Kreditupplysningslagen

Näringsutskottets betänkande 1988/89:NU9

Kreditupplysningslagen

Ärendet

I detta betänkande behandlas två motioner med yrkanden om ändringar - i tre olika avseenden - i kreditupplysningslagen (1973:1173).

Motionerna har remissbehandlats, såsom närmare redovisas i det följande (s. 5).

Sammanfattning

I motionerna framförs tre önskemål rörande kreditupplysningslagen. (1) Näringsidkare skulle få rätt till beställaruppgift när kreditupplysning utfärdas om honom. (2) Personer som är styrelseledamöter etc. i företag skulle inte betraktas som näringsidkare annat än när de är engagerade i företaget genom ägande eller andra ekonomiska åtaganden. (3) Var och en skulle få rätt till besked om vem som har lämnat förekommande registeruppgifter om honom.

Alla tre förslagen avstyrks av utskottet men får stöd i reservationer (1: m, c, mp; 2: c; 3: m, fp, c, mp).

Motionerna

Yrkanden

De båda motioner som behandlas här är följande:

1986/87:N407 av Kersti Johansson (c) och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kreditupplysningslagen.

1987/88:N251 av Bengt Harding Olson (fp) och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 10 § kreditupplysningslagen att den enskildes egen kontroll av kreditupplysningsregister förstärks.

Yrkandenas innebörd och motivering

Rätten för enskilda näringsidkare m.fl. att få meddelande när kreditupplysning lämnas om dem innebär en förbättring jämfört med tidigare ordning, anförs det i motion 1986/87:N407 (fp). Den omfrågade får emellertid inte

1988/89

NU9

1 Riksdagen 1988189.17sami. Nr 9

besked om vem som har begärt och fått upplysningen. Även en sådan uppgift borde vara obligatorisk - ”beställaren skall rimligen kunna stå för sin beställning gentemot den omfrågade”.

Vid kreditupplysning om ett aktiebolag meddelas uppgifter om vilka personer som ingår i styrelsen, framhåller motionärerna vidare. Beställaruppgift behöver inte lämnas i ett sådant fall. Vederbörandes kreditvärdighet kan komma att bedömas på särskilt sätt om det är många som har begärt upplysningar om företaget, trots att frågan och redovisningen beträffande honom gäller endast ledamotskapet i en styrelse och inte ett kreditåtagande. Motionärerna menar att kreditupplysningslagen bör kompletteras så att en skiljelinje klart dras mellan personligt ekonomiskt engagemang och sådana engagemang i företag som inte är förknippade med ägande och ekonomiska åtaganden.

En viktig garanti för att den grundläggande integritetsskyddsregeln i kreditupplysningslagen efterlevs är, sägs det i motion 1987/88:N251 (fp), att den enskilde medborgaren har möjlighet till egen registerkontroll. Rättigheten enligt 10 § att på begäran få skriftligt besked om det finns registeruppgifter och vad de i så fall innehåller borde utvidgas så att man på begäran kan få besked om vem som har lämnat de förekommande registeruppgifterna. En sålunda utvidgad kontrollmöjlighet skulle säkra såväl innehåll som användning av kreditupplysningsregistren och därigenom minimera riskerna för den personliga integriteten. Datakvaliteten skulle dessutom öka genom att oriktiga och missvisande uppgifter mycket enklare kunde rättas av den enskilde.

Gällande bestämmelser m.m.

Kreditupplysningslagen (1973:1173) syftar främst till att hindra att kreditupplysningsverksamhet leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten eller till skada genom oriktiga eller missvisande upplysningar. Efterlevnaden av lagen står under tillsyn av datainspektionen.

Lagen gäller för yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet (1 §). Med kreditupplysning avses uppgift, omdöme eller råd som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende (2 §). En speciell typ av kreditupplysning, för vilken gäller särskilda skyddsregler, är den s.k. personupplysningen. Med detta uttryck avses kreditupplysning om enskild person, förutsatt att vederbörande varken är näringsidkare eller har så väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet att uppgift om hans egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning. En kreditupplysning som inte utgör personupplysning brukar kallas företagsupplysning.

Kreditupplysningsverksamhet skall bedrivas så att den inte leder till otillbörligt intrång i personlig integritet (5 §). Denna allmänna, grundläggande regel kompletteras i olika hänseenden av mera detaljerade föreskrifter. Dessa innebär bl.a. följande. Var och en har rätt att mot skälig avgift hos den som bedriver kreditupplysningsverksamhet få skriftligt besked om huruvida det i verksamheten finns uppgifter lagrade om honom och, om det finns sådana uppgifter, vad de har för innehåll (10 §). Den som avses med en

1988/89 :NU9

kreditupplysning skall av kreditupplysningsföretaget få meddelande om upplysning som har lämnats om honom (11 §). När personupplysning lämnas skall den omfrågade samtidigt och kostnadsfritt tillställas ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller rörande honom och vem som har begärt upplysningen. När annan kreditupplysning rörande enskild person lämnas - dvs. företagsupplysning som inte avser juridisk person - skall den omfrågade på motsvarande sätt få meddelande om de uppgifter som upplysningen innehåller rörande honom. Den sistnämnda föreskriften liksom föreskriften att det skall meddelas vem som har begärt personupplysning tillkom genom en lagändring (1981:737) som trädde i kraft den 1 januari 1982.

Med näringsidkare skall - enligt ett motivuttalande (prop. 1973:155 s. 140) - i kreditupplysningslagen på samma sätt som i vissa andra lagar förstås var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk natur. Beträffande de personer som i lagen likställs med näringsidkare anförs det i motiven:

Till personer med väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet bör till en början hänföras sådana som har ett väsentligt ekonomiskt intresse i verksamheten, t.ex. delägare i handelsbolag eller kommanditbolag, aktieägare i fåmansbolag samt aktieägare som har en större post aktier i annat aktiebolag. Hit hör också de som har en ledande ställning i ett företag som styrelseledamot, verkställande direktör eller på annat sätt. I vissa fall kan också andra personer hänföras till den angivna kategorin, t.ex. den som lämnat en större kredit till ett företag och därigenom har möjlighet att påverka företagets verksamhet.

Vissa ytterligare motivuttalanden (s. 140 f.) kan också ha intresse i sammanhanget: Givetvis

kan det förekomma att en person som är näringsidkare eller som står ett företag nära behöver kredit i egenskap av privatperson. Rent principiellt borde en kreditupplysning som i sådant fall lämnas om honom anses som personupplysning och alltså vara underkastad de särskilda restriktioner i fråga om innehåll m.m. som gäller beträffande personupplysningar. För kreditupplysningsföretaget torde det dock ofta innebära praktiska svårigheter att tillämpa olika regler i fråga om en och samma person, beroende på i vilken egenskap han för tillfället uppträder. Den som är näringsidkare e.d. torde också normalt få finna sig i att han därmed får ett sämre integritetsskydd även i de fall då han uppträder som privatperson. Skulle emellertid kreditupplysningsföretaget, i fall då kreditupplysning begärs om en person som i och för sig är näringsidkare eller därmed likställd, få uppgifter som gör det helt klart att den begärda upplysningen inte har något samband med det företag eller den verksamhet dit personen är knuten, bör kreditupplysningen behandlas som en personupplysning.

