
—1 201
— 949
—2 150
16 000
46 000
5 209
12 012
17 221
4 333
10 319
14 652
— 876
—1 693
—2 569
20 000
50 000
7 090
12 012
19 102
5 785
10 319
16 104
—1 305
—1 693
—2 998
30 000
60 000
12 169
12 012
24 181
10 319
10 319
20 638
—1 850
—1 693
—3 543
40 000
70 000
17 790
12 012
29 802
16
in
10 319
26 430
—1 679
—1 693
—3 372
60 000
90 000
29 373
12 012
41 385
27 879
10 319
38 198
—4 494
—1 693
—3 187
100 000
130 000
54 452
12 012
66 464
53 237
10 319
63 556
—1 215
—1 693
—2 908
o
oo
K
u
n
g l.
M
a
j:
ts
p
ro
p
o
sit
io n
n r
7 0 år
1
9
7
0
Tabell 4. Ökning (+) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget för vardera maken
Makar med barn. Två inkomsttagare. Endast arbetsinkomster
Årsinkomst, kr.
Direkt skatt, i kr., enligt
nuvarande regler
Direkt skatt, i kr., enligt
förslaget1
Ökning ( + ) eller minskning (—),
i kr., av den direkta skatten
mannen
kvinnan
makarna
tillhopa
mannen
kvinnan
makarna
tillhopa
mannen
kvinnan
makarna
tillhopa
mannen
kvinnan
makarna
tillhopa
i
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
12 000
4 000
16 000
3 015
270
3 285
2 234
12
2 246
_
781
— 258
—1 039
16 000
20 000
4 485
276
4 761
3 697
12
3 709
—
788
— 264
—1 052
20 000
24 000
5 976
276
6 252
5 149
12
5 161
— 827
— 264
—1 091
30 000
34 000
10 452
285
10 737
9 683
12
9 695
—
769
— 273
—1 042
40 000
44 000
15 567
288
15 855
15 475
12
15 487
—
92
— 276
— 368
60 000
64 000
26 881
292
27 173
27 243
12
27 255
+
362
— 280
+ 82
100 000
104 000
51 818
297
52 115
52 601
12
52 613
+
783
— 285
+ 498
12 000
8 000
20 000
3 343
1 053
4 396
2 870
602
3 472
—
473
- 451
— 924
16 000
24 000
4 760
1 100
5 860
4 333
602
4 935
— 427
— 498
— 925
20 000
28 000
6 260
1 237
7 497
5 785
602
6 387
— 475
— 635
—1
no
30 000
38 000
10 737
1 449
12 186
10 319
602
10 921
— 418
— 847
—1 265
40 000
48 000
15 949
1 573
17 522
16
in
602
16 713
162
— 971
— 809
60 000
68 000
27 217
1 770
28 987
27 879
602
28 481
+
662
—1 168
— 506
100 000
108 000
52 079
1 994
54 073
53 237
602
53 839
+1 158
—1 392
— 234
12 000
12 000
24 000
3 343
2 262
5 605
2 870
2 150
5 020
—
473
— 112
— 585
16 000
28 000
4 865
2 351
7 216
4 333
2 150
6 483
— 532
— 201
— 733
20 000
32 000
6 500
2 571
9 071
5 785
2 150
7 935
—
715
— 421
—1 136
30 000
42 000
11 122
2 812
13 934
10 319
2 150
12 469
—
803
— 662
—1 465
40 000
52 000
16 289
3 059
19 348
16
in
2 150
18 261
—
178
— 909
—1 087
60 000
72 000
27 535
3 436
30 971
27 879
2 150
30 029
+
344
—1 286
— 942
100 000
112 000
52 339
3 875
56 214
53 237
2 150
55 387
+
898
—1 725
— 827
12 000
20 000
32 000
3 627
5 441
9 068
2 150
5 785
7 935
—1 477
+ 344
—1 133
16 000
36 000
5 209
5 696
10 905
3 613
5 785
9 398
—1 596
+
89
—1 507
20 000
40 000
7 090
5 696
12 786
5 785
5 065
10 850
—1 305
— 631
—1 936
30 000
50 000
12 169
5 696
17 865
10 319
5 065
15 384
—1 850
— 631
—2 481
40 000
60 000
17 790
5 696
23 486
16
in
5 065
21 176
—1 679
- 631
—2 310
60 000
80 000
29 373
5 696
35 069
27 879
5 065
32 944
—1 494
— 631
—2 125
100 000
120 000
54 452
5 696
60 148
53 237
5 065
58 302
—1 215
— 631
—1 846
12 000
30 000
42 000
3 981
9 953
13 934
2 150
10 319
12 469
—1 831
+ 366
—1 465
16 000
46 000
5 209
10 590
15 799
3 613
10 319
13 932
—1 596
— 271
—1 867
20 000
50 000
7 090
10 590
17 680
5 065
10 319
15 384
—2 025
— 271
—2 296
30 000
60 000
12 169
10 590
22 759
10 319
9 359
19 678
— 1 850
—1 231
—3 081
40 000
70 000
17 790
10 590
28 380
16
in
9 359
25 470
—1 679
—1 231
—2 910
60 000
90 000
29 373
10 590
39 963
27 879
9 359
37 238
—1 494
—1 231
—2 725
100 000
130 000
54 452
10 590
65 042
53 237
9 359
62 596
—1 215
—1 231
—2 446
Då makarna har lika stora inkomster har kvinnan tillgodoräknats förvärvsavdraget.
