Försäkringsmäklare

Näringsutskottets betänkande 1988/89:NU29

Försäkringsmäklare

1988/89

NU29

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1988/89:136 (finansdepartementet), vari framläggs förslag till en lag om försäkringsmäklare, och två motioner som har väckts med anledning av propositionen.

Företrädare dels för Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam, dels för Försäkringstjänstemannaförbundet har inför utskottet framfört synpunkter i ärendet. Skrivelser har inkommit från Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam (två stycken), Utländska försäkringsbolags förening, Försäkringstjänstemannaförbundet, Svenska försäkringsmäklares förening och ordföranden i styrelsen för NORM Försäkringsmäklare AB.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker att riksdagen stiftar en lag om försäkringsmäklare. Häremot har vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiets företrädare reserverat sig. Regeringens lagförslag har på en punkt ändrats av utskottet. Dessutom föreslår utskottet att regeringen skall anmodas att särskilt bevaka förutsättningarna för konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska försäkringsbolag. I två reservationer begärs att föreskrifterna skall bli mindre vittgående än enligt regeringens förslag. Kravet på viss utbildning skulle bortfalla och kravet på personlig lämplighet mildras (m, fp). Vidare skulle det inte införas skyldighet för försäkringsmäklare att på begäran upplysa uppdragsgivare om storleken av mottagen ersättning från försäkringsgivaren (m, fp, c).

Propositionen

Förslag

Regeringen har - efter föredragning av statsrådet Odd Engström - föreslagit riksdagen att anta dels förslag till lag om försäkringsmäklare,

dels förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713).

Det sistnämnda lagförslaget finns på s. 6 i propositionen.

Det förstnämnda lagförslaget har granskats av lagrådet. Det har följande lydelse:

1 Riksdagen 1988/89. 17sami. Nr29

1 Förslag till Lag om försäkringsmäklare

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Med försäkringsmäklare avses i denna lag en juridisk eller fysisk person som utan att vara beroende av försäkringsgivarintressen yrkesmässigt till olika uppdragsgivare förmedlar direktförsäkringar från flera från varandra fristående försäkringsgivare.

2 § Avtalsvillkor som avviker från bestämmelserna i 13 eller 14 § får inte åberopas mot uppdragsgivaren eller någon som härleder sin rätt från honom, om uppdragsgivaren är en konsument och uppdraget avser försäkring huvudsakligen för enskilt bruk.

Registrering och tillsyn m. m.

3 § Varje försäkringsmäklare skall vara registrerad hos försäkringsinspektionen och stå under dess tillsyn. Registreringen kan avse förmedling

av

1. alla slag av försäkring,

2. enbart personförsäkring, eller

3. enbart skadeförsäkring.

Benämningen försäkringsmäklare får användas bara av den som är registrerad enligt denna lag.

4 § För att en juridisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare krävs att

1. den juridiska personen inte till någon del ägs av ett försäkringsföretag eller någon som är närstående till ett försäkringsföretag på det sätt som sägs i 4 kap. 3 § andra stycket konkurslagen (1987:672),

2. den juridiska personen har en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas denna om dess skyldigheter åsidosätts, och

3. de fysiska personer som för den juridiska personens räkning förmedlar försäkringar är registrerade som försäkringsmäklare.

5 § För att en fysisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare krävs att han

1. inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

2. inte är anställd av eller uppdragstagare hos något försäkringsföretag eller någon som är närstående till ett försäkringsföretag på det sätt som sägs i 4 kap. 3 § andra stycket konkurslagen (1987:672),

3. har en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas honom om han åsidosätter sina skyldigheter,

4. har en tillfredsställande utbildning, och

5. i övrigt är lämplig som försäkringsmäklare.

Sådan försäkring som avses i första stycket 3 krävs inte om mäklaren förmedlar försäkringar uteslutande för en juridisk person som är registrerad som försäkringsmäklare.

1988/89:NU29

6 § Närmare föreskrifter om villkoren för registrering och om registre- 1988/89:NU29 ringsförfarandet får meddelas av regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer.

7 § Försäkringsmäklaren är skyldig att på begäran av försäkringsinspektionen lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att fullgöra sin tillsyn enligt denna lag. Om inspektionen anser att det behövs, får den inhämta upplysningarna genom en undersökning hos mäklaren.

8 § Om försäkringsmäklaren enligt lag skall utse revisor, får försäkringsinspektionen förordna en revisor att med övriga revisorer delta i revisionen hos mäklaren. 1 ett revisorsförordnande kan inspektionen ge särskilda direktiv till revisorn.

Revisorn har rätt att få arvode för sitt arbete av mäklaren. Arvodets storlek bestäms av inspektionen.

9 § Försäkringsmäklarna skall med årliga avgifter bekosta försäkringsinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Särskilda regler sorn skall iakttas i mäklarverksamheten

10 § Pengar och andra tillgångar som försäkringsmäklaren får hand om för någon annans räkning skall hållas avskilda från andra tillgångar och utan dröjsmål vidarebefordras till mottagaren.

11 § Om mäklaren får ersättning i form av provision eller arvode från försäkringsgivaren, är han skyldig att på begäran av uppdragsgivaren upplysa denne om ersättningens storlek.

12 § Försäkringsmäklaren skall se till att uppdragsgivaren får den information som en försäkringsgivare enligt 5 § och 6 § första stycket konsumentförsäkringslagen (1980:38) är skyldig att lämna i samband med att en försäkring tecknas.

Försäkringsmäklarens uppdrag

13 § Försäkringsmäklaren skall utföra sitt uppdrag omsorgsfullt och med iakttagande av god försäkringsmäklarsed. Han skall, i den utsträckning som omständigheterna kräver det, klarlägga uppdragsgivarens behov av försäkring och föreslå lämpliga lösningar.

