SOU 1989:66

Begreppet krigsmateriel

Till statsrådet Anita Gradin

Regeringen bemyndigade den 22 juni 1988 statsrådet Gradin att tillkalla en särskild utredare för att se över krigsmaterielbe— greppet och vissa därmed sammanhängande frågor och att be- sluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 28 juni 1988 undertecknad universitetskansler Gunnar Brodin att vara sär- skild utredare.

Till sakkunniga förordnades den 27 september 1988 huvudav- delningschef Gunnar Blomqvist och överste 1. Dag Törnblom.

Som experter förordnades den 27 september 1988 civilingenjör Ingrid Bruce, avdelningschef Britt-Marie Bystedt, laborator An- ders Fröman, forskningschef Svante Jahnberg och numera kanslirådet Ingrid Larén Marklund.

Till sekreterare förordnades den 28 oktober 1988 avdelnings- direktör Roland Ferngren.

Arbetet har genomförts under benämningen krigsmaterielbe- greppsutredningen.

Jag får härmed överlämna betänkandet (SOU 1989:66) Be- greppet krigsmateriel.

Utredningsarbetet är härmed avslutat.

Stockholm den 28 september 1989

Gunnar Brodin

/ Roland F erngren

Sammanfattning

Utförsellagen innehåller bestämmelser som gäller export av krigsmateriel från Sverige, avtal om licenstillverkning eller me— todutveckling utomlands m.m. Utan särskilt tillstånd av rege- ringen får utförsel etc. inte äga rum. I lagen anges dock inte närmare vilka varuslag regleringen avser, utan det ges bemyndi- gande åt regeringen att lämna föreskrifter om detta.

Huvudförslag

Krigsmaterielbegreppsutredningen föreslår nu en ändring på så sätt att lagen byggs ut med en beskrivning i klartext av vilka materielslag som omfattas av regelsystemet. Härigenom får riks- dagen en mer ingående befattning än tidigare med avgräns- ningen av lagens tillämpningsområde. Utredningen anser att tyngden i det samlade regelverket ökar, om den lagstiftande församlingen i mer konkreta termer anger vilket produktkol- lektiv som omfattas. Den mer detaljerade förteckningen över berörda varuslag bör det dock liksom hittills ankomma på rege- ringen att fastställa.

Utredningen har bl.a. haft i uppgift att pröva själva krigsmate- rielbegreppet. Den har noterat att uttryck som vapenexport, va- penhandel etc. allt oftare används i den allmänna debatten för att beteckna just utförsel av och handel med krigsmateriel. Trots att skäl sålunda kan finnas för ett utbyte av den sistnämnda termen föreslår utredningen inte en sådan förändring, eftersom invändningar kan resas även mot de alternativ som är tänkbara. För att få terminologin bättre anpassad till gängse språkbruk föreslår utredningen däremot, att utförsellagens tillämpnings- område skall definieras till att gälla krigsmateriel och produkter jämställda med krigsmateriel.

Utredningen specificerar sammanlagt tio huvudkategorier av materiel som bör omfattas av utförsellagen och uttryckligen nämnas i denna. För fem av dessa kategorier anser utredningen att beteckningen krigsmateriel är tekniskt och språkligt ade- kvat, medan de övriga fem avser produkter som i utförsellagens

mening skall anses jämställda med krigsmateriel. Följande ma- terielslag hänförs till begreppet krigsmateriel: — militära vapen och vapensystem, — ammunition och stridsdelar till sådana vapen och system, — fordon och farkoster utformade för strid, — utrustning för inriktning och styrning av militära vapen, — krut och sprängämnen med egenskaper som är karaktäris- tiska för användning i strid.

Som produkter jämställda med krigsmateriel bör enligt förslaget räknas:

— sådan materiel för störning eller röjning, vars funktion regelmässigt har direkt samband med en militär vapenin- sats, — sådana fortifikatoriska anläggningar som primärt är kon- struerade för vapeninsats eller direkt ledning av sådan insats, — anläggningar, maskiner och annan utrustning för tillverk- ning eller kontroll av krigsmateriel, — delsystem, komponenter, reservdelar och insatsvaror, som har vital betydelse för funktionen hos ett militärt stridsme- del och som inte är tillgängliga på den civila marknaden, —- sådan tekniskt kvalificerad övningsmateriel, som utfor- mats för ett visst vapensystem och vars funktionella sam- band med den förstörelsebringande effekten hos detta är

påtagligt.

Ett konkret förslag till de ändringar i utförsellagen som blir en konsekvens av utredningens ställningstaganden samt förslag till en ny, omredigerad produktförteckning redovisas i betänkandet.

Den principiella analysen

Som utgångspunkt för sina ställningstaganden presenterar ut- redningen en analys av den tekniska utvecklingens inverkan på materielklassiflceringen. Vissa trender i denna utveckling har efter hand medfört allt större problem när det gäller att upp- rätthålla en distinktion mellan militärt och civilt. Här kan ex- empelvis nämnas den ökade användningen av elektronik, den ökade standardiseringen, den allt kraftigare påverkan från civil teknik även på rent militärtekniska tillämpningar samt den påbörjade men ännu svårbedömbara utvecklingen inom biotek- niken.

Utredningen redovisar utförligt sina överväganden i fråga om vilken materiel som bör — resp. inte bör — omfattas av utför- selregleringen. Grundläggande bör vara en bedömning av vilken

funktion den enskilda produkten har i det totala militära strids- förloppet. Tre faser kan urskiljas om man ser detta förlopp i övergripande perspektiv. I kronologisk ordning rör det sig om 1) ett förberedelseskede, till vilket kan hänföras dels tillverk- ning, utprovning och iståndsättande av materiel, dels olika introduktionsåtgärder i form av utbildning, övning m.m., 2) ett skede som omfattar planering och ledning av krigets förande i stort, inbegripet olika förflyttningar av personal och materiel, sambandstjänst m.m., och 3) den på direkt konfrontation inriktade egentliga stridsinsat- sen.

Viss utrustning kommer givetvis till användning under samtliga faser, men för huvuddelen kan man enligt utredningen urskilja en principiell grundfunktion som går att hänföra till endera av förloppets tre skeden. Detta bör tillmätas betydelse när man avgränsar de materielkategorier som skall omfattas av utför- sellagens restriktioner. En grundläggande bedömning bör avse frågan om hur aktivt en viss produkt medverkar till att uppnå stridsverksamhetens yttersta syfte, dvs. att åstadkomma för- störelse.

Ett funktionskriterium är sålunda den överordnade principen vid utredningens avgränsning av de varuslag som skall beröras av reglerna i utförsellagen. På det praktiska planet bör bestäm- ningen dock enligt utredningen så långt möjligt bygga på teknis— ka och andra verifierbara data. Vid den mer detaljerade klassifi- ceringen av enskilda produkter bör man sålunda, liksom hittills, utgå från ett konstruktionskriterium.

Utredningen tar ställning mot tanken på införandet av ett s.k. köparkriterium, som skulle göra klassificeringen flexibel på så sätt att hänsyn i varje särskilt fall skulle tas till den avsedda köparens förhållanden. Detta skulle enligt utredningen motver- ka strävandet efter tydlighet och konsekvens i regeltillämpning- en. En annan sak är att den tilltänkte köparens identitet och nationalitet givetvis måste beaktas när frågan om eventuellt utförseltillstånd etc. prövas. Denna bedömning, som ankommer på regeringen, bör dock principiellt vara helt skild från själva materielklassificeringen.

Särskilda frågor och kommentarer

Utredningen diskuterar en tanke som framfördes i slutrapporten från 1987 års medborgarkommission med innebörden att en regel skulle införas, varigenom regeringen skulle få rätt att tillfälligt föreskriva exportförbud även för varor som normalt

inte omfattas av utförsellagen. Utredningen redovisar flera skäl som talar emot att man inom utförsellagens regelsystem skulle tillskapa en sådan specialregel. Den pekar emellertid på möjlig- heten att för ändamålet stifta en särskild fullmakts- eller be- redskapslag, om det trots allt skulle anses befogat att fullfölja medborgarkommissionens tanke.

I betänkandet kommenteras också det förhållandet att be— greppet krigsmateriel förekommer i lagstiftningen även på helt andra rättsområden än det nu aktuella, och därvid ibland åtföljt av speciella definitioner. Enligt mervärdeskattelagen skall vis- serligen samma klasificering som enligt utförsellagen gälla när frågan om skattefrihet för krigsmateriel prövas. Men kopplingen mellan de båda skilda regelsystemen har likväl medfört påtag- liga komplikationer, som enligt utredningen behöver undanrö- jas. Så kommer automatiskt att ske om de nyligen framlagda förslagen från kommittén för indirekt beskattning godtas, varför utredningen i denna del avstår från att presentera ett eget kon- kret förslag.

Utredningens ställningstagande innebär att vissa materiel- slag, som inte tidigare omfattats av utförsellagen eller beträffan- de vilka varierande tolkningar förekommit, nu förs in under regleringen, medan man i stället undantar vissa andra produkt— grupper som f.n. berörs av densamma. Varken för försvarsin- dustrin eller för staten räknar utredningen med att dess förslag skall medföra ekonomiska nettoeffekter av betydelse. En viss re- sursbesparing förutses dock till följd av att regelverket blir tyd- ligare, så att företagen får ett säkrare underlag för sin planering samtidigt som löpande ärenden kan handläggas smidigare hos berörda myndigheter.

Den nu slutförda utredningen har haft sitt uppdrag begränsat till att gälla definitions- och klassificeringsfrågor. Exportregle- ringens utformning i övrigt är föremål för en översyn i annan ordning, nämligen genom den parlamentariskt sammansatta krigsmaterielexportutredningen.

1. Bakgrund

Den svenska lagstiftningen rörande export av krigsmateriel har under det senaste decenniet i olika omgångar varit föremål för översyn med åtföljande förändringar. Det genomgående syftet med de ändringar som vidtagits kan sägas ha varit att genom skärpta föreskrifter och mer noggrann kontroll av deras efter- levnad minska riskerna för att militära stridsmedel skulle leve- reras från Sverige till länder, där deras förekomst och använd- ning skulle komma att strida mot grundlinjerna i den svenska utrikes- och neutralitetspolitiken.

Det nuvarande regelsystemet innebär i princip att all slags krigsmateriel är underkastad exportförbud men att regeringen är bemyndigad att efter prövning i varje särskilt fall medge dispens från förbudet. Riksdagen har fastlagt särskilda riktlinjer som regeringen har att beakta vid prövning av dispensärenden.

Beträffande omfattningen av exportförbudet med avseende på vilka produktslag som berörs ges i själva lagtexten ingen precise- ring. Alla stadganden i lagen relateras konsekvent till det cen- trala begreppet krigsmateriel utan närmare bestämning. Det ankommer enligt lagen i stället på regeringen att avgöra vad som skall avses med krigsmateriel. Regeringen har med stöd av detta bemyndigande genom en förordning närmare specificerat vilka produkter som i lagens mening skall anses utgöra krigsma- teriel. Förteckningen över dessa produkter omfattar f.n. 16 hu- vudgrupper av olika sorters materiel.

Efter hand har det emellertid visat sig att den ifrågavarande förteckningen inte till alla delar är tydlig och konsekvent eller så fullständig som man med beaktande av motiven respektive den tekniska utvecklingen kunde anse rimligt. Detta vållar i ökande grad problem såväl för de tillämpande myndigheterna som för de berörda producentföretagen. Vidare kan konstateras att någon mera grundlig systematisk analys av krigsmaterielbegreppet som sådant inte förekommit i samband med förarbetena till nu gällande lagstiftning.

Hur de i lagstiftningen uttryckta intentionerna tillämpats i praktiken har sålunda när det gäller klassificeringsfrågor i stor utsträckning blivit beroende av de tolkningar som från tid till

annan .orts inom regeringskansliet, i första hand av den chefs- tjänsteman, krigsmaterielinspektören, till vars ansvarsområde beredningen av dessa ärenden hör. Det har därvid, bl.a. till följd av den fortgående tekniska utvecklingen, inte kunnat undvikas att tolkningar som .orts vid olika tillfällen och av olika krigsma- terielinspektörer blivit i viss mån motstridande.

Mot den här skisserade bakgrunden beslöt regeringen den 22 juni 1988 att tillsätta en utredare, omfattad av kommittéförord- ningen (1976:119), med uppgift att göra en översyn av dels den nuvarande förteckningen över sådan materiel som är under- kastad exportförbud, dels krigsmaterielbegreppet som sådant. Sedan uppdraget som särskild utredare tilldelats mig, har jag tillsammans med sakkunniga och experter bedrivit arbetet un- der benämningen krigsmaterielbegreppsutredningen. Denna in- ledde sitt arbete hösten 1988. Direktiven för utredningen återges i bilaga ].

2. Utredningsarbetet

Mitt förordnande i utredningen avser enligt departementspro- tokollet från den 28 juni 1988 den funktion som i kommittéförord- ningen (19761119) benämns särskild utredare. I denna egenskap har jag att ensam ansvara för de överväganden, ställningstagan- den och förslag som utredningsarbetet skall utmynna i. Det ligger emellertid i sakens natur att genomtänkta ståndpunkter i så komplicerade frågor som det här gäller inte kan utformas utan att ingående överläggningar kontinuerligt hållits med en krets personer med omfattande kunskaper och erfarenheter av betydelse för uppgiften.

Jag har haft förmånen att under hela utredningsarbetet kun- na förlita mig på ett sådant, mycket konstruktivt bistånd från en framstående grupp av sakkunniga och experter. Ett 20—tal pro— tokollförda sammanträden har hållits, till vilka såväl de sakkun- niga som alla experter kallats. Likaså har hela den nämnda gruppen, om praktiska möjligheter funnits, deltagit i de studie- besök och resor som företagits inom ramen för utredningsarbe- tet.

Utredningen har utöver insamling och utvärdering av en mängd skriftligt material tillförts viktigt sakunderlag och in- tressanta synpunkter genom utfrågningar av ett 20-tal personer representerande fackkunskap och praktisk erfarenhet av intres- se för utredningsuppdraget. Ett fylligt material om de beslut i enskilda klassificeringsfrågor som fattats av de svenska krigs- materielinspektörerna under de senaste 15 — 20 åren har sam- manställts och analyserats.

Vid studiebesök hos ett tiotal av de större koncerner och före- tag som är verksamma på området har utredningen tagit del av värdefull information om tillverknings- och marknadsförhållan- den samt demonstration av viktiga produkter. Genom de sven- ska ambassaderna i femton länder har vederbörande utländska myndigheter tillfrågats om gällande principer för klassificering- en av krigsmateriel. Utredningen har också utbytt informatio- ner och synpunkter vid besök hos departement och myndigheter i Belgien, Nederländerna, Förbundsrepubliken Tyskland, Schweiz och Österrike.

3. Definitionsuppgiftens syfte

Min översyn skall enligt direktiven avse såväl den nuvarande förteckningen över krigsmateriel som krigsmaterielbegreppet. Givetvis föreligger ett nära samband mellan den ena och den andra utredningsuppgiften. Hur man på ett överordnat plan definierar det samlade begreppet blir självfallet helt avgörande för bestämningen av de undergrupper, som ingår i en uppräk- ning vilken i princip skall vara heltäckande.

Frågan om vad som skall anses konstitutivt för begreppet krigsmateriel kan vidare knappast på ett meningsfullt sätt dis- kuteras enbart som ett språkligt-semantiskt problem. Hänsyn måste framför allt tas till det syfte som utgör bakgrunden till att en närmare definition över huvud taget efterlysts. Jag har sålun- da i mina överväganden hela tiden sökt beakta, att begreppet och termen krigsmateriel f.n. utgör det centrala elementet i det normsystem, vars huvudändamål är att reglera exporten från Sverige av viss militär utrustning.

De grundläggande bestämmelserna härom återfinns i lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (utför- sellagen). Vilka produkter som vid lagens tillämpning skall inne- fattas i begreppet krigsmateriel ges det dock i lagen ingen an- visning om, utan avgörandet i denna fråga har med nuvarande konstruktion helt delegerats till regeringen. De av regeringen utfärdade föreskrifterna om vad som skall avses med krigsmate- riel enligt utförsellagen har hittills också varit av betydelse för tillämpningen av lagen (1983:1034) om kontroll över tillverk- ningen av krigsmateriel, m.m. (tillverkningslagen), eftersom re- geringen valt att när det gäller den lagens tillämpningsområde föreskriva, att detta i stort sett skall utgöras av samma pro- dukter som omfattas av utförsellagen.

Huruvida det övergripande syftet med den legala regleringen av tillverkning och utförsel av krigsmateriel kan uppnås eller ej, är inte en fråga som kan lösas med en aldrig så klar och spets- fundig definition av begreppet krigsmateriel. Det är här uppsåtet i användningen av materielen som är avgörande. Man kan aldrig undvika att regleringen av handeln med krigsmateriel baseras på bedömningar av detta uppsåt. En sådan bedömning är emel-

lertid ofta svår och kräver i sin tur kunskaper om den avsedda köparen. En utgångspunkt bör dock vara att förekommande materielbegrepp så långt möjligt är klart definierade. Inte minst minskas härigenom risken för att bedömaren utsätts för på- tryckningar av olika slag. Man bör inte bortse från att denna risk annars föreligger, med tanke på att den ifrågavarande han- deln både har stor ekonomisk betydelse och väcker ett starkt moraliskt-etiskt engagemang.

Huvudprincipen i utförsellagen är att utförsel av krigsmateriel inte är tillåten annat än efter särskilt tillstånd av regeringen. Jag har tolkat mitt uppdrag så, att det är krigsmaterielbegrep- pets innebörd inom ramen för denna lagstiftning som det gäller att tydliggöra. Vid utformningen av mina konkreta förslag har jag sålunda bortsett från att begreppet krigsmateriel f.n. före- kommer i normgivningen även på vissa andra råttsområden än det nu aktuella. Detta är ett förhållande som emellanåt medför oklarhet och komplikationer i den praktiska handläggningen. Mina synpunkter på denna problematik redovisas närmare i ett senare avsnitt.

Det bör vidare understrykas att uppgiften för min del är be- gränsad till just definitions- och klassificeringsaspekter. Det an- kommer sålunda inte på mig att gå in på frågan om vilka be- dömningar som skall göras när ett företag begär regeringens tillstånd att trots det principiella förbudet exportera krigsmateri- el i ett visst fall. Detta är i stället en av de frågor som f.n. utreds av en parlamentariskt sammansatt kommitté, krigsmaterielex- portutredningen (UD 1988:02).

Min grundläggande inställning till utredningsuppdraget är sålunda att detta är av teknisk-vetenskaplig natur och går ut på att söka fastlägga en så tydlig gränslinje som möjligt mellan två materielkategorier, varav den ena typiskt sett utgörs av renodlat civila produkter och den andra av materiel avsedd att utnyttjas i militär strid. Mellan de två så beskrivna kategorierna föreligger en inte obetydlig överlappning. ( Man använder i klassificerings— sammanhang härvid ofta den engelska termen ”dual use”.) Det är vid uppdelningen inom detta gränsfält som hänsynen till det bakomliggande syftet med definitionsuppgiften blir av särskild vikt.

Avgränsningen skall underlätta den praktiska tillämpningen av ett lagfäst regleringssystem av betydande ekonomisk räck- vidd. Huvudprincipen om att export inte är tillåten när det gäller produkter klassificerade som krigsmateriel är i sin tur intimt förknippad med grundläggande tankegångar i den svenska så- kerhetspolitiken.