Tidigare behandling

Rätt för näringsidkare att få beställaruppgift

Motioner om att kreditupplysningsföretagens skyldighet att lämna beställaruppgift skulle utsträckas till att gälla även fall då den omfrågade är näringsidkare har förekommit vid en rad tidigare tillfällen. De har avslagits

1988/89-.NU9

1 * Riksdagen 1988189.17sami. Nr 9

av riksdagen på förslag av näringsutskottet (NU 1983/84:1, NU 1984/85:5, NU 1984/85:17, NU 1985/86:13).

En motion som väcktes år 1984 blev föremål för en omfattande remissbehandling. Remissyttrandena har utförligt redovisats i betänkandet NU 1984/85:5. I detta betänkande anförde utskottet bl.a.:

Utskottet konstaterar att två vart för sig legitima intressen står mot varandra i sådana fall som här avses. Det gäller å ena sidan att skydda enskilda personers integritet mot otillbörligt intrång, å andra sidan att värna om möjligheterna till en effektiv kreditupplysningsverksamhet som kan förebygga en missriktad kreditgivning och andra icke önskvärda dispositioner. Den nuvarande ordningen representerar enligt utskottets mening en rimlig avvägning mellan dessa två intressen. Det synes skäligt att den som är näringsidkare eller som åtar sig sådana uppdrag eller ikläder sig sådana engagemang att han blir att jämställa med en näringsidkare får acceptera att andra utan att röja sig för honom kan skaffa sig upplysningar om hans vederhäftighet i ekonomiskt hänseende. Även detta synes f.ö. kunna betraktas som en form av integritetsskydd.

Detta uttalande åberopades nästa gång frågan kom upp. När den senast var aktuell anförde utskottet (NU 1985/86:13):

Från datainspektionen har utskottet under hand erfarit att inspektionen nästan dagligen möter reaktioner från näringsidkare mot att de blir föremål för kreditupplysningar utan att erhålla beställaruppgift.

Skilda meningar har kommit till uttryck i detta ämne. Utskottet

åberopar sina tidigare uttalanden. Det kan, som utskottet har framhållit, betraktas som en form av integritetsskydd att upplysningar om en näringsidkares vederhäftighet i ekonomiskt hänseende kan inhämtas utan att beställaren behöver röja sig för den han begär upplysning om. Utskottet anser liksom förut att det inte finns anledning för riksdagen att ta initiativ syftande till ändring av de nu gällande bestämmelserna.

Avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl.

I proposition 1980/81:10, vari föreslogs olika förbättringar av enskildas integritetsskydd i kreditupplysningssammanhang, anförde föredragande statsrådet (justitieminister Håkan Winberg) bl.a. följande (s. 48 f.):

I sin promemoria rörande kreditupplysningslagen påtalade datainspektionen vissa svårigheter som i den praktiska tillämpningen hade visat sig vara förenade med lagens gränsdragning mellan personupplysningar och s.k. företagsupplysningar. Sålunda ansågs den bristande överensstämmelsen mellan begreppet personupplysning i kreditupplysningslagen och begreppet personuppgift i datalagen ägnad att åstadkomma systematiska svårigheter i datoriserade kreditupplysningsregister. Vidare angavs att det i den masshantering som kreditupplysningsverksamhet ofta innebär kan vara svårt att fastställa i vilka fall en fysisk person är att anse som näringsidkare e.d. Ytterligare ett problem hängde enligt inspektionen samman med att enskilda personer genom att byta sysselsättning kan falla ömsom inom och ömsom utanför personupplysningskategorin.

Med hänsyn till vad datainspektionen sålunda anfört har i departementspromemorian föreslagits en radikal ändring av vad som i kreditupplysningslagen skall avses med personupplysning. Enligt promemorieförslaget bör med detta begrepp förstås varje kreditupplysning om en enskild person, oavsett

1988/89:NU9

om han är näringsidkare eller inte. Utöver de problem med den nuvarande gränsdragningen som datainspektionen har pekat på har till stöd för förslaget åberopats den förbättring av främst integritetsskyddet för enskilda näringsidkare m.fl. som skulle bli följden om de hänfördes till personupplysningskategorin.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget på denna punkt fått ett blandat mottagande. Åtskilliga remissinstanser godtar förslaget utan närmare kommentarer. Företrädare för banker och andra kreditgivare, för kreditupplysningsbranschen och för näringslivet motsätter sig emellertid att förslaget genomförs. Ett grundläggande tema i deras kritik mot förslaget är att det innebär risker för en kraftig försämring av företagsupplysningsverksamhetens effektivitet och kvalitet. Även andra remissinstanser, såsom bankinspektionen, Sveriges advokatsamfund och TCO, tar avstånd från förslaget eller ifrågasätter dess lämplighet.

Näringslivets hållning är emellertid inte enhetlig. Förslaget tillstyrks sålunda av SAF och Sveriges industriförbund. Några andra remissinstanser som företräder näringslivet förordar att kreditupplysningar om enskilda näringsidkare m.fl. likställs med personupplysningar vid tillämpningen av en del av de särskilda personupplysningsreglerna men inte när det gäller andra.

För egen del vill jag till en början framhålla att den nuvarande gränsdragningen mellan personupplysningar och s.k. företagsupplysningar har gällt alltsedan lagens tillkomst. Av vad som har anförts i datainspektionens promemoria rörande kreditupplysningslagen och i departementspromemorian framgår visserligen att gränsdragningen har vållat vissa problem i den praktiska tillämpningen. Dessa synes dock inte vara större än att de bör kunna i allt väsentligt bemästras från bl.a. kreditupplysningsföretagens sida. Enbart gränsdragningsproblemen kan därför enligt min mening inte anses utgöra tillräcklig anledning att ändra den nuvarande bestämningen av personupplysningsbegreppet.

Från bl.a. integritetsskyddssynpunkt har promemorieförslaget icke obetydliga förtjänster. Dessa måste emellertid vägas mot intresset av att kunna få mer ingående och fullständiga kreditupplysningar rörande företag. Detta intresse måste i allmänhet anses lika betydelsefullt vare sig företaget drivs direkt av en enskild näringsidkare eller företaget har organiserats i en annan rättslig form. Enligt min mening har det inte framkommit några missförhållanden eller andra omständigheter som föranleder att avvägningen mellan integritetsskyddssynpunkterna och intresset av en effektiv företagsupplysningsverksamhet i dag bör utfalla på ett annat sätt än vid lagens tillkomst.

Remissyttranden

Remissbehandlingen

Datainspektionen har på anmodan av utskottet yttrat sig över motion 1986/87:N407 (c) hösten 1987 och över motion 1987/88:N251 (fp) hösten 1988. Därefter har ett antal organisationer och de två största kreditupplysningsföretagen beretts tillfälle att yttra sig över båda motionerna. Vid denna remiss åtföljdes motionerna av en promemoria med i huvudsak samma innehåll som den föregående delen av detta betänkande. Dessutom fick remissinstanserna ta del av datainspektionens yttranden. I remisskrivelserna preciserades de tre skilda önskemål som framställs i motionerna. Remissinstanserna tillfrågades hur de ställde sig till vart och ett av önskemålen. Därvid

1988/89 :NU9

erinrades de i förekommande fall om sina ställningstaganden vid tidigare remissbehandling av samma fråga.

