om avgifter för bankinspektionens verksamhet

Regeringens proposition AS

1987/88:169 =

om avgifter för bankinspektionens p

. rop.

verksamhet | 1987/88: 169

Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i

bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 mars 1988.

På regeringens vägnar

Gertrud Sigurdsen 8

Huns Gustafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de olika lagbestämmelserna, varigenom banker och andra institut åläggs att finansiera bankinspektionens verksamhet,

begränsas till innehället och ges en enhetlig språkdräkt. I sak innebär dessa

regelförenklingar att regeringen i vissa fall får större frihet att utforma närmare föreskrifter om avgiltssättningen. Syftet är att sådana debiteringsnormer skall användas som leder till största möjliga rättvisa mellan olika betalningsskyldiga institut. En ny avgilftsmodell anvisas I propositionen.

Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 169

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § bankrörelselagen (1987:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

158 Varje bankaktiebolag, sparbank Bankaktiebolagen, sparbankerna

och central föreningsbank skall år- och de centrala föreningsbankerna ligen betala ett bidrag för att täcka skall med årliga avgifter bekosta

kostnaderna för bankinspektionens bankinspektionens verksamhet en-

organisation och verksamhet. Bi- ligt de närmare föreskrifter som redragets storlek beräknas för geringen meddelar.

I. ett bankaktiebolag som en pro-

centandel av bolagets eget kupital och skulder vid utgången av det

nästföregående kalenderåret,

2. en sparbank som en procentundel av sparbunkens egna fonder och skulder vid utgången av det

nästföregående kalenderåret,

3. en central föreningsbank som en procentandel av föreningshankens jämte anslutna lokala föreningsbankers sammanlagda egna kapital och skulder vid utgången av det nästföregående kalenderåret.

Procentandelen skall vara lika

för alla banker inom respektive bankkategori och får inte överstiga för bhankaktiebolag tre tuisendels procent, för sparbanker sju tusendels procent samt för föreningsbanker en hundradels procent. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om fastställande av bidragen och bidragens erläggande.

Varje bank skall, med belopp som bankinspektionen bestämmer, utge ersättning till revisor som har förordnats enligt 3 §. Ett bankaktiebolag

skall. med belopp som regeringen bestämmer, även utge ersättning till offentlig ledamot enligt 7 kap. I $ bankaktiebolagslagen (1987:618) samt till person som avses I 7 kap. 8 § första stycket andra meningen samma lag.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

[ES

Lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1963:76) om kreditaktiebolag skall ha följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

14§ Till bestridande av kostnaden för De kreditaktiebolag som omfatbankinspektionens tillsyvnsverksum- tas av bankinspektionens tillsyn het skall varje kreditaktiebolag, skall med årliga avgifter bekosta som omfattas av tillsynen. årligen inspektionens verksamhet enligt de

erlägga bidrag efter visst, för bola- närmare föreskrifter som regering-

gen lika förhållande till samman- en meddelar.

lagda beloppet av bolagets egna fonder och skulder vid utgången av nästföregående kalenderår. dock icke över tre tusendels procent. Närmare föreskrifter om fastställande och erläggande av bidrag

meddelas av Konungen. Det åligger bolaget jämväl att till Bolagen skall också betala er-

revisor och ombud som förordnats sättning till revisorer och ombud enligt 6 eller 10 8 utgiva ersättning som förordnats enligt 6 eller 10 8. med belopp som inspektionen be- Ersättningens storlek bestäms av

stämmer. bankinspektionen.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

3¶Förslag till . Prop. 1987/88: 169 Lag om ändring i lagen (1980:2) om finansbolag

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1980:2) om finansbolag skall ha följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

198! För att täcka kostnaden för Finansbolagen skall med årliga

bunkinspektionens tillsynsverksam- — avgifter bekosta bunkinspektionens het skall finansbolag årligen betala verksamhet enligt de närmare förebidrag enligt de närmare föreskrif- — skrifter-som regeringen meddelar. ter som meddelas av regeringen. Bidraget får ej överstiga två hundradels procent av nettovärdet av tillgångarna i bolagets finansieringsverksamhet närmast föregående räkenskapsår.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

! Senaste lydelse 1985:578. 4

Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs att 63 § lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslugenivdelse

63 §

Till bestridande av bankinspek- Bunken skall med en årlig avgift tionens — tillsynsverksamhet skall bekosta bankinspektionens verkbanken ärligen erlägga bidrag. samhet enligt de närmare föreskrif-

ter som regeringen meddelar.

Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess fastställande och erläggande meddelas av regeringen.

Denna lag träder i krafi den I augusti 1988.

I Lagen omtryckt 1983:588. tn

Lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs att 41 § lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar! skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

41 §

Till bestridande av bankinspek- Kassan skall med en årlig avgift

tionens — tillsvnsverksamhet skall - bekosta bankinspektionens verk-

kassan årligen erlägga bidrag. samhet enligt de närmare föreskrif-

ter som regeringen meddelar.

Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess fastställande och erläggande meddelas uv regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

I Lagen omtryckt 1983:578.

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs att 43 § fondkommissionslagen (1979:748) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

43 ä!

För att täcka kostnaden för Fondkommissionsbolagen skall

bankinspektionens tillsvnsverksam- med årliga avgifter bekosta bankinhet skall fondkommissionsbolag år- spektionens verksamhet enligt de ligen betala bidrag enligt de när- närmare föreskrifter som regeringmare föreskrifter som meddelas uv en meddelar.

regeringen. Bidraget får ej översti-

gå en och en halv procent av det sammanlagda beloppet av intäkter-

nä i rörelsen under nästföregående räkenskapsår. För tillsyn över

fondkommissionsrörelse som hbe-

drivs av bankinstitut betalas bidrag

enligt bestämmelser i bankrörelse-

lagen (1987:617).

För tillsyn. över fondkommis-

sionsrörelse som bedrivs av en

bank betalas avgift enligt bestäm-

melser i buankrörelselagen (1987:

617).

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

!'Senaste lydelse 1987:622.

Lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs skall ha följande lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iyvdelse

34 §

Till bestridande av kostnaden för Fondbörsen skall med en årlig bunkinspektionens tillsvnsverksam- = avgift bekosta bankinspektionens het skall fondbörsen årligen erläg- verksamhet enligt de närmare före-

ga bidrag enligt de närmare före- — skrifter som regeringen meddelar.

skrifter som meddelas av regering-

en.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

8 Förslag till Prop. 1987/88: 169

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom föreskrivs att 47 § aktiefondslagen (1974:931) skall ha följan-

de lydelse. |

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

47 § Till bestridande av kostnaden för Fondbolagen skall med årliga

bankinspektionens tillsynsverksam- = avgifter bekosta bankinspektionens het skall fondbolag årligen erlägga — verksamhet enligt de närmare före- ” bidrag. Närmare föreskrifter om bi- skrifter som regeringen meddelar.

dragets storlek och om dess fast-

ställande och erläggande meddelas uv regeringen.

Det åligger fondbolag dessutom att till revisor, som förordnats enligt 46 § tredje stycket, utge ersättning med belopp som bankinspektionen

bestämmer.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

Lag om ändring i lagen (1987:623) om förenklad

aktiehantering

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

118 För utt täcka kostnaderna för Värdepapperscentralen skall bankinspektionens tillsvnsverksam- med en årlig avgift bekosta bankinhet skall värdepapperscentralen år- spektionens verksamhet enligt de ligen betala ett bidrag. Närmare närmare föreskrifter som regering-

föreskrifter om bidragets storlek en meddelar.

och om dess fastställande och cer- Värdepapperscentralen skall läggande meddelas av regeringen. med belopp som bankinspektionen

bestämmer betala ersättning till en

revisor som bankinspektionen för-

ordnat enligt bolagsordningen.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

Lag om ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

För att täcka kostnaden för bank- För att bekosta bankinspektioinspektionens övervakning enligt nens övervakning enligt denna lag denna lag skall fondkommissionär skall fondkommissionärerna och

och Stockholms fondbörs årligen Stockholms fondbörs betala årliga

betala bidrag enligt de närmare fö- avgifter enligt de närmare föreskrif-

reskrifter som meddelas av rege- ter som regeringen meddelar.

ringen.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

NH

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 1988

Närvarande: statsrädet Sigurdsen, ordförande. och statsråden Gustafsson, Gradin, R Carlsson. Lindqvist och G. Andersson

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition om avgifter för bankinspektionens verksamhet

I Inledning

Finansbolagens förening har i en skrivelse till bankinspektionen den 15 november 1985 aktualiserat en fråga om ändring av reglerna för beräkning av de bidrag som finansbolagen skall erlägga till täckande av kostnaderna för inspektionens tillsynsverksamhet. Efter ytterligare kontakter med föreningen har bankinspektionen den 14 februari 1986 lämnat över skrivelsen med ett eget yttrande till regeringen.

Vid ärendets beredning i finansdepartementet har frågan om en vidare översyn av de i olika lagar och förordningar spridda bestämmelserna om bidrag till bankinspektionen tagits upp. Inom departementet har upprättats en promemoria med förslag om dels en annorlunda avgiftsberäkning för vissa institut, dels färre och förenklade författningsregler. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

Departementspromemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av bankinspektionen, riksrevisionsverket, fullmäktige i Sveriges riksbank, försäkringsinspektionen, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges allmänna hypotecksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Stockholms fondbörs, Värdepapperscentralen VPC AB och PKbanken.

2¶Nuvarande regler

I fråga om bankinspektionens verksamhet och om de regler som gäller för verksamhetens finansiering med avgifter (bidrag) från de olika instituten som står under tillsyn hänvisar jag till departementspromemorian.