Vår utrikes— och försvarspolitik skall göra det möjligt att mot- stå påtryckningar och krav, att möta kränkningar av svenskt territorium, att bevara vår neutralitet och att med all kraft försvara landet om ett angrepp ändå kommer. Genom flera ut- talanden av Sveriges riksdag har markerats att för denna politik krävs ett starkt försvar och att detta i sin tur förutsätter att viktig militär materiel kan utvecklas och tillverkas inom landet. En viss export behövs därvid, om materielkostnaderna för det svenska försvaret inte skall bli orimligt höga till följd av korta serier. Den svenska säkerhetspolitiken syftar emellertid också till att på olika vägar bidra till nedrustning, avspänning och försoning mellan folken. Sverige skall inte heller vidta några åtgärder som skulle kunna medföra tvivel utomlands beträffan— de vår strävan att konsekvent föra en alliansfri utrikespolitik.

Med allt detta i beaktande har jag sökt utforma förslagen så, att klassificeringen så långt det över huvud är möjligt skall kunna grundas på tekniska specifikationer eller andra objektivt verifierbara data. Detta ligger för övrigt helt i linje med det uttalande i direktiven, enligt vilket konstruktionen även i fort- sättningen bör vara utgångspunkt för materielklassificeringen. Den närmare innebörden härav kommenteras i kapitel 9, där frågan om kriterier för begreppsavgränsningen diskuteras mer ingående.

4. Den tekniska utvecklingens inverkan på klassificeringen

Nästan all teknik kan brukas för militära syften. Kopplingen mellan teknisk utveckling för civila och för militära ändamål är och har alltid varit stark. Varje land med en allmänt sett hög teknisk utvecklingsnivå har därför en hög potential för att ut- veckla och tillverka krigsmateriel. Omvänt gäller att länder med en låg teknisk utvecklingsnivå behöver omfattande hjälp för att självständigt kunna tillverka modern krigsmateriel. Sådana län- der är i allmänhet hänvisade till att köpa kompletta vapen- system med stödsystem eller nyckelfärdiga fabriker.

Det är bl.a. denna allmänna och starka koppling mellan tek- niknivå och rustningspotential som ligger bakom USA:s, andra N atoländers och Japans strävan att med handelshinder begrän- sa överföringen av högteknologiska produkter och avancerat tek- nikkunnande från västerlandet till östblocket. Denna strävan finns konkretiserad bl.a. i de s.k. COCOM-reglerna (se vidare kapitel 7).

En vanlig orsak till att man får problem när det gäller att klassificera materiel som antingen civil eller militär, är att civila och militära intressen ofta sammanfaller på forsknings- och ut- vecklingssidan. Skälen till denna intressegemenskap kan va- riera:

1. Militära beställningar kan under vissa förutsättningar ha stor betydelse för utvecklingen av högteknologiska produkter för den civila sektorn. En viktig sådan förutsättning är att militären kan uppträda som en kompetent och krävande kund. En annan för- utsättning är att militären har resurser att beställa både ny materiel och den kunskapsutveckling som erfordras för att ta fram materielen. Så här fallet varit exempelvis med den tidiga utvecklingen av integrerade kretsar och superdatorer.

2. Samma anläggningar, laboratorieutrustningar och kunskaper har kunnat utnyttjas för både den militära och den civila teknis- ka utvecklingen. Detta har t.ex. varit fallet när det gäller ut- vecklingen inom kärnteknikområdet.

3. Gemensam och samtidig utveckling har i många fall blivit självklar och nästan oundviklig på grund av att de civila och militära slutprodukterna varit mycket lika. Ett sådant område är utvecklingen av reamotorer.

Man kan i den tekniska utvecklingen se några olika trender, som troligen kommer att ytterligare stärka kopplingen mellan mili- tär och civil teknikutveckling och som därmed kan väntas för- svåra klassificeringen i framtiden av materiel som varande an- tingen enbart militär eller enbart civil. Detta är ett viktigt skäl till att jag i mina förslag skall försöka knyta krigsmaterielbe- greppet starkare än hittills till en viss produkts destruktiva funktion. Hittills har frågan om vem som ursprungligen initierat eller utfört utvecklingsarbetet bakom en produkt och introduce- rat den på marknaden uppenbarligen tillmätts stor vikt vid klassificeringen. I framtiden kommer det att bli allt svårare att identifiera en specifik kund bakom en viss teknikutveckling.

De trender i den tekniska utvecklingen som jag här åsyftar kan kortfattat beskrivas på följande sätt:

1. Ökad användning av elektronik samt optiska och datateknis- ka komponenter i vapensystem medför ökat sambruk av kompo- nenter och delsystem för militära och civila tillämpningar, samt en överflyttning av själva funktionsbestämningen från maskin- vara till programvara.

2. Ökad standardisering inom tekniken såväl när det gäller mekaniska och elektriska data som när det gäller kommunika- tionsregler ger ökad utbytbarhet för komponenter och del- system. En stor civil marknad för en komponent ger lågt pris och stor tillgänglighet, vilket är viktiga fördelar även för en militär kund.

3. Ökat teknikinnehåll i civila produkter som säljs på öppen marknad under hård konkurrens gör att civil teknik alltmer tar över den militära teknikens roll som drivmotor i utvecklingen. När högre prestandakrav inte är ett villkor för militära till- lämpningar finns det inte längre något motiv för att utveckla ”för militärt bruk anpassade” specialprodukter. Förbättrade pre- standa beträffande mätnoggrannhet, upplösning m.m. hos civila instrument och system gör att dessa kan brukas militärt.

4. Inom materialområdet har produktutvecklingsstadiet kommit allt närmare grundforskningsstadiet, vars resultat är lika an- vändbara för militära som för civila syften.

5. En påbörjad och i framtiden troligen än mer accentuerad

utveckling inom bioteknik i allmänhet och genteknik i synnerhet kan komma att avsevärt påverka krigföringen i framtiden, bl.a. genom ökade möjligheter för en angripare att använda sig av sabotage och s.k. dold förbekämpning.

En följd av den ökade standardiseringen och den ökade an- vändningen av elektronik och datautrustning i militära system är att vapensystem — liksom anläggningar och maskiner för tillverkning av sådana system — byggs upp med civila standard- komponenter (möjligen miljömässigt speciellt utvalda enligt s.k. Mil-standard). Den användningsspecifika funktionen hos utrust- ningen bestäms i ökande utsträckning av de datorprogram som styr utrustningen. En och samma fabriksanläggning för till- verkning av kemikalier kan således användas för att framställa både läkemedel och sprängämnen. Vilken slutprodukt man får, beror på vilka insatsvaror man tillför och vilken programdiskett man matar in i den processtyrande datorn. Ett och samma led- ningssystem uppbyggt med en standarddator och standardisera- de kommunikationslinjer (bussar) kan utnyttjas både för verk- tygsmaskinstyrning och för marin stridsledning. När den krigs- materielspecifika funktionen på detta sätt entydigt kan hänföras till ett datorprogram, vore det logiskt att just programmet klassi- ficerades som krigsmateriel.

Här finns dock ett problem däri att datorprogram egentligen endast är formaliserad kunskap och således en immateriell före- teelse. Det kommer i framtiden att bli allt vanligare att den avgörande betydelsen för ett totalsystems funktion ligger i pro- gramvara. Denna ärinte någon påtaglig eller speciellt synlig del av systemet, och den kan laddas i systemet i samband med slutinstallationen från något konventionellt datalagringsmedi- um såsom magnetband eller diskett, överföras Via någon kom- munikationslänk (t.ex. telefonlinje) eller levereras inbränd i s.k. ROM-minnen. I det sistnämnda fallet kan det delsystem som innehåller ROM-programmet klassificeras som krigsmateriel om totalsystemet innehåller komponenter eller systemdelar som ut- gör krigsmateriel, men i övriga fall är en korrekt klassificering svår, vartill kommer att övervakningen av ett eventuellt export- förbud är mycket svår att realisera praktiskt.

Jag har under utredningens gång analyserat frågan om klassi- ficering av datorprogram och därvid kommit till att programvara i allmänhet inte kan betraktas vare sig som krigsmateriel eller som materiel i övrigt vilken från exportregleringssynpunkt bör vara jämställd med krigsmateriel. Skälen bakom detta ställ- ningstagande är att programvara dels inte är ”materiel” och

därmed inte möjlig att få och behålla säker kontroll över, dels inte i sig har någon destruktiv vapenverkan.

I den mån utförsel av programvara bör regleras, kan detta ske på samma sätt som när det gäller tjänster och andra immateriel- la företeelser såsom tillverkningslicenser, ”know—how" osv.

Vid hänvisningen ovan till vissa viktiga utvecklingstrender antydde jag i punkt 3, att det håller på att ske ett rollbyte mellan den civila och den militära marknaden när det gäller att fungera som drivmotor för den tekniska utvecklingen. Detta kan bl.a. i vårt land delvis förklaras med att försvaret relativt sett fått minskade resurser och att man dessutom satsat en mindre del än tidigare av dessa resurser på materielinköp och materielutveck— ling. Men man kan även säga att det finns en demilitarisering av teknikfronten internationellt sett. Det har t.ex. blivit alltmer uppenbart att den i USA stora andelen FoU-resurser — troligen omkring 30 % av landets totala FoU-utgifter — som ägnas åt militär FoU ger ett relativt begränsat bidrag till den civila eko- nomiska utvecklingen. I den av styrelsen för teknisk utveckling utgivna skriften ”Globala trender inför 90-talet” hävdas t.o.m. att detta bidrag i vissa fall är negativt.

Det finns dock fortfarande teknikområden, där militära be- ställningar har en stark inverkan på den tekniska utvecklingen. Som exempel kan nämnas satellitrelaterad teknik och höghastig- hetskretsar inom elektroniken. Men inom många ekonomiskt viktiga områden såsom informationsteknik och artificiell intel- ligens är det i dag medvetna och koncentrerade civila utveck- lingsinsatser som har den största inverkan på teknikfronten. Denna förändrade situation leder till att gemensamma resurser inriktas på att utveckla s.k. generiska teknologier, som kan ligga till grund för utveckling inom såväl det militära som det civila området. Som exempel på sådana områden kan nämnas ut- vecklingen av nya material som är supraledande vid höga tempe- raturer. Denna utvecklingstrend kan förväntas ge stora fram- tida svårigheter om man skall försöka klassificera produkter som antingen militära eller civila.

De utvecklingslinjer som jag här skisserat innebär att militära produkters prestanda och innehåll av högteknologi framgent inte blir lika speciella för dessa produkter som hittills. Vidare bestäms produkternas egenskaper och funktion i ökande omfattning mera av ingående programvara än av det materiella innehållet. En olycklig sammanblandning av högteknologiprodukter och militär materiel har ibland skett. Det är bl.a. mot denna bakgrund som jag strävat efter att koppla krigsmaterielbegreppet starkare till den destruktiva vapenverkan hos materielen.

5. Termerna ”krigsmateriel” och ”vapen” i språkbruket

I den del av översynsarbetet som gäller det centrala, samman- fattande begreppet har jag till en början övervägt, om någon annan term än den hittills använda vore bättre lämpad när det gäller att karaktärisera hela det ifrågavarande produktkollekti- vet. En viss tveksamhet mot uttrycket krigsmateriel i detta sammanhang kan anföras redan på den grunden att en del av de produkter, som hittills omfattats av exportförbudet och även i fortsättningen bör göra detta, inte annat än indirekt fyller en uppgift i en konkret militär stridsverksamhet.

Det är vidare ett faktum, att uttrycken krigsmateriel, krigs- materielexport etc. allt mera sällan används i den allmänna debatten, när man i ett anförande, ett politiskt uttalande eller en tidningsartikel avhandlar detta ämnesområde. I stället begag- nas oftast uttryck som vapen, vapenexport och vapenexport- politik, vilka därmed uppenbarligen i vida kretsar uppfattas som synonymer till de motsvarande, i författningstexterna använda termerna.

Som exempel kan hänvisas bl.a. till ett anförande av stats- minister Ingvar Carlsson den 16 april 1988 som tryckts och utgivits av utrikesdepartementet samt till den av nuvarande krigsmaterielinspektören Sven Hirdman författade skriften Sve- riges vapenexportpolitik, publicerad som nr 1989:1 i serien UD informerar. Det kan också noteras att den år 1987 tillkallade medborgarkommissionen för granskning av viss vapenexport an- tog sitt namn med nyssnämnda formulering och i sin slutrapport (SOU 1988:15) använde benämningarna vapenexport och vapen- exportpolitik omväxlande med motsvarande uttryck innefattan- de termen krigsmateriel utan att, såvitt jag kunnat finna, göra någon distinktion mellan respektive termer.

Det skulle givetvis vara tilltalande om strävan efter tydlighet i det framtida regelsystemet kunde ta sig det uttrycket, att man i fråga om det centrala begrepp, som avses med lagstiftningen, även i författningstexterna använde sig av en terminologi i linje

med det levande språkbruket. Jag har sålunda ingående över- vägt möjligheten att generellt ersätta termen krigsmateriel med ordet vapen eller någon annan smidig men samtidigt adekvat beteckning.

Jag har emellertid vid en samlad bedömning kommit fram till att termen vapen inte har en tillräckligt vidsträckt innebörd för att vara lämplig som samlingsbeteckning för all den materiel som bör omfattas av de ifrågavarande lagbestämmelserna. Inte heller någon sammansättning med ”vapen” som för- eller efter- led eller någon annan benämning över huvud taget motsvarar enligt min mening de krav på stringens, tydlighet och enkelhet som bör ställas, ifall den hittills använda samlingsbeteckningen krigsmateriel skulle bytas ut. Härtill kommer att ordet vapen redan etablerats i juridisk terminologi inom ramen för en helt annan lagstiftning, nämligen vapenlagen (1973:1176) med än- slutande författningar.

Mot denna bakgrund förordar jag alltså att man även i fort- sättningen använder termen krigsmateriel som sammanfattande beteckning för huvuddelen av det ifrågavarande produktkollek- tivet. Vissa materielslag som bör inordnas under samma be- stämmelser men för vilka termen ter sig språkligt mindre ade- kvat, torde sammanfattningsvis kunna benämnas produkter jämställda med krigsmateriel. Med denna i sammanhanget nya kategoribeteckning kan man renodla ett från språklig och tek- nisk synpunkt logiskt krigsmaterielbegrepp och samtidigt _ om så önskas — utforma lagstiftningen för att tjäna ett vidare säker- hetspolitiskt syfte.

Om denna uppläggning godtas, blir det nödvändigt att kom- plettera inte endast regeringsförordningen utan även vissa para- grafer i utförsellagen. Jag skall därför i ett senare avsnitt redovi- sa förslag bl.a. till sådana ändringar i lagtexten som blir en konsekvens av min här skisserade allmänna utgångspunkt. Där- vid kommer att framgå, vilken närmare innebörd som vid till- lämpning av utförsellagen enligt min mening bör ges åt de två nyssnämnda begreppen.

Oavsett vilka beteckningar man använder bör det emellertid stå klart att den ifrågavarande klassificeringen uteslutande av- ser rent materiella företeelser. Jag har i sammanhanget över- vägt olika möjligheter att begreppsmässigt inkludera även stra- tegiskt och militärt viktig ”immateriell materiel”, exempelvis programvara till datorer och metodkunskap, men funnit detta både ologiskt och orealistiskt. De restriktioner som av motsva- rande skäl som beträffande varuutförseln behövs i fråga om t.ex. utvecklingssamarbete och överlåtelse av tillverkningsrätter av-

ser primärt inte varor utan rent immateriella förhållanden. In- direkt är det givetvis av betydelse hur de produkter som om- fattas av ifrågavarande avtal, program etc. klassificeras, och mycket talar för att man därvid bygger på samma begrepps- definitioner som vid tillämpningen av utförselförbudet.

6. Begreppet krigsmateriel i annan normgivning

6.1. Allmänt

Som nämnts i det föregående har jag vid utarbetandet av mina förslag inte ansett mig böra ta hänsyn till att begreppet krigsma- teriel förekommer i normgivningen även på vissa andra rättsom- råden än det nu aktuella. Att det förhåller sig så medför emeller- tid problem av såväl praktisk som principiell natur. Med ut- gångspunkt i gällande författningar om mervärdeskatt, luftfart resp. försvarsuppfinningar bör följande förhållanden och syn- punkter redovisas.

I lagen (1968:430) om mervärdeskatt finns en regel om att skatteplikt inte föreligger för krigsmateriel som är underkastad utförselförbud, när varan säljs till staten för militärt bruk. I detta fall föreligger alltså en direkt koppling mellan hur en viss vara klassificeras enligt utförsellagens regler och hur den skall bedömas i ett helt annat sammanhang.

På motsatt sätt förhåller det sig när det gäller tillämpning av en bestämmelse i luftfartslagen (1957 :297). Enligt denna lag får krigsmateriel inte transporteras med luftfartyg utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Vad som enligt luftfartslagen skall avses med krigsmateriel förtecknas i en av Kungl.Maj:t utfärdad kungörelse ( 19611567), men denna förteckning har ett delvis annat innehåll än motsvarande före- skrifter i anslutning till utförsellagen, och någon hänvisning till krigsmaterielbegreppets tolkning enligt sistnämnda lag före- kommer över huvud inte.

När det gäller lagen (1971:107 8) om försvarsuppfinningar till- lämpas med avseende på begreppsdefinieringen ett tredje möns- ter. I denna lags första paragraf heter det, att med försvarsupp- finning skall förstås ”uppfinning som avser krigsmateriel”. Vida- re sägs: ”Regeringen meddelar föreskrifter om vad som i denna lag skall avses med krigsmateriel.” Regeringen har i sin tur genom en förordning (1982:1065) bestämt att begreppet krigs- materiel vid lagens tillämpning skall avse dels de varor

som förtecknas i bilagan till utförselförordningen, dels vissa and- ra materielslag.

Enligt min bedömning är det mest ändamålsenligt att man — när det är fråga om helt skilda rättsområden — i varje samman- hang för sig definierar sådana begrepp som är av betydelse för lagens tillämpning, om innebörden inte står fullt klar utan när- mare precisering. Den uppläggning som valts i anslutning till luftfartslagen synes mig sålunda i princip att föredra framför det inbördes beroende som konstruerats mellan mervärdeskattela- gen och lagen om utförsel av krigsmateriel. Konstruktionen sy- nes även bättre än det — partiella — sambandet mellan utför- sellagens och försvarsuppfinningslagens tillämpningsområden.

En ytterligare klarhet skulle dock vinnas, om olikheten i fråga om begreppsomfånget även markerades genom att man i norme- ringen på luftfartsområdet använde sig av en annan samman- fattande benämning på de materielslag som åsyftas där. I fråga om försvarsuppfinningsregleringen synes på motsvarande sätt en ökad klarhet stå att vinna, om man vid avgränsningen av lagens tillämpningsområde inriktade sig på att mera direkt defi- niera det centrala begreppet försvarsuppfinning.

De principsynpunkter som redovisats i detta avsnitt är givet- vis tillämpliga även beträffande annan normgivning än den som åberopats här, t. ex. om termen krigsmateriel skulle förekomma i föreskrifter utfärdade av en myndighet och då ha så central betydelse för regeltillämpningen att en definition befunnits nöd- vändig.