Alla de tillfrågade har avgett yttrande. Remissinstanserna - utöver datainspektionen - är Upplysningscentralen AB, Esselte Soliditet AB, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, Finansbolagens förening, Sveriges advokatsamfund, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund, Småföretagens riksorganisation, Motorbranschens riksförbund, Grossistförbundet Svensk handel, Sveriges köpmannaförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Av dessa har SAF och Industriförbundet avgett ett gemensamt yttrande.

Remissyttrandena redovisas i det följande med uppdelning på de tre sakfrågor som ärendet gäller.

Rätt för näringsidkare att få beställaruppgift

Datainspektionen har vid tidigare tillfällen föreslagit att kreditupplysningsföretagens skyldighet att lämna beställaruppgift skall utsträckas till att gälla även de fall då den omfrågade är näringsidkare. Denna gång har inspektionen inte anmodats att yttra sig i detta ämne. I anslutning till sina synpunkter på motion 1986/87:N407 i övrigt framhåller inspektionen emellertid att den alltjämt anser en sådan lagändring angelägen. Inspektionen anför:

Datainspektionen vill därvid särskilt peka på att den omfrågade vid direkt kontakt med sin tilltänkta kreditgivare kan korrigera felaktiga uppgifter och t.ex. komplettera uppgifter om betalningsanmärkningar, vilka ofta innefattar skilda slag av noteringar som kan bedömas på helt olika sätt av kreditgivarna. Vidare är det känt för inspektionen att ”anonyma” kreditupplysningar av många näringsidkare upplevs som ytterst känsliga; de kan vara beställda av en konkurrent som vill skaffa sig information och genom beställningen också försämrar kreditmöjligheterna, så som motionärerna framhåller.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges industriförbund vidhåller sin tidigare inställning - redovisad i ett yttrande inför den ändring i kreditupplysningslagen som beslöts år 1981 - och tillstyrker således motionärernas förslag på denna punkt. Detta gör även Sveriges köpmannaförbund.

De övriga remissinstanserna avstyrker förslaget.

Upplysningscentralen UCAB meddelar att det under flera år har förekommit att UC angivit frågeställarens namn i den kopia av upplysningen som sänds till omfrågade näringsidkare. En förutsättning därvid har dock varit att frågeställaren samtyckt till förfarandet. Eftersom samtycke lämnats i endast ett mycket ringa antal fall, har UC dragit slutsatsen att förfarandet inte varit särskilt populärt. Samma princip tillämpas numera, uppger UC, av det i storlek tredje kreditupplysningsföretaget, som tidigare alltid tillhandahöll beställaruppgift.

Många frågeställare anser, säger UC, att det kan skada frågeställarens relationer till den omfrågade näringsidkaren, om beställaruppgift lämnas ut. Den föreslagna regeln skulle, menar UC, få till följd att benägenheten att

1988/89:NU9

inhämta kreditupplysningar skulle komma att minska, något som i sin tur skulle medföra ökade kreditförluster.

Vid en samlad bedömning finner UC att intresset av en effektivt fungerande kreditupplysningsverksamhet och därmed sammanhängande kreditprövning väl uppväger det eventuella intrång i den personliga integriteten som kan förorsakas av att det saknas uppgift om frågeställaren i den kopia av kreditupplysningen som tillställs den omfrågade näringsidkaren.

Till UC:s yttrande ansluter sig Svenska bankföreningen. Detta innebär, framhålls det, att Bankföreningen ”numera anser att det inte är erforderligt med en lagändring som medför rätt för näringsidkare att erhålla beställaruppgift”.

Soliditet AB anför:

De personer som idag vänder sig till Soliditet AB när de erhållit en omfrågad kopia med företagsreferens och utan beställaruppgift kan generellt indelas i två kategorier.

a) Den ena gruppen (uppskattningsvis hälften) anser att då kreditupplysningsföretagen med stöd av kreditupplysningslagen ej är skyldiga att uppge beställarens namn så borde omfrågad kopia helt utebli.

b) Den andra kategorin önskar besked om beställarens namn för att undvika affärsförbindelser med företag som beställer kreditupplysningar på dem i egenskap av näringsidkare.

Svenska sparbanksföreningen menar att den föreslagna bestämmelsen skulle kunna försvåra för banker och andra kreditinstitut såväl att inhämta som att lämna uppgifter som kan vara väsentliga för att få ett så komplett kreditupplysningsunderlag som möjligt. En kreditupplysning innehåller mycket ofta ett omdöme om en näringsidkare och dennes kredit värdighet, framhåller föreningen, och detta kan härröra från den bank där näringsidkaren är kund. En underrättelse till kunden att banken har lämnat en kreditupplysning exempelvis till någon som står i begrepp att inleda en affärsrelation med näringsidkaren, riskerar att rubba förtroendet mellan banken och kunden. Av risk för att störa kundrelationer som kanske i sig är goda skulle bankerna sålunda få svårt både att själva inhämta upplysningar och att avge sådana.

Föreningsbankernas förbund inser, heter det i dess yttrande, självfallet olägenheten för den omfrågade att inte få beställaruppgift. Denna olägenhet måste dock vägas mot de konsekvenser regelmässigt utlämnande av beställaruppgift kan medföra. Härvid anser förbundet vikten av att uppgifter kan inhämtas under sekretess väga tyngre. Därmed kan upplysning anskaffas utan att själva upplysningen i sig riskerar att bli ett störande moment i en eventuell relation mellan den omfrågade och förfrågaren. Den icke önskvärda situationen att en näringsidkare på grund av beställaruppgiften avstår från att inhämta erforderliga upplysningar uppstår inte.

Finansbolagens förening uttalar likaledes att kreditgivares möjlighet att inhämta kreditinformation under sekretess är av stor betydelse. Den affärsmässiga relationen kan äventyras om uppgift om frågeställare blir känd för den omfrågade. Enligt föreningens uppfattning vore det olyckligt om nya regler infördes som fick den effekten att kreditgivare blir mindre benägna att

1988/89:NU9

inhämta kreditupplysning. Föreningen vidhåller emellertid sin tidigare uppfattning att beställaruppgift skall få utlämnas under förutsättning att sådan uppgift begärs och om beställaren har medgivit att uppgift härom får lämnas. Det kan dock misstänkas, säger föreningen, att man inom näringslivet är måttligt intresserad av denna möjlighet.

Den allmänna utgångspunkten för Sveriges advokatsamfunds yttrande är denna:

De avvägningar som kommer till uttryck i nu gällande bestämmelser torde uttrycka en praktiskt lämplig balans mellan olika motstående intressen. Samfundet har sig ej bekant att förhållandena på detta område skulle ha ändrats påtagligt sedan samfundet 1984 senast yttrade sig i denna fråga. Ej heller har samfundet anledning att antaga att de som blivit föremål för kreditupplysning tilltagande kommit att känna sådan olust och irritation att detta upplevts som integritetskränkande.

