Med anledning av propositionen 1976/77:41 om ändrade beskattningsregler för egenföretagare, m. m. jämte motioner

Skatteutskottets betänkande

SkU 1976/77:12

1976/77:12

med anledning av propositionen 1976/77:41 om ändrade beskattningsregler för egenföretagare, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1976/77: 41 föreslår regeringen (finansdepartementet) att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa

fall,

3. lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142),

4. lag om ändring i lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,

5. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

I början av detta år infördes regler om lättnader i den s. k. faktiska sambeskattningen. Samtidigt inskränktes utrymmet för inkomstuppdelning mellan familjemedlemmar som bedriver verksamhet genom ett fåmansföretag. Enligt dessa bestämmelser måste s. k. medhjälpande make arbeta minst 600 timmar i verksamheten under beskattningsåret för att själv bli beskattad för värdet av sin arbetsinsats (600-timmarsspärren). Vidare gäller att medhjälpande make inte i något fall får beskattas för mer än en tredjedel av makarnas sammanlagda inkomst av verksamheten (tredjedelsregeln). Lön till barn från föräldrar eller från ett fåmansföretag, i vilket någon av föräldrarna är företagsledare, skall beskattas hos föräldrarna om barnet inte fyllt 16 år. Detsamma gäller — oavsett barnets ålder — om barnet studerar på heltid utom när det är fråga om arbete som utförts under sommarferier eller annat uppehåll på minst en månad.

I propositionen läggs fram förslag om uppmjukning av villkoren för individuell beskattning. Kravet på medhjälpande makes arbetsinsats sätts ned från 600 timmar till 400 timmar. Tredjedelsregeln slopas helt. Det föreslås att barn som har fyllt 16 år skall beskattas för värdet av sin arbetsinsats oavsett om barnet är anställt hos föräldrarna eller annan arbetsgivare.

Propositionen innehåller också förslag till ändring av den s. k. 80/85- procentregeln. Enligt nuvarande regler skall skatten nedsättas om det belopp som den skattskyldige för visst beskattningsår måste betala i kommunalskatt, statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt överstiger viss del (80/85 %) av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst (spärrbeloppet). I propositionen föreslås att också den skattskyldiges egenavgifter (socialförsäkringsavgifter och allmän arbetsgivar 1

Riksdagen 1976/77. 6 sami. Nr 12

SkU 1976/77:12

avgift som erläggs av egenföretagare) skall få räknas in i det belopp som jämförs med spärrbeloppet. I fråga om skattskyldig, som vid taxeringen till statlig inkomstskatt fått särskilt investeringsavdrag eller avdrag för egenavgifter, föreslås vidare att spärrbeloppet skall utgöra 80/85 % av summan av den beskattningsbara inkomsten och de belopp varmed sådana avdrag medgivits.

Vissa ändringar av huvudsakligen teknisk karaktär föreslås i reglerna om schablonavdrag för egenavgifter m. m.

Vidare föreslås att premie för egen grupplivförsäkring skall få dras av som driftkostnad vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse.

Egenföretagare erlägger f. n. allmän arbetsgivaravgift på den del av inkomsten som överstiger 18 000 kr. I propositionen föreslås att den avgiftsfria inkomstdelen höjs till 30 000 kr.

De nya reglerna om fördelning av inkomst mellan olika familjemedlemmar och om avdrag för premie för grupplivförsäkring skall enligt förslaget tillämpas fr. o. m. 1977 års taxering. Ändringen av 80/85-procentregeln skall tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1978 års taxering. Höjningen av den avgiftsfria inkomstdelen vid beräkning av allmän arbetsgivaravgift skall enligt förslaget tillämpas på inkomster som tas upp till beskattning fr. o. m. 1978 års taxering.

SkU 1976/77:12

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att 20 §, 23 § 1 morn., 30 § 1 mom. och 46 § 2 och 3 mom. samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 20 §, punkterna 1, 2 och 2 a av anvisningarna till 22 §, punkterna 9, 9 a och 11 av anvisningarna till 29 §, punkt 13 av anvisningarna till 32 § och anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §i

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar eller penningars värde (bruttointäkt) avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att koncernbidrag, som icke utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 § 3 mom.

Avdrag må icke ske för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av barn som ej anses tillhöra arbetspersonalen; ränta

å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning å skuld; avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973: 349);

avgift enligt lagen (1972: 435) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 § uppbördslagen (1953: 272);

1 Senaste lydelse 1976: 669.

Avdrag må icke ske för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning å skuld; avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973: 349);

avgift enligt lagen (1972: 435) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 § uppbördslagen (1953: 272);

SkU 1976/77:12

4 Nuvarande lydelse

avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift;

förlust, som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

förlust, som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

23 §

1 m o m.2 Vad som återstår av intäkt av jordbruksfastighet, sedan avdrag enligt 22 § gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör nettointäkt av jordbruksfastighet.

Av anvisningarna till 52 § framgår att del av nettointäkten i vissa fall taxeras hos skattskyldig, vars make bedrivit verksamheten på fastigheten.

30 §

1 m o m.3 Vad som återstår av intäkt av rörelse, sedan avdrag enligt 29 § gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör nettointäkt av rörelse.

Av anvisningarna till 52 § framgår att del av nettointäkten i vissa fall taxeras hos skattskyldig, vars make bedrivit rörelsen.

46 §

2 m o m.4 I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna; 2)

för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §;

3) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslös -

2 mom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag.

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna; 2)

för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §;

3) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, till den del

- Senaste lydelse 1976: 67.

3 Senaste lydelse 1976: 67.

4 Senaste lydelse 1976: 460.

SkU 1976/77:12

5 Nuvarande lydelse

hetsförsäkring samt sådan sjukeller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring;

Föreslagen lydelse

avdrag för premien ej medges enligt punkt 2 av anvisningarna till 22 § eller punkt 9 av anvisningarna till 29 §, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring; 4)

för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll av icke hemmavarande barn om barnet är under 18 år eller, såvitt gäller underhåll på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst med 2 500 kronor för varje barn;

6) för under beskattningsåret av den skattskyldige erlagd avgift avseende annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som äges av arbetsgivare, om försäkringen äges av den skattskyldige.

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll av icke hemmavarande barn om barnet är under 18 år eller, såvitt gäller underhåll på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst med 2 500 kronor för varje barn;

6) för under beskattningsåret av den skattskyldige erlagd avgift avseende annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som äges av arbetsgivare, om försäkringen äges av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring och underhållsbidrag, som i första stycket 4) och 6) här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får ej överstiga den skattskyldiges A-inkomst för beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. Avdraget får uppgå till högst 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse och 10 procent av övrig A-inkomst, beräknat på en sammanlagd A-inkomst av högst tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämts för januari månad året närmast före taxeringsåret, men får i stället beräknas

SkU 1976/77:12

till högst 7 000 kronor jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst av 23 000 kronor. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall upptagas till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får åtnjutas med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får medges avdrag högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Har skattskyldig, som drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt är att anse som Binkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år varunder den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tagas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i första stycket 6). Avdraget får dock ej överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar 6 gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för januari månad det år varunder driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan ej föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis icke kunnat åtnjutas enligt bestämmelserna i femte stycket, medgives avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag får dock icke åtnjutas med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som angives i femte stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena får avdrag för avgift som avses i första stycket 6) ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag för återstoden av vad sålunda beräknats åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

SkU 1976/77:12

7 Nuvarande lydelse

3 m o m.5 Ha makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, må den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag.

Ha makarna haft lika stora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvskällan eller — i fall då skattskyldig vars make bedrivit verksamheten taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § —

25 procent av den del av nettointäkten som taxeras hos avdragsberättigad make samt i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kronor. Vid jämförelsen av makarnas inkomster skall hänsyn tagas även till under beskattningsåret uppburen kontant inkomst ombord enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nyssnämnda lag skattepliktig dagpenning.

Har gift skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år haft Ainkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har maken utfört arbete i förvärvskällan utan att taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 §, må den skattskyldige åtnjuta förvärvsavdrag med värdet av makens arbetsinsats, dock med högst 1 000 kronor. Vad nu sagts skall, utan hinder av att intäkten är hänförlig till inkomstslaget tjänst, gälla även skattskyldig, som på grund av bestämmelserna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § beskattas för makes arbetsinsats.

Avdrag enligt första och andra styckena må åtnjutas endast av make som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.

Har skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år, som under beskattningsåret antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin make eller ock varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild), haft A-inkomst, må han åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvskällan och i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår. Avdrag må för skattskyldig eller, om skattskyldig

5 Senaste lydelse 1976: 85.

Föreslagen lydelse

3 mom. Ha makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, må den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makarna haft lika stora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvskällan samt i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kronor. Vid jämförelsen av makarnas inkomster skall hänsyn tagas även till under beskattningsåret uppburen kontant inkomst ombord enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nyssnämnda lag skattepliktig dagpenning.

SkU 1976/77:12

8 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

varit gift och levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke överstiga

om avdrag ifrågakommer enligt första eller fjärde stycket: 2 000 kronor; och

i övriga fall: 1 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment skall erhållas i kommun där inkomst, som berättigar till avdrag, tages till beskattning, i första hand, när så kan ske, inom hemortskommunen och i övrigt enligt fördelning som bestämmes av taxeringsnämnden i sagda kommun.

Anvisningar

till 20 §

1.® Till skattskyldigs levnads- 1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt kostnader, för vilka avdrag enligt

denna paragraf ej medgives, räk- denna paragraf ej medgives, räknas bland annat premier för egna nas bland annat premier för egna

personliga försäkringar och avgif- personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och and- ter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den ra sammanslutningar, i vilka den

skattskyldige är medlem. Att i vis- skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock får sa speciella fall avdrag dock får

göras för dylika premier och av- göras för dylika premier och avgifter, framgår av stadgandena i gifter, framgår av stadgandena i

25 § 1 morn., 33 § och 46 § 2 mom. 25 § 1 morn., 33 § och 46 § 2 mom.

samt punkt 2 av anvisningarna till 22 § och punkt 9 av anvisningarna till 29 §.

Utgifter för representation och liknande ändamål äro att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de hava omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avse jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna äro att hänföra till personalvård. Avdrag må i det enskilda fallet icke åtnjutas med större belopp än som kan anses skäligt.

2.7¶Barn under 16 år anses ej tillhöra arbetspersonalen.

Barn, som fyllt 16 år och som deltagit i den skattskyldiges förvärvsverksamhet, anses tillhöra arbetspersonalen. Detta gäller dock icke barn som på heltid bedriver studier eller genomgår annan utbildning, utom såvitt avser arbete som utförts under sommarferier eller annat uppehåll av minst en månads varaktighet. Har barnet ej fyllt 18 år, anses det tillhöra arbetspersonalen endast om dess inkomst av arbete i den skattskyl 6

Senaste lydelse 1963:161.

