Prop. 1970:70

('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), m. m.',)

Kungl. May.ts proposition nr 70 år 1970

1

Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), m. m.; given Stockholms slott den 6 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), 2) förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig in­ komstskatt,

3) lag om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst,

4) lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensione­ ringen,

5) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt, 6) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272), 7) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623), 8) förordning om upphävande av förordningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till den reform av inkomstskatten för fysiska personer som avses träda i kraft den 1 januari 1971. Huvudsyftena med reformen är att åstadkomma höjd levnadsstandard för låginkomst­ tagare och genomföra en individuell beskattning av arbetsinkomst. Reform­ förslaget innebär följande.

De båda skatteskalorna för den statliga inkomstskatten — en strängare för ensamstående utan barn och en mildare för gifta och ensamstående med barn — ersätts med en enda ny skala, avsedd för alla kategorier. Ortsav- dragen konstrueras om till grundavdrag, som blir 4 500 kr. för varje individ

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 70

2

både vid den kommunala och den statliga taxeringen. Grundavdraget trap­

pas av vid inkomster, som överstiger 30 000 kr., med 20 % av den över­

stigande inkomsten och är alltså borttrappat vid en inkomst av 52 500 kr.

Om en av makarna inte kan utnyttja sitt grundavdrag på grund av bristande

egna inkomster får den make som har inkomster åtnjuta reduktion av skat­

ten på sin inkomst. Reduktionen är högst 1 800 kr. Så snart även den andra

maken får inkomster minskar reduktionsbeloppet med 40 % av dessa in­

komster. Den ena makens reduktionsrätt upphör således i och med att den

andra maken kan utnyttja grundavdraget i full utsträckning. Sjukförsäk­

ringsavgift avses inte skola debiteras make utan egna inkomster.

Rätten att vid den statliga inkomsttaxeringen göra avdrag för kommunala

utskylder avses skola avskaffas. Vidare omkonstrueras förvärvsavdragen.

En förutsättning för förvärvsavdrag blir att båda makarna har arbetsin­

komster samt barn under 16 år. Maximum för förvärvsavdraget blir 2 000

kr. Förvärvsavdrag får åtnjutas även av ensamstående med barn under

16 år. Fosterbarn för vilket inte utgår fosterlega jämställs med eget barn.

Den nuvarande avdragsrätten för den som är underhållsskyldig gentemot

barn som bor på annat håll höjs till 1 500 kr. för barn och år. Avdragsrätt

avses få föreligga tills barnet fyllt 18 år.

Skattereformen innehåller även förslag om skattelättnader för folkpen­

sionärerna. Bl. a. blir det kommunala bostadstillägget skattefritt. Dessutom

avses folkpensionärer inte få någon skatt om sidoinkomster utöver folk­

pensionen inte överstiger 1 500 kr. för ensamstående och 2 000 kr. för gifta

pensionärer.

Förslaget leder till lättnader i den direkta beskattningen för inkomst­

tagare upp till inkomstnivån 40 000—45 000 kr.

Finansieringen av skattereformen, som i sin helhet kommer att budget­

mässigt omsluta ca 4,6 miljarder kr., avses skola ske med en höjning av

mervärdeskatten från 10 till 15 % och en skärpning av skatten på större

arv och förmögenheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

3

1) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928:370), att

19 §, 35 § 1 mom., 46 § 2 och 3 mom., 48 § 2—4 inom., 49 §, 50 § 2 och

3 inom., 52 § 1 mom., 53 § 1 mom., 65 §, anvisningarna till 48 och 49 §§,

punkt 2 av anvisningarna till 50 §, anvisningarna till 52, 60, 69 och 70 §§

samt rubriken närmast före 48 § skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

19 §.x

Till skattepliktig ----------------------- den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt

lagen (1962:392) om hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg till

folkpension;

bostadstillägg som — ------ -------------av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres

1 m o m.:

av kapital.

Till intäkt av tillfällig förvärvs­

verksamhet räknas även lotterivinst,

som icke är frikallad från beskatt­

ning enligt 19 §, och belopp,

som

motsvarar restituerad, avkortad el­

ler avskriven

folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift, sjukförsäk­

ringsavgift eller allmän arbetsgivar­

avgift,

i den mån beloppet påverkat

storleken av

avdrag enligt 46 § 2

mom.

som

åtnjutits vid tidigare års

taxering.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet räknas vidare —

ring (realisationsvinst).

Till intäkt av tillfällig förvärvs­

verksamhet räknas även lotterivinst,

som icke är frikallad från beskatt­

ning enligt 19 §, och belopp,

vilket

motsvarar restituerad, avkortad el­

ler avskriven tilläggspensionsavgift,

sjukförsäkringsavgift eller allmän

arbetsgivaravgift

och med vilket

av­

drag enligt 46 § 2 mom. åtnjutits

vid tidigare års taxering.

avytt-

46 §.

2 m o m.2 I hemortskommunen — — — allmän försäkring;

4) för belopp som den skattskyl- 4) för belopp som den skattskyl-

dige enligt vid självdeklarationen dige enligt Aid självdeklarationen

1 Senaste lydelse 1969: 749.

2 Senaste lydelse 1968: 420.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

fogat intyg

från barnavårdsnämnd,

barnavårdsman eller kommunal för­ troendeman

utgivit under beskatt­

ningsåret för underhåll av sådant hans barn under

16 år

som icke va­

rit hemmavarande, dock högst med

1 000

kronor för varje barn; 5) för sådan--------------- —-------------Har skattskyldig-------------------------Därest skattskyldig —------------------Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses,

skall, såvitt avser

sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring,

be­

räknas till ett belopp av minst 150 kronor eller, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt till ett belopp av minst 300 kronor. Avdrag för öv­ riga i första stycket 3) här ovan av­ sedda premier och andra avgifter

må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskatt­ ningsåret varit gift och levt tillsam­ mans med andra maken, ifrågava­ rande avdrag för dem båda gemen­ samt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattnings­ året varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.

3 m o in.1

Har kvinna med hem­

mavarande barn under 16 år haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor jäm­ te 25 procent av nämnda inkomst, sammanlagt dock högst med 3 000 kronor. Vad nu sagts skall ock gälla kvinna med hemmavarande barn un­ der 16 år, som antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin man eller ock varit ogift (varmed

(Nuvarande lydelse

)

1 Senaste lydelse 1965: 71.

fogat intyg

eller annat skriftligt be­

vis

utgivit under beskattningsåret för underhåll av sådant hans barn under

18

år som icke varit hemma­

varande, dock högst med

1 500

kro­

nor för varje barn;

— fråga är. ------- eller underhållsbidraget. -------— nämnda tid.

Avdrag

för premier och andra av­

gifter,

som avses i första stycket 3)

här ovan

och som ej utgöra

sjukför­

säkringsavgift enligt 19 kap. 2 § la­ gen om allmän försäkring, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre be­ lopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnju­ tas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmava­ rande barn under 18 år.

(.Föreslagen lydelse)

3 m o m.

Ha makar med hemma­

varande barn under 16 år båda haft A-inkomst enligt 9 § 3 mom. förord­ ningen ( 1947:576 ) om statlig in­ komstskatt, må den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makar­ na haft lika stora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta ma­ ken. Avdraget är i fråga om inkomst av rörelse 25 procent av nettointäk­ ten av rörelsen och i fråga om in­ komst av tjänst 25 procent av in-

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

jämställes änka eller frånskild), därest hon haft inkomst av jord­ bruksfastighet.

Har man med hemmavarande barn under 16 år, som antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin hustru eller ock varit ogift (varmed jämställes änkling eller frånskild), haft inkomst av jordbruksfastighet, rörelse eller eget arbete må han åt­ njuta avdrag i enlighet med vad i föregående stycke sagts.

Gift kvinna utan hemmavarande barn under 16 år må, därest hon levt tillsammans med sin man och haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott ringa om­ fattning, eller inkomst av eget arbe­ te, åtnjuta avdrag med 300 kronor. Avdrag med sistnämnda belopp må jämväl åtnjutas av kvinna utan hemmavarande barn under 16 år,

som

haft inkomst av jordbruksfas­

tighet och utfört arbete i förvärvs­ källan till minst 300 kronors värde, därest kvinnan varit gift och levt tillsammans med sin man.

Har gift man utan hemmavaran­ de barn under 16 år, som levt till­ sammans med sin hustru, haft in­ komst av jordbruksfastighet eller rörelse och har hustrun utfört ar­ bete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp.

Har gift man med hemmavarande barn under 16 år, som levt tillsam­ mans med sin hustru, haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har hustrun utfört arbete i för­ värvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må mannen åtnjuta av­ drag med belopp motsvarande vär­ det av hustruns arbetsinsats, dock högst med 1 000 kronor.

Har gift kvinna med hemmava­ rande barn under 16 år, som levt till­ sammans med sin man, haft inkomst av jordbruksfastighet och utfört ar­ bete i förvärvskällan till ett värde

(Nuvarande lydelse

)

komsten, i båda fallen dock högst 2 000 kronor. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kronor.

Har gift skattskyldig med hemma­ varande barn under 16 år haft A-inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har maken utfört arbete i förvärvskällan, må den skattskyl­ dige åtnjuta förvärvsavdrag med värdet av makens arbetsinsats, dock med högst 1 000 kronor.

Avdrag enligt första och andra styckena må åtnjutas endast av ma­ ke som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.

Har skattskyldig med hemmava­ rande barn under 16 år, som under beskattningsåret antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin make eller ock varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller från­ skild), haft A-inkomst, må han åt­ njuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfas­ tighet och rörelse 25 procent av net­ tointäkten av förvärvskällan och i fråga om inkomst av tjänst 25 pro­ cent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kronor.

(Föreslagen lydelse)

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

av minst 300 kronor, må hon åtnju­

ta avdrag i enlighet med vad i före­

gående stycke sagts.

Avdrag enligt detta moment må

åtnjutas endast av den som under

större delen av beskattningsåret va­

rit här i riket bosatt. Avdraget må

åtnjutas endast om och i den mån

den inkomst som berättigar till av­

drag därtill förslår. Avdrag må för

skattskyldig eller, om skattskyldig

varit gift och levt tillsammans med

sin make, för makarna tillsammans

icke överstiga

om avdrag enligt första

eller and­

ra

stycket ifrågakommer:

3 000

kro­

nor;

om eljest avdrag enligt femte eller

sjätte stycket ifrågakommer: 1 000

kronor; samt

1 övriga fall:

300

kronor.

Avdrag enligt detta moment skall —

Ortsavdrag

48 §.

2

m o m.1 Skattskyldig fysisk

person, som varit här i riket bosatt

under

hela

beskattningsåret, äger

att å den i hemortskommunen taxe­

rade inkomsten åtnjuta kommunalt

ortsavdrag på sätt

nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskatt­

ningsåret varit gift och levt tillsam­

mans med andra maken, åtnjuter

kommunalt ortsavdrag med

4

500

kronor.

Gift skattskyldig, som under be­

skattningsåret icke levt tillsammans

med andra maken, ävensom ogift

skattskyldig (varmed jämställes än­

ka, änkling eller frånskild) äger, dä­

rest han haft hemmavarande barn

under 18 år, åtnjuta kommunalt orts­

avdrag med belopp som i föregående

stycke sägs.

Annan skattskyldig än i andra

eller tredje stycket sägs (ensam­

stående) äger åtnjuta kommu­

nalt ortsavdrag med 2 250 kronor.

(Nuvarande lydelse

)

1 Senaste lydelse 1962: 592.

(Föreslagen lydelse

)

Avdrag enligt detta moment må

åtnjutas endast av den som under

större delen av beskattningsåret va­

rit här i riket bosatt. Avdraget må

åtnjutas endast om och i den mån

den inkomst som berättigar till av­

drag därtill förslår. Avdrag må för

skattskyldig eller, om skattskyldig

varit gift och levt tillsammans med

sin make, för makarna tillsammans

icke överstiga

om avdrag ifrågakommer enligt

första stycket

vid inkomst av rörelse

eller tjänst eller enligt fjärde styc­

ket: 2 000

kronor;

och

1 övriga fall:

1 000

kronor.

- ■—- sagda kommun.

Grundavdrag

2 mom. Skattskyldig fysisk per­

son, som varit här i riket bosatt un­

der

större delen av

beskatt­

ningsåret, äger att å den i hemorts­

kommunen taxerade inkomsten åt­

njuta kommunalt

grundavdrag enligt

vad

nedan sägs.

Grundavdraget är

4

500 kronor om

den skattskyldiges enligt förord­

ningen (1947:576) om statlig in­

komstskatt taxerade inkomst upp­

går till högst 30 000 kronor och, om

inkomsten är större än 30 000 kro­

nor,

4

500 kronor minskat med en

femtedel av inkomsten till den del

den överstiger 30 000 kronor.

Har skattskyldig under beskatt­ ningsåret varit skyldig erlägga sjö­ mansskatt, skall det enligt bestäm­ melserna i detta moment eljest med­ givna

ortsavdraget

minskas med en

tolvtedel för varje kalendermånad, för vilken sjömansskatt erlagts. Det

avdragsbelopp,

som

sålunda

erhål-

les, avrundas

nedåt

till

jämna

tiotal

kronor.

3 m o in.1 Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt allenast under en del av beskatt­ ningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt

ortsavdrag, ut­

görande för varje kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosatt, en tolvtedel av det enligt bestämmelserna i 2 mom. med­ givna avdraget.

Det avdragsbelopp,

som sålunda erhålles, avrundas

ned­

åt

till

jämna

tiotal kronor.

(Nuvarande lydelse

)

4 inom.2 Angående avräkning i vissa fall av kommunalt

ortsavdrag

från inkomst i annan kommun än hemortskommunen stadgas i 50 § 3 mom. andra stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

49

Därest delägarna i boet efter av­ liden person, som vid dödsfallet va­ rit här i riket bosatt, levt i oskift bo och varit för sitt uppehälle huvud­ sakligen beroende av dödsboets in­ komst, må dödsboet efter taxerings­ nämndens eller, om besvär anförts

1 Senaste lydelse 1950: 252. 2 Senaste lydelse 1958: 86. 3 Senaste lydelse 1957: 59.

Har skattskyldig under beskatt­ ningsåret varit skyldig erlägga sjö­ mansskatt, skall det enligt bestäm­ melserna i detta moment eljest med­ givna

grundavdraget

minskas med

en tolvtedel för varje kalendermå­ nad, för vilken sjömansskatt erlagts.

Det

belopp för grundavdrag,

som

erhålles

vid tillämpning av andra

eller tredje stycket,

avrundas

uppåt

till

helt

tiotal kronor.

3 mom. Skattskyldig fysisk per­ son, som varit här i riket bosatt allenast under en

mindre

del

av beskattningsåret, äger i hemorts­ kommunen åtnjuta kommunalt

grundavdrag enligt följande. Grund­ avdraget är 375 kronor för varje ka­ lendermånad eller del därav, varun­ der den skattskyldige varit bosatt här i riket, om den skattskyldiges enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt taxerade in­ komst uppgår till högst 15 000 kro­ nor. Är inkomsten större än 15 000 kronor, minskas det avdragsbelopp, som eljest skolat utgå, med eu fem­ tedel av inkomsten till den del den överstiger 15 000 kronor.

Det av­

dragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas

uppåt

till

helt

tiotal kro­

nor.

4 m o in. Angående avräkning i vissa fall av kommunalt

grundav­

drag

från inkomst i annan kommun

än hemortskommunen stadgas i 50 § 3 mom. andra stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

§-3

Därest delägarna i boet efter av­ liden person, som vid dödsfallet va­ rit här i riket bosatt, levt i oskift bo och varit för sitt uppehälle huvud­ sakligen beroende av dödsboets in­ komst, må dödsboet efter taxerings­ nämndens eller, om besvär anförts

(Föreslagen lydelse

)

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

eller ock särskild framställning där­ om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings- nämndens beprövande kunna för se­ nare beskattningsår än det, då döds­ fallet inträffade, tillerkännas kom­ munalt

ortsavdrag

med högst sam­

ma belopp, som den avlidne skulle hava åtnjutit i avdrag, därest han fortfarande levt.

(Se vidare anvisningarna.)

50

2 m o in.1 För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommu­ nen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt

ortsavdrag.

Den be­

skattningsbara inkomsten skall an­ givas i

hela

hundratal kronor, så att

överskjutande belopp, som icke upp­ går till helt hundratal kronor, bort­ faller.

Finnes skattskyldigs skatteförmå- ga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av lång­ varig sjukdom, olyckshändelse, ål­ derdom, underhåll av andra närstå­ ende än barn, för vilka den skattskyl­ dige ägt tillgodonjuta allmänt barn­ bidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxerings­ nämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning där­ om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings- nämndens beprövande den skattskyl­ diges taxerade inkomst minskas, för­ utom med kommunalt

ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständig­ heterna avpassat belopp, dock högst 6 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för ned­ satt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

eller ock särskild framställning där­ om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings- nämndens beprövande kunna för se­ nare beskattningsår än det, då döds­ fallet inträffade, tillerkännas kom­ munalt

grundavdrag

med högst sam­

ma belopp, som den avlidne skulle hava åtnjutit i avdrag, därest han fortfarande levt.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

2 mom. För fysisk person, som varit bär i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommu­ nen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt

grundavdrag.

Den

beskattningsbara inkomsten skall an­ givas i

helt

hundratal kronor, så att

överskjutande belopp, som icke upp­ går till helt hundratal kronor, bort­ faller.

Finnes skattskyldigs skatteförmå­ ga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av lång­ varig sjukdom, olyckshändelse, ål­ derdom, underhåll av andra närstå­ ende än barn, för vilka den skattskyl­ dige ägt tillgodonjuta allmänt barn­ bidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxerings­ nämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning där­ om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings- nämndens beprövande den skattskyl­ diges taxerade inkomst minskas, för­ utom med kommunalt

grundavdrag,

med ytterligare ett efter omständig­ heterna avpassat belopp, dock högst 6 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för ned­ satt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

1 Senaste lydelse 1969: 222.

9

Kungl. Maj:ts proposition, nr 70 år 1970

Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet un­ derstigit vad han kan anses hava be­ hövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (exi­ stensminimum) må den skatt­ skyldige jämväl, efter taxerings­ nämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning där­ om gjorts senast den 30 jnni året näst efter taxeringsåret, prövnings- nämndens beprövande, erhålla av­ drag för väsentligen nedsatt skatte­ förmåga med belopp som ovan sägs; dock må avdraget beträffande skatt­ skyldig med oförsörjda barn för var­ je sådant barn ökas med högst

1 000

kronor. Vad i andra stycket sista punkten här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — anses ha haft nedsatt skatteförmåga enligt andra stycket.

Att bestämmelsen i andra

stycket om visst högsta avdragsbelopp icke gäller vid fastställandet av avdrag i detta fall framgår av punkt 2 av anvisningarna.

Vad härefter — — --------------3 in o m.1 För skattskyldig, Kan kommunalt

ortsavdrag

helt

eller delvis icke utnyttjas i hemorts­ kommunen, och har taxerad inkomst påförts den skattskyldige i annan kommun, skall bristen avräknas från sistnämnda inkomst. Därvid skola i förekommande fall bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 46 § äga motsvarande tillämpning. Vad efter dylik avräkning återstår utgör för den skattskyldige beskattnings­ bar inkomst i kommunen.

(Nuvarande lydelse)

Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet un­ derstigit vad han kan anses hava be­ hövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (e x i- stensminimum) må den skatt­ skyldige jämväl, efter taxerings­ nämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning där­ om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings- nämndens beprövande, erhålla av­ drag för väsentligen nedsatt skatte­ förmåga med belopp som ovan sägs; dock må avdraget beträffande skatt­ skyldig med oförsörjda barn för var­ je sådant barn ökas med högst

1 500

kronor. Vad i andra stycket sista punkten här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — anses ha haft nedsatt skatteförmåga enligt andra stycket.

Riksskatteverket fastställer

grunder för beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt detta stycke.

inkomst.

---------stycket förmäles.

Kan kommunalt

grundavdrag

helt

eller delvis icke utnyttjas i hemorts­ kommunen, och har taxerad inkomst påförts den skattskyldige i annan kommun, skall bristen avräknas från sistnämnda inkomst. Därvid skola i förekommande fall bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 46 § äga motsvarande tillämpning. Vad efter dylik avräkning återstår utgör för den skattskyldige beskattnings­ bar inkomst i kommunen.

(Föreslagen lydelse)

beskattningsbar

1 Senaste lydelse 1958: 86.

10

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

För annan — —--------------- beskattningsbar inkomst.

Beskattningsbar inkomst------------------------ kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Kangl. Maj:ts proposition nr 10 år 1970

52 §.

1 m o m.1 Äkta makar, — --------gemensamma inkomst.

Har vid----------------------- andra kommuner.

Underskott å------------------------samma slag.

Ortsavdrag beräknas för en var av

makarna till hälften av det belopp,

som i h8 § 2 mom. andra stycket

sägs, dock att, om sådan del av orts-

avdraget helt eller delvis ej kunnat

utnyttjas å den ena makens taxera­

de inkomst i hemortskommunen,

bristen må avräknas å den andra

makens taxerade inkomst i samma

kommun. Kvarstående brist må, med

tillämpning av bestämmelserna i

50 § 3 mom. andra stycket, avräk­

nas å makarnas taxerade inkomster

i andra kommuner.

Avdrag, som —------------------- styckena medgiva.

53 §.

1 m o in.2 Skyldighet att------------

för belopp

som

motsvarar restitue-

rad, avkortad eller avskriven

folk­

pensionsavgift,

tilläggspensionsav­

gift, sjukförsäkringsavgift eller all­

män arbetsgivaravgift

i den mån be­

loppet påverkat storleken av

avdrag

enligt 46 § 2 mom.,

som

åtnjutits

vid tidigare års taxeringar;

b) staten:----------- -----------------

Riksskattenämnden må,-------

rörelse; samt

för belopp

vilket

motsvarar resti-

tuerad, avkortad eller avskriven till-

läggspensionsavgift, sjukförsäkrings­

avgift eller allmän arbetsgivaravgift

och med vilket

avdrag enligt 46 §

2 mom. åtnjutits vid tidigare års

taxeringar;

eller rörelse.

---------- icke föras.

65 §.3

Fråga, huruvida skattskyldig haft

barn eller icke eller om barn är att

räkna såsom hemmavarande eller

icke, liksom ock fråga om barns ål­

der skall bedömas efter förhållan­

dena den 1 november året näst före

taxeringsåret. Med barn avses jäm-

Fråga, huruvida skattskyldig haft

barn eller icke eller om barn är att

räkna såsom hemmavarande eller

icke, liksom ock fråga om barns ål­

der skall bedömas efter förhållan­

dena den 1 november året näst före

taxeringsåret. Med barn avses jäm-

1 Senaste lydelse 1964: 70.

2 Senaste lydelse 1969: 749.

3 Senaste lydelse 1967: 110.

11

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1970

val styvbarn

ävensom

adopterat

barn. Barn, som bor hos sina föräld­

rar, skall, såvitt avser föräldrarnas

rätt till avdrag enligt 46 § 2 mom.

första stycket vid 3) och 46 § 3 mom.

ävensom ortsavdrag,

anses som hem­

mavarande endast hos den ena av

dem.

(Nuvarande lydelse)

I fråga om skattskyldig, som in­

gått äktenskap under beskattnings­

året, skola de

för

gift skattskyldig

gällande bestämmelserna,

om ej an­

nat följer av vad som stadgas i sista

stycket, äga tillämpning först vid

taxering för det därpå följande be­

skattningsåret .

De för

gift skattskyldig

gällande

bestämmelserna

skola i fråga om

makar, som levt tillsammans, till-

lämpas jämväl under det beskatt­

ningsår, varunder make avlidit.

Änkling

är dock berättigad till av­

drag enligt 46 § 3 mom.

andra

styc­

ket,

om hustrun

avlidit före den

1 juli året näst före taxeringsåret.

Har eljest

------------ för taxeringen.

väl styvbarn, adopterat barn

och fos­

terbarn, för vilket ej utgår fosterlega

eller annan ersättning utöver allmänt

barnbidrag, förlängt barnbidrag en­

ligt förordningen (196b: 400), stu­

diehjälp enligt studiehjälpsreglemen-

tet (1964: 402) eller bidragsförskott

enligt lagen (1964:143) om bidrags­

förskott.

Barn, som bor hos sina för­

äldrar, skall, såvitt avser föräldrar­

nas rätt till avdrag enligt 46 § 2

mom. första stycket vid 3) och 46 §

3 inom., anses som hemmavarande

endast hos den ena av dem.

I fråga om skattskyldig, som in­

gått äktenskap under beskattnings­

året, skola de

bestämmelser som av­

se

gift skattskyldig, om ej annat föl­

jer av vad som stadgas i sista styc­

ket, äga tillämpning först vid taxe­

ring för det därpå följande beskatt­

ningsåret.

Bestämmelser som avse

gift skatt­

skyldig skola i fråga om makar, som

levt tillsammans, tillämpas jämväl

under det beskattningsår, varunder

make avlidit.

Skattskyldig vars ma­

ke

avlidit före den 1 juli året näst

före taxeringsåret är dock berätti­

gad till avdrag enligt 46 § 3 mom.

fjärde

stycket.

(Föreslagen lydelse

)

De för

gift skattskyldig

gällande

bestämmelserna

skola äga tillämp­

ning jämväl i fråga om dem som,

utan att vara gifta, leva tillsammans,

om de tidigare varit förenade i äk­

tenskap eller gemensamt hava eller

hava haft barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Bestämmelser i denna lag om

gift

skattskyldig skola äga tillämpning

jämväl i fråga om dem som, utan

att vara gifta, leva tillsammans, om

de tidigare varit förenade i äkten­

skap eller gemensamt hava eller ha­

va haft barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 48

Vad i denna paragraf stadgas om

person, som varit här i riket bosatt,

skall på grund av föreskriften i 68 §

tillämpas även å person, som här i

riket stadigvarande vistats.

Frågan

1 Senaste lydelse 1960: 172.

Vad i denna paragraf stadgas om

person, som varit här i riket bosatt,

skall på grund av föreskriften i 68 §

tillämpas även å person, som här i

riket stadigvarande vistats.

12

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse)

om en person varit gift eller om en

gift person levt tillsammans med sin

make, liksom ock frågan huruvida

skattskyldig haft barn eller icke be-

dömes med ledning av föreskrifter­

na i 65 §.

Vid beräknande av ortsavdrag för

gift skattskyldig, som under be­

skattningsåret levt tillsammans med

andra maken och som under nämn­

da år uppburit inkomst, för vilken

erlagts sjömansskatt, skall vid till-

låmpningen av bestämmelserna i k8 §

2 mom. sista stycket iakttagas, att

minskningen av ortsavdraget skall

beräknas på halva det avdrag, som

skulle tillkommit makarna gemen­

samt, om icke någon av dem haft att

erlägga sjömansskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år i970

till 49 S.

I.1 Oskift dödsbo efter person,

som vid sitt frånfälle varit här i

riket bosatt, äger på grund av be­

stämmelserna i 53 § 3 mom. att för

det beskattningsår, under vilket

dödsfallet inträffat, åtnjuta kommu­

nalt

ortsavdrag

med belopp, som

skulle hava tillerkänts den avlidne,

därest han fortfarande levt. Har

nämnda person icke varit under hela

tiden mellan beskattningsårets in­

gång och dödsfallet här i riket bo­

satt, skall avdrag medgivas dels för

den tid lian varit härstädes bosatt,

dels för tiden efter dödsfallet till be­

skattningsårets utgång och för den

sammanlagda tiden beräknas i en­

lighet med de i 48 § 3 mom. medde­

lade bestämmelserna.

Avdrag, varom —----------------- ägt

2. Oskift dödsbo efter person, som

vid sitt frånfälle icke varit här

i riket bosatt, må vid taxering med­

givas

ortsavdrag

allenast för den

tid, under vilken nämnda person det

beskattningsår, då dödsfallet inträf­

fade, varit här i riket bosatt.

1. Oskift dödsbo efter person,

som vid sitt frånfälle varit här i

riket bosatt, äger på grund av be­

stämmelserna i 53 § 3 mom. att för

det beskattningsår, under vilket

dödsfallet inträffat, åtnjuta kommu­

nalt

grundavdrag

med belopp, som

skulle hava tillerkänts den avlidne,

därest han fortfarande levt. Har

nämnda person icke varit under hela

tiden mellan beskattningsårets in­

gång och dödsfallet här i riket bo­

satt, skall avdrag medgivas dels för

den tid han varit härstädes bosatt,

dels för tiden efter dödsfallet till be­

skattningsårets utgång och för den

sammanlagda tiden beräknas i en­

lighet med de i 48 § 2

och

3 mom.

meddelade bestämmelserna.

rum.

2. Oskift dödsbo efter person, som

vid sitt frånfälle icke varit här

i riket bosatt, må vid taxering med­

givas

grundavdrag

allenast för den

tid, under vilken nämnda person det

beskattningsår, då dödsfallet inträf­

fade, varit här i riket bosatt.

1 Senaste lydelse 1950: 252.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

till 50 §.

2.1

För skattskyldig, som varit för

sin försörjning helt beroende av vad

han uppburit i form av folkpension,

bör den taxerade inkomsten regel­

mässigt minskas med vad han så­

lunda uppburit, även om det belopp

som angives i 50 § 2 mom. andra

stycket därigenom överskrides. Om

den skattskyldige mot låg avgift vis­

tats å sjukhus eller annan anstalt el­

ler om hans levnadskostnader rönt

inverkan av annan därmed jämförlig

omständighet, bör det belopp, var­

med den taxerade inkomsten enligt

vad nyss sagts må minskas, jämkas

med hänsyn därtill.

Om skattskyldig åtnjutit jämväl

annan inkomst än folkpension,

bär

den skattskyldige medgivas ett med

hänsyn till omständigheterna jäm­

kat avdrag för nedsatt skatteförmå-

ga. Även i detta fall får det i 50 § 2

mom. andra stycket angivna maxi­

mibeloppet överskridas.

Vid tillämpningen av denna anvis­

ningspunkt skall följande iakttagas.

Som folkpension behandlas även till-

läggspension i den mån den enligt

lagen om pensionstillskott föranlett

avräkning av pensionstillskott. Har

folkpension minskats till följd av liv­

ränta enligt 17 kap. 2 § lagen om all­

män försäkring, skall vid beräkning­

en av avdraget för nedsatt skatteför-

måga anses som om folkpensionsför­

månen utgått med oreducerat belopp

och i stället livräntan varit reduce­

rad med det belopp varmed folkpen­

sionen varit minskad.

2. Om skattskyldig åtnjutit jäm­

väl annan inkomst än folkpension,

skall avdraget jämkas med hänsyn

till omständigheterna och i enlighet

med de av riksslcatteverket fastställ­

da grunderna. Den omständigheten

att folkpension under ett beskatt­

ningsår utgått med ett ringa belopp,

t. ex. till följd av att folkpensionen

icke åtnjutits under hela året, utgör

icke hinder mot att medgiva den

skattskyldige avdrag. Avgörande för

bedömningen i detta fall är huruvi­

da folkpensionen, om den utgått i

full utsträckning, utgjort en icke

obetydlig del av inkomsten.

Som folkpension behandlas även

tilläggspension i den mån den enligt

lagen om pensionstillskott föranlett

avräkning av pensionstillskott. Har

folkpension minskats till följd av liv­

ränta enligt 17 kap. 2 § lagen om

allmän försäkring, skall vid beräk­

ningen av avdraget för nedsatt skat-

teförmåga anses som om folkpen­

sionsförmånen utgått med oreduce­

rat belopp och i stället livräntan va­

rit reducerad med det belopp varmed

folkpensionen varit minskad.

1 Senaste lydelse 1969: 222.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

till 52 S i

Av 65 § framgår, att

de för

gift

skattskyldig

gällande bestämmelser­

na

i vissa fall skola tillämpas i fråga

om dem som, utan att vara gifta, leva

tillsammans.

Av 65 § framgår, att

bestämmel­

ser som avse

gift skattskyldig i vissa

fall skola tillämpas i fråga om dem

som, utan att vara gifta, leva tillsam­

mans.

till 60 8.2

Till ledning---- —----------- följande

1.

Ett aktiebolag har hemort i en

kommun, som består av tre försam­

lingar. Bolaget äger en fastighet i

envar av dessa församlingar; fastig­

heternas taxeringsvärden utgöra re­

spektive 40 000 kronor, 120 000 kro­

nor och 160 000 kronor.

Om den------- —-------------------------

2. I en kommun finnes ett munici-

palsamhälle. En person A är bosatt

inom det utanför municipalsamhäl-

let belägna området av kommunen.

A äger de inom kommunen belägna

fastigheterna B och C, av vilka C lig­

ger inom municipalsamhället. Fastig­

heternas taxeringsvärden utgöra re­

spektive 60 000 kronor och 140 000

kronor.

A:s beskattningsbara inkomst ut­

gör 3 000 kronor. Därav upptagas

2100 kronor såsom belöpande på

municipalsamhället.

3. En person är mantalsskriven i

det inom kommunen B belägna mu­

nicipalsamhället C och har bedrivit

rörelse inom den del av kommunen,

som är belägen utanför municipal-

samhällets område. Han har haft in­

komst dels av rörelsen, däri fastighet

icke ingår, till belopp av 9 000 kro­

nor och dels av kapital till belopp av

3 000 kronor eller sålunda tillhopa

12 000 kronor. Efter frånräknande

av allmänna avdrag, ortsavdragm.m.

utgör den beskattningsbara inkoms­

ten 8 000 kronor. Av sistnämnda be­

lopp skola alltså 2 000 kronor uppta­

gas såsom belöpande å municipal­

samhället.

1 Senaste lydelse 1960: 172.

2 Senaste lydelse 1967: 628.

exempel.

Ett aktiebolag har hemort i en

kommun, som består av tre försam­

lingar. Bolaget äger en fastighet i en­

var av dessa församlingar; fastighe­

ternas taxeringsvärden utgöra re­

spektive 40 000 kronor, 120 000 kro­

nor och 160 000 kronor.

------------------ 56—59 §§.

15

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

till 69 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Skattskyldig, som i denna para­

graf omförmäles, åtnjuter vid sin

taxering i Stockholm för gemensamt

kommunalt ändamål samma förmå­

ner i beskattningshänseende, som

om han varit i nämnda stad bosatt.

Å honom äro således tillämpliga be­

stämmelserna om allmänna avdrag

(46 §),

ortsavdrag

(48 §) samt de

i 50 och 51 §§ för i riket bosatt per­

son meddelade föreskrifterna om be­

skattningsbar inkomst och om lägsta

skattepliktiga belopp. De i 49

och

55 §§

meddelade stadgandena äro

jämväl tillämpliga beträffande döds­

bo efter person, varom i förevarande

paragraf förinäles.

Skattskyldig, som i denna para­

graf omförmäles, åtnjuter vid sin

taxering i Stockholm för gemensamt

kommunalt ändamål samma förmå­

ner i beskattningshänseende, som om

han varit i nämnda stad bosatt. Å

honom äro således tillämpliga be­

stämmelserna om allmänna avdrag

(46 §),

grundavdrag

(48 §) samt de

i 50 och 51 §§ för i riket bosatt per­

son meddelade föreskrifterna om be­

skattningsbar inkomst och om lägsta

skattepliktiga belopp. De i 49

§

med­

delade stadgandena äro jämväl till­

lämpliga beträffande dödsbo efter

person, varom i förevarande paragraf

förmäl es.

till 70 §.

Å person, som i 1 mom. av denna

paragraf avses, äro icke tillämpliga

de om allmänna avdrag i 46 § 2 och

3 mom. meddelade bestämmelserna

och icke heller föreskrifterna om

ortsavdrag

(48 §) eller de i 50 och

51 §§ för i riket bosatt person med­

delade föreskrifterna om beskatt­

ningsbar inkomst och om lägsta skat­

tepliktiga belopp. De i 49

och 55 §§

meddelade stadgandena äro icke gäl­

lande för dödsbo efter person, var­

om i 1 mom. av förevarande para­

graf är fråga.

Å person, som i 1 mom. av denna

paragraf avses, äro icke tillämpliga

de om allmänna avdrag i 46 § 2 och

3 mom. meddelade bestämmelserna

och icke heller föreskrifterna om

grundavdrag

(48 §) eller de i 50 och

51 §§ för i riket bosatt person medde­

lade föreskrifterna om beskattnings­

bar inkomst och om lägsta skatte­

pliktiga belopp. De i 49

§

meddelade

stadgandena äro icke gällande för

dödsbo efter person, varom i 1 mom.

av förevarande paragraf är fråga.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller

dock vid 1971 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1971

eller tidigare år.

I fråga om belopp som motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven

folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift gäller, i den mån beloppet på­

verkat storleken av avdrag enligt 46 § 2 mom. som åtnjutits vid taxering

år 1971 eller tidigare år, 35 § 1 mom. andra stycket och 53 § 1 mom. första

stycket a) i sina äldre lydelser.

Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om kommunalt ortsav­

drag skall efter denna lags ikraftträdande i stället avse kommunalt grund­

avdrag.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

2) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947:576) om statlig

inkomstskatt,

dels

att nuvarande 9 § 3 och 4 mom. skall betecknas 9 § 4 och 5 mom.,

dels

att 2 §, 4 § 1 mom., 6 § 1 mom., 8 §, 9 § 1 och 2 mom., nya 9 § 4 och

5 inom., 10 § 1 mom. och 11 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels

att i förordningen skall införas ett nytt moment, 9 § 3 inom., av

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

Om vad som är att hänföra till

skattepliktig inkomst, så ock om be­

räkning av inkomst från olika för­

värvskällor skall gälla vad i 17 §

första och andra styckena samt 18—

44 §§ kommunalskattelagen är stad­

gat, dock med följande undantag:

till intäkt av tillfällig förvärvsverk­

samhet hänföres restituerad, avkor­

tad eller avskriven allmän kommu­

nalskatt

i den mån denna påverkat

storleken av avdrag enligt 4§1 mom.,

som

åtnjutits vid tidigare års taxe­

ringar;

vid beräkning —- ------- —------------

Har sådan —------ ----- —-------------

Om vad som är att hänföra till

skattepliktig inkomst, så ock om be­

räkning av inkomst från olika för­

värvskällor skall gälla vad i 17 §

första och andra styckena samt 18—

44 §§ kommunalskattelagen är stad­

gat, dock med följande undantag:

till intäkt av tillfällig förvärvs­

verksamhet hänföres restituerad, av­

kortad eller avskriven allmän kom­

munalskatt

för vilken avdrag

åtnju­

tits vid tidigare års taxeringar;

beräknade nettointäkten,

överlåtande bolaget.

4 §•

1 m o m.1 * * 4

Från sammanlagda —

sådan

allmän kommunalskatt

samt,

i den mån avdrag icke åtnju-

tes enligt nästfoljande stycke, till-

läggspensionsavgift och avgift enligt

4 § förordningen om allmän arbets­

givaravgift som påförts den skatt­

skyldige under året näst före det

taxeringsår, varom fråga är.

