Reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag, m.m.

Skatteutskottets betänkande 1988/89:SkU16

Reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag, m.m.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de förslag som har lagts fram i proposition 1988/89:55 om ändringar i realisationsvinstbeskattningen av andelar i handelsbolag, m.m. och avstyrker de motioner som har väckts i ärendet.

Till betänkandet har fogats reservationer från m, fp, c och vpk.

Regeringens skrivelse 1988/89:7

I skrivelsen 1988/89:7 har regeringen den 18 augusti 1988 lämnat riksdagen ett meddelande om sin avsikt att lägga fram en proposition i enlighet med en inom finansdepartementet upprättad promemoria (Ds 1988:44) angående vissa ändringar i handelsbolagsbeskattningen.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1988/89:55 att riksdagen antar vid propositionen fogade lagförslag.

Propositionen innehåller förslag till ändringar i skattereglerna för delägare i handelsbolag. I första hand är det fråga om ändrade reavinstregler. Bl.a. föreslås att möjligheten att utnyttja s.k. dubbla avdrag tas bort.

Slopandet av de dubbla avdragen innebär att en förlust skall reducera ingångsvärdet för handelsbolagsandelen i samma utsträckning som en vinst ökar ingångsvärdet. Med vinster och förluster avses skattemässiga överskott och underskott. Arv, testamente, gåva och bodelning skall i vissa fall utlösa en reavinstbeskattning. Vidare skall en reavinstberäkning göras om handelsbolaget upplöses eller andelen inlöses.

Ett annat förslag innebär att rätten till avdrag för reaförluster på andelar i handelsbolag begränsas till 40 % av förlusten redan från första innehavsdagen. Ett förslag avseende den löpande beskattningen är att verksamhet i handelsbolag aldrig skall kunna ingå i samma förvärvskälla som verksamhet som den skattskyldige driver i egen regi.

I överensstämmelse med regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 1988/ 89:7) föreslås att de nya reavinstreglerna med några undantag skall gälla överlåtelser m.m. som skett efter den 18 augusti 1988. För redan förvärvade andelar föreslås särskilda övergångsregler.

I propositionen föreslås också en justering av de regler om avdrag för räntekompensation som infördes förra året.

Lagförslagen har följande lydelse.

1988/89

SkU16

1¶Riksdagen 1988/89. 6sami. Nr 16

1¶Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)

dels att nuvarande punkt 2 d av anvisningarna till 36 § skall betecknas punkt 2 e,

dels att 18 §, 39 § 3 morn., punkterna 1, 3 och 4 av anvisningarna till 36 § samt punkt 2 av anvisningarna till 39 § skall ha följande lydelse,

dels att i anvisningarna till 35 § skall införas en ny punkt, 5, och i anvisningarna till 36 § en ny punkt, 2 d, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §l

Såsom särskild förvärvskälla anses i fråga om:

a) jordbruksfastighet: varje fastighet, fastighetsdel eller komplex av fastigheter, som i ägarens eller brukarens hand är att anse såsom förvaltningsenhet; b)

annan fastighet: varje fastighet, fastighetsdel eller komplex av fastigheter, som är att anse såsom förvaltningsenhet; dock att fastighet, till den del densamma ingått uti av ägaren driven rörelse, skall anses tillhöra förvärvskällan rörelse;

c) rörelse: varje förvärvsverksamhet, som är att anse såsom självständig rörelse;

d) tjänst: all till tjänst hänförlig förvärvsverksamhet, som skattskyldig utövat, ävensom alla honom tillkommande, till tjänst hänförliga inkomstgivande rättigheter;

e) tillfällig förvärvsverksamhet:

1. icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom samt deltagande i lotteri;

2. all övrig tillfällig förvärvsverksamhet, som skattskyldig utövat;

f) kapital:

1. all skattskyldig tillhörig egendom, därav intäkten skall hänföras till intäkt av kapital, dock med undantag av fastighet och rörelse i utlandet;

2. all fastighet och rörelse, som skattskyldig haft i utlandet.

För delägare i handelsbolag hänförs inkomst frän handelsbolag och annan inkomst till skilda förvärvskällor.

(Se vidare anvisningarna.)

39 §

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt som anges i 38 § 1 morn., har rätt till extra avdrag med 1 600 kronor om bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de enligt 1 mom. avdragsgilla kostnaderna. Avdraget får dock inte överstiga vad

3 morn.2 Fysisk person, som haft intäkt som anges i 38 § 1 morn., har rätt till extra avdrag med 1 600 kronor om bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de enligt 1 mom. avdragsgilla kostnaderna. Avdraget får dock inte överstiga vad

1988/89:SkU16

1 Senaste lydelse 1986:1113.

2 Senaste lydelse 1985:405.

2 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU16

som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de enligt 1 mom. avdragsgilla kostnaderna. Rätt till extra avdrag föreligger inte i fråga om intäkter som härrör från handelsbolag.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 35 §

5. En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bolaget om andelen inlöses eller bolaget upplöses.

Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet enligt punkt 2 d av anvisningarna till 36 § negativt, skall beskattning ske som om andelen avyttrats.

till 36 §

l3. Vid beräkning av realisations- 1. Vid beräkning av realisationsvinst skall såsom intäkt tas upp vad vinst skall såsom intäkt tas upp vad

som erhållits för den avyttrade egen- som erhållits för den avyttrade egendomen med avdrag för försäljnings- domen med avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader. provision och liknande kostnader.

Avdrag får - med iakttagande dock Avdrag får - med iakttagande dock

av de särskilda föreskrifter som gäl- av de särskilda föreskrifter som gäller enligt punkterna 2 a - 2 c nedan - ler enligt punkterna 2 a - 2 d nedan -

ske för alla omkostnader för egendo- ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet), således men (omkostnadsbeloppet), således

för erlagd köpeskilling jämte inköps- för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskatt o.d. (in- provision, stämpelskatt o.d. (ingångsvärdet) och för vad som ned- gångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbättring av egendomen lagts på förbättring av egendomen

(förbättringskostnad) m.m. I om- (förbättringskostnad) m.m. I omkostnadsbeloppet får inte inräknas kostnadsbeloppet får inte inräknas

kostnader som täckts genom bidrag kostnader som täckts genom bidrag

från stat eller kommun eller genom från stat eller kommun eller genom

näringsbidrag. näringsbidrag.

Vid vinstberäkningen får den skattskyldige göra avdrag för förvaltningskostnader och räntor som har utbetalats under beskattningsåret, om dessa inte bör hänföras till annan förvärvskälla.

2 d. Vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av andel i handelsbolag skall ingångsvärdet för andelen ökas med tillskott till bolaget och minskas med uttag från bolaget. Ingångsvärdet skall vidare ökas med de på delägaren belöpande skatte -

som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de enligt 1 mom. avdragsgilla kostnaderna.

3 Senaste lydelse 1983:311.

3 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

pliktiga inkomsterna enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och minskas med de på delägaren belöpande avdragsgilla underskotten enligt samma lag. Blir det justerade ingångsvärdet negativt, skall omkostnadsbeloppet anses vara noll. Vederlaget vid avyttringen skall i detta fall ökas med ett belopp som motsvarar det negativa justerade ingångsvärdet.

1 fråga om andel som förvärvats före utgången av det räkenskapsår för handelsbolaget som avslutats närmast före den 1 mars 1988 beräknas först det justerade ingångsvärdet vid utgången av nämnda räkenskapsår (bokslutsdagen). Denna beräkning görs med utgångspunkt i andelens ingångsvärde och den ökning eller minskning i delägarens kapitalbehållning i bolaget som har inträffat fram till bokslutsdagen. Blir saldot negativt, anses det justerade ingångsvärdet på bokslutsdagen vara noll. Det justerade ingångsvärdet på bokslutsdagen läggs sedan till grund för justeringar enligt första stycket.

Vid bestämmande av kapitalbehållningen på bokslutsdagen skall lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter tas upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen. Sker den skattemässiga inkomstberäkningen inte enligt bokföringsmässiga grunder, bortses från förutbetalda kostnader och intäkter samt upplupna intäkter och kostnader.

Har handelsbolaget före utgången av år 1989 avyttrat egendom pä vilken 35 § 2-4 mom. är tillämpliga skall, om egendomen anskaffats före den . 19 augusti 1988, ingångsvärdet för andelen justeras på grundval av det bokföringsmässiga resultatet av avyttringen även om detta inte följer av andra stycket. Från resultatet skall dras ett belopp som svarar mot den avskrivning eller nedskrivning av egendomen som gjorts i räkenskaperna efter bokslutsdagen. Sker beskattning med anledning av avyttringen senare än vid 1990 års taxering, skall

1988/89:SkU16

4 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU16

ingångsvärdet dock justeras på grundval av det skattemässiga utfallet av avyttringen.

Om den skattskyldige yrkar det, skall vinstberäkningen grundas enbart på bestämmelserna i första stycket.

Har andel i ett handelsbolag förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och har den tidigare ägaren beskattats enligt punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 35 §, skall det justerade ingångsvärdet för andelen anses vara noll.

3.4 Förlust genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) får dras av i den omfattning som anges i punkt 4 nedan.

Realisationsförlust skall beräknas Realisationsförlust skall beräknas på samma sätt som realisationsvinst på samma sätt som realisationsvinst

enligt punkterna 1-2 d. Vid förlustberäkningen får en fastighets ingångsvärde dock inte beräknas på grundval av ett taxeringsvärde enligt punkt 2 a sjätte eller sjunde stycket. Inte heller får omräkning som avses i punkt 2 a tionde stycket ske eller tillägg enligt punkt 2 a tolfte stycket göras. Har den med förlust avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att, om vinst i stället hade uppstått vid avyttringen, endast en del av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig realisationsvinst, är endast motsvarande del av förlusten avdragsgill. Har förlusten uppkommit vid fastighetsreglering i fall som avses i punkt 4 av anvisningarna till 33 §, är endast så stor del av förlusten avdragsgill som belöper på vad den skattskyldige har erhållit i pengar.

4,s Avdrag för realisationsförlust, beräknad enligt punkt 3 ovan, får

enligt punkterna 1 - 2 e. Realisationsförlust på andel i handelsbolag får dock inte beräknas med utgångspunkt i ett justerat ingångsvärde som bestämts enligt punkt 2 d andra - fjärde styckena. Vidare får vid förlustberäkningen en fastighets ingångsvärde inte beräknas på grundval av ett taxeringsvärde enligt punkt 2 a sjätte eller sjunde stycket. Inte heller får omräkning som avses i punkt 2 a tionde stycket ske eller tillägg enligt punkt 2 a tolfte stycket göras. Har den med förlust avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att, om vinst i stället hade uppstått vid avyttringen, endast en del av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig realisationsvinst, är endast motsvarande del av förlusten avdragsgill. Vid avyttring av andel i handelsbolag är oavsett innehavstiden endast 40 procent av förlusten avdragsgill. Har förlusten uppkommit vid fastighetsreglering i fall som avses i punkt 4 av anvisningarna till 35 §, är endast så stor del av förlusten avdragsgill som belöper på vad den skattskyldige har erhållit i pengar.

4. Avdrag för realisationsförlust, beräknad enligt punkt 3 ovan, får,

4 Senaste lydelse 1984:1060.

5 Senaste lydelse 1987:1203.

5 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU16

göras från realisationsvinst eller lot- om inte annat följer av andra eller

terivinst, om inte annat föijer av fjärde stycket, göras från sådan reali iindra

eller fjärde stycket. sationsvinst eller lotterivinst som en ligt

18 § är hänförlig till samma förvärvskälla som förlusten.

Avdrag för realisationsförlust på grund av avyttring av premieobligationer, som har utfärdats här i riket, får göras endast från realisationsvinst som har uppkommit vid avyttring av sådana premieobligationer. Har de med förlust avyttrade premieobligationerna utfärdats år 1980 eller tidigare, får dock avdrag för förlusten göras även från realisationsvinst vid avyttring av

a) sådan aktie i svenskt aktiebolag som vid tidpunkten för avyttringen av aktien är inregistrerad vid Stockholms fondbörs och

b) andel i sådan svensk aktiefond som, vid ingången av det år då andelen avyttras, till minst två tredjedelar består av vid Stockholms fondbörs inregistrerade aktier i svenska aktiebolag.

Avdrag för realisationsförlust skall i första hand göras från den realisationsvinst eller lotterivinst som är hänförlig till samma beskattningsår som realisationsförlusten. Har en förlust inte kunnat utnyttjas för avdrag nämnda beskattningsår, får avdrag för förlusten göras ett senare beskattningsår, dock senast sjätte beskattningsåret efter det till vilket förlusten är hänförlig. En på detta sätt förskjuten realisationsförlust får dras av endast mot den realisationsvinst eller lotterivinst som det senare beskattningsåret återstår sedan avdrag har gjorts för de realisationsförluster som är hänförliga till det året.

Avdrag för realisationsförlust på grund av avyttring av en fastighet till sådan närstående som avses i 35 § 3 mom. sista stycket får göras endast i den mån fastighetens marknadspris vid avyttringen visas understiga de omkostnader för vilka avdrag medges vid beräkning av realisationsförlusten.

till 39 §

2.6¶Avdrag för ränta får göras för det beskattningsår då räntan betalats.

1 fråga om räntekompensation I fråga om räntekompensation som en förvärvare av ett skuldebrev som en förvärvare av ett skuldebrev

lämnar överlåtaren för upplupen lämnar överlåtaren för upplupen

men inte förfallen ränta får avdrag men inte förfallen ränta får avdrag

göras först för det beskattningsår då göras först för det beskattningsår då

räntan enligt skuldebrevet förfaller räntan enligt skuldebrevet förfaller

till betalning. Likaså skall vid för- till betalning. Likaså skall vid förvärv av enbart rätten till avkastning- värv av enbart rätten till avkastningen på skuldebrevet sådan räntekom- en på skuldebrevet sådan räntekompensation vara avdragsgill först för pensation vara avdragsgill först för

det beskattningsår då räntan förfal- det beskattningsår då räntan förfaller till betalning. På samma sätt är ler till betalning. På samma sätt är

räntekompensation vid förvärv av räntekompensation vid förvärv av

andel i sådan aktiefond som avses i andel i sådan aktiefond som avses i

punkt 10 av anvisningarna till 38 § punkt 10 av anvisningarna till 38 §

avdragsgill först då avkastningen på avdragsgill först då avkastningen på

andelen blivit tillgänglig för lyftning. andelen blivit tillgänglig för lyftning.

Har förvärvaren i sin tur, innan Har förvärvaren i sin tur, innan

räntan eller utdelningen förfallit till räntan eller utdelningen förfallit till

betalning, överlåtit skuldebrevet till- betalning, avyttrat skuldebrevet till -

6 Senaste lydelse 1987:1203.

6 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU16

sammans med rätten till ränta, andelen i aktiefonden tillsammans med rätten till utdelning eller överlåtit rätten till räntan skall dock utgiven räntekompensation vara avdragsgill för det beskattningsår överlåtelsen ägde rum.

sammans med rätten till ränta, andelen i aktiefonden tillsammans med rätten till utdelning eller avyttrat rätten till räntan skall dock utgiven räntekompensation vara avdragsgill redan för det beskattningsår under vilket det avtalade vederlaget skall tas upp till beskattning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

2. De nya bestämmelserna i 18 § och 39 § 3 mom. tillämpas i fråga om beskattningsår som börjar efter den 31 december 1988.

3. De nya bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 35 § och punkterna 1, 2 d och 3 av anvisningarna till 36 § tillämpas om andelen överlåtits efter den 18 augusti 1988 eller om andelen inlösts eller bolaget upplösts efter denna dag. Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom gåva eller köp, byte eller därmed jämförligt fång tillämpas de nämnda bestämmelserna om äganderättsövergången skett efter den 31 december 1988.

4. De nya bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 36 § tillämpas på realisationsförluster på grund av avyttringar efter den 31 december 1988. Har egendom i handelsbolag avyttrats under tiden den 19 augusti - den 31 december 1988 gäller dock att realisationsförlust på grund av avyttringen får dras av endast från realisationsvinst eller lotterivinst i handelsbolag.

5. De nya bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 39 § tillämpas om överlåtelse har skett efter den 8 november 1988.

2¶Förslag till Lagom ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 25 § taxeringslagen (1956:623)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §2

Allmän självdeklaration skall uppta

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom utfärdad skattsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla, dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 § 1 mom. l.g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret,

7) om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktieeller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika röstvärden förekomma, dock att uppgifter icke behöva lämnas för närstående person, som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller haft annat därmed jämförligt förhållande med företaget,

8) räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tillläggsbelopp,

9) om den skattskyldige är delägare i handelsbolag, de uppgifter som behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget

1¶Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1986:1284.

8) räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tillläggsbelopp.

1988/89:SkU16

8 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89: SkU16

såsom andelens ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för särskilda fall föreskrivs i denna lag eller som erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för beräkning av skogsvårdsavgift enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift eller fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Om skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal så att överskjutande öretal bortfalla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering.

Motionerna

Motion med anledning av skrivelsen 1988/89:7

1988/89:Skl av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning, som undanröjer de olägenheter som anförts i motionen.

Motioner med anledning av proposition 1988/89:55

1988/89:Sk29 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ge regeringen i uppdrag att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp i enlighet med vad som sägs i motionen,

2. att riksdagen i övrigt bifaller propositionen.

1988/89:Sk30 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen med avslag på regeringens förslag om ny reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag begär nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89:Sk31 av Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om villkoren för näringsverksamhet i handelsbolag,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att orealiserade värdestegringar ej skall höja ingångsvärdet,

3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om förändrad avdragsrätt för realisationsförluster på handelsbolagsandelar yngre än två år,

4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om förändrade förvärvskälleregler,

5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om slopat sparavdrag för kapitalintäkter i handelsbolag.

1988/89: Sk32 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på regeringens proposition beslutar om sådan ändring i lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag att möjligheten att omvandla enkla bolag till handelsbolag begränsas.

1988/89:Sk33 av Rolf Clarkson (m) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar om sådana förändringar att realisationsvinstskatten aldrig kan bli högre för en säljare än den ersättning denne erhåller,

2. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att realisationsvinstbeskattning inte sker för en förlust som säljaren inte kunnat utnyttja vid inkomstbeskattningen,

3. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att arv eller gåva av andel i handelsbolag inte skall kunna utlösa realisationsvinstbeskattning,

4. att riksdagen beslutar att förslagen i propositionen träder i kraft den 1 januari 1989,

5. att riksdagen avslår propositionen vad avser förslaget om att realisationsförlust på andel i handelsbolag enbart skall vara avdragsgill till 40 % om andelen innehafts kortare tid än två år.

1988/89:Sk34 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på regeringens proposition begär ett nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: SkU16

10 Offentlig utfrågning

Utskottet har haft en offentlig utfrågning med företrädare bl.a. för näringslivet, se bilaga.

Utskottet

Realisationsvinst på andelar i handelsbolag

Handelsbolag används normalt som en samverkansform för seriös näringsverksamhet. Regeringens skrivelse nr 7 den 18 augusti i år, förslaget i den promemoria som åberopas i skrivelsen och den nu aktuella propositionen har emellertid sin bakgrund i att handelsbolagen också kommit att användas i skatteundandragande syfte, i första hand med hjälp av de s.k. dubbla avdragen. Med dubbla avdrag avses att en förlust i bolaget utnyttjas av delägaren dels som ett underskottsavdrag för förluståret och dels i samband med att andelen avyttras, eftersom förlusten enligt gällande praxis inte sänker ingångsvärdet och det redan medgivna avdraget alltså inte påverkar reavinstberäkningen när andelen säljs. Verksamheten med att utnyttja detta förhållande växte under förra året i omfattning och har bl. a. tagit sig uttryck i att finansbolag och andra har konstruerat olika modeller som grundat sig på köp och försäljning av andelar i handelsbolag, främst kommanditbolag.

I propositionen anförs att det i många fall är osäkert om de aktuella konstruktionerna kommer att accepteras skattemässigt men att det tveklöst är så att möjligheten till dubbla avdrag kan utnyttjas systematiskt. Nya realisationsvinstregler föreslås nu av innebörd att de dubbla avdragen försvinner i fråga om bolagsandelar som överlåtits efter den 18 augusti i år, dvs. dagen efter den dag då regeringens skrivelse anlände till riksdagen.

Förslaget i promemorian innebär att en avdragsgill förlust och en skattepliktig vinst i bolaget kommer att reducera resp. öka ingångsvärdet för andelen, liksom också bolagsmannens egna uttag och tillskott. Detta medför att ingångsvärdet i vissa fall kan bli negativt. Propositionen har samma innebörd men övergångsvis föreslås mildare regler än i promemorian. Negativa ingångsvärden som redan har uppkommit skall enligt propositionen tas upp till noll, och om bolaget avyttrat fastigheter eller aktier före år 1990 får ingångsvärdet justeras med hänsyn till det bokföringsmässiga resultatet av avyttringen. Utgångspunkten för beräkningarna skall vara andelens ursprungliga ingångsvärde och ökningen eller minskningen av den skattskyldiges kapitalbehållning i bolaget fram till utgången av det räkenskapsår som avslutats närmast före den 1 mars 1988.

Här bör också nämnas att arv, testamente, gåva och bodelning kommer att utlösa realisationsvinstbeskattning av negativa ingångsvärden som uppstår efter övergångstiden och att en realisationsvinstberäkning skall göras även när ett handelsbolag upplöses eller en andel inlöses.

Syftet med regeringens skrivelse till riksdagen var att göra det möjligt att tillämpa den kommande lagstiftningen fr.o.m. dagen efter skrivelsens avlämnande. I den motion - Skl - som väckts med anledning av skrivelsen

1988/89:

och alltså innan propositionen framlagts anför Ylva Annerstedt (fp) att skatteundandraganden genom handelsbolag bör hindras men att regeringen bör lägga fram ett förslag som undanröjer de olägenheter som enligt motionen skulle uppstå med förslaget i promemorian.

Skrivelsen bör enligt utskottets uppfattning inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida. - Syftet med motionen har delvis tillgodosetts genom att regeringen nu har redovisat sina ställningstaganden, varför utskottet avstyrker densamma. Samtidigt bör nämnas att flertalet av de frågor som motionären tagit upp återkommer i de motioner som har väckts med anledning av propositionen.

I de motioner som har väckts med anledning av propositionen instämmer motionärerna genomgående i uppfattningen att skatteundandraganden genom handelsbolag bör hindras men uttalar samtidigt farhågor för att handelsbolag som driver seriös näringsverksamhet oavsiktligt kan drabbas av förslaget och att verksamhet i denna form kan komma att försvåras. Med hänvisning härtill yrkas i motion Sk30 av Bo Lundgren m.fl. (m) och Sk34 av Britta Bjelle m.fl. (fp) att riksdagen avslår propositionen och begär att regeringen skall lägga fram ett nytt förslag utan olägenheter av detta slag. Rolf Clarkson (m) har samma grundinställning men yrkar i motion Sk33-för det fall att reglerna ändå kommer att ändras nu - att vissa detaljer utformas på annat sätt. I motion Sk32 yrkar även Bengt Harding Olsson (fp) avslag på propositionen. Hans yrkande går ut på att riksdagen i stället motverkar skatteundandraganden genom att ändra de civilrättsliga reglerna så att möjligheterna att bilda handelsbolag begränsas.

Görel Thurdin m.fl. (c) anser att propositionen bör godtas med vissa detaljändringar och att riksdagen samtidigt bör uttala att ändringar i lagstiftningen för att hindra otillbörligt utnyttjande av skattesystemet inte får innebära att villkoren för näringsverksamhet i associationsformen som sådan försämras (motion Sk31 yrkande 1). Lars Werner m.fl. (vpk) anser att regeringens förslag har forcerats fram och att det därför kan visa sig nödvändigt att inom kort justera lagstiftningen för att uppnå dess syften eller undanröja eventuella brister. De godtar propositionen men yrkar i motion Sk29 att en parlamentarisk arbetsgrupp tillsätts för att följa effekterna av den antagna lagstiftningen.

För att få en ytterligare belysning av frågorna har utskottet genomfört en offentlig utfrågning av företrädare för finansdepartementet, riksskatteverket och länsskattemyndigheten i Stockholms län, löntagarorganisationerna, auktoriserade revisorer och näringslivet. Som framgår av de synpunkter som framkom vid utfrågningen (se bilaga) rådde bred enighet om vikten av att upphäva den dubbla avdragsrätten. Från näringslivets sida framfördes dock invändningar mot utformningen av de föreslagna reglerna och farhågor för att näringsverksamhet i handelsbolag skulle försvåras.

Utskottet instämmer i departementschefens uppfattning att farhågorna för att villkoren för näringsverksamhet i handelbolagsform kommer att försämras är överdrivna. Den kritik i olika hänseenden som har riktats mot promemorieförslaget bottnar - som framgår av propositionen - delvis i missförstånd och har i övrigt i väsentliga delar tillgodosetts i propositionen

1988/89:SkU16

genom ändringar i detaljutformningen. Kritiken har till stor del bottnat i att de negativa ingångsvärden som kan uppkomma i vissa fall har befarats medföra svårigheter att avveckla förlustbringande företag och andra problem i samband med konkurser. För delägare i handelsbolag som på vanligt sätt driver en näring under seriösa former torde emellertid problem av detta slag inte behöva uppstå i praktiken. Liksom tidigare gäller att ett underskott av handelsbolagets verksamhet är avdragsgillt när det uppkommer. Det nya är att sådana underskott sänker ingångsvärdet för bolagsandelen. Som framgår av propositionen påverkar detta totalt sett inte ingångsvärdet om den skattskyldige täcker förlusten med egna medel. Delägarnas tillskott till bolaget och det personliga betalningsansvar för bolagets skulder som aktualiseras i samband med en avveckling bör i princip kunna beaktas vid realisationsvinstberäkningen genom en motsvarande höjning av ingångsvärdet. Därtill kommer att övergångsreglerna nu har utformats med sikte på att få en mjuk övergång till de nya reglerna.

I sammanhanget vill utskottet också framhålla att den realisationsvinstbeskattning som enligt förslaget kan komma att aktualiseras i samband med arv, gåva och andra benefika överlåtelser endast inträffar om andelens ingångsvärde är negativt och att den beskattning som då sker kommer den nye bolagsmannen till godo när han i sin tur avyttrar andelen.

Utskottet vill lika litet som departementschefen bestrida att vissa hanterings- och tillämpningsproblem kan uppkomma till följd av de nya reglerna. Som anförs i propositionen kommer emellertid reglerna också att innebära förbättringar jämfört med dagens förhållanden. Med hänsyn härtill och då ett ingripande mot den skatteplanering som förekommer är angeläget instämmer utskottet i regeringens uppfattning att en lagstiftning av denna art nu bör genomföras. Att ändra den civilrättsliga lagstiftningen rörande handelsbolag på sätt som förslås i en av motionerna i syfte att hindra skatteflykt torde inte kunna medföra annat än marginella förbättringar av situationen. Utskottet vill samtidigt framhålla att frågan om handelsbolagsbegreppet för närvarande uppmärksammas såväl inom utredningen om en reformerad företagsbeskattning (URF) som inom justitiedepartementet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sk30, Sk34 och Sk32.

Med anledning av vad som anförs i motion Sk31 instämmer utskottet i att tillämpningen av de nya reglerna inte får innebära att näringsverksamhet i handelsbolagsform diskrimineras i förhållande till andra verksamhetsformer. Av vad som nyss anförts framgår att det enligt utskottets bedömning inte heller finns någon grundad anledning att anta att förslaget får sådana effekter. Det ligger i sakens natur att en omprövning av reglerna får göras i samband med kommande ställningstaganden till den framtida beskattningen av handelsbolag. Något särskilt uttalande från riksdagens sida erfordras inte enligt utskottets mening, varför utskottet avstyrker motionen i denna del (Sk31 yrkande 1). Utskottet anser inte heller att det är motiverat att vid sidan av URF nu tillsätta en särskild arbetsgrupp för dessa frågor. Utskottet avstyrker således det yrkande i detta hänseende som framställs i motion Sk29.

1988/89:SkU16

13 I två av motionerna framställs olika yrkanden rörande vissa detaljer i lagstiftningen, bl.a. när det gäller vinstberäkningen. En del av dessa frågor har utskottet redan berört i det föregående. Så yrkas i motion Sk33 av Rolf Clarkson (m) att reavinstskatten aldrig skall kunna bli högre än den ersättning som säljaren erhåller. Yrkandet sammanhänger med att ingångsvärdet för bolagsandelen under vissa omständigheter som inträffar i framtiden kan komma att tas upp till ett negativt belopp vid realisationsvinstberäkningen. Av skäl som utskottet redan redovisat godtar utskottet den lösning som regeringen föreslår i detta hänseende och avstyrker motionen i denna del (yrkande 1).

I samma motion yrkas också att endast utnyttjade underskottsavdrag från tidigare år skall beaktas vid realisationsvinstberäkningen.

I propositionen anförs att en regel av den innebörd som föreslås i motionen skulle vara alltför komplicerad vid tillämpningen. Enligt departementschefens mening finns det inte tillräckliga skäl att här utgå från annat än det avdragsgilla underskottet, eftersom det sällan torde förekomma att ett underskott inte kan utnyttjas mot andra inkomster ens under förlustutjämningsperioden. Utskottet instämmer i denna uppfattning och avstyrker således motionen i denna del (yrkande 2).

I motion Sk31 av Görel Thurdin m.fl. (c) framställs ett yrkande som syftar till att värdestegringar på t.ex. en fastighet som ägs av bolaget skall kunna beaktas på samma sätt som hittills i fråga om ingångsvärdet för en andel i bolaget.

