Prop. 1981/82:155

om stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

Prop. 1981/82: 155

Regeringens proposition 1981/82: 155

om stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet;

beslutad den 8 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN KARL BOO

l Information

i sex- till

SAMMANFATTNING AV BETÄNKANDET (SOU 1980:44) BIDRAG TILL KVINNOORGANISATIONER

Frågan om ett kontinuerligt statligt verksamhetsstöd till kvinnoorganisa- tionerna har aktualiserats vid ett flertal tillfällen under senare år. Som motiv för bidrag har särskilt hänvisats till organisationernas arbete för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Man har även hänvisat till organisa- tionernas allmänna insatser för kvinnor i samhällsarbete och samhällsde— batt.

I november 1979 antog regeringen direktiv (Dir.1979:137) för utredning om statsbidrag till kvinnoorganisationer. ] direktiven betonades kvinnoor- ganisationernas betydande insatser när det gäller att ställa kvinnornas problem i centrum och att driva på arbetet för ökad jämställdhet. Med hänsyn härtill borde kvinnoorganisationerna inte stå utanför det reguljära statliga stödet till folkrörelser. Utredningen skulle främst syfta till att lösa de tekniska problem som sammanhängde med ett statsbidrag till kvinnoorga— nisationer. Bidraget borde få formen av ett kontinuerligt verksamhetsstöd för organisationernas centrala arbete. Utredningen hade att överväga vilka typer av organisationer som borde komma i fråga för statsbidrag. Utred- ningen borde enligt direktiven bedriva sitt arbete i nära samarbete med kvinnoorganisationerna.

Utredningen har under utredningsarbetet haft kontakt med ett stort antal kvinnoorganisationer. Som en grund för utredningens arbete har en enkät genomförts hos ett 20-tal organisationer. I denna efterfrågades bl. a. organisationernas mål. uppbyggnad. storlek. geografisk utbredning. ekono- misk ställning etc.

Utredningen lämnar en kortfattad beskrivning av kvinnoorganisationer- nas framväxt. arbetssätt och betydelse för utveckligen. Även olika samar- betsformer mellan kvinnoorganisationer inom och utom Sverige beskrivs i betänkandet.

Utredningen visar att de politiska kvinnoförbunden till stora delar finansierar sin verksamhet med egna avgifter och med bidrag från sina moderpartier. Övriga kvinnoorganisationer finansierar sin verksamhet främst med egna avgifter.

Av betänkandet framgår att det bland de nordiska länderna endast är i Finland som något kontinuerligt stöd utgår till kvinnoorganisationerna. Detta stöd är dock begränsat till de partipolitiska kvinnoorganisationer- na.

Utredningen föreslår att följande krav skall ställas för att ett kontinuerligt verksamhetsstöd till kvinnoorganisationernas centrala arbete skall utgå: Organisationen skall som främsta mål ha att verka för förbättring av kvinnans

IQ b)

Prop. 1981/82:155

ställning i samhället och aktivt arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män. Organisationen skall till sin övervägande del bestå av kvinnor även om män kan vara medlemmar. Organisationen skall vara uppbyggd på indivi- duellt medlemskap. där varje person som delar organisationens mål och stadgar, genom enskilt initiativ kan bli medlem. Medlemmen skall kunna påverka organisationens inriktning. verksamhet och uppbyggnad. Organisa- tionen skall ha viss spridning i landet och omfatta ett visst antal betalande medlemmar.

Utredningen föreslår ett grundbidrag på 175 000 kronor för kvinnoorga- nisationer med mer än 3000 medlemmar. Härutöver föreslås ett rörligt bidrag med 15 kronor per medlem i intervallet 3 000—40 000 medlemmar och med 10 kronor per medlem för ett medlemstal över 40000. För organisatio- ner med ett medlemstal mellan 1 500—3 000 medlemmar föreslås halvt grundbidrag. Den rörliga delen av bidraget skall utgå som för övriga organisationer. Den totala kostnaden för det föreslagna bidraget kan uppskattas till ca 4.5 miljoner kronor.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82:155 24

sig.

SAMMANSTÄLLNING AV REMISSYTTRANDEN ÖVER BETÄN- KANDET (SOU I980:44) BIDRAG TILL KVINNOORGANISATIO- NER

Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av styrelsen för internationell utveckling (SIDA). socialstyrelsen, Skolöverstyrelsen, statens arbetsmarknadsnämnd. statens kulturråd, arbetsmarknadsstyrelsen. statens invandrarverk. jämställdhetsombudsmannen. statens ungdomsråd. jäm- ställdhetskommitte'n. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige. Tjänstemännens centralorganisation. Cen- tralorganisationen SACO/SR. Arbetarnas bildningsförbund. Centerns ung- domsförbund. Folkets Husföreningarnas riksorganisation._Folkparkernas centralorganisation, Förbundet Vi unga, Föreningen Norden. HSB:s riks- förbund. Hyresgästernas riksförbund. IOGT-NTO. KFUK-KFUM:s riks- förbund. Kooperativa förbundet. Medborgarskolan. Motorförarnas Helnyk- terhetsförbund. Studieförbundet Vuxenskolan. Sveriges frikyrkoråd, Sveri- ges riksidrottsförbund. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Unga Örnars riksförbund. Area Sweden of Zonta International, Centerns kvinno- förbund. Folkpartiets kvinnoförbund. Fredrika-Bremer-förbundet. Grupp 8, Husmodersförbundet hem och samhälle. Kooperativa gillesförbundet. Kvinnohusgruppen i Stockholm. Moderata kvinnoförbundet. Riksförbundet internationella föreningen för invandrarkvinnor. Svenska kvinnors vänster- förbund. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Sällskapet Nya Idun. Yrkeskvinnors riksförbund. Kristen Demokratisk samlings kvinnoråd och Vänsterpartiet kommunisternas kvinnopolitiska utskott.

I utarbetandet av Sveriges frikyrkoråds yttrande har även deltagit De fria kristna samfundens råd. I rådet finns förutom samtliga till frikyrkorådet anslutna samfund även Pingströrelsen. Evangeliska-Fosterlands-stiftelsen. Frälsningsarmén i Sverige och Adventistsamfundet.

Utan föregående remiss har Sveriges kyrkliga kvinnoråd avgett yttrande över betänkandet.

Fem remissinstanser har skriftligen meddelat att de avstått från att yttra

Remissutfallet (' stort

Utredningens grundläggande uppgift har varit att föreslår ett kontinuerligt verksamhetsstöd till kvinnoorganisationernas centrala arbete.

En stor majoritet av remissinstanserna lzarxtällt sig positiva till utredning- ens förslag om ett kontinuerlig! verksamhetsstöd till kvinn()()rganisationerna. Man har bl. a. framhållit att kvinnoorganisationerna varit pådrivande när det

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82:155 25

gäller kvinnornas ställning i samhället. Man säger också att det idag är kvinnoorganisationerna som har de bästa förutsättningarna att driva frågan om jämställdhet. Andra remissinstanser framhåller rättvisekravet. Detta innebär att kvinnoorganisationerna liksom andra organisationer bör ha statligt stöd för sin verksamhet. Ett fåtal remissinstanser är negativa eller tveksamma till utredningens förslag. Man hänvisar bl. a. till att utredningens förslag innebär att vissa mindre kvinnoorganisationer inte kommer att erhålla bidrag. Någon remissinstans anser att landets ekonomiska läge inte gör det möjligt att införa nya typer av bidrag.