7 Senaste lydelse 1976: 67.

SkU 1976/77:12

9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

diges förvärvsverksamhet är så stor, att den som sådan föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 §.

Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november året näst före taxeringsåret (se 65 §).

Avdrag för lön eller annan ersättning för barns arbete får icke överstiga marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen.

till 22 §

l.8 Till driftkostnader hänföres lön eller liknande vederlag liksom underhåll åt personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar; undantagsförmåner, pensioner, periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning på fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som skolat utgå av fastigheten; ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift; kostnader för inköp av djur, utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för reparation och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar och inventarier; kostnader för vård och underhåll av skog, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning m. m., samt vid skogsavverkning kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m. m.; kostnader för försäkring av personal, byggnader, skog, gröda, djur, förråd och inventarier som ej äro att hänföra till personlig lösegendom, m. m.

Till reparation och underhåll hänföras vid tillämpning av första stycket kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som äro normalt påräkneliga i jordbruksdrift, såsom upptagande av nya fönstereller dörröppningar samt flyttning av innerväggar eller inredning i samband med omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis i samband med omläggning av driften från en animalieproduktion till en annan. Åtgärd som innebär en väsentlig ändring av byggnaden, såsom när ett djurstall ombygges för att i stället användas för helt annat ändamål, hänföres dock ej till reparation och underhåll.

Som driftkostnad skall anses även anskaffning och insättning av sådana utrustningsdetaljer i skyddsrum som ha värde endast från civilförsvarssynpunkt, såsom speciella dörrar, luckor och karmar för dessa, inre begränsningsväggar för gasfång vid ingångar och reservutgångar, luftrenare och tillhörande fördelningsledningar.

Kostnad för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling får efter den skattskyldiges eget val dragas av antingen i sin helhet för det år kostnaden uppkommit eller enligt avskrivningsplan. Vid planenlig avskrivning fördelas kostnaderna på ett antal år i följd så att de kunna i sin helhet dragas av under den tidrymd odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 4 sjätte stycket äga motsvarande tillämpning.

Värdet av fastighetens egna produkter, som användas för fastighetens fortsatta drift, får avföras som driftkostnad men skall då samtidigt upptagas som intäkt.

Avdrag för avsättning till pensions- eller personalstiftelse och kostnad för pensionsförsäkring får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av anvisningarna till 29 §.

8 Senaste lydelse 1976: 67.

SkU 1976/77:12

10 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, äger punkt 2 av anvisningarna till 29 § motsvarande tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Skattskyldigs barn anses tillhöra arbetspersonalen i de fall som anges i punkt 2 av anvisningarna till 20 §.

Barn taxeras självt för den inkomst av arbete på fastigheten som barnet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller annat under tid då barnet tillhört arbetspersonalen, dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats.

Motsvarande belopp får dragas av som driftkostnad. För lön och underhåll till barn som deltagit i arbetet men därvid icke tillhört arbetspersonalen får avdrag icke göras. Lönen och underhållet skall då ej heller upptagas som inkomst för barnet.

Skattskyldigs barn, som fyllt 16 år, taxeras självt för den inkomst av arbete på fastigheten som barnet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller annat, dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats. Motsvarande belopp får dragas av som driftkostnad. För lön och underhåll till den skattskyldiges barn, som ej fyllt 16 år, får avdrag icke göras. Lönen och underhållet skall då ej heller upptagas som inkomst för barnet.

Punkt 18 av anvisningarna till 29 § äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

2.9 Till driftkostnad hänföres även speciella skatter och avgifter till det allmänna, såsom till exempel skogsvårdsavgift. Svenska allmänna skatter få icke dragas av (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §.

Bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna till 29 § om avdrag för premie för grupplivförsäkring äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

2. a. Vid beräkning av nettointäkt av här i riket belägen jordbruksfastighet som brukats av skattskyldig, som är fysisk person, medges schablonavdrag för egenavgifter enligt bestämmelserna i denna punkt.

Schablonavdraget beräknas på ett underlag som motsvarar bruttointäkten av jordbruksfastigheten minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 §, dels andra

2. a.10 Vid beräkning av nettointäkt av här i riket belägen jordbruksfastighet som brukats av den skattskyldige medges schablonavdrag för egenavgifter enligt bestämmelserna i denna punkt.

9 Senaste lydelse 1976: 460.

10 Senaste lydelse 1976: 460.

SkU 1976/77:12

11 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

driftkostnader än schablonavdraget, dels underskott av annan här i riket

belägen jordbruksfastighet som brukats av den skattskyldige.

Har handelsbolag inkomst av här i riket belägen jordbruksfastighet och har den skattskyldige i egenskap av delägare i bolaget brukat fastigheten, får han åtnjuta schablonavdrag för egenavgifter på grundval av sin andel av bolagets inkomst av fastigheten (jfr 53 § 2 morn.). Som underlag för beräkning av schablonavdraget skall den skattskyldige upptaga sin andel av inkomsten minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 § och belöper på den skattskyldige, dels underskott av annan här i riket belägen jordbruksfastighet som brukats av den skattskyldige.

Skall enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § medhjälpande make beskattas för del av inkomst av verksamhet, som bedrives av den andre maken, skall schablonavdrag för egenavgifter beräknas särskilt för envar av makarna. Som underlag för beräkning av schablonavdraget skall vardera maken upptaga sin andel av bruttointäkten av jordbruksfastigheten minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 § och belöper på maken själv, dels makens andel av driftkostnaderna utom schablonavdraget, dels underskott av annan här i riket belägen jordbruksfastighet som maken själv brukat.

Vid beräkning av schablonavdrag skall bruttointäkten i förekommande fall minskas med belopp varmed den skattskyldige erhållit uppskov enligt skogskontolagen (1954:142). Motsvarande gäller i fråga om avdrag som erhållits enligt lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämförlig författning.

SkU 1976/77:12

12 Nuvarande lydelse

Schablonavdraget utgör — såvida annat icke följer av fjärde stycket — 10 procent av den del av underlaget enligt andra stycket som icke överstiger 10 000 kronor, 20 procent av den del av underlaget som överstiger 10 000 men icke 100 000 kronor samt 15 procent av den del av underlaget som överstiger 100 000 kronor.

Schablonavdraget utgör 4 procent av underlaget enligt andra stycket om

a) den skattskyldige vid ingången av året näst före taxeringsåret har fyllt 65 år,

b) den skattskyldige för december månad året näst före taxeringsåret har åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring och pensionsgrundande inkomst icke skall beräknas för honom enligt 15 kap. 2 § samma lag,

c) den skattskyldige icke är inskriven i allmän försäkringskassa vid utgången av året näst före taxeringsåret, eller

d) bruttointäkten av fastigheten uteslutande eller så gott som uteslutande omfattas av överenskommelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

Schablonavdraget utgör — såvida annat icke följer av sjunde stycket — 10 procent av den del av det enligt andra—femte styckena beräknade underlaget som icke överstiger 10 000 kronor, 20 procent av den del av underlaget som överstiger 10 000 men icke 100 000 kronor samt 15 procent av den del av underlaget som överstiger 100 000 kronor.

Schablonavdraget utgör 4 procent av det enligt andra—femte styckena beräknade underlaget om

a) den skattskyldige vid ingången av året näst före taxeringsåret har fyllt 65 år,

b) den skattskyldige för december månad året näst före taxeringsåret har åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring och pensionsgrundande inkomst icke skall beräknas för honom enligt 15 kap. 2 § samma lag,

c) den skattskyldige icke är inskriven i allmän försäkringskassa vid utgången av året näst före taxeringsåret, eller

d) bruttointäkten av fastigheten uteslutande eller så gott som uteslutande omfattas av överenskommelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

till 29 §

9.11 Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och hamnumgälder m. m. dyl. Däremot få svenska allmänna skatter icke avdragas (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §.

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkostnad i rörelsen. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på

11 Senaste lydelse 1976: 460.

SkU 1976/77:12

13 Nuvarande lydelse

9.a.12 Vid beräkning av nettointäkt av här i riket bedriven rörelse skall punkt 2 a av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning. Vid tillämpning av andra stycket av nämnda anvisningspunkt skall bruttointäkten minskas med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 9 av anvisningarna till 28 §, dels andra driftkostnader än schablonavdraget, dels underskott av annan här i riket bedriven rörelse.

II.13 Skattskyldigs barn anses tillhöra arbetspersonalen i de fall som anges i punkt 2 av anvisningarna till 20 §.

Punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 22 § äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av rörelse.

Föreslagen lydelse

grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del av premien som i enlighet härmed icke utgör omkostnad i rörelsen erhålles allmänt avdrag under de förutsättningar som angivas i 46 § 2 mom.

9.a. Vid beräkning av nettointäkt av här i riket bedriven rörelse skall punkt 2 a av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning. Vid tillämpning av nämnda anvisningspunkt skall i stället för inkomst eller underskott av jordbruksfastighet beaktas inkomst eller underskott av rörelse samt i stället för sjukpenning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 § beaktas sjukpenning som avses i punkt 9 av anvisningarna till 28 §.

11. Punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 22 § äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av rörelse.

till 32 §

13.14 Är skattskyldig företagsledare i fåmansföretag och har hans make icke sådan ledande ställning i företaget gäller, i fråga om lön eller annan ersättning från företaget till maken för utfört arbete, bestämmelserna i andra stycket.

Uppgår makens arbetsinsats i företaget till minst 600 timmar under beskattningsåret, beskattas maken själv för det vederlag som han uppburit från företaget under

Uppgår makens arbetsinsats i företaget till minst 400 timmar under beskattningsåret, beskattas maken själv för det vederlag som han uppburit från företaget under

12 Senaste lydelse 1976: 460.

13 Senaste lydelse 1976: 67.

14 Senaste lydelse 1976: 85.

SkU 1976/77:12

14 Nuvarande lydelse

förutsättning att ersättningen är att anse som marknadsmässig. Om maken till följd av att företaget påbörjat eller nedlagt sin verksamhet icke kunnat arbeta i företaget under hela beskattningsåret, gäller vad nyss sagts under förutsättning att arbetsinsatsen uppgår till minst 300 timmar. Understiger makens arbetsinsats vad sålunda föreskrivits eller överstiger ersättningen vad som kan anses marknadsmässigt, skall företagsledaren beskattas för makens ersättning eller den del av ersättningen som överstiger den marknadsmässiga. Arbetsinsats i makarnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn till rörelsens art och andra sådana omständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits. Såsom marknadsmässig ersättning anses ej i något fall den del, som överstiger en tredjedel av makarnas sammanlagda inkomster från företaget.