Sammanfattningsvis kan sägas att riksdagen genom bestämmelser i lag delegerat ät regeringen att meddela närmare föreskrifter om avgiftssättningen för samtliga betalningsskyldiga institut. I fråga om bidrag till kost-

naderna för tillsyn av hypoteksbanken. stadshypotekskassan, Stockholms Prop. 1987/88: 169 fondbörs. VPC och fondbolagen har bemyndigandena inte villkorats av att någon särskild debiteringsnorm skall användas eller maximiregler gälla för avgiftsuttagen. På motsvarande sätt är delegationen oinskränkt vad gäller

de avgifter som fondkommissionärer och Stockholms fondbörs skall erläg-

ga för bankinspektionens övervakning enligt lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden. Beträffande avgitter för tillsyn av banker, kreditaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag är regeringen däremot enligt bemyndigandena hänvisad att föreskriva avgiftssättning enligt givna beräkningsschabloner och att inte överskrida vissa maximital då de procentsatser sätts enligt vilka debitering skall ske.

Med stöd av bemyndigandena har regeringen i olika förordningar meddelat föreskrifter om avgiftssättningen. Bankernas och kreditaktiebolagens avgifter skall beräknas efter en viss procent av balansomslutningen. finansbolagens avgifter i procent av nettovärdet av tillgångarna i finaniseringsverksamheten och fondkommissionsbolagens avgifter i procent av rörelseintäkterna. Regeringen har valt att bestämma hypoteksinstitutioner-

nas, fondbörsens och VPC:s avgifter i fasta kronbelopp och fondbolagens

avgifter i procent av förvaltad fondförmögenhet. Samtliga avgifter betalas

en gång om året.

3¶Överväganden och förslag

Mitt förslag: Regeringen "bemyndigas genom enhetligt utformade lagbestämmelser att meddela närmare föreskrifter om årliga avgifter för finansiering av bankinspektionens verksamhet. Föreskrifter om beräkningsgrunder och om avgiftstak utmönstras ur lagtexten.

Departementspromemorian innehåller förslag om nya normer för debite-

ring av tillsynsavgifter från banker, kreditaktiebolag. finansbolag. fondkommissionsbolag och fondbolag. Förslagen bygger på vad Finansbolagens Förening och bankinspektionen förordat i fråga om finansbolagen

särskilt och går ut på att varje institut skall betala en avgift uppdelad på ett fast belopp. lika för alla institut i en kategori. och ett volymberoende.

procentuellt beräknat belopp. Som framgått av avsnitt 2 är de bemyndiganden som i dag gäller i fråga om regeringens rätt att meddela närmare föreskrifter om avgifter för banker, kreditaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag begränsade på sådant sätt att lagändringar krävs för att den föreslagna avgiftsmodellen skall kunna tillämpas för dessa institut. I promemorian förordas att regeringen i samtliga fall: bemyndigas att fritt meddela förordningsföreskrifter om bl. a. avgifternas storlek.

Kort uttryckt innehåller promemorian förslag om art det i lagbestämmelser om skyldighet för ett eller flera institut att bekosta bankinspektionens verksamhet tas in förenklade. likformiga bemyndiganden för regeringen att lämna närmare föreskrifter om avgiftssättningen. att dessa föreskrifter

samlas i en enda förordning och arr regeringen nu förordnar att avgifterna Prop. 1987/88: 169 för banker, kreditakticbolag, finansbolag, fondkommissionsbolag och fondbolag skall delas upp i fast och rörligt belopp så som nyss beskrivits.

Remissinstanserna: Promemorians förslag har i allt väsentligt lämnats utan erinran av fullmäktige i Sveriges riksbank, försäkringsinspektionen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Konungarikets Sveriges stadshypotekskassa, Stockholms fondbörs, Värdepapperscentralen VPC AB och PKbanken. .

Bankinspektionen och Sveriges allmänna hypoteksbank har förordat att avgiftssättningen delegeras till inspektionen. I lagarna borde sålunda tas in bemyndiganden för regeringen att överlåta åt inspektionen att ge närmare föreskrifter. Avgiftsförordningen borde utformas så. att den anger grundbelopp för varje tillsvnsgrupp och en ”högst-gräns” för variabla procenttillägg samt bemyndigande för inspektionen att besluta om dessa tillägg.

Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen. Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges allmänna

hypoteksbank har anfört att bankinspektionens verksamhet borde finansi-

eras genom anslag över statsbudgeten i stället för med avgifter från dem som är föremål för tillsyn. Svenska sparbanksföreningen har uttalat att, för det fall avgiftsfinansiering skall bibehållas, varje tillsynsobjekt egentligen borde debiteras för nedlagt arbete enligt en timkostnadsnorm. Om en procentuell avgift skall användas är det enligt föreningen diskutabelt om den skall relateras till balansomslutningen. Den borde i stället differentieras efter det behov av tillsyn som med hänsyn till de olika verksamheternas art är erforderligt. Vissa verksamhetsslag, t. ex. finansicH verksamhet och utlandsverksamhet, torde vara mera tillsynskrävande än exempelvis traditionell inlåning. Nya expanderande verksamheter utanför den rena banksektorn är i särskilt behov av en resurskrävande tillsyn. Om, likväl, den rörliga avgiften skall utgå i procent av balansomslutningen är det enligt sparbanksföreningen rimligt att i vart fall normalinlåningen exkluderas. Beträffande förslaget om en fast avgift har sparbanksföreningen framhållit att en sådan kan missgynna sparbankerna i förhållande till bankaktiebolagen. Sparbanksrörelsen bör ses som en enhet och den fasta avgiften för sparbankerna bör fastställas med beaktande av detta förhällande.

Riksrevisionsverket har föreslagit att avgifterna beräknas utifrån ett ärs beräknade kostnader samt att kassamässiga fluktuationer löses genom att bankinspektionen ges en rörlig kredit hos riksgäldskontoret.

Skälen för mitt förslag: Det är en etablerad princip att kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av tillsyns- och inspektionsmyndigheter skall belasta dem som stär under tillsyn och kontroll. Bankinspektionens verksamhet finansieras sedan gammalt med obligatoriska s. k. bidrag från olika institut. Min inställning är den att inspektionens kostnader även fortsättningsvis skall täckas med avgifter från tillsynsobjekten. Jag är inte beredd att ta upp en diskussion om finansiering över statsbudgeten.

De betalningar som kommer bankinspektionen till del kallas i gällande författningar ”bidrag”. Statsrättsligt är de emellertid avgifter. närmare

i

bestämt sådana belastande avgifter som det enligt 8 kap. 3 § regeringsfor- Prop. 1987/88: 169

men primärt tillkommer riksdagen att ge föreskrifter om (jfr prop. 1975:8 s. 46 f och Holmberg-Stjernquist: Grundlagarna, s. 261 f). Till skillnad från vad som gäller i fråga om skatter kan riksdagen, enligt 8 kap. 9 § andra stycket regeringsformen, bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter om avgifter. Om så sker kan riksdagen enligt !1 § medge att regeringen i sin tur överlåter till en förvaltningsmyndighet att besluta föreskrifter. En

sådan subdelegation har inte i något fall skett beträffande avgifter till

bankinspektionen. Däremot har, som tidigare framgått, riksdagen lämnat bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om avgifterna, i

vissa fall enligt beräkningsprinciper som angivits i lag.

I praktiken gäller nu den ordningen att regeringen har att ta ställning till förslag om avgiftsändringar som bankinspektionen lägger fram. Detta be-

slutsförfarande har i stort sett fungerat väl och bör i princip bibehållas. Jag är därför inte beredd att förorda en sådan delegation av avgiftssättningen som bl. a. bankinspektionen föreslagit. Enligt min mening är det rimligt att

beslutsfunktionerna tills vidare blir kvar hos regeringen men att regeringen

generellt ges större frihet att välja metod för avgiftsuttag.

När avgiftsbestämmelserna konstrueras måste strävan vara alt åstadkomma en riktig kostnadsfördelning mellan olika kategorier av betalnings-

skyldiga och inbördes mellan instituten i en kategori. En modell skulle vara

att varje institut betalade individuella, taxebundna avgifter för den dokumenterade tid som bankinspektionen lagt ner på arbete, betingat av just det institutets verksamhet. Bankinspektionens adminstrativa arbete med att

räkna ut och debitera avgifter måste å andra sidan hållas på rimlig nivå. Ett system som det jag nu beskrivit skulle fordra en oavbruten, detaljerad

tidredovisning från varje befattningshavare och dessutom en analys av

varje arbetsinsats för att bedöma till vilket eller vilka institut kostnaderna

skall hänföras. Jag ser i dag inga förutsättningar för ett sådant system, tillräcklig effektivt och rationellt för att möjliggöra direkta timdebiteringar. Sannolikt kan tidrapporteringen efter hand byggas ut och förfinas med

ADB-stöd. Jag utgår emellertid från att avgiftsschabloner i någon form måste användas. Det ursprungliga förslaget från Finansbolagens Förening går ut på att

avgiftssättningen för finansbolagen, i procent av balansomslutningen, cr-

sätts av en metod innebärande att varje bolag betalar dels ett fast belopp,

dels ett rörligt, volymberoende belopp. Den nu tillämpade ordningen med avgiftsuttag efter en enda procentsats kan leda till en snedfördelning av kostnaderna inom en kategori av institut. Eftersom procenttalet måste sättas så att de samlade avgifternas storlek motsvarar de kostnader som faller ut över hela kategorin, kan finansbolag med en större bidragsgrun-

dande volym bli missgynnade i förhållande till mindre bolag. Stelheten i systemet kan tänkas få till effekt att små bolag debiteras avgifter som inte täcker in ens kostnaderna för det minimiarbete som inspektionen ett år

lägger ner på vart och ett av finansbolagen. En rimligare kostnadsfördelning skulle kunna uppnås om avgifterna delades upp i en fast och en rörlig del. Bankinspektionen har godtagit förslaget från Finansbolagens För-

ening. Jag anser för min del att det finns goda skäl att välja den beskrivna

debiteringsmodellen, inte bara för finansbolagens del utan även för övriga kategorier med ett större antal betalningsskyldiga institut. En uppdelning av avgifter på fast och rörlig del kan motverka en obefogad övervältring av kostnader från små företag till större. Den gör det dessutom möjligt för bankinspektionen au kalkylera sina intäkter med större precision. Övergången till det nya systemet behöver inte ge några nämnvärda merkostnader vad gäller avgiftsberäkning och uppbörd.

