Med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling jämte motioner

NU 1977/78:34

Näringsutskottets betänkande 1977/78:34

med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling jämte motioner

Ärendet

Genom propositionen 1977/78:40 har regeringen dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad statsministern har anfört om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling, dels förelagt riksdagen vad cheferna för industri-, ekonomi-, budget- och handelsdepartementen har anfört för åtgärder som de har hemställt om (bilagorna 1-4 till propositionen).

Såvitt gäller bilaga 3 har propositionen hänvisats till skatteutskottet, som behandlar detta ärende i betänkandet SkU 1977/78:19. Övriga delar av propositionen redovisas nedan.

Med anledning av propositionen (utom bilaga 3) har väckts 19 motioner. I detta sammanhang behandlar näringsutskottet också vissa yrkanden i en motion som har väckts med anledning av propositionen 1977/78:45 om inriktningen av den ekonomiska politiken. Motionerna redovisas nedan (s. 4).

Arbetsmarknadsutskottet har avgivit yttrande (AU 1977/78:3 y) i ärendet såvitt gäller frågan om stöd till uppförande av kommunägda industrilokaler (bilaga, s. 38).

Protokoll den 31 oktober 1977 från förhandlingar i ärendet enligt 11 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) mellan statens förhandlingsråd (arbetsgivarsidan) samt SACO/SR, SF och TCO-S (arbetstagarsidan) har överlämnats till utskottet. Protokollet redovisas nedan (s. 9).

Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har till utskottet överlämnat ett uttalande av de fackliga representanterna i företagareföreningarnas styrelser. Uttalandet redovisas nedan (s. 9).

Propositionen

Huvudsakligt innehåll

I propositionen föreslås att de näringspolitiska insatserna på regional nivå breddas och byggs ut kraftigt. Förslag läggs fram om att utvecklingsfonder byggs upp länsvis i stiftelseform med stat och landsting som huvudmän och

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 34

NU 1977/78:34

med uppgift att till de mindre och medelstora företagen tillhandahålla informations-, rådgivnings-, utbildnings-och konsulttjänster samt lämna lån på högrisknivå. Fonderna,som föreslås starta sin verksamhet den 1 juli 1978, avses överta de uppgifter som företagareföreningarna f. n. har. Förslag till lag om beslutanderätt för stiftelse som har bildats för att på regional nivå främja näringslivets utveckling framläggs.

Målgruppen för fondernas verksamhet föreslås vara mindre och medelstora industriföretag samt vissa serviceföretag med direkt anknytning till industrin. Frågan om servicenäringarnas behov av finansierings- och rådgivningsinsatser i stort kommer att utredas. Insatser för att främja produktförnyelse och marknadsföring föreslås få hög prioritet i fondernas verksamhet. Även insatser för att främja etablering av nya företag och underleverantörsföretagens utveckling avses bli ägnade stor uppmärksamhet. Som ett led i uppbyggnaden av utvecklingsfonderna föreslås att dessa tillförs de medel som f. n. finns i statens hantverks- och industrilånefond och statens utvecklingsfond.

För budgetåret 1978/79 avses utvecklingsfonderna för sin kreditverksamhet tillföras 322 milj. kr., vilket innebär en ökning med 200 milj. kr. i förhållande till de medel som har tillförts statens hantverks- och industrilånefond och statens utvecklingsfond under innevarande budgetår. För budgetåret 1978/79 beräknas statens bidrag till fondernas företagsserviceverksamhet till drygt 58 milj. kr. Ramen för statlig garanti för lån till hantverks- och industriföretag beräknas för budgetåret 1978/79 till 300 milj. kr.

För uppbyggnad av två regionala investmentbolag - dels för Värmland-Bergslagenregionen, dels för mellersta Norrland - som dotterbolag till Svenska Industrietablerings AB (Svetab) beräknas för nästa budgetår 40 milj. kr. Bolagens uppgift avses främst vara att främja etablering av nya företag.

Vidare föreslås vissa ändringar i riktlinjerna för Företagskapital AB, som ägs av staten och bankerna gemensamt. Företagskapital har till uppgift att lämna mindre och medelstora företag kapitaltillskott. I propositionen föreslås att Företagskapital får möjlighet att lösa ut delägare i sådana företag genom att förvärva andra än nyemitterade aktier. Vidare föreslås att Företagskapital ges möjlighet att genom lån underlätta enskildas förvärv av sådana företag eller företagsandelar.

En förstärkning av statens insatser för att främja den småföretagsinriktade fortbildningen föreslås också.

Till bidrag för uppförande av kommunägda industrilokaler, avsedda för uthyrning till mindre och medelstora företag inom främst det inre stödområdet, beräknas för nästa budgetår 30 milj. kr.

För att främja de mindre och medelstora företagens exportansträngningar föreslås att verksamheten vid Sveriges exportråd förstärks och breddas. Förslaget innebär att Exportrådet ges möjlighet att sända ut exportkonsulter

NU 1977/78:34

för besök i företagen, att erbjuda företagen fler ”exportchefer att hyra” och att arrangera fler exportträffar och säljresor. Nya exportörer föreslås få en första marknadsundersökning utförd till subventionerat pris. Vidare föreslås att handelssekreterarkontoren till sig får knyta exportfrämjanderåd bestående av lokalt verksamma affärsmän.

Vidare föreslås att Exportrådet får medel för att fortsätta en informationskampanj för att främja exporten. Vissa åtgärder för att förbättra exportfrämjandets lokala förankring i Sverige samt för att förbättra de kommersiella språkkunskaperna föreslås också.

Det föreslås också att statliga medel ställs till Sveriges turistråds förfogande nästa budgetår för att i samarbete med regionala och lokala turistorgan utveckla produktions- och bokningscentraler. Härigenom bör sammansättningen och utbudet av den svenska turistnäringens tjänster förbättras. Vidare aviseras att Turistrådet skall få i uppdrag att i samråd med statskontoret utreda förutsättningarna för att datorisera bokningsrutinerna i vad gäller svensk turism.

I propositionen aviseras att en särskild småföretagsdelegation skall tillkallas med uppgift att fortlöpande följa och bevaka utvecklingen på småföretagsområdet.

Förslag

I bilaga 1 (industridepartementet) föreslås att riksdagen

dels antar förslag till

1. lag om beslutanderätt för stiftelse som har bildats för att på regional nivå främja näringslivets utveckling

dels godkänner de riktlinjer som chefen för industridepartementet har förordat för

2. uppbyggnad och organisation av regionala utvecklingsfonder,

3. kreditverksamheten vid utvecklingsfonderna,

4. företagsserviceverksamheten m. m. vid utvecklingsfonderna,

5. omorganisation av den nuvarande verksamheten vid statens utvecklingsfond,

6. småföretagsinriktad fortbildning,

7. inriktningen av verksamheten vid Svenska Industrietablerings AB,

8. stöd till exploateringsföretag,

9. stöd till uppförande av kommunägda industrilokaler,

dels bemyndigar regeringen att

10. i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för industridepartementet har förordat träffa avtal mellan staten och vederbörande landsting samt i förekommande fall kommun utanför landsting om att bilda regionala utvecklingsfonder,

11. vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövs för förslagens genomförande.

NU 1977/78:34

4 I bilaga 2 (ekonomidepartementet) föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att träffa tilläggsavtal om Företagskapital Aktiebolag enligt de grunder som chefen för ekonomidepartementet har förordat.

I bilaga 4 (handelsdepartementet) föreslås att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för Sveriges turistråds insatser för företagen inom turistnäringen som chefen för handelsdepartementet har förordat,

2. godkänner de riktlinjer för statliga exportfrämjande insatser som chefen för handelsdepartementet har förordat,

3. till Exportfrämjande åtgärder på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under elfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 700 000 kr.,

4. för budgetåret 1977/78 till Exportfrämjande åtgärder överför 1 100 000 kr. från reserverade medel under reservationsanslagen B 4. Utbildning i internationell marknadsföring m. m.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1977/78:39 av Olof Palme m. fl. (s)-med anledning av propositionen 1977/ 78:45 om inriktningen av den ekonomiska politiken - vari, såvitt här är i fråga, hemställs att riksdagen

8. anhåller om förslag till statlig lånegaranti för marknadsföringsprojekt i enlighet med vad som anförs i motionen,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om utvidgning av verksamhetsområdet för statens utvecklingsfond,

10. hos regeringen anhåller om förslag till ändring i exportkreditsystemet i enlighet med vad som anförs i motionen,

1977/78:111 av Fritz Börjesson m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att ett särskilt investmentbolag, helägt av Svetab, etableras i sydöstra Sverige och i Kalmar län,

1977/78:112 av Birger Rosqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att det bildas ett tredje särskilt av Svetab helägt investmentbolag samt att bolaget etableras i sydöstra Sverige och i Kalmar län,

1977/78:128 av Sven Andersson i Örebro m. fl. (fp, m), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att i de regionala utvecklingsfondernas styrelser skall ingå representanter för näringslivet och löntagarnas organisationer i enlighet med företagareföreningsutredningens förslag,

2. avslår regeringens förslag till omorganisation av den nuvarande verksamheten vid statens utvecklingsfond,

NU 1977/78:34

3. ger de regionala utvecklingsfonderna rätt att bevilja produktutvecklingslån på maximalt 20 000 kr. inom de låneramar som anges i propositionen,

1977/78:129 av Birger Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen antar följande förslag till tillägg till propositionen 1977/78:40:

Vid fördelning av anslagen för stiftelsernas verksamhet skall särskild hänsyn tas till det större behov av stiftelsernas insatser, som finns inom län med svagt utvecklad industristruktur,

1977/78:130 av Per-Erik Nisser (m)och Allan Gustafsson (c), vari hemställs att riksdagen uttalar att det i propositionen 1977/78:40 föreslagna investmentbolaget Värmland/Bergslagen lokaliseras till Karlstad,

1977/78:131 av Olle Westberg i Hofors m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående statligt stöd till kommunala industrilokaler,

1977/78:146 av Hans Gustafsson (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att ett särskilt investmentbolag med verksamheten förlagd till Blekinge, Kalmar och Kronobergs län bör upprättas från den 1 juli 1978,

1977/78:147 av Wilhelm Gustafsson (fp), vari hemställs att riksdagen uttalar att försök med av Svenska Industrietablerings AB helägda investmentbolag för främjande av nyetablering bör äga rum även i Södra Älvsborg,

1977/78:149 av Sune Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att investmentbolaget för Värmland/Bergslagen lokaliseras till Karlstad,

1977/78:150 av Gunnel Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen uttalar att vid uppbyggnaden av Svetabs investmentbolag för mellersta Norrland även Gävleborgs län ingår i verksamhetsområdet,

1977/78:152 av Sven Lindberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en noggrann prövning av investmentbolagets lokalisering till mellersta Norrlands inland,

1977/78:153 av Iris Mårtensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

1. att man vid fördelning av befintliga medel i statens hantverks- och industrilånefond samt framtida medelstillskott till resp. län tar hänsyn till verkligt behov i länet nu och i framtiden, så att Gävleborgs län erhåller sin rimliga del vid fördelningen av pengarna och att man ej enbart fördelar de redan utlånade medlen (590 milj. kr.) efter ”felaktiga” historiska grunder,

1* Riksdagen 1977/78. 17 samt. Nr 34

NU 1977/78:34

2. att Gävleborgs län alternativt det inre stödområdet i Gävleborgs län innefattas i mellersta Norrlands region beträffande Svetabs nyetableringsfrämjande insatser,

3. att företagsutbildningsverksamheten i nedre Norrland bör förläggas till Gävle,

1977/78:154 av Karl-Eric Norrby m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1977/78:40 uttalar att Svetabs regionala investmentbolags kontor lokaliseras till Karlstad,

1977/78:155 av Johan Olsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av här berörda ärende beslutar att Gävle blir lokaliseringsort för den aktuella utbildningsverksamheten i nedre Norrland,

1977/78:156 av Johan Olsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen uttalar att den föreslagna organisationskommittén som bl. a. får i uppgift att ange riktlinjer för fördelningen av lånemedel till respektive län beaktar vad i motionen framförts,

1977/78:158 av Per Stjernström (c) och Stina Eliasson (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att investmentbolaget för mellersta Norrland lokaliseras till Östersund,

1977/78:176 av Börje Hörnlund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i anledning av propositionen 1977/78:40 hos regeringen begär att ett "Handelshus i Västerbottens län” med uppgift att exportera småföretagens produkter inrättas i enlighet med vad som anförts i motionen,

1977/78:177 av Lars Wemer m. fl. (vpk), vari såvitt här är i fråga, hemställs (l)att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:40 uttalar sig förde riktlinjer för näringspolitiken gentemot de små företagen som förordas i motionen och hos regeringen hemställer om de förslag som föranleds därav,

1977/78:190 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att styrelserna för företagareföreningarna skall utses enligt de grunder som anges i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om statens uppföljning och ledning av företagareföreningarnas verksamhet,

3. godkänner vad i motionen anförs om benämning på de regionala stiftelserna,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om infordrande av uppgifter om avtals- och arbetsmiljöförhållanden vid beredning hos företagareförening av kreditärenden,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om s. k. personkrediter,

6. med avslag på propositionen i denna del beslutar att verksamheten vid statens utvecklingsfond skall bedrivas enligt den organisation och de

NU 1977/78:34

riktlinjer som anges i motionen,

7. som sin mening ger [regeringen] till känna vad i motionen anförs om underleverantörernas situation m. m.