Motionärernas och datainspektionens motiveringar för att näringsidkare skulle få rätt till beställaruppgift grundas enligt Advokatsamfundet på en felaktig uppfattning:

En ej näringsidkande privatperson har normalt - och skall tillåtas ha - en skyddad privatsektor. Kreditupplysningar beträffande honom aktualiseras så gott som undantagslöst endast när han begär en speciell kredit. Den enskilde näringsidkaren använder däremot varje dag han driver näring sin personliga balansräkning för att erhålla informella varukrediter, göra åtaganden osv. till belopp som kan långt överstiga den upplåning som någonsin kan vara aktuell för en privatperson. Samhälle, borgenärer och anställda har och tar dagligen kreditrisk på den enskilde näringsidkaren utan andra möjligheter till begränsning av denna okontrollerade kreditgivning än de kreditupplysningar de kan vilja ta in. Om en enskild näringsidkare finner det kränkande att de, vilkas kredit han söker, kontinuerligt och anonymt söker bilda sig en uppfattning om hans kreditvärdighet har han nog en orealistisk och kanske också etiskt tveksam uppfattning om i vilken utsträckning omvärlden bör nödgas blint acceptera kreditrisker.

De integritetsaspekter som gäller privatpersoner kan, hävdar även Grossistförbundet Svensk handel, inte överföras till näringsidkare. Den som driver näringsverksamhet måste acceptera att det här råder andra spelregler än i privatlivet. Ett företag som säljer varor till sina kunder på sedvanliga kreditvillkor måste kunna hämta in uppgift om kundens ekonomiska status utan att detta avslöjas för kunden genom en beställaruppgift. Detta gäller även i de fall då näringsidkaren är enskild person.

Motorbranschens riksförbund anför:

Även om vi anser att en näringsidkare i normalfallet ej har eller borde ha några allvarliga invändningar mot att hans kreditvärdighet kontrolleras eller ifrågasätts, är vi ändock av den uppfattningen att i varje fall många av våra mindre medlemsföretag skulle undvika att ta kreditupplysningar på vissa kunder för att inte riskera störa relationerna med dem.

Detta skulle, anser vi, försämra effektiviteten av upplysningsverksamheten och öka kreditförlusterna.

En annan konsekvens kan också bli att kapitalförsörjningen minskas till småföretagare som efter en kontroll skulle ha visat sig vara kreditvärdiga.

1988/89 :NU9

8 Småföretagens riksorganisation menar att förutsättningarna inte har ändrats 1988/89:NU9 sedan år 1984, då ett motsvarande förslag avvisades.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) finner inte anledning att nu inta en annan ståndpunkt än tidigare och avstyrker därför motionärernas förslag. TCO anför:

TCO anser det viktigt att värna om den personliga integriteten. Samtidigt måste förutsättningar skapas för en effektiv kreditupplysningsverksamhet, som kan förebygga en missriktad kreditgivning. Förslagen i motionen kan innebära en minskad benägenhet att begära kreditupplysningar. Därmed minskar även den sunda kreditgivningen och förutsättningar för kreditupplysningsverksamhet överhuvudtaget.

Avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl.

Datainspektionen lämnar följande kommentarer till förslaget i motion 1986/87:N407 att styrelseledamöter etc. i företag inte skall betraktas som näringsidkare annat än när de är engagerade i företaget genom ägande eller andra ekonomiska åtaganden:

Notering av begäran om kreditupplysning sker regelmässigt hos de stora rikstäckande kreditupplysningsföretagen och tillförs under beteckningen Engagemangsuppgift eller liknande fortlöpande de register som används som underlag för upplysningarna.

Det är för datainspektionen känt att uppgiften, att den omfrågade varit föremål för ett stort antal kreditupplysningar tidigare, av många tillmäts ett självständigt värde för bedömning av kreditvärdigheten. För den grupp av omfrågade som huvudsakligen berörs av problemet-fysiska personer som är näringsanknutna - har frågan sannolikt stort intresse.

För att det skall bli möjligt att den av motionärerna önskade effekten - att sådana näringsidkare som har ett ekonomiskt engagemang i företaget i fråga skall kunna skiljas från övriga - förutsätts, konstaterar datainspektionen, att kreditupplysningsföretagen åstadkommer en vid varje tidpunkt tillförlitlig notering i sina register om arten av anknytning. Kunskap måste alltså fortlöpande kunna inhämtas om exempelvis styrelseledamöters eller verkställande direktörs aktieinnehav.

Datainspektionen förklarar att den i och för sig finner förslaget positivt men att den bedömer svårigheterna att fortlöpande inhämta och registrera adekvata uppgifter som avsevärda.

En annan förutsättning är, tillägger inspektionen, att beställaren av en kreditupplysning vid beställningen alltid anger om kreditsituationen avser en personlig kredit eller en företagskredit. Därav följer att kreditupplysning inte kommer att kunna begäras beträffande denna kategori näringsanknutna utan att en kreditsituation faktiskt föreligger. Datainspektionen säger sig inte kunna finna annat än att ett sådant krav skulle vara gynnsamt för de intressen som skall skyddas genom kreditupplysningslagens regler. Det är, anförs det, väl känt för inspektionen att kategorin näringsanknutna ofta finner det integritetskränkande att vara föremål för förfrågningar - som de genom den särskilda kopian får kännedom om - utan att någon särskild kreditsituation är aktuell.

9 Några remissinstanser ställer sig odelat positiva till det nu aktuella förslaget.

SAF och Industriförbundet erinrar om att de tidigare har tillstyrkt en lagändring som innebär att begreppet personupplysning i kreditupplysningslagen skall definieras som kreditupplysning om enskild person. Vi finner, säger organisationerna, att syftet med motionärernas förslag är vällovligt och tillstyrker begäran om en översyn av gällande lagstiftning.

Även Motorbranschens riksförbund tillstyrker förslaget. En i princip positiv inställning har också Köpmannaförbundet:

Förbundet sympatiserar med förslaget och tillstyrker detsamma, samtidigt som förbundet inser de svårigheter som tillämpningen av den förordade skiljelinjen skulle medföra. En alternativ möjlighet att delvis uppnå det av motionärerna angivna syftet vore kanske att ur registren snabbare avföra de anteckningar, som inte avser den omfrågades personliga ekonomiska engagemang.

Sparbanksföreningen ansluter sig till datainspektionens synpunkter och uttrycker liksom denna tveksamhet:

Vi bedömer förslaget som i och för sig positivt men anser att det kan ifrågasättas om det verkligen är möjligt att av rent praktiska skäl göra denna åtskillnad. Om inte kreditupplysningsföretagen skulle lyckas med att åstadkomma alltid tillförlitliga uppgifter, då bedömer sparbanksföreningen att riskerna och missnöjet med en regel som den föreslagna vida kommer att överstiga de fördelar man skulle uppnå.

Sparbanksföreningen anser att det först bör utredas huruvida förutsättningar verkligen föreligger att göra den föreslagna åtskillnaden på ett vid alla tidpunkter tillförlitligt sätt. I dagsläget kan föreningen därför inte tillstyrka den föreslagna ändringen.