14 § Om försäkringsmäklaren uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter enligt 13 §, skall han ersätta den skada som till följd av detta drabbar uppdragsgivaren eller försäkringsgivaren eller någon som härleder sin rätt från uppdragsgivaren.

Ingripande mot försäkringsmäklare m. m.

15 § Försäkringsinspektionen kan återkalla registreringen om en försäkringsmäklare -

1* Riksdagen 1988/89.17sami. Nr 29

1. inte uppfyller kraven för registrering enligt 4 eller 5§ eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 6 §,

2. inte lämnar begärda upplysningar enligt 7 §, eller

3. inte betalar föreskrivna avgifter enligt 9 §.

Inspektionen får bestämma att ett beslut om återkallelse skall gälla omedelbart.

Om det är tillräckligt, får inspektionen i stället för att återkalla registreringen meddela varning.

16 § Om någon utövar sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan att vara registrerad som försäkringsmäklare, skall försäkringsinspektionen förelägga honom vid vite att upphöra med detta. Detsamma gäller om en registrerad försäkringsmäklare yrkesmässigt förmedlar försäkringar av ett slag som han inte är registrerad för och om någon använder benämningen försäkringsmäklare utan att vara registrerad som sådan.

Ett föreläggande enligt första stycket får också meddelas i samband med ett beslut om återkallelse enligt 15 §.

17 § Försäkringsinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Den som vid lagens ikraftträdande utövar sådan verksamhet som omfattas av lagen skall ansöka om registrering senast den 1 mars 1990. Om inte försäkringsinspektionen bestämmer annat, får den som senast den dagen har ansökt om registrering fortsätta sin verksamhet till dess att ansökan har prövats slutligt.

3. Den som vid lagens ikraftträdande utövar sådan verksamhet som omfattas av lagen men inte har föreskriven utbildning kan trots detta registreras som försäkringsmäklare. Försäkringsinspektionen får begränsa tiden för registreringens giltighet och som villkor för fortsatt registrering föreskriva att mäklaren före tidens utgång skaffar sig viss utbildning.

1988/89:NU29

4 Huvudsakligt innehåll

1988/89:NU29

Den föreslagna lagen om försäkringsmäklare består av näringsrättsliga och civilrättsliga regler, som skall tillämpas på juridiska och fysiska personer som yrkesmässigt förmedlar direktförsäkringar från olika försäkringsgivare.

De näringsrättsliga reglerna innebär bl.a. att varje försäkringsmäklare skall vara registrerad hos försäkringsinspektionen och stå under dess tillsyn. Mäklaren kan registreras som förmedlare av alla slag av försäkringar eller som förmedlare av enbart personförsäkring eller enbart skadeförsäkring. För registrering krävs att mäklaren har en ansvarsförsäkring, har tillfredsställande utbildning och i övrigt bedöms lämplig som försäkringsmäklare samt att han är fristående i förhållande till försäkringsgivarna.

Enligt de civilrättsliga reglerna skall mäklaren utföra sitt uppdrag omsorgsfullt och med iakttagande av god försäkringsmäklarsed. Han skall klarlägga sin uppdragsgivares behov av försäkring och föreslå lämpliga lösningar. Om försäkringsmäklaren uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter, blir han skadeståndsskyldig mot uppdragsgivaren och andra som är beroende av att han utför sitt uppdrag på rätt sätt. De civilrättsliga reglerna föreslås bli tvingande i konsumentförhållanden.

Den föreslagna regleringen bedöms inte kunna bli något hinder för Sveriges deltagande i den västeuropeiska integrationen på försäkringsområdet, även om det ännu är i viss mån oklart vad som kommer att gälla där. En mäklare får enligt förslaget förmedla försäkringar även från utländska försäkringsbolag som inte har koncession i Sverige.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1990. Särskilda övergångsbestämmelser föreslås för de mäklare som då redan är verksamma.

Förslaget till ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) har inte samband med lagstiftningen om försäkringsmäklare. Efter mönster av aktiebolagslagen (1975:1385) föreslås ett förenklat förfarande när det gäller att kungöra uppgifter som har införts i försäkringsregistret, om kungörelsen avser ändring i ett förhållande som tidigare har införts i registret.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1988/89:N31 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår 5 § punkterna 4 och 5 i den föreslagna lagtexten i enlighet med vad som i motionen anförs,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om föreskrifter för villkoren för registrering i enlighet med vad som i motionen anförs,

3. avslår 11 § i den föreslagna lagtexten,

4. ger 15 § och övergångsbestämmelserna en lydelse i enlighet med vad som i motionen anförs.

1988/89:N32 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att 1 § i lag om försäkringsmäklare skall ha följande lydelse: ”Med försäkringsmäklare avses i denna lag en juridisk eller fysisk person som

utan att vara beroende av försäkringsgivarintressen yrkesmässigt förmedlar direktförsäkringar från mäklaren fristående försäkringsgivare.”,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om villkoren för registrering som försäkringsmäklare,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om föreskrifter för avgifter för försäkringsmäklare.

Utskottet

Inledning

Försäljning av försäkringar sker i Sverige huvudsakligen vid direkt kontakt mellan kunden och ett ombud för försäkringsbolaget. Försäkringsrörelselagen (1982:713) innehåller inga särskilda föreskrifter om försäljningsverksamheten; av ett motivuttalande framgår att det ytterst är försäkringsinspektionens uppgift att övervaka att anskaffningsverksamheten bedrivs i enlighet med god försäkringssed. I konsumentförsäkringslagen (1980:38) finns bestämmelser bl.a. om skyldighet för försäkringsbolag att lämna konsumenterna erforderlig information om premier och andra försäkringsvillkor. Inom försäkringsbranschen har länge förekommit en intern reglering genom anskaffnings- och marknadsföringsöverenskommelser.