Mitt förslag innebär närmare bestämt att avgilter utgår med dels fasta

belopp, lika för alla institut inom resp. kategori, dels rörliga belopp vilka.

liksom hittills, beräknas för banker, kreditaktiebolag och finansbolag i procent av balansomslutningen, för fondkommissionsbolag 1 procent av

rörelseintäkterna och för fondbolag i procent av förvaltad fondförmögen-

het. En ytterligare differentiering av avgiftsbestämmelserna, så som sparbanksföreningen efterlyst, är jag inte beredd att förorda. Det är visserligen inte givet att bankinspektionens kostnader med avseende på en viss kategori av institut faktiskt hänför sig till de enskilda instituten i förhållande till deras resp. balansomslutning etc. Men om de hittills använda beräkningsschablonerna i vissa fall, även I kombination med uttag av ett avpassat fast

belopp, kan ge mindre exakta avgiftsuttag, så speglar de ändä normalt på

ett godtagbart sätt hur inspektionens arbete fördelas på olika institut i en kategori. Om andra, mera komplicerade beräkningsnormer skall övervägas. måste det klart visas aut de leder till rättvisare debiteringar utan att samtidigt föranleda väsentligt ökande kostnader för bankinspektionens administrativa hantering. Så är enligt min mening inte fallet med de regler som sparbanksföreningen föreslagit.

Jag förordar således en enkelt, uppdelad avgiftsdebitering för banker. kreditaktiebolag, finansbolag, fondkommissionsbolag och fondbolag. Beträffande den sistnämnda kategorin har regeringen redan i dag möjlighet att genom en förordningsändring införa nya avgiftshormer. För de övriga kalegorierna krävs däremot lagändringar. Detta förhållande aktualiserar frågan om det överhuvudtaget finns skäl att ha kvar föreskrifter i lag om särskilda avgiftsschabloner och procenttak.

I de olika förslag till ändrad lagtext som jag nu lägger fram har genomgående angivits att de berörda instituten skall med ärliga avgifter bekosta bankinspektionens verksamhet. Sakligt innebär denna formulering inga förändringar i förhållande till gällande bestämmelser om ”bidrag”. Men det har tydligare markerats att avgifterna skall bestämmas så att de täcker : uppkomna kostnader. Omvänt får avgifterna inte sältas högre än som behövs för kostnadstäckning. Kostnadsvolymen är i sin tur beroende av

den utgiftsstat som statsmakterna fastställt. Ytterst sätter alltså de medgiv-

på utgifternas storlek gränsen för det totala avgiftsuttaget. Till följd av principen om full kostnadstäckning får särskilda bestämmelser om maximiavgifter I realiteten ingen genomslagskraft. Jag anser det därför inte vara erforderligt med några lagföreskrifter om belopps- eller procenttak för avgifter. .

Enligt min mening finns det inte heller vägande skäl för att i lag lägga fast någon speciell debiteringsmetod. Det är en självklarhet att bankinspektionens kostnader så rättvist som möjligt skall fördelas på de olika institut-

grupperna och på de enskilda företagen inom resp. kategori. I första hand kommer det an på inspektionens personal att kontinuerligt redovisa hur nedlagd arbetstid relateras till olika tillsynsobjekt. Sedan skall de avgifts-

modeller väljas som ger mest korrekta uttag i förening med rimliga uppbördskostnader. Här kan alternativa lösningar tänkas för olika kategorier. För de institut

som är unika i sina resp. kategorier — hypoteksinstitutionerna, fondbörsen och VPC — kan avgifterna lämpligen utgå med fasta belopp, angivna i kronor. Andra institut kan debiteras enligt varierande schablontaxor. Jag

har nu presenterat ett system med uppdelade avgifter. Om. exempelvis, bankinspektionen i samråd med vissa institut eller branschorganisationer

senare finner ett nytt, förbättrat sätt för beräkning av avgifter, så bör

regeringen kunna besluta om övergång till en sådan ordning.

Jag har tidigare understrukit att de ärliga avgifterna skall täcka inspektionens kostnader. Med schablonregler är det dock inte möjligt att exakt

balansera avgifter och kostnader för varje år särskilt. En grupp av institut

kan ett år ha ägnats tillsynsinsatser i större eller mindre omfattning än som

förutsetts. Den bristande överensstämmelsen kan också bero på att bankinspektionen medgivits rätt att överskrida utgiftsstaten. Med hänsyn till intresset av att hålla nere inspektionens administrativa kostnader är det

inte rimligt att ha mer än ett debiteringstillfälle per år. En växande obalans mellan utgifter och tillgängliga avgiftsmedel kan alltså inte gärna mötas med krav om fyllnadsinbetalningar från instituten. För att säkra sig mot

likviditetssvackor har inspektionen i stället fått avsätta medel till en ekonomisk buffert. Denna ordning anvisades i samband med att inspektionens

redovisningssystem lades om och tillsynsbidragen kom att föras till ett

formellt reservationsanslag (ifr prop. 1977/78:100 bil. 10 s. 46, NU 57. rskr. 329). I praxis har avgifterna bestämts så att inspektionen förfogar

över medel motsvarande årets kostnader jämte ytterligare cirka ett halvt

års beräknad förbrukning. Tillämpningen av denna princip för avgiftssältning har på det hela taget fungerat väl. Jag har förståelse för den tanke som

riksrevisionsverket fört fram, att inspektionen i stället för att reservera medel för sin likviditet skulle få disponera en rörlig kredit hos riksgäldskontoret. Det hade också varit naturligt att välja en sådan ordning vid

införande av helt nya avgiftsförpliktelser. Då emellertid reserver nu finns

uppbyggda inom ramen för ett etablerat system ser jag inte tillräckliga skäl att föreslå någon ändring.

Jag vill i sammanhanget nämna något om de rutiner för avgiftssättning

som enligt min mening bör tillämpas. Eftersom en obalans mellan avgiftsintäkterna och bankinspektionens kostnader för en viss institutgrupp kan

uppkomma på rätt kort tid är det av vikt att avgiftsbeloppen och procent-

schablonerna hela tiden uppmärksammas. Vägledande för avgiftssältningen skall givetvis i första hand vara det som riksdagen och regeringen bestämt om inspektionens uppgifter. I budgetpropositionen, som överläm-

nas till riksdagen i januari, kan regeringen mer eller mindre ingående ange vilken prioritering inspektionen bör göra vid fördelning av resurserna på

skilda tillsynsomräåden. Riksdagen behandlar budgetfrågan under våren

och regleringsbrev utfärdas därefter av regeringen. I regleringsbrevet tas

2 Riksdagen 1987i88. I saml. Nr 169

upp bl. a. hur inspektionens kassahållning skall ordnas. Utifrån de ekono-

miska förutsättningarna som riksdag och regering ställt upp får inspektio-

nen göra ett överslag i vad mån några avgiftssatser behöver justeras inför uppbörden i oktober. Vid beräkningen får hänsyn tas till såväl de senaste balans- och resultaträkningar som instituten givit in som de balanserade

medelsreserver som är tillgängliga enligt inspektionens egen resultatredo-

inspektionen för någon kategori kom att disponera över avgiftsmedel som mer än obetydligt avviker från beräknade kostnader för ett och ett halvt år, skall inspektionen hos regeringen föreslå ändringar av avgiftsbestämmelserna. Tanken är att regeringens samtliga avgiftsföreskrifter vad gäller

bankinspektionens verksamhet skall samlas i en särskild förordning.

Slutligen vill jag förutskicka att även bestämmelserna om avgifter för finansiering av försäkringsinspektionens verksamhet kan komma att ses över. I första hand aktualiseras enligt min mening redaktionella förenklingar efter mönster av vad jag nu föreslagit i fråga om avgifterna till bankinspektionen.

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 augusti 1988 så att de kan tillämpas vid debitering och inbetalning av avgifter i september resp. oktober 1988.

4¶Upprättande lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats

förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), 2. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,

3. lag om ändring i lagen (1980:2) om finansbolag,

4, lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar,

5. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

6. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748). 7. lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs. 8. lag om ändring I aktiefondslagen (1974:931), 9. lag om ändring i lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering. 10. lag om ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.

Förslagen är sådana att lagrådets hörande enligt min mening skulle sakna betydelse.

35 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilaga

Finansdepartementet

Bankenheten

Ändrade regler om avgifter för bankinspektionens

verksamhet

Prop. [987/88: 169

Sammanfattning

Bankinspektionens verksamhet finansieras med obligatoriska avgifter från de banker och övriga företag som står under tillsyn. Skyldigheten att betala avgift finns föreskriven i de lagar som reglerar verksamheten i resp. företag. Lagbestämmelserna innehåller bemyndiganden för regeringen att ge närmare föreskrifter om bl. a. avgifternas storlek. Bestämmelser om avgiftssättningen återfinns i sex skilda förordningar. I fråga om de företagskategorier som omfattar mer än en betalningsskyldig skall avgiften betalas enligt en procentschablon. Normalt beräknas avgifterna på grundval av balansomslutningen. Procentsatsen är enhetlig för företagen i samma kategori.

Denna promemoria, som upprättats inom finansdepartementet, innehåller förslag om ändringar av de regler som gäller avgifter till bankinspektionen. Det föreslås att avgiften för de företag. som idag betalar enligt procentschablon. delas upp i ett fast belopp, lika för alla i gruppen, och ett

variabelt. procentuellt beräknat belopp. Med ett så konstruerat avgiftssys-

tem skulle större rättvisa kunna uppnås mellan större och mindre företag i en kategori. Vidare innehåller promemorian förslag om färre och förenklade avgiftsregler.