K
u
n
g l.
M
a
j:
ts
p
ro
p
o
si
ti
o n n r
7 0
å r
1
9
7
0
1
0
9
no
Kungl. May.ts proposition nr 70 år 1970
Tabell 5. Ökning ( + ) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget
Ogift med barn under 16 år
Årsinkomst,
kr.
Direkt skatt, i kr., enligt
Ökning (+) eller
minskning (—), i kr.,
av den direkta skatten
nuvarande regler
förslaget
i
2
3
4
4 000
12
12
± o
6 000
38
38
± o
8 000
243
50
— 193
10 000
571
63
— 508
12 000
982
350
— 632
16 000
2 578
1 813
— 765
20 000
4 030
3 265
— 765
25 000
5 877
5 266
— 611
30 000
8 044
7 559
— 485
35 000
10 355
10 193
— 162
40 000
12 827
13 135
+ 308
45 000
15 449
16 075
+ 626
50 000
18 178
19 015
+ 837
60 000
23 765
24 899
+ 1 134
SO 000
35 693
37 137
+ 1 444
100 000
48 453
50 137
+ 1 684
150 000
81 392
85 002
+3 610
200 000
115 899
122 367
+ 6 468
Tabell 6. En jämförelse av den direkta skatten enligt förslaget för olika kategorier skattskyldiga
Årsinkomst,
kr.
Direkt skatt, i kr., för
ensamstående
gift man med
hemmafru
gift kvinna
med barn1
ogift med barn
under 16 år
i
2
3
4
5
4 000
12
12
12
12
6 000
585
38
38
38
8 000
1 398
50
602
50
10 000
2 127
327
1 407
63
12 000
2 870
1 070
2150
350
16 000
4 333
2 533
3 613
1 813
20 000
5 785
3 985
5 065
3 265
25 000
7 906
6106
7 066
5 266
30 000
10 319
8 519
9 359
7 559
35 000
13 153
11 353
11 993
10193
40 000
16 111
14 311
14 935
13 135
45 000
19 051
17 251
17 875
16 075
50 000
21 991
20191
20 815
19 015
60 000
27 879
26 079
26 699
24 899
80 000
40 237
38 437
38 937
37137
100 000
53 237
51 437
51 937
50 137
150 000
88 202
86 402
86 802
85 002
200 000
125 667
123 867
124 167
122 367
1 Under förutsättning att kvinnan har lägre inkomst än mannen. Förvärvsavdraget avses
nämligen enligt förslaget skola tillkomma den av makarna som har den lägsta arbetsinkomsten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
111
Tabell 7. Tabell utvisande skatteeffekten vid giftermålets ingående dels enligt nuvarande regler
dels enligt förslaget. Inga barn
Mannens
årsin- g
komst,
kr.
Kvinnans
årsin
komst,
kr.
