Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

(MBL)

Departement
Arbetsmarknadsdepartementet ARM
Utfärdad
1976-06-10
Ändring införd
SFS 1976:580 i lydelse enligt SFS 2017:362
Ikraft
1977-01-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19
Övrigt
Rättelseblad 2007:1095 har iakttagits.

Huvudförfattare: Tizian Tang och Daniel Berger

Lagen om medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen eller MBL) reglerar den kollektiva arbetsrätten. Dess namn syftar på lagens målsättning om att främja arbetstagarsidans medbestämmande över arbetsvillkor och företagsledning. Lagen öppnar därmed upp för möjligheter till att kunna påverka en arbetsplats med ett kollektivt inflytande. Detta arbete bedrivs oftast av fackförbund, fackföreningar och klubbar på arbetsplatsen.

De rättigheter som ges till arbetstagarsidan är bl.a. förhandlingsrätt (10-17 §§), rätten till information (18-22 §§), rätten till medbestämmande genom kollektivavtal (32 §), fackligt tolkningsföreträde (33-37 §§) och facklig vetorätt (38-40 §§). En stor del av lagen tillämpas på förhållanden där kollektivavtal för arbetsplatsen finns. Är parterna bundna av kollektivavtal råder fredsplikt (41 §). Att parter får vidta stridsåtgärder vid kollektivavtalslösa förhållanden omnämns ej uttryckligen men förutsätts i lagen då fredsplikten endast omfattar kollektivavtalsbärande parter.

An unofficial translation is available from the Government Offices

Inledande bestämmelser

1 §  Denna lag äger tillämpning på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

[S2]Som arbetstagare anses i lagen även den som utför arbete åt annan och därvid ej är anställd hos denne men har en ställning av väsentligen samma slag som en anställd. Den för vars räkning arbetet utföres skall i sådant fall anses som arbetsgivare.

För att MBL ska vara tillämplig krävs att ett anställningsförhållande föreligger.

2 §  Arbetsgivares verksamhet som är av religiös, vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell natur eller som har kooperativt, fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande ändamål undantages från lagens tillämpningsområde såvitt avser verksamhetens mål och inriktning.

3 §  Innehåller lag eller med stöd av lag meddelad författning särskild föreskrift som avviker från denna lag, gäller den föreskriften.

Det kan i vissa fall finnas lagar som strider mot bestämmelserna i MBL. Dessa lagar ska då ha företräde framför MBL.

4 §  Ett avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet enligt denna lag upphävs eller inskränks.

[S2]Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14 och 19 §§, 20 § första stycket, 21, 22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 3340 §§, 43 § andra stycket samt 64 och 65 §§. Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar, eller av rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, båda i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794.

[S3]I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående fredsplikt än som anges i 41, 41 a, 41 b och 44 §§ eller ett längre gående skadeståndsansvar än som följer av denna lag. Lag (2017:362).

Prop. 2016/17:120: Paragrafen ändras så att det framgår av lagtexten att hänvisningen gäller direktivet om kollektiva uppsägningar respektive överlåtelsedirektivet samt vilken lydelse som avses av direktiven.

Vidare görs en redaktionell ändring. Förslaget behandlas i avsnitt 4.3.

Prop. 2004/05:148: I paragrafens andra stycke har 19 a och 19 b §§ samt 20 § andra stycket undantagits från möjligheten att i kollektivavtal göra avvikelser från bestämmelserna. Det innebär att 19 a och 19 b §§ samt 20 § andra stycket är tvingande. Ändringarna behandlas i avsnitt 6.1.

Vidare har i paragrafens andra stycke redaktionella ändringar gjorts.

5 §  Vad i denna lag föreskrivs innebär inte rätt till insyn för en part i sådana förhållanden hos motparten, som har betydelse för en förestående eller redan utbruten arbetskonflikt, eller rätt till inflytande över motpartens beslut rörande sådan konflikt.

[S2]Föreskrifterna i 11, 12, 19, 34, 35, 38 och 39 §§ skall tillämpas även när kollektivavtal tillfälligt inte gäller. Lag (1994:1686).

6 §  Med arbetstagarorganisation avses sådan sammanslutning av arbetstagare som enligt sina stadgar skall tillvarataga arbetstagarnas intressen i förhållandet till arbetsgivaren. Med arbetsgivarorganisation avses motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.

[S2]Med lokal arbetstagarorganisation avses sådan sammanslutning av arbetstagare som är part i lokal förhandling med arbetsgivare. Med central arbetstagarorganisation avses förbund eller därmed jämförlig sammanslutning av arbetstagare.

[S3]Bestämmelser som avser arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation gäller i tillämpliga delar sammanslutning av flera sådana organisationer. Vad som sägs om medlem i organisation gäller i sådant fall de anslutna organisationerna och deras medlemmar.

För att en arbetstagarorganisation eller arbetsgivarorganisation ska anses ha bildats måste det finnas stadgar. Vidare krävs det att det är en sammanslutning av medlemmar. Några fler krav ställs inte i paragrafen.

Föreningsrätt

7 §  Med föreningsrätt avses rätt för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, att utnyttja medlemskapet och att verka för organisationen eller för att sådan bildas.

I den här paragrafen finns skyddet för den positiva föreningsrätten (se även RF 2 kap. 1 § 5 p.)

Skyddet för den negativa föreningsrätten, d.v.s. rätten att inte tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation, återfinns inte i svensk lagstiftning. Den är dock uttryckt genom Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna vilken Sverige har antagit och gäller som svensk rätt (se Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 11). EG-domstolen har slagit fast att den negativa föreningsrätten inte är lika långtgående som den positiva föreningsrätten.

Ang. negativ föreningsfrihet, se AD 1998 nr 17 - Kellerman.

8 §  Föreningsrätten skall lämnas okränkt. Kränkning av föreningsrätten föreligger, om någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtager åtgärd till skada för någon på andra sidan för att denne har utnyttjat sin föreningsrätt eller om någon på ena sidan vidtager åtgärd mot någon på andra sidan i syfte att förmå denne att icke utnyttja sin föreningsrätt. Sådan kränkning föreligger även om åtgärden vidtages för att åtagande mot annan skall uppfyllas.

[S2]Arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation är icke skyldig att tåla sådan kränkning av föreningsrätten som innebär intrång i dess verksamhet. Finns både lokal och central organisation, gäller vad som nu har sagts den centrala organisationen.

[S3]Sker kränkning av föreningsrätten genom avtalsuppsägning eller annan sådan rättshandling eller genom bestämmelse i kollektivavtal eller annat avtal, är rättshandlingen eller bestämmelsen ogiltig.

Vid tillämpningen av denna bestämmelse måste den kränkte fullt ut kunna bevisa att åtgärden är utförd (förändrade arbetsuppgifter, uppsägning, lönesänkning, etc.) men behöver bara göra det sannolikt att åtgärden utfördes beroende av föreningsrätten.

Ett exempel på föreningsrättslig kränkning är AD 2004 nr 49 där en provanställd (se LAS 6 §) blev uppsagd. Det gick att bevisa att hon förlorade sin anställning till följd av hennes propagerande för införande av kollektivavtal på arbetsplatsen. Att säga upp henne p.g.a. detta skäl utgjorde därmed en föreningsrättslig kränkning. Påföljden av denna kränkning utgjordes av skadestånd enligt 54-55 §§.

9 §  Det åligger arbetsgivar- och arbetstagarorganisation att söka hindra, att medlem vidtager åtgärd som kränker föreningsrätten, Har medlem vidtagit sådan åtgärd, är organisationen skyldig att söka förmå honom att upphöra därmed.

Förhandlingsrätt

10 §  Arbetstagarorganisation har rätt till förhandling med arbetsgivare i fråga rörande förhållande mellan arbetsgivaren och sådan medlem i organisationen, som är eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren. Arbetsgivare har motsvarande rätt att förhandla med arbetstagarorganisation.

[S2]Förhandlingsrätt enligt första stycket tillkommer arbetstagarorganisationen även i förhållande till organisation som arbetsgivaren tillhör och arbetsgivarens organisation i förhållande till arbetstagarorganisationen.

11 §  Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet, skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal. Detsamma skall iakttagas innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisationen.

[S2]Om synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren fatta och verkställa beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första stycket.

I den här paragrafen anges arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet som rör två typer av fall: verksamhetsfallet och arbetstagarfallet.