Sedan våren 1988 medger en överenskommelse mellan försäkringsbolagen att ett bolag under vissa förutsättningar kan - till skillnad från vad som förut gällde - lämna ersättning till försäkringsmäklare vid försäljning av försäkringar. Försäkringsinspektionen har utfärdat allmänna råd angående sådana mäklare.

En försäkringsmäklares funktion är att sammanföra försäkringstagare och försäkringsgivare tili ett avtal i båda parters intresse. Mäklaren anses inte representera något visst försäkringsbolag utan är fri att upphandla försäkringar hos vilket försäkringsbolag som helst. Sitt uppdrag får han regelmässigt från den blivande försäkringstagaren, ofta ett företag. Mäklaren uppbär normalt provision av försäkringsgivaren för sitt arbete. Det förekommer också att mäklaren tar emot premier och utbetalda skadeersättningar för vidarebefordran och att han medverkar vid skadereglering. I Sverige - men icke internationellt - brukar göras skillnad mellan försäkringsmäklare och försäkringskonsulter. De senare ägnar sig åt rådgivning till försäkringstagare och arvoderas av sina kunder.

På grundval av försäkringsverksamhetskommitténs betänkande (SOU 1986:55) Försäkringsmäklare i Sverige föreslår regeringen i proposition 1988/89:136 en ny lag om försäkringsmäklare. Den föreslagna lagen innefattar såväl näringsrättsliga som civilrättsliga regler. Dess huvudsakliga innebörd har redovisats inledningsvis (s. 5). En av förutsättningarna är att de nya reglerna skall vara förenliga med strävan att en enhetlig marknad för finansiella tjänster skall åstadkommas inom ramen för det västeuropeiska samarbetet.

De två motioner som har väckts med anledning av propositionen syftar till mer eller mindre långtgående ändringar i lagförslaget, vilket emellertid

1988/89:NU29

godtas i stort. Vid ärendets behandling inom utskottet har framställts ett yrkande om att riksdagen skall avslå regeringens förslag till lagstiftning om försäkringsmäklare. I det avsnitt som närmast följer tar utskottet ställning till detta motionsyrkande.

Utskottets ställningstagande i stort

Det nyss nämnda avslagsyrkandet kommer från vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiets företrädare i utskottet. Dessa ser kritiskt på försäkringsmäklarnas roll. I vart fall när det gäller konsumentförsäkringar utgör, hävdar de, försäkringsmäklarna ett onödigt mellanled mellan försäkringsgivarna och försäkringstagarna. Staten skulle genom den föreslagna lagstiftningen ge sanktion åt denna yrkeskår och på så sätt bidra till att mäklarverksamheten vinner ökad utbredning. Resultatet skulle kunna bli en fördyring, totalt sett, av konsumenternas försäkringsskydd.

Utskottet konstaterar att försäkringsmäklarverksamhet redan förekommer i Sverige i en omfattning som inte är helt obetydlig. Om lagförslaget antas kan, sägs det i propositionen, försäkringsinspektionen beräknas i inledningsskedet få hand om registrering och tillsyn av 150-200 försäkringsmäklare, varav flertalet anställda i ca 50 mäklarföretag. Att försäkringar i viss utsträckning förmedlas av försäkringsmäklare kan, såsom framhålls i propositionen, anses ha både fördelar och nackdelar. Försäkringsbolagen har stor frihet att själva utforma sina försäljningssystem. I den mån försäkringsmäklare övertar en del av den verksamhet som hittills har utövats av försäkringsbolagens ombud är det befogat att deras verksamhet i likhet med ombudens underkastas krav på att den bedrivs enligt god försäkringssed samt att försäkringsinspektionen får tillsyn över den. När det gäller förmedling av försäkringar till privatpersoner talar behovet av konsumentskydd för att försäkringsmäklarnas verksamhet regleras i lag.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts ställer sig utskottet positivt till att så sker. Utskottet ansluter sig alltså inte till det framställda avslagsyrkandet. I det följande tar utskottet upp regeringens lagförslag till närmare granskning, särskilt i de delar som berörs i motionerna. I den mån inte annat anges tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag om försäkringsmäklare.

Tillämpningsområdet för lagen om försäkringsmäklare

I förslaget till lag om försäkringsmäklare bestäms inledningsvis lagens tillämpningsområde genom en definition av begreppet försäkringsmäklare. Därmed skall avses en juridisk eller fysisk person som utan att vara beroende av försäkringsgivarintressen yrkesmässigt till olika uppdragsgivare förmedlar direktförsäkringar från flera från varandra fristående försäkringsgivare. Till innebörden av uttrycket ”utan att vara beroende av försäkringsgivarintressen” återkommer utskottet i det följande.

Genom kravet att verksamheten skall avse förmedling av försäkringar ”till olika uppdragsgivare” utesluts från lagens tillämpningsområde s.k. captive brokers (enkundsmäklare), dvs. mäklare vilkas tjänster ägnas åt en enda försäkringstagare, i praktiken ett företag eller en koncern av inte obetydlig storlek. Detta förhållande kritiseras i motion 1988/89:N32 (m). Även

1988/89 :NU29

försäkringsmäklare med en huvudman kan vara en tillgång för försäkringsmarknaden, säger motionärerna. De anser att det saknas bärande skäl för att sådana mäklare skall uteslutas från registrering och begär att de nyss citerade orden skall utgå ur lagtexten.

Den påtalade avgränsningen av lagens tillämpningsområde behandlas närmare i propositionen (s. 16). En sådan lagregel härvidlag som sedermera har föreslagits i motion 1988/89: N32 (m) skulle föra alldeles för långt, anförs det. Den skulle innebära att alla enkundsmäklare skulle bli skyldiga att registrera sig som försäkringsmäklare med de förpliktelser som detta medför. Några konsumentskyddsaspekter att beakta finns det inte i detta sammanhang, påpekas det. Eftersom de personer som det gäller kan uppbära provision utan att vara registrerade som försäkringsmäklare har, tilläggs det, registreringsfrågan inte någon praktisk betydelse för dem. Om paragrafen får den av regeringen föreslagna lydelsen blir, konstaterar utskottet, lagens enda verkan för enkundsmäklarnas del att de inte längre har rätt att använda yrkesbenämningen försäkringsmäklare.