Styrelsen för internationell utveckling. SIDA framhåller att det ingår i SIDA:s uppdrag att nå fattiga och eftersatta grupper i u-land. Kvinnor och barn är talrikt företrädda bland dessa grupper. Att nå fram till kvinnor i u-land med svenskt stöd har enligt SIDA visat sig svårt. Eftersom SIDA har haft och fortfarande har svårt att bistå kvinnor i u-land. har SIDA sett svenska kvinnoorganisationernas stöd till sina systerorganisationer i u-land som något mycket värdefullt.

En av de verkliga flaskhalsarna för att kvinnoorganisationerna ska bli riktigt effektiva i sin biståndsverksamhet är enligt SIDA deras dåligt bemannade centrala kanslier. Kvinnoorganisationerna har helt enkelt inte medel att sätta upp kanslier som motsvarar deras behov. SIDA har endast i mycket begränsad utsträckning haft möjlighet att bistå organisationerna på denna punkt. SIDA hälsar därför med tillfredsställelse att utredningen föreslår generella bidrag till kvinnoorganisationerna. Dessa bidrag bör som utredningen påpekar ge organisationerna möjlighet att ha ett centralt kansli med en eller ett par anställda. Socialstyrelsen framhåller att jämställdhet måste vara en angelägenhet för alla men för dagen är utredningens mening att kvinnoorganisationerna är bäst skickade att följa upp och vidareutveckla arbetet förjämställdhet helt giltig. Enligt styrelsen är det därför motiverat att ge ett väl utformat ekonomiskt stöd i form av statsbidrag till de kvinnoor- ganisationer, som aktivt arbetar för att förbättra kvinnors ställning i samhället och för jämställdhet mellan kvinnor och män. Skolöverstyrelsen säger att kvinnoorganisationerna har varit pådrivande när det gäller att ställa kvinnors problem i centrum och driva arbetet för ökad jämställdhet. Styrelsen är i huvudsak positiv till utredningens förslag att inrätta ett. kontinuerligt verksamhetsstöd till kvinnoorganisationer. Detta bör enligt styrelsen innebära att kvinnoorganisationer. som arbetar med att förbättra kvinnans ställning i samhället och med jämställdhet mellan kvinnor och män, stimuleras att vidareutveckla sin verksamhet. Statens arbetsmarknadsnämnd är positiv till utredningens förslag om ett kontinuerligt verksamhetsstöd till kvinnoorganisationerna. Organisationernas insatser för att främja kvinnor- nas ställning i samhället är av stor betydelse. Genom opinionsbildning och attitydpåvcrkan inom nämndens verksamhetsområde. den statliga arbets- marknaden. kan kvinnoorganisationerna anser nämnden bl. a. medverka till att förändra de unga flickornas val av utbildningsvägar och yrkesområden.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82:155 26

Statens kulturråd anser att införandet av ett nytt statsbidrag till kvinnoorga- nisationer är en positiv utveckling som gör organisationerna mindre beroende av projektmedel. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att kvinno- organisationernas betydelse som pådrivande i samhällsförändrande och opinionsbildande syfte är väl känd. Betydande insatser görs också enligt styrelsen för att utbilda, stimulera och stödja kvinnor för att aktivt medverka i samhällsutvecklingen. Styrelsen har kontinuerliga kontakter med kvinno- organisationerna bl. a. för information om arbetsförmedlingens service och om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Ett ömsesidigt utbyte sker också vid deltagande i t. ex. konferenser anordnade av styrelsen resp. kvinnoor- ganisationerna. Mot bakgrund av ovanstående tillstyrker styrelsen utred- ningens förslag att de riksomfattande kvinnoorganisationerna ges ett kontinuerligt statligt verksamhetsbidrag. Jämställdhetsombudsmannen anser att kvinnoorganisationerna har en mycket viktig funktion när det gäller det fortsatta jämställdhetsarbetet inte minst på arbetslivets område. Liksom andra folkrörelser bör de därför enligt ombudsmannen vara berättigade till statligt stöd för sin verksamhet. För att organisationerna skall kunna planera arbetet på längre sikt och för att arbetet skall få en fastare struktur är det. som utredningen funnit, lämpligare att stödet utgår, inte som hittills i form av projektbidrag, utan som reguljära bidrag. Enligt statens ungdomsråd uträttar kvinnogrupper och kvinnoorganisationer runt om i vårt land ett ovärderligt arbete för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. De måste därför enligt rådet tillförsäkras en bastrygghet genom ekonomiskt stöd från kommuner, landsting och stat. Till de större kvinnoorganisationerna är det anser rådet motiverat att ge statligt. centralt stöd för att ge dem den planeringstrygghet och möjlighet till framförhållning som barn- och ung- domsorganisationerna idag tillerkänns. Jämställdhetskommittén är positiv till grundtanken att kvinnoorganisationerna får statligt stöd liksom övriga folkrörelser.

Svenska kommunförbundet anser med hänsyn till värdet av arbete för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män att ett samhällsstöd till organisationer med denna inriktning är motiverat. Landstingsförbundet instämmer i utredningens uppfattning om behov av stöd till kvinnoorganisationernas arbete. Det är enligt förbundet viktigt ur demokratisk synpunkt att kvinnornas möjligheter och förutsättningar att påverka sin situation förbätt- ras. I huvudsak liknande synpunkter framförs av Landsorganisationen i Sverige. Även Tjänstemännens centralorganisation ställer sig positiv till ett reguljärt stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet.

Arbetarnas bildningsförbund, ABF instämmer i utredningens allmänna motiv för ett statligt stöd till kvinnoorganisationer. Dessa organisationer har enligt ABF otvivelaktigt stor betydelse för kvinnor i såväl samhällsliv som i debatten om utformningen av det framtida samhället. Till det senare hör framhåller ABF bl. a. frågan om ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. en fråga där kvinnoorganisationerna spelar en betydelsefull roll. Centerns

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82:155 27

ungdomsförbund har i tidigare sammanhang pekat på behovet av ett särskilt stöd till kvinnoorganisationerna. Förbundet hälsar därför med tillfredsstäl- lelse att ett utredningsförslag nu föreligger. Folkets Husföreningarnas riksorganisation delar utredningens mening att kvinnoorganisationerna har bäst möjligheter att påverka arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt organisationens mening har de politiska kvinnoorganisationer- nas centrala roll och möjligheter underskattas i utredningen. Medan flertalet organisationer har främst opinionsbildande möjligheter har framhåller organisationen de politiska organisationerna också möjligheter att direkt påverka den demokratiska beslutsprocessen, vilket i jämställdhetsarbetet är av stor betydelse. Folkparkernas riksorganisation finner det självklart att kvinnoorganisationerna skall ha statliga bidrag till sin verksamhet på samma grunder som andra folkrörelser. Även Förbundet Vi unga, Föreningen Norden, HSB:s riksförbund, KF UK-KF UM:s riksförbund, Kooperativa förbundet och Medborgarskolan är positiva till ett statsbidrag till kvinnoor- ganisationerna.

IOGT-NTO tillstyrker utredningens förslag i sin helhet. Organisationen ser förslaget som en rättvis behandling av kvinnoorganisationerna i förhållande till andra organisationer. Motorförarnas helnykterhetsförbund anser att rättviseskäl talar för att även kvinnoorganisationer. som uppfyller vissa krav. bör komma i åtnjutande av ett statligt stöd.