6.2. Särskilda komplikationer vid bedömning av skatteplikten

Vid den praktiska tillämpningen har det visat sig att hänvis- ningen i mervärdeskattelagen till utförselregleringens krigsma- terielbegrepp lett till olika komplikationer. Krigsmaterielinspek- tionen har i ett ökande antal fall anmodats ta ställning till klassificeringen av en viss produkt enbart därför att leverans till det svenska försvaret varit under diskussion och att frågan om eventuell skatteplikt därmed kommit i blickfältet. Handlägg- ningen inom inspektionen av sådana ärenden blir ofta kom- plicerad, inte minst därigenom att en berörd part som regel kan åberopa starka ekonomiska intressen för en viss ståndpunkt i klassificeringsfrågan, samtidigt som det från annat håll kan hänvisas till ett lika påtagligt ekonomiskt intresse av motsatt ställningstagande från inspektionens sida.

Även om man enbart ser till de ståndpunkter som veder- börande statliga intressenter har anledning att inta i dessa sam— manhang, framträder en splittrad bild. Medan den statliga köpa- ren, vanligen försvarets materielverk, har starka budgetmässiga motiv att förfäkta, att en viss leverans bör klassificeras som krigsmateriel — utgiften för köpet blir då en femtedel lägre än annars — önskar skattemyndigheterna av naturliga skäl att var- je laglig möjlighet till skattebeläggning noga prövas, dvs. i prak- tiken att klassificeringen ”ej krigsmateriel” får gälla så stor del av leveransen som möjligt.

Också för de berörda företagen är oftast ställningstagandet i skattefrågan av stor betydelse. Härigenom kan företagen finna skäl till olika taktiska överväganden och till åtgärder som grun- das främst på strävan att åstadkomma ett visst klassificerings- beslut. Det finns exempelvis uppgifter om att tillverkare i vissa fall varierat endast några mindre betydelsefulla yttre känne- tecken hos en produkt i syfte att dels kunna sälja densamma skattefritt till det svenska försvaret, dels marknadsföra den utomlands utan hinder av exportförbudet. Försvarets materiel- verk har också delgett utredningen flera exempel på märkliga konsekvenser av de hittillsvarande skattereglernas konstruk- tion.

Man bör samtidigt komma ihåg att det inte föreligger någon skyldighet för en tillverkare att konsultera krigsmaterielinspek- tionen i frågor som gäller beskattning. Är säljaren och den svens- ke köparen överens om att en viss leverans avser krigsmateriel — och därmed faller utanför skatteplikten — blir någon ytterligare prövning av frågan aktuell endast om en skattemyndighet upp- märksammar att klassificeringen är diskutabel. Det finns flera exempel på att ett sådant inskridande från skattemyndighet medfört ett omständligt, tidskrävande argumentutbyte mellan berörda parter i efterhand. Efter avslutad procedur i första in— stans beslöt i ett fall vederbörande länsstyrelse om efterdebite— ring av mervärdeskatt i storleksordningen 1,5 milj.kr., vilket beslut sedan överklagades till länsskatterätten, där ärendet efter mer än 3 1/2 är ännu inte avgjorts.

Allt detta understryker det olämpliga i att fortsättningsvis upprätthålla kopplingen mellan å ena sidan utförsellagen och å andra sidan mervärdeskattelagen. Med hänsyn till de ändrade principer för mervärdesbeskattningen som kommittén för in- direkta skatter nyligen förordat i betänkandet (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt kan jag emellertid avstå från att här lägga fram något eget förslag för att komma till rätta med problemen. Kommittén rekommenderar en i princip generell och

enhetlig beskattning av varor och tjänster och gör därvid inget undantag för krigsmateriel. Ett nytt system for myndigheternas budgetering och utgiftsredovisning samt regler om kompensa- tion till myndigheterna för ingående mervärdeskatt är andra föreslagna åtgärder av intresse i sammanhanget. Om kommit- téns uppläggning godtas, bortfaller de komplikationer som redo- visats i det föregående.

Skulle däremot principen om skattebefrielse för vissa leveran- ser till försvaret bli bestående, krävs en för ändamålet anpassad men från utförsellagens klassificeringsregler oberoende avgräns- ning av de produktslag som i så fall blir undantagna från mer- värdeskatteplikt. Det vore därvid också en fördel om man genom en annan sammanfattande benämning på det berörda produkt- kollektivet tydligt markerade, att urvalet .orts för helt andra syften än dem som ligger bakom utförselförbudet.

Jag har i enlighet med vad som anges i direktiven tagit kon- takt med kommittén för indirekta skatter och vid överläggning- ar med dess sekretariat under hand framfört ovanstående syn- punkter.

7. Regelsystem i andra länder

Genom förmedling av svenska ambassader i femton länder har utredningen i ett inledande skede efterfrågat dokumentation om regler och praxis när det gäller klassificeringen av krigsmateriel i dessa länder. Utförligheten i de svar som erhölls på enkäten varierade starkt. I några fall ställdes ett detaljerat material till förfogande, medan inga besked alls gavs från fem länder trots förnyad förfrågan.

Vid de tidigare nämnda besöken hos myndigheter i några mellaneuropeiska stater har utredningen därefter haft möjlighet att komplettera den information som inhämtats skriftligen och få en mer konkret bild av regelsystemens tillämpning i prakti- ken. Ett slutintryck efter genomgång av den tillgängliga doku- mentationen och det efterföljande muntliga informationsutbytet är, att olikheten är stor i fråga om både avgränsningen av de produktområden som berörs av krigsmateriellagstiftningen, reg- lerna för prövning av ansökningar om exporttillstånd och, inte minst, tillämpningen i praxis av de formella klassificerings- och dispensprövningsnormerna.

1979 års krigsmaterielexportkommitté framhöll i sitt betän- kande (SOU 1981:39) Svensk krigsmaterielexport att en jäm- förelse av reglerna för krigsmaterielexport mellan olika länder i många fall är vansklig. De flesta länder har visserligen generella förbud mot sådan export, men dispens från fall till fall meddelas utan att några klara principer alltid kan urskiljas. Även mycket stränga regler kan ge utrymme för en omfattande vapenexport. Liknande uppfattning om utländska regelsystem på området framfördes också av 1987 års medborgarkommission i dess rap- port (SOU 1988:15).

Krigsmaterielbegreppsutredningens studier har alltså gett vid handen att man även i fråga om vilken materiel som omfattas har svårt att urskilja några för flertalet länder gemensamma drag eller huvudprinciper. Detta har givetvis sin bakgrund i de olikheteri fråga om historisk tradition, utrikes- och försvarspoli- tik m.m. som föreligger mellan olika länder men torde också ha samband med omfattningen av och strukturen hos den försvars- industri som finns i respektive land.

De stater som bildat den rådgivande gruppen COCOM — Co- ordinating Committee for Multilateral Export Controls — till- lämpar visserligen exportrestriktioner gentemot östblockslän- derna som i långa stycken omfattar samma produktkategorier. Därvid rör det sig emellertid inte endast om krigsmateriel i egentlig mening utan dessutom — och till övervägande del — om produkter på många olika områden av s.k. strategisk betydelse. Denna materiel karaktäriseras av att en export till östblocket skulle kunna stärka dettas teknologiska potential och därmed dess militära slagkraft på längre sikt.

Syftet med COCOM-restriktionerna är sålunda ensidigt in- riktat mot vissa angivna stater utanför det försvarspolitiska samarbete där de i COCOM ursprungligen engagerade länderna bedriver en viss gemensam planering. En stor del av de varu- listor som utarbetats inom COCOM till ledning för denna ex- portreglering blir därmed av mindre intresse för svenska för- hållanden, eftersom Sverige som alliansfri stat har helt andra syften med sina utförselrestriktioner på krigsmaterielområdet, t.ex. att medverka till rustningsbegränsning. I följande över- siktliga redovisning koncentreras framställningen, även såvitt gäller åberopade COCOM-anslutna stater, till de restriktioner som avser vad man i respektive länder betecknar som krigsmate- riel (war material, military equipment, munitions, Kampfmittel, Kriegswaffen, materiel de guerre, våpen og militaert materiell m.fl. benämningar).

De grundläggande reglerna om krigsmaterielexport återfinns i de flesta länder i en författning beslutad av landets parlament, eventuellt i förening med landets regering. Iden mån det särskilt anges vilka varor som omfattas av kontrollen har det i allmänhet överlämnats åt regeringen eller vissa ministrar att närmare bestämma vilken materiel som kommer i fråga. Ibland före- kommer det en allmänt hållen beskrivning redan i lagtexten, medan den närmare regleringen bestäms i annan författning.

Av särskilt intresse från svensk synpunkt har det bedömts vara att ta del av regleringens utformning och praktiska till- lämpning i de västeuropeiska länder som i likhet med Sverige står utanför militärallianserna.

I Schweiz anges redan i grundlagen i allmänna ordalag vilken materiel som är underkastad kontroll. Ytterligare beskrivning finns i en lag (Bundesgesetz) om krigsmateriel, medan en rege- ringsförordning mera uttömmande beskriver materielen. I den österrikiska lagstiftningen har det i bemyndigandet till regering- en särskilt framhållits att bestämmandet av vad som skall ut- göra krigsmateriel skall ske med hänsyn tagen till den tekniska

utvecklingen. Detta kan anses som en uppfordran till regeringen att fortlöpande hålla krigsmaterielförteckningen aktuell och å jour med den moderna tekniska utvecklingen.

I Finland pågår f.n. en översyn av gällande regler, vilka i flera avseenden upplevs som föråldrade. Arbetet har dock inte hittills förts så långt att något offentligt material finns tillgängligt.

Även uppgifter om klassificeringsfrågor från länder inom den västliga försvarsalliansen NATO har i viss utsträckning varit tillgängliga för utredningen.

I Norge har nyligen beslutats om en modernisering av äldre bestämmelser rörande export av krigsmateriel, och därvid har man också infört skilda riktlinjer för beviljande av exporttill- stånd beträffande olika produktkategorier. Bestämmelserna är emellertid ännu inte offentliggör-da i. detalj.

Den närmare beskrivningen av materielen sker ibland på så sätt att denna uppdelas i olika huvudkategorier, vanligen vapen, ammunition och sprängmedel samt i enskilda fall dessutom an- nan materiel som är föremål för kontroll i landet i fråga, t.ex. kemiska vapen eller substanser (bl.a. Schweiz), missiler (bl.a. Västtyskland) eller anläggningar av olika slag. I anslutning till diskussionen i följande kapitel om eventuell indelning av materi- elen i flera huvudkategorier även i Sverige återges vissa mer detaljerade exempel från utländsk lagstiftning på området.

När det gäller gränsdragningen mellan militär och civil mate- riel förefaller man i alla länder varifrån information erhållits bygga på konstruktionsprincipen som det grundläggande krite- riet. Dvs. materielen skall för att betraktas som krigsmateriel ha konstruerats, utrustats eller ändrats på ett sådant sätt att den påtagligt avviker från motsvarande civila materiel och har en militär effekt. På vissa håll torde man vid tillämpningen i prakti- ken också i någon mån ta hänsyn till andra kriterier, t.ex. den avsedda användningen och/eller huruvida produkten har en mi- litär köpare.

Klassificeringen av krigsmateriel sker i de flesta länder i sam- band med att en ansökan om exporttillstånd prövas. Ofta föregås proceduren av kontakter mellan exportören och myndigheterna för besked eller bedömning av huruvida det är fråga om en vara som omfattas av exportkontroll eller inte. I allmänhet tycks det inte förekomma någon formaliserad klassificeringsprocedur där prövningen sker genom ett formellt beslut (förhandsbeslut) som kan överklagas till högre instans. I Schweiz kan dock detta förekomma om den sökande begär ett formellt besked, och även i Nederländerna kan klassificeringen ske genom ett beslut som kan överklagas till högre instans.

8. En eller flera huvudkategorier?

Enligt direktiven till utredningen skall översynen bl.a. omfatta en granskning av om nuvarande princip med endast en kategori krigsmateriel bör tillämpas även i fortsättningen. Ett alternativ kan enligt direktiven vara att skilja mellan vapen och vapen— bärare å ena sidan och övrig krigsmateriel å den andra. Det sägs vidare i direktiven att C-skyddsmedel, bromateriel samt ma- skiner och verktyg för underhåll och provning kanske bör be- traktas som en särskild kategori och att alternativt en indelning i defensiv materiel och övrig materiel bör övervägas.

Syftet med att eventuellt formalisera indelningen av den ifrå- gavarande materielen i två eller flera huvudkategorier kan an- tas vara att man vid prövningen av ansökningar om utförseltill- stånd skulle kunna tillämpa olika bedömning beträffande de olika klasserna. En nivågruppering skulle möjligen också kunna bidra till en viss rationalisering av tillståndsärendenas hand- läggning inom regeringskansliet i så måtto som enklare rutiner för beredning och beslut eventuellt kunde användas i fråga om vissa materielslag.

Hittills har varken i lagtext eller anslutande regeringsför- ordning någon åtskillnad i fråga om restriktionernas omfattning eller tillämpning 'orts med avseende på olika materielkategori- er. En distinktion av detta slag förekommer däremot i de rikt- linjer för regeringens prövning av dispensärenden som 1971 fast- ställdes av riksdagen (prop.1971:146, UU 21, rskr 343) och som riksdagen bekräftade 1982 (prop. 1981/82:196, UU 26, rskr 345). Däri sägs nämligen att man vid tillämpningen av de angivna reglerna bör ”skilja mellan materiel av utpräglat defensiv karak- tär och krigsmateriel i övrigt”. Vidare heter det:

”De allmänna utrikespolitiska skälen mot krigsmaterielexport har, som jag tidigare har anfört, inte samma tyngd i fråga om defensiva vapen, t.ex. kustartilleri- och luftvärnsmateriel. Visserligen bör inte ens defensiv materiel kunna exporteras till stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat. Men i de övriga fall som här avses bör export av sådan materiel, som inte kan utnyttjas för att påverka den föreliggande krissituationen, kunna tillåtas.”

Det kan noteras att man i det här citerade uttalandet inte endast använder uttrycket ”defensiv materiel” utan också ”defensiva vapen”. Som exempel på det sistnämnda anförs kustartilleri— och luftvärnsmateriel. Redan 1979 års krigsmaterielexportkommitté framhöll i sitt betänkande (SOU 1981:39) Svensk krigsmateriel- export, att såväl rörlig luftvärnsmateriel som andra vapen, trots det grundläggande defensiva huvudsyftet, även kan utnyttjas för offensiv militär aktivitet. Saken har också berörts vid flera av de utfrågningar som utredningen anordnat med företrädare för militär och annan fackkunskap. Ingen av dem som därvid ut- talat sig i frågan — och inte heller den sakkunskap som funnits representerad inom utredningen — har ansett det meningsfullt att söka genomföra en indelning av krigsmaterielen i huvud- kategorierna offensiv— defensiv. Jag ansluter mig helt till denna uppfattning och föreslår sålunda inte någon sådan kategoriindel- ning.

En annan sak är att en mer detaljerad förteckning över mate- riel underkastad exportförbudet lämpligen kan utformas så, att produkterna hänförs till olika huvudgrupper, vilka var och en karaktäriseras av att materielen har en särskild, principiellt betingad grundfunktion i en stridsprocess. I direkt anslutning till en sådan gruppering ter det sig naturligt att redan i lagtexten något konkretisera vad som avses och därmed på ett fastare sätt än hittills precisera ramen för exportförbudets omfattning. Som redan antytts bör förbudet enligt min mening gälla dels krigsma- teriel, dels produkter jämställda med krigsmateriel.

Det finns exempel från andra länder på att produktslag inom det militära området som omfattas av exportrestriktioner hän- förs till olika kategorier, vilka i samband med tilltänkt utförsel behandlas olika med avseende på prövningskriterierna. I För- bundsrepubliken Tyskland görs exempelvis en åtskillnad mellan tre kategorier: Kriegswaffen, Kriegswaffennahe sonstige Riis- tungsguter respektive Sonstige Rustungsguter. I Schweiz, där som nämnts de grundläggande bestämmelserna på området är inskrivna i grundlagen, finns i Bundesgesetz iiber das Kriegsma- terial en definition, enligt vilken man som krigsmateriel räknar vapen, ammunition, sprängmedel och andra sådana produkter och deras beståndsdelar, vilka kan användas som stridsmedel (Kampfmittel).

Den schweiziska regeringen har med utgångspunkt i dessa stadganden utfärdat en förordning, enligt vilken lagen om krigs— materiel skall vara tillämplig i fråga om tre huvudkategorier, nämligen a) vapen, ammunition och sprängmedel, b) ett antal särskilt förtecknade produkter sammanfattade under beteck-

ningen övrig krigsmateriel samt 0) i samband med export även vissa kemiska substanser (prekursorer), som kan användas för framställning av kemiska stridsmedel. Till kategorin övrig krigs- materiel hänförs stridsfordon och stridsflygplan, rökmateriel, brandämnen och vissa insatsvaror för ammunitionstillverkning samt B- och C-stridsmedel.

För svenskt vidkommande har den nuvarande krigsmateriel- inspektören vid ett sammanträffande med utredningen föresla- git att en kommande förteckning över krigsmateriel nivå- grupperas i tre klasser, för vilka olika kriterier skulle tillämpas vid prövning av dispensärenden. Andra personer, som även de äger omfattande erfarenhet på området, har däremot avrått från en kategoriindelning enligt detta mönster. Invändningarna har bl.a. gått ut på att man sannolikt skulle mötas av många nya komplicerade problem vid den praktiska tillämpningen i stället för dem som man med den ändrade uppläggningen avsett att eliminera.

Som redan framhållits ligger det inte inom mitt uppdrag att gå in på frågan om under vilka förhållanden undantag från för- budet mot krigsmaterielexport skall kunna medges. Detta är i stället en av de frågor som skall övervägas av den tidigare nämn- da krigsmaterielexportutredningen. Mot denna bakgrund vore det knappast korrekt av mig att föreslå en kategoriindelning, sammankopplad med en rekommendation om vissa prövnings- kriterier anpassade efter de olika kategorierna.

Det är inte heller detta som är mitt syfte när jag i det följande förordar, att man vid preciseringen av utförsellagens tillämp- ningsområde skall införa en gruppering, baserad på den tidigare nämnda distinktionen mellan krigsmateriel och sådana produk- ter, som i detta sammanhang bör anses jämställda med krigsma- teriel. Avsikten är enbart att vid utformningen av det nya regel- verket använda ord och beteckningar som i möjligaste mån an- sluter till gängse språkbruk. Härigenom — och genom den ökade stadga som en komplettering av själva lagtexten innebär — bör tydligheten främjas och utrymmet för varierande tolkningar minska. Detta torde i sin tur medverka till att planerings- och beslutsprocessen underlättas såväl hos de berörda företagen som hos vederbörande myndighet.

Genom denna inriktning av förslagen har jag sökt beakta de uttalanden i direktiven där syftet med Översynen anges vara ”att åstadkomma de utvidgningar av bestämmelserna som kan be- hövas för att genomföra en korrekt och konsekvent klassificering av civil respektive militär materiel”. Av betydelse i samman- hanget synes det också vara, att riksdagen enligt förslaget får en

mer ingående befattning än tidigare med frågan om regleringens materiella räckvidd. Tyngden i det samlade regelverket kan an- ses öka, om den lagstiftande församlingen i mer konkreta termer identifierar det produktkollektiv som bestämmelserna skall om- fatta.