Den nackdel som detta kan tänkas förorsaka väger, såvitt utskottet kan bedöma, lätt i jämförelse med de olägenheter som skulle följa av en skyldighet för enkundsmäklarna att låta registrera sig som försäkringsmäklare. Utskottet vill understryka att staten knappast kan ha något intresse av att utöva kontroll över personer som har till uppgift att anskaffa försäkringar för en enda försäkringstagare inom kretsen av relativt stora företag. Ingenting hindrar vidare en enkundsmäklare att, om det företag vars försäkringsskydd han handhar tillåter det, ansöka om registrering och utvidga sin verksamhet på sådant sätt att den i lagförslaget angivna definitionen blir tillämplig. Med det sagda avstyrker utskottet motionärernas yrkande om ändring av lagens tillämpningsområde.

Villkor för registrering som försäkringsmäklare

För registrering, som kan gälla en juridisk eller en fysisk person, uppställs i 4 och 5 §§ lagförslaget en rad olika krav. Sådana är bl.a. frihet från vissa angivna slag av beroendeställning i förhållande till försäkringsföretag, innehav av försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas försäkringsmäklaren om denne åsidosätter sina förpliktelser samt - såvitt gäller en fysisk person - tillfredsställande utbildning och lämplighet i övrigt för uppgiften som försäkringsmäklare.

Vad gäller kravet på oberoende ställning anges att en försäkringsmäklare som är juridisk person inte till någon del får ägas av och att en försäkringsmäklare som är fysisk person inte får vara anställd av eller uppdragstagare hos ett försäkringsföretag eller någon som är närstående till ett sådant på det sätt som sägs i 4 kap. 3 § andra stycket konkurslagen (1987:672). Närstående enligt detta lagrum kan man vara till följd antingen av giftermål eller visst släktskap etc. eller av vissa slags ekonomisk intressegemenskap. De angivna bestämmelserna i lagförslaget är sammanfattningsvis avsedda att förebygga situationer som innebär att intressen i ett försäkringsföretag direkt eller indirekt kan styra - eller misstänkas styra - en försäkringsmäklares agerande.

1988/89:NU29

8 Utskottet konstaterar att de ifrågavarande bestämmelserna å ena sidan i vissa hänseenden går längre än det tycks finnas skäl för, å andra sidan inte tar hänsyn till vissa andra slag av beroendeförhållanden som kan förtjäna uppmärksamhet i sammanhanget.

Vad beträffar den förra frågan kan pekas på att försäkringsmäklarföretag kan ägas av ett eller flera företag som också är ägare till captive-bolag (varmed menas ett sådant dotterbolag i en koncern som försäkrar risker inom koncernen). Ett sådant mäklarföretag skulle enligt 4 § vara uteslutet från registrering. Eftersom captive-bolaget inte erbjuder försäkringstjänster åt utomstående ter sig denna konsekvens omotiverad.

Utskottet vill nämna två typer av beroendeförhållanden som inte berörs i propositionen. Den ena är när en försäkringsmäklare har beaktansvärda ägarintressen i ett eller flera försäkringsföretag. Den andra är när någon närstående till försäkringsmäklaren innehar sådan ställning i ett försäkringsbolag att denne till följd därav kan påstås vara icke helt obunden av försäkringsgivarintressen.

Vad här sagts ger enligt utskottets mening vid handen att de bestämmelser i 4 och 5 §§ som är avsedda att skapa viss garanti för försäkringsmäklarnas obeoende av försäkringsföretag inte är alldeles väl avvägda. I stället för att föreslå att dessa bestämmelser - 4 § 1 och 5 § 2 - ändras och kompletteras på grundval av det sagda vill utskottet förorda att de utgår ur lagtexten. Kravet på oberoende kommer då till uttryck uteslutande genom den passus i 1 § som säger att en försäkringsmäklare skall bedriva sin verksamhet ”utan att vara beroende av försäkringsgivarintressen”. Utskottet noterar att denna passus har införts i lagtexten på förslag av lagrådet, som därvid utgick från fall då en bank förmedlar försäkringar på grundval av samarbetsavtal med försäkringsgivare.

Den ändring i lagförslaget som utskottet sålunda föreslår kräver att motiveringen till 1 § utvecklas något utöver vad som anförs i propositionen.

Vad beträffar sådan beroendeställning som avses i de moment som skulle utgå ur 4 och 5 §§ skall den normalt vara diskvalificerande enligt 1 §. Försäkringsinspektionen bör emellertid kunna göra undantag från denna princip när särskilda omständigheter föreligger, såsom i det av utskottet nyss antydda fallet då den eljest icke godtagna relationen är till ett eller flera captive-bolag.

Kravet på oberoende får vidare anses kräva att en försäkringsmäklare inte har några mera påtagliga ägarintressen i ett försäkringsbolag. I vilken mån ett begränsat aktieinnehav etc. skall kunna godtas torde få avgöras i praxis; hänsyn bör härvid tas till försäkringsmäklarens förmögenhetsställning och övriga ekonomiska förhållanden totalt sett. Också en närståendes ägarintressen i ett försäkringsbolag kan kräva beaktande.