Det är inte lätt att förstå vad motionärerna åsyftar med sitt förslag i denna del, säger Grossistförbundet och uttalar att den huvudregel som förbundet har hävdat i frågan om beställaruppgift till näringsidkare måste gälla även här.

C/C gör först några principiella kommentarer:

Information om det sätt på vilket t.ex. VD eller en styrelseledamot i ett företag har fullföljt sina privata åtaganden och likaså om hur hans tidigare engagemang i andra bolag har avvecklats är ofta av stor betydelse för att man skall kunna bedöma företagsledningens kompetens och lämplighet. I de utredningar som gjorts bland annat för att utröna orsakerna till konkurs betonas ofta betydelsen av företagsledningens kompetens eller lämplighet. En slutsats i sådana sammanhang torde inte vara avhängig av att företagsledningen har ett ägarinflytande i företaget ifråga.

Om sin praxis anför UC:

Vid framställningen av en företagsupplysning tillämpar UC att först göra en bedömning av huruvida uppgifter om företagsledningens vandel kan ha betydelse vid bedömningen av företaget. Endast om UC anser att så är fallet medtages uppgifter om företagsledningen i företagsupplysningen. I de fall UC:s kunder inhämtar företagsupplysningar via t.ex. terminal tillämpas i stället den principen att kreditupplysningsuppgifter om företaget närstående

1988/89:NU9

personer lämnas med automatik endast i sådana upplysningar som avser handels- eller kommanditbolag. Uppgifterna avser i dessa fall delägarna i det berörda bolaget. Vid beställning av upplysningar om t.ex. ett aktiebolag måste däremot frågeställaren själv särskilt beställa information om styrelse och VD. UC är övertygad om att kunderna inte beställer sådan information i onödan, bland annat på grund av att UC debiterar en extra avgift för denna.

I sammanhanget påpekar UC att det är omöjligt att, med utgångspunkt i de register som är tillgängliga för kreditupplysningsföretagen, avgöra huruvida en person är delägare eller på annat sätt genom ekonomiska åtaganden engagerad i exempelvis ett fåmansaktiebolag. UC anför härom:

Detta är en omständighet som UC redan har framhållit i samband med besvär mot ett beslut av datainspektionen den 8 december 1983. I beslutet hade datainspektionen föreskrivit bland annat att UC i sitt personregister för kreditupplysningsverksamhet skulle markera de personposter som avsåg sådana enskilda personer för vilka kreditupplysningslagens bestämmelser om personupplysning inte behöver tillämpas. Genom beslut den 13 december 1984 upphävde regeringen datainspektionens beslut. I sitt beslut

framhöll regeringen bland annat att det knappast torde vara möjligt att göra tillförlitliga markeringar av det slag som datainspektionen hade föreskrivit. Regeringen erinrade också om att de särskilda regler som gäller beträffande personupplysningar förutsätter att kreditupplysningsföretagen beträffande varje efterfrågad person ändock gör något slags prövning av huruvida det är personupplysningar som begärs eller inte.

På en punkt instämmer UC i sak med motionärerna. Det är, säger UC, olyckligt att det vid redovisningen av s.k. senaste förfrågningar inte framgår av en kreditupplysning att en person har blivit omfrågad i sin egenskap av näringsidkare. Detta missförhållande skulle dock kunna korrigeras genom att datainspektionen föreskriver att kreditupplysningsföretagen skall lämna en sådan uppgift i sina upplysningar.

Förutom Bankföreningen hänvisar även Föreningsbankernas förbund på denna punkt till UC:s yttrande. UC tillämpar, menar förbundet, en väl avvägd rutin som så långt möjligt tillgodoser både den omfrågades och förfrågarens intressen. Förbundet instämmer emellertid i motionärernas uppfattning att det när en personupplysning inhämtas av denna bör framgå om tidigare förfrågningar på personen har gjorts på grund av vederbörandes egenskap av näringsidkare.

Soliditet motsätter sig den föreslagna lagändringen. Företaget lämnar först följande besked:

Soliditet AB har idag en skiljelinje på engagemangsnivå mellan personupplysning och kreditupplysning. Det är idag ej möjligt att inhämta information om ägande och ekonomiska åtaganden vilket får som konsekvens att en tredje nivå på engagemangen ej kan införas.

Motionärernas uppgifter bygger på en missuppfattning, sägs det i yttrandet. Soliditet skiljer strikt på engagemangsnoteringar avseende upplysning på privatperson och upplysning uttagen på person som är näringsidkare eller har väsentligt inflytande i företagets verksamhet. Detta innebär att engagemang tillkomna enligt senare delen av meningen ej redovisas i en personupplysning.

1988/89 :NU9

11 Soliditet tillägger:

1988/89:NU9

En engagemangsuppgift behöver ej innebära att en kredit beviljats eller utnyttjats. För att landets samtliga kreditgivare, oavsett vilket kreditupplysningsföretag de anlitar, skall ha tillgång till den totala engagemangsbilden, borde ett utbyte av dessa uppgifter mellan kreditupplysningsföretagen ske. Detta skulle resultera i en mer likvärdig bedömning av samtliga kreditsökande.

Finansbolagens förening avstyrker med följande motivering:

Vid kreditprövning av ett företag fästes inte enbart avseende vid nyckeltalsanalys och eventuell förekomst av betalningsanmärkningar. Kreditbedömningen innefattar även en bedömning av företagsledningens affärsmässiga kompetens. Det är härvid irrelevant huruvida denna ledning har ett ägarinflytande. Av avgörande betydelse är en bedömning huruvida ledningen - personerna i firman är att lita på i kredithänseende.

Det torde dessutom vara förenat med stora svårigheter för kreditupplysningsföretagen att avgöra huruvida en styrelseledamot har ett ekonomiskt engagemang i företaget.

Småföretagens riksorganisation uttrycker förståelse för motionärernas synpunkter men anser dock att fördelarna med en ändring inte skulle överväga gentemot nackdelarna. Datainspektionens uttalande om administrativa svårigheter åberopas.

Även TCO avstyrker motionsyrkandet. Ekonomiskt engagemang i ett företag är, säger TCO, om inte omöjligt så åtminstone alltför svårt att praktiskt kontrollera för att det skall vara möjligt att dra en sådan skiljelinje som motionärerna förespråkar.

Advokatsamfundet uttrycker förvåning över att ledamotskap i ett bolags styrelse har ansetts icke vara förknippat med ekonomiska åtaganden. Frågan rörande styrelseledamöters ekonomiska ansvar för vissa av bolagets åtaganden har under senare år blivit alltmer uppmärksammad, säger samfundet och fortsätter:

Såväl för bolagets som för den enskilde styrelseledamotens borgenärer torde dessa frågor idag ha en helt annan aktualitet än när kreditupplysningslagen infördes. Några skäl kan inte finnas för att hanteringsmässigt vid kreditupplysning särbehandla styrelseledamöter som t.ex. ej äger aktier i bolaget. Detta skulle strida mot den legala och ekonomiska verkligheten.