I andra stycket finns ett undantag till arbetsgivarens förhandlingsskyldighet, nämligen om synnerliga skäl föranleder det. Synnerliga skäl är ett uttryck som ska tolkas snävt och av förarbetena framgår att arbetsgivaren endast i undantagssituationer ska gå fri från skyldigheten att förhandla. Dessa undantagssituationer kan t.ex. vara när säkerheten på arbetsplatsen äventyras, när arbetsgivaren oförberedd har försatts i en situation som kräver ett omedelbart beslut eller brådskande affärstransaktioner. Arbetsdomstolen har även fastslagit att behov av sekretess kan utgöra synnerliga skäl (AD 1990 nr 107).

Observera att skyldigheten enligt denna paragraf endast gäller i förhållande till kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation.

12 §  När arbetstagarorganisation som avses i 11 § påkallar det, skall arbetsgivare även i annat fall än där anges förhandla med organisationen innan han fattar eller verkställer beslut, som rör medlem i organisationen. Om särskilda skäl föranleder det, får arbetsgivaren dock fatta och verkställa beslutet innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet.

Detta är det s.k. påkallandefallet som rör situationer som arbetsgivaren har bedömt vara inte särskilt betydelsefulla, och att de därmed inte faller in under den primära förhandlingsskyldigheten, men arbetstagarorganisationen är av en annan uppfattning. Arbetsgivaren har dock här lite större handlingsutrymme och får enligt andra meningen fatta och verkställa beslut innan förhandlingsskyldigheten uppfyllts om särskilda skäl föranleder det. Bedömningen är inte särskilt hård och som särskilda skäl räcker det med att arbetsgivaren kan visa att ett uppskjutande av beslutet skulle ha lett till praktiska olägenheter.

Observera att även denna paragraf enbart gäller i förhållande till kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation.

13 §  Om en fråga särskilt angår arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation i förhållande till vilken arbetsgivaren inte är bunden av kollektivavtal, är arbetsgivaren skyldig att förhandla enligt 11 och 12 §§ med den organisationen.

[S2]Om arbetsgivaren inte är bunden av något kollektivavtal alls, är arbetsgivaren skyldig att förhandla enligt 11 § med alla berörda arbetstagarorganisationer i frågor som rör uppsägning på grund av arbetsbrist eller en sådan övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet som omfattas av 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Detta gäller dock inte om arbetsgivaren endast tillfälligt inte är bunden av något kollektivavtal. Lag (1994:1686).

Första stycket innehåller en skyldighet för arbetsgivaren att förhandla med minoritetsorganisation i frågor som särskilt angår dess medlemmar på arbetsplatsen, d.v.s. vid arbetstagarfall, däremot inte vid verksamhetsfall.

Andra stycket reglerar den förhandlingsskyldighet som uppkommer när arbetsgivaren inte är bunden av något kollektivavtal alls och gäller i förhållande till alla berörda arbetstagarorganisationer, d.v.s. alla organisationer som har medlemmar på arbetsplatsen. Denna förhandlingsskyldighet uppkommer bara i de två situationer som anges i stycket.

14 §  Finns lokal arbetstagarorganisation, skall förhandlingsskyldigheten enligt 11-13 §§ fullgöras i första hand genom förhandling med denna.

[S2]Uppnås icke enighet vid förhandling enligt första stycket, skall arbetsgivaren på begäran förhandla även med central arbetstagarorganisation.

15 §  En part som är skyldig att förhandla skall själv eller genom ombud inställa sig vid förhandlingssammanträde och, om det behövs, lägga fram ett motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser. Parterna kan gemensamt välja någon annan form för förhandling än sammanträde.

[S2]En arbetsgivare skall i samband med förhandling inför beslut om uppsägning på grund av arbetsbrist i god tid skriftligen underrätta motparten om

  1. skälen till de planerade uppsägningarna,
  2. antalet arbetstagare som avses bli uppsagda och vilka kategorier de tillhör,
  3. antalet arbetstagare som normalt sysselsätts och vilka kategorier de tillhör,
  4. den tidsperiod under vilken uppsägningarna är avsedda att verkställas, och
  5. beräkningsmetoden för eventuella ersättningar utöver vad som följer av lag eller kollektivavtal vid uppsägning.

[S3]Arbetsgivaren skall också lämna motparten en kopia av de varsel som har lämnats till Arbetsförmedlingen enligt 2 a § första och andra styckena lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder. Lag (2007:402).

16 §  Part som vill förhandla skall göra framställning hos motparten om förhandling. Om motparten begär det, skall framställningen vara skriftlig och ange den fråga om vilken förhandling påkallas.

[S2]I annat fall än som avses i 11-13 §§ skall, om parterna ej enas om annat, sammanträde för förhandling hållas inom två veckor efter det att motparten har fått del av förhandlingsframställning, när motparten är enskild arbetsgivare eller lokal arbetstagarorganisation, och annars inom tre veckor efter det att framställningen har kommit motparten till handa. Det ankommer i övrigt på parterna att bestämma tid och plats för förhandlingssammanträde.

[S3]Förhandling skall bedrivas skyndsamt. Om part begär det, skall föras protokoll som justeras av båda parter. Enas parterna ej om annat, skall förhandling anses avslutad, när part som har fullgjort sin förhandlingsskyldighet har givit motparten skriftligt besked om att han frånträder förhandligen.

17 §  Arbetstagare som har utsetts att företräda sin organisation vid förhandling får ej vägras skälig ledighet för att deltaga i förhandlingen.

Rätt till information

18 §  Part som vid förhandling åberopar skriftlig handling skall hålla den tillgänglig för motparten, om denne begär det.

Detta kallas även för editionsplikten. Som exempel kan en arbetstagarorganisation begära att få se skriftliga arbetsinstruktioner om arbetsgivaren åberopar att arbetstagaren har brutit mot dessa instruktioner som grund för en uppsägning av arbetstagaren.

19 §  Arbetsgivare skall fortlöpande hålla arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal underrättad om hur hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken. Arbetsgivaren skall dessutom bereda arbetstagarorganisationen tillfälle att granska böcker, räkenskaper och andra handlingar, som rör arbetsgivarens verksamhet, i den omfattning som organisationen behöver för att tillvarataga medlemmarnas gemensamma intressen i förhållande till arbetsgivaren.

[S2]Om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, skall arbetsgivaren på begäran förse arbetstagarorganisationen med avskrift av handling och biträda organisationen med utredning, som den behöver för nyss angivet ändamål.

Arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal omfattas av informationsskyldigheten. De ska på eget initiativ lämna information angående verksamheten till arbetstagarorganisationen. Det kan exempelvis handla om framtida ändringar av personalstyrkan eller arbetsvillkor.

19 a §  En arbetsgivare som inte är bunden av något kollektivavtal alls skall fortlöpande hålla arbetstagarorganisationer som har medlemmar som är arbetstagare hos arbetsgivaren underrättade om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken. Lag (2005:392).

Prop. 2004/05:148: Paragrafen är ny och anger att en arbetsgivare som inte är bunden av något kollektivavtal alls fortlöpande skall hålla arbetstagarorganisationer som har medlemmar som är arbetstagare hos arbetsgivaren underrättade om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken.

Bestämmelsen gäller endast arbetsgivare som inte är bundna av något kollektivavtal överhuvudtaget. Arbetsgivarens informationsskyldighet gäller i förhållande ...

19 b §  Arbetstagare som har utsetts att företräda sin organisation för att ta emot information enligt 19 a § får inte vägras skälig ledighet för att ta emot informationen. Lag (2005:392).

20 §  Finns lokal arbetstagarorganisation, skall informationsskyldigheten enligt 19 § fullgöras mot denna. Vid förhandling enligt 14 § andra stycket skall skyldigheten fullgöras även mot central arbetstagarorganisation, i den mån informationen är av betydelse för förhandlingsfrågan.

[S2]Informationsskyldigheten enligt 19 a § skall fullgöras mot lokal arbetstagarorganisation om sådan finns. Lag (2005:392).

Prop. 2004/05:148: Paragrafen har ändrats genom att ett nytt andra stycke har införts. Bestämmelsen har liknande innehåll som första stycket första meningen.

Det nya andra stycket innebär att informationsskyldigheten enligt 19 a § skall fullgöras mot lokal arbetstagarorganisation om sådan finns. Om det inte finns någon lokal arbetstagarorganisation skall arbetsgivaren i stället informera arbetstagarorganisationen centralt.

Förslaget har behandlats i ...

21 §  Part som skall lämna information har rätt till förhandling med motparten om tystnadsplikt rörande den information som skall lämnas. Om förhandlingen avser information enligt 19 §, äger 14 § motsvarande tillämpning.