Makarnas sammanlagda direkta skatt, i kr., enligt
nuvarande regler
förslaget
före
gifter
målet
efter
gifter
målet
skillnad
före
gifter
målet
efter
gifter
målet
skillnad
1
2
3
4
5
6
7
8
12 000
0
3 391
2 195
—1 196
2 870
1 070
—1 800
16 000
5 209
3 823
—1 386
4 333
2 533
—1 800
20 000
7 090
5 275
—1 815
5 785
3 985
—1 800
30 000
12 169
9 545
—2 624
10 319
8 519
—1 800
40 000
17 790
14 509
—3 281
16 111
14 311
—1 800
60 000
29 373
25 642
—3 731
27 879
26 079
—1 800
100 000
54 452
50 461
—3 991
53 237
51 437
—1 800
12 000
4'000
3 707
3 650
—
57
2 882
2 634
— 248
16 000
5 525
5 114
— 411
4 345
4 097
— 248
20 000
7 406
6 654
— 752
5 797
5 549
— 248
30 000
12 485
11 199
—1 286
10 331
10 083
— 248
40 000
18 106
16 394
—1 712
16 123
15 875
— 248
60 000
29 689
27 763
—1 926
27 891
27 643
— 248
100 000
54 768
52 753
—2 015
53 249
53 001
— 248
12 000
8 000
5 262
5 105
— 157
4 268
4 268
± 0
16 000
7 080
6 653
— 427
5 731
5 731
± 0
20 000
8 961
8 425
— 536
7 183
7 183
± 0
30 000
14 040
13 220
— 820
11 717
11 717
± 0
40 000
19 661
18 604
—1 057
17 509
17 509
± 0
60 000
31 244
30 164
—1 080
29 277
29 277
± 0
100 000
56 323
55 346
— 977
54 635
54 635
± o
12 000
12^000
6 782
6 659
— 123
5 740
5 740
± o
16 000
8 600
8 438
— 162
7 203
7 203
± 0
20 000
10 481
10 272
— 209
8 655
8 655
± 0
30 000
15 560
15 339
— 221
13 189
13 189
± 0
40 000
21 181
20 818
— 363
18 981
18 981
± 0
60 000
32 764
32 570
— 194
30 749
30 749
± 0
100 000
57 843
57 827
— 16
56 107
56 107
± o
12 000
20J000
10 481
10 268
— 213
8 655
8 655
± o
16 000
12 299
12 160
— 139
10 118
10 118
i
0
20 000
14 180
14 041
— 139
11 570
11 570
± 0
30 000
19 259
19 120
— 139
16 104
16 104
± 0
40 000
24 880
24 741
— 139
21 896
21 896
± 0
60 000
36 463
36 324
— 139
33 664
33 664
± 0
100
000
61 542
61 403
— 139
59 022
59 022
± 0
12 000
30 000
15 560
15 339
— 221
13 189
13 189
± 0
16 000
17 378
17 221
— 157
14 652
14 652
± 0
20 000
19 259
19 102
— 157
16 104
16 104
± 0
30 000
24 338
24 181
— 157
20 638
20 638
± 0
40 000
29 959
29 802
— 157
26 430
26 430
± 0
60 000
41 542
41 385
— 157
38 198
38 198
± 0
100
000
66 621
66 464
— 157
63 556
63 556
± 0
112
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Tabell 8. Den sammanlagda effekten av ändringar i den direkta skatten, av momshöjningerr.
samt av höjda barnbidrag och bidragsförskott
Årsin-
Ökning ( + ) eller minskning (—), i kr., av skattereformens sammanlagda
komst,
effekt för
kr.
ensam-
gift man
gift man
gift man
gift man
ogift med
stående
utan barn
med ett
med två
med tre
ett barn un-
barn
bara
barn
der 16 år för
Hustrun saknar inkomst
dragsför-
skott utgår
i
2
3
4
5
6
7
4 000
— 150
— 650
6 000
— 300
— 600
8 000
— 250
— 350
— 650
— 900
—1 150
— 700
10 000
— 200
— 600
— 850
—1 150
—1 400
— 950
12 000
— 200
— 750
—1 000
—1 300
—1 550
—1 050
16 000
— 450
— 850
—1 100
—1 350
—1 650
—1 100
20 000
— 800
— 750
—1 000
—1 250
—1 550
—1 000-
25 000
—1 050
— 450
— 750
—1 000
—1 250
— 700
30 000
—1 150
— 250
— 500
— 800
—1 050
— 450
35 000
—1 000
+ 350
+ 100
— 200
— 450
—
50
40 000
— 850
+ 750
+ 500
+ 250
—
50
+ 500
45 000
— 650
+ 1 100
+ 850
+ 600
+ 300
+ 900
50 000
— 400
+ 1 400
+ 1 100
+ 900
+ 600
+ 1 200
60 000
— 300
+ 1 700
+ 1 500
+ 1 200
+ 900
+ 1 700
SO 000
+ 100
+ 2 500
+ 2 200
+ 2 000
+ 1 700
+ 2 300
100 000
+ 500
+ 2 900
+ 2 600
+ 2 300
+ 2 100
+ 2 800
150 000
+ 3 000
+ 5 400
+ 5 200
+ 4 900
+ 4 600
+ 5 400
200 000
+ 6 300
+ 8 800
+ 8 600
+ 8 300
+ 8 000
+ 8 800
Diagram.