Att beräkningen av ingångsvärdet kopplas till de skattemässiga posterna får särskild betydelse när handelsbolaget haft helt eller delvis skattefria inkomster. Med hänvisning till vad som anförts i propositionen i denna fråga (s. 17) instämmer utskottet i departementschefens uppfattning att principen om justeringar för de skattemässiga posterna skall gälla generellt. Som framgår av den redan lämnade redogörelsen föreslås dock särskilda övergångsregler som ger handelsbolagen möjlighet att före år 1990 avyttra reavinstbeskattad egendom på förmånliga villkor. Med hänvisning härtill och till pågående utredningsarbeten rörande företagsbeskattningens och realisationsvinstbeskattningens framtida utformning avstyrker utskottet motionen i denna del (yrkande 2).

I motion Sk33 av Rolf Clarkson (m) yrkas vidare att arv eller gåva inte skall kunna utlösa reavinstbeskattning.

Regeringens förslag i detta hänseende är - som framgår av den tidigare redovisningen - en följd av att negativa ingångsvärden i vissa fall kan uppkomma i framtiden. Med hänvisning till vad utskottet redan anfört i denna fråga godtar utskottet regeringens förslag i detta hänseende och avstyrker motionen i denna del (yrkande 3).

När det gäller realisationsförluster innebär propositionen i enlighet med promemorieförslaget att avdrag skall medges med endast 40 % även om andelen innehafts kortare tid än två år.

I motion Sk33 av Rolf Clarkson (m) - yrkande 5 - och motion Sk31 av Görel Thurdin (c) - yrkande 3 - yrkas att realisationsförlust liksom hittills skall vara helt avdragsgill efter korttidsinnehav.

1988/89:SkU16

14 Som anförs i propositionen kan nuvarande regler utnyttjas genom köp och 1988/89: försäljningar efter mycket korta innehav. Departementschefen framhåller att delägarskap i handelsbolag av mer traditionellt slag typiskt sett är av långsiktig karaktär. Med hänsyn härtill och till att en allmän omprövning av reavinstbeskattning m.m. sker i de pågående skatteutredningarna föreslår han att avdragsrätten i dessa fall generellt begränsas till 40 %. Med hänvisning till vad som anförts i propositionen i denna fråga tillstyrker utskottet detta förslag och avstyrker således motionerna i denna del.

När det gäller övergångsbestämmelserna innebär propositionen att de nya reglerna med vissa undantag skall tillämpas på äganderättsövergångar som skett efter den 18 augusti 1988.

I motion Sk33 yrkar Rolf Clarkson (m) att reglerna inte till någon del skall tillämpas före den 1 januari 1989 (yrkande 4).

Propositionen går i vissa delar något längre än som aviserats i regeringens skrivelse men skall då tillämpas först fr.o.m. årsskiftet. Enligt utskottets uppfattning skulle det vara olämpligt att i övrigt förskjuta ikraftträdande till en senare tidpunkt än som ursprungligen planerats. Utskottet avstyrker således motionen i denna del.

Ett annat förslag i propositionen berör den löpande inkomstbeskattningen av delägarens inkomst från bolaget och innebär att en persons inkomst från handelsbolag inte skall kunna ingå i samma förvärvskälla som hans andra inkomster. Ett skäl för detta är att en sådan särredovisning gör det lättare att löpande justera ingångsvärdet. En annan effekt är att underskott av fysiska personers verksamhet i handelsbolag generellt kommer att återföras vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp. Samtidigt föreslås att sparavdrag inte skall komma i fråga för intäkter som handelsbolaget redovisar i inkomstslaget kapital.

I motion Sk31 yrkar Görel Thurdin m.fl. (c) avslag på propositionen i dessa delar. Motionärerna anser att en förändring av förvärvskällereglerna av denna omfattning först bör prövas av de pågående skatteutredningarna och att det med hänsyn till det för närvarande låga sparandet är fel att ta bort möjligheten till sparavdrag.

Redan enligt nuvarande praxis beskattas verksamhet i handelsbolag i vissa fall skilt från den skattskyldiges inkomst av egen verksamhet. Enligt utskottets uppfattning är det särskilt mot bakgrund av behovet att löpande kunna justera ingångsvärdet rimligt att denna princip får gälla generellt. Det innebär bl.a. att den skattskyldige kommer att beskattas i olika förvärvskällor för egna kapitalinkomster resp. kapitalinkomster i handelsbolag. Att tillåta sparavdrag i båda förvärvskällorna skulle kräva speciella samordningsregler. Till bilden hör också att det - om man bortser från de ganska speciella kapitalförvaltande kommanditbolag som kom till hösten 1987 - inte är särskilt vanligt att handelsbolag har kapitalinkomster. Utskottet föreslår därför att reglerna om sparavdrag ändras på det sätt som föreslås i propositionen.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motion Sk31 i dessa delar (yrkandena 4 och 5).

Räntekompensation

I syfte att förhindra att förvärv av obligationer, andra skuldebrev eller andelar i avkastningsfonder används för att skjuta upp beskattningen infördes förra hösten en regel om att avdrag för räntekompensation medges först för det beskattningsår under vilket den ränta som kompensationen avser förfaller till betalning. Enligt ett undantag härifrån skall dock den skattskyldige, om han i sin tur säljer skuldebrevet tillsammans med rätten till räntan innan denna förfallit till betalning, få avdrag för räntekompensationen för det beskattningsår då överlåtelsen sker. Om en person före ett årsskifte köper och säljer t.ex. obligationer och avtalar att vederlag vid försäljningen skall erläggas först efter årsskiftet, kommer alltså avdraget för räntekompensationen det år då han överlåter obligationerna medan ränteinkomsterna på obligationerna beskattas ett senare år. Reglerna kan därmed utnyttjas på ett sätt som inte varit avsikten. I propositionen föreslås att hela vederlaget skall ha betalats under överlåtelseåret för att avdragsrätten skall inträda då.

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse m.m.

a) att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1988/89:7 till handlingarna,

b) att riksdagen avslår motion 1988/89:Skl,

2. beträffande frågan om omedelbar lagstiftning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sk30, 1988/89:Sk32 och 1988/89:Sk34 och godtar proposition 1988/89:55 i denna del,

3. beträffande omprövning av lagstiftningen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sk29 och 1988/89:Sk31 yrkande 1,

4. beträffande begränsning av reavinstskatten

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk33 yrkande 1 och godtar proposition 1988/89:55 i motsvarande del,

5. beträffande ej utnyttjade underskottsavdrag

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk33 yrkande 2 och godtar proposition 1988/89:55 i motsvarande del,

6. beträffande värdestegring

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk31 yrkande 2 och godtar proposition 1988/89:55 i motsvarande del,

7. beträffande arv och gåva

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk33 yrkande 3 och godtar proposition 1988/89:55 i motsvarande del,

8. beträffande realisationsförlust efter korttidsinnehav

att riksdagen avslår motionerna 1988/98:Sk31 yrkande 3 och 1988/ 89:Sk33 yrkande 5 och godtar proposition 1988/89:55 i motsvarande del,

1988/89: SkU16

9. beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk33 yrkande 4 och godtar proposition 1988/89:55 i motsvarande delar,

10. beträffande förvärvskällereglerna och sparavdraget

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk31 yrkandena 4 och 5 och godtar proposition 1988/89:55 i motsvarande delar,

11. beträffande räntekompensation

att riksdagen bifaller proposition 1988/89:55 i denna del,

12. beträffande lagförslagen

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:55 antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Stockholm den 6 december 1988 På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Gerd Engman (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp), Kjell Nordström (s) och Sven-Erik Alkemark (s).

Reservationer

1. Frågan om omedelbar lagstiftning (mom. 2)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Britta Bjelle (fp) har

dels anfört följande:

Som anförs i motionerna Sk30 och Sk34 är det angeläget att den dubbla avdragsrätten för delägare i handelsbolag begränsas. Stark kritik kan emellertid riktas mot det sätt på vilket regeringen går till väga i propositionen.

I den promemoria som ligger till grund för propositionen anförs allvarlig kritik mot vårt skattesystem. Där anförs bl.a. följande:

Skattesystemet i Sverige är numera i stora delar komplicerat, svåröverskådligt och svårtillämpat. Skattesatserna är höga och progressionen är stark för fysiska peroner. Dessa förhållanden kan vara en förklaring till att skatteplaneringen har ökat i omfattning och komplexitet och dessutom bedrivs och utnyttjas mer systematiskt än tidigare.

I stället för att angripa dessa grundläggande problem har den socialdemokratiska regeringen gång på gång brådstörtat ingripit mot vissa typer av

1988/89:SkU16

2¶Riksdagen 1988189.6 sami. Nr 16

transaktioner, men de åtgärder som har vidtagits har inte fått avsedd effekt. Skatteplaneringen har i stället tagit andra vägar, och skattesystemet har blivit än mera komplicerat, svåröverskådligt och svårtillämpat.

Den nu aktuella propositionen följer samma beklagliga mönster. Det förslag som läggs fram innebär flera avsteg från viktiga skatterättsliga principer. Regeringen har bortsett från det faktum att handelsbolag i de allra flesta fall används av seriösa företagare som en väl fungerande associationsform. Vad förslaget skulle innebära för dessa företagare har inte blivit föremål för någon närmare analys.

Bristerna i beredningen av ärendet och förslagets utformning har föranlett allvarlig kritik vid remissbehandlingen. Så t.ex. framhåller lagrådet i sitt yttrande att lagrådet med hänsyn till de föreslagna reglernas komplexitet och det begränsade utredningsunderlag som presenterats inte helt kan överblicka förslagets konsekvenser. Lagrådet förutser dock att utrednings- och hanteringsfrågor som uppkommer till följd av reglerna liksom tillämpningen av dem kommer att föranleda svårigheter. Här kan också nämnas att förslagen enligt riksskatteverkets mening tynger skattelagstiftningen ytterligare och leder till krångel.

Dessa allmänna invändningar mot förslagen kvarstår fortfarande. Därtill kommer att de lösningar som föreslås av skilda problem medför effekter som inte är godtagbara.

I motionerna Sk30 och Sk34 kritiseras bl.a. den föreslagna metoden för att beräkna ingångsvärden. Propositionen innebär här retroaktiva och svåröverskådliga effekter och kan medföra en beskattning som vida överstiger köpeskillingen. Vidare kommer värdestegringar och andra icke skattepliktiga inkomster att bli föremål för en beskattning när andelen säljs, liksom tidigare underskott som inte har dragits av.

I förening med de föreslagna reglerna om negativa ingångsvärden torde ej acceptabla konsekvenser kunna uppstå om en andel inlöses eller bolaget upplöses. Effekten får givetvis inte bli att en näringsidkare som bedriver verksamhet i form av handelsbolag inte kan likvidera och upplösa bolaget, om rörelsen visar sig olönsam, därför att en upplösning skulle kunna leda till en privatekonomisk katastrof.

Förslaget innebär också att arv och gåva av andel i handelsbolag skall kunna utlösa realisationsvinstbeskattning, vilket framstår som principfrämmande i vårt skattesystem. Därtill kommer en olämplig begränsning av avdragsrätten för förluster efter korttidsinnehav.

Vid utskottets behandling av propositionen begärde vi att den skulle remitteras till näringsutskottet och till lagutskottet. Det är anmärkningsvärt att utskottsmajoriteten avvisade denna begäran.

De angivna bristerna i propositionen är - som framhålls i motionerna Sk30 och Sk34 - så allvarliga att den bör avslås. Samtidigt bör riksdagen begära att regeringen tar upp de här berörda frågorna till förnyade överväganden och utarbetar ett nytt förslag som stämmer överens med grundläggande principer i skattesystemet och som inte kan anses diskriminera handelsbolaget som företagsform. Motionerna Sk30 och Sk34 bör således bifallas. Därmed tillgodoses också syftet med avslagsyrkandet i motion Sk32. Att som föreslås i denna motion föranstalta om ändringar i den civilrättsliga lagstiftningen bör

1988/89 :SkU16

emellertid inte komma i fråga utan närmare överväganden än vad som är möjligt i detta sammanhang.

dels vid mom. 2 hemställt

2. beträffande frågan om omedelbar lagstiftning att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Sk30 och 1988/ 89:Sk34, med anledning av motion 1988/89:Sk32 och med avslag på proposition 1988/89:55 begär nytt förslag från regeringen i enlighet med vad som här har anförts.

2. Omprövning av lagstiftningen m.m. (mom. 3)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Handelsbolagsformens flexibilitet, brister i lagstiftningen och ett asymmetriskt skattesystem med bl.a. annorlunda skattesatser för inkomst av tjänst och reavinstbeskattning har inneburit att handelsbolag, framför allt kommanditbolag, de senaste åren blivit intressanta för skatteplanering och skatteundandragande verksamhet. Främst handlar det om utnyttjandet av s.k. dubbla avdrag, dvs. det förhållandet att delägarna kan utnyttja att ett bolag går med förlust såväl vid den löpande taxeringen som i samband med att bolagsandelen avyttras. Förluster påverkar alltså inte ingångsvärdet vid reavinstbeskattningen. Det är också detta förhållande som propositionen främst riktar in sig mot.

Vi instämmer i grundinställningen att dubbla avdrag ej bör kunna förekomma. En lagändring som snarast kommer till rätta med den omfattande skatteplaneringen på detta område bör därför genomföras utan avvaktan på i övrigt pågående utredningsarbete. Vi godtar därför i huvudsak de förslag som läggs fram i propositionen men återkommer i särskilda reservationer till vissa detaljer.

Som framhålls i motion Sk31 är de flesta av de ca 65 000 handelsbolag som finns registrerade småföretag utan eller med ett fåtal anställda. Genom kombinationen av juridisk självständighet, personligt ansvar och många kombinationsmöjligheter för delägarskap och ansvar utgör de olika varianterna av handelsbolag sammantaget en utomordentligt viktig form för näringsverksamhet, framför allt för småföretag. Som ett komplement till enskild firma är handelsbolaget mycket viktigt för utveckling och spridning av risktagande och för nyföretagande. Vi anser att lagstiftning som vidtas för att hindra otillbörligt utnyttjande av skattesystemet såsom skatteplanering och skattebrottslighet inte får innebära att villkoren för näringsverksamhet i associationsformen som sådan försämras.

Det anförda innebär att regeringen noga bör följa effekterna av den nya lagstiftningen och-om erfarenheterna visar att det behövs-skyndsam t lägga fram förslag till justeringar av reglerna.

Som yrkas i motion Sk31 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som här har anförts.

Enligt vår uppfattning kan det inte anses motiverat att - på sätt som yrkas i

1988/89:SkU16

vpk-motionen Sk29 - vid sidan av det utredningsarbete sorn nu pågår beträffande företagsbeskattningens framtida utformning och som enligt gällande planer kommer att avslutas inom kort tillsätta en särskild grupp med parlamentariker för att följa effekterna av lagstiftningen. Syftet med motion Sk29 får emellertid till viss del anses vara tillgodosett med vad vi nyss har anfört. I den mån så inte är fallet avstyrker vi densamma.

dels vid mom. 3 hemställt

3. beträffande omprövning av lagstiftningen m.m. att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk31 yrkande 1 och med avslag på motion 1988/89:Sk29 som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts om villkoren för näringsverksamhet i handelsbolag.

3. Omprövning av lagstiftningen m.m. (mom. 3)

Lars Bäckström (vpk) har

dels anfört följande:

Vpk delar regeringens uppfattning att det är nödvändigt att snabbt göra något åt det omfattande skatteundandragande som bedrivits och bedrivs med hjälp av handels- och kommanditbolag. Vpk menar i likhet med regeringen att möjligheterna till det s.k. dubbla avdraget i dessa företagsformer måste undanröjas.

De problem med skatteundandragande som aktualiseras i propositionen understryker behoven av en omfattande reformering av företagsbeskattningen. Vi vill också betona det stötande i att möjligheten till s.k. dubbelt avdrag varit bekant under längre tid och att riksdag och regering inte tidigare åtgärdat detta förhållande. Under remissbehandlingen har man på vissa håll inom skatteförvaltningen påtalat behovet av än hårdare lagregler än vad som nu är aktuellt.

Propositionen leder dock inte till förenklingar, och förslagen kan också kritiseras bl.a. för en bristande symmetri i skatteprincipema, t .ex. vad gäller gåvor och arv. Inom vpk har vi därför övervägt alternativa lösningar men har inte kommit fram till regler som fullt ut skulle tillgodose åsyftade ändamål.

Från flera håll - bl.a. lagrådet - har det påpekats att det är svårt att överblicka vilka konsekvenser lagförslagen får. Vi vill framhålla att det kan visa sig nödvändigt att inom kort justera lagstiftningen för att uppnå dess syften eller undanröja eventuella olägenheter som kan uppstå i samband med den nya lagstiftningen.

Vpk stöder regeringens förslag men begär att en parlamentarisk arbetsgrupp tillsätts för att följa effekterna av lagstiftningen och vid behov föreslå ytterligare lagstiftning.

Vpk är väl medvetet om att den sittande utredningen om reformerad företagsbeskattning (URF) har till uppgift att se över skattelagstiftningen för företagen. Vpk vill dock påpeka att URF:s uppdrag gäller en samlad översyn av hela företagsbeskattningen och inte det särproblem som parlamentarikergruppen skall följa.

1988/89:SkU16

20 Vidare är URF och andra skattepolitiska utredningar i ett skede sorn närmar sig den förutsatta tiden för justering av deras betänkande. Det tycks oss därför mindre lämpligt att i detta skede gå in med kompletterande direktiv till URF.

Motion Sk29 bör alltså bifallas. I den mån motion Sk31 yrkande 1 inte därmed är tillgodosett bör den avslås.

dels vid mom. 3 hemställt

3. beträffande omprövning av lagstiftningen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk29 och med avslag på motion 1988/89:Sk31 yrkande 1 begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk arbetsgrupp i enlighet med vad som anförts ovan.

4. Begränsning av reavinstskatten (moni. 4 och mom. 12 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

I reservation 1 yrkar vi att propositionen avslås och att regeringen skall lägga fram ett nytt förslag som tillgodoser de krav som bör ställas på en lagstiftning av detta ingripande slag. För det fall att reservationen inte bifalls och att en lagstiftning alltså skall genomföras nu, trots de allvarliga invändningar som kan riktas mot det aktuella förslaget, bör reglerna i vart fall ändras på vissa punkter för att undanröja en del uppenbart oskäliga effekter.

Som framhålls i motion Sk33 innebär regeringens förslag i fråga om negativa ingångsvärden att den som säljer en andel i ett handelsbolag i vissa fall kan tvingas erlägga högre skatt än den ersättning som han får av köparen. En sådan helt orimlig effekt bör inte godtas. I motionen föreslås att realisationsvinstskatten i vart fall aldrig skall kunna bli högre än den ersättning som säljaren erhåller.

Vi instämmer i vad som anförts i motionen i denna fråga. Samtidigt vill vi framhålla att en beskattning av negativa ingångsvärden över huvud taget framstår som oskälig. En begränsning av förslagets alltför negativa effekter i detta hänseende bör lämpligen uppnås genom att propositionen i denna del avslås.

dels vid mom. 4 hemställt

4. beträffande begränsning av reavinstskatten

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk33 yrkande 1 och med avslag på proposition 1988/89:55 i motsvarande del beslutar att det föreslagna tillägget för negativa ingångsvärden utgår, till följd varav sista meningen i punkt 2 d första stycket av anvisningarna till 36 § i regeringens förslag till ändring i kommunalskattelagen (1928:370) utgår.

1988/89:SkU 16

5. Ej utnyttjade underskottsavdrag (mom. 5 och mom. 12 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Regeringens förslag innebär bl.a. att underskott i bolaget under tidigare år, som den skattskyldige är berättigad att dra av i sin deklaration, skall återföras till beskattning i samband med en försäljning av bolagsandelen. Förslaget har utformats på ett sådant sätt att hela underskottet återförs, även om den skattskyldige helt eller delvis inte har kunnat utnyttja sin avdragsrätt. Som anförs i motion Sk33 är förslaget inte heller i denna del godtagbart. Vi tillstyrker alltså motionen i denna del.

dels vid mom. 5 hemställt

5. beträffande ej utnyttjade underskottsavdrag

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk33 yrkande 2 och med avslag på proposition 1988/89:55 i motsvarande del beslutar att underskott som inte har kunnat utnyttjas ej heller skall beaktas vid beräkningen av anskaffningsvärdet för andelen, till följd varav andra meningen i punkt 2 d första stycket av anvisningarna till 36 § i regeringens förslag till ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillförs texten ”till den del de har kunnat utnyttas vid taxeringen”.

6. Värdestegring (mom. 6 och mom. 12 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Enligt de regler som tillämpas i dag skall en inkomst hos bolaget öka ingångsvärdet på andelarna i bolaget. Om andelen säljs blir alltså realisationsvinsten lägre än vad som annars skulle ha blivit fallet. Enligt propositionen bör detta inte längre gälla i fråga om icke skattepliktiga inkomster. Frågan har betydelse bl.a. om bolaget säljer en fastighet. Den vinst som då framkommer beskattas enligt realisationsvinstreglerna, men endast den skattepliktiga delen av vinsten kommer enligt förslaget att höja ingångsvärdet på andelen. Detta innebär att en dubbelbeskattningseffekt uppkommer, om en bolagsman sedan säljer sin andel i bolaget, och att icke skattepliktiga vinster i bolaget trots allt kommer att beskattas vid försäljningen av andelen. Neutraliteten i beskattning kommer också att rubbas mellan handelsbolag och enskild firma. Som yrkas i motion Sk31 bör propositionen avslås i denna del.

dels vid mom. 6 hemställt

6. beträffande värdestegring

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk31 yrkande 2 och avslag på proposition 1988/89:55 i motsvarande del beslutar att det bokföringsmässiga resultatet av avyttringar som beskattas enligt reglerna för realisationsvinst skall beaktas utan tidsbegränsningar, till följd varav

1988/89:SkU16

punkt 2 d fjärde stycket av anvisningarna till 36 § i regeringens förslag till ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tas in som ett andra stycke i anvisningspunkten med de ändringar i övrigt att orden ”före utgången av 1989”, ”om egendomen anskaffats före den 19 augusti 1988” och ”även om detta inte följer av andra stycket” och sista meningen utgår.

7. Arv och gåva (mom. 7 och mom. 12 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Som anförs i reservation 1 och i motion Sk33 är det oförenligt med principerna för vårt skattesystem att låta arv och gåvor utlösa en realisationsvinstbeskattning. Denna invändning gäller givetvis generellt för de s.k. benefika förvärven.

I reservation 4 har vi yrkat att beskattningen av negativa ingångsvärden slopas. En följd härav är att den nu föreslagna beskattningen i samband med benefika förvärv inte kommer att aktualiseras. Vad vi nyss anfört innebär emellertid att propositionen i nu aktuella delar bör avslås, oavsett hur riksdagen ställer sig till de negativa ingångsvärdena. Med det anförda tillstyrker vi motion Sk33 och avstyrker propositionen i denna del.

dels vid mom. 7 hemställt

7. beträffande arv och gåva att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk33 yrkande 3 och med avslag på proposition 1988/89:55 i motsvarande del beslutar att beskattning av negativa ingångsvärden inte skall ske i samband med benefika äganderättsövergångar såsom arv eller gåva, till följd varav punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 35 § och punkt 2 d sista stycket av anvisningarna till 36 § i regeringens förslag till ändring i kommunalskattelagen (1928:370) utgår.

8. Realisationsförlust efter korttidsinnehav (mom. 8 och mom. 12 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Realisationsförlust på andelar som innehafts kortare tid än två år får i dag i sin helhet dras av från realisationsvinster. Denna avdragsrätt skall enligt propositionen begränsas till 40 % av förlusten, på samma sätt som gäller vid längre tids innehav.

Det faktum att skatteutredningarna arbetar med en omprövning av realisationsvinstbeskattningen talar för att någon förändring av reglerna inte nu bör göras. Reavinster beskattas i dag till 100 % om andelarna är yngre än två år och 40 % om andelarna är äldre än två år. Realisationsförluster bör fortfarande behandlas på samma sätt.

1988/89:SkU 16

23 Vi tillstyrker således motionerna Sk31 och Sk33 i denna del och avstyrker det aktuella förslaget i propositionen.

dels vid mom. 8 hemställt

8. beträffande realisationsförlust efter korttidsinnehav

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/98:Sk31 yrkande 3 och 1988/89:Sk33 yrkande 5 och med avslag på proposition 1988/89:55 i motsvarande del beslutar att oförändrade regler skall gälla i fråga om avdrag för realisationsförlust efter korttidsinnehav, till följd varav sjätte meningen i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 36 § i regeringens förslag till ändring i kommunalskattelagen (1928:370) utgår.

9. Övergångsbestämmelserna (mom. 9och mom. 12 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Övergångsregleringen är komplicerad och medför-som anförs i reservation 1 - retroaktiva effekter. Därtill kommer att det förslag som regeringen ursprungligen lade fram nu har ändrats på väsentliga punkter. Vi instämmer därför i det yrkande som framställs i motion Sk33 om att ikraftträdandet i sin helhet bör förskjutas till årsskiftet, vilket innebär att de nya reglerna skall tillämpas först fr.o.m. 1990 års taxering.

dels vid mom. 9 hemställt

9. beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk33 yrkande 4 och med avslag på proposition 1988/89:55 i motsvarande del beslutar att de nya reglerna i fråga om andelar i handelsbolag skall tillämpas första gången vid 1990 års taxering, till följd varav punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna i regeringens förslag till ändring i kommunalskattelagen (1928:370) utgår och att en ny sista punkt införs med följande lydelse: ”1 övrigt tillämpas de nya reglerna första gången vid 1990 års taxering.”

10. Förvärvskällereglerna och sparavdraget (mom. 10 och mom. 12 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Ett av förslagen i propositionen innebär att inkomst i handelsbolag inte längre skall kunna ingå i samma förvärvskälla som annan inkomst. Förslaget grundar sig på uppfattningen att en särredovisning kommer att göra det lättare att löpande justera ingångsvärdet. Som anförs i motion Sk31 är detta argument inte tillräckligt för att genomföra en förändring av denna omfattning. Förslaget innebär en ändring av förvärvskällebegreppet bl.a. för

1988/89:SkU16

inkomst av kapital och inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Förändringar av denna art bör anstå i avvaktan på resultatet av de pågående skatteutredningarna.

De föreslagna förändringarna innefattar också en ändring i fråga om sparavdraget. Enligt propositionen skall rätt till sådant avdrag inte föreligga i fråga om intäkter som härrör från handelsbolag.

Departementschefen anför bl.a. att syftet med sparavdraget varit att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet. Vi delar inte denna historiebeskrivning. Sparavdragets primära uppgift har hela tiden varit att utgöra en sparstimulans. Med hänsyn till det för närvarande låga sparandet och att ytterligare sparstimulanser behöver införas anser vi att det är fel att begränsa möjligheten till sparavdrag.

Vi tillstyrker således motion Sk31 och avstyrker propositionen i dessa delar.

dels vid mom. 10 hemställt

10. beträffande förvärvskällereglerna och sparavdraget att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk31 yrkandena 4 och 5 avslår proposition 1988/89:55 i vad avser ändring av reglerna om förvärvskälla och om sparavdrag, till följd varav 18 och 39 §§ samt punkt 2 av övergångsbestämmelserna i regeringens förslag till ändring i kommunalskattelagen (1928:370) utgår.

Särskilt yttrande

Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) anför:

Som framgår av reservation 1 anser vi att regeringen bör lägga fram ett nytt förslag i samtliga de frågor rörande handelsbolag som behandlas i detta betänkande. Vid detta förhållande saknar vi anledning att nu gå in närmare på de detaljfrågor som tagits upp i en del av motionerna.

1988/89:

Skatteutskottet

1988/89:SkU16

Bilaga

Offentlig utfrågning

den 29 november 1988 kl. 09.00 rörande skatteplanering och skatteflykt

Deltagarförteckning

Inbjudna:

Finansdepartementet: Kjell-Olof Feldt

Riksskatteverket: Lennart Grufberg, Bodil Huulgaard, Rune

Yregård och från länsskattemyndigheten i Stockholms län Lars

Johansson

Landsorganisationen i Sverige (LO): P-O Edin och Christer Persson Tjänstemännens centralorganisation (TCO): Jaan Kolk och Kristina Persson

Centralorganisationen SACO/SR: Jan Bröms Finansbolagens förening: Gösta Fischer Sveriges industriförbund: Eskil Qwerin

Familjeföretagens skatteberedning: Robert Alderin och Jörgen Bengtsson

Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR): Björn Marklund, Göran Tidström och Jan Johansson Svenska bankföreningen: Claes-Göran Källner

Skatteutskottets ledamöter och suppleanter:

Lars Ffedfors (s), ordförande, Bo Lundgren (m), vice ordförande, Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Gerd Engman (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp), Kjell Nordström (s), Sven-Erik Alkemark (s), Knut Wachtmeister (m), Karl Hagström (s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp), Håkan Hansson (c), Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Åsa Domeij (mp).

26 Anföranden

Ordföranden: Jag ber att få hälsa samtliga hjärtligt välkomna till denna offentliga utfrågning som skatteutskottet anordnar. Skatteutskottet diskuterar just nu en proposition om reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag. Skatteutskottet är naturligtvis intresserat av att få ett så bra beslutsunderlag som det över huvud taget är möjligt. Det är därför som vi har bjudit in ett antal organisationer och myndigheter för att få deras syn på de här frågorna.

Anledningen till propositionen är det skatteundandragande och den skatteflykt som man har kunnat konstatera sker med hjälp av handelsbolag och handel med andelar i handelsbolag. Vi vet också att det finns rätt många andra sätt att undandra sig beskattning. Därför är skatteutskottet mycket intresserat av att få upplysningar om skatteundandragande och skatteflykt i största allmänhet. Det kommer därför också att ställas litet mera allmänt hållna frågor på detta tema.

En representant för varje inbjuden myndighet och organisation skall få göra en inledning, och skatteutskottets ledamöter och suppleanter får därefter tillfälle att ställa frågor.