Ersättning för utfört arbete från fåmansföretag till företagsledares eller dennes makes barn, som ej uppnått 16 års ålder, beskattas hos den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget, eller, om makarna har lika stor inkomst från företaget, hos den äldste maken. Denna föreskrift tillämpas härjämte i fråga om ersättning till barn som fyllt 16 år om barnet på heltid bedriver studier eller genomgår annan utbildning, utom såvitt avser arbete som

Föreslagen lydelse

förutsättning att ersättningen är att anse som marknadsmässig. Om maken till följd av att företaget påbörjat eller nedlagt sin verksamhet icke kunnat arbeta i företaget under hela beskattningsåret, gäller vad nyss sagts under förutsättning att arbetsinsatsen uppgår till minst 200 timmar. Understiger makens arbetsinsats vad sålunda föreskrivits eller överstiger ersättningen vad som kan anses marknadsmässigt, skall företagsledaren beskattas för makens ersättning eller den del av ersättningen som överstiger den marknadsmässiga. Arbetsinsats i makarnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn till rörelsens art och andra sådana omständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

Ersättning för utfört arbete från fåmansföretag till företagsledares eller dennes makes barn, som ej uppnått 16 års ålder, beskattas hos den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget, eller, om makarna har lika stor inkomst från företaget, hos den äldste maken. Detta gäller också ersättning till barn, som har fyllt 16 år, till den del ersättningen överstiger marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats.

SkU 1976/77:12

15 Nuvarande lydelse Föreskriven lydelse

utförts under sommarferier eller annat uppehåll av minst en månads varaktighet. Detsamma gäller även för ersättning till barn, som fyllt 16 men ej 18 år, såvida barnets inkomst på grund av arbetet i företaget icke är så stor att den som sådan föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 § samt för den del av ersättningen för barnets arbete som överstiger marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen.

Vad i andra och tredje styckena föreskrivits äger motsvarande tilllämpning i fråga om inkomst som make och barn åtnjuter i egenskap av delägare i handelsbolag, varvid dock bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna skall iakttagas. Hinder möter emellertid ej att, innan inkomsten från handelsbolaget uppdelas mellan makar och barn, tillgodoräkna make och barn skälig ränta på det i handelsbolaget insatta kapitalet. Omfattar beskattningsåret för handelsbolaget kortare eller längre tid än 12 månader, skall antalet erforderliga arbetstimmar jämkas med hänsyn härtill.

till 52 §15

Ha makar tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet avseende inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse gälla bestämmelserna i andra—femte styckena.

Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning i verksamheten och den andra maken ej har en sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver verksamheten beskattas för hela inkomsten av verksamheten om annat ej följer av tredje och fjärde styckena. Har ingen av makarna en sådan ledande ställning som nu har sagts anses verksamheten bedriven av makarna gemensamt. I sådana fall sker beskattning enligt femte stycket.

När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten minst 600 timmar under beskattningsåret, skall denne på grund av sin arbetsinsats beskattas för viss inkomst av verksamheten. Detta sker genom att han taxeras för så stor del av nettointäkten av förvärvskällan som kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för arbetet, dock högst för en tredjedel av nettointäkten. Omfattar be -

När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten minst 400 timmar under beskattningsåret, skall denne på grund av sin arbetsinsats beskattas för så stor del av inkomsten av verksamheten som kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för arbetet. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i ma -

15 Senaste lydelse 1976: 67.

SkU 1976/77:12

16 Nuvarande lydelse

skattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill.

Arbetsinsats i makarnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn till rörelsens art och andra omständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om medhjälpande make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962:

381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

I de fall då verksamhet bedrivits av den ena av makarna och den andra maken ägt del i förvärvskälla eller det i denna nedlagda kapitalet, möter ej hinder att sistnämnda make taxeras — förutom för arbetsinkomst när det skall ske enligt tredje stycket — även för skälig ränta som han kan ha uppburit på grund av sin äganderätt eller kapitalinsats.

Ha makarna gemensamt bedrivit verksamheten, skall vardera maken taxeras för den inkomst därav som med hänsyn till hans arbete och övriga insatser i verksamheten skäligen tillkommer honom.

Av 65 § framgår, att bestämmelser som avse gift skattskyldig i vissa fall skola tillämpas i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången på beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1977.

De nya bestämmelserna i punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 22 § skall iakttagas vid tillämpning av punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 22 § i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 1973.

Föreskriven lydelse

kärnäs gemensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn till rörelsens art och andra omständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om medhjälpande make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

SkU 1976/77:12

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrives att 1 och 3—5 §§ lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Vid debitering av slutlig och till- Vid debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statlig in- kommande skatt skall statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt komstskatt och förmögenhetsskatt

begränsas enligt bestämmelserna i samt avgift enligt 4 § lagen (1968:

denna lag. 419) om allmän arbetsgivaravgift

begränsas enligt bestämmelserna i denna lag.

Med skatt avses i denna lag även sådan avgift som angives i första stycket.

3 §3

Vid prövning av skattebegräns- Vid prövning av skattebegräns ningen

fastställes ett spärrbelopp ningen fastställes ett spärrbelopp

med hänsyn till den beskattnings- med hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för bara inkomst sorn beräknats för

den skattskyldige enligt lagen den skattskyldige enligt lagen

(1947:576) om statlig inkomst- (1947:576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skatten hän- skatt för det år vartill skatten hänför sig. Om den skattskyldige er- för sig.

lagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och enligt 1 § 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt skattepliktig dagpenning.

Den beskattningsbara inkomsten skall

ökas med avdrag enligt lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämförlig författning,

ökas med sådant schablonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 772.

2 Senaste lydelse 1974: 772.

3 Senaste lydelse 1974: 297.

2¶Riksdagen 1976/77. 6 samt. Nr 12

SkU 1976/77:12

18 Nuvarande lydelse

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattningsbara inkomst jämte dagpenning som ej överstiger 200 000 kronor och 85 procent av överskjutande belopp.

Föreslagen lydelse

29 § kommunalskattelagen (1928: 370), samt

ökas med avdrag och minskas med intäkt som avses i andra och tredje styckena av anvisningarna till 41 b § nämnda lag,

allt under förutsättning att den skattskyldige vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten erhållit avdrag eller beskattats för intäkt av här angivet slag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och enligt 1 § 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt skattepliktig dagpenning.

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattningsbara inkomst, ökad eller minskad enligt andra och tredje styckena, som ej överstiger 200 000 kronor och 85 procent av överskjutande belopp.

4 §4

Spärrbelopp enligt 3 § jämföres med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt och landstingsmedel som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen. I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Spärrbelopp enligt 3 § jämföres med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel och egenavgifter som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Med egenavgifter förstås avgifter som avses i första stycket av anvisningarna till 41 b § kommunalskattelagen (1928: 370).

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953: 272) eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller avräkning av skatt icke skett.

* Senaste lydelse 1974: 772.

SkU 1976/77:12

'Nuvarande lydelse

5 Om skattebeloppet enligt 4 § är högre än spärrbeloppet, nedsättes den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten med överskjutande belopp. Den statliga förmögenhetsskatten får dock med tillämpning av denna lag ej bli lägre än skatten på 50 procent av den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet.

Nedsättning sker av den statliga förmögenhetsskatten, om ej en annan ordning kan antagas vara förmånligare för den skattskyldige. Skattenedsättning som avses i 4 § andra stycket verkställes sedan nedsättning har skett enligt första stycket i denna paragraf.

Föreslagen lydelse

§5

Om skattebeloppet enligt 4 § är högre än spärrbeloppet, nedsättes den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten samt avgift enligt 4 § lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift med överskjutande belopp. Den statliga förmögenhetsskatten får dock med tillämpning av denna lag ej bli lägre än skatten på 50 procent av den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet.

Nedsättning sker av den statliga förmögenhetsskatten, om ej en annan ordning kan antagas vara förmånligare för den skattskyldige. Skattenedsättning som avses i 4 § tredje stycket verkställes sedan nedsättning har skett enligt första stycket i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tilllämpas första gången i fråga om skatt som påföres på grund av 1978 års taxering.

3 Förslag till

Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrives att 2 § skogskontolagen (1954: 142)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Beträffande viss förvärvskälla må uppskovet för ett och samma beskattningsår avse högst ett belopp, motsvarande summan av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits för förädling i egen rörelse.

Har såsom intäkt upptagits likvid, som avses i punkt 11 av anvis B

Senaste lydelse 1974: 772.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 263.

2 Senaste lydelse 1976: 70.

SkU 1976/77:12

ningarna till 21 § kommunalskattelagen, må uppskov jämväl erhållas för sådan intäkt i dess helhet.

Skattskyldig, som vid jorddelningsförrättning tillträtt ny mark och efter tillträdet uttagit skog för att erhålla medel till framtida betalning av sådan likvid som anges i andra stycket, må för beskattningsår, under vilket likviden ännu ej förfallit till betalning, erhålla uppskov med högst ett belopp, motsvarande köpeskillingen för skog som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt eller sjuttio procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter.

Uppskov må dock ej åtnjutas Uppskov må dock ej åtnjutas för högre belopp än som motsva- för högre belopp än som motsvarar den beräknade nettointäkten rar den beräknade nettointäkten av av den förvärvskälla, varifrån in- den förvärvskälla, varifrån intäktäkten av skogsbruk härrör, eller ten av skogsbruk härrör.

— i fall då del av nettointäkten taxeras enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928: 370) — den del av återstående nettointäkt som taxeras hos skattskyldig som är berättigad till uppskov.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning från samfällighet, som avses i 53 § 1 mom. första stycket f) kommunalskattelagen (1928: 370), får uppskov åtnjutas till den del utdelningen härrör från intäkt av skogsbruk i samfälligheten under det beskattningsår vartill utdelningen hänför sig på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skattskyldige drivit själv.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Fysisk person, som åtnjutit in- Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete en- komst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3§ lagen (1962:381) ligt 11 kap. 3§ lagen (1962:381)

om allmän försäkring i form av in- om allmän försäkring i form av

komst av här i riket bedriven rö- inkomst av här i riket bedriven

reise, inkomst av här belägen jord- rörelse, inkomst av här belägen

bruksfastighet som brukas av ho- jordbruksfastighet som brukas av

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 774.

2 Senaste lydelse 1976: 78.

SkU 1976/77:12

21 Nuvarande lydelse

nom eller sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet som avses i andra stycket av nämnda lagrum, erlägger allmän arbetsgivaravgift om inkomsten av annat förvärvsarbete överstiger 18 000 kronor eller det lägre belopp som följer av fjärde stycket. Avgiften är fyra procent av den del av inkomsten som överstiger nämnda belopp. Avgift erlägges icke i den mån arbetsgivare har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna lag.