"Prop. 1987/88:169

Författningsförslag

I Förslag till

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § bankrörelselagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

15 § Varje bankaktiebolag, sparbank Bankaktiebolagen, sparbankerna

och central föreningsbank skall år- och de centrala föreningsbankerna

ligen betala ett bidrag för att täcka skall med årliga avgifter bekosta kostnaderna för bankinspektionens bankinspektionens tillsvnsverksam-

Organisation och verksamhet. Bi- het enligt de närmare föreskrifter dragets storlek beräknas för som regeringen meddelar

1. ett bankaktieholag som en

procentandel av bolagets eget kapi-

tal och skulder vid utgången av det nästföregående kalenderåret.

2. en spurbank som en procent-

andel av spärbankens egna fonder och skulder vid utgången av det

nästföregående kalenderåret,

3. en central föreningsbank som en procentandel av föreningsbunkens jämte anslutna lokala föreningsbankers sammanlagda egna

kapital och skulder vid utgången av det nästföregdende kalenderåret. Procentandelen skall vara lika

för alla banker inom respektive buankkategori och får inte överstiga för bankaktiebolag tre tusendels procent, för sparbanker sju tusendels procent samt för föreningsbanker en hundradels procent. Regeringen meddelar närmare föreskrif-

ter om fastställande av bidragen

och bidragens erläggande.

Varje bank skall. med belopp som bankinspektionen bestämmer, utge ersättning till revisor som har förordnats enligt 3 §. Eu bankaktiebolag

skall, med belopp som regeringen bestämmer, även utge ersättning till offentlig ledamot enligt 7 kap. I $ bankaktiebolagslagen (1987:618) samt

till person som avses i 7 kap. 8 § första stycket andra meningen samma lag.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

Lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1963:76) om kreditaktiebolag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

14 §

Till bestridande av kostnaden för De kreditaktiebolag som omfatbankinspektionens tillsyvnsverksam- tas av bankinspektionens tillsyn het skall varje kreditaktiebolag, skall med årliga avgifter bekosta som omfattas av tillsvnen, årligen tillsvnsverksamheten enligt de närerlägga bidrag efter visst, för bola- mare föreskrifter som regeringen gen lika förhållande till samman- meddelar. lagda beloppet av bolagets egna fonder och skulder vid utgången av nästföregående kalenderår, dock icke över tre tusendels procent. Närmare föreskrifter om fastställande och erläggande av bhidrug meddelus av Konungen.

Det åligger bolaget jämväl att till Bolagen skall också betala errevisor och ombud som förordnats sättning till revisorer och ombud enligt 6 eller 10 § utgiva ersättning som förordnats enligt 6 eller 10 &. med belopp som inspektionen be- Ersättningens storlek bestäms av stämmer. bankinspektionen.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

3 Förslag till Prop. 1987/88: 169

Lag om ändring i lagen (1980:2) om finansbolag

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1980:2) om finansbolag skall ha följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

19 5!

För att täcka kostnaden för Finansbolagen skall med årliga bankinspektionens tillsynsverk- = avgifter bekosta bankinspektionens

samhet skall finansbolag årligen — tillsynsverksamhet enligt de när-

betala bidrag enligt de närmare för mare föreskrifter som regeringen reskrifter som meddelus av rege- — meddelar.

ringen. Bidraget får ej överstiga två hundradels procent av nettovärdet av tillgångarna i bolagets finansi-

eringsverksamhet närmast föregå-

ende räkenskapsår.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

! Senaste lydelse 1985:578.

Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs att 63 § lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar 'skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 §

Till bestridande av bankinspek- Banken skall med en årlig avgift tionens — tillsynsverksamhet skall bekosta bankinspektionens tillsynsbanken årligen erlägga bidrag. verksamhet enligt de närmare före-

skrifter som regeringen meddelar.

Närmare föreskrifter om bidra-

gets storlek och om dess faststäl-

lande och erläggande meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den I august 1988.

! Lagen omtryckt 1983:588.

5 Förslag till Prop. 1987/88: 169

Lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs att 41 § lagen (1968:576) om Konungariket Sveri-

ges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

41 §

Till bestridande av bankinspek- Kassan skall med en årlig avgift tionens = tillsynsverksamhet skall bekosta bankinspektionens tillsynskassan årligen erlägga bidrag. verksamhet enligt de närmare före-

skrifter som regeringen meddelar.

Närmare föreskrifter om bidra-

gets storlek och om dess fastställande och erläggande meddelas av

regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

! Lagen omtryckt 1983:578. [NS 'n

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs att 43 § fondkommissionslagen (1979:748) skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

43 §!

För att täcka kostnaden för Fondkommissionsbolagen skall bankinspektionens tillsynsverk- med årliga avgifter bekosta bankin-

samhet skall fondkommissionsbo- spektionicens tillsynsverksamhet en-

lag årligen betala bidrag enligt de ligt de närmare föreskrifter som re-

närmare föreskrifter som meddelus geringen meddelar.

av regeringen. Bidraget får ej över-.

stiga en och en halv procent av det

sammanlagda beloppet av intäkter-

na i rörelsen under nästföregående räkenskapsår. För tillsyn över

fondkommissionsrörelse som bedrivs av bankinstitut betalas bidrag

enligt bestämmelser i bankrörelse-

lagen (1987:617).

För tillsyn över fondkommis-

sionsrörelse som bedrivs av en

bank betalas avgift enligt bestäm-

melser i bankrörelselagen

(1987:617).

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

! Senaste lydelse 1987:622.

7 Förslag till Prop. 1987/88: 169

Lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs

skall ha följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

34 8

Till bestridande av kostnaden för Fondbörsen skall med en årlig bankinspektionens tuillsynsverk- = avgift bekosta bankinspekuonens

samhet skall fondbörsen årligen er- — Villsynsverksamhet enligt de närma-

lägga bidrag enligt de närmare fö- = re föreskrifter som regeringen medreskrifter som meddelas av rege- — delar. ringen.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom föreskrivs att 47 § aktiefondslagen (1974:931) skall ha följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse

47 §

Till bestridande av kostnaden för Fondbolagen skall med årliga bankinspektionens tillsynsverk- avgifter bekosta bankinspektionens samhet skall fondbolag årligen er- tuillsynsverksamhet enligt de närlägga bidrag. Närmare föreskrifter mare föreskrifter som regeringen om bidragets storlek och om dess meddelar. fastställande och erläggande med-

delas av regeringen.

Det åligger fondbolag dessutom att till revisor, som förordnats enligt 46 § tredje stycket, utge ersättning med belopp som bankinspektionen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

9 Förslag till . 1987/88:169

Lag om ändring i lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering

Härigenom föreskrivs att [1 § lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

118 För att täcka kostnaderna för Värdepapperscentralen skall bankinspektionens tillsynsverk- med en årlig avgift bekosta bankinsamhet skull värdepapperscentra- spektionens tillsynsverksamhet elen årligen berala ett bidrag. När- ligt de närmare föreskrifter som remare föreskrifter om bidragets geringen meddelar. storlek och om dess fastställande Värdepapperscentralen skall, och erläggande meddelas av rege- med belopp som bankinspektionen ringen. bestämmer betala ersättning till en

revisor som bankinspektionen för-

ordnat enligt bolagsordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1988.

Lag om ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1985:571) om värdepappersmark-

naden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 8

För att täcka kostnaden för bank- För att bekosta bankinspektioinspektionens övervakning enligt nens övervakning enligt denna lag denna lag skall fondkommissionär skall fondkommissionärerna och och Stockholms fondbörs årligen Stockholms fondbörs betala årliga betala bidrag enligt de närmare fö- avgifter enligt de närmare föreskrif-

reskrifter som meddelas av rege- ter som regeringen meddelar.

ringen.

Denna lag träder i kraft den I augusti 1988.

Förordning om avgifter för bankinspektionens verksamhet

Regeringen föreskriver följande.

18 Denna förordning gäller i fråga om avgifter som skall erläggas till

bankinspektionen enligt bestämmelser i 7 kap. 15 3 bankrörelselagen

(1987:617), 14 § lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, 19 § lagen (1980:2)

om finansbolag, 43 § fondkommissionstagen (1979:748), 47 § aktiefonds- lagen (1974:931), 63 § lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteks-

bank och om landshypoteksföreningar, 418 lagen (1968:576) om Konungarikets Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, 34 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, 118 lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering och 33 § lagen (1985:571) om

värdepappersmarknaden.

28 Avgift skall årligen erläggas av

1. varje bankaktiebolag med dels 0000 kronor, dels 0.000 Z av bolagets

eget kapital och skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret. : 2. varje sparbank med dels 0000 kronor, dels 0,000 Z av bankens egna fonder och skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret,

3. varje central föreningsbank med dels 0000 kronor, dels 0,000 46 av bankens jämte anslutna lokala föreningsbankers sammanlagda egna kapital

och skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret, 4. varje kreditaktiebolag som omfattas av bankinspektionens tillsyn

med dels 0000 kronor, dels 0.000 4 av bolagets eget kapital och skulder

vid utgången av det närmast föregående kalenderåret,

5. varje finansbolag med dels 0000 kronor, dels 0,000 Z av nettovärdet av tillgångarna i bolagets finansieringsverksamhet vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret,

6. varje fondkommissionsbolag med dels 0000 kronor, dels 0,000 5z av intäkterna i rörelsen under det närmast föregående räkenskapsåret.

7. varje fondbolag med dels 0000 kronor, dels 0,000 22 av det vid utgången av närmast föregående kalenderår beräknade värdet av varje aktiefond under bolagets förvaltning.

8. Sveriges ullmänna hypoteksbank med 000000 kronor,

9. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa med 000000 kronor,

10. Stockholms fondbörs med 000000 kronor och

11. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag med 000000 kronor.