[S2]Uppnås icke enighet vid förhandling enligt första stycket, kan parten väcka talan vid domstol om tystnadsplikt. Sådan talan skall väckas inom tio dagar efter det att förhandling har avslutats. Domstolen skall förordna om tystnadsplikt, i den mån det kan antagas att det annars skulle föreligga risk för väsentlig skada för part eller annan.

[S3]Har part påkallat förhandling om tystnadsplikt och iakttager han föreskrifterna i första och andra styckena, gäller till dess frågan har blivit slutligt avgjord den tystnadsplikt som han kräver. Är kravet obefogat och har parten insett eller bort inse detta, föreligger dock ej tystnadsplikt. Lag (1977:532).

22 §  Den som med tystnadsplikt har mottagit information för lokal eller central arbetstagarorganisations räkning får utan hinder av tystnadsplikten föra informationen vidare till ledamot i styrelsen för organisationen. I sådant fall gäller tystnadsplikten även för styrelseledamoten.

Kollektivavtal

23 §  Med kollektivavtal avses skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare.

[S2]Avtal anses skriftligt även när dess innehåll har upptagits i justerat protokoll eller när förslag till avtal och godkännande därav har upptagits i skilda skrifter.

24 §  Avser kollektivavtal arbetstagares hyresförhållande, har avtalet i den delen verkan som kollektivavtal endast i den mån det är fråga om partsställning och innehåll är sådant som anges i 12 kap. 67 § jordabalken.

25 §  Avtal saknar verkan som kollektivavtal i den mån det har annat innehåll än sådant som avses i 23 och 24 §§.

25 a §  Ett kollektivavtal som är ogiltigt enligt utländsk rätt på den grunden att det tillkommit efter en stridsåtgärd är trots detta giltigt här i landet, om stridsåtgärden var tillåten enligt denna lag. Lag (1991:681).

Denna bestämmelse är en del av lagstiftningspaketet Lex Britannia, som av EG-domstolen funnits vara direkt diskriminerande i Lavalmålet, (EG-domstolen C-341/05).

26 §  Kollektivavtal som har slutits av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation binder inom sitt tillämpningsområde även medlem i organisationen. Detta gäller oavsett om medlemmen har trätt in i organisationen före eller efter avtalets tillkomst, dock ej i den mån han redan är bunden av annat kollektivavtal.

[S2]Utträder medlem ur organisation som har slutit kollektivavtal, upphör han ej därmed att vara bunden av avtalet.

27 §  Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal kan ej med giltig verkan träffa överenskommelse som strider mot avtalet.

28 §  När ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet övergår från en arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal till en ny arbetsgivare, genom en sådan övergång som omfattas av 6 b § i lagen (1982:80) om anställningsskydd, gäller avtalet i tillämpliga delar för den nya arbetsgivaren. Detta gäller dock inte om den nya arbetsgivaren redan är bunden av något annat kollektivavtal som kan tillämpas på de arbetstagare som följer med.

[S2]I det fall som avses i första stycket får arbetstagarparten säga upp avtalet inom trettio dagar efter det att den har underrättats om övergången. Görs uppsägning inom denna tid, upphör avtalet att gälla vid övergången eller, om uppsägningen görs efter övergången, vid tidpunkten för uppsägningen. Kollektivavtalet gäller inte heller för den nya arbetsgivaren, om den tidigare arbetsgivaren säger upp avtalet före övergången. Görs en sådan uppsägning senare än sextio dagar före övergången, gäller dock avtalet för den nya arbetsgivaren till dess sextio dagar har förflutit från uppsägningen.

[S3]När arbetstagares anställningsavtal och anställningsförhållanden har övergått till en ny arbetsgivare enligt 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd, är den nya arbetsgivaren skyldig att under ett år från övergången tillämpa anställningsvillkoren i det kollektivavtal som då gällde för den tidigare arbetsgivaren. Villkoren skall tillämpas på samma sätt som den tidigare arbetsgivaren var skyldig att tillämpa dessa villkor. Detta gäller dock inte sedan kollektivavtalets giltighetstid har löpt ut eller sedan ett nytt kollektivavtal har börjat gälla för de övertagna arbetstagarna.

[S4]Om två eller flera arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer slås samman, skall kollektivavtal som gäller för organisation som upplöses, gälla för den sammanslagna organisationen som om avtalet hade slutits av denna. Lag (1994:1686).

Tredje stycket innehåller den s.k. ettårsregeln som innebär en skyldighet för förvärvaren att tillämpa de anställningsvillkor som stod fastslagna i överlåtarens kollektivavtal på de överlåtna arbetstagarna under ett år. Det gäller alltså enbart de individuella anställningsvillkoren och inte kollektivavtalet i sin helhet.

För mer om företagsöverlåtelser, se LAS 6 b § med tillhörande kommentar.

29 §  Är kollektivavtal på den ena sidan eller på båda sidor slutet av flera parter och kräves uppsägning för att avtalet skall upphöra att gälla, får part för egen del säga upp avtalet hos en eller flera parter på andra sidan. Har sådan uppsägning skett till viss tid, får annan part säga upp avtalet till samma tidpunkt. Dennes uppsägning skall dock göras inom tre veckor efter det att uppsägningen annars skulle ha skett eller, om den avtalade uppsägningstiden understiger sex veckor, inom hälften av uppsägningstiden.

30 §  Uppsägning av kollektivavtal skall ske skriftligen.

[S2]Har meddelande om uppsägning avsänts under motpartens senast kända adress så tidigt att det hade bort komma denne till handa innan uppsägning senast skulle ha skett, skall uppsägning anses ha ägt rum i tid även om meddelandet icke kommer fram eller kommer fram för sent.

31 §  Har arbetsgivare, arbetstagare eller organisation som är bunden av kollektivavtal grovt brutit mot sådant avtal eller mot denna lag och har förfarandet väsentlig betydelse för avtalsförhållandet i dess helhet, får domstol på yrkande av motpart förklara att kollektivavtal som binder parterna icke längre skall gälla mellan dem.

[S2]Är kollektivavtal på den ena sidan eller på båda sidor slutet av flera parter och har förklaring enligt första stycket gjorts för endast vissa av dem, får annan part inom tre veckor därefter med omedelbar verkan säga upp samma avtal för egen del.

[S3]Finner domstol att visst förfarande strider mot kollektivavtal eller mot denna lag, får domstolen på yrkande befria arbetsgivare, arbetstagare eller organisation från förpliktelse enligt kollektivavtal eller enligt lagen, i den mån det med hänsyn till det otillåtna förfarandet icke skäligen kan krävas att förpliktelsen fullgöres. Lag (1977:532).

31 a §  Är en arbetsgivare bunden av ett kollektivavtal som denna lag inte är direkt tillämplig på och träffar han därefter ett kollektivavtal enligt bestämmelserna i 23--24 §§ skall i de delar avtalen är oförenliga det senare avtalet gälla. Lag (1991:681).

I klarspråk säger den här paragrafen att om en arbetsgivare som sedan tidigare är bunden av ett utländskt kollektivavtal träffar ett nytt kollektivavtal med en svensk arbetstagarorganisation, har det svenska kollektivavtalet företräde framför det utländska i de delar avtalen är oförenliga med varandra.

Detta är ett avsteg från det första avtalets princip.

Denna bestämmelse är en del av lagstiftningspaketet Lex Britannia, som av EG-domstolen funnits vara direkt diskriminerande i Lavalmålet, (EG-domstolen C-341/05).

Medbestämmanderätt genom kollektivavtal

32 §  Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor bör, om arbetstagarparten begär det, även träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som avser ingående och upphörande av anställningsavtal, ledningen och fördelningen av arbetet och verksamhetens bedrivande i övrigt.

[S2]I kollektivavtal om medbestämmanderätt kan parterna, med beaktande av vad som föreskrives i 3 §, bestämma att beslut, som annars skulle fattas av arbetsgivaren, skall fattas av företrädare för arbetstagarna eller av särskilt inrättat partssammansatt organ. Lag (1977:529).

Bestämmanderätt om tvist om tolkning av avtal

33 §  Innehåller kollektivavtal föreskrifter om medbestämmanderätt för arbetstagarna i fråga som avses i 32 § och uppkommer tvist om tillämpning i visst fall av sådan föreskrift eller av beslut som har fattats med stöd därav, gäller arbetstagarpartens mening till dess tvisten har slutligt prövats. Detsamma gäller tvist om kollektivavtal rörande påföljd för arbetstagare som har begått avtalsbrott. Vad som nu har sagts ger dock ej arbetstagarparten rätt att verkställa beslut på arbetsgivarens vägnar.