Motionen 1977/78:39 har i övriga delar behandlats av finans-, skatte-, närings-och civilutskotten i betänkandena FiU 1977/78:10, SkU 1977/78:15, NU 1977/78:24 och CU 1977/78:3.

Motionen 1977/78:177 behandlas såvitt avser moment 2 av skatteutskottet i betänkandet SkU 1977/78:19.

Motivering

I detta avsnitt redovisas endast de motioner i vilka mer övergripande synpunkter på förslagen i propositionen förs fram. I övrigt refereras motionernas motivering enbart i anslutning till utskottets ställningstaganden under rubriken ”Utskottet”.

Enligt motionen 1977/78:128 (fp, m) är helhetsbilden av propositionen positiv. Flertalet av de föreslagna åtgärderna bedöms vara väl ägnade att förbättra småföretagens situation. Vissa punkter fordrar emellertid, uttalas det, en fortsatt diskussion.

De frågor som tas upp berör bl. a. sammansättningen av de regionala utvecklingsfondernas styrelser, behovet att inrätta en särskild småföretagsdelegation och omorganisationen av den nuvarande verksamheten vid statens utvecklingsfond.

Den statliga näringspolitiken gentemot de små företagen måste ha helt andra utgångspunkter än regeringspolitiken, heter det i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1977/78:177. Småföretagens svårigheter kommer enligt motionärerna att bestå även om dessa företag ges ökade statliga subventioner och skatteförmåner enligt regeringens förslag. Detta beror på att det kapitalistiska systemet bl. a. karakteriseras av en kamp mellan de stora kapitalens strävan efter ökad makt och många mindre företags strid för att överleva.

Motionärerna vänder sig mot att termen ”småföretag” används i propositionen som en gemensam beteckning på alla företag med upp till 200 anställda och menar att regeringsförslaget saknar de nödvändiga övergripande målsättningarna och åtgärderna för tryggare förhållanden för de verkligt små företagen. I propositionen säger sig motionärerna ingenting finna om att kapitalkoncentration och monopolism skall motverkas och ingenting om den satsning på välplanerade stora industriföretag som grund för småföretagsamhet som krävs i många regioner. De menar att förslagen i propositionen snarare gynnar de större än de mindre bland företagen i den vidsträckta ickedefinition av begreppet småföretag som regeringen ger.

Motionärerna sammanfattar i nio punkter olika förslag för att främja småföretagens utveckling. Med denna annorlunda huvudinriktning av

NU 1977/78:34

näringspolitiken kan regeringens förslag i här icke berörda delar godtas, uttalar de. De nio punkterna är:

1. Skärpta åtgärder och lagstiftning mot monopolism och kapitalistisk maktkoncentration.

2. En medveten näringspolitisk styrning av ekonomin efter samhälleliga mål.

3. Regionala stödåtgärder för näringslivets utveckling måste stå under landstingens och regeringens omedelbara politiska ansvar.

4. Särskild stimulans av kollektivt ägande av småföretag eller samverkan mellan småföretag.

5. Avslag på regeringens förslag till ändringar i förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen'.

6. Statligt stöd till kommunala industri- och hantverkslokaler till företag med högst tio anställda.

7. Hyresstopp - vilket också omfattar många småföretagares lokaler.

8. Övergång till lågräntepolitik.

9. Omläggning av arbetsgivaravgiften så att den tas ut efter omsättning, energi- och råvaruförbrukning.

I en socialdemokratisk partimotion, 1977/78:190, framhålls inledningsvis att ett genomförande av de förslag som har lagts fram i partimotionen 1977/ 78:39 med anledning av propositionen 1977/78:45 om inriktningen av den ekonomiska politiken och som syftar till att stimulera arbete, utveckling och investeringar, torde vara det mest verksamma medlet att erbjuda de mindre och medelstora företagen förbättrade villkor. I motionen hänvisas till vissa uppgifter om bl. a. lönsamheten hos dessa företag. Slutsatsen av dessa uppgifter är enligt motionärerna att det inte finns något underlag för påståenden om att de små och medelstora företagen generellt skulle ha sämre betingelser än andra företag.

Förslagen i propositionen grundas till stor del på betänkandet (SOU 1977:3) Utbyggd regional näringspolitik, vilket har avgetts av den av den socialdemokratiska regeringen år 1975 tillkallade företagareföreningsutredningen. Enligt motionärernas uppfattning är det väsentligt att företagareföreningarna kan uppfylla rollen som den regionala organisationen för att förverkliga målen för den statliga näringspolitiken. Förslagen från utredningen betraktar motionärerna som i det stora hela väl ägnade att främja en sådan utveckling. På vissa punkter har emellertid regeringen i propositionen gjort avsevärda avsteg från utredningens förslag, anför de, och behandlar i det följande bl. a. sammansättningen av de regionala utvecklingsfondernas styrelser, benämningen av fonderna, industriverkets ställning i förhållande till fonderna, vissa frågor rörande kreditbedömningar, verksamheten vid statens utvecklingsfond, underleverantörernas situation och vissa frågor kring stöd till marknadsföring i utlandet.

1 Denna punkt behandlas av skatteutskottet i betänkandet SkU 1977/78:19.

NU 1977/78:34

9 MBL-förhandlingar

Enligt protokollet från de MBL-förhandlingar som ägde rum i anslutning till att propositionen framlades har arbetstagarsidan motsatt sig förslaget att statens utvecklingsfond skall regionaliseras. Personalorganisationerna har vidare gjort protokollsanteckningar i fråga om bl. a. dels sammansättningen av de regionala stiftelsernas styrelser, dels inhämtande av vissa uppgifter från fackliga organisationer vid behandling av kreditansökan hos stiftelserna.

Uttalande av LO och TCO

Vid överläggningar den 15 november 1977 mellan LO:s och TCO:s representanter i företagareföreningarnas styrelser har antagits följande uttalande, som har överlämnats till utskottet:

Vi företräder löntagarna i respektive län i företagareföreningarna med uppgift att medverka till en effektiv regional näringspolitik i syfte att skapa en trygg sysselsättning. Erfarenheterna av vårt styrelsearbete gör att vi har den bestämda uppfattningen att vi tillför föreningarna erfarenhet och kompetens som är av stor betydelse för att förverkliga de uppställda målsättningarna för deras verksamhet.

Det är därför med stor förbittring vi reagerar mot att industriministern nu föreslår att de nya utvecklingsfondernas styrelser skall tillsättas av landstingen utan rätt för de fackliga organisationerna att nominera egna kandidater. Våra organisationer har ett starkt intresse av att medverka till att skapa starka och utvecklingsbara företag. Ofta vädjar regeringen till de fackliga medlemmarna och deras organisationer när det gäller stöd och hjälp för att lösa de allt vanligare förekommande kriserna i olika regioner och branscher. Vi anser emellertid att de fackliga organisationerna även skall ha ett starkt inflytande över den långsiktiga och förebyggande näringspolitiken som skall förhindra att kriser uppstår.

Förslaget om att landstingen bör beakta att behovet av erfarenhet från arbetsmarknaden blir tillgodosett i fondstyrelserna är av ringa värde. Det värdefulla i en direkt facklig representation är att organisationen kan användas för att kanalisera det kunnande och den erfarenhet som de anställda representerar. Vidare är det en stor tillgång att vi som fackliga företrädare i föreningarna genom våra organisationer har möjlighet att skaffa oss information och utbyta erfarenheter från olika delar av landet.

Den av industriministern föreslagna beredningsgruppen blir i praktiken ett slags referensgrupp utan beslutskompetens. Vi ifrågasätter starkt den formen av representation och finner förslaget utmanande.

Vi kräver att de fackliga organisationernas nomineringsrätt till företagareföreningarnas styrelser bibehålles vid den omorganisation av föreningarna som förestår.

NU 1977/78:34

10 Utskottet

Propositionen 1977/78:40 innehåller förslag till en mångfald åtgärder i syfte att främja de mindre och medelstora företagens utveckling. Förslagen hör hemma inom fyra departements verksamhetsområden. Näringsutskottet behandlar här förslag från industri-, ekonomi- och handelsdepartementen. Samtidigt behandlar skatteutskottet (SkU 1977/78:19) förslag från budgetdepartementet, vilka avser skattefrågor.

Förslagen framförs mot bakgrund av bl. a. redogörelser för småföretagens situation och utvecklingstendenser i Sverige och för internationella förhållanden på området. Till väsentlig del är de grundade på företagareföreningsutredningens betänkande (SOU 1977:3) Utbyggd regional näringspolitik. Flera andra utredningar och framställningar redovisas också som underlag för propositionen.

Den analys och de förslag som presenteras i propositionen betecknas som ett första steg i regeringens program för en översyn och efTektivisering av näringspolitiken. Senare steg som aviseras är förslag till omställningar och strukturförändringar inom olika branscher, till åtgärder avseende teknisk forskning och utveckling och till riktlinjer för näringspolitiken i ett längre perspektiv.

Vissa allmänna synpunkter

Förslagen läggs fram mot bakgrund av ett anförande av statsministern, där han översiktligt redovisar regeringens syn på småföretagens situation och problem. Statsministern uttalar bl. a. följande.

Förutsättningarna för att bedriva verksamhet i mindre skala varierar mellan olika näringsgrenar. Småföretagen är helt dominerande i sådana näringar som jordbruk, handel, samfärdsel, privata tjänster och byggnadsverksamhet. Inom industrin finns det stora delområden där stordriftsfördelar har drivit fram verksamhet i större skala. Andelen småföretag är här mindre. Inom tillverkningsindustrin sysselsätts ungefär en tredjedel av det totala antalet yrkesverksamma i småföretag. Denna andel tenderar dock att minska.

Tillverkningsindustrins utveckling mot ökad koncentration har i hög grad styrts av tekniska och efterfrågebetingade faktorer. På så sätt har företagssammanslagningar oftast haft rationella motiv. I andra fall har emellertid fusionerna och företagsöverlåtelsema i stor utsträckning haft sin grund i bristande framtidstro. Det allmänna företagsklimatet har uppfattats som negativt av många enskilda företagare. Det finns också exempel på att samgåenden huvudsakligen har haft skattemässiga orsaker. Därutöver har olika institutionella förhållanden spelat en betydande roll. Företagens finansieringsmöjligheter samt tillgången till utbildad personal och experter påverkar företagens kostnadsbild och utvecklingsmöjligheter. De krav som

NU 1977/78:34

samhället ställer på företagen i form av uppgiftsskyldighet och lagstiftning kan påverka stora och små företag olika. Det är också numera väl dokumenterat att det finns utvecklingsländer, som är bromsande för småföretagens utveckling. Det är enligt regeringens uppfattning angeläget att komma till rätta med dessa problem och i övrigt förbättra förutsättningarna för en gynnsam utveckling för småföretagen.

Ett bättre utnyttjande av resurserna och utvecklingsmöjligheterna inom småföretagen skulle på ett väsentligt sätt förbättra hela det svenska näringslivets utveckling. Det finns inom småföretagssektom outnyttjade möjligheter att öka produktionsvolymen och sysselsättningen, produktiviteten, produktutvecklings- och annan förnyelseverksamhet samt exporten.