Advokatsamfundet berör också uppfattningen att ett större antal förfrågningar i sig skulle kunna bedömas negativt om det inte framgår att förfrågningarna är en följd av exempelvis styrelseledamotskap och inte har utlösts av en förfrågan om ytterligare kredit e.d.:

Samfundet vill som sin mening uttrycka att bedömningar av detta slag torde ske på ett väsentligt mer genomtänkt och professionellt sätt. Samfundets ledamöter är i stor utsträckning verksamma som ledamöter i olika bolags styrelser och är i denna egenskap förmodligen mer än någon annan grupp utsatta för förfrågningar. Det torde ej förekomma att ett stort antal förfrågningar i sig tillmäts ett självständigt värde för kreditbedömning. Däremot utgör ju varje ledamotskap i sig en potentiell risk, varför upplysningarnas antal kan ha ett visst värde.

Besked om uppgiftslämnare

1988/89: NU9

Datainspektionen menar att det skulle innebära en klar förbättring för den enskilde om 10 § kreditupplysningslagen kompletterades så att den enskildes rättighet att få skriftligt besked angående lagrade uppgifter utvidgades till att även avse vem som lämnat uppgiften i fråga.

Förslaget härom synes, säger datainspektionen, innebära att den enskilde medborgaren skall ges denna rättighet, närmast till skydd för den personliga integriteten. Datainspektionen understryker att den anser det vara av utomordentlig vikt att alla rimliga åtgärder vidtas för att åstadkomma ett gott skydd för den personliga integriteten. Inspektionen finner dock inte anledning att i det nu aktuella sammanhanget skall råda åtskillnad mellan fysiska personer, som kan göra anspråk på ett skydd för den personliga integriteten, och juridiska personer som inte har ett motsvarande skydd.

Datainspektionen instämmer i motionärernas uppfattning att en sådan utvidgad kontrollmöjlighet skulle medföra att datakvaliteten skulle öka. Oriktiga och missvisande uppgifter skulle enklare kunna rättas om den enskilde får veta varifrån uppgiften har hämtats med angivande av - i allmänhet - myndighet och eventuellt dataregister. Inspektionen framhåller emellertid betydelsen av korrekta uppgifter i kreditupplysningar även för juridiska personer, som kan lida stor ekonomisk skada till följd av oriktig information i kreditupplysningar. Enligt inspektionens mening borde därför rätten till den utvidgade informationen grunda sig på samma förutsättningar som rätten till besked enligt 10 § kreditupplysningslagen över huvud taget.

SAF och Industriförbundet, Småföretagens riksorganisation, Motorbranschens riksförbund, Köpmannaförbundet samt TCO tillstyrker alla en sådan lagändring som föreslås i motion 1987/88:N251. En sådan ändring skulle medföra att egenkontrollen stärks, framhåller de båda förstnämnda organisationerna. Småföretagens riksorganisation betonar liksom datainspektionen betydelsen av korrekta uppgifter i kreditupplysningar även för juridiska personer.

Grossistförbundet uttrycker tveksamhet:

Vi har i och för sig ingenting att invända mot förslaget att besked skall lämnas om vem som lämnat en uppgift som finns lagrad hos ett kreditupplysningsföretag. Vi har dock svårt att se att detta verkligen skulle vara en angelägen uppgift. Vi tror dessutom att det skulle uppstå stora praktiska svårigheter att lämna dessa uppgifter. Troligen skulle dessa svårigheter i själva verket bli så stora att detta blir avgörande för frågans hantering.

UC meddelar följande:

Sedan flera år anger UC såväl i registerutdrag enligt 10 § kreditupplysningslagen som i kopia till de omfrågade vilka källor som har använts beträffande merparten av de uppgifter som redovisas angående den omfrågade personen eller företaget. Detta sker genom en hänvisning till generella förklaringar på

kreditupplysningsblankettens baksida. Enligt UC:s erfarenheter läses

denna text emellertid i ringa omfattning. I stället vänder sig den registrerade oftast till UC med förfrågningar eller begäran om förklaring. Kreditupplysningsföretagen är enligt 12 § kreditupplysningslagen skyldiga dels att utreda påstådda felaktigheter och dels att rätta de felaktigheter som konstaterats. Om felet är hänförligt till källan meddelar UC i regel detta antingen till källan eller till den omfrågade.

Enligt UC:s mening skulle det, mot bakgrund av det sagda, vara mindre välbetänkt att i lagen införa en bestämmelse vars nyttoeffekt är mycket marginell.

Det är vidare oklart, anför UC, om motionen är att uppfatta så att källhänvisning skall göras beträffande varje enskild uppgift i registerutdraget. En sådan ordning skulle innebära avsevärt administrativt merarbete och kostnader samt i många fall göra utdraget svårt att läsa. I jämförelse härmed måste, menar UC, den nuvarande ordningen med generella förklaringar vara att föredra.

Soliditet uttalar att företaget förstår att man vill åstadkomma ett gott skydd för den personliga integriteten. Företaget anser sig redan i dag uppfylla det krav som den föreslagna lagändringen ger uttryck för:

Av baksidestexten på kreditupplysningar framgår källan till flertalet av de uppgifter som redovisas i upplysningen. Har [de] omfrågade synpunkter på innehållet kan de dessutom vända sig till Soliditets utredningsgrupp.

Utredningsgruppen har till uppgift att utreda påstådda felaktigheter eller missvisande uppgifter. Detta arbete medför kontakter med berörda källor och med vår erfarenhet vill vi påstå att den enskilde enklast får sina felaktigheter rättade via denna grupp. När den enskilde vänder sig till oss erhålls muntligt en precisare uppgift avseende betalningsanmärkningar, taxerings- och fastighetsuppgifter. Innan en korrigering, initierad av den omfrågade, företas i Soliditet AB:s register kontrolleras alltid riktigheten i den påtalade felaktigheten. Datakvaliteten ligger redan idag på en mycket hög nivå bl.a. tack vare samarbetet mellan utredningsgruppen och den omfrågade vid konstaterade felaktigheter.

Även i övriga remissyttranden avstyrks motionsyrkandet.

Sparbanksföreningen hänvisar härvid till vad den har sagt beträffande möjligheten att erhålla beställaruppgift.

Föreningsbankernas förbund erinrar om UC:s praxis och tillägger att en komplettering av varje enskild uppgift i registerutdrag med källhänvisning skulle innebära ett avsevärt administrativt arbete och därmed åtföljande kostnader. Vidare skulle registerutdragen bli omfattande och svårlästa.

Finansbolagens förening anser att integritetsintresset är tillräckligt tillgodosett genom de rättigheter som 10 § kreditupplysningslagen tillförsäkrar den enskilde. Något behov av ökat uppgiftslämnande har inte visats av motionärerna, säger föreningen. Den framhåller dessutom att kreditupplysningsföretagen, när misstanke föreligger om oriktig eller missvisande uppgift, jämlikt 12 § kreditupplysningslagen är skyldiga att utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att utreda förhållandet. Detta utgör enligt föreningens mening en tillräcklig garanti för att uppgifterna i ett register är korrekta.