[S2]Intager två eller flera arbetstagarparter oförenliga ståndpunkter i sådan tvist som avses i första stycket, får arbetsgivaren ej fatta eller verkställa beslut som beröres av tvisten förrän denna har slutligt prövats.

[S3]Arbetsgivaren behöver ej iakttaga vad som föreskrives i första och andra styckena, om synnerliga skäl föreligger eller om arbetstagarparts mening är oriktig och parten har insett eller bort inse detta. Lag (1977:529).

Bestämmelsen reglerar det fackliga tolkningsföreträdet i frågor som rör tvister om kollektivavtalets innehåll. Arbetstagarorganisationens tolkning av ett kollektivavtal gäller tills vidare eller till dess det prövats av domstol. Utövandet av det fackliga tolkningsföreträdet är dock förenat med skadeståndsansvar enligt 57 §.

34 §  Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som är bundna av samma kollektivavtal, tvist om medlems arbetsskyldighet enligt avtal, gäller organisationens mening till dess tvisten har slutligt prövats.

[S2]Föreligger enligt arbetsgivarens uppfattning synnerliga skäl mot att omtvistat arbete uppskjutes, får han utan hinder av första stycket kräva att arbetet utföres enligt hans mening i tvisten. Arbetstagaren är då skyldig att utföra arbetet. Sådan skyldighet föreligger dock ej, om arbetsgivarens mening i tvisten är oriktig och arbetsgivaren har insett eller bort inse detta eller om arbetet innebär fara för liv eller hälsa eller därmed jämförligt hinder möter.

[S3]Blir arbetet utfört enligt andra stycket, skall arbetsgivaren omedelbart påkalla förhandling i tvisten. Kan tvisten icke lösas vid förhandling, skall han väcka talan vid domstol. Lag (1977:532).

Bestämmelsen reglerar det fackliga tolkningsföreträdet i frågor som rör tvister om arbetsskyldigheten. Arbetstagarorganisationens mening om arbetsskyldigheten gäller tills vidare eller tills dess det prövats av domstol. Utövandet av det fackliga tolkningsföreträdet är dock förenat med skadeståndsansvar enligt 57 §.

Tillämpas även när kollektivavtal för tillfället inte gäller, se 5 §.

35 §  Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som är bundna av samma kollektivavtal, rättstvist om lön eller annan ersättning till medlem i organisationen, är arbetsgivaren skyldig att omedelbart påkalla förhandling i tvisten. Kan tvisten icke lösas vid förhandling, skall han väcka talan vid domstol. Underlåter arbetsgivaren att påkalla förhandling eller väcka talan, är han såvitt avser det omtvistade beloppet skyldig att utge ersättning enligt arbetstagarorganisationens mening, om kravet ej är oskäligt. Lag (1977:532).

Bestämmelsen reglerar det fackliga tolkningsföreträdet i frågor som rör tvister om lön. Arbetstagarorganisationens mening om arbetsskyldigheten gäller tills vidare eller tills dess det prövats av domstol.

Tillämpas även när kollektivavtal för tillfället inte gäller, se 5 §.

36 §  Arbetstagarpartens rätt enligt 33-35 §§ tillkommer den avtalsslutande arbetstagarorganisationen och utövas av lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns. Har central förhandling påkallats, utövas rätten av den centrala arbetstagarorganisationen.

37 §  Skall enligt föreskrift i kollektivavtal förhandling enligt 34 § tredje stycket eller 35 § äga rum både lokalt och centralt, skall central förhandling påkallas inom tio dagar efter det att den lokala förhandlingen har avslutats. Talan vid domstol skall väckas inom tio dagar efter det att förhandling har avslutats. Lag (1977:532).

Facklig vetorätt i vissa fall

38 §  Innan en arbetsgivare beslutar att låta någon utföra visst arbete för hans räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid ska vara arbetstagare hos honom, ska arbetsgivaren på eget initiativ förhandla med den arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal för sådant arbete. Arbetsgivaren är vid förhandlingen skyldig att lämna den information om det tilltänkta arbetet som arbetstagarorganisationen behöver för att kunna ta ställning i förhandlingsfrågan.

[S2]Första stycket gäller inte, om arbetet är av kortvarig och tillfällig natur eller kräver särskild sakkunskap och det inte är fråga om att anlita arbetstagare enligt lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare. Första stycket gäller inte heller om den tilltänkta åtgärden i allt väsentligt motsvarar en åtgärd som har godtagits av arbetstagarorganisationen. Om organisationen i ett särskilt fall begär det, är arbetsgivaren dock skyldig att förhandla innan han fattar eller verkställer ett beslut.

[S3]Om synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren fatta och verkställa ett beslut innan förhandlingsskyldigheten enligt första stycket har fullgjorts. Begärs förhandling enligt andra stycket, är arbetsgivaren inte skyldig att skjuta upp beslutet eller verkställigheten till dess förhandlingsskyldigheten har fullgjorts, om det finns särskilda skäl mot uppskov. I fråga om förhandling enligt första och andra styckena ska 14 § tillämpas.

[S4]Har förhandling begärts enligt första eller andra stycket är arbetsgivaren skyldig att på begäran av arbetstagarorganisationen lämna sådan information om det tilltänkta arbetet som organisationen behöver för att kunna ta ställning i frågan. Lag (2012:855).

38-40 §§ reglerar det fackliga inflytandet vid inhyrning och anlitande av entreprenör. Förhandlingsrätten och vetot enligt 38-40 §§ tillfaller endast kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation och gäller endast beträffande entreprenad inom kollektivavtalets tillämpningsområde, d.v.s. om t.e.x. en arbetsgivare skulle anlita en konsultfirma för att utföra tjänstemannauppgifter skulle det inte föreligga någon skyldighet att förhandla med något fackförbund på LO-sidan.

Arbetsgivaren är skyldig enligt denna paragraf till att begära och genomföra förhandling med facket innan denne anlitar någon till att utföra arbete i arbetsgivarens räkning eller dennes verksamhet. Ett vanligt exempel på det sistnämnda är när en del av arbetsgivarens lokal upplåts till en självständig företagare som demonstrerar sina varor.

Syftet med förhandlingarna är att granska förutsättningarna för inhyrningen eller entreprenaden, under vilka villkor arbetet ska utföras samt för att klargöra om det finns någon anledning för facket att avge en vetoförklaring mot inhyrningen eller entreprenaden enligt 39 §.

Andra stycket innehåller tre undantag från arbetsgivarens skyldighet att begära förhandling:

1. När arbetet är av kortvarig och tillfällig natur.
2. När arbetet kräver en särskild sakkunskap.
3. När arbetet motsvarar vad som tidigare godtagits av arbetstagarorganisationen.

Arbetsgivaren är dock skyldig att förhandla även i dessa fall om arbetstagarorganisationen begär detta innan arbetsgivaren har fattat beslut om eller genomfört åtgärden.

Legotillverkning omfattas inte av förhandlingsskyldigheten.

Vid tolkningen av synnerliga skäl och särskilda skäl gäller samma bedömning som anges i kommentarerna till 11 § och 12 §.

Prop. 2011/12:178: I andra stycket har en följdändring gjorts med anledning av ikraftträdandet av uthyrningslagen.

Vidare har vissa redaktionella ändringar gjorts. Förslaget behandlas i avsnitt 8.

39 §  Har förhandling enligt 38 § ägt rum och förklarar den centrala arbetstagarorganisationen eller, om en sådan inte finns, den arbetstagarorganisation som har slutit kollektivavtalet, att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller att åtgärden på annat sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde, får åtgärden inte beslutas eller verkställas av arbetsgivaren.

[S2]Vid upphandling enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem får en förklaring enligt första stycket göras endast om den grundar sig på omständigheter som anges i

Paragrafen reglerar den fackliga vetorätten vid inhyrning och entreprenad. Reglerna om vetorätt är i första hand till för att förhindra brott mot olika arbetsrättsliga regler, t.ex. försök att kringgå arbetstagarbegreppet, men vetorätten kan även användas vid brott mot annan lagstiftning, såsom skattelagstiftning eller lagstiftning om socialförsäkringar.

Vid användandet av vetot ska arbetstagarorganisationen göra en bedömning av vad en framtida entreprenad kan leda till. Den facklig organisationen måste alltså inte bevisa någonting utan det räcker med att den kan göra det sannolikt att entreprenaden kommer att leda till åsidosättande av lag eller avtal.