Grundbeloppen av avgiftsprocentsatserna skall vara lika för alla betalningsskyldiga inom respektive kategori.

3 & Bankinspektionen skall årligen före utgången av september lämna

varje avgiftsskyldig som anges i 2 § 1-7 uppgift om hur stor avgift som

skall erläggas.

4 & Avgifterna skal före utgången av oktober erläggas genom insättning på bankinspektionens postgirokonto.

5 & Har tillsynen omfattat endast en del av ett kalenderår, skall avgiften

minskas i motsvarande mån. Avgiften för det år då tillsynen börjar skall betalas samtidigt med avgiften för det närmast påföljande året.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1988.

Genom förordningen upphävs Prop. 1987/88: 169

1. förordningen (1975:3) om vissa kreditinstituts bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionens verksamhet, m. m.,

2. förordningen (1981:179) om finansbolags bidrag för att täcka kostna-

den för bankinspektionens tillsynsverksamhet, 3. förordningen (1981:128) om fondkommissionärers bidrag för att täc-

ka kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet.

12 Förslag till Prop. 1987/88: 169 Förordning om ändring i förordningen (1979:996) om Stockholms fondbörs

Regeringen föreskriver att 36 § förordningen (1979:996) om Stockholms fondbörs skall upphöra att gälla vid utgången av juli 1988.

3 Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr 169

13 Förslag till Prop. 1987/88: 169

Förordning om ändring i förordningen (1970:601) om tillsyn över Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag

Regeringen föreskriver att 7 § förordningen (1970:601) om tillsyn över Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag skall upphöra att gälla vid utgången av juli 1988.

Förordning om ändring i förordningen (1974:936) om tillsyn över fondbolag och aktiefonder m. m.

Regeringen föreskriver att 7 § förordningen (1974:936) om tillsyn över fondbolag och aktiefonder m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av juli 1988.

verksamhetsområde

Bankinspektionen är central förvaltningsmyndighet med uppgift att följa

och övervaka den verksamhet som bedrivs av banker och andra institut på

kredit- och värdepappersmarknaden.

I förordningen (1979:740) med instruktion för bankinspektionen finns de olika myndighetsuppgifterna angivna. Inspektionen skall utöva tillsyn över bankaktiebolag, sparbanker, föreningsbanker, kreditaktiebolag, finansbolag, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, lands- och stadshypoteksföreningar, fondkommissionärer. Stockholms fondbörs, fondbolag, Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag och Upplysningscentralen UC Aktiebolag. Bankinspektionen skall också vara registermyndighet för bankerna och föra en särskild förteckning över

finansbolagen. Det åligger inspektionen att följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhällandena inom dess

verksamhetsområde. Ett särskilt kartellregister skall föras. Bankinspektionen skall vidrare svara för tillsyn enligt lagen (1985:571) om värdepappers-

marknaden. Det ankommer också på inspektionen att ställa samman och publicera viss kreditmarknadsstatistik. Föreskrifter om bankinspektionens rätt att utöva tillsyn finns i bankrö-

relselagen och i andra lagar som reglerar verksamheten inom resp. tillsynsområde. En specifik regelkonstruktion gäller. som redovisas i avsnitt 2.2.9, för Upplysningscentralen UC Aktiebolag.

Tillsynsbefogenheterna har till en del preciserats i instruktionen för bankinspektionen, i bankrörelseförordningen (1987:647) och i andra regeringsförordningar.

Bankinspektionen har inte på grund av lag någon rätt att utöva tillsyn över företag som helt eller delvis ägs av ett tillsynsobjekt. Emellertid kan inspektionen via ägaren skaffa sig viss insyn i dotterföretag. För banker krävs i allmänhet särskilt tillstånd för förvärv av aktier och andra företagsandelar. Sådana tillstånd lämnas regelmässigt under villkor att banken ger

bankinspektionen önskade upplysningar om det delägda företaget (jämför avsnitt 2.2.9). Inspektionens övervakningsområde kan därför sägas vara

mer utsträckt än som direkt framgår av den verksamhetsbeskrivning som

nyss återgivits från myndighetsinstruktionen.

2¶Gällande bestämmelser om finansiering av bankinspektionens verksamhet

2.1¶Allmänt

Bankinspektionens verksamhet finansieras helt med obligatoriska ärliga

avgifter, i författningarna benämnda bidrag, från företag och institutioner

som står under tillsyn. Skyldigheten att lämna bidrag finns reglerad i olika lagar. Som framgår av sammanställningen i avsnitt 2.2 har regeringen bemyndigats att, fritt eller inom vissa i lagarna angivna ramar, meddela 36

närmare föreskrifter om bidragens storlek. Preciserade föreskrifter om Prop. 1987/88: 169 avgiftssättning har meddelats i sex olika förordningar vilka också innehåller bestämmelser om betalningsterminer och debitering. I den mån bidrag skall bestämmas efter en viss schablon, exempelvis i procent av ett företags balansomslutning, skall bankinspektionen räkna ut och debitera beloppet. Bidragen skall betalas in på bankinspektionens postgirokonto.

I bidragsbestämmelserna anges allmänt att det är kostnaderna för tillsyn som skall ersättas. De samlade bidragen skall emellertid täcka alla inspektionens utgifter. Kostnaden för bl. a. myndighetens administration. registerhållning, konkurrensbevakning och statistikhantering är betingade av behovet att upprätthålla en effektiv tillsyn över olika företag och verksamheter. Även kostnader som inte hänför sig till direkta tillsynsåtgärder skall därför relateras till berörda tillsynsobjekt.

Tillsynsbidragen tas vid reglering av statsbudgeten inte upp på dess

inkomstsida utan förs som uppbördsmedel till ett formellt reservationsan-

slag om 1000 kr. Regeringen fastställer i regleringsbrev en utgiftsstat för bankinspektionen och i budgetpropositionen redovisas de ändringar som kan beräknas i fråga om utgiftsstaten. De fastställda utgifterna skall täckas med de medel som tillförs reservationsanslaget, dvs. av de influtna bidragen. Enligt regleringsbrevet får kassamässigt överskott sättas in på räntebärande räkning i riksgäldskontoret. Avstämning gentemot riksgäldskon-

toret skall ske varje månad. |

2.2¶De olika bidragsbestämmelserna

2.2.1 Banker 17 kap. 15 § bankrörelselagen (1987:617) töreskrivs att varje bankaktiebolag, sparbank och central föreningsbank årligen skall betala ”ett bidrag för att täcka kostnaderna för bankinspektionens organisation och verksamhet”. Bestämmelsen får förstås så att den avser kostnadstäckning för det inspektionens arbete som kan hänföras till just tillsyn över bankerna. Det

är alltså inte så att bankerna skall svara för inspektionens samtliga admi-

nistrationskostnader.

Den tillsyn som skall finansieras enligt 7 kap. I5 § bankrörelselagen täcker in all verksamhet som bankerna bedriver, alltså i förekommande fall även fondkommissionsrörelse. 1 43 § fondkommisionslagen (1979:748). som reglerar de särskilda fondkommissionsbolagens skyldighet att bidra till bankinspektionens verksamhet. har anmärkts att bidrag för tillsyn över eu bankinsututs fondkommissionsrörelse betalas enligt bestämmelser i bankrörelselgen.

Bidragen skall enligt 7 kap. I5 8 bankrörelselagen beräknas för ett bank-

aktiebolag som högst 0.003 72 av bolagets eget kapital och skulder vid föregående års slut. för en spurbank som högst 0.007 7 av bankens egna fonder och skulder vid utgången av föregående år och för en central föreningsbank som högst 0,01 av bankens jämte anslutna lokala föreningsbankers sammanlagda egna kapital och skulder vid föregående års slut. Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela -

Procentandelen skall vara lika för alla banker inom resp, kategori.

Bidragsskyldigheten enligt bankrörelselagen gäller som nämnts tillsyn över bankernas verksamhet. Den omfattar däremot inte den övervakning som bankinspektionen skall ombesörja enligt lagen (1985:571) om värde-

pappersmarknaden (VPLI:) och som bl. a. fondkommissionärerna skall be-

kosta. Enligt 33 & VPL skall fondkommissionär och Stockholms fondbörs betala bidrag för övervakningen enligt de närmare föreskrifter som medde-

las av regeringen. Något beloppstak finns inte angivet i lagen. Skyldighe-

ten att betala bidrag åvilar bl. a. banker med fondkommissionsrörelse. För

dessa banker är det — formellt — fråga om ett särskilt bidrag, skilt från det

som skall erläggas enligt bankrörelselagen.

I 1 8 förordningen (1975:3) om vissa kreditinstituts bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionens verksamhet, m. m. finns samlade de bidragsprocentsatser som regeringen fastställt för bankerna samt för kreditaktiebolagen och hypotecksinstiltutionerna. Paragrafen har ändrats vid ett flertal tillfällen. Bestämmelsen i lydelse enligt förordning (1987:853) anger bidragen för bankaktieholag vill 0.001 92 av eget kapital och skulder, för sparbanker till 0,003 72 av egna fonder och skulder och för centrala

föreningsbanker till 0,0045 2 av eget kapital och skulder. Det skall anmärkas att de på så sätt procentuellt bestämda beloppen täcker in såväl bidrag för tillsyn enligt bankrörelselagen som bidrag för övervakning enligt VPL. Enligt 2 § 1975 års förordning skall bankinspektionen årligen lämna de bidragsskyldiga bankerna uppgift om vilka belopp som skall betalas. Hittills har bankaktiebolagen debiterats i mars och sparbankerna och före-

ningsbanksrörelsen i september. Enligt en förordningsändring som träder i

kraft den 25 mars 1988 skall samtliga banker debiteras före september

månads slut och bidragen betalas före utgången av oktober.