Även i vad gäller sådant beroende som en närståendes ställning hos ett försäkringsbolag kan anses skapa torde gränsdragningen mellan vad som kan och vad som icke kan accepteras få hänskjutas till praxis. Ett rigoröst krav att ingen närstående - enligt den tidigare berörda definitionen i konkurslagen - får inneha exempelvis en ledande befattning eller en säljarfunktion inom ett försäkringsbolag skulle, menar utskottet, diskvalificera ett alltför stort antal personer från registrering som försäkringsmäklare. I det enskilda fallet måste försäkringsinspektionen emellertid få beakta även relationer av här avsett

1988/89:NU29

slag. I högre grad än vid prövningen av ansökningar om registrering torde detta gälla i tillsynsverksamheten. Att en försäkringsmäklare låter sina åtgärder och rekommendationer påverkas av en närståendes intressen i eller ställning hos ett försäkringsföretag måste anses oförenligt med god försäkringsmäklarsed.

I fråga om villkoret att en fysisk person för att kunna bli registrerad som försäkringsmäklare skall ha en tillfredsställande utbildning sägs i propositionen (s. 19) bl.a. att mäklarna bör befinna sig på minst samma utbildningsnivå som försäkringsbolagens fälttjänstemän. Vissa fordringar som kan böra uppställas antyds. Det framgår att utbildningskraven avses bli differentierade med hänsyn till vilka delområden försäkringsmäklaren avser att vara verksam inom. Närmare föreskrifter om villkoren för registrering - bl.a. i utbildningshänseende - skall enligt lagförslaget få meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Ett annat villkor gäller som nämnts personlig lämplighet. För att en fysisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare krävs enligt 5 § 5 att han, förutom att han uppfyller tidigare i paragrafen angivna villkor, i övrigt är lämplig som försäkringsmäklare. Därmed avses inte, uttalas det i motiveringen, att han skall ha speciella färdigheter för mäklaryrket utan snarare att han skall ha gjort sig känd för att vara en redbar och seriös yrkesutövare. I specialmotiveringen anges exempel på omständigheter som skall kunna vara av betydelse för bedömningen härvidlag. Det största värdet hos ett allmänt lämplighetskrav ligger, framhålls det i propositionen, i den möjlighet som tillsynsmyndigheten därigenom får att återkalla registreringen för den som missköter sig på sådant sätt att han inte bör få utöva mäklaryrket i fortsättningen.

Kraven på utbildning och lämplighet berörs i de båda motionerna. De godtas i motion 1988/89:N32 (m) under förutsättning att de tillämpas på sådant sätt att näringsrättsliga intressen inte träds för när. Kvalitets- och vandelsbestämmelserna får, sägs det i motionen, inte utnyttjas för konkurrensbegränsning. Reglerna får inte resultera i att personer som skulle vara väl ägnade att vara försäkringsmäklare utesluts på grund av bristande formell utbildning. En liknande grundinställning leder i motion 1988/89:N31 (fp) till att utbildnings- och lämplighetskraven avvisas. Endast sådan etableringskontroll som föranleds av krav på kompetens av betydelse för enskilda människors hälsa och säkerhet kan accepteras, hävdar motionärerna. Kravet på viss utbildning och lämplighet kan i praktiken komma att fungera som etableringshinder, anför de. Den punkt i lagförslaget som ställer krav på tillfredsställande utbildning betecknas av motionärerna som irrelevant, och lämplighetskravet sägs förutsätta en helt subjektiv bedömning. Den mäklare är lämplig, säger motionärerna, som till sina kunder förmedlar rätt försäkringar till rätt pris. Denna bedömning kan inte göras i förväg och inte av någon annan än den som köper försäkringsmäklarens tjänster. I konsekvens med den sålunda uttryckta ståndpunkten ställer sig motionärerna också kritiska till 6 § lagförslaget, enligt vilken regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om villkoren för registrering. Följdriktigt avvisar motionärerna också den övergångsbestäm -

1988/89:NU29

melse som skall göra det möjligt för försäkringsinspektionen att registrera den som vid lagens ikraftträdande utövar sådan verksamhet som omfattas av lagen men inte har föreskriven utbildning.

Den reglering som föreslås i propositionen innebär att vissa minimikrav skall uppfyllas av den som vill utöva verksamhet som försäkringsmäklare. Någon begränsning i övrigt av tillträdet till försäkringsmäklaryrket är det inte fråga om. Vad gäller utbildningskravet kan konstateras att det inte finns någon exklusiv utbildningsväg på vilken de erforderliga kunskaperna kan vinnas. Även om vissa mera reguljära utbildningsalternativ kan anvisas i de föreskrifter som skall fastställas bör försäkringsinspektionen, särskilt i begynnelseskedet, ha möjlighet att göra en relativt fri prövning av de sökandes utbildningsstandard. De principer i fråga om utbildnings- och lämplighetsprövningen som anges i motion 1988/89:N32 (m) överensstämmer med vad utskottet nu har anfört i enlighet med propositionen.

Mot det resonemang som på dessa punkter förs i motion 1988/89:N31 (fp) måste utskottet rikta en bestämd gensägelse. Att en försäkringsmäklare behöver ha kunskaper på minst samma nivå som försäkringsbolagens fälttjänstemän är uppenbart. Snarare bör kraven vara högre för en mäklares del; han skall behärska olika bolags villkor etc., och han medverkar typiskt sett oftare än försäkringsbolagens ombud i mera komplicerade försäkringskonstruktioner. Om staten registrerar försäkringsmäklare synes det ofrånkomligt att registreringen föregås av en prövning som garanterar bl.a. en viss kunskapsmässig standard. De som utnyttjar mäklarnas tjänster skulle annars bli sämre ställda än de som gör affärer direkt med bolagens ombud. Att tillsynsmyndigheten har möjlighet att i efterhand ingripa mot en oskicklig mäklare är inte tillräckligt. Skadan är då redan skedd och torde i det individuella fallet mera sällan kunna göras ogjord.