Vid offentlig upphandling finns det specialregler vilka hänvisas till i paragrafen.

Prop. 2009/10:146: Paragrafen reglerar arbetstagarorganisationers vetorätt. Vid offentlig upphandling får vetorätten grundas endast på sådana omständigheter som kan utgöra grund för att utesluta en leverantör från en upphandling, t.ex. att leverantören är i konkurs eller likvidation eller är underkastad näringsförbud. Ett tillägg har gjorts beträffande 7 kap. 1 § lagen (2008:962) ...

40 §  Förbud enligt 39 § inträder inte, om arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt. Förbud inträder inte heller, om arbetstagarorganisationen vid sådan upphandling som avses i 39 § andra stycket har grundat sin förklaring på andra omständigheter än som anges i de bestämmelser som räknas upp där.

[S2]Har arbetsgivaren med stöd av 38 § tredje stycket verkställt beslut i den fråga som förhandlingen avser, ska 39 § inte tillämpas. Lag (2016:1149).

Andra stycket är ett undantag till det fackliga vetot i 30 §, nämligen när arbetsgivaren har synnerliga skäl enligt 38 § 3 st. till att besluta om entreprenad utan att först ha förhandlat med kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation.

Synnerliga skäl är ett uttryck som ska tolkas snävt och av förarbetena framgår att arbetsgivaren endast i undantagssituationer ska gå fri från skyldigheten att förhandla. Dessa undantagssituationer kan t.ex. vara när säkerheten på arbetsplatsen äventyras, när arbetsgivaren oförberedd har försatts i en situation som kräver ett omedelbart beslut eller brådskande affärstransaktioner. Arbetsdomstolen har även fastslagit att behov av sekretess kan utgöra synnerliga skäl (AD 1990 nr 107).

Prop. 2009/10:146: I paragrafen anges när ett veto enligt 39 § inte inträder. Ett tillägg har gjorts beträffande 7 kap. 1 § lagen om valfrihetssystem, som innehåller bestämmelser om uteslutning av leverantörer.

Förslaget behandlas i avsnitt 7.

Fredsplikt

41 §  Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal får inte vidta eller delta i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd, om avtalet har ingåtts av en organisation och denna organisation inte i behörig ordning har beslutat åtgärden, om åtgärden strider mot en bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtal eller om åtgärden har till ändamål

  1. att utöva påtryckning i en tvist om ett kollektivavtals giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller i en tvist huruvida ett visst förfarande strider mot avtalet eller mot denna lag,
  2. att åstadkomma ändring i avtalet,
  3. att genomföra bestämmelse, som är avsedd att tillämpas sedan avtalet har upphört att gälla, eller
  4. att stödja någon annan, när denne inte själv får vidta stridsåtgärd.

[S2]Stridsåtgärder som har vidtagits i strid mot första stycket betecknas som olovliga.

[S3]Första stycket hindrar inte arbetstagare att delta i en blockad som har beslutats av en arbetstagarorganisation i behörig ordning och som har till ändamål att utverka betalning av klar och förfallen fordran på lön eller på någon annan ersättning för utfört arbete (indrivningsblockad). En sådan stridsåtgärd är inte olovlig. Lag (1993:1498).

Fredsplikten omfattar endast arbetstagare och arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal. I det fall ett kollektivavtalslöst förhållande föreligger är huvudregeln fri stridsrätt.

Stridsåtgärder får vidtas om det inte går emot bestämmelser om fredsplikt i kollektivavtal.

Det är inte tillåtet att använda sig av stridsåtgärder för att få igenom ens mening i en tvist om hur ett kollektivavtal ska tillämpas. Där gäller istället det fackliga tolkningsföreträdet med skadeståndspåföljder (se 33 §). När ett kollektivavtal har slutits kan det ej genom en stridsåtgärd ändras, pacta sunt servanda gäller. Att använda stridsåtgärder som medel för att få igenom något annat avtal än kollektivavtal är inte tillåtet.

Trots det ovan sagda är det alltid tillåtet att använda sig av stridsåtgärder för att en arbetstagare ska få sin lön utbetald.

41 a §  En arbetsgivare får inte såsom stridsåtgärd eller som ett led i en stridsåtgärd hålla inne lön eller någon annan ersättning för utfört arbete som har förfallit till betalning. Arbetsgivaren får inte heller hålla inne lön eller någon annan ersättning för utfört arbete, som har förfallit till betalning, med anledning av att arbetstagarna deltar i en strejk eller någon annan stridsåtgärd.

[S2]Sådana åtgärder som avses i första stycket är att anse som olovliga stridsåtgärder. Lag (1993:1498).

41 b §  En arbetstagare får inte vidta eller delta i en stridsåtgärd som har till ändamål att kollektivavtal skall träffas med ett företag som inte har några arbetstagare eller där bara företagaren eller företagarens familjemedlemmar är arbetstagare och ensamma ägare. Detsamma gäller när en stridsåtgärd har till ändamål att stödja någon som vill träffa kollektivavtal med ett sådant företag. Vad som nu sagts hindrar inte en arbetstagare från att delta i en anställningsblockad som riktar sig mot ett sådant företag och som har beslutats i behörig ordning av en arbetstagarorganisation.

[S2]Stridsåtgärder som har vidtagits i strid mot första stycket är att anse som olovliga. Förändringar i anställnings- eller ägarförhållanden som har inträffat sedan en stridsåtgärd har varslats eller inletts skall inte beaktas vid bedömningen av om en stridsåtgärd är att anse som olovlig enligt första stycket. Lag (2000:166).

41 c §  En stridsåtgärd som vidtas i strid mot 5 a § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare är olovlig. Lag (2017:321).

Prop. 2016/17:107: Förslaget behandlas i avsnitt 5.3.

I paragrafen görs en följdändring vad gäller omfattningen av vilka stridsåtgärder som är olovliga. De stridsåtgärder som är olovliga är de som vidtas i strid med 5 a § utstationeringslagen. Bestämmelsen berör endast stridsåtgärder som vidtas i syfte att få till stånd en reglering av arbets- och anställningsvillkoren för utstationerade arbetstagare.

Stridsåtgärder ...

Prop. 2011/12:178: Paragrafen har ändrats genom att hänvisning nu även görs till 5 b § utstationeringslagen. Detta innebär att stridsåtgärder som vidtas i strid mot den bestämmelsen är olovlig.

Förslaget behandlas i avsnitt 6.2.

42 §  En arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation får inte anordna eller på något annat sätt föranleda en olovlig stridsåtgärd. En sådan organisation får inte heller genom understöd eller på något annat sätt medverka vid en olovlig stridsåtgärd.

[S2]En organisation som själv är bunden av ett kollektivavtal är skyldig att, om en olovlig stridsåtgärd av en medlem förestår eller pågår, försöka hindra åtgärden eller verka för att den upphör.

[S3]Om någon har vidtagit en olovlig stridsåtgärd, får ingen annan delta i den. Lag (2010:229).

Tredje stycket säger i klarspråk att förbudet mot olovliga stridsåtgärder i paragrafen endast gäller då ett kollektivavtal är tecknat med en svensk facklig organisation. Bestämmelsen är en del av lagstiftningspaketet Lex Britannia, som av EG-domstolen funnits vara direkt diskriminerande i Lavalmålet, (EG-domstolen C-341/05).

42 a §  Bestämmelserna i 42 § första stycket ska inte tillämpas när en organisation vidtar åtgärder med anledning av arbetsförhållanden som denna lag inte är direkt tillämplig på.

[S2]Trots första stycket ska 42 § första stycket tillämpas när åtgärder vidtas mot en arbetsgivare som är etablerad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller Schweiz och som utstationerar arbetstagare i Sverige enligt lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare. Lag (2017:321).

Prop. 2016/17:107: Förslaget behandlas i avsnitt 5.5.

I paragrafen görs en följdändring med hänsyn till att bestämmelserna i utstationeringslagen om när en stridsåtgärd får vidtas mot en utstationerande arbetsgivare begränsas till att gälla bara om den utstationerande arbetsgivaren är etablerad inom EES eller Schweiz, se kommentaren till 1 a § utstationeringslagen.

43 §  Har olovlig stridsåtgärd vidtagits av arbetstagare som är bundna av kollektivavtal, åligger det arbetsgivaren och berörd arbetstagarorganisation att omedelbart taga upp överläggning med anledning av stridsåtgärden och att gemensamt verka för dess upphörande.

[S2]Första stycket gäller lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns.