Lennart Grufberg: Herr ordförande! Utskottsledamöter! Det är med stor tillfredsställelse som vi från skatteförvaltningen kommer till denna utfrågning för att berätta vad vi vet om skatteplanering och skatteflykt och också om vad vi har gjort för att stävja vissa typer av skatteflykt.

Jag vill till att börja med helt kort göra några definitioner. När vi talar om skatteplanering menar vi något som är lagligt och som inte står i strid med lagstiftarens intentioner. Också med skatteflykt menar vi något som är lagligt, men som står i strid med lagstiftarens intentioner. När vi talar om skattebrott är det fråga om något som är olagligt.

Vi har, som det har talats om under den senaste veckan, en olikformig beskattning av olika typer av inkomster. Förvärvsinkomster beskattas mycket hårdare än realisationsvinster, och det gör att det är mycket lönsamt att skatteplanera, att omvandla en inkomst som är högbeskattad till lågbeskattad inkomst.

Vi gjorde för något år sedan i riksskatteverket en undersökning av det lågbeskattade inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet avseende 70 mycket stora aktieförsäljningar. Det rörde sig om ett försäljningspris på sammanlagt drygt 1 miljard kronor. Den verkliga vinsten av transaktionerna var ungefär 900 milj. kr. Den skattepliktiga vinsten blev ungefär 300 milj. kr. Nedbringandet av den skattepliktiga vinsten till denna nivå skedde utan hjälp av skatteplanering. Det var helt i enlighet med de regler som gäller, nämligen att tvåårsaktier skall beskattas på ett visst sätt. Men av denna skattepliktiga vinst kvittades 285 milj. kr. bort. Det som blev kvar till beskattning var ungefär 15 milj. kr. i slutskedet. Det kvittades mot förluster på korttidsinnehav av aktier samt mot andelar i avkastningsfonder och i räntefonder.

Denna situation är inte ny, utan något som vi har levt med under en längre tid. Något som har tillkommit på den senaste tiden är att vi har fått en marknadsföring av hela transaktionskedjor där man konstruerar och saluför

1988/89:SkU16

Bilaga

ett visst skatteresultat. Detta görs i mycket stor omfattning, och i tillskapandet, i rådgivningen, i beredningen och i finansieringen deltar banker, finansbolag, advokater och revisorer.

I vissa fall är det fråga om rena konstruktioner utan någon reell innebörd. Vi brukar i skatteförvaltningen benämna detta avdragsköp. I flera av dessa fall har det varit fråga om att omvandla en reavinst till en kapitalinkomst och att därefter skjuta den framför sig för att slutligen om möjligt eliminera den. Ett annat sätt har varit att få dubbla avdrag genom innehav av andelar i handelsbolag och kommanditbolag, som vi särskilt skall tala om i dag. Ett tredje sätt har varit att omvandla inkomst av förvärvsverksamhet till lågbeskattad realisationsvinst.

Jag skall av tidsskäl inte nu i inledningen gå närmare in på utformningen av de här transaktionerna, men jag vill kort redovisa några typer. En grupp utgörs av handeln med handelsbolag och kommanditbolag, där den skattskyldige har kunnat tillgodogöra sig avdrag både för löpande underskott och för realisationsförlust. Omfattningen av detta ligger vid 1988 års taxering i storleksordningen 10 000-15 000 skattskyldiga, beloppsmässigt ungefär vid 10 miljarder kronor.

Vidare vill jag nämna handeln med andelar i utdelningsfonder, varvid en person som haft en reavinst vill skaffa sig en realisationsförlust och Inkomst av kapital. De belopp som har funnits i dessa utdelningsfonder har normalt varit ungefär 3 miljarder kr., men strax före utdelningstillfället har dessa fonder vuxit med ungefär 30 miljarder kronor. De pengar som har satts in i dem har inte använts till något slags vinstskapande placeringar, utan de har i mycket stor utsträckning förts tillbaka under beteckningen utdelning till dem som har köpt andelarna, vilka därefter har skaffat sig en kapitalinkomst och en realisationsförlust. Beskattningen av denna kapitalinkomst har sedan uppskjutits genom inköp av andelar i bl.a. räntefonder och slutligen förvandlats till vinster på premieobligationer, i vissa fall genom s.k. premiepooler.

Ett annat område som jag vill nämna är handeln med vinst och skalbolag. Den har ökat lavinartat under senare år. Syftet har därvid ofta inte bara varit att omvandla förvärvsinkomster til lågbeskattade realisationsvinster utan även att eliminera vinstbeskattning i bolagen eller ibland att åstadkomma att bolaget när skatten påförs helt saknar medel. Denna verksamhet fortgår öppet med annonser i dagspressen. Vi har uppskattat att det är fråga om ett par tusen överlåtna bolag och flera miljarder i ackumulerade vinstmedel.

Vi gör just nu en landsomfattande kartläggning av de här vinst- och skalbolagstransaktionerna. Samtidigt pågår utredningar av vissa rena härvor av skalbolagstransaktioner. Här är det många gånger fråga om systematiska bolagsplundringar, där bolagets egna medel används för själva aktieköpet. Jag kan nämna att den kronofogde som säkerligen många av er har läst om i pressen och som blev nedslagen utanför sin bostad arbetade med just denna typ av transaktioner.

Vi i skatteförvaltningen har nu under några år vid inkomsttaxeringsgranskningen prioriterat bl.a. kontroll av företagsöverlåtelser. I denna har ingått överlåtelser av handelsbolagsandelar.

Jag skall avsluta denna korta inledning med att berätta litet om hur vi har

1988/89:SkU16

Bilaga

hanterat dessa frågor vid årets taxering. Det rör sig som bekant om komplicerade transaktioner och om svårbedömda rättsfrågor. Vi har diskuterat detta internt i riksskatteverket, med tjänstemän inom våra länsskattemyndigheter i storstadslänen, som har gjort detta utredningsarbete, och med alla våra länsskattechefer. Därefter har vi givit vår syn på rättsläget och redovisat vår uppfattning om hur man bör hantera dessa frågor vid årets taxering, både i förvaltningen och ute i nämnderna.

Vi ville naturligtvis också informera de skattskyldiga som tänkt ge sig in i denna typ av transaktioner, men som ännu inte hade gjort det, om hur vi såg på rättsläget, så att de skulle förstå att det inte var alldeles självklart att man kunde göra på det här sättet.

Antalet svårbedömda och komplicerade transaktioner har, som jag sagt, ökat i mycket stor utsträckning. Detta ger upphov till ett mycket stort och mycket kvalificerat merarbete för oss på skattemyndigheterna och naturligtvis också på skattedomstolarna, vilka kan beräknas få ett stort antal skattemål med ökad svårighetsgrad. Detta måste vi klara av, och det ligger inom ramen för den förändring som vi är i färd med att genomföra inom skatteförvaltningen för att öka insatserna mot det kvalificerade skatteundandragandet. Men det är många olika saker som vi måste prioritera. Skall vi klara det, är det alldeles nödvändigt att vi kan behålla de kvalificerade medarbetare som vi har i skatteförvaltningen liksom att vi kan rekrytera ett antal nya från andra håll än den offentliga förvaltningen. Det är viktigt att vi kan konkurrera lönemässigt och förmånsmässigt om duktiga handläggare.

För att vi skall kunna förverkliga dessa högt ställda ambitioner kommer det också att krävas en del nya resurser.

Ordföranden: Jag vill ställa den första frågan till riksskatteverkets personal. Som utomstående får man i detta sammanhang ofta intrycket att skattemyndigheterna ligger steget efter skatteplanerarna. Skatteplanerarna hittar på någon ny fiffig åtgärd och drar undan ett antal miljarder kronor från beskattning, och då kommer skattemyndigheterna in i bilden. Min fråga är: Är det något slags resurs- eller kompetensklyfta mellan skattemyndigheterna och skatteplanerarna? Och om det är så: Hur har den kompetensklyftan uppstått, och vad kan man göra åt den?

I inledningen nämndes att det krävs mer resurser. Jag har så sent som i dag fått höra att skatteförvaltningen i Stockholms län under perioden januarinovember i år har förlorat inte mindre än 166 handläggare. Under samma tid skulle 130 assistenter ha lämnat sina tjänster.

Om det är sant, är det ju en ganska förödande utveckling. Frågan är om det stämmer och hur den här situationen kan ha uppstått. Frågan är också om det här är en situation som är allmängiltig eller om det är ett storstadsfenomen.

Lennart Grufberg: Jag skall svara på en del av frågorna och låta Lars Johansson svara på vissa frågor som gäller Stockholm.

Låt mig först kommentera detta att skattemyndigheterna skulle vara steget efter skatteplanerarna eller komma in i ett sent stadium. En naturlig följd av det arbetssätt som vi har är att vi kommer in i bilden i efterhand, när vi går igenom deklarationer och gör revisioner och liknande efter det att transaktionerna har skett. Vi beskattar ju 1987 års inkomster 1988 osv. Det gör att vi

1988/89:SkU16

Bilaga

naturligen kommer in i efterhand. Vi har dock under senare år försökt att i ökad utsträckning följa med, vara på alerten, se vilka transaktioner som uppstår och hur man bör betrakta situationen. Jag tycker att vi under senare år blivit bättre än vad vi varit tidigare. Men det här är naturligtvis svårt, för vi har ont om kvalificerade resurser. Det finns en oerhört stor uppfinningsrikedom, och det krävs mycket för att vi skall klara av det. Vi gör vårt bästa, och vi kan som sagt säga att vi blivit något bättre under senare år.

De avgångar som Lars Hedfors pekade på får Lars Johansson kommentera. Jag vill bara säga att situationen är allra värst i Stockholm. Den är alarmerande också i vissa andra län, men i huvudsak är det ett Stockholmsproblem.

Lars Johansson: Herr ordförande! Avgångarna är faktiskt av den storleksordningen som här nämndes, och de har ökat markant under de senaste åren. Den här utvecklingen beror delvis på att uppfinningsrikedomen okar och ställer större krav på att man också har tillgång till goda personella resurser med goda insikter i dels skatteförvaltningens formella göranden och låtanden, dels de materiella frågorna. Den personal som det i huvudsak rör sig om i Stockholm är akademiskt utbildad, jurister och civilekonomer. Dessa grupper av personer är en bristvara i Stockholmsområdet. Vi har i Stockholm två rekryteringsomgångar, en i början av året och en i slutet av året. Vi hinner faktiskt inte, saldomässigt sett, att rekrytera folk, utbilda dessa och ha nytta av dem, utan de genomgår vår utbildning, och sedan tappar vi dem.

Orsakerna till detta är naturligtvis flera. En orsak som är påfallande och som de anställda själva pekar på vid våra intervjuer när de skall sluta är att de tycker att löneutvecklingen för dem i jämförelse med löneutvecklingen på den privata sidan är på tok för dålig. Så vi bedömer det som varande den springande punkten.

Jag tror att själva arbetsuppgifterna är mycket intressanta. Jag tror inte det är där som skon klämmer. Det rör sig ju om unga människor som har behov av pengar, och de går naturligtvis till den som betalar bäst.

Även på assistentsidan är det liknande tendens. Det är fråga om unga människor som har gått den ekonomiska linjen på gymnasiet. De stannar hos oss ett tag, och sedan går de dit där de får bättre ekonomiska villkor. Det är inte så mycket att göra åt det helt enkelt. Men skall vi hålla på så här, att vi rekryterar, utbildar och tappar folk, betyder det att vi inte får en kvalificerad resurs för att ta itu med sådana frågor som är på tapeten här i dag. För att klara sådana här frågor måste man ha en viss erfarenhet och framför allt ett kunnande, ekonomiska och juridiska kunskaper om vad sådana här transaktioner leder fram till.

Sedan vill jag kommentera vad som har sagts här om att skatteförvaltningen skulle ligga efter. Vad beträffar 1988 års taxering har ju transaktionerna skett under 1987. Skatteförvaltningen kommer aldrig in i bilden förrän 1988 i samband med att deklarationerna är avlämnade. Det är först då vi sätter igång med den riktiga kontrollen. Sådant är systemet, och det är bara att böja sig för det. Det är litet skillnad med de indirekta skatterna, för där har man korttidskontroller, så att man mera under löpande år kan sätta in de kontroller som krävs av olika skäl.

1988/89:SkU16

Bilaga

30 Ordföranden: Jag tolkar dessa svar så att ni över huvud taget inte har några personella resurser för att så att säga se in i framtiden och försöka avslöja tänkbara möjligheter till skatteplanering. Jag tänker på handeln med andelar i handelsbolag. Det borde enligt mitt förmenande inte vara så väldigt svårt att förutse att här skulle det kunna finnas någon möjlighet till skatteplanering, eftersom skattelagstiftningen är så pass vag som den är just när det gäller den företagsformen och när det gäller reavinstbeskattningen av andelar i handelsbolag.

Lennart Grufberg: Vi försöker göra vad vi kan. Vi har numera, som jag sade, särskilda resurser avsatta för detta. Uppfinningsrikedomen är enorm, och att hänga med på det här området är sannerligen inte enkelt.

Lars Johansson: Får jag tillägga att det av praktiska skäl, med hänsyn till skattesystemets uppläggning och deklarationernas avlämnande, inte går att göra kontroller förrän man har deklarationsblanketterna framför sig. Dem får vi först under våren, och det är då vi sätter in våra kontroller. Det är så taxeringsnämnderna arbetar.

Lennart Grufberg: Jag skulle vilja tillägga att på senare år har vi i ökad utsträckning fått påpekanden från olika håll om vad som händer och sker och vad som är på gång, vilka idéer som finns. Det är mer kontakter nu än vad det var för några år sedan, där vi nu får tips om alla möjliga uppslag som är på gång.

Bo Lundgren (m): Lennart Grufberg tog i sin inledning upp rena olagligheter. Det är egentligen inte temat för dagens utfrågning, utan här gäller det framför allt den inom lagens råmärken existerande skatteflykten och skatteplaneringen. Det tänkte jag koncentrera mig på.

Vi har ju alla ett intresse av att minimera skatteflykt och icke normal skatteplanering - man kan ju tolka begreppet som man vill. Regeringen har sagt att man har lagt fram 22 förslag som syftar till att stoppa skatteplanering. Ändå florerar diverse konstruktioner, och uppfinningsrikedomen ökar. Jag skulle vilja fråga Lennart Grufberg: Vad är egentligen orsaken till en skatteplanering av sådan omfattning som vi har i dag? Det är kanske där vi borde söka lösningen.

Lennart Grufberg: Som jag sade inledningsvis har vi alltså en olikformig beskattning. Olika inkomster beskattas olika. Det är oerhört lönsamt att omvandla en högbeskattad inkomst till en lågbeskattad inkomst.

Bo Lundgren (m): Kan jag tolka svaret så att om man hade haft låga skattesatser generellt och mindre komplexitet, hade det varit mindre intresse för skatteplanering?

Lennart Grufberg: Mer likformiga skatter och färre avdragsmöjligheter skulle naturligtvis göra att det blev mindre skatteplanering.

Bo Lundgren (m): I dag har vi en skillnad när det gäller beskattningen av korta reavinster och kapitalinkomster, där det i högsta skiktet är 75 % och kanske mer med tanke på genomsnittlig kommunalskatt, och långa reavinster med skatt på 30 %. Det är klart att med 40 % skillnad i beskattningen

1988/89:

Bilaga

finns intresse för sådana här transaktioner. Det är alldeles uppenbart att om man skulle få mindre spännvidd skulle man ha mindre intresse av att göra sådana här omvandlingar, med den risk det innebär. Såvitt jag förstår kommer en del av de transaktioner som redan har företagits - du antydde det nästan - inte att godkännas. Är det de facto inte så att man inte lyckats då med sin skatteplanering? Är det korrekt? Kan du utveckla det litet?

Lennart Grufberg: Bland de transaktioner som jag beskrev finns ett stort antal som vi inte tror kommer att hålla av de skäl som jag redovisade inledningsvis. Där är det egentligen inte fråga om sådana transaktioner som har beskrivits, utan det är rena avdragsköp. Det har inte varit något risktagande, pengarna har aldrig flyttat på sig osv. Det är skälet till att vi inte tror att dessa transaktioner kommer att hålla.

Bodil Hulgaard: Här kommer in sådana saker som vilken betydelse höga skattesatser har. Det framgår av de upplysningar som vi har att det här inte är kostnadsfritt. Om man t.ex. vill omvandla kapitalvinster till inkomster av kapital för att skjuta dem framför sig eller få dem på annat sätt att ingå i en transaktionskedja, så tar ju arrangören, om jag får använda det uttrycket, rätt bra betalt. En förutsättning för att man skall vara villig att betala är ju att det annars skulle bli rätt hög beskattning.

Sedan kommer in i bilden en annan sak, nämligen skillnader i marginalskatter som framför allt har betydelse för den, låt mig kalla det så, mindre kvalificerade skatteplanering som gör att skatteplanering tränger in i det allmänna medvetandet, alltså fördelning av inkomster inom familjen, skillnader mellan olika skattesubjekt och skillnader i skatteuttag. Vi har i vissa av dessa transaktioner observerat att när det slutligen oundvikligen kommer fram en inkomst som skall beskattas, har man överlåtit handelsbolaget på skattebefriade subjekt. Det är skillnader i skatteuttag, inte bara mellan inkomster, utan även mellan olika personer och subjekt som ger möjlighet till skatteplanering.

Bo Lundgren (m): I remissvaret på den promemoria som ligger till grund för regeringens förslag i den här detaljen om handelsbolag säger riksskatteverket att de ändrade regler som föreslås tynger skattelagstiftningen ytterligare och leder till mera krångel. Man säger senare att man ändå ser de här reglerna som ett provisorium. Då kan man diskutera huruvida vi skall ha provisoriska skatteregler, men det är en sak som vi får avgöra i skatteutskottet.

Lagrådet säger i sitt yttrande över det förslag som presenterats för det att lagrådet inte helt kan överblicka förslagets konsekvenser men att det torde dock kunna förutsättas att utrednings- och hanteringsfrågor som uppkommer till följd av de regler som föreslås liksom tillämpningen av dem kommer att föranleda svårigheter.

Ni har talat så väldigt mycket om personalproblem här. Men ni säger själva från riksskatteverket att reglerna blir krångliga och svårtillämpliga. Lagrådet säger detsamma och säger att det kräver en hel del utredningskapacitet. Hur bedömer ni att ni kommer att klara arbetet på ett rättssäkert sätt?

Lennart Grufberg: Jag vill bara säga att vi bedömde situationen med den dubbla avdragsrätten som så allvarlig att vi tyckte att det var nödvändigt att

1988/89:SkU16

Bilaga

göra någonting. Vi har försökt att själva hitta ett system som är bättre än det föreslagna men har inte kunnat komma på något. Det är krångligt redan som det är i dag. Men vi tror att vi kan leva med detta krångel också.

Britta Bjelle (fp): Både Lennart Grufberg och Bo Lundgren har varit inne på att bakgrunden till skatteplaneringen är det dåliga skattesystem som vi har i Sverige. Det kanske inte är så uppseendeväckande att man försöker föra över inkomster från hög beskattning till låg beskattning om det går att göra på ett rimligt sätt. Under de senaste åren har vi i riksdagen antagit en mängd förslag som går ut på att begränsa möjligheterna till skatteplanering, därför att vi har sådant skattesystem som vi har.

I dag gäller det regeringens proposition om reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag. Vad som alltid är litet tråkigt i sådana här sammanhang är att när man skall anta en skattelag, eller jag kanske skall kalla det för skatteplaneringslag, drabbar det ofta många andra utöver dem som man verkligen vill åt.

Mängder av seriösa handelsbolag kommer nu att få sina skatteregler avsevärt förändrade med förslaget. Jag tänkte fråga representanten för rikskatteverket om ni har någon uppfattning om hur många - jag förstår att ni inte kan ange exakt antal - det egentligen är som utnyttjar de dubbla avdragen resp. hur många som faktiskt bedriver seriös verksamhet.

Bodil Hulgaard: Det går inte att ange några exakta siffror. Men jag tror inte att det är någon stor majoritet, även om antalet med tanke på den snabba utvecklingen på området naturligtvis är ganska stort. Det rör sig om tiotusentals fall. Man får också ställa detta i relation till att de här reglerna inte i första hand kommer att beröra den som driver ett handelsbolag och lever på det, för då ger handelsbolaget ett överskott. Det är i huvudsak för de fall där handelsbolaget drivs fortlöpande med underskott som realisationsvinstbeskattningen ändras.

Britta Bjelle (fp): Såvitt jag förstår förhåller det sig så att de handelsbolag som t.ex. bedrivs med underskott men som man faktiskt vill avveckla kommer att få en hel del problem.

I remissyttrandet från Malmö skatteförvaltning pekade man bl.a. på att det var väldigt olyckligt att man skulle kunna reducera ingångsvärdet till mer än noll, dvs. att man skulle få negativa ingångsvärden, samt på en del andra saker som var olyckliga. Jag ställer då frågan: Ser ni inga nackdelar för de seriösa handelsbolagen i det förslag som faktiskt lagts fram?

Bodil Hulgaard: Jag vill inte förneka att vi ser att reglerna i vissa fall innebär en skärpning även för seriösa handelsbolag. Men vi har inte kunnat finna något system som gör att man kommer till rätta med dessa enligt vår mening oacceptabla förhållanden, utan att vissa olägenheter uppstår. Det blir naturligtvis i första hand en politisk fråga att få väljarna att acceptera de otillfredsställande förhållandena. När det gäller frågan om de negativa ingångsvärdena är jag medveten om att vissa skattskyldiga kan ha svårt att förstå det, men det är en principiellt riktig väg. Det är inte så lätt att här gå in i alla de tekniska detaljerna för att beräkna ingångsvärdet, men det är faktiskt ett konsekvent beräkningssätt.

1988/89:SkU16

Bilaga

3¶Riksdagen 1988189. ösaml. Nr 16

Britta Bjelle (fp): Det kanske är ett konsekvent beräkningssätt, men remissinstanserna har ju påtalat de negativa ingångsvärdena. Er egen underorganisation, Malmö skatteförvaltning, har en ganska fiskal syn. Den menar att det skulle räcka med att gå ner till noll för att nå den effekt man är ute efter. Jag undrar om inte den här lagstiftningen faktiskt skjuter litet över målet när det gäller att åstadkomma en begränsning av de dubbla avdragen.

Bodil Hulgaard: Detta är väldigt svårt att säga. Det kanske räcker för att precis stävja de iakttagna fallen, men man har börjat inse att det behövs en del regler för att inte skapa nya kryphål. Då är det svårt att tala om att skjuta över målet. Man frestas ju alltid att täppa till bara de allra mest uppenbara kryphålen när man stiftar lagar. Punktinsatser har dock sina begränsningar.

Lisbeth Staaf-Igelström (s): Det har nämnts siffror om vad skatteplaneringen kostar. Jag skulle vilja ha reda på vad all skatteplanering kostar samhället i dag. För vilken av oss är det mest lönsamt att skatteplanera? Finns det några studier som visar på hur de pengar som man har skatteplanerat för används?

Lennart Grufberg: Jag börjar med att svara på frågan om för vem det är lönsammast att skatteplanera. Det är lönsammast för dem som har de högsta inkomsterna och för dem som arbetar med skatteplanering och försörjer sig på skatteplaneringsåtgärder.

Vad gäller hur man använt pengarna vet vi väldigt litet, och det har vi inte gjort några särskilda studier på.

Omfattningen av skatteplaneringen har vi också svårt att uppskatta. För handelsbolag och kommenditbolag vid 1988 års taxering är det fråga om ungefär 10 miljarder kronor. De belopp som satts in i utdelningsfondema är ungefär 30 miljarder kronor. Beträffande vinst- och skalbolag rör det sig om åtskilliga miljarder kronor, men några mer preciserade uppgifter tror jag inte vi kan ange.

Görel Thurdin (c): Det sägs att det inte bör finnas asymmetriska regler i skattesystemet. Jag vill fråga representanten för riksskatteverket: Anser ni åtgärden att från första dagen begränsa förlustavdraget till 40 % medan vinsten beskattas till 100 % vara nödvändig för att stävja skatteplanering?

Bodil Hulgaard: Det är riktigt att det är önskvärt att skattesystemet är symmetriskt. Asymmetriska regler har, som jag sade inledningsvis, en tendens att medföra olägenheter och även öppna möjligheter till skatteplanering. Men man har gjort bedömningen att det här är angeläget för att stävja vissa former av missbruk. Det är fruktansvärt svårt att svara på frågan om åtgärden är nödvändig eller ej. Jag tror att det finns skäl som talar för att göra den här begränsningen. Avvägningen mellan detta och önskemålet om symmetriska regler kanske jag inte kan göra slutgiltigt, men jag tycker att det finns skäl, och längre kan jag inte komma nu.

Görel Thurdin (c): Är en omfattande skatteplanering kopplad till att handelsbolag inte är egna skattesubjekt och till att de kan ingå i samma förvärvskälla som den verksamhet som skattskyldig driver i egen regi?

1988/89: SkU16

Bilaga

34 Bodil Hulgaard: Kring förvärvskälleindelningen tror jag inte det har observerats någon större skatteplanering.

Görel Thurdin (c): Slutligen vill jag fråga angående handel med olika andelar. Är handel med dödsboandelar någonting som är under uppsegling?

Bodil Hulgaard: Det är tveksamt. Även om sådant är omtalat har man inte observerat någon omfattande handel. Det låter kanske litet drastiskt, men ett dödsbo tillskapar man inte lika enkelt som handelsbolag. Jag tror alltså inte det finns någon omfattande handel med dödsboandelar. Däremot vill jag inte utesluta att det vid avveckling av dödsbo förekommer skatteplanering.

Lars Bäckström (vpk): Skattetrycket leder till omfattande skattefusk, skatteflykt och skatteplanering. Det resonemanget låter förvisso bestickande. Jag förutsätter att riksskatteverket har internationella kontakter och tillgång till internationella data. Jag vill därför fråga: Finns det empiriska studier, internationella undersökningar, data osv. som belägg för att så är fallet? Kan man säga något om dessa fenomen i EG-länder som Västtyskland och Italien? Finns det några internationella data om hur skatteomläggningarna i t.ex. USA och England har påverkat skattefusk, skatteflykt och skatteplanering?

Lennart Grufberg: Vi sade att det var olikformigheten i beskattning som skapade grogrunden för skatteplanering.

Några empiriska undersökningar, som ni efterlyser, kan jag inte redovisa på rak arm.

Lars Bäckström (vpk): Jag tackar för svaret. Vi vet alltså på nuvarande stadium inte hur sakläget är.

Problem kring verkets personalförsörjning har diskuterats här. Är det riktigt att det har ställts krav på effektivisering i storleksordningen 2 % under de senaste åren? Vad får en kvalificerad handläggare hos er, och hur påverkas en handläggares tjänsteförhållanden när han går över till den privata sektorn?

Lennart Grufberg: När det gäller effektiviseringskrav på skatteförvaltningen kan jag säga att delar av skatteförvaltningen centralt har varit utsatta för besparingskrav. Det har inte varit fullt ut 2 % men bortemot 2 % under många år för riksskatteverket centralt, medan förvaltningen i övrigt, länsskattemyndigheterna och lokala skattemyndigheter, har inte behövt spara direkt. Det har ställts krav på besparingar på mindre än 2 % något enstaka år under den senaste tioårsperioden. Men samtidigt som vi inte fått några nya resurser, eller väldigt litet nya resurser, har vi fått ökade arbetsuppgifter. Så effektiviseringskrav har vi haft i alla fall inom förvaltningen oberoende av om det har sparats på förvaltningen eller inte.

Vad gäller lönevillkoren för handläggare som går över till den privata sektorn är det svårt att ge besked generellt. Man kan säga att de får mycket högre lön, men det varierar. Vissa enskilda får oerhörda lönepåslag. Inom skatteförvaltningen i Stockholm är det vid normal övergång fråga om ett lönepåslag i storleksordningen 3 000 kr., men vissa nyckelgrupper får

1988/89:

Bilaga

avsevärt mer. Det förekommer att lönen nära nog fördubblas när man går över till den privata sektorn.

Gösta Lyngä (mp): Vi har redan diskuterat tekniska detaljer ganska mycket. Jag vill i stället föreslå en analys av vilka människor det rör sig om när det gäller skatteflykt eller, enligt Lennart Grufbergs definition, de som följer lagen i strid mot dess intentioner. Dessa människor handlar inte omoraliskt för att få sylt och smör på brödet-det har de redan. Jag tror att de gör det för att det finns en intellektuell utmaning i spelet mot staten. Stämmer detta? Om det är så, hur skall vi komma från detta onaturliga förhållande och få det till en hederssak att göra vad lagen egentligen avser?

Lennart Grufberg: Första delen av frågan har jag svårt att svara på. Men om den senare delen av frågan, som gäller skattebetalarnas etik, pågår det en debatt på många håll. Jag kan bara hänvisa till att man i banker och på andra håll har skaffat sig etiska nämnder där man resonerar kring skatteplaneringens räckvidd osv. Vi i skatteförvaltningen resonerar tillsammans med revisorsorganisationerna kring dessa frågor. Det är utomordentligt välgörande och bra diskussioner som vi för tillsammans.

Gösta Lyngä (mp): Det är glädjande att höra. Konsekvenserna av det faktum att den här typen av skatteflykt finns - och att folk skryter med det - är att vanligen hederliga inkomsttagare frestas att begå skattebrott. De tror att det är ”inne” att ta med litet större avdrag än vad som är korrekt o.d. Detta är tråkigt, eftersom detta gör att människor kanske t.o.m. sjunker i sin egen aktning. Har du någon kommentar om detta?

Bodil Hulgaard: Jag tror att det är alldeles riktigt att det innebär en stor påfrestning på vanliga människors skattemoral, om de får intrycket att ett stort antal personer genom olika åtgärder lyckas undgå att betala den skatt de borde betala.