1 Senaste lydelse 1969: 742.

— — eller lotterivinst;

sådan tilläggspensionsavgift och

avgift enligt 4 § förordningen om all­

män arbetsgivaravgift som påförts

den skattskyldige under året näst

före det taxeringsår, varom fråga är,

i den mån avdrag icke åtnjutes en­

ligt nästföljande stycke,

samt, såvitt

gäller annan skattskyldig än fysisk

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970

17

(Nuvarande lydelse

)

Skattskyldig, som varit här i ri­

ket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret, äger jämväl åt­

njuta avdrag för periodiskt under­

stöd eller därmed jämförlig perio­

disk utbetalning, för tilläggspen-

sionsavgifter och avgift enligt 4 §

förordningen om allmän arbetsgivar­

avgift samt för avgifter för pensions­

försäkring och för annan personför­

säkring ävensom för underhåll åt

ej hemmavarande barn under

16

år,

allt i den omfattning som i 46 § 2

mom. kommunalskattelagen sägs.

Avdrag enligt första stycket för

kommunal skatt skall beräknas till

ett belopp av minst 2 250 kronor el­

ler, för makar som under beskatt­

ningsåret levt tillsammans, för dem

båda gemensamt minst

4

500 kronor.

Gift skattskyldig, som under beskatt­

ningsåret icke levt tillsammans med

andre maken, ävensom ogift skatt­

skyldig (varmed jämställes änka,

änkling eller frånskild) äger, därest

han haft hemmavarande barn under

18 år, likaså åtnjuta avdrag med

minst

4

500 kronor. Bestämmelserna

i detta stycke skola icke äga tillämp­

ning på fysisk person, som enligt vad

därom är särskilt stadgat taxeras

till statlig inkomstskatt i det för ri­

ket gemensamma distriktet, samt ej

heller på juridisk person annat än i

fall som avses i 6 § 3 mom.

Har sådan----------------------------------- 6

6

1 mom.1 Skyldighet att----------- §§

a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna för­

ordning enligt de grunder som an-

gives i 53 § 1 mom. första stycket a)

kommunalskattelagen samt, såvitt

avser tid under vilken han ej varit

1 Senaste lydelse 1966: 730.

2

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1

person, oskiftat dödsbo och familje­

stiftelse, allmän kommunalskatt, som

påförts den skattskyldige under året

näst före taxeringsåret.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnju­

ta avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk ut­

betalning, för tilläggspensionsavgif-

ter och avgift enligt 4 § förordning­

en om allmän arbetsgivaravgift samt

för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring

ävensom för underhåll åt ej hemma­

varande barn under

18

år, allt i den

omfattning som i 46 § 2 mom. kom­

munalskattelagen sägs.

(Föreslagen lydelse

)

----- -i fråga.

§•

sägs:

a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna för­

ordning enligt de grunder som an-

gives i 53 § 1 mom. första stycket a)

kommunalskattelagen samt, såvitt

avser tid under vilken han ej varit

saml. Nr 70

18

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

bosatt här i riket,

för restituerad, av-

bosatt här i riket, för inkomst genom

kortad eller avskriven allmän kom-

utdelning på andelar i svenska eko-

munalskatt i den mån denna påver-

nomiska föreningar;

kat storleken av avdrag enligt

4

§

1 mom., som åtnjutits vid tidigare

års taxering, och

för inkomst genom

utdelning på andelar i svenska eko­

nomiska föreningar;

b) svenska aktiebolag-------— å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 19/0

8

Skattskyldig fysisk person, som

varit här i riket bosatt under beskatt­

ningsåret, äger att å den taxerade in­

komsten åtnjuta statligt

ortsavdrag.

Vad

i 48 § 2 och 3 mom. samt 49 §

kommunalskattelagen

stadgas angå­

ende kommunalt ortsavdrag skall

äga motsvarande tillämpning

beträf­

fande statligt ortsavdrag.

9

1

m o m.1

2 Skatlskyldigs b e-

skattningsbara inkomst

skall, med iakttagande av vad nedan

1 11 § stadgas, fastställas enligt de i

2

och 3

mom. angivna grunder.

2 m o m.3 För skattskyldig fysisk

person, som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskatt­

ningsåret, utgöres den beskattnings­

bara inkomsten av den taxerade in­

komsten minskad med

statligt orts­

avdrag.

Den beskattningsbara in­

komsten skall angivas i

hela

hundra­

tal kronor, så att överskjutande be­

lopp, som icke uppgår till helt hund­

ratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmå-

ga hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom. and­

ra, tredje eller fjärde stycket kom­

munalskattelagen förmäles, må efter

taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställ­

ning därom gjorts senast den 30 juni

1 Senaste lydelse 1961: 623.

2 Senaste lydelse 1952: 406.

3 Senaste lydelse 1969: 223.

l

Skattskyldig fysisk person, som

varit här i riket bosatt under beskatt­

ningsåret, äger att å den taxerade

inkomsten åtnjuta statligt

grundav­

drag, varvid

48 § 2 och 3 mom.

samt 49 § kommunalskattelagen

skola

äga motsvarande tillämpning.

§•

1

mom. Skattskyldigs b e-

s k a 11 n i n g s b a r a inkomst

skall, med iakttagande av vad nedan

i It § stadgas, fastställas enligt de i

2—4 mom. angivna grunder.

2 m o in. För skattskyldig fysisk

person, som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av be­

skattningsåret, utgöres den beskatt­

ningsbara inkomsten av den taxerade

inkomsten, minskad med

det statliga

grundavdrag, vartill den skattskyl­

dige är berättigad.

Den beskattnings­

bara inkomsten skall angivas i

helt

hundratal kronor, så att överskju­

tande belopp, som icke uppgår till

helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmå-

ga hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom. and­

ra, tredje eller fjärde stycket kom­

munalskattelagen förmäles, må efter

taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställ­

ning därom gjorts senast den 30 juni

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse

)

året näst efter taxeringsåret, pröv-

ningsnämndens beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt

orts-

avdrag,

med ytterligare ett efter om­

ständigheterna avpassat belopp, dock

högst med belopp som stadgas i 50 §

2 mom. andra och tredje styckena

kommunalskattelagen.

Detta belopp

får dock överskridas, om skattskyl­

dig varit för sin försörjning till icke

obetydlig del beroende av vad han

uppburit i form av folkpension.

Har

skattskyldig på grund av jämkning

vid beräkning av sjömansskatt åt­

njutit avdrag för nedsatt skatteför-

måga, skall avdrag, som nu sagts,

minskas med det belopp, varmed

jämkning medgivits.

Vad härefter--------------- — — beskattningsbar inkomst.

året näst efter taxeringsåret, pröv-

ningsnämndens beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt

grund­

avdrag,

med ytterligare ett efter om­

ständigheterna avpassat belopp, dock

högst med belopp som stadgas i 50 §

2 mom. andra och tredje styckena

kommunalskattelagen. Har skattskyl­

dig på grund av jämkning vid be­

räkning av sjömansskatt åtnjutit av­

drag för nedsatt skatteförmåga, skall

avdrag, som nu sagts, minskas med

det belopp, varmed jämkning medgi­

vits.

3 mom. Ha makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans

och under någon del därav varit bo­

satta här i riket, båda haft taxerad

inkomst, skall beskattningsbar A-in­

komst och beskattningsbar B-in-

komst för dem båda beräknas enligt

följande.

Med A-inkomst förstås inkomst av

tjänst, dock icke periodiskt under­

stöd eller därmed jämförlig perio­

disk intäkt som avses i 31 § kom­

munalskattelagen, samt inkomst av

jordbruksfastighet och rörelse om

den skattskyldige varit verksam i

förvärvskällan i ej blott ringa om­

fattning. Med B-inkomst förstås övri­

ga inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst utgö-

res av det sammanlagda beloppet av

den skattskyldiges A-inkomst mins­

kat med allmänna avdrag, förlustav­

drag, grundavdrag och sådant av­

drag utöver grundavdrag som avses

i 2 mom. andra stycket. Beskatt­

ningsbar A-inkomst avrundas nedåt

till helt hundratal kronor, så att

överskjutande belopp, som icke upp­

går till helt hundratal kronor, bort­

faller.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

3

m o m.1 För annan skattskyldig

än som i 2 mom. avses utgör den

taxerade inkomsten tillika beskatt­

ningsbar inkomst. Denna skall för

fysisk person, oskift dödsbo och fa­

miljestiftelse, varom förmäles i 10 §

1 mom., angivas i

hela

hundratal kro­

nor, så att överskjutande belopp, som

icke uppgår till helt hundratal kro­

nor, bortfaller.

4 m o m.1 Skatteplikt till statlig

inkomstskatt inträder, då

den beräk­

nade beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 100 kronor.

Beskattningsbar B-inkomst utgö-

res av skillnaden mellan den skatt­

skyldiges beskattningsbara inkomst,

beräknad enligt 2 mom., och den be­

skattningsbara A-inkomsten.

4 mom. För annan skattskyldig

än som i 2 mom. avses utgör den

taxerade inkomsten tillika beskatt­

ningsbar inkomst. Denna skall för

fysisk person, oskift dödsbo och fa­

miljestiftelse, varom förmäles i 10 §

1 mom., angivas i

helt

hundratal kro­

nor, så att överskjutande belopp,

som icke uppgår till helt hundratal

kronor, bortfaller.

I fråga om makar,

som levt tillsammans men icke varit

här i riket bosatta under någon del

av beskattningsåret och som båda

haft taxerad inkomst, skall beskatt­

ningsbar A-inkomst och beskatt­

ningsbar B-inkomst beräknas för

dem båda, varvid 3 mom. gäller i

tillämpliga delar.

5

mom. Skatteplikt till statlig in­

komstskatt inträder, då

beräknad be­

skattningsbar inkomst för skattskyl­

dig

uppgår till minst 100 kronor.

(Föreslagen lydelse)

10

§.

(Nuvarande lydelse)

1 m o m .2 Statlig inkomstskatt------- — angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräk­

nats med ledning av

48

§ 2 mom. andra eller tredje stycket kommunal­

skattelagen och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av be­

skattningsåret, utgör grundbeloppet:

når den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10 pro­

cent av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000 men icke

16 000 kr.

1 200 kr. för

12 000 kr. och 15 % av återstoden

16 000 ”

20 000 "

1 800 ”

16 000 ”

22%

it

20 000 ”

it

24 000 ”

2 680 ” ”

20 000 ”

27 % ”

ti

24 000 ”

a

SO 000 ”

3 760

24 000

it

34 % ”

it

SO 000

»

40 000 ”

5 800 ”

SO 000

**

42 % ”

it

40 000

a

60 000 ”

10 000 ” ”

40 000

it

48%

it

60 000 ”

100 000 ”

19 600

60 000 it

it

54%

it

100 000 ”

»

150 000 ”

41 200 ”

100 000 tf

59 % ”

ii

150 000 kr.

1 Senaste lydelse 1955: 123.

2 Senaste lydelse 1965: 72.

70 700

150 000 it

65%

a

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

21

(Nuvarande lydelse

)

För annan i detta moment avsedd skattskyldig än i föregående stycke sägs

utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 6 000 kronor: 10 pro­

cent av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomster överstiger

6 000 men icke

8 000 kr.

600 kr. för

6 000 kr. och 15 % av återstoden

8 000

>>

it

10 000 "■

900

8 000

it

H

22 %

it

It

10 000

99

*'

15 000 *y

1 340

it

a

10 000 **

it

27%

99

It

15 000

It

20 000

a

2 690

n

it

15 000

n

It

31 %

It

tf

20 000

a

It

25 000

n

4 240

a

20 000

n

ti

36 %

It

It

25 000

It

30 000

it

6 040

a

n

25 000

n

It

40 %

It

It

30 000

a

It

40 000

it

8 040

n

30 000

n

it

44 %

tl

It

40 000

tf

It

60 000

it

12 440

a

it

40 000

n

It

49 %

It

It

60 000

it

it

100 000

n

22 240

n

it

60 000

it

It

54 %

It

It

100 000

a

It

150 000

43 840

n

100 000

n

It

59 %

It

It

150 000 kr.

73 340

it

150 000

it

It

65 %

It

It

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av

grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara in­

komsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar

65

procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse----------- ekonomiska intressen.

(Föreslagen lydelse)

1 m o m. Statlig inkomstskatt----------- angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 10 procent av

den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke

20 000 kr.

1 500 kr. för

15 000 kr. och 16 % av återstoden

20 000

99

It

30 000

t*

2 300

It It

20 000 )!

It

22 %

99

it

30 000

n

It

52 500

It

4 500

It It

30 000

It

It

28 %

it

it

52 500

n

It

70 000

It

10 800

It It

52 500

It

It

38 %

tf

it

70 000

a

it

100 000 ”

17 450

It It

70 000

It

tl

44 %

tt

it

100 000

a

It

150 000

It

30 650

It It

100 000

It

It

49 %

tt

it

150 000 kr.

55 150

It It

150 000

It

It

54 %

it

tt

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av

grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara in­

komsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar

54

procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse — — — ekonomiska intressen.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11

§•

1 m o m.1 Äkta makar,--------------- — — gemensamma inkomst.

Har vid---------------------------------- makens inkomst.

Ortsavdrag beräknas för en var

av makarna till hälften av det be­

lopp, som i 48 § 2 mom. andra styc-

1 Senaste lydelse 1964: 71.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ket kommunalskattelagen sägs, dock

att, om sådan del av ortsavdraget

helt eller delvis ej kunnat utnyttjas

å den ena makens taxerade inkomst,

bristen må avräknas å den andra

makens taxerade inkomst.

Avdrag, som —----------------— kommunalskattelagen medgiva.

Skatten beräknas å det samman­

lagda beloppet av makarnas beskatt­

ningsbara inkomster och fördelas å

makarna efter förhållandet mellan

deras beskattningsbara inkomster.

Vad i 10 § 3 mom. sägs, skall därvid

tillika iakttagas.

I fall då endast ena maken har

beskattningsbar inkomst, beräknas

skatten på hans beskattningsbara in­

komst utan uppdelning i beskatt­

ningsbar A-inkomst och beskatt­

ningsbar B-inkomst.

Ha båda makarna beskattningsbar

inkomst, beräknas skatten enligt

tredje—sjätte styckena.

Skatt på beskattningsbar A-in­

komst beräknas för vardera maken

för sig.

Ha makarna enbart beskattnings­

bar B-inkomst, beräknas skatten på

det sammanlagda beloppet av dessa

inkomster och fördelas på makarna

efter förhållandet mellan de beskatt­

ningsbara inkomsterna.

I annat fall sammanlägges beskatt­

ningsbar B-inkomst hos make, som

har den lägsta beskattningsbara A-

inkomsten, med andra makens be­

skattningsbara inkomst. Därefter be­

räknas skatt med tillämpning av

10 § 1 mom. på summan av nämnda

B-inkomst och andra makens be­

skattningsbara inkomst. Skatten på

makarnas B-inkomst er utgör skill­

naden mellan den sålunda beräkna­

de skatten och den skatt som belöper

på den i nämnda summa ingående

beskattningsbara A-inkomsten. Skat­

ten på B-inkomst fördelas på makar­

na efter förhållandet mellan deras

beskattningsbara B-inkomster. Be­

stämmelserna i 10 § 3 mom. skola

därvid iakttagas.

Om det sammanlagda beloppet av

makars B-inkomster icke överstiger

2 000 kronor, skola dessa inkomster

vid tillämpning av detta moment

anses som A-inkomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

23

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser

gäller dock vid 1971 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för

år 1971 eller tidigare år.

I fråga om restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt, som

påförts på grund av 1970 eller tidigare års taxering eller eftertaxering för år

1970 eller tidigare år, gäller 2 § första stycket och 6 § 1 mom. första stycket

a) i sina äldre lydelser.

Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om statligt ortsavdrag

skall efter denna förordnings ikraftträdande i stället avse statligt grundav­

drag.

3) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 2 §, 6 § och anvisningarna till 6 § förordningen

(1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skall ha

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse

)

2 §d

Med förlust, som enligt vad i 1 §

sägs må genom förlustavdrag utnytt­

jas för förlustutjämning, förstås det

belopp, varmed summan av skatt­

skyldigs underskott i förvärvskälla

och övriga allmänna avdrag

med un­

dantag av avdrag, som avses i A § 1

mom. tredje stycket förordningen om

statlig inkomstskatt,

visst beskatt­

ningsår (förluståret) överstigit sam­

manlagda beloppet av den skattskyl­

diges inkomster från olika förvärvs­

källor samma år.

Till förlustavdrag -------------------- — vederbörligt taxeringsår.

Rätten till —-------------------- -1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Med förlust, som enligt vad i 1 §

sägs må genom förlustavdrag utnytt­

jas för förlustutjämning, förstås det

belopp, varmed summan av skatt­

skyldigs underskott i förvärvskälla

och övriga allmänna avdrag visst be­

skattningsår (förluståret) överstigit

sammanlagda beloppet av den skatt­

skyldiges inkomster från olika för­

värvskällor samma

år.

6

§•

Äger av äkta makar, vilka för be­

skattningsåret skola

samtaxeras,

den

ena rätt till förlustavdrag men kan

1 Senaste lydelse 1967: 43.

Äger av äkta makar, vilka för be­

skattningsåret skola

taxeras med

tillämpning av 52 § 1 mom. kom-

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

avdraget av den maken helt eller del­

vis ej utnyttjas vid den taxering,

varom fråga är, må — efter samma

makes medgivande — det icke ut­

nyttjade avdraget i stället tillgodo-

föras andra maken.

(Nuvarande lydelse)

(Se vidare anvisningarna.)

munalskattelagen (1928: 370) och 11

§ 1 mom. förordningen (1947:576)

om statlig inkomstskatt,

den ena rätt

till förlustavdrag men kan avdraget

av den maken helt eller delvis ej ut­

nyttjas vid den taxering, varom frå­

ga är, må — efter samma makes

medgivande — det icke utnyttjade

avdraget i stället tillgodoföras andra

maken.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse

)

Anvisningar

till

I 6 § medgiven rätt för ena ma­

ken att utnyttja andra maken i förs­

ta hand tillkommande förlustavdrag

avser jämväl fall, då förlust upp­

kommit före äktenskapets ingående

eller eljest under beskattningsår, för

vilket makarna,

även om båda haft

inkomst, likväl

icke skolat

samtaxe­

ras.

§•

I 6 § medgiven rätt för ena maken

att utnyttja andra maken i första

hand tillkommande förlustavdrag

avser jämväl fall, då förlust upp­

kommit före äktenskapets ingående

eller eljest under beskattningsår, för

vilket makarna icke skolat

taxeras

med tillämpning av 52 § 1 mom.

kommunalskattelagen) (1928:370)

och 11 § 1 mom. förordningen

(1947:576) om statlig inkomst­

skatt.

Vad i----------------------- medgivna avdragsrätten.

Därest äkta----------------------- nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller

dock vid 1971 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1971

eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

25

4) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1962:398) om finansiering av folk­

pensioneringen skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

3

Folkpensionsavgift skall utgå med

fem procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt beskattnings­

bara inkomst

med de begränsningar

som nedan sägs.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras,

skola erlägga avgift med samman­

lagt högst ettusenfemhundra kronor.

Därvid skall iakttagas, att om var­

dera har en beskattningsbar inkomst

överstigande femtontusen kronor, en­

var påföres pensionsavgift med sju-

hundrafemtio kronor. Om endast

den ene har en beskattningsbar in­

komst överstigande femtontusen kro­

nor, minskas i förekommande fall

dennes avgift så att sammanlagda

beloppet av avgifterna ej överstiger

ettusenfemhundra kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses

i andra stycket skall erlägga avgift

med högst ettusenfemhundra kronor.

i

Folkpensionsavgift skall utgå med

fem procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt beskattnings­

bara inkomst,

dock med högst ettu­

senfemhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller

dock fortfarande i fråga om folkpensionsavgift, som påföres för år 1970 eller

tidigare år.

1 Senaste lydelse 1967: 39.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

5) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 13, 15 och 59 §§ samt anvisningarna till 15 och

59 §§ förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt1 skall ha nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

13 §.

Skatten utgår med

10

procent av Skatten utgår med

15

procent av

beskattningsvärdet.

beskattningsvärdet.

15 §.

Vederlag hänföres------------------- — under perioden.

Värde av------- —--------------------i bruk.

Förlust på fordran, som inräknats

i skattepliktig omsättning, får

avdra­

gas i redovisningen för den period då

förlusten uppkommer. Inflyter där­

efter betalning för sådan fordran

skall beloppet åter upptagas i redo­

visningen.

Rabatt, återbäring eller bonus som

utges i efterhand och avser tidigare

redovisad skattepliktig omsättning

får

avdragas i den ordning som gäl­

ler för den skattskyldiges redovis­

ning av utgående skatt. Utges förmå­

nen till skattskyldig skall avdraget

grundas på kreditnota eller motsva­

rande handling. Av handlingen skall

framgå minskningen av både veder­

lag och skatt.

(Se vidare anvisningarna.)

^Förordningen omtryckt 1969: 237.

Uppkommer förlust på fordran,

för vilken den skattskyldige redovi­

sat utgående skatt, får ett mot denna

skatt svarande belopp

avdragas i re­

dovisningen för den period då för­

lusten uppkommer. Inflyter därefter

betalning för sådan fordran skall be­

loppet åter upptagas i redovisningen.

Lämnas återbäring, bonus eller an­

nan rabatt, som icke utgör s. k. vill­

korlig rabatt, i efterhand och avser

förmånen skattepliktig omsättning,

för vilken utgående skatt redovisats,

får belopp motsvarande den del av

den tidigare redovisade skatten

som

belöpt på den utgivna förmånen

av­

dragas i den ordning som gäller för

den skattskyldiges redovisning av ut­

gående skatt. Utges förmånen till

skattskyldig skall avdraget grundas

på kreditnota eller motsvarande

handling. Av handlingen skall fram­

gå minskningen av både vederlag

och skatt.

Handling som avses i fjärde styc­

ket skall ligga till grund även för

avdrag för annan kundkreditering

som avser skattepliktig omsättning.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

27

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

59 §.

Mervärdeskatt utgår med

10

pro­

cent av beskattningsvärdet. För mon-

teringsfärdigt hus utgår dock skat­

ten med

6

procent av beskattnings­

värdet.

Beskattningsvärdet är-----------mervärdeskatten inbegripen.

Vid bestämmande----------- liknande prestation.

(Se vidare anvisningarna.)

Mervärdeskatt utgår med

15

pro­

cent av beskattningsvärdet. För mon-

teringsfärdigt hus utgår dock skat­

ten med

9

procent av beskattnings­

värdet.

Anvisningar

till

Kreditnota som avses i fjärde

styc­

ket

och som medför rätt till minsk­

ning av

säljarens skattepliktiga om­

sättning,

medför motsvarande minsk­

ning av ingående skatt för köparen.

till

Vid införsel av bil utgör skatte­

satsen alltid

10

procent av beskatt­

ningsvärdet.

Skattesatsen

10

procent motsva­

ras av

11,11

procent av beskattnings­

värdet exklusive skatt och skattesat­

sen

6

procent av

6,38

procent av sam­

ma värde exklusive skatt.

15 §.

Kreditnota som avses i fjärde

och

femte styckena

och som medför rätt

till minskning av

utgående skatt för

säljaren,

medför motsvarande minsk­

ning av ingående skatt för köparen.

59 §.

Vid införsel av bil utgör skatte­

satsen alltid

15

procent av beskatt­

ningsvärdet.

Skattesatsen

15

procent motsva­

ras av

17,65

procent av beskattnings­

värdet exklusive skatt och skattesat­

sen

9

procent av

9,89

procent av sam­

ma värde exklusive skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971, då förordningen

(1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vissa varor upphäves.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970

6) Förslag

till

Lag

om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 2 och 4 mom., 4 § 1, 2 och 4 mom., 15 och

25 §§, 27 § 1 mom., 40 § 1 mom., 45 § 1 inom., 46 § 2 mom., 49 § 1 mom.,

70 § 2 mom. samt punkt 3 av anvisningarna till 45 § uppbördsförordningen

(1953: 272)1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

2 m o m. I denna----------- — — —

inkomstår: det------- —--------

uppbördsår: tiden från och

med mars månad ett år till och med

februari månad nästföljande år. 4

4 m o m.

Den som är pliktig er­

lägga i 1 § omförmäld sjukförsäk­

ringsavgift och som taxerats enligt

för gift skattskyldig gällande be­

stämmelser skall, om för den andra

maken ej beräknats någon till stat­

lig inkomstskatt beskattningsbar in­

komst och makarna blivit för in­

komståret mantalsskrivna såsom till­

hörande samma hushåll, påföras

jämväl den andra makens sjukför­

säkringsavgift för inkomståret och

skall den sistnämnda maken vara fri

från betalningsskyldighet för avgif­

ten.

1 Förordningen omtryckt 1967: 625.

skatt avslutats;

skattereduktion: nedsätt­

ning av skatt enligt

4

mom.;

-

föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och

med mars månad ett år till och med

februari månad nästföljande år;

gift skattskyldig: skatt­

skyldig som taxeras med tillämpning

av 52 § 1 mom. kommunalskattela­

gen (1928: 370) och 11 § 1 mom. för­

ordningen (1947: 576) om statlig in­

komstskatt;

ogift skattskyldig: annan

skattskyldig fysisk person än nyss

sagts.

4 mom.

Skattereduktion åtnju­

tes

av ogift skattskyldig, som har

hemmavarande barn under 18 år,

och av gift skattskyldig, vars make

saknar taxerad inkomst enligt för­

ordningen (1947:576) om statlig in­

komstskatt, med 1 800 kronor,

av gift skattskyldig, vars make

har taxerad inkomst enligt nämn­

da förordning som understiger 4 500

kronor, med 40 procent av det be­

lopp som motsvarar skillnaden mel­

lan 4 500 kronor och den taxerade in­

komsten.

29

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

Skattereduktion enligt första styc­

ket åtnjutes endast av skattskyldig,

som varit bosatt här i riket under

någon del av beskattningsåret. För

gift skattskyldig gäller dessutom föl­

jande. För att skattereduktion skall

få åtnjutas, skall maken ha varit bo­

satt här i riket under någon del av

beskattningsåret. Avser makens bo­

sättning här i riket större delen av

beskattningsåret, sker skattereduk­

tionen enligt första stycket. Avser

makens bosättning här i riket endast

en mindre del av beskattningsåret,

åtnjuter den skatteskyldige skattere­

duktion, om maken saknar taxerad

inkomst enligt förordningen om stat­

lig inkomstskatt, med 900 kronor,

och om maken har taxerad inkomst

enligt nämnda förordning som un­

derstiger 2 250 kronor, med 40 pro­

cent av det belopp som motsvarar

skillnaden mellan 2 250 kronor och

den taxerade inkomsten.

Skattereduktion sker icke i fråga

om tilläggspensionsavgift, arbetsgi­

varavgift, allmän arbetsgivaravgift

och redareavgift samt annuitet å av-

dikningslån och å förskott för avlös­

ning av frälseränta.

Bestämmelserna om skattereduk­

tion iakttagas vid debitering av slut­

lig skatt, tillkommande skatt och

preliminär B-skatt samt vid faststäl­

lande av preliminär A-skatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

4 §.

1 mom. Har lokal-------------------

Skattetabellerna skola för olika in­

komstbelopp, beräknade för vecka

eller den längre tid som centrala

folkbokförings- och uppbördsnämn-

den bestämmer, angiva därå belö­

pande preliminär skatt. Tabellerna

skola grundas på följande förutsätt­

ningar, nämligen

att inkomsten samt

ortsavdraget

äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kom-

— sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika in­

komstbelopp, beräknade för vecka

eller den längre tid som centrala

folkbokförings- och uppbördsnämn-

den bestämmer, angiva därå belö­

pande preliminär skatt. Tabellerna

skola grundas på följande förutsätt­

ningar, nämligen

att inkomsten samt

grundavdra­

get

äro oförändrade under inkomst­

året,

att den skattskyldige icke kom­

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

mer att taxeras för annan inkomst

än som i tabellen angives, ej hel­

ler för garantibelopp för fastighet el­

ler för förmögenhet,

att den skattskyldige icke har att

erlägga tilläggspensionsavgift, samt

(Nuvarande lydelse

)

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels

ortsavdrag,

och, såvitt gäller i 2 mom. första

stycket 3) avsedd skattskyldig, av­

drag enligt 46 § 3 mom. kommunal­

skattelagen,

dels ock, såvitt angår

taxeringen till statlig inkomstskatt,

för kommunala utskylder med be­

lopp, motsvarande för skattekrona

och skatteöre det belopp, som enligt

3 mom. legat till grund vid uträk­

nandet av de i vederbörlig tabell an­

givna utskylderna, eller med det hög­

re belopp som följer av

4

§ 1 mom.

tredje stycket förordningen om stat­

lig inkomstskatt.

2 mom. I skattetabellerna skola

i särskilda kolumner upptagas skat­

tebelopp för följande grupper av

skattskyldiga, nämligen

1)

gift, med makan sammanle­

vande manlig inkomsttagare, där

makan har en sammanräknad netto­

inkomst å minst tretusen kronor;

2)

annan gift, med makan sam­

manlevande manlig inkomsttagare

än under 1) sägs;

3)

ogift inkomsttagare som är be­

rättigad till avdrag enligt 46 § 3

mom. kommunalskattelagen;

4)

annan ogift inkomsttagare.

Gift, med maken sammanlevande

kvinna, vars make har inkomst, skall

hänföras till under 2) upptagen

grupp av skattskyldiga, därest hon

har hemmavarande barn, samt el­

mer att taxeras för annan inkomst

än som i tabellen angives, ej hel­

ler för garantibelopp för fastighet el­

ler för förmögenhet,

att den skattskyldige icke bär att

erlägga tilläggspensionsavgift,

att skattskyldig, som avses i 2

mom. första stycket 2) och 4) erhål­

ler skattereduktion,

samt

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels

grundavdrag,

och, såvitt gäller i 2 mom. första

stycket 3)

och 4)

avsedd skattskyl-

dig, avdrag enligt 46 § 3 mom. kom­

munalskattelagen.

(Föreslagen lydelse

)

2 mom. I skattetabellerna skola

i särskilda kolumner upptagas skat­

tebelopp för följande grupper av

skattskyldiga, nämligen

1)

ogift inkomsttagare, som icke

avses under 4), och gift inkomstta­

gare, vars make har en sammanräk­

nad nettoinkomst på minst tvåtusen

kronor;

2)

gift inkomsttagare, vars make

saknar sammanräknad nettoinkomst

eller har sådan inkomst understigan­

de tvåtusen kronor;

3)

gift inkomsttagare, som är be­

rättigad till avdrag enligt 46 § 3

mom. kommunalskattelagen;

4)

ogift inkomsttagare, som är be­

rättigad till avdrag enligt 46 § 3

mom. kommunalskattelagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

31

jest till under 4) upptagen grupp av

skattskyldiga.

Gift, med maken sammanlevande

kvinna, som har egen inkomst men

vilkens make icke uppbär inkomst,

skall, därest hon är berättigad till av­

drag enligt 46 § 3 mom. första styc­

ket första punkten kommunalskatte­

lagen, hänföras till under 3) uppta­

gen grupp skattskyldiga samt eljest

likställas med gift manlig inkomst­

tagare som under 2) avses.

Ogift

skattskyldig,

som har hem­

mavarande barn och som icke är

hänförlig till under

3)

upptagen

grupp av skattskyldiga, skall likstäl­

las med

gift manlig

inkomsttagare

som under 2) avses.

Med ogift skattskyldig skall lik­

ställas skattskyldig, som är änkling,

änka, frånskild eller hemskild.

Med gifta likställas de som, utan

att vara gifta, leva tillsammans, om

de tidigare varit förenade i äkten­

skap eller gemensamt hava eller hava

haft barn.

4 mom. I skattetabellerna skall

därjämte intagas en särskild ko­

lumn, vari angives det belopp var­

med preliminär A-skatt skall beräk­

nas å inkomst för dag av sådan an­

ställning som är avsedd vara kor­

tare tid än en vecka. För samtliga

skattetabeller skola enahanda belopp

angivas i den särskilda kolumnen

att tillämpas oberoende av arbets­

tagarens civilstånd och annan i 2

mom. angiven omständighet. Skatte­

beloppen skola beräknas på grundval

av beräknelig genomsnittlig syssel­

sättning under året och av den ut­

debitering till kommunal inkomst­

skatt, landstingsmedel och tingshus­

medel

samt med tillämpning av det

ortsavdrag,

som centrala folkbokfö­

rings- och uppbördsnämnden för

varje år bestämmer. Den särskilda

skattekolumnen skall avse en lägsta

dagsinkomst av tio kronor. I övrigt

skall vad ovan i denna paragraf sägs

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse)

Ogift

inkomsttagare,

som har hem­

mavarande barn och som icke är

hänförlig till under

4)

upptagen

grupp av skattskyldiga, skall likstäl­

las med inkomsttagare som under 2)

avses.

4 mom. I skattetabellerna skall

därjämte intagas en särskild ko­

lumn, vari angives det belopp var­

med preliminär A-skatt skall beräk­

nas å inkomst för dag av sådan an­

ställning som är avsedd vara kor­

tare tid än en vecka. För samtliga

skattetabeller skola enahanda belopp

angivas i den särskilda kolumnen

att tillämpas oberoende av arbets­

tagarens civilstånd och annan i 2

mom. angiven omständighet. Skatte­

beloppen skola beräknas på grundval

av beräknelig genomsnittlig syssel­

sättning under året och av den ut­

debitering till kommunal inkomst­

skatt, landstingsmedel och tingshus­

medel, som centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden för varje år

bestämmer. Den särskilda skatteko­

lumnen skall avse en lägsta dagsin­

komst av tio kronor. I övrigt skall

vad ovan i denna paragraf sägs i

tillämpliga delar gälla vid skattebe-

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

i tillämpliga delar gälla vid skatte­

beloppens beräkning.

15 §.

Vid preliminär taxering skola be­

skattningsbar inkomst och beskatt­

ningsbar förmögenhet beräknas i en­

lighet med bestämmelserna i förord­

ningen om statlig inkomstskatt,

kommunalskattelagen samt förord­

ningen om statlig förmögenhets­

skatt.

Dock skall iakttagas, att vid

bestämmande av beskattningsbar

inkomst ortsavdrag beräknas med

hänsyn, där icke i andra stycket an­

norlunda stadgas, till den skattskyl­

diges civilstånd den 1 november året

näst före inkomståret, samt, vad

angår frågan om den skattskyldige

har hemmavarande barn, till förhål­

landena vid nyssnämnda tidpunkt.

Vid preliminär ----------- ----------------

Vid tillämpning-------------------- - —

(Föreslagen lydelse)

loppens beräkning.

Vid preliminär taxering skola be­

skattningsbar inkomst och beskatt­

ningsbar förmögenhet beräknas i en­

lighet med bestämmelserna i förord­

ningen om statlig inkomstskatt,

kommunalskattelagen samt förord­

ningen om statlig förmögenhets­

skatt.

---------- taxeringen verkställes.

efter inkomståret.

25 §.

Vid debitering-------------------------— fastställts för inkomståret;

att sjukförsäkringsavgift påföres i att sjukförsäkringsavgift påföres i

enlighet med vad riksförsäkringsver- enlighet med vad riksförsäkringsver­

ket bestämmer för inkomståret

med

ket bestämmer för inkomståret;

iakttagande tillika av vad i 2 § 4

mom. denna förordning sägs;

att för ---------------- ----------------- och tingslag.

27 §.

1 m o m.1 Vid debitering — —------------— — av avgift;

att makars sjukförsäkringsavgif­

ter skola i fall, varom i 2 § 4 mom.

sägs, i en gemensam post påföras den

av makarna, för vilken beräknats till

statlig inkomstskatt beskattningsbar

inkomst;

att i — -------------------------- — öretal bortfaller.

40

1 m o in. Arbetstagare, som-----------

Fullgör icke — -—- — ------ inkomst

2) i fråga om inkomst som avses

i 7 § första stycket: ett belopp, mot­

svarande avdrag för månadslön en­

ligt den i 4 § 2 mom. första stycket

1 Senaste lydelse 1969: 238.

§•

---- — preliminär A-skatt.

jämte tio procent av nämnda avdrag;

2) i fråga om inkomst som avses

i 7 § första stycket: ett belopp, mot­

svarande avdrag för månadslön en­

ligt den i 4 § 2 mom. första stycket

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

vid

4)

avsedda kolumnen i skatte­

tabellen jämte tio procent av nämn­

da avdrag;

3) i fråga om inkomst som avses i

7 § andra stycket: ett belopp, mot­

svarande avdrag för sådan inkomst

beträffande skattskyldig, som avses i

4 § 2 mom. första stycket vid

4),

jämte tio procent av nämnda avdrag;

4) i övriga fall: ett belopp, mot­

svarande avdrag enligt den i 4 §

2 mom. första stycket vid

4)

avsed­

da kolumnen i skattetabellen jämte

tio procent av nämnda avdrag.

Åtnjuter arbetstagaren-------

Förhöjningen av

(Nuvarande lydelse

)

vid

1)

avsedda kolumnen i skatte­

tabellen jämte tio procent av nämn-

da avdrag;

3) i fråga om inkomst som avses i

7 § andra stycket: ett belopp, mot­

svarande avdrag för sådan inkomst

beträffande skattskyldig, som avses i

4 § 2 mom. första stycket vid

1),

jämte tio procent av nämnda avdrag;

4) i övriga fall: ett belopp, mot­

svarande avdrag enligt den i 4 §

2 mom. första stycket vid

1)

avsed­

da kolumnen i skattetabellen jämte

tio procent av nämnda avdrag.

------ lönen avser.

(Föreslagen lydelse)

------- för månadslön.

45 §.

1 m o in. Sedan debetsedel —---------

1) då skattskyldig har att erlägga

preliminär A-skatt och enligt under­

rättelse från länsstyrelsen sådan

ändring skett i den skattskyldiges

civilstånd, vartill hänsyn skall ta­

gas vid taxering under året näst ef­

ter inkomståret;

2) då skattskyldig visar eller, så­

vitt

hans ortsavdrag är beroende av

makes inkomst,

gör sannolikt att

ändring skett i förhållande, vartill

hänsyn skall tagas vid bestämmande

av ortsavdrag för honom vid den

taxering, som skall verkställas under

året näst efter inkomståret; 2

—■ fall, nämligen

1) då skattskyldig har att erlägga

preliminär A-skatt och enligt under­

rättelse från länsstyrelsen sådan

ändring skett i den skattskyldiges

civilstånd, vartill hänsyn skall "ta­

gas vid taxering

eller debitering

un­

der året näst efter inkomståret;

2) då skattskyldig visar eller, så­

vitt

gäller sambandet mellan honom

tillkommande skattereduktion och

makes inkomst,

gör sannolikt att

preliminär A-skatt skall erläggas ef­

ter annan kolumn i skattetabellen än

som tidigare fastställts;

3) då skattskyldig gör----------- - — synes påkallad.