44 §  Har vid förhandling om kollektivavtal part begärt, att i avtalet eller i särskilt avtal skall regleras fråga som avses i 32 §, men blir frågan ej uttryckligt reglerad när kollektivavtal träffas mellan parterna, skall den icke till följd av det träffade avtalet anses omfattad av fredsplikt enligt 41 § vid senare förhandling om frågans reglering i särskilt avtal.

Varsel

45 §  När en arbetsgivarorganisation, arbetsgivare eller arbetstagarorganisation avser att vidta en stridsåtgärd eller att utvidga en pågående stridsåtgärd, skall den skriftligen varsla motparten och Medlingsinstitutet minst sju arbetsdagar i förväg. Som arbetsdag räknas varje dag utom lördag, söndag, annan allmän helgdag, midsommarafton, julafton och nyårsafton. Tidsfristen skall räknas från samma tidpunkt på dagen som den då stridsåtgärden skall inledas.

[S2]Omfattar en stridsåtgärd från arbetsgivarsidan även arbetstagare som inte är medlemmar i berörd arbetstagarorganisation, bör de varslas genom allmänt synliga anslag på arbetsplatsen eller på annat lämpligt sätt.

[S3]Varselskyldigheten gäller inte om det finns giltigt hinder mot att varsla. Skyldighet att varsla finns inte i fråga om stridsåtgärd som avses i 41 § tredje stycket.

[S4]Varsel enligt första och andra styckena skall innehålla uppgift om anledningen till stridsåtgärden och om stridsåtgärdens omfattning. Lag (2000:163).

Prop. 1999/2000:32: Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.2.1.

Genom en ändring i första stycket förlängs varseltiden från minst sju dagar till sju arbetsdagar. Med arbetsdag avses då inte lördag, söndag, annan allmän helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton. Tiden beräknas med utgångspunkt från den tidpunkt stridsåtgärden är avsedd att påbörjas. Om en stridsåtgärd skall påbörjas t.ex. måndag kl. ...

Medling

46 §  För medling i arbetstvister mellan å ena sidan en arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation och å andra sidan en arbetstagarorganisation finns Medlingsinstitutet. Institutet ska verka för en väl fungerande lönebildning. Lag (2013:615).

Läs mer om medlingsinstitutet på deras hemsida

Prop. 1999/2000:32: Statens förlikningsmannaexpedition har ersatts av Medlingsinstitutet. Innebörden av begreppet ”en väl fungerande lönebildning” har utvecklats närmare i avsnittet 8.2.1.

Innehållet i bestämmelsen såvitt avser utseende av medlare återfinns numera i 47 a § och 47 b §, såvitt avser medlarens uppgift i 48 § och såvitt avser att ge råd och upplysningar i 47 §.

Prop. 2012/13:143: Ändringen är ett tydliggörande av att Medlingsinstitutet ska medla i tvister som gäller slutande av kollektivavtal och inte i tvister där en enskild arbetstagare är part.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.

47 §  Medlingsinstitutet skall genom överläggningar med parter eller på annat sätt informera sig om kommande eller pågående avtalsförhandlingar.

[S2]Institutet skall också ge råd och upplysningar till parterna på arbetsmarknaden om förhandlingar och kollektivavtal.

[S3]En part som träffat kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor skall på begäran ge in en kopia av avtalet till Medlingsinstitutet. Lag (2000:163).

Prop. 1999/2000:32: Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.2.2.

Enligt första stycket skall Medlingsinstitutet kalla parter till överläggningar eller på annat sätt informera sig om kommande eller pågående avtalsförhandlingar. En närmare redogörelse för syftet med sådana överläggningar återfinns i det nämnda avsnittet. Bestämmelsen innebär ett förtydligande och en mer uttalad möjlighet för institutet att agera ...

47 a §  Efter samtycke från parter som förhandlar om kollektivavtal kan Medlingsinstitutet utse en eller flera förhandlingsledare eller medlare. Lag (2000:163).

Prop. 1999/2000:32: Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.1.1.

Enligt bestämmelsen kan förhandlingsledare eller medlare utses. Att förhandlingsledare kan utses är nytt. Att medlare kan utses innan stridsåtgärd hotar är också nytt. Utseende av förhandlingsledare är tänkt att kunna ske redan vid en tidpunkt när parterna ännu inte har klarlagt sina ståndpunkter. Även när så har skett skall en förhandlingsledare kunna ...

47 b §  Om Medlingsinstitutet bedömer att det i en tvist finns risk för stridsåtgärder eller om stridsåtgärder redan har påbörjats, får institutet även utan samtycke från parterna utse en eller flera medlare för att medla i tvisten.

[S2]Medlingsinstitutets beslut enligt första stycket får inte överklagas.

[S3]Parter som är ense om att de är bundna av ett avtal om förhandlingsordning som innehåller tidsplaner för förhandlingar, tidsramar och regler för tillsättning av medlare, regler om medlarens befogenheter och regler om uppsägning av avtalet kan anmäla avtalet till Medlingsinstitutet för registrering. När avtalet har registrerats, får under dess giltighetstid medlare inte utses utan samtycke från parterna. Lag (2000:163).

Prop. 1999/2000:32: Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.1.2.

Medlingsinstitutet kan enligt första stycket utse en eller flera medlare utan samtycke från parterna om institutet bedömer att det i en tvist finns risk för stridsåtgärder eller om stridsåtgärder redan har inletts. Ett sådant beslut får enligt andra stycket inte överklagas.

I tredje stycket undantas fall när parterna ...

48 §  En medlare som utsetts av Medlingsinstitutet skall försöka få till stånd en överenskommelse mellan parterna. Medlaren skall för det ändamålet kalla parterna till förhandling eller vidta annan lämplig åtgärd. För att främja en god lösning av tvisten, kan medlaren lägga fram egna förslag till överenskommelse.

[S2]Medlaren skall också verka för att en part uppskjuter eller inställer en stridsåtgärd. Lag (2000:163).

Prop. 1999/2000:32: Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.1.3.

Av bestämmelsen framgår hur medlare skall gå till väga vid medlingsarbetet. Bestämmelsen motsvarar delvis den tidigare regleringen i 46 § andra stycket samt i 48 §. Medlaren är numera något friare i sin medling och det anges inte längre uttryckligen att medlaren skall utgå från förslag som kommer från parterna själva. I praktiken innebär den föreslagna ...

49 §  Om det främjar en god lösning av tvisten, får Medlingsinstitutet på medlarens begäran besluta att en part skall skjuta upp varslade stridsåtgärder under en sammanhängande tid av högst 14 dagar för varje stridsåtgärd eller utvidgning av en stridsåtgärd. Ett sådant beslut får meddelas endast en gång för varje medlingsuppdrag. Tidsfristen skall räknas från den dag då åtgärden enligt varselmeddelandet skall påbörjas eller utvidgas. Beslutet skall om möjligt föregås av samråd med parterna.

[S2]Medlingsinstitutets beslut enligt första stycket får inte överklagas. Lag (2000:163).

Prop. 1999/2000:32: Bestämmelsen är ny och har behandlats i avsnitt 9.2.3.

Enligt första stycket får Medlingsinstitutet på medlares begäran meddela beslut, varigenom varslade stridsåtgärder skjuts upp i högst 14 dagar. Förutsättningen är att det främjar en god lösning av tvisten att besluta om uppskjutande.

Ett beslut om uppskjutande, får meddelas endast en gång för varje medlingsuppdrag. Med ...

50 §  En parts skyldighet enligt 18 § att vid förhandling hålla skriftlig handling tillgänglig för motparten gäller även i förhållande till en medlare som medverkar vid förhandlingen. Lag (2000:163).

Prop. 1999/2000:32: Ändringen är redaktionell och innebär att ordet förlikningsman ersätts av ordet medlare.

51 §  En medlare kan föreslå parterna att låta en tvist avgöras genom skiljeförfarande.

[S2]Medlingsinstitutet kan medverka vid utseende av skiljemän.

[S3]Om stridsåtgärder har påbörjats, kan Medlingsinstitutet uppmana parterna att låta tvisten avgöras genom skiljeförfarande.

[S4]En medlare får inte åta sig skiljemannauppdrag i arbetstvist, om inte Medlingsinstitutet i särskilt fall medger det. Lag (2000:163).

Prop. 1999/2000:32: Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.3.

Bestämmelsen reglerar medlarens och Medlingsinstitutets förhållningssätt till skiljeförfarande. Enligt första stycket kan medlare föreslå parter att låta en tvist avgöras genom skiljeförfarande. Enligt andra stycket kan institutet medverka vid utseende av skiljemän. Förändringen i dessa delar är i huvudsak redaktionell.