En allmän förutsättning för att dessa möjligheter skall kunna utnyttjas bättre är en generell ekonomisk politik som underlättar företagens expansion och vidareutveckling. Så måste t. ex. inom ramen för den nuvarande restriktiva kreditpolitiken i första hand företagens kreditbehov tillgodoses. Småföretagen är särskilt beroende av en jämn tillgång på bankkrediter. Ett par viktiga utgångspunkter för regeringens insatser för småföretagen berörs särskilt. Vårt näringsliv bygger huvudsakligen på marknadsekonomins principer, men samhället modifierar på olika sätt marknadens krafter för att fl systemet att fungera smidigt och för att undvika de negativa effekter som kan följa med ett renodlat marknadssystem. Åtgärder som sätts in för att underlätta utvecklingen inom en viss grupp företag får inte utformas så att de försvårar för andra företag eller snedvrider konkurrensförhållandena. Av detta skäl bör de utvecklingsstimulerande insatserna för småföretagen i princip ha karaktären av åtgärder som utjämnar orättvisor mellan små och stora företag eller som hjälper företagen över olika tröskelproblem. Marknadsekonomin bygger också på principen att de enskilda företagen har ett eget företagsekonomiskt ansvar och ett eget ansvar för företagens vidareutveckling. Samhällets åtgärder skall inte utformas så att detta företagsansvar lyfts över på samhälleliga organ. De skall i stället syfta till att ge ”hjälp till självhjälp”. Det är företagen själva som bestämmer om de skall utnyttja de resurser och hjälpmedel som samhället ställer till deras förfogande.

Samhällets insatser för småföretagen har hittills, konstaterar statsministern, varit splittrade och svåröverskådliga. De är inriktade främst på att underlätta företagens kapitalförsörjning och på att tillgodose deras behov av extern information och rådgivning, utbildning och annan service. På kapitalförsörjningsområdet finns bl. a. företagareföreningarna, lokaliseringsstödet, Norrlandsfonden, AB Industrikredit, AB Företagskredit, Sveriges Investeringsbank AB, Företagskapital AB, Svenska Industrietablerings AB (Svetab), AB Svensk Exportkredit, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens utvecklingsfond samt olika slags lånegarantier som staten tillhandahåller. Ändamål, villkor och former för insatserna varierar i hög grad. Den statliga och statsunderstödda företagsservice som erbjuds småföretagen är inriktad på information, rådgivning och utbildning. Företagsservice i olika

NU 1977/78:34

former lämnas av bl. a. företagareföreningarna, STU, statens industriverk inkl. dess enhet för företagsutveckling (SIFU), Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (1UC) och Sveriges exportråd. Denna splittring har lett till alltför många program och alltför många ”dörrar att knacka på” för företagen. Statsministern betecknar det som angeläget att man försöker förbättra samordningen och minska avstånden mellan myndigheter och företag.

Sammanfattningsvis, uttalar statsministern (s. 16), bör de förslag till åtgärder som nu redovisas på småföretagsområdet på ett aktivt sätt kunna bidra till att erbjuda gynnsamma utvecklingsbetingelser för dessa företag. Åtgärderna utgör därmed enligt regeringens bedömning ett viktigt led i strävan att uppnå grundläggande mål för den övergripande ekonomiska politiken och bör samtidigt ses som ett första steg i ett fortlöpande reformarbete på småföretagsområdet.

För att ytterligare förstärka kontaktvägarna mellan regeringen och småföretagsamheten avser regeringen att tillkalla en särskild småföretagsdelegation, meddelas det i propositionen (s. 16). Delegationens huvuduppgift blir att fortlöpande följa och bevaka utvecklingen på småföretagsområdet samt initiera olika åtgärder på detta område. Verksamheten avses skola bedrivas direkt under regeringen. I delegationen kommer att ingå företrädare för bl. a. företagens och de anställdas organisationer, landstingen samt vissa myndigheter och organ inom det näringspolitiska området. I detta sammanhang aviseras också att regeringen avser att ta initiativ till olika informationsinsatser rörande företagandets villkor. Dessa insatser, som förutsätter en nära samverkan mellan företagens och anställdas organisationer, beräknas kunna verka stimulerande på intresset att starta och driva företag.

I den socialdemokratiska partimotionen 1977/78:190 erinras om att en betydande del av den socialdemokratiska näringspolitiken har varit inriktad på att stödja de mindre och medelstora företagen. Efter en exemplifiering av vidtagna åtgärder med detta syfte anförs det i motionen att sådana insatser kan vara betydelsefulla för att undanröja de särskilda hinder och problem som de mindre företagen ibland ställs inför. Den avgörande betydelsen för dessa företags utveckling har emellertid den allmänna utvecklingen inom näringslivet, varför enligt motionen den ekonomiska politiken torde vara det mest verksamma medlet för att erbjuda de mindre och medelstora företagen förbättrade villkor. Motionärerna menar att tillgänglig statistik (SOS Företagen 1975) inte visar att lönsamheten skulle vara sämre för företag med ett litet antal anställda och att en likartad bild erhålls genom en undersökning som Sveriges verkstadsförening har gjort av lönsamheten år 1976 inom verkstadsföretagen. De drar härav slutsatsen att inget underlag finns för påståendet att de små och medelstora företagen generellt skulle ha sämre betingelser än andra företag. På en rad punkter riktas i denna motion kritik mot propositionen och framläggs alternativa förslag.

Argumentationen i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1977/

NU 1977/78:34

78:177 har helt andra utgångspunkter än förslagen i propositionen 1977/ 78:40. Motionärerna menar att regeringen vill bevara kapitalismen och den otrygghet denna medför främst för arbetare och tjänstemän men också för småföretag. Motionärerna efterlyser i stället ”en politik som syftar till en samordning och planering av produktionen” och sammanfattar en sådan politik i bl. a. följande punkter: skärpta åtgärder och lagstiftning mot monopolism och kapitalistisk maktkoncentration, en medveten näringspolitisk styrning av ekonomin efter samhälleliga mål, ett omedelbart politiskt ansvar inför landsting och regering beträffande regionala stödåtgärder för näringslivets utveckling, särskild stimulans av kollektivt ägande av småföretag eller samverkan mellan småföretag, statligt stöd till kommunala industri- och hantverkslokaler för företag med högst tio anställda, hyresstopp, övergång till lågräntepolitik samt omläggning av arbetsgivaravgiften så att den tas ut efter omsättning, energiförbrukning och råvaruförbrukning.

Utskottet vill när det gäller de allmänna utgångspunkterna uttala följande. De förslag till åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling som läggs fram i propositionen synes - såvitt avser åtgärder som näringsutskottet har att yttra sig över - i det stora hela vara väl ägnade för sitt syfte. På vissa betydelsefulla punkter, främst i fråga om lämpligheten av den föreslagna omorganisationen av verksamheten vid statens utvecklingsfond och i fråga om sammansättningen av de nya regionala stiftelsernas styrelser, går meningarna inom utskottet isär. Till dessa frågor återkommer utskottet i det följande. I övrigt ställer sig utskottet alltså positivt till de grundläggande tankegångarna i propositionen.

Av vad här sagts följer att utskottet inte delar de helt annorlunda uppfattningar om hur politiken bör vara inriktad som kommer till uttryck i motionen 1977/78:177. Utskottet kan inte finna skäl för riksdagen att göra ett sådant uttalande som föreslås i denna motion och avstyrker alltså densamma.

Utskottet tar i det följande upp sådana förslag och uttalanden i propositionen som det enligt utskottets mening finns behov att närmare kommentera. Vad som i övrigt anförs i propositionen föranleder inga erinringar från utskottets sida.

Som har nämnts ovan aviseras i propositionen att en s. k. småföretagsdelegation skall tillkallas och bedriva sitt arbete direkt under regeringen. I motionen 1977/78:128 framhålls att det-av regeringen utsedda-till statens industriverk knutna rådet för mindre och medelstora företag har arbetsuppgifter av just den art som skisseras för småföretagsdelegationen. 1 rådet ingår företrädare för de flesta av de grupper som enligt propositionen bör vara representerade i småföretagsdelegationen. Det påpekas i motionen att frågan om relationen mellan rådets och den föreslagna delegationens uppgifter och sammansättning inte behandlas i propositionen. Utskottet utgår från att regeringen i annat sammanhang kommer att aktualisera hithörande frågor.

1** Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 34

NU 1977/78:34

14 Verksamheten vid statens utvecklingsfond

Statligt stöd till industrins tekniska förnyelsearbete är sedan länge en viktig del av industripolitiken. I propositionen (bil. 1 s. 164) beskrivs den tekniska förnyelseprocessen som ett antal skeden från idé till färdig produkt eller process. Samtidigt pekas på de finansieringskällor som står till buds under olika skeden.

I det första skedet uppkommer den idé som utgör grunden för hela förnyelsearbetet. Idéns tekniska och ekonomiska bärkraft analyseras, och planer förden fortsatta utvecklingen utarbetas. I nästa skede sker det tekniska utvecklingsarbetet, där forsknings- och konstruktionsarbete utgör viktiga inslag. Arbetet avslutas ofta med att en fungerande prototyp tas fram, ibland i laboratorieskala. Stöd till det tekniska förnyelsearbetet i dessa två skeden kan lämnas av främst STU. För att tillverkningen av en produkt eller fullskalig tillämpning av en process skall kunna sättas i gång måste produkten eller processen emellertid först anpassas till kraven vid fullskaleproduktion.

I ett tredje skede anpassas produkten så att produktionskostnaderna blir så låga som möjligt. Konstruktions- och ritningsunderlag för serietillverkning utarbetas, och en provserie tas fram. För testning av en process kan en försöksanläggning behöva byggas. Vissa marknadsundersökningar behövs också. Lönsamheten är fortfarande så osäker att lån från normala kreditinstitut är svåra att erhålla. För att stödja den tekniska förnyelseprocessen i detta skede har statens utvecklingsfond inrättats.

I det sista skedet görs investeringar i produktionsanläggningar och marknadsföring. Finansieringen sker normalt genom ordinarie kreditinstitutioner eller genom de s. k. mellanhandsinstituten och företagareföreningarna. Till speciellt riskbetonade investeringar i detta skede har Investeringsbanken möjligheter att lämna lån.

Statens utvecklingsfond, som inrättades år 1973, är en självständig myndighet men är administrativt knuten till STU. Fonden är avsedd att utgöra ett komplement till STU och Investeringsbanken. T. o. m. budgetåret 1977/78 harden fått 117 milj. kr. att disponera. Lån får inte beviljas till projekt som kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden på normala marknadsmässiga villkor och inte heller till rena marknadsföringsinvesteringar. Lån beviljas normalt till högst halva projektkostnaden, och lånevillkoren kan variera inom vida gränser. Återbetalningsskyldigheten är villkorlig. Misslyckas ett projekt har utvecklingsfonden möjligheter att efter förhandlingar med låntagaren skriva ned eller helt skriva av lånet.

1 enlighet med förslag av företagareföreningsutredningen föreslås i propositionen (bil. 1 s. 165) att utvecklingsfondens medel skall få användas för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet även till rena marknadsföringsinvesteringar. Det sägs vidare finnas goda skäl för att de regionala stiftelser som föreslås avlösa företagareföreningarna får rätt att bevilja lån med villkorlig återbetalningsskyldighet för produktutveckling och marknadsföring. Där -

NU 1977/78:34

igenom skulle stiftelserna fö möjlighet att stödja ett projekt ända från den tidpunkt det först presenteras för stiftelsen till dess produktion kan sättas i gång. Detta gäller projekt med lågt tekniskt risktagande; projekt med högt tekniskt risktagande anses liksom hittills böra hänvisas till STU.

Genom att stiftelserna för sina stödmöjligheter utvidgade på detta sätt skulle de kunna lämna samma typ av stöd som nu lämnas av statens utvecklingsfond, uttalar industriministern och förordar (bil. 1 s. 166) att de medel som i dag finns hos utvecklingsfonden regionaliseras och fördelas på stiftelserna och slås samman med de medel som - enligt propositionen - tillförs stiftelserna genom regionalisering av statens hantverks- och industrilånefond. Syftet är att produktutvecklingslånen härigenom bättre skall nå ut till småföretag i olika delar av landet. Regionaliseringen anges också medföra fördelar i beslutsprocessen.

Förslaget om regionalisering av statens utvecklingsfond kritiseras och avstyrks i motionerna 1977/78:128 och 1977/78:190.

I motionen 1977/78:190 uttalas därvid inledningsvis att förslaget om avveckling av statens utvecklingsfond och överförande av medlen till de regionala stiftelserna är anmärkningsvärt redan av den anledningen att det inte har föregåtts av någon utredning eller remissbehandling. Som än mer anmärkningsvärda betecknar motionärerna de argument som anförs i propositionen, nämligen att produktutvecklingslån därigenom bättre skulle kunna nå ut till småföretag i olika delar av landet och att fördelar - ej närmare angivna - skulle uppstå i beslutsprocessen.