Den totala direkta skatten dels enligt nuvarande regler, dels enligt
förslaget.
Skatt i % av
årsinkomsten
— skatt enligt nuvarande regler för ensamstående
skatt enligt nuvarande regler för gift man med hemmafru
_ skatt enligt förslaget för ensamstående
,ö skatt enligt förslaget för gift man med hemmafru
150 000
200 000
100 000
25 000
50000
12 000
Årsinkomst i kronor
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
113
Bilaga 2
Storleken, enligt förslaget, i olika inkomstlagen av det extra avdraget samt av den till statlig in
komstskatt beskattningsbara inkomsten för folkpensionärer vid 1972 års taxering
Folkpensionen har för år 1971 beräknats till 6 300 kr. för ensamstående folkpensionär och
till 10 000 kr. för makar som båda är folkpensionärer
Ensamstående folkpensionär
Makar som båda är folkpensionärer
Taxerad
Grund-
Extra
Beskatt-
Taxerad
Grund-
Extra
Beskatt-
inkomst,
avdrag,
avdrag,
ningsbar in-
inkomst,
avdrag,
avdrag,
ningsbar in-
kr.
kr.
kr.
komst, kr.
kr.
kr.1
kr.1
komst, kr.1
1
2
3
4
5
6
7
8
4 500
4 500
0
0
9 000
9 000
0
0
4 900
4 500
400
0
9 400
9 000
400
0
5 300
4 500
800
0
9 800
9 000
800
0
5 700
4 500
1 200
0
10 300
9 000
1 300
0
€200
4 500
1 700
0
10 800
9 000
1 800
0
6 700
4 500
2 200
0
11 300
9 000
2 300
0
7 200
4 500
2 700
0
11 800
9 000
2 800
0
7 700
4 500
3 200
0
13 000
9 000
2 400
1 600
8 900
4 500
2 800
1 600
14 200
9 000
2 000
3 200
10 100
4 500
2 400
3 200
15 400
9 000
1 600
4 800
11 300
4 500
2 000
4 800
16 600
9 000
1 200
6 400
12 500
4 500
1 600
6 400
17 800
9 000
800
8 000
13 700
4 500
1 200
8 000
19 000
9 000
400
9 600
14 900
4 500
800
9 600
20 200
9 000
0
11 200
16 100
4 500
400
11 200
17 300
4 500
0
12 800
1 Om endast den ena av makarna har inkomst är grundavdraget 4 500 kr. Det extra av
draget är oförändrat. Därvid uppkommer även i de lägre inkomstlägena beskattningsbar
inkomst, 4 500 kr. Skatten på 4 500 kr. uppgår till ca 1350 kr. men undanröjs genom
skattereduktionen på 1 800 kr.
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Bilaga 3
PM
med redogörelse för beskattningen av B-inkomst hos makar
Den föreslagna metoden för beskattning av B-inkomst hos makar har
följande innebörd. Sambeskattningen sker endast i fråga om taxering till
statlig inkomstskatt. I de fall en uppdelning på beskattningsbar A- resp.
B-inkomst är nödvändig — när uppdelning skall ske berörs i det följan
de — bör samtliga avdrag som inte medges i förvärvskällan göras i förs
ta hand mot A-inkomster. Endast i den mån denna inkomst inte längre för
slår bör avräkningen få ske mot B-inkomst. Tekniskt bör denna beräkning
göras på följande sätt. Den taxerade inkomsten, som måste bestämmas för
alla skattskyldiga med hänsyn till reglerna för avtrappning av grundavdra
get, framräknas utan uppdelning på A- resp. B-inkomst. Sedan beräknas
först beskattningsbar inkomst på vanligt sätt genom att grundavdraget och
eventuellt avdrag för nedsatt skatteförmåga görs från den taxerade inkoms
ten. Den beskattningsbara inkomsten avrundas som nu nedåt till helt hund
ratal kronor. Härefter bestäms beskattningsbar A-inkomst genom att den
sammanlagda A-inkomsten minskas med allmänna avdrag, förlustavdrag,
grundavdrag och extra avdrag. Summan avrundas nedåt till helt hundratal
kronor, och utgör efter avrundningen således beskattningsbar A-inkomst.