9. Kriterier för klassificering

Den i föregående avsnitt återgivna anvisningen i direktiven går för det första ut på att regelverket om möjligt skall bli mer ändamålsenligt än f.n. i fråga om att ge den tillämpande myndig- heten tillräcklig vägledning om lagstiftarens intentioner. Så tor- de man böra tolka den del av citatet där målet anges vara att åstadkomma en korrekt klassificering.

För det andra skall förändringarna enligt samma uttalande inriktas på att åstadkomma en konsekvent klassificering. Detta bör rimligen innebära dels att klassificeringsbeslut som fattas vid olika tillfällen men avser samma eller likartade produkter skall ha ett ensartat innehåll, dels att förteckningen över materi- el underkastad exportförbud görs konsistent i den meningen att principiellt likartad materiel inom olika produktgrupper betrak- tas på samma sätt.

Det kan emellertid noteras att direktivens här återgivna ut- talanden avser förtydliganden av reglerna och över huvud en formell förbättring men däremot inte berör frågan huruvida la- gens tillämpningsområde totalt sett bör utvidgas eller inskrän- kas. I materiellt hänseende har jag alltså att utan särskilda anvisningar i direktiven söka ge mina förslag ett sådant inne- håll, att det bakomliggande syftet med en begreppsdefinition anknuten till utförsellagens regelsystem kan antas bli tillgodo- sett.

Avgörandet i fråga om vilka materielkategorier som skall om- fattas av utförsellagen bör enligt min mening främst grundas på en bedömning av de berörda produkternas funktion i ett militärt stridsförlopp. Vid begreppsbestämningen synes materielen så- lunda primärt böra identifieras med utgångspunkt från dess potentiella användningi en process, vars operativa slutmål är att åstadkomma förstörelsebringande vapenverkan. Såtillvida kan sägas att ett funktionskriterium blir den överordnade principen vid avgränsningen av det ifrågavarande objektkollektivet.

På det praktiska planet bör å andra sidan, som tidigare fram- hållits, bestämningen av de enskilda produkterna så långt som möjligt bygga på deras tekniska sammansättning och prestanda,

dvs. klassificeringen bör utgå från ett konstruktionskriterium. Att ha konstruktionen som huvudkriterium vid klassificeringen innebär alltså enligt min tolkning, att bedömningen i möjligaste mån skall utgå från objektivt verifierbara data beträffande sam- mansättning, egenskaper och prestanda hos den färdiga pro- dukten. Av mindre betydelse i sammanhanget blir med detta synsätt t.ex. frågan om på vems initiativ utvecklingen av den ifrågavarande materielen kommit till stånd.

En i den nuvarande krigsmaterielförteckningen tämligen ofta förekommande specifikation är avfattad så, att den berörda pro- dukten betecknas som ”för militärt bruk utformad”. Genom den- na formulering synes ibland frågan om hur den bakomliggande FoU-insatsen initierats ha kommit att tillmätas alltför stort in- tresse. Med mitt synsätt är som framgått denna fråga inte av central betydelse för klassificeringen. Det är också ett faktum att försvarets roll som teknisk-industriell drivkraft under senare decennier successivt minskat. Detta accentuerar ytterligare att andra aspekter än frågan om hur utvecklingsarbetet bedrivits bör vara utslagsgivande, när materiel klassificeras för det syfte som nu är aktuellt.

Med det som här anförts har jag också tagit ställning till tanken att man vid klassificeringen av en viss produkt skulle ta hänsyn till vem som i det enskilda fallet är den avsedda köparen. Flera skäl talar emot att detta s.k. köparkriterium utnyttjas i samband med klassificeringen. Från logisk synpunkt förefaller det inte rimligt att bedömning av tilltänkta köpare skulle kunna leda till att en och samma produkt den ena dagen blev klassifice- rad på ett sätt och den andra dagen på rakt motsatt sätt. I praktiken skulle också problem uppstå såväl för de tillämpande myndigheterna, främst KMI och tullen, som för de berörda före- tagen. Systemet skulle vidare kunna innebära ett incitament för militära kunder i vissa länder att i ökad utsträckning använda sig av civila företag som bulvaner.

En annan sak är att en ingående granskning av såväl kund— företagets som vederbörande mottagarlands förhållanden själv— fallet bör äga rum i samband med regeringens prövning av ansökningar om utförseltillstånd. Dessa överväganden bör dock i framtiden liksom hittills vara helt skilda från den tekniska be- dömning avseende själva produkten som krävs i ett tidigare skede av proceduren.

10. Materielens betydelse för en stridsinsats

10.1. Det militära aktivitetsförloppet i totalperspektiv

Den direkta militära stridsinsatsen utgör, sett i totalperspektiv, det tredje och sista skedet i ett aktivitetsförlopp vars tidigare faser är principiellt annorlunda till sin karaktär och även in- bördes av olikartad natur. I kronologisk ordning rör det sig för det första om ett förberedelseskede, till vilket kan hänföras dels tillverkning, utprovning och iståndsättande av materiel och dels olika introduktionsåtgärder i form av utbildning, övning m.m., för det andra om ett skede som omfattar planering och ledning av krigets förande i stort, inbegripet olika förflyttningar av per- sonal och materiel, sambandstjänst m.m., och för det tredje om den på direkt konfrontation inriktade egentliga stridsinsatsen.

En del utrustning och förnödenheter kommer givetvis till an- vändning under samtliga faser av den militära aktiviteten, men i fråga om huvuddelen av den materiel som utnyttjas kan en principiell grundfunktion urskiljas som är specifik för endera av förloppets tre skeden. Detta bör enligt min mening tillmätas betydelse när det gäller att avgränsa de materielkategorier som skall omfattas av exportförbud enligt utförsellagen.

10.2. Materiel för den direkta stridsinsatsen

Det största intresset i detta sammanhang knyter sig utan tvivel till det tredje av de nyssnämnda skedena. Det är under denna sista fas som det yttersta syftet med stridsprocessen — en för- störelsebringande vapenverkan —- realiseras. Vapeninsatsen kan beroende på vapentyp avse ett eller flera av elementen inrikt- ning — utskjutning — framdrivning — styrning — utlösning — stridsdelsverkan.

Det råder ingen tvekan om att materiel av väsentlig betydelse för den så definierade vapeninsatsen är att betrakta som krigs- materiel. I själva verket torde man genom att konsekvent ta

samtliga sex element i beaktande fånga in en huvuddel av de produkter och system som bör omfattas av utförsellagen. Utöver själva stridsvapnen kommer i enlighet med den nyss angivna exemplifieringen all militär ammunition och alla för stridsvapen användbara krutsorter och andra explosivämnen att omfattas, liksom vapenbärare och eldledningssystem.

Hit kommer bl.a. att höra ett antal vapentyper som inte till- verkas i Sverige och beträffande vilka det sålunda i praktiken knappast blir aktuellt att tillämpa restriktionerna i utförsella- gen. Av intresse i detta sammanhang är bl.a. de produkter som med en gemensam term brukar betecknas massförstörelsevapen — f.n. framför allt de s.k. ABC-stridsmedlen — samt strålvapen. Eftersom min utredning inte enbart skall avse klassificerings- frågor i mer inskränkt bemärkelse utan även den överordnade begreppsdefinitionen bör det slås fast, att dessa stridsmedel självfallet är att betrakta som krigsmateriel även i den svenska lagens mening.

En fråga av principiell natur gäller, om inte bara den kom- pletta produkten utan också de däri ingående delarna var för sig skall vara underkastade utförsellagens bestämmelser. Det skulle enligt min mening vara fel att lämna sådana komponenter och delsystem, som har uppenbart samband med ett visst stridsva- pen eller en viss vapenbärare, utanför regleringen. Så länge ett sådant samband kan påvisas och den ifrågavarande delen är av vital betydelse för totalproduktens funktion, bör sålunda utför- sellagens restriktioner gälla. Materiel som motsvarar denna be- skrivning kan lämpligen hänföras till gruppen produkter jäm- ställda med krigsmateriel, eftersom den särskilda delen isolerad inte är förstörelsebringande. Som typiska exempel på vitala de- lar, vilka bör omfattas av utförsellagens bestämmelser, kan nämnas eldrör, mekanismer och lavetter till kanoner, utskjut- ningsramper för robotar och efterbrännkammare till flygmoto- rer. Det förstnämnda kriteriet, att ett uppenbart samband skall föreligga med funktionen hos en viss totalprodukt, innebär å andra sidan att olika standarddelar — som i och för sig kan vara viktiga för helheten — inte bör anses falla under lagens till- lämpningsområde. En komponent som är tillgänglig även på den civila marknaden bör enligt detta synsätt inte träffas av restrik- tionerna i utförsellagen.

Klassificeringen av komponenter och insatsvaror kommente- ras ytterligare i avsnitt 10.3 och 10.4, där materiel hänförlig till övriga faser i det militära aktivitetsförloppet behandlas.

I kap. 11 skall jag närmare diskutera klassificeringen av såda-

na produkter vilkas huvudfunktion är att skydda de enskilda individerna mot skador under strid. Där kommer att framgå, att enligt min mening vissa produkter för störning och röjning bör anses jämställda med krigsmateriel i utförsellagens mening, nämligen på grund av deras omedelbara samband med en efter- följande offensiv stridsinsats.

10.3. Materiel hänförlig till mellanskedet

Beträffande de båda övriga faserna i det schematiskt beskrivna aktivitetsförloppet gäller, att materiel som då kommer till an- vändning inte i sig har förstörelsebringande vapenverkan. Un- der mellanfasen utnyttjas visserligen i stor utsträckning materi- el som är ett för den slutliga effekten synnerligen viktigt kom- plement, genom att dess huvuduppgift i princip är att göra en efterföljande vapeninsats möjlig och effektiv. De funktioner det här gäller avser exempelvis planering, informationsförmedling, underrättelsetjänst, transporter, inmätning och identifiering. Funktionerna kan med ett enkelt uttryck sammanfattas så, att de avser att försätta den stridande styrkan i ”skottläge”.

Den här avsedda utrustningen är emellertid i många fall iden- tisk eller likvärdig med motsvarande materiel avsedd för civilt bruk. Beträffande flera av dessa produkter är den civila an- vändningen helt dominerande, medan i andra fall utnyttjandet i militära sammanhang klart överväger. Situationen är i många fall den att det varken med hänsyn till huvudfunktionen eller på tekniska grunder i övrigt är rimligt att beteckna en viss produkt som entydigt militär eller entydigt civil. Den tekniska utveck- lingen på elektronikområdet, dit mycket av den här aktuella materielen hör, är dessutom sådan att det i framtiden torde bli ännu svårare än hittills att i det enskilda fallet hänföra en viss produkt till antingen det ena eller det andra användningsom- rådet.

I stor utsträckning rör det sig här om komplicerade system, vilkas delar kan sammansättas i många olika kombinationer och för vitt skilda ändamål. Det är därför nödvändigt att i samman- hanget beakta inte bara produkterna i deras färdiga skick utan också de ingående separata delarna, även om dessa var för sig är mer eller mindre verkningslösa. En del av den materiel som utnyttjas under mellanskedet bör sålunda i utförsellagens me- ning hänföras till kategorin produkter jämställda med krigsma- teriel. Detta bör gälla under vissa förutsättningar som har av- seende på dels produktens eller komponentens funktion och tek-

niska prestanda när den införs i en militär slutprodukt, dels dess tillgänglighet på marknaden.

Avgörande bör enligt detta synsätt i första hand vara vilket samband produkten (komponenten, delsystemet) har med de för- störelsebringande egenskaperna hos en slutprodukt (ett system) som i sig utgör krigsmateriel. Det bör sålunda bedömas, om komponenten (delsystemet) har vital betydelse för funktionen hos det militära stridsmedel varav den i monterat skick skall utgöra en integrerad del. Har komponenten (delsystemet) en avgörande inverkan på totalsystemets förstörelsebringande egenskaper bör den anses jämställd med krigsmateriel, dock under förutsättning att funktionsmässigt likvärdiga produkter (komponenter) inte finns tillgängliga på den civila marknaden. Den sistnämnda specifikationen är naturlig bl.a. därför att det vore helt meningslöst att inom Sveriges gränser tillämpa en reglering enligt utförsellagen beträffande varuslag, som är all- mänt tillgängliga i civil internationell handel i övrigt.

Det är knappast möjligt att ens i en mycket detaljerad pro- duktförteckning specificera alla de objekt som med ovan angivna förutsättningar bör inordnas under kategorin produkter jäm- ställda med krigsmateriel. De bestämningar och avgränsningar som redovisats här bör dock, om de godtas, ge betydligt bättre ledning än som hittills stått till buds för såväl de tillämpande myndigheterna som företagen när det gäller att klara ut den avsedda omfattningen av lagens tillämpningsområde. Standard- uttryck av typen ”speciella delar till” och ”för militärt bruk utformad” kommer knappast heller i framtiden att kunna helt undvaras i produktförteckningen, men i den mån de fortsätt- ningsvis förekommer torde dock den avsedda innebörden täm- ligen lätt kunna uttolkas.

Det bör av det anförda stå klart att många i och för sig viktiga materielslag, som har civil användning men också utnyttjas i militär verksamhet bl.a. under det ifrågavarande mellanskedet, enligt min mening inte bör anses jämställda med krigsmateriel i lagens mening. Sålunda vill jag inte hit räkna t.ex. transport- fordon såsom traktorer, lastbilar eller bandvagnar i normalutför— ande och inte heller datorer, radarmateriel, radio- och telekom- munikationsutrustning eller delar därtill, utom för det fall mate- rielen (komponenten) dels har ett specifikt, för funktionen avgörande samband med den förstörelsebringande effekten hos en produkt som utgör krigsmateriel, dels inte finns tillgänglig på den civila marknaden.

10.4. Materiel hänförlig till förberedelse- skedet

Till ”förberedelseskedet” kan hänföras dels produkter och system för utbildning och övning, i fortsättningen sammanfattade under benämningen övningsmateriel, dels anläggningar och utrust- ning för tillverkning, provning och underhåll av sådan materiel som utnyttjas i de övriga faserna av stridsförloppet, dels också komponenter, halvfabrikat och insatsvaror för framställning av krigsmateriel.

10.4.1. Utbildnings- och övningsmateriel

Vad först gäller övningsmaterielen ligger det i sakens natur att utrustningen normalt sett har spelat ut sin roll när de egentliga stridsinsatserna inleds. Materielen är också till helt övervägande del konstruerad så, att den inte ens teoretiskt skulle kunna komma till användning i strid. Installerad i t.ex. en vapenbärare kan den t.o.m. ge den effekten att en vapeninsats inte går att genomföra.

Å andra sidan är det odiskutabelt att användning av övnings- materiel ytterst syftar till att verkningsgraden hos de egentliga stridsinsatserna skall öka. Mot denna bakgrund skulle det i och för sig kunna hävdas, att all sådan utrustning, till följd av sina avsedda effekter på lång sikt, borde jämställas med krigsmateri- el. Jag vill dock inte förorda detta och grundar min ståndpunkt främst på följande.

Tillverkningen av den här aktuella materielen är i hög grad nära förknippad med den moderna elektronikens senaste land- vinningar. Inom detta teknikområde föreligger som tidigare framhållits en betydande överlappning mellan civila och militära tillämpningar. Den snabba utvecklingen av komplicerade dator- spel för hemmabruk visar exempelvis, att t.o.m. leksaksmark— naden driver fram tekniska lösningar som senare kan komma till användning för övningsändamål i militära sammanhang. En eventuell klassificering av all övningsmateriel som ”jämställd med krigsmateriel” skulle därför träffa ett stort antal oftast mycket harmlösa produkter och medföra ett omständligt men inte särskilt meningsfullt arbete med ansökningar, klassifice- ringsutlåtanden och kontroller.

Vidare är det ett faktum att tillgång till den för ett visst stridsvapen anpassade övningsutrustningen i allmänhet är in- tressant endast för den som disponerar även det ifrågavarande vapnet. När ett förbud tillämpas mot utförsel av ett svensktill-

verkat vapen kommer därför restriktionen i praktiken, om än inte formellt, att omfatta även tillhörande övningsmateriel. Och i den mån regeringen utnyttjar sin rätt att i ett särskilt fall medge export av vapnet, finns inte skäl att underkasta utförseln av motsvarande övningsmateriel någon separat prövning.

Å andra sidan kan det i fråga om mera komplicerade vapen- system förekomma, att viss övningsutrustning tillverkas helt åtskilt från huvudmaterielen och då även att produktionen är förlagd till olika länder. Vidare finns moderna stridsvapen och system vilkas kapacitet helt enkelt inte kan utnyttjas om inte utbildning och kontinuerlig övning äger rum med hjälp av kvali- ficerade simulatorer. Mot denna bakgrund kan det vara befogat att upprätthålla ett lagstadgat utförselförbud även för ett be- gränsat antal typer av övningsmateriel. Jag förordar sålunda, att till kategorin produkter jämställda med krigsmateriel skall räknas sådan tekniskt kvalificerad övningsmateriel vars funk- tionella samband med stridseffekten hos ett visst militärt vapen— system är påtagligt.

10.4.2. Tillverkningsanläggningar m.m.

När det sedan gäller anläggningar, maskiner och utrustning i övrigt för tillverkning, provning och underhåll av krigsmateriel är förhållandet delvis detsamma som beträffande övningsmateri- elen, nämligen i så måtto som varken en hel produktionsan- läggning eller en specialmaskin för vapentillverkning åstadkom- mer någon direktuerkan som är förstörelsebringande. Det ome- delbara resultatet av driften blir emellertid, att ny eller förbättrad materiel tillkommer, vilken i sin tur har denna ver- kan.

Det nära fysiska sambandet mellan utrustningen för produk- tion av krigsmateriel å ena sidan och den däri tillverkade materi- elen å andra sidan motiverar enligt min mening, att ifrågavaran- de anläggningar, maskiner och utrustning i utförsellagens me- ning betraktas som jämställda med krigsmateriel. Samma klassificering bör gälla också för sådana anläggningar etc. som avser kontroll av krigsmateriel. Hit bör vidare också föras sådant tekniskt konstruktionsunderlag i form av ritningar m.m. som krävs för uppförandet av en anläggning eller framställning av en maskin av den karaktär som berörts här. En förutsättning för den här rekommenderade klassificeringen bör dock givetvis vara, att ifrågavarande utrustning har en så specifik utformning att dess huvudfunktion ostridigt avser tillverkning eller kontroll av krigsmateriel.

10.43 Komponenter, insatsvaror etc.

Vad slutligen gäller kategorin komponenter, halvfabrikat och insatsvaror som kan användas för framställning av krigsmateri- el måste beaktas, att dessa förnödenheter i stor utsträckning är till konstruktion och kemisk sammansättning identiska med motsvarande varuslag inom rent civil produktion. Detta är ex- empelvis förhållandet med utpräglade råvaror som metaller, plaster och olika kemiska substanser samt med ett brett spekt- rum av manufakturvaror som bultar, nitar och skruvar, rör, elkablar, smörjmedel och en mängd annan materiel av skiftande karaktär. Det vore orimligt att underkasta alla sådana förnöden- heter de restriktioner som stadgas i utförsellagen enbart därför att de också utnyttjas i krigsmaterielproduktion.