Enligt socialdemokratisk uppfattning är stora satsningar på teknisk forskning och utvecklingsarbete i olika stadier mycket angelägna, sägs det vidare i motionen. Fem olika skäl anförs mot den föreslagna regionaliseringen. För det första behövs en viss överblick för att en optimal satsning på utvecklingsprojekt skall komma till stånd; risken är stor att resurserna utnyttjas sämre om de splittras upp på de olika stiftelserna. För det andra torde det vara svårt att vid alla de regionala stiftelserna bygga upp den sakkunskap som behövs för denna speciella typ av projektbedömning. Den kreditgivning det här är fråga om skiljer sig, bl. a. genom större risktagande, väsentligt från den kreditgivning som företagareföreningarna hittills har bedrivit. För de erforderliga bedömningarna krävs också ett mycket omfattande kontaktnät. För det tredje torde resultaten av den verksamhet som f. n. bedrivs av statens utvecklingsfond kunna användas i större utsträckning inom regionalpolitiken än som skulle bli fallet om medlen fördelas på de olika regionala stiftelserna; i den mån utvecklingsfonden stöder projekt i företag utan egen tillverkning stimulerar nämligen fonden till att legotillverkning förläggs till orter av särskild regionalpolitisk betydelse. För det fjärde är det inte givet att kontakten med företagen blir bättre om administrationen läggs över på de regionala stiftelserna; redan nu finns nära kontakter mellan fonden och företagareföreningarna. För det femte slutligen finns det stor risk för dubbelarbete; flera olika regionala stiftelser kan komma att lägga ner mycket

NU 1977/78:34

arbete på snarlika projekt.

I motionen 1977/78:128 anförs att statens utvecklingsfond har en god överblick över det tekniska området och besitter en kompetens som sannolikt inte kan uppnås inom ramen för var och en av de 24 regionala stiftelserna. Vidare är, sägs det i motionen, i flertalet län antalet utvecklingsprojekt otillräckligt för att de regionala stiftelserna skall kunna erbjuda lockande arbetsuppgifter för personer med den typ av kompetens som behövs. En regionalisering av statens utvecklingsfond skulle kunna leda till att en för samhällets tekniska utveckling betydelsefull resurs går till spillo. Det finns också, anser motionärerna, betydande risker för att projekt som inte kan genomföras inom det egna länet helt kommer vid sidan av systemet, liksom att man satsar på likartade projekt i flera län samtidigt. Motionärerna drar slutsatsen att en regionalisering av statens utvecklingsfond inte är ägnad att främja exploateringen av tekniska utvecklingsprojekt och att verksamheten vid utvecklingsfonden därför bör fortsätta som hittills. Dock bör behovet av regionala insatser till stöd för innovationsverksamhet och tekniskt utvecklingsarbete tillgodoses genom att de nya stiftelserna får rätt att bevilja produktutvecklingslån på upp till 20 000 kr. inom de låneramar som anges i propositionen.

Industriminister Nils Åsling har nyligen i ett uttalande (pressmeddelande från industridepartementet den 30 november 1977) kommenterat den kritik som sedan propositionen lades fram har riktats mot förslaget om regionalisering av statens utvecklingsfond. I uttalandet påpekas att den föreslagna organisationen kommer att innebära att företagen slipper att hålla kontakt med en mängd olika myndigheter- i framtiden behövs endast kontakter med resp. regionala stiftelser. Industriministern medger att det finns viss risk för att ett projekt kan få svårt att få stöd om det startas i ett län och tillverkningen planeras ske i ett annat. Enligt industriministern skall man emellertid försöka lösa bl. a. denna fråga i samband med en proposition våren 1978 om forsknings- och utvecklingspolitiken och om STU:s framtid. Kritiken att man genom regionaliseringen förlorar den centrala överblicken över utvecklingsverksamheten bemöts med argumentet att det stora problemet inte är att det finns för många seriösa och utvecklingsbara projekt utan snarare att det råder brist på sådana. Vidare påpekas i uttalandet att inte mindre än hälften av lånen från statens utvecklingsfond har gått till företag i Stockholms län. Detta betecknas som uppenbart orimligt och anses tala för att besluten nu bör spridas ut till de regionala stiftelserna i de olika länen.

Som argument mot den föreslagna förändringen har anförts bl. a. att denna skulle kunna leda till bristande central överblick över utvecklingsverksamheten och att risk finns för att projekt som inte kan genomföras inom ett och samma län hamnar vid sidan av systemet. I propositionen uttalas emellertid att lånevillkoren så långt möjligt bör ges en enhetlig utformning för hela landet, för att regionala olikheter skall förhindras. Det slås också fast att stiftelserna bör ha nära kontakt och samråd med STU på samma sätt som

NU 1977/78:34

statens utvecklingsfond har i dag. Enligt propositionen elimineras härigenom risken för dubbelarbete.

Industriministern har i sitt nyss refererade uttalande uppmärksammat de kritiska argumenten och uttalat sin förståelse för farhågorna. Även utskottet tillmäter dessa farhågor betydelse. Utskottet utgår emellertid från att regeringen avser att i den proposition om forsknings- och utvecklingspolitiken m. m. som har aviserats till våren 1978 lägga fram förslag till vissa ytterligare åtgärder som motverkar de här berörda riskerna. Mot denna bakgrund är utskottet berett att tillstyrka förslaget i propositionen rörande verksamheten vid statens utvecklingsfond. Yrkandena om fonden i motionerna 1977/78:128 och 1977/78:190 avstyrks sålunda.

Förslaget i motionen 1977/78:128 om rätt för stiftelserna att bevilja s. k. produktutvecklingslån framställs under förutsättning av bifall till det yrkande i samma motion som går ut på att statens utvecklingsfond skall bestå. I propositionen föreslås som nämnts att de regionala stiftelserna skall få rätt att bevilja lån med villkorlig återbetalningsskyldighet för bl. a. produktutveckling. Av utskottets ställningstagande till förslaget i propositionen följer alltså att motionens syfte - att ökade lånemöjligheter skall ges för produktutveckling - redan är tillgodosett. Motionen 1977/78:128 bör därför avslås i denna del.

Uppbyggnad och organisation av regionala utvecklingsfonder

Såsom har berörts i föregående avsnitt föreslås i propositionen inrättande av regionala utvecklingsfonder i stiftelseform. Detta skall ske genom att företagareföreningarna i länen ombildas till stiftelser med staten och resp. landsting-och i förekommande fall kommun utanför landsting-som stiftare och huvudmän. Stiftelserna skall överta företagareföreningarnas nuvarande uppgifter och verksamhet och tjäna som intrument för nya näringspolitiska insatser.

T re frågor som har att göra med stiftelsernas ställning och organisation har tagits upp i motioner. Utskottet går först in på frågan om stiftelsernas organisation och då speciellt sammansättningen av deras styrelser. Därefter blir det tal om förhållandet mellan statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna och om lämplig benämning på dessa fonder. I övrigt föranleder propositionens förslag i denna del inga kommentarer från utskottets sida. Utskottet tillstyrker alltså att företagareföreningarna ombildas till stiftelser med angivna uppgifter och att regeringen såsom begärs i propositionen bemyndigas att träffa de avtal som utgör förutsättning för den nya organisationen.

I fråga om sammansättningen av regionala utvecklingsfonders styrelser innebär förslaget i propositionen (bil. 1 s. 41) att sådan styrelse i normalfallet skall bestå av nio ledamöter, som skall utses av landstinget efter fritt val. Vidare bör till stiftelsens kansli eller verkställande direktör kunna knytas en

NU 1977/78:34

beredningsgrupp som fortlöpande bor delta i kansliets beredning av de ärenden som skall behandlas i styrelsen. Beredningsgruppen bör utses av landstinget efter förslag från de anställdas och företagens organisationer.

Enligt propositionen bör följande principer vara vägledande i fråga om sammansättningen av styrelsen, sättet att utse den och dess storlek. Styrelsen bör bestå av personer med praktisk erfarenhet från främst industriell verksamhet eller bank- och kreditväsen. Dessa bör vara väl förtrogna med länets näringsliv, dess problem och utvecklingsmöjligheter och därför utgöras av ”personer med professionellt företagskunnande, t. ex. företagsledare, företrädare forde anställda eller företagens organisationer”. Företrädare för landstingets förvaltningsutskott eller personer som eljest har en ställning som ger överblick över den regionala näringspolitiken bör också kunna ingå i styrelsen. Beslut om styrelsens sammansättning bör fattas på länsnivå och av landstingen - detta ligger enligt propositionen i linje med kravet på stiftelsernas självständighet. Det bör emellertid, uttalas det, ligga i landstingens intresse att vid valet av styrelseledamöter samråda med företagens och de anställdas organisationer. Vidare bör antalet styrelseledamöter hållas lågt, så att det skapas förutsättningar för smidiga arbetsformer och en snabb beslutsprocess. Förutom de nio av landstinget utsedda ledamöterna bör enligt propositionen en företrädare för personalen vid stiftelserna knytas till styrelsen.

I motionen 1977/78:190 framförs kritik bl. a. mot förslaget att landstingen ensamma skall utse stiftelsernas styrelser. I stället föreslås följande ordning. Styrelserna skall ha nio ledamöter med en majoritet av samhällsrepresentanter, vilka således skulle vara fem till antalet. Av dessa skall två utses av regeringen och tre av landstinget. Övriga fyra ledamöter utses av regeringen, två på förslag från LO och TCO och två på förslag av företagarorganisationerna.

Motionen 1977/78:190 ger uttryck för fyra huvudinvändningar mot propositionens förslag om styrelsernas sammansättning.

För det forsta riktas en principiell anmärkning mot att statsmakterna, som kommer att svara för den övervägande delen av stiftelsernas finansiella resurser, blir helt utan inflytande över personvalet. Det är enligt motionen viktigt att den som avgör en verksamhets omfattning och inriktning också bär kostnadsansvaret. Med propositionens förslag är det bara en av huvudmännen - landstinget - som kan utkräva det politiska ansvaret för verksamheten.

Den andra invändningen gäller organisationernas representation i styrelserna. I propositionen uttalas förhoppningen att landstingen vid valet av styrelseledamöter skall beakta behovet av att ge representation för näringslivsorganisationer och fackliga organisationer. Enligt motionen finns ingen garanti för att dessa verkligen blir representerade. Det pekas på att ett liknande uttalande gjordes i samband med att organisationernas rätt att nominera ledamöter i länsstyrelsernas styrelser togs bort hösten 1976. Denna förändring resulterade enligt motionen i att av fjorton personer som tidigare

NU 1977/78:34

efter nominering av TCO varit ledamöter i länsstyrelsernas styrelser endast fem blev återvalda. Det hävdas att organisationerna nu för att bli representerade måste gå ifrån den partipolitiska neutralitet som t. ex. TCO har inskriven i sina stadgar.

En tredje invändning tar sikte på stiftelsernas karaktär av aktiva instrument i den statliga näringspolitiken. Om landstingen utser styrelserna i deras helhet finns enligt motionen risk för att sådana organ som t. ex. industriverket, STU och Sveriges exportråd måste bygga upp egna regionala organ för stöd till enskilda företag i form av uppsökande och rådgivande verksamhet. Företagareföreningsutredningen förutsatte att med dess förslag detta inte skulle bli fallet.

För det fjärde kan enligt motionen propositionens förslag innebära ett steg i riktning mot en situation där landstingen får ställning som överkommuner gentemot primärkommunerna genom den betydelse styrelsernas beslut kan få för samhällsplaneringen inom olika kommuner i länet.

Även i motionen 1977/78:128 uttalas farhågor för att förslaget att landstingen fritt skall få utse ledamöterna i styrelserna kommer att medföra att det inte blir personer med förankring i företagsverksamheten som väljs utan personer som är politiskt aktiva på landstingsplanet. Detta skulle kunna medföra att kontakten mellan fondernas styrelser och företagen i regionen försämras.

Enligt motionen är det också mindre väl genomtänkt att, såsom förordas i propositionen, jämsides med stiftelsens styrelse ha en särskild beredningsgrupp vars uppgifter i stort sett är identiska med styrelsens men vars befogenheter och sammansättning skiljer sig från styrelsens. Om företrädare för näringslivet resp. arbetstagarna blir företrädda i styrelserna behövs inte beredningsgrupperna. I motionen föreslås därför att landstingen - såsom enligt propositionen - får utse stiftelsemas styrelser men att två ledamöter skall utses på förslag av näringslivets organisationer och två ledamöter på förslag av löntagarnas organisationer.

