Boverkets konstruktionsregler (föreskrifter och allmänna råd)

plan- och byggförordningen (1987: 383).

Övergångsbestämmelser

Boverkets byggregler (BFS 1993:57), BBR 94, och Boverkets konstruktionsregler (BFS :1993:58), BKR 94, träder i kraft den

I januari 1994, då Boverkets nybyggnadsregler (BFS 1988:18 med ändringar 1990:28, 1991:38 och 1993:21) upphör att gälla. Äldre föreskrifter skall dock tillämpas på lovpliktiga arbeten för

vilka ansökan om lov görs före den 1 januari 1994 samt på arbeten som inte kräver lov och som har påbörjats före nämnda dag.

Om sökanden begär det, skall äldre föreskrifter tillämpas i ärenden

där ansökan om lov görs före den I januari 1995. Därvid skall dock de nya föreskrifterna i avsnitten 1:4 och 1:35 i BBR 94 och BKR 94 tillämpas.

GÖSTA BLUCHER

Curt H Ivarsson

(Byggavdelningen)

Sture Åkerlund (Byggavdelningen)

BKR 94 BFS 1993: 58 Innehåll

Innehåll BFS 1993: 58 BKR 94

BER 94 BFS 1993: 58 Innehåll

Innehåll BFS 1993: 58 BKR 94 7:33 Verifiering genom provning 124 223 Elasticitetsmodul, skjuvmodul

BKR 94 BFS 1993: 58 Innehåll

9:2 Förutsättningar sot res 149 brandförlopp orre ole es 157

I INLEDNING BFS 1993: 58 1:1 Allmänt 1:2 Föreskrifterna 1:3 De allmänna råden

INLEDNING

1:1 Allmänt

Denna författning innehåller föreskrifter och allmänna råd till plan- och bygglagen (1987:10), PBL, och plan- och byggförordningen (1987:383) (huvudförfattningarna).

Råd: Ytterligare föreskrifter och allmänna råd med avseende på byggnaders egenskaper finns i Boverkets byggregler (BFS 1993: 57), BBR 94. Av 8$ plan- och byggförordningen framgår att den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet i enskilda fall och under vissa förutsättningar får medge mindre avvikelser från föreskrifterna i denna författning.

Föreskrifterna

Föreskrifterna gäller vid — uppförandet av byggnader och tillbyggnader som kräver bygglov, — lovpliktiga mark- och rivningsarbeten samt -— tomter som tas i anspråk för bebyggelse. Föreskrifterna gäller i skälig utsträckning för byggnader och tillbyggnader som får uppföras utan bygglov.

1:3 De allmänna råden

De allmänna råden innehåller generella rekommendationer om tillämpningen av föreskrifterna i denna författning och i huvudförfattningarna och anger hur någon kan eller bör handla för att uppfylla föreskrifterna. Det står dock den enskilde fritt att välja andra lösningar och metoder, om dessa uppfyller föreskrifterna. De allmänna råden kan även innehålla vissa förklarande eller redaktionella upplysningar. De allmänna råden föregås av texten Råd och är tryckta med mindre och indragen text i anslutning till den föreskrift som de hänför sig till.

li

1:4 Typgodkännande och BFS 1993: 58 I INLEDNING tillverkningskontroil 1:5 Standarder

1:4 Typgodkännande och

tillverkningskontroll

Med typgodkända material och produkter avses material, konstruktioner

eller anordningar som är godkända enligt 16 kap. 2 $ första eller andra stycket PBL. Med tillverkningskontrollerade material och produkter avses: 1. Material och produkter som kontroileras enligt 16 kap. 2 $ tredje stycket andra meningen PBL. 2. Material och produkter som kontrolleras av organ som Styrelsen för teknisk ackreditering, SVEDAC, eller SVEDAC:s avtalspart har ackrediterat för certifiering enligt

— certifieringsregler för Tegel och Kalksandssten,

— Boverkets handbok för Betongkonstruktioner, BBK 94, avsnitten 9.3-—

9.5, — Boverkets handbok för Stålkonstruktioner, BSK 94, avsnitt 9:21,

— tillämpningsregler för tillverkning och kontroll av fabriksbetong, FAB9O med gjorda tillägg avseende mobila betongstationer,

— tillämpningsregler utfärdade av Kontrollrådet för Betongvaror, KRB 1985-1991,

— tillämpningsregler utfärdade av Svensk Byggstålkontroll, SBS 1986,

— tillämpningsregler utfärdade av Svensk Limträkontroll, SLK 1983: 1, — tillämpningsregler utfärdade av Svensk Tegelkontroll, STK 1976.