2.2.2 Kreditaktiebolag

14 8 lagen (1963:76) om kreditaktiebolag föreskriver att varje kreditaktiebolag som omfattas av bankinspektionens tillsyn — regeringen kan enligt

5 § befria ett bolag från tillsyn — skall årligen erlägga bidrag för tillsynskostnaderna. Bidraget skall beräknas ”efter visst, för bolagen lika förhållande till sammanlagda beloppet av bolagets egna fonder och skulder vid

utgången av nästföregående kalenderår”. dock inte över 0,003Z. Rege-

ringen har bemyndigats att ge närmare föreskrifter om bidragens faststäl-

lande och erläggande. Förordningen (1975:3) om vissa kreditinstituts bidrag till bestridande av

kostnaden för bankinspektionens verksamhet, m.m. reglerar som nämnts

även kreditaktiebolagens bidrag till bankinspektionen. Enligt I 8 4i lydelse enligt förordning (1987:853) skall bolagen betala cen miljondels

(0,.000001) 7% av egna fonder och skulder.

Bankinspektionen skall varje år lämna bolagen uppgift om bidragsbelopp. Enligt en förordningsändring som träder i kraft den 25 mars 1988

skall dessa underrättelser lämnas före september månads slut och bidragen betalas före utgången av oktober. 38

2.2.3¶Finansbolag Prop. 1987/88: 169

Finansbolag skall enligt 19 § lagen (1980:2) om finansbolag årligen betala bidrag för bankinspektionens tillsynsverksamhet. Bidraget fastställs genom närmare föreskrifter av regeringen och får inte överstiga 0.02 90 av nettovärdet av tillgångarna i bolagets finansieringsverksamhet det närmast föregående räkenskapsåret.

Regeringens föreskrifter finns intagna i förordningen (1981:179) om finansbolags bidrag för att täcka kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet. Dess 1 §, i lydelse enligt förordning (1985:579). anger att

årsbidraget för varje finansbolag skall uppgå till 0,01 92 av nettovärdet av

tillgångarna i bolagets finansicringsverksamhet enligt den balansräkning

som fastställts senast före utgången av juni samma år. Bankinspektionen skall årligen före september månads utgång lämna finansbolagen uppgift om hur stort bidrag resp. bolag skall betala. Inbetalning skall ske före oktober månads slut.

2.2.4 Lands- och stadshypoteksinstitutionerna 41 § lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar föreskriver att stadshypotekskassan årligen skall erlägga bidrag till bestridande av bankinspektionens tillsynsverksamhet. Något procentuellt eller beloppsmässigt tak finns inte angivet. Rege-

ringen har bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om bidragets

storlek och om dess fastställande.

En motsvarande bestämmelse om skyldighet för Sveriges allmänna hypoteksbank att erlägga bidrag enligt regeringens bestämmande finns i 63 8 lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar. |

Några föreskrifter om skyldighet för stads- och landshypoteksföreningar att erlägga särskilda tillsynsbidrag finns inte. Kostnaden för tillsynen av föreningarna belastar säledes resp. moderinstitut.

Enligt I $ 5 och 6 förordningen (1975:3) i lydelse enligt förordning (1987:853) skall stadshypotekskassan och hypoteksbanken vardera betala bidrag med 1000 kr. årligen.

Enligt en förordningsändring som träder i kraft den 25 mars 1988 skall bidragen betalas in före oktober månads utgång. Förordningen ställer inga krav om att bankinspektionen skall särskilt debitera hypoteksinstituten.

2.2.5 Fondkommissionsbolag Enligt 43 § fondkommissionslagen (1979:748) skall fondkommissionsbolag, för att täcka kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet,

årligen betala bidrag enligt regeringens närmare föreskrifter. Bidraget får

dock inte överstiga 1,54 av bolagets intäkter i rörelsen under föregående räkenskapsår. Bidragsskyldigheten enligt detta lagrum gäller endast de särskilda fondkommissionsbolagen. Bankerna betalar säledes inget separat bidrag för tillsyn över den fondkommissionsrörelse de bedriver. Tillsynen 39

över bankernas verksamhet, inkl. fondkommissionsrörelse, ersätts som nämnts enligt bestämmelsen 17 kap. 15 § bankrörelselagen.

Fondkommissionsbolagen skall, i likhet med de banker som är fondkom-

missionärer. betala särskilt bidrag till bankinspektionen för dess övervak-

ning enligt VPL. Bidragsskyldigheten är föreskriven i denna lags 33 §. Som nyss anmärkts finns i lagen inget maximibelopp angivet för detta bidrag.

Regeringen har i I $ förordningen (1981:128) om fondkommissionärers bidrag för att täcka kostnaden för bankinspektionens verksamhet föreskrivit att ”fondkommissionär”, för att täcka kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet enligt fondkommissionslagen och dess övervakning enligt VPL. årligen skall betala bidrag efter viss preciserad procentsats. Paragrafen har ändrats flera gånger och anger i lydelse enligt förordning (1987:854) bidraget motsvarande 0.5 Z av intäkterna i rörelsen.

Förordningen (1981:128) anger såsom bidragsskyldig ”fondkommis-

sionär” och inte ”fondkommissionsbolag”. Mcningen är dock inte att

banker med fondkommissionärsrörelse skall debiteras enligt denna förordning. Regeringen har i förordningen (1975:3) uttömmande fastställt det samlade avgiftsuttaget för bankernas del. I praktiken debiteras också bara de fristående fondkommissionsbolagen enligt 1981 års förordning.

2 § förordningen (1981:128) föreskriver skyldighet för bankinspektionen att årligen före utgången av september lämna fondkommissionärerna uppgift om vilka bidrag som skall betalas. Inbetalning av beloppen skall sedan ske före oktober månads slut.

2.2.6 Stockholms fondbörs Bankinspektionen skall enligt 29 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs övervaka och följa verksamheten vid fondbörsen. Denna tillsyn skall, enligt 34 §, börsen betala med årliga bidrag enligt regeringens närmare föreskrifter. Lagen anger inget beloppstak för bidraget.

Vidare skall fondbörsen, jämte fondkommissionärerna, erlägga bidrag för bankinspektionens övervakning enligt VPL. Inte heller 33 § VPL sätter någon övre gräns för bidragets storlek.

Liksom skett för bankernas och fondkommissionärernas del har genom en regeringsföreskrift fondbörsens bidrag vägts samman till ett enda årligt avgiftsuttag. 36 § förordningen (1979:996) om Stockholms fondbörs anger, i lydelse enligt förordning (1985:1033), att bidrag till täckning av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet enligt lagen om Stockholms fondbörs och övervakning enligt VPL skall lämnas med 250000 kr. Enligt en förordningsändring som träder i kraft den 25 mars 1988 skall bidraget.

utan särskild debitering, betalas in före oktober månads utgång.

2.2.7 Fondbolag

Fondbolagen. dvs. de för ändamålet särskilt bildade aktiebolag som fätt

bankinspektionens tillstånd att förvalta aktiefonder, stär enligt 5 § aktiefondslagen (1974:931) under inspektionens tillsyn. 47 § första stycket föreskriver skyldighet för fondbolagen att årligen erlägga bidrag för tillsynen. 40

Regeringen skall ge närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess fastställande och betalning. Lagen anger inget tak för bidragets storlek.

I förordningen (1974:936) om tillsyn över fondbolag och aktiefonder

m.m. har regeringen lämnat föreskrifter om bl.a. tillsynsbidrag. 78 i

lydelse enligt förordning (1985:40) anger att fondbolagen skall utge årliga bidrag med 0,0015 £& av det vid utgången av närmast föregående kalender-

är beräknade värdet av varje aktiefond som resp. bolag förvaltar.

Bankinspektionen skall varje år före september månads slut lämna fondbolagen uppgift om storleken av de bidrag som skall erläggas. Inbetalning skall ske före utgången av oktober.

2.2.8 Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag

Enligt 4 8 lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering står Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag under tillsyn av bankinspektionen. VPC

skall. enligt 11 §, årligen betala ett bidrag för att täcka kostnaderna för tillsynen. Regeringen skall meddela närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess fastställande och erläggande. Lagen anger inga beloppsmässiga gränser för hur stort bidraget får vara.

78 första stycket förordningen (1970:601) om tillsyn över Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag innehåller, i lydelse enligt förordning

(1985:38), att VPC skall betala ärligt bidrag med 300000 kr. Enligt en förordningsändring som träder i kraft den 25 mars 1988 skall. utan särskild

debitering. bidraget betalas in före utgången av oktober.

2.2.9 Upplysningscentralen UC Aktiebolag (UC) UC är ett kreditupplysningsföretag på vars verksamhet kreditupplysningslagen (1973:1173) är delvis tillämplig. Bolagsordningen innehåller bl. a. ätt UC skall stå under tillsyn av datainspektionen enligt vad därom stadgas i lag och av bankinspektionen enligt närmare bestämmelser i bolagsordningen, att bankinspektionen skall utse särskild revisor och arr beslut om ändring av bolagsordningen inte är giltigt utan regeringens godkännande.

Aktierna i UC ägs av svenska banker. Regeringens (Kungl. Maj:ts) tillstånd till förvärv av aktier har förenats med villkor bl. a. om att bolagsordningen skall ha visst innehåll och att ingen annan än bank får förvärva aktier i UC.

Regleringen av bankinspektionens skyldighet att utöva tillsyn över UC hänför sig inte tll en lagföreskrift utan till en bestämmelse i en enskild bolagsordning och ett till denna bolagsordning kopplat villkor för aktieförvärvstillstånd. Endast i förordningen (1979:740) med instruktion för bankinspektionen finns en författningsbestämmelse som anger att UC ingår bland tillsynsobjekten.

Någon skyldighet för UC att betala bidrag för bankinspektionens tillsyn finns inte föreskriven. Ersättning för tillsynskostnaderna, som enligt upp-

gift från inspektionen, är marginella, hänförs till de bidrag som ägarbankerna betalar.

Bidragsskyldig Bidrags- Beräknings- Faktiskt

maximum underlag uttag

Bankaktiebolag 0.003 £z eget kapital 0.001

och skulder

Sparbanker 0.007 St egna fonder 0.003 <z

och skulder .