Å andra sidan finns det inom kategorin av halvfabrikat och komponenter enstaka produkter, som är så specifikt destinerade för krigsmaterieltillverkning att de över huvud inte finns till- gängliga på den civila marknaden. I den mån sådana produkter samtidigt är av vital betydelse för att en viss typ av krigsmateriel skall kunna framställas, ligger det i linje med mina tidigare förslag att även hänföra dessa till kategorin produkter jäm- ställda med krigsmateriel.

11. Materiel för skydd och överlevnad

I militär såväl som i civil verksamhet används ett antal för- nödenheter vars grundläggande uppgift är att tillgodose indivi- dernas skydd och överlevnad. Huvuddelen av dessa produkter kan man inte på ett meningsfullt sätt hänföra till någon enskild fas av det ovan beskrivna aktivitetsförloppet. Typiska exempel på materiel av denna karaktär utgör kläder och skor, mat och sjukvårdsutrustning. Det kan inte komma i fråga att betrakta produkter av detta slag som jämställda med krigsmateriel, även om de givetvis också utnyttjas av stridande förband.

Enligt min mening bör över huvud taget sådan militär ut- rustning, som har en ren skyddsfunktion och som sålunda sak- nar destruktiv verkan, anses ligga vid sidan av de materielbe- grepp som omfattas av utförsellagen. Med detta synsätt finns det inte motiv att, annat än i speciell fall, som produkter jämställda med krigsmateriel klassificera exempelvis skyddshjälmar, tryck- dräkter, syrgasutrustningar, fallskärmar eller ubåtsnät. De spe- ciella fall då enligt min mening även skyddsutrustning bör om- fattas av utförsellagens bestämmelser gäller några materielslag som är nödvändiga tillbehör för piloter i stridsflygplan, nämligen för dessa särskilt utformade G-dräkter, tryckdräkter, syrgasut- rustningar, övertrycksanordningar och hjälmar.

Skyddsfunktionen är dominerande när det gäller flertalet ty- per av fortifikatoriska anläggningar. Sådana anläggningar bör i utförsellagens mening anses jämställda med krigsmateriel en- dast i den mån de primärt är konstruerade för vapeninsats eller direkt ledning därav. De faller då in under den kategori pro- dukter för vilka denna klassificering tidigare förordats i sam-' band med att materiel som utnyttjas i förloppets mellanfas av- handlats. I övriga fall har dessa anläggningar en så renodlad skyddsfunktion att de av humanitära skäl inte bör jämställas med krigsmateriel.

Jag har särskilt övervägt klassificeringen av sådan materiel som används för störning av vapen och vapensystem samt för röjning, svepning, desarmering och sprängning av bomber och

minor. Utformningen av hittillsvarande produktförteckning är sådan, att betydande tolkningsproblem uppkommit när det gäl- ler dessa materielslag. Vissa instrument och tillbehör inom detta område har betraktats som krigsmateriel, medan annan utrust- ning med mycket likartad funktion klassificerats på motsatt sätt. Inkonsekvenser i praxis har sålunda inte kunnat undvikas i fråga om produkter med mycket närliggande utformning och användning.

Det mest rationella vore enligt min mening att all utrustning för störning, röjning etc. vid tillämpning av utförsellagen be- handlades lika. De ifrågavarande produkterna har inte någon självständig destruktiv verkan. Deras gemensamma grundfunk- tion går i stället ut på att skydda mot, hindra eller försvåra sådan verkan, och detta bör enligt mitt synsätt tillmätas väsent- lig betydelse för klassificeringen.

Emellertid finns inom dessa materielkategorier ett begränsat antal produkter, vilkas funktionella samband med inledandet av en offensiv stridsåtgärd är så omedelbart, att deras användning praktiskt taget kan anses vara en förutsättning för att en efter- följande vapeninsats skall ge effekt. Denna begränsade andel av störnings- och röjningsmaterielen bör enligt min mening hänfö- ras till gruppen produkter jämställda med krigsmateriel. Där- emot bör man i fråga om flertalet produkter som används för störning och röjning låta Skyddsfunktionen vara utslagsgivande för klassificeringen, dvs. inte anse dem som vare sig krigsmateri- el eller jämställda därmed.

12

En tydligare precisering av lagens tillämpningsområde

12.1. Omfattningen i stort

12.1.1. Huvudkategorierna

Mitt förslag går sålunda ut på att man i utförsellagen skall ange, att det ifrågavarande förbudet mot export utan tillstånd av rege- ringen gäller krigsmateriel och produkter jämställda med krigs- materiel, samt översiktligt beskriva vad som enligt lagen skall innefattas i de båda begreppen. Med en sådan utbyggnad av lagtexten torde som tidigare anförts tyngden i det samlade regel- verket öka, därigenom att riksdagen får en mer ingående be- fattning än tidigare med bestämmelsernas materiella innehåll.

Följande materielslag bör vid den föreslagna preciseringen hänföras till begreppet krigsmateriel, nämligen

militära vapen och vapensystem, ammunition och stridsdelar till sådana vapen och system, fordon och farkoster utformade för strid, utrustning för inriktning och styrning av militära vapen, krut och sprängämnen med egenskaper som är karaktäris- tiska för användning i strid.

Som produkter jämställda med krigsmateriel bör räknas

sådan materiel för störning eller röjning, vars funktion regelmässigt har direkt samband med en militär vapenin- sats, sådana fortifikatoriska anläggningar som primärt är kon- struerade för vapeninsats eller direkt ledning av sådan insats, anläggningar, maskiner och annan utrustning för tillverk- ning eller kontroll av krigsmateriel, delsystem, komponenter, reservdelar och insatsvaror, som har vital betydelse för funktionen hos ett militärt stridsme— del och som inte är tillgängliga på den civila marknaden, sådan tekniskt kvalificerad övningsmateriel, som utfor- mats för ett visst vapensystem och vars funktionella sam- band med den förstörelsebringande effekten hos detta är

påtagligt.

Den närmare preciseringen av vilka produktslag inom resp. ka- tegori som skall omfattas av utförselförbudet torde böra lämnas genom en särskild förteckning. Av många skäl synes det lämp- ligt att regeringen liksom hittills får bemyndigande att fastställa denna. Detta förfarande har praktisk betydelse bl.a. såtillvida som förteckningen, om den beslutas av regeringen, vid behov kan kompletteras med nytillkommande produktvarianter utan större tidsutdräkt.

Förteckningen torde, liksom den nu gällande, böra intas i en regeringsförordning.

Det ligger i sakens natur att man vid utformningen av den detaljerade produktförteckningen har att hålla sig inom de i lagen angivna tio kategorierna. På regeringens ansvar faller emellertid att göra erforderliga preciseringar, vilket i enstaka fall även kan innebära att man från tillämpningsområdet un- dantar ett produktslag som definitionsmässigt hör till någon av de i lagen uppräknade kategorierna. Detta bör dock ske endast om det finns särskilda skäl, dvs. om uppenbara praktiska motiv eller en rimlighetsbedömning i övrigt talar för detta. Som kom- mer att framgå av förslaget till produktförteckning anser jag att man bl.a. i fråga om vissa tillverkningsanläggningar och ma- skiner bör besluta om undantag av denna karaktär.

Under utredningsarbetet har jag under hand inhämtat, att det inom regeringskansliet samtidigt pågår förberedelser för en lag- stiftning avseende kontroll av vissa vapenbärare (missiler) och kemiska prekursorer. Om en sådan specialreglering kommer till stånd, torde de nämnda produktkategorierna inte därutöver bö- ra omfattas av bestämmelserna i utförsellagen i annan mån än när det gäller sådana militära robotar och flygplan som är ut- rustade för strid samt vissa insatsvaror för framställning av stridsgas.

Såvitt jag kan bedöma är det lämpligt att de här föreslagna begreppen och definitionerna utnyttjas för att avgränsa lagens tillämpningsområde inte endast i fråga om utförselförbudet utan även i de andra paragrafer där behov föreligger av en produktbe- stämning, t.ex. med avseende på licensavtal och utvecklingssam- arbete. Mina följande förslag till ändringar i utförsellagen är utformade med hänsyn härtill. Uppläggningen har valts efter- som jag inte haft anledning utgå från annat än att — liksom hittills — ett och samma produktkollektiv skall omfattas av be- stämmelserna, vare sig det rör sig om fysisk varuutförsel eller åtgärder av annan natur. Skulle man emellertid vid krigsmateri- elexportutredningens överväganden eller senare beredning finna det motiverat att låta vissa paragrafer av utförsellagen gälla

endast i fråga om en del av totalkollektivet, erbjuder mitt förslag till produktbestämningar, med sammanlagt tio redan i lagen särskilt definierade materielkategorier, författningstekniskt go- da möjligheter att genomföra en sådan differentiering.

12.1.2. Förslag till ändring av utförsellagen

Som en konsekvens av den föreslagna utbyggnaden synes den hittillsvarande rubriceringen — Lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. — böra ändras till: Lag om förbud mot utför- sel av krigsmateriel och därmed jämställda produkter, m.m. I övrigt innebär mina förslag dels att uttrycket produkter jäm- ställda med krigsmateriel, föregånget av lämpligt bindeord, tili- föres i 1 å första stycket mom. 1, 2, 3 och 5, i 2 å första stycket, i 4, 5 och 6 åå, i 7 å andra stycket mom. 2 samt i 8 och 9 åå, dels att tredje stycket av 1 å utgår och ersätts med en ny paragraf, här benämnd 1 b å.

Bestämmelserna i 2 å andra stycket samt i 10 och 12 åå har den karaktären att det kan diskuteras, om kategorin produkter jämställda med krigsmateriel bör tillföras även där. Det synes dock ligga något utanför mitt utredningsuppdrag att gå närmare in på överväganden i dessa delar. Detsamma gäller frågan om eventuella konsekvensändringar i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel (tillverkningslagen).

Lagförslaget återges på följande sidor.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

dels att rubriken skall ha följande lydelse, dels att 1, 2, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 åå samt rubrikerna närmast före 2, 4 resp. 8 åå skall ha följande lydelse,

dels att en ny paragraf, 1 b å, av följande lydelse skall införas.

Lag (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel och därmed jämställda produkter, m.m.

Nuvarande lydelse

Inledande bestämmelser

Föreslagen lydelse

Inledande bestämmelser

lå

I denna lag finns föreskrifter om förbud mot

1. utförsel av krigsmateriel,

2. upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel,

3. avtal med någon utom ri- ket om utveckling av krigsma- teriel och metod för framställ- ning av sådan materiel,

I denna lag finns föreskrifter om förbud mot

1. utförsel av krigsmateriel och produkter jämställda med krigsmateriel,

2. upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel och produkter jämställda med krigsmateriel,

3. avtal med någon utom ri- ket om utveckling av krigsma- teriel och produkter jämställda med krigsmateriel samt metod för framställning härav.

4. bedrivande av militärt inriktad utbildning inom riket av utländsk medborgare, och

5. marknadsföring av krigs- materiel.

5. marknadsföring av krigs- materiel och produkter jäm- ställda med krigsmateriel.

I lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigs- materiel, m.m. finns föreskrifter om kontroll över tillverkning av krigsmateriel och tillhandahållande av krigsmateriel, uppfin- ning avseende krigsmateriel och metod för framställning av så- dan materiel.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen meddelar före- skrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt den- na lag.

1 b å

Med krigsmateriel enligt denna lag skall avses

] . militära vapen och vapen- system,

2. ammunition och stridsde— lar till sådana vapen och va- pensystem,

3. fordon och farkoster, ut- formade för strid,

4. utrustning för inriktning och styrning av militära vapen,

5. krut och sprängämnen med egenskaper som är karak— täristiska för användning i strid.

Som produkter jämställda med krigsmateriel skall räknas

1. sådan materiel för stör— ning eller röjning, vars funk- tion regelmässigt har direkt samband med en militär va- peninsats,

2. sådana fortifikatoriska anläggningar som primärt är konstruerade för vapeninsats eller direkt ledning av sådan insats,

3. anläggningar, maskiner och annan utrustning för till— verkning eller kontroll av krigs- materiel,

4. delsystem, komponenter, reservdelar och insatsvaror, som har vital betydelse för funk— tionen hos ett militärt stridsme- del och som inte är tillgängliga på den civila marknaden,

Nuvarande lydelse

Utförsel av krigsmateriel

Föreslagen lydelse

5. sådan tekniskt kvalifice— rad övningsmateriel, som ut- formats för ett visst vapensy- stem och vars funktionella samband med den förstörelse- bringande effekten hos detta är påtagligt.

Regeringen meddelar när- mare föreskrifter om vilka pro- dukter, komponenter, substan— ser m.m. som innefattas i de materielkategorier som anges i första respektive andra stycket. Om det finns särskilda skäl, får regeringen därvid undanta enstaka produktslag som an- nars skulle ha omfattats.

Utförsel av krigsmateriel och därmed jämställda pro- dukter

2å

Krigsmateriel får inte föras ut ur riket utan tillstånd av regeringen, om inte annat föl- jer av denna lag eller annan författning.

Krigsmateriel och produkter jämställda med krigsmateriel får inte föras ut ur riket utan tillstånd av regeringen, om in- te annat följer av denna lag el- ler annan författning.

I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om

tillstånd enligt första stycket.

Nu varande lydelse

Upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket till- verka krigsmateriel, m.m.

Föreslagen lydelse

Upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket till- verka krigsmateriel och produkter jämställda med krigsmateriel, m.m. 4å

Avtal som innebär upplåtel- se eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsma- teriel får inte utan tillstånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt fö- retag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.

Avtal som innebär upplåtel— se eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsma- teriel eller produkter jämställ- da med krigsmateriel får inte utan tillstånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndig- het, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigva- rande vistas här.

5å

Avtal med någon utom riket om att för dennes räkning ut- veckla krigsmateriel eller me- tod för framställning av sådan materiel får inte utan tillstånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt fö- retag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.

Avtal med någon utom riket att för dennes räkning utveck- la krigsmateriel eller produk- ter jämställda med krigsmate- riel eller metod för framställ- ning härav får inte utan till- stånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom ri- ket av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.

6å

Avtal om tillägg till eller ändring av avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel får inte ingås utan tillstånd av regeringen, om tillägget avser

1. den materiel som får till- verkas,

2. rätt att vidareupplåta el-

Avtal om tillägg till eller ändring av avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel eller produkter jämställda med krigsmateriel får inte ingås utan tillstånd av regeringen, om tillägget avser

1. den materiel som får till- verkas,

Nuvarande lydelse

ler vidareöverlåta rätten att tillverka krigsmateriel till nå- gon annan,

3. rätt att tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte angivits i det ur— sprungliga avtalet,

4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekre- tess.

Föreslagen lydelse

2. rätt att vidareupplåta el- ler vidareöverlåta rätten att tillverka krigsmateriel eller produkter jämställda med krigsmateriel till någon annan,

3. rätt att tillhandahålla krigsmateriel eller produkter jämställda med krigsmateriel till mottagare som inte angi- vits i det ursprungliga avtalet,

4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekre- tess.

7 å Militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare får inte bedrivas inom riket utan tillstånd av regeringen.

Första stycket gäller inte

1. utbildning som anordnas av staten,

2. utbildning som anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller med an- ställning i företag för tillverk- ning av sådan materiel.

Marknadsföring av krigs- materiel

Första stycket gäller inte

1. utbildning som anordnas av staten,

2. utbildning som anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller produkter jämställda med krigsmateriel eller med anställning i företag för tillverkning härav.

Marknadsföring av krigsma- teriel och produkter jämställ- da med krigsmateriel

8 å Den som har tillstånd enligt 2 eller 3 å lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. samt svensk statlig myndighet som bedriver motsvarande verksamhet skall, i den ordning som regeringen föreskriver

1. lämna redovisning till re- geringen om de länder utanför Sverige i vilka marknadsfö- ring av krigsmateriel bedrivs,

1. lämna redovisning till re- geringen om de länder utanför Sverige i vilka marknadsfö- ring av krigsmateriel eller pro-

Nuvarande lydelse

vilka bestämda mottagare som marknadsföringen riktar sig till och vilken materiel mark- nadsföringen avser,

2. lämna underrättelse till regeringen

a) innan anbud lämnas om försäljning eller annat tillhan- dahållande av krigsmateriel till någon utom riket,

b) innan anbud lämnas om upplåtelse av rätt att utom ri- ket tillverka krigsmateriel,

c) innan avtal ingås om för- säljning eller annat tillhanda- hållande av krigsmateriel till någon utom riket.

Föreslagen lydelse

dukter jämställda med krigs- materiel bedrivs, vilka bestäm- da mottagare som marknads— föringen riktar sig till och vil— ken materiel marknadsföring- en avser,

2. lämna underrättelse till regeringen

a) innan anbud lämnas om försäljning eller annat tillhan- dahållande av krigsmateriel eller produkter jämställda med krigsmateriel till någon utom riket,

b) innan anbud lämnas om upplåtelse av rätt att utom ri— ket tillverka krigsmateriel el- ler produkter jämställda med krigsmateriel,

c) innan avtal ingås om för- säljning eller annat tillhanda- hållande av krigsmateriel eller produkter jämställda med krigsmateriel till någon utom riket.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från redo- visningsskyldighet som avses i första stycket. Regeringen får också i enskilda fall medge undantag från sådan redovisnings-

och underrättelseskyldighet.

9å

Regeringen får i enskilda fall förbjuda att

1. anbud lämnas om försälj- ning eller annat tillhandahål— lande av krigsmateriel till nå- gon utom riket,

2. anbud lämnas om upplå- telse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigs- materiel,

Regeringen får i enskilda fall förbjuda att 1. anbud lämnas om försälj- ning eller annat tillhandahål- lande av krigsmateriel eller produkter jämställda med krigsmateriel till någon utom riket, 2. anbud lämnas om upp- låtelse eller överlåtelse av rätt

Nuvarande lydelse

3. avtal ingås om

a) försäljning eller annat tillhandahållande av krigsma- teriel till någon utom riket,

b) upplåtelse eller överlåtel- se av rätt att utom riket till- verka krigsmateriel.

Föreslagen lydelse

att utom riket tillverka krigs- materiel eller produkter jäm- ställda med krigsmateriel,

3. avtal ingås om

a) försäljning eller annat tillhandahållande av krigsma- teriel eller produkter jämställ- da med krigsmateriel till nå- gon utom riket,

b) upplåtelse eller överlåtel- se av rätt att utom riket till- verka krigsmateriel eller pro- dukter jämställda med krigs- materiel.

12.2. Den mer detaljerade avgränsningen

12.2.1. Produktförteckningens uppläggning allmänt

Jag har som framgått stannat för att en översiktlig uppräkning av de materielkategorier som berörs av utförsellagen skall föras in i lagtexten, medan en mer detaljerad förteckning över de enskilda produkterna skall inrymmas i en regeringsförordning. Mot bakgrund av den föreslagna utformningen av ifrågavarande delar av lagen bör följande anföras när det gäller den mer detal- jerade avgränsning av produktkollektivet som tas in i förord- ningen.

Det är för det första självklart att man vid den uppräkning av materielslag som görs i förordningen måste hålla sig inom de i lagen angivna kategorierna. Det bör dock som tidigare sagts vara regeringen obetaget att från förteckningen utesluta sådana en- staka produktslag, som i och för sig hör till en i lagen angiven kategori men som det av praktiska skäl eller efter en rimlighets- bedömning befinns olämpligt att låta restriktionerna gälla.