Studieförbundet Vuxenskolan delar uppfattningen att kvinnoorganisatio- nerna gjort betydande insatser, när det gäller att ställa kvinnornas problem i centrum och att driva arbetet för ökad jämställdhet. Kvinnoorganisationerna har framhåller förbundet på olika sätt och inom många olika samhällsom- råden varit pådrivande, då det gällt att ändra på de förhållanden som kvinnor tidigare levt i. Förbundet Vuxenskolan ställer sig därför positiv till utredningens förslag om stöd till kvinnoorganisationerna. Sveriges riks- idrottsförbund framhåller att kvinnogrupper och kvinnoorganisationer runt om i landet uträttar ett ovärderligt arbete för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och kämpa för en framtida struktur. där barn och vuxna kan leva i samspel med varandra. Mot denna bakgrund instämmer förbundet i det berättigade kravet att organisationer som verkar i denna anda bör tillförsäkras någon form av samhällsstöd.

Area Sweden of Zonta International hälsar med tillfredsställelse förslaget att också kvinnoorganisationerna skall komma i åtnjutande av reguljärt statligt bidrag till sin verksamhet. Centerns kvinnoförbund konstaterar med tillfredsställelse att det arbete som förbundet och andra kvinnoorganisatio- ner har bedrivit för att göra samhället medvetet om kvinnoorganisationernas betydelse nu resulterat i ett konkret utredningsförslag. Det är förbundets förhoppning att utredningens förslag om bidrag till kvinnoorganisationerna snarast kan förverkligas. Folkpartiets kvinnoförbund anser liksom utredning- en att staten bör ge stöd även till kvinnoorganisationerna. Kvinno- och jämställdhetsorganisationerna har framhåller förbundet varit diskrimine-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1981/82:155 28

rade i förhållande till idrotts-. ungdoms- och nykterhetsorganisationer som fått kontinuerligt stöd från statsmakterna.

Fredrika-Bremer-förbundet framhåller att man i skrivelser och uppvakt- ningar ofta påtalat den uppenbara orättvisa. som ställt förbundets arbete för jämställdhet mellan kvinnor och män — en av demokratins hörnstenar — utanför samhälleligt stöd. Att hålla kvinnorörelsen utanför bidragssystemet anser förbundet är en öppen diskriminering av det jämställdhetsarbete. som drivits av framför allt kvinnor i generationer.

Husmodersförbundet hem och samhälle, Kooperativa gillesförbundet. Riksförbundet internationella föreningen för invandrarkvinnor. Svenska kvinnors vänsterförbund. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Säll- skapet Nya Idun. Yrkeskvinnors riksförbund. Vänsterpartiet kommunisternas kvinnopolitiska utskott. och Kristen Demokratisk samlings kvinnoråd uttalar sig alla positivt till ett statsbidrag till kvinnoorganisationerna.

Några remissinstanser är negativa eller tveksamma till förslaget om statsbidrag till kvinnoorganisationer. Ett par remissinstanser tar upp frågan utifrån dessa instansers speciella utgångspunkter.

Centralorganisationen SA CO/SR finner att utredningens förslag är märk- ligt och bygger på ett något verklighetsfrämmande resonemang. Enligt SACO/SR finns det behov av att erinra utredningen om att jämställdhet är en fråga som angår både kvinnor och män. Utredningen ger enligt SACO/SR inte klara besked huruvida bidrag skall gå till kvinnoorganisationer i allmänhet eller till organisationer som verkar för att förverkliga jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt SACO/SR bör endast den senare gruppen omfattas. Sveriges frikyrkoräd konstaterar att utredningens kartläggning av kvinnoorganisationernas arbete ger en intressant bild av frivilligarbete av och för kvinnor. Ändå är det uppenbart att utredningen haft kontakt med endast ett begränsat urval av kvinnoorganisationer. Frikyrkorådet finner det anmärkningsvärt att utredningen. i total tystnad kunnat förbigå samtliga religiösa grupper. Livaktiga kvinnoorganisationer har framhåller frikyrko- rådet inom frikyrkorörelsen spelat och spelar en viktig roll när det gäller att förstärka kvinnlig indentitet och samhörighet och främja demokratisk träning och socialt och internationellt engagemang. Mot bakgrund av de ovan påtalade bristerna dels i kartläggningen av kvinnoorganisationerna. dels i definitionen av krav för statsbidrag anser Sveriges frikyrkoråd att den föreliggande utredningen inte bör läggas till grund för proposition. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser att många av de kvinnoorganisa- tioner som är verksamma i det svenska samhället gör viktiga insatser för att förbättra kvinnors situation i samhället och för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män. Många av dessa organisationer har också behov av ett stöd från samhällets sida för att kunna finansiera sin verksamhet. Förbundet anser dock att det förslag till statsbidrag som utredningen föreslår inte kan ligga till grund för ett regeringsförslag. Man hänvisar härvid bl. a. till föreslagen bidragskonstruktion samt utredningens förslag om vilka organisationer som

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82:155 29

skall vara bidragsberättigade. Även Unga Örnars riksförbund intar en tveksam attityd till utredningsförslaget. Förbundet anser bl. a. att vissa statsbidrag inte skall vara förbehållna ensidigt sammansatta organisationer där t. ex. könstillhörighet är enda kriterium för medlemskap. Förbundet menar att det föreslagna stödet bör kunna utgå till olika organisationer för vuxna som arbetar för att demokratisera samhället. som själva är demokra- tiskt uppbyggda och som verkar för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.

Enligt Grupp 8 gör utredningen ett misstag när man ser på projektbidragen så ensidigt negativt. Enligt gruppen borde det vara möjligt att vid sidan av de reguljära bidragen skapa projektbidrag avsedda speciellt för små aktiva organisationer. De små aktiva organisationerna kan inte fortsätta att vara en opinionsbildande faktor i samhället utan stöd framhåller Grupp 8. Kvinna- husgruppen i Stockholm är kritisk mot förslaget. Enligt gruppen innebär förslaget att anslagen styrs bort ifrån den självständiga kvinnorörelsen till förmån för främst de politiska kvinnoförbunden. Moderata kvinnoförbundet framhåller att kvinnoorganisationernas arbete för jämställdhet mellan kvinnor och män är ett viktigt samhällsarbete. Förbundet anser emellertid att det är principiellt felaktigt att införa ett helt nytt statsbidrag till kvinnoor- ganisationer. Ett sådant bidrag till de politiska kvinnoförbunden kan enligt förbundet verka i den riktningen att kvinnoförbunden blir permanenta.

Statens invandrarverk har i sitt yttrande granskat synpunkter och förslag med utgångspunkt från det intresseområde verket har i detta sammanhang, dvs. invandrarkvinnornas möjligheter att genom föreningslivet mer aktivt delta i samhällsarbete. Verket framhåller att många invandrarkvinnor hör till de mest utsatta i samhället. De är ofta migranter i dubbel bemärkelse. De förflyttas inte bara geografiskt utan också historiskt-socialt mellan olika roller i familjen, arbetslivet och samhället i stort. En stor del av invandrarkvinnorna lever isolerade i förhållande till det svenska samhället. De har därför anser verket särskilt anledning att gemensamt söka påverka den egna livssituationen och verka för jämställdhet. även om det måste ske från andra utgångspunkter och på annat sätt än bland svenska kvinnor. Invandrarorganisationerna är framhåller verket fortfarande under uppbygg- nad. lnvandrarverket anser att såväl kvinnokommittéer/kvinnosektioner inom de nationella organisationerna som Riksförbundet internationella föreningen för invandrarkvinnor bör få del av det föreslagna statsbidraget. Sveriges kyrkliga kvinnoråd finner det beklagligt att utredningen utelämnat kvinnoorganisationerna inom ramen för svenska kyrkan samt även övriga samfund. Rådets möjligheter till statsbidrag har därmed ej heller prövats.