I fall,----------------------------- - — sexhundra kronor.

Oaktat vad------------------------- särskild omständighet.

Erhåller lokal----------------------------- må erfordras.

Innan jämkning-------------------------är obehövligt.

Jämkning må-----------------------------månad året näst efter inkomståret.

46 §.

2 m o m. Beslut om-------

Sker jämkning av preliminär

skatt, vilken beräknas enligt skatte­

tabell, av anledning som i 45 § 1

mom. under 1) eller 2) sägs, skall i

beslutet angivas vilken kolumn i ta­

bellen som

med hänsyn till det änd­

rade ortsavdraget

skall tillämpas vid

------ ändrade skatten.

Sker jämkning av preliminär

skatt, vilken beräknas enligt skatte­

tabell, av anledning som i 45 § 1

mom. under 1) eller 2) sägs, skall i

beslutet angivas vilken kolumn i ta­

melien som skall tillämpas vid skat­

tens beräkning. Vidtages jämkning

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 70

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

skattens beräkning. Vidtages jämk­

ning av sådan preliminär skatt av

annan anledning än nyss sagts, skall

i beslutet därom angivas, att skatten

skall beräknas t. ex. å viss del av in­

komsten eller å inkomsten minskad

med visst belopp eller ock att skatten

skall utgå med viss procent av in­

komsten.

Vid jämkning--------------- ------ -----

Sker jämkning--------------------------

(Nuvarande lydelse)

av sådan preliminär skatt av annan

anledning än nyss sagts, skall i be­

slutet därom angivas, att skatten

skall beräknas t. ex. å viss del av

inkomsten eller å inkomsten mins­

kad med visst belopp eller ock att

skatten skall utgå med viss procent

av inkomsten.

- skall utgå.

preliminär taxering.

(Föreslagen lydelse)

49 §.

1 mom.1 Skatt skyldig må------- -----------------av taxeringen,

5) om skattskyldig gjort ansökan

enligt förordningen den 21 maj 1965

(nr 153) om särskild skatteberäk­

ning för makar: till belopp som be­

tingas av ansökningen,

6) om skatt------------------------------ bliva avkortad.

70

2 mom. Har vid granskning hos

riksrevisionsverket av verkställd de­

bitering befunnits, att skatt eller

ränta blivit obehörigen utesluten

från debitering eller påförd till för

ringa belopp eller att preliminär

skatt eller ränta blivit gottskriven

med för högt belopp, skall vederbö­

rande länsstyrelse underrättas här­

om. Länsstyrelsen har att verkställa

den utredning i ärendet, som må

finnas erforderlig. Föreligger för­

hållande, som nyss sagts, skall läns­

styrelsen, efter hörande av den skatt­

skyldige när så finnes påkallat, fast­

ställa det belopp denne har att erläg­

ga.

Finner lokal------------arbetsgivare

belopp denne har att erlägga.

§•

2 mom. Har vid granskning hos

riksrevisionsverket av verkställd de­

bitering befunnits, att skatt eller

ränta blivit obehörigen utesluten

från debitering eller påförd till för

ringa belopp eller att

skattereduk­

tion,

preliminär skatt eller ränta bli­

vit gottskriven med för högt belopp,

skall vederbörande länsstyrelse un­

derrättas härom. Länsstyrelsen har

att verkställa den utredning i ären­

det, som må finnas erforderlig. Fö­

religger förhållande, som nyss sagts,

skall länsstyrelsen, efter hörande av

den skattskyldige när så finnes på­

kallat, fastställa det belopp denne

har att erlägga.

när så finnes påkallat, fastställa det

Anvisningar

till 45 §.

3. Den bevisning, som skattskyl- 3. Den bevisning, som skattskyl­

dig måste prestera för att erhålla dig måste prestera för att erhålla

jämkning, är icke lika i de i 45 § jämkning, är icke lika i de 45 §

1 Senaste lydelse 1969: 238.

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

1 mom. under 2)—4) omnämnda

fallen. Begäres jämkning jämlikt 2)

i nämnda moment på grund av så­

dan ändring i makes inkomst, som

påverkar den skattskyldiges

orts-

avdrag,

eller jämlikt samma mo­

ment 3), behöver vederbörande en­

dast göra sannolikt, att de ifrågava­

rande förhållandena komma att vara

för handen;

mer kan han tydligen

i dessa fall icke heller åstadkomma.

I övriga fall har han däremot att

styrka, att de berörda omständighe­

terna verkligen föreligga.

(Nuvarande lydelse)

1 mom. under 2)—4) omnämnda

fallen. Begäres jämkning jämlikt 2)

i nämnda moment på grund av så­

dan ändring i makes inkomst, som

påverkar den skattskyldiges

skatte­

reduktion,

eller jämlikt samma mo­

ment 3), behöver vederbörande en­

dast göra sannolikt, att de ifrågava­

rande förhållandena komma att vara

för handen. I övriga fall har han

däremot att styrka, att de berörda

omständigheterna verkligen förelig­

ga-

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller

dock i fråga om skatt på grund av 1971 eller tidigare års taxering och ef-

tertaxering för år 1971 eller tidigare år samt i fråga om preliminär skatt

för den del av uppbördsåret mars 1970—februari 1971 som infaller efter

ikraftträdandet.

7) Förslag

till

Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 25 §, 68 §, 70 §, 72 a §, 73 §, 98 §

4 mom. och 105 § 1 mom. taxeringsförordningen (1956: 623) skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

22

§.

1 in o in.1 Nedannämnda skattskyldiga------------100 kronor,

3) fysisk person, vilkens brutto­

intäkter av en eller flera förvärvskäl­

lor under beskattningsåret uppgått,

om han varit här i riket bosatt un­

der hela beskattningsåret och under

denna tid icke erlagt sjömansskatt,

till sammanlagt minst

2 400

kronor

och eljest till sammanlagt minst 100

kronor,

3) fysisk person, vilkens brutto­

intäkter av en eller flera förvärvskäl­

lor under beskattningsåret uppgått,

om han varit här i riket bosatt un­

der hela beskattningsåret och under

denna tid icke erlagt sjömansskatt,

till sammanlagt minst

4 500

kronor

och eljest till sammanlagt minst 100

kronor,

1 Senaste lydelse 1965: 81.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

4) fysisk eller juridisk person,

vilkens tillgångar av den art, som an-

gives i 3 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt, vid be­

skattningsårets utgång haft ett värde

överstigande

100 000

kronor eller,

såvitt angår sådan juridisk person

som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda

förordning, 5 000 kronor, samt

(Nuvarande lydelse)

4) fysisk eller juridisk person,

vilkens tillgångar av den art, som an-

gives i 3 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt, vid be­

skattningsårets utgång haft ett värde

överstigande

150 000

kronor eller,

såvitt angår sådan juridisk person

som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda

förordning, 5 000 kronor, samt

— skattepliktig inkomst.

(Föreslagen lydelse)

5) fysisk eller juridisk person, för

Vid bedömandet —-------- statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar,-------------- stycket kommunalskattelagen.

Skall skattskyldig------------ deklarationsskyldighetens bedömande

Vid tillämpning —--------- riket bosatta.

I fråga------- ----------------------den avlidne.

25 §.»

Allmän självdeklaration------- — dennes hemortskommun.

Allmän självdeklaration------------ allmän försäkring.

Ha makar, som ingått äktenskap

före ingången av beskattningsåret

och under detta år levt tillsammans,

var för sig inkomst att taxera enligt

förordningen (194-7: 576) om statlig

inkomstskatt, skall vardera maken

uppgiva huruvida inkomst av för­

värvskälla är A-inkomst eller B-in-

komst enligt 9 § 2 mom. nämnda för­

ordning. Vad nu sagts om makar

skall i tillämpliga delar jämväl gälla

i fråga om skattskyldiga som avses

i 65 § sista stycket kommunalskatte­

lagen (1928: 370).

Har skattskyldig---------------------- sådan förmögenhet.

Belopp, som----------- -------- öretal bortfalla.

68

§.

Följande taxeringslängder----------

I inkomstlängden antecknas sär­

skilt

d e 1 s i avseende å statlig inkomst­

skatt inkomst av olika förvärvskäl­

lor, medgivet avdrag för underskott

å förvärvskälla, sammanräknad net­

toinkomst (summan av inkomsterna

av olika förvärvskällor, minskad med

avdrag för underskott), medgivna

allmänna avdrag som icke avse un­

derskott å förvärvskälla, taxerad och

beskattningsbar inkomst

med angi-

1 Senaste lydelse 1967: 199.

skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas sär­

skilt

dels i avseende å statlig in­

komstskatt inkomst av olika för­

värvskällor

med angivande tillika i

fråga om skattskyldiga som avses i

9 § 3 mom. förordningen (1947:

576) om statlig inkomstskatt huru­

vida inkomsten utgör A-inkomst el­

ler B-inkomst,

medgivet avdrag för

underskott å förvärvskälla, samman­

räknad nettoinkomst (summan av

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

37

vande tillika, där det ej framgår av

längdens uppställning, av den punkt

i 10 § 2 mom. förordningen om stat­

lig inkomstskatt, enligt vilken skat­

ten skall beräknas,

dels i avseende å kommunal —

Uppgår den enligt förordningen

om statlig inkomstskatt beräknade

taxerade inkomsten till minst

2 MO

kronor för ensamstående och till

sammanlagt minst

2 MO

kronor för

makar, som

samtaxeras,

skall den

beräknade taxerade inkomsten infö­

ras, även om beskattningsbar in­

komst icke uppkommer.

(Nuvarande lydelse)

inkomsterna av olika förvärvskällor,

minskad med avdrag för under­

skott), medgivna allmänna avdrag

som icke avse underskott å förvärvs­

källa, taxerad och beskattningsbar

inkomst,

------skall beräknas.

Uppgår den enligt förordningen

om statlig inkomstskatt beräknade

taxerade inkomsten till minst 4

500

kronor för ensamstående och till

sammanlagt minst 4

500

kronor för

makar, som

varit gifta vid ingången

av beskattningsåret och under detta

år levt tillsammans,

skall den beräk­

nade taxerade inkomsten införas,

även om beskattningsbar inkomst

(Föreslagen lydelse)

icke uppkommer.

I förmögenhetslängden-------— beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter------------ Kungl. Maj :t.

Taxeringslängd underskrives------------ taxeringsnämndens beslut.

70 §.

Om besvär över skattskyldigs taxe­

ring skola prövas av den mellankom-

munala prövningsnämnden, skola,

efter det taxering åsatts och längd-

föring skett, deklarationer och öv­

riga handlingar rörande den skatt­

skyldige ävensom, därest han

sam­

taxeras med make,

motsvarande

handlingar rörande maken så fort

ske kan översändas till den mellan-

kommunala prövningsnämnden. Vid

handlingarna skola fogas utdrag av

taxeringslängd samt, i förekomman­

de fall, utdrag av taxeringsnämn­

dens protokoll. 4

Om besvär över skattskyldigs taxe­

ring skola prövas av den mellankom-

munala prövningsnämnden, skola,

efter det taxering åsatts och längd-

föring skett, deklarationer och öv­

riga handlingar rörande den skatt­

skyldige ävensom, därest han

varit

gift vid ingången av beskattningsåret

och under detta år levt tillsammans

med make som taxerats,

motsvaran­

de handlingar rörande maken så fort

ske kan översändas till den mellan-

kommunala prövningsnämnden. Vid

handlingarna skola fogas utdrag av

taxeringslängd samt, i förekomman­

de fall, utdrag av taxeringsnämn­

dens protokoll.

72 a §.i

Har taxering för —-------------------denna del.

Har taxering av — -— — nämnda förordning,

4) uppenbar felaktighet i fråga om

ortsavdrag

eller i fråga om avdrag

enligt 50 § 2 mom. kommunalskatte­

lagen eller motsvarande avdrag en­

ligt förordningen om statlig inkomst-

4) uppenbar felaktighet i fråga om

grundavdrag

eller i fråga om avdrag

enligt 50 § 2 mom. kommunalskatte­

lagen eller motsvarande avdrag en­

ligt förordningen om statlig inkomst-

1 Senaste lydelse 1969: 709.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

skatt i fall då den skattskyldiges in­

komst eller, vad angår

samtaxerade,

de skattskyldigas inkomster helt el­

ler till helt övervägande del utgjorts

av folkpension,

(Nuvarande lydelse)

må den----------------------------- denna del.

skatt i fall då den skattskyldiges in­

komst eller, vad angår

makar som

båda taxerats,

de skattskyldigas in­

komster helt eller till helt övervägan­

de del utgjorts av folkpension,

(Föreslagen lydelse)

Rättelse må ske i fråga om

orts-

avdrag

endast om den beskattnings­

bara inkomsten därigenom sänkes

och i fråga om annat avdrag som av­

ses i 4 endast om därigenom beskatt­

ningsbar inkomst icke uppkommer

för den skattskyldige eller

de sam­

taxerade skattskyldiga.

Efter utgången------------

Innan rättelse----------------

Beslutas rättelse------

Talan mot---------------

Närmare föreskrifter

Rättelse må ske i fråga om

grund­

avdrag

endast om den beskattnings­

bara inkomsten därigenom sänkes

och i fråga om annat avdrag som

avses i 4 endast om därigenom be­

skattningsbar inkomst icke uppkom­

mer för den skattskyldige eller

ma­

karna.

om rättelsen,

ej möter.

taxeringsnämnds beslut.

----------

101

§§.

------- Kungl. Maj :t.

73

Talan mot----------------- — — — i länet.

Har skattskyldig haft förvärvskäl­

la, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är

att hänföra till skilda län, skall dock

den mellankommunala prövnings-

nämnden pröva besvär rörande den

skattskyldiges taxering. Om den

skattskyldige

skall samtaxeras med

make,

skall den mellankommunala

prövningsnämnden pröva besvär

jämväl rörande makens taxering.

Har skattskyldig haft förvärvskäl­

la, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är

att hänföra till skilda län, skall dock

den mellankommunala prövnings­

nämnden pröva besvär rörande den

skattskyldiges taxering. Om den

skattskyldige

varit gift vid ingången

av beskattningsåret och under detta

år levt tillsammans med maken,

skall den mellankommunala pröv­

ningsnämnden pröva besvär jämväl

rörande makens taxering.

Uppkommer fråga,

avsett fall.

98 §.

4 m o m.1 Upptages parts talan till

prövning, skola bestämmelserna i 2

mom. icke utgöra hinder mot samti­

dig prövning av besvär, som anförts

av motpart eller,

om samtaxerade

makar fullföljt talan,

av make.

Återkallas eller — -

1 Senaste lydelse 1958: 85.

4 mom. Upptages parts talan

till prövning, skola bestämmelserna

i 2 mom. icke utgöra hinder mot

samtidig prövning av besvär, som an­

förts av motpart eller av make,

om

talan fullföljts av makar som taxe­

rats med tillämpning av 52 § 1 mom.

kommunalskattelagen (1928: 370)

och 11 § 1 mom. förordningen (1947:

576) om statlig inkomstskatt.

icke gälla.

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

105 §.

1 in o in.1 Om kammarrätten-----------å denne.

Äro makar var för sig taxerade, Äro makar var för sig taxerade,

ager kammarrätten eller Kungl.

Maj:t, där ändring göres i den enes

taxering, även i den andres taxering

vidtaga av ändringen påkallad rät­

telse, såvitt angår tillämpning av 52

§ 1 mom. kommunalskattelagen

el­

ler

11 § 1 mom. förordningen om

statlig inkomstskatt eller 12 § 1

mom. förordningen om statlig för­

mögenhetsskatt.

Hava besvär

Vidtager kammarrätten eller

Kungl. Maj :t sådan ändring i fråga

om taxering till kommunal inkomst­

skatt inom viss kommun att avdrag

enligt 46 § 2 mom. kommunalskatte­

lagen eller kommunalt

ortsavdrag

icke vidare kan helt utnyttjas inom

samma kommun, skall, ändå att yr­

kande därom icke framställts, sådan

ändring vidtagas i taxering inom an­

nan kommun som kan föranledas

av bestämmelserna i 46 § 4 mom. el­

ler 50 § 3 mom. andra stycket nämn­

da lag.

ager kammarrätten eller Kungl.

Maj :t, där ändring göres i den enes

taxering, även i den andres taxering

vidtaga av ändringen påkallad rät­

telse, såvitt angår tillämpning av

46

§ 3 mom. eller

52 § 1 mom. kom­

munalskattelagen, 11 § 1 mom. för­

ordningen om statlig inkomstskatt

eller 12 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt,

mån ändras.

Vidtager kammarrätten eller

Kungl. Maj :t sådan ändring i fråga

om taxering till kommunal inkomst­

skatt inom viss kommun att avdrag

enligt 46 § 2 mom. kommunalskat­

telagen eller kommunalt

grundav­

drag

icke vidare kan helt utnyttjas

inom samma kommun, skall, ändå

att yrkande därom icke framställts,

sådan ändring vidtagas i taxering

inom annan kommun som kan för­

anledas av bestämmelserna i 46 §

4 mom. eller 50 § 3 mom. andra styc­

ket nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller,

utom såvitt avser 22 § 1 mom. 4), vid 1971 och tidigare års taxering och vid

eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse 1958: 87.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

8) Förslag

till

Förordning

om upphävande av förordningen (1965:153) om särskild skatteberäkning

i vissa fall för makar

Härigenom förordnas, att förordningen (1965: 153) om särskild skatte­

beräkning i vissa fall för makar skall upphöra att gälla vid utgången av år

1970. Förordningen gäller fortfarande i fråga om skatt på grund av 1971

års taxering och eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

41

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 mars

1970.

Närvarande:

Statsministern

Palme,

ministern för utrikes ärendena

Nilsson,

statsråden

Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om

reform av skatte­

systemet

och anför.

Inledning

I finansplanen har jag redogjort för de viktigaste principerna i den skatte­

reform som sedan länge aviserats. I förevarande sammanhang avser jag att

närmare uppehålla mig vid de frågor som rör inkomstbeskattningen.

Jag ämnar också ta upp frågan om höjning av mervärdeskatten. De delar

i skattereformen som rör förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvobeskatt-

ningen anmäler jag denna dag särskilt. Förslag till nya regler på sjömans-

beskattningens område avser jag att anmäla senare i vår. Vidare bör jag

nämna att vissa socialpolitiska frågor som står i omedelbart samband med

skattereformen anmäls i annat sammanhang.

Skattereformen har i stora delar sin utgångspunkt i familjeskattebered-

ningens betänkande Individuell beskattning, (Fi 1969: 4 och 5).1

Över familjeskatteberedningens betänkande har efter remiss yttranden av­

getts av kammarrätten, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, mellankom-

munala prövningsnämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämn-

den (CFU), sjömansskattenämnden, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket,

lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, länsstyrel­

serna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kristian­

stads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västman­

lands, Jämtlands och Norrbottens län, familjepolitiska kommittén, utred-

1 Utredningen, som tillkallats med stöd av Kung], Maj:ts bemyndigande den 29 januari 1965,

har bestått av regeringsrådet Erik Reuterswärd som sakkunnig jämte experterna departements­

sekreteraren Gunnar Björne, kanslirådet Bertil Edlund, ledamoten av riksdagens andra kammare

Nancy Eriksson, professorn Leif Mutén, ledamoten av riksdagens andra kammare Cecilia Nettel-

brandt och byrådirektören Maj-Britt Sandlund.

42

ningen om definitiv källskatt, kapitalskatteberedningens ordförande, Sveri­

ges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,

Skånes handelskammare, Svenska företagares riksförbund, Svenska arbets­

givareföreningen, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Handelns arbets­

givareorganisation, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbun­

det, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisa­

tion (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänste-

männens riksförbund (SR), Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Hus-

modersförbundet Hem och Samhälle, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund,

Fredrika Bremer-förbundet, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

studentförbund, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Libe­

rala förbundet, Högerns ungdomsförbund, Moderata samlingspartiets kvin­

noförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund, Svenska kvinnors national­

förbund och Kvinnliga akademikers förening.

Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska arbetsgivare­

föreningen och Handelns arbetsgivareorganisation har i sina yttranden hän­

visat till ett utlåtande som upprättats av Näringslivets skattedelegation. Sve­

riges lantbruksförbund, RLF samt Skogs- och lantarbetsgivareföreningen

har åberopat ett utlåtande av Lantbrukets skattedelegation.

Yttranden har också avgetts av Kvinnliga kontoristföreningen i Stock­

holm, Ensamståendes intresseorganisation, Svenska kvinnors medborgar-

förbund och Ensamma föräldrars förening.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Nuvarande ordning m. m.

Kommunal och statlig inkomstskatt

Reglerna för inkomstbeskattningen finns främst i kommunalskattelagen

(1928: 370; KL) och förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (SI).

För varje skattskyldig bestäms skatteunderlaget för kommunalbeskattningen

och statsbeskattningen särskilt. Beräkningen av underlaget är något olika i

de båda fallen men sker i huvudsak efter identiska principer. Den redogörel­

se som lämnas i det följande tar, när inget annat sägs eller framgår av sam­

manhanget, sikte på beskattningen av fysiska personer.

Skatteplikt föreligger för följande slag av inkomster, nämligen inkomst av

jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverk­

samhet och kapital. Inkomsten av varje förvärvskälla beräknas för sig (17 §

första och andra styckena KL, 2 § första stycket SI). De nämnda inkomst­

slagen, med undantag av tjänst, kan omfatta flera förvärvskällor (18 § KL,

43

2 §

första stycket SI). Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt är också

en viss procentandel, närmare bestämt 2

%,

av fastighets taxeringsvärde, det

s. k. garantibeloppet, skattepliktigt som inkomst (17 § tredje stycket och

47 § KL, jfr 2 § första stycket SI). Nämnda procenttal benämns ofta reparti-

tionstalet. Inkomst som inte kan hänföras till något av dessa inkomstslag är

skattefri, så bl. a. värdet av familjemedlemmarnas arbetsinsatser i hushållet.

Vid inkomstberäkningen gäller principen att från bruttointäkterna i för­

värvskällan under ett beskattningsår avdrag får göras för alla de omkostna­

der under beskattningsåret som behövts för intäkternas förvärvande och bi­

behållande. Vid den kommunala taxeringen gäller dessutom att avdrag för

belopp motsvarande garantibeloppet får göras vid inkomstslagen jordbruks­

fastighet, annan fastighet och rörelse i den mån inkomsten förslår (45 §

första stycket KL). När det gäller dessa inkomstslag brukas vid den kom­

munala taxeringen termen ”nettointäkt” för att beteckna vad som återstår

efter omkostnadsavdrag men innan avdraget motsvarande garantibeloppet

gjorts. Vad som återstår efter avdrag för garantibelopp, kallas ”inkomst” av

förvärvskällan i fråga. Summan av inkomsterna från de olika förvärvskäl­

lorna (vid den kommunala taxeringen således efter det att även avdraget

motsvarande garantibeloppet gjorts) utgör den skattskyldiges sammanräk­

nade inkomst. Från detta belopp får sedan göras s. k. allmänna avdrag

(46 § KL, 4 § SI). I enlighet med förordningen (1960: 63) om rätt till för­

lustutjämning vid taxering för inkomst får göras avdrag (s. k. förlustav­

drag) hänförliga till vissa tidigare beskattningsår. Det sammanlagda be­

loppet av inkomsterna från de olika förvärvskällorna minskat med nyss­

nämnda avdrag utgör den skattskyldiges taxerade inkomst. Be­

träffande kommunalskatten beräknas dock taxerad inkomst för varje kom­

mun inom vilken uppkommit skattepliktig inkomst (47 a § KL, 5 § SI). Den

skattskyldiges beskattningsbara inkomst beräknas genom att

från den taxerade inkomsten dras ortsavdrag och under vissa omständig­

heter även ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga (50 § KL, 9 § SI).

I förevarande sammanhang är följande beskattningsregler av närmare in­

tresse.

Vid inkomstberäkningen är, som tidigare nämnts, huvudregeln att avdrag

medges för omkostnader i förvärvskällan. Härifrån gäller dock det undan­

taget att avdrag inte får ske för värdet av arbete som i den skattskyldiges

förvärvsverksamhet lagts ned av den skattskyldiges make. Å andra sidan be­

skattas maken inte för lön från den skattskyldige i dessa fall. Förhållandet

ger upphov till s. k. faktisk sambeskattning (20 § KL, 2 § SI).

Underskott som uppkommit i förvärvskälla får med vissa undantag av­

räknas, vid den kommunala inkomsttaxeringen dock endast när underskot­

tet är liänförligt till inkomst som är skattepliktig i den kommun där be­

skattningen sker (46 § 1 mom. KL, 4 § 1 mom. första stycket SI).

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

44

Såvitt gäller den kommunala inkomsttaxeringen får den skattskyldige vi­

dare göra avdrag i hemortskommunen för bl. a.

dels

sådan sjukförsäkrings­

avgift enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som på­

förts den skattskyldige under året före taxeringsåret,

dels

premier och andra

avgifter, som den skattskyldige erlagt för försäkringar av följande slag vil­

ka ägs av honom själv, hans make eller omyndiga barn, nämligen kapital­

försäkring, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäk­

ring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som

inte är avdragsgill enligt 33 § KL och som ej utgör sjukförsäkring enligt

2—4 kap. lagen om allmän försäkring. Avdragsrätten avseende sjukförsäk­

ringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring beräknas till ett

belopp av minst 150 kr. eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kr. Avdraget för övriga premier och avgifter är

högst 500 kr. för sammanlevande makar och för ensamstående som haft

hemmavarande barn under 18 år, samt 250 kr. för ensamstående i övrigt.

Den skattskyldige får vid den kommunala taxeringen dessutom göra av­

drag för belopp som han utgett under beskattningsåret för underhåll av

barn under 16 år som inte varit hemmavarande. Beloppet får inte överstiga

1 000 kr. Avdragsrätt föreligger endast om den skattskyldige vid självdekla­

rationen fogat intyg om beloppet från barnavårdsnämnd, barnavårdsman

eller kommunal förtroendeman (46 § 2 mom. KL).

Bland allmänna avdrag vid den kommunala taxeringen räknas även de

s. k. förvärvsavdragen.

Rätt till förvärvsavdrag föreligger till en början för gift kvinna utan

hemmavarande barn under 16 år som levt tillsammans med sin man och som

haft inkomst av jordbruksfastighet och utfört arbete i förvärvskällan till

minst 300 kronors värde, inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej

blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete. Avdragsbeloppet är 300

kr. Har kvinnan hemmavarande barn under 16 år får hon i fråga om in­

komst av rörelse eller eget arbete göra avdrag med 300 kr. jämte 25 % av

inkomsten, sammanlagt dock med högst 3 000 kr.

I fråga om jordbruksinkomst får hon göra avdrag med belopp motsvaran­

de värdet av arbetsinkomsten, dock högst med 1 000 kr.

Ensamstående man eller kvinna, som haft hemmavarande barn under 16

år, får åtnjuta förvärvsavdrag vid inkomst av jordbruksfastighet, rörelse

och eget arbete enligt samma regler som gäller för gift kvinna med barn och

inkomst av rörelse.

Rätt till förvärvsavdrag föreligger också i fråga om jordbruks- och rö­

relseinkomst vid de tidigare nämnda fallen av s. k faktisk sambeskattning.

Gift man utan hemmavarande barn under 16 år som levt tillsammans med

sin hustru erhåller förvärvsavdrag med 300 kr. Förutsättningen är att hust­

run utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kr. Finns hem­

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

45

mavarande barn under 16 år får mannen åtnjuta avdrag med belopp mot­

svarande värdet av hustruns arbetsinsats, dock högst med 1 000 kr.

Förvärvsavdrag får åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som

berättigar till avdrag förslår till det. Förvärvsavdrag får för skattskyldig

eller, om han varit gift och levt tillsammans med maken, makarna tillsam­

mans inte överstiga det maximibelopp som enligt det nyss återgivna gäller

för det avdragsfall som är i fråga (46 § 3 mom. KL).

Vid den statliga inkomsttaxeringen gäller samma regler som vid den

kommunala såvitt avser rätt till avdrag för sjukförsäkringsavgift enligt 19

kap. 2 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring samt premier och andra

avgifter som den skattskyldige erlagt för försäkringar. Dessutom gäller

samma regler beträffande avdrag för underhållsbidrag till ej hemmavaran­

de barn samt förvärvsavdrag. Vid den statliga inkomsttaxeringen gäller

emellertid för den skattskyldige ytterligare den rätten att han får åtnjuta

avdrag för sådan allmän kommunalskatt som påförts den skattskyldige un­

der året före taxeringsåret. Avdraget skall beräknas till ett belopp av minst

2 250 kr. eller, för makar som under beskattningsåret levt tillsammans,

för dem båda gemensamt minst 4 500 kr. Rätt till avdrag med sistnämnda

belopp föreligger också för ensamstående skattskyldig med hemmavarande

barn under 18 år (4 § 1 mom. första—tredje styckena SI).

Som nämnts i det föregående föreligger i vissa fall rätt att göra avdrag

för förlust hänförlig till tidigare beskattningsår (46 a § KL, 4 a § SI). Detta

sker i enlighet med förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst. För de bestämmelser i denna förordning som är

av intresse i förevarande sammanhang kommer närmare att redogöras i det

följande.

Skattskyldig som varit bosatt i landet under hela beskattningsåret har

rätt till ortsavdrag både vid den kommunala och vid den statliga taxeringen.

Reglerna, som i princip är identiska, innebär att ortsavdraget är 4 500 kr. för

gift skattskyldig, som under beskattningsåret levt tillsammans med maken,

och ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. För annan ensam­

stående är ortsavdraget 2 250 kr. Ortsavdraget reduceras i motsvarande mån

som den skattskyldige under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjö­

mansskatt eller varit bosatt utomlands (4 § 2 och 3 mom. KL, 8 § SI).

Utöver ortsavdraget föreligger, som tidigare antytts, under vissa förut­

sättningar rätt till ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Sådan rätt

föreligger bl. a. för skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del ut­

görs av folkpension. I fråga om folkpensionärernas skatteförhållanden

lämnas en särskild redogörelse i det följande.

För beskattning av äkta makar innehåller både KL och SI särskilda

regler. De är i stort sett av samma innebörd. Äkta makar, som under be­

skattningsåret levt tillsammans, taxeras var och en för sin inkomst och

mannen därjämte för boets gemensamma inkomst (52 § 1 mom. första

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970

46

stycket KL, 11 § 1 mom. första stycket SI). Allmänna avdrag, som helt

eller delvis inte kunnat utnyttjas på den ena makens skattepliktiga in­

komst, får avräknas på den andra makens inkomst, såvitt avser den kom­

munala taxeringen dock endast på inkomst i samma kommun. Andra all­

männa avdrag än underhållsavdrag och förvärvsavdrag får dock vid den

kommunala taxeringen gå i avräkning enligt vissa närmare angivna reg­

ler bl. a. på den skattskyldiges makes inkomster i andra kommuner (52 §

1 mom. andra stycket KL, 11 § 1 mom. andra stycket SI). Vid den kom­

munala taxeringen gäller dessutom att underskott på icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom, som uppkommit för ena maken, får

avräknas från den andra makens inkomst i samma kommun av förvärvs­

källa av samma slag (52 § 1 mom. tredje stycket KL). Ortsavdraget be­

räknas till 2 250 kr. för vardera maken. Kan detta belopp inte till fullo

utnyttjas av den ena maken får bristen avräknas på den andra makens

taxerade inkomst. Även i detta fall gäller särskilda regler vid den kom­

munala taxeringen med hänsyn till att beskattningen här kan ske i olika

kommuner (52 § 1 mom. fjärde stycket KL, 11 § 1 mom. tredje stycket

SI). I fråga om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga föreskrivs att det

beräknas för vardera maken för sig. För dem tillsammans får avdrag dock

inte medges överstiga det högsta belopp som medges enligt 50 § 2 mom.

andra och tredje styckena KL (52 § 1 mom. sista stycket KL, 11 § 1 mom.

fjärde stycket SI). För den statliga inkomstskatten gäller dessutom att

skatten beräknas på det sammanlagda beloppet av makarnas beskattnings­

bara inkomster och fördelas på dem efter förhållandet mellan deras be­

skattningsbara inkomster (11 § 1 mom. sista stycket SI). Har makarna

levt åtskilda under beskattningsåret anses de som av varandra oberoende

skattskyldiga (52 § 2 mom. KL, 11 § 2 mom. SI).

Fråga huruvida skattskyldig haft barn eller ej liksom barns ålder skall

bedömas efter förhållandena den 1 november året före taxeringsåret. Med

barn avses även styvbarn och adopterat barn men däremot inte foster­

barn. Barn, som bor hos sina föräldrar, skall såvitt gäller föräldrarnas

rätt till avdrag för sjukförsäkringsavgift och kapitalförsäkringspremier,

förvärvsavdrag och ortsavdrag anses som hemmavarande endast hos den

ena av dem (65 § första stycket KL, 3 § första stycket SI).

För skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret, tilläm­

pas de för gift skattskyldig gällande bestämmelserna först vid taxering

för det därpå följande beskattningsåret. Ett undantag föreligger dock i

fråga om sammanlevande som inte är gifta och för vilka, i enlighet med

vad strax skall anges, bestämmelserna för gift skattskyldig tillämpas (65 §

andra stycket KL, 3 § första stycket SI).

De för gift skattskyldig gällande bestämmelserna tillämpas i fråga om

sammanlevande makar även under det beskattningsår varunder make av­

lidit (65 § tredje stycket KL, 3 § första stycket SI).

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

47

Har i övrigt under beskattningsåret inträtt ändring i förhållande, som

har betydelse för tillämpning av bestämmelserna om taxering av gift

skattskyldig, skall det förhållande som rått under större delen av beskatt­

ningsåret vara bestämmande för taxeringen (65 § fjärde stycket KL, 3 §

första stycket SI).

De för gift skattskyldig gällande bestämmelserna skall äga tillämpning

även i fråga om dem som lever tillsammans utan att vara gifta, om de ti­

digare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn

(65 § sista stycket KL, 3 § första stycket SI).

Den kommunala inkomstskatten är proportionell och tas

ut med en i viss ordning bestämd andel av den till kommunal inkomst­

skatt beskattningsbara inkomsten (1 § första stycket KL). Den genom­

snittliga kommunala utdebiteringen är f. n. ca 21 kr. per 100 kr. beskatt­

ningsbar inkomst.

Den statliga inkomstskatten tas ut med ett visst grundbe­

lopp av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Grund­

beloppet beräknas med ledning av två skatteskalor, en för ensamstående

samt en för gifta och ogift med barn (10 § 1 mom. första—tredje styckena

SI). Skalornas utseende framgår av följande tablå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Tablå

Beskattningsbar

inkomst

1 000 kr.

Skattesats inom skiktet, i %

enligt nuvarande skala för

gifta och ogift

med barn

ensamstående

— 6............................................

10

10

6— 8............................................

10

15

8— 10...........................................

10

22

10— 12...........................................

10

27

12— 15...........................................

15

27

15— 16............................................

15

31

16— 20...........................................

22

31

20— 24 ............................................

27

36

24— 25 ............................................

34

36

25— 30 ............................................

34

40

30— 40 ............................................

42

44

40— 60 ............................................

48

49

60—100 ............................................

54

54

100—150 ............................................

59

59

150—

............................................

65

65

Skatteskalorna är avvägda med s. k. tudelning för den del av makarnas

årsinkomst som inte överstiger ca 35 000 kr. Med tudelning avses att ma­

karnas skatt skall motsvara skatten för två ensamstående som vardera har

hälften av makarnas sammanlagda inkomst.

48

För varje år bestäms i särskild ordning med vilka procent av grundbe­

loppet skatten skall utgå. Tas mer än 100 % av grundbeloppet ut får lik­

väl inte den på någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande

statsskatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 65 % av denna!

inkomstdel (10 § 1 mom. fjärde stycket SI). Under senare år har regel­

mässigt tagits ut 100

%

av grundbeloppet (jfr SFS 1969:377).

En begränsning av skatteuttaget såvitt gäller den statliga inkomstskat­

ten kan ske på grund av den s. k. 80 %-regeln i förordningen (1952: 410)

med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Förlustutjämning

Som tidigare nämnts föreligger rätt för skattskyldig att vid taxering

till statlig och kommunal inkomstskatt åtnjuta avdrag för förlust hänför-

lig till tidigare beskattningsår. Detta sker enligt förordningen (1960:63)

om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. De förluster för

vilka förordningen är tillämplig utgörs av det belopp, varmed summan av

skattskyldigs underskott i förvärvskälla och övriga allmänna avdrag, med

undantag av schablonbelopp för kommunalskatteavdraget, överstigit det

sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika för­

värvskällor samma år (2 § första stycket).

Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust som hänför sig till

beskattningsår för vilket den skattskyldige varit deklarationsskyldig. Vi­

dare fordras att deklarationsskyldighet vederbörligen fullgjorts (2 § andra

stycket).

Rätten till förlustavdrag bortfaller om förlusten under förluståret inte

uppgått till 1 000 kr. (2 § tredje stycket).

Förlustavdraget skall utnyttjas senast det beskattningsår för vilket taxe­

ring sker sjätte kalenderåret efter det då taxering för förlustavdraget ägt

rum (3 §).

Förlustavdrag skall göras från sammanlagda beloppet av den skattskyl­

diges inkomst från en eller flera förvärvskällor sedan avdrag gjorts för

underskott i förvärvskälla och för övriga allmänna avdrag (4 §).

Om den ena av makar som skall samtaxeras har rätt till förlustavdrag

som inte kan utnyttjas av honom vid den taxering som är i fråga, får det

outnyttjade avdraget i stället tillgodoföras andra maken. Härför krävs

dock dennas medgivande. Rätten att utnyttja den andra makens förlust­

avdrag avser också fall då förlust uppkommit före äktenskapets ingående

eller i övrigt under beskattningsår, för vilket makarna även om båda haft

inkomst inte skulle ha samtaxerats. Taxeras emellertid makarna såsom

av varandra oberoende skattskyldiga får avdrag inte föras över från den

ena maken till den andra oavsett när förlusten uppkom. Motsvarande gäl­

ler när individuell taxering sker efter äktenskapsskillnad (6 § samt anvis­

ningarna till nämnda paragraf).

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

49

F olkpensionsavgiften

Svensk medborgare skall enligt lagen (1962: 398) om finansiering av folk­

pensioneringen erlägga folkpensionsavgift för varje år, då för honom beräk­

nats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst, om han vid utgången

av detta år fyllt minst 18 och högst 66 år och om han varit mantalsskriven

här i riket för året näst före taxeringsåret. Avgiftsbefrielse gäller dock för

den, som för december månad året näst före taxeringsåret åtnjutit folkpen­

sion i form av ålderspension eller förtidspension, ävensom för den, som av­

lidit före ingången av året näst före taxeringsåret (2 §).