Låt oss gå tillbaka till den föregående frågan. Det är klart att det är personer med höga inkomster och som har gjort vinster som skatteplanerar. Men jag tror inte att det för dem alltid är en fråga om en intellektuell utmaning. Snarare tror jag att det ofta är personer som har gjort en stor realisationsvinst, t.ex. sålt ett företag eller en fastighet, som av den som har förmedlat affären har blivit intalade att göra så. Den intellektuella utmaningen uppnår bara den som konstruerar uppläggningen, inte den som utnyttjar den. Jag tror nämligen att den som konstruerar uppläggningen ser det som en intellektuell utmaning.

Ordföranden: Jag tackar riksskatteverkets representanter för att ni har velat komma hit och svara på våra frågor. Därmed är det dags för de fackliga organisationerna som skall svara på frågor när det gäller skatteflykt, skatteplanering i allmänhet och propositionen om handeln med andelar i handelsbolag i synnerhet. Jag hälsar välkommen till P-O Edin och Christer Persson från LO, Jaan Kolk och Kristina Persson från TCO och Jan Bröms från SACO/SR.

1988/89 :SkU16

Bilaga

36 P-O Edin: Vi skall göra vår inledning mycket kort. Vår inställning till skatteflykt och skatteplanering är väl känd. Vi tycker att det är ekonomiskt vansinne, orättvist och moralupplösande. Vi tycker i synnerhet illa om den typ av skatteplanering som medges med nuvarande lagregler när det gäller handelsbolag och kommanditbolag.

Jaan Kolk: TCO tillstyrkte i sitt remissvar över den promemoria som låg till grund för den aktuella propositionen att man skulle genomföra ändringen. Motivet är, precis som P-O Edin var inne på, att den dubbla avdragsrätten är ett stötande avsteg från principerna i inkomstskattesystemet, dvs. rättvisa och likformighet. Eftersom propositionen följer promemorian i allt väsentligt är det naturligt att vi ställer oss positiva även till den. Både förslaget i promemorian och de problem som tas upp i flera av motionerna sammanhänger med bristerna i det nuvarande inkomstskattesystemet, dvs. olikheter i beskattningen mellan olika inkomstslag. Det belystes även av representanterna från riksskatteverket tidigare.

TCO fäster stor vikt vid att vi får en genomgripande skattereform som innebär sänkta marginalskatter och balans i beskattningen mellan arbete och kapital. Om vi får till stånd en skattereform innebär det att behovet av åtgärder minskar i omfattning genom att det blir mindre lönsamt att göra transaktioner av det här slaget. Vi kan kanske också komma ifrån säraktioner där man först observerar att det finns ett omfattande skatteundandragande och sedan vidtar åtgärder för att täppa till kryphålen. Hade man ett robustare skattesystem skulle naturligtvis många av dessa problem minska i omfattning.

Jan Bröms: Låt mig först konstatera att det är en ganska skrämmande proposition som avlämnats. En orsak är att vi nu har mycket oklara regler om vad som faktiskt gäller för beskattning av handelsbolag. En andra orsak är att de regler som man tror gäller i praktiken inte kan tillämpas speciellt effektivt på grund av att skattemyndigheterna inte har realistiska möjligheter att följa upp och kontrollera efterlevnaden. Som det står i propositionen tvingas man i hög grad acceptera de deklarationer som lämnas in. Det är inte speciellt roligt att i en proposition se att förslag motiveras med att det ändå inte kan bli sämre än vad det redan är.

I en fråga som denna, som berör så många verksamheter av så olikartad och skiftande karaktär, och där man bollar med effekter av sådan avgörande storleksordning som när individer har 75 % eller mera i marginalskatt, måste man kräva mycket klara tydliga spelregler. Som utgångspunkt måste man ha att de skattskyldiga inte är något värnlöst gäng som inte kan hantera systemen. De har t.ex. stora möjligheter att välja huruvida inkomster skall tas fram som löpande inkomst eller som kapitalvinst. Jag tycker att många av de frågor som dyker upp skall bedömas med denna utgångspunkt. Den enskilde kan alltså styra skatteutfallet, och så kommer det även framgent att vara.

Jag vill ta upp några andra aspekter. När man läser en sådan här proposition ser man den i relation till vad man föreställer sig skall hända i den stora skatteomläggning vi har framför oss. Det finns i princip tre olika aspekter som kan läggas på den frågan.

1988/89:SkU16

Bilaga

37 En är att vi kanske kan ta det lugnt med lagstiftningen nu. Bara vi får ned marginalskatterna från nuvarande 75 % till 50 % eller 45 %, blir effekterna inte så stora och avbränningarna i systemet inte så betydande. Över huvud taget blir det inte lika intressant att leka med handelsbolag om man har en personlig marginalskatt på 50 %.

Den andra aspekten skulle kunna vara frågan om det här är ett bra förslag, som går i rätt riktning i förhållande till vad som kan förväntas komma i en större skatteomläggning. Personligen menar jag att under de år vi har framför oss bör man hela tiden se till att skatteförändringarna går i rätt riktning.

En tredje aspekt som kommer att dyka upp undan för undan i denna process, är om vi måste vidta åtgärder för att förhindra olämpliga former av sista-minuten-planering från skatteplanerare, dvs. man ordnar fram skattefria pengar på något sätt under de år som är kvar innan vi får ett klarare och tydligare system.

När man bedömer en proposition är det de två sista aspekterna som är de viktiga. Man måste göra klart att i en skatteomläggning, marginalskattereform, måste det finnas ett klart och principfast system i alla möjliga övriga dimensioner. Man kan inte betrakta den kommande marginalskattesänkningen som ett alibi för ökad principlöshet i systemet och slapphet i tillämpningen av den.

En ytterligare aspekt inför en skatteomläggning är behovet av någon sorts neutralitet, likställdhet, enhetlighet, mellan arbete och kapital i beskattningen. Jag tror att det finns anledning att kraftigt skjuta fram denna aspekt i det skattepolitiska tänkandet. Det är ändå mera uppenbart att det går att omvandla inkomster genom transaktioner med löpande kapitalinkomster och reavinster. Har man ett ekonomiskt betraktelsesätt inser man att detta är två sidor av samma sak och att det finns oerhörda substitutionsmöjligheter mellan dessa former.

Vår reaktion på det framlagda förslaget är mycket positivt. Förslaget är en tillämpning av de tankar vi lade fram i vårt skatteförslag för ett par år sedan om bolagsbeskattning, nämligen att nedplöjda sparade vinstmedel i verksamheten skulle betraktas som tillfört kapital från aktieägarnas sida. Det var en förutsättning för att vi skulle få neutralitet mellan utdelning och möjlighet att behålla pengar i företaget när man avskaffar dubbelbeskattningen.

Skall man nu driva denna fråga vidare och säga att det skall finnas vissa principer i systemet, menar jag att några av punkterna i propositionen är ganska självklara, nämligen att man som en konsistensfråga i systemet - även om den kan vara svår att förklara - får acceptera att det uppkommer negativt tillfört kapital för att systemet skall bli vettigt och för att dödsbon skall kunna skattas av.

En sista synpunkt, som kanske ligger utanför det vi skall diskutera i dag: Vi måste ha insikt om att skall vi få ordning på kapitalbeskattningen måste vi antagligen bygga upp systemet på reala principer. Jag är tacksam mot LO som har tryckt på hos finansdepartementet att utreda de frågorna ordentligt.

Ordföranden: Jag tackar för inledningsanförandena, och landet är nu fritt för frågor. Jag lämnar ordet till Torsten Karlsson från socialdemokraterna.

1988/89:SkU16

Bilaga

38 Torsten Karlsson (s): Herr ordförande! Jag skall med anledning av den skarpa kritik som man har riktat mot skatteplanering med hjälp av kommanditbolag till LO ställa något som i varje fall kan uppfattas som en samvetsfråga. I ert remissvar säger ni att detta är svårt störande och helt oacceptabelt. Ni har ju här t.o.m. talat om moralisk upplösning. Men trots detta har LO i inte mindre än tre fall ombildat aktiebolag till kommanditbolag. Det gäller A-pressen, det gäller Arbetet och det gäller Aftonbladet. Kan man inte se det som något av en dubbelmoral, att man så hårt kritiserar ett system samtidigt som man drar nytta av det?

P-O Edin: Vi drar inte nytta av det system som vi kritiserar. Vi har däremot i ett flertal fall använt oss av kommanditbolag. Vore det inte så att kommanditbolag har en viss funktion i vårt ekonomiska system skulle det enklaste sättet helt enkelt vara att avskaffa dem. Bort med kommanditbolag; det vore ett enkelt sätt att lösa problemet. Men kommanditbolaget har en funktion i vårt ekonomiska system.

Vi brukar för vår del hävda att det skattemässigt inte skall spela någon som helst roll om ett företag bedriver verksamhet i en viss bolagsform eller som en del av en koncern. Det skall ekonomiskt sett bli likadana skatteeffekter oavsett organisationsform. Organisationsformen skall i någon mening vara neutral. Om LO bedriver en verksamhet för att hjälpa förbunden med juridiska problem, eller det är fråga om en fastighet som förbunden äger, och verksamheten går med underskott, får LO självfallet göra avdrag för detta i deklarationen. Ibland genomför vi projekt gemensamt med förbunden, och då måste vi på något sätt bilda någon form av gemensamt bolag.

De som driver verksamhet skall sj älvfallet få tillgodogöra sig de underskott som uppkommer. För att åstadkomma detta är kommanditbolag en alldeles utomordentlig form av juridisk person. Det är precis så kommanditbolaget är tänkt att fungera. Om vi inom LO skulle använda oss av den andra delen, att löpande sälja av de kommanditbolag vi har bildat och därmed utnyttja realisationsförlusterna för att en andra gång kunna utnyttja de underskott som uppkommit, skulle man med fog kunna kritisera oss. Detta har inte inträffat, och det kommer inte att inträffa för LO:s del. Det är först då detta sker som kommanditbolagen används på ett sätt som är omoraliskt.

Torsten Karlsson (s): Anser ni då att ni inte har gjort er skyldiga till någonting liknande det som ni själva har kritiserat i anslutning till debatten om kommanditbolag?

P-O Edin: Absolut. Vi har mig veterligen aldrig avyttrat något kommanditbolag. Det är först när man utnyttjar den dubbla avdragsrätten för löpande förluster och realisationsförluster som denna omoraliska, eller ekonomiskt vansinniga, effekt uppstår.

Bo Lundgren (m): Jag tror att vi alla är överens om det som P-O Edin sade om att handelsbolag och kommanditbolag är företagsformer som behövs. Det är då rimligt att se till att de ändringar som jag tror att åtminstone de flesta här i riksdagen är överens om, och som krävs för att vi skall kunna ta bort den dubbla avdragsrätt som vi inte önskar, sker på ett sådant sätt att företagsformen i sig kan fungera i andra avseenden.

1988/89:SkU16

Bilaga

39 Jag skulle i detta avseende vilja ställa en fråga till Jan Bröms, eftersom jag tycker mig förstå att SACO/SR företräder ganska många jurister som har att hantera lagstiftningen tolkningsmässigt. Lagrådet säger om det förslag som nu behandlas följande: ”Med hänsyn till de föreslagna reglernas komplexitet och det begränsade utredningsunderlag som presenterats till grund för förslaget kan lagrådet inte helt överblicka förslagets konsekvenser.” Är det enligt din mening rimligt att lägga sådana förslag till grund för lagstiftning?

Jan Bröms: Det första som man kan konstatera är att egentligen alla remissinstanser, även de som man förväntar sig ha en utomordentligt stor sakkunskap, konstaterar att vi inte kan överblicka alla konsekvenser inom den omfattande verksamhet som bedrivs i form av handelsbolag och kommanditbolag. Bo Lundgren har rätt i det han säger om att man behöver den här bolagsformen. Men det är också ett stort förtroende som ges med tanke på den stora frihet och de stora förmåner som ligger i att kunna bedriva verksamhet i form av handelsbolag.

Den här frågan om komplexiteten bör Bo Lundgren egentligen ställa till riksskatteverket och inte till mig, eftersom jag inte riktigt kan bedöma den. Jag kan bara som ekonom säga att jag ser mycket små problem i fråga om systemet som sådant. De personer som bedriver verksamhet i handelsbolagsform har stor frihet att agera när det gäller att bestämma på vilket sätt man vill ta ut saker och ting ur bolaget. Om jag har förstått propositionen rätt så har de besvärliga retroaktiva effekterna försvunnit i det nya förslaget. Om man får klara och tydliga regler ökar riksskatteverkets chanser att kunna hantera olika ärenden sakligt och riktigt. Jag tycker inte att lagrådets formuleringar tyder på något riktigt starkt ogillande på den här punkten.

Bo Lundgren (m): Ersättning för förlorad arbetsförtjänst är något som betraktas som skattepliktig inkomst, eftersom det ersätter något som annars skulle ha beskattats. Denna utfrågning gäller ju skatteplanering också i vid bemärkelse: bakgrund, orsaker osv.

För ett par år sedan antog riksdagens majoritet en lagstiftning som bl.a. innebar att s.k. fackliga stipendier som ersätter förlorad arbetsförtjänst inte längre skulle vara skattepliktiga, trots att ersättning för förlorad arbetsförtjänst i övrigt är skattepliktigt. Jag skulle vilja fråga LO om man anser att detta är en systematiserad och legaliserad skatteplanering.

P-O Edin: Problemet därvidlag har att göra med stipendier över huvud taget. Det finns i hela undervisningsväsendet, och då särskilt på universitetsnivå, stipendier som är av skattefri karaktär.

Drar man en parallell mellan dem och de fackliga stipendierna finner man att de i allt väsentligt har samma karaktär. Det skulle då vara mycket märkligt att det bara för att man bedriver studier inom ramen för facklig verksamhet, men av samma karaktär som universitetsstudier, skulle råda andra skatteregler. Grundproblemet är egentligen att vi har skattefria stipendier. I ett riktigt skattesystem så borde man inte ha skattefria stipendier av detta slag, utan de borde beskattas på sedvanligt sätt. Men så länge det här systemet finns på andra håll i samhället tycker jag det är orimligt att detta system inte skulle få tillämpas inom den fackliga sfären. Därvidlag borde det råda likhet. Men

1988/89:SkU16

Bilaga

generellt sett anser jag att stipendier borde beskattas på i princip samma sätt som andra former av ersättningar.

Bo Lundgren (m): Nu är det ju så att detta s.k. stipendium har ett syfte, nämligen att ersätta den förlust av arbetsinkomst man får under den tid man går en förhållandevis kort utbildning. Frågan är då om det i detta fall skall råda skattefrihet för något som är avsett att ersätta en inkomst som annars skulle ha beskattats. Det är det som är principfrågan. Stipendier är egentligen en felaktig beteckning, och det var därför som de beskattades förut. Eftersom skattekonsekvenserna var sådana som de blev införde man en speciell lagstiftning. Frågan kvarstår om det är motiverat att ha en sådan lagstiftning. Jag förstår saken så, att P-O Edin inte tycker att det är motiverat. Det skulle då innebära att detta är en form av skatteplanering. En för hög skatt ledde till att man fick införa en skattefrihet.

P-O Edin: Jag vill först säga att det inte är fråga om skatteplanering, det är fråga om vilka regler som gäller. Det är inte fråga om att anpassa stipendier eller ersättningar efter skattefriheten, utan det beror på vilka lagar riksdagen stiftar. I detta fall var just avsikten att dessa typer av ersättningar inte skulle bli skattepliktiga. Det var riksdagens mening att det skulle vara så. Då är det inte fråga om skatteplanering eller skatteflykt att följa de intentioner som riksdagen haft vid sin lagstiftning. Man kan sedan anse att riksdagen stiftar fel lagar, men det är ett annat problem.

I det här fallet anser jag att alla stipendier är av den karaktären att de skall ge möjlighet för dem som studerar att ändå leva på en dräglig nivå. Oavsett om det är fackliga stipendier eller andra stipendier är det fråga om samma syfte och samma form. Det är då orimligt att man skall beskatta stipendier bara därför att de är fackliga, medan andra former av stipendier, t.ex. inom universitetsväsendet, inte skall beskattas. De har precis samma karaktär: den person som bedriver studier skall ersättas ekonomiskt med en summa pengar. Den likheten gör att det är rimligt med samma regler. Allmänt sett anser jag att man i ett riktigt skattesystem inte skall ha skattefria stipendier.

Bo Lundgren (m): Jag vill ställa en sista fråga till SACO och LO som inte direkt kommenterade det man från TCO sade om att de höga skattesatserna påverkar intresset för skatteplanering, dvs. intresset att flytta över inkomst, vinst eller motsvarande för att erhålla en låg beskattning i stället för en hög beskattning. Drar LO och SACO samma slutsats, att man genom minskad spännvidd exempelvis i form av lägre marginalskatter skulle kunna uppnå ett mindre intresse för skatteplanering och skatteflykt?

P-O Edin: Det finns en vanlig missuppfattning om att huvuddelen av skatteplaneringen beror på höga marginalskatter. Vid huvuddelen av fallen av skatteplanering och skatteflykt struntar man fullständigt i hur hög marginalskatten är. Det intressanta är att det är olika marginalskatter. Om det sedan är så att den ena skattesatsen är 95 % och den andra 80 %, eller den ena är 25 % och den andra 10 %, är skillnaden i bägge fallen 15 %. Det är ur skattearbitragesynpunkt totalt likgiltigt vilken nivå det gäller. Det går lika bra att utföra skattearbitrage på nivån 95-80 % som på nivån 25-10 %. Det blir precis samma effekt. Det är skillnaderna mellan skattesatserna som

1988/89:

Bilaga

är det intressanta när det gäller skattearbitrage och som ligger bakom de flesta fallen av skatteplanering.

Man kan allmänt säga att det finns former av skatteplanering där den skattemässiga vinsten i slutänden blir mindre på grund av att man har lägre marginalskatter. Bland dessa former finns utnyttjandet av kommanditbolag. Det är fullt klart att om vi skulle ha en marginalskatt under 50 % räcker det inte med ett dubbelt avdrag för att täcka den förlust man har gjort. Då får man göra andra konstruktioner där man använder sig av sex dubbla avdrag eller åtta dubbla avdrag. Men det går alldeles utmärkt att göra det också. Det fordras bara litet större fiffighet för att kompensera 40 % i stället för 70 % marginalskatt.

När det gäller den här s.k. penningmaskinseffekten som finns i skattesystemet blir det bara fråga om att köra igenom 20 milj. kr. i stället för 10 milj. kr. för att göra samma skattevinst. Poängen med kapitalinkomster är att de är mycket utbytbara, konverteringsbara. Man kan göra dem till kapitalvinster, ränteinkomster, värdestegring och annat, och man kan göra dem negativa. Det är det som gör att de skiljer sig från arbetsinkomster, och det är därför som kapitalinkomster gör det så oerhört lätt att skatteplanera. Man kan göra dem negativa och man kan konvertera dem. I stort sett är det bara att köra igenom mer pengar även om man har lägre marginalskatter. Det gäller dock inte effekten av skatteplanering när det gäller arbetsinkomster. Där får man en lägre total effekt vid lägre marginalskatter.

Internationella studier tyder på att omfattningen av skatteplanering, skatteundandraganden och skatteflykt faktiskt inte är särskilt mycket mindre - i vissa fall är omfattningen t.o.m. större - i länder med lägre skattetryck. Det är nog inte marginalskattens höjd som är avgörande för skatteplaneringens volym. Det är de inkonsekvenser och felaktigheter som finns i skattesystemet som i mycket stor utsträckning är avgörande.

Jan Bröms: För mig är det alldeles uppenbart att de höga marginalskatterna har långtgående konsekvenser när det gäller människors vilja att söka olika former av skatteplanering. Det är alldeles självklart att frågan om skatteplanering med hjälp av handelsbolag, som vi talar om här i dag, blir speciellt akut om man ställer den mot marginalskatter på 75 % för ägare av handelsbolag. Höga marginalskatter påverkar det fackliga beteendet och mycket annat. Men det hindrar naturligtvis inte att vi behöver både sänka marginalskatterna och ett tydligare och klarare skattesystem med mindre förutsättningar för att det blir helt olikartad beskattning beroende på hur man låter inkomsterna passera genom systemet.

Britta Bjelle (fp): Ni sade från TCO i inledningen att lagstiftningen skulle vara likformig och rättvis, och jag tror att man också använde ordet symmetrisk. Ni har ju inte lämnat något remissyttrande över det förslag som vi nu behandlar, men jag undrar ändå hur ni ser på det här förslaget. I lagförslaget i propositionen står det att reaförluster på korta innehav är avdragsgilla till 40 % av förlusten, medan reavinster på korta innehav skall beskattas till 100 %. Anser ni att detta är den typ av lagstiftning som ni tycker är riktig, eller har ni några andra synpunkter?

1988/89SkU16

Bilaga

42 Jaan Kolk, TCO: Jag har svårt att i detalj kommentera den frågan. Man har i motioner tagit upp ett antal frågor av denna karaktär, och skatteutskottet får bedöma vilka ändringar som man kan behöva göra i regeringens proposition. Allmänt sett är det nödvändigt att man kommer till rätta med dessa dubbla avdrag och med det skatteundandragnade som i dag sker i anslutning till handelsbolagen. I övrigt vill jag överlåta till skatteutskottet att bedöma den här typen av mer speciella synpunkter. Vi har inte gått in i frågan i vårt remissvar, och vi har inte heller haft anledning att överväga just den här detaljen när vi har sett på propositionen.

Britta Bjelle (fp): Vi i folkpartiet anser också att det är viktigt att man försöker komma till rätta med de dubbla avdragen. Men det är ganska angeläget att man när man stiftar en ny lag får den så korrekt som möjligt. Jag drog den slutsatsen att ni ansåg att man i alla lägen skulle behålla den symmetri som i dag finns i lagstiftningen när det gäller avdrag kontra de förmåner man vill ha. I det här läget får man det intrycket att staten till varje pris vill ta in litet extra skatt. Det är tveksamt om det förhåller sig på något annat sätt. Men ni har tydligen ingen synpunkt på detta.

Jag skulle vilja ställa en fråga till SACO/SR. Jan Bröms sade att han hade förståelse för, eller t.o.m. tyckte att det var bra, att man i en lagstiftning av den typ som vi nu skall fatta beslut om även har negativa ingångsvärden, eftersom detta är logiskt. Det har ju blivit ganska vanligt att bostadsrättsföreningar bedrivs i handelsbolagsform och att alla andelsägare som bor i en sådan fastighet äger också en andel i bolaget. Enligt de nya reglerna så skall avdragsgilla underskott från fastigheten vid försäljningen av densamma läggas till ingångsvärdet av andelen. Såvitt jag förstår kommer detta att påverka prissättningen på bostadsrättsföreningar. Min fråga är då om Jan Bröms har några synpunkter på det här. Tycker ni i detta fall att det är bra med negativa ingångsvärden?

Jan Bröms: Jag har inga invändningar ens på denna punkt, om vi slipper retroaktiva effekter. Så har jag uppfattat förslaget, men det är möjligt att jag har missuppfattat det. Eftersom den här frågan om de 40 procenten kommit upp så många gånger vill jag helt kort tillägga att testfrågan - som inte skall ställas till mig - är i vilken utsträckning det här över huvud taget leder till problem för seriösa företagare som behöver avveckla eller sälja ut sin verksamhet, särskilt om man ställer det i relation till de möjligheter som finns att omkostnadsföra underskott och på så sätt få ner realisationsskatten till lämplig nivå. Jag kan inte svara på den frågan, men det måste så att säga vara testfrågan. Att handelsbolag kan användas på ett olyckligt sätt i skatteplaneringssyfte får vägas mot de här eventuella problemen.

P-O Edin: Jag vill något korrigera det som Britta Bjelle sade om att vi inte har symmetri i skattesystemet. Vi har tyvärr i en lång rad fall asymmetri i skattesystemet. På senare år har vi t.o.m. medvetet infört ett antal asymmetrier för att motverka de värsta formerna av skatteplanering. Den mest kända asymmetrin genomfördes med räntorna vid inkomstbeskattningen. Räntorna kan på inkomstsidan tas upp till 75 % medan de på avdragssidan aldrig kan tas upp till mer än 50 %. Syftet med den här lagstiftningen är,

1988/89:

Bilaga

såvitt jag kan förstå, precis detsamma. I och med det oblyga utnyttjandet av realisationsförlusterna som uppstår får man lov att försöka täppa igen alla hål. Att leva med den här asymmetrin, att reaförluster endast får tas upp till 40 % de två första åren, tror jag är mycket lätt, speciellt med tanke på att den här typen av regel kommer att omprövas inom ett par år i samband med den stora skattereformen. Vi bör då försöka ta bort den asymmetri som finns i och med att reavinster beskattas på ett sätt under de två första åren och på ett annat sätt vid längre innehav. Den asymmetrin är också ett skatteplaneringsinstrument, och den hoppas vi få bort så fort som möjligt. Men jag kan inte se några allvarligare ekonomiska problem i att de s.k. korta underskotten får tas upp till 40 %.

Vi ser däremot oerhört stora problem när det gäller vår ekonomi. Vi ekonomer brukar vara upprörda och störda över om skattesystemet går in och förändrar avkastningen efter skatt i förhållande till avkastningen före skatt med några procentenheter så att den ligger under kapitalavkastningskravet. Skattesystemet förhindrar på så sätt en vettig investering eller styr en investering fel. Men i det här fallet är det helt vansinnigt. Skattesystemet gör det privatekonomiskt lönsamt att satsa på ekonomiska projekt som så snabbt som möjligt leder till 100-procentiga förluster. Sådan verksamhet som bokstavligen kastar ekonomiska resurser i sjön blir lönsamma på grund av det här skatteplaneringsinstrumentet. Ur ekonomisk synpunkt styr det våra samlade arbetskrafts- och kapitalresurser åt alldeles galet håll, till det mest olönsamma som finns - att så snabbt som möjligt göra av med de pengar som är satsade. Detta är en allvarlig ekonomisk invändning.

Man har gjort invändningar om att det kan störa normal och riktig verksamhet att begränsa underskottsavdragen till 40 %. Jag kan inte se att det i praktiken skulle spela någon större roll. Men det är under alla omständigheter fråga om en utomordentligt liten störning av vårt ekonomiska system jämfört med de nuvarande skatteregleringarna för handels- och kommanditbolag, det kan jag lova.

Britta Bjelle (fp): Jag har redan tidigare sagt att vi i folkpartiet är för att man kommer bort från skatteplanering med hjälp av dubbla avdrag. Vi anser att om man antar en lagstiftning, där man exakt vet vilket område man vill komma till rätta med, så behöver man för den skull inte ta med andra delar i den lagstiftningen. Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka P-O Edins svar. Å ena sidan går det bra att ha asymmetrier, å andra sidan skall vi arbeta för att få bort dem. Jag trodde att det även om det finns vissa asymmetrier, ändå fanns en ambition att inte åstadkomma asymmetrier om man kunde finna bättre lösningar.

P-O Edin: Asymmetrier som innebär olika skattesatser för olika inkomster medverkar allmänt sett till skatteplanering. Om man däremot inför en asymmetri som innebär att underskottsavdrag eller utgiftsräntor får lägre skattesats än vad motsvarigheten får på inkomstsidan, då motverkar man skatteplanering. Det blir inte särskilt ekonomiskt slugt att göra det, men man motverkar otvetydigt skatteplanering.

Hade propositionen innehållit ett förslag om att helt ta bort de särskilda regler som finns när det gäller realisationsvinstbeskattning vid korta innehav

1988/89 :SkU 16

Bilaga

av aktier och andelar i handelsbolag skulle vi också varit positiva till detta. Då hade man tagit bort hela den asymmetri som finns, och därmed sluppit problemet. Men det går inte att genomföra detta enbart för andelar i handelsbolag, eftersom man då inför en ny form av asymmetri och möjlighet till skatteplanering. Men hade man redan nu, före den stora skatteomläggningen som kommer år 1991, tagit bort de speciella regler som gäller för korta innehav hade åtminstone jag, och jag tror även LO, ställt mig klart positiv till en sådan reform.

Lars Bäckström (vpk): Jan Bröms från SACO/SR har redan harangerat LO och hävdat att LO kunnat påverka finansdepartementet till att utreda en real kapitalbeskattning. Det undandrar sig min bedömning om det är rätt eller fel, men frågan har i alla fall förts fram vid denna utfrågning. Jag vill därför höra något från LO om hur man ser på detta förslag. Jag förstår att ni anser det värdefullt ur många aspekter. Jag skulle vilja ha frågan om skatteundandragande belyst. Hur skulle förslaget påverka möjligheterna till väsentliga skatteundandraganden, skatteflykt och skattefusk etc. Jag vill också ha en kort kommentar om de problem som även enligt er kan finnas med en sådan real kapitalbeskattning. Jag tänker då speciellt på fastighetsområdet.

P-O Edin: Det är en stor fråga, och jag antar att den tid som står till förfogande inte är lång. Som här framförts vid flera tillfällen är likformigheten och likheten av central betydelse vid beskattningen. Det är mycket viktigt att det uppstår en likhet mellan beskattningen av arbete och beskattningen av kapital. Den likheten behöver inte vara mer än ungefärlig, men det får inte vara för stora skillnader däremellan. När vi sedan kommer in på frågan om likhet inom kapitalbeskattningen, att olika typer av kapitalvinster skall beskattas lika, måste den likheten var 100-procentig. Det får där inte finnas 1 procents skillnad för då uppstår de s.k. arbitrageeffekterna eller penningmaskinseffekterna. Man kan köra runt några hundra miljoner, och man vinner 1 % för varje gång man kör runt dem. Man vänder med det systemet så att säga skatteströmmen åt andra hållet. Det är inte så att man får 0 kr. i skatt, utan skatten blir så att säga negativ - skattepengarna går från samhället till individen. Det är därför det måste vara en total homogenitet. Det finns, som ekonomer och skattetekniker vet, tre modeller för att åstadkomma detta. En modell är den s.k. cash-flow-skatten där man beskattar den ena eller den andra formen av kapitalflöde. Den diskuterade utgiftsskatten är en skatt av denna typ. Den kan göras mycket elegant ekonomiskt sett, och som ekonom kan man rysa av njutning när man ser den. Men i andra avseenden, inte minst administrativt och begriplighetsmässigt, blir de systemen fullständigt obegripliga. De flesta har därför avskrivit cash-flow-skatten över huvud taget. Den innebär exempelvis normalt sett att man måste betala skatt när man tar upp ett lån. Om en person inte får sina inkomster att räcka till sina utgifter och tar upp ett lån så får han betala skatt på det lånet. Jag tror att svenska folket skulle få svårt att begripa att man måste göra detta. Modellen är elegant ekonomiskt sett, däremot är den inte enkel att arbeta med.