Centrala för- 0.01 eget kapital 0,0045 7

eningsbanker och skulder!

Kreditaktie- 0.003 egna fonder 0.000001 7

bolag och skulder Finansbolag 0.027 nettovärdet 0.01

av tillgångar-

na I finansie-

ringsverksam-

heten

Hypoteksbanken saknas - 1000 kr

Stadshypoteks- saknas - | 1000 kr

kassan : Fondkommis- LÄG rörelse- 05 sionsbolag intäkterna Stockholms saknas - 250000 kr. fondbörs Fondbolag saknas värdet av för- 0.0015 7

valtade

fonder”?

VPC saknas = 300 000 kr.

! Central föreningsbanks jämte anslutna lokala föreningsbankers sammanlagda egna

kapital och skulder ” Beräkningsunderlaget ej angivet i lag, endast i förordning

3¶Behov av ändrade avgiftsregler

3.1¶Allmänna synpunkter

Författningsbestämmelser om avgiftsfinansiering av en myndighets verk-

samhet skall vara så konstruerade att de säkerställer en rättvis kostnads-

fördelning. Avgiftsuttaget skall ske på grundval av enhetliga debiteringsnormer. I det fall myndighetens kostnader utesluiande täcks av avgifter. skall tjänster som lämnas och tillsyn som riktas mot en viss fysisk eller

juridisk person i princip fullt ut betalas av denne. De regler som gäller i fråga om bidrag till bankinspektionen har vissa svagheter. Systemet med förskottsvisa årliga bidrag som är antingen fixerade till beloppet i en författning eller beräknade efter en procentschablon ger ingen exakt överensstämmelse mellan avgiftsuttaget och de kostnader

som påförs den bidragsskyldige under motsvarande period. En viss grupp av institut kän under ett år ha krävt oförutsett stora tillsynsresurser. Det kan också vara så att bidragsunderlaget för exempelvis fondkommissions-

bolag förbättrats till följd av ökade intäkter i rörelsen. Eftersom ingen fyllnadsinbetalning eller restitution kan ske efter årets slut. får större

skillnader mellan inbetalda bidrag och faktiska kostnader korrigeras genom alt bidragsbeloppen resp. bidragsprocentsatserna ändras inför följande års uppbörd. En sådan ändring måste ske genom regeringsförordning. Den eftersläpning av kostnadstäckningen som kan förekomma är till för-

fång för bankinspektionens likviditet. För att trygga medelstillgången mäste inspektionen därför försöka håll en viss del av de influtna bidragen som

en ckonomisk buffert för varje kategori tillsynsobjekt.

Den tillämpade metoden som innebär bidragsuttag efter samma procent-

tal kan leda till orättvisa inom resp. instilutgrupp. Något eller några institut

kan t. ex. på grund av organisationsförändringar eller till följd av uppmärksammade förlustaffärer dra oförutsett stora tillsynskostnader. Enhethliga bidragsprocentsatser kan också leda till att företag med större bidragsgrundande kapital- eller intäktsvolym får betala mer än vad ett mindre företag får göra för tillsynsåtgärder av samma slag och omfattning. Den övervältring av kostnaderna som på så sätt sker inom en företagsgrupp kan. vad gäller det förra exemplet, sägas bli neutraliserad över en längre tidsperiod.

Det senare förhållandet innebär däremot en konstant snedfördelning. Fi-

nansbolagens förening har för sina medlemmars del föreslagit vissa re-

geljusteringar, Föreningens framställning redovisas nedan i avsnitt 3.2.

Kustnaderna för bankinspektionens tillsyn av fondkommissionärsverksamheten ersätts av fondkommissionsbolag och banker med fondkommis-

stonstillstånd efter skilda beräkningsmetoder. Et fondkommissionsbolags

bidrag beräknas i procent av intäkterna medan kostnaderna för tillsyn av

en banks fondkommissionsrörelse ersätts ur ett bidrag som avser viss

annan tillsyn och som bestäms på grundval av bankens egna kapital (fonder) och skulder. Det är till en början otillfredsställande att bidragen utgår efter två olika beräkningsgrunder. Det kan med andra ord inte uteslutas att till storleken jämförbara fondkommissionsrörelser, som ägnats lika omfattande tillsyn, debiteras olika beroende på om rörelsen bedrivs i särskilt bolag eller inom en bank. Vad sedan gäller den inbördes kostnadsfördelningen mellan bankerna. så är det vanskligt att bedöma om de särskilda

tillsvnskostnader som kan hänföras till en banks fondkommissionsrörelse alltid har sin motsvarighet i en större kapitalbas. Banker, vars egna kapital och skulder är lika stora, betalar bidrag med samma belopp. Något separat tillägg för en mer eller mindre tillsynskrävande fondkommissionsavdelning utgår inte.

Det som nu sagts visar på ofullkomligheter i bidragsreglerna. Grundprincipen att varje bidragsskyldig skall bära kostnaderna för den tillsyn som

just det företaget blivit föremål för. kan i realiteten inte helt tillgodoses

inom ramen för nuvarande system. Möjligheterna att genom ändrade

schablonbestämmelser åstadkomma större exakthet i kostnadsfördeltningen är också begränsade. Fullständig rättvisa lär inte kunna uppnås med

mindre varje institut debiteras för nedlagt arbete enligt en timkostnadsnorm. i

Bidragsprocentsatserna och. i förekommande fall, de fixa beloppen

fastställs i dag av regeringen, normalt efter förslag av bankinspektionen. Dessa förslag bygger i sin tur på tidrapportering från inspektionens personal. Bankinspektionens nuvarande tekniska och personella resurser ger

inte förutsättningar för att tidredovisningen skulle kunna förfinas till att bli direkt användbar som debiteringsunderlag för vart och ett av tillsynsinstituten. På sikt kan det emellertid tänkas bli möjligt för inspektionen att ta ut individuella avgifter enligt en tidtaxa. Det kan nämligen inte uteslutas att ett effektivt och rationellt tidrapporteringsprogram kan byggas upp med

hjälp av ADB-teknik. Tills vidare går det dock inte att göra någon bedöm-

ning om och i så fall när ett sådant system kan realiseras. .

Även om således avgiftsschabloner i någon form tills vidare måste bibehållas, kan vissa rättvisereformer övervägas. Ett förslag till en sådan regeljustering presenteras i avsnitt 3.2. Bestämmelser om skyldighet för en juridisk person att erlägga bidrag till

bankinspektionen har sin givna plats i den lag som reglerar institutet och verksamheten i fråga. Däremot är inte befogat att ha de preciserade bidragsföreskrifterna utspridda i flera förordningar. Alldeles oavsett om de materiella bidragsbestämmelserna ändras bör regeringens föreskrifter om

bidrag sammanföras till en enda förordning. Vissa av de bemyndiganden i lag, som ger rät för regeringen att meddela

föreskrifter om bidrag, innehåller bestämmelser om vilka procentschabloner som skall tillämpas och om de högsta procentsatser som får föreskrivas. I andra fall är regeringens behörighet att bestämma metoden för beräkning av bidrag — formellt — oinskränkt. Vad gäller hypoteksinstitu-

tionerna, fondbörsen, fondbolagen och VPC finns sälunda inga uttryckliga

begränsningar för regeringens avgiftssättning. Det kan, när andra regelför-

enklingar nu aktualiseras, ifrägasättas om de lagbestämmelser, som max-

imerar de tillåtna bidragsprocentsatserna för banker, kreditaktiebolag, fi-

nansbolag och fondkommissionsbolag, skall behållas.

Tidigare har betonats att bankinspektionens kostnader i princip helt skall täckas av det institut till vars verksamhet kostnaderna för tillsynen kan hänföras. Benämningen ”bidrag” kan leda tanken till ett ej heltäckande tillskott och överhuvud taget ge oriktiga föreställningar om penningprestationens natur. Det finns därför skäl att i författningstexterna genomgående ersätta uttrycket med beteckningen ”avgift” den term som allmänt används i fråga om offentligrättsliga betalningar som inte har karaktär av skatter eller av viten, böter och bötesliknande pålagor.

Det som nu tagits upp om färre och förenklade författningsregler behandlas vidare i avsnitt 3.3.

Denna promemoria innehåller således förslag om ändrade regler för

avgiftssättningen i vissa fall, bestämmelser som syftar till att åstadkomma

rättvisare avgiftsfördelning inom samma kategori av institut. Vidare före-

slås regelförenklingar i olika hänseenden. Promemorian omfattar däremot

inte några preciserade förslag om vilka belopp resp. procentsatser som bör

gälla i fråga om avgifter som skall betalas under 1988. De föreslagna bestämmelserna om uppdelning av en avgift på fast och rörlig del kommer att föranleda ändringar av uttagsbestämmelserna för de berörda instituten.

Även andra förhällanden. bl. a. saldoställningen vid utgången av budgetäret 1987/88 för influtna, reserverade bidragsmedel, kan komma att aktua-

lisera höjningar eller sänkningar av avgifterna. Det får förutsättas att

bankinspektionen senare lämnar regeringen underlag för beslut om ändra- 44

de avgifter och att denna fråga blir föremål för särskilt remissförfarande.