Det nu sagda gäller också lämplighetskravet. En statlig registrering torde ofrånkomligen betraktas som en garanti för att försäkringsmäklaren - i likhet med andra yrkesutövare som har erhållit någon form av auktorisation, godkännande e.d. från statens sida - fyller vissa elementära krav på redbarhet etc. Om registreringen inte skulle föregås av en kvalitetsprövning torde för övrigt de försäkringsbolag som skall meddela ansvarsförsäkring för försäkringsmäklare få företa en sådan. En prövning i privat regi utan fasta regler och allmän insyn kan, menar utskottet, inte vara att föredra framför den som förutsätts i lagförslaget.

Utskottet reagerar också mot motionärernas tal om risk för godtycke när någons lämplighet skall avgöras. Flera andra yrkesgrupper, t.ex. revisorer, omfattas av liknande system. Knappast någon torde hävda att den prövning och tillsyn som gäller de auktoriserade och godkända revisorerna präglas av subjektivitet och godtycke. Försäkringsinspektionens beslut enligt den föreslagna lagen kommer att kunna överklagas hos kammarrätten.

De nu berörda yrkandena i motion 1988/89:N31 (fp) rycker enligt utskottets mening undan grunden för det tilltänkta systemet med statlig registrering av försäkringsmäklare. Det hade. anser utskottet, varit naturligt om motionärerna från sin utgångspunkt hade yrkat avslag på lagförslaget i dess helhet. Ett mera begränsat konsumentskydd på området enligt motionärernas intentioner skulle möjligen kunna åstadkommas efter mönster av

1988/89:NU29

resegarantilagen (1972:204), som inte föreskriver någon kvalitetskontroll av researrangörerna men medför att deras kunder skyddas för ekonomiska förluster.

Med det sagda avstyrker utskottet motion 1988/89:N31 (fp) såvitt den går ut på ändring av de nu berörda bestämmelserna.

Andra frågor rörande försäkringsmäklare

Registreringen av och tillsynen över försäkringsmäklare skall, som nämnts, handhas av försäkringsinspektionen. Enligt 9 § lagförslaget skall försäkringsmäklarna med årliga avgifter bekosta inspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. I motion 1988/89:N32 (m) anförs vissa betänkligheter mot att rätten till avgiftsuttag på detta sätt överförs på regeringen. Motionärerna godtar likväl den föreslagna regeln men föreslår att riksdagen i samband med att denna antas skall uttala att regeringens föreskrifter i ämnet inte får innebära annat än att de direkt i tillsynsverksamheten uppkomna kostnaderna fördelas på försäkringsmäklarna, och detta på ett konkurrensneutralt och rättvist sätt.

För försäkringsbolagen gäller, enligt 19 kap. 15 § försäkringsrörelselagen, att varje bolag årligen skall betala ett bidrag för att täcka kostnaderna för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet enligt de närmare bestämmelser som meddelas av regeringen. Lagen anger i relativa termer ett maximum för varje bolags bidrag. Närmare bestämmelser om avgifterna finns i en särskild förordning (1982:1178). Beträffande försäkringsmäklarna har i stället föreslagits en förenklad regel efter mönster av vad som sedan år 1988 gäller för bankers och andra instituts avgifter för finansiering av bankinspektionens verksamhet (prop. 1987/88:169, NU 1987/88:36). Liksom för dessa instituts del används formuleringen att vederbörande skall ”bekosta” inspektionens verksamhet. Avgifternas storlek bör, heter det i specialmotiveringen, bestämmas så att de täcker de merkostnader som föranleds av att försäkringsinspektionen får tillsyn över mäklarna. Bestämmelsens innebörd överensstämmer, konstaterar utskottet, med de principer för avgiftssättningen som förespråkas i motion 1988/89:N32 (m).

Enligt 10 § lagförslaget får en mäklare möjlighet att ta emot premier och skadeersättningar för vidarebefordran till försäkringsgivaren resp. uppdragsgivaren. Det ställs därvid krav på att mäklaren håller de tillgångar som han får hand om för andras räkning skilda från övriga tillgångar och att han utan dröjsmål vidarebefordrar dem till mottagaren. Utskottet vill, med hänsyn till avvikande praxis i vissa andra länder, understryka vad som i specialmotiveringen sägs beträffande det sistnämnda kravet. Mäklaren skall alltså normalt vara skyldig att verkställa betalning så snart som möjligt. Försäkringsinspektionen bör vid sin tillsyn kontrollera att denna förpliktelse iakttas.

En försäkringsmäklare blir enligt 11 § lagförslaget skyldig att på begäran av uppdragsgivaren upplysa denne om vilken ersättning mäklaren får från försäkringsgivaren. Bestämmelsen motiveras med att uppdragsgivaren på så sätt har lättare att få i gång en diskussion om priset för mäklarens tjänster; i detta sammanhang bör observeras att det inte skall föreligga något förbud mot returprovision, dvs. att en mäklare låter kunden eller någon företrädare

1988/89:NU29

för honom få del av den provision som mäklaren får från försäkringsbolaget.

Den föreslagna upplysningsplikten avstyrks i motion 1988/89:N31 (fp). Motionärerna betecknar den som märklig; ett liknande krav inom uppdragsverksamhet av annat slag skulle te sig närmast absurt, tillägger de. Erforderlig konkurrens kommer enligt all erfarenhet ändå till stånd, hävdas det vidare.

Utskottet finner liksom regeringen att den föreslagna upplysningsplikten är ägnad att främja ökad konkurrens och effektivitet på försäkringsmäklarmarknaden. Motion 1988/89:N31 (fp) avstyrks alltså i ifrågavarande del.