Blir denna summa ett negativt tal eller efter avrundningen lika med noll
är den beskattningsbara B-inkomsten lika med den beskattningsbara in
komsten. I annat fall framkommer den beskattningsbara B-inkomsten som
skillnaden mellan den beskattningsbara inkomsten och den beskattnings
bara A-inkomsten.
En uppdelning av inkomsten i A-inkomst och B-inkomst behöver göras
bara i vissa fall. Har endast den ena maken beskattningsbar inkomst beräk
nas skatten på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i beskatt
ningsbar A- resp. B-inkomst. Har båda makarna beskattningsbar inkomst
beräknas skatten på beskattningsbar A-inkomst individuellt, alltså för var
dera maken för sig. Har makarna enbart beskattningsbar B-inkomst beräk
nas skatten på det sammanlagda beloppet av B-inkomsterna och fördelas för
makarna efter förhållandet mellan de beskattningsbara inkomsterna. I andra
fall läggs B-inkomst hos make som har den lägsta beskattningsbara A-in
komsten samman med den andra makens totala beskattningsbara inkomst.
Summan skattläggs sedan såsom om den utgjort denna makes beskattnings
bara inkomst. Det skattebelopp som därvid erhålls minskas med skatten på
hans beskattningsbara A-inkomst. Skillnaden utgör makarnas sammanlagda
skatt på B-inkomst. Denna skatt fördelas sedan mellan makarna efter för
hållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster och avrundas enligt
gällande regler. Härvid iakttas att B-inkomster till ett belopp som samman
lagt för makarna inte överstiger
2
000
kr. behandlas i nu förevarande hän
seende som A-inlcomst.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
115
Innehål!
Propositionens huvudsakliga innehåll.............................................................. 1
Författningsförslag......................................................................................... g
Utdrag av statsrådsprotokollet den 6
mars 1970 .................................... "
[
’
44
Inledning ........................................................................................................ 44
Nuvarande ordning m. m.................................................................................. 42
Kommunal och statlig inkomstskatt ................................................. 42
Förlustutjämning ................................................................................... 4
g
Folkpensionsavgiften ............................................................................
49
Sjukförsäkringsavgiften........................................................................
49
Frivillig särbeskattning........................................................................... 50
Folkpensionärernas skatteförhållanden ............................................. 51
Vissa taxerings- och uppbördsbestämmelser....................................
53
Familj eskatteberedningens förslag till individuell beskattning...........
54
Utredningsarbetets förutsättningar .....................................................
54
Alternativens uppbyggnad..................................................................... 55,
Faktisk sambeskattning..........................................................................
57
Inkomst av kapital och liknande..........................................................
57
Remissyttrandena över familjeskatteberedningens förslag................... 60
Valet av skatteform ............................................................................... gg
Reformens genomförande ..................................................................... 62
De olika alternativen ............................................................................. 63
Den faktiska sambeskattningen.............................................................. 65
Beskattningen av kapitalinkomst och liknande ............................ 65
Kommunalskatteavdraget ...................................................................... 67
Departementschefen ....................................................................................... gg
De fördelningspolitiska motiven .........................................................
68
Individuell beskattning.......................................................................... 70
Övriga förslag........................................................................................... 73
Skattereformens medel .......................................................................... 74
Reformens verkningar ..........................................................................
79
,
Folkpensionärerna ................................................................................... gl
Inkomstskatten.............................................................................................. g
2
Allmänna avdrag ................................................................................... g
2
Avdrag enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen................... 82
Förvärvsavdrag ................................................................................... g3
Kommunalskatteavdraget .................................................................. gg
Grundavdrag.............................................................................................. 37
Extra avdrag ...........................................................................................
39
.
Makars beskattning ...............................................................................
39
Skatteskalan................................................................................................
92
Folkpensionärema ...................................................................................
93
Skattereduktion ....................................................................................... gg
Taxeringsförordningen .......................................................................... 99
Mervärdeskatten........................................................................................... 101
Övriga frågor ................................................................................................ 104
Hemställan ............................................................................................................ 1Q5
Bilagor ............................................................................................................ 10&
MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700109