4 Riksdagen 1981/82. ] sami. Nr 155

• Sida 34
•  Original

Prop. 1981/82:155 30

Remissinstansernas ställningstagande till olika delfrågor

Krav för statsbidrag

Utredningen anser att följande krav bör ställas på en kvinnoorganisation för att ett kontinuerligt verksamhetsstöd skall kunna komma ifråga:

Organisationen skall som främsta mål ha att verka för en förbättring av kvinnans ställning i samhället och aktivt arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män. Organisationen skall till sin övervägande del bestå av kvinnor även om män kan vara medlemmar. Organisationen skall vara uppbyggd på individuellt medlemskap, där varje person som delar organi- sationens mål och stadgar. genom enskilt initiativ kan bli medlem. Medlemmen skall kunna påverka organisationens inriktning. verksamhet och uppbyggnad. Organisationen skall ha viss spridning i landet och omfatta ett visst antal betalande medlemmar.

Ett drygt 30-Ia1 remissinstanser har berört kraven för statsbidrag. Remiss- instanserna hari allmänhet ställt sig positiva till dessa. Ett 10-tal instanser har emellertid redovisat en tveksam eller negativ inställning till kraven. Några instanser som i huvudsak stödjer de uppställda kraven har dock anmält viss tveksamhet i någon del.

Styrelsen för internationell utveckling finner de kriterier som utredningen föreslår som helt rimliga. Dock är kravet på medlemsantal enligt styrelsen högt. Socialstyrelsen finner att de ställda bidragskraven ger en rimlig garanti för att statsbidragen skall få den avsedda effekten och för att man inom organisationerna arbetar i vedertagna demokratiska arbetsformer. Jäm- ställdhetsombudsmannen delar utredningens uppfattning beträffande flerta- let av de villkor som föreslagits som förutsättning för att en organisation skall kunna komma i fråga för bidrag. Vilket antal medlemmar en organisation skall ha för att vara berättigad till helt respektive halvt grundbidrag kan framhåller ombudsmannen givetvis diskuteras. Utan att närmare redovisa sina överväganden har utredningen föreslagit 3 ()()0 medlemmar som minimum för helt grundbidrag och 1 500 medlemmar för halvt bidrag. Måtten förefaller mindre lyckligt valda med hänsyn till konsekvenserna. Av de i bilaga 4 till betänkandet angivna 22 organisationerna skulle säger ombudsmannen med dessa beräkningsgrunder — om övriga villkor vore uppfyllda — endast nio vara berättigade till fullt grundbidrag och därutöver två till halvt bidrag. Övriga organisationer skulle inte få något stöd alls. Lägges därtill kravet på verksamhet i minst tolv av landets landstingsområ- den förlorar framhåller ombudsmannen ytterligare några organisationer rätten till bidrag. Jämställdhetsombudsmannen utgår härvid från att samtliga politiska partiers kvinnoorganisationer skulle anses berättigade till bidrag. oavsett metoden för medlemsanslutning. Slutsatsen blir anser ombudsman- nen att stödet med den föreslagna konstruktionen främst kommer att gynna kvinnoorganisationer som redan är väl tillgodosedda med bidrag. medan små

• Sida 35
•  Original

Prop. 1981/82:155 31

organisationer som varit initiativtagare i jämställdhetsarbetet under 1970- talet blir helt utan stöd.

Centerns ungdomsförbund menar att det är riktigt att krav ställs på viss storlek och geografisk spridning för att en kvinnoorganisation ska bli bidragsberättigad. Med tanke på den stora målgrupp som finns för kvinnoorganisationer — alla kvinnor över 15 år — kan enligt förbundet ifrågasättas om inte behovet på medlemsantal bör ställas högre än 3 000. Detta för att få mera rättvisa gentemot ungdomsorganisationerna, som har att arbeta med en betydligt mindre målgrupp 7—25 år. Folkparkemas centralorganisation anser att antalet medlemmar på många sätt är bästa grunden för statsbidrag. Vad gäller kvinnoorganisationerna bör emellertid säger organisationen beaktas att en del politiska organisationer automatiskt ansluter alla till partiet anslutna kvinnor till kvinnoorganisationen. Ett bidrag baserat på antalet medlemmar kan därför orsaka att vissa organisationer med ett stort antal medlemmar. varav många inte är anslutna på eget initiativ. får ett betydligt större stöd än en mindre organisation med mer aktiva medlemmar. Detta kan anser organisationen eventuellt kompenseras genom projektbidrag till mindre. men mycket aktiva organisationer. Förbundet Vi unga som delar utredningens uppställda krav för bidrag framhåller att det kan bli problem med att avgöra vilket av en organisations mål som är det främsta och hur man skall kunna definiera "att arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män". Medborgarskolan tillstyrker i huvudsak utredningens förslag till bidragskriterier men vill ifrågasätta, om inte den nedre gränsen 3 000 medlemmar för erhållande av statsbidrag borde höjas. Medborgarsko- lan avstyrker statsbidrag under "ett uppbyggnadsskede" till organisationer med mindre än 3 000. Däremot borde övervägas att införa samma ingångsregler som gäller för bidragsgivningen till nya ungdomsorganisatio- ner. Medborgarskolan finner utredningens uttalande att "Organisationen skall som främsta mål ha att verka för en förbättring av kvinnans ställning i samhället och aktivt arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män” alltför snäv och begränsad. Vissa organisationer skulle enligt Medborgarskolan med en sådan formulering kunna ställas utanför bidragsgivningen. De politiska kvinnoorganisationerna torde exempelvis framhåller'Medborgar- skolan ha betydligt större ambitioner och vidare syften, något som rimligen inte kan få negativt påverka deras rätt till statsbidrag. Sveriges frikyrkoråd delar i huvudsak de krav som angetts för statsbidrag. Frikyrkorådet tillägger att man anser att utredningen gjort en alltför snäv avgränsning genom kravet att "Organisationen skall som främsta mål ha att verka för en förbättring av kvinnans ställning i samhället och aktivt arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män". Många idéburna kvinnoorganisationer gör framhåller rådet en viktig insats för ökat kvinnligt engagemang i samhällslivet och därmed för ökad jämställdhet genom sitt samhällsengagemang och sin kontinuerliga träning av kvinnor att ta del, yttra sig och agera i frågor av skilda slag. Detta gälleri många fall utan att detta i organisationens stadgar är

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/821155 32

formulerat som organisationens främsta mål. En annan fråga som enligt frikyrkorådets mening inte tillräckligt belysts är frågan 'om i vilken utsträckning kvinnoorganisationer som i praktiken bara utgör den kvinnliga delen av en annan statsbidragsberättigad organisation skall vara berättigad till bidrag på samma villkor som helt fristående kvinnoorganisationer. Area Sweden of Zonta International tillstyrker utom på en punkt de krav på statsbidrag som ställts. Enligt organisationen bör inte den omständigheten att organisationen inte är öppen för en var utgöra hinder för statsbidrag. Moderata kvinnoförbundet anser att ett minimikrav bör vara att en bidragsberättigad organisation har 3 000 medlemmar. 1 övrigt stöder förbundet de krav som angetts.