Föreslagen lydelse

honom eller sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet som avses i andra stycket av nämnda lagrum, erlägger allmän arbetsgivaravgift om inkomsten av annat förvärvsarbete överstiger 30 000 kronor eller det lägre belopp som följer av fjärde stycket. Avgiften är fyra procent av den del av inkomsten som överstiger nämnda belopp. Avgift erlägges icke i den mån arbetsgivare har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna lag.

Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra kronor för år tages den ej i beräkning.

Härrör inkomst som avses i första stycket från verksamhet, som bedrivits av makar gemensamt eller av den ena maken med hjälp av den andra, iakttages följande. Avgift erlägges för inkomst av sådan verksamhet, om inkomsten överstiger ett för makarna gemensamt belopp av 18 000 kronor. Detta belopp fördelas mellan makarna i förhållande till storleken av vardera makens inkomst av verksamheten. Har make även haft annan inkomst enligt första stycket, erlägges avgift för sådan inkomst, om den överstiger 18 000 kronor minskat med den del av makarnas gemensamma avgiftsfria belopp som tillgodoräknats honom. Med makar likställas personer som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928: 370).

Härrör inkomst som avses i första stycket från verksamhet, som bedrivits av makar gemensamt eller av den ena maken med hjälp av den andra, iakttages följande. Avgift erlägges för inkomst av sådan verksamhet, om inkomsten överstiger ett för makarna gemensamt belopp av 30 000 kronor. Detta belopp fördelas mellan makarna i förhållande till storleken av vardera makens inkomst av verksamheten. Har make även haft annan inkomst enligt första stycket, erlägges avgift för sådan inkomst, om den överstiger 30 000 kronor minskat med den del av makarnas gemensamma avgiftsfria belopp som tillgodoräknats honom. Med makar likställas personer som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928: 370).

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 § första stycket

d) lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om inkomster som tas upp till beskattning vid 1978 års taxering.

SkU 1976/77:12

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

I denna lag förstås med

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 § första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;

utgiftsår: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas;

slutlig avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgiftsdebiteringen för nästföregående utgiftsår;

preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas eller eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga sedan preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt beslut om debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension samt för arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkring och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall med lön enligt denna lag förstås jämväl sådan ersättning, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten och 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning. Vad nu sagts äger dock icke tillämpning i fall där ersättningen utgått till utomlands bosatt person och avser arbete utom riket eller där bevillningsavgift erlagts enligt lagen (1908: 128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

1 fråga om inkomst från fåmansföretag skola föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning vid beräkning av avgiftsunderlag.

Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som där avses äger motsvarande tillämpning på annan avgift som uppbäres enligt förevarande lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas

i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

1¶Lagen omtryckt 1974: 938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 938.

2 Senaste lydelse 1975: 1162.

SkU 1976/77:12

23 Motionerna

I detta sammanhang behandlas motionerna

1976/77: 30 av herr Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att

förslaget om ändringar i kommunalskattelagen (1928: 370 — KL) beträffande rätt till avdrag för familjemedlemmars lön från företagsinkomster avslås,

att i förslaget om ändring av kommunalskattelagen, i vad avser att företagarnas grupplivförsäkringspremier skall vara avdragsgilla i rörelsen, ordet ”väsentligt” utgår och

att förslaget om ändring av lagen om allmän arbetsgivaravgift avslås.

1976/77: 31 av herr Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att förslaget om ändringar i kommunalskattelagen beträffande rätt till avdrag för familjemedlemmars lön från företagsinkomster avslås;

2. att i förslaget om ändring av kommunalskattelagen, i vad avser att företagarnas grupplivförsäkringspremier blir avdragsgilla i rörelsen, ordet ”väsentligt” utgår;

3. att förslaget om ändring av lagen om allmän arbetsgivaravgift avslås; 4.

att förslaget om ändring i lagen om begränsning av skatt i vissa fall avslås.

Utskottet

Vid riksdagsbehandlingen i våras av frågan om egenföretagares avdrag för socialförsäkringsavgifter m. m. aktualiserades vissa detaljfrågor, som nu tas upp i den förevarande propositionen. Samtidigt föreslås uppmjukning av villkoren för individuell beskattning av företagare och medhjälpande familjemedlemmar för inkomster från företaget.

Enligt riksdagens beslut i våras har den s. k. faktiska sambeskattningen av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse i princip slopats, samtidigt som möjligheterna att erhålla ej avsedda förmåner vid beskattningen genom inkomstuppdelning mellan makar och barn begränsats. Syftet härmed har varit att så långt som möjligt tillgodose berättigade krav på individuell beskattning av arbetsinkomster och uppnå en ökad neutralitet mellan olika företagsformer. Reglerna, som skall tillämpas fr. o. m. 1977 års taxering, innebär i korthet följande.

Nettointäkten av egenföretagares jordbruk eller rörelse skall i princip beskattas hos den av makarna som har den ledande ställningen i företaget. Medhjälpande make, som utfört arbete i förvärvskällan minst

SkU 1976/77:12

600 timmar, skall emellertid beskattas för värdet härav, beräknat efter marknadsmässig ersättning, dock för högst en tredjedel av nettointäkten. Arbete i bostaden får medräknas endast om det med hänsyn till verksamhetens art och övriga omständigheter finns skäl därtill. Om den medhjälpande maken helt eller delvis äger förvärvskällan eller nedlagt kapital däri, möter inte hinder mot att därutöver beskatta honom för skälig ränta som han uppburit av denna anledning.

Om inte någon av makarna haft den ledande ställningen i företaget skall de anses ha drivit verksamheten gemensamt. I så fall skall var och en beskattas för skälig del av inkomsten med hänsyn till nedlagt arbete och övriga omständigheter.

Beträffande lön till barn, som arbetar i föräldrarnas jordbruk eller rörelse, gäller som förut att avdrag inte får medges om barnet inte har fyllt 16 år. Tidigare begränsningar i avdragsrätten när barnet är mellan 16 och 18 år har byggts ut så att avdragsrätt föreligger endast om lönen från föräldrarna är så stor att den som sådan föranleder skatteplikt för barnet. Om barnet studerar på heltid gäller dessutom — oavsett barnets ålder — att avdrag medges endast för arbete som utförts under sommarferier eller annat studieuppehåll på minst en månad. I motsats till tidigare skall reglerna också tillämpas beträffande lön till barn från fåmansbolag.

Lön till medhjälpande make och barn från fåmansbolag utöver vad som medges enligt ovan nämnda principer beskattas hos den av makarna som har den ledande ställningen i företaget, men med bibehållen avdragsrätt för bolaget.

Reglerna överensstämmer i huvudsak med de förslag i dessa hänseenden, som lagts fram av företagsskatteberedningen och 1972 års skatteutredning, dock med en viss avvikelse i fråga om arbete i bostaden i enlighet med en reservation till utskottets betänkanden SkU 1975/76: 27 och 28. Tre andra reservationer angående sänkning av timantalet till 400, slopande av tredjedelsregeln och lättnader i fråga om avdrag för lön till barn avslogs däremot av riksdagen.

I propositionen konstaterar föredraganden att önskemålet om likformighet i skattehänseende mellan olika företagsformer i stort sett får anses tillgodosett. Tredjedelsregeln och 600-timmarsregeln medför emellertid att kravet på att vardera maken skall beskattas för värdet av sin arbetsinsats inte blir uppfyllt, vilket i sin tur kan leda till en väsentlig försämring av medhjälpande makes sociala förmåner. Det föreslås därför att tredjedelsregeln slopas och att tidsgränsen sänks till 400 timmar. När det gäller barn föreslås främst av kontrollskäl att nuvarande regler behålls så länge barnet inte fyllt 16 år. Beträffande äldre barn bör däremot utgångspunkten vara att barnet självt skall kunna beskattas för värdet av sin arbetsinsats.

SkU 1976/77:12

25 I motionerna 1976/77: 30 och 31 yrkas avslag på propositionen i denna del. Motionärerna i den förstnämnda motionen anför bl. a. att ifrågavarande spärrar tillkommit för att inkomsterna, som i dessa fall i allmänhet är att anse som gemensamma familjeinkomster, inte godtyckligt skall kunna fördelas mellan familjemedlemmarna på fördelaktigaste sätt från skatte- och socialförsäkringssynpunkt, och att det med en så ringa arbetsinsats, som den som föreslås i propositionen, torde bli mycket svårt för taxeringsmyndigheterna att kontrollera lämnade uppgifter. I den sistnämnda motionen anförs att det under den tid som gått inte inträffat något som bör föranleda att de i våras beslutade reglerna ändras.

Utskottet konstaterar att bred enighet råder om det grundläggande syftet med reglerna, nämligen att den som utfört ett förvärvsarbete också bör beskattas för inkomsten härav enligt regler som så långt som möjligt ger lika resultat oavsett företagsformen eller vem som är arbetsgivare. Genom att den s. k. faktiska sambeskattningen i princip slopats för egenföretagare, som med hjälp av sin make driver verksamheten utan förmedling av juridisk person, har makarna kunnat uppnå en sedan länge eftersträvad jämställdhet med dem som driver verksamhet i annan form. De nya reglerna medför emellertid samtidigt omotiverade skatteskärpningar och ej acceptabla försämringar i socialförsäkringshänseende för åtskilliga familjer som driver jordbruk eller rörelse i aktiebolagsform eller liknande.

Tredjedelsregeln har uppfattats som en diskriminering av medhjälpande make — i praktiken mestadels kvinnor — eftersom värdet av dennes arbetsinsats inte får uppskattas till mer än hälften av andra makens inkomst. Därtill kommer att tredjedelsregeln, som i högst normala fall leder till att värdet av medhjälpande makes arbetsinsats blir underskattat, enligt vad som påvisas i propositionen i vissa fall får orimliga effekter.

Även den gräns på 600 timmar, som gäller för att medhjälpande makes arbetsinsats över huvud taget skall kunna beaktas, leder till att syftet med reformen i åtskilliga fall inte kan tillgodoses. Med hänsyn till svårigheterna att bedöma det marknadsmässiga värdet av en arbetsinsats som endast utförs sporadiskt bör visserligen kravet på att arbetstiden skall ha uppgått till ett visst antal timmar behållas. En sådan av praktiska och administrativa skäl motiverad timgräns bör emellertid inte sättas så hög, att väsentliga arbetsinsatser inte kan beaktas. Den i propositionen föreslagna gränsen på 400 timmar är enligt utskottets uppfattning mot denna bakgrund väl avvägd.

