Om stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet (prop. 1981/82:155 jämte motioner

AU 1981/82:24

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1981/82:24

om stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet (prop. 1981/82:155 jämte motioner)

I betänkandet behandlas dels proposition 1981/82:155 (kommundepartementet) om stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1981/82:2215 av Lars Werner m. fl. (vpk) och 1981/82:2391 av Sonja Rembo (m) och Margareta Gard (m).

Ärendet har i regeringen föredragits av statsrådet Boo.

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom ett regeringsförslag om att ett nytt statligt stöd skall införas till kvinnoorganisationer som i första hand arbetar för att förbättra kvinnans ställning i samhället och aktivt arbetar för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Det nya stödet skall utgå till organisationernas centrala verksamhet dvs. till deras arbete på riksnivå.

En organisation med minst 3 000 medlemmar blir berättigad till ett grundbidrag om 125 000 kr. och därtill ett rörligt bidrag om 5 kr. per medlem för det antal medlemmar som överstiger 3 000. Organisationer med minst 1 500 medlemmar får halvt grundbidrag om 62 500 kr. men inte något rörligt bidrag.

Kostnaden för bidragsgivningen beräknas till 2 milj. kr.

Moderata samlingspartiets företrädare motsätter sig att det nya stödet införs och ansluter sig i en reservation till det yrkande om avslag på regeringens förslag som framställs i motion 2391 av Sonja Rembo (m) och Margareta Gard (m).

Utskottsmajoritetens ställningstagande innebär att de förslag till omkonstruktion av statsbidraget m. m. som förordats i vpk:s partimotion 2215 inte biträds.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen skall

1. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för statligt bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet,

2. till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1982/83 under femtonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.

1 Riksdagen 1981/82. 18 sami. Nr 24

AU 1981/82:24

2 Motionerna

1981/82:2215 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:155 i övrigt beslutar anta det förslag till bidragskonstruktion och till övriga kriterier för att erhålla bidrag som anförs i motionen,

2. att riksdagen uttalar att projektbidrag skall kunna utgå till kvinnohusgrupperna i enlighet med vad som anförs i motionen.

1981/82:2391 av Sonja Rembo (m) och Margareta Gard (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1981/82:155,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av det s. k. projektbidraget till kvinnoorganisationer i enlighet med vad som förordas i motionen.

Utskottet

På grundval av ett av en särskild utredare framlagt betänkande (SOU 1980:44) föreslår regeringen att ett stöd införs till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. Med kvinnoorganisation skall avses sådan organisation som i första hand arbetar för att förbättra kvinnans ställning i samhället och aktivt arbetar för jämställdhet mellan kvinnor och män. 1 begreppet central verksamhet ligger att stödet ges till organisationernas arbete på riksnivå men inte till verksamheten på distrikts- och lokal nivå. Därav följer i sin tur krav på organisationens storlek räknat i antalet medlemmar och på att dess verksamhet har spridning över landet.

Stödet bör enligt regeringens mening utgå till organisationerna i form av ett grundbidrag och ett rörligt bidrag. Omfattningen av stödet är relaterat till antalet medlemmar på följande sätt.

En organisation med minst 1 500 men färre än 3 000 medlemmar skall kunna beviljas stöd i form av ett halvt grundbidrag, 62 500 kr. Har organisationen 3 000 eller fler medlemmar utgår helt grundbidrag, 125 000 kr. En organisation som är berättigad till helt grundbidrag får dessutom uppbära rörligt bidrag med 5 kr. per medlem för det antal medlemmar som överstiger 3 000. För det rörliga bidraget föreslås en övre gräns, satt vid 60 000 medlemmar. Har organisationen fler medlemmar än så utgår inte bidrag för det överskjutande antalet medlemmar.

En organisation med exempelvis 15 000 medlemmar får med tillämpning av de föreslagna reglerna ett grundbidrag av 125 000 kr. samt ett rörligt bidrag med 5 x (15 000—3 000) 60 000 kr. Organisationer med 60 000 resp. 75 000 medlemmar får i båda fallen grundbidrag med 125 000 kr. och rörligt bidrag med 285 000 kr.

Den föreslagna bidragsgivningen beräknas kosta 2 milj. kr.