3. Material och produkter kontrollerade av nedanstående organ enligt angivna kontrollregler — Betong- och Ballastcertifiering AB, BBC, mot BBK 94 avsnitten 9.3—

9.5, FAB90 och BBC:s tillämpningsregler, — KRB mot BBK 94 avsnitten 9.3—9.5 och KRB:s tillämpningsregler,

— SBS mot BBK 94 avsnitt 9.4, BSK 94 avsnitt 9:21 och SBS:s tillämpningsregler, — SEK mot SLK:s tillämpningsregler,

— STK mot STK:s tillämpningsregler.

Med typgodkända eller tillverkningskontrollerade produkter likställs så-

dana produkter som har visats uppfylla kraven i byggproduktlagen

(1992:13535).

1:5 Standarder

Som alternativ till sådana metoder och konstruktionslösningar som anges I denna författning godtas sådana som anges i till svensk standard överförd

europastandard, (SS-EN) och europeisk förstandard (SS-ENV) med de

begränsningar som kan anges i Boverkets föreskrifter till standarden.

12

I INLEDNING BFS 1993: 58 1:6 Terminologi 1:7 Övrigt

1:6 Terminologi

Termer som inte särskilt förklaras i huvudförfattningarna eller i dessa föreskrifter, har den betydelse som anges i Tekniska nomenklaturcentralens publikation Plan- och byggtermer 1994, TNC 95.

1:7 Övrigt

De standarder, föreskrifter m.m. som föreskrifterna och de allmänna råden hänvisar till, anges i en till denna författning fogad förteckning (bilaga). I förteckningen anges i förekommande fall även vilken utgåva av en standard e.d. som hänvisningen avser.

13

2 ALLMÄNNA REGLER BFS 1993: 58 2:1 Krav FÖR BÄRANDE KONSTRUKTIONER

2 ALLMÄNNA REGLER FÖR BÄRANDE KONSTRUKTIONER

2:1 Krav

2:11 Krav i brottgränstillstånd

:111 Materialbrott och instabilitet

Bärande konstruktioner skall utformas och dimensioneras så att säkerhe-

ten mot materialbrott och mot instabilitet i form av knäckning, vippning,

buckling o.d. är betryggande under konstruktionens utförande, dess livslängd samt vid brand.

Råd: Brott eller instabilitet kan även uppkomma på grund av deformationer i undergrunden.

:112 Stjälpning, lyftning och glidning

Byggnader och deras delar skall utformas och dimensioneras så att säker-

heten mot stjälpning, lyftning och glidning är betryggande.

:113 Olyckslast och fortskridande ras

Byggnader skall utformas så att riskerna till följd av fortskridande ras är ringa. Detta får ske genom att de utformas och dimensioneras antingen så

att de kan motstå olyckslast eller så att en primär skada begränsas. Skadan

får inte medföra fortskridande ras och svår förstörelse för någon annan del av byggnaden än för det primära skadeområdet och det till detta angränsande området. Särskilda åtgärder behöver inte vidtas för byggnader i vilka risken för

allvarliga olycksfall vid ett fortskridande ras är ringa eller för byggnader som är så små att en primär skada leder till total förstörelse.

Råd: Kravet för olyckslast och fortskridande ras gäller normalt endast byggnadsdelar i säkerhetsklass 3. Se Boverkets handbok Svängningar, deformationspåverkan och olvckslast.

Ett trapphus som utgör den enda utrymningsvägen i en byggnad skall alltid dimensioneras för olyckslast.