Beträffande förteckningens disposition kan diskuteras, om man i stora drag bör följa samma mönster som i den nu gällande förteckningen, intagen som bilaga till förordningen SFS 1988:561, eller välja en ny modell. Det har framförts att bl.a. arbetet med den årliga statistiska redovisningen av utförseltillstånd m.m. skulle underlättas, om indelningen och rubriceringarna i förteckningen även i fortsättningen anslutes till samma grundmönster som tidigare tillämpats.

Det torde emellertid ligga ett betydande värde i att de princi- per för grupperingen av berörd materiel, vilka kommer till synes i lagtexten, får slå igenom även i produktförteckningen. En så- dan överensstämmelse i dispositionen bidrar till den eftersträva— de tydligheten och innebär utan tvivel större konsekvens i det totala regelsystemet. Dessa synpunkter bör enligt min mening tillmätas större vikt än de mera arbetstekniska motiv som kan anföras för ett bibehållande av den tidigare dispositionen.

Vad gäller detaljeringsgraden ligger det i sakens natur att det under alla förhållanden måste bli fråga om en kompromiss mel- lan två ytterligheter: å ena sidan en fullständig uppräkning av samtliga produktvarianter och komponenter som skall omfattas av restriktionerna och å andra sidan en summarisk förteckning som endast i ringa mån konkretiserar den i lagen intagna över- siktliga kategoribeskrivningen.

Mot den nu gällande förteckningen har bl.a. framförts den invändningen, att den i alltför stor utsträckning innehåller all-

mänt formulerade bestämningar av typen ”för militärt bruk utformade” resp. ”speciella delar till”. Den förstnämnda specifi- kationen förekommer ett tjugotal gånger, och den senare be- stämningen uppträder på ca 15 ställen i förteckningen. En följd av att sådana standardkriterier används frekvent blir med nöd- vändighet, att tämligen stort utrymme lämnas åt varierande tolkningar, något som inte främjar tydligheten och sannolikt inte heller underlättar en konsekvent tillämpning.

Min strävan har därför varit att i följande förslag till ny pro- duktförteckning definiera de berörda produktslagen i så kon- kreta termer som möjligt och att endast undantagsvis utnyttja allmänna bestämningar av typen ”utformad för militärt bruk” eller ”speciell”. Helt har specifikationer av denna typ dock inte kunnat undvikas; särskilt i fråga om smärre komponenter till komplicerade system skulle en uppräkning av samtliga berörda produktvarianter göra förteckningen otymplig och svåröver— skådlig och sålunda snarast motverka strävan efter tydlighet.

Som redan anförts innebär den föreslagna uppläggningen att regeringen, om behov uppkommer, när som helst kan komplette— ra produktförteckningen med nytillkommande varianter. Det skulle för övrigt enligt min mening vara en fördel om man inom regeringskansliet införde en rutin, enligt vilken förteckningen blev föremål för en med bestämda tidsmellanrum genomförd systematisk översyn. Erfarenheten har ju visat att listan annars efter ett antal år kommer att uppfattas som i vissa delar för- åldrad och i andra avseenden ofullständig.

12.2.2. Förslag till ny förteckning

Med de utgångspunkter som angetts i det föregående har ut- arbetats följande förslag till ny produktförteckning.

Förteckning över materiel som avses i 1 b å lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel och därmed jämställda produkter, m.m.

A. KRIGSMATERIEL (enligt 1 b å första stycket 1—5)

1. Militära vapen och vapensystem

1.1. Eldrörsvapen med kaliber ( 20 mm

a) Pistoler och revolvrar utom D sådana med en kaliber ( 7,5 mm,

D sådana som speciellt utformats för tävlingsskytte enligt internationella regler eller för utskjutning av rök- och lys- signaler.

b) Gevär och karbiner som utformats för strid eller som är halv- eller helautomatiska, samt kulsprutepistoler, kulsprutegevär och kulsprutor.

c) Sådana delar till krigsmateriel under a) och b) som är under- kastade bestämmelserna i vapenlagen. 1.2. Eldrörsvapen med kaliber 2 20 mm

a) Artilleripjäser, såsom kanoner och haubitsar, granatkastare samt pansarvärnsvapen såsom granatgevär och pansarskott.

b) Eldsprutor samt för stridsinsats utformade anordningar för utskjutning av pyroteknisk materiel och rökmateriel.

1.3. Robotar, raketer, torpeder, bomber m.m.

a) Robotar (missiler), raketer och torpeder för stridsinsats.

b) Bomber, handgranater, land- och sjöminor.

c) För stridsinsats utformade apparater och anordningar för funktionskontroll, armering, utskjutning och utläggning av ma- teriel under a) och b).

1.4 ABC —stridsmedel

a) Kärnladdningar samt radiologiska, biologiska och kemiska stridsmedel.

b) Apparater och andra anordningar särskilt utformade för spridning av radiologiska, biologiska och kemiska stridsmedel.

1.5. Strålvapen

Laser-, partikelstråle- eller mikrovågssystem särskilt utformade för att skada eller förstöra ett mål.

2. Ammunition och stridsdelar

Ammunition och stridsdelar användbara för materiel under 1 utom

CJ omantlad och halvmantlad ammunition, D salongsgevärsammunition, El hagelpatroner.

3. Fordon och farkoster

3.1. Krigsfartyg m.m.

Fartyg, båtar och andra farkoster utformade för strid genom att de är

B beväpnade eller förberedda för beväpning, El utrustade eller utformade för utläggning av minor.

3.2. Stridsflygplan, stridshelikoptrar m.m.

Flygplan, helikoptrar och rymdfarkoster som utformats för strid genom att de är

_ beväpnade eller förberedda för beväpning, utrustade med fällningsanordningar för bomber, robotar, raketer, torpeder eller andra stridsmedel eller förberedda för montering av sådana anordningar.

3.3. Stridsfordon m.m

Fordon som utformats för strid genom att de

_ beväpnats eller förberetts för beväpning, utformats eller utrustats för utläggning av minor.

4. Utrustning för inriktning och styrning av militära vapen

Apparater och utrustningar för inriktning och styrning av krigs- materiel enligt 1, nämligen följande produkter:

4.1 Eldledningsutrustningar funktionellt ingående i vapensy- stem, såsom vapensikten och riktinstrument samt eldlednings- radar och sonarer med en mätnoggrannhet som medger direkt vapeninsats.

4.2 Eldledningsutrustningar ingående i förbandsutrustning, som artillerilokaliseringsradar och ljudmätutrustningar.

4.3 Styrsystem och målsökare för torpeder, robotar, bomber och ammunition samt målföljningssystem som medger direkt insats av dessa stridsmedel.

5. Krut och sprängämnen

5.1. Sprängämnen till ammunition för eldrörsvapen samt för materiel enligt 1.3, nämligen trotyl, hexogen, oktogen, hexani- trostilben, pentyl, PYX (djpikrylaminodinitropyridin) och TATB

(triaminotrinitrobensen) jämte blandningar där något av dessa ämnen ingår.

5.2 Krut till ammunition för eldrörsvapen samt för materiel enligt 1.3 med undantag av svartkrut.

5.3 Sprängladdningar, pyroteknisk materiel, rökmateriel och brandmedel som utformats för stridsinsats.

5.4 Tändmedel för krigsmateriel under 5.1—3.

B. PRODUKTER JÄMSTÄLLDA MED KRIGSMATERIEL (enligt 1 b 5 andra stycket 1—5)

1. Materiel för störning, röjning m.m.

1.1. Materiel för störning

Apparater och utrustningar för störning vilka i samband med strid medger aktiv verkan mot vapen eller andra stridsmedel.

1.2 Materiel för röjning m.m.

Sådana apparater och utrustningar för svepning, röjning och desarmering av minor, vilkas användning normalt har direkt samband med en efterföljande vapeninsats.

2. Fortifikatoriska anläggningar

Fortifikatoriska anläggningar som primärt är konstruerade för vapeninsats eller för direkt ledning av sådan insats.

3. Tillverkningsanläggningar m.m.

3.1 Anläggningar, maskiner och andra särskilt utformade utrustningar för tillverkning och kontroll av materiel enligt A 1—3 och A 5.

3.2 Produktionsunderlag för tillverkning av materiel under 3.1.

4. Delsystem, insatsvaror m.m. 4.1 Magasin och matningsutrustningar till militära vapen.

4.2 Eldrör, mekanismer och lavetter till eldrörsvapen samt eld- rör och lavetter till robotar och raketer.

4.3 Speciella drivmedel för torpeder, robotar och raketer av- sedda för stridsinsats.

4.4 Ackumulatorer till militära ubåtar. 4.5 Efterbrännkammare till motorer för militära flygplan.

4.6 Sådana för militärt bruk utformade G-dräkter, tryckdräk- ter, syrgasutrustningar, övertrycksanordningar och hjälmar, vil- ka är nödvändiga tillbehör för en pilot i stridsflygplan.

4.7 Skyddskonstruktioner innehållande explosiva ämnen.

4.8 Andra delsystem, komponenter och reservdelar, som har vital betydelse för funktionen hos ett militärt stridsmedel och som inte är tillgängliga på den civila marknaden.

4.9 De med förkortningarna QL och DF betecknade binära prekursorerna för framställning av stridsgas.

4.10 Gelatineringsmedel för framställning av brandstridsme- del.

4.11 Andra sådana insatsvaror av vital betydelse för fram- ställning av ett militärt stridsmedel, vilka inte är tillgängliga på den civila marknaden.

5. Övningsmateriel

5.1 Simulatorer som är specifika för ett visst robotsystem eller en viss vapenbärare.

5.2 Övningstorpeder, särskilt utformade för utbildning i hand- havande av en viss typ av stridstorped.

5.3 Övningsminor, särskilt utformade för utbildning i hand- havande av en viss typ av stridsladdade minor.

5.4 Sådan övningsmateriel i övrigt, som är särskilt utformad för utbildning i handhavande av ett visst vapen eller vapensy- stem eller en viss vapenbärare och som har väsentlig betydelse för att man skall uppnå förstörelsebringande vapenverkan.

12.2.3 Detaljkommentarer

I anslutning till det i föregående avsnitt redovisade förslaget till produktförteckning skall här tillfogas vissa kommentarer i syfte att ytterligare förtydliga den avsedda innebörden och klargöra distinktionen mellan olika materielslag m.m. Kommentarerna berör också de avvikelser som föreslås i förhållande till hittills- varande krigsmaterielförteckning och tillämpningspraxis. Den

nu gällande förteckningen över krigsmateriel återfinns i betän- kandet som bilaga 3. Kommentarerna följer emellertid den före- slagna nya förteckningens disposition.

TillA 1

(1.1) Finkalibriga eldrörsvapen med kaliber ( 20 mm.

Någon fast avgränsning mellan de tidigare positionerna 1.Hand- eldvapen och 2. Artilleripjäser m.m. har inte funnits. Förslaget innebär att man anknyter till den internationellt accepterade gränsen 20 mm mellan finkalibriga och grovkalibriga vapen.

F.n. är vapen för självförsvar, jakt (utom hagelgevär) och täv- lingsskytte klassificerade som krigsmateriel. De utgör emellertid inte vapen som används i krig. Förslaget innebär att som krigs- materiel skall anses enhandsvapen med sådan kaliber att en för stridsinsats erforderlig verkan kan erhållas. Gränsen 7,5 mm har valts eftersom en viss militär användning finns också för vapen med 7,65 mm kaliber.

Pistoler som är utformade för tävlingsskytte utmärks av att konstruktionen gör dem lämpade enbart för sådant skytte, dvs. de kan inte på ett enkelt sätt ändras så att ett fältmässigt, för strid användbart vapen erhålles.

Med vapen som utformats för strid avses dels vapen som i samma eller snarlikt utförande ingår (ingått) i militärt förbands utrustning för strid, dels vapen i övrigt som getts ett för fält- mässigt bruk i militära förband särskilt anpassat utförande.

Förslaget innebär att sådana jaktgevär, som byggts om efter att tidigare ha varit armégevär, är att anse som krigsmateriel om vapnets väsentliga egenskaper bibehållits eller förbättrats. Likaså kommer gevär med mer än 5 skötts magasin att klassifi- ceras som krigsmateriel. Däremot kommer enligt förslaget t.ex. hagelgevär som inte är automatiska, s.k. bockgevär med en pipa för hagel och en för kula, samt vapen som särskilt utformats för tävlingsskytte i fortsättningen inte att anses vara krigsmateriel.

Sverige är f.n. det enda land som fortfarande klassificerar bajonetter som krigsmateriel. Förslaget innebär att bajonetter utgår ur förteckningen.

(1.2) Eldrörsvapen med kaliber 2 20 mm

Inom denna kategori omfattas enligt förslaget i allt väsentligt samma produkter som enligt nu gällande regler. Följande modifi—

eringar blir dock en följd av utredningens allmänna ställnings- taganden.

Utskjutningsanordningar för pyroteknisk materiel konstrue- ras dels för laddning med speciella pyrotekniska produkter i strid, dels för utskjutning av nödsignaler. De senare avses enligt förslaget inte komma att klassificeras som krigsmateriel, även om de t.ex. anpassats till en militär farkost.

Beträffande bestämningarna ”hantering” och ”uppställning” i nuvarande förteckning (position 2 e), se kommentaren till punkt B 4.

(1.3) Robotar, raketer, torpeder, bomber m.m.

Robotar och raketer finns för såväl civil som militär tillämpning. Robotar och raketer för civilt bruk inom meteorologi, civil rymd- verksamhet, sjöräddning och fyrverkeri skall enligt förslaget inte anses vara krigsmateriel. Endast robotar och raketer ut- formade för strid är att hänföra till denna kategori.

Till robotar räknas också ballistiska missiler. Torpeder, bomber, handgranater och minor är utan inskränk— ning konstruerade för strid och därmed att anse som krigsmate- riel.

Beträffande bestämningen ”hantering” i nuvarande förteck- ning (position 4 b), se kommentaren till punkt B 4.

(1 .4) ABC -stridsmedel

Förslaget innebär att kärnladdningar uttryckligen anges som ett materielslag inom denna grupp, vilket inte är fallet i nuva- rande förteckning. Beteckningen ”radioaktiva stridsmedel” i sistnämnda förteckning (position 6) är inte adekvat med av- seende på kärnladdningar, eftersom joniserande strålning en- dast är en av flera verkansformer hos dessa.

(1.5) S trålvapen

Strålvapen utvecklas f.n. av stormakterna bl.a.för tillämpning i rymden och i robotförsvaret. Även om inte några svenska projekt inom området är aktuella bör materielen på grund av sin för- störelsebringande effekt särskilt anges i produktförteckningen.

Förslaget innebär dock inte att lasersystem för mätning, styr- ning, detektering eller alarmering skall höra till denna grupp. Dessa system bör i klassificeringshänseende bedömas med hän- syn till sin funktion, och kan då i vissa fall vara att hänföra till kategori A 1.3, i andra fall till A 4.

Till A 2

Förslaget innebär att bl.a. kulammunition till ett s.k. bockgevär, med en pipa för hagel och en för kula, är att anse som krigsmate- riel om den är användbar för strid, trots att jaktgeväret i fråga inte klassificeras på detta sätt. Motivet är att man även i fort- sättningen bör ha kontroll enligt krigsmateriellagstiftningen över all sådan ammunition som kan användas av militära för- band i strid.

Undantag har dock .orts för omantlade och halvmantlade patroner eftersom dessa enbart har civil användning. Salongs- gevärsammunition och hagelgevärsammunition ligger också utanför krigsmaterieldefmitionen. De undantas uttryckligen i förslaget med hänsyn till att de kan skjutas ur bl.a. halvautoma- tiska sportskyttegevär. De har dock inte en sådan genomslags- kraft att de är lämpade för militär strid.

Bestämmelserna ansluter till internationell praxis (COCOM:s m.fl. förteckningar).

Stridsdelar har särskilt nämnts eftersom de utgör en så vä- sentlig förstörelsebringande del i robotar, raketer, bomber, torpe- der etc.

Magasin och matningsutrustningar klassificeras inte inom ra- men för denna kategori. Såsom delar till vapen berörs de i stället av bestämmelserna under B 4.

TillA3

(3.1) Krigsfartyg m.m.

Till denna kategori räknas fartyg, båtar och andra farkoster som utformats för strid, dvs. som är beväpnade eller förberedda för beväpning. Som förberedelse för beväpning räknas förstärkning- ar eller andra arrangemang för att möjliggöra montering av vapen, robotar eller raketer.

Sådana båtar utrustade för minröjning och störning, vilka inte är beväpnade, klassificeras inte inom ramen för denna kategori. Detsamma gäller ackumulatorer för ubåtar. De nämnda pro— duktslagen berörs i stället av bestämmelserna under B 1 resp. B 4.

Den i nuvarande förteckning (position 8) använda beskriv- ningen ”för militärt bruk utformade apparater och andra anord- ningar för transport av stridsmedel under vatten ...” avser pro- dukter som enligt förslaget kommer att utgöra krigsmateriel i den mån de är beväpnade eller förberedda för beväpning.

(3.2) Stridsflygplan, stridshelikoptrar

Förslaget innebär att sådana flygfarkoster som utformats för strid, dvs. beväpnats eller förberetts för beväpning — genom att t.ex. vara utrustade med fällningsanordning för bomber, utskjut- ningsanordning för robotar eller för raketer — är att anse som krigsmateriel.

(3.3) Stridsfordon m.m.

Position 10 a och i allt väsentligt 10 b i nuvarande förteckning kommer att omfattas av bestämmelsen. Beträffande terränggå- ende och amfibiska fordon innebär förslaget att dessa inte klassi- ficeras som krigsmateriel på grund av de nämnda egenskaperna utan hänförs till denna kategori i den mån de är beväpnade eller förberedda för beväpning. Sålunda blir t.ex. en pansarvärns- bandvagn, en pansarvärnsrobotbandvagn och en granatkastar- bandvagn klassificerad som krigsmateriel. Däremot kommer en personaltransportbandvagn, en radiobandvagn och en radar- bandvagn (med spaningsradar) inte att utgöra krigsmateriel. En artillerilokaliseringsbandvagn kommer att utgöra krigsmateriel enligt följande punkt (A 4) på grund av att dess fast installerade utrustning ger en lokaliseringsnoggrannhet som medger be— kämpning med artilleri.

Till A4

Förslaget innebär att man till krigsmateriel hänför sådana pro— dukter och system som i direkt samband med en stridsinsats är en nödvändig förutsättning för den förstörelsebringande verkan hos ett vapen, ett vapensystem eller en vapenbärare. Därmed förstås inte enbart utrustning som är nödvändig för funktionen utan även sådan som krävs för att vapnet/vapensystemet/vapen- bäraren skall uppnå den effektivitet som svarar mot systemets prestanda i övrigt och mot moderna krav på vapenverkan. J äm- för även kommentaren i föregående stycke beträffande utrust- ningen på en artillerilokaliseringsbandvagn.

Till A 5

Förslaget innebär att man som krigsmateriel skall räkna allt krut och alla sprängmedel till ammunition för eldrörsvapen och för robotar, raketer, bomber, torpeder, minor etc. Således kom- mer enligt förslaget även salongsgevärskrut och hagelgevärs— krut att utgöra krigsmateriel, till skillnad mot vad som gäller nu. Med denna ändring torde man i framtiden lättare kunna und-

vika dispyter om huruvida en viss krutleverans är civil eller militär, när den omfattar en produkt som kan användas såväl för det ena som för det andra ändamålet.