Då återstår det två andra modeller. Den ena modellen är den ekonomiskt riktiga. Alla är fullt överens om att den ur ekonomisk synpunkt riktiga inkomsten är den reala kapitalinkomsten. Den nominella kapitalinkomsten

1988/89:SkU16

Bilaga

är galen. Den är normalt sett alldeles för stor, det är alla överens om. Det vore då naturligt att skatten skall utgå på den verkliga inkomsten. En del personer säger då att man aldrig i livet kan utgå från den verkliga inkomsten vid beskattning av kapitalinkomster, utan man skall utgå från en alldeles galen inkomst. Tänk om vi skulle ha samma betraktelsesätt när det är fråga om arbetsinkomster. Man skulle inte få starta med den faktiska inkomst en person har haft, utan man skall använda sig av en fiktiv inkomst som ligger ungefär dubbelt så högt och sedan med hjälp av olika avdrag försöka komma någorlunda rätt. Det är så man i någon mening uttrycker det.

En annan modell vore att faktiskt beskatta hela den galna inkomsten, den nominella inkomsten. Men det blir på något sätt orättvist om vi beskattar hela den stora nominella inkomsten med full skattesats. För att kompensera att vi har en alldeles för stor inkomst till grund för beskattningen använder vi en extra låg skattesats för kapitalinkomster. Då uppstår problemet att arbete och kapital får olika skattesats. Därmed införs så att säga nya arbitragemöjligheter. Fallet med konsulten som har arbetsinkomster och låter dem stå kvar i bolaget samt sedan säljer bolaget och då får något som kallas för kapitalvinst och likaså en halvering av skatten på sina inkomster är exempel på en enkel form av skatteplanering. Man måste omgärda hela regelsystemet med en mängd bestämmelser och försöka klyva inkomsterna och dela upp dem i kapitalinkomst och i arbetsinkomst och sedan ha den uppdelningen hela systemet igenom. Man får ett regelsystem som vi tror är omöjligt att hantera. Det kommer att skapas nya svårigheter och nya problem med ett sådant regelsystem, och de reglerna skulle bli långt mer besvärliga än de regler man skulle behöva införa vid en real beskattning.

Real beskattning är naturligtvis ekonomiskt överlägsen. När det gäller möjligheterna och strategin för att täppa till möjligheter till skatteplanering är den också överlägsen, och administrativt sett är den i varje fall inte sämre än andra system. Det problem den har tror jag ligger på det acceptensmässiga planet. Människor är inte vana att se den typen av system. Människor har mycket lätt att förstå när de får besked från banken om att de får 1 000 kr. i ränta och att de skall ta upp 450 kr. av dessa i sin inkomstdeklaration. Man har lätt att förstå att man inte skall ta upp hela räntan till deklaration. Men när det gäller lånet på villan, där man betalar ränteutgifter på 10 000 kr. och får göra ett avdrag på 4 500 kr. kommer man att ha svårt att förstå den reala principen. Det är i någon mening fråga om att lära.

I det skatteförslag som vi från LO:s sida presenterade i fjol sade vi att det är möjligt att man måste ta hänsyn till den här aspekten åtminstone under en ganska lång övergångsperiod, tills folk i allmänhet tycker att det är rimligt och rätt att se kapitalinkomster och kapitalutgifter som reala. Under tiden borde man kanske ha någon schablonregel just för vanliga hushålls- och utgiftsräntor, så att man exempelvis skulle tillåta avdrag på upp till 50 000 kr. Då behandlar man utgiftsräntorna på ett schablonmässigt sätt, där t.ex. 30 % av utgiftsräntorna blir minskad skatt. Det skulle vara ett sätt att undkomma det psykologiska problemet, som jag tror är det stora problemet med real beskattning. Det är alltså ett psykologiskt problem och egentligen ett övergångsproblem. När man väl har infört ett system med real beskattning och vant sig vid det kommer alla människor att tycka att det var konstigt att

1988/89 :SkU 16

Bilaga

man beskattade den där andra, den felaktiga, inkomsten under så lång tid. Det största problemet, som jag ser det, är övergångsmässigt.

Rolf Kenneryd (c): Jag skall inskränka mig till en frågeställning. När man talar om skatteplanering är det naturligt att man i första hand berör skatteplanering i stor skala i betydelsen stor skala per individ. Gösta Lyngå var tidigare inne på att det naturligtvis även finns en skatteplanering i stor skala i betydelsen att många individer är inblandade. Vi har sett exempel i det förgångna på hur förlorad arbetsförtjänst har rubricerats som traktamenten, t.o.m. i organiserad form. Kvittning av tjänster förekommer också. Mot bakgrund av att bl.a. P-O Edin talade om behovet av skatteregler som inte leder till moralupplösning skulle jag vilja ställa frågan till samtliga här representerade organisationer: Bedriver ni inom era organisationer någon opinionsbildning i syfte att höja moralen bland era egna medlemmar, dvs. vanligt folk?

P-O Edin: Din anmärkning om skatteregler som leder till moralupplösning kan jag livligt instämma i. Det har jag sett i alla sammanhang, t.o.m. i fackliga sammanhang. Det är lika obehagligt där som någon annanstans - det kan jag garantera. Det är mycket svårt att få tag i det här.

Vår grundläggande inställning inom LO i skattefrågan är att vi är emot skatteplanering. Det är fullt klart att det finns förbund inom LO som mer än andra förbund älskar traktamenten och menar att det skall man inte göra mycket åt. Det finns förbund som älskar rikskuponger och momsfrihet för restaurangbesök och liknande. Vår uppgift gentemot våra närmaste medlemmar, som är förbunden, är att försöka övertyga dem om det systematiskt riktiga. Alla är överens om att vi skall genomföra en skattereform där vi tar alla skattefria tuvor och slänger upp dem på ett stort lass. Sedan delar vi ut dem i litet mer ordnade former till var och en. Alla är överens om en sådan strategi. Men det är lätt för var och en att säga att det är mycket bra, men den skattefria tuva som jag själv sitter på har sina speciella skäl, den måste vara kvar, den skall ni inte röra. Då driver vi en opinionsbildning och säger att detta gäller inte den här gången, utan nu skall alla tuvor upp på lasset. Vi har väl också funderat på att gå ut i en bredare diskussion med våra primärmedlemmar, dvs. löntagarna, och diskutera skattefrågan. Då är naturligtvis, som alltid då vi är ute och diskuterar, moralfrågan och etikfrågan mycket viktiga. Det är viktigt att upprätthålla moral på alla nivåer. Jag håller med om att man gärna talar om de stora undantagen, men det är viktigt att också behålla moralen på det lilla planet och säga att i princip är det samma sak om skatteplaneringen sker i stort eller smått, även om man från ekonomisk synpunkt blir mest upprörd av de stora grejorna.

Jan Bröms: Jag håller starkt med om utgångspunkten för frågan, att detta att dagligdags utsätta människor för frestelser till olika former av skatteplanering är den allvarliga sidan. Mitt svar på din fråga är likartat P-O Edins. När man som organisation går ut och hårt argumenterar för ett snyggare skattesystem har man att göra med en lång rad pusselbitar som uppfattas som obekväma av enskilda medlemmar och av förbund. Det är ibland en ganska jobbig pedagogisk uppgift att förklara för medlemmarna att olägenheterna

1988/89:

Bilaga

måste ses i ett helhetsperspektiv och att det finns ett totalintresse i landet av ett bättre skattesystem som också gynnar oss.

Jaan Kolk: Utöver vad som redan sagts skulle jag vilja tillfoga ytterligare en dimension som vi diskuterar litet inom TCO. Många av våra medlemmar, exempelvis banktjänstemän, sysslar i sitt arbete med den här typen av frågor. Vi har en diskussion som handlar om vilket ansvar våra medlemmar har och hur våra medlemmar skall se på sina arbetsuppgifter, när den här typen av frågor kommer upp. Det är också en intressant och viktig etikfråga.

Gösta Lyngå (mp): Det är glädjande att höra att P-O Edin, Rolf Kenneryd och många andra är överens om att skatteflykt betraktas som något mycket stötande. Frågan gäller väl: Vad skall vi göra i det här huset? Vi stiftar lagar. Vi kan stifta fler och fler lagar och vi kan öka kontrollen. Finns det kanske andra vägar att gå? Jag tänker på att tidningen Arbetet för någon tid sedan publicerade namnen på de nolltaxerare som fanns bland dem som hade höga inkomster. Det var en lång lista över Malmös förnäma personligheter. Sådant är kanske litet indiskret. Det finns kanske andra möjligheter att verkligen tala om för folk att det är allvar, att vi syftar till ett samarbete mellan medborgarna och staten. Medborgarnas insats består delvis i att betala skatt. Många medborgare som kan dra sig undan gör det med mer eller mindre lagliga medel. Det är ett tråkigt moraliskt problem. Vad skall vi göra åt det?

P-O Edin: Grunden måste vara ett bra skattesystem. Det är väldigt viktigt att man nu sätter till alla klutar, inte minst i det här huset, för att få fram ett riktigt bra och systematiskt riktigt skattesystem förhoppningsvis till 1991. Personligen har jag ibland funderat över om inte riksdagen borde ha ett intresse av att gå ut i något slags rikskampanj och försöka understryka att nu är det väl dags att sopa rent från synsättet att det är rimligt att skatteplanera och säga: Låt oss göra det till en hederssak att i princip följa de lagar som skattesystemet vilar på! Om jag smiter undan är det någon annan som åker dit. Vi bör alltså ha ett solidariskt synsätt på skatterna. Vore det inte rimligt att riksdagen, som i sista hand är den som förvaltar skatteinkomsterna och är beroende av dessa inkomster, också försökte påverka opinionen och tog tillfället i akt vid en skatteomläggning att också försöka skapa en ny utgångspunkt för skattemoralen här i landet? Det borde mycket väl kunna övervägas.

Ordföranden: Därmed är utfrågningen av de tre stora löntagarorganisationernas företrädare avklarad. Vi tackar dem för de värdefulla informationer de har gett oss. Samtidigt hälsar jag Claes-Göran Källner från Svenska bankföreningen och Gösta Fischer från Finansbolagens förening välkomna till denna utfrågning, som gäller skatteplanering och skatteundandragande i allmänhet men propositionen om reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag i synnerhet. Jag lämnar först ordet till Claes-Göran Källner, Svenska bankföreningen, för en kort inledning.

1988/89 :SkU 16

Bilaga

48 Claes-Göran Källner: Jag skall be att få börja med samma sak som riksskatteverkets överdirektör började med, nämligen definitionerna. Detta är svår pedagogik, och jag skulle vilja börja med legal pedagogik.

Man rör sig med olika begrepp i den här debatten. Det första är skattefusk. Det är ganska klart vad det är: bedrägeri, skattebedrägeri, bokföringsbrott m.m. Det är självklart att det är oacceptabelt - det behöver vi inte diskutera. Det är redan förbjudet och straffbart. Självfallet medverkar inte rådgivare, kreditgivare, advokater och andra till skattefusk i den mening som jag här ger begreppet, att skattefusk är brottsligt.

Nästa begrepp är skatteflykt. Där blev jag litet överraskad över riksskatteverkets definition. Jag vill nämligen för min del använda ordet skatteflykt så som riksdagen har använt det i lagstiftningen mot skatteflykt. Skatteflykt är då visserligen inte något brott, men det är att handla i strid mot skattereglerna. Man blir inte straffad med fängelse eller annat, utan ”straffet” är att den transaktion man gjort för att minska skatten inte blir godtagen. Man får betala den skatt som man i själva verket skulle ha betalat, och man kanske även får betala ett visst tillägg. Det är alldeles klart att kreditgivarna, som jag närmast vill försöka tala för, inte medverkar till transaktioner som rubriceras som skatteflykt i den mening som jag här vill lägga in i begreppet.

Jag observerade att riksskatteverket tolkar skatteflykt på ett något annat sätt, nämligen som någonting som är lagligt, alltså förenligt med skattelag, men som strider mot lagstiftarens intentioner. Det är något helt annat än den skatteflykt varom riksdagen har lagstiftat i den lagstiftning om skatteflykt som jag nyss nämnde. Då är vi inne på annat, som jag strax skall återkomma till. Jag vill alltså säga att skattefusk och skatteflykt i legal mening inte är något som kreditgivare, banker och andra, medverkar till - det är alldeles självklart. Det är inte förenligt med sund affärsverksamhet, sund bankverksamhet, sund rådgivning till klienter och andra.

Det vore gott och väl om man kunde slå fast dessa skillnader, men vi har flera gånger hört herr vice ordföranden citera t.o.m. en sådan auktoritet som lagrådet, som förklarar hur svårt det är att placera in en viss transaktion i det här mönstret. Är det skattefusk? Är det skatteflykt? Eller är det något som inte faller under dessa begrepp? Skälen till att detta är så svårt har vi hört utvecklas av lagrådet. Att det är svårt beror naturligtvis på den typ av lagstiftning vi har haft och i ökad utsträckning har fått de senaste 25 åren, nämligen dels i form av vad man ibland litet vårdslöst kallar kautschukparagrafer, dels i form av kanske av brådska föranledd icke fullt genomtänkt lagstiftning. Detta drabbar framför allt dem som i dessa frågor skall råda och hjälpa medborgare, dvs. banktjänstemän, advokater, revisorer m.fl. Hur skall man agera?

Antag att vi håller oss till bankfallet och att det blir aktuellt med en viss transaktion eller en viss marknadsföringsåtgärd. Man frågar då skattejuristerna, för sådana skaffar man sig - man betalar dem så bra som vi har hört här för att verkligen få ordentliga och skickliga råd - och de svarar: Det här är icke förenligt med skatteflykt. Det är mer sannolikt att det icke blir godkänt av skattemyndigheterna på grund av skatteflyktslagen. Då avråder man klienten och kollegorna i banken, som övervägar att ge krediter och man säger: Låt bli detta - det håller inte.

1988/89:SkU16

Bilaga

4¶Riksdagen 1988/89. 6 sami. Nr 16

Sedan har vi det andra fallet, där skattejuristen gör samma prövning efter bästa förstånd och finner att det mesta talar för att transaktionen icke strider mot någon straffregel och icke heller mot skatteflyktsreglerna. Transaktionen är alltså icke förbjuden enligt skattelagstiftningen. Om skattejuristen finner att övervägande skäl talar för att transaktionen är så att säga ren, då måste han ju råda klienten att göra transaktionen, om klienten önskar det, och - numera när det inte är några kreditrestriktioner - även tillstyrka att man lånar ut pengar till den.

När det är tveksamt hur utgången blir, när det står och väger - det är då problemet finns. Hur skall man då hantera situationen, när man står inför ett tilltänkt affärsavtal, inför en affärshändelse, en rådgivning, en kreditgivning eller vad det kan vara? Då är vi inne i en gråzon. Jag antar att det är denna gråzon man diskuterar när man använder uttrycket ”laglig men i strid mot intentioner” eller uttrycket ”skatteundandragande” och andra uttryckssätt som är svåra att definiera.

Problemet är i det ekonomiska livet att om man i alla sådana här tveksamma fall skulle säga ”låt oss vänta på skattedomstolarna”, så skulle det inte bli så många affärer gjorda. Vi får inte glömma att näringslivet ändå har krav på sig att transaktionerna skall göras - inte alla, det medges, men en hel del. Inom denna gråzon varierar naturligtvis försiktigheten. Den har väl inom bankväsendet ökat, bl.a. av det skäl som här nyss antyddes, att man fäst mer och mer uppmärksamhet på etiken på detta område både genom personalorganisationen, Bankmannaförbundet, i bankledningen och inte minst på utbildningssidan. Man befinner sig i detta dilemma, men man får inte glömma att så länge det inte är skattefusk eller skatteflykt, så är skatteplanering definitionsmässigt inte någonting som man skall lägga moraliska eller nedsättande synpunkter på. Man kan tvärtom säga att i den mån skatteplanering sker inom skattelagstiftningens gränser, sådan denna lagstiftning nu är, så är en företagsledare skyldig gentemot sin styrelse, sina revisorer och sina aktieägare att tillämpa skatteplanering. Medborgarna har ju också en viss rätt att inom lagens ram göra det. Man skall alltså akta sig för att anlägga i och för sig nedsättande omdömen på skatteplanering.

Då är man tillbaka till moralen och frågan om vems fel allt detta är. Så sent som i dagarna har vi ju konstaterat den concensus som numera råder om hur orimligt för att inte säga bisarrt vårt skattesystem är, har varit och har blivit under de senaste åren. Här talas ju mycket om etik och moral, och det är viktigt och riktigt. Etiken och moralen ligger väl jämnt fördelad både hos de praktiskt verksamma människorna och hos tillskyndarna av ett skattesystem, som ställer dessa praktiskt verksamma människor inför de avvägningsproblem som jag här har försökt beskriva. Lösningen är naturligtvis ett bättre skattesystem. Näringslivet, som ju har haft detta ärende om handelsbolagen på remiss, har sagt att man måste göra något åt förhållandena, de är inte bra, lagstiftaren skall självfallet gå in. Här harvi en avart, men den skall man rätta till, inte med brösttoner utan med lagstiftning. Och det är det man gör. Sedan kan man diskutera hur lagstiftningen tekniskt skall utformas. Det är jag inte någon expert på och skall avstå från att ta upp.

Jag vill stanna här efter dessa litet mer allmänna synpunkter. Jag kände ett behov av att framföra dem och ställa den kyrkan mitt i byn.

1988/89 :SkU 16

Bilaga

50 Ordföranden: Vi tackar för denna information, och jag lämnar nu ordet till Gösta Fischer, Finansbolagens förening.

Gösta Fischer: Först vill jag säga att jag helt instämmer i de synpunkter som Claes-Göran Källner lagt fram här när det gäller den grundläggande analysen av problemet och terminologispörsmålen. Jag tänker ge en snävare bild av hur det här ter sig ur en branschorganisations synvinkel.

Vi har ju förstått att man från politikerhåll undrar hur det kan gå till - att inte organisationer av skilda typer kan förhindra en utveckling som samhället måhända inte gillar. Utgångspunkten är gråzonen. Jag vill hävda att den absoluta uppfattningen inom näringslivet är den att bevisbördan för beskattning ligger på staten. Det är inte näringslivet som skall bevisa att man inte är skatteskyldig. Det finns med andra ord ett absolut behov av klara riktlinjer. Finns det inte klara riktlinjer, då tror jag att det alltid kommer att vara så att näringslivet, i den konkurrenssituation som råder på marknaden, tar de möjligheter som finns att tjäna pengar, fortfarande så länge man rör sig på det legala området.

Det finns möjligheter att sätta upp etiska regler. Det har också gjorts inom kreditinstituten. Finansbolagens förening har nyligen antagit etiska regler för kreditgivning. Jag tror att man har diskuterat detta även på bankhåll. Sådana etiska regler kan inriktas på alla möjliga praktiska frågor av typen att man skall följa lagar och förordningar. De kan inriktas på hur man skall hantera sina kunder, hur man skall behandla reklamationer osv. Det är förhållanden som det är någorlunda lätt att ha etiska uppfattningar om.

I linje med detta ligger också att man kan ingå överenskommelser med bankinspektionen, med konsumentverket och andra om hur man skall bete sig t.ex. i marknadsföring o.d. Men när man närmar sig kärnan av den affärsmässiga verksamheten är det ofta inte möjligt att med hjälp av etiska principer styra näringslivet. Då måste lagstiftaren sätta upp en del staket som samhället vill ha.

Om man tar fallet med handelsbolagen är frågan: Hur hanterades det här inom finansbolagen som jag närmast kan uttala mig om? Ett par tre bolag har ägnat sig åt detta. Skulle föreningen eller någon annan i förväg ha kunnat säga till dessa bolag att det här bör ni inte göra? Jag har redan sagt att det nästan hade varit omöjligt. Det gick inte att av lagstiftningen eller av kommentarerna få någon bestämd uppfattning om huruvida detta var lagligt eller inte. Vad gjorde bolagen då? Jo, de konsulterade all den expertis som fanns till hands - juridisk expertis och skatteexpertis - innan det här konceptet sjösattes. Man fick då klartecken. Sedan blev det så småningom ändå diskussioner om detta i massmedierna. Man gjorde då ytterligare kontroller via rättsvetenskapsmän på våra universitetsorter och fick fortfarande klartecken. Det hade nog varit knepigt för en branschorganisation att i en sådan situation gå in och från början avfärda denna möjlighet. I grunden är det, som många har sagt här, fråga om hur det grundläggande skattesystemet ser ut. Jag tror att de regler som nu, som det förefaller, kommer att föreslås av regeringen när det gäller revision av skattesystemet säkert kan bidra till att åtminstone av samhället oönskade former av s.k. skatteplanering försvinner eller i varje fall blir mindre attraktiva.

1988/89:SkU16

Bilaga

51 Många inlägg här skulle man vilja kommentera. Någon frågade om det finns någon sorts intellektuell lust hos näringslivet att utmana staten. Jag tror visst att det finns en sådan intellektuell lust, men den riktar sig inte mot staten utan mot konkurrenterna. Det är så det skall vara i en marknadsekonomi. Det får tillkomma staten att sätta upp gränserna för hur långt konkurrensfriheten skall kunna sträcka sig.

Vi har haft en del invändningar av mer praktisk natur mot det förslag som föreligger, men det hindrar inte att jag vågar säga att det ur finansbolagens och kreditgivarnas synvinkel inte alls är ovälkommet att staten nu reglerar denna möjlighet till dubbla avdrag. I den form detta har kommit att marknadsföras har det kanske blivit väl utmanande - det är nog fullt klart.

Anita Johansson (s): Jag skulle vilja vända mig till Gösta Fischer från Finansbolagens förening. Vi vet ju att finansbolagen bl.a. är behjälpliga vid skatteplanering. Ungefär för ett år sedan beslöt riksdagen att sätta stopp för skatteplanering via förskottsräntor. När detta stod klart inleddes en hastig expansion av antalet kommanditbolag. Det föll sig naturligt att dra slutsatsen att de som tidigare hade skatteplanerat med förskottsräntor nu såg sig om efter andra möjligheter. Det har inte varit någon brist på upplägg - det har vi kunnat höra i debatten här i dag. Utöver skatteplanering med förlustandelar i kommanditbolag har vi sett nya varianter, t.ex. handel med skalbolag, utdelningsfonder, handel med aktier, med beskattning av vinstmedel. Det skulle vara intressant för oss i skatteutskottet att få reda på vad ni har för skatteplanering som man kommer att flockas kring härnäst. Kan företrädaren för Finansbolagens förening ge oss något besked i dag, så att vi kunde vara litet före i den här debatten?

Gösta Fischer: Finansbolagens förening kan inte ge något som helst besked. Utgångspunkten för frågan är ju att man anser att all denna verksamhet a priori är förgriplig och bör stoppas. Frågan ställdes ju också till riksskatteverket, om verket inte hade så stora resurser att det kunde titta in i framtiden och i förväg stoppa skatteplaneringsåtgärder. Det kunde inte riksskatteverket. Än mindre kan vi det från föreningen. Jag vill påstå att det inte ens är önskvärt att organisationerna låser branschen i förväg i fall där det inte är fullt klart från början att de är olagliga, och så är ju sällan fallet.

Anita Johansson (s): Skattepolitiken bör syfta till, tycker jag, att främja en rimlig och bra fördelningspolitik. Skatteplanering av alla sorter innebär att man upphäver lagstiftarens intentioner. Jag skulle vilja få veta om finansbolagen kan se några produktiva inslag som kan förknippas med de här affärerna.

Sedan tycker jag att det var ett mycket bra förslag som kom fram här i dag från P-O Edin. Han föreslog en kampanj om skattemoralen. Skulle finansbolagen vilja vara med på en sådan kampanj?

Gösta Fischer: Ja, jag kan visst tänka mig att vara med på en kampanj om skattemoralen. Jag tror inte alls att man skall se kreditgivarna som några förkämpar för dålig skattemoral.

1988/89:SkU16

Bilaga

52 Anita Johansson (s): Jag frågade också om ni kunde se några produktiva inslag i den typ av skatteplanering som försiggår. Vi vet ju att det handlar om mycket pengar. Ni måste ju ha någon liten vision om vad det är för typ av produktivitet som detta med skatteplanering står för.

Gösta Fischer: Om man gör en konstruktion - det finns ju grader i helvetet - som helt saknar förankring i ett kommersiellt intresse vid sidan av skatteplanering, är risken naturligtvis mycket stor för att skatteplaneringen är någonting som man inte bör ägna sig åt. Det kanske har varit så i vissa av kommanditbolagsfallen. Jag talar då inte om de bolag som hör hemma i föreningen utan kanske i första hand om andra bolag.

Skatteplanering är inte någon nationell företeelse. Alla skatteplanerar ju inom lagens råmärken även internationellt. En stor del av den finansiella marknaden är präglad av ett visst skattetänkande utan att det därför anses vara oetiskt. Man kan ju föra upp det på ett internationellt plan och säga att om svenska företag skall bli konkurrenskraftiga, då måste de se till att hålla sina kostnader under kontroll. Och detta är ett sätt att hålla kostnader under kontroll.

Bo Lundgren (m): Jag tror att vi alla i den här salen är överens om att skatteplanering av den omfattning och av den komplexitet som nu förekommer är ganska improduktivt. Det skulle vara skönt att slippa skatteplanering och i stället kunna satsa sina resurser och sin tid på andra saker som vore mer nyttiga för både samhället och enskilda medborgare.

Utan att gå in på detaljerna i den här lagstiftningen - det finns andra som senare kan ta upp dessa - vill jag fråga Claes-Göran Källner och Gösta Fischer: Vad är det, enligt er uppfattning, som gör att banker och finansbolag ägnar så mycket tid åt skatteplanering? Vad är det som gör att de enskilda kunderna efterfrågar dessa tjänster?

Claes-Göran Källner: Med all önskvärd tydlighet har det väl framgått av denna debatt att skattesystemet är så komplicerat att ingen transaktion av någon betydelse kan genomföras utan att skatteproblemen kommer i förgrunden, vilket alla som arbetar med detta i bankerna kan omvittna. Detta förhållande ses som ett stort bekymmer, och man skulle inget hellre vilja än att icke för dyra pengar behöva anställa dessa skickliga skattejurister som finns inom riksskatteverket. Detta är ett nödvändigt ont, men eftersom vi har att göra med företag som driver rörelse och som enligt aktiebolagslagen har till uppgift att skapa vinst, så måste banker, finansbolag, advokater och revisorer i egenskap av rådgivare till dessa företag spela på de villkor som gäller. I annat fall skulle ju hela näringsverksamheten på något vis vara förfelad. Det är den situation som råder, och alltså måste man i dag skaffa den bästa sakkunskapen åt sina klienter och kunder. Visst är detta ett nödvändigt ont, och visst har Bo Lundgren rätt i vad han säger, att dessa resurser kunde användas mycket bättre. Återigen är vi då tillbaka till att det kan bli bättre med ett enklare skattesystem.

Eftersom jag ändå har ordet vill jag i samband med vad jag nyss sade tillägga att naturligtvis vill vi alla medverka till att förbättra skattemoralen. Det har ju sina sidor för den stora grupp medborgare som i massmedia tar del

1988/89:SkU16

Bilaga

av det omvända förhållandet, nämligen hur vissa företagare och skattebetalare råkar väldigt illa ut, samtidigt som det kanske råder en viss småaktighet från statsmaktens sida när det gäller att gottgöra dem då misstag begåtts. I en del fall har det förekommit bl.a. vad som tidigare kallades Pomperipossaeffekter. Allt sådant får ett mycket stort genomslag till följd av en skattelagstiftning om vars uselhet vi alla är överens. Därför är det inte så lätt att ändra skattemoralen. Om man nu skall tala i termer av skuld, får vi nog fördela den jämnt på olika grupper och beslutsfattare i samhället. Det här är ett svårt problem.

Gösta Fischer: Bo Lundgren frågade varför banker och finansbolag ägnar sig åt skatteplanering. Ja, helt enkelt därför att den tjänsten efterfrågas. Vår uppgift är att tillgodose kundernas önskemål. Nästa fråga blir naturligtvis: Varför efterfrågas den tjänsten? Då återkommer vi till resonemanget om skattesystemet, vilket vi inte behöver gå in på igen, men det är där knuten ligger.

Bo Lundgren (m): Tror ni att det är möjligt att genom fortsatta punktinsatser, liknande de 22 som tidigare genomförts, undvika skatteplanering i framtiden, om man inte vidtar några förändringar av det grundläggande skattesystemet och av marginalskatterna?

Claes-Göran Källner: Vi nödgas konstatera att uppfinningsrikedomen är sådan att lagstiftaren alltid ligger efter.

Det nu aktuella ärendet på utskottets bord visar med önskvärd tydlighet att reglerna är oklara, när t.o.m. lagrådet har uttryckt sitt ogillande, men man kan nog tolka lagrådets språkbruk på annat sätt än vad Jan Bröms här gjorde. När lagrådet säger någonting negativt, betyder det - även om ordalagen är försiktiga - att man gått väl långt. Jag påstår att den typ av lagstiftning som här föreslås, som lagrådet kommenterar på det här sättet, anstår inte Sveriges riksdag, eftersom det finns så många olösta problem, så mycken retroaktivitet och så många förflyttningar av problem från en punkt till en annan. Därför är svaret på frågan nej. Här måste stora grejor till.

Gösta Fischer: Jag har ingen annan uppfattning. Claes-Göran Källner har helt rätt.

Bo Lundgren (m): I dag är skattesatsen på kapitalinkomster och utdelningar - de är ju dubbelbeskattade - för den enskilde med högsta marginalskatt 75 %. Detsamma gäller för korta realisationsvinster. Om den skattesatsen minskades med t.ex. 30 %, skulle det minska intresset för skatteplanering av den här typen?

Claes-Göran Källner: Ingen är väl tillräckligt mycket expert för att svara på den frågan. Detta är mer ett psykologiskt spörsmål. P-O Edin menade att om man rör sig i intervallet 10-30 %, så är frestelserna eller möjligheterna desamma som vid de intervaller vi nu diskuterar.

Om man talar om fysiska personer med inkomst av tjänst, tror jag att nivån har stor psykologisk betydelse. När det gäller affärskonkurrens, affärsförhållanden och konkurrens med utländska anbudsgivare är det nog snarare

1988/89 :SkU 16

Bilaga

skillnaderna - oavsett på vilken nivå de ligger - som är det avgörande. Man kan inte ge ett generellt svar på den frågan.

Gösta Fischer: Jag är av samma åsikt. Jag känner mera för den ”brömska tolkningen” av problemet. Det är skillnaderna som spelar större roll än nivån.

Britta Bjelle (fp): Claes-Göran Källner sade att den lagstiftning som vi nu har att besluta om inte anstår Sveriges riksdag, därför att den innehåller så många olösta problem. Detta är ofta dilemmat när man kommer fram till dessa frågeställningar. Inte heller vi i folkpartiet tycker att de dubbla avdragen är bra, men hur skall man få en rimlig lagstiftning? Då vill jag återknyta till vad du tidigare berört, nämligen att man t.ex. inom bankerna - om jag förstått saken rätt - anser att man skall kunna använda lagstiftning ända fram till dess att det blir stopp. Den här grå zonen skall man alltså kunna tänja ut ändå fram till ett stopp. Vore det inte rimligt att man även inom bankerna förde en etisk diskussion, eftersom utan bankernas medel skulle mycket av den skatteplanering som förekommer inte kunna äga rum?

Även om jag har förståelse för att man försöker flytta inkomsterna dit där man får den lägsta inkomstskatten, inser man som utomstående bakgrunden till varför en viss lagstiftning kommer till stånd. Det är inte så svårt att konstatera var riksdagen egentligen tänkt sig att gränserna skall gå. Alltså borde man kunna hålla sig till en del av de intentionerna. Varför skulle man då inte också inom Bankföreningen kunna föra en etisk diskussion och bestämma sig för att man inte skall använda sådant som är mest utmanande? Effekten av all den lagstiftning mot skatteplanering som kommit till stånd under de senaste åren är att skatteplaneringen blivit så utmanande. Man erbjuder t.o.m. paket för ren skatteplanering.

Claes-Göran Källner: Den första uppgiften är att försöka få gråzonen så liten som möjligt. Det är en lagstiftningsuppgift som är mycket svår, vilket inte bara gäller skatteområdet, utan även alla andra områden. Det finns exempel på mycket vag lagstiftning av den här arten. Vi vet ju att det beror bl.a. på att förhållandena ändrar sig snabbt, i andra fall på teknikens utveckling och ibland kanske t.o.m. på politiskt betingad brådska. Vi får alltid kvar en liten gråzon hur skickliga lagstiftare vi än har och hur mycket lagrådet och utskottet än anstränger sig. Det får vi leva med.

Det är klart att inom denna gråzon bör man föra en diskussion, och den har påbörjats. Gösta Fischer nämnde att den har börjat i finansbolagen och även inom bankområdet. Jag vet att sparbankerna - som jag nu inte representerar - har etikfrågor högt upp på listan. Också affärsbankerna har det, och då icke minst i utbildningssammanhang.

Det finns en särskild utbildningsorganisation för affärsbankerna som har producerat en skrift som heter Etik i bank. Den används när man undervisar banktjänstemän. Man försöker få etiken att tränga igenom på det viset att alla banktjänstemän skall bibringas förmåga att reagera om de stöter på någonting som är konstigt och svårt, samtidigt som de skall fråga sig om transaktionen verkligen är förenlig med vad de bör göra. Sök råd hos bankens skatte jurist på hög nivå! Denna typ av verksamhet har på senare år

1988/89:

Bilaga

intensifierats. Det är just ett praktiskt, konkret sätt att få till stånd den här etikdebatten, eftersom det ändå är banktjänstemän som konfronteras med de kunder som vill göra transaktioner eller som skall erbjudas sådana paket som tidigare nämndes.

Jag instämmer alltså i att det är befogat, viktigt och nyttigt att aktivera den här verksamheten. Jag kan inte säga att man har gjort allt - det kan bli bättre - men man har i alla fall börjat.

Britta Bjelle (fp): Man kan ju stifta lagar som går väldigt långt för att försäkra sig om att gråzonen blir så smal som möjligt. Å andra sidan kan man stifta lagar som inte hämmar en utveckling, i syfte att skapa ett spelrum i samhället, vilket också näringslivet tjänar på.

Om man hade lagstiftning som inte gick så långt, skulle kanske utvecklingen bli mer sådan att riksskatteverket processade om olika frågor, vilket skulle medföra att man får prejudikat som i någon mening blir styrande men där lagstiftningen så att säga inte tagit hela kakan och ”klippt till”.

Hur skall man komma till rätta med skatteplanering? Finns det inget annat sätt än att - ungefär som vi gör nu - anta en proposition, där man vill komma ifrån detta med dubbla avdrag och samtidigt ta med en mängd andra saker för att helgardera sig? Kan finansbolagen och Bankföreningen, i kombination med etiska diskussioner, tänka sig en utveckling - det är ju de som tillhandahåller en del av dessa pengar - som innebär att man i stället har en lagstiftning som mer utgår från ett förtroende att man själv kan bedöma vad en process i en skattedomstol kan leda till och att man därför blir försiktigare?

Gösta Fischer: Generellt skulle man nog inom näringslivet föredra normgivning genom praxis snarare än lagstiftning. Det finns vissa gränser, men i princip är det nog så. Den här normbildningen fortgår ju egentligen på alla plan - jag nämnde överenskommelserna vi har gjort med konsumentverket och bankinspektionen.

Riksskatteverket har möjligheten att genom förhandsbesked skapa en form av praxis, men det förutsätter förstås att man får frågor att behandla. Förhandsbeskeden är ju alltid intressanta och avpassade till de speciella fall där frågorna ställs, vilket gör att beskeden är användbara.

Lagstiftning är mer trubbig, men fortfarande är kärnpunkten denna: Klara spelregler. Om man inte kan åstadkomma det på det ena sättet, får man göra det genom det andra. Vi har kommit att tycka att lagstiftning nästan är att föredra framför generalklausuler och andra typer av diffusa riktlinjer, som gör att man inte vet vad man har att rätta sig efter. Lagstiftningsprocessen är jobbigare att komma igenom, och den kan slå litet fel. Som du säger kan det bli en trubbig effekt, men lagstiftning är ändå att föredra framför ett flytande läge, om följden blir att det flytande läget vänds emot kreditgivarna. Helst skulle vi vilja se att den omständigheten att det flyter i stället bör vara en fördel för näringslivet. Men med det synsätt som man nu kan börja skönja hos staten, att bevisbördan flyttas över till oss i stället för att ligga hos den, blir det ju en nackdel, och då är det kanske bättre att ha en lagstiftning.

1988/89: SkU16

Bilaga

56 Claes-Göran Källner: Jag känner behov av att gå in i den här debatten.

Som vi alla vet är problemet med att vänta på domstolsprejudikat att det naturligtvis tar väldigt lång tid. Under den tiden kan verksamheten gå i stå, kanske till nackdel för affärsverksamheten och initiativ. Dessutom finns det alltid mindre nogräknade aktörer som tar större risker, därför att de inte bryr sig om vad regeringsrätten säger om sju år. De kör på medan andra inte vågar på grund av att de är måna om sitt anseende i banken. Med detta system får man alltså så till vida en snedvriden konkurrens som de mindre nogräknade tjänar på.

Om man har som ambition att göra lagstiftning så klar och tydlig som möjligt - alltså icke generalklausuler - står det från början klart vad som gäller och att den som överträder eller är mindre nogräknad genast åker dit och får betala. Rättsbildningen genom prejudikat är väl egentligen i stor utsträckning ett nödvändigt ont - inte fullt ut därför att spelrummet för nyheter och innovationer vill vi ju inte bli av med. Det vore som att kasta ut barnet med badvattnet.

Låt oss för ett ögonblick tänka oss att vi skulle omsätta resonemanget när det gäller skatteplaneringsområdet till straffrättsområdet. Där kan man inte ha definitionen att någonting visserligen är förenligt med lag, men det strider mot lagstiftarens intentioner, och därför dömer man till två års fängelse. Så kan man ju inte ha det.

Många uppfattar skattetillägg och annat som ett nog så kännbart ”straff’, även om det inte är ett straff i strafflagstiftningens mening. Man får därför vara något försiktigt också med det här synsättet. Det är svårt att vara lagstiftare.

Britta Bjelle (fp): Betyder det att ni inte vill ha ett eget ansvar, utan att ni vill att staten skall ta ansvaret?

Claes-Göran Källner: Ja, i varje fall i större utsträckning än staten gör genom de kautchuklagar och generalklausuler som nu tillämpas.

Bruno Poromaa (s): Jag vill anknyta till den fråga som Anita Johansson ställde till finansbolagen om den edinska kampanjen. Jag undrar om Bankföreningen också är av samma uppfattning?

Bankföreningens representant Claes-Göran Källner klagar över att de jurister som anställts är otroligt dyra. Kan man inte tänka sig att använda dessa jurister på ett bättre sätt, t.ex. att de uppmärksammar lagstiftarna på ev. kryphål som finns i lagstiftningen? Då kanske man kommer ifrån, och helt enkelt på lång sikt eliminerar, den grå zonen.

Gösta Fischer: Om man formulerar frågan så, då har man ju fortfarande grundinställningen att gråzonen tillhör staten, och att det är vi som skall uppmärksamma staten på när det har blivit något läckage i gråzonen, och då skall vi be staten vara snäll och täppa till läckaget. Det är inte näringslivets uppgift. Detta är ett spel med näringslivet på en sida, konsumenterna på en annan, staten på en tredje och myndigheterna på en fjärde - man kan få in många aktörer i det här spelet. Vår roll kan väl inte vara att ständigt påpeka för lagstiftaren var något hål måste täppas igen eller om det existerar någon ofullkomlighet. Vi har ingenting emot att påtala missförhållanden i de fall där

1988/89SkU16

Bilaga

vi ser att det blir skadeverkningar för näringslivet, men i skatteplaneringsfallen är det naturligtvis väldigt svårt att agera på det viset.

När det gäller moralkampanjen kan man naturligtvis ställa upp för en sådan, men då vill man gärna veta vilken typ av konkreta åtgärder som man skall stödja och vad som skall ligga i denna moral. Det hjälper ju inte med en moralkampanj om innebörden av skatteväsendets regler är suddig.

Rolf Kenneryd (c): Claes-Göran Källner nämnde att man har utarbetat ett utbildningspaket. Innehåller det paketet också ubildningsinsatser när det gäller banktjänstemännens handläggande av, vad man skulle kunna kalla, vardagsskatteflykt - ett begrepp som jag tidigare diskuterade med P-O Edin m.fl.

Min andra fråga är föranledd av den diskussion som Bo Lundgren initierade om skattesatsens höjd och skattesystemets komplexitet. Av era svar kunde man få intrycket att det skulle vara möjligt att eliminera skatteplanering och skatteflykt med ett nytt skattesystem. Tror ni verkligen att det är möjligt?

Claes-Göran Källner: Jag känner inte till några detaljer kring utbildningspaketet som är ganska nytt. Det har sagts mig att det är upplagt så, att eleverna först läser denna bok som är mer allmänt hållen. Därefter arbetar man med praktiska exempel, där handledaren, en äldre erfaren banktjänsteman, går igenom med eleverna, i regel ungdomar, tänkbara uppkommande fall som de kan möta ute på kontoret och hur de då skall reagera.

Jag har själv inte tagit del av materialet, men det rör sig om ett 50-tal fall som ingår i detta. Jag har försökt verka för att materialet skall spänna över allting som kan rymmas inom etikområdet, och därvid även skatteplaneringssidan, särskilt som den ingår i den grundläggande skriften. Jag vågar inte svara bestämt, men jag skulle tro att även skatteplaneringsfrågor kommer att omfattas av denna utbildning.

Den andra frågan som Rolf Kenneryd ställde har vi tidigare varit inne på. Såvitt gäller fysiska personer och inkomst av tjänst, kommer nog en väsentlig sänkt marginalskattenivå att påverka skatteplaneringen. När det gäller företag är det mera tveksamt, eftersom affärsmässiga och andra överväganden måste göras. Det är skillnaderna mellan olika skattesatser, beroende på olika lägen, som är mera avgörande än på vilken nivå man hittar dessa skillnader. Svaret blir alltså litet både/och eller antingen/eller.

Lars Bäckström (vpk): Jag skulle vilja ställa frågor till Källner och Fischer vad gäller att försöka kasta litet ljus över denna gråzon ni har talat så mycket om. Anser ni att det över huvud taget finns en etisk gräns för det som inte är skattefusk eller skatteflykt i den meningen ni har redogjort för, men väl en sådan skatteplanering att den kan anses som oetisk - dvs. för ett seriöst kreditinstitut oetiskt att vara behjälplig till - eller att den på annat sätt kan strida mot sed och sundhet?

Om det inte finns en sådan etisk gräns, så har jag uppfattat er som att ni menar att det bör vara lagstiftarens sak att minska denna gråzon, och vad ni då kräver är ju så att säga en hårdare och snabbare skattelagstiftning. Det är väl heller inte riktigt det ni egentligen önskar er. Om ni hade en sådan etisk

1988/89:SkU16

Bilaga

gräns, så kan man ju förutsätta att lagstiftaren kan tänka sig att inta en något mjukare hållning. Man kunde också tänka sig att om man hade hårda etiska regler, så blev det inte en konkurrensfördel för andra konkurrerande kreditgivare, för då fick man inte vara med i era föreningar. Det skulle också vara en konkurrensnackdel för ett oetiskt företag. Ni skulle så att säga kunna tillgodose era egna syften med hårdare etiska regler. Ser ni denna möjlighet?

Gösta Fischer: Jo då, visst finns det en etisk gräns, men svårigheten ligger just i att fastställa var den ligger någonstans. Man kommer inte så långt bara genom att säga att det finns en gräns. I själva verket pågår hela tiden någon form av etisk diskussion inom bolagen.

Nu har vi de här fallen med handelsbolag och kommanditbolag. Vissa bolag utnyttjade möjligheten, andra gjorde det inte. Jag föreställer mig att de som inte gjorde det säkert hade gjort någon form av etisk programbestämning. Andra kanske ägnade sig åt utdelningsfonder, ytterligare andra ägnade sig åt förskottsräntor, men vissa gjorde det inte. Jag menar att diskussionen pågår ständigt.

Du frågade om det inte är möjligt att stänga föreningens gränser, sätta upp en viss nivå. Jo då, och det gör vi också. Medlemskap i Finansbolagens förening är inte automatiskt. Det har förekommit att vi har sagt nej, bl.a. av etiska skäl. Vi har haft kännedom om att bolag har agerat på marknaden på ett sätt som inte var riktigt och som vi inte gillade. Det finns sådana möjligheter, men när det gäller de stora problemen där mycket pengar är involverade och där man befinner sig i ett utsatt konkurrensläge, kan det vara svårt att själv resa det etiska staketet.

Claes-Göran Källner: Dessa frågor är rätt ställda. De sätter fingret på den ömma punkten. Visst finns det etiska gränser. När det gäller lagstiftningen mot skatteflykt finns ännu inte tillräckligt många avgöranden i högre instans för att ge oss någon ledning. Vi vet alltså inte riktigt var gränserna går. Gränserna kan dessutom variera. Etiken kanske är en annan om vi har kreditransonering - då skall man inte ge lån till onödiga eller improduktiva angelägenheter, utan då skall man ge lån till industriinvesteringar och bostadsbyggande. Så var det under en lång följd av år. Det var ganska självklart att etiken, samhällsnyttan eller vad man vill kalla det, slog till. I ett annat läge - som det vi har nu - måste man först fråga folk vad de skall använda t.ex. en kredit till.

Dessutom har det diskuterats vad som skulle ske om man inom en branschorganisation, en grupp företag, skulle enas om vissa gränser. Jag har inte frågat näringsfrihetsombudsmannen om han skulle gilla den typen av konkurrensbegränsning. Detta är för mig en öppen fråga. Även om näringsfrihetsombudsmannen skulle gå med på detta, vore det ett mycket svårt att i en grupp av tio företag - eller som i Finansbolagens förening 40 eller 50 företag - konkret sätta gränserna för de fall som kan tänkas komma upp. Man skulle nog i den etiska diskussionen också komma fram till någon form av generalklausul. Då vore man inte mycket hjälpt.

Det är lätt att tala om etik och etiska gränser. Problemen uppstår först i de konkreta situationerna. Jag vill gärna hålla med frågeställaren att vi bör

1988/89:

Bilaga

sträva i denna riktning. Frågan är rätt ställd och träffar den ömma punkten. Här ligger en svårighet.

Lars Bäckström (vpk): Hur bedömer Bankföreningen bankernas agerande i fråga om utdelningsfonderna? Är detta ett etiskt försvarbart handlande, med denna omsättning på runt 30 miljarder?

Claes-Göran Källner sade att ni på bankerna helst skulle slippa anställa dessa dyra skattejurister. Men jag såg en rubrik i Veckans Affärer: Skatteplanering mycket lönsamt för bankerna. Bestrider Claes-Göran Källner denna rubrik i Veckans Affärer?

Claes-Göran Källner: Utdelningsfonderna kommer att prövas av skattemyndigheterna. Jag är inte skatteexpert, men såsom utdelningsfonderna har skildrats finns en viss sannolikhet för att de kommer att drabbas av generalklausulen. Det tror jag våra vänner från riksskatteverket kan svara på.

I det system vi har är skickliga skattejurister till gagn för, i detta fall, bankerna såsom rådgivare åt kunderna. Det är alldeles självklart. Det tillkommer inte mig att gå in på deras löneförhållanden. Vill man ha de skickligaste, betalar man den lön de betingar. Men detta är inget självändamål, utan det tillhör den service som ett affärsföretag, en bank, måste ge till sina kunder.

Lars Bäckström (vpk): Claes-Göran Källner kanske inte uppfattade min fråga. Det stod i Veckans Affärer nr 40: Skatteplanering mycket lönsamt för bankerna. Vill herr Källner bestrida denna rubrik?

Claes-Göran Källner: Skatteplanering i den mening som här avses är en tjänst. Bankerna tjänar pengar dels på räntemarginaler, dels på tjänster som utförs - notariatstjänster, rådgivning m.m. Även dessa rådgivare i bankerna har en viss taxa. Det hör till det affärsmässiga systemet. Ju svårare ärenden, ju skickligare jurister och ju större affärer, desto mer intressant är denna del av bankernas affärsverksamhet, dvs. att ge kvalificerad rådgivning och kvalificerade tjänster. I den meningen är rubriken naturligtvis riktig.

Gösta Lynga (mp): Det Gösta Fischer sade om etiska regler gjorde mig mycket nyfiken. Sedan har denna fråga utvidgats på ett sätt som gjort mig litet mer betänksam. Etiska regler bör ju alltid innefatta en lojalitet. Man kan vara lojal mot det företag man arbetar inom. Man kan vara lojal mot sin klient. Man kan vara lojal mot medmänniskor, mot allmänheten och man kan vara lojal mot staten. Vari ligger lojaliteten i de etiska regler ni tydligen har accepterat?

Gösta Fischer: Denna fråga är komplicerad. En medlem som skrivit under de etiska reglerna, och det måste alla våra medlemmar göra, är först och främst lojal gentemot branschen, mot de andra medlemmarna i föreningen. Om man avviker från de etiska reglerna och börjar agera på något annat vis är man illojal mot sina konkurrenter. Det skall man inte få vara. Sedan är det också fråga om en lojalitet mot våra kunder.

Jag förstår att Gösta Lyngå egentligen är ute efter om man också är lojal mot, låt oss säga högre värden, såsom skattesystemet och tänkandet bakom

1988/89:SkU16

Bilaga

skattelagstiftningen. Det står i de etiska reglerna att finansbolagen skall följa lagar och förordningar samt riktlinjer och diverse uttalanden från bankinspektionen och riksskatteverket. Gör man inte det är man illojal mot grundtanken i lagstiftningen. Men det gäller att veta vad i systemet som skall följas, vad innebörden av den skatterättsliga lagstiftningen är. Man kan ju inte avge en lojalitetsförklaring, om man inte vet vad den innebär. Vi kommer alltid tillbaka till det: lagstiftningen måste tolkas. Vem tolkar den då bäst? I vissa lägen kan man inom näringslivet göra det själv. I andra situationer är det skattemyndigheterna som gör det bäst. Dessutom kan det finnas situationer där lagstiftaren får skriva om lagen.

Lojaliteten finns på många plan mot olika aktörer. Jag kan inte svara mer precist.

Gösta Lyngå (mp): Det är ju aktuellt just nu i riksdagen med lagen om företagshemligheter, den s.k. lex Bratt. Man kan enligt mångas bedömning se lojaliteten mot allmänheten som viktigare än lojaliteten mot det företag där man arbetar. Detta är ett synsätt som har ändrats mycket under de senast 50 åren. Jag tycker därför att det skulle vara intressant att få belyst hur det ligger till.

Ordföranden (s): Utskottsutfrågningen fortsätter. Den gäller propositionen om handel med andelar i handelsbolag men kan utvidgas till att också gälla skatteflykt och skatteundandragande i största allmänhet. Företrädare för Sveriges industriförbund, Föreningen Auktoriserade revisorer och Familjeföretagens skatteberedning har nu att svara på frågor. Jag ber att för korta inledningar först få överlämna ordet till Eskil Qwerin, Sveriges industriförbund, och därefter till Göran Tidström, Föreningen Auktoriserade revisorer.

Eskil Qwerin: Det har tidigare i dag klart framgått att vi inte menar riktigt samma sak när vi talar om skatteplanering. Jag definierar skatteplanering som ett sätt att förutse och beräkna skatteeffekterna vid ekonomiska transaktioner. Skatteplanering i denna mening är en nödvändighet för de flesta skattskyldiga, och dessutom är den samhällsekonomiskt nyttig. I många situationer är det också nödvändigt med skatteplanering. Ett exempel på detta är vid generationsskiften. Om en företagare skall överlåta ett företag till sin son eller dotter och företaget är värderat till exempelvis 5 milj. kr. utgår gåvoskatt på ungefär 2,3 milj. kr. Om pengarna till denna skatt skall tas ur företaget, belastas företaget med en kostnad på 13-14 milj. kr. Det säger sig självt att de flesta företag inte klarar en sådan belastning. Därför är skatteplanering nödvändig i sådana fall.

Jag kan även ge exempel på nödvändig skatteplanering inom bolagssektorn. Inom t.ex. koncerner gäller det att se till att resultatutjämningsmöjligheterna mellan bolag är öppna eller att undvika dubbelbeskattning eller tredubbel beskattning.

Denna typ av skatteplanering skall emellertid inte sammanblandas med skatteflykt och skattefusk. Industriförbundet anser givitvis att skattefusk aldrig kan försvaras. Vi är inte heller några vänner av skatteflykt som innebär att skattelagstiftningen kringgås.

1988/89:

Bilaga

Jag kan emellertid gott tillstå att gränsdragningen mellan skatteflykt och skatteplanering inte alltid är alldeles klar. Vad som däremot är alldeles klart är att såväl skatteplanering som skatteflykt har ökat väsentligt under senare år. Som vi ser det finns det åtminstone tre förklaringar till denna ökning.

Den första förklaringen är skattetrycket och de höga marginalskatterna. De höga skattesatserna när det gäller såväl inkomstskatterna som arvs- och gåvoskatterna bidrar starkt till ett ökat skattetänkande.

Den andra förklaringen är att systemet i dag inte är symmetriskt. Det är, som vi hörde tidigare, mycket lönande att omvandla högbeskattade inkomster till lågbeskattade realisationsvinster. På samma sätt är det med kostnaderna. Det är fördelaktigt att försöka dra av kostnader mot så högbeskattade inkomster som möjligt. Men denna asymmetri i nuvarande skattesystem är ett generellt problem som inte går att lösa med speciallagstiftning, utan det krävs en reformering av hela skattesystemet, och i första hand av kapitalbeskattningen.

Den tredje förklaringen är skattereglernas utformning. De är komplicerade och svåröverskådliga och innehåller dessutom en rad blindskär och fällor. Under årens lopp har det införts en mängd specialregler för att förhindra och stoppa skatteflykt, bl.a. regler om interna aktieöverlåtelser, vinstbolag, Lundintransaktioner och inte minst den särskilda fåmansföretagslagstiftningen. Många av dessa regler är konstruerade på ett sådant sätt att de skulle få helt orimliga effekter om de skulle tillämpas vid ekonomiska transaktioner. I detta sammahang gäller det därför för de skattskyldiga att se upp. Därför krävs det att de förutser och skatteplanerar för att undvika dessa fällor i skattelagstiftningen.

Även den s.k. underbara natten 1981 bidrog till att skatteplaneringen och skatteflykten ökade. När man införde den s.k. förvärvskällemetoden förstärktes asymmetrin i skattesystemet. Den ledde till att skattskyldiga försökte och försöker placera intäkter och kostnader i samma förvärvskälla. Detta utvecklades så småningom till en hel vetenskap och födde en mängd affärsidéer.

Vi inom Industriförbundet har också funderat på vilka åtgärder vi tror att man kan vidta för att motverka, försvåra och dämpa skatteflykten. Vi tror att om de förslag som har framförts i debatten om en sänkning av marginalskatterna genomförs skulle det starkt bidra till att skatteflykten minskade. Vi tror att även det systematiska utnyttjandet av luckor i lagstiftningen skulle bli mindre attraktivt. Enligt vår uppfattning är det inte bara marginalskatterna som behöver sänkas utan även arvs- och gåvoskatterna.

Vidare krävs det, som vi har hört här tidigare, att systemet blir symmetriskt. Detta gäller framför allt kapitalbeskattningen. Vi anser även att de förslag som har framförts i debatten om en enhetlig kapitalbeskattning skulle kunna bidra till att minska skatteflykten.

När det gäller företagsbeskattningen tror vi att en radikal sänkning av bolagsskattesatsen i kombination med basbreddningar skulle leda till att utrymmet för tveksamma dispositioner minskade. Och inte minst tror vi att en förenkling av skattesystemet skulle bidra gynnsamt till att minska skatteflykten.

Bakgrunden till propositionen om handelsbolag är den dubbla avdragsrät -

1988/89:SkU16

Bilaga

ten. Men denna dubbla avdragsrätt har inte varit okänd, tvärtom. Redan 1983 påpekade ett regeringsråd i ett mål i regeringsrätten att gällande praxis skulle kunna leda till icke önskvärda skattekonsekvenser. Det är alltså först nu, åtskilliga år efter detta konstaterande, som det har lagts fram ett förslag. Det har i sig lett till en olycklig situation.

Beträffande detaljerna i propositionen har Industriförbundet tillstyrkt att den dubbla avdragsrätten tas bort. Industriförbundet anser däremot att förslaget totalt sett är för långtgående, och det förefaller vara en överreaktion på det systematiska utnyttjandet av den dubbla avdragsrätten som har förekommit.

Det har tidigare talats om behandlingen av negativt kapital. Denna del av förslaget tror vi kommer att leda till flest tillämpningsproblem. Även om man teoretiskt sett kan försvara lagförslaget i denna del, så kan det uppstå orimliga situationer när fiktiva inkomster tas upp till beskattning på det sätt som har föreslagits.

Vi anser att även förslaget om förvärvskälla strider mot grundläggande principer för handelsbolagens beskattning, där tanken är en enkel beskattning.

Tidigare har vi även hört talas om förslagen att begränsa avdragen för realisationsvinster på yngre andelar till 40 %. Också detta bryter symmetrin i beskattningen. Egentligen anser vi att de andra förslagen i propositionen borde vara fullt tillräckliga för att förhindra skatteflykt med handelsbolag.

Vi har också varit kritiska mot övergångsbestämmelserna som vi anser har klart retroaktiva effekter, även om en uppmjukning har skett i propositionen i förhållande till förslagen i departementspromemorian. Men i praktiken innebär övergångsbestämmelserna ändå att en gång avdragsgilla kostnader återförs till beskattning när en andel avyttras.

Vi anser sammanfattningsvis att förslagen som gäller handelsbolagen är för långtgående, och det finns en risk att villkoren för handelsbolag, som är en mycket bra associationsform, kommer att försämras väl mycket.

Göran Tidström: Jag väljer att koncentrera mitt anförande till skatteplanering och revisorsetik.

Revisorerna har en speciell ställning med insyn på mikronivå i företagen. Dessutom agerar vi, som vi själva uppfattar det, som seriösa rådgivare till företagen.

Jag kan bekräfta vad som har sagts tidigare, nämligen att vi upplever en ökad aktivitet inom detta område. Nya tankar prövas, och nya civilrättsliga upplägg introduceras. Parallellt med detta ser vi också en kraftig aktivitetsökning på de finansiella marknaderna. Vi upplever det som att det är framför allt de starka aktörerna inom dessa marknader som utvecklar nya idéer inom skatteplaneringsområdet.

En stor del av landets skatteexperter finns bland landets revisorer och bland skattejurister knutna till revisionsbyråerna. Vi kommer i kontakt med skatteplaneringen hos våra klienter samt ibland även i samband med att skattejuristerna tillfrågas av dem som skapar de nya instrumenten för skatteplaneringen.

Vår uppfattning är att de auktoriserade revisorerna hanterar dessa frågor

1988/89:SkU16

Bilaga

med god etik och att de i skatteplaneringsfrågor håller en linje som har god och betryggande marginal visavi vad som kan anses vara lagöverträdelser.

Det är också värt att nämna att de kvalificerade skattejurister som finns på revisionsbyråerna ofta har en bakgrund i skatteförvaltningen, där de har tillägnat sig en mycket god etik och förståelse för hur man resonerar inom skatteförvaltningen. Vi inom revisorskåren känner ett starkt ansvar för att gällande lagar följs i detta avseende. Samtidigt vore det fel att inte säga att vi möter fler och fler situationer och propåer som innebär utnyttjande av öfullkomligheter i skattesystemet inom den grå zonen eller där generalklausulen kan befaras vara tillämplig. Vår uppfattning är att revisorerna i dylika situationer följer en ordning som innebär att de, om något är oklart, rekommenderar att förhandsbesked söks. Om detta av tidsmässiga skäl inte är möjligt, rekommenderar revisorerna att klienten i sin deklaration gör en helt öppen redovisning av omständigheterna i de aktuella fallen, så att skattemyndigheterna får ett så gott underlag som möjligt för att bedöma frågans karaktär. Om det är fråga om uppenbart oseriösa förslag är det en självklarhet att en auktoriserad revisor avstyrker och avråder sin klient från att genomföra det.

Vi kan samtidigt notera att benägenheten hos våra klienter att ta risker ökar när det gäller hur pass säkra de är att en fråga skall få en för klienten fördelaktig behandling. Detta gäller även i sådana situationer där sakomständigheter har redovisats helt öppet. Vi upplever att detta är en följd av att klienten ibland är påhejad av andra rådgivare. Vi kan konstatera en glidning som innebär att det som man inte vågade göra för fem eller tio år sedan, det kanske man vågar göra i dag.

Vad skatteplanering handlar om i seriösa företag är dock enligt vår uppfattning helt inom ramen för lagens bokstav. Om det är i linje med lagstiftarens intentioner, anser vi inte vara revisorernas primära uppgift att kunna bedöma. Som jag sade tidigare, är det fråga om oseriösa förslag skall de kvalificerade revisorerna över huvud taget inte befatta sig med dem. Men självfallet hamnar även vi i svåra gränsdragningsfrågor som vi försöker behandla på det sätt som jag tidigare redogjorde för, med förhandsbesked och öppen redovisning i samband med deklarationen.

Vi har bedrivit ett arbete med att ge rekommendationer för god revisionssed vid befattningar under lång tid med skatter och avgifter. Arbetet påbörjades i början av 1980-talet på samnordisk bas. Vi har diskuterat frågorna tillsammans med riksskatteverket, och vi har nyligen på den s.k. FAR-dagen lagt fram förslag till rekommendationer som skall gälla för Sveriges auktoriserade revisorer. Dessa ambitioner till trots, och så länge vårt nuvarande skattesystem ser ut som det gör, tror jag att kreativiteten när det gäller att hitta nya lösningar kommer att fortleva. Man tenderar alltid att testa hur långt ett system håller, och vi revisorer har en arbetsam uppgift att hålla emot på det sätt som är vår strävan. Vi skulle gärna se ett enklare och rakare skattesystem. Rollen som rådgivare skulle bli betydligt enklare om utvecklingen blev sådan.

När det gäller propositionen om handelsbolag har vi egentligen ingenting att tillägga utöver det som framkommer i vårt remissvar. FAR uttalar sig, i enlighet med sina principer, primärt när det gäller ny skattelagstiftning med

1988/89:SkU16

Bilaga

avseende på effekter beträffande enkelheten i skattesystemet. Dessutom är FAR observant på att ickeretroaktiv lagstiftning införs. Vi tycker vidare inte att vi har anledning att uttala oss om sådant som kan framstå som fördelningspolitiska aspekter osv.

Robert Alderin: Jag tänkte dela min tid med min kollega Jörgen Bengtsson som är skattejurist och har rik erfarenhet av den praktiska verkligheten.

Det är naurligtvis de höga skattesatserna och skatteprogressionen som är bakgrunden till den utomordentligt utbredda skatteplanering vi har i dag. Det har naturligtvis också att göra med skattesystemets utomordentligt höga komplexitet, svåröverskådlighet, den asymmetri som har påtalats här och de tillämpningssvårigheter som myndigheterna har. Allt detta är självfallet starka incitament för skatteplanering.

Man har från olika håll från tid till annan ingripit, ofta brådstörtat från lagstiftarens sida, för att stoppa olika förfaranden. Tyvärr har det väl många gånger, för att inte säga genomgående, lett till att lagstiftningen ytterligare har komplicerats och nya vägar har öppnats för skatteplanering. Det gäller då skatteplanering som ofta tänjs långt ut i lagstiftningens gränsmarker - även utanför.

Det förslag beträffande handelsbolag och kommanditbolag som vi har diskuterat här har litet grand samma karaktär. Det framgår inte minst av lagrådets yttrande, och även i en del av remissyttrandena, att man har helt förbisett att utreda lagförslagets konsekvenser för den stora majoritet handelsbolag som driver normal affärsmässig verksamhet som självfallet syftar till vinst. Detta har över huvud taget inte belysts i betänkandet och inte heller i propositionen. Lagrådet säger sig inte heller kunna överblicka konsekvenserna.

De olika remissinstanserna har ändå påtalat en rad brister, orimligheter och oformligheter när det gäller olika skattemässiga effekter. Man har pekat på hur fiktiva vinster beskattas, och man har pekat på de nya asymmetrier som skapas. Man har även pekat på de avsteg från viktiga skatterättsliga principer som det blir tvunget att göra med ett sådant förslag. Man har pekat på att den skattemässiga neutraliteten mellan olika typer av företagsformer ytterligare minskar, när man i stället borde gå åt motsatt håll. Vidare har man pekat på bl.a. det förhållandet att man i vissa fall vid arv och gåva går kan utlösa reavinstbeskattning, på dubbelbeskattningseffekter och på det förhållandet att förslaget ytterligare komplicerar ett redan från början för flertalet företagare ganska obegripligt system.

Man måste kunna kräva bättre underlag för så pass ingripande lagstiftningsåtgärder, även om det handlar om provisoriska ingrepp. Handelsbolagsformen är för viktig som verksamhetsform för ett stort antal småföretag, för att man skall våga sig på att sjösätta en så undermålig lagstiftningsprodukt. Dessa frågor behöver, enligt min uppfattning, övervägas ytterligare.

Jörgen Bengtsson: Jag är skattejurist på en stor revisionsbyrå, och jag har en långvarig statlig tjänst bakom mig. Jag är här för att ge några praktiska synpunkter och eventuellt svara på frågor om vad en skattejurist egentligen gör.

Bakgrunden till att folk anlitar oss skattejurister är att skatten är en 5 Riksdagen 1988189.6 sami. Nr 16

1988/89:SkU16

Bilaga

kostnad. En kostnad måste, som alla andra kostnader, hållas efter. Att man då behöver hjälp med detta beror på dels att kostnaderna kan bli mycket stora, dels att de omgärdas av ett regelsystem vilket, som Robert Alderin sade, är komplext och mycket svårtolkat i vissa stycken. Vi kommer här i kontakt med det som kallas för skatteplanering. Jag vill här säga att jag helt håller med den utomordentliga redogörelse som gavs av Claes-Göran Källner och den definition han gav av skatteplanering. Det framskymtar ibland, och det har jag hört också i dag, att skatteplanering uteslutande är något fult. Det är ett nedsättande uttryck.

Under 1970-talet satt jag i brottsförebyggande rådet. Det fanns hökar även i den sammansättningen, och där hade man ibland den gamla tesen att varje åtgärd som är ägnad att leda till lägre skatt är att anse som skatteflykt. Köper man katt i stället för hund är man hundskatteflykting! Litet av detta går igen i dag. Vi fick nyss höra att skatteplanering upphäver lagstiftarens intentioner. Det är svårt med begreppet intentioner. Var hittar man dem? Hur kommer de till uttryck? Kommer de till uttryck i lagtexten? Ja, förhoppningsvis. Skattelagen skall ju tolkas efter bokstav. Låt oss ta den proposition vi behandlar i dag och se hur lagstiftarens intentioner kan komma till uttryck i en mycket liten delfråga, t.ex. sparavdraget. Ett handelsbolag kan ha kapitalintäkter. Bolaget kan placera sin likviditet på bankräkning och få ränteintäkter. Sådana intäkter beskattas direkt hos ägaren som inkomst av kapital. Hittills har ägaren haft rätt till sparavdrag på den inkomsten, 1 600 kr. Denna rätt enligt lagtexten skall tas bort. I lagen om handelsbolag kan man se hur resultatet i ett handelsbolag skall delas. Först skall bolagsmännen ha dels ränta på insatt kapital, dels ett skäligt arvode för nedlagt arbete. Det som återstår skall sedan fördelas i enlighet med bolagsavtalet. Av lagen framgår det av 39 § 3 mom. att rätt till extra avdrag inte föreligger i fråga om intäkter som härrör från handelsbolag, dvs. varken i fråga om ränteintäkt som uppkommer i handelsbolag eller i fråga om sådan ränteintäkt som uppkommer vid fördelning av resultat i handelsbolaget. Är det lagstiftarens intentioner att båda dessa intäktstyper skall träffas? På s. 25 i propositionen, andra stycket, anför finansministern: ”Det finns mot denna bakgrund inget skäl att sparavdraget skall kunna utnyttjas i fråga om kapitalintäkter som redovisas i handelsbolag.” Det är uppenbarligen lagstiftarens intention att man skall mista sparavdraget enbart när det gäller intäkter som ingår i själva handelsbolaget. Man skall däremot fortfarande ha rätt till sparavdrag för ränteintäkter från handelsbolag. Det är en sparform som vilken annan som helst, t.ex. utdelning på aktier eller ränta på insatt kapital i handelsbolag.

Vi kommer att få frågan hur vi skall komma till rätta med det skattefusk och den skatteflykt som förekommer - jag håller fullständigt med om att sådant är förkastligt. Jag anser att man skulle kunna inrätta en utökad möjlighet till förhandsbesked. Det måste gå fortare att ge besked. Det tar för lång tid i dag, över ett halvår till ett år och ibland längre. I vissa andra länder tar det två till tre veckor. Det måste inrättas en möjlighet för det allmänna att söka förhandsbesked.

Det borde stämma lagstiftaren något till eftertanke att de direkta skatterna ger 75 miljarder kronor om året enligt den senaste finansplanen, och det är i stort sett där skatteflykt förekommer. Mervärdeskatten ger 120 miljarder

1988/89 :SkU 16

Bilaga

kronor, och där hör man aldrig talas om någon skatteplanering - skatteflykt och skattefusk ja, men aldrig skatteplanering.

Sverre Palm (s): Jag vill rikta min fråga till Industriförbundets företrädare. Under de senaste åren har allt flera stora företag ägnat sig åt skatteplanering med hjälp av kommanditbolag. En del av dessa affärer kan ge anledning till att fundera över hur den allmänna normbildningen inom näringslivet är. Det tycks numera vara så att företagen anser att skatteplanering är ett naturligt inslag i verksamheten, och stora resurser avsätts för att hitta nya listiga konstruktioner. Är det inte så att skatteplanering är till skada inte bara för staten, kommunerna och de skattebetalare som inte har möjlighet att låta andra betala deras skatter, utan även för näringslivet?

Sven-Olof Lodin, Industriförbundets skatteexpert, sade i ett TT-telegram den 18 augusti i år att den storskaliga skatteplaneringen har försämrat situationen för att genomföra riskprojekt. Delar Industriförbundet denna åsikt? Har skatteplaneringen gått för långt?

Eskil Qwerin: Det beror på hur man definierar skatteplanering. Det är min uppfattning att skatteflykten har gått för långt.

Sverre Palm (s): Herr ordförande! Jag tackar för svaret på frågan. Jag vill knyta an till det Eskil Qwerin sade i inledningen om samhällsekonomisk nytta av skatteplanering. Man kan fråga sig vad det kan finnas för eventuell samhällsekonomisk nytta med avancerad skatteplanering - t.ex. med hjälp av förlustandelar i kommanditbolag, utdelningsfonder och handel med reaförluster. Leder dessa transaktioner till produktiva investeringar och till att det skapas flera och bättre arbeten? Finns det några exempel på detta?

Eskil Qwerin: Många åtgärder som under senare år har vidtagits i något slags gråzon medför ingen samhällsekonomisk nytta, enligt min mening. Nu infördes emellertid ett nytt begrepp i debatten, nämligen avancerad skatteplanering. Det kan kanske ligga på gränsen mot skatteflykt.

Mitt exempel gällde ett företag som vid generationsskifte skulle drabbas av kostnader på 13-14 miljoner kronor som inte skulle klaras av. Den typ av skatteplanering som innebär att företaget kan leva kvar och fortsätta sin verksamhet leder till samhällsekonomisk nytta.

Ordföranden: Får jag bara ställa en liten följdfråga till det som Sverre Palm frågade om inledningsvis, nämligen uttalandet av Sven-Olof Lodin. Är det så att Eskil Qwerin inte delar hans uppfattning att den storskaliga skatteplaneringen har försämrat situationen när det gäller att genomföra riskprojekt?

Eskil Qwerin: Det beror ju på vad man menar med storskalig skatteplanering och skatteflykt. Om man med storskalig skatteplanering menar de affärer i handels- eller kommanditbolag och kanske även med utdelningsfonder som har förekommit de senaste åren, delar jag hans uppfattning.

Bo Lundgren (m): Jag har en fråga till FAR. Jag tror att den ligger inom ert kompetensområde när det gäller lagstiftning över huvud taget. Är det förslag som vi nu diskuterar, proposition 1988/89:55, enligt er uppfattning försett

1988/89 :SkU 16

Bilaga

med tillfredsställande utredning och underlag för att kunna ligga till grund för lagstiftning?

Göran Tidström: Vi har bedömt huruvida detta lagförslag skulle leda till starkt negativa effekter vid användning av handelsbolag som associationsform och funnit att några allvarliga problem inte synes kunna uppkomma.

När det gäller lagförslaget i övrigt vill vi särskilt peka på att det är mycket svårt att överblicka konsekvenserna av övergångsreglerna. I det avseendet kan man dela frågeställarens farhågor.

Bo Lundgren (m): Min andra fråga riktas till Industriförbundet och Familjeföretagens skatteberedning. Den är i och för sig svår, men den är inte bindande för framtiden, det vill jag säga från min sida. Det finns anledning att tro att denna proposition kommer att gå igenom i sina huvuddrag i utskottet och riksdagen. Vilka förändringar i det nuvarande förslaget skulle man kunna göra för att få det att fungera något bättre med hänsyn till handelsbolagens framtid?

Eskil Qwerin: Som jag nämnde i inledningen tror jag att den del av förslaget som kan leda till tillämpningssvårigheter och effekter som kanske inte är så rimliga är behandlingen av bolag med negativt justerat ingångsvärde.

Jörgen Bengtsson: Med tanke på att den dubbla avdragsrätten har varit känd sedan mitten av 1950-talet är det ett par saker som gör oss litet bestörta i branschen, även om de kommer att ge oss mycket arbete. För det första gäller det den övergångstid för försäljning av fastigheter och aktier som skall gälla fram till nästa års slut. Den tiden kunde ha varit längre. För det andra gäller det de regler som införs för avskattning vid arvfall när någon dör.

Läget är att propositionen avlämnades endast en och en halv månad före årsskiftet. De dödsbon som uppstår efter dem som är ”lyckliga” nog att avlida fram till årsskiftet och har negativa andelar, kommer att klara sig bra. De andra kommer att få det mycket svårt. Om man behåller ett dödsbo blir det i regel ett handelsbolag efter fyra år. Vad skall man råda dem att göra? Vi är då inne på det som Bodil Hulgaard nämnde. Frågan uppkommer om man skall sälja dödsboandelar. Detta förslag är i vissa stycken så komplicerat att det kommer att ge upphov till ytterligare planering.

Det finns även en annan regel i lagtexten som inte är fullkomligt klar. Den gäller handelsbolag. Ett handelsbolag utgör en förvärvskälla. Det är fullt klart. Vad är då två handelsbolag? Är det två förvärvskällor, eller en? Det framgår inte klart.

Kjell Johansson (fp): Jag vill gärna fylla i litet grand vad Bo Lundgren sade med några praktiska exempel. Diskussionen spänner generellt över skatteflyktsdebatten. Den spänner dessutom över mycken seriös näringsverksamhet.

Jag vill börja med några konkreta frågor. Vi kan tänka oss att trädgårdsmästare Olsson bedriver handelsbolag tillsammans med sin hustru. När man startar ett företag gör man många bedömningar. En sak som ofta verkar återhållande är risken för fallissemang. Hur bedömer ni detta? Går det i dag att överblicka konsekvenserna av ett fallissemang?

1988/89 :SkU 16

Bilaga

68 Jörgen Bengtsson: Det är mycket svårt att svara på den frågan med tanke på att propositionen har fått en strikt skattemässig utformning. Lagen om handelsbolag nämns endast ett fåtal gånger. Det finns ju civilrättsliga regler för upphörande av handelsbolag. Det finns också civilrättsliga regler för vad som gäller när en handelsbolagsman dör. Då skall handelsbolaget träda i likvidation, om inte annat har avtalats. Jag kan tänka mig att avtalsfriheten kommer att bli stor och utnyttjas enormt på det området.

Kjell Johansson (fp): Får jag fortsätta med samma handgripliga exempel? Vad händer i det lilla företaget om trädgårdsmästare Olsson dör? Går det att i dag över huvud taget överblicka konsekvenserna för dödsboet rent generellt? Jörgen

Bengtsson: Det beror ju som sagt på när han dör. Framöver går det inte att överblicka. Det kommer att bli en latent skatteskuld i dödsboet, som man måste räkna ut på något sätt med de här andelarna. Vem är skattskyldig för detta? Jo, det är egentligen den avlidne. Skatteskulden överförs till dödsboet. Jag lider med de stackarna som skall göra bouppteckningen.

Kjell Johansson (fp): Går det med den här lagstiftningen att överblicka konsekvenserna vid generationsskiften?

Eskil Qwerin: Ja, jag tycker att det går i viss mån. Det finns dock fall där det kommer att bli svårt. Jag tänker då på handelsbolag som har negativa värden.

I vårt remissyttrande har vi tagit upp några fall, där vi tycker att det blir helt orimliga konsekvenser.

Ett sådant exempel gäller gåvor. Givaren kan bli beskattad som vid en försäljning om bolaget har ett negativt kapital, samtidigt som mottagaren gåvobeskattas. Vi tog upp detta, men problemet berördes inte i propositionen. Jag tror dock att man missuppfattade vårt påpekande inför propositionsskrivningen. Det kan i vissa fall bli såväl inkomstbeskattning som gåvobeskattning.

Jörgen Bengtsson: Enligt förslaget skall man inte göra någon följdändring i arvs- och gåvoskattelagstiftningen om värdering av andelar i handelsbolag. Det kan finnas negativa värden. Det sägs ingenting om detta. Det kommer att bli ett problem.

Kjell Johansson (fp): Efter att ha fått dessa tre svar, har jag en fjärde och avslutande fråga. När trädgårdsmästare Olsson har hört dessa svar kanske han skulle vilja byta företagsform. Jag föreställer mig att det skulle kunna vara aktuellt i hans fall. Vad händer då?

Jörgen Bengtsson: Ja, det är klart att han kan byta företagsform. I det avseendet ändras nog emellertid inte situationen så mycket. Om han har negativt kapitalkonto i dag och t.ex. byter till aktiebolag, måste han lösa in det negativa saldot med beskattade pengar, annars kommer han omedelbart att bryta mot låneförbudet i aktiebolagslagen.

Gösta Lyngå (mp): Jag vänder mig särskilt till Robert Alderin som anammar synsättet att dra en koppling mellan skatteflykt och höga marginalskatter. Vi kan som exempel ta en person som genom skatteflykt kan få en extra inkomst

1988/89:

Bilaga

6 Riksdagen 1988189. 6sami. Nr 16

på 20 000 kr. Genom att marginalskatten sänks får han bara 15 000 kr. Stoppar han skatteflykten då, eller är det en myt?

Robert Alderin: Vi talar om skatteplanering i stället för skatteflykt. Så länge vi har skatter, kommer vi naturligtvis att ha skatteplanering. Det är väl alldeles klart. Så länge man kan spara några kronor på skatteplanering, kommer den att fortsätta. Om man får ner skattesatserna och progressionen till lägre nivå, tror jag att intresset från många håll kommer att minska väsentligt. Incitamentet kommer naturligtvis att bli mindre.

Gösta Lyngå (mp): Tack för det svaret. Jag har även en kort fråga till FAR, Föreningen Auktoriserade revisorer. I ert remissvar till den här propositionen tillstyrker ni en begränsning av den dubbla avdragsrätten. Ni avstyrker emellertid metoden för begränsningen.

Får man tolka det som att FAR i stället vill ha begränsning av underskottsavdraget i löpande taxering, eller har ni någon annan modell?

Göran Tidström: Vi har inte anvisat någon annan modell, och vi har inget sådant förslag att komma med.

Håkan Hansson (c): Jag vill knyta an till Kjell Johanssons frågeställning. Min fråga är dock kanske av litet mera generell karaktär. Jag vill ställa den till Robert Alderin m.fl., inkl. till Industriförbundets representanter.

Vi säger här i olika sammanhang att handelsbolagsformen är viktig, framför allt för de små och medelstora företagen. Bl.a. förvärvskällebegreppet är en ganska viktig princip när det gäller associationsformen handelsbolag. De reglerna ruckar man litet på eller åsidosätter i propositionsförslaget.

Jag har en generell fråga som jag tycker skulle vara intressant att höra er spekulera kring. Vad kan detta innebära för småföretagen när det gäller riskkapitalförsörjning? I olika sammanhang talar vi om behovet av att hitta former för riskkapitalförsörjning för mindre företag. Kan detta innebära att handelsbolagsformen är på väg ut som ett alternativ för de små företagen, eller hur ser ni på detta?

Robert Alderin: Jag tror att det helt klart kommer att medföra ett minskat intresse för handelsbolagsformen. Många rådgivare kommer att föreslå mindre företagare att om möjligt välja andra företagsformer när de skall etablera ett bolag.

Lars Bäckström (vpk): Jag vill minnas att det var en representant från Familjeföretagens skatteberedning som hade någon kommentar angående hundskatteflyktingar. Sådana kan man väl leva med. På sistone har hundarna emellertid blivit så många och hungriga. Då är det värre.

Min egentliga fråga ställs mot bakgrund av de uppgifter från näringslivets sida som säger att stora företag lär betala en företagsskatt som är hälften så stor som den effektiva skatt som de mindre företagen erlägger. Jag bestrider inte att det är så. Däremot har jag svårt att föreställa mig att det skulle vara en avsedd effekt från lagstiftarens sida. Jag har också svårt att tänka mig att det skulle finnas någon påtaglig skillnad i skattemoral och skattevilja mellan större och mindre företag. Vad beror då denna skillnad på? Har större företag större möjligheter till skatteplanering? Om så är fallet, vad bör då

1988/89:SkU16

Bilaga

enligt er mening göras för att man skall få en jämnare fördelning av skattebelastningen mellan större och mindre företag? Jag tänker mig detta inom ramen för i vart fall inte ett mindre skatteuttag från företagssektorn. Det är ganska viktigt att vi får besked i denna fråga. Jag vänder mig både till Industriförbundet och Familjeföretagens skatteberedning.

Robert Alderin: Detta är en mycket stor fråga. Det förhåller sig helt klart så, att den effektiva bolagsskatten är högre i mindre företag än större, den är högre i familjeägda företag än i icke familjeägda etc. Så är fallet trots att de mindre företagen i högre utsträckning än de stora företagen utnyttjar de öppna reserveringsmöjligheterna. Det låter kanske märkligt.

Man kan möjligen ha olika uppfattningar om hur stora skillnaderna är, men de är påtagliga. De består bl.a. dels i att de stora företagen ofta är koncernföretag, som har möjlighet att optimera skatteuttaget över tiden, dels i att de stora företagen har betydande inkomster som är lågt beskattade. Det kan vara fråga om utdelningar men ofta också om reavinster på fastigheter, aktier i företaget osv.

Vi har i utredningen om reformerad företagsbeskattning fört fram förslag om hur man skulle kunna råda bot på de här skillnaderna. Det skulle kanske föra för långt att fördjupa sig i det här och nu.

Eskil Qwerin: Det pågår ett omfattande utredningsarbete inom utredningen för reformerad företagsbeskattning. Den räknar bl.a. på hur nuvarande skatteregler slår för stora och små företag. De riktlinjer för en ny företagsskattereform som diskuterades i utredningen, inkluderande en breddad bas och sänkt skattesats, skulle såvitt vi kan se i dag leda till en utjämning mellan stora och små företag.

Karl Hagström (s): Jag vill vända mig till Föreningen Auktoriserade revisorer. I mitt civila arbete som fackföreningsombudsman kommer jag ganska ofta i kontakt med små och medelstora företag. Därigenom har jag förstått att de auktoriserade revisorerna är en grupp som ofta ställs inför krav på medverkan i skatteplanering av olika slag.

Hur ställer sig den enskilde revisorn till affärer vars huvudsakliga syfte är skatteundandragande? Finns det tillfällen då revisorn vägrar att medverka, även om transaktionen i fråga inte kan betecknas som direkt olaglig? Har de auktoriserade revisorerna någon etisk nämnd, som ger vägledning till revisorer i etiska frågor?

Göran Tidström: Jag nämnde i mitt inledningsanförande att vi har utarbetat etiska regler för revisorernas befattning med skatter och avgifter. I de reglerna är angivet hur revisorerna skall bete sig i situationer som kan framstå som oklara vad beträffar tillämpning av gällande lag. Jag nämnde också att en auktoriserad revisor, om han utsätts för oseriösa förslag, skall avböja utförandet av arbetet i fråga.

Föreningen Auktoriserade revisorer har också en disciplinnämnd, till vilken man kan anmäla överträdelser av regler för god revisorssed.

Ordföranden: Med detta är denna avdelning av utfrågningen avklarad. Vi tackar representanterna för Sveriges industriförbund. Föreningen Auktori -

1988/89:SkU16

Bilaga

serade revisorer och Familjeföretagens skatteberedning för deras medverkan. Samtidigt ber jag att få hälsa representanterna för finansdepartementet med finansministern i spetsen hjärtligt välkomna till den här utfrågningen, som gäller reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag men också den mera övergripande frågan om skatteplanering och skatteundandragande i största allmänhet.

Kjell-Olof Feldt: Jag tänker bara ge regeringens allmänna syn på fenomenet skatteplanering. Vi anser att man bör se allvarligt på den utveckling som äger rum på detta område, både av samhällsekonomiska och av sociala skäl. Det är framför allt två inslag i de senaste årens utveckling som väcker oro.

Det ena är att skatteplaneringen har fått en betydande omfattning. Den har institutionaliserats, dvs. det har byggts in i marknaderna speciella instrument och institutioner inriktade på att utnyttja skatteplanering som ett affärsobjekt.

Det andra är, såvitt vi kan förstå, att skatteplanering i många olika former är någonting som sysselsätter en växande del av befolkningen. På marknadsföringssidan ökar nu ansträngningarna att bredda skatteplaneringsmarknaden till nya grupper och att göra den till en ”allemansvara”.

Vi har inga ordentliga uppgifter om vad skatteplaneringen kostar samhället, men förutom det direkta bortfallet av inkomstskatt och andra slag av skatter och avgifter till kommunerna, staten och socialförsäkringssystemet, som naturligtvis i sin tur leder till att skattetrycket måste sättas desto högre på andra delar av ekonomin, har vi också anledning att tro att skatteplaneringen i sig leder till ett antal irrationella beslut, där möjligheterna att åstadkomma skattemässiga vinster av transaktioner, affärsuppgörelser osv. tar över överväganden som skulle ha att göra med verksamhetens reella inriktning på ökad produktion eller på andra fysiska effekter av affärsverksamhet och annan ekonomisk aktivitet.

Detta gör att arbetet på det här området under de senaste åren har intensifierats, som kanske har framgått av material som lagts fram från vårt håll, men också att fenomenet skatteplanering har spelat en betydande roll i de överväganden som vi anser bör ingå i arbetet på en reformering av det svenska skattesystemet.

Jag har kommit fram till den slutsatsen att speciella lagstiftningsåtgärder riktade mot konkreta skatteplaneringsområden trots allt har en begränsad räckvidd, framför allt på grund av att nya idéer uppstår och att nya metoder kommer att användas. Vi har en rad sekvenser av sådana händelser på senare år, där vi har kunnat se att när viss typ av skatteplanering har försvårats eller omöjliggjorts har nya konstruktioner ganska omedelbart uppstått. Betydande summor omsätts i den verksamheten.

Detta gör att det för att vi på sikt skall kunna minska skatteplaneringen för det första krävs att nuvarande asymmetrier i vårt skattesystem så långt möjligt elimineras, för det andra att så långt möjligt också undantagsbestämmelser, speciella anordningar och för skattesystemet ovidkommande syften tas bort och för det tredje att skattesatser så långt möjligt sänks.

Detta betyder inte att vi gör oss en föreställning om att vi skulle kunna få ett skattesystem där skatteplanering inte längre ter sig möjlig eller attraktiv,

1988/89:SkU16

Bilaga

men vi hoppas ändå på att en kommande reform skall kunna göra verksamheten mindre lönsam och mindre omfattande.

När det slutligen gäller den proposition som skatteutskottet har att behandla står jag till förfogande för frågor, men jag ser ingen anledning att upprepa vad jag har sagt i propositionen.

Gerd Engman (s): Genom de riktlinjer som du, Kjell-Olof Feldt, och socialdemokratiska partiet har förelagt s-ledamöterna i skatteutredningen kommer förhoppningsvis jakten efter skatteavdrag och avancerad skatteplanering att i stor utsträckning elimineras, något som också genomgående har poängterats i dag.

Det är dess värre några år kvar till dess att en ny skattereform kan träda i kraft, och man kan förmoda att många krafter kommer att sättas in på att finna nya kryphål i skattelagstiftningen. Det är bl.a. därför som proposition 55 nu har framlagts.

Jag vill ta upp ett etiskt spörsmål, som inte är så enkelt som Jörgen Bengtsson från Familjeföretagens skatteberedning ville framställa det, som om det bara skulle handla om hund- eller kattskatt. Bankerna har under det gångna året spelat en mindre smickrande roll, både när det gäller försäljning av förlustandelar i kommanditbolag och när det gäller s.k. skalbolag och utdelningsfonder.

Östgöta Enskilda Bank har stått för en av de mest uppmärksammade affärerna. Enligt uppgifter i pressen har banken medverkat till att undanhålla staten 120 milj. kr. i skatt, genom att sälja förlustandelar i kommanditbolag. I det sammanhanget figurerade också ett statligt företag, nämligen Götaverken Arendal. Bankens styrelseordförande blev mycket irriterad över den kritik som riktades mot affären, och han sade bl.a. att det knappast kan vara omoraliskt att följa lagen. Det är något som också har sagts många gånger i dag. Är det enligt Kjell-Olof Feldts mening rimligt att kritisera folk som ägnar sig åt avancerad skatteplanering, men som formellt sett följer lagen?

Kjell-Olof Feldt: Jag vill först säga något om den tid som förflyter innan ett nytt skattesystem kan införas i Sverige. Jag tror nog inte att man kommer att lägga ner så mycket ansträngningar på att hitta nya kryphål under den tiden. Däremot kommer man att sätta in alla krafter för att utnyttja dem som finns, så länge som de finns kvar. Sådana projekt har redan lanserats.

Vi har avstått från att utfärda allmänna förkastelsedomar över enskilda medborgare som ägnar sig åt skatteplanering. När det emellertid gäller vissa av våra institutioner har jag ansett att det finns anledning för regeringen att ge till känna en uppfattning. Det gäller framför allt våra banker.

Enligt banklagen skall bankerna bedriva en sund bankverksamhet. Det ankommer faktiskt på statsmakterna att uttolka vad man menar med sund bankverksamhet. Det gör vi via bankinspektionen. Bankinspektionen har utfärdat ett s.k. etikmeddelande, där det anges att utlåning i renodlat skatteplaneringssyfte inte är förenlig med en sund bankverksamhet. Besked har således getts på den punkten.

Om bankerna inte lyssnar på bankinspektionens förmaningar och definitioner av vad sund bankverksamhet är, så är situationen naturligtvis ganska allvarlig, enligt min mening. Bankerna driver sin verksamhet i hög grad

1988/89 :SkU16

Bilaga

omgärdade inte bara av reglerande lagstiftning, utan också av skyddande bestämmelser. De har bl.a. möjlighet att låna mycket stora belopp från allmänheten, utan att behöva ställa motsvarande säkerhet i samma utsträckning som andra låntagare måste göra. Detta bygger naturligtvis i sista hand på att det finns något slags samhällskontrakt mellan bankerna och staten, som gör att landets insättare har förtroende för bankerna. Skulle staten också ha förtroende för bankerna i deras verksamhet, anser jag att man borde inta en mer restriktiv hållning.

Framför allt finner jag det pinsamt när bankerna går ut i en aktiv marknadsföring för skatteplanering. Man vänder sig till hushåll i stor skala och erbjuder s.k. skatteplaneringspaket. Den åsikten har jag framfört offentligt tidigare, så det är inget nytt för bankerna. Bankinspektionens ledning känner till regeringens uppfattning på den punkten. Jag vet att bankinspektionen överväger vad som kan göras för att bankerna skall inse att de på denna punkt faktiskt har ett ansvar som går utöver att enbart syssla med deras egen ekonomi.

Bo Lundgren (m): Jag delar naturligtvis finansministerns uppfattning att man måste försöka ta bort asymmetrier, t.ex. den nuvarande avdragsbegränsningen i skattesystemet, och att man så långt möjligt måste sänka skattesatserna. Måhända kommer våra uppfattningar att skilja sig i viss utsträckning, men det har tagits en del lovvärda initiativ i detta avseende.

Ett problem är frågan om kapitalbeskattningen. Man syftar till en enhetlig kapitalbeskattning. Vi har i förhållande till andra länder just nu en relativt hög beskattning av kapitalvinster. Det gäller här skatteplanering i ett mera internationellt perspektiv. Jag skulle vilja fråga finansministern: Är det inte när man genomför denna skattereform viktigt att man försöker se till att kapitalvinstsbeskattningen och kapitalbeskattningen i övrigt i Sverige inte väsentligt avviker från internationella förhållanden, så att vi kan undvika kapitalflykt ur landet?

Kjell-Olof Feldt: Jo, det är det nog.

Bo Lundgren (m): Det är alldeles utmärkt, eftersom det sätter vissa restriktioner på den typ av skärpning av beskattningen av kapital som man åtminstone i ord har bekänt sig till.

Låt mig gå vidare till den proposition som vi nu har att behandla. Den kommer kanske att vara överspelad 1991, om vi får ett nytt system för beskattning av både företag och fysiska personer. Man kan också hoppas att det blir så, eftersom systemet har till syfte att förebygga skatteplanering och en hel del andra saker. Även om vi från mitt partis sida har velat att propositionen skall avslås, kan vi diskutera vilka förändringar som skulle kunna företas i den för att göra den mera rimlig. Är finansministern, som ju har kontakter med den socialdemokratiska utskottsgruppen, beredd att medverka till några förändringar i propositionen, t.ex. i vad gäller negativt ingångsvärde och en del andra detaljer som skulle göra den mer fungibel?

Kjell-Olof Feldt: Jag är smickrad över erbjudandet att ingå i skatteutskottets förhandlingar, men jag tror att jag avstår från det. Jag har fullt förtroende för

1988/89:SkU16

Bilaga

1988/89:

Bilaga

Bo Lundgren (m): Är finansministern medveten om exempelvis att det negativa ingångsvärdet kan få stötande effekter i seriösa fall liksom om att en dubbel beskattning, såväl inkomstbeskattning som exempelvis gåvobeskattning, kan uppkomma som en följd härav? Finansministern måste vara medveten om dessa problem och i så fall rimligen, eftersom det är regeringen som har lagt fram propositionen, också ha synpunkter på om denna skall kunna förändras i dessa avseenden.

Kjell-Olof Feldt: Jag är medveten om att en lagstiftning av det här slaget i enskilda fall kan få icke önskvärda effekter, men vi har inte sett några möjligheter att totalt sett eliminera de effekterna. Jag måste dock säga att jag finner kritiken mot de negativa ingångsvärdena mycket överdriven. I samtliga fall där reella förluster har gjorts läggs de till ingångsvärdena, och därmed blir dessa inte negativa. Det måste alltså vara under mycket speciella förhållanden som en seriöst bedriven verksamhet som har gått med faktiska förluster inte får kompensation för detta genom beräkning av ingångsvärdena.

Bo Lundgren (m): En sista detaljfråga, som också kommit upp redan tidigare under utfrågningen men som jag tycker är viktig. Det föreslås i propositionen förändringar beträffande det s.k. sparavdraget, dvs. det extra avdraget för kapitalinkomster. På s. 25 i propositionen sägs det av föredraganden, dvs. finansministern eller den som skrivit propositionen: ”Det finns mot denna bakgrund inget skäl att sparavdraget skall kunna utnyttjas i fråga om kapitalintäkter som redovisas i handelsbolag.”

Man kan ibland också få kapitalintäkter från ett handelsbolag i form av avkastning på det insatta kapitalet. I det här fallet sägs det i motiveringarna att det gäller kapitalintäkter som redovisas i handelsbolagen. I förslaget till förändring av 39 § sägs i stället att rätt till extra avdrag inte föreligger i fråga om intäkter som härrör från handelsbolag. Att döma av motiveringen inskränker man i lagtexten alltså detta avdrag mer än vad som egentligen är avsikten. Vilken version är den korrekta: motiveringens eller lagtextens?

Kjell-Olof Feldt: Jag måste säga att det var en fråga på en subtil juridisk nivå som överstiger min. Innan jag kan svara på den frågan måste den bli föremål för ytterligare texttolkning. Om ”i” eller ”från” skall gälla är något som jag i så fall närmare måste studera.

Kjell Johansson (fp): Från folkpartiets sida är vi helt inne på linjen att man inte på det sätt som nu sker skall kunna köpa skattekonstruktioner eller göra avdragsköp. Det var också detta som låg bakom principerna vid utarbetandet av folkpartiets skatteförslag. Vi gick då konsekvent in för en enhetlig skattesats, vilket skulle förhindra skatteplanering. Tyvärr innehöll den en del reala inslag, och jag håller med P-O Edin om att det är svårt att förklara

den socialdemokratiska gruppen både när det gäller att föra regeringens talan och att komma fram till förnuftiga beslut.

Låt mig dock beträffande negativa ingångsvärden säga att det är alldeles nödvändigt att sådana finns med om denna lagstiftning skall ge önskvärd effekt.

dessa. Vi skall alltså inte ha några dubbla avdrag. Men på några ställen tar man inte bort asymmetrin utan inför faktiskt i sitt förslag element som bidrar till denna. Jag har ställt några frågor till finansministern, exempelvis om vad som händer vid fallissemang eller vid naturlig avveckling av förlustbringande företag, vid dödsfall och vid arvsskiften. Jag är ganska skrämd av de svar som jag här har fått. Man kunde enligt min mening inte ge några ordentliga besked. Därför är min första fråga: Har ni inom finansdepartementet analyserat dessa olika effekter? Om ni har gjort det, skulle vi kunna få något sådant material till skatteutskottet? Eller kan finansministern säga något om detta?

Kjell-Olof Feldt: Efter att ha konsulterat de övriga inbjudna från finansdepartementet huruvida det finns något material som vi kan överlämna till skatteutskottet och som kastar ett ljus över de olika specialfallen kan jag upplysa om att vi inte har något sådant material.

Kjell Johansson (fp): En naturlig följdfråga: Var det mot bakgrund av att ni inte har något ytterligare material klokt att också lägga till arvs- och testamentsfallen? Jag utgår från att det här handlar om en relativt provisorisk lagstiftning, som skall gälla under en kort tid. Man går alltså från system till system i flera omgångar. Var det klokt att lägga till det, med det oerhört korta varsel som lämnades?

Kjell-Olof Feldt: Vi hade naturligtvis inte lagt fram förslaget, om vi inte trodde att det var klokt. Som vi tidigare framhållit är detta inte en lagstiftning som vi har planerat för och som vi har önskat förelägga riksdagen. Men när vi framför allt under våren 1988 såg de oerhört stora belopp som i systematiska skatteplaneringsaktioner sattes in i kommanditbolag, i det uppenbara syftet att utnyttja möjligheten till dubbla förlustavdrag, i en omfattning som enligt vissa uppskattningar uppgick till 6-10 miljarder kronor på mycket kort tid, bedömde vi det som nödvändigt att mycket snabbt åstadkomma en lagstiftning som kunde sätta spärrar för detta.

Vi har försökt analysera konsekvenserna i så många led som möjligt. En av de konsekvenser som definitivt kunde uppstå var att förlustavdragsrätten kunde föras vidare via arvs- och gåvosituationen. Därför ansåg jag att också arvs- och gåvofallen måste inkluderas i lagstiftningen. Andra får bedöma hurvida detta var klokt eller oklokt, men vår bedömning var att det var en nödvändig åtgärd för att lagstiftningen inte på nytt skulle kunna missbrukas. Gör man detta för gåva, får man nog göra det också för arv.

Kjell Johansson (fp): Jag har mycket svårt att inse att det skulle vara nödvändigt att ta med arvs- och testamentsfallen för att nå syftet med denna lagstiftning, dvs. att klämma åt dem som gör sig skyldiga till skatteflykt. Det är svårt att skatteplanera med dödsfall som insats.

Med tanke på bristen på svar på mina frågor undrar jag: Har ni nu inom finansdepartementet några som helst planer på att aktualisera det gamla folkpartikravet på en omvänd generalklausul, så att vi har någon möjlighet att skydda dem som jag förutser kommer att råka illa ut på grund av att lagstiftarens syfte - som inte framgår speciellt klart i propositionen - inte kommer att gälla för en del personer?

1988/89:SkU16

Bilaga

76 Kjell-Olof Feldt: Vi håller nu på att se över tillämpningen av generalklausulen och dess verkningar i olika avseenden. Vi har inte något stort material, eftersom den inte har haft verkningar i särskilt många fall. Hypotesen att den skulle behöva ”omvändas” för att få verkningar av annat slag förefaller mig inte särskilt välgrundad. Har den inte fungerat särskilt mycket hittills, lär den inte fungera heller om vi vänder på den. Snarare har inställningen varit den att dess nuvarande utformning tyder på att man borde ge den en något tyngre och mera skärpt utformning för att kunna nå generalklausulens syfte, nämligen att kunna komma till användning i uppenbara skatteplaneringsoch skatteundandragandefall.

Kjell Nordström (s): Under dagens utfrågning har vi även kommit in på frågan om skatteplanering med hjälp av utdelningsfonder. Min fråga är: När avser du att lägga fram ett förslag till riksdagen för att stoppa även den typen av skatteplanering?

Kjell-Olof Feldt: Det finns vissa frågor som det uppenbarligen är oklokt att över huvud taget besvara. Kan det vara ett svar?

Kjell Nordström (s): Jag tackar för svaret. Under förmiddagen framförde P-O Edin ett förslag där han uppmanade riksdagspartierna att starta en rikskampanj mot skatteflykt och skatteplanering och för en bättre skattemoral. Det har här i dag ställts frågor till olika organisationer, och Finansbolagens förening har lovat att ställa upp i en sådan kampanj. Övriga tillfrågade har inte svarat. Är det din uppfattning att det vore bra att starta en sådan kampanj?

Kjell-Olof Feldt: Jag har inte hunnit tänka igenom vad en sådan kampanj skulle kunna innebära, men förvisso behövs det - inte minst från de politiska partiernas sida - en mycket klarare profil i denna fråga. Det gäller bl.a. med tanke på att politiker ute i kommunerna har startat skatteplanering i rätt stor

skala.

Ordföranden: En följdfråga till Kjell Nordströms fråga. Vi har som mer eller mindre utomstående fått intrycket att skattemyndigheterna ständigt kommer på efterhand när det gäller förhållandet till skatteplanerare. Det är skatteplanerarna som tar initiativen, och vi ställs inför fullbordat faktum. På den vägen försvinner ett antal miljarder från statskassan. Finns det i finansdepartementet någon slags beredskap eller framförhållning för att stämma i bäcken och förhindra att sådant inträffar?

Kjell-Olof Feldt: Självfallet försöker vi med hjälp av skattemyndigheterna så nära vi kan följa fenomen som dyker upp och som kan tolkas som inledningen till en ny form av skatteplanering som kan få större utbredning. Men problemet är ju det att dessa tendenser är svåra att förutse innan idén har kläckts och har omsatts i praktiken.

Som jag sade i min inledning är det nya att en skatteplaneringsidé som kommer fram sprids mycket hastigt och får genomslag på mycket bred front genom att stora institutioner snabbt går in i verksamheten och är beredda att ställa stora pengar till förfogande. De nyligen omnämnda utdelningsfonderna är ett exempel på detta. De fanns knappast för ett år sedan, medan det

1988/89: SkU16

Bilaga

påstås att det i dag skulle finnas 20 miljarder kronor insatta i utdelningsfonder- eller utlånade till dessa, om man vill formulera det så. Detta tyder på att även om vi skulle vara mycket snabba på att upptäcka skatteplanering, har det rent marknadsmässiga kommersiella system som ligger bakom den enorma möjligheter att mycket snabbt ge den stor omfattning. Den blir då ett mycket stort problem redan innan vi över huvud taget haft en chans att agera.

Görel Thurdin (c): Vi har under lång tid diskuterat skattesystemet. Vi säger alla att vi vill gynna arbete, sparande och investeringar och att vi vill skapa ett skattesystem som styr inkomsterna så att arbetsinkomsten, sparandet osv. gynnas. Vi ordnar t.ex. allemanskonton för att människor skall kunna spara utan att behöva skatta för räntan. Naturaförmåner har tidigare varit lågt beskattade, och det har lett till att fackliga företrädare har ägnat sig åt skatteplanering för sina medlemmar; det finns uppskovsregler som kan utnyttjas osv. Vill vi inte i själva verket styra med skattesystemet, och är det inte egentligen så att vi vill att skatteplanering i viss utsträckning skall finnas?

Kjell-Olof Feldt: Herr ordförande! Jag är inte säker på att jag helt har förstått frågan. Styra, det skulle alltså vara det att man vill uppmuntra vissa beteenden - skall vi kalla det så - eller avskräcka från andra beteenden. Det är ju ett sätt att styra. Ja, förvisso har skattelagstiftarna i Sverige haft utomordentligt långtgående ambitioner i det avseendet. Enligt min mening har man överlastat vårt skattesystem med mängder av syften och motiv som skattesystemet inte har orkat bära. Det skall inte bara klara av att bära offentliga utgifter, det skall verka inom näringspolitiken, regionalpolitiken, miljöpolitiken osv. Det är en del av förklaringen till att vi också har fått ett utomordentligt komplicerat system, som till slut varken myndigheterna eller de skattskyldiga förmår hantera på ett vettigt sätt. Om jag får avge en personlig bekännelse vill jag säga att jag har blivit alltmer skeptisk till möjligheterna att använda skattesystemet till särskilt mycket i uppmuntrande och avskräckande syfte. Jag menar att man kan göra vissa grundläggande saker med skatterna, men det vore nog en välgärning om den kommande reformen begränsade sig till ett fåtal syften: låt oss säga att uppmuntra arbete och sparande samt avskräcka från skatteflykt och skatteundandragande. Om detta kunde vara huvudmålen för en kommande skattereform tror jag att det vore utomordentligt välgörande för systemets möjlighet att fungera i framtiden. Visst finns dessa ambitioner. Frågan är bara hur man skall sätta dem i rimlig relation till de medel som vi har och hur komplext vi vill göra skattesystemet.

Görel Thurdin (c): Jag vili bara framhålla att vi som lagstiftare har bidragit till skatteplaneringen och att vi egentligen kommer att göra det också i fortsättningen, även om det kanske blir i betydligt mindre omfattning.

Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga. Det är ju stötande att vi i svensk lagstiftning har en generalklausul som säger att man, trots att man har handlat enligt lagen, brutit mot den. Kommer finansministern att i samband med införandet av den nya skattereformen verka för att generalklausulen försvinner?

1988/89: SkU 16

Bilaga

78 Kjell-Olof Feldt: Herr ordförande! Jag kan över huvud taget för närvarande inte bedöma vilka effekter ett förändrat skattesystem får när det gäller den typ av frågor som vi diskuterar här i dag. På den punkten kan jag alltså inte ge något svar.

Jag tror emellertid att Görel Thurdin och jag lägger litet olika innebörd i begreppet skatteplanering. Menar man att det är skatteplanering även när en person avstår från att arbeta heltid, därför att han tycker att det inte lönar sig, har man vidgat betydelsen av begreppet skatteplanering oerhört mycket. Menar man med skatteplanering också människors möjlighet att välja mellan olika tillgångsslag, att spara på ett visst sätt i stället för på ett annat, går det utöver vad jag menar med skatteplanering. Med skatteplanering avser jag ekonomiska dispositioner som har till huvudsyfte att åstadkomma en skattelättnad, allt annat är bisyften. Ett sparande som verkligen syftar till att skapa trygghet på ålderdomen eller till att förse hushållet med en viss buffert, och att man då väljer sparformer som är gynnsammare från skatt än andra, tycker jag inte kan kallas skatteplanering.

Görel Thurdin (c): Jag tycker ändå att det är viktigt att peka på den här saken, eftersom jag tror att begreppet skatteplanering ibland har olika betydelser för olika människor. Många som inte har ägnat sig åt skatteplanering känner sig kanske träffade. Därmed är inte sagt att jag tycker att man skall ägna sig åt skatteflykt-det tycker jag absolut inte. Jag tänkte emellertid spinna vidare på resonemanget om generalklausulen. Anser inte finansministern ändå att det är stötande att vi måste ha en generalklausul?

Kjell-Olof Feldt: Nej, herr ordförande, det gör jag faktiskt inte. Med den utformning som den har pekar den alldeles entydigt på att vissa beteenden kan vara lagliga men ändå ha en innebörd som alls icke stämmer överens med lagstiftarens avsikter med lagar som vederbörande försöker manipulera sig bort ifrån.

Det talades tidigare här om en kampanj mot skatteplanering. Nu finns det en moralisk dimension i det här. Man kan beklaga att väldigt få människor kanske tycker att god skattemoral är någonting att eftersträva. Men det finns en moralisk dimension i den här lagstiftningen som i all annan lagstiftning.

Slutligen vill jag säga att jag tyckte att det var Görel Thurdin som försökte klistra skatteplanering på ganska oskyldiga beteenden. Det har inte jag gjort.

Lars Bäckström (vpk): Herr ordförande! Vi har, finansministern, i utskottet diskuterat mycket om etikfrågor och tror oss i de här styckena vara överens med finansministern, dvs. angående synen på etiken. Vår förhoppning är att få fram bättre instruktioner från bankinspektionen, m.m. Här har vi också hört ledamoten Gerd Engman något beröra etikfrågor när det gäller de statliga företagen, och finansministern har något talat om kommunerna. Med anledning härav skulle jag vilja ställa några korta frågor.

Kan man förvänta sig att man från regeringens sida vidtar några åtgärder för att på etiknivån begränsa sådant som skedde vid Götaverken, Oliven, Östgötabanken och Sandö Bygg? Kommer departementet att göra något på etiknivån och tala om för statens representanter i de statliga verken att man måste anlägga etiska synpunkter på det hela? Det är den ena delen.

1988/89:SkU 16

Bilaga

79 Den andra delen gäller exempelvis vad som berördes i pressuppgifterna på 1970-talet om lex Kockum. Många var indignerade över att man sålde företag med förlust, för att sedan få gottgörelse på annat sätt. Något liknande gjorde sig faktiskt staten skyldig till när det gällde försäljningen av Uddevallavarvet. Varvet hade förluster på omkring 900 milj. kr., förluster som då Volvo kunde köpa. I det allmänna medvetandet upplevs detta som stötande: att staten så att säga lurar staten på skatteintäkter. Kan man här tänka sig ingripanden på lagnivå, ett slags lex Uddevalla? Det lär väl fortfarande finnas en del statliga företag som har förluster. Kan man alltså tänka sig lex Uddevalla, eller i varje fall någon form av etikinstruktion till statens representanter i företagen?

Sedan till den tredje delen. Finansministern tog själv upp kommunernas mer avancerade skatteplanering. Det är ju helt klart att den har ökat. För ungefär ett år sedan tog den förra civilministern upp den här saken, det var väl Bo Holmberg. Han deklarerade att man avsåg att utreda kommunernas skatteplanering. Har regeringen gjort en sådan kartläggning? Tänker man ha någon typ av överläggningar med kommunförbunden för att ge till känna att verksamheten bör ses över, så att lagstiftning inte behöver tillgripas?

Kjell-Olof Feldt: Jag anser att regeringen har givit en ganska klar signal till de statliga företagen om hur de skall hantera problemet med s.k. skalbolag, dvs. de fall då man säljer företag med inneliggande förluster eller andra från skattesynpunkt intressanta egenskaper.

Uddevallavarvet gällde verkligen en affärsuppgörelse där man sålde betydande tillgångar, i vilka även förlustavdrag ingick. Här tror jag inte att man kan dra någon klar gräns och säga att statliga företag inte skall kunna sälja bolag som de äger med tillgångar där även förlustavdrag ingår. Jag vill inte nämna något enskilt företag vid namn, men i de fall då regeringen reagerade gällde det uppenbarligen en ren skatteplaneringsoperation, byggd enbart på skalbolagsidén. Så jag tycker att vi har gett signalerna relativt klart.

Om jag inte är fel underrättad pågår det en utredning beträffande kommunerna. Jag tror att den kallas leasing-utredningen. Den sysslar med frågor som lease back-affärer, där tillgångar säljs ut på långa kontrakt för att sedan återköpas. Här sker alltså en prövning om det genom lagstiftning skulle gå att påverka den typen av affärer. Sedan är det väl möjligt att jag i olika sammanhang vid mina överläggningar med kommunerna kommer att diskutera det kloka i att kommunen gör affärer, vilkas huvudsyfte är att åstadkomma skattemässiga favörer för köparen, innebärande att staten förlorar pengar eller att skatteintäkterna minskar. Jag ifrågasätter klokheten häri, eftersom kommunerna faktiskt är institutioner som lever på människors vilja och förmåga att betala skatt. Att just de institutionerna skulle bli skatteplanerare i stor skala ter sig inte klokt i längden - om man nu helt bortser från det moraliska.

Lars Bäckström (vpk): Om jag förstod finansministerns svar rätt faller alltså försäljningen av Uddevallavarvet till Volvo, med förluster på 900 milj.kr., inom den etiska ramen. Här kan man ha olika bedömningar.

En sista fråga. Finansministern sade att ett skattesystem inte kan uppfylla alla önskemål, och det är naturligtvis riktigt. Han sade att han personligen

1988/89:SkU16

Bilaga

tycker att systemet bör stimulera arbete och sparande samt motverka skatteplanering. Förvisso tycker jag att detta är riktiga utgångspunkter. Jag undrar bara om finansministern medvetet utelämnade en fjärde punkt som jag tycker är viktig: fördelningspolitiken.

Kjell-Olof Feldt: Ja, det var det, för den fråga som ställdes gällde ju i vilken utsträckning skattesystemet skulle användas för att styra och påverka människors beteende. På denna fråga svarade jag genom att ta upp arbete, sparande och skatteplanering. Det finns naturligtvis ytterligare mål för en skattereform. Däri ingår fördelningen och också skattesystemets förmåga att åstadkomma de intäkter till stat och kommun som är oundgängligen nödvändiga för att bedriva verksamheten. Så det finns fler mål än dem som jag nämnde.

Gösta Lyngå (mp): Jag är i stort sett positiv till propositionen. Därför skall jag hellre haka på diskussionen om det generella problemet med skatteundandragandet. Genom den skatteplanering som helt klart förekommer kan själva moralen urholkas, så att även vanliga löntagare frestas att undvika skatt, ibland då med olagliga medel. Det där är mycket tråkigt. Kan finansministern se någon väg ut ur det här beklagliga förhållandet, en attitydförändring där man på ett mer positivt sätt betraktar skatten som en del av samarbetet mellan individen och samhället?

Kjell-Olof Feldt: Herr ordförande! Jag tror att många medborgare i vårt land fortfarande ser på skatterna på det sättet. Även om man kan gnöla över enskilda inslag i vårt skattesystem - man kan tycka att det är orättvist eller att det inrymmer vissa konstigheter - finns det en ganska stor uppslutning bakom tanken att har vi bestämt oss för att gemensamt uträtta vissa ting, får vi också ställa upp och betala. Jag skulle ändå allmänt vilja hävda - även om jag inte har några bevis - att skattemoralen i Sverige är relativt hög.

Om vi återvänder till de olika partiernas ansvar, kan man framför allt peka på det samband som finns. Vill vi ha ett fungerande försvar, vägar att åka på, fungerande sjukvård, utbildning osv., måste skatter betalas. Vad vi därvid kan åberopa som motiv för människor att faktiskt betala skatter är att skattebördan är någorlunda rättvist fördelad och att inte just skatteplanering för vissa grupper innebär att de helt undandrar sig att bidra till de gemensamma insatserna. Så den opinionspåverkande uppgiften för oss politiker är naturligtvis mycket stor. Men då måste vi hela tiden peka på det här ofrånkomliga sambandet och inte försöka lura människorna att tro att alla kan undgå att betala skatt och samtidigt få den service och de insatser som samhället presterar i dag.

Gösta Lyngå (mp): Det är en utmärkt väg. Hur ser finansministern på möjligheten att framhålla denna funktion, genom skolor, massmedia och andra mycket starka opinionsbildare? Jag är inte lika optimistisk när det gäller att bedöma allas positiva inställning till skatten.

Kjell-Olof Feldt: Jag vet inte riktigt vilket frågans syfte är. Det vore naturligtvis utomordentligt fint, om vi nu i samband med arbetet på en grundlig reformering av våra skatter kunde få enighet på ett tillräckligt antal

1988/89:SkU16

Bilaga

punkter, så att de politiska partierna tillsammans med andra organisationer och grupperingar i vårt samhälle verkligen kunde gå ut och framhålla en god skattemoral som en del av en god medborgarmoral. Det vore givetvis alldeles utmärkt, om vi kunde kombinera en reform med en viss moralisk upprustning, som vi då alla skulle försöka ställa upp på.

Ordföranden: Nu har den ordinarie talarlistan och frågelistan gåtts igenom. Tiden är också slut för denna utfrågning. Klockan är 13.15, och det var då utfrågningen skulle sluta. Vi kan alltså inte fortsätta, även om jag vet att någon skulle vilja begära ordet.

Avslutningsvis vill jag tacka finansdepartementet och Kjell-Olof Feldt för medverkan vid utfrågningen, liksom alla övriga som har varit med. Härmed förklarar jag sammanträdet avslutat.

1988/89:SkU16

Bilaga