15

2:1 Krav BFS 1993: 58 2 ALLMÄNNA REGLER FÖR BÄRANDE KONSTRUKTIONER

114 Säkerhetsindex

Säkerhetsindex, 8, definierat enligt ISO 2394-1986, General Principles on the reliability for Structures, skall för en byggnadsdel vara > 3,7 för säkerhetsklass I,

> 4,3 för säkerhetsklass 2,

> 4,8 för säkerhetsklass 3.

Vid dimensionering med hänsyn till olyckslast och risken för fortskri-

dande ras skall säkerhetsindexet B vara minst 3,1 respektive 2,3.

Råd: Angivna B-värden avser referenstiden I år. Angivna partialkoefficienter i brottgränstillstånd är beräknade med hänsyn till ovan angivna B-värden. Om en sannolikhetsteoretisk metod används är reglerna avseende partialkoefficient vägledande,

:115 Säkerhetsklass

Med hänsyn till omfattningen av de personskador som kan befaras uppkomma vid brott i en byggnadsdel, skall denna hänföras till någon av

följande säkerhetsklasser: — säkerhetsklass I (låg), liten risk för allvarliga personskador, — säkerhetsklass 2 (normal), någon risk för allvarliga personskador, — säkerhetsklass 3 (hög), stor risk för allvarliga personskador.

Råd: Utöver krav på säkerhetsklass, som endast är relaterad till personskada, kan byggherren ställa högre krav, t.ex, med hänsyn till sakskada.

Vid val av säkerhetsklass skall följande principer tillämpas. Byggnadsdelar får hänföras till säkerhetsklass 1, om minst ett av följande krav är uppfyllt: — personer vistas endast i undantagsfall i eller invid byggnaden,

— byggnadsdelen är av sådant slag att ett brott inte rimligen kan befaras medföra personskada, eller — byggnadsdelen har sådana egenskaper att ett brott inte leder till kollaps utan endast till obrukbarhet.

Byggnadsdelar skall hänföras till säkerhetsklass 3, om följande förutsättningar samtidigt föreligger: — byggnaden är så utformad och använd att många personer ofta vistas i

eller invid den, — byggnadsdelen är av sådant slag att kollaps medför stor risk för personskador, och — byggnadsdelen har sådana egenskaper att ett brott leder till omedelbar kollaps.

Övriga byggnadsdelar skall hänföras till lägst säkerhetsklass 2.

16

2 ALLMÄNNA REGLER BES 1993: 58 2:1 Krav FÖR BÄRANDE KONSTRUKTIONER

Vid dimensionering med partialkoefficientmetoden i brottgränstillstånd

skall säkerhetsklassen för en byggnadsdel beaktas med hjälp av partial-

koefficienten y, på följande sätt:

— säkerhetsklass I, partialkoefficient y, = 1,0,

— säkerhetsklass 2, partialkoefficient y, = 1,1,

— säkerhetsklass 3, partialkoefficient 'y, = 1,2.

Yn får sättas lika med 1,0 oavsett säkerhetsklass vid dimensionering med

hänsyn till — brand och — olyckslast och till risken för fortskridande ras.

Råd: EXEMPEL PÅ VAL AV SÄKERHETSKLASS

Å Två- och flervåningsbyggnader av typen bostadshus (undantaget enbostadshus), kontorshus, varuhus, sjukhus och skolor

Till säkerhetsklass 3 bör följande byggnadsdelar räknas: — Byggnadens bärande huvudsystem inklusive de byggnadsdelar, som är oundgängligen nödvändiga för systemets stabilisering. — Andra bärverk, t. ex. pelare, balkar och skivor vars kollaps innebär att bjälklagsyta > 150 m? rasar. — Trappor, balkonger, loftgångar och andra byggnadsdelar som tillhör byggnadens utrymningsvägar.

Till säkerhetsklass 2 bör följande byggnadsdelar räknas: — Bjälklagsbalkar som inte hör till säkerhetsklass 3. — Bjälklagsplattor. — Takkonstruktion utom lätta ytbärverk av icke sprött material. — De delar av tunga ytterväggskonstruktioner (massa per area > 50 kg/m?) som är belägna högre än 3,5 meter över markytan och som inte hör till byggnadens bärande huvudsystem, -— Infästningar till ytterväggskonstruktioner som är belägna högre än 3,5 meter över markytan och som inte hör till byggnadens bärande huvudsystem. — Tunga mellanväggar (massa per area > 250 kg/m? ) som inte hör till byggnadens bärande huvudsystem. — Infästning av tunga undertak (massa per area > 20 kg/m? ). — Trappor som inte hör till säkerhetsklass 3.