Som krigsmateriel kommer enligt förslaget också att räknas ett antal pyrotekniska produkter, nämligen sådana som är ut- formade för strid, innebärande förstöring, bländning genom rök eller brand eller motsvarande, samt vidare tändmedel av väsent- lig art såsom tändrör, anfyrningsladdningar, tändskruvar etc.

Från klassificering som krigsmateriel undantas dock svart- krut. Detta är en kemisk blandning som i stor utsträckning används för civila fyrverkeripjäser och bergsprängning. Dess militära användning är begränsad och utan speciell betydelse.

Det torde få ankomma på krigsmaterielinspektionen att, i samråd med försvarets forskningsanstalt och sprängämnesin- spektionen, i t.ex. en handbok redovisa en detaljerad förteckning över de enskilda produktvarianter inom detta område, som utgör krigsmateriel enligt här angivna definitioner och kommentarer.

TillBl

(B.1.1) Materiel för störning

Förslaget innebär att en begränsad del av störningsmaterielen skall anses vara jämställd med krigsmateriel. Det gäller sådan utrustning vars användning innebär en aktiv påverkan i en stridssituation. Däremot omfattas enligt förslaget inte t.ex. mas- keringsmateriel, Skenmål i form av attrapper eller störutrust- ning för störning av allmän radiokommunikation (för taktisk eller operativ ledning av förband m.m.).

(B.1.2) Materiel för röjning m.m.

Enligt den nuvarande förteckningens position 4 b skall som krigsmateriel räknas bl.a. ”för militärt bruk utformade” appara- ter och andra anordningar för röjning, svepning, desarmering och sprängning av bomber, minor m.m.

Förslaget innebär att i fortsättningen en begränsad del av röjningsmaterielen skall anses jämställd med krigsmateriel. Det gäller sådan materiel för röjning och svepning av minor vars användning är nödvändig för att en efterföljande vapeninsats skall kunna genomföras. Däremot faller enligt förslaget inte sådan röjningsutrustning, hos vilken Skyddsfunktionen är domi- nerande, under denna definition.

TillB2

Förslaget innebär att vissa men inte alla typer av fortifikatoris- ka anläggningar skall anses vara jämställda med krigsmateriel. Det gäller dem som primärt är konstruerade för vapeninsats eller direkt ledning av sådan insats. Enligt förslaget faller där- emot inte t.ex. ledningscentraler för taktisk ledning, skyddsrum för personal och materiel eller lagringsanläggningar in under denna definition.

Det ligger i sakens natur att det i praktiken knappast kan bli aktuellt med fysisk utförsel av en anläggning av här definierat slag. Klassificeringen kan däremot få betydelse i den mån ett svenskt företag t.ex. skulle vilja etablera licenssamarbete eller ingå metodutvecklingsavtal eller liknande med en part i annat land.

TillBS

Utöver hela anläggningar samt maskiner och teknisk utrustning i övrigt omfattas enligt förslaget även produktionsunderlag, dvs. ritningar, processbeskrivningar och säkerhetsföreskrifter. Detta är rimligt därför att det i många fall, t.ex. beträffande fram- ställning av krut och sprängmedel, främst är produktionsunder- laget som utgör den av köparen eftersträvade produkten. I av- saknad av detta underlag för konstruktion och drift av anlägg- ningen kan köparen inte räkna med en tillräckligt säker och rationell produktion. Det är för övrigt ofta först efter studium av produktionsunderlaget som det går att fastställa om en viss anläggning är avsedd för tillverkning av krut och sprängämnen eller av kemiska substanser med uteslutande civil användning.

Enligt förslaget kommer inte utrustning för tillverkning av elektroniska produkter såsom eldledningsmateriel, styrsystem och målsökare att betraktas som jämställd med krigsmateriel. Det skulle föra alltför långt att inrymma alla de anläggningar etc., som bland mycket annat också kan utnyttjas för produktion av den nyssnämnda materielen, inom utförsellagens tillämp- ningsområde. Undantag för denna tillverkningsutrustning kan göras enligt 1 b &, sista stycket i lagförslaget.

TillB4

Förslaget innebär att delsystem, komponenter, reservdelar och insatsvaror under vissa förutsättningar skall anses jämställda med krigsmateriel i utförsellagens mening. En grundläggande förutsättning för sådan klassificering skall vara, att delsystemet (komponenten, reservdelen, insatsvaran) har vital betydelse för

funktionen hos det militära stridsmedel som den skall ingå i. Innebörden av detta och övriga kriterier kommenteras närmare i kap. 10 (avsnitten 10.2, 10.3 och 10.4.3).

De i förslaget till produktförteckning särskilt nämnda materi- elslagen är, som framgår av förslagets formulering, endast ex- empel. Av övervägandena i kap. 10 framgår, att det inte är praktiskt möjligt att genom en uppräkning specificera varje en- skilt objekt som enligt definitionen är att hänföra till denna kategori.

Anordningar för ”hantering” av vapen m.m. är en specifika— tion i nuvarande produktförteckning — position 2 c och 4 b — som vållat vissa tolkningsproblem. Motsvarande gäller i viss mån beträffande anordningar för ”uppställning”, ett uttryck som med bristande konsekvens förekommer endast i position 2 0. De cite- rade termerna återfinns inte i förslaget till ny förteckning. Av förslaget framgår emellertid att alla vitala delsystem och kompo- nenter till vapen omfattas av utförsellagen i den mån de inte är tillgängliga på den civila marknaden.

För tydlighetens skull skall också tilläggas, att det i ett om- fattande vapensystem givetvis kan ingå enheter som var för sig utgör krigsmateriel enligt någon i förslaget angiven definition. Som exempel på sådana primära delsystem kan nämnas radar- anläggningar för eldledning (kategori A 4).

TillB5

Förslaget innebär, att endast en viss del av utbildnings- och övningsmaterielen skall anses jämställd med krigsmateriel. Mo- tiveringen härför har redovisats i kap. 10, avsnitt 10.4.1. Utanför den nyssnämnda klassificeringen faller bl.a. simulatorer för all- män skjututbildning med eldrörsvapen, blinda minor för allmän utbildning i hantering och utläggning, stridsmiljösimulerings- produkter som knallskott och markeringsladdningar saint mål- materiel för skjututbildning.

Ytterligare jämförelser med den äldre förteckningen

Den nu föreslagna avgränsningen av begreppen krigsmateriel resp. produkter jämställda med krigsmateriel innebär att vissa varuslag, som tidigare inte omfattats av utförsellagens bestäm- melser, i fortsättningen kommer att beröras av dessa, medan å andra sidan några varuslag, som tidigare hört till det reglerade

området, inte längre innefattas i detta. Överväganden och mo- tiveringar avseende de nya principerna för klassificeringen och deras konsekvenser för enskilda produktslag har redovisats tidi- gare i betänkandet.

När det gäller krut föreslås sålunda att i fortsättningen alla sorter, med undantag endast för svartkrut, skall omfattas av regleringen. Vissa sprängämnen med speciella egenskaper förs enligt förslaget också in under utförsellagens bestämmelser. Detsamma gäller Viss elektronisk materiel konstruerad för eld- ledning m.m., vissa fortifikatoriska anläggningar samt strålva- pen.

Beträffande de materielslag och specifikationer som återfinns i nuvarande produktförteckning men inte i den föreslagna har vissa påpekanden gjorts i anslutning till övriga kommentarer i detta avsnitt. De uppgifter som lämnats torde i och för sig vara tillräckliga för att ge en bild av vad förslaget innebär. För tydlig- hetens skull skall dock här tillfogas ytterligare vissa jämförelser med nuläget, nämligen med avseende på några materielkatego- rier, som är mer eller mindre tydligt utpekade i den gällande produktförteckningen men som det enligt förslaget inte är me- ningsfullt att i fortsättningen behålla under utförsellagstift- ningen.

Fotomateriel och bromateriel samt fallskärmar och sådana hjälmar, klädespersedlar m.fl. materielslag, vars huvudfunktion är att tillgodose ett skyddsändamål, tillhör sålunda enligt för- slaget inte längre de reglerade produktkategorierna. Därifrån har också avlägsnats räddningsutrustningar, ubåtsnät och tor- pednät.

I fråga om bepansrade fordon innebär förslaget en tydligare distinktion än enligt äldre bestämmelser såtillvida som sådana fordon betraktas som krigsmateriel om de är beväpnade eller försedda med s.k. aktivt pansar men däremot inte enbart på grund av bepansringen, såvitt denna inte innehåller explosivämnen.

AV elektronisk och optisk materiel kommer enligt förslaget varnings-, störskydds- och signalspaningsutrustningar, krypto- och identifieringsmateriel, elverk och batteriladdare, kikare m.fl. observationsinstrument, spanings— och underrättelsemateriel samt kommunikationsutrustningar i fortsättningen att falla utanför utförsellagens tillämpningsområde. Flertalet av de nämnda elektroniska produkterna har inte heller tidigare varit angivna i den till utförselförordningen hörande produktförteck- ningen. Beroende på viss otydlighet och inkonsekvens i kategori— avgränsningarna har utrymme emellertid funnits för olika tolk- ningar, och under åren har därför förekommit klassificeringsut-

låtanden inom detta materielområde vilka haft inbördes mot- stridig innebörd.

Det kan förtjäna upprepas att inom de nyss uppräknade varu- grupperna förekommer produktslag, som enligt förslaget till följd av sitt nära samband med en offensiv stridsverksamhet eller av andra skäl även i fortsättningen skall omfattas av utförsellagens restriktioner. Vilka dessa materielslag är framgår av de före- slagna bestämmelserna och av de utförliga motiveringar som redovisats tidigare i detta kapitel och i kap. 10 och 11.

13. Tanken på utförselförbud av tillfäng natur

1987 års medborgarkommission uttalade i sin slutrapport (SOU 1988:15), att man borde överväga förutsättningarna för att låta regeringen tillfälligt kunna förordna, att en vara som inte klassi- ficerats som krigsmateriel men som fått militär användning skall omfattas av bestämmelserna i utförsellagen. Detta uppslag från kommissionen återges i den del av direktiven till krigsmate- rielbegreppsutredningen där bakgrunden till utredningsuppdra- get tecknas. Tanken tas däremot inte upp i det avsnitt av direkti- ven där uppdraget närmare preciseras. Medborgarkommissio- nen hade för övrigt själv konstaterat, att ett eventuellt införande av sådana befogenheter för regeringen låg något vid sidan av frågan om utförsellagens egentliga tillämpningsområde och klassificeringen av krigsmateriel (rapporten s. 249).

Det sistnämnda påpekandet synes väl grundat. Den där åbe- ropade omständigheten är enligt min mening ett starkt skäl att inte i föreliggande utredning gå närmare in på tanken att man vid sidan av utförsellagens ordinarie bestämmelser skulle till- skapa något slags extra system, enligt vilket motsvarande re- striktioner tillfälligt skulle kunna införas för allehanda produk- ter som ”fått militär användning”. Vidare är ju, som tidigare framhållits, ett av syftena med översynen av nuvarande regler att åstadkomma större tydlighet och konsekvens. Detta syfte skulle knappast främjas, om man när det gäller lagens tillämp- ningsområde införde möjlighet till olika avvikelser ad hoc.

Att ha entydiga och fasta regler och en förutsebar tillämpning är som tidigare framhållits ett från flera synpunkter angeläget intresse. Detta gäller inte minst för de berörda svenska före- tagen. Med en tämligen fast struktur berör regelsystemet visser- ligen endast ett begränsat antal företag. Men en tilläggsbestäm- melse avseende ospecificerade varor ”som fått militär använd- ning” skulle i princip omfatta huvuddelen av tillverkningsindu- strin. Detta torde innebära en administrativ belastning vilken det åtminstone för närvarande knappast synes motiverat att ålägga företag och vederbörande myndigheter.

Härutöver bör nämnas ytterligare en synpunkt, som anförts av flera personer med utrikespolitisk erfarenhet vid de utfråg— ningar som utredningen anordnat. Om det för utförsellagens tillämpbarhet finns tydligt markerade gränser, minskar risker- na för allehanda påtryckningar på den svenska regeringen från utländskt håll, för det fall det i en uppkommen situation skulle vara av starkt intresse för någon part att åstadkomma inskränk— ningar i den fria handeln med en viss förnödenhet.

Min analys leder sålunda fram till att det i vart fall inte är lämpligt att utvidga utförsellagens potentiella tillämpningsom- råde genom en särbestämmelse av antydd innebörd. Om det trots allt skulle anses befogat att möjliggöra temporärt införande av motsvarande restriktioner för helt andra varukategorier än som normalt omfattas av denna lag, synes en tänkbar lösning kunna vara att för ändamålet tillskapa en särskild fullmakts- eller beredskapslag. Det torde emellertid ligga utanför krigsmateriel- begreppsutredningens uppgifter att närmare överväga eventu- ellt behov och lämplig utformning av en sådan extraordinär lagstiftning. I sammanhanget kan dock följande förtjäna näm- nas. Vid en av utredningens utfrågningar med sakkunniga har det från något håll påmints om att 1907 års Haagkonvention, som biträtts av bl.a. Sverige, mycket strikt reglerar vad en neutral stat får respektive inte får tillgripa när det gäller handelsför- bindelser med krigförande. Det har därvid t.o.m. antytts att ett fullföljande av medborgarkommissionens tankar i det nu aktuel- la avseendet skulle kunna medföra svårigheter för Sverige att i en akut situation uppfylla sina åligganden som neutral stat enligt denna konvention. Det har givetvis inte funnits anledning för mig att närmare penetrera denna problematik, eftersom jag som nämnts redan av andra skäl avstår från att lägga fram något förslag i denna riktning.

14. Konsekvensbedömningar

Enligt generella direktiv som numera gäller för kommittéer och särskilda utredare skall vissa ekonomiska effekter och rationali- seringsmöjligheter m.m. beräknas (Dir. 1984z5) samt EG—aspek- ter i anslutning till utredningsuppdraget beaktas (Dir. 1988z43). I direktiven för min utredning (Dir. 1988142) sägs att det i över- synsarbetet bör belysas vilka statsfinansiella konsekvenser och andra ekonomiska effekter som uppkommer till följd av bl.a. förändringar i krigsmaterielbegreppet.

Med anledning av de åberopade direktivuttalandena kan föl- jande anföras.

14.1. Frågan om att beräkna ekonomiska effekter

Det är inte möjligt att utan mycket ingående expertstudier med någon säkerhet uttala sig om huruvida de av mig föreslagna preciseringarna i fråga om utförsellagens tillämpningsområde kan komma att medföra några statsfinansiella konsekvenser över huvud taget. Inga faktorer som framkommit under ut- redningsarbetet talar för att sådana konsekvenser skulle upp- komma.

Den allmänna uppläggningen och närmare utformningen av förslagen bör emellertid som tidigare framhållits leda till att arbetet med klassificeringsfrågor i framtiden kommer att under- lättas. En ökad förutsebarhet och större smidighet i admini- strationen av löpande ärenden kan — vid oförändrade förhållan- den i övrigt — väntas medföra en resursbesparing såväl hos myndigheterna som inom berörda företag. Att i kvantitativa termer ange storleken av denna rationaliseringsvinst ställer sig dock svårt utan tidsstudier och omfattande beräkningar i övrigt.

Beträffande de förändringar av klassificeringen av enskilda produktslag som innefattas i förslaget är det än mer vanskligt att bedöma, om några mätbara ekonomiska effekter, relaterade till klassificeringen av berörda varuslag, skulle kunna beräknas i förväg ens vid en mycket noggrann kvalificerad analys. Detta

sammanhänger inte bara med att det berörda produktkollekti- vet, trots att vissa materielslag tillföres och några andra faller bort, likväl totalt sett skulle förändras tämligen måttligt. Svårig- heten ligger framför allt däri att försäljningsmöjligheterna utom- lands — när det gäller materielslag som förs in under lagens tillämpningsområde — till stor del är beroende av hur tillstånds- prövningen utfaller i varje särskilt fall och — i fråga om produkter som enligt förslaget inte längre skulle omfattas av lagen — av skiftande marknadsförutsättningar som utredningen inte haft möjlighet att kartlägga.

En statisk kalkyl, baserad på att alla övriga bestämnings- faktorer är konstanta, blir i hög grad teoretisk, och dess värde på ett område som det nu aktuella torde kunna ifrågasättas. I ett skede när krigsmaterielexporten i dess helhet, inklusive rikt- linjerna för tillståndsgivningen, befinner sig under omprövning skulle det knappast vara meningsfullt att söka isolera och kvan- tifiera tänkbara ekonomiska effekter av de förändringar som här föreslagits i fråga om klassificeringen.

Som torde ha framgått av det anförda talar emellertid all sannolikhet för att den ekonomiska nettoeffekten, samman- hängande med ändrad produktklassificering, blir mycket be- gränsad, om den över huvud vid en efterkalkyl kommer att kunna renodlas.

14.2. Direktiv om beaktande av EG-aspekter

Direktiven rörande EG-anpassning går bl.a. ut på att kommitté- er och särskilda utredare under arbetet skall undersöka vilken gemensam ordning som i förekommande fall råder inom EG på det aktuella ämnesområdet. Möjligheter till harmonisering med sådana EG-regler skall tillvaratas. Med avseende på det område som berörs av min utredning torde i detta sammanhang följande redovisning vara tillfyllest.

I Romfördraget av år 1957, som innehåller de grundläggande bestämmelserna om förhållandet mellan EG:s medlemsländer, görs i fråga om krigsmateriel uttryckligt undantag från princi- pen om fri varucirkulation. EG:s ministerråd har senare fast- ställt vilka produkter som skall omfattas av denna undantags- regel. Förteckningen över vilka produkter som berörs är hemlig.

Genom den s.k. Enhetsakten, som år 1986 undertecknades av EG-länderna, modifierades vissa av de ursprungliga bestämmel- serna i Romfördraget. Det finns tecken som tyder på att det nyssnämnda undantaget beträffande krigsmateriel till följd av

en artikel i Enhetsakten kan komma att i fortsättningen till- lämpas mindre rigoröst.

Företrädare för utredningen har vid kontakter i Bryssel fört samtal med en tjänsteman inom EG-kommissionen. Någon in- formation om eventuellt förekommande enhetliga regler eller riktlinjer inom gemenskapen beträffande krigsmaterielpoliti- ken, utöver det som nämnts ovan, har dock därvid inte lämnats. Inte heller framkom vid denna kontakt att planering skulle pågå för en framtida gemensam EG-policy på området.

Mina förslag i detta betänkande har sålunda utformats utan att någon anpassning i förhållande till EG kunnat eftersträvas. Det finns dock enligt min mening ingenting som tyder på att ett genomförande av förslagen skulle på någon punkt komma att försvåra Sveriges deltagande i det fortsatta integrationsarbetet i Västeuropa.

Bilaga ]

Kommitténs direktiv

Utredning om krigsmaterielbegreppet

Dir. 1988z42

Beslut vid regeringssammanträde 1988—06—22

Statsrådet Gradin anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över krigsmate- rielbegreppet och vissa därmed sammanhängande frågor.

Bakgrund

Lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m m. inne- håller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen. I enlighet härmed anges i den förteckning som är fogad som bilaga till förordningen (1988:561) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. vilken materiel som utgör krigsmateriel och som därmed omfattas av utförsellagens be- stämmelser. Förteckningen upptar 16 huvudgrupper av materiel. Dessa är i sin tur indelade i undergrupper.