Folkpensionsavgiften utgår med 5 % av den beskattningsbara inkomsten

men är maximerad — lika för två makar tillsammans och för en ensamstå­

ende avgiftspliktig — till 1 500 kr. Vid samtaxering iakttas att, om vardera

maken har en beskattningsbar inkomst överstigande 15 000 kr., envar påförs

pensionsavgift med 750 kr. Om endast den ena har en beskattningsbar in­

komst överstigande 15 000 kr. minskas i förekommande fall dennas avgift

så att sammanlagda beloppet av avgifterna ej överstiger 1 500 kr. (3 § första

och andra styckena).

Folkpensionsavgiften uppbärs samtidigt med de allmänna inkomstskat­

terna.

Sjukförsäkringsavgiften

Avgifterna till sjukförsäkringen utgår enligt 19 kap. lagen (1962: 381) om

allmän försäkring. De försäkrades avgifter innefattar avgift för sjukvårds­

förmåner, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning (19 kap. 2 § första

stycket).

Avgiften för sjukvårds- och läkemedelsförmånerna samt grundsjukpen­

ningen är i viss mån beroende av den beskattningsbara inkomsten. Först­

nämnda avgift skall erläggas av inskrivna i allmän försäkringskassa, för

vilka beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst vid taxe­

ring året näst efter det år avgiften avser. Avgift skall dock inte erläggas om

den försäkrade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskri­

ven hos allmän försäkringskassa eller fyllt 67 år eller för december månad

samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän

försäkring (19 kap. 2 § andra stycket).

Avgiften för grundsjukpenning skall erläggas av försäkrade, som varit

placerade i sjukpenningklass och för vilka vid taxering året efter det år av­

giften avser beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst (19

kap. 2 § tredje stycket).

I avsikt att begränsa avgiften för mindre inkomsttagare finns en regel,

som reducerar avgiften för sjukvårds- och läkemedelsförmåner samt grund­

sjukpenningen i de lägre inkomstskikten. Dessa avgifter får inte över­

stiga ett belopp motsvarande en tiondedel av den försäkrades till statlig in-

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 70

50

komstskatt beskattningsbara inkomst eller om den försäkrade taxerats ef­

ter bestämmelserna för gift skattskyldig, en tjugondedel av den samman­

lagda beskattningsbara inkomsten (19 kap. 6 § fjärde stycket).

Avgiften för tilläggssjukpenning skall erläggas under förutsättning att den

försäkrade under det år avgiften avser varit placerad i sjukpenningklass nr

3 eller högre klass (19 kap. 2 § fjärde stycket). Avgiftens storlek beror av

den sjukpenningklass den försäkrade tillhör, i förekommande fall av den

karenstid som valts, samt i vad mån sjukpenningen svarar mot inkomst av

anställning eller annat förvärvsarbete (19 kap. 6 § femte stycket).

Sjukförsäkringsavgifterna fastställs av riksförsäkringsverket efter höran­

de av den allmänna försäkringskassan (19 kap. 6 § första stycket). Avgifter­

na varierar mellan olika försäkringskassor. De obligatoriska sjukförsäk­

ringsavgifterna uppbärs på samma sätt som inkomst- och förmögenhets­

skatten, dvs. enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen (1953:272),

(19 kap. 10 § första stycket).

Om makar är mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll och taxe­

rad inkomst beräknas bara för den ena av makarna, skall denna svara även

för andra makens sjukförsäkringsavgift. Detsamma gäller andra försäkrade,

som lever tillsammans och taxeras enligt för gift skattskyldig gällande be­

stämmelser (19 kap. 2 § sista stycket lagen om allmän försäkring, 2 § 4 mom.

uppbördsförordningen).

Frivillig särbeskattning

Enligt förordningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall

för makar kan samtaxerade makar, som båda har inkomst av förvärvsarbete,

under vissa förutsättningar få skatten på sådan inkomst beräknad enligt de

för ensamstående gällande grunderna (1 §).

Särbeskattningen är utformad som en skatteberäkningsmetod. Makar, som

får särskild skatteberäkning, behandlas i taxeringshänseende enligt vanliga

regler, och de vid samtaxeringen fastställda inkomsterna och avdragen lig­

ger till grund för den särskilda skatteberäkningen. Denna gäller vidare en­

dast statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift (1 § första stycket).

Vid den särskilda skatteberäkningen skiljer man mellan arbetsinkomst

och sidoinkomst. Till arbetsinkomst hänförs inkomst av tjänst utom perio­

diskt understöd. Hit räknas även inkomst av jordbruksfastighet och rörelse

om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfatt­

ning. Övrig inkomst utgör sidoinkomst. Av praktiska skäl gäller därutöver

att sidoinkomst som inte överstiger 1 000 kr. betraktas som arbetsinkomst

(2 § och anvisningarna till nämnda paragraf).

Skatteunderlaget vid särbeskattningen utgör den beskattningsbara arbets­

inkomsten, som fastställs genom en omräkning av de vid taxeringen åsatta

beskattningsbara inkomsterna. Vid omräkningen sammanläggs för vardera

Kungl. May.ts proposition nr 70 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

51

maken hans arbetsinkomst från olika förvärvskällor. De vid taxeringen med­

givna allmänna avdragen samt förlustavdrag och extra avdrag för nedsatt

skatteförmåga avräknas från arbetsinkomsten. Därvid reduceras inte sådana

avdrag som vid taxeringen medgetts med de för gifta gällande högre maximi­

beloppen. Ortsavdrag medges enligt de för ensamstående gällande grunderna.

Återstoden utgör den beskattningsbara arbetsinkomsten (5 §).

Förutsättningen för att särbeskattningen skall kunna ske är att för var­

dera maken uppkommer beskattningsbar arbetsinkomst (3 §).

Skatt på makarnas arbetsinkomster beräknas för vardera maken för sig

med tillämpning av skattetabeller för ensamstående. Även folkpensionsav­

giften beräknas med hänsyn till reglerna för ensamstående (6 §).

Makarnas statliga inkomstskatt på sidoinkomst framkommer såsom ett

skillnadsbelopp vid två beräkningar. Först fastställs med tillämpning av sam-

beskattningsreglerna skatten på makarnas totala inkomster. Därvid används

skalan för gifta. Därefter beräknas på motsvarande sätt skatten på makarnas

sammanlagda beskattningsbara arbetsinkomster. Skillnaden mellan de ut­

räknade skattebeloppen utgör skatten på sidoinkomsten och påförs den make,

som haft sidoinkomst, eller om båda makarna haft sådana inkomster, dem

båda i förhållande till vars och ens sidoinkomst. De sammanlagda beloppen

av statlig inkomstskatt på arbetsinkomst och sidoinkomst samt folkpensions­

avgift utgör vad makarna skall erlägga enligt den särskilda skatteberäkning­

en (7 §).

Särbeskattningen tillämpas av myndigheterna först efter ansökan av de

skattskyldiga. Vardera maken har rätt att begära särbeskattning. Ansökan

skall i regel göras senast den 1 juni taxeringsåret hos den lokala skattemyn­

digheten (8 § första och andra styckena).

Folkpensionärernas skatteförhållanden

Om den skattskyldiges skatteförmåga under beskattningsåret varit vä­

sentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige varit

berättigad till allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omstän­

dighet, föreligger rätt till avdrag utöver ortsavdraget, s. k. extra avdrag. Av-

dragsbeloppet skall avpassas efter omständigheterna men är maximerat till

f. n. 6 000 kr. (50 § 2 mom. andra stycket KL, 9 § 2 mom. andra stycket SI).

Med tjänst likställs bl. a. rätt till pension (31 § andra stycket KL, 2 §

första stycket SI). Med pension förstås belopp som på grund av lagen

(1962: 381) om allmän försäkring utgår i form av folkpension (punkt 1 av

anvisningarna till 31 § KL, 3 § andra stycket SI). Tilläggsförmån till folk­

pension är enligt 9 kap. 5 § nämnda lag hustrutillägg och kommunalt bo­

stadstillägg. De närmare reglerna om sådana tillägg finns intagna i lagen

52

(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpen­

sion. Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är underkastade inkomst­

prövning.

Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension,

skall anses ha haft nedsatt skatteförmåga, som berättigar till extra avdrag

(50 § 2 mom. KL, 9 § 2 mom. andra stycket SI).

I fråga om skattskyldig, som för sin försörjning varit helt beroende av vad

han uppburit i folkpension, bör den taxerade inkomsten regelmässigt mins­

kas med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, även om nyss­

nämnda maximibelopp, 6 000 kr., därigenom överskrids. Om den skattskyl­

dige mot låg avgift vistats på sjukhus eller annan anstalt eller om hans lev­

nadskostnader rönt inverkan av annan därmed jämförlig omständighet,

bör dock det belopp, varmed den taxerade inkomsten enligt vad nyss sagts

får minskas, jämkas med hänsyn därtill. Om skattskyldig haft även annan

inkomst (sidoinkomst) bör den skattskyldige medges ett med hänsyn till

omständigheterna jämkat avdrag. Även i detta fall får det nyss angivna be­

loppet 6 000 kr. överskridas (punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL, 9 § 2

mom. andra stycket SI).

Som folkpension räknas även allmän tilläggspension i den mån tilläggs­

pensionen enligt lagen (1969: 205) om pensionstillskott föranlett avräkning

av pensionstillskott.

Om folkpension minskats till följd av livränta enligt 17 kap. 2 § lagen om

allmän försäkring, skall vid beräkning av extra avdrag för nedsatt skatte­

förmåga anses som om folkpensionsförmånen utgått med oreducerat belopp

och i stället livräntan varit reducerad med det belopp, varmed folkpensio­

nen varit minskad (punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 50 § KL, 3 §

andra stycket SI).

Riksskattenämnden har genom beslut den 15 december 1969 meddelat an­

visningar till ledning för taxeringsmyndigheterna angående extra avdrag

för folkpensionärer, avsedda att tillämpas fr. o. m. 1970 års taxering. I an­

slutning härtill har riksskattenämnden utarbetat tabeller.

Tabellerna är avsedda att tjäna till ledning vid bestämmande av det av­

drag, som bör tillerkännas en folkpensionär med sidoinkomst. I folkpensio­

nen inräknas barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och pen­

sionstillskott; däremot inräknas inte invaliditetstillägg och invaliditets­

ersättning, vilka räknas som icke skattepliktig inkomst. Kommunalt bo­

stadstillägg utgår enligt de grunder, vederbörande kommun bestämmer, och

dess storlek varierar avsevärt inom olika kommuner.

Riksskattenämnden har i sitt nyssnämnda beslut vidare meddelat föl­

jande.

Förmögenhet av mindre storlek bör i allmänhet inte föranleda minskning

av avdraget. Sålunda bör likvida medel såsom kontanter, bankmedel, ford­

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

53

ringar och andra värdepapper ej överstigande 30 000 kr. samt sådan egna-

hemsfastighet eller mindre jordbruksfastighet, som är belånad till en tredje­

del av taxeringsvärdet eller mera, inte påverka avdragets storlek. Räntelös

fordran, som inte kunnat helt eller delvis uppsägas till betalning under be­

skattningsåret, bör i regel inte heller föranleda nedsättning av avdraget. Ej

heller bör en mindre ökning av förmögenheten under beskattningsåret på

grund av särskilt sparsamt levnadssätt eller på grund av ett mindre arv eller

en mindre gåva i och för sig föranleda reducering av det extra avdraget.

Förmögenhet av större betydenhet än vad ovan sagts, exempelvis likvida

tillgångar överstigande 30 000 kr. och fastighet av ovan nämnt slag, som är

belånad till mindre än en tredjedel av taxeringsvärdet, bör däremot i regel

medföra minskning av avdraget. Uppgår förmögenhet som nu avses till be­

lopp överstigande 30 000 men inte 50 000 kr., bör avdraget minskas på sätt

framgår av följande tabell. Därvid bör förmögenhet, som är nedlagd i fastig­

het av ovan nämnt slag, beräknas till skillnaden mellan å ena sidan en tredje­

del av taxeringsvärdet och å andra sidan det belopp, vartill fastigheten är

belånad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Förmögenhet, kr.

30 100—33 000

33 100—36 000

36 100—38 000

38 100—40 000

40 100—42 000

42 100—44 000

44 100—46 000

46 100—48 000

48 100—50 000

Avdraget bör

minskas med,

procent

10

20

30

40

50

60

70

80

90

Det enligt reduceringst abellen framräknade extra avdraget bör avrundas

till närmast liggande 100-tal kr. Om avdraget uppgår till belopp, som ligger

mitt emellan två 100-tal, bör avrundning ske till närmast högre 100-tal kr.

Vissa taxerings- och uppbördsbestämmelser

Enligt 22 § 1 mom. 3 taxeringsförordningen (1956: 623) skall allmän

självdeklaration lämnas av fysisk person vars bruttointäkter av en eller flera

förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 2 400

kr. För den som inte varit bosatt i riket hela beskattningsåret är dock grän­

sen 100 kr. Sistnämnda gräns för deklarationsplikten gäller för den som un­

der någon del av beskattningsåret betalat sjömansskatt. Beträffande ma­

kar som var gifta vid beskattningsårets ingång och som levt tillsammans

under större delen av året gäller att vardera makens deklarationsskyldig­

het bedöms med hänsyn till den sammanlagda inkomsten. Aktiebolag, eko­

nomisk förening och familjestiftelse är alltid deklarationsskyldiga (22 §

1 mom. 1). Annan juridisk person är deklarationsskyldig om bruttointäkten

under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kr. (22 § 1

mom. 2).

Avdrag för preliminär A-skatt skall enligt 4 § 1 mom. uppbördsförord-

ningen (1953:272) göras enligt skattetabeller som fastställs av CFU efter

samråd med riksskattenämnden. I skattetabellerna upptas enligt 2 mom.

skattebelopp i särskilda kolumner för olika grupper skattskyldiga. I huvud­

sak gäller att i kolumn 1 tas upp ogift inkomsttagare utan barn under 17 år,

i kolumn 2 gift manlig inkomsttagare vars hustru saknar inkomst eller har

inkomst understigande 3 000 kr. per år, i kolumn 3 gift man vars hustru

har inkomst på 3 000 kr. per år eller mera och i kolumn 4 ogift person som

har hemmavarande barn under 15 år.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Familjeskatteberedningens förslag till individuell beskattning

Utredningsarbetets förutsättningar

1 betänkandet framhåller beredningen att utredningsuppdraget varit av

teknisk natur. Uppgiften har varit att konstruera olika system för inkomst­

beskattningen som medför samma totala skatteinkomster för det allmänna

men som bygger på individuell beskattning i stället för sambeskattning. Detta

har givetvis inneburit en långtgående begränsning i uppdraget. Varje lind­

ring av skatten för någon grupp har fått kompenseras genom höjningar för

andra kategorier. Beredningen har inte tagit ställning till frågan om en indi­

viduell beskattning bör införas eller inte. De olika system för individuell be­

skattning som redovisas i betänkandet är sålunda inte kommittéförslag i

vanlig mening utan endast alternativ till lösningar om en övergång anses

böra ske.

Beredningen har undersökt ett stort antal system för individuell beskatt­

ning. Av dessa redovisas i detalj tre, benämnda alt. 1, 2 och 3. Alt. 1 innebär

en helt individuell beskattning. Alt. 2 och 3 är modifierade system, avsedda

att under en övergångstid möjliggöra en anpassning till den nya skattefor­

men. Alt. 2 ligger därvid närmare alt. 1 och alt. 3 närmare det nuvarande

systemet.

Beredningens majoritet har ansett alt. 3 vara mest realistiskt och förordar

detta som ett första steg mot en individuell beskattning. Experten Cecilia

Nettelbrandt finner inte något av alternativen godtagbart men anser över­

gångsregler av det slag som innefattas i alt. 2 i och för sig vara att föredra

framför dem som anges i alt. 3. Experten Leif Mutén anser alt. 2 acceptabelt

under en övergångstid men inte alt. 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

55

Alternativens uppbyggnad

Alt. 1

Alt. 2

1. Alla beskattas enligt samma grunder oavsett kön och civilstånd

Undantag se p. 8

2. Grundavdrag lika för varje inkomsttagare

Belopp 2 700

2 400

3. Det schabloniserade kommunalskatteavdraget beräknas för

varje person för sig. Beloppet är lika med grundavdraget

Alt. 3

Undantag se p. 8

4 200

Kommunalskatteavdraget

slopas helt för enskilda per­

soner

4. Förvärvsavdraget slopas för alla kategorier

5. En och samma skala för den statliga inkomstskatten tillämpas för alla

Ny skala

Nuvarande skala

Ny skala

för ensamstående

6. Gift person som driver jordbruk eller rörelse med biträde av maken (faktisk sambeskattning) får

avdrag med antingen faktiskt utgiven lön till medhjälpande maken eller ett schablonbelopp på

1 000 kr.

7. Folkpensionsavgift påförs som nu men utan särskild begränsningsregel för makar. Sjukförsäkrings­

avgift påförs enligt nuvarande regler

8. Inga avvikelser från den indi­

viduella beskattningen

Avvikelser från den individuella beskattningen:

Personkrets : makar, när den

make som saknar inkomst eller

har den lägre inkomsten är född

år 1915 eller tidigare (med viss

avtrappning vid födelseåren

1916—1924).

Metod : extra grundavdrag från

inkomsten för den make som

har den största inkomsten. Av­

dragets storlek är 3 600 kr. om

makarnas sammanlagda in­

komst understiger 30 000 kr.

för barnfamiljer och 20 000 kr.

för andra makar. Det extra av­

draget trappas av vid högre

inkomster och försvinner helt

då inkomsten överstiger

44 400/34 400 kr.

Personkrets: alla som vid taxe­

ringen anses som gifta eller

som ogifta med barn.

Metod : reduktion av den ut­

räknade skatten med högst

a) 1 800 kr. för makar utan

barn och för ogift med barn,

då yngsta barnet är 16 eller

17 år,

b) 2 700 kr. för makar med

barn,

c) 3 600 kr. för ogift med

barn under 16 år.

För makar som båda har in­

komst minskas reduktionsbe­

loppet enligt regler som anges

i det följande.

9. För att kompensera barnfamiljerna som grupp betraktad för

skattehöjningar har ett belopp reserverats för att tillgodoföras

barnfamiljerna genom familjepolitiska åtgärder

Totalbelopp: 1 100 milj. kr.

dvs. vid lika fördelning mellan

alla barnfamiljer 1 050 kr. per

familj och vid lika fördelning

mellan alla barn 600 kr. per

barn

Totalbelopp: 2 200 milj. kr.

dvs. vid lika fördelning mellan

alla barnfamiljer 2 100 kr. per

familj och vid lika fördelning

mellan alla barn 1 200 kr. per

barn

Kompensationen till barnfa­

miljerna är inarbetad i reduk-

tionsreglerna i p. 8

Totalbelopp: drygt 1 000

milj. kr.

Den särskilda skattereduktionen enligt alt. 3 tillämpas för de grupper som

ansetts böra övergångsvis få vissa lättnader vid en individuell beskattning.

Det gäller makar som inte beskattas enligt reglerna om frivillig särbeskatt-

ning och ogifta med barn. Inom kategorin gifta ges reduktionen åt make som

är ensam inkomsttagare eller som har den högre inkomsten. Om även andra

maken har inkomst blir behovet av särskilt stöd mindre. Makarnas förmån

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Alternativens individuella verkningar

De individuella verkningarna av alt. 1, 2 och 3 framgår av följande tabell

Ökning ( + ) eller minskning (—) av skatten vid en omläggning till individuell beskattning enligt alt. 1,2 eller 3

Årsin­

komst,

kr.

Total

skatt

enligt

nuva­

rande

regler,

kr.

Ökning ( + ) eller minskning (—

den totala skatten, i kr., enligt

) av

Total

skatt

enligt

nuva­

rande

regler,

kr.

Ökning (+) eller minskning

(—) av den totala skatten,

i kr., enligt

alt. 1

alt. 21

alt. 3

alt. I2 * * * alt. 28

alt. 3

1

2

3

4

5

6

1 7

1 8

1 9

a. Ensamstående

e. Ogift med barn under 16 år

6 000

989

— 276

— 90

— 236

38

— 375

—2 139

— 0

12 000

3 163

— 274

— 89

— 11

898

+ 941

— 824

— 108

20 000

6 729

— 541

— 67

57

3 744

+ 1 394

— 82

— 228

30 000

11 643

— 612

— 77

— 8

7 564

+ 2 417

+ 1 002

+ 471

50 000

22 557

— 625

— 82

+ 66

17 370

+ 3 512

+ 2 105

+ 1 653

100 000

52 744

— 661

— 94

+ 1 345

46 811

+ 4 222

+ 2 839

+ 3 678

b. Gift man utan barn. Hustrun saknar inkomst

f. Gift man med barn. Hustrun saknar

inkomst

12 000

2 055

+ 952

— 161

+ 1 128

— 194

2 055

98

— 872

— 594

20 000

4 882

+ 1 403

+ 262

+ 1 877

+ 321

4 882

+ 353

— 123

— 279

30 000

8 989

+ 2 126

+ 2 077

+ 2 661

+ 933

8 989

+ 1 076

+ 661

+ 68

50 000

19 047

+ 2 964

+ 3 511

+ 3 511

+ 1 849

19 047

+ 1 914

+ 1 511

+ 949

100 000

48 762

+ 3 385

+ 3 957

+ 3 957

+ 3 584

48 762

+ 2 335

+ 1 957

+ 2 684

c. Makar utan barn. Två inkomsttagare.

g. Makar med barn Två inkomstta-

Hustruns inkomst == 4 000 kr.

gare. Hustruns inkomst = 4 000 kr.

12 000

1 850

78

—1 174

+ 165

— 727

1 420

— 698

—1 405

— 882

20 000

4 731

+

30

—1 050

+ 550

— 253

4 400

— 689

—1 119

— 686

30 000

8 787

+ 585

+ 614

+ 1 166

— 16

8 371

49

— 418

— 461

50 000

18 811

+ 1 307

+ 1 906

+ 1 906

+ 669

18 291

+ 777

+ 426

+ 104

100 000

48 480

+ 1 465

+ 2 088

+ 2 088

+ 2 065

47 864

+ 1 031

+ 704

+ 1 596

d. Makar utan barn. Två inkomsttagare.

h. Makar med barn Två inkomstta-

Hustruns inkomst == mannens

gare. Hustruns inkomst = mannens

12 000

1 854

— 428

— 900

56

— 863

1 214

— 838

—1 416

— 908

20 000

4 704

— 338

—1 268

44

— 326

3 864

— 548

—1 204

— 368

30 000

8 806

— 850

— 578

50

+ 26

7 594

— 688

— 838

— 22

50 000

18 089

—1 049

— 1

— 1

+ 121

16 787

— 797

— 699

— 403

100 000

44 951

—1 087

— 1

— 1

+ 295

43 475

— 661

— 525

— 329

1 Beloppen till vänster i kolumnen avser familjer, i vilka maken med den lägsta inkomsten är född år

1915 eller tidigare. Beloppen till höger avser familjer där maken i fråga är född år 1925 eller senare.

2 Skatten enligt alt. 1 har reducerats med kompensationsbelopp på 1 050 kr.

8 Beloppen avser familjer, i vilka maken med den lägsta inkomsten är född år 1925 eller senare. Skatten

enligt alt. 2 har reducerats med kompensationsbelopp på 3 000 kr. för ogift med barn under 16 år och med

2 000 kr. för övriga kategorier.

57

av reduktionen minskas därför i dessa fall genom att maken med den lägre

inkomsten får en viss skatteförhöjning. Skattereduktion och -förhöjning tar

ut varandra då maken med den lägre inkomsten (barn saknas) uppnår

24 000 kr. årsinkomst. Makar med barn får behålla en viss förmån också vid

högre inkomst.

Reduktionen är

a. för ogift med barn under 16 år 1 200 kr. + 10 % av inkomsten (den

till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten), dock lägst 1 800 kr. och högst

3 600 kr.

b. för ogift med barn, då yngsta barnet är 16 eller 17 år, 600 kr. + 5 % av

inkomsten, dock lägst 1 400 kr. och högst 1 800 kr.

c. för gift person med större arbetsinkomst än maken (barn saknas) den­

samma som under b; om båda makarna har inkomst minskas förmånen av

reduktion genom förhöjning av skatten för den make som har den lägre in­

komsten med 600 kr. -|- 5 % av dennes inkomst dock högst med 1 800 kr.

d. för gift person med större arbetsinkomst än maken (barn under 16 år

finns) 1 200 kr. -f- 5

%

av inkomsten, dock lägst 1 800 kr. och högst 2 700

kr.; om båda makarna har inkomst minskas förmånen av reduktion med

600 kr. genom förhöjning av skatten för den make som har den lägre inkoms­

ten. Om denna sistnämnda inkomst är lägre än 2 200 kr. är förhöjningen

dock mindre.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Faktisk sambeskattning

I fråga om familjer där ena maken driver jordbruk eller rörelse med bi­

träde av andra maken (faktisk sambeskattning) anser beredningen att lik­

artade regler bör gälla enligt alla tre alternativen. Det förordas avdragsrätt

för makelön som emellertid begränsas till de fall den medhjälpande makens

arbetsinsats varit betydande (minst 300 timmar). I övriga fall bör medges

ett schablonavdrag på 1 000 kr. Belopp som dras av såsom lön utgör skatte­

pliktig intäkt för mottagaren.

Inkomst av kapital och liknande

Den nuvarande sambeskattningen medför, konstaterar beredningen, att

skatten på kapitalinkomst o. d. är i stort sett densamma, oavsett vilken

av makarna som nppbär den. Med denna utformning av beskattningen finns

det i regel inte några skäl att med hänsyn till verkningarna i skattehänse­

ende föra över sådan inkomst mellan makarna. Taxeringsmyndigheterna

saknar också normalt anledning att ägna särskild uppmärksamhet åt hur

makarna fördelar detta slags inkomst mellan sig.

Vid en individuell beskattning är förhållandet ett annat framhåller be­

redningen. Skatten på en viss inkomst blir då högre eller lägre beroende på

vem av två makar som uppbär den. En inkomst som tillfaller make som re­

dan har inkomst blir betydligt hårdare beskattad än den som uppbärs av

inkomstlös make. Denna effekt av skattesystemet kan enligt beredningen

58

medföra en benägenhet hos gifta att dela upp inkomst så att lägsta skatt er­

hålls. Det gäller främst beträffande inkomst av annan fastighet, tillfällig för­

värvsverksamhet och kapital där rätten till avkastningen normalt är beroen­

de inte av arbetsinsats utan av innehavet av egendom.

Problemet med överföring av kapitalinkomst är, fortsätter beredningen,

mest framträdande vid en helt genomförd individuell beskattning. Vid en

modifierad individuell beskattning, där sambeskattningsinslaget omfattar

också kapitalinkomst och liknande, kan problemet i stort sett undanröjas.

Beträffande alt. 1 och 2 anser beredningen sig inte böra föra in särskilda

regler om beskattning av kapitalinkomst. Något av dessa alternativ bedöms

kunna bli aktuellt först efter en övergångstid och frågan om kapitalinkoms­

ternas behandling bör enligt beredningens uppfattning prövas först vid

den tidpunkt då den kan bli aktuell. Beträffande alt. 3 däremot, som enligt

beredningen är tänkbart som ett första steg mot en individuell beskattning,

behandlar beredningen närmare frågan och räknar därvid med en form av

sambeskattning.

Som skäl för sambeskattning av kapitalinkomst i alt. 3 anför beredningen

bl. a. att det vid en modifierad skatteform, vars syfte främst är att låta ma­

kar som båda har förvärvsinkomst få denna beskattad individuellt, saknas

anledning att låta denna beskattning med därav följande skattelättnad om­

fatta också inkomst som inte kommer av förvärvsarbete.

Beträffande gränsdragningen mellan å ena sidan arbetsinkomst och å and­

ra sidan kapitalinkomst och liknande anför beredningen att en bedömning

efter rent materiella grunder i och för sig är det bästa om den är praktiskt

möjlig. I sådana fall är alltså arbetsinsatsens omfattning avgörande. En så­

dan lösning, som sålunda kräver att taxeringsmyndigheterna prövar arbets­

insatsen bakom varje inkomstpost i deklarationen, avvisas emellertid av be­

redningen med hänsyn till de praktiska svårigheterna. Beredningen under­

stryker att reglerna i detta hänseende kommer att beröra ett stort antal per­

soner och att de därför måste vara schablonmässiga och enkla att tillämpa.

Efter diskussion om olika former för gränsdragningen stannar beredningen

för att skilja mellan arbetsinkomst och annan inkomst i alt. 3 efter i huvud­

sak de grunder som gäller inom den frivilliga särbeskattningen. Dessa regler

har, framhåller beredningen, tillämpats hittills utan att bereda nämnvärda

svårigheter.

I fråga om omfattningen av den arbetsinsats som fordras för att inkomst

av jordbruksfastighet och rörelse skall utgöra arbetsinkomst går dock be­

redningen längre än som skett inom den frivilliga särbeskattningen. Bered­

ningen anser att arbetsinsatsen skall ha varit betydande, dock lägst 300 tim­

mar per år, mot nu gällande krav på ax-bete i ej blott ringa omfattning. Den

regel som av praktiska skäl tillämpas f. n. att kapitalinkomst på högst 1 000

kr. hänförs till arbetsinkomst föreslås slopad.

När det gäller metoden för sambeskattning av kapitalinkomst diskuterar

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

59

beredningen olika alternativ. En fullständig sambeskattning, enligt vad som

nu tillämpas inom den frivilliga särbeskattningen, avvisas av beredningen,

bl. a. därför att den innebär ett klart avsteg från principen om individuell

beskattning. Beredningen förordar en metod som bygger på principen att

kapitalinkomst alltid hänförs till den av makarna som har den största ar­

betsinkomsten. Härigenom erhålls en metod som är enkel att tillämpa i de

vanligaste fallen av kapitalinkomst och som ger en skattebelastning på sådan

inkomst som relativt nära överensstämmer med den nuvarande.

Beredningens metod innebär följande. Grundavdrag medges inte från ka­

pitalinkomst. Allmänna avdrag avräknas i första hand från arbetsinkomst

och därefter från annan inkomst. Underskott i förvärvskälla, där överskott

skulle utgjort kapitalinkomst, dras dock i första hand av från annan kapi­

talinkomst.

Sambeskattningen sker som en särskild skatteberäkning på debiterings-

stadiet. Vardera maken deklarerar för sin egen inkomst. Vid beräkning av

skatt sker sedan den sammanläggning av inkomst som kan bli aktuell. Skat­

ten på kapitalinkomst påförs den make som uppburit inkomsten. Om båda

makarna haft kapitalinkomst får fördelning ske efter förhållandet mellan

deras kapitalinkomster. Sammanläggning av inkomst görs bara vid beräk­

ning av statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift. Vid beräkning av kom­

munalskatt behandlas vardera maken för sig.

För sambeskattningen får man fastställa beskattningsbar inkomst särskilt

för arbetsinkomst och kapitalinkomst. Den beskattningsbara arbetsinkoms­

ten är arbetsinkomst minskad med dels allmänna avdrag som avräknas från

sådan inkomst dels grundavdrag. Beskattningsbar kapitalinkomst är kapi­

talinkomst minskad med allmänna avdrag som avräknas från sådan in­

komst.

Skatten på kapitalinkomst framkommer som ett skillnadsbelopp. Först

beräknas skatten på summan av den största arbetsinkomsten och makarnas

kapitalinkomster. Sedan beräknas skatten på enbart arbetsinkomsten. Skill­

naden är skatten på kapitalinkomst. Med inkomst avses här beskattningsbar

inkomst.

Beredningen framhåller att systemet kan förefalla komplicerat men i

själva verket är enkelt vid den praktiska tillämpningen i det helt övervä­

gande antalet fall.

Beredningen anför vidare att sambeskattningen med det angivna systemet

formellt sett blir en debiteringsfråga. Bedömningen av om en inkomst skall

hänföras till arbetsinkomst eller till kapitalinkomst och liknande förutsätts

dock i första hand ske inom ramen för taxeringsförfarandet, sålunda i första

hand genom taxeringsnämnd. Detta kan ske genom att nämndens beslut om

inkomsttagarens taxering också får innefatta en rubricering av inkomsten

såsom arbetsinkomst eller kapitalinkomst och liknande. Besvär bör alltså

kunna anföras särskilt angående denna rubricering.

60

Den angivna skatteberäkningen är givetvis, säger beredningen, allmänt

sett mer komplicerad än om helt individuell beskattning fått gälla även på

detta område. Vissa förändringar torde också komma att fordras bl. a. i

fråga om deklarationsblanketterna. De omräkningar som kan krävas för att

bestämma beskattningsbar arbetsinkomst och kapitalinkomst ankommer

emellertid inte på de enskilda inkomsttagarna utan på debiteringsmyndig-

lieten. Detta torde dock inte medföra större problem med hänsyn till bl. a.

datateknikens utnyttjande inom uppbördsorganisationen. För inkomsttaga­

re som själv önskar beräkna sin skatt kan dock omgången vara större. I och

för sig är det dock i flertalet fall inte fråga om några komplicerade beräk­

ningar. Det helt övervägande antalet familjer saknar sådan inkomst eller

har små kapitalinkomster som inte bereder svårigheter i detta hänseende.

Beredningen tillägger att svårigheterna för makar, som båda har inkomst,

att beräkna sin skatt torde under nuvarande förhållanden vara minst lika

stora som enligt den föreslagna ordningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Remissyttrandena över familjeskatteberedningens förslag

Valet av skatteform

Familjeskatteberedningens utredningsarbete har, som framhålls i betän­

kandet, främst varit av teknisk natur. Beredningen har därför inte direkt

tagit ställning i valet av skatteform eller sökt bedöma om individuell be­

skattning från mer allmänna synpunkter är att föredra framför sambeskatt­

ning. Remissorganen har däremot i stor utsträckning gjort ett sådant ställ­

ningstagande. En helt övervägande opinion förordar härvid individuell be­

skattning. Hit hör

socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna

i Stockholms

och

Kronobergs län, Skånes handelskammare,

alla de hörda

löntagarorganisationerna, de politiska partiernas kvinno- och studentför­

bund,

med något undantag,

Svenska kvinnors nationalförbund, Kvinnliga

akademikers förening, Kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm

och

Svenska kvinnors medborgarförbund.

Socialstyrelsen

anför att en individuell beskattning stämmer bäst med

uppfattningarna i dagens samhälle att varje person skall bedömas för sig

utan hänsyn till kön och civilstånd.

Arbetsmarknadsstyrelsen

framhåller att den i sitt arbete att vidga möjlig­

heterna till yrkesarbete för bl. a. de gifta kvinnorna uppmärksammat nega­

tiva effekter av den nuvarande familjebeskattningen. Även om andra fakto­

rer som bristande arbetskraftsefterfrågan inom vissa delar av landet och

brist på möjligheter att få barntillsyn i allmänhet torde ha större hämman­

de effekt på de gifta kvinnornas yrkesverksamhet anser styrelsen från sina

utgångspunkter det vara värdefullt om familjebeskattningen reformeras.

61

LO

eiinrar om sitt remissyttrande i anledning av allmänna skattebered-

ningens betänkande år 1964 (SOU 1964: 25). I yttrandet anförs att en stark

ökning av kvinnornas förvärvsarbete länge fördröjts av kvarstående regler

i bl. a. behörighets- och familjelagstiftning, tillämpningsföreskrifter i för­

valtningen m. m. Även om numera i väsentliga avseenden kvinnor och män

likställts på dessa områden kvarstår fortfarande hinder för ett fritt val grun­

dat på individuella intressen och färdigheter både när det gäller förvärvs­

arbete över huvud taget och valet mellan olika yrken. Till de regler som ger

kvinnorna en särställning hör den speciella utformningen av familjebeskatt-

ningen. Med all sannolikhet, fortsätter LO, består eller stiger ökningstakten

i andelen yrkesverksamma kvinnor. Det är önskvärt att genom speciell ar­

betsmarknadspolitik och även beskattningsreformer underlätta och påskyn­

da denna utveckling.

TCO

uttalar att samhällsdebatten under senare år ytterligare framhävt

motiven för en individuell beskattning, nämligen kraven på att civilståndet

inte skall vara avgörande vid beskattningen och att parterna i äktenskapet

skall vara ekonomiskt jämställda. För att det sistnämnda kravet skall vara

uPpfyllanför TCO, måste makar beskattas oberoende av varandra, efter­

som beskattningen annars kan påverka valet av samlevnadsform och fördel­

ning av försörjningsuppgifterna makarna emellan.

SACO

anser sambeskattningen vara en föråldrad princip. Samhällseko­

nomiska och arbetsmarknadsmässiga skäl samt hänsyn till den moderna

synen pa äktenskapet och till principen om likställdhet mellan individer

talar enligt SACO:s uppfattning för införandet av en individuell beskattning.

Uttalanden till förmån för sambeskattning görs av

länsstyrelserna i Hal­

lands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs

och

Jämtlands län

samt

Moderata

samlingspartiets kvinnoförbund.

Länsstyrelsen i Hallands län

anför att den individuella beskattningen byg­

ger på en helt ny princip nämligen att individen — oavsett kön, civilstånd

och barnförekomst — och inte familjen skall utgöra den ekonomiska enhet

från vilken skatt på en viss inkomst skall tas ut. Utredningen har emeller­

tid inte visat, säger länsstyrelsen, att familjen mist sin karaktär av ekono­

misk enhet. Med hänsyn härtill finner länsstyrelsen en övergång till indi­

viduell beskattning enligt något av beredningens alternativ inte förenligt

med skatteförmågeprincipen.

Inte heller

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

anser en individuell

beskattning vara förenlig med skatteförmågeprincipen. Länsstyrelsen an­

för vidare att de statistiska uppgifterna i betänkandet knappast kan an­

ses visa att den nuvarande sambeskattningen verkligen hämmar gifta kvin­

nors benägenhet till förvärvsarbete i den omfattning som påståtts. Den häm­

mande effekten torde i huvudsak gälla bara gifta kvinnor med hemmava­

rande barn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

62

Några remissinstanser anger uttryckligen att det framlagda utrednings­

materialet inte är tillräckligt som underlag för ställningstagande i frågan om

individuell beskattning bör införas.

Kammarrätten

anser det knappast rim­

ligt att en omläggning som ingripande berör ett stort antal medborgare och

som i väsentlig mån avviker från hittills gällande principer på allvar diskute­

ras med utgångspunkt från enbart några förslag till rent tekniska lösningar.

Kammarrätten efterlyser objektiva och kvalificerade undersökningar av de

ekonomiska verkningarna för samhälle och individ, som föranleds av den

ifrågasatta skatteomläggningen. Liknande synpunkter anförs av

länsstyrel­

serna i Kristianstads

och

Jämtlands län, Näringslivets skatt ed elegation

och

Lantbrukets skatt ed elegation.

Näringslivets skattedelegation framhåller ock­

så att en minskning av progressionen i inkomstbeskattningen framstår som

en av de mest angelägna reformerna på inkomstbeskattningens område.