Utskottet ansluter sig till industriministerns uppfattning att stiftelserna inom de ramar som stiftarna fastställer bör ha stor självständighet. Samhällets ledning av verksamheten bör således ske genom utlagda program och fastställda normer, medan stiftelserna själva bör bestämma om uppläggning och inriktning av den löpande verksamheten. Som anförs i propositionen får det anses ligga i linje med denna självständighet att besluten om styrelsernas sammansättning fattas på länsnivå och av landstingen.

Utskottet biträder sålunda propositionens förslag att styrelserna skall utses av landstingen. Likaså delar utskottet uppfattningen att antalet styrelseledamöter bör hållas lågt så att det skapas förutsättningar för smidiga arbetsformer. Nio ledamöter synes vara ett lämpligt antal.

Som anförs i propositionen bör styrelserna få en så allsidig sammansättning som stiftelsernas verksamhet måste anses kräva. För att stiftelserna skall kunna fylla sin funktion på ett meningsfullt sätt är det, anser utskottet, viktigt

NU 1977/78:34

att personer med såväl professionellt företagskunnande som kunskaper om resp. läns näringsliv, dess problem och utvecklingsmöjligheter ingår i styrelserna. Viktigt är det också att representanter för länets arbetstagare och småföretagare kommer att ingå. Utskottet förutsätter - liksom industriministern - att detta blir fallet trots att intresseorganisationerna inte får formell nomineringsrätt.

Med hänsyn till statens ekonomiska ansvar för stiftelsernas verksamhet är det enligt utskottets mening naturligt att statsmakterna uppmärksamt följer utvecklingen. Utskottet är emellertid övertygat om att landstingen inte kommer att ha en annan uppfattning än riksdag och regering om hur stiftelsernas styrelser bör vara sammansatta för att bäst gagna näringslivet inom regionen.

Med det anförda tillstyrker utskottet även propositionens förslag i övrigt beträffande stiftelsernas organisation. Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1977/78:128 och 1977/78:190 i de delar som gäller detta ämne.

Vad beträffar förhållandet mellan statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna är utgångspunkten följande. Enligt propositionen (bil. 1 s. 139) är ett stort antal frågor gemensamma för de regionala stiftelserna. Det finns alltså behov av samråd och erfarenhetsutbyte mellan huvudmännen men också mellan stiftelserna. Därför föreslås i propositionen att ett särskilt organ skapas. I detta skulle ingå företrädare för industridepartementet, industriverket och landstingen. Även personalen bör genom sina organisationer vara företrädd i organet. Detta skall inte ha eget kansli, utan kansliresurser skall tillhandahållas av industriverket.

I motionen 1977/78:190 hävdas att det slutliga ansvaret för det statliga huvudmannaskapet i stiftelserna bör ligga hos industriverket. Härigenom får, uttalar motionärerna, verket ansvaret för den ledning och uppföljning av verksamheten som är behövlig för att staten på ett aktivt sätt skall kunna utöva sin del av huvudmannaskapet, så att verksamheten utformas i enlighet med riktlinjerna för den statliga näringspolitiken. Med denna uppläggning behövs, anser de, inte något särskilt organ för samråd och erfarenhetsutbyte, utan dessa uppgifter bör kunna utövas av industriverket. Motionärerna erinrar i detta sammanhang om att verket har möjligheter att samråda med det till verket knutna rådet för mindre och medelstora företag.

Förslaget i propositionen om att ett särskilt organ för samråd och erfarenhetsutbyte skall inrättas bygger på tanken att industriverket har tre uppgifter på detta område (bil. 1 s. 139). För det första skall verket på samma sätt som gäller för andra centrala myndigheter och organ utnyttja stiftelserna när det gäller att föra ut olika insatser och program. För det andra skall statens huvudmannaansvar utövas genom verket. Detta ansvar skall enligt propositionen ta sig följande uttryck. Verket skall svara för översiktlig planering, årligen till regeringen redovisa det totala behovet av statliga tillskott till stiftelserna och med utgångspunkt i regeringens anvisningar fördela de medel som riksdagen anvisar till stiftelsernas verksamhet. Det skall också medverka

NU 1977/78:34

till att behovet av företagsservice och kreditgivning blir allsidigt tillgodosett i stiftelsernas verksamhet och att aktiviteter som är av riksintresse får tillräckligt utrymme. Verkets tredje uppgift i sammanhanget blir att ansvara för den centrala servicen till stiftelserna och allmänt ge råd och stöd åt dessa.

Utskottet delar den uppfattning om industriverkets ställning i förhållande till utvecklingsfonderna som uttalas i propositionen. Ett särskilt organ för samråd och erfarenhetsutbyte behövs. Följaktligen avstyrker utskottet det yrkande i motionen 1977/78:190 som går ut på att något sådant organ inte skall inrättas.

I motionen 1977/78:129 refereras ett uttalande i propositionen (bil. 1 s. 139) att industriverket avses skola med utgångspunkt i regeringens anvisningar fördela de medel som riksdagen anvisar till stiftelserna. Motionärerna menar att riksdagen i ett uttalande bör precisera vilka principer som bör gälla för denna fördelning och föreslår att härvid skall slås fast att särskild hänsyn skall tas till det större behov av stiftelsernas insatser som finns inom län med svagt utvecklad industristruktur.

I motionen uppges att den fördelningsgrund som industriverket under senare år i huvudsak har använt har varit antalet industriföretag i länet. Härigenom gynnas, menar motionärerna, de industririka länen - där även annan företagsservice står till buds - på de industrifattigas bekostnad.

Av material från industriverket som utskottet haft tillfälle att ta del av framgår att verket, i vart fall under år 1977, har fördelat anslagna medel med hänsynstagande till sådana synpunkter som nu anförs i motionen. Syftet med denna synes alltså redan vara uppnått. Utskottet finner det f. ö. inte lämpligt att riksdagen nu ställer upp detaljerade villkor för dispositionen av medel som kommer att anvisas i framtiden. Frågan om anslagsvillkor bör snarare behandlas i samband med att riksdagen tar ställning till budgetpropositionen 1978. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1977/78:129.

Olika uppfattningar har uttryckts i fråga om benämningen av de regionala utvecklingsfonderna.

Industriministern uttalar sig i propositionen (bil. 1 s. 142) för att den gamla benämningen ”företagareförening” inte skall bibehållas. I stället förordas benämningen ”Stiftelsen x-läns utvecklingsfond”. Ett sådant namn återspeglar enligt propositionen på ett bättre sätt den verksamhet som stiftelserna avses bedriva. Enligt motionen 1977/78:190 talar i stället avgörande skäl för den benämning som föreslogs av företagareföreningsutredningen, nämligen ”Stiftelsen Företagareföreningen i x-län”. Namnet ”utvecklingsfond” kan enligt motionärerna lätt föra tanken till endast den sida av de nuvarande företagareföreningarnas verksamhet som syftar till att förbättra företagens kreditförsörjning, medan de allt viktigare servicefrågorna skjuts i bakgrunden. Och om man - såsom förordas i bl. a. denna motion (se ovan s. 15) - väljer att behålla statens utvecklingsfond och samtidigt inrättar en utveck -

NU 1977/78:34 22

lingsfond i varje län blir riskerna för sammanblandning och förvirring betydande, uttalar motionärerna.

Utskottet ansluter sig till de skäl som i propositionen anförs till förmån för benämningen ”Stiftelsen x-läns utvecklingsfond” och avstyrker sålunda motionen 1977/78:190 i här behandlad del.

Lagförslaget

I propositionen föreslås att riksdagen skall anta en särskild lag om beslutanderätt för de här behandlade stiftelserna. Enligt lagförslaget skall stiftelserna enligt de närmare föreskrifter som beslutats av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer få pröva frågan om bidrag eller annat stöd till näringsidkare inom stiftelsernas verksamhetsområde. Lagen innehåller också ett särskilt stadgande om tystnadsplikt för styrelsemedlem rörande affärs- och driftsförhållanden. Lagförslaget avser att ersätta lagen (1975:354) om beslutanderätt för företagareförening i fråga om kreditstöd för arbetsmiljöförbättringar.

Som anförs i propositionen krävs det enligt 11 kap. 6 § regeringsformen stöd av lag för att förvaltningsuppgift, som innefattar myndighetsutövning, skall få överlämnas till bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ. Den myndighetsutövning som skall tillkomma stiftelserna ges i lagförslaget en förhållandevis vid och opreciserad omfattning. Avsikten härmed är enligt propositionen att hålla möjligheten öppen för regeringen att utan ny lagstiftning överlämna även andra än nu aktuella uppgifter till stiftelserna.

Utskottet har i och för sig ingen erinran mot att lagen utformas på föreslaget sätt. Detta är enligt utskottets mening befogat för att lagtexten inte skall betungas med detaljerade uppräkningar. En så väsentlig fråga som överlämnande av nya uppgifter till stiftelserna bör dock enligt utskottets mening inte undandras riksdagen. Nya uppgifter utöver dem som nu är aktuella bör därför inte överlämnas till stiftelserna utan riksdagens hörande.

Kreditverksamheten vid utvecklingsfonderna

I detta avsnitt behandlas först två frågor som gäller de fackliga organisationernas inflytande på beredningen av låneärenden hos de nya regionala stiftelserna. Därefter tar utskottet upp frågan om principerna för hur lånemedel från statens hantverks- och industrilånefond skall fördelas på de 24 regionala stiftelserna. Vad som i propositionen sägs om riktlinjer för kreditverksamheten vid utvecklingsfonderna ger i övrigt inte utskottet anledning till något särskilt uttalande.

Den första frågan gäller inhämtande av uppgifter om vissa avtalsförhållanden m. m. I propositionen diskuteras (bil. 1 s. 150) huruvida ett villkor för samhälleliga stödinsatser skall vara att anställningsförhållandena för företa -

NU 1977/78:34

gets personal är reglerade genom avtal med behörig facklig organisation. Det erinras om att riksdagen våren 1976 på förslag av näringsutskottet (NU 1975/ 76:51) tog avstånd från tanken att det skulle föreskrivas direkta villkor av sådan innebörd. För egen del uttalar industriministern i propositionen att han, även om han anser att förekomsten av kollektivavtal i stort är till gagn för företagens utveckling, inte är beredd att förorda att dylika avtal skall vara ett villkor för att stiftelserna skall kunna lämna stöd till företag. Industriministern förklarar emellertid att han betraktar det som självklart att stiftelserna vid sin bedömning och analys av ett företag tar hänsyn till i vilken utsträckning ett avtalslöst förhållande kan påverka företagets kredit värdighet och utvecklingsmöjligheter i övrigt.

Enligt motionen 1977/78:190 finns det exempel på att företag genom att undvika att sluta kollektivavtal tillfälligt kan skaffa sig lägre kostnader. Detsamma kan gälla vid underlåtenhet att förbättra arbetsmiljön. Konkurrensförhållandena kan härigenom komma att snedvridas och utvecklingen i riktigt skötta företag att hämmas, uttalar motionärerna. 1 syfte att förebygga en osund konkurrensutveckling och minska kreditriskerna bör därför, anser de, föreskrivas att vid beredningen av låneärenden uppgift regelmässigt skall infordras om avtalsförhållanden och arbetsförhållanden i företagen och att därvid de fackliga organisationerna skall höras.

Utskottet anser att det, som sägs i propositionen, är självklart att stiftelserna vid bedömning och analys av ett företag kommer att ta hänsyn till i vilken utsträckning ett avtalslöst förhållande kan påverka företagets kreditvärdighet och utvecklingsmöjligheter i övrigt. Ett genomförande av motionärernas förslag skulle i onödan försvåra en smidig handläggning av ärendena utan att i tillräcklig mån ge ett nytt och bättre beslutsunderlag. Motionen avstyrks därför i här behandlad del.

I syfte bl. a. att önskvärda nyetableringar skall möjliggöras och företagsöverlåtelser underlättas bör enligt propositionen (bil. 1 s. 157) kreditstöd i undantagsfall kunna lämnas som lån till privatpersoner. Möjligheterna till sådana s. k. personlän bör, uttalas det, utnyttjas med stor restriktivitet och endast i den mån ett företags gynnsamma utveckling är i betydande fara eller en angelägen nyetablering hotar att utebli utan sådant stöd. En allmän förutsättning bör dessutom vara att inga andra finansieringsalternativ står till buds. Sådana personlån bör också så snart som möjligt omsättas till i första hand ordinarie banklån, sägs det i propositionen.

Under de angivna förutsättningarna bör möjlighet till personlån öppnas, uttalas i motionen 1977/78:190. Motionärerna menar emellertid att vid beredningen av sådana ärenden de fackliga organisationerna regelmässigt bör höras om sin uppfattning huruvida de angivna förutsättningarna föreligger.