Beträffande lön till barn innebär beslutet i våras avsevärda skärpningar som går långt utöver syftet att jämställa arbetsinkomster från direktägda företag och fåmansbolag i beskattnings- och socialförsäkringshänseende. Studerande ungdomar utför många gånger värdefulla arbetsinsatser under veckoskiften och genom kvällsarbete. I jordbruk

SkU 1976/77:12

och i vissa andra företag är föräldrarna många gånger helt beroende av att få studerande barn som avbytare för att själva kunna ta ledigt. De nya reglerna innebär i sådana situationer att all inkomst som är intjänad i föräldrarnas företag beskattas hos föräldrarna, medan däremot inkomst intjänad på annat håll på samma sätt som hittills beskattas hos den som utfört arbetet. Enligt utskottets uppfattning bör dessa fall så långt som möjligt likställas. Som anförs i propositionen bör således även i fråga om barns arbete utgångspunkten vara att barnet självt beskattas för värdet av sitt arbete, med undantag för lön till barn under 16 år.

Det bör framhållas att de kontrollproblem, som åberopats mot de nu angivna förslagen, inte till sin natur är artskilda från vad som gäller på övriga områden inom beskattningen. Kontrollfrågorna bör således enligt utskottets uppfattning inte kunna åberopas som grund för att utforma reglerna på ett sätt som i flera fall leder till otillfredsställande resultat och skapar berättigad irritation. Det ankommer givetvis på de skattskyldiga att — om så påfordras — genom förda anteckningar och på annat sätt förebringa erforderlig utredning om medhjälpande makes arbetsinsats och det marknadsmässiga värdet därav. Utskottet utgår också från att de anvisningar riksskatteverket kommer att utfärda i ämnet kommer att underlätta den praktiska tillämpningen av bestämmelserna.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna 1976/77: 30 och 31 i angivna delar.

I propositionen föreslås vidare att avgiftsunderlaget för fåmansföretags arbetsgivaravgifter anknyts till de särskilda reglerna om taxering av dess ägarkrets. Socialförsäkringsutskottet har i yttrande häröver (SfU 1976/77: 1 y) inte funnit anledning till erinran mot förslaget. I likhet med socialförsäkringsutskottet tillstyrker skatteutskottet propositionen även i denna del.

I propositionen tas också upp vissa frågor rörande detaljutformningen av reglerna om fördelningen av inkomsten mellan makarna och av de schablonavdrag för egenavgifter till socialförsäkring m. m., som genomfördes i slutet av förra riksmötet. I enlighet med vad utskottet förutsatte vid sin behandling av sistnämnda fråga (SkU 1975/76: 68) föreslås bl. a. att vissa detaljfrågor rörande beräkningen av schablonavdrag i medhjälpsfallen regleras vilket i sin tur föranlett en omarbetning av inkomstfördelningsreglerna av huvudsakligen teknisk natur.

Förslaget i propositionen innebär, att inkomsten skall fördelas mellan makarna innan schablonavdraget för egenavgifter avräknas, och att detta avdrag därefter beräknas på den fördelade inkomsten efter vissa justeringar. Utskottet instämmer i propositionen i denna del.

SkU 1976/77:12

27 Den tekniska omläggningen i övrigt berör närmast reglerna om fördelning av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse och innebär att deklarationsblanketterna bör utformas på ett annat sätt än som planerats. Med hänsyn härtill och till att förslaget i den delen torde medföra vissa negativa effekter i övrigt, har utskottet funnit att detaljutformningen så långt möjligt bör knyta an till gällande bestämmelser. Utskottets förslag innebär i korthet följande.

Den av makarna, som anses ha den företagsledande ställningen, skall i princip beskattas för hela inkomsten av verksamheten. I denna inkomst inräknas således också inkomster som medhjälpande make kan ha åtnjutit med avdrag för dennes omkostnader av olika slag. Uppkommer överskott skall detta — under de särskilda förutsättningar som utskottet redan behandlat — fördelas mellan makarna. Man bör således i princip utgå från den för förvärvskällan redovisade gemensamma nettointäkten, före schablonavdrag för egenavgift. Att begreppet nettointäkt innefattar endast den del som taxeras hos den skattskyldige själv medför att gällande bestämmelser om nettointäkt i 23 § 1 mom. och 30 § 1 mom. KL formuleras om och hänvisning därifrån sker till anvisningarna till 52 §, där förfarandet klargörs. Som framgår av propositionen är begreppet nettointäkt något oklart i ett annat hänseende. Bestämmelser saknas nämligen i kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt i frågan om avsättning till skogskonto och investeringsavdrag skall beaktas vid eller efter beräkningen av nettointäkten. Av skogskontolagen (1954: 142) framgår emellertid att den skattskyldige erhåller uppskov med taxering av den del av intäkten som motsvaras av skogskontoavsättningen, och enligt lagen (1975: 1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt framgår att investeringsavdraget avräknas vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla vari verksamheten ingår. Nettointäkten framkommer således först sedan dessa poster beaktats, och något förtydligande i detta hänseende erfordras inte enligt utskottets uppfattning.

Som påpekats i en från Lantbrukarnas skattedelegation inkommen skrivelse har gällande regler utformats så, att medhjälpande make — under vissa förutsättningar och inom givna ramar — obligatoriskt skall beskattas för hela det marknadsmässiga värdet av sin arbetsinsats. Enligt utskottets uppfattning bör reglerna i detta hänseende av praktiska skäl utformas med en viss valfrihet. Det bör stå makarna fritt att — om de förutsättningar som gäller härför har uppfyllts — av den gemensamma inkomsten hänföra ett valfritt belopp till den medhjälpande maken, dock högst vad som kan anses motsvara det marknadsmässiga värdet av arbetsinsatsen. Om medhjälpande make uppburit sjukpenning e. d. bör han — under samma förutsättningar — också kunna beskattas för värdet härav. Därutöver bör medhjälpande make kunna tillgodoföras ränta på insatt kapital på sätt som redan gäller i detta hänseende.

SkU 1976/77:12

28 Av praktiska skäl bör .värdet av medhjälpande makes arbetsinsats om möjligt beräknas till samma belopp vid den statliga och den kommunala taxeringen. På grund härav och med hänsyn till det grundläggande syftet med inkomstfördelningen föreslår utskottet att utgångspunkten för fördelningen skall vara den till statlig inkomstskatt taxerade nettointäkten, beräknad före schablonavdrag för egenavgifter. Vid denna taxering motsvarar nettointäkten inkomsten av förvärvskällan.

Avsikten är att makarna så långt som möjligt skall kunna beräkna inkomsten på samma sätt som hittills. Sammanfattningsvis innebär således förslaget att makarna som vanligt uppger samtliga intäkter och avgående poster. Här bortses dock till en början från schablonavdraget för egenavgifter. För makar som gemensamt bedrivit verksamheten fördelas inkomsten dem emellan efter vad som skäligen tillkommer vardera maken med hänsyn till hans arbete och övriga insatser i verksamheten. Har däremot en av makarna haft en sådan ledande ställning, som avses i andra stycket av anvisningarna till 52 § KL, skall han i princip beskattas för hela inkomsten av verksamheten. I så fall skall således den företagsledande maken ta upp även andra makens intäkter och dennes avgående poster, fortfarande frånsett schablonavdrag för egenavgifter. Den slutsumma som därefter återstår vid taxeringen till statlig inkomstskatt får emellertid — under de förutsättningar som anges i tredje och fjärde styckena av nämnda anvisningar — helt eller delvis överflyttas till andra maken. Den del, som på detta sätt överflyttas till andra maken och läggs till grund för dennes taxering till såväl statlig som kommunal inkomstskatt, får dock inte överstiga värdet av dennes arbetsinsats, uppburen sjukpenning e. d. och skälig ränta på insatt kapital. Eftersom reglerna således innebär att en del av en gemensam nettointäkt, beräknad före schablonavdrag för egenavgifter, hänförs till medhjälpande make, kan denne givetvis inte tillgodoföras så stort belopp att underskott uppkommer för andra maken. Om förvärvskällan inte lämnat något gemensamt överskott utan underskott, får den företagsledande maken åtnjuta avdrag härför enligt 46 § KL.

Sedan det framräknade nettobeloppet i förekommande fall fördelats mellan makarna, medges slutligen schablonavdrag för egenavgifter. Vad som härefter återstår utgör den skattskyldiges nettointäkt. Om fastighet ingår i förvärvskällan får ägaren från nettointäkten avräkna s. k. procentavdrag avseende garantibeloppet för fastigheten.

Utskottets förslag i dessa hänseenden föranleder ändringar i 23 § 1 morn., 30 § 1 morn., punkt 2 av anvisningarna till 22 § och anvisningarna till 52 § KL.

Beträffande schablonavdraget för egenavgift framgår av vad utskottet redan anfört att detta avdrag skall beräknas på ett underlag som motsvarar den skattskyldiges nettointäkt beräknad utan schablonavdrag.

SkU 1976/77:12

29 Detta underlag skall dock minskas med sjukpenning och underskott av' annan förvärvskälla inom samma inkomstslag. Detaljutformningen i propositionen sammanhänger med den tekniska uppläggningen i övrigt.. Med utskottets förslag utgör den mellan makarna fördelade inkomsten ett underlag för egenavgiften sorn inte behöver justeras annat än med avseende på sjukpenning och underskott. Även enligt utskottets uppfattning kan detta underlag lämpligen anknytas till den statliga inkomsttaxeringen. Det kan framhållas att reglerna — som föreslagits i propositionen — bör utformas i anslutning till den terminologi och praxis som tillämpas på socialförsäkringsområdet. Beträffande författningsförslagen i denna del, som återfinns i punkt 2 a av anvisningarna till 21 § KL, kan tillfogas att underlaget för schablonavdraget beträffande delägare i handelsbolag givetvis bör vara den justerade nettointäkten vid taxeringen till statlig inkomstskatt och att — som föreslagits i propositionen — motsvarande regler även i övrigt skall tillämpas i dessa fall.

Till sist tar utskottet upp vissa specialregler beträffande skogskonto. Riksdagens beslut i våras innefattade bl. a. två ändringar i skogskontolagen (1954: 142). Enligt denna lag kan skattskyldig under vissa förutsättningar erhålla uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk för den del av intäkten som insatts på skogskonto. Uppskov får enligt 2 § fjärde stycket dock ej åtnjutas med högre belopp än som motsvarar den beräknade nettointäkten av förvärvskällan. Innebörden härav är att uppskovet ej får avse så stort belopp att underskott uppstår. Detta lagrum kompletterades i förtydligande syfte med vissa begränsningar i avdragsrätten för det fall att nettointäkten delvis skulle beskattas hos medhjälpande make. I propositionen föreslås en återgång till den tidigare lydelsen. Utskottet instämmer i förslaget.

Vidare kompletterades 1 § första stycket med en bestämmelse av innebörd att uppskov inte får åtnjutas beträffande inkomst som taxeras hos medhjälpande make. Även denna regel är enligt utskottets uppfattning överflödig och kan missförstås.

Utskottet föreslår således att de i våras beslutade författningsändringarna beträffande denna lag upphävs.

I sammanhanget kan framhållas att de nya reglerna beträffande beskattningen av värdet av makes arbetsinsats inte påkallar någon begränsning i uppskovsmöjligheterna. Såvitt utskottet kan bedöma torde de allmänna principerna för uppskovsreglerna normalt sett kunna tillämpas utan särskilda svårigheter även i medhjälpsfallen. Frågan om ändringar i skogskontolagstiftningen erfordras bör därför lämpligen bedömas först sedan erfarenhet vunnits rörande tillämpningen av de nya reglerna angående beskattningen av makar.

Beträffande detaljutformningen i övrigt får utskottet hänvisa till förarbetena till gällande lagstiftning. Utskottet är medvetet om att vissa frågor kan kvarstå olösta och utgår därför från att regeringen noga föl -

SkU 1976/77:12

jer tillämpningen av de nya reglerna och de anvisningar riksskatteverket kommer att utfärda i ämnet.

Utskottet övergår nu till de övriga frågor som behandlas i propositionen.

Som förutskickats vid behandlingen av frågan om egenföretagarnas socialförsäkringsavgifter m. m. i våras föreslås i propositionen att den s. k. 80/85-procentregeln, som innebär att den skattskyldiges inkomstoch förmögenhetsskatt i princip inte får överstiga 80—85 % av den beskattningsbara inkomsten, skall omfatta även dessa avgifter. Samtidigt föreslås en skärpning av reglerna så till vida att inkomsterna före investeringsavdrag skall läggas till grund vid tillämpningen av begränsningsreglema.

I motionen 1976/77: 31 yrkar motionärerna avslag på propositionen i denna del och anför bl. a. att 80/85-procentregeln f. n. är under utredning och att regeln bör skärpas.

Av den förda debatten tidigare i år framgår, att egenavgiftema till socialförsäkringen i kombination med inkomst- och förmögenhetsbeskattningen utgjort ett allvarligt problem för flertalet egenföretagare. Det kan också — enligt vad som anförs i propositionen — göras gällande att dessa avgifter belastar utrymmet för privat konsumtion på samma sätt som inkomst- och förmögenhetsskatt. I enlighet med vad som förutsattes i våras beträffande schablonavdraget för egenavgifter bör därför enligt utskottets uppfattning 80/85-procentregeln omfatta även dessa avgifter. Mot den i propositionen föreslagna detaljutformningen av reglerna och ändringen i fråga om investeringsavdraget har utskottet inte något att erinra. Utskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motionen 1976/77: 31 även i denna del.

Utskottet behandlar härefter det i propositionen framlagda förslaget att den avgiftsfria inkomstdelen vid beräkning av egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift skall höjas från 18 000 till 30 000 kr.

I motionerna 1976/77: 30 och 31 yrkas avslag på propositionen i denna del med hänvisning bl. a. till att redan nuvarande regler är generösa.

De skäl som utskottet nyss åberopat för att utsträcka 80/85-procentregeln även till egenavgifter och socialförsäkring m. m. bör enligt utskottets uppfattning leda till vissa lättnader också för företagare med måttlig inkomst och förmögenhet. Dessa lättnader, som i propositionen utformats såsom en höjning av den till allmän arbetsgivaravgift avgiftsfria inkomstdelen till 30 000 kr., begränsar sig till högst 480 kr.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte instämma i motionärernas uppfattning att propositionen innebär alltför generösa förmåner. Utskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motionerna även i denna del.

SkU 1976/77:12

31 Vidare föreslås i propositionen att egenföretagare skall få avdrag för premie för grupplivförsäkring vid beräkning av inkomst av förvärvskällan i stället för såsom allmänt avdrag till den del försäkringen inte skall utfalla efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller för statstjänstemän.

I motionerna 1976/77: 30 och 31 yrkas att reglerna utformas så att de gäller endast i den mån förmånerna inte är större än vad som gäller i övrigt på arbetsmarknaden.

Förmån av fri gruppliv- och gruppsjukförsäkring utgör normalt inte skattepliktig inkomst. Skattefriheten ger i praktiken samma resultat som om förmånen hade varit skattepliktig och premien avdragsgill för den anställde. Mot denna bakgrund har utskottet begärt förslag från regeringen om en sådan omläggning av avdragsrätten som nu föreslås i propositionen. Förslaget i propositionen går emellertid något längre än nödvändigt. En mer exakt regel är givetvis att föredra. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet propositionen i denna del med den ändring som föreslås i motionerna.

Utskottet hemställer

1. beträffande spärreglerna i fråga om lön till make och barn m. m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1976/77: 30 och 31 i denna del antar propositionen i denna del;

2. beträffande grupplivförsäkring

att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77: 30 och 31 i denna del antar propositionen i denna del med den i motionerna föreslagna ändringen;

3. beträffande 80/85-procentregeln

att riksdagen med avslag på motionen 1976/77: 31 i denna del antar propositionen i denna del;

4. beträffande egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift

att riksdagen med avslag på motionerna 1976/77: 30 och 31 i denna del antar propositionen i denna del;

5. beträffande författningsförslagen

att riksdagen till följd härav och av vad utskottet ovan anfört antar de vid propositionen fogade förslagen till

SkU 1976/77:12

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) med de ändringar att 23 § 1 morn., 30 § 1 morn. saiftt punkt 2 a av anvisningarna till 22 §, punkt 9 av anvisningarna till 29 § och anvisningarna till 52 § erhåller följande såsomutskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag.i

23 §

1 mom. Vad som återstår av intäkt av jordbruksfastighet, sedan avdrag enligt 22 § gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör nettointäkt av jordbruksfastighet.

1 mom. Vad som återstår av intäkt av jordbruksfastighet, sedan avdrag enligt 22 § gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör nettointäkt av jordbruksfastighet. Beträffande makar gäller särskilda bestämmelser i anvisningarna till 52 §.

30 §

1 mom. Vad som återstår av intäkt av rörelse, sedan avdrag enligt 29 § gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör nettointäkt av rörelse.

1 mom. Vad som återstår av intäkt av rörelse, sedan avdrag enligt 29 § gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör nettointäkt av rörelse. Beträffande makar gäller särskilda bestämmelser i anvisningarna till 52 §.

Anvisningar

till 22 §

2. a. Vid beräkning

Schablonavdraget beräknas på ett underlag som motsvarar bruttointäkten av jordbruksfastigheten minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning sorn avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 §, dels andra driftkostnader än schablonavdraget, dels underskott av annan här i riket belägen jordbruksfastighet som brukats av den skattskyldige.

Har handelsbolag inkomst av här i riket belägen jordbruksfastighet och har den skattskyldige i egenskap av delägare i bolaget brukat fastigheten, får han åtnjuta schablonavdrag för egenavgifter på grundval av sin andel av bolagets inkomst av fastigheten (jfr 53 §

denna punkt.

Schablonavdraget beräknas på ett underlag som motsvarar den skattskyldiges nettointäkt av jordbruksfastigheten, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt före schablonavdraget, minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 §, dels underskott av annan här i riket belägen jordbruksfastighet som brukats av den skattskyldige.

Motsvarande gäller beträffande skattskyldig som är delägare i handelsbolag (jfr 53 § 2 morn.).

SkU 1976/77:12

33 Regeringens förslag 2 morn.). Som underlag för beräkning av schablonavdraget skall den skattskyldige upptaga sin andel av inkomsten minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 § och belöper på den skattskyldige, dels underskott av annan här i riket belägen jordbruksfastighet som brukats av den skattskyldige.

Skall enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § medhjälpande make beskattas för del av inkomst av verksamhet, som bedrives av den andra maken, skall schablonavdrag för egenavgifter beräknas särskilt för envar av makarna. Som underlag för beräkning av schablonavdraget skall vardera maken upptaga sin andel av bruttointäkten av jordbruksfastigheten minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 § och belöper på maken själv, dels makens andel av driftkostnaderna utom schablonavdraget, dels underskott av Anan här i riket belägen jordbruksfastighet som maken själv brukat.

Vid beräkning av schablonavdrag skall bruttointäkten i förekommande fall minskas med belopp varmed den skattskyldige erhållit uppskov enligt skogskontolagen (1954:142). Motsvarande gäller i fråga om avdrag som erhållits enligt lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämförlig författning.

Schablonavdraget utgör såvida annat icke följer av sjunde stycket — 10 procent av den del av det enligt andra—femte styckena beräknade underlaget som icke överstiger 10 000 kronor, 20 procent av den del av underlaget som överstiger 10 000 men icke 100 000 kronor samt 15 procent av den del av underlaget som överstiger 100 000 kronor.

Utskottets förslag

Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § medhjälpande make för del av inkomst av verksamhet, som bedrives av den andra maken, skall schablonavdrag för egenavgifter beräknas särskilt för envar av makarna.

Schablonavdraget utgör — såvida annat icke följer av sjätte stycket — 10 procent av den del av underlaget som icke överstiger 10 000 kronor, 20 procent av den del av underlaget som överstiger 10 000 men icke 100 000 kronor samt 15 procent av den del av underlaget som överstiger 100 000 kronor.

3¶Riksdagen 1976/77. 6 sami. Nr 12

SkU 1976/77:12

34 Regeringens förslag

Schablonavdraget utgör 4 procent av det enligt andra—femte styckena beräknade underlaget om

a) den skattskyldige vid ingången av året näst före taxeringsåret har fyllt 65 år,

b) den skattskyldige för december månad året näst före taxeringsåret har åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring och pensionsgrundande inkomst icke skall beräknas för honom enligt 15 kap. 2 § samma lag,

c) den skattskyldige icke är inskriven i allmän försäkringskassa vid utgången av året näst före taxeringsåret, eller

d) bruttointäkten av fastigheten uteslutande eller så gott som uteslutande omfattas av överenskommelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

till

9. Såsom speciella

Avdrag medges

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkostnad i rörelsen. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del av premien som i enlighet härmed icke utgör omkostnad i rörelsen erhålles allmänt avdrag under de förutsättningar som angivas i 46 § 2 mom.

Utskottets förslag

Schablonavdraget utgör 4 procent av underlaget om

,.i . V- -

a) den skattskyldige vid ingången av året näst före taxeringsåret har fyllt 65 år,

b) den skattskyldige för december månad året näst före taxeringsåret har åtnjutit 'förtidspension eller hel ålderspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring och pensionsgrundande inkomst icke skall beräknas för honom enligt 15 kap. 2 § samma lag,

c) den skattskyldigé icke är inskriven i allmän försäkringskassa vid utgången av året näst före taxeringsåret, eller

d) bruttointäkten av fastigheten uteslutande eller så gott sorn uteslutande omfattas av överenskommelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

29 §

- avdragas (se 20 §).

till 41 b §.

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkostnad i rörelsen. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del av premien som i enlighet härmed icke utgör omkostnad i rörelsen erhålles allmänt avdrag under de förutsättningar som angivas i 46 § 2 mom.

SkU 1976/77:12

35 Utskottets förslag till 52 §

Regeringens förslag

Ha makar tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet avseende inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse gälla bestämmelserna i andra—femte styckena.

Verksamheten anses

När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten minst 400 timmar under beskattningsåret, skall denne på grund av sin arbetsinsats beskattas för så stor del av inkomsten av verksamheten som kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för arbetet. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn till rörelsens art och andra omständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om medhjälpande make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

I de fall då verksamhet bedri -

Ha makar tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet avseende inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse gälla bestämmelserna i andra—sjätte styckena.

femte stycket.

När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten minst 400 timmar under beskattningsåret, får makarna fördela inkomsten sig emellan så att en del av hela inkomsten av förvärvskällan beräknad enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt före schablonavdrag för egenavgifter enligt punkt 2 a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till 29 §, hänföres till medhjälpande make. Denna del får icke upptagas till högre belopp än som kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för medhjälpande makens arbete jämte egen sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 § eller punkt 9 av anvisningarna till 28 §. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn till rörelsens art och andra omständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om medhjälpande make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

I de fall då verksamhet bedri -

SkU 1976/77:12

36 Regeringens förslag

vits av den ena av makarna och den andra maken ägt del i förvärvskälla eller det i denna nedlagda kapitalet, möter ej hinder att sistnämnda make taxeras — förutom för arbetsinkomst när det skall ske enligt tredje stycket — även för skälig ränta som han kan ha uppburit på grund av sin äganderätt eller kapitalinsats.

Ha makarna

Utskottets förslag

vits av den ena av makarna och den andra maken ägt del i förvärvskällan eller det i denna nedlagda kapitalet, möter ej hinder att — utöver vad som anges i tredje stycket — hänföra ytterligare en del av inkomsten till sistnämnda make, motsvarande skälig ränta som han kan ha uppburit på grund av sin äganderätt eller kapitalinsats.

tillkommer honom.

Vad som på vardera maken belöper enligt bestämmelserna i första—femte styckena minskat med schablonavdrag för egenavgifter utgör den skattskyldiges nettointäkt av förvärvskällan.

Av 65 § leva tillsammans.

2. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall,

3. lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142) med de ändringar att ingressen och 1 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Härigenom föreskrives att 2 § skogskontolagen (1954: 142) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1¶Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, som i självdeklaration till ledning för taxering för inkomst har att uppgiva intäkt av skogsbruk, må under de förutsättningar och i den utsträckning nedan stadgas erhålla uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för den del av intäkten, som insatts å särskilt konto i bank (skogskonto). Rätt att erhålla uppskov, som nu sagts, tillkommer icke delägare i handelsbolag eller kommanditbolag för någon del av den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet.

Utskottets förslag

Härigenom föreskrives att 1 och 2 §§ skogskontolagen (1954: 142) skall ha nedan angivna lydelse.

Utskottets förslag

§

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, som i självdeklaration till ledning för taxering för inkomst har att uppgiva intäkt av skogsbruk, må under de förutsättningar och i den utsträckning nedan stadgas erhålla uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för den del av intäkten, som insatts å särskilt konto i bank (skogskonto). Rätt att erhålla uppskov, som nu sagts, tillkommer icke delägare i handelsbolag eller kommanditbolag för någon del av den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet.

SkU 1976/77:12

37 Nuvarande lydelse

Ej heller tillkommer sådan rätt delägare i oskiftat dödsbo, på vilket 53 § 3 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen (1928: 370) tillämpas, för någon del av den inkomst han åtnjutit av dödsboets verksamhet. Uppskov må ej åtnjutas i fråga om inkomst, som taxeras enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank samt centralkassa för jordbrukskredit.

Skattskyldig må för ett och samma beskattningsår och för en och samma förvärvskälla endast göra insättning å ett skogskonto. Har skattskyldig i strid mot denna bestämmelse upplagt skogskonto i mer än en bank må uppskov med taxering erhållas allenast för insättning å det först öppnade kontot.

Regeringens förslag

Ej heller tillkommer sådan rätt delägare i oskiftat dödsbo, på vilket 53 § 3 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen (1928: 370) tillämpas, för någon del av den inkomst han åtnjutit av dödsboets verksamhet.

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank samt centralkassa för jordbrukskredit.

Skattskyldig må för ett och samma beskattningsår och för en och samma förvärvskälla endast göra insättning å ett skogskonto. Har skattskyldig i strid mot denna bestämmelse upplagt skogskonto i mer än en bank må uppskov med taxering erhållas allenast för insättning å det först öppnade kontot.

4. lag om ändring i lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,

5. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Stockholm den 9 december 1976

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herr Wärnberg (s), herr andre vice talmannen Magnusson (m), herrar Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Hörberg (fp), Carlstein* (s), Westberg i Hofors (s), fru Normark (s), herrar Olsson i Järvsö* (c), Boström (s), fru Odelsparr (c), herrar Lundgren (m), Gustafsson i Borås (fp) och fru Rönnung* (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1976/77:12

\

38 Reservationer

r. . ' : ■

1. av herrar Wärnberg (s), Kristenson (s), Carlstein (s), Westberg i Hofors (s), fru Normark (s), herr Boström (s) och fru Rönnung (s), som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som börjar på s. 25 med ”Utskottet konstaterar” och slutar på s. 26 med ”angivna delar”, bort ha följande lydelse.

Utskottet konstaterar att bred enighet råder om det grundläggande syftet med reglerna, nämligen att den som utfört ett förvärvsarbete också bör beskattas för inkomsten härav enligt regler som så långt som möjligt ger lika resultat oavsett företagsformen eller vem som är arbetsgivare. Genom att den s. k. faktiska sambeskattningen i princip slopats för egenföretagare, sorn med hjälp av sin make driver verksamheten utan förmedling av juridisk person, har makarna kunnat uppnå en sedan länge eftersträvad jämställdhet med dem som driver verksamhet i annan form. Samtidigt inträdde en viss skatteskärpning för en del familjeinkomster om ett jordbruk eller annan rörelse drevs i bolagsform. Denna skärpning innebar dock i de flesta fall endast att opåkallade uppdelningar av familjeinkomsten med därav följande skattelättnader hindrades.

De spärrar som finns i den i våras beslutade lagstiftningen för att förhindra felaktiga uppdelningar av den gemensamma familjeinkomsten är enligt utskottets uppfattning nödvändiga att ha kvar. Således måste ett minsta antal timmar finnas för att medhjälpande make skall kunna anses ha deltagit i verksamheten. På grund av de stora svårigheter som föreligger för taxeringsmyndigheten att kontrollera lämnade uppgifter i detta avseende finner utskottet att 600 timmars arbetsinsats är ett lämpligare timantal än de 400 timmar som föreslagits i propositionen.

Utskottet kan konstatera att principiell enighet råder om att ett jordbruk eller en rörelse vari båda makarna arbetar tillför makarna gemensamma inkomster. Med det skattesystem vi har med särbeskattning spelar det stor roll hur dessa inkomster fördelas mellan makarna. Utskottet har den uppfattningen att fördelningen bör ske i förhållande till vardera makens arbetsinsatser. Om en av makarna har en företagsledande funktion bör givetvis denne tillföras större del av inkomsten än en medhjälpande make. I nu gällande lagstiftning har proportionen mellan företagsledare och medhjälpande make fastställts så att den medhjälpande maken kan få högst 1/3 av den samlade företagsinkomsten. Utan att någon millimeterrättvisa kan sägas föreligga anser utskottet att denna tredjedelsregel är väl avvägd.

I propositionen föreslås en mera godtycklig regel, dvs. att medhjälpande make alltid skall tillförsäkras marknadsmässig ersättning för sitt arbete så långt som företagets överskott räcker, medan den som i verk -

SkU 1976/77:12

ligheten är ansvarig för företaget'får ta det soria blir över, ja kanske' rent av blir utan ersättning för sina arbetsinsatser. En sådan uppdelning av den totala inkomsten stridér helt möt principen att den samlade in-' kornsten skall delas mellan makarna i förhållande till vars och eris' arbetsinsats.

Den gällande tredjedelsregeln' är dessutom den enda verkligt effektiva regeln i kontrollhänséende då såväl regeln om marknadsmässigt ’ vederlag som regeln om minsta antal timmar som berättigar till uppdelning knappast kan köntrölleras alls. Resultatet av propositionens förslag torde komma att innebära en godtycklig uppdelning av familjeinkomsten och en viss återgång till det förhållande som rådde för fåmansbolagen före den ändrade lagstiftningen som genomfördes i början av 1976. Utskottet anser sig inte kunna medverka till denna försämring, varför propositionen avstyrkes i denna del.

I fråga om beskattningen av bärns arbetsinsats anför föredragande statsrådet att inkomster från föräldrars rörelse för barn som är under 16 år bör beskattas hos föräldrarna. Detta ställningstagande motiveras främst av kontrollskäl. Utskottet delar den framförda uppfattningen. Samtidigt anser utskottet att likartade kontrollsvårigheter föreligger även för äldre hemmavarande barn som studerar på heltid. Av denria anledning anser utskottet att det inte föreligger bärande skäl att ändra den nu bestämda lagstiftningen sorn innebär att barn över 16 år söm studerar på heltid ej skall skatta för ersättningar från föräldrarnas rörelse med mindre de har en längre sammanhängande ledighet fråri studierna, exempelvis vid ferier. Utskottet anser ej heller att det finns anledning ändra på regeln att avdrag för lön till barn mellan 16 och 18 år får medges endast om lönen är så stor att den är deklarationspliktig.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som börjar på s. 27 med' ”Sorn påpekats” och slutar på s. 28 med ”enligt 46 § KL” bort ha följande lydelse.

De i våras beslutade reglerna för fördelning av inkomsterna mellan makar i en gemensam rörelse innebär att medhjälpande make obligatoriskt skall beskattas för hela dét marknadsmässiga värdet av arbetsinsatsen med vissa begränsningar bl. a. genom tredjedelsregeln. Utskottet anser att detta obligatorium bör bibehållas även om man är medveten om att det föreligger svårigheter att kontrollera dess efterlevnad. Skälet härför är givetvis detsamma som tidigare anförts att i lagstiftningéri upprätthålla konsekvensen av att fördelningen skall ske efter gjorda arbetsinsatser. Om medhjälpande make uppburit sjukpenning e. d. bör han — under samma förutsättningar — också kunna beskattas för värdet härav. Därutöver bör medhjälpande make kunna tillgodoföras ränta på insatt kapital enligt vad som redan gäller i detta hänseende.

Av praktiska skäl bör värdet av medhjälpande makes arbetsinsats orri möjligt beräknas till samma belopp vid den statliga och den kommu -

SkU 1976/77:12

nala taxeringen. På grund härav och med hänsyn till det grundläggande syftet med inkomstfördelningen föreslår utskottet att utgångspunkten för fördelningen skall vara den till statlig inkomstskatt taxerade nettointäkten, beräknad före schablonavdrag för egenavgifter. Vid denna taxering motsvarar nettointäkten inkomsten av förvärvskällan.

Avsikten är att makarna så långt som möjligt skall kunna beräkna inkomsten på samma sätt som hittills. Sammanfattningsvis innebär således förslaget att makarna som vanligt uppger samtliga intäkter och avgående poster. Här bortses dock till en början från schablonavdraget för egenavgifter. För makar som gemensamt bedrivit verksamheten fördelas inkomsten dem emellan efter vad som skäligen tillkommer vardera maken med hänsyn till hans arbete och övriga insatser i verksamheten. Har däremot en av makarna haft en sådan ledande ställning, som avses i andra stycket av anvisningarna till 52 § KL, skall han i princip beskattas för hela inkomsten av verksamheten. I så fall skall således den företagsledande maken ta upp även andra makens intäkter och dennes avgående poster, fortfarande frånsett schablonavdrag för egenavgifter. Den slutsumma som därefter återstår vid taxeringen till statlig inkomstskatt får emellertid — under de förutsättningar som anges i tredje och fjärde styckena av nämnda anvisningar — helt eller delvis överflyttas till andra maken. Den del, som på detta sätt överflyttas till andra maken och läggs till grund för dennes taxering, får dock inte överstiga värdet av dennes arbetsinsats och uppburen sjukpenning e. d. och ej heller en tredjedel av makarnas gemensamma företagsinkomst, frånsett skälig ränta på insatt kapital. Eftersom reglerna således innebär att en del av en gemensam nettointäkt, beräknad före schablonavdrag för egenavgifter, hänförs till medhjälpande make, kan denne givetvis inte tillgodoföras så stort belopp att underskott uppkommer för andra maken. Om förvärvskällan inte lämnat något gemensamt överskott utan underskott, får den företagsledande maken åtnjuta avdrag härför enligt 46 § KL.

dels att utskottet under momenten 1 och 5.1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77: 30 och 31 i vad avser timgränsen, tredjedelsregeln och lön till barn avslår propositionen 1976/77: 41 i dessa delar samt till följd härav och av vad reservanterna ovan anfört antar utskottets förslag beträffande kommunalskattelagen (1928: 370) i denna del med de ändringar att

dels 20 §, punkt 2 av anvisningarna till 20 §, punkt 1 av anvisningarna till 22 §, punkt 11 av anvisningarna till 29 § och punkt 13 av anvisningarna till 32 § utgår ur förslaget dels anvisningarna till 52 § erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse.

SkU 1976/77:12

41 Utskottets förslag Reservanternas förslag

Anvisningar till 52 §

Ha makar sjätte styckena.

Verksamheten anses femte stycket.

När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten minst 400 timmar under beskattningsåret, får makarna fördela inkomsten sig emellan så att en del av hela inkomsten av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt före schablonavdrag för egenavgifter enligt punkt 2 a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till 29 §, hänföres till medhjälpande make. Denna del får icke upptagas till högre belopp än sorn kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för medhjälpande makes arbete jämte egen sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 § eller punkt 9 av anvisningarna till 28 §. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn till rörelsens art och andra omständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om medhjälpande make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten minst 600 timmar under beskattningsåret, skall makarna fördela inkomsten sig emellan så att en del av hela inkomsten av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt före schablonavdrag för egenavgifter enligt punkt 2 a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till 29 §, hänföres till medhjälpande make. Denna del upptages till ett belopp som motsvarar marknadsmässigt vederlag för medhjälpande makes arbete jämte egen sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 § eller punkt 9 av anvisningarna till 28 §, dock högst en tredjedel av hela inkomsten. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn till rörelsens art och andra omständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om medhjälpande make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

I de eller kapitalinsats.

Ha makarna — tillkommer honom.

Vad som av förvärvskällan.

Av 65 § leva tillsammans.

4¶Riksdagen 1976177. 6 sami. Nr 12

SkU 1976/77:12

2. av herrar Wärnberg (s), Kristenson (s), Carlstein (s), Westberg i Hofors (s), fru Normark (s), herr Boström (s) och fru Rönnung (s), som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 30 börjar med ”Av den” och slutar med ”motionerna även i denna del”, bort ha följande lydelse.

Av den förda debatten tidigare i år framgår, att egenavgifterria i kombination med inkomst- och förmögenhetsskatten av många egenföretagare uppfattats som ett problem framför allt sedan taket för socialförsäkringsavgifterna upphört. Då nu speciella schablonavdrag genomförts så att avdrag för avgiften får göras redan under inkomståret torde olägenheterna i stort sett vara avlägsnade. I något enstaka fall kan dock fortfarande vissa problem kvarstå, varför utskottet kan instämma i propositionens förslag att 80/85-procentregeln bör omfatta även dessa egenavgifter. I skatteutskottets betänkande 1975/76: 68 förutsatte också utskottet denna regels införande. Mot den i propositionen föreslagna detaljutformningen av reglerna och ändringen i fråga om investeringsavdraget har utskottet inte något att erinra. Utskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motionen 1976/77: 31 även i denna del.

Utskottet behandlar härefter det i propositionen framlagda förslaget att 18 000-kronorsavdraget vid beräkning av egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift skall höjas till 30 000 kr.

I motionerna 1976/77: 30 och 31 yrkas avslag på propositionen i denna del med hänvisning bl. a. till att redan nuvarande regler är generösa.

I propositionen föreslås att fribeloppet på vilket allmän arbetsgivaravgift ej skall erläggas höjs från 18 000 kr. till 30 000 kr. Det enda skäl som anförs härför är att bereda egenföretagarna ytterligare lättnad. Utskottet anser inte att det förebragta skälet är tillräckligt för att en åtgärd skall företas som snedvrider konkurrensen mellan olika företag, vilket blir följden om förslaget genomförs.

Bevillnings- och skatteutskotten har vid flera tillfällen i stor enighet uttalat att skattepolitiken bör vara konkurrensneutral. Det nu framlagda förslaget utgör ett klart avsteg från dessa uttalanden, varför utskottet nu avstyrker den föreslagna höjningen av fribeloppet i enlighet med vad som föreslås i de ovannämnda motionerna.

dels att utskottet under momenten 4 och 5.4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77: 30 och 31 i vad avser egenföretagares till allmän arbetsgivaravgift avgiftsfria inkomstdel och med avslag på propositionen 1976/77: 41 i denna del avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift.

SkU 1976/77: 12

Bilaga

43 Socialförsäkringsutskottets yttrande 1976/77:1 y

över viss del av propositionen 1976/77: 41 om ändrade beskattningsregler för egenföretagare m. m.

Till skatteutskottet

Genom beslut den 23 november 1976 har skatteutskottet begärt socialförsäkringsutskottets yttrande med anledning av propositionen 1976/77:41 om ändrade beskattningsregler för egenföretagare m. m. såvitt rör socialförsäkringsfrågor.

Den del av propositionen som direkt berör socialförsäkringsutskottets område är förslaget till ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Ändringsförslaget har tillkommit i syfte att få överensstämmelse mellan reglerna för den skatterättsliga fördelningen mellan företagsledare och hans maka och barn av inkomst från fåmansföretag och reglerna för beräkningen av socialförsäkringsavgifterna. Reglerna avses träda i kraft så att de kan tillämpas i fråga om avgifter som belöper på tid fr. o. m. den 1 januari 1976.

Arbetsgivaravgifter till socialförsäkringen beräknas — med undantag av den till tilläggspensioneringen — på ett underlag som utgörs av summan av de kontantlöner och naturaförmåner som arbetsgivaren utgivit under ett kalenderår. Vid beräkningen tas inte hänsyn till arbetstagare vars lön under året inte uppgår till 500 kr. Eftersom avgifterna beräknas på summan av lönerna utgår de med samma totalbelopp oberoende av hur många personer lönesumman avser. Avgifterna har inte heller något samband med antalet personer som åtnjuter förmåner från de försäkringsslag avgiften gäller eller storleken av dessa förmåner.

Avgiften till tilläggspensioneringen beräknas också på ett underlag som utgörs av under året utgivna löneförmåner med undantag av löner under 500 kr. Underlaget är emellertid i detta fall begränsat till den del av en årslön som överstiger ett och understiger sju och ett halvt basbelopp. Det sammanlagda avgiftsbeloppet blir härigenom beroende av antalet personer som lönesumman fördelar sig på. Förmånerna från tilläggspensioneringen är knutna till beskattningsreglerna genom att de grundar sig på den försäkrades taxeringar.

På grund av beslut vid 1975/76 års riksmöte gäller fr. o. m. 1977 års taxering nya regler för bl. a. beskattning av familjemedlemmar i fåmansföretag, innebärande att makar inte längre skall kunna fritt dela upp inkomsten i företaget sinsemellan. I propositionen föreslås vissa

SkU 1976/77:12

Bilaga

lättnader i dessa regler. Lättnaderna innebär att s. k. medhjälpande make skall beskattas för värdet av sin arbetsinsats under förutsättning att arbetet omfattat minst 400 timmar. Barn som är anställt i föräldrars företag och som fyllt 16 år skall beskattas för ersättning från företaget under förutsättning att den är marknadsmässig. I propositionen föreslås också att avgiftsunderlaget för fåmansföretags arbetsgivaravgifter knyts till de nämnda reglerna om taxering. Härigenom kommer även arbetsgivaravgiften till tilläggspensionen för makar i fåmansföretag att beräknas i överensstämmelse med reglerna för deras beskattning. Ändringen föreslås intagen i 2 § lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.

Utskottet finner inte anledning till erinran mot författningsändringen och tillstyrker därför propositionens förslag i denna del.

Stockholm den 30 november 1976

På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING

Närvarande: herrar Aspling (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Augustsson (s), Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), fröken Bergström (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Åkerlind (m), Lindström (s), fru Andersson i Täby (c), herr Larsson i Vänersborg (s) och fru Jönsson (c).

Avvikande mening

av herrar Aspling (s), Augustsson (s), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Marcusson (s), Lindström (s) och Larsson i Vänersborg (s),

vilka framhåller att de, i likhet med majoriteten, i och för sig inte har någon erinran mot att avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringen beräknas i överensstämmelse med de regler som gäller vid beskattningen men att bestämmelserna för taxering av medhjälpande make och barn i fåmansföretag enligt deras uppfattning bör förbli oförändrade.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760046