Sjömansskattenämnden

påpekar att en individuell beskattning kan med­

föra särskilda svårigheter för de omkring 1 500 gifta sjömän som är bosatta

i något av de övriga nordiska länderna men som tjänstgör ombord på svenska

fartyg. För dessa innebär en individuell beskattning ett avsteg från de regler

som nu gäller i bosättningslandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Reformens genomförande

Remissinstanserna är i stort sett eniga om att en omläggning av familje»

beskattningen inte bör ske isolerat utan såsom ett led i en större reform som

samtidigt innebär en fortsatt övergång från direkt till indirekt beskattning.

Från många håll framhålls att reformen också bör omfatta en skattelättnad

för låginkomsttagarna. Även stödet till barnförsörjarna bör ses över i detta

sammanhang, anges i flera svar.

Riksskattenämnden

anför att familj eskatteberedningens tekniska under­

sökning leder till slutsatsen att frågan om individuell beskattning inte kan

eller bör lösas utan samtidig omprövning dels av fördelningen mellan direkt

och indirekt skatt med utnyttjande bl. a. av mervärdeskattehöjning dels av

de familjepolitiska bidragen. Frågan om sambeskattning eller individuell be­

skattning bör sålunda inte lösas separat och såsom en teknisk fråga. Skatte-

progressionen har, säger nämnden, även i fråga om medelstora inkomster

nått en sådan höjd att berörda fråga inte kan lösas på dylikt sätt.

I remissvaren betonas genomgående att en helt individuell beskattning inte

kan genomföras på en gång utan först efter en övergångstid där hänsyn tas

till grupper som inte omedelbart kan anpassa sig till den nya skatteformen.

Som exempel på sådana grupper nämns äldre familjer med hemmamake och

familjer där förvärvsarbete inte kan beredas båda makarna. Det erforderliga

stödet kan ha formen av skattelättnader, arbetsmarknadspolitiska åtgärder

osv. Synpunkter av detta slag anförs av bl. a. de fyra löntagarorganisatio­

nerna.

TCO

framhåller att skattereformen bör tillgodose kravet på utjämning

mellan den som har barn och andra grupper oavsett inkomst.

Familjepolitiska kommittén

understryker att en omläggning till indivi­

duell beskattning med skatteskärpningar för bl. a. barnfamiljer där ena

maken saknar inkomst måste kompletteras med åtgärder som underlättar

för hemmamake att ta förvärvsarbete, exempelvis en utbyggnad av barnstu-

geverksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

63

De olika alternativen

Vid bedömningen av de olika alternativen för individuell beskattning bar

remissinstanserna fäst stort avseende vid de individuella effekterna, dvs.

de skattelättnader eller -höjningar jämfört med nu som inträffar för de olika

inkomsttagarna. Skattehöjningar som uppkommer för stora grupper har

emellertid för många instanser framstått som obilliga. Slutsatsen har i detta

fall ofta blivit att intet av alternativen är godtagbart. En sådan bedömning

görs också av myndigheter och organisationer som ansluter sig till den indi­

viduella beskattningens princip.

Även i yttranden där man sagt sig kunna acceptera vissa skattehöjningar

vid övergång till individuell beskattning har de framlagda alternativen an­

setts ge alltför stora avvikelser från nuvarande regler. I det helt övervägande

antalet yttranden har sålunda intet av alternativen ansetts kunna läggas till

grund för lagstiftning. I några svar har dock förordats att alt. 2 eller alt. 3

genomförs i huvudsak enligt den framlagda utformningen.

Alt. 1. Beträffande alt. 1 har den allmänna meningen varit att det fullt

ut tillgodoser principen om individuell beskattning. Alternativet har dock

inte i något fall förordats för ett omedelbart genomförande.

Arbetsmarknadsstyrelsen

framhåller att alt. 1 är det system som från

arbetsmarknadspolitisk synpunkt är lämpligast. Verkningarna skiljer sig

dock alltför mycket från de nuvarande för att alternativet skall vara realis­

tiskt.

CFU

uttalar att alt. 1 är enkelt att tillämpa för både skattskyldiga och myn­

digheter och därför har betydande administrativa fördelar. Liknande syn­

punkter anförs av flera länsstyrelser.

Utredningen om definitiv källskatt

framhåller att från dess utgångspunkt

alt. 1 har klara fördelar framför både nuvarande system och de modifierade

alternativen.

Kammarrätten

understryker att de administrativa fördelarna med alt. 1

går förlorade om sambeskattningen av makars kapitalinkomster skall till-

lämpas också vid detta alternativ.

Alt. 2. I valet mellan de två modifierade alternativen förordas alt. 2 av

länsstyrelsen i Kronobergs län, Fredrika Bremer-förbundet

och

Kvinnliga

akademikers förening.

En negativ inställning till alt. 2 redovisas bl. a. av de fyra löntagarorga­

nisationerna. Dessa finner i likhet med beredningen att grundavdrag an­

knutna till åldersgränser inte bör införas.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund

och

Fredrika Bremer-förbun­

det

ställer sig däremot positiva till åldersgränser i system med övergångs­

regler.

Familjepolitiska kommittén

påpekar att alt. 2 har särskilt gynnsamma

effekter för barnfamiljer med inkomst under 20 000 kr., dvs. den grupp

som får anses ha det största behovet av ytterligare förbättringar. Det kom-

pensationsbelopp på 2 000 kr. vid barnförekomst som beredningen kalkyle­

rat med ger dessa familjer en betydande nettoförbättring.

Alt. 3. Några remissinstanser sätter alt. 3 före alt. 2 såsom övergångs-

lösning. Det gäller

lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms

och

Malmöhus län, LO

samt

Svenska kvinnors vänsterförbund.

LO

framhåller att det avdrag från skatt som ingår i alt. 3 har den för­

delen att stödet kan läggas direkt på de grupper som behöver detta stöd.

Organisationen tillstyrker att övergångsreglerna utformas i huvudsak en­

ligt alt. 3 men tillägger att även andra lösningar torde vara möjliga. Ett ge­

nomförande av alternativet förutsätter dock ökad information till de skatt­

skyldiga anser organisationen.

Utredningen om definitiv källskatt

finner alt. 3 från källskattesynpunkt

vara att föredra framför alt. 2, främst med hänsyn till att skatten för gift

beräknas i huvudsak oberoende av andra makens skatt.

Metoden att ge skattelindring genom avdrag på skatten har kritiserats i

några yttranden.

Riksrevisionsverket

anser metoden vara i stort sett främ­

mande för vårt inkomstskattesystem. Beredningen har inte tagit ställning

till hur reduktionen skall fördelas på olika skatte- och avgiftsslag. En sådan

fördelning torde enligt verket vara nödvändig och kan väntas medföra mer-

arbete vid debiteringen. Till den del skattereduktionen belöper på kommu­

nalskatt bör en lösning ske av de problem som uppkommer vid kommunav-

räkningen genom att denna grundas på skatteunderlaget enligt taxeringen

och inte på den debiterade skatten.

Riksskattenämnden

framhåller att skat­

teavdraget medför tekniska komplikationer.

Familjepolitiska kommittén

tar upp frågan om barnstödets utformning i

alt. 3 och framhåller att stödet i viss mån ökar med inkomsten. Det har

alltså direkt omvänd effekt jämfört med de nya bostadstilläggen.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Den faktiska sambeskattningen

Möjligheterna att införa avdragsrätt för makelön har bedömts mycket

olika av de remissorgan som direkt tagit upp denna fråga. Samtidigt som

man är ense med beredningen om att den individuella beskattningen i prin­

cip också bör gälla på förevarande område, ställer man sig i många yttran­

den främst från företrädare för taxeringsmyndigheterna — skeptisk mot

möjligheterna att praktiskt tillämpa reglerna.

Lantbruksstyrelsen

samt

läns­

styrelserna i Stockholms

och

Malmöhus län

är dock i stort sett positiva till

de föreslagna reglerna om avdragsrätt.

1 några yttranden föreslås ökad schablonisering av reglerna vilket __på

bekostnad i viss mån av noggrannheten i taxeringarna — underlättar till-

lämpningen. Vidare görs gällande, bl. a. från

lantbruksstyrelsen

och

Lant­

brukets skattedelegation

att beredningen avgränsat avdragsrätten alltför

snävt i fråga om avdragsgrundande arbetsuppgifter. Från flera håll uttalas

emellertid att sambeskattning under alla förhållanden torde få behållas för

detta slags verksamhet.

Riksförsäkringsverket

framhåller att en avdragsrätt för utgiven makelön

har konsekvenser i bl. a. ATP- och sjukförsäkringshänseende. I vissa fall

kan en makelön förbättra familjens försäkringsförmåner och i andra fall

försämra dem.

Beskattningen av kapitalinkomst och liknande

Av de myndigheter och organisationer som särskilt berör förevarande

fråga har en grupp i huvudsak anslutit sig till beredningens uppfattning

att sambeskattning tills vidare bör behållas för kapitalinkomst och liknande.

Till denna grupp hör

länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus

och

Skaraborgs län, kapitalskatteberedningens ordförande, LO, Taxerings-

nämndsordförandenas riksförbund

och

Svenska kvinnors vänsterförbund.

Kapitalskatteberedningens ordförande

framhåller att gällande civillag­

stiftning i stort sett ger makar möjlighet att sinsemellan fördela sin förmö­

genhet efter egen önskan. Detta skulle vid en individuell beskattning av ka­

pitalinkomst medföra att förmögna makar som har tillräcklig företagsamhet

ser till att förmögenhetsfördelningen blir den skattemässigt gynnsammaste.

Ordföranden finner det oundvikligt alt behålla sambeskattning av kapital­

inkomst vid en individuell beskattning oberoende vilket av beredningens tre

alternativ som kan komma i fråga. Liknande synpunkter anförs av

länssty­

relsen i Stockholms län.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

anser att den i betänkandet förordade

metoden för sambeskattning förefaller invecklad och onödigt komplicerad

och förutsätter att om något av beredningens alternativ genomförs reglerna

om sambeskattning av kapitalinkomst ses över i förenklande syfte.

Ett ganska stort antal myndigheter och organisationer avvisar emellertid

5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 70

66

en sambeskattning av kapitalinkomst och anser att den individuella beskatt­

ningen bör gälla generellt. Till denna grupp hör

kammarrätten, riksrevi­

sionsverket, riksskattenämnden, länsstyrelsen i Jämtlands län, utredningen

om definitiv källskatt, Näringslivets

och

Lantbrukets skattedelegationer,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Fredrika Bremer-förbundet

och

Högerns ungdomsförbund.

Kammarrätten

anser att en individuell beskattning i princip bör gälla alla

inkomstslag och att beredningens allmänna motivering för sambeskattning

av kapitalinkomst inte synes övertygande. Kammarrätten ifrågasätter om

vid en individuell beskattning skatteflyktsåtgärder med kapital och kapital­

inkomster kan befaras få så betydande omfattning att särskilda skäl för

undantagsregler för dylika inkomster föreligger. Domstolen ifrågasätter vi­

dare om inte de av beredningen föreslagna reglerna för en sambeskattning

av kapitalinkomster i inte oväsentlig omfattning kan ge utrymme för trans­

aktioner i skatteundandragande syfte. Härtill kommer enligt kammarrätten

att den föreslagna ordningen är förenad med betydande praktiska tillämp-

ningssvårigheter. Sambeslcattningsreglerna är enligt kammarrättens uppfatt­

ning så komplicerade att de skattskyldiga inte torde kunna överblicka deras

konsekvenser. Vidare framhålls att beredningens förslag att grundavdrag

inte skall medges från kapitalinkomster innebär avsevärda skärpningar av

dessa inkomsters beskattning oberoende av den skattskyldiges civilstånd.

Kammarrätten, som efterlyser motiven för en sådan åtgärd, finner regeln

principiellt betänklig från rättvisesynpunkt.

De praktiska olägenheterna att vid en individuell beskattning ha sambe­

skattning av vissa inkomstslag betonas av

riksrevisionsverket, riksskatte­

nämnden, länsstyrelsen i Jämtlands län

och

Näringslivets skattedelcgation.

Skattedelegationen finner det svårt att finna en bärande motivering att i

förevarande hänseende behandla kapitalinkomst annorlunda än arbetsin­

komst.

Frågan om avgränsningen av de inkomster som skall sambeskattas har ta­

gits upp i flera yttranden.

Kapitalskattcberedningens ordförande

anser att en

sambeskattning beträffande inkomstslagen annan fastighet, tillfällig för­

värvsverksamhet och kapital ligger i sakens natur även om det i individuella

fall kan förekomma att inkomster av detta slag övervägande har karaktär

av arbetsinkomst, t. ex. intäkt av utomlands självständigt bedriven lörelse.

En dylik schablonisering synes emellertid försvarlig, anser ordföranden, lik­

som den som beredningen gjort i fråga om inkomstslaget tjänst. Beträffande

jordbruks- och rörelseinkomst anser emellertid ordföranden att beredningen

salt kraven på arbetsinsats för lågt. För att sådan inkomst skall anses som

arbetsinkomst bör den avse den nivå som motsvarar åtminstone halvdags-

arbete.

Kapitalskattcberedningens ordförande tar också upp en fråga som sam-

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

67

manhänger med att jordbruks- och rörelseinkomst regelmässigt till en del utgör avkastning på det kapital som ägaren lagt ned i verksamheten. Särskilt vid större inkomster och större eget kapital är inslaget av kapitalavkastning så betydande att det enligt ordförandens mening bör beaktas om skilda for­ mer av kapitalinkomst skall beskattas någorlunda lika. Såsom en godtagbar schablon föreslår ordföranden att en tredjedel av inkomsten hänförs till ka­ pitalavkastning.

Även frågan om en frigräns berörs av kapitalskatteberedningens ordföran­ de. Eftersom flertalet kapitalinkomster är tämligen små, framhåller ordfö­ randen, skulle det innebära en avsevärd förenkling om mindre inkomstbe­ lopp, förslagsvis högst 5 000 kr., kunde betraktas som arbetsinkomst och un- dantas från sambeskattning. Härigenom skulle det allra största antalet sam- beskattningsfall elimineras. En frigräns förordas också av

länsstyrelsen i

Stockholms län, utredningen om definitiv källskatt

och

Taxeringsnämnds-

ordförandenas riksförbund.

Lantbrukets skattedelegation

anför att den förordade gränsdragningen,

som bygger på reglerna inom den frivilliga särbeskattningen, är alltför schablonmässig och ger begreppet arbetsinkomst en alltför snäv omfattning. Delegationen påpekar i fråga om mindre jordbruksenheter att arbetsinsatsen i många fall inte uppgår till den föreslagna minimigränsen 300 timmar per år men den framkomna inkomsten ändå är en arbetsinkomst. Även avkast­ ningen från fastigheter som beredningen betecknar som lyxjordbruk kan ut­ göra arbetsinkomst. Också inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvs­ verksamhet och kapital kan, säger delegationen, vara resultatet av ägarens arbetsinsats. En liknande uppfattning framförs av

Sveriges hantverks- och

industriorganisation.

Kommunalskatteavdraget

I fråga om kommunalskatteavdragets ställning är remissopinionen delad. Beredningens uppfattning att avdraget bör slopas för fysiska personer vinner stöd av

länsstyrelsen i Malmöhus län, LO

och

Svenska landstingsförbundet.

LO

anför att man genom att slopa kommunalskatteavdraget avlägsnar den

oformlighet som innebär att reduktionen av statsskatten till följd av kom­ munalskatteavdraget blir relativt sett lägre för en person med låg inkomst än för en med högre.

Svenska landstingsförbundet

uttalar att ett slopande av kommunalskatte­

avdraget bör åtföljas av en justering av skalan för den statliga inkomstskat­ ten.

CFU

och

länsstyrelsen i Malmöhus län

framhåller de praktiska fördelarna

med avdragets borttagande.

Länsstyrelsen i Stockholms län, Näringslivets skattedelegation

och

Skånes

handelskammare

ställer sig tveksamma till beredningens förslag i föreva-

68

rande hänseende. Skattedelegationen uttalar att beredningen inte närmare

analyserat verkningarna som uppkommer då schablonavdraget tas bort.

Flertalet av de myndigheter och organisationer som särskilt berört denna

fråga anser att avdraget för kommunalskatt bör behållas. Så är fallet med

kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Södermanlands

och

Skaraborgs län, utredningen om definitiv källskatt, kapitalskatteberedning-

ens ordförande, TCO, SACO, Svenska kommunförbundet

och

Moderata sam­

lingspartiets kvinnoförbund.

Kammarrätten

anför att de statliga skatteutjämningsbidragen ger en utom­

ordentligt önskvärd utjämning av de kommunala utdebiteringarna i förhål­

lande till vad som eljest skulle ha gällt. Denna omständighet är emellertid

enligt kammarrättens mening inte något skäl för att nu avstå från den ytter­

ligare utjämning i rättvisans och jämlikhetens intresse som ett bibehållet

kommunalskatteavdrag åstadkommer. Domstolen understryker att avsevär­

da skillnader i fråga om kommunal utdebitering alltjämt består. Liknande

synpunkter anförs av

utredningen om definitiv källskatt

som tillägger att

denna utredning bedömt avdragets slopande såsom knappast utförbart med

hänsyn till verkningarna och därför fört en sådan regelomläggning åt sidan

i diskussionen.

TCO

säger sig ha starka betänkligheter mot metoden att slopa kommunal­

skatteavdraget eftersom man härigenom skärper skillnaderna i skattetryck

mellan låg- och högskattekommuner.

SACO

uttalar att slopandet innebär avsevärda progressionsskärpningar, vil­

ka SACO definitivt motsätter sig.

Svenska kommunförbundet

framhåller att kommunalskatteavdragets be­

tydelse för utjämningen av skillnader i den kommunala utdebiteringen har

minskat genom skatteutjämningsbidragen. Avdraget har dock alltjämt en

viktig utjämnande funktion, anser förbundet, och rättviseskäl talar för dess

bibehållande, även om slopandet skulle innebära en förenkling av deklaration

och taxering. Dessutom kan man enligt förbundet inte bortse från den effekt

som avdragets avskaffande kan komma att få för bosättning och etablering

i högskattekommuner.

Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970

Departementschefen

De fördelningspolitiska motiven

De senaste decenniernas snabba ekonomiska och politiska utveckling har

i många avseenden förändrat det gamla klassamhället. Ett samhälle har

skapats, där välståndet är jämnare fördelat och tidigare orättvisor kunnat

undanröjas. I denna utveckling har en rad faktorer samverkat. En utjäm­

ning av löne- och övriga förvärvsinkomster har sålunda skett, även om den­

na går relativt långsamt och under vissa perioder tycks ha avstannat. Den

69

största betydelsen för en jämnare fördelning av livsvillkor och levnadsstan­

dard torde dock den offentliga sektorns kraftiga tillväxt ha haft, dels genom

den progressiva inkomstbeskattningen, dels genom de sociala standardhöj­

ningar som skett via de offentliga utgifterna. De stora transfererings- och

försäkringssystemen ger väsentliga bidrag till trygghet och levnadsstandard

för stora folkgrupper. Huvuddelen av den offentliga sektorns service och

tjänster inom utbildning, sjuk- och barnavård etc. ställs fritt till männi­

skornas förfogande och bidrar sålunda effektivt till både en jämnare väl-

ståndsfördelning och bättre livsvillkor för många, som annars skulle ha

saknat ekonomiska möjligheter att erhålla motsvarande tjänster.

Den information, som finns tillgänglig rörande inkomstfördelningen i

vårt land, är enligt det angivna betraktelsesättet högst bristfällig som mått

på välståndets eller levnadsstandardens fördelning. Ett av de intryck som

inkomststatistiken förmedlar är att antalet små inkomsttagare är mycket

stort. År 1968 redovisade sålunda nära 2 miljoner personer nettoinkomster

(varmed avses inkomster sedan hänsyn tagits till eventuella underskott i

vissa förvärvskällor men före kommunalskatteavdraget och andra allmänna

avdrag), som var mindre än 10 000 kr. Ett mycket stort antal av dessa var

dock inte förvärvsarbetande. För återstoden beror, som framgått av olika

undersökningar, den låga inkomsten i stor utsträckning på att den förvär­

vats endast under en del av året. De avsedda personerna har varit sjuka, ge­

nomgått utbildning eller fullgjort värnpliktstjänstgöring, och deras försörj­

ning har således skett på annat sätt. Vidare ingår här många deltidsarbe­

tande. Endast en mindre del av dessa inkomsttagare med mycket låga in­

komster var heltidsarbetande.

Av samtliga inkomsttagare redovisade år 1968 ca 2,5 miljoner inkomster

mellan 10 000 och 30 000 kr. Det motsvarar hälften av alla inkomsttagare.

Ungefär 2,2 miljoner personer med dessa inkomster var förvärvsarbetande,

över 30 000 kr. i årsinkomst redovisade ca 650 000 personer, varav det helt

övervägande flertalet var förvärvsarbetande. Antalet personer som redovi­

sade mycket höga inkomster eller mer än 100 000 kr. uppgick år 1968 till

mindre än 20 000 personer.

De slutsatser angående beskattningens fördelningspolitiska uppgifter,

som enligt min mening kan dras utifrån den bild som ges av inkomstfördel­

ningen, är följande. En stor del av landets befolkning erhåller fortfarande

för ett förvärvsarbete på heltid inkomster, som måste betecknas som låga.

Den skattereform jag i det följande kommer att föreslå har byggts upp med

det grundläggande motivet att skapa högre levnadsstandard för grupper med

inkomster under 30 000 kr. Tyngdpunkten i skattesänkningen för dessa

grupper läggs i inkomstskikten 15 000—25 000 kr. där huvudparten av de

heltidsarbetande med låga löner torde befinna sig. Jag har därvid också ut­

gått från de krav, som under senare tid ställts från breda folkgruppers sida,

att en väsentlig omfördelning av skattebördan bör ske med sikte på att nå

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

70

en höjd levnadsstandard för de lägre inkomsttagarna. Skattereformen bör

dessutom utformas så — och kompletteras med familjepolitiska och social­

politiska åtgärder i vid mening — att flertalet barnfamiljer därutöver får en

ytterligare förstärkning av sin levnadsstandard.

Samtidigt visar statistiken över inkomstfördelningen, att utjämningen

trots allt i vårt land gått så långt, att det inte finns något stort antal höga

inkomsttagare från vars inkomster man med höjda inkomstskatter helt och

hållet eller ens till betydande del kan finansiera skattesänkningar för lägre

inkomsttagare. Detta gäller i all synnerhet när man tar hänsyn till de skat­

ter, som redan i dag belastar de högre inkomsterna, och sålunda utgår från

den efter skatt disponibla inkomsten.

Skatteomläggningen och övriga reformer som föreslås kommer att leda till

ett skattebortfall netto och kostnadsökningar på tillsammans drygt 4,5 mil­

jarder kr. Av den del av de enskildas inkomster som ligger över 30 000 kr.

återstår med dagens skatteuttag sammanlagt 4 ä 5 miljarder kr. i inkomster

efter skatt. Det innebär för att exemplifiera att man för att finansiera re­

formen enbart över den direkta beskattningen skulle behöva ta i anspråk

samtliga inkomster till den del de översteg 30 000 kr.

Eftersom en sådan skattepolitik inte är realistisk, maste finansiei ingsfrå-

gan lösas på annat sätt. Förutom en viss skärpning av inkomstskatten pa

högre inkomster och höjda skatter på större arv och förmögenheter blir

därför den huvudsakliga finansieringskällan en höjning av mervärdeskat­

ten. Det innebär att alla konsumenter är med och betalar för skatterefor­

men, men att inkomsterna från mervärdeskatten återförs till de lägre in­

komsttagarna genom sänkta inkomstskatter och höjda sociala förmaner i

en sådan omfattning, att slutresultatet blir en väsentlig höjning av deras

levnadsstandard.

Individuell beskattning

Jämsides med debatten om skattepolitikens uppgifter i strävan till ökad

ekonomisk jämlikhet har krav rests på en annan reform av vårt skattesy­

stem. Det gäller de nuvarande olikheterna i beskattningen av individerna

beroende på deras civilstånd och kön. Från många håll har anförts, att det

inte längre är vare sig rimligt eller rättvist att ensamstående har högre

skatt och kraftigare marginalbeskattning än gifta i samma inkomstlägen.

Enligt denna uppfattning bör sådana skillnader i individernas beskattning

undanröjas, särskilt när det gäller inkomster av förvärvsarbete. En annan

sak är att via skattesystemet och socialpolitiken hänsyn bör tas till det slag

av försörjningsbörda som barnen utgör.

Den tekniska undersökningen rörande olika metoder för renodlad eller

modifierad individuell beskattning har nu genomförts av familjeskattebe-

redningen. Undersökningen har skett med förutsättningen av oförändrat

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

71

totalt uttag av inkomstskatt. De alternativ beredningen lagt fram visar med

andra ord vilken fördelning av skattebelastningen mellan olika kategorier

som skulle bli resultatet om nuvarande inkomstskatt togs ut genom indivi­

duell beskattning i stället för genom sambeskattning i förening med frivil­

lig särbeskattning. Remissbehandlingen av familj eskatteberedningens be­

tänkande har bland de myndigheter och organisationer som yttrat sig visat

en klart positiv inställning till principen om individuell beskattning.

En beskattning som i väsentliga hänseenden är oberoende av kön och ci­

vilstånd är enligt min mening naturlig i dagens samhälle. Som familj eskat-

teberedningen framhållit har nuvarande sambeskattningsregler sin grund i

en gången tids arbetsförhållanden, som gav begränsade utkomstmöjligheter

för gifta kvinnor. Den beroendeställning, som sambeskattningen gett den

gifta kvinnan, bör inte längre accepteras. Det förslag till individuell be­

skattning, som här framläggs, innebär dels att den gifta kvinnan, som gjort

ett uppehåll i sitt förvärvsarbete, vid återinträde i förvärvslivet får åtnjuta

ett rejält tilltaget skattefritt bottenbelopp, lika stort som mannens, dels att

hennes beskattning blir oberoende av storleken på mannens inkomst.

Övergången till individuell beskattning syftar även till en rättvisare för­

delning av skattebelastningen mellan gifta och ogifta inkomsttagare. Det

bör dock framhållas, att det här är fråga om en skatteomfördelning av ett

piåncipiellt sett annat slag än i den del av reformen, som syftar till att om­

fördela skatterna mellan höga och låga inkomsttagare. Om syftet med en

individuell beskattning skall nås, innebär det att en skatteutjämning måste

ske mellan gifta och ogifta, oberoende av inkomstens storlek. En sådan ut­

jämning kan å ena sidan göras så, att de ogifta får samma skattebelastning

som de gifta nu har. Det innebär för alla ogifta en skattelättnad som är be­

tydande redan vid låga inkomstlägen och som blir än större vid högre in­

komster. Det skattebortfall som därigenom skulle uppstå för det allmänna

blir emellertid för stort för att kunna tolereras. Utjämningen kan å andra

sidan ske så att de gifta beskattas enligt de regler som nu gäller för ogifta.

Det ger en väsentlig skärpning för alla gifta som f. n. sambeskattas, dvs.

för ca 93 % av alla familjer. Inte något av dessa alternativ är således rea­

listiskt. Den individuella beskattningen bör i stället avvägas så, att de åsyf­

tade fördelningspolitiska verkningarna uppkommer, nämligen lägre skatt än

nu för både gifta och ogifta i lägre inkomstlägen och skatteskärpning i de

höga inkomstlägena. En naturlig följd härav blir att skattelättnaderna blir

störst i den kategori som i dag är hårdast beskattad, dvs. ogifta utan barn.

Jag har tidigare angett att huvudsyftet med skattereformen är att åstad­

komma en höjd levnadsstandard för de breda lagren av vårt folk. Sänkta

skatter för de ensamstående är i allt väsentligt i linje med denna målsätt­

ning. Ca 93 % av de ensamstående redovisar enligt inkomststatistiken in­

komster under 30 000 kr. och 74 % inkomster under 20 000 kr. Det bör dock

erinras om vad som framgått av det föregående, nämligen att många av de

72

låga inkomster som redovisas beror på att inkomsten förvärvats bara under

en viss del av året eller genom deltidsarbete. Detta torde i alldeles särskilt

hög grad gälla gruppen ensamstående, där huvudparten av de studerande,

värnpliktiga och ungdomar med korttidsarbete samt många pensionärer

torde återfinnas.

En fullständig övergång till individuell beskattning kan dock inte genom­

föras under rådande förhållanden. Den nya skalan för det statliga skatte­

uttaget bör konstrueras så att den, frånsett de högsta inkomstlägena, medför

en lägre sammanlagd skatt än den som f. n. gäller för ogifta men något hög­

re än den som gäller för gifta. I många äktenskap kompenseras skattehöj­

ningen för de gifta av de förbättringar som den individuella beskattningen

medför när båda makarna förvärvsarbetar. I andra äktenskap är det emel­

lertid omöjligt att kompensera en skattehöjning genom att den make, som

hittills inte haft inkomst, går ut i arbete. Vårdnaden av barn och anhöriga

hindrar i många fall att båda makarna förvärvsarbetar. På många orter sak­

nas dessutom arbetstillfällen för båda makarna. Med hänsyn härtill måste

medan utbyggnaden pågår inom arbetsmarknad och socialpolitik övergången

till särbeskattning göras mjukare för familjer där endast ena maken för­

värvsarbetar. Det bör ske genom en särskild reduktion av den skatt som

påförs den förvärvsarbetande maken.

Konsekvensen av denna skattereduktion, för vars konstruktion jag skall

redogöra längre fram, är sålunda att gifta, som har en hemarbetande make,

kommer att få lägre skatt än ogifta med samma inkomst. Med hänsyn till

de förhållanden, som i dag råder på arbetsmarknaden, och de villkor, som i

många fall gäller för gifta kvinnors förvärvsarbete, anser jag dock att detta

avsteg från den individuella beskattningens princip kan försvaras. Den sär­

skilda, med äktenskapet förbundna skattelättnad som den föreslagna skatte­

reduktionen innebär, har dessutom den fördelen från fördelningspolitisk

synpunkt jämfört med de nu gällande förmånerna i form av dubbla ortsav-

drag och lindrigare skatteskala, att lättnaden är i kronor räknat lika stor

för alla, oberoende av inkomstens storlek. Därtill kommer att konstruktio­

nen med en reduktion av skattebeloppet ger ett bättre uttryck för karaktä­

ren av familjestöd än ett avdrag som är inbyggt i inkomstskatten. Jag vill

erinra om att en omläggning med i praktiken samma effekt och syfte skett

en gång tidigare, nämligen när barnavdragen på 1940-talet omvandlades

till barnbidrag.

I ett väsentligt avseende kommer dock principen om sambeskattning att

bibehållas, övergången till individuell beskattning tar, som framgått av det

föregående, enbart sikte på arbetsinkomster. De rättviseskäl och de arbets­

marknadspolitiska motiv som kan åberopas för en individuell beskattning

har sin utgångspunkt i att inkomsten skall vara intjänad genom förvärvs­

arbete. Några sådana skäl kan inte anföras när det gäller kapitalinkomster.

I de flesta familjer torde förmögenhetsinnehavet och dess avkastning, även

Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970

73

om det formellt är uppdelat mellan makarna, utgöra ett gemensamt under­

lag för familjens levnadsstandard. En särbeskattning av kapitalinkomster

kan dessutom, just på grund av den ofta formella uppdelningen av förmö­

genheten mellan makarna, utnyttjas för eu nedsättning av skatten på för-

mögenhetsavkastningen, som det knappast från fördelningspolitiska syn­

punkter ter sig motiverat att möjliggöra. Sambeskattningen av kapitalin­

komster föreslås bli genomförd på så sätt, att vid skatteberäkningen dessa

inkomster påförs den av makarna, som har den högsta arbetsinkomsten.

Övriga förslag

Jag har redan angett — som ett av huvudmålen för skattereformen —

att den förutom sänkta skatter bör leda till en ytterligare förstärkning av

levnadsstandarden för flertalet barnfamiljer. Däri räknar jag även in en­

samstående med hemmavarande barn. Den kompletterande standardför­

bättringen avses i första hand ske genom en höjning av de allmänna barn­

bidragen med 300 kr. från f. n. 900 kr. till 1 200 kr. för barn och år. Vidare

har ytterligare åtgärder ansetts böra vidtas för att förbättra de ensamståen­

de vårdnadshavarnas ekonomiska situation. Det bör i första hand ske ge­

nom en höjning av bidragsförskotten. De utgår f. n. för ett barn med 30

%

av basbeloppet eller för år räknat med 1 890 kr. Detta avses att höjas till

40 % av basbeloppet, vilket i dagsläget motsvarar 2 520 kr. för barn och

år. Dessutom bör åldersgränsen för bidragsförskotten höjas från 16 till 18

år. De här redovisade förslagen har tidigare anmälts denna dag. Samman­

lagt kommer barnfamiljerna genom höjningar av dessa och andra bidrag -—

det förlängda barnbidraget och studiebidragen —- att tillföras ytterligare

nära 700 milj. kr. i ökade transfereringar, räknat för helt år.

Som en del av det förstärkta stödet till barnfamiljerna bör även ses föl­

jande ändringsförslag i skattelagstiftningen. Det första gäller fosterbar­

nens ställning i beskattningshänseende. F. n. har fosterbarn inte samma

ställning som egna barn, adoptivbarn eller styvbarn, vare sig vid inkomst­

beskattningen eller vid arvs- och förmögenhetsbeskattningen. Jag föreslår

nu att fosterbarnen skall jämställas med de egna barnen samt adoptiv-

och styvbarn i inkomst- och förmögenhetsskattehänseende i de fall där

fosterlega eller annan ersättning än allmänt barnbidrag, förlängt barnbi­

drag, studiehjälp och bidragsförskott inte utgår. I arvsskattehänseende

avser jag att anmäla denna fråga i annat sammanhang denna dag. Ett an­

nat ändringsförslag avser det belopp i avdrag för nedsatt skatteförmåga

som utgör maximum för oförsörjda barn i fall där existensminimum bevil­

jas. Dessa avdragsmaximum är f. n. 1 000 kr. för varje oförsörjt barn. Jag

föreslår att beloppet höjs till 1 500 kr. Ett ytterligare förslag i syfte att

stärka stödet till barnfamiljer är att höja maximibeloppet för underhåll till

icke hemmavarande barn från 1 000 kr. till 1 500 kr. Dessutom avses ålders­

gränsen i detta fall höjas från 16 till 18 år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

74

Till en del är givetvis det ökade stödet till barnfamiljerna en kompensa­

tion för de höjda levnadskostnader, som höjningen av mervärdeskatten

förorsakar. De höjda barnbidragen utgör emellertid till största delen en di­

rekt inkomstförstärkning, som ger barnfamiljerna möjligheter till en stan­

dardhöjning i och med att reformen genomförs. Det kan visserligen göras

gällande, att de allmänna barnbidragen legat oförändrade sedan år 1965,

och att prisstegringar inträffat under den mellanliggande perioden. Barnbi­

dragen kan emellertid inte ses isolerade från det övriga familj estödet. Un­

der denna period har nämligen barnfamiljerna tillförts ökat stöd på andra

vägar och till avsevärda belopp. Sålunda reformerades moderskapspenningen

år 1967 och bostadstilläggen till barnfamiljerna år 1969, varigenom stödet

till barnfamiljerna ökat i en omfattning, som i stort sett motsvarar en höj­

ning av de allmänna barnbidragen med ca 150 kr. Den enda skillnaden lig­

ger däri, att det ökade stödet, bl. a. genom att det utgår i form av bostads­

tillägg, i första band riktats till barnfamiljer i de lägre inkomstlägena. Vi­

dare har en kraftig satsning gjorts för utbyggnaden av servicen för barn­

familjerna, främst när det gäller barntillsyn och social hemhjälp. Statsbi­

dragen till barnstugorna har höjts år 1966, och en ny kraftig höjning före­

slås i årets statsverksproposition. Statsbidrag har införts för kommunala

familjedaghem. Den prioritering av insatserna till barnfamiljerna, som däri­

genom skett, torde ha haft ett allmänt stöd i opinionen.

Jämsides med reformeringen av inkomstbeskattningen föreslås vissa för­

ändringar av förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvobeskattningen. För­

slaget följer samma huvudlinjer som den här redovisade reformen. Vissa

lättnader föreslås sålunda för mindre förmögenheter och arv medan där­

emot skatterna höjs för de större arven och förmögenheterna. Förslag i des­

sa hänseenden läggs fram i en särskild proposition. De ökade skatteintäk­

ter, som ändringen av kapitalbeskattningen medför, har bidragit till finan­

sieringen av den sänkta inkomstskatten.

Den organisatoriska förändringen av skattemyndigheterna samt den

kraftiga förstärkningen av deras kontrollresurser som nyligen förelagts riks­

dagen skall ses som ett led i den pågående reformeringen av skattesyste­

met. Det är helt självklart att en reform som syftar till en jämnare inkomst­

fördelning måste innehålla åtgärder som syftar till att förhindra att stora

grupper undgår beskattning av en betydande del av inkomsten. Samtidigt är

det naturligtvis ur statsfinansiell synpunkt viktigt att skattemyndigheterna

förstärks.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Skattereformens medel

För att nå de med skattereformen åsyftade effekterna i den direkta be­

skattningen måste en avsevärd omläggning ske av det nuvarande inkomst­

skattesystemet. Jag skall här i korthet beskriva de medel som använts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

75

För inkomsttagare med små och medelstora inkomster är kommunal­

skatten sedan länge den största skatteposten. Den omfördelning av skatte­

bördan som är ett av huvudmålen för skattereformen måste således ta sikte

1 första hand på åtgärder för att lätta det kommunala skattetrycket. Detta

bör ske genom en höjning av det kommunala ortsavdraget, som f. n. är

2 250 kr. för ensamstående utan barn och 4 500 kr. för gifta tillsammans

och för ensamstående med barn. Genom avtrappning av ortsavdraget i de

högre inkomstlägena kan det höjas kraftigt för små och medelstora in­

komster utan att leda till alltför stort bortfall av skatteunderlag för kom­

munerna. Mitt förslag innebär att det kommunala ortsavdraget höjs till

4 500 kr. och att detta avdrag utgår till alla inkomsttagare, oberoende av

civilstånd. Det blir därmed lika stort som de grundavdrag, som gäller vid

den statliga beskattningen. Avdraget bör utgå med det angivna beloppet

upp till en inkomst på 30 000 ler. men därefter reduceras med 20

%

av den

överstigande inkomsten. Avdraget är således helt borta vid en inkomst av

52 500 kr. I samband med omkonstruktionen bör avdraget ges en annan och

efter dyrortsgrupperingens avskaffande riktigare benämning, nämligen

grundavdrag.

Det skattebortfall som kommer att drabba kommunerna bl. a. till följd

av det höjda grundavdraget kan uppskattas till totalt ca en miljard kr. för

helt år räknat i 1971 års löneläge. Det är avsikten att kommunerna skall

erhålla full kompensation för detta skattebortfall. Någon effekt på de kom­

munala skatteinkomsterna får det minskade skatteunderlaget dock inte

förrän år 1973 med de avräkningsmetoder för kommunalskatten som f. n.

tillämpas. Däremot inträffar ett omedelbart bortfall av preliminärskatt,

som minskar statens skatteintäkter redan fr. o. m. år 1971. Förslag kom­

mer att senare läggas fram om formerna för kompensationen till kommu­

nerna.