Utskottet har nyss avvisat tanken att i samband med beredningen av kreditärenden hos de nya regionala stiftelserna de fackliga organisationerna

NU 1977/78:34

regelmässigt skall höras om vissa avtalsförhållanden. Härvid anförde utskottet att ett genomförande av förslaget skulle i onödan försvåra en smidig handläggning av ärendena utan att i tillräcklig mån ge ett nytt och bättre beslutsunderlag. Detta skäl anser utskottet gälla även i fråga om det nu behandlade förslaget i motionen 1977/78:190 rörande beredningen av ärenden om s. k. personlån. Det här behandlade yrkandet i denna motion avstyrks alltså.

När det gäller riktlinjer i övrigt för kreditverksamheten vid utvecklingsfonderna aktualiseras frågan om hur tillgängliga medel för utlåning till företagen skall fördelas på de 24 regionala organen.

I propositionen (bil. 1 s. 162) skisseras en ordning enligt vilken de medel i statens hantverks- och industrilånefond som motsvarar fordringar på företagareföreningarna överförs till stiftelserna. Därefter uttalas att medlen ”bör fördelas på de 24 stiftelserna i förhållande till företagareföreningarnas nuvarande upplåning ur fonden”.

Förhållandena i Gävleborgs län tas i motionerna 1977/78:153 och 1977/ 78:156 till utgångspunkt för kritik mot den skisserade ordningen. Motionärernas motivering kan sammanfattas på följande sätt. Länets företagareförening var länge underbemannad. Behovet av kraftiga insatser för att stödja länets näringsliv har på senare tid föranlett landstinget att bevilja medel för en kraftig personalförstärkning. De nya insatserna har dock ännu ej hunnit i nämnvärd utsträckning resultera i den typ av långsiktiga insatser som avspeglas i lån ur statens hantverks- och industrilånefond.

Enligt motionen 1977/78:156 måste vid fördelningen av lånemedlen, såväl de tidigare som de tillkommande, företas en prövning för varje län där man tar hänsyn till olika faktorer. I län som av olika anledningar har haft en låg utlåning måste man enligt motionärerna bedöma om länen inte måste få relativt större resurser för framtiden för att ha möjlighet att komma till en bättre regionalpolitisk jämvikt. Län som haren låg industrialiseringsgrad och som därför har behov av att snabbt öka och utveckla sitt näringsliv måste likaså få relativt större tilldelning av utlåningsmedel. I motionen 1977/78:153 anförs att behoven av insatser för ytterligare industriell utveckling i Gävleborgs län bör beaktas vid fördelningen av medel ur statens hantverksoch industrilånefond.

Utskottet vill framhålla att det ovan citerade uttalandet i propositionen synes hänföra sig enbart till de medel i hantverks- och industrilånefonden som motsvarar fordringar på företagareföreningarna, dvs. nu utlånade medel. Något uttalande om grunderna för fördelningen mellan de regionala stiftelserna av de medel för kreditverksamhet som i framtiden tillförs stiftelserna görs inte i propositionen.

Utskottet har i ett föregående avsnitt behandlat en likartad fråga, nämligen grunderna för hur statens industriverk fördelar de medel som riksdagen anvisar till stiftelserna. Därvid fann utskottet att frågor om principer för fördelning av dessa anslag lämpligen behandlas senare i samband med att

NU 1977/78:34

riksdagen tar ställning till regeringens anslagsberäkningar. Utskottet har samma uppfattning i den nu aktuella frågan och avstyrker sålunda motionen 1977/78:153 i här behandlad del och motionen 1977/78:156. Utskottet förutsätter att faktorer av det slag som nämns i motionerna kommer att övervägas när det blir fråga om fördelning av nytillkommande medel på de olika stiftelserna.

Underleverantörernas situation

I propositionen (bil. 1 s. 171) anförs - i ett avsnitt om företagsserviceverksamheten vid utvecklingsfonderna - att de regionala stiftelsernas insatser på underleverantörsområdet bör systematiseras och intensifieras. Med instämmande i ett uttalande av företagareföreningsutredningen förklarar sig industriministern hysa uppfattningen att ett samhälleligt stöd på detta område för att bli effektivt måste omfatta en hel serie åtgärder, inordnade i ett program. Med de variationer som från region till region bedöms erforderliga bör programmet sålunda, sägs det i propositionen, syfta till att med stiftelserna som bas fl till stånd ett vidgat och fördjupat samarbete mellan beställare och leverantörer.

I motionen 1977/78:190 kritiseras bristen på konkreta förslag i propositionen när det gäller företag som är underleverantörer. Motionärerna anser att regeringen för att underlätta underleverantörernas situation bör föreslå åtgärder i syfte att förbättra dessa företags möjligheter till långsiktig planering. Man bör därvid, anför motionärerna, överväga om inte samhället kan sätta upp vissa minimikrav som legobeställare har att uppfylla gentemot leverantörerna. Vidare bör övervägas hur samarbete mellan legoföretag som kompletterar varandra kan underlättas.

Det utredningsarbete om underleverantörernas problem och den förmedlingsverksamhet som redovisas i propositionen har skapat en god grund för fortsatta insatser på området. En sådan ytterligare belysning av underleverantörsfrågan som efterlyses i motionen 1977/78:190 anser utskottet vara angelägen. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna att frågan om åtgärder för att underlätta underleverantörernas situation bör övervägas ytterligare - särskilt med sikte på dessa företags möjligheter till en bättre och mer långsiktig planering. Därvid bör de i detta sammanhang aktuella synpunkterna i motionen 1977/78:190 beaktas.

Lokalisering av småföretagsinriktad fortbildning

En utbyggnad försöksvis av den småföretagsinriktade fortbildningen bl. a. i Falun och där med inriktning på Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län föreslås i propositionen (bil. 1 s. 181 f.). Som alternativ lokaliseringsort anges Gävle, men Falun förordas bl. a. av regionalpolitiska skäl.

I motionerna 1977/78:153 och 1977/78:155 förordas att utbyggnaden i

NU 1977/78:34

stället lokaliseras till Gävle.

Utskottet finner inte skäl för riksdagen att rikta gensaga mot regeringens uppfattning att den fortbildningsaktivitet som det här är fråga om bör lokaliseras till Falun. De skäl för en lokalisering till Gävle som motionärerna anger har varit kända för regeringen när propositionen utarbetades. Utskottet avstyrker de båda motionerna i här behandlade delar.

De regionala investmentbolagen: lokalisering och verksamhetsområde

Svenska Industrietablerings AB (Svetab), som är dotterbolag till Statsföretag AB, har till uppgift att skapa industriell verksamhet i regioner med sysselsättningsproblem. Detta sker i samverkan med olika branschföretag, främst inom Statsföretagsgruppen. Svetab engagerar sig i projekt antingen på konsultbasis eller som delägare. I propositionen (bil. 1 s. 186) förordas att bolagets nyetablerande insatser försöksvis skall organiseras inom ramen för två särskilda s. k. investmentbolag, båda helägda av Svetab. Investmentbolagens insatser bör enligt propositionen koncentreras till två geografiska regioner, nämligen Värmland-Bergslagen resp. mellersta Norrland. Frågan om till vilken ort bolagen skall lokaliseras berörs inte i propositionen, och inte heller definieras begreppen ”Värmland-Bergslagen” och ”mellersta Norrland”.

I motionerna 1977/78:130, 1977/78.149 och 1977/78:154 framförs yrkanden av innebörd att riksdagen skall uttala sig för att investmentbolaget för Värmland-Bergslagen lokaliseras till Karlstad. Motionen 1977/78:158 innehåller motsvarande yrkande beträffande investmentbolaget för mellersta Norrland, vilket enligt motionärerna bör lokaliseras till Östersund. I motionen 1977/78:152 argumenteras för att regeringen vid val av lokaliseringsort för det sistnämnda investmentbolaget ”noggrant prövar förutsättningarna för en lokalisering till inlandet”.

Den geografiska avgränsningen av verksamhetsområdet för investmentbolaget för ”mellersta Norrland” diskuteras i motionerna 1977/78:150 och 1977/78:153. I båda motionerna hemställs om riksdagsuttalanden av innebörd att Gävleborgs län bör innefattas i bolagets verksamhetsområde. Enligt ett yrkande i motionen 1977/78:153 bör i varje fall den del av länet som ligger inom det s. k. inre stödområdet omfattas av bolagets nyetableringsfrämjande insatser.

Önskemål om etablering av ytterligare investmentbolag förs fram i fyra motioner. Enligt motionerna 1977/78:111 och 1977/78:112 behövs ett sådant bolag med inriktning på sydöstra Sverige och Kalmar län. Ett bolag med inriktning på ungefär samma område, nämligen Blekinge, Kalmar och Kronobergs län, föreslås i motionen 1977/78:146. I motionen 1977/78:147 argumenteras för södra Älvsborgs län som ett lämpligt verksamhetsområde.

Utskottet vill först framhålla att den i propositionen förordade verksam -

NU 1977/78:34

heten med av Svetab helägda investmentbolag avses ha försökskaraktär. En försöksverksamhet har av naturliga skäl en begränsad omfattning. Utskottet finnér inte att i motionerna har förts fram skäl som bör föranleda en annan omfattning och inriktning av försöksverksamheten än den som förordas i propositionen. Yrkandena härvidlag i motionerna 1977/78:111, 1977/78:112, 1977/78:146 och 1977/78:147 avstyrks alltså.

Utskottet avstyrker vidare motionen 1977/78:150 och det nyss berörda yrkandet i motionen 1977/78:153 med hänvisning till att det inte finns anledning för riksdagen att detaljreglera den tillämnade försöksverksamheten.

Likaså anser utskottet att riksdagen inte bör uttala sig i frågan om lämplig lokaliseringsort för försöksverksamheten med investmentbolag. Motionerna i detta ämne - 1977/78:130, 1977/78:149, 1977/78:152, 1977/78:154 och 1977/78:158 - avstyrks.

I de riktlinjer för de till Svetab knutna investmentbolagen som dras upp i propositionen (bil. 1 s. 186-189) talas närmast om nyetableringar av företag. Utskottet utgår från att dessa riktlinjer inte är avsedda att hindra att investmentbolagen i vissa fall även kan engagera sig i nya projekt och expansiv verksamhet hos befintliga företag.

Stöd lill uppförande av kommunägda industrilokaler

Deterinrasipropositionen(bil.ls.l91)omattdetfr. o. m.budgetåret 1977/ 78 finns möjlighet för kommuner inom det inre stödområdet och på Gotland att fä bidrag för att uppföra mindre industrilokaler för uthyrning. Systemet med statligt stöd till kommunala industrilokaler bör enligt propositionen byggas ut. Förslaget om utbyggnad anges innebära dels att ytterligare medel för detta ändamål kommer att beräknas i budgetpropositionen 1978, dels att stöd i undantagsfall skall kunna lämnas även i andra delar av det allmänna stödområdet.

Enligt motionen 1977/78:131 bör även kommunerna inom den s. k. grå zonen - dvs. gränsområdet till det allmänna stödområdet (se SFS 1976:379, 1977:787) - kunna fl detta stöd.

Yttrande över propositionen i nu angiven del och motionen har avgetts av arbetsmarknadsutskottet (AU 1977/78:3 y), som avstyrker motionen.

Med hänvisning till de skäl som anförs i arbetsmarknadsutskottets yttrande avstyrker näringsutskottet motionen. Propositionen bör sålunda bifallas i denna del.

Förelagskapilal AB

Företags kapital AB ägs av staten och bankerna gemensamt. Dess verksamhet är inriktad på att förse småföretag med riskkapital. I bilaga 2 till propositionen föreslås att bolagets möjligheter härvidlag vidgas genom att det

NU 1977/78:34

för tillfälle att förvärva aktier - alltjämt i minoritetsposter - även ur redan existerande aktiestock och att i samband därmed lämna lån till ny ägare för förvärv av en majoritetspost. Utskottet finner förslaget välmotiverat och tillstyrker det.

Exportfrämjande åtgärder m. m.

I bilaga 4 till propositionen anges vissa riktlinjer för insatser av Sveriges turistråd och för statliga exportfrämjande åtgärder. En rad olika uppslag till exportfrämjande insatser diskuteras. Det föreslås också att Sveriges exportråd under innevarande budgetår för ett medelstillskott, avsett för uppsökande verksamhet, anordnande av exportkonferenser, information till massmedia m. m. Förslagen ger inte utskottet anledning till annat uttalande än att propositionen tillstyrks i denna del.