Till säkerhetsklass I bör följande byggnadsdelar räknas: — Lätta ytbärverk (massa per area = 50 kg/m?) i yttertak av icke sprött material. — Lätta sekundära ytterväggskonstruktioner av icke sprött material. — Alia sekundära ytterväggskonstruktioner (t.ex. väggreglar) i byggnadens entrévåning. — Lätta, icke bärande innerväggar. — Infästning av lätta undertak. — Sockelbalkar som inte bär en vägg i säkerhetsklass 2 eller 3. - Bjälklag på eller strax över mark.

17

2:1 Krav BFS 1993: 58 2 ALLMÄNNA REGLER FÖR BÄRANDE KONSTRUKTIONER

Envåningsbyggnader av typen hallbyggnader, vilkas takkonstruktioner har

stora spännvidder (> 15 meter) och som används för sporthallar, utställ-

ningshallar, varhus, skolor och sådana industrilokaler där många personer

vistas

Till säkerhetsklass 3 bör följande byggnadsdelar räknas: — Byggnadens bärande huvudsystem inklusive vindförband och stabiliserande system. — Räcken till läktare o.d. invid större höjdskillnader och vid vilka ett stort antal personer kan vistas. — Konstruktioner som bär större traverser (> 15 meter spännvidd och >

20 ton lyftkapacitet).

Till säkerhetsklass 2 bör följande byggnadsdelar räknas: — Takåsar och takplåtar som inte har avstyvande eller stabiliserande funktion. Åsar och plåtar kan hänförda till säkerhetsklass I om de är infästa på ett sådant sätt att yttertaket hänger kvar vid brott.

— Infästning av tunga takeiement (massa per area > 50 kg/m? ).

— Tunga mellanväggar (massa per area = 250 kg/m? ).

— Tunga undertak (massa per area > 20 kg/m? ).

— Balkar för mindre telfrar och traverser.

Tiil säkerhetsklass 1 bör följande byggnadsdelar räknas: — Sekundära ytterväggskonstruktioner (t.ex. väggreglar) med högst

6 meter höjd.

— Lätta takelement. — Lätta innerväggar. — Infästning av lätta undertak.

= Sockelbalkar som inte bär en vägg i säkerhetsklass 2 eller 3. — Bjälklag på eller strax över mark.

Enbostadshus och andra små byggnader i ett eller två våningsplan

Byggnadens bärande huvudsystem och trappor bör hänföras till säkerhetsklass 2. I övrigt kan de säkerhetsklasser som anges i punkt A tillämpas.

Envåningsbyggnader, vilkas takkonstruktioner har små spännvidder (< 15

meter) och som har samma användning som byggnaderna enligt punkt B.

Byggnadens bärande huvudsystem bör hänföras till säkerhetsklass 2, I övrigt kan de säkerhetsklasser som anges i punkt B tillämpas.

Bygtnader som personer sällan vistas i eller invid

Byggnadens bärande huvudsystem bör hänföras till säkerhetsklass 2 och dess sekundära konstruktioner till säkerhetsklass 1, såvida förhållandet att personer sällan vistas i eller invid byggnaden med rimlig säkerhet kan väntas bestå i framtiden. Alla bärande byggnadsdelar för små byggnader som inte är större än enbostadshus kan hänföras till säkerhetsklass 1.

Geokonstruktioner

Säkerhetsklass för geokonstruktion beror bl.a. av ovanförliggande kon-

struktion. Grundkonstruktion kan i vissa fall hänföras till lägre säker-

18

hetsklass än ovanförliggande konstruktion.