Skattereformen tar emellertid sikte på lättnader även såvitt avser den

statliga inkomstskatten.

I första hand har det gällt att vid utformningen av den nya skatteskalan

undanröja de nuvarande olikheterna i beskattningen av individerna beroen­

de på civilstånd. F. n. finns två skatteskalor, en strängare för ensamstående

utan barn och en lindrigare för gifta och ensamstående med barn. Vill man

nå fram till en individuell beskattning av arbetsinkomster bör samma skala

gälla för samtliga individer, således oberoende av civilstånd. Detsamma bör

gälla ortsavdraget. Avdraget bör av praktiska skäl ha samma storlek och

konstruktion som det kommunala och benämnas statligt grundavdrag.

Den nya skalan för det statliga skatteuttaget har konstruerats så att den,

som jag tidigare nämnt, frånsett de högsta inkomstlägena, ger lägre sam­

manlagd skatt än den som f. n. gäller för ogifta men något högre än den

som gäller för gifta. Detta gäller framför allt i lägre och medelhöga inkomst­

lägen. I de övre inkomstskikten har skatteskalan avvägts så, att skatte-

76

sänkningen för ogifta successivt blir allt mindre och vid mycket höga in­

komster övergår i skatteskärpningar.

För en kategori betyder emellertid en skatteomläggning efter dessa linjer,

att skärpningar av inkomstskatten skulle inträda redan vid ganska låga in­

komster om inte särskilda åtgärder vidtogs. Det gäller de familjer, där både

före och efter reformens ikraftträdande bara en av makarna förvärvsarbetar.

Jag har redan anfört, att en skatteskärpning för sådana familjer i de läg­

re inkomstlägena inte kan accepteras. För att undvika en sådan effekt före­

slås att en helt ny typ av skatteavdrag införs i form av en reduktion av den

slutliga skatten för gift inkomsttagare, där maken helt saknar inkomst.

Skattereduktionen kan i princip ses som en ersättning för den rätt som

nu föreligger för gifta att helt eller delvis tillgodoräkna sig den andra ma­

kens ortsavdrag i de fall denna saknar inkomst eller har en så låg inkomst,

att ortsavdraget inte helt kan utnyttjas. Därför bör skattereduktionen utgå

till sitt fulla belopp endast så länge den andra maken helt saknar arbetsin­

komst. Om den andra maken har arbetsinkomst bör reduktionen avtrappas

i relation till i vad mån denna kan utnyttja sitt grundavdrag. Skattereduk­

tionen bör uppgå till maximalt 1 800 kr., vilket i medelinkomstlägen mot­

svarar den skattenedsättning som uppstår på grund av det nya grundavdra­

get på 4 500 kr. Efter hand som den andra maken får egna inkomster mins­

kas reduktionsbeloppet. Vid fullt utnyttjande av grundavdraget, dvs. när

den andra maken har en taxerad inkomst av 4 500 kr., upphör reduktions-

rätten. Reduktionen utgår å andra sidan med fullt belopp oberoende av in­

komstens storlek, när bara en av makarna har inkomst.

Den beskrivna skattereduktionen bör utan avtrappning utgå även till en­

samstående med barn under 18 år, eftersom de f. n. beskattas enligt samma

regler som gifta.

Jag vill här också nämna att den nuvarande skyldigheten för gift person

att betala sjukförsäkringsavgift för make som saknar beskattningsbar in­

komst avses bli avskaffad. Denna fråga kommer att anmälas av chefen för

socialdepartementet.

Genom skattereduktionen och bortfallet av den ena makens sjukförsäk­

ringsavgift uppnås väsentliga skattelättnader för familjer där bara en av

makarna förvärvsarbetar samtidigt som förvärvsarbetande av alla katego­

rier kan beskattas efter en ensartad skatteskala och med i övrigt identiska

skatteregler. Härifrån bör dock göras ett undantag, som motiveras av om­

sorg om barnfamiljerna. Jag föreslår således att förvärvsavdraget bibehålls

men omkonstrueras i vissa avseenden.

Förvärvsavdrag medges f. n. i princip endast gift kvinna som har arbets­

inkomst. Avdraget är, när kvinnan har hemmavarande barn under 16 år,

300 kr. plus 25

%

av inkomsten, dock högst 3 000 kr.

Förvärvsavdraget är inte en typ av avdrag som i princip passar in i ett

individuellt beskattningssystem. Med hänsyn till de ogynnsamma verkning­

ar för familjer med hemmavarande barn som ett avskaffande helt av för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970

77

värvsavdraget skulle medföra, synes det övergångsvis ofrånkomligt att bi­ behålla avdragstypen. En omarbetning av förutsättningarna för avdragsrät- ten bör dock ske. Anknytningen till inkomsttagarens kön bör försvinna. Båda makarna bör ha arbetsinkomster och hemmavarande barn för att avdraget skall få åtnjutas. Avdraget bör tillkomma den som har de lägsta arbetsinkoms­ terna. Förvärvsavdraget bör dock få åtnjutas även av ensamstående med hemmavarande barn under 16 år. Avdragsbeloppets maximum bör sänkas till 2 000 kr.

Den nya, gemensamma skatteskalan har vidare i sin utformning påver­ kats av en annan förändring som jag föreslår i skattesystemet. Jag anser således att det avdrag som f. n. medges vid den statliga inkomsttaxeringen för kommunalskatter bör avskaffas för fysiska personer. Detta avdrag har tidigare motiverats med att det i viss utsträckning utjämnade de olikheter i den sammanlagda skattebördan för individerna, som härrörde ur de star­ ka variationerna i de kommunala skattesatserna. Här har emellertid förut­ sättningarna i grund förändrats under senare hälften av 1960-talet. Sedan de statliga bidragen för kommunal skatteutjämning införts har skillnader­ na i den kommunala utdebiteringen kraftigt minskat. Glesbygdskommu­ ner med svagt skatteunderlag har i stort sett samma utdebitering som stä­ der och tätorter i övrigt, vilket kommer att accentueras i takt med kommun­ sammanläggningen. Någon geografisk uppdelning av områden med hög resp. låg kommunalskatt föreligger knappast längre. Visserligen finns det fortfarande kommuner med mycket låg kommunalskatt liksom sådana med en utdebitering som ligger väsentligt över genomsnittet. Över 80 % av lan­ dets befolkning bor emellertid i kommuner, där utdebiteringen med mindre än 2 kr. avviker från medelutdebiteringen för år 1970, som är 21 kr.

Det tidigare giltiga motivet för kommunal skatteavdraget har således av­ sevärt förlorat i styrka. Därtill kommer att avdraget leder till att höjningar av kommunalskatten drabbar de enskilda inkomsttagarna i olika grad be­ roende på deras inkomst. De lägre inkomsttagarna får i dag i allmänhet vid­ kännas en höjd utdebitering till 100

%,

medan de högre inkomsttagarna får

en så avsevärd reduktion av den statliga inkomstskatten, att de endast be­ talar en mindre del av den kommunala skattehöjningen. Jag anser inte att dessa skillnader i skattebelastningen mellan olika invånare i en och samma kommun kan försvaras. För att få en mera likartad effekt vid förändringar i det kommunala skatteuttaget bör avdragsrätten för kommunalskatter slo­ pas.

Jag vill understryka att kommunalskatteavdragets avskaffande har för­ anlett hänsynstagande vid utformningen av den nya statliga inkomstskatte­ skalan. Skattesatserna i de inkomstlägen, som påverkas genom att inte om­ fattas av det schabloniserade avdraget, ligger 20 å 25

%

lägre än de skatte­

satser som annars bort tillämpas. Härigenom får tillräcklig hänsyn anses ha tagits till att avdraget slopas. För att kompensera invånarna i kommuner med särskilt hög kommunalskatt avser jag emellertid att utöka möjlighe-

ten att medge bidrag inom det kommunala skatteutjämningssystemets ram.

Jag nämnde tidigare att kommunalskatteavdraget bör slopas för fysiska

personer. Detsamma bör gälla oskiftade dödsbon och familjestiftelser, dvs.

skattesubjekt för vilka den statliga progressiva skatteskalan är avsedd att

tillämpas. Föreliggande skattereform omfattar inte företagen. Företagsbe­

skattningen bör bli föremål för särskild utredning och jag avser att inom

den närmaste tiden begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla sär­

skilda sakkunniga för detta ändamål.

Skattereformens budgetmässiga omslutning beräknas till ca 4,6 miljarder

kr. räknat per helår och vid fullt genomslag. Ett inkomstbortfall uppstår

dels på grund av sänkningar av den statliga inkomstskatten för flertalet

medborgare, dels som följd av utgifter för höjda barnbidrag, folkpensioner,

studiebidrag, bidragsförskott in. m. Därtill kommer kompensation till kom­

muner och försäkringskassor för det inkomstbortfall som dessa drabbas av,

främst genom grundavdraget. Ett visst inkomstbortfall uppkommer slutli­

gen som följd av att beskattningen av små och medelstora arv och förmögen­

heter mildras. Detta inkomstbortfall bör i första hand täckas genom en höj­

ning av mervärdeskatten från 10 till 15 % den 1 januari 1971 samt genom

höjd inkomstbeskattning av högre inkomsttagare och höjda skatter på stör­

re arv och förmögenheter. Höjningen av mervärdeskatten beräknas öka sta­

tens inkomster med 4 500 milj. kr. räknat per helår.

Under budgetåret 1970/71 uppstår ett mindre underskott på grund av

vissa tidsförskjutningar mellan uppbörd och utbetalningar men följande

budgetår balanserar skattereformen. Skattereformens budgetmässiga kon­

sekvenser framgår av följande uppställning.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Förändringar i statens utgifter och inkomster genom skattereformen

Budgetårseffekt

Helårseffekt

år 1970/71,

vid fullt genom-

milj. kr.

slag, milj. kr.

1. Omläggning av inkomstbeskattningen för

fysiska personer.............................................

— 1 050

— 3 600

2. Höjning av folkpensionerna ...................

— 115

— 300

3. Höjning av barnbidragen, det förlängda

barnbidraget och studiebidraget samt ök-

ning av studiemedlen ................................

— 300

— 620

4. Höjning av bidragsförskotten samt höj-

ning av åldersgränsen från 16 till 18 år

75

5. Höjning av mervärdeskatten från 10 till

15 % ................................................................

+ 1 400

+ 4 500

6. Omläggning av arvs- och förmögenhets-

skatten ............................................................

•—•

O

+

Summa

65

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

79

Beräkningarna av den beloppsmässiga effekten av inkomstbeskattningens omläggning liksom av mervärdeskattens höjning är osäkra och beloppen har därför avrundats. Vid beräkningarna har hänsyn ej tagits till de ökade skat­ teintäkter som kan följa av en ökad förvärvsverksamhet hos gifta kvinnor.

Reformens verkningar

De förändringar av de enskilda inkomsttagarnas skatt och levnadsstan­ dard i olika inkomstlägen, som skattereformen leder till, redovisas i ett an­ tal tabeller och ett diagram, som torde få bifogas statsrådsprotokollet i det­ ta ärende som

bilaga 1.

Jag vill här med några exempel belysa konsekven­

serna i olika hänseenden. Jag begränsar mig först till de ändringar som in­ träffar i den direkta beskattningen, statlig såväl som kommunal och med hänsyn tagen även till folkpensions- och sjukförsäkringsavgiften. Jag har därvid räknat med en kommunal utdebitering av 21 kr., vilket är den ge­ nomsnittliga utdebiteringen för år 1970.

En

gift inkomsttagare vars make saknar inkomst

får sänkt direkt skatt

upp till en årsinkomst av drygt 40 000 kr. De största skattesänkningarna in­ träffar för årsinkomster i skiktet 16 000 till 20 000 kr., där sänkningen upp­ går till ca 1 300 kr. För hela intervallet av låga och medelstora inkomster, dvs. mellan 12 000 och 30 000 kr., uppnås skattelättnader, som varierar mel­ lan 1 000 och 1 300 kr. per år. I inkomstlägena över 40 000 kr. inträffar skattehöjningar. De är till en början måttliga, knappast 300 kr. vid en års­ inkomst av 50 000 kr., men stiger sedan till ca 1 000 kr. vid inkomster på 100 000 kr. och ca 5 700 kr. vid inkomster på 200 000 kr.

Jag har tidigare klargjort, att övergången till en gemensam skatteskala innebär ganska väsentliga skattesänkningar för den kategori, som f. n. är hårdast beskattad, nämligen

de ensamstående ntan hemmavarande barn

under 16 år.

För deras del innebär reformen sänkt skatt upp till årsinkoms­

ter på 100 000 kr. Den största skattesänkningen inträffar vid årsinkomster på ca 30 000 kr., där den uppgår till ca 1 850 kr.

Jag vill dock samtidigt erinra om att gifta, där endast en av makarna för­ värvsarbetar, ändå i fortsättningen kommer att betala lägre skatt än en ogift i samma inkomstläge. Den särskilda skattereduktionen till familjerna är lika stor i samtliga inkomstlägen och uppgår till 1 800 kr., dvs. beloppet för den reduktion på slutskatten som jag tidigare beskrivit.

För den i dag av sociala skäl skattemässigt mest gynnade kategorin,

en­

samstående med barn under 16 år,

innebär övergången till den nya, gemen­

samma skatteskalan relativt mindre skattelättnader än för de tidigare nämn­ da. Dessa skattebetalare får dock sänkt skatt upp till inkomster över 35 000 kr. De största lättnaderna inträffar vid inkomster mellan 16 000 och 20 000 kr., där skatten sänks med drygt 750 kr.

Samtidigt som de direkta skatterna förändras, höjs mervärdeskatten från

10 till 15

%.

Det betyder höjda levnadskostnader för hushållen. I mina be­

räkningar av de förändringar i levnadsstandard, som skattereformen kom­ mer att leda till, har jag utgått från vissa antaganden om hur prisstegring­ arna påverkar kostnaderna. Jag har också i kalkylerna tagit med vissa av de bidrag till barnfamiljerna, som höjs i samband med skattereformen.

Kalkylmetoden kan illustreras med följande exempel. En tvåbarnsfamilj med endast en av makarna i förvärvsarbete antas ha en årsinkomst av 20 000 kr. Den disponibla inkomsten för denna familj, dvs. inkomsten efter skatt ökad med två barnbidrag, uppgår till ca 16 500 kr. Efter frånräkning av hyra och momsfri konsumtion återstår ca 65

%

av den disponibla in­

komsten, dvs. ca 10 700 kr., som drabbas av momshöjningen. Den prissteg­ ring på skattepliktiga vai-or om ca 5,9 %, som kan antas följa av moms­ höjningen, medför således en fördyring av familjens konsumtion med ca 630 kr. Den kompenseras genom sänkningen av den statliga inkomstskatten med 1 290 kr. och höjningen av barnbidragen med 600 kr. Totaleffekten för denna familj blir alltså 1 290 -f- 600 — 630 = 1 260 kr. Det motsvarar den inkomstförstärkning eller standardstegring som familjen får genom skatte­ reformen.

I familjer med höga inkomster utgör hyran en mindre andel av konsum­ tionen, vilket torde medföra att en större andel av konsumtionen är moms- pliktig. Å andra sidan torde det i dessa familjer vara vanligt att en del av den disponibla inkomsten sparas. Även i dessa familjer torde man därför kunna räkna med att ca 65 % av den disponibla inkomsten används för momspliktig konsumtion.

När hänsyn tas till de ökade levnadskostnaderna på grund av den höjda indirekta beskattningen men också till effekten på familjens levnadsstan­ dard av ökade transfereringar, blir resultaten följande.

För en

gift inkomsttagare utan barn och vars make saknar arbetsinkomst

går gränsen för skattesänkningen vid ca 33 000 kr. och för en

ensamstående

utan barn

vid ca 75 000 kr. För såväl den gifta som den ensamstående blir

totaleffekten av skattereformen en skattesänkning om 750—800 kr. vid en årsinkomst om 20 000 kr.

För

barnfamiljerna

blir verkningarna av skattereformen påtagligt gynn­

sammare på grund av höjningen av barnbidragen. För en gift inkomsttaga­ re med ett barn och där maken saknar inkomst blir totaleffekten av skatte­ reformen en standardhöjning om 1 000 kr. vid 20 000 kronors årsinkomst. Med två resp. tre barn blir höjningen 1 250 resp. 1 550 kr. För tvåbarnsfa­ milj en ligger balanspunkten vid en årsinkomst om 35 000—40 000 kr.

För

ensamstående med barn

har skattereformen gynnsamma verkningar

upp till inkomstläget 35 000 kr. i de fall där bidragsförskott utgår. För in­ komsttagare med ett barn i inkomstlägena mellan 12 000 och 20 000 kr. blir förbättringen ca 1 000 kr.

Den skattemässiga situationen för

två förvärvsarbetande makar

blir i

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970

81

flertalet fall väsentligt gynnsammare som ett resultat av att deras inkoms­ ter var för sig beskattas enligt den nya skatteskalan. I de fall där makarna i nuläget sambeskattas uppstår f. n. en extra progressivitetseffekt i och med att makarnas inkomster läggs samman vid skatteberäkningen. Denna ef­ fekt undgås i fortsättningen. Även de makar, vars inkomster är av sådan storlek att de f. n. utnyttjar den frivilliga särbeskattningen och därmed be­ skattas som ensamstående, får lägre skatt på grund av den nya skalan, vil­ ken som framgått av det föregående är lindrigare än den som i dag gäller för ensamstående.

Folkpensionärerna

I finansplanen har jag aviserat även en lättnad i beskattningen av folk­ pensionärer med smärre inkomster vid sidan av folkpensionen. Folkpen­ sionärerna har en i många avseenden gynnad ställning i beskattningsavse­ ende jämfört med övriga inkomsttagare. För de pensionärer som utöver folkpensionen har andra inkomster, s. k. sidoinkomster, kan emellertid i vis­ sa fall uppkomma kraftiga marginaleffekter vid inkomstökningar. Detta problem har varit uppmärksammat en längre tid, och förra året genomfördes provisoriska åtgärder i syfte att komma till rätta med de mest framträdan­ de olägenheterna.

Mitt förslag har i huvudsak följande innebörd. Det kommunala bostads­ tillägget, som f. n. är skattepliktig inkomst men på grund av reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga i de flesta fall inte föranleder beskatt­ ningsbar inkomst, avses bli skattefritt. Ensamstående folkpensionär med full folkpension skall kunna ha inkomster vid sidan av folkpensionen upp till 1 500 kr. utan att få beskattningsbar inkomst. Såvitt avser makar är mot­ svarande högsta belopp av sidoinkomsten 2 000 kr. Detta åstadkommes ge­ nom ett extra avdrag, som är beräknat att nå sitt maximum vid nämnda sidoinkomster. Det avtrappas successivt vid högre sidoinkomster än de nu nämnda. Avtrappningen sker med 1/3 av sidoinkomstens ökning. För att nå enkelhet i administrationen avses emellertid det extra avdragets storlek beräknas, inte som nu på sidoinkomstens storlek i förhållande till folkpen­ sionsförmånernas storlek, utan på storleken av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten.

Om man räknar med en folkpension för år 1971 med 6 300 kr. för en ensamstående folkpensionär och 10 000 kr. tillsammans för gifta folkpen­ sionärer, blir innebörden av mitt förslag att en ensamstående folkpensionär kan ha en taxerad inkomst på 7 700 kr. och gifta folkpensionärer en taxe­ rad inkomst på sammanlagt 11 800 kr. innan någon skatt överhuvudtaget uppkommer. Dessutom tillkommer det skattefria kommunala bostadstill­ ägget.

Efter denna allmänna karakteristik övergår jag till att behandla reform­ förslagets detaljer.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Inkomstskatten

Allmänna avdrag

Avdrag enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

Skattskyldig får f. n. göra avdrag för sådan sjukförsäkrings­

avgift enligt 19 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring som

påförts honom under året före taxeringsåret. Dessa avdrag beräknas till ett

belopp av minst 150 kr. eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kr. Familjeskatteberedningen har framhållit att

de sjukförsäkringsavgifter som nu påförs regelmässigt överstiger schablon­

beloppet. Beredningen har därför förordat att schablonberäkningen med

dess anknytning till sambeskattningen slopas medan däremot avdragsrätten

för faktiskt påförd avgift behålls. Förslaget i denna del har inte mött erin­

ran vid remissbehandlingen. Även jag anser avdragsrätten böra utformas

på detta sätt. För folkpensionärerna, som inte påförs någon avgift, innebär

förslaget i och för sig en skärpning. Som jag redan påpekat avses emeller­

tid folkpensionärernas skatteförhållanden skola förbättras genom andra åt­

gärder, som jag skall redovisa närmare i det följande. Slopandet av av-

dragsrättens minimibelopp föranleder en redaktionell ändring av bestäm­

melserna om beskattning av sjukförsäkringsavgift som restitueras, avkor­

tas eller avskrivs.

Som jag tidigare nämnt avses den nuvarande skyldigheten för gift att

betala sjukförsäkringsavgift för make som saknar beskattningsbar inkomst

bli avskaffad. Ändringen är, såsom framhållits av utredningen om definitiv

källskatt, till fördel från källskatteteknisk synpunkt. Denna fråga anmäls

av chefen för socialdepartementet i annat sammanhang. Den uppbördstek-

niska bestämmelsen i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953:272) kan

således upphävas.

Skattskyldig som under beskattningsåret utgett underhåll till

barn under 16 år som inte varit hemmavarande får göra avdrag med 1 000

kr. för varje sådant barn. Beloppet skall dock styrkas med intyg från barna­

vårdsnämnd, barnavårdsman eller kommunal förtroendeman.

I fråga om avdraget har familj eskatteberedningen ifrågasatt en uppräk­

ning med hänvisning till sambandet mellan avdraget och de bestämmel­

ser som finns om ändring av underhållsbidrag med hänsyn till penning­

värdets förändring. Jag delar beredningens uppfattning att en uppräkning av

avdraget är påkallad och föreslår att beloppet 1 000 kr. höjs till 1 500 kr.

Förslaget bör ses som ett led i åtgärderna att stärka barnförsörjarnas si­

tuation. Samtidigt vill jag erinra om att tidigare denna dag anmälts ett för­

slag om höjning av bidragsförskotten från 1 890 till 2 520 kr. per år och

av åldersgränsen för rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år. I anslutning

83

till det sistnämnda bör också åldersgränsen i fråga om rätten till avdrag

för underhållsbidrag höjas från 16 till 18 år.

Bestämmelsen om krav på intyg från barnavårdsnämnd, barnavårdsman

eller kommunal förtroendeman har vållat vissa olägenheter i tillämpningen.

På många håll är det svårt för den skattskyldige att skaffa de intyg som

krävs med hänsyn till avstånd, öppettider o. d. Jag föreslår att kravet mild­

ras på det sättet att underhållsskyldigheten skall styrkas med skriftligt intyg

eller annat bevis. Det får då bli den skattskyldiges ensak att ordna bevis­

ningen på det för honom lämpligaste sättet. Samtidigt behålls möjligheten

att förebygga missbruk av avdragsrätten. Som bevis bör kunna godtas dom

eller avtal om underhållsskyldighet jämte kvitto på betalt belopp eller in­

tyg från trovärdig person.

De här föreslagna ändringarna i avdragsrätten föranleder ändring av

35 § 1 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. första stycket a) kommunalskat­

telagen (1928: 370; KL).

Förvärvsavdrag

Rätten till förvärvsavdrag knyter sig till inkomst av eget arbete beträf­

fande inkomstslagen jordbruksfastighet, rörelse och tjänst. Till en början

finns avdragsrätt för gift kvinna utan hemmavarande barn under 16 år som

levt tillsammans med sin man och som haft inkomst av jordbruksfastighet

och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors värde, inkomst av

rörelse i vilken hon varit verksam i ej blott ringa omfattning eller inkomst

av eget arbete. Avdragsbeloppet är i samtliga nu nämnda fall 300 kr.

Har kvinnan dessutom hemmavarande barn under 16 år får hon i fråga

om inkomst av rörelse eller eget arbete göra avdrag med 300 kr. jämte

25 % av inkomsten, sammanlagt dock med högst 3 000 kr. Är det fråga om

jordbruksinkomst får hon göra avdrag med ett belopp som svarar mot vär­

det av arbetsinkomsten, dock med högst 1 000 kr.

Vidare kan nämnas den avdragsrätt som föreligger för ensamstående med

hemmavarande barn under 16 år. Denna avdragsrätt följer samma regler

som gäller för gift kvinna med barn och inkomst av rörelse.

Härjämte föreligger rätt till förvärvsavdrag i fråga om jordbruks- och

rörelseinkomst vid fall av s. k. faktisk sambeskattning. Gift man utan hem­

mavarande barn under 16 år som levt tillsammans med sin hustru får åt­

njuta förvärvsavdrag med 300 kr. Förutsättningen är att hustrun utfört ar­

bete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kr. Finns hemmavarande

barn under 16 år får mannen åtnjuta avdrag med belopp motsvarande vär­

det av hustruns arbetsinsats, dock med högst 1 000 kr.

Familj eskatteberedningen har föreslagit att förvärvsavdraget slopas i al­

la tre altex-nativen. För att i alt. 3 få en mjuk övergång från det nuvarande

systemet har beredningen emellertid utformat det i alternativets konstruk­

tion ingående skatteavdraget och -tillägget så att effekten i viss mån över-

6f Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 70

Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970

84

ensstämmer med förvärvsavdragets. Slopandet av förvärvsavdraget har i

stort sett accepterats av remissinstanserna. I ett par yttranden har emeller­

tid framhållits att ett förvärvsavdrag behövs för att skapa jämställdhet

mellan familjer med och ntan barn.

Förvärvsavdragen har, utom i fall av ensamstående med hemmavarande

barn under 16 år, anknutits till sammanlevnad mellan makar eller därmed

likställda skattskyldiga och kan inte som jag tidigare understrukit sägas

höra hemma i ett system med renodlat individuell beskattning. Ett slopande

av avdragen är värdefullt också från förenklingssynpunkt, som framhål­

lits vid remissbehandlingen. Att helt avskaffa förvärvsavdragen i och med

genomförandet av den här föreslagna skattereformen skulle emellertid in­

nebära betydande skatteskärpningar absolut sett och i fråga om marginal­

skatt. Jag är därför inte beredd att f. n. helt slopa förvärvsavdragen, men

reglerna bör omarbetas och förenklas. Mitt förslag, som jag f. ö. antytt

i det föregående, innebär följande. Har makar med hemmavarande barn

under 16 år båda haft arbetsinkomst får den make som haft den lägsta in­

komsten åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget uppgår i fråga om inkomst av

rörelse till 25 % av nettointäkten och i fråga om tjänst till 25

%

av in­

komsten, i båda fallen dock högst till 2 000 kr., dvs. en minskning av det nu

gällande maximibeloppet med 1 000 kr. Vid inkomst av jordbruksfastighet

är avdraget 1 000 kr.

Även för ensamstående med barn under 16 år bör avdraget behållas.

Reglerna överensstämmer liksom nu med dem som gäller för gift kvinna

med inkomst av rörelse.

För gifta som driver jordbruk eller rörelse med biträde av andra maken

(faktisk sambeskattning) föreslås att avdrag medges med värdet av med­

hjälpande makens arbetsinsats, dock högst 1 000 kr., dvs. samma belopp som

f. n. Även här är förutsättningen att makarna har minderåriga barn i hem­

met. Någon minsta beloppsgräns som mått på medhjälpande makens arbets­

insats synes dock inte behövlig.

Avdragsrätten förutsätter sålunda i fråga om gifta att båda makarna har

inkomst av arbete medan det f. n. är tillräckligt om hustrun har sådan in­

komst. Vidare krävs att familjen har hemmavarande barn under 16 år. En

ändring av denna innebörd ligger i linje med förvärvsavdragets syfte att

skapa rättvisa mellan familjer med en och två förvärvsarbetande. I fall där

båda makarna har förvärvsarbete och familjen har minderåriga barn upp­

kommer regelmässigt en merkostnad jämfört med familjer där bara ena

maken förvärvsarbetar. Merkostnaden hänför sig till den barntillsyn som

måste ordnas då båda föräldrarna är borta från hemmet. I avvaktan på en

ytterligare utbyggnad av samhällets barnstöd på bidrags- och serviceområ­

det bör denna merkostnad liksom hittills beaktas vid beskattningen i viss

utsträckning.

Förslaget innebär vidare att förvärvsavdragets exklusiva anknytning till

Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

85

hustrun slopas. Ändringen är en naturlig konsekvens av övergången till individuell beskattning.

Sänkningen av maximibeloppet och slopandet av det fasta bottenbeloppet 300 kr. får ses mot bakgrunden av den föreslagna ändringen av övriga komponenter i inkomstskattesystemet. De nya reglerna om grundavdrag och den enhetliga skatteskalan gynnar makar som båda förvärvsarbetar. För att få en lämplig avvägning av skatten för denna kategori bör förvärvs- avdraget utformas som ett rent kvotavdrag med oförändrat 25

%

kvot

och ett maximum av 2 000 kr. För ensamstående med barn uppväger för­ bättringar inom andra delar av systemet mer än väl reduktionen av för- värvsavdraget. För de faktiskt sambeskattade bör avdragsmaximum behål­ las.

Förslaget i fråga om förvärvsavdraget rymmer också några ändringar av mer teknisk karaktär. Som förutsättning för avdragsrätt gäller som nämnts att fråga är om arbetsinkomst. Till arbetsinkomst avses skola hänföras all inkomst av tjänst utom periodiskt understöd samt inkomst av jordbruks­ fastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Denna bestämning ansluter i sak till de bestäm­ melser om arbetsinkomst som f. n. finns i anvisningarna till 2 § förord­ ningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar. Med denna bestämning blir förutsättningen för förvärvsavdrag enligt förslaget densamma som gäller för att inkomst skall beskattas individuellt. Det är enligt min mening naturligt och praktiskt att i dessa två hänseenden an­ knyta till samma inkomstbegrepp. Materiellt sett innebär det sagda en viss vidgning av området för avdragsrätt. Sålunda avses enligt förslaget pension och liknande skola utgöra arbetsinkomst med rätt till förvärvsavdrag me­ dan förvärvsavdrag f. n. inte medges från pensionsinkomst. I praktiken tor­ de dock denna utvidgning inte få större betydelse, eftersom förvärvsavdra- gen i den nya konstruktionen förutsätter hemmavarande barn under 16 år.

En annan förändring är att kvotavdraget beräknas på grundval av netto­ intäkten vid inkomst av jordbruk och rörelse och inte som nu på inkoms­ ten i förvärvskällan. Härigenom undviks att förvärvsavdraget på grund av reglerna om procentavdrag kan bli lägre vid kommunaltaxeringen än vid statstaxeringen. Bestämmelsen om att avdraget inte får överstiga inkomsten i förvärvskällan avses dock skola behållas.

En specialregel torde behövas för det sällsynta fall att båda makarna har lika stora inkomster. Avdraget bör i detta fall medges åt den yngsta maken.

Som framgått av det sagda görs i fråga om förvärvsavdrag skillnad mel­ lan arbetsinkomst och inkomst som inte härrör av arbete. Terminologiskt skulle begreppet arbetsinkomst passa väl i bestämmelserna om förvärvsav­ drag. Behov föreligger emellertid av en samlande term även för inkomster av annat slag än arbetsinkomster. Skälet härtill är att, som jag förut nämnt

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

86

och skall beröra ytterligare i det följande, sambeskattning avses skola ske

även i fortsättningen för dessa andra slag av inkomster. Termen kapital­

inkomster för nu åsyftade inkomster är olämplig med hänsyn till att de inte

alltid är att hänföra enbart till inkomstslaget kapital. Termen sidoinkoms-

ter, som används i nyssnämnda förordning om skatteberäkning i vissa fall

för makar, är också olämplig i KL, eftersom termen sidoinkomster används

för att beteckna inkomster, ofta arbetsinkomster, vid sidan av folkpension.

En term som kan övervägas är särinkomster. Eftersom emellertid just dessa

inkomster skall sambeskattas kan jag inte heller acceptera denna term. Jag

har i stället valt att beteckna arbetsinkomsterna som A-inkomster och öv­

riga slag av inkomster som B-inkomster. Definitionen har i övrigt sin lämp­

liga plats i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (SI).

Det sagda föranleder ändring i 46 § 3 mom. KL.

Kommunalskatteavdraget

Vid taxering till statlig inkomstskatt föreligger f. n. rätt till avdrag för

sådan allmän kommunalskatt som påförts den skattskyldige under året

före taxeringsåret. Detta avdrag skall dock beräknas till ett belopp av minst

2 250 kr. eller, för makar som levt tillsammans under beskattningsåret, för

dem båda gemensamt minst 4 500 kr. Sistnämnda belopp tillämpas även

i fråga om ensamstående med hemmavarande barn under 18 år.

Jag har tidigare redogjort för skälen till varför jag anser att kommunal­

skatteavdraget bör avskaffas.

Från fastighetsägarhåll har framhållits att de höjda taxeringsvärdena

efter 1970 års allmänna fastighetstaxering skulle innebära en ytterligare

skatteskärpning för fastighetsägare om avdragsrätten slopades. Man har

härvid åsyftat de fall där fastigheten ger en avkastning understigande 2 %

av taxeringsvärdet, det s. k. garantibeloppet. Beträffande dessa fastigheter

räknas vid kommunalbeskattningen inkomsten alltid ha uppgått till åt­

minstone ett belopp motsvarande garantibeloppet. I prop. 1970: 49 har före­

slagits de åtgärder som ansetts behövliga för att motverka skatteeffekterna

för fastighetsägarna av de höjda taxeringsvärdena.

Kommunalskatteavdragets slopande föranleder ändring också av vissa

regler på intäktssidan. F. n. gäller i fråga om taxeringen till statlig inkomst­

skatt att till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs restituerad, av­

kortad eller avskriven allmän kommunalskatt i den mån denna påverkat

storleken av avdrag för sådan skatt som åtnjutits vid tidigare års taxering­

ar. I de fall avdragsrätt inte föreligger bör någon beskattning av restitue­

rad, avkortad eller avskriven kommunalskatt inte ske.

Vad jag anfört i nu aktuellt avseende föranleder ändring av 2 § första

stycket, 4 § 1 mom. första stycket och 6 § 1 mom. a) SI. 4 § 1 mom. tredje

stycket SI kan upphävas.

Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

87

Grundavdrag

Ortsavdragen uppgår f. n. till 2 250 kr. för ensamstående utan hemma­ varande barn under 18 år samt till 4 500 kr. för makar och sådana ensam­ stående som haft hemmavarande barn under 18 år. Avdragen medges från all inkomst. För rätten till fullt ortsavdrag krävs att den skattskyldige varit bosatt i landet under hela beskattningsåret. Har han varit bosatt här endast en del av beskattningsåret reduceras ortsavdraget.

Familj eskatteberedningen har i fråga om alt. 3 föreslagit att grundav­ drag skall avräknas enbart mot inkomst av arbete. Inkomst av kapital och liknande avses alltså inte berättiga till grundavdrag. I alt. 2 räknas med en typ av grundavdrag som differentieras med hänsyn till de skattskyldigas ålder. Gift inkomsttagare med hemmamake skall om denna nått viss ålder få ett extra grundavdrag.

Alt. 3 har vid remissbehandlingen tillstyrkts i endast ett fåtal yttranden. Konstruktionen av grundavdrag har därvid inte berörts särskilt. I dessa ytt­ randen uttalas emellertid att alternativets bestämmelser är komplicerade var­ vid bl. a. torde ha åsyftats den uppdelning av inkomster som måste göras på grund av grundavdragsreglerna. Det helt övervägande antalet remissinstan­ ser har dock avstyrkt alt. 3.

Beträffande differentiering av grundavdragen med hänsyn till inkomst­ tagarnas ålder har en praktiskt taget enig remissopinion ställt sig avvisan­ de.

Som jag berört tidigare bör skattesystemet innehålla regler som undan­ tar existensminimum från beskattning. Från rent teknisk synpunkt är bär olika metoder tänkbara. En möjlighet är att arbeta in ett fritt bottenbelopp i skatteskalan, i en annan att medge avdrag från skatt i stället för avdrag från inkomst. I stort sett kan effekten bli densamma oavsett vilka regler som väljs. De två nu angivna kan dock bereda vissa svårigheter vid den kommunala beskattningen med hänsyn till de olika utdebiteringssatserna och till att inkomster i en del fall skall beskattas i olika kommuner. Från praktisk synpunkt har den hittills tillämpade metoden med grundavdrag från inkomst avgjorda fördelar. Jag förordar därför att grundavdrag be­ hålls inom skattesystemet. Vid högre inkomster kan emellertid en åsyftad avvägning av skatten erhållas utan grundavdragen. Dessa bör därför redu­ ceras successivt vid stigande inkomst över en viss nivå. Avdragen bör givetvis medges individuellt och utan hänsyn till civilstånd.

Familj eskatteberedningens förslag att medge grundavdrag endast från arbetsinkomst har betydande nackdelar i administrativt hänseende. En differentiering av grundavdragen med hänsyn till inkomsttagarnas ålder har tämligen enhälligt avvisats av remissinstanserna. Jag finner därför inte någon anledning att föreslå något sådant.

I fråga om grundavdragen innebär mitt förslag följande. Varje skatt-

88

skyldig får åtnjuta ett individuellt avdrag, s. k. g r u n d a v d r a g, på 4 500

kr. I den mån grundavdraget inte kan utnyttjas av gift skattskyldig får det

inte, i motsats alltså till det nuvarande ortsavdraget, avräknas på makens

inkomster. Däremot bör det få avräknas efter samma principer som nu gäller

från den skattskyldiges inkomster i annan kommun än hemortskommunen.

Såväl vid den kommunala som den statliga inkomsttaxeringen avtrappas

grundavdraget när den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten över­

stiger 30 000 kr. Avtrappning bör ske med 20 % av den del av nämnda in­

komst som överstiger 30 000 kr. Grundavdraget är därmed helt borta vid en

inkomst av 52 500 kr.

Fullt ortsavdrag förutsätter f. n. bosättning i Sverige under hela beskatt­

ningsåret. Avser bosättningen kortare tid än hela beskattningsåret, medges

endast reducerat ortsavdrag. Även grundavdraget bör i princip minskas, om

bosättningen här i landet varat endast kortare tid under beskattningsåret.

De i det föregående föreslagna avtrappningsreglerna ger upphov till vissa

komplikationer. Jag vill därför föreslå en metod för minskning av grundav­

draget med hänsyn till bosättningstidens längd som är enklare i tillämpning­

en än nu gällande regler för minskning av ortsavdrag. Bosättning här mer

än halva året bör medföra rätt till fullt grundavdrag, som skall avtrappas

med hänsyn till den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten i enlighet

med huvudregeln. Bosättning här under kortare tid än halva beskattnings­

året bör medföra rätt till ett grundavdrag som i princip är en tolftedel av

fullt grundavdrag, dvs. 375 kr., för varje hel kalendermånad eller del därav

som den skattskyldige varit bosatt här. Det belopp som man därvid erhåller

bör emellertid avtrappas om den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten

överstiger 15 000 kr. Avtrappningen bör ske med en femtedel av det över­

stigande beloppet.