Vid remissbehandling av ett förslag från bankinspektionen den 8 november

1984 om höjning av högsta bidragsprocentsats för finansbolagen från

0.005 § till 0,02 Z anförde Finansbolagens förening bl.a. att en sådan ändring skulle slå orimligt hårt mot de större bolagen och inte stå i propor-

tion till kostnaderna för den utövade tillsynen. Schablonen för beräkning av bidraget borde enligt föreningen ersättas med en fast och en volymberoende del. Bankinspektionen förklarade sig inte kunna biträda föreningens förslag om uppdelning av bidraget. I prop. 1984/85:157 s. 260, uttalade föredragande statsrådet att det enligt hans mening inte fanns tillräcklig anledning att ändra sättet för beräkning av bidraget. Synpunkter liknande

de Finansbolagens förening lämnat om en uppdelning av bidraget framför-

des i en riksdagsmotion (1984/85:3129). Näringsutskottet fann i sitt betän-

kande (NU 1984/85 s. 13) att det för tiden inte fanns förutsättningar för ett

beslut om ändrade beräkningsgrunder. Att en uppdelning på en fast och en rörlig del hittills inte hade tillämpats hindrade inte, anförde utskottet, att en sådan avgiftsmodell kunde övervägas. Utskottet fann det naturligt att bankinspektionen och Finansbolagens förening tillsammans prövade om

de kunde konstruera en metod, som båda parterna kunde godta, för fördel-

ning av bankinspektionens kostnader för tillsyn av finansbolagen.

I en skrivelse till bankinspektionen den 15 november 1985 har Finansbolagens förening på nytt aktualiserat frågan om en ändring av bidragsreglerna. Skrivelsen har följts av diskussioner mellan föreningen och inspektionen. Med anledning av de förda diskussionerna har inspektionen anfört bl. a. följande i en skrivelse till regeringen den 13 februari 1986.

Föreningen föreslår, att bidragen uppdelas på en fast del, 10000 kr. per

bolag, och en del motsvarande 0,005 procent av tillgångarna i bolagets finansieringsverksamhet. Bankinspektionen anser det angeläget både för finansbolagen och inspektionen att bidragsreglerna är lätta att tillämpa. För inspektionens del är det också viktigt att de inte medför alltför tungrott administrativt arbete. En bidragsordning innebärande ett grundbidrag gemensamt för samtliga bolag och ett rörligt tillägg baserat på en viss procent av bolagens tillgångar skulle dock enligt inspektionens mening inte medföra något större administrativt merarbete. Erfarenhetsmässigt bereder de

mindre bolagen inspektionen mer arbete än vad som motsvarar deras

nuvarande bidrag avpassat enbart till balansomslutningen. Inspektionen vill därför inte motsätta sig en ändring i enlighet med föreningens förslag.

Då det föreligger stora skillnader mellan bidragsunderlagen för instituten inom en tillsynskategori, kan avgiftsuttag efter en och samma procentsats leda till orättvisor. Procenttaket måste avpassas så att de sammanlagda avgiftsuttagen svarar cmot kostnaderna för hela kategorin. Därmed kan det förekomma att större företag blir missgynnade i förhållande till mindre.

I extrema fall kan de små företagen komma att debiteras en avgift som inte täcker in ens kostnaderna för det återkommande rutinarbete som inspek-

tionen lägger ner på varje företag i gruppen. En sådan snedfördelning av kostnaderna kan motverkas genom att avgiften delas upp i ett fast belopp,

lika för alla, och ett rörligt, procentuellt uttag. 45

Det redovisade förslaget från Finansbolagens förening och bankinspek- Prop. 1987/88: 169 tionen tar fasta på just finansbolagen, men samma avgiftssystem kan tillämpas också för andra företagskategorier. Särskilt inom sparbanksrörelsen kan finnas ett intresse av att revidera bidragsfördelningen mellan stora och små banker. En ordning med uppdelade avgifter kan emellertid utan nackdelar införas i samtliga fall då en enhetlig betalningsnorm krävs. I det nu presenterade förslaget till förordning om avgifter för bankinspektio-

nens verksamhet har förutsatts att varje bank, kreditaktiebolag, finansbo-

lag. fondkommisstionsbolag och fondbolag skall jämte ett procentuellt beräknat belopp betala ett visst i kronor angivet belopp. Det får sedan för var och en av de berörda kategorierna avvägas hur stor den fasta avgiftsdelen skall vara. Med utgångspunkt i dagens förhållanden torde detta belopp inte i något fall bestämmas högre än 25 000 kronor.

3.3¶Regelförenkling

3.3.1 Förenklade lagbestämmelser De grundläggande bestämmelserna om att en viss verksamhet skall vara underkastad tillsyn och om skyldighet att betala avgift för sådan tillsyn hör naturligt hemma i den lag som reglerar verksamheten i fråga. I vart och ett av de lagförslag som fogats till denna promemoria har därför bibehållits föreskrifter om betalningsskyldighet. Benämningen ”bidrag” har ersatts av ”avgift” och det har även på annat sätt markerats i texterna att det rör sig om en fullständig kostnadstäckning. De föreslagna lagparagraferna har givits en enhetlig språklig och redaktionell utformning.

Lagförslagen innehåller bemyndiganden för regeringen att meddela närmare föreskrifter om avpiftssättningen. Däremot finns inga motsvarigheter

till de skilda bestämmelser som 1 dag anvisar särskilda bidragsschabloner

och maximerar procentsatserna. Syftet är inte att regeringens handlingsramar skall vidgas i någon avgörande mån. Till grund för bedömningen att de åsyftade reglerna kan utmönstras ligger följande överväganden. En i lag given förutsättning är att bankinspektionens verksamhet skall finansieras med avgifter från tillsynsobjekten. Verksamhetens omfattning är ytterst beroende av den utgiftsstat som granskas av riksdagen och fastställs av regeringen. De medgivna utgifternas storlek sätter således gränsen för

avgiftsuttaget. Definitionsmässigt kan avgifterna inte sättas högre än till

vad som behövs för Kostnadstäckning. En sak för sig är att det med schablonregler inte går att exakt balansera avgifter och utgifter för varje år särskilt. En kategori av institut kan visa sig kräva mer eller mindre tillsyn

än beräknat. Det kan också vara så att bankinspektionen ett år medges rätt att överskrida utgiftsstaten. Av praktiskt — administrativa skäl kan upp-

börd av avgifter inte ske mer än en gång om året och inspektionens

ekonomiska redovisning för ett år kan därför uppvisa skillnader mellan influtna medel och kostnader: Men även om kostnads- och intäktsposterna

i bland får jämnas ut över flera år, så sätter utgiftsstaten och den föreskrivna principen om kostnadstäckning de avgiftstak som kan anses erforderliga. Det är sedan en självklarhet att största möjliga rättvisa skall eftersträ- 46

tillsynskategori. I det förslag till avgiftsförordning som nu presenteras har

den nya debiteringsmodellen med fasta och rörliga avgiftskomponenter tagits in för olika institutgrupper. I övrigt har de i dag tillämpade procentschablonerna behållits. Det finns emellertid knappast tillräckliga skäl för

att i lag binda upp regeringen vid någon speciell debiteringsmetod. Exempelvis bör alternativa beräkningsunderlag kunna övervägas. I förlängning- :

en bör regeringen också kunna förordna om avgiftsdebitering direkt efter en timtaxa.

3.3.2 Förenklade förordningsbestämmelser Det finns inga rationella skäl för att regeringens föreskrifter om avgifter till

bankinspektionen skall vara uppsplittrade på skilda författningar. Förord-

ningarna (1975:3) avseende banker och vissa andra kreditinstitut, (1981: 179) avseende finansbolag och (1981:128) avseende fondkommissio-

närer innehåller inga andra regler än likartade bestämmelser om avgifter

till inspektionen. Det är till en början naturligt att reducera dessa tre

författningar till en enda. Förordningarna (1979:996) om Stockholms fond-

börs, (1970:601) om tillsyn över VPC och (1974:936) avseende fondbolagen innehåller även andra bestämmelser än sådana om avgifter och kan

därför inte upphävas för det att avgiftsfrågorna lyfts bort. Intresset av överskådlighet och förenkling ger ändå tillräckligt starka motiv för att dessa och alla andra avgiftsföreskrifter samlas i en förordning. Ett förslag

redovisas i anslutning till denna promemoria.

3.4¶Allmänt om riktlinjer för avgiftssättningen

I avsnitt 3.3 har berörts det förhållandet att obalans vissa år kan uppkom-

ma mellan de avgifter som flyter in och de tillsynskostnader som kan hänföras till resp. institut. För att gardera sig mot kassaunderskott måste bankinspektionen, som saknar tillgång till alternativa finansieringskällor,

hålla en viss likviditetsreserv. Det har hittills ansetts rimligt att en sådan

ekonomisk buffert för varje kategori av institut får motsvara cirka ett halvt års medelsförbrukning. Även i fortsättningen bör avgifterna kunna bestämmas efter den riktlinjen att de tillsammans med balanserade reserver skall

täcka ett och ett halvt års beräknade kostnader. Eftersom skillnader mellan avgiftsintäkterna och bankinspektionens kostnader för en viss grupp av institut kan uppstå på ganska kort tid är det

angeläget att avgiftsbeloppen och beräkningsschablonerna uppmärksammas fortlöpande. En rutinmässig årlig granskning bör kunna ske enligt

följande schema. I budgetpropositionen, som läggs fram för riksdagen i

januari. anger regeringen den utgiftsstat som bör gälla för bankinspektionen under budgetåret juli -juni. Budgetpropositionen kan innehålla en mer

eller mindre utförlig redovisning av hur resurserna bör fördelas på olika

tillsynsområden. Riksdagen behandlar budgetfrågan under våren och regeringen utfärdar därefter, vanligen i juni, regleringsbrev. Utifrån de ekonomiska förutsättningar som riksdag och regering ställt upp gör bankinspek- 47

tionen en beräkning av om några avgiftssatser behöver justeras inför uppbörden Ii oktober. Då kalkylen görs upp tas hänsyn till dels de beräk-

ningsunderlag i form av balans- och resultaträkningar som instituten läm-

nat in, dels de balanserade medelsreserver som finns enligt inspektionens egen resultatredovisning per den 30 juni. Om oförändrade avgiftssatser

skulle få till följd att inspektionen för någon kategori kom att förfoga över

medel som mer än obetydligt avviker från beräknade kostnader för ett och ett halvt år, bör inspektionen se det som sin skyldighet att föreslå justering-

ar I avgiftsförordningen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 48