Enligt ...

52 §  Om en part har kallats till en överläggning enligt 47 § första stycket och inte infinner sig, kan Medlingsinstitutet förelägga parten vid vite att komma till en överläggning.

[S2]Om en part, som enligt 10 § är förhandlingsskyldig, har kallats till en förhandling inför medlare men inte infinner sig eller om parten på annat sätt underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt 15 § första stycket, kan Medlingsinstitutet på begäran av medlaren förelägga parten vid vite att fullgöra sin förhandlingsskyldighet.

[S3]Medlingsinstitutets beslut enligt första och andra styckena får inte överklagas.

[S4]Talan om utdömande av vite förs av Medlingsinstitutet vid Arbetsdomstolen. I mål om utdömande av vite får Arbetsdomstolen bedöma även vitets lämplighet. Lag (2000:163).

Prop. 1999/2000:32: Bestämmelsen i första stycket har behandlats i avsnitt 9.1.3. Av första stycket framgår att Medlingsinstitutet vid vite kan förelägga en part som tidigare inte infunnit sig, att komma till en överläggning enligt 47 §.

Av andra stycket framgår att en part, som vägrar att delta i förhandling inför medlare, kan tvingas att göra det genom vitesföreläggande. Bestämmelsen motsvarar regleringen ...

53 §  Om en part underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 47 § tredje stycket att ge in en kopia av ett kollektivavtal, kan Medlingsinstitutet förelägga parten vid vite att ge in kopian.

[S2]Medlingsinstitutets beslut enligt första stycket får inte överklagas.

[S3]Talan om utdömande av vite förs av Medlingsinstitutet vid Arbetsdomstolen. I mål om utdömande av vite får Arbetsdomstolen bedöma även vitets lämplighet. Lag (2000:163).

Prop. 1999/2000:32: Bestämmelsen är ny och har behandlats i avsnitt 8.2.2.

En part som träffat kollektivavtal skall enligt 47 § tredje stycket på begäran tillställa Medlingsinstitutet en kopia av träffat kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor. För det fall en part underlåter att göra detta kan Medlingsinstitutet enligt första stycket förelägga parten att vid vite inkomma med avtalet.

I ...

Skadestånd och andra påföljder

54 §  Arbetsgivare, arbetstagare och organisation som bryter mot denna lag eller mot kollektivavtal skall ersätta uppkommen skada, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Bestämmelsen reglerar det s.k. ekonomiska skadeståndet. Ersättningens storlek ska motsvara ett belopp som den skadelidande har gått miste om på grund av att motparten har brutit mot lagen eller kollektivavtalsbestämmelserna.

55 §  Vid bedömande om och i vad mån skada har uppkommit för någon skall hänsyn tagas även till dennes intresse av att lagens eller kollektivavtalets bestämmelser iakttages och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Bestämmelsen reglerar det s.k. allmänna skadeståndet. Detta skadestånd betalas vid kollektivavtalsbrott och vid brott mot bestämmelser MBL. Skadeståndsbeloppet bestäms utifrån ett flertal faktorer och är ej direkt anknutet till skadans storlek. Paragrafens uppgift är att avskräcka parter från att begå kollektivavtalsbrott eller brott mot MBL och kan därför medföra att det allmänna skadeståndet blir mycket högre än det ekonomiska skadeståndet.

56 §  Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot tystnadsplikt som avses i denna lag eller utnyttjar han obehörigen vad han under sådan tystnadsplikt har fått kännedom om, skall han ersätta uppkommen skada.

[S2]Om någon som företräder arbetsgivare eller organisation gör sig skyldig till handling som avses i första stycket, svarar arbetsgivaren eller organisationen för skadan.

[S3]I fall som avses i denna paragraf skall ej följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

57 §  Arbetstagarorganisation skall ersätta uppkommen skada, om den i tvist som avses i 33 eller 34 § har föranlett eller godkänt felaktig tillämpning av avtal eller av denna lag och organisationen har saknat fog för sin ståndpunkt i tvisten. Detsamma gäller om organisationen har saknat fog för förklaring enligt 39 §.

[S2]Arbetstagarorganisation svarar vidare för skada, som tillfogas arbetsgivaren genom att företrädare för organisationen i förhållande till honom missbrukar sin ställning som ledamot i särskilt genom avtal inrättat beslutsorgan eller i sådan ställning förfar grovt vårdslöst. Lag (1994:1686).

58 §  Har arbetsgivare utan fog utkrävt arbete enligt 34 § andra stycket utan att sådana synnerliga skäl som där avses har förelegat, skall han ersätta uppkommen skada.

59 §  Har organisation, som är bunden av kollektivavtal, eller överordnad organisation anordnat eller föranlett olovlig stridsåtgärd, kan skadestånd ej åläggas enskild arbetsgivare eller arbetstagare för att han har deltagit i åtgärden.

[S2]Skadestånd kan icke åläggas arbetstagare, om han med sin organisations godkännande har vägrat att utföra arbete som arbetsgivaren har krävt enligt 34 § andra stycket.

60 §  Om det är skäligt kan skadestånd sättas ned eller helt falla bort.

[S2]Vid bedömande enligt första stycket av arbetstagares skadeståndsskyldighet för deltagande i olovlig stridsåtgärd skall särskild hänsyn tas till omständigheter, som har framkommit vid överläggning enligt 43 §, och verkningarna av överläggningen.

[S3]I mål om skadestånd för arbetstagares deltagande i en olovlig stridsåtgärd skall domstolen, om arbetskonflikten ännu pågår och om domstolen finner den olovlig, så snart som möjligt ålägga arbetstagarna att återgå till arbetet. Lag (1992:440).

Denna jämkningsregel ger domstolen rätt sätta ned skadeståndet beroende på de förhållanden som råder vid det aktuella tillfället. Vid bedömningen av vad som anses vara skäligt tas hänsyn till bl.a. den ansvariges betalningsförmåga.

62 §  Kan enligt denna lag skadestånd följa på åtgärd eller underlåtenhet av arbetstagare, får annan påföljd icke åläggas arbetstagaren utan stöd i författning eller kollektivavtal. Detsamma gäller i fall när av 56 § andra stycket eller 59 § följer, att arbetstagare icke kan åläggas skadestånd.

[S2]Är annan påföljd än skadestånd föreskriven i kollektivavtal, får den utan hinder av första stycket tillämpas även på arbetstagare som ej är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i sådant arbete som avses med avtalet.

Här finns ett förbud mot att arbetsgivaren vidtar åtgärder mot arbetstagaren i bestraffningssyfte, såvida det inte har stöd i lag eller kollektivavtal. Det som vanligtvis faller in under den här paragrafen är omplaceringar av arbetstagare som arbetsgivare har vidtagit i bestraffningssyfte. Det räknas som en disciplinär påföljd och är alltså som huvudregel otillåtet enligt denna paragraf.

Även en omplacering utan ett bestraffningssyfte kan vara olovlig enligt den s.k. bastubadarprincipen.


Varselavgift

62 a §  Den som underlåter att varsla Medlingsinstitutet enligt 45 § skall åläggas att betala en varselavgift till staten. Varselavgiften skall bestämmas till lägst 30 000 kr och högst 100 000 kr. Om det finns särskilda skäl kan varselavgiften bestämmas till ett lägre belopp eller helt falla bort.

[S2]Den som vidtar en stridsåtgärd i strid mot Medlingsinstitutets beslut enligt 49 § att en varslad stridsåtgärd skall skjutas upp skall åläggas att betala en förhöjd varselavgift om minst 300 000 kr och högst 1 000 000 kr till staten. Om det finns särskilda skäl kan varselavgiften bestämmas till ett lägre belopp eller helt falla bort.

[S3]Varselavgiften åläggs av tingsrätt på talan av Medlingsinstitutet. Talan skall väckas inom ett år från den dag varsel skulle ha lämnats eller, när det gäller förhöjd varselavgift enligt andra stycket, den dag då stridsåtgärden vidtogs. Försummas det får talan inte väckas. Lag (2000:163).

Tvisteförhandling och rättegång

63 §  I mål, vari denna lag skall tillämpas, gäller lagen (1974:371) om rätttegången i arbetstvister.

[S2]I fråga om mål enligt 62 a § tillämpas för rättegången vad som är föreskrivet om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten. Överklagande av tingsrättens avgörande sker till Arbetsdomstolen. I sådant fall tillämpas lagen om rättegången i arbetstvister med beaktande av första meningen i detta stycke.