Grundavdragsbeloppen bör av praktiska skäl avrundas. Avrundningen bör

ske uppåt till helt tiotal kronor.

I detta sammanhang vill jag nämna att det beträffande skattskyldig som

erlagt sjömansskatt finns en bestämmelse om begränsning av ortsavdrag

liknande den här aktuella regeln om begränsning av grundavdrag. Bestäm­

melsen finns i 48 § 2 mom. femte stycket KL. Jag avser att återkomma

till det materiella innehållet i denna regel i samband med den proposition

om ändring av sjömansbeskattningen som jag ämnar anmäla senare.

De här behandlade reglerna om grundavdrag berör 48 § 2—4 mom. samt

52 § 1 mom. KL och 8 § SI. Åtskilliga följdändringar blir också behövliga.

Här kan nämnas särskilt anvisningarna till 48 § KL i vad de avser beräkning

av ortsavdrag för makar om någon av dem erlagt sjömansskatt. Anvisningar­

na blir i denna del överflödiga och kan avskaffas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

89

Extra avdrag

F. n. kan skattskyldig, vars skatteförmåga är väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra när­ stående än barn, för vilka den skattskyldige fått åtnjuta barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, få ett avdrag utöver ortsavdraget, ett s. k. extra avdrag, för nedsatt skatteförmåga. Avdraget skall avpassas efter omständigheterna men får inte överstiga 6 000 kr. Även i det fall att den skattskyldiges inkomst, sedan skatten dragits av, understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oför- vållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig om­ ständighet, kan den skattskyldige få extra avdrag. I detta fall får beloppets maximum, 6 000 kr., ökas med högst 1 000 kr. för varje oförsörjt barn.

Genom grundavdraget, som föreslås bli 4 500 kr. för varje skattskyldig med inkomster under 30 000 kr., ökas utrymmet för medgivande av extra avdrag när det gäller ensamstående utan barn. Som ett led i stärkandet av barnfamiljernas ställning finns det enligt min mening skäl att höja maxi­ mibeloppet avseende oförsörjda barn i existensminimifallet till 1 500 kr. för varje sådant barn. Ändring bör ske i 50 § 2 inom. tredje stycket KL.

Även folkpensionärer har i regel rätt att åtnjuta avdrag för nedsatt skatte­ förmåga. Frågan om folkpensionärernas beskattning återkommer jag dock till i det följande med hänsyn till de särskilda problem som är förknippade härmed.

Makars beskattning

Ett av skatteförslagets huvudsyften är som nämnts att få till stånd en individuell beskattning av makar. Som jag nämnde inledningsvis avser den individuella beskattningen emellertid enbart arbetsinkomster.

Beträffande kapitalinkomst och liknande bör sambeskattningen behållas. Sambeskattningen kan dock inskränkas till att avse taxeringen till statlig inkomstskatt eftersom den eftersträvade progressionseffekten på kapital­ inkomsterna bara uppkommer där. Familjeskatteberedningen har föresla­ git en metod enligt vilken beskattningen av sådan inkomst sker ”på toppen” av den största arbetsinkomsten i familjen. Skatten fördelas sedan på ma­ karna efter förhållandet mellan deras kapitalinkomster.

Förslaget att endast arbetsinkomster skall beskattas individuellt kräver en uppdelning av inkomsterna i arbetsinkomst och övrig inkomst vid stats- taxeringen. Familjeskatteberedningen har för sitt alt. 3 diskuterat gräns­ dragningen mellan de båda inkomsttyperna. Inkomster från jordbruk och rörelse skall enligt beredningen hänföras till arbetsinkomst bara om arbets­ insatsen varit betydande, lägst 300 kr. Vid remissbehandlingen har denna

90

gränsdragning föranlett delade meningar. Förutom den principiella invänd­

ningen att sambeskattningen inte bör bibehållas för något inkomstslag har

gjorts gällande såväl att avgränsningen av arbetsinkomsterna varit alltför

snäv som att den varit för vid.

Enligt min mening krävs en gränsdragning som är enkel i tillämpningen

samtidigt som den ger tillfredsställande resultat i materiellt hänseende.

Den gränsdragning som f. n. gäller enligt bestämmelserna om frivillig sär-

beskattning har fungerat tillfredsställande i praktiken. Till arbetsinkomst

hänförs, som jag tidigare nämnt, enligt dessa bestämmelser inkomst av

jordbruksfastighet eller rörelse om den skattskyldige varit verksam i för­

värvskällan i ej blott ringa omfattning samt inkomst av tjänst, dock inte

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses

i 31 § KL. Annan inkomst är enligt reglerna sidoinkomst. Inkomst av jord­

bruksfastighet eller rörelse hänförs i sin helhet antingen till arbetsinkomst

eller till sidoinkomst. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet, där jord­

bruket helt eller till huvudsaklig del varit utarrenderat, torde förhållande­

na ofta vara sådana att inkomsten av fastigheten inte är hänförlig till ar­

betsinkomst. Om den skattskyldige i sådana fall exempelvis aktivt tagit del

i skogsbruk på fastigheten genom eget arbete eller genom direkt arbetsled­

ning, får enligt bestämmelserna nettointäkten när den till övervägande del

härrör från inkomst av skogsbruket i sin helhet anses utgöra arbetsin­

komst. Inkomst av jordbruksfastighet som åtnjutits av den som inte är bo­

satt på fastigheten eller egendom sambrukad med fastigheten och vars hu­

vudsakliga inkomst är av annat slag än inkomst av jordbruksfastighet får

inte hänföras till arbetsinkomst oavsett om jordbruket är utarrenderat eller

ej. Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital

utgör f. n. sidoinkomst. Härjämte finns en regel om en s. k. frigräns, av in­

nebörd att makars sidoinkomster skall hänföras till arbetsinkomster om de

tillsammans inte överstiger 1 000 kr.

Jag finner lämpligt att behålla den nu återgivna gränsdragningen mellan

arbetsinkomst och sidoinkomst, varvid av skäl som jag tidigare redovisat

bör ske ändring i terminologiskt avseende. Arbetsinkomsterna bör benäm­

nas A-inkomst och sidoinkomsten B-inkomst. Till den s. k. frigränsen åter­

kommer jag i det följande.

Den beskattningsbara inkomsten är f. n. vad som återstår sedan den taxe­

rade inkomsten minskats med ortsavdraget och, under vissa förhållanden,

avdrag för nedsatt skatteförmåga. Denna regel avses skola behållas i prin­

cip, dock med den ändringen att termen ortsavdrag byts ut mot grundavdrag.

När det gäller personer som skall sambeskattas måste emellertid, som jag

nyss antytt, framräknas var för sig beskattningsbar A-inkomst och beskatt­

ningsbar B-inkomst. En sådan uppdelning innebär givetvis ett visst merar-

bete vid deklaration och taxering. Det är därför väsentligt att systemet utfor­

mas så att uppdelningen inte behöver ske i flera fall än som är nödvändigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1970

91

och att dessutom administrationen blir så enkel som möjligt. Familjeskat- teberedningen har anvisat en metod enligt vilken grundavdrag inte skulle få ske från kapitalinkomst, dvs. från B-inkomst. Allmänna avdrag skulle avräknas i första hand från arbetsinkomst och därefter från annan in­ komst. Underskott i förvärvskälla där överskott skulle ha utgjort kapital­ inkomst skulle dock i första hand dras av från annan kapitalinkomst. Den­ na beräkningsmetod har vid remissbehandlingen kritiserats såsom kompli­ cerad.

Även jag finner denna metod för invecklad. I stället vill jag föreslå en annan lösning. Den överensstämmer till huvuddragen med den metod fa­ miljeskatteberedningen förordat men är betydligt enklare. Mitt förslag in­ nebär att B-inkomst hos gift skattskyldig vid statstaxeringen beskattas på toppen av den största A-inkomsten i familjen. En närmare redogörelse för konstruktionen lämnas i en inom finansdepartementet upprättad PM som torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilaga 3.

Familj eskatteberedningen har i sitt sambeskattningssystem för kapitalin­ komst inte räknat med någon frigräns av det slag som nu finns inom den frivilliga särbeskattningen. F. n. gäller att kapitalinkomst på högst 1 000 kr. för makarna sammanlagt av praktiska skäl betraktas som arbetsin­ komst. Vid remissbehandlingen har flera av de taxeringstekniska instan­ serna framhållit de administrativa fördelarna med en frigräns och att en sådan gräns om möjligt bör vara större än den som nu tillämpas. Jag delar uppfattningen att en frigräns är lämplig vid sambeskattningsförfarandet. Om gränsen sätts till 2 000 kr. torde sambeskattningen kunna undvikas i flertalet fall där den annars hade skett för smärre kapitalinkomster. Jag förordar alltså att B-inkomster till ett belopp av högst 2 000 kr. sammanlagt för makarna hänförs till A-inkomsterna för att underlätta administratio­ nen. Denna frigräns bör emellertid gälla enbart vid skatteberäkningen och inte vid bedömningen av frågan om rätt till förvärvsavdrag, som enligt vad jag tidigare framhållit förutsätter rena A-inkomster.

De föreslagna sambeskattningsreglerna föranleder särberäkning av be­ skattningsbar A- resp. B-inkomst i de fall då den make som har den lägsta A-inkomsten också har B-inkomst. I andra fall är en sådan beräkning onö­ dig. Det torde emellertid vara praktiskt lämpligt att göra en uppdelning i fråga om A- resp. B-inkomsten i samtliga fall där båda makarna har stat­ ligt taxerad inkomst. Denna uppdelning ingår som ett led i taxeringen. Ma­ kar som båda har inkomster bör därför i deklarationen på lämpligt sätt markera huruvida de anser inkomsten vara av det ena eller det andra sla­ get. Erfarenheterna från den frivilliga särbeskattningen visar att det i prak­ tiken i helt övervägande antalet fall är självklart huruvida en inkomst är A- eller B-inkomst. Uppdelningen i deklarationen kommer därför inte att bli alltför betungande för de skattskyldiga. Inte heller behöver de nya reg-

Knngl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970

92

lerna i normalfallet medföra något större mått av merarbete för taxerings­

nämnderna. Jag påminner om att frågan blir aktuell huvudsakligen beträf­

fande inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. I någon mån måste

uppmärksamhet riktas också på inkomstslaget tjänst, eftersom periodiska

understöd och liknande periodiska intäkter, som är B-inkomst, deklareras

som inkomst av tjänst. Den nyss berörda regeln om frigräns minskar ytter­

ligare antalet fall av merarbete.

Den individuella beskattningen av makar är inte renodlad utan rymmer

vissa sambeskattningsinslag. Med hänsyn härtill har jag inte funnit skäl att

föreslå ändring av reglerna om avräkning mellan makar av underskottsav­

drag och andra allmänna avdrag.

De nu behandlade reglerna om äkta makars beskattning föranleder änd­

ring i 52 § KL samt 9 § och 11 § 1 mom. SI.

Det bör nämnas i detta sammanhang att förordningen (1965: 153) om

särskild skatteberäkning i vissa fall för makar, dvs. reglerna om frivillig

särbeskattning, bör upphävas.

I det föregående har jag förutskickat att jag finner skäl att i beskattnings­

hänseende jämställa fosterbarn, för vilka fosterlega eller annan er­

sättning än barnbidrag och bidragsförskott inte utgår, med skattskyldigs

egna barn eller adoptiv- eller styvbarn. Med fosterbarn förstås enligt 46 §

barnavårdslagen (1960: 97) barn under 16 år, som vårdas och fostras i annat

enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, som

har vårdnaden om barnet. När det gäller beskattningen bör självfallet de

åldersgränser som finns i skatteförfattningarna gälla i stället för den gräns

som föreskrivs i barnavårdslagen. Bestämmelsen om fosterbarn bör tas in i

65 § första stycket KL. Den kommer därigenom att gälla även statlig in­

komstskatt med hänsyn till 3 § första stycket SI och statlig förmögenhets­

skatt med hänsyn till 1 § tredje stycket förordningen (1947: 577) om statlig

förmögenhetsskatt. Förhållandena för fosterbarn i arvsskattehänseende av­

ser jag att anmäla i annat sammanhang denna dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Skatteskalan

F. n. utgår statlig inkomstskatt för fysiska personer, oskifta dödsbon och

familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av de grund­

belopp som anges i 10 § 1 mom. SI. Två skilda skatteskalor tillämpas för

dessa grundbelopp, en lindrigare för gift person och andra skattskyldiga

som har ortsavdrag på 4 500 kr. och en strängare för övriga kategorier

skattskyldiga. Grundbeloppet enligt skatteskalorna har återgetts i det före­

gående (s. 47).

Uttaget av statlig inkomstskatt bestäms av riksdagen särskilt varje år och

har under en lång följd av år varit 100 % av grundbeloppet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

93

Skatteskalorna är progressiva, dvs. skatteuttaget ökar med stigande in­ komster. Även om uttaget bestäms till mer än 100 % av grundbeloppet be­ gränsas skatteuttaget till 65 %.

Skatteskalorna är avvägda med s. k. tudelning för den del av makars årsinkomst som inte överstiger ca 35 000 kr. Med tudelning avses att ma­ karnas skatt skall motsvara skatten för två ensamstående som vardera har hälften av makarnas sammanlagda inkomst. Genom denna ordning undviks att skatten för två personer, som gifter sig, blir högre efter giftermålet än den var före.

Ett av huvudsyftena med den här föreslagna reformen bär, som jag tidi­ gare betonat, varit att genomföra en individuell beskattning av makar. Det är då naturligt att slopa ordningen med skilda skatteskalor för gifta och ogifta. I stället införs en enda skala, gemensam för alla de kategorier av skattskyldiga som är aktuella i detta sammanhang.

Med hänsyn till att det högsta grundbeloppet vid ett hundraprocentigt skatteuttag innebär en beskattning av 54 % av beskattningsbar inkomstdel bör detta maximum gälla i stället för som nu 65 %, vilken senare procent förklaras av att den beräknas på en beskattningsbar inkomst reducerad med avdrag för kommunalskatt.

Den nya skatteskalan bör få sin plats i 10 § 1 mom. SI.

Folkpensionärerna

Folkpension och kommunalt bostadstillägg är enligt gällande regler skat­ tepliktig inkomst och hänförs till intäkt av tjänst. Med hänsyn till reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga uppkommer emellertid inte beskatt­ ningsbar inkomst för folkpensionär som inte har andra inkomster än folk­ pension och kommunalt bostadstillägg. Har folkpensionären inkomster vid sidan härav, s. k. sidoinkomster, eller förmögenhet kan emellertid be­ skattningsbar inkomst uppkomma när sidoinkomsten eller förmögenheten nått en viss storlek. Jag har i det föregående redogjort för de anvisningar som riksskattenämnden meddelat för tillämpningen av reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga. Dessa regler, såvitt gäller folkpensionärer, är av provisorisk natur. Som jag framhållit i det föregående föreslogs förra året åtgärder i syfte att komma till rätta med de ofördelaktiga ekonomiska konsekvenser som kan inträffa för folkpensionärer med sidoinkomster un­ der vissa omständigheter. Olägenheterna sammanhänger med reglerna för avtrappning av det kommunala bostadstillägget. Genom sammanträffande av dessa avtrappningsregler och reglerna för minskning av avdraget för nedsatt skatteförmåga vid ökade sidoinkomster kan det inträffa att en folk­ pensionär får ringa reellt ekonomiskt utbyte av en sidoinkomsthöjning. Jag har närmare utvecklat problemet i prop. 1969: 95 (s. 8). I samma proposi­ tion förutskickades att frågan om folkpensionärernas skatteförhållanden

skulle tas upp i samband med översynen av skattereglerna för låginkomst­

tagare i allmänhet.

Mitt förslag syftar till en lindring av de s. k. marginaleffekterna för folk­

pensionärer med sidoinkomster och till en förenklad administration.

En stor del av de nuvarande olägenheterna sammanhänger med följande

två omständigheter, nämligen att det kommunala bostadstillägget i hög grad

varierar i storlek från kommun till kommun och att det avtrappas vid sti­

gande inkomster. Från skattesynpunkt torde det innebära en avsevärd

förenkling att ställa bostadstilläggen utanför skattesystemet, dvs. göra

dem till skattefri inkomst. Detta kan ske eftersom kommunalt bostadstill-

lägg är behovsprövat och inte avser annat än att högst täcka bostadskost­

naden för en folkpensionär. Reglerna för tilläggets avtrappning ger redan

i sig själva tillräcklig garanti för att skattefriheten inte får åtnjutas i för

höga inkomstlägen. Det första ledet i mitt förslag avseende folkpensionärer­

na innebär således skattefrihet för det kommunala bostadstillägget utan

undantag.

Beträffande avdraget för nedsatt skatteförmåga är det f. n. visserligen

inte maximerat för folkpensionärer. En förutsättning för att det skall få

åtnjutas är dock att den skattskyldiges inkomst till icke obetydlig del ut­

gjorts av folkpension. När han haft sidoinkomst jämkas avdraget i förhål­

lande till omständigheterna. Med hänsyn till dessa bestämmelser och deras

tillämpning i praktiken blir — eftersom det kommunala bostadstillägget

betraktas som folkpension — i fall där sidoinkomsterna är lika stora av­

draget mindre för den folkpensionär som har det lägre kommunala bostads­

tillägget. Avdragsreglernas konstruktion är således mindre lyckad.

Enligt min uppfattning bör redan den omständigheten att folkpension

åtnjuts berättiga till avdrag för nedsatt skatteförmåga. Storleken av dessa

avdrag bör inte som nu vara beroende av förhållandet mellan folkpensions­

förmån och sidoinkomst utan på den till statlig inkomstskatt taxerade

inkomstens storlek. Jag har funnit att en taxerad inkomst av högst 7 700

kr. för ensamstående folkpensionär bör berättiga till avdrag för nedsatt

skatteförmåga av sådan storlek att beskattningsbar inkomst inte skall upp­

komma. Med hänsyn till det föreslagna grundavdraget och schablonavdra­

get i förvärvskällan behövs ett avdrag för nedsatt skatteförmåga på 3 200

kr. Vid full folkpension, som under år 1971 kan beräknas till 6 300 kr. för

ensamstående, motsvarar detta en sidoinkomst av 1 500 kr. utan att skatt

uppkommer. De nu gällande tabellerna medger i detta hänseende högst

1 200 kr. I den mån folkpensionen inklusive pensionstillskott kommer att

överstiga 6 300 kr. bör den nyssnämnda inkomstgränsen på 7 700 kr. lik­

som det då utgående extra avdraget på 3 200 kr. justeras uppåt i samma

mån så att sidoinkomster på upp till 1 500 kr. förblir skattefria. Såvitt

avser makar — utgångspunkten är här en folkpension av 10 000 kr. — kan

sidoinkomsterna för makarna tillsammans enligt mitt förslag stiga till 2 000

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

95

kr. utan att skatt skall uppkomma. Detta innebär att de får fullt avdrag för nedsatt skatteförmåga vid en taxerad inkomst av upp till 11 800 kr. Avdraget uppgår i detta fall till 2 800 kr. Om i stället bara den ena maken har inkomst uppkommer beskattningsbar inkomst för honom på 4 500 kr., beroende på att han inte får utnyttja den andra makens grundavdrag. Skat­ ten på detta belopp uppgår till omkring 1 350 kr. men kommer att reduce­ ras till noll genom den skattereduktion som jag skall behandla i det föl­ jande.

Vid taxerade inkomster över 7 700 kr. för ensamstående och 11 800 kr. för gifta folkpensionärer bör avdraget för nedsatt skatteförmåga reduceras. Avtrappningen av avdraget bör ske med 1/3 av inkomstökningen. Innebör­ den härav är att något avdrag inte längre medges när den taxerade inkoms­ ten uppgår till 17 300 kr. för ensamstående och 20 200 kr. för gifta folkpen­ sionärer. Förslagets effekter kan utläsas närmare ur tabell, som torde få bifogas statsrådspx-otokollet i detta ärende som

bilaga 2.

Det här föreslagna systemet för beskattning av folkpensionärernas sido- inkomster är betydligt enklare att administrera än det nuvarande. Som nu bör avdraget för nedsatt skatteförmåga medges ex officio, alltså utan sär­ skilt yrkande av den skattskyldige. En ytterligare förenkling kan ske om den särskilda bestämmelse avskaffas som säger att avdraget skall jämkas om den skattskyldige mot låg avgift vistats på sjukhem eller annan anstalt eller om hans levnadskostnader rönt inverkan av annan därmed jämförlig omständighet. Denna jämkningsregel torde ha liten betydelse i praktiken.

Som jag har nämnt i den föregående redovisningen för nuvarande ord­ ning har riksskattenämnden i sina anvisningar också berört frågan om in­ verkan av förmögenhet på storleken av avdraget för nedsatt skatteförmåga. Direkta regler härom saknas i KL. Emellertid får förekomst av förmögen­ het anses utgöra sådan särskild omständighet som enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket KL kan föranleda annan bedömning av frågan om rätt till avdrag för nedsatt skatteförmåga än vad som gäller enligt huvudregeln. Frågan om förmögenhetens inverkan på avdragets storlek har anmälts för riksdagen senast år 1968 (prop. 1968: 144 s. 16) i samband med spörsmål om exi­ stensminimum. Riksskattenämndens anvisningar är en följd av riksdags­ behandlingen av denna proposition (BeU 1968:65, rskr 364). Utskottet ansåg i sitt av riksdagen godkända betänkande det angeläget att förmögen- hetsgränserna inte sattes så höga att de ledde till en höjning av förmögen- hetsgränserna i andra fall av behovsprövning. Utskottet förutsatte dess­ utom att de rekommendationer i anvisningarna bibehålls enligt vilka inne­ hav av egnahemsfastighet eller mindre jordbruksfastighet endast under vissa förutsättningar bör påverka storleken av avdraget.

De höjningar av taxeringsvärdena som torde bli följden av 1970 års all­ männa fastighetstaxering leder till automatisk höjning av förmögenheten för de flesta fastighetsägare. För att mildra effekten i skattehänseende av denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

96

höjning har redan föreslagits vissa åtgärder (prop. 1970:49). Vidare av­

ser jag att denna dag i annat sammanhang anmäla höjning av det skatte­

fria beloppet vid förmögenhetsbeskattningen från 100 000 kr. till 150 000

kr. Jag är medveten om att förekomst av förmögenhet spelar en roll i

fråga om en rad inkomstprövade förmåner. Människor med små eller medel­

stora inkomster hör inte drabbas för hårt av den förmögenhetsökning som

de höjda fastighetstaxeringsvärdena innebär. På en råd områden överses de

bestämmelser i fråga om inkomstprövade förmåner som gäller inverkan av

förmögenhet. Tidigare denna dag har anmälts fråga om ändrade regler för

inverkan av förmögenhet när det gäller rätten till kommunalt bostadstill-

lägg till folkpensionärer och barnfamiljer. För egen del anser jag att de för-

mögenhetsregler som riksskattenämnden nu tillämpar bör ytterligare libe-

raliseras. En uppjustering av nuvarande gränser synes lämplig. Detta

skulle innebära att hänsyn inte tas till förmögenheter under 50 000 kr. samt

att avdrag för nedsatt skatteförmåga kan medges till dess förmögenheten

inte överstiger 80 000 kr. Liksom hittills bör det få ankomma på riksskatte­

nämnden att meddela anvisningarna.

Genom mitt förslag för folkpensionärer blir det inte längre behövligt att

fortfarande behålla det undantag i fråga om maximering som nu gäller för

avdrag för nedsatt skatteförmåga som tillkommer folkpensionär. Försla­

get föranleder ändring i 50 § 2 mom. fjärde stycket och punkt 2 av anvis­

ningarna till samma paragraf IvL samt 9 § 2 mom. andra stycket SI.

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970

Skattereduktion

Enligt vad jag förordat i det föregående skall grundavdraget vara indivi­

duellt och inte få utnyttjas av andra maken. Jag har inledningsvis under­

strukit att förhållandena kan vara sådana att båda makarna inte kan erhålla

förvärsarbete. Jag har också nämnt att behov föreligger av en modifiering

av principen om individuell beskattning, som kan möta effekten av att

grundavdraget inte får utnyttjas av andra maken, och att detta bör ske

genom reduktion av skatten för honom.

Familj eskattcberedningen har i sitt alt. 3 föreslagit en sådan reduktion

för vissa kategorier skattskyldiga, nämligen gifta och ensamstående med

barn. De remissinstanser som särskilt uppehållit sig vid denna fråga har

i allmänhet varit positiva. Riksrevisionsverket och riksskattenämnden har

emellertid kritiserat idén. Riksrevisionsverket har ansett att metoden är

främmande för vårt inkomstskattesystem. Riksskattenämnden har befarat

att metoden skulle bli tekniskt komplicerad.

En reduktion av den skatt som räknats fram på grundval av inkomst­

skattereglerna är en nyhet för svensk skatterätt. I sammanhanget bortses

då från bestämmelserna om begränsning av skatt i vissa fall, den s. k. 80 %-

regeln, som är av annan karaktär och har annat syfte. En skattereduktion

97

har, i motsats till rätten att utnyttja andra makens grundavdrag, inte de- gressiv karaktär. Tekniskt sett behöver en metod med skattereduktion inte leda till särskilda svårigheter. Familjeskatteberedningens förslag var mer komplicerat än det förslag jag har i åtanke.

Mitt förslag innebär att skattereduktion skall få åtnjutas av den ena ma­ ken så länge den andra makens grundavdrag inte är fullt utnyttjat, dvs. så länge andra maken inte har en statligt taxerad inkomst uppgående till 4 500 kr. Skatten får reduceras med högst 1 800 kr. Reduktion sker med detta belopp så länge den andra maken inte har egen till statlig inkomst­ skatt taxerad inkomst. Så snart den andra maken får sådan inkomst redu­ ceras skatten med ett lägre belopp än 1 800 kr. Det maximibelopp vid vilket reduktion av skatten kan ske skall minskas med 40 % av den andra makens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. När denna inkomst nått 4 500 kr. föreligger inte längre någon rätt till skattereduktion.

Reduktion av skatt sker på uppbördsstadiet. Detta innebär att reduktio­ nen helt administreras av lokal skattemyndighet och alltså inte ingår som ett led i taxeringsförfarandet. Förutom själva beräkningen av reduktionen, som dock torde kunna ske maskinellt i ADB-systemet, medför denna ad­ ministration inte något merarbete vid debitering av slutlig skatt för den lokala skattemyndigheten. Denna har även f. n. att ta hänsyn till förhållan­ dena för den skattskyldiges make vid debiteringen av den slutliga skatten.

Skattereduktionen ingår i förfarandet vid debitering av slutlig skatt och sker således till följd av de särskilda materiella reglerna om reduktion som ett led i fastställandet av den slutliga skatten. De materiella bestäm­ melserna om reduktion bör ha sin plats i uppbördsförordningen (1953: 272) och inte i förordningen om statlig inkomstskatt, eftersom reduktionen, som jag strax skall belysa ytterligare, avses få göras i fråga om även andra skat­ ter än statlig inkomstskatt. Reduktionsberäkningen ingår i debiteringsbe- slutet. Uppstår fel, t. ex. om skatten fastställts utan att reduktionsbestäm- melsen iakttagits, kan talan föras mot debiteringsbeslutet enligt de regler som redan finns i uppbördsförordningen. Det kan emellertid tänkas fall där talan inte bör avse debiteringsbeslutet utan i stället taxeringen. Reduktio­ nens storlek är beroende av storleken av den till statlig inkomstskatt taxe­ rade inkomsten hos den skattskyldiges make. Är denna make nöjd med sin taxering — grundavdraget kan ha medfört att beskattningsbar inkomst inte uppkommer — kan dock den skattskyldige själv ha annan uppfatt­ ning om hur stor den statligt taxerade inkomsten för maken egentligen bort vara. Redan i dag torde den skattskyldige under vissa förhållanden ha talerätt såvitt avser makens taxering. Samma talerätt bör föreligga, om den skattskyldige vill föra talan mot makens taxering för att åstadkomma en för honom själv förmånligare skattereduktion. Denna talan är, som framgår av det anförda, ett led i en taxeringsprocess och inte i en upp- bördsprocess.

Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

98

Som jag nyss anfört bör skattereduktion få ske inte endast i fråga om

statlig inkomstskatt utan i fråga om alla skatter som tas ut enligt upp-

bördsförordningen med undantag för tilläggspensionsavgifter, arbetsgivar­

avgifter, allmänna arbetsgivaravgifter och redareavgifter samt annuiteter

på avdikningslån och på förskott för avlösning av frälseräntor. Detta inne­

bär att skattereduktion får ske i fråga om statlig inkomstskatt, statlig för­

mögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, tingshusmedel,

skogsvårdsavgift, folkpensionsavgift enligt lagen (1962: 398) om finansie­

ring av folkpensioneringen och sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § la­

gen (1962: 381) om allmän försäkring. Skattereduktionen är dock inte av­

sedd att leda till nedsättning av kommun eller annan tillkommande skatte­

medel. Vad som bortfaller vid skatteuppbörden till följd av reduktionen skall

helt bäras av staten, som i sin tur gottgör kommuner och andra enligt den

utdebitering av skatt som framgår av resp. utdebiteringsbeslut.

I det föregående har jag nämnt att skattereduktionen sker vid debitering

av den slutliga skatten. Uppbörd av skatt sker emellertid i första hand pre­

liminärt, i huvudsak på två olika sätt, nämligen genom preliminär A-skatt

och preliminär B-skatt.

Preliminär A-skatt är avsedd för löntagare och liknande kategorier. Skat­

ten utgår i regel med belopp som anges i tabeller, som för varje inkomstår

fastställs av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden efter samråd

med riksskattenämnden. Undantag finns emellertid, men dessa saknar in­

tresse i sammanhanget. Den preliminära A-skatten inbetalas till statsverket

av den skattskyldiges arbetsgivare, som är skyldig att göra avdrag motsva­

rande skatten enligt skattetabell på den skattskyldiges lön. Inbetalningen

sker under särskilda uppbördsterminer, till antalet sex under varje upp­

bördsår.

Preliminär B-skatt är avsedd för dem som inte skall erlägga prelimi­

när A-skatt, dvs. i huvudsak för jordbrukare, företagare och liknande ka­

tegorier. Preliminär B-skatt utgår i princip med belopp motsvarande den

slutliga skatt som påförts den skattskyldige året före inkomståret. Under

vissa omständigheter beräknas preliminär B-skatt emellertid med ledning

av preliminär taxering. Så är fallet när slutlig skatt tidigare inte varit på­

förd eller när större avvikelser än 20 % är att vänta i förhållande till den

slutliga skatt som påförts året före inkomståret. Den preliminära B-skatten

inbetalas till statsverket av den skattskyldige själv efter debitering av den

lokala skattemyndigheten.

Även vid den preliminära uppbörden skall givetvis rätten till skattere­

duktion beaktas. Det ligger i syftet med den preliminära uppbörden att den

så nära som möjligt skall ansluta till den slutliga. I fråga om preliminär

A-skatt sker detta genom inarbetande i källskattetabellerna. Om prelimi­

när B-skatt fastställs på grundval av föregående års taxering blir skattere­

duktionen automatiskt beaktad genom att föregående års slutliga skatt bil-

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

99

dar grunden för debiteringen. Sker debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering kan frågan om skattereduktion beaktas ge­ nom särskilt angivande av makens inkomstförhållanden på den preliminä­ ra självdeklarationen.

I konsekvens med vad som avses gälla för grundavdragen bör, för att skattereduktion skall få åtnjutas, bosättning här i riket under någon del av beskattningsåret krävas. För det första bör den skattskyldige själv vara bo­ satt här under någon del av beskattningsåret. Eftersom emellertid, när det gäller gift skattskyldig, skattereduktionen är beroende av makens inkomst­ förhållanden och möjlighet att åtnjuta grundavdrag, bör krävas att även maken är bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. Har maken varit bosatt här under mindre än hälften av beskattningsåret bör endast halv reduktionsrätt föreligga.

Jag har tidigare nämnt att reglerna om skattereduktion bör tas in i upp- bördsförordningen. Den materiella bestämmelsen bör tas in i 2 § 4 mom. Den nuvarande lydelsen av 4 mom. kan nämligen slopas av skäl som jag närmare skall beröra i det följande. Vissa ändringar med anledning av reglerna om skattereduktion bör göras i

2

§

2

mom.,

4

§

1

och

2

mom., 46 §

2 mom., 70 § samt punkt 3 av anvisningarna till 45 §. I övrigt berörs 4 § 4 mom., 40 § 1 mom. och 49 § 1 mom. av skatteförslaget.

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970

Taxeringsförordningen

Den här föreslagna skattereformen föranleder ändringar också i taxe­ ringsförordningen (1956: 623). Det gäller främst deklarationspliktsgränsen och regler för uppdelning av inkomst i A- och B-inkomst. Dessutom bör vissa ändringar av redaktionell art göras, bl. a. en utmönstring av begrep­ pet samtaxering.

Fysisk person skall f. n. avge allmän självdeklaration om hans bruttoin­ komst under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 2 400 kr. Den­ na beloppsgräns gäller under förutsättning att den skattskyldige varit bo­ satt i riket hela beskattningsåret och under denna tid inte betalat sjömans­ skatt. I annat fall inträder deklarationsplikten vid en bruttoinkomst på 100 kr. Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och bott tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till ma­ karnas sammanlagda inkomst.

Den beloppsgräns på 2 400 kr. som normalt gäller har bestämts med hän­ syn till de minimiavdrag som tillkommer varje fysisk person, nämligen ortsavdraget på 2 250 kr. och det schabloniserade avdraget för sjukförsäk­ ringsavgift, 150 kr. Inkomster under denna gräns ger regelmässigt inte upp­ hov till beskattningsbar inkomst, vare sig statligt eller kommunalt. Dekla­ ration och taxering är sålunda onödig i dessa fall. Då grundavdraget nu fö-

100

reslås utgöra

4

500 kr. samtidigt som schablonavdraget för sjukförsäkrings­

avgift utmönstras bör deklarationspliktsgränsen för fysiska personer höjas

till samma belopp 4 500 kr.

Något skäl att höja den nyss nämnda speciella gränsen 100 kr. föreligger

inte. Inte heller bör samberäkningsregeln för makar ändras. Skäl finns näm­

ligen för att behålla denna regel.

Det nu sagda jämte en konsekvensändring till följd av mitt förslag i

annat sammanhang denna dag om ändrad förmögenhetsbeskattning föran­

leder ändring av

22

§

1

mom. taxeringsförordningen.

De uppgifter om personliga förhållanden och inkomstförhållanden som

ligger till grund för taxeringen lämnas i den allmänna självdeklarationen.

Som jag anfört i avsnittet om makars beskattning fordras en utvidgning

av uppgiftsskyldigheten i de fall då kapitalinkomst och liknande hos ma­

kar skall sambeskattas. Uppgiftsskyldigheten i deklarationen bör i dessa

fall omfatta också huruvida inkomsterna utgör A- eller B-inkomster vid

taxeringen till statlig inkomstskatt. Den vidgade uppgiftsskyldigheten skall

korrespondera med den föreslagna bestämmelsen i 9 § 3 mom. SI och bör

gälla enbart de fall där en uppdelning i A- och B-inkomst enligt nämnda

regel skall ske vid taxeringen. Jag förordar sålunda att makar som skall

taxeras såsom sammanlevande och som båda har inkomst att taxera till stat­

lig inkomstskatt åläggs skyldighet att ange huruvida inkomsten av varje

förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst. Föreskrift härom bör tas in i

25 § taxeringsförordningen.

För taxeringsnämnd skall föras taxeringslängder, bl. a. inkomstlängd, i

vilka förs in de taxeringar som nämnden beslutar. I inkomstlängden an­

tecknas särskilt i fråga om statlig inkomstskatt bl. a. inkomst av olika för­

värvskällor, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräk­

nad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, mins­

kad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser

underskott i förvärvskälla samt taxerad och beskattningsbar inkomst. Upp­

går den enligt SI beräknade taxerade inkomsten till minst 2 400 kr. för en­

samstående och till sammanlagt 2 400 kr. för makar som samtaxeras, skall

den beräknade taxerade inkomsten införas även om beskattningsbar inkomst

inte uppkommer. Taxeringslängd skall sedan den skrivits under av längd­

föraren anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

Viss komplettering av uppgifterna i inkomstlängden behövs. Jag förordar

att i längden tas in uppgifter där så erfordras om A- och B-inkomst. Vidare

bör gränsen för införande av beräknad taxerad inkomst, då beskattningsbar

inkomst inte uppkommer, höjas från 2 400 kr. till 4 500 kr. De föreslagna

bestämmelserna bör föras in i

68

§ taxeringsförordningen.

En följd av den nuvarande sambeskattningen av makar är att en ändring

av ena makens taxering kan ha betydelse också för andra makens taxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

101

Med hänyn härtill föreskrivs i 105 § taxeringsförordningen att skattedom- stol, om ändring görs i en av två samtaxerade makars beskattning, får änd­ ra också andra makens taxering såvitt angår tillämpningen av 52 § 1 mom. KL och 11 § 1 mom. SI.

Någon ändring av denna regel i princip är inte påkallad med hänsyn till de sambeskattningsinslag som alltjämt finns i det föreslagna skattesyste­ met. Regeln bör dock utsträckas till att gälla också i fråga om förvärvsav- dragen enligt 46 § 3 mom. KL. Som framgått av vad jag förut sagt medges avdraget normalt åt den av makarna som har den lägsta inkomsten. Om skattedomstol ändrar gift skattskyldigs taxering så att förvärvsavdraget bör tillfalla maken bör överflyttning kunna ske utan yrkande därom. En ändring av denna innebörd bör göras i 105 § taxeringsförordningen.

Redaktionella ändringar i fråga om begreppen ortsavdrag och samtaxe- ring bör därutöver göras i 70, 72, 73 och 98 §§ taxeringsförordningen.

Mervärdeskatten

Jag har tidigare framhållit, att de förordade ändringarna i inkomstbe­ skattningen och de kompensatoriska åtgärder som föranleds av skattere­ formen i sin helhet medför ett inkomstbortfall och en merkostnad för sta­ ten på tillsammans ca 4,6 miljarder kr. Erforderlig täckning härför är, så­ som också framhållits tidigare, avsedd att ske genom en höjning av mer­ värdeskatten och genom en skärpning av skatten på större arv och förmö­ genheter. Frågan om ändringar i förmögenhetsbeskattningen avses bli be­ handlad i en särskild proposition. Vad jag i det följande ämnar ta upp gäl­ ler således frågan om den höjning av mervärdeskatten som utgör förut­ sättningen för skattereformens genomförande. Vissa andra mervärdeskat­ tefrågor har aktualiserats, bl. a. i skrivelser till finansdepartementet. I allt väsentligt gäller det frågor av mera teknisk natur. Jag har ansett det lämp­ ligast att i detta sammanhang ta upp endast sådana frågor som har ett mera direkt samband med den aktuella höjningen av skatten och att frågor av skatteteknisk natur bör behandlas i en särskild proposition till vårriksdagen.