Instämmande uttalanden till utredningens krav för statsbidrag ges även av Skolöverstyrelsen, Arbetarnas bildningsförbund, Föreningen Norden. Hyres- gästernas riksförbund. IOG T-N TO, Kooperativa förbundet, Studieförbundet Vuxenskolan. Centerns kvinnoförbund, Fredrika-Bremer-förbundet. Svens- ka kvinnors vänsterförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnorförbund. Sällskapen Nya Idun och Kristen Demokratisk samlings kvinnoråd._

Några remissinstanser är tveksamma eller negativa till de uppställda kraven för bidrag. Statens kulturråd anser att ett schablonbidrag baserat på antal direktanslutna medlemmari sig innebär att en organisation bör sträva efter så stort antal medlemmar som möjligt. Detta gäller dock enligt rådet inte de som redan uppnått 40000 medlemmar. Det nya bidragssystemet innebär också enligt rådet att vissa organisationer kommer att bli föremål för betydande ekonomiska orättvisor om de inte förändrar nuvarande förutsätt- ningar för medlemskap. Detta gäller de organisationer som har indirekt anslutning av sina medlemmar utan direkt medlemsavgift. Här anger rådet som exempel Folkpartiets kvinnoförbund och Moderata kvinnoförbundet. I övrigt har kulturrådet inget att anföra mot de ställda kraven. Statens invandrarverk pekar på invandrarorganisationernas svårigheter att uppfylla krav på medlemstal och geografisk spridning. Verket anser att särskild hänsyn bör tas till att invandrarorganisationernas rekryteringsunderlag är begränsatoch till att många invandrargrupper av kulturella skäl valt eller av arbetsmarknadsskäl tvingats att bo koncentrerat till ett fåtal landstingskom— muner. Svenska kommunförbundet är tveksam till den föreslagna konstruk- tionen av bidraget. Som villkor för bidrag skall bl. a. gälla att organisationen ”ska ha som främsta mål att verka för en förbättring av kvinnans ställning i samhället och aktivt arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män". Denna beskrivning ger enligt förbundet tolkningsproblem t. ex. vad avser politiska kvinnoorganisationer där man kan diskutera frågan om det främsta målet är att få gehör för partiets politik överhuvudtaget eller om det främsta målet är jämställdhet mellan könen. En ny åldersgräns för bidrag kan också enligt förbundet innebära vissa gränsdragningsproblem mot ungdomsorga- nisationer med stor andel flickor. där åldersgränsen är 7—25 år. De nuvarande kvinnoorganisationerna tillämpar olika medlemsdefinitioner. För att få

• Sida 37
•  Original

Prop. l981/82:155 33

enhetliga grunder för ett bidrag som grundas på antalet medlemmar kan det framhåller förbundet bli nödvändigt att närmare reglera medlemsbegreppet som bidragsvillkor. vilket strider mot principerna att organisationerna själva skall bestämma i denna typ av frågor.

Centralorganisationen SA C O/SR menar att kvalifikationskravet att en organisation huvudsakligen skall bestå av kvinnor inte skall finnas kvar. Det väsentliga är enligt SACO/SR att organisationen som främsta mål har att verka för att förverkliga jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt KFUK-KFUM:s riksförbund bör man överväga andra kriterier än medlems- begreppet för bidragsgivningen. Enligt förbundets uppfattning bör man stödja konkreta insatser och aktiviteter snarare än medlemskapet i organi- sationen. Mycket talar enligt förbundet för att stödet bör få en projektin- riktad utformning. vilket inte utesluter ett organisationsstöd. Vidare bör det inte begränsas till organisationer med enbart eller övervägande majoritet kvinnligt medlemskap. Det är som förbundet redan framhållit verksamhe- tens syfte och mål och de konkreta insatserna för att förverkliga dessa. som bör stödjas. Motorförarnas helnykterhetsförbund är tveksamt till de kriterier som utredningen uppställer när det gäller stödet. Det kan inte vara rimligt anser förbundet att endast organisationer. vars främsta mål är att verka för förbättring av kvinnans ställning i samhället och aktivt arbeta för jämställd- het mellan kvinnor och män skall kommai åtnjutande av bidragen. En sådan hård begränsning framstår som stötande. I stället bör man anser förbundet tilltnäta större betydelse för organisationernas samhällsnyttiga verksamhet. Folkpartiets kvinnoförbund anser att det i och för sig inte är orimligt att lägga medlemsantalet till grund för ekonomiska bidrag. Men säger förbundet ett bidragssystem måste också anpassas till de enskilda organisationers demo- kratiskt fattade beslut och organisationernas uppbyggnad. Det är en viktig liberal princip. Bortsett från detta framhåller förbundet ställs också många mindre kvinno— och jämställdhetsorganisationer utan stöd om bidragen baseras på antalet medlemmar.

Förslag till bidragssystem

Bidragsmodeller

Utredningen föreslår ett bidragssystem som bygger på ett grundbidrag kompletterat med ett rörligt bidrag baserat på antal medlemmar. Bidraget skall utgå till organisationer med mer än 3 000 medlemmar och som i övrigt uppfyller utredningens bidragsvillkor. För organisationer med mer än 40 000 medlemmar sänks det rörliga bidraget för medlemsantal över 40 000. För organisationer med ett medlemsantal mellan 1 500 och 3 000 medlemmar föreslås halvt grundbidrag. Den rörliga delen av bidraget skall utgå som för övriga organisationer.

Utredningen föreslår dessutom att ingen organisation skall kunna få högre bidrag än 75 % av sina centrala kostnader samt att samordning skall ske mellan nu föreslaget statsbidrag och de statsbidrag som i dag utgår till vissa

• Sida 38
•  Original

Prop. 1981/82:155- 34

kvinnoorganisationer. Utredningen föreslår vidare att kommundepartemen- tet under en övergångstid skall vara bidragsfördelande myndighet.

Ett 20-tal remissinstanser tar särskilt upp förslaget till bidragssystem. Flertalet av dessa ställer sig positiva till förslaget även om vissa av de positiva remissin tanserna önskar förändring i någon enskildhet. Några remissinstan- ser önska sådana förändringar av bidragssystemet att deras inställning till den föreslagnl konstruktionen måste betecknas som tveksam eller negativ. Någon remissinstans uttalar sig direkt emot bidragskonstruktionen. Frågan om gränserna för bidrag kommenteras särskilt av remissinstanserna. Vissa önskar att den nedre gränsen 1 500 medlemmar sänks medan andra ifrågasätter om inte gränserna 1500 resp. 3000 medlemmar bör höjas. Härvid gör man jämförelser med de gränser som ”gäller för bidrag till ungdomsorganisationerna. En annan fråga som kommenteras av några remissinstanser är att ett nytt ekonomiskt stöd inte får innebära försämringar för de organisationer som i dag har statsbidrag.

Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag till bidragssystem. Sty- relsen understryker också utredningens mening att de kvinnoorganisationer som redan får bidrag inte skall få en försämring genom det föreslagna statsbidraget. Härvid bör även framhåller styrelsen tas hänsyn till nu utgående projektbidrag. Föreningen Norden liksom IOGT-NTO finner att den föreslagna indelningen i ett fast grundbidrag och ett rörligt bidrag relaterat till medlemsantalet är väl avvägd. Motorförarnas helnykterhetsför- bund finner att bidragskonstruktionen ansluter sig till i huvudsak vad som gäller inom ungdomsorganisationerna. Erfarenheterna från ungdomsorgani— sationerna visar framhåller förbundet att den föreslagna konstruktionen kan fungera någorlunda väl.

Studieförbundet Vuxenskolan och Centerns kvinnoförbund tillstyrker i huvudsak förslaget till bidragssystem. Förbundet anser dock att den rörliga delen av bidraget skall utgå med lika belopp för hela medlemsantalet. Även Fredrika-Bremer-förbundet anser att den föreslagna bidragsmodellen är bra. Samtidigt framhåller förbundet att det föreslagna grundbeloppet är för lågt.