[S3]I fråga om mål om utdömande av vite enligt 52 § fjärde stycket och 53 § tredje stycket gäller vad som i 8 § lagen (1985:206) om viten föreskrivs om allmän domstols handläggning av mål om vitets utdömande. Lag (2000:163).

Prop. 1999/2000:32: Förändringen i första stycket innebär att förutvarande andra meningen tagits bort. I andra meningen reglerades två fall, då lagen om rättegången i arbetstvister inte skulle gälla. Det ena var då någon enligt 47 § skall dömas till penningböter, vilket inte längre skall förekomma (se avsnitt 9.2.2). Det andra var vid tillämpning av 53 § som tidigare har upphävts.

Enligt det nya andra stycket ...

64 §  Vill någon som har förhandlingsrätt enligt 10 § yrka skadestånd eller annan fullgörelse enligt denna lag eller kollektivavtal, skall han påkalla förhandling inom fyra månader efter det att han har fått kännedom om den omständighet vartill yrkandet hänför sig och senast inom två år efter det att omständigheten har inträffat. Skall enligt föreskrift i kollektivavtal förhandling äga rum både lokalt och centralt, gäller vad som nu har sagts den lokala förhandlingen. Central förhandling skall i sådant fall påkallas inom två månader efter det att den lokala förhandlingen har avslutats.

[S2]Första stycket äger motsvarande tillämpning, när part som avses där vill vinna förklaring att rättshandling eller avtalsbestämmelse är ogiltig av det skälet att den innebär kränkning av föreningsrätten.

[S3]Påkallar part ej förhandling inom föreskriven tid, förlorar han rätten till förhandling.

65 §  Talan i fall som avses i 64 § skall väckas inom tre månader efter det att förhandling har avslutats. När både lokal och central förhandling har ägt rum, räknas tiden från det att den centrala förhandlingen har avslutats. Har mot förhandling förelegat hinder som ej har berott av käranden, räknas tiden från det att förhandling senast skulle ha hållits.

66 §  Har organisation ej iakttagit föreskriven tid för förhandling eller väckande av talan, får den som är eller har varit medlem i organisationen och som beröres av tvisten väcka talan inom en månad efter det att tiden har löpt ut. Skall enligt 4 kap. 7 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister talan föregås av förhandling men har sådan ej ägt rum, gäller vad som nu har sagts i stället rätt att påkalla förhandling. Talan skall i sådant fall väckas inom tid som anges i 65 §.

[S2]I tvist, vari arbetstagare ej kan företrädas av organisation, skall han väcka talan inom fyra månader efter det att han fått kännedom om den omständighet vartill yrkandet hänför sig och senast inom två år efter det att omständigheten har inträffat.

67 §  Talan om skadestånd eller annan fullgörelse med anledning av olovlig stridsåtgärd får ej i något fall väckas senare än tre månader efter det att stridsåtgärden har avslutats.

70 § har upphävts genom lag (1980:238).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Förarbeten
Prop. 1975/76:105
Ikraftträder
1977-01-01

Lag (1977:529) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Förarbeten
Prop. 1976/77:137
Omfattning
ändr. 32, 33, 57 §§
Ikraftträder
1977-07-01

Lag (1977:532) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Förarbeten
Prop. 1976/77:141
Omfattning
ändr. 21, 31, 34, 35, 37, 70 §§
Ikraftträder
1977-07-01

Lag (1980:238) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Förarbeten
Prop. 1979/80:80
Omfattning
upph. 53, 70 §§
Ikraftträder
1981-01-01

Lag (1984:817) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. De nya bestämmelserna i 60 § tillämpas när skadeståndsskyldigheten har uppkommit efter ikraftträdandet. I annat fall tillämpas 60 § i dess äldre lydelse.
Förarbeten
Prop. 1983/84:165
Omfattning
ändr. 41, 60 §§
Ikraftträder
1985-01-01

Lag (1991:306) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Förarbeten
Prop. 1990/91:68
Omfattning
ändr. 47 §
Ikraftträder
1992-01-01

Lag (1991:681) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Förarbeten
Prop. 1990/91:162
Omfattning
ändr. 42 §; nya 25 a, 31 a §§
Ikraftträder
1991-07-01

Lag (1991:747) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Förarbeten
Prop. 1990/91:124
Omfattning
ändr. 38 §
Ikraftträder
1992-01-01

Lag (1992:440) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. I fråga om skadeståndsansvar som har uppkommit före ikraftträdandet gäller 60 § i sin äldre lydelse.
Förarbeten
Prop. 1991/92:155
Omfattning
ändr. 60 §
Ikraftträder
1992-07-01

Lag (1993:441) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Förarbeten
Rskr. 1992/93:345, Prop. 1992/93:218, Bet. 1992/93:AU16
Omfattning
ändr. 38 §
Ikraftträder
1993-07-01

Lag (1993:1498) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Förarbeten
Prop. 1993/94:67, Bet. 1993/94:AU4
Omfattning
upph. 38, 39, 40 §§, rubr. närmast före 38 §; ändr. 4, 5, 41, 45, 57, 69 §§; nya 41 a, 41 b §§
Ikraftträder
1994-01-01

Lag (1994:1686) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. En arbetsgivare är dock inte skyldig att förhandla eller underrätta enligt de nya bestämmelserna i 13 § andra stycket och 15 § andra stycket, om det skulle innebära att förhandling skulle ha inletts eller underrättelse skulle ha lämnats före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 1994/95:123, Prop. 1994/95:76, Bet. 1994/95:AU4
Omfattning
upph. 41 b §; ändr. 4, 5, 13, 15, 28, 57, 69 §§; nya 38, 39, 40 §§, rubr. närmast före 38 §
Ikraftträder
1995-01-01

Lag (2000:163) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:149, Prop. 1999/2000:32, Bet. 1999/2000:AU5
Omfattning
upph. 52 §; nuvarande 49 § betecknas 52 §; ändr. 45, 46, 47, 48, 50, 51, den nya 52, 63 §§; nya 47 a, 47 b, 49, 53, 62 a §§, rubr. närmast före 45, 62 a §§
Ikraftträder
2000-06-01

Lag (2000:166) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:149
Omfattning
ändr. 4 §; ny 41 b §
Ikraftträder
2000-06-01

Lag (2005:392) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2004/05:261, Prop. 2004/05:148, Bet. 2004/05:AU9
Omfattning
ändr. 4, 20 §§; nya 19 a, 19 b §§
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2007:402) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2006/07:179, Prop. 2006/07:89, Bet. 2006/07:AU13
Omfattning
ändr. 15 §
Ikraftträder
2008-01-01

Lag (2007:1095) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om upphandlingar på vilka lagen (1992:1528) om offentlig upphandling är tillämplig.
Förarbeten
Rskr. 2007/08:31, Prop. 2006/07:128, Bet. 2007/08:FiU7
Omfattning
ändr. 39, 40 §§
Ikraftträder
2008-01-01

Lag (2010:229) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2009/10:211, Prop. 2009/10:48, Bet. 2009/10:AU5
Omfattning
ändr. 42 §; nya 41 c, 42 a §§
Ikraftträder
2010-04-15

Lag (2010:537) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2009/10:267, Prop. 2009/10:146, Bet. 2009/10:AU11
Omfattning
ändr. 39, 40 §§
Ikraftträder
2010-07-01

Lag (2011:1033) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2011/12:4, Prop. 2010/11:150, Bet. 2011/12:FiU8
Omfattning
ändr. 39, 40 §§
Ikraftträder
2011-11-01

Lag (2012:855) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2012/13:53, Prop. 2011/12:178, Bet. 2012/13:AU5
Omfattning
ändr. 38, 41 c §§
Ikraftträder
2013-01-01

Lag (2013:615) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2012/13:284, Prop. 2012/13:143
Omfattning
ändr. 46 §
Ikraftträder
2013-08-01

Lag (2016:1149) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för upphandlingar som har påbörjats före den 1 januari 2017.
Förarbeten
Rskr. 2016/17:66, Prop. 2015/16:195, Bet. 2016/17:FiU7
Omfattning
ändr. 39, 40 §§
Ikraftträder
2017-01-01

Lag (2017:321) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2016/17:226, Prop. 2016/17:107, Bet. 2016/17:AU9
Omfattning
ändr. 41 c, 42 a §§
Ikraftträder
2017-06-01

Lag (2017:362) om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2016/17:241, Prop. 2016/17:120, Bet. 2016/17:AU11
Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2017-10-01