Nuvarande ordning med en förteckning över vad som är att anse som krigsmateriel, liksom bestämningarna i förteckningen, har i stort sett varit oförändrad under en lång följd av år. En sådan förteckning kan aldrig göras fullständig och entydig. Detta hänger delvis samman med svårigheterna att exakt definiera gränsen mellan civil och militär mate- riel.

Förteckningen innehåller sålunda materiel som inte under alla för- hållanden är att betrakta som krigsmateriel och som har större eller mindre användning även inom civila verksamhetsgrenar. För att under- lätta klassificeringen i sådana fall används i förteckningen ofta ut- trycket ”för militärt bruk utformad/e”. Detta anger att materielen för att falla under utförselbestämmelserna skall ha konstruerats, utrustats eller ändrats på sådant sätt att den påtagligt avviker från motsvarande civila materiel. Andra i förteckningen förekommande uttryck är ”speci-

78

ella delar till” eller ”speciella tillbehör till”. Dessa bestämningar anger att materielen inte skall ha civil användning utan vara särskilt kon- struerad eller ändrad för att infogas i en slutprodukt som är krigsmate- riel.

Mot bakgrund av svårigheter som kan uppkomma vid gränsdrag- ningen mellan civil och militär materiel använder sig krigsmaterielin- spektionen (KMI) — inom vars ansvarsområde det ligger att göra be- dömningar i klassificeringsärenden — av möjligheten att inhämta syn- punkter och råd från teknisk-vetenskaplig expertis på skilda områden. Sedan mitten av år 1984 har denna ordning fått en fastare form genom att regeringen utsett sex experter med erfarenhet från skilda tekniska och vetenskapliga områden. Dessa experter — det s.k. teknisk-veten— skapliga rådet — står till KMI:s förfogande vid bedömningen av de avgränsningsproblem, som kan uppstå vid klassificeringen av materiel. Under senare år har det, vid KMI och det teknisk-vetenskapliga rådets handläggning av klassificeringsfrågor, upprepade gånger konstaterats att den tekniska utvecklingen nödvändiggör en översyn av den för- teckning som ligger till grund för klassificeringen.

Det har vidare ifrågasatts om den princip från vilken nuvarande klassificering utgår — materielens konstruktion _ är tillräckligt täckan- de. Anledningen är att svensk materiel som klassificerats som ej krigs- materiel utnyttjats i stridshandlingar, bl.a. som vapenbärare och för trupptransport.

Medborgarkommissionen har i sin rapport (SOU 1988:15) framfört att det är angeläget att klassificeringsfrågorna blir föremål för en sär- skild utredning och framhållit att klassificeringsreglerna är viktiga, eftersom klassificeringen är avgörande för krigsmateriellagstiftningens tillämpningsområde och därmed också för bedömningen av lagstift- ningens ändamålsenlighet.

Kommissionen framför vidare att vid översynen en indelning av krigsmaterielen i flera kategorier bör övervägas. Den i 1971 års rikt- linjer .orda uppdelningen mellan defensiva vapen och övriga vapen bör granskas. Klassificeringen av tekniskt kvalificerade system och av krut och sprängämnen är andra områden som kommissionen anser bör granskas.

Förutsättningarna för att låta regeringen tillfälligt förordna att en vara, som inte klassificerats som krigsmateriel men som fått militär användning, skall omfattas av bestämmelserna i utförsellagen bör en- ligt kommissionen utredas.

Utredningsuppdraget

I enlighet med vad som sägs i propositionen (1987/88:154) med förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. bör översynen avse såväl den nuvarande förteckningen över krigsmateriel som krigs- materielbegreppet.

Utgångspunkten för klassificering bör fortfarande vara konstruktio- nen, men det bör övervägas om även andra kriterier bör utnyttjas. Översynen bör syfta till att åstadkomma de utvidgningar av bestäm- melserna, som kan behövas för att genomföra en korrekt och konse— kvent klassificering av civil resp. militär materiel.

Översynen bör omfatta en granskning av om nuvarande princip med endast en kategori krigsmateriel bör tillämpas även i fortsättningen.

Ett alternativ kan vara att skilja mellan vapen och vapenbärare å ena sidan och övrig krigsmateriel å den andra. Fotomateriel, hjälmar, C- skyddsmateriel, bromateriel, övningsmateriel samt maskiner och verk- tyg för underhåll och provning kanske bör betraktas som en särskild kategori. Alternativt bör en indelning i defensiv materiel och övrig materiel övervägas.

Vid tillämpningen av den nuvarande förteckningen uppstår inom några områden ofta tolkningssvårigheter. Det gäller i första hand om- rådet elektronisk materiel, där förteckningen uppfattas som omodern och otillräcklig. Kvalificerade datorer med likaledes kvalificerad pro- gramvara kan t.ex. utgöra en väsentlig del i ett krigsmaterielsystem eller i en produktionsanläggning för krigsmateriel. Samma dator kan också ha civil användning. Det bör utredas i vilken utsträckning datorer och datorprogramvara skall klassificeras som krigsmateriel.

Även inom det elektriska/elektroniska området i övrigt är gräns- dragningsfrågorna många gånger besvärliga. Kriterier som är klarare än de nuvarande bör uppställas bl.a. för att åtskilja civil materiel från krigsmateriel tillverkad med civil materiel som bas.

Översynen bör också omfatta en granskning av den hittills gjorda klassificeringen inom övningsmaterielområdet med förslag till eventuel- la omklassificeringar/ändringar av klassificeringskriterierna.

Ett annat område som särskilt bör beaktas vid översynen är fortifika- toriska anläggningar _ alltifrån förfabricerade skyttevärn till större berganläggningar — som för närvarande ej omfattas av krigsmaterielbe- greppet.

För tillverkning av krigsmateriel används vanligen speciella appara- ter och maskiner. Översynen bör omfatta en granskning av klassifice- ringen av sådana utrustningar.

Kriterierna för klassificering av krut och sprängämnen samt an- läggningar för framställning av sådana produkter behöver också ses över. Vad avser krut och sprängämnen bör översynen resultera i ett förslag till klassificering av samtliga i landet tillverkade eller mark- nadsförda krutsorter och sprängämnen.

Anläggningar för tillverkning av krut och sprängämnen faller under utförsellagen om de innehåller maskiner, verktyg och utrustningar sär- skilt utformade för tillverkning av krut och sprängämnen, som är krigs- materiel, eller om försäljning av en anläggning innebär upplåtelse av processteknik m.m. för tillverkning av krigsmateriel.

Flertalet sprängämnen har såväl militär som civil användning. I anläggningar för tillverkning av krut och sprängämnen tillverkas ofta även civila produkter. I översynen bör övervägas hur anläggningar och utrustning som kan användas för framställning av såväl krut och sprängämnen som civila produkter skall klassificeras.

Förfrågningar om klassificering kommer i inte oväsentlig omfattning från länsstyrelsernas mervärdeskatteenheter. Utredaren bör därför ta kontakt med mervärdeskatteutredningen och överväga olika lösningar för att förenkla bestämmelserna för momsbeskattning. Syftet skall vara att minska administrationen av dessa frågor vid skattemyndigheter, försvarets myndigheter och KMI.

Utredaren bör i översynsarbetet belysa vilka statsfinansiella konse- kvenser och andra ekonomiska effekter som uppkommer till följd av bl.a. förändringar i krigsmaterielbegreppet.

Även andra frågor som har med klassificeringen av krigsmateriel att göra, och som uppkommer under översynsarbetets gång, bör beaktas och göras till föremål för erforderlig utredning.

Utredningen bör som grund för sitt arbete på lämpligt sätt inhämta erfarenheter från andra länder avseende de frågor översynen skall omfatta.

Utredningen skall beakta innehållet i regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående ut- redningsförslagens inriktning.

Utredaren bör redovisa sitt uppdrag senast den 1 juli 1989.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om förbud mot in- och utförsel av krigsmateriel

att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen (1976:119) — att företa den översyn som jag nyss föreslagit,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utrikesdepartementet)

Bilaga 2

Förteckning över genomförda utfråg- ningar

Utredningen har inhämtat upplysningar och synpunkter vid ut— frågning angivna dagar med nedanstående personer.

1988

15 nov. Överingenjör Stefan Lamnevik, FOA

— ” — Generaldirektör Sven-Olof Olin, f.d. krigsmaterielin- spektör

29 nov. Överste Anders Hammarskjöld, förutvarande expert åt 1987 års medborgarkommission 7 dec. Hovrättsassessor Carl-Gustav Ohlson, sekreterare i kommittén för indirekt beskattning 14 dec. Generalmajor Ragnar Persson, försvarets materiel- verk

— ” — Generalmajor Börje Gahnberg, d:o

”

— — Avdelningsdirektör Janis Kindal, d:o — ” -— Byråchef Sven Rune Frid, förutvarande sekreterare i utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigs-

materielområdet

1989

13 jan. Tjänstemännen i Svenska Freds— och Skiljedomsför— eningen Lars J ederlund

— —. Avdelningsdirektör Annbrit Bergendahl, tullverket

— ” — Avdelningsdirektör Bertil Nilsson, d:o — ” — Byrådirektör Sixten Pekkari, d:o

— — Ambassadör Torsten Örn, chef för UD:s politiska av- delning

3 febr. General Lennart Ljung, f.d. överbefälhavare

— ” — Forskningsassistent Björn Hagelin, institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala Universitet

82

17 febr.

”

”

7,

7 mars

Generaldirektör Jörgen Holgersson, förutvarande tf. krigsmaterielinspektör Krigsmaterielinspektören ambassadör Sven Hirdman Direktören i Sveriges Försvarsindustriförening Len- nart Forsman Styrelseledamoten i Sveriges Försvarsindustriförening direktör Hans Kruger Landshövding Carl Johan Åberg, f.d. statssekreterare för utrikeshandelsfrågor

Bilaga 3

Nuvarande produktförteckning

Som bilaga till regeringens förordning (1988:561) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. återges följande förteckning över varor som omfattas av utförsellagens tillämpning.

Förteckning över krigsmateriel enligt lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

I. Handeldvapen m .m.

a) Pistoler, revolvrar. gevär, karbiner. kulsprutor. kulsprutegevär och kulsprutepistoler, dock inte qut- och fjädervapen. slätborrade hagelgevär, sådana stan- eller skrämskottsvapen (startvapen) och inte heller signal- vapen som är avsedda för patroner eller sådana skjutvapen som inte är underkastade bestämmelserna i vapenlagen ( l973: 1 176).

b) Bajonetter.

c) Sådana speciella delar till krigsmateriel under a) som är under- kastade bestämmelserna i vapenlagen ( 197311 176).

2. Artilleripjäsermm.

a) Artilleripjäser, såsom kanoner och haubitsar. granatkastare och pansarvärnsvapen, såsom granatgevär och pansarskott.

b) Eldsprutor samt för militärt bruk utformade anordningar för utskjut- ning av pyrotekniskt materiel och rökmateriel.

c) För militärt bruk utformade anordningar och utrustningar för hante- ring och uppställning av materiel under a) och b).

(1) Speciella delar till materiel under a)—c).

3. Ammunition m.m. a) Ammunition till materiel under I och 2.

b) Magasin och matningsutrustningar för ammunition. c) Speciella delar till materiel under a) och b).

,4. Robotar, raketer. torpeder. bomber m.m.

a) Robotar, raketer, torpeder, bomber, land- och Sjöminor samt hand- granater.

b) För militärt bruk utformade apparater och andra anordningar för hantering, kontroll, armering, utskjutning, styrning, utläggning. lokali- sering, röjning, svepning, desarmering eller sprängning av materiel under a).

84

5. Malene/för stridsledning m.m.

a) Apparater och andra anordningar för stridsledning och för eldled- ning av vapen eller vapensystem.

b) Apparater och andra anordningar för störning av vapen eller vapen- system.

c) För militärt bruk utformade avståndsmätare. positions- och rikt— ningsangivare, höjdmätare och målsökare.

d) För militärt bruk utformade anordningar för riktning.

e) Periskop för vapenbärare eller vapenplattfonnar.

f) Speciella delar till materiel under a)—e).

6. ABC -slridsmedel m.m. a) Radioaktiva. biologiska och kemiska stridsmedel.

b) Apparater och andra anordningar för insättande eller spridning av ABC-stridsmedel.

c) Speciella delar till materiel under a) och b).

7. Sprängämnen mm. 3) Sprängämnen. krut och tändmedel för materiel under 3. 4 och 6.

b) För militärt bruk utformade sprängladdningar och tändmedel till sådan materiel.

c) För militärt bruk utformad pyroteknisk materiel och rökmateriel.

d) Drivmedel framtagna för robotar. raketer och torpeder.

e) Gelatineringsmedel för framställning av brandmedel.

8. F (1ng m.m. a) För militärt bruk utformade fartyg. båtar och andra farkoster. b) Ackumulatorer för ubåtar. c) Ubåts- och torpednät. d) För militärt bruk utformade apparater och andra anordningar för transport av stridsmedel under vatten eller för lokalisering av föremål under vatten. 6) Speciella delar och tillbehör till materiel under a)—d).

9. Luftfartyg m.m.

a) För militärt bruk utformade luft- och rymdfarkoster.

b) Motorer, utom kolvmotorer. för materiel under a).

c) För militärt bruk utformade markutrustningar för hantering och betiäning av materiel under a).

(1) För militärt bruk utformade G-dräkter, tryckdräkter, isolerdräkter, flyghjälmar, syrgasutrustningar. utrustningar för övertrycksandning, fallskärmar samt katapulter och andra Utskjutningsanordningar för rädd— ning av personal.

e) Specialutrustningar för flygburen trupp.

f) Speciella delar och tillbehör till materiel under a)—e).

IO. Fordon

a) Stridsvagnar.

b) Bestyckade eller pansrade fordon samt fordon med anordningar för vapen och andra stridsmedel.

c) Pansartåg.

d) För militärt bruk utformade bandfordon.

e) För militärt bruk utformade amfibiefordon.

i) Övriga för militärt bruk utformade fordon och transportmedel för förflyttning av materiel upptagen i denna förteckning.

g) Speciella delar till materiel under a)—f).

/ I . Materielför strålning m.m.

a) För militärt bruk utformade apparater och andra anordningar för ljusstrålning (synligt ljus. infrarött ljus, laserstrålning) samt utrustningar för upptäckande av sådan strålning.

b) Speciella delar till materiel under a).

12. F aromateriel

a) För militärt bruk utformade kameror.

b) För militärt bruk utformade apparater för fototydning och utvärde- ring av flygfotografrer.

c) Speciella delar till materiel under a) och b).

13. Hjälmar m.m.

a) För militärt bruk utformade hjälmar och klädespersedlar för skydd mot stridsmedel.

b) Speciella delar till materiel under a).

I4. Bromateriel

a) För militärt bruk utformad bromateriel som endast är lämpad för användning inom försvarsmakten.

b) Speciella delar och tillbehör till materiel under a).

I 5. Övningsmateriel

3) För militärt bruk utformad materiel för utbildning i handhavande av materiel upptagen i denna förteckning.

b) Speciella delar till materiel under a).

I 6. Maskiner. verktyg m.m.

a) Maskiner. verktyg och utrustningar särskilt utformade för tillverk- ning, underhåll och kontroll av samt försök med annan i denna förteck- ning upptagen materiel.

b) Speciella delar och tillbehör till materiel under a).

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- minister Olof Palme. C. Beskattning av fåmansföretag. Fi.

Integriteten vid statistikproduktion. C. Fasta Öresundsförbindelser. K. Samordnad länsförvaluring. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst. UD.

. Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10.Två nya treåriga linjer. U. 11.Hushällssparandet - Huvudrapport från Spardelega- tionens sparundersökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A. 15. Storstadstrafrk 2 - Bakgrundsmaterial. K. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19.Regionalpolitikens förutsättningar. A. 20.Tu11registerlag m.m. Fi. 21.Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME. 22.Censurlagen - en modernisering av biografförord- ningen. U.

23.Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? 1. 25. Rapporter till finansieringsutredningen. I. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- vakningen. Fi.

27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-ta1et. U. 30. Professorstillsänning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. U. 31. Statens mät- och provstyrelse. 1. 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. 33. Reformerad inkomstbeskatming - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. - Inkomst av kapital. Del 2. - Inkomst av tjänst. lagtext och kommentarer. Del 3. - Bilagor, expertrapporter. Del 4. Fi. 34. Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expenrapporter. Del 2. Fi.

cwsovewp

35. Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi.

36. Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. Fi.

37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av utvecklingen. I. 38. Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningamas betänkanden. Fi. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- ning och bedömning. S. 40. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. Fi. 41. Samerätt och sameting. Ju. 42. Det civila försvaret. Del 1. Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. Fö. 43. Storstadstrafik 3 - Bilavgifter. K. 44. Översyn av vapenlagstiftningen. Ju. 45. Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. I. 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. Fö. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. 48.Energiforskning för framtiden. ME. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 50. Stiftelser för samverkan. U. 51. Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. 52. Det statliga energiforskningsprograrnmet - aktörer inom energisektorn. ME. 53. Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. S.

55. Fungerande regioner i samspel. A. 56.Fiskprisreg1eringen och frskeriadministrationen. JO.

57. DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren. 58.Undantagandepensionäremas ekonomi. S. 59.Nominering av redovisningskonsulter. C. 60.1-luvudbetänkande frän altemativmedicinkommittén. S. 61.1-1älsohem. S. 62.A1temativa terapier i Sverige. S. 63.Värdering av altemativmedicinska teknologier. S. 64.Kommunalbot. C. 65. Staten i geografin. A. 66. Begreppet krigsmateriel. UD.

Systematisk förteckning

J ustltiedepartementet

Samerätt och sarneting. [41] Översyn av vapenlagstiftningen. [44] Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. [51]

Utrikesdepartementet UD:s presstjänst. [8] Begreppet krigsmateriel. [66]

Försvarsdepartementet

Risker och skydd för befolkningen. [17] Det civila försvaret Del 1. [42] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. [46]

Socialdepartementet

Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. [54]

Undantagandepensionäremas ekonomi. [58] Huvudbetänkande från altemativmedicinkommitten. 1601 Hälsohcm. [61] Alternativa terapier i Sverige. [62] Värdering av altemativmedicinska teknologier. [63]

Kommunikationsdepartementet

Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadstrafrk 2 - Bakgrundsmaterial. [15]

Storstadstrafrk 3 - Bilavgifter. [43]

Finansdepartementet

Beskattning av fämansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushållsparandet - Huvudrapport från Spardelega— tionens sparundersökning. [l l] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektom. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakning— en. [26]

__. ...—...... »» "..»— .. ”nu...—pmm

Reformerad inkomstbeskattning

- Skattereforrnens huvudlinjer. Del I. [33] - Inkomst av kapital. Del 2. [33] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. [33] - Bilagor. expenrapporter. Del 4. [33]

Reformerad företagsbeskattning

- Motiv och lagförslag. Del 1. [34] - Expenrapporter. Del 2. [34] Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. [35] - Lagtext och bilagor. Del 2. [35] Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. [36] Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningarnas betänkanden. [38] Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10] Censurlagen - en modernisering av biografförordningen. 122] Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. [271 Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talel. [29] Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänst [30] Stiftelser för samverkan. [50]

Jordbruksdepartementet Fiskprisregleringen och frskeriadministrationen. [56]

Arbetsmarknadsdepartementet

Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13]

Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. [14]

Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd.

Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot emisk diskriminering — de tre första åren. [57]

Statppzrgeogratln. [65]