Positiva uttalanden till den föreslagna bidragsmodellen har även avgetts av statens kulturråd, Centerns ungdomsförbund, Hyresgästernas riksförbund, Medborgarskolan, Husmodersförbundet hem och samhälle och Yrkeskvin- nors riksförbund.

Några remissinstanser föreslår mer omfattande förändringar av bidragsmo- dellen eller uttalar sig emot denna.

Jämställdhetsombudsmannen föreslår att gränsen för halvt grundbidrag sätts vid minst 750 medlemmar och för helt bidrag vid minst 1 500 medlemmar samt att villkoret om spridning skall anses tillgodosett om organisationen har verksamhet i minst tre landstingsområden. Stödet blir framhåller ombudsmannen med denna lösning inte lika starkt koncentrerat till de redan gynnade organisationerna. Det får en större spridning och en

• Sida 39
•  Original

Prop. l981/82:155 35

något jämnare fördelning. Någon form av statligt stöd bör enligt jämställd- hetsombudsmannen lämnas till kvinnohusgrupper. Statens ungdomsråd är mycket betänksamt till den konstruktion av bidraget som presenteras. ' Bidraget till kvinnoorganisation föreslås framhåller rådet i grunden få samma tekniska utformning som det nuvarande bidraget till ungdomsorganisatio- nernas centrala verksamhet. På vissa punkter finns emellertid skillnader. För ungdomsorganisationernas del är endast medlemmar från 7—25 år bidrags- berättigade. Stöd till kvinnoorganisationer föreslås utgå till alla medlemmar från 15 år utan övre åldersgräns. Denna överlappning kan enligt rådet leda till gränsdragningsproblem av typen: När blir en ungdomsorganisation med huvudsakligen kvinnliga medlemmar och med uttalade mål om jämställdhet en kvinnoorganisation? Det innebär framhåller rådet att kvinnoorganisatio- nerna har en större åldersmässig rekryteringsbas. Samtidigt ställs samma krav på minsta antal medlemmar för fullt stöd. dvs. 3 000, för både kvinno- och ungdomsorganisationer. Kvinnoorganisationerna får därtill halvt grund- bidrag och bidrag per medlem redan vid 1 500 medlemmar. vilket säger rådet innebär vidare ramar än stödet till ungdomsorganisationerna medger. Tjänstemännens centralorganisation anser att det saknas motiveringar bl. a. till kriterierna vad gäller medlemsantal för visst bidrag. Enligt organisatio- nens mening är kravet på 1 500 medlemmar för halvt grundbidrag för högt. En organisation har som regel sina största ekonomiska bekymmer i uppbyggnadsskedet. Grundbidrag bör därför anser organisationen kunna utgå också till organisationer med färre medlemmar än 1 500.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser att bidragskonstruk— tionen är ett plagiat av stödet till ungdomsorganisationerna. utan hänsyn tagen till den skillnad som föreligger mellan ungdoms- och kvinnoorganisa- tioner. Gränsdragningsproblem kommer anser förbundet att uppstå. bl. a. när det gäller åldersgränserna. Ungdomsförbundet önskar att frågan om ett speciellt stöd till kvinnoförbunden utreds i samarbete med dessa. Förbundet anser dessutom att övriga kvinnoorganisationer skall stödjas med projekt- bidrag i avvaktan på ett nytt och mer genomarbetat förslag om stöd till kvinnoorganisationerna. Riksförbundet internationella föreningen för invandrarkvinnor anser att det föreslagna grundbeloppet är för lågt. Grundbeloppet skall enligt föreningen vara indexreglerat. Svenska kvinnors vänsterförbund anser att det är de små och fria organisationerna som behöver stöd. Förbundet finner det orimligt att det rörliga bidraget reduceras först vid ett medlemsantal över 40 000. Den nedre gränsen för att erhålla bidrag bör också enligt förbundet sänkas. Däremot säger sig förbundet kunna acceptera kravet på en viss geografisk spridning. Vänsterpartiet kommtmisternas kvinnopolitiska utskott är tveksam till de bidragsnormer som utredningen föreslår. Enligt dessa skulle gränsen för statligt bidrag gå vid -1 500 medlemmar. Men kvinnoorganisationernas aktivitet och samhälleliga infly- tande står enligt utskottet inte i direkt relation till antalet medlemmar. Utmärkande för flera av de mest aktiva organisationerna är. att de har

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82:155 36

relativt få medlemmar. Utskottet föreslår därför att lägsta- gränsen för statligt bidrag till organisation av rikskaraktär skall gå vid 500 medlemmar och att bidraget per medlem bör sättas betydligt lägre än vad utredningen föreslår.

Projektbidrag

Frågan om projektbidrag till kvinnoorganisationerna har inte direkt samband med frågan om ett kontinuerligt verksamhetsstöd. Projektbidragen diskuteras dock av utredningen bl. a. i samband med utformningen av ett bidragssystem och då det gäller finansieringen av ett kontinuerligt verksam- hetsstöd. Sammanfattningsvis anser utredningen att projektbidragen bör tas bort till förmån för ett kontinuerligt stöd. Skälet härtill är bl. a. att projektbidragen är tidsbegränsade vilket kan innebära svårigheter i plane- ringen samt att bidragen kan bli styrande för en organisations verksam- het.

Flertalet av det lS-tal remissinstanser som tar upp frågan om projektbidrag anser att dessa imånga fall fyller en funktion och att de. bör vara kvar. Dessa remissinstanser anser också ofta att projektbidragen kan utgöra ett komplement till ett reguljärt bidrag. Några remissinstanser delar däremot utredningens syn att projektbidragen bör ersättas med reguljära bidrag.

Socialstyrelsen anser att utredningens beskrivning av de nu utgående projektbidragen är påfallande negativt hållen. En utökning och samordning av generella bidrag utesluter enligt styrelsen inte statligt stöd till projekt- och utvecklingsarbete. ] vilken utsträckning dessa skall betraktas som styrande. sett från organisationernas sida. bedöms bäst inom organisationerna. Att samhället för sin del genom stöd till särskilda projekt både vill och bör vara pådrivande är enligt styrelsen inte negativt. Styrelsen anser därför att det är angeläget att både fast bidrag och projektbidrag kommer till användning. Skolöverstyrelsen anser att projektbidragens ställning egentligen inte har med sakfrågan att göra. Styrelsen kan inte anse att tillkomsten av ett generellt bidragssystem för kvinnoorganisationer skulle utgöra hinder för att dessa också skulle kunna ta emot projektbidrag för verksamhet med särskild inriktning. Statens arbetsmarknadsnämnd finner det troligt att 5. k. projekt- bidrag kommer att behövas även i framtiden som ett komplement till statsbidraget. Ett projektstöd kan anser nämnden behövas för speciella utvecklingsinsatser och riktade åtgärder under kortare tid. Arbetarnas bildningsförbund instämmer inte i utredningens uppfattning att det bör vara en samordning mellan nuvarande statliga projektbidrag för särskilt ändamål och det tänkta bidragssystemet. I likhet med andra organisationer måste anser förbundet kvinnoorganisationerna ha full rätt att ansöka om bidrag för särskilt ändamål utan att detta påverkar grundläggande bidragsresurser för bl. a. administration. utbildning och information. Grupp 8 framhåller att det är ett misstag när utredaren ser projektbidragen så ensidigt negativt. Man anser att det är hedervärt att sanera i bidragsdjungeln men att slopa

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82:155 37

projektbidragen i ett sådant syfte är att kasta ut barnet med badvattnet. Enligt Grupp 8 borde det vara möjligt att vid sidan av de reguljära bidragen skapa en pott för projektbidrag avsedd speciellt för små aktiva organisatio- ner.