En försäkringsmäklare blir enligt lagförslaget oförhindrad att förmedla försäkringar även från utländska försäkringsbolag som inte har koncession i Sverige. Detta innebär, har det framförts till utskottet bl.a. från försäkringsbranschens sida, att det tills vidare inte kommer att råda konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska försäkringsföretag. För företag med koncession i Sverige gäller nämligen mera restriktiva regler i fråga om produktsortiment, medelsplacering m.m. än för försäkringsföretag i åtskilliga andra länder. Den berörda möjligheten att förmedla utländska försäkringar - som man i princip är positiv till - borde därför, har det hävdats, inte öppnas förrän en förändring av det svenska regelsystemet - i anslutning till utvecklingen inom EG - har kommit till stånd.

Utskottet har förståelse för denna invändning. Samtidigt finner utskottet att de skäl som regeringen anger för sin ståndpunkt i frågan är bärande. Riksdagen bör emellertid, menar utskottet, i samband med sitt lagstiftningsbeslut uttala att regeringen noga bör följa utvecklingen på detta område och ta initiativ till regelförändringar som kan erfordras för att önskemålet om konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska föresäkringsbolag skall bli tillgodosett.

Ändring i försäkringsrörelselagen

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget till ändring i försäkringsrörelselagen. Detta avser ett förenklat kungörande av uppgifter i försäkringsregistret och saknar samband med propositionens huvudämne.

Hemställan

1. beträffande lagens tillämpningsområde

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:N32 yrkande 1 antar det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om försäkringsmäklare i vad avser 1 §,

2. beträffande villkor för registrering att riksdagen

a) med avslag på motion 1988/89:N31 yrkandena 1,2 och 4 antar det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om försäkringsmäklare i vad avser 4, 5, 6 och 15 §§ samt punkt 3 övergångsbestämmelserna, dock med ändrad lydelse av 4 och 5 §§ enligt utskottets förslag i det följande:

1988/89: NU29

13 Regeringens förslag

Utskottets förslag

4§

För att en juridisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare krävs att

1. den juridiska personen inte till någon del ägs av ett försäkringsföretag eller någon som är närstående till ett försäkringsföretag på det sätt som sägs i 4 kap. 3 § andra stycket konkurslagen (1987:672),

2. den juridiska personen har en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas denna om dess skyldigheter åsidosätts, och

3. de fysiska personer som för den juridiska personens räkning förmedlar försäkringar är registrerade som försäkringsmäklare.

För att en juridisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare krävs att

1. den juridiska personen har en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas denna om dess skyldigheter åsidosätts, och

2. de fysiska personer som för den juridiska personens räkning förmedlar försäkringar är registrerade som försäkringsmäklare.

5 §

För att en fysisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare krävs att han

1. inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

2. inte är anställd av eller uppdragstagare hos något försäkringsföretag eller någon som är närstående till ett försäkringsföretag på det sätt som sägs i 4 kap. 3 § andra stycket konkurslagen (1987:672),

3. har en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas honom om han åsidosätter sina skyldigheter,

4. har en tillfredsställande utbildning, och

5. i övrigt är lämplig som försäkringsmäklare.

Sådan försäkring som avses i första stycket 3 krävs inte om mäklaren förmedlar försäkringar uteslutande för en juridisk person som är registrerad som försäkringsmäklare.

För att en fysisk person skal bli registrerad som försäkringsmäklare krävs att han

1. inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

2. har en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas honom om han åsidosätter sina skyldigheter,

3. har en tillfredsställande utbildning, och

4. i övrigt är lämplig som försäkringsmäklare.

Sådan försäkring som avses i första stycket 2 krävs inte om mäklaren förmedlar försäkringar uteslutande för en juridisk person som är registrerad som försäkringsmäklare.

b) med anledning av motion 1988/89:N32 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört,

3. beträffande avgift till försäkringsinspektionen att riksdagen

1988/89:NU29

a) antar det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om försäkringsmäklare i vad avser 9 §,

b) med anledning av motion 1988/89:N32 yrkande 3 godkänner vad utskottet anfört,

4. beträffande skyldighet att upplysa uppdragsgivare om ersättning från försäkringsgivaren

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:N31 yrkande 3 antar det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om försäkringsmäklare i vad avser 11 §,

5. beträffande förmedling av försäkringar från utländska försäkringsbolag som inte har koncession i Sverige

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om försäkringsmäklare i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under 1-4,

7. beträffande ändring i försäkringsrörelselagen

att riksdagen antar det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713).

Stockholm den 25 maj 1989 På näringsutskottets vägnar

Åke Wictorsson

Närvarande: Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c). Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Sven-Åke Nygårds (s) och Isa Halvarsson (fp).

Reservationer

1. Yrkande om avslag på förslaget till lag om försäkringsmäklare i dess helhet

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Utskottet konstaterar” och slutar på s. 13 med ”bli tillgodosett” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de kritiska synpunkter på lagförslaget som sålunda har framförts. Slutsatsen av utskottets bedömning blir att riksdagen bör avslå

1988/89:NU29

proposition 1988/89:136 i dess huvuddel, dvs. i vad avser förslaget till lag om försäkringsmäklare, och sålunda också lämna de motioner som syftar till partiella ändringar i detta förslag utan åtgärd.

dels att utskottet - i stället för vad det hemställer under momenten 1-6 - bort hemställa

att riksdagen avslår det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om försäkringsmäklare samt motionerna 1988/89:N31 och 1988/89:N32