AU 1981/82:24

3 Sonja Rembo (m) och Margareta Gard (m) yrkar i motion 2391 avslag på propositionen. De anser att det statsfinansiella läget inte tillåter expansiva förslag och påpekar dessutom att de politiska kvinnoförbunden, som är de största kvinnoorganisationerna, skulle få drygt hälften av det föreslagna stödet. Detta skulle därmed bli ett nytt partistöd. Vidare hänvisar motionärerna tilt att kvinnoorganisationerna redan uppbär statsbidrag i form av olika projektbidrag, och de förordar att dessa bidrag omformas till ett reguljärt stöd.

Propositionens förslag och det utredningsarbete som föregått dessa är resultatet av den framställning till regeringen om bidrag till kvinnoorganisationerna som i maj 1979 gjordes gemensamt av Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt Moderata kvinnoförbundet. Det har allmänt vitsordats att kvinnoorganisationerna har en mycket stor betydelse när det gäller att ställa kvinnors problem i centrum och driva på arbetet för ökad jämställdhet. Det kontinuerliga verksamhetsstöd som nu föreslås syftar till att ge organisationerna en ekonomisk grund som bas för verksamheten. Det skall också tjäna som en stimulans att vidareutveckla verksamheten.

Utskottet är medvetet om att hänsyn måste tas till snäva ekonomiska ramar för statens verksamhet. Sådana hänsyn har tagits vid utformningen av regeringens förslag. Det för utskottet väsentliga är emellertid att det på grund av den vikt som måste tillmätas kvinnoorganisationernas roll i vårt samhälle i längden inte kan godtas att de i motsats till andra jämförbara folkrörelser skall stå utan någon form av reguljärt statligt stöd. Utskottet ställer sig därför bakom tanken att införa ett stöd till kvinnoorganisationerna med den av regeringen föreslagna inriktningen och avstyrker därmed motionens avslagsyrkande. Med detta ställningstagande saknas anledning att närmare gå in på motionens uppslag att omforma projektbidragen till ett reguljärt stöd. Det bör dock sägas att det även i fortsättningen kan visa sig ändamålsenligt att medge bidrag till särskilt angelägna projekt. Det bör särskilt påpekas att kvinnoorganisationerna fullgör en betydelsefull funktion som förmedlare av biståndsmedel till stöd för kvinnor och barn i u-land. Projektbidragen kan också vara ett sätt att stödja mindre kvinnoorganisationer som inte omfattas av den nya reguljära stödformen. Med det anförda avstyrker utskottet motion 2391 i dess helhet.

Vpk ställer sig i partimotion 2215 positivt till att regeringen lagt fram ett förslag om statligt stöd till kvinnoorganisationerna. Förslaget anses dock gynna de stora etablerade organisationerna i alltför stor utsträckning. Därför föreslår vpk följande omkonstruktion av bidragssystemet:

Helt grundbidrag om 150 000 kr. till organisationer med fler än 1 500 medlemmar.

Halvt grundbidrag om 75 000 kr. till organisationer med fler än 750 medlemmar.

Rörligt bidrag utgår med 5 kr. per medlem i intervallet 1 500—20 000

AU 1981/82:24

medlemmar och med 2 kr. per medlem i intervallet 20 000—60 000 medlemmar.

Genom det föreslagna lägre rörliga bidraget för medlemsantal som överstiger 20 000 sägs motionsförslaget sammantaget kosta ungefär lika mycket som regeringens förslag.

Regeringsförslaget överensstämmer på denna punkt med vad som förordats i utredningsbetänkandet. Vid remissbehandlingen av betänkandet ansåg en del instanser att kravet på medlemsantal hade satts för högt medan andra menade att det satts för lågt. Utskottet kan ansluta sig till den avvägning som gjorts av regeringen. Inom ramen för det begränsade belopp som det här är fråga om — 2 milj. kr. — gäller det att ta hänsyn till både de mindre organisationernas behov av ett grundstöd och de större organisationernas mera omfattande verksamhet.

När det gäller övriga förutsättningar för statsbidrag anser vpk att propositionen på vissa punkter är oklart skriven. Vpk vill därför att bl. a. följande kriterier skall gälla:

Organisationen skall som främsta mål ha att verka för en förbättring av kvinnans ställning i samhället och aktivt arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Organisationen skall vara uppbyggd på individuellt medlemskap, där varje person som delar organisationens mål och stadgar, genom enskilt initiativ kan bli medlem. Medlemmen skall kunna påverka organisationens inriktning, verksamhet och uppbyggnad.

Utskottet ansluter sig till de överväganden som redovisas i propositionen, nämligen att organisationerna skall vara uppbyggda efter gängse demokratiska principer. Varje person som delar en organisations grundvärderingar, mål och stadgar skall kunna ansluta sig till organisationen. Varje medlem skall även ha stadgeenliga möjligheter att påverka organisationens verksamhet, inriktning, uppbyggnad etc. Medlemsformer som innebär att en person måste rekommenderas som medlem genom andra medlemmar eller som fordrar andra särskilda egenskaper för att erhålla medlemskap kan således inte accepteras som grund för statsbidrag. I detta avseende kan således motion 2215 anses besvarad.

I ett annat avseende skiljer sig vpk:s uppfattning klart från regeringens. För att bidrag skall kunna beviljas en organisation skall den inte bara ha en viss storlek och verksamhetsinriktning. Dess verksamhet skall också ha en geografisk spridning, som av regeringen anges till minst hälften av landets landstingskommuner. Vpk anser att fem landstingskommuner väl uppfyller kravet på geografisk spridning. Detta lägre krav bör enligt utskottets mening kopplas till vpk:s förslag om lägre medlemsantal. Då utskottet inte anslutit sig till det förslaget kan utskottet inte heller tillmötesgå vpk :s förslag beträffande kravet på geografisk spridning utan biträder regeringens förslag på den punkten. Det kan f. ö. noteras att det statliga

AU 1981/82:24

stödet till ungdomsorganisationerna, som berörs även i det följande, likaså förutsätter att verksamheten skall bedrivas i minst hälften av landstingskommunerna.

Det skall tilläggas att det nu tillstyrkta kravet på viss geografisk spridning kan orsaka svårigheter för invandrarorganisationer. Detta problem är observerat i propositionen, i vilken det förutskickas att det skall vara möjligt att finna praktiska lösningar. Utskottet vill betona vikten av att så sker.

Vpk anger som en ytterligare bidragsförutsättning att organisationen skall ”omfatta ett visst antal betalande medlemmar”. Med anledning av detta vill utskottet anföra följande.

Enligt utredningens förslag skall som medlem i organisationen endast räknas personer som erlagt stadgeenlig medlemsavgift. Detta förslag möter inte någon gensaga från regeringens sida. I sammanhanget kan erinras om att stödet till ungdomsorganisationerna — som i flera avseenden tjänat som förebild för det nya stödet till kvinnoorganisationerna — är förenat med ett krav på att endast betalande medlemmar får räknas. Kravet är dock inte ovillkorligt. Undantag görs för kristna ungdomsorganisationer. Dessa organisationer skall dock i så fall på annat sätt kunna styrka medlemskapet. I fråga om sådana invandrar- och minoritetsorganisationer som är att anse som riksorganisationer har saken uttryckts på ett annat sätt. Utan direkt angivande av krav på medlemsavgifter har statsmakterna förutsatt att statsbidrag utgår ”endast om organisationen själv står för en del av kostnaderna för sin verksamhet” (prop. 1975:26 s. 75, InU 1975:6 s. 12—13). I dessa liknande fall av statsbidrag till riksorganisationer har alltså valts något olika lösningar. När det nu gäller kvinnoorganisationerna finner utskottet det naturligt att man har den ordning som utredningen föreslagit, nämligen att den bidragssökande organisationen endast får tillgodoräkna sig de medlemmar som har erlagt stadgeenlig medlemsavgift. Med detta klarläggande från utskottets sida är det inte behövligt att föreslå någon åtgärd med anledning av vad som anförts i motionen i den aktuella delen.

Avslutningsvis i motionen tar vpk upp en fråga om stöd till kvinnohusgrupperna. Dessa har hittills inte fått något statligt stöd och kommer inte heller att kunna uppbära bidrag av det slag som nu behandlas. Vpk vill därför att riksdagen skall uttala att stöd skall kunna medges kvinnohusgrupperna i form av projektbidrag.

Utskottet delar vpk:s uppfattning att kvinnohusgrupperna fyller en viktig funktion. I detta ärende är det emellertid fråga om stöd till rikstäckande organisationer, och utskottet är därför inte berett att ta ställning till införandet av en ny form av stöd till organisationer som i varje fall hittills bedriver en verksamhet av enbart lokal karaktär. Ett stöd till dessa grupper får därför ses i första hand som en kommunal angelägenhet, och i vissa fall uppbär grupperna också bidrag från kommuner och landsting.

AU 1981/82:24

6 Med hänvisning till de ovan redovisade ställningstagandena avstyrker utskottet vpk:s motion 2215.

Utskottet har vid behandlingen av de båda motionerna haft anledning att gå in på väsentliga delar av det av regeringen föreslagna stödet till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. I övrigt godtas regeringens förslag till riktlinjer för bidragsverksamheten. Utskottet biträder också förslaget att för bidragsgivningen under nästa budgetår anvisas ett belopp av 2 milj. kr. i form av ett nytt anslag på kommundepartementets huvudtitel. Såsom regeringen föreslår bör det nya anslaget ges beteckningen förslagsanslag.

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1981/82:155 att riksdagen avslår motion 1981/82:2391,

2. beträffande omkonstruktion av bidragssystemet, m. m. att riksdagen avslår motion 1981/82:2215,

3. att riksdagen godkänner i propositionen förordade riktlinjer för statligt bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet i den mån frågan inte behandlats i föregående moment,

4. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1982/83 under femtonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.

Stockholm den 11 maj 1982

På arbetsmarknadsutskottets vägnar ANNA-GRETA LEIJON

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Arne Fransson (c), Erik Johansson (s), Bernt Nilsson (s), Frida Berglund (s), Pär Granstedt (c), Anders Högmark (m), Margit Odelsparr (c), Marianne Stålberg (s), Bo-Gunnar Ledin (fp), Bo Finnkvist (s), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp), Sonja Rembo (m), Nils-Olof Grönhagen (s) och Görel Bohlin (m).

Reservation

Avslag pä proposition 1981/82:155 (mom. 1)

Anders Högmark, Sonja Rembo och Görel Bohlin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar ”Propositionens förslag” och slutar ”dess helhet” bort ha följande lydelse:

Det statsfinansiella läget nödvändiggör en stram hushållning med statens resurser, varav självklart följer en stark restriktivitet med nya utgifter.

AU 1981/82:24

7 Redan av detta skäl ger regeringens förslag om ett helt nytt statsbidrag anledning till tveksamhet. Men man kan även rikta principiella invändningar mot förslaget. Med detta vill regeringen främja strävandena mot ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Det kan dock ifrågasättas om förslaget kommer att leda till den önskade effekten. I praktiken kommer nämligen större delen av det föreslagna stödet att tillfalla de politiska partiernas kvinnoförbund. Nu måste med bestämdhet hävdas att jämställdhetsfrågorna har en sådan vikt att de måste angripas på en bred bas i de politiska partierna. Det föreslagna stödet kan av moderpartierna tas till intäkt för att ägna minskad uppmärksamhet åt jämställdhetsfrågorna. Därigenom riskerar man att behovet av särskilda kvinnoförbund i deras nuvarande form kommer att permanentas. Men jämställdhetsfrågorna berör män såväl som kvinnor. Åtminstone på sikt måste det därför bli en given ordning att arbetet med dessa frågor förs vidare inom organisationer där kvinnor och män är verksamma och tillsammans driver utvecklingen vidare på detta område.

Slutsatsen av det anförda blir att regeringens förslag bör avvisas. Utskottet ansluter sig därför till det i motion 2391 framställda yrkandet att förslaget skall avslås.

F. n. får kvinnoorganisationerna stöd bl. a. i form av s. k. projektbidrag för olika ändamål. I flera yttranden över den utredning som ligger till grund för regeringens förslag kritiseras denna typ av bidrag. Det anses att de alltför mycket styr organisationerna i stället för att stödja dem och att de leder till ryckighet i deras planering. Utskottet har samma uppfattning och menar att det därför kan vara värt att pröva om inte projektbidragen eller i varje fall delar av dem kan omformas till ett generellt bidrag till de icke-partipolitiska kvinnoorganisationerna. Regeringen bör överväga denna fråga och lägga fram förslag härom för riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse 1. beträffande avslag på proposition 1981/82:155 att riksdagen

a) med bifall till motion 1981/82:2391 yrkande 1 avslår regeringens förslag,

b) med anledning av motion 1981/82:2391 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om projektbidrag till kvinnoorganisationerna.