Advokatsamfundet anför:

Så gott som samtliga uppgifter i en kreditupplysning är hämtade ur offentliga register - personlängd, taxeringslängd, fastighetslängd och fastighetstaxeringslängd. Vidare kan tänkas olika typer av betalningsanmärkningar från tingsrätter och kronofogdemyndigheter o.dyl. Det är svårt att se vad det är för ytterligare information som på något sätt skulle kunna tillföras ad hoc och ha en källa annan än sådana olika offentliga register.

1988/89:NU9

14 En upplysning om ur vilket register en upplysning har hämtats måste i de allra 1988/89:NU9

flesta fall vara onödig, hävdar Advokatsamfundet. Är en specifik uppgift felaktig, bör rimligen den enskilde också ha klart för sig t.ex. från vilken myndighet uppgiften ytterst emanerar, oavsett om det är just den myndigheten som har ansvar för registerföringen.

Utskottet

Inledning

Ett huvudsyfte med kreditupplysningslagen (1973:1173) är att skydda mot kränkningar av enskildas integritet i samband med kreditupplysningsverksamhet. År 1981 vidtogs lagändringar som innebar att integritetsskyddet förbättrades i flera avseenden.

Förslag om ytterligare en ändring av detta slag - vidgad rätt att få s.k. beställaruppgift - har framförts i motioner vid flera senare tillfällen.

Önskemålet återkommer i motion 1986/87:N407 (c), där det yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära en översyn av kreditupplysningslagen.

Översynen skulle ta sikte på att lagen skall ändras i två avseenden.

Dels skulle även en sådan fysisk person som betraktas som näringsidkare få rätt till beställaruppgift, dvs. upplysning om vem som har begärt kreditupplysning om honom. Dels skulle styrelseledamöter etc. i företag inte betraktas som näringsidkare annat än när de är engagerade i företaget genom ägande eller andra ekonomiska åtaganden. Ytterligare ett ändringsförslag har väckts i motion 1987/88:N251 (fp). Den enskildes egen kontroll av kreditupplysningsregister skulle förstärkas. Enligt 10 § kreditupplysningslagen har var och en rätt att hos ett kreditupplysningsföretag få skriftligt besked om förekomsten av uppgifter om honom och om sådana uppgifters innehåll. Det skulle nu tillkomma en rätt att få besked om vem som har lämnat förekommande registeruppgifter.

Den första av de tre frågorna remissbehandlades år 1984. En ny omfattande remissbehandling, gällande alla tre ändringsförslagen, har genomförts denna gång. Först har datainspektionen, som är tillsynsmyndighet enligt kreditupplysningslagen, fått säga sin mening. Därefter har en rad organisationer, främst inom kreditväsendet och näringslivet i övrigt, samt de två största kreditupplysningsföretagen beretts tillfälle att yttra sig. Datainspektionen har ställt sig positiv till alla tre förslagen, dock med förbehåll för att det i praktiken skulle vara svårt att genomföra en ändrad avgränsning av kategorin näringsidkare m.fl. I övrigt fördelar sig remissinstanserna i varje fråga på en något större grupp som avstyrker förslaget och en något mindre som tillstyrker. Med några undantag befinner de sig därvid genomgående i den ena eller den andra gruppen.

Utskottet behandlar i det följande de tre förslagen till lagändring ett i sänder. Eftersom motion 1986/87:N407 (c) syftar till två preciserade ändringar bortser utskottet från att yrkandet i denna motion formellt sett gäller en ”översyn” av kreditupplysningslagen.

15 Rätt för näringsidkare att få beställaruppgift

1988/89:NU9

Enligt en bestämmelse i kreditupplysningslagen skall den som avses med en personupplysning utan anfordran få underrättelse om vem som har begärt upplysningen och om vilka uppgifter, omdömen och råd som denna innehåller. Ifall en omfrågad är näringsidkare rör det sig inte om en personupplysning utan om en s.k. företagsupplysning. Han skall då få meddelande om de uppgifter som upplysningen innehåller om honom. Uppgift om beställaren är kreditupplysningsföretaget däremot inte ålagt att lämna. Med näringsidkare likställs i detta sammanhang andra personer med väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet.

I motion 1986/87:N407 (c) förespråkas en lagändring innebärande att kravet på beställaruppgift skulle utvidgas till att också gälla för upplysningar om näringsidkare.

Motioner av samma innebörd har avslagits av riksdagen vid fyra tidigare tillfällen, senast våren 1986. Som redan nämnts föregicks utskottets ställningstagande år 1984 av remissbehandling. Den nya remissomgången i år har givit i stort sett samma resultat som den förra. En skillnad är emellertid att Upplysningscentralen UC AB samt affärsbankernas, föreningsbankernas och finansbolagens organisationer, vilka förra gången stödde ändringsförslaget för den händelse kravet på beställaruppgift inte kunde avskaffas helt, nu slår vakt om den ordning som gäller.

Utskottet konstaterar liksom tidigare att två intressen, som båda kan anses legitima, står mot varandra i detta fall. Det gäller å ena sidan att skydda enskilda personers integritet mot otillbörligt intrång, å andra sidan att värna om möjligheterna till en effektiv kreditupplysningsverksamhet som kan förebygga missriktad kreditgivning och andra icke önskvärda dispositioner.

På nytt kommer utskottet till slutsatsen att den nu gällande ordningen representerar en rimlig avvägning mellan dessa två intressen. Integritetsskyddsintresset har då i enlighet med grundtankarna bakom kreditupplysningslagen ansetts gälla de personer som är föremål för kreditupplysningar. Men det kan också, såsom utskottet ett par gånger tidigare har framhållit, betraktas som en form av integritetsskydd att upplysningar om en näringsidkares vederhäftighet i ekonomiskt hänseende kan inhämtas utan att beställaren behöver röja sig för den han begär upplysning om. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1986/87:N407 (c) i hittills behandlad del.

Avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl.

Det andra önskemålet i motion 1986/87:N407 (c) har att göra med att kreditupplysningslagen med näringsidkare likställer en sådan person som ”annars har så väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet att uppgift om hans egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning”. Till denna kategori räknas bl.a. styrelseledamöter i aktiebolag. Motionärerna anser att det borde dras upp en skiljelinje mellan personer som har ett personligt ekonomiskt engagemang i ett företag och sådana vilkas företagsengagemang inte är förknippat med ägande och ekonomiska åtaganden. En risk är, menar motionärerna, att en persons kreditvärdighet kan komma att bedömas mera kritiskt om det framkommer att många har begärt

upplysningar om honom, trots att dessa upplysningar inte gäller ett kreditåtagande utan endast ledamotskapet i en styrelse.

Datainspektionen förklarar att frågan sannolikt har stort intresse för personer med näringsanknytning och att inspektionen finner förslaget positivt. Inspektionen bedömer det dock vara svårt att åstadkomma en registrering som möjliggör en sådan distinktion som motionärerna avser. Kreditupplysningsföretagen understryker denna synpunkt. Den praktiska genomförbarheten av förslaget diskuteras inte av de remissinstanser som ger det sitt oreserverade stöd. Bland invändningar mot förslaget finns också den att styrelseledamöternas ekonomiska ansvar inte får tonas ned.