Statens kulturråd påpekar att projektstöd för olika insatser som interntio- nellt biståndsarbete. samlevnadsfråg'or o. d. för vissa kvinnoorganisationer utgör ett viktigt tillskott av ekonomiskt stöd. Samtidigt upplevs denna form av bidrag som ett styrmedel som försvårar för organisationerna att själva planera inriktningen av sin verksamhet. Införandet av ett nytt statsbidrag till kvinnoorganisationer är en positiv utveckling som gör organisationerna mindre beroende av projektmedel. Kulturrådet förutsätter dock att vissa projektbidrag även i framtiden kommer att utgå till kvinnoorganisationer då focusering av viktiga frågor ibland behövs.

Även statens invandrarverk. jämställdhetsombudsmannen och Tjänste- männens centralorganisation uttalar sig för att projektbidragen behöver finnas kvar.

Kooperativa förbundet konstaterar med tillfredsställelse att utredningen fullföljer den kritik av "projektstödet". som framfördes i utredningen (SOU 1979:60) "Bidrag till folkrörelser" och att utredningen tar konsekvenserna av denna och föreslår ett kontinuerligt stöd byggt på antalet medlemmar i organisationen. Studieförbundet Vuxenskolan delar utredningens uppfatt- ning om projektbidragen som en styrande faktor för organisationerna. Ett bidragssystem. som lämnar större frihet för organisationerna dels att på längre sikt planera sin verksamhet dels att göra detta oberoende av samhällets direkt uttalade önskemål. anser studieförbundet som värdefullt. Liknande synpunkter framförs av Kooperativa gillesförbundet, Yrkeskvin- nors riksförbund och Folkparkernas centralorganisation. Centerns kvinnoför- bund säger att pro jek'tbidragen utan tvivel bidrar till ryckighet i den planering som organisationerna måste ha för att uppnå målsättningen i sitt arbete. Moderata kvinnoförbundet instämmer helt i utredningens syn på projektbi- dragen. Förbundet föreslår att de projektbidrag som i dag utgår omvandlas till generella bidrag till de icke partipolitiska kvinnoorganisationerna. Utöver utredningens förslag anser IOGT-NTO att man skulle kunna överväga ett särskilt projektbidrag till andra än kvinnoorganisationer för speciella insatser för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män.

Koppling mellan ett centralt bidrag och bidrag på distrikts- och lokal nivå

Utredningen slår uttryckligen fast att det inte skall finnas någon koppling mellan ett centralt bidrag och bidrag på distrikts- och lokal nivå. Det ankommer enligt utredningen på landsting och kommuner att själva ta ställning till sin bidragsgivning.

Denna fråga har berörts av ett fåtal remissinstanser. Skolöverstyrelsen. SÖ anser att med hänsyn till de stora olikheter som i många avseenden finns mellan kvinnoorganisationerna och det faktum att endast ett mindre antal av

• Sida 42
•  Original

Prop. 1981/82:155 38

organisationerna inledningsvis kvalificerar sig för reguljärt statsbidrag. delar SÖ utredningens uttryckliga ståndpunkt om att landstingens och kommun- ernas bidragsgivning ej skall göras avhängig av om statsbidrag utgår eller ej. Svenska kvinnors vänsterförlmnd delar utredningens synsätt att kommuner och landsting inte skall låta sig påverkas i fall en organisation ges statligt stöd. Enligt förbundet måste självklart i stället den lokala verksamheten vara avgörande för eventuellt bidrag. Socialstyrelsen anser att det i och för sig är en god tanke att prövningen av stöd från kommuner och landsting skall ske utan koppling till statsstödet. Styrelsen framhåller emellertid att konstruk- tionen kräver någon form av överenskommelse mellan huvudmännen för att säkerställa att det totalt inte sker en försämring av kvinnoorganisationernas ekonomi. Förbundet Vi unga menar att här måste kommuner och landsting ta sin del av ansvaret i likhet med vad man gör för andra folkrörelser. Moderata kvinnoförbundet påpekar att organisationers uppbyggnad med verksamhet på landstings- och kommunal nivå kommer att medföra krav från organisa- tionerna om stöd även på dessa nivåer. Förbundet anser att utredningen borde ha tagit upp och diskuterat de kostnader som detta kommer - att medföra. '

De politiska kvinnoorganisationerna och övriga kvinnoorganisationer

Utredningen har utgått från att alla kvinnoorganisationer skall omfattas av ett nytt statsbidrag om man i övrigt uppfyller bidragsvillkoren. Någon skillnad skall således enligt utredningen inte göras mellan de politiska kvinnoorganisationerna och övriga kvinnoorganisationer.

Ett IO-tal remissinstanser behandlar denna fråga. En del instanser menar att de politiska kvinnoorganisationerna inte skall omfattas av det föreslagna bidraget medan andra anser att bidraget främst bör reserveras för dessa organisationer. . * .

Centra/organisationen SA C O/SR framhåller att det endast är de opolitiska organisationerna som skall få bidrag. Fredrika-Bremer-förbundet avvisar förslaget att de politiska kvinnoförbunden anslutes till det föreslagna bidragssystemet. Förbundet anser i stället att bidrag även fortsättningsvis skall utgå via partistödet. Folkpartiets kvinnoförbund säger att man tidigare föreslagit att stödet till de partipolitiska kvinnoförbunden skulle utgöras av ett grundbidrag samt ett rörligt bidrag baserat på moderpartiets mandat i riksdagen. Det skulle enligt" förbundet bl. a. innebära mindre byråkrati. Riksförbundet internationella föreningen för invamlrurkvinnor avvisar att de politiska kvinnoförbunden anslutes till det föreslagna bidragssystemet. De politiska kvinnoförbunden bör i stället enligt föreningen få ytterligare anslag genom ökade bidrag till moderpartierna. Även K vinnohusgruppen i Stock- holm, Moderata kvinnoförlmndet och Svenska kvinnors viinsterft'irlnuzd hör till de remissinstanser som är kritiska till att de politiska kvinnoförbunden ansluts till det föreslagna bidragssystemet.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1981/82:155 39

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund anser att tyngdpunkten i bidragssystemet skall ligga på de politiska kvinnoorganisationerna, eftersom de har de enda möjligheterna att genomdriva krav och förslag till förändringar i den demokratiska beslutsprocessen. Liknande synpunkter framförs av Folkets H usföreningarnas riksorganisation. Sveriges socialdemo- kratiska ungdomsförbund och Unga Örnars riksförbund. De två senare organisationerna uttalar också att stödet till kvinnoförbunden bör knytas till partistödet i riksdagen. Kristerz Demokratisk samlings kvinnoråd hälsar med tillfredsställelse att de grundläggande demokratiska principerna har fått råda genom utredningens förslag att grunda bidraget på medlemsantal och inte på moderpartiets eventuella representation i riksdagen.

Bidragsfördelande myndighet

Utredningen föreslår att kommundepartementet skall bli bidragsfördelan- de myndighet i avvaktan på en översyn av den statliga administrationen av bidragsgivningen.

Endast ett fåtal remissinstanser har behandlat frågan. Medborgarskolan tillstyrker utredningens förslag att statsbidraget till kvinnoorganisationer skall fördelas av kommundepartementet i avvaktan på en översyn av den statliga administrationen av bidragsgivningen. Statens kulturråd har inget att invända mot utredningens förslag. Folkparkernas centralorganisation anser att bidraget bör inlemmas i det organ som framdeles skall handha bidrag till samtliga folkrörelser. Jämställd/ietsombudsmannen föreslår att stödet till kvinnoorganisationerna fördelas av arbetsmarknadsdepartementet, som har särskilt ansvar för jämställdhetsfrågorna eller något jämställdhetsorgan under detta. som har en samlad överblick över jämställdhetsarbetet och en mera kontinuerlig kontakt med organisationerna i fråga.