2 ALLMÄNNA REGLER BFS 1993: 58 2:1 Krav FÖR BÄRANDE KONSTRUKTIONER

2:12 Krav i bruksgränstillstånd

Råd: Utöver angivna krav i bruksgränstillstånd, som primärt endast är relaterade till säkerhet och hälsa, kan byggherren ställa högre krav t.ex. med hänsyn till utseende och komfort. Finns inga andra krav kan, vid dimensionering med sannolikhetsteoretisk metod i princip enligt ISO 2394-1986, General Principles on the reliability for Structures, risken för överskridande av bruksgränstillstånd sättas till B = 1,3 äå 2,3 beroende på typ av bruksgränstillstånd. Beräkning av deformationer och svängningar bör utföras enligt elasticitetsteorin med en beräkningsmodell som på ett rimligt sätt beskriver konstruktionens styvhet, massa, dämpning och randvillkor.

':121 Formändring och förskjutning

Byggnadsdelar och deras upplag skall ha sådan styvhet att deformationer eller förskjutningar av byggnadsdelen vid avsedd användning inte inverkar menligt på dess funktion eller skadar andra byggnadsdelar. Förutom den omedelbara deformationen då lasten påförs skall också beaktas inverkan

av

— lastens varaktighet och variationer,

— byggnadsdelens miljö, innefattande temperatur och fuktighet, samt — materialets långtidsegenskaper.

:122 Svängning

Byggnadsdelar skall utformas så att uppkomna svängningar inte upplevs som besvärande.

:123 Sprickor

Byggnadsdelars sprickbildning skall begränsas med hänsyn till byggnadsdelens funktion och beständighet.

2:13 Beständighet

Byggnadsdelar och material ingående i bärande konstruktioner skall antingen vara beständiga eller kunna skyddas och underhållas, så att kraven i brottgräns- och bruksgränstillstånd uppfylls under byggnadens livslängd.

Är permanent skydd inte möjligt skall förväntade förändringar av egen-

skaperna beaktas vid dimensioneringen eller konstruktionen utformas så

att de påverkade delarna blir åtkomliga för återkommande skyddsåtgärder.

Råd: Med livslängd avses den vid dimensioneringen förväntade tid under vilken konstruktionen med normalt underhåll uppvisar erforderlig funktionsdugliighet. Om inte annat kan påvisas vara riktigare, bör livslängden för konstruktioner i säkerhetsklass 2 och 3 väljas till minst — 50 år för byggnadsdelar som är åtkomliga för inspektion och underhåll och — 100 år för byggnadsdelar som inte är åtkomliga för inspektion och underhåll.

19

2:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 2 ALLMÄNNA REGLER FÖR BÄRANDE

KONSTRUKTIONER

2:2 Förutsättningar

2:21 Laster och lastkombinationer

De kombinationer av last och bärförmåga som ger den ogynnsammaste effekten och som kan förekomma samtidigt vid utförande eller under

konstruktionens livslängd skall beaktas.

Med hänsyn till lasters variation i tiden skall laster betraktas som permanenta eller variabla laster eller som olyckslaster.

Laster skall betraktas som statiska eller dynamiska laster beroende på hur snabbt de påförs och hur konstruktionen påverkas av acceleration. Laster med så många lastvariationer att utmattningsbrott kan uppträda

skall betraktas som utmattningslaster.

Råd: Normalt behöver endast följande laster betraktas som utmattningslast: — Dynamiska krafter från rörliga delar i maskiner. — Vindlast, om inverkan av vindstötar eller virvelavlösning har betydel- Se. Last av kranar, traverser och andra transportanordningar kan vara utmattningslast.

Laster som kan ge tidsberoende deformationer av betydelse skall betrak-

tas som långtidslast.

Råd: Som långtidslast bör räknas: — Ali permanent last. — Tidsmedelvärdet, w,O,, av variabel last för det ogynnsammaste året eller annan lämplig tidsperiod.

Med hänsyn till lasters fördelning i rummet, skall laster betraktas som

bundna eller fria. Lastvärden skall i görligaste mån bestämmas med hjälp av statistiska

metoder och med stöd av empiriskt erhållna resultat. Laster som kan uppträda samtidigt skall kombineras, Härvid skall sannolikheten för att två eller flera laster uppträder samtidigt med höga värden beaktas. Laster, som har en gemensam orsak och som är starkt beroende av varandra och med stor sannolikhet uppträder med höga värden samtidigt, skall räknas som en enda last med samma partialkoefficient. Det karakteristiska värdet G, för en permanent last skall motsvara det värde som med en sannolikhet av 50 procent inte överskrids.

Det karakteristiska värdet Q, för en variabel last skall motsvara det värde som med en sannolikhet av 98 procent inte överskrids någon gång

under ett år. Det vanliga värdet wQ, för en variabel last skall bestämmas med hänsyn till lastens variation i tiden och till lastens variationskoefficient. Det karakteristiska värdet O,, för en olyckslast skall bestämmas med hänsyn till lastens art.

20

2 ALLMÄNNA REGLER BES 1993: 58 2:2 Förutsättningar FÖR BÄRANDE KONSTRUKTIONER

För laster som inte anges i avsnitt 3 skall lastvärdet bestämmas i varje enskilt fall och enligt de principer som anges i detta avsnitt. För förtillverkade, bärande byggnadsdelar skall vid dimensioneringen beaktas de lasteffekter som kan uppkomma vid lagring, transport, lyftning och montering.

2:22 Material

Vid bestämning av dimensioneringsvärdet för en materialegenskap skall osäkerheten mellan värdet på materialegenskapen, bestämd genom materialprovning, och motsvarande värde i den färdiga konstruktionen beaktas. "Det karakteristiska värdet skall sättas till den nedre 5-procentsfraktilen för ett materials hållfasthetsegenskaper och för deformationsegenskaper som påverkar bärförmågan, om inget annat anges i respektive materialavsnitt. För deformationsegenskaper som inte påverkar bärförmågan väljs 50-procentsfraktilen.

2:23 Mått- och formavvikelse

Mått- och formavvikelser skall beaktas vid dimensioneringen, om de är av betydelse för verifiering av att kraven i brottgräns- och bruksgränstillstånden är uppfyllda. Härvid får måttavvikelser hos enskilda konstruktionsdelar och byggnadsstommar behandlas var för sig.

21

2:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 2 ALLMÄNNA REGLER

beräkning och provning FÖR BÄRANDE

KONSTRUKTIONER

2:3

Verifiering genom beräkning och

provning

Verifiering av att kraven på bärförmåga, stadga och beständighet är upp-

fyllda skall ske genom beräkning, provning eller genom någon kombination därav. Verifiering fordras dock inte, om det är uppenbart att en

konstruktions dimensioner, utförande o.d. uppfyller de ställda kraven.

Råd: Kravet på stadga är uppfyllt när ranglighet, svajning (svängningar), besvärande sprickbildningar, deformationer o.d. förekommer i endast obetydlig omfattning.

2:31 Beräkning

Beräkningar skall baseras på en beräkningsmodell som i rimlig utsträck-

ning beskriver konstruktionens verkningssätt i aktuella gränstillstånd. Vald beräkningsmodell och ingångsparametrar skall redovisas. Om osäkerheten hos en beräkningsmetod är stor, skall hänsyn härtill tas.

Tvångskrafter skall beräknas med beaktande av konstruktionens verkningssätt i aktuellt gränstillstånd.

Råd: Exempel på faktorer som bör beaktas är — eftergivlighet hos upplag, inspänning och avstyvning, — tilläggskrafter och tilläggsmoment orsakade av deformationer, — lastexcentriciteter, — samverkan mellan konstruktioner/konstruktionsdelar samt — tidseffekter.

2:32 Partialkoefficientmetoden

Vid dimensionering enligt partialkoefficientmetoden skall säkerheten be-

aktas med hjälp av särskilda partialkoefficienter för last och bärförmåga. Säkerheten mot överskridande av brott- eller bruksgränstillstånd är vid

partialkoefficientmetoden betryggande om följande villkor är uppfyllt.

Så = Rå (a)

där Så = S (Fa, få, Aa YS) och Ra= R (fa, ag, C,) YR)

22

2 ALLMÄNNA REGLER BFS 1993: 58 2:3 Verifiering genom FÖR BÄRANDE beräkning och provning KONSTRUKTIONER

BETECKNINGAR d index som anger dimensionerande värde S lasteffekt F last a geometrisk parameter Ys — partialkoefficient för beräkningsmodell av lasteffekt R bärförmåga ! materialegenskap enligt avsnitt 2:322 C — gränsvärde, t.ex. största deformation för vilket funktionskravet är uppfyllt YR partialkoefficient för beräkningsmodell av bärförmåga

Råd: Alternativ formulering och mer generell tolkning av villkor (a) framgår av ISO 2394 — 1986, General Principles on the reliability for Structures.

Dimensionerande värdet för en last är

Fa=YrcFk = eller = Fa="YrWEk (b)

där F, och wF; är karakteristiskt respektive vanligt värde och yr är en partialkoefficient enligt avsnitt 2:321. Dimensionerande bärförmåga eller gränsvärde i bruksgränstillstånd Ra skall bestämmas med ledning av dimensionerande värdet för aktuellt material enligt avsnitt 2:322 och reglerna i avsnitten 4-9,

321 Dimensionerande lastkombination

De lastvärden som anges i avsnitt 3 skall tillämpas vid dimensionering, om inget annat kan påvisas vara riktigare. De lastkombinationer och partialkoefficienter yr som anges i följande tabeller skall tillämpas. Värdet på variabel last skall sättas lika med noll, om detta ger en ogynnsammare lasteffekt. Vid dimensionering med hänsyn till utmattning får yr för variabel last sättas till 1,0.

23

2:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 2 ALLMÄNNA REGLER beräkning och provning FÖR BÄRANDE

KONSTRUKTIONER

Tabella. Föreskrivna lastkombinationer 1—4, tillhörande partialkoefficient Yr och lastvärden för brottgränstillstånd i allmänhet.

Last Lastkombination

l 2 3 4

Permanent last

Tyngd av byggnadsdelar — bunden last, Gy 1,0 G, 0,85 Gy 1,15 G, 1,0 Gx

— fri last, AG; -— — 0,1 Gi Tyngd av jord! och

vatten vid medelvattenstånd Gr 1,0 G; 1,0 Gy 1,0 Gr LO Gi, Variabel last En variabel last Or L3 Or L3O, -

Övriga variabla laster, vanligt värde wQ, LOwOQ, LO wQ = — —

! Beträffande jordtryck se avsnitt 3:2.

Råd: Lastkombination I är vanligtvis dimensionerande. Lastkombination 2 kan vara dimensionerande, om tyngden av en byggnadsdel är gynnsam och har betydelse för konstruktionens säkerhet, t. ex. vid lyftning och stjälpning av konstruktioner. Lastkombination 3 kan vara dimensionerande, om de variabla lasterna är små i förhållande till de permanenta. Lastkombination 4 kan vara dimensionerande, om tyngdens fördelning över konstruktionen är av väsentlig betydelse i förhållande till inverkan av Övriga laster, t.ex. för moment i bågar och momentet kring momentnollpunkter i spännbetongbalkar.

24

2 ALLMÄNNA REGLER BFS 1993: 58 2:3 Verifiering genom FÖR BAÅRANDE beräkning och provning KONSTRUKTIONER

Tabell b. Föreskrivna lastkombinationer 5—7, tillhörande partialkoefficient y, och lastvärden för brottgränstillstånd vid olyckslast, vid forskridande ras respektive vid brand.

Last Lastkombination 5 6 7

Permanent last Tyngd av byggnadsdelar, jord och vatten under medelvattenytan G; 1,0 Gx 1,0 Gy, 1,0 Gi

Variabel last Alla variabla laster wQ, för

vilka w => 0,5 LOwOr LO wOQR 1,0 wQr

Olyckslast

En olyckslast Os 1,0 Qar - — Last som följd av brand Ox; - 1,0 Oax

Råd: Lastkombination 5 bör normalt endast tillämpas för byggnadsdelar i säkerhetsklass 3.

Lastkombination 6 skall tillämpas efter en lokal skada för den resterande delen av konstruktionen. Lastkombination 7 som gäller vid brand skall innehålla en termisk last Q.x som antingen skall bestämmas efter standardbrandkurvan enligt SIS 02 48 20 eller på basis av energibalansmetod och med aktuell brandbelastning. Se även avsnitt 10 och BBR 94 avsnitt 5:8.

Tabell c. Föreskrivna lastkombinationer 8 och 9, tillhörande partialkoefficient 'y, och lastvärden för en konstruktion i bruksgränstillstånd.

Last Lastkombination 8 9

Permanenta laster Gy 1,0 Gx 1,0 Gr

Variabel last En variabel last med karakteristiskt värde Or 1,0 Oy; -— Övriga variabla laster med vanligt värde wvOx LÖ wOr = — Alla variabla laster med vanligt värde wQ -— 1,0 wOr

Lastkombination & skall tillämpas vid dimensionering mot permanent skada i bruksgränstillstånd.

25

2:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 2 ALLMÄNNA REGLER beräkning och provning FÖR BARANDE KONSTRUKTIONER

Råd: Exempel på permanent skada är — permanent nedböjning av balk eler bjälklag som kan orsaka skada på andra byggnadsdelar eller äventyra vattenavrinning, — permanenta sprickor som kan påverka beständigheten.

Lastkombination 9 skall tillämpas vid dimensionering mot tillfälliga

olägenheter i bruksgränstillstånd.

322 Dimensionerande materialvärden

Dimensionerande materialvärden skall normalt bestämmas ur formeln

= K fe

a

"Ya Ya (a)

K faktor som utnyttjas för material vars bärförmåga är beroende av

fuktförhållanden, volym under spänning och lastens varaktighet.

J det karakteristiska värdet på en materialegenskap, t. ex. materia-

lets hållfasthet eller elasticitetsmodul.

n faktor som beaktar systematiska skillnader mellan den materialegenskap som erhålls genom provning och den verkliga konstruk-

tionens materialegenskap. Om inget annat anges i respektive materialavsnitt får n sättas till 1,0. Ym partialkoefficient som beaktar osäkerheten vid bestämningen av bärförmåga. Osäkerheten i beräkningsmodell inkluderas normalt i Ym Om inte annat anges i respektive materialavsnitt. Yn partialkoefficient som beaktar säkerhetsklassen i brottgränstill-

stånd. I bruksgränstillståndet får y, sättas till 1,0.

Om inget annat anges i resp materialavsnitt får y, sättas till 1,0 vid

dimensionering = för olyckslast,

— med hänsyn till fortskridande ras, — med hänsyn till brand och

— 1 bruksgränstillstånd.

Dimensionerande bärförmågan Ra vid brand skall i brottgränstillstånd

bestämmas enligt föreskrifterna i avsnitt 10.

26

2 ALLMÄNNA REGLER BFS 1993: 58 2:3 Verifiering genom

FÖR BÄRANDE beräkning och provning

KONSTRUKTIONER 2:4 Material, 2:5 Utförande

2:33 Verifiering genom provning

Planering, utförande och utvärdering av provning skall genomföras på sådant sätt att den verkliga konstruktionen får samma tillförlitlighet med

hänsyn till relevanta gränstillstånd och lastförutsättningar som om dimen-

stonering utförts genom beräkning.

Räd: Vid bestämning av en konstruktions bärförmåga genom provning bör den karakteristiska bärförmågan definieras som den nedre 5-procentsfraktilen bestämd på 75 4 konfidensnivå, Vid bestämning av en konstruktions deformationsegenskaper bör det karakteristiska värdet definieras som 50procentfraktilen bestämd på 75 20 konfidensnivå. I Boverkets handbok Dimensionering genom provning finns regler beträffande förutsättningar, planering och genomförande samt metoder för bestämning av — karakteristiska värden och — dimensioneringsvärden. Partialkoefficienter för bestämning av dimensioneringsvärden ges, med undantag för geokonstruktioner, i respektive materialavsnitt.

Redovisning

Bärande konstruktioner skall redovisas på ritningar och i andra handlingar på sådant sätt att det kan kontrolleras att kraven på bärförmåga, stadga och beständighet är uppfyllda.

Material

Material till bärande konstruktioner, inklusive jord och berg, skall ha kända och dokumenterade egenskaper i de avseenden som har betydelse för deras användning.

2:5 Utförande

En konstruktion skall utformas så att ett gott arