Förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.

1990/91 UU13

Ärendet

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition 1990/91:97 om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen. Yttrande i ärendet föreligger från näringsutskottet (bilaga 3).

I regeringens proposition 1990/91:97 föreslås en ny lag om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. Förslaget innefattar tre delar, nämligen kontroll över vissa obemannade luftfarkoster som kan användas som vapenbärare (missiler) jämte delsystem och komponenter, kontroll över viss tillverkningsutrustning för biologiska och kemiska stridsmedel samt kontroll över vissa kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel. För samtliga fall föreslås att det skall vara förbjudet att föra ut produkterna, om inte regeringen har lämnat tillstånd till det. När det gäller missiler, m.m. föreslås även förbud mot att utan tillstånd överföra tillverkningsrätter och att överföra viss programvara.

För tillverkningsutrustning som kan användas för tillverkning av kemiska och biologiska stridsmedel samt för vissa kemiska produkter föreslås ett förbud mot att bl.a. förmedla sådana produkter som finns utom riket. Även här föreslås att regeringen skall kunna medge undantag från förbuden.

Förslagen grundar sig till stora delar på internationella åtgärder i syfte att begränsa en spridning av massförstörelsevapen.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

Sverige är enligt propositionen folkrättsligt bundet av fyra internationella överenskommelser avseende massförstörelsevapen. Dessa är det nyssnämnda icke-spridningsfördraget från år 1968, 1971 års fördrag om förbud mot placering av kärnvapen och andra massförstörelsevapen på havsbottnen, 1925 års Genèveprotokoll om förbud mot användning av biologiska och kemiska vapen samt 1972 års konvention om totalförbud mot B-vapen.

På senare år har vidtagits ytterligare åtgärder på det internationella planet som syftar till en begränsning av spridningen av massförstörelsevapen.

Ett dussintal industrinationer har infört utförselkontroll av vissa obemannade luftfarkostsystem (missiler) och delar till sådana. Även viss teknologiöverföring som är av särskild betydelse i sammanhanget kontrolleras.

Andra internationella åtgärder har inriktats på att hindra själva framställningen av massförstörelsevapen. Sålunda har några länder infört kontrollregimer beträffande viss utrustning som kan användas vid tillverkning av kemiska och biologiska vapen.

Flera länder har också infört kontrollregimer för vissa kemiska produkter som kan användas för kemvapenframställning, s.k. kemiska prekursorer.

Mot bakgrund av angelägenheten av att det också från svensk sida vidtas ytterligare åtgärder för att minska spridningen av produkter som på olika sätt kan användas för framställning av massförstörelsevapen har inom utrikesdepartementets handelsavdelning utarbetats promemorian (Ds 1990:4) Kontroll av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte. Promemorian har remissbehandlats.

Sverige har sedan länge lagstiftning som reglerar bl.a. utförsel av krigsmateriel. Också kärnteknikområdet är reglerat. I den mån produkter som kan användas i massförstörelsesyfte klassificeras som krigsmateriel eller faller under kärntekniklagstiftningen, omfattas utförsel och teknologiöverföring av bestämmelserna i dessa regleringar.

Krigsmateriellagstiftningen omfattar endast sådan materiel som är utformad för militär användning. De produkter och den teknologi som nu är aktuella för en reglering har, utöver beskaffenheten att kunna användas i massförstörelsesyfte eller vid tillverkning av massförstörelsevapen, även civila användningsområden.

Såväl krigsmaterielbegreppet som krigsmateriellagstiftningen har nyligen varit föremål för utredningar. Betänkandena (SOU 1989:66) Begreppet krigsmateriel och (SOU 1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet är för närvarande föremål för beredning inom regeringskansliet. Regeringen anser emellertid inte att de överväganden som dessa betänkanden kan komma att leda till bör hindra att de förslag som gäller vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte nu läggs fram.

Sveriges inställning är enligt propositionen klar när det gäller spridning av massförstörelsevapen. Vi betraktar dessa vapen som en fara för mänskligheten och verkar sedan länge aktivt för deras fullständiga eliminerande. Sverige har inga som helst ambitioner att anskaffa sådana vapen och ser stora faror för den internationella stabiliteten i att de sprids till nya länder. Det finns inte heller något svenskt nationellt intresse av att tillåta export av civil utrustning eller teknologi, om det är risk att den används för framställning av massförstörelsevapen.

Regeringens slutsats är således att Sverige bör införa ett kontrollsystem för att förhindra att produkter och teknologi, som kan användas i massförstörelsesyfte, från eller via Sverige exporteras till länder som kan befaras använda dem i detta syfte.

De produkter och den teknologi som bör kontrolleras bör enligt internationell förebild vara

bärraketer m.m. med en räckvidd av minst 300 kilometer och en lastförmåga av minst 500 kilogram liksom delsystem och viss utrustning,

utrustning som kan användas för tillverkning av kemiska och biologiska stridsmedel,

sådana kemiska substanser -- s.k. kemiska prekursorer -- som kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel.

Regimen bör bygga på ett utförselförbud. Såvitt gäller missiler, m.m. bör även teknologiöverföring regleras liksom överföring av viss programvara. Något motsvarande behov torde inte föreligga beträffande tillverkningsutrustning avseende B- och C-stridsmedel eller kemiska prekursorer. Däremot menar regeringen att det beträffande dessa kategorier finns skäl att reglera bl.a. sådan försäljning och förmedling som kan ske från ett land till ett annat, om åtgärderna vidtas i Sverige eller av svenska företag eller myndigheter eller personer som är bosatta eller stadigvarande vistas i Sverige. För samtliga fall bör gälla att regeringen efter prövning kan medge tillstånd i det enskilda fallet.

De huvudprinciper som enligt propositionen bör vara vägledande för prövningen av tillstånd är följande.

Den viktigaste prövningsgrunden bör vara vilken risk som föreligger för att den tillståndspliktiga produkten eller teknologin kan komma till användning för utveckling, tillverkning eller insättande av massförstörelsevapen. Detta får bedömas mot bakgrund av vad som är känt om mottagarlandets kapacitet på området, dess ambitioner att anskaffa sådana vapen samt spänningsförhållanden i regionen som kan påskynda en sådan utveckling. Om risken anses reell, bör tillstånd vägras.

En andra prövningsgrund bör vara en värdering av kvaliteten på sådana åtaganden om att produkten eller kunskapen endast skall användas för specificerade civila ändamål, som i förekommande fall görs från mottagarlandet eller köparen. Vid en sådan bedömning bör hänsyn tas bl.a. till vilka internationella eller andra åtaganden landet gjort att inte självt anskaffa massförstörelsevapen.

En tredje prövningsgrund bör vara risken för vidareexport till ett tredje land. Detta får bedömas bl.a. mot bakgrund av de kontrollregimer som råder i mottagarlandet.

Alla dessa faktorer bör vägas in i den totalbedömning som det måste ankomma på regeringen att göra i varje enskilt tillståndsärende.

Enligt regeringens mening bör eftersträvas att få till stånd en effektiv kontrollregim som undanröjer risken för spridning av produkter och teknologi som kan användas i massförstörelsesyfte från Sverige men som samtidigt inte i onödan begränsar legitim handel och teknologiöverföring för fredliga ändamål.

Utskottet tillstyrker

dels det av regeringen framlagda förslaget till lag om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m.,

dels det av regeringen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar förslaget till lag om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m.,

2. att riksdagen antar förslaget till ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

Stockholm den 28 mars 1991

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Sture Ericson (s), Jan-Erik Wikström (fp), Maj Britt Theorin (s), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v), Kristina Svensson (s), Anneli Hulthén (s), Eva Björne (m), Karin Söder (c) och Inger Schörling (mp).

Bilaga 1

Bilaga 2

Näringsutskottets yttrande

1990/91:NU9y

Bilaga 3

Förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1990/91:97 med förslag till lag om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.

Näringsutskottet har granskat lagförslaget främst från handelspolitisk synpunkt. Utskottet har ingenting att erinra mot regeringens slutsats att den föreslagna kontrollregimen inte inkräktar på Sveriges handelspolitiska åtaganden gentemot andra länder.

Produkter som kommer att omfattas av kontrollregimen kan i vissa fall ha en viktig civil användning. Främst torde detta gälla produkter som utnyttjas inom civila rymdprogram, ofta i samarbete mellan olika nationer. Näringsutskottet vill understryka vikten av att de kompletterande bestämmelserna om regleringens omfattning utformas med hänsyn därtill och att tillståndsprövningen, tidsmässigt och i övrigt, genomförs med beaktande av legitima intressen på den civila marknaden.

Stockholm den 21 mars 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s) och Håkan Hansson (c).