Kontroll av bidrag

Utredningen anser att kvinnoorganisationerna i första hand själva via sina demokratiskt valda organ och revisorer skall svara för kontrollen. Till bidragsgivande myndigheten bör dock föreslår utredningen varje är ifrån organisationerna insändas rapporter utvisande ekonomisk ställning. antal medlemmar i varje landstingsområde o. (1. Uppgift om medlemsavgift och influtna medlemsavgifter bör framgå av årsredovisningen.

Ett lO-tal organisationer ltar behandlat utredningens förslag. Vissa instan- ser delar utredningens syn medan andra är kritiska. De senare instanserna vänder sig främst mot förslaget att organisationerna årligen skall redovisa sin ekonomiska ställning.

Statens kulturråd liksom [OG T-N TO. Medborgarskolan och Kooperativa gillesförbundet delar utredningens förslag om hur den interna kontrollen skall ske. Husmadersförbara/et hem och samhälle instämmer med utredning- ens förslag. Enligt förbundet måste förutsättas att vederbörande organisa-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82:155 40

tions interna kontroll är av den art att myndigheterna får den inblick i verksamheten som krävs då statliga bidrag utgår. Jämställdhetsombudsman— nen anser att det borde krävas någon form av årlig redovisning eller rapport från de kvinnoorganisationer som erhållit verksamhetsbidrag inte bara ur kontrollsynpunkt utan även för att kunskap om pågående och planerat jämställdhetsarbete i Sverige skall kunna spridas.

Landsorganisationen i Sverige delar inte utredningens uppfattning om att bidragstagande organisationer till myndigheterna årligen skall behöva redovisa ekonomisk ställning. influtna medlemsavgifter m. in. Det bör enligt landsorganisationen vara kvinnoorganisationerna själva. genom sina demo- kratiskt valda organ och revisorer. som sköter kontrollen. Uppgift om organisationens medlemsantal och att organisationen i övrigt svarar mot ställda krav bör vara tillräckligt. Folkets Husföreningarnas riksorganisation anser inte att myndigheterna årligen skall ha uppgift om bidragsmottagande organisations ekonomiska ställning. Ett sådant förfarande kan enligt organisationen leda till en minskad respekt för folkrörelsernas självständiga ställning. Bidrag till folkrörelseorganisationer lämnas av samhället därför att det arbete de bedriver är värt stöd — inte därför att deras ekonomiska ställning i sig är dålig. En kontroll från myndighetens sida skall säger organisationen avse att anslagsmedel disponeras på ett rimligt sätt — inte att organisationens medlemsavgifter disponeras på det ena eller andra sättet. Organisationen avvisar alltså inte kontrollen men vill begränsa den att gälla det den skapats för. Även Arbetarnas bildningsförbund, Folkparkernas centralorganisation och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund framför kritik mot utredningens förslag efter i huvudsak samma linjer som de två föregående organisationerna.

Finansiering

Utredningen anser att de besparingar som en avbyråkratisering av bidragsgivningen kan ge bör vara av den omfattningen att de väl täcker kostnaderna för ett statsbidrag till kvinnoorganisationerna. Under en övergångstid och i avvaktan på en sådan avbyråkratisering bör anser utredningen ses över möjligheterna att använda vissa projektbidrag som en del av finansieringen av ett reguljärt stöd.

Flertalet av det 15-tal remissinstanser som behandlar finansieringsfrågan ställer sig bakom förslaget att en översyn av den statliga bidragsgivningen till folkrörelserna bör komma till stånd i syfte att åstadkomma en förenkling och samordning av bidragsgivningen. Samtidigt understryker flera remissinstan- ser att en avbyråkratisering av bidragsgivningen inte får leda till en försämring för de organisationer som redan idag får statsbidrag. Statens kulturråd ser principiellt vinster i en avbyråkratisering av den statliga bidragsgivningen. men förmodar att förslaget kan ha vissa svårigheter att kunna genomföras inom en snar framtid. Enligt kulturrådet kan andra

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82:155 41

ekonomiska omfördelningar vara tänkbara för att en reform skall vara möjlig att genomföra. Statens invandrarverk understryker behovet av en översyn av administrationen av den statliga bidragsgivningen. lnvandrarverket framhål- ler emellertid att en ökning av det reguljära stödet på bekostnad av projektstöd kan innebära en negativ utveckling av stödet till invandrarorga- nisationerna om särskilda hänsyn inte tas till dessa vid utformningen av riktlinjerna för stödet. Jämställdhetsornbudsmannen anser att eftersom reformen är angelägen med hänsyn till det fortsatta jämställdhetsarbetet. bör den kunna genomföras utan hinder av att frågan om finansieringen ännu inte lösts slutgiltigt. Medborgarskolan konstaterar att det statsfinansiella läget allvarligt måste försvåra möjligheterna att nu införa nya stödformer. Medborgarskolan vill dock gärna tillstyrka en prövning av olika möjligheter att snarast — helt eller delvis förverkliga utredningens förslag. Statens ungdomsråd, Centerns ungdomsförbund. Sveriges riksidrottsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund framhåller att ett nytt bidrag inte får gå ut över samhällets stöd till ungdomsorganisationerna. Studieför- bundet Vuxenskolan vill understryka utredningens uppfattning att en samordning måste ske mellan det föreslagna statsbidraget och de'statsbidrag som redan i dag utgår till vissa kvinnoorganisationer. Enligt förbundet får dock en sådan samordning inte innebära en försämring för dessa organisa- tioner. Moderata kvinnoförbundet säger att det med hänsyn till det ekonomiska läget inte torde vara möjligt att införa ett nytt statsbidrag. Förbundet tillägger att en avbyråkratisering av biståndsgivningen bör genomföras även om ett bidrag till kvinnoorganisationerna ej kommer till stånd. Landstingsförbundet påpekar att de nuvarande projektbidragen. som enligt utredningen skall avsättas för det reguljära stödet, inte täcker hela behovet. Om förslaget genomförs kommer det därför enligt förbundet att innebära ökade kostnader för samhället. Förbundet tillägger om utredning- ens förslag på grund av bristande ekonomiska resurser lämnas utan åtgärd kommer kvinnoorganisationernas krav i skymundan för en lång tid framåt. I ett sådant läge borde framhåller förbundet utredningen mer ingående diskuterat en omfördelning bland nuvarande olika stödinsatser. Skolöversty- relsen avstyrker utredningens förslag till finansiering. dvs. att projektbidrag skall användas för att finansiera reguljärt stöd till kvinnoorganisationerna. Skolöverstyrelsen framför detta särskilt mot den bakgrunden att utredningen ej preciserar vilka projektbidrag som skall bli föremål för indragning. Det kan inte vara rimligt att utvecklingen av viktig verksamhet i andra folkrörelser skall hållas tillbaka för att en reform skall kunna genomföras. Om nya medel ej ställs till förfogande bör man enligt skolöverstyrelsen avstå från att genomföra reformen. Även Sveriges socialdemokratiska kvinnoför- bund och Folkets Husföreningarnas riksorganisation är kritiska till att det föreslagna stödet skall finansieras genom en samordning med de statsbidrag som redan i dag utgår till vissa kvinnoorganisationers centrala verksam- het.

• Sida 46
•  Original