Mervärdeskatten infördes så sent som den 1 januari 1969 och ersatte då den tidigare utgående allmänna varuskatten. Jag torde därför inte här be­ höva närmare gå in på innebörden av en beskattning enligt mervärdeskatte- principen eller på utformningen av skatten. Jag nöjer mig med att fram­ hålla att skatten utgår enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt (omtryckt 1969: 237) och att den som konsumtionsbeskattning betraktad nära sammanfaller med den tidigare allmänna varuskatten. Övergången till en mervärdebeskattning innebar i allt väsentligt endast en teknisk omlägg­ ning varigenom mervärdeskatteprincipen gjordes tillämplig på den redan

7

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 70

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

gällande allmänna varuskatten. Detta markeras ytterligare av att skatte­

satsen 10

%, som gällde för den allmänna varuskatten, överfördes på mer­

värdeskatten och att beskattningsvärdet även för mervärdeskatten utgörs

av vederlaget inklusive skatt. Även i andra hänseenden har mervärdeskat­

ten utformats med särskilt sikte på att ge samma skatteeffekt som den all­

männa varuskatten. Av särskild betydelse härvidlag är att den skatteplikt,

som genom övergången till mervärdeskatt infördes för byggnadsentrepre-

nader och andra fastighetsarbeten, har kombinerats med särskilda reduce-

ringsregler i syfte att åstadkomma en mervärdeskatteeffekt i överensstäm­

melse med vad den allmänna varuskatten medförde på sådana arbeten.

Varuskatten var konstruerad så att skattebelastningen på entreprenadar­

beten begränsades till den skatt som utgick på entreprenörernas inköp av

skattepliktiga varor och tjänster. Reduceringsreglerna för mervärdeskatten

syftar till att från beskattning undanta den del av entreprenadsumman som

utgör ersättning för arbetskostnader o. d. för att på så sätt även i det nya

systemet få en till det skattepliktiga materialvärdet begränsad skattebelast­

ning. Huvudregeln innebär att skatt enligt den gällande skattesatsen utgår

på endast 60

%

av det för entreprenaden betingade vederlaget inklusive

skatt. I fråga om arbeten som avser yttre vatten- och avloppsledning, väg,

gata, bro, spåranläggning, flygfält, kanal och annan farled samt i fråga om

arkitekttjänster utgår skatt på endast

20

%

av vederlaget inklusive skatt.

I praktiken betyder dessa regler vid skattesatsen

10

% att skatt utgår med

6

% resp. 2 % på det faktiska vederlaget inklusive skatt. Uttrycks skatten

i procent av priset före skatt motsvarar skattesatsen

10

% ett skattepålägg

av

11,11

% och de nämnda reduceringsreglerna ger ett skattepålägg av

6,38 % resp. 2,04 %.

Reduceringsregler av nu nämnt slag är inte något nytt som tillkommit

vid övergången till mervärdeskatt. En 60 %-regel gällde sålunda för den all­

männa varuskatten på monteringsfärdiga hus och för serveringstjänster.

Denna reducering har också överförts på mervärdeskatten och den gäller

dessutom för den i mervärdeskattesystemet införda skatteplikten för rums-

uthyrning i hotell- och pensionatrörelser. Systemet med reducerade be­

skattningsvärden har valts i stället för att åstadkomma skattereduktioner

genom differentierade skattesatser. Genom denna lösning kan en enda skat­

tesats ges generell giltighet. Skatt utgår emellertid inte endast vid omsätt­

ning inom landet utan även vid import av skattepliktiga varor. 60 %-regeln

skulle därmed bli tillämplig vid import av monteringsfärdiga hus. Det har

ansetts onödigt att tillämpa regeln i detta fall och därför gäller skattesatsen

6

%

vid införsel av sådana hus.

Utöver nämnda av praktiska skäl betingade skattesatsdifferentiering har

ytterligare en tillkommit genom tidigare beslut av årets riksdag (prop.

1970: 7, BeU 1, rskr 51). Genom detta beslut har mervärdeskatten den 9

februari 1970 höjts från 10 % till 14

%

för följande varor, nämligen per-

103

sonbilar, motorcyklar, snöskotrar, campingvagnar, fartyg och fartygsmoto-

rer samt televisionsapparater. Räknat på priset före skatt motsvarar skatte­

satsen 14 % ett skattepålägg av 16,28 %. Motivet för denna åtgärd var att

motverka en icke önskvärd köprnsh i fråga om dyrare och särskilt efter­

traktade varor under år 1970 inför den generella höjningen av mervärde-

skatlen vid årsskiftet 1970/71. Den nu nämnda skattehöjningen regleras

i förordningen (1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vissa varor. Som sär­

skilt påpekats i bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande

skall denna förordning givetvis upphöra att gälla samtidigt med att den nu

aktuella generella höjningen av mervärdeskatten träder i kraft.

Enligt den översiktliga redogörelse för skattereformen, som lämnades i

årets finansplan, skulle det för en balansering av reformen från statsfinan-

siell synpunkt erfordras en höjning av skattesatsen för mervärdeskatten

från 10

%

till 14 %. Vid en omläggning av den direkta beskattningen en­

ligt vad som förordats i det föregående ger inte en sådan höjning av mer­

värdeskatten den kostnadstäckning som behövs. Jag har då även beaktat

vad de aviserade ändringarna i kapitalbeskattningen och de ändrade regler­

na för villaschablonen betyder. Med hänsyn härtill och då även finanspoli­

tiska skäl kan anföras för en något större höjning av mervärdeskatten än

vad skattereformen kräver förordar jag, att skattesatsen höjs till 15 % med

verkan fr. o. in. den 1 januari 1971, från samma tidpunkt som skatterefor­

men i övrigt är avsedd att träda i kraft. Skattesatsen 15

%

motsvarar ett

skattepålägg om 17,65 % på pris före skatt.

Enligt min mening påkallar höjningen av skattesatsen till 15 % ingen

ändring av procenttalen för den reducerade beskattningen av byggnadsen-

treprenader, monteringsfärdiga hus, serveringstjänster, arkitekttjänster

m. in. Utan att i detta sammanhang gå in på frågan, om någon ändring

bör göras beträffande reduceringsreglernas tillämpningsområde, bör sålun­

da reduktionen till 60 % resp. 20 % av full skatt gälla även efter årsskiftet

1970/71. Vid skattesatsen 15 % ger 60 %-regeln en faktisk skatt av 9 % på

priset inklusive skatt eller 9,89 % räknat på pris före skatt. 20 %-regeln

ger en faktisk skatt av 3 % på priset inklusive skatt eller 3,09 % på pris

exklusive skatt. Härav följer också, att skattesatsen 9 % bör gälla vid im­

port av monteringsfärdiga hus.

Nu förordade skattesats justeringar kräver ändring av 13 och 59 §§ förord­

ningen (1968: 430) om mervärdeskatt. Vid en höjning av skatten i enlighet

med det anförda bör emellertid i detta sammanhang även uppmärksam­

mas bestämmelserna i 15 § förordningen om skattskyldigs rätt att korrigera

skatteredovisningen för uppkomna kundförluster och för lämnade rabatt­

förmåner. Bestämmelserna härom innebär, att förlust på fordran som in­

räknats i skattepliktig omsättning får dras av i redovisningen för den pe­

riod då förlusten uppkommit. Rabatt, återbäring eller bonus som ges ut i

efterhand och avser tidigare redovisad skattepliktig omsättning får dras av

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning av utgående

skatt, dvs. skatten på egen skattepliktig omsättning. Det bör beaktas att

denna rätt till korrigering för i efterhand lämnade rabattförmåner inte om­

fattar s. k. villkorliga rabatter av typen kassarabatt och liknande.

Med den nämnda utformningen av bestämmelserna skulle en korrigering

för tidigare redovisad skatt, som efter årsskiftet 1970/71 görs för kundför­

lust eller rabatt som är hänförlig till tid före årsskiftet, betyda ett avdrag

i skatt enligt den höjda skattesatsen trots att korrigeringen avser omsätt­

ning för vilken skatt redovisats enligt tidigare gällande lägre skattesats.

Enligt min mening bör korrigering i dessa fall inte få göras med större

belopp än som svarar mot den skatt som redovisats tidigare. Jag förordar

därför att bestämmelserna i 15 § förordningen ändras i enlighet härmed.

Dessutom förordar jag i förtydligande syfte sådan omskrivning av bestäm­

melserna att därav direkt framgår att de ej gäller för villkorliga rabatter.

Härjämte bör ett tillägg göras av innebörd, att kreditnota eller motsvarande

handling skall utfärdas för i princip varje kundkreditering som berör redo­

visning av mervärdeskatt för både säljare och köpare.

Under hänvisning till vad bevillningsutskottet uttalat i sitt av riksdagen

godkända betänkande över förslaget om höjd mervärdeskatt på vissa varor

(BeU 1970: 1) bör den nu behandlade generella höjningen av mervärdeskat­

ten gälla utan undantag vid skattepliktig omsättning och införsel för vilken

skattskyldighet enligt de allmänna reglerna inträder den 1 januari 1971

eller senare. Författningsförslaget innehåller därför inga andra övergångs­

bestämmelser än att förordningen (1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vis­

sa varor upphör att gälla vid utgången av år 1970.

En höjning av mervärdeskatten enligt vad jag nu förordat kan beräknas

medföra en inkomstökning för staten om ca 4 500 milj. kr. för helt år en­

ligt aktuella konsumtionsförhållanden.

Övriga frågor

De ändringar i KL och SI som jag tidigare förordat föranleder konse­

kvensändringar i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid

taxering för inkomst. Sålunda bör utmönstras det nuvarande förbudet i 2 §

mot att i förlustavdragets belopp räkna in schabloniserat avdrag för kom­

munalskatt. Vidare bör samtaxeringsbegreppet i dess nuvarande innebörd

tas bort i

6

§ och dess anvisningar.

I fråga om folkpensionsavgiften finns f. n., som jag tidigare sagt, sär­

skilda regler för samtaxerade makar. För sådana makar gäller bl. a. att

inaximiavgiften 1 500 kr. räknas för dem båda tillsammans. Som en kon­

sekvens av den individuella beskattningen bör de särskilda beräkningsreg-

105

lerna beträffande folkpensionsavgiften slopas. Detta föranleder ändring i

3 § lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen.

Ett annat område som berörs av det nu framlagda förslaget är beskatt­

ningen av ackumulerad inkomst. De författningsändringar som fordras i

detta hänseende är emellertid delvis tekniskt komplicerade och kräver ytter­

ligare överväganden. Jag avser att senare återkomma härtill. I det sam­

manhanget ämnar jag också ta upp de ytterligare frågor som kan aktuali­

seras genom reformen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­

rättade förslag till

1)

lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2)

förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomst­

skatt,

3)

lag om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst,

4)

lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensione­

ringen,

5)

förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

6)

lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

7)

lag om ändring i taxering sför ordning en (1956: 623),

8

)

förordning om upphävande av förordningen (1965: 153) om särskild

skatteberäkning i vissa fall för makar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

r

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­

ta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Bilaga 1

Med direkt skatt menas i denna bilaga kommunal och statlig inkomstskatt

samt folkpensions- och sjukförsäkringsavgift.

Vid skatteuträkningen, såväl

enligt nuvarande regler som enligt förslaget,

har räknats med en kommunal

utdebitering på

21,00

kr. per skattekrona, dvs. medelutdebiteringen för år

1970. Den år 1970 för riket genomsnittliga sjukförsäkringsavgiften för

anställda har tillämpats. I övrigt har räknats med ett avdrag för intäk­

ternas förvärvande på 100 kr. samt med avdrag för sjukförsäkringsavgiften.

Hänsyn till avrundningen av den beskattningsbara inkomsten har tagits ge­

nom att ortsavdragen/grundavdragen förhöjts med 50 kr. Härutöver har

vid

uträkningen av skatten enligt nuvarande regler

vid den statliga taxeringen

räknats med avdrag för kommunalskatten på föregående års inkomst. In­

komsten har härvid antagits öka med 5 % mellan de båda åren och utdebi-

teringssatsen med 50 öre. Gällande schablonavdrag för sjukförsäkringsav­

gifter och kommunalskatt har tillämpats då detta ställt sig förmånligare för

den skattskyldige. Slutligen har reglerna för frivillig särbeskattning tilläm­

pats då dessa medför lägre skatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

107

Tabell 1. Ökning ( + ) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget

Ensamstående

Årsinkomst, Direkt skatt, i kr., enligt

Ökning ( + )

kr.

eller minskning (—), i kr., av den direkta

nuvarande regler

förslaget

skatten

i

2

3

4

4 000

316

12

— 304

6 000

1 057

585

— 472

8 000

1 871

1 398

— 473

10 000

2 600

2 127

— 473

12 000

3 391

2 870

— 521

16 000

5 209

4 333

— 876

20 000

7 090

5 785

—1 305

25 000

9 561

7 906

—1 655

30 000

12 169

10 319

—1 850

35 000

14 916

13 153

—1 763

40 000

17 790

16 111

—1 679

45 000

20 615

19 051

—1 564

50 000

23 434

21 991

—1 443

60 000

29 373

27 879

—1 494

80 000

41 558

40 237

—1 321

100 000

54 452

53 237

—1 215

150 000

87 600

88 202

+ 602

200 000

122 352

125 667

+ 3 315

Tabell 2. Ökning (+) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget

Gift man utan eller med barn. Hustrun saknar inkomst

Årsinkomst, kr.

Direkt skatt, i kr., enligt

Ökning (+) eller minskning (—), i kr., av den direkta skatten

nuvarande regler

förslaget

i

2

3

4

8 000

690

50

— 640

10 000

1 260

327

— 933

12 000

2 195

1 070

—1 125

16 000

3 823

2 533

—1290

20 000

5 275

3 985

—1 290

25 000

7 254

6 106

—1 148

30 000

9 545

8 519

—1 026

35 000

11 884

11 353

— 531

40 000

14 509

14 311

— 198

45 000

17 186

17 251

+ 65

50 000

19 925

20 191

+ 266

60 000

25 642

26 079

+ 437

80 000

37 567

38 437

+ 870

100 000

50 461

51 437

+ 976

150 000

83 509

86 402

+2 893

200 000

118 147

123 867

+ 5 720

Tabell 3. Ökning (-f ) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget för yardera maken

Makar utan barn. Två inkomsttagare. Endast arbetsinkomster

Årsinkomst, kr.

Direkt skatt, i kr., enligt

nuvarande regler

Direkt skatt, i kr., enligt

förslaget

Ökning (+) eller minskning (—),

i kr., av den direkta skatten

mannen

kvinnan

makarna

mannen

kvinnan

makarna

mannen

kvinnan

makarna

mannen

kvinnan

makarna

tillhopa

tillhopa

tillhopa

tillhopa

i

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

12 000

4 000

16 000

3 168

482

3 650

2 622

12

2 634

— 546

— 470

—1 016

16 000

20 000

4 632

482

5 114

4 085

12

4 097

— 547

— 470

—1 017

20 000

24 000

6 172

482

6 654

5 537

12

5 549

— 635

— 470

—1 105

30 000

34 000

10 547

652

11 199

10 071

12

10 083

— 476

— 640

—1 116

40 000

44 000

15 701

693

16 394

15 863

12

15 875

+ 162

— 681

— 519

60 000

64 000

26 998

765

27 763

27 631

12

27 643

+ 633

— 753

— 120

100 000

104 000

51 908

845

52 753

52 989

12

53 001

+ 1 081

— 833

+ 248

12 000

8 000

20 000

3 342

1 763

5 105

2 870

1 398

4 268

— 472

— 365

— 837

16 000

24 000

4 825

1 828

6 653

4 333

1 398

5 731

— 492

— 430

— 922

20 000

28 000

6 412

2 013

8 425

5 785

1 398

7 183

— 627

— 615

—1 242

30 000

38 000

10 979

2 241

13 220

10 319

1 398

11 717

— 660

— 843

—1 503

40 000

48 000

16 164

2 440

18 604

16

in

1 398

17 509

53

—1 042

—1 095

60 000

68 000

27 414

2 750

30 164

27 879

1 398

29 277

+ 465

—1 352

— 887

100 000

108 000

52 240

3 106

55 346

53 237

1 398

54 635

+ 997

—1 708

— 711

12 000

12 000

24 000

3 384

3 275

6 659

2 870

2 870

5 740

— 514

— 405

— 919

16 000

28 000

4 999

3 439

8 438

4 333

2 870

7 203

— 666

— 569

—1 235

20 000

32 000

6 663

3 609

10 272

5 785

2 870

8 655

— 878

— 739

—1 617

30 000

42 000

11 386

3 953

15 339

10 319

2 870

13 189

—1 067

—1 083

—2 150

40 000

52 000

16 518

4 300

20 818

16

in

2 870

18 981

— 407

—1 430

—1 837

60 000

72 000

27 762

4 808

32 570

27 879

2 870

30 749

+ 117

—1 938

—1 821

100 000

112 000

54 452

3 375

57 827

53 237

2 870

56 107

—1 215

— 505

—1 720

12 000

20 000

32 000

3 715

6 553

10 268

2 870

5 785

8 655

— 845

— 768

—1 613

16 000

36 000

5 209

6 951

12 160

4 333

5 785

10 118

— 876

—1 166

—2 042

20 000

40 000

7 090

6 951

14 041

5 785

5 785

11 570

—1 305

—1 166

—2 471

30 000

50 000

12 169

6 951

19 120

10 319

5 785

16 104

—1 850

—1 166

—3 016

40 000

60 000

17 790

6 951

24 741

16

in

5 785

21 896

—1 679

—1 166

—2 845

60 000

80 000

29 373

6 951

36 324

27 879

5 785

33 664

—1 494

—1 166

—2 660

100 000

120 000

54 452

6 951

61 403

53 237

5 785

59 022

—1 215

—1 166

—2 381

12 000

30 000

42 000

4 071

11 268

15 339

2 870

10 319

13 189

—1 201

— 949

—2 150

16 000

46 000

5 209

12 012

17 221

4 333

10 319

14 652

— 876

—1 693

—2 569

20 000

50 000

7 090

12 012

19 102

5 785

10 319

16 104

—1 305

—1 693

—2 998

30 000

60 000

12 169

12 012

24 181

10 319

10 319

20 638

—1 850

—1 693

—3 543

40 000

70 000

17 790

12 012

29 802

16

in

10 319

26 430

—1 679

—1 693

—3 372

60 000

90 000

29 373

12 012

41 385

27 879

10 319

38 198

—4 494

—1 693

—3 187

100 000

130 000

54 452

12 012

66 464

53 237

10 319

63 556

—1 215

—1 693

—2 908

o

oo

K

u

n

g l.

M

a

j:

ts

p

ro

p

o

sit

io n

n r

7 0 år

1

9

7

0

Tabell 4. Ökning (+) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget för vardera maken

Makar med barn. Två inkomsttagare. Endast arbetsinkomster

Årsinkomst, kr.

Direkt skatt, i kr., enligt

nuvarande regler

Direkt skatt, i kr., enligt

förslaget1

Ökning ( + ) eller minskning (—),

i kr., av den direkta skatten

mannen

kvinnan

makarna

tillhopa

mannen

kvinnan

makarna

tillhopa

mannen

kvinnan

makarna

tillhopa

mannen

kvinnan

makarna

tillhopa

i

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

12 000

4 000

16 000

3 015

270

3 285

2 234

12

2 246

_

781

— 258

—1 039

16 000

20 000

4 485

276

4 761

3 697

12

3 709

788

— 264

—1 052

20 000

24 000

5 976

276

6 252

5 149

12

5 161

— 827

— 264

—1 091

30 000

34 000

10 452

285

10 737

9 683

12

9 695

769

— 273

—1 042

40 000

44 000

15 567

288

15 855

15 475

12

15 487

92

— 276

— 368

60 000

64 000

26 881

292

27 173

27 243

12

27 255

+

362

— 280

+ 82

100 000

104 000

51 818

297

52 115

52 601

12

52 613

+

783

— 285

+ 498

12 000

8 000

20 000

3 343

1 053

4 396

2 870

602

3 472

473

- 451

— 924

16 000

24 000

4 760

1 100

5 860

4 333

602

4 935

— 427

— 498

— 925

20 000

28 000

6 260

1 237

7 497

5 785

602

6 387

— 475

— 635

—1

no

30 000

38 000

10 737

1 449

12 186

10 319

602

10 921

— 418

— 847

—1 265

40 000

48 000

15 949

1 573

17 522

16

in

602

16 713

162

— 971

— 809

60 000

68 000

27 217

1 770

28 987

27 879

602

28 481

+

662

—1 168

— 506

100 000

108 000

52 079

1 994

54 073

53 237

602

53 839

+1 158

—1 392

— 234

12 000

12 000

24 000

3 343

2 262

5 605

2 870

2 150

5 020

473

— 112

— 585

16 000

28 000

4 865

2 351

7 216

4 333

2 150

6 483

— 532

— 201

— 733

20 000

32 000

6 500

2 571

9 071

5 785

2 150

7 935

715

— 421

—1 136

30 000

42 000

11 122

2 812

13 934

10 319

2 150

12 469

803

— 662

—1 465

40 000

52 000

16 289

3 059

19 348

16

in

2 150

18 261

178

— 909

—1 087

60 000

72 000

27 535

3 436

30 971

27 879

2 150

30 029

+

344

—1 286

— 942

100 000

112 000

52 339

3 875

56 214

53 237

2 150

55 387

+

898

—1 725

— 827

12 000

20 000

32 000

3 627

5 441

9 068

2 150

5 785

7 935

—1 477

+ 344

—1 133

16 000

36 000

5 209

5 696

10 905

3 613

5 785

9 398

—1 596

+

89

—1 507

20 000

40 000

7 090

5 696

12 786

5 785

5 065

10 850

—1 305

— 631

—1 936

30 000

50 000

12 169

5 696

17 865

10 319

5 065

15 384

—1 850

— 631

—2 481

40 000

60 000

17 790

5 696

23 486

16

in

5 065

21 176

—1 679

- 631

—2 310

60 000

80 000

29 373

5 696

35 069

27 879

5 065

32 944

—1 494

— 631

—2 125

100 000

120 000

54 452

5 696

60 148

53 237

5 065

58 302

—1 215

— 631

—1 846

12 000

30 000

42 000

3 981

9 953

13 934

2 150

10 319

12 469

—1 831

+ 366

—1 465

16 000

46 000

5 209

10 590

15 799

3 613

10 319

13 932

—1 596

— 271

—1 867

20 000

50 000

7 090

10 590

17 680

5 065

10 319

15 384

—2 025

— 271

—2 296

30 000

60 000

12 169

10 590

22 759

10 319

9 359

19 678

— 1 850

—1 231

—3 081

40 000

70 000

17 790

10 590

28 380

16

in

9 359

25 470

—1 679

—1 231

—2 910

60 000

90 000

29 373

10 590

39 963

27 879

9 359

37 238

—1 494

—1 231

—2 725

100 000

130 000

54 452

10 590

65 042

53 237

9 359

62 596

—1 215

—1 231

—2 446

Då makarna har lika stora inkomster har kvinnan tillgodoräknats förvärvsavdraget.

K

u

n

g l.

M

a

j:

ts

p

ro

p

o

si

ti

o n n r

7 0

å r

1

9

7

0

1

0

9

no

Kungl. May.ts proposition nr 70 år 1970

Tabell 5. Ökning ( + ) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget

Ogift med barn under 16 år

Årsinkomst,

kr.

Direkt skatt, i kr., enligt

Ökning (+) eller

minskning (—), i kr.,

av den direkta skatten

nuvarande regler

förslaget

i

2

3

4

4 000

12

12

± o

6 000

38

38

± o

8 000

243

50

— 193

10 000

571

63

— 508

12 000

982

350

— 632

16 000

2 578

1 813

— 765

20 000

4 030

3 265

— 765

25 000

5 877

5 266

— 611

30 000

8 044

7 559

— 485

35 000

10 355

10 193

— 162

40 000

12 827

13 135

+ 308

45 000

15 449

16 075

+ 626

50 000

18 178

19 015

+ 837

60 000

23 765

24 899

+ 1 134

SO 000

35 693

37 137

+ 1 444

100 000

48 453

50 137

+ 1 684

150 000

81 392

85 002

+3 610

200 000

115 899

122 367

+ 6 468

Tabell 6. En jämförelse av den direkta skatten enligt förslaget för olika kategorier skattskyldiga

Årsinkomst,

kr.

Direkt skatt, i kr., för

ensamstående

gift man med

hemmafru

gift kvinna

med barn1

ogift med barn

under 16 år

i

2

3

4

5

4 000

12

12

12

12

6 000

585

38

38

38

8 000

1 398

50

602

50

10 000

2 127

327

1 407

63

12 000

2 870

1 070

2150

350

16 000

4 333

2 533

3 613

1 813

20 000

5 785

3 985

5 065

3 265

25 000

7 906

6106

7 066

5 266

30 000

10 319

8 519

9 359

7 559

35 000

13 153

11 353

11 993

10193

40 000

16 111

14 311

14 935

13 135

45 000

19 051

17 251

17 875

16 075

50 000

21 991

20191

20 815

19 015

60 000

27 879

26 079

26 699

24 899

80 000

40 237

38 437

38 937

37137

100 000

53 237

51 437

51 937

50 137

150 000

88 202

86 402

86 802

85 002

200 000

125 667

123 867

124 167

122 367

1 Under förutsättning att kvinnan har lägre inkomst än mannen. Förvärvsavdraget avses

nämligen enligt förslaget skola tillkomma den av makarna som har den lägsta arbetsinkomsten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

111

Tabell 7. Tabell utvisande skatteeffekten vid giftermålets ingående dels enligt nuvarande regler

dels enligt förslaget. Inga barn

Mannens

årsin- g

komst,

kr.

Kvinnans

årsin­

komst,

kr.

Makarnas sammanlagda direkta skatt, i kr., enligt

nuvarande regler

förslaget

före

gifter­

målet

efter

gifter­

målet

skillnad

före

gifter­

målet

efter

gifter­

målet

skillnad

1

2

3

4

5

6

7

8

12 000

0

3 391

2 195

—1 196

2 870

1 070

—1 800

16 000

5 209

3 823

—1 386

4 333

2 533

—1 800

20 000

7 090

5 275

—1 815

5 785

3 985

—1 800

30 000

12 169

9 545

—2 624

10 319

8 519

—1 800

40 000

17 790

14 509

—3 281

16 111

14 311

—1 800

60 000

29 373

25 642

—3 731

27 879

26 079

—1 800

100 000

54 452

50 461

—3 991

53 237

51 437

—1 800

12 000

4'000

3 707

3 650

57

2 882

2 634

— 248

16 000

5 525

5 114

— 411

4 345

4 097

— 248

20 000

7 406

6 654

— 752

5 797

5 549

— 248

30 000

12 485

11 199

—1 286

10 331

10 083

— 248

40 000

18 106

16 394

—1 712

16 123

15 875

— 248

60 000

29 689

27 763

—1 926

27 891

27 643

— 248

100 000

54 768

52 753

—2 015

53 249

53 001

— 248

12 000

8 000

5 262

5 105

— 157

4 268

4 268

± 0

16 000

7 080

6 653

— 427

5 731

5 731

± 0

20 000

8 961

8 425

— 536

7 183

7 183

± 0

30 000

14 040

13 220

— 820

11 717

11 717

± 0

40 000

19 661

18 604

—1 057

17 509

17 509

± 0

60 000

31 244

30 164

—1 080

29 277

29 277

± 0

100 000

56 323

55 346

— 977

54 635

54 635

± o

12 000

12^000

6 782

6 659

— 123

5 740

5 740

± o

16 000

8 600

8 438

— 162

7 203

7 203

± 0

20 000

10 481

10 272

— 209

8 655

8 655

± 0

30 000

15 560

15 339

— 221

13 189

13 189

± 0

40 000

21 181

20 818

— 363

18 981

18 981

± 0

60 000

32 764

32 570

— 194

30 749

30 749

± 0

100 000

57 843

57 827

— 16

56 107

56 107

± o

12 000

20J000

10 481

10 268

— 213

8 655

8 655

± o

16 000

12 299

12 160

— 139

10 118

10 118

i

0

20 000

14 180

14 041

— 139

11 570

11 570

± 0

30 000

19 259

19 120

— 139

16 104

16 104

± 0

40 000

24 880

24 741

— 139

21 896

21 896

± 0

60 000

36 463

36 324

— 139

33 664

33 664

± 0

100

000

61 542

61 403

— 139

59 022

59 022

± 0

12 000

30 000

15 560

15 339

— 221

13 189

13 189

± 0

16 000

17 378

17 221

— 157

14 652

14 652

± 0

20 000

19 259

19 102

— 157

16 104

16 104

± 0

30 000

24 338

24 181

— 157

20 638

20 638

± 0

40 000

29 959

29 802

— 157

26 430

26 430

± 0

60 000

41 542

41 385

— 157

38 198

38 198

± 0

100

000

66 621

66 464

— 157

63 556

63 556

± 0

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Tabell 8. Den sammanlagda effekten av ändringar i den direkta skatten, av momshöjningerr.

samt av höjda barnbidrag och bidragsförskott

Årsin-

Ökning ( + ) eller minskning (—), i kr., av skattereformens sammanlagda

komst,

effekt för

kr.

ensam-

gift man

gift man

gift man

gift man

ogift med

stående

utan barn

med ett

med två

med tre

ett barn un-

barn

bara

barn

der 16 år för

Hustrun saknar inkomst

dragsför-

skott utgår

i

2

3

4

5

6

7

4 000

— 150

— 650

6 000

— 300

— 600

8 000

— 250

— 350

— 650

— 900

—1 150

— 700

10 000

— 200

— 600

— 850

—1 150

—1 400

— 950

12 000

— 200

— 750

—1 000

—1 300

—1 550

—1 050

16 000

— 450

— 850

—1 100

—1 350

—1 650

—1 100

20 000

— 800

— 750

—1 000

—1 250

—1 550

—1 000-

25 000

—1 050

— 450

— 750

—1 000

—1 250

— 700

30 000

—1 150

— 250

— 500

— 800

—1 050

— 450

35 000

—1 000

+ 350

+ 100

— 200

— 450

50

40 000

— 850

+ 750

+ 500

+ 250

50

+ 500

45 000

— 650

+ 1 100

+ 850

+ 600

+ 300

+ 900

50 000

— 400

+ 1 400

+ 1 100

+ 900

+ 600

+ 1 200

60 000

— 300

+ 1 700

+ 1 500

+ 1 200

+ 900

+ 1 700

SO 000

+ 100

+ 2 500

+ 2 200

+ 2 000

+ 1 700

+ 2 300

100 000

+ 500

+ 2 900

+ 2 600

+ 2 300

+ 2 100

+ 2 800

150 000

+ 3 000

+ 5 400

+ 5 200

+ 4 900

+ 4 600

+ 5 400

200 000

+ 6 300

+ 8 800

+ 8 600

+ 8 300

+ 8 000

+ 8 800

Diagram.

Den totala direkta skatten dels enligt nuvarande regler, dels enligt

förslaget.

Skatt i % av

årsinkomsten

— skatt enligt nuvarande regler för ensamstående

skatt enligt nuvarande regler för gift man med hemmafru

_ skatt enligt förslaget för ensamstående

,ö skatt enligt förslaget för gift man med hemmafru

150 000

200 000

100 000

25 000

50000

12 000

Årsinkomst i kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

113

Bilaga 2

Storleken, enligt förslaget, i olika inkomstlagen av det extra avdraget samt av den till statlig in­

komstskatt beskattningsbara inkomsten för folkpensionärer vid 1972 års taxering

Folkpensionen har för år 1971 beräknats till 6 300 kr. för ensamstående folkpensionär och

till 10 000 kr. för makar som båda är folkpensionärer

Ensamstående folkpensionär

Makar som båda är folkpensionärer

Taxerad

Grund-

Extra

Beskatt-

Taxerad

Grund-

Extra

Beskatt-

inkomst,

avdrag,

avdrag,

ningsbar in-

inkomst,

avdrag,

avdrag,

ningsbar in-

kr.

kr.

kr.

komst, kr.

kr.

kr.1

kr.1

komst, kr.1

1

2

3

4

5

6

7

8

4 500

4 500

0

0

9 000

9 000

0

0

4 900

4 500

400

0

9 400

9 000

400

0

5 300

4 500

800

0

9 800

9 000

800

0

5 700

4 500

1 200

0

10 300

9 000

1 300

0

€200

4 500

1 700

0

10 800

9 000

1 800

0

6 700

4 500

2 200

0

11 300

9 000

2 300

0

7 200

4 500

2 700

0

11 800

9 000

2 800

0

7 700

4 500

3 200

0

13 000

9 000

2 400

1 600

8 900

4 500

2 800

1 600

14 200

9 000

2 000

3 200

10 100

4 500

2 400

3 200

15 400

9 000

1 600

4 800

11 300

4 500

2 000

4 800

16 600

9 000

1 200

6 400

12 500

4 500

1 600

6 400

17 800

9 000

800

8 000

13 700

4 500

1 200

8 000

19 000

9 000

400

9 600

14 900

4 500

800

9 600

20 200

9 000

0

11 200

16 100

4 500

400

11 200

17 300

4 500

0

12 800

1 Om endast den ena av makarna har inkomst är grundavdraget 4 500 kr. Det extra av­

draget är oförändrat. Därvid uppkommer även i de lägre inkomstlägena beskattningsbar

inkomst, 4 500 kr. Skatten på 4 500 kr. uppgår till ca 1350 kr. men undanröjs genom

skattereduktionen på 1 800 kr.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Bilaga 3

PM

med redogörelse för beskattningen av B-inkomst hos makar

Den föreslagna metoden för beskattning av B-inkomst hos makar har

följande innebörd. Sambeskattningen sker endast i fråga om taxering till

statlig inkomstskatt. I de fall en uppdelning på beskattningsbar A- resp.

B-inkomst är nödvändig — när uppdelning skall ske berörs i det följan­

de — bör samtliga avdrag som inte medges i förvärvskällan göras i förs­

ta hand mot A-inkomster. Endast i den mån denna inkomst inte längre för­

slår bör avräkningen få ske mot B-inkomst. Tekniskt bör denna beräkning

göras på följande sätt. Den taxerade inkomsten, som måste bestämmas för

alla skattskyldiga med hänsyn till reglerna för avtrappning av grundavdra­

get, framräknas utan uppdelning på A- resp. B-inkomst. Sedan beräknas

först beskattningsbar inkomst på vanligt sätt genom att grundavdraget och

eventuellt avdrag för nedsatt skatteförmåga görs från den taxerade inkoms­

ten. Den beskattningsbara inkomsten avrundas som nu nedåt till helt hund­

ratal kronor. Härefter bestäms beskattningsbar A-inkomst genom att den

sammanlagda A-inkomsten minskas med allmänna avdrag, förlustavdrag,

grundavdrag och extra avdrag. Summan avrundas nedåt till helt hundratal

kronor, och utgör efter avrundningen således beskattningsbar A-inkomst.

Blir denna summa ett negativt tal eller efter avrundningen lika med noll

är den beskattningsbara B-inkomsten lika med den beskattningsbara in­

komsten. I annat fall framkommer den beskattningsbara B-inkomsten som

skillnaden mellan den beskattningsbara inkomsten och den beskattnings­

bara A-inkomsten.

En uppdelning av inkomsten i A-inkomst och B-inkomst behöver göras

bara i vissa fall. Har endast den ena maken beskattningsbar inkomst beräk­

nas skatten på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i beskatt­

ningsbar A- resp. B-inkomst. Har båda makarna beskattningsbar inkomst

beräknas skatten på beskattningsbar A-inkomst individuellt, alltså för var­

dera maken för sig. Har makarna enbart beskattningsbar B-inkomst beräk­

nas skatten på det sammanlagda beloppet av B-inkomsterna och fördelas för

makarna efter förhållandet mellan de beskattningsbara inkomsterna. I andra

fall läggs B-inkomst hos make som har den lägsta beskattningsbara A-in­

komsten samman med den andra makens totala beskattningsbara inkomst.

Summan skattläggs sedan såsom om den utgjort denna makes beskattnings­

bara inkomst. Det skattebelopp som därvid erhålls minskas med skatten på

hans beskattningsbara A-inkomst. Skillnaden utgör makarnas sammanlagda

skatt på B-inkomst. Denna skatt fördelas sedan mellan makarna efter för­

hållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster och avrundas enligt

gällande regler. Härvid iakttas att B-inkomster till ett belopp som samman­

lagt för makarna inte överstiger

2

000

kr. behandlas i nu förevarande hän­

seende som A-inlcomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

115

Innehål!

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................................................. 1

Författningsförslag......................................................................................... g

Utdrag av statsrådsprotokollet den 6

mars 1970 .................................... "

[

44

Inledning ........................................................................................................ 44

Nuvarande ordning m. m.................................................................................. 42

Kommunal och statlig inkomstskatt ................................................. 42

Förlustutjämning ................................................................................... 4

g

Folkpensionsavgiften ............................................................................

49

Sjukförsäkringsavgiften........................................................................

49

Frivillig särbeskattning........................................................................... 50

Folkpensionärernas skatteförhållanden ............................................. 51

Vissa taxerings- och uppbördsbestämmelser....................................

53

Familj eskatteberedningens förslag till individuell beskattning...........

54

Utredningsarbetets förutsättningar .....................................................

54

Alternativens uppbyggnad..................................................................... 55,

Faktisk sambeskattning..........................................................................

57

Inkomst av kapital och liknande..........................................................

57

Remissyttrandena över familjeskatteberedningens förslag................... 60

Valet av skatteform ............................................................................... gg

Reformens genomförande ..................................................................... 62

De olika alternativen ............................................................................. 63

Den faktiska sambeskattningen.............................................................. 65

Beskattningen av kapitalinkomst och liknande ............................ 65

Kommunalskatteavdraget ...................................................................... 67

Departementschefen ....................................................................................... gg

De fördelningspolitiska motiven .........................................................

68

Individuell beskattning.......................................................................... 70

Övriga förslag........................................................................................... 73

Skattereformens medel .......................................................................... 74

Reformens verkningar ..........................................................................

79

,

Folkpensionärerna ................................................................................... gl

Inkomstskatten.............................................................................................. g

2

Allmänna avdrag ................................................................................... g

2

Avdrag enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen................... 82

Förvärvsavdrag ................................................................................... g3

Kommunalskatteavdraget .................................................................. gg

Grundavdrag.............................................................................................. 37

Extra avdrag ...........................................................................................

39

.

Makars beskattning ...............................................................................

39

Skatteskalan................................................................................................

92

Folkpensionärema ...................................................................................

93

Skattereduktion ....................................................................................... gg

Taxeringsförordningen .......................................................................... 99

Mervärdeskatten........................................................................................... 101

Övriga frågor ................................................................................................ 104

Hemställan ............................................................................................................ 1Q5

Bilagor ............................................................................................................ 10&

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700109