Utskottet noterar i första hand att datainspektionen trots sin principiellt gynnsamma inställning till förslaget inte har funnit sig kunna förorda att detta skall genomföras. Det saknas enligt utskottets mening förutsättningar för att riksdagen skulle kunna göra en framställning till regeringen om att en lagändring av avsedd innebörd bör förberedas. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1986/87:N407 (c) i den del som nu är aktuell.

Till en del skulle emellertid motionärernas synpunkter kunna tillgodoses utan lagändring. Upplysningscentralen UC AB har på en punkt instämt i sak med motionärerna. När tidigare förfrågningar om en person redovisas framgår det inte av kreditupplysningen, framhåller UC, att personen har blivit omfrågad i sin egenskap av näringsidkare. UC betecknar detta som ett missförhållande och menar att datainspektionen skulle kunna föreskriva att kreditupplysningsföretagen skall lämna en sådan uppgift i sina kreditupplysningar. Utskottet utgår från att datainspektionen överväger denna möjlighet.

Besked om uppgiftslämnare

Ett förslag som inte så påtagligt som de hittills behandlade syftar till en ändrad avvägning mellan motstående intressen framförs i motion 1987/ 88:N251 (fp). Var och en har, som nämnts, enligt 10 § kreditupplysningslagen rätt att mot skälig avgift hos ett kreditupplysningsföretag få besked om huruvida det finns uppgifter om honom lagrade hos detta och, om så är fallet, vad uppgifterna har för innehåll. Motionen går ut på att denna rättighet skall utvidgas till att även avse vem som har lämnat en viss uppgift.

Detta uppslag får stöd av datainspektionen, som går ett steg längre och hävdar att även juridiska personer bör få en sådan rättighet. En rad näringslivsorganisationer liksom TCO ställer sig också på motionärernas sida. Kreditupplysningsföretagen avstyrker förslaget med hänvisning bl.a. till de källhänvisningar och kontrollmöjligheter som nu förekommer. UC befarar att den föreslagna ordningen skulle innebära kostnader och administrativt merarbete av stor omfattning och göra registerutdragen svårtillgängliga. Kreditmarknadens organisationer liksom Sveriges advokatsamfund ställer sig också avvisande.

Utskottet finner det inte styrkt att en sådan bestämmelse som motionärerna förordar i realiteten skulle medföra väsentliga förbättringar för de personer som är registrerade hos kreditupplysningsföretagen. Värdet av den föreslagna förändringen måste vägas mot de kostnader den skulle förorsaka.

1988/89:NU9

17 Eftersom källan till de flesta uppgifter i kreditupplysningarna torde vara lätt 1988/89:NU9 att spåra, skulle kompletterande besked antagligen komma att efterfrågas i rätt liten utsträckning. Den föreslagna regeln skulle emellertid ställa stora krav på ytterligare uppgifter i registren. Det är osäkert om en ”skälig avgift” för utfärdade besked kan kompensera kreditupplysningsföretagen för merkostnaderna. Om så inte skulle bli fallet skulle dessa föras över på företagens kunder. Utskottet anser inte att den föreslagna ordningen kan tillmätas så stor betydelse från integritetsskyddssynpunkt att riksdagen bör ställa sig bakom yrkandet i motion 1987/88: N251 (fp). Motionen avstyrks alltså.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rätt för näringsidkare att fä beställaruppgift att riksdagen avslår motion 1986/87:N407 i ifrågavarande del,

2. beträffande avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl. att riksdagen avslår motion 1986/87:N407 i ifrågavarande del,

3. beträffande besked om uppgiftslämnare att riksdagen avslår motion 1987/88:N251.

Stockholm den 8 december 1988 På näringsutskottets vägnar

Åke Wictorsson

Närvarande: Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Paul Lestander (vpk), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Sven-Åke Nygårds (s), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s) och Elisabet Franzén (mp).

Reservationer

1. Rätt för näringsidkare att få beställaruppgift

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c) och Elisabet Franzén (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”På nytt” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Vid avvägningen mellan de olika intressena måste, menar utskottet, integritetskyddet och den enskilde näringsidkarens rättssäkerhet tillmätas den största betydelsen. Den olust som många nu känner när de blir föremål för anonyma förfrågningar väger mycket tyngre än de temporära relationsstörningar som under en övergångstid möjligen skulle uppstå i enstaka fall

efter införandet av en regel om obligatorisk beställaruppgift även när kreditupplysningen gäller en näringsidkare. Det finns ingen anledning till att en enskild person som är näringsidkare skall ha ett sämre integritetsskydd än vad kreditupplysningslagen ger varje annan medborgare. Regeringen bör därför förelägga riksdagen förslag till en lagändring i enlighet med vad utskottet här har anfört. Om riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd tillgodoses motion 1986/87:N407 (c) i hittills behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande rätt för näringsidkare att få beställaruppgift

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N407 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl.

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet noterar” och slutar med ”denna möjlighet” bort ha följande lydelse:

Den nu aktuella delen av motion 1986/87:N407 (c) har enligt utskottets mening fäst uppmärksamheten på en alldeles onödig inskränkning i integritetsskyddet för enskilda personer. Invändningarna mot den ytterligare distinktion i kreditupplysningslagen som motionärerna förordar tycks nämligen ha begränsad bärkraft. Registreringen måste givetvis utformas efter de krav som lagstiftaren väljer att ställa upp. Att förslaget måste falla av praktiska skäl kan inte få vara sista ordet. Regeringen bör anmodas att lägga fram förslag till en sådan ändring i lagen att endast personer som har ett eget ekonomiskt engagemang i ett företag kommer att likställas med näringsidkare i egentlig mening.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avgränsningen av kategorin näringsidkare

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N407 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Besked om uppgiftslämnare

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Elisabet Franzén (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”Utskottet finner” och slutar på s. 18 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse: Förslaget i motion 1987/88:N251 (fp) har vunnit stark genklang från näringslivets sida. Att kreditupplysningsföretagen - och därmed också organisationerna inom kreditväsendet - ställer sig avvisande är närmast självklart. Utskottet hänvisar i första hand till datainspektionens uttalande och drar slutsatsen att riksdagen bör uppmana regeringen att framlägga förslag till en sådan lagändring att kreditupplysningsföretagen blir skyldiga att på begäran - och mot avgift - lämna besked om källan till registrerade uppgifter.

1988/89:NU9

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande besked om uppgiftslämnare att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N251 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Yrkanden 1

Yrkandenas innebörd och motivering 1

Gällande bestämmelser m.m 2

Tidigare behandling 3

Rätt för näringsidkare att få beställaruppgift 3

Avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl 4

Remissyttranden 5

Remissbehandlingen 5

Rätt för näringsidkare att få beställaruppgift 6

Avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl 9

Besked om uppgiftslämnare 13

Utskottet 15

Inledning 15

Rätt för näringsidkare att få beställaruppgift 16

Avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl 16

Besked om uppgiftslämnare 17

Hemställan 18

Reservationer 18

1. Rätt för näringsidkare att få beställaruppgift (m, c, mp) 18

2. Avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl. (c) 19

3. Besked om uppgiftslämnare (m, fp, c, mp) 19

1988/89:NU9

gotab Stockholm 1988 16341