2. Villkor för registrering (mom. 2)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Den reglering” och slutar på s. 12 med ”berörda bestämmelserna" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig i det väsentliga till den kritik av lagförslagets utbildnings- och lämplighetskrav som framförs i motion 1988/89:N31 (fp); denna kritik står i god överensstämmelse med de synpunkter i samma ämne som möter i motion 1988/89:N32 (m). Kravet på att en försäkringsmäklare skall ha viss föreskriven utbildning är, som motionärerna framhåller, irrelevant. Mäklarnas kvalitet kan inte mätas annat än på basis av deras arbetsresultat, och dessa kan endast kunderna bedöma. Utskottet tar följaktligen avstånd från förslaget att lagen om försäkringsmäklare skall innehålla ett krav på ”tillfredsställande utbildning” och att regeringen eller en myndighet skall få utfärda närmare bestämmelser - vilka lätt blir godtyckliga - om vad detta krav skall innebära. Ännu högre grad av subjektivitet är att befara om en myndighet skall få avgöra huruvida en person är ”lämplig” att vara försäkringsmäklare; en bestämmelse av denna innebörd lämnar utrymme för stor rättsosäkerhet. Typiskt är att enligt specialmotiveringen stora skatteskulder skulle kunna göra någon diskvalificerad att vara försäkringsmäklare; det har inte ens antytts hur den omständigheten att någon har skulder av detta slag skulle påverka hans kompetens att förmedla försäkringstjänster. Utskottet kan således inte godta sådana utbildnings- och lämplighetskrav som anges i lagförslaget. För att vissa klart oseriösa personer, exempelvis sådana som tidigare har allvarligt misskött uppdrag på försäkringsområdet, skall kunna uteslutas från registrering föreslår utskottet emellertid att det för att en fysisk person skall registreras som försäkringsmäklare skall krävas att han, förutom att han inte är i konkurs etc., ”i övrigt inte är olämplig som försäkringsmäklare”. En sådan bestämmelse lägger i högre grad än den som regeringen har föreslagit bevisbördan på den myndighet som vill vägra en sökande registrering med hänvisning till bristande lämplighet. I övrigt ansluter sig utskottet till de förslag till ändringar i regeringens lagtext som förs fram i motion 1988/89:N31

(fp)-

1988/89:NU29

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande villkor för registrering att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N31 yrkandena 1, 2 och 4 och motion 1988/89:N32 yrkande 2

a) antar det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om försäkringsmäklare i vad avser 4, 5, 6 och 15 §§ med ändrad lydelse enligt alternativt förslag i det följande:

Regeringens förslag

4 §

(se s. 14)

5 För att en fysisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare krävs att han

1. inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

2. inte är anställd av eller uppdragstagare hos något försäkringsföretag eller någon som är närstående till ett försäkringsföretag på det sätt som sägs i 4 kap. 3 § andra stycket konkurslagen (1987:672),

3. har en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas honom om han åsidosätter sina skyldigheter,

4. har en tillfredsställande utbildning, och

5. i övrigt är lämplig som försäkringsmäklare.

Sådan försäkring som avses i första stycket 3 krävs inte om mäklaren förmedlar försäkringar uteslutande för en juridisk person som är registrerad som försäkringsmäklare.

Närmare föreskrifter om villkoren för registrering och om registreringsförfarandet får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Alternativt förslag

(= Utskottets förslag, se s. 14)

För att en fysisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare krävs att han

1. inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

2. har en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas honom om han åsidosätter sina skyldigheter, och

3. i övrigt inte är olämplig som försäkringsmäklare.

Sådan försäkring som avses i första stycket 2 krävs inte om mäklaren förmedlar försäkringar uteslutande för en juridisk person som är registrerad som försäkringsmäklare.

Närmare föreskrifter om registreringsförfarandet får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

1988/89 :NU29

17 Regeringens förslag Alternativt förslag

15 §

Försäkringsinspektionen kan Försäkringsinspektionen kan återkalla registreringen om en för- återkalla registreringen om en försäkringsmäklare säkringsmäklare

1. inte uppfyller kraven för regi- 1. inte uppfyller kraven för registreringen enligt 4 eller 5 §§ eller streringen enligt 4 eller 5 §§, enligt föreskrifter som meddelats med

stöd av 6 §,

2. inte lämnar begärda upplys- 2. inte lämnar begärda upplysningar enligt 7 §, eller ningar enligt 7 §, eller

3. inte betalar föreskrivna avgifter 3. inte betalar föreskrivna avgifter

enligt 9 §. enligt 9 §.

Inspektionen får bestämma att ett Inspektionen får bestämma att ett

beslut om återkallelse skall gälla beslut om återkallelse skall gälla

omedelbart. omedelbart.

Om det är tillräckligt, får inspek- Om det är tillräckligt, får inspektionen i stället för att återkalla regi- tionen i stället för att återkalla registreringen meddela varning. streringen meddela varning.

b) beslutar att punkt 3 övergångsbestämmelserna skall utgå ur det under a nämnda lagförslaget.

3. Skyldighet att upplysa uppdragsgivare om ersättning från försäkringsgivaren (mom. 4)

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp). Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i det omdöme om den föreslagna upplysningsplikten som fälls i motion 1988/89:N31 (fp) och föreslår följaktligen att 11 § icke skall ingå i lagen om försäkringsmäklare.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande skyldighet att upplysa uppdragsgivare om ersättning från försäkringsgivaren

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N31 yrkande 3 beslutar att 11 § i det i proposition 1988/89:136 framlagda förslaget till lag om försäkringsmäklare icke skall ingå i lagen, varvid de följande paragraferna omnumreras.

1988/89:NU29

18 Innehåll 1988/89:NU29

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Förslag 1

Huvudsakligt innehåll 5

Motionerna 5

Utskottet 6

Inledning 6

Utskottets ställningstagande i stort 7

Tillämpningsområdet för lagen om försäkringsmäklare 7

Villkor för registrering som försäkringsmäklare 8

Andra frågor rörande försäkringsmäklare 12

Ändring i försäkringsrörelselagen 13

Hemställan 13

Reservationer

1. Yrkande om avslag på förslaget till lag om försäkringsmäklare i

dess helhet (vpk, mp) 15

2. Villkor för registrering (m, fp) 16

3. Skyldighet att upplysa uppdragsgivare om ersättning från försäkringsgivaren (m, fp, c) 18