I den socialdemokratiska partimotionen 1977/78:39 - som väcktes innan den i detta betänkande behandlade propositionen 1977/78:40 hade lagts fram för riksdagen - föreslås bl. a. vissa exportfrämjande insatser. Sålunda begärs att riksdagen skall uttala sig för att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till utformning av ett system för statlig lånegaranti för marknadsföringsprojekt i utlandet, att regeringen utvidgar verksamhetsområdet för statens utvecklingsfond så att fonden även kan ge stöd för utvecklingsarbete inom marknadsföringen och att regeringen skyndsamt lägger fram förslag om vissa ändringar i exportkreditsystemet. Syftet med dessa ändringar skall vara att förbättra finansieringssituationen för de svenska exportörerna, främst för dem som exporterar till statshandelsländer och u-länder.

Av propositionen framgår bl. a. (bil. 1 s. 157) att de nya regionala stiftelserna avses kunna stödja marknadsföringsinsatser. Ett uttalande av samma innebörd i fråga om medel ur statens utvecklingsfond görs också i propositionen (bil. 1 s. 165). Utskottet anser att de önskemål som de båda förstnämnda yrkandena i motionen 1977/78:39 ger uttryck för härigenom har tillgodosetts i sak. De båda motionsyrkandena bör således avslås av riksdagen.

I fråga om exportkreditsystemet meddelas i propositionen (bil. 4 s. 30) att ett förslag om inrättande av en s. k. exportfond f. n. bereds inom regeringskansliet. Vidare beräknas arbetet i exportfinansieringskommittén (H 1977:01) vara färdigt i början av år 1978.

Utskottet anser att även det yrkande i motionen 1977/78:39 som gäller exportkreditsystemet härigenom får anses tillgodosett i sak och att motionen därför bör avslås i denna del.

I motionen 1977/78:176 framförs förslag om ett ”Handelshus i Västerbottens län” med inriktning på att främja exporten från länets småföretag.

Utskottet vill erinra om det synsätt som kommit till uttryck vid utskottets behandling ovan av frågor som sammanhänger med försöksverksamheten med investmentbolag. Av likartade skäl avstyrker utskottet också motionen 1977/78:176.

NU 1977/78:34

29 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vissa riktlinjer för näringspolitiken gentemot småföretagen att

riksdagen avslår motionen 1977/78:177 yrkandet 1,

2. beträffande riktlinjer för omorganisation av den nuvarande verksamheten vid statens utvecklingsfond

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 5 och med avslag på motionen 1977/78:128 yrkandena 2 och 3 samt motionen 1977/78:190 yrkandet 6 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

3. beträffande riktlinjer för sammansättningen av regionala utvecklingsfonders styrelser

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1977/78:128 yrkandet 1 och motionen 1977/78:190 yrkandet 1 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

4. beträffande riktlinjer för förhållandet mellan statens industriverk och regionala utvecklingsfonder

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1977/78:190 yrkandet 2 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

5. beträffande riktlinjer för benämningen av regionala utvecklingsfonder att

riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1977/78:190 yrkandet 3 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

6. beträffande riktlinjer i övrigt för uppbyggnad och organisation av regionala utvecklingsfonder

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 2 i övrigt och med avslag på motionen 1977/78:129 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

7. beträffande lagförslaget att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 1 antager det i propositionen framlagda förslaget till lag om beslutanderätt för stiftelse som har bildats för att på regional nivå befrämja näringslivets utveckling,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om överlämnande av ytterligare uppgifter till sådana stiftelser,

NU 1977/78:34

8. beträffande riktlinjer för kreditverksamheten vid utvecklingsfonderna såvitt avser inhämtande av uppgifter om vissa avtalsförhållanden m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 3 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1977/78:190 yrkandet 4 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

9. beträffande riktlinjer för kreditverksamheten vid utvecklingsfonderna såvitt avser s. k. personlån

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 3 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1977/78:190 yrkandet 5 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

10. beträffande riktlinjer i övrigt för kreditverksamheten vid utvecklingsfonderna att

riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 3 i övrigt samt med avslag på motionen 1977/78:153 yrkandet 1 och motionen 1977/78:156 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

11. beträffande riktlinjer för företagsserviceverksamheten m. m. vid utvecklingsfonderna

att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 4 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

b) med anledning av motionen 1977/78:190 yrkandet 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om underleverantörernas situation,

12. beträffande riktlinjer för småföretagsinriktad fortbildning att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 6 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

b) avslår motionen 1977/78:153 yrkandet 3 och motionen 1977/78:155,

13. beträffande riktlinjer för inriktning av verksamheten vid Svenska Industrietablerings AB

att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 7 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

b) avslår motionerna 1977/78:111, 1977/78:112, 1977/78:130, 1977/78:146,1977/78:147,1977/78:149,1977/78:150 och 1977/ 78:152, motionen 1977/78:153 yrkandet 2 samt motionerna 1977/78:154 och 1977/78:158,

NU 1977/78:34

14. beträffande riktlinjer för stöd till uppförande av kommunägda industrilokaler

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 9 och med avslag på motionen 1977/78:131 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

15. beträffande riktlinjer för stöd till exploateringsföretag

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 8 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

16. beträffande vissa bemyndiganden för regeringen

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 10 och 11 bemyndigar regeringen att - med beaktande av riksdagens beslut med anledning av utskottets hemställan i det föregående - träffa de avtal mellan staten och vederbörande landsting samt kommuner utanför landsting ävensom vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövs för förslagens genomförande,

17. beträffande Företagskapital AB

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 2 bemyndigar regeringen att träffa tilläggsavtal om Företagskapital Aktiebolag enligt de grunder som chefen för ekonomidepartementet har förordat,

18. beträffande riktlinjer för Sveriges turistråds insatser för företagen inom turistnäringen

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 4 moment 1 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

19. beträffande riktlinjer för statliga exportfrämjande insatser att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 4 moment 2 och med avslag på motionen 1977/78:39 moment 9 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

b) avslår motionen 1977/78:176 samt motionen 1977/78:39 yrkandet 8,

c) avslår motionen 1977/78:39 yrkandet 10,

20. beträffande anslag till exportfrämjande åtgärder

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:40 bilaga 4 moment 3 och 4

a) till Exportfrämjande åtgärder på tilläggsbudget I till statsbudgeten förbudgetåret 1977/78 under elfte huvudtiteln anvisare» reservationsanslag av 700 000 kr.,

b) bemyndigar regeringen att av reserverade medel på det under elfte huvudtiteln för budgetåret 1977/78 uppförda reservationsanslaget B 4 Utbildning i internationell marknadsföring

NU 1977/78:34

m. m. ta i anspråk ett belopp av 1 100 000 kr. för ändamål under reservationsanslaget B 3 Exportfrämjande åtgärder.

Stockholm den 8 december 1977

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Nils Erik Wååg (s). Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Rune Ångström (fp), Lennart Pettersson (s), Johan Olsson (c), Holger Bergqvist (fp) och Lars Ljungberg (m).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström och Lennart Pettersson (alla s)

1. beträffande riktlinjer för omorganisation av den nuvarande verksamheten vid statens utvecklingsfond (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Sorn argument” och slutar på s. 17 med ”denna del” bort ha följande lydelse: Utskottet finneratt propositionens förslag till omorganisation av verksamheten vid statens utvecklingsfond är illa underbyggt. Den kritik mot förslaget som framförs i motionen 1977/78:190 är träffande. Utskottet instämmer i vad motionärerna uttalar om att både ärendets handläggning och förslagets sakliga innebörd är anmärkningsvärda. De fem skäl mot förslaget som motionärerna anför är redan vart för sig tungt vägande och kan tillsammantagna inte leda till någon annan slutsats än att förslaget måste avvisas. Industriministern tycks själv ha blivit varse att den tilltänkta omorganisationen medför nackdelar. Det är påfallande att han i den situationen ställer i utsikt att regeringen i en kommande proposition skall ge anvisningar om hur de nu diskuterade olägenheterna skall motverkas. Den slutsats som utskottet nyss har angivit ändras givetvis inte härigenom. Utskottet avstyrker alltså propositionens förslag beträffande statens utvecklingsfond. Denna fond bör, som påyrkas i motionerna 1977/78:128 och 1977/78:190, bibehållas som centralt organ och fortsättningsvis drivas enligt i huvudsak samma riktlinjer som nu.

dets att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:128 yrkandena 2 och 3 samt motionen 1977/78:190 yrkandet 6 avslår propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 5,

NU 1977/78:34

2. beträffande riktlinjer för sammansättningen av regionala utvecklingsfonders styrelser (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”Utskottet ansluter” och slutar på s. 20 med ”detta ämne” bort ha (oljande lydelse:

Stiftelserna är avsedda att få stor betydelse för den näringspolitiska utvecklingen i länet och i de enskilda primärkommunerna. Detta kommer att ställa stora krav på att styrelserna (år allsidig sammansättning och kompetens. Några garantier för att dessa krav blir uppfyllda ger inte propositionens förslag. Det förslaget innebär för det första att det blir högst osäkert om företagen och löntagarna får någon representation i styrelserna. Det är en sedan länge etablerad praxis att förtroendemannastyrelserna t. ex. i de centrala ämbetsverken delvis består av representanter för de intressen som berörs av verksamheten. Länsarbetsnämnderna har en motsvarande sammansättning. Erfarenheterna av de fackliga organisationernas och näringslivsorganisationernas medverkan i sådana sammanhang som här nämnts bedöms allmänt vara mycket goda. Företrädare för dessa grupper tillför otvivelaktigt beslutsfattandet värdefull kunskap och erfarenhet. Särskilt väsentligt anser utskottet att det bör vara att ge dessa organisationer inflytande i en verksamhet som stiftelsernas med dess stora betydelse för regionens näringsliv. I propositionen med förslag till ändrade regler om val av länsstyrelsernas styrelser gjordes, som framgårav motionen 1977/78:190, till intet förpliktande uttalanden angående löntagarrepresentanter i dessa styrelser liknande dem som nu förekommer. Löntagarrepresentationen i länsstyrelsernas styrelser har sedan dess minskat avsevärt.

En annan fråga av stor principiell betydelse, som aktualiseras genom propositionens förslag, är den politiska ansvarsfördelningen. Huvudmannaskapet för stiftelserna kommer att delas mellan staten och landstingen, och statsmakterna kommer att svara för den övervägande delen av de finansiella resurser som står till stiftelsernas förfogande. Enligt utskottets mening bryter propositionsförslaget mot principen att den som bär kostnadsansvaret också skall svara för verksamhetens omfattning och inriktning. Samtidigt som staten skall tillskjuta en betydande del av de medel som stiftelserna disponerar, blir vid bifall till propositionens förslag statsmakterna helt utan inflytande över styrelsernas sammansättning. Styrelseledamöterna skulle komma att arbeta med ansvar endast inför landstingen. En sådan ordning skulle enligt utskottets mening inte heller vara tillfredsställande mot bakgrund av den betydelse stiftelsernas verksamhet får för den allmänna statliga näringspolitiken. I detta ligger också en risk för att statsmakterna kommer att anse sig tvingade att låta centrala näringspolitiska organ som t. ex. industriverket, styrelsen för teknisk utveckling och Exportrådet bygga upp egna regionala organ för stöd till enskilda företag i form av uppsökande och rådgivande verksamhet. Med en ordning där landstingen utser hela

NU 1977/78:34

styrelsen i stiftelserna finns det skäl att befara att stiftelserna inte blir det instrument för statens näringspolitik som avsikten varit.

En annan inte önskvärd konsekvens av propositionens förslag skulle kunna bli att landstingen fick ställning som överkommun gentemot primärkommunerna. Med den stora betydelse som stiftelsernas verksamhet får för samhällsplaneringen inom olika kommuner i länet skulle detta ligga i farans riktning. Det har hittills rått enighet om att den kommunala självstyrelsen på regional och den på lokal nivå skall vara likaberättigade. Denna uppfattning har också kommit till uttryck i direktiven för utredningen (Kn 1976:04) om vidgad länsdemokrati. Genomförs propositionens förslag i förevarande del, innebär detta att arbetet i länsdemokratiutredningen föregrips på ett olyckligt sätt.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att propositionens förslag om att landstingen skall utse stiftelsernas styrelser efter fritt val inte kan godtas. Staten måste ges rätt att utse en majoritet av ledamöterna. Fackliga organisationer och näringslivsorganisationer måste garanteras egen representation utan att för den skull behöva uppge sin partipolitiska neutralitet.

I motionen 1977/78:190 föreslås att styrelsen skall ha nio ledamöter med majoritet för samhällsrepresentanterna, som alltså skall vara fem till antalet. Av dessa bör två utses av regeringen och tre av landstinget. Övriga fyra skall enligt motionen utses av regeringen, varav två på förslag från LO och TCO och två på förslag av företagarorganisationerna.

Motionens förslag är väl ägnat att tillgodose de synpunkter på styrelsernas sammansättning som utskottet i det föregående har givit uttryck åt. Utskottet förordar att styrelserna får denna sammansättning och tillstyrker sålunda motionen 1977/78:190. Detta ställningstagande innebär att utskottet avstyrker motionen 1977/78:128, i vilken utgångspunkten liksom i propositionen är att landstinget skall utse styrelsen i dess helhet.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 2 i ifrågavarande del, med bifall till motionen 1977/ 78:190 yrkandet 1 och med avslag på motionen 1977/78:128 yrkandet 1 godkänner av utskottet angivna riktlinjer,

3. beträffande riktlinjer för förhållandet mellan statens industriverk och regionala utvecklingsfonder (mom. 4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Utskottet delar” och slutar med "skall inrättas" bort ha följande lydelse:

Motionen 1977/78:190 bygger på en annan uppfattning om industriverkets ställning i förhållande till utvecklingsfonderna än den som kommer till uttryck i propositionen. Verket bör ha de uppgifter som anges i denna motion. Ett särskilt organ för samråd och erfarenhetsutbyte behöver då inte inrättas.

NU 1977/78:34

35 Utskottet tillstyrker alltså det yrkande i motionen som behandlas i detta sammanhang.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 2 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1977/78:190 yrkandet 2 godkänner av utskottet angivna riktlinjer,

4. beträffande riktlinjer för benämningen av regionala utvecklingsfonder (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet ansluter” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionen 1977/78:190 i här behandlad del, att det finns starka skäl för att låta ordet ”företagareförening” på lämpligt sätt ingå i benämningen av de nya stiftelserna. Mot den av företagareföreningsutredningen och motionärerna förordade benämningen ”Stiftelsen Företagareföreningen i x-län” har utskottet inga invändningar. Den bör alltså införas i samband med omorganisationen.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen med avslag på propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 2 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1977/ 78:190 yrkandet 3 godkänner av utskottet angivna riktlinjer,

5. beträffande riktlinjer för kreditverksamheten vid utvecklingsfonderna såvitt avser inhämtande av uppgifter om vissa avtalsförhållanden m. m. (mom. 8)

Reservanterna anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

De motiv som anförs i motionen för att fackliga organisationer bör höras finnér utskottet beaktansvärda. Det bör observeras att förslaget enbart innebär att uppgifter skall infordras om vilka avtal som gäller och om arbetsmiljön. Det är sålunda inte fråga om något krav på att vissa avtal skall gälla, en tanke som riksdagen år 1976 på förslag av näringsutskottet tog avstånd från. Utskottet delar sålunda den uppfattning som kommer till uttryck i motionen i här behandlad del.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 3 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1977/78:190 yrkandet 4 godkänner av utskottet angivna riktlinjer,

NU 1977/78:34

6. beträffande riktlinjer för kreditverksamheten vid utvecklingsfonderna såvitt avser s. k. personlän (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 23 med ”Utskottet har” och slutar på s. 24 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Liksom motionärerna ansluter sig utskottet till de uttalanden om riktlinjer för beviljande av s. k. personlån som görs i propositionen. Motionärerna har pekat på ett sätt att, som utskottet ser saken, förbättra det sakliga underlaget för beslut om s. k. personlån enligt de riktlinjer som utskottet instämmer i. Utskottet tillstyrker alltså det här aktuella yrkandet i motionen 1977/ 78:190.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 3 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1977/78:190 yrkandet 5 godkänner av utskottet angivna riktlinjer,

7. beträffande riktlinjer för stöd till uppförande av kommunägda industrilokaler (mom. 14)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Med hänvisning” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning (= utskottet) denna del. I ett särskilt yttrande av

arbetsmarknadsutskottets socialdemokratiska ledamöter erinras emellertid om att utskottets socialdemokrater vid tillkomsten av bidragsformen i en reservation uttalade (AU 1976/77:23) att bidraget skulle anknytas till de principer som gäller för statliga industricentra. Även näringsutskottet understryker att bidrag till kommunägda industrilokaler bör utgå enligt samma princip som gäller för statliga industricentra.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:40 bilaga 1 moment 9 och med avslag på motionen 1977/78:131 godkänner av utskottet angivna riktlinjer,

8. beträffande riktlinjer för statliga exportfrämjande insatser (mom. 19)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som böijar med ”Utskottet anser” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det vara ytterst angeläget att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till ändringar i exportkreditsystemet av den innebörd som förordas i motionen 1977/78:39.

NU 1977/78:34

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. a) (= utskottet)

b) (= utskottet)

c) med bifall till motionen 1977/78:39 yrkandet 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ändringar i exportkreditsystemet.

Särskilt yttrande

beträffande riktlinjer för inriktningen av verksamheten vid Svenska Industrietablerings AB (mom. 13) av Fritz Börjesson (c):

Det finns anledning att räkna med att de regionala investmentbolag, knutna till Svetab, som nu föreslås kommer att visa sig ge värdefull stimulans åt näringslivet i de berörda regionerna. Det är naturligt att projektet med sådana investmentbolag till en början får karaktären av försöksverksamhet och att alltså ett par regioner nu före övriga delar av landet blir delaktiga av denna stimulansåtgärd. En utbyggnad av verksamheten bör emellertid snart kunna bli aktuell. Som framhålls i motionerna 1977/78:111 och 1977/78:112 är sydöstra Sverige och särskilt Kalmar län ett område som i hög grad är i behov av detta slags insatser. Jag förutsätter att möjligheten att förlägga ett investmentbolag till Kalmar län särskilt beaktas vid planeringen av den fortsatta verksamheten.

NU 1977/78:34

38 Bilaga

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1977/78: 3 y

över propositionen 1977/78: 40, bilaga 1, i fråga om stöd till uppförande av koinmunägda industrilokaler jämte motion

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har beslutat bereda arbetsmarknadsutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen 1977/78: 40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling, såvitt angår frågan om stöd till uppförande av kommunägda industrilokaler (bilaga 1 moment 9), jämte motionen 1977/78: 131.

Utskottet

I enlighet med förslag i årets budgetproposition har under reservationsanslaget Särskilda stödåtgärder i glesbygder förts upp en ny anslagspost, benämnd Särskilda sysselsättningsinsatser. Medelsbehovet under posten har beräknats till 17 milj. kr. Därmed är avsett att täcka kostnaderna för tre utgiftsändamål, nämligen vissa projekt i Vindelälvsområdet, statligt stöd till särskilda arbetsgrupper som bildats med uppgift att skapa ökad sysselsättning i glesbygder samt bidrag till kommuner för uppförande av industrilokaler för uthyrning.

Den nya stödverksamheten för uppförande av kommunala industrilokaler riktar sig till mindre orter i det inre stödområdet samt på Gotland. Som bidragsvillkor gäller bl. a. att lokalytan får uppgå normalt till högst 2 000 m2. Bidragets storlek bestäms av regeringen från fall till fall. I princip tillämpas reglerna om lokaliscringsbidrag/avskrivningslån enligt kungörelsen om statligt regionalpolitisk! stöd.

I den föreliggande propositionen förordas en viss utbyggnad av stödverksamheten. Det är avsett att stöd också i fortsättningen skall lämnas främst inom det inre stödområdet och på Gotland, men det föreslås samtidigt att stöd skall kunna ges i undantagsfall även i andra delar av det allmänna stödområdet. Vid ortsvalet skall i ”första hand” mindre orter komma i fråga.

Till propositionens förslag om ändrade riktlinjer för bidragsverksamheten är inte fogat förslag om ökad medelsanvisning för innevarande budgetår. För nästa budgetår förutskickas däremot en till 30 milj. kr. vidgad beslutsram. Den frågan är avsedd att tas upp på nytt i budgetpropositionen 1978.

Med anledning av propositionens förslag har i motionen 1977/78: 131

NU 1977/78:34

av Olle Westberg i Hofors m. fl. (s) framställts yrkande med syfte att även inkludera den s. k. grå zonen i stödverksamheten.

Med den grå zonen menas flertalet kommuner i gränsområdet till det allmänna stödområdet. Regeringen har tidigare i höst beslutat (jfr prop. 1976/77: 95 s. 17—18, AU 1976/77: 26 s. 7—8) att för tiden den 1 november 1977—den 30 juni 1979 med nämnda gränskommuner skall jämställas Kinda, Ydre, Nässjö, Uppvidinge, Högsby, Borås, Marks och Ulricehamns kommuner.

Utskottet ser det fr. o. m. innevarande budgetår införda stödet till uppförande av kommunala industrilokaler i mindre orter som ett komplement till uppbyggandet i industricentrastiftelsens regi av statliga industricentra i vissa regionala centra, dvs. större orter, i det inre stödområdet. Trots möjligheter till förstärkt regionalpolitisk! stöd i det inre stödområdet har det visat sig föreligga avsevärda svårigheter att få till stånd industriell verksamhet där. Detsamma gäller om Gotland. Mot den bakgrunden vill utskottet understryka betydelsen av att skogslänens inre delar även i framtiden klart prioriteras när det gäller regionalpolitiska insatser. Detta innebär att de begränsade resurser som står till förfogande för kommunala industrihus i princip bör förbehållas kommuner i det inre stödområdet samt Gotland. Avsteg från denna princip bör förekomma endast i undantagsfall. Det bör i så fall gälla utsatta kommuner i andra delar av det allmänna stödområdet. Utskottet kan i den delen acceptera propositionens förslag och godtar också att möjlighet öppnas att i vissa fall lämna bidrag för uppförande av industrilokaler även i orter som inte kan betecknas som mindre. Av det anförda följer att utskottet inte är berett att tillstyrka motionsförslaget att utsträcka bidragsverksamheten till kommunerna i gränsområdet till det allmänna stödområdet (grå zonen). Med anledning av vad som anförts i motionen om sysselsättningsproblemen i dessa kommuner vill utskottet tillägga att avsikten med inrättandet av en ”grå zon” var att ge bättre möjligheter till regionalpolitisk! stöd där än i övriga kommuner utanför det allmänna stödområdet. Bl. a. ville man på detta sätt överbrygga de tröskelcffckter som uppstår genom tekniken med avgränsade stödområden.

När det gäller statligt stöd till kommunala industrihus vill utskottet slutligen erinra om att det alltjämt finns möjlighet att uppföra kommunala hantverks- och servicehus som beredskapsarbete. För stöd till den typen av byggnader gäller i och för sig inte några geografiska avgränsningar.

Stockholm den 1 december 1977

På arbetsmarknadsutskottets vägnar ROLF WIRTÉN

NU 1977/78:34

40 Närvarande: Rolf Wirtén (fp), Bengt Fagerlund (s), Jan-Ivan Nilsson (c), Gördis Hörnlund (s), Filip Fridolfsson (m), Arne Fransson (c), Bernt Nilsson (s), Elver Jonsson (fp), Pär Granstedt (c), Frida Berglund (s), Ivar Nordberg (s), Sten Svensson (m), Sune Johansson (s), Anna Wohlin-Andersson (c) och Karin Flodström (s).

Särskilt yttrande

av Bengt Fagerlund, Gördis Hörnlund, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Ivar Nordberg, Sune Johansson och Karin Flodström (alla s):

Vid tillkomsten av nu behandlade bidrag till uppförande av kommunala industrilokaler riktades från socialdemokratisk sida invändningar mot bidragets konstruktion. Med erinran om att tidigare uppförda kommunala industrihus i en del fall blivit stående tomma förordades från vårt håll i en reservation (nr 4) till betänkandet AU 1976/77: 23 att bidraget anknöts till de principer som gäller för utbyggnaden av statliga industricentra. Dessa principer innebär i här aktuellt avseende att åtminstone viss del av centra skall vara uthyrd innan anläggningarna börjar uppföras. Om vårt förslag hade följts skulle man således ha skapat garantier för beläggningen även av kommunala industrilokaler som uppförs med stöd av förevarande statsbidrag. Därutöver underströks i reservationen vikten av att den del av kapitalkostnaderna som inte täcks av statsbidraget skall tas ut vid hyressättningen.

Vi har med detta yttrande velat markera att vi vidhåller vår uppfattning om hur bidraget bör vara konstruerat.

GOTAB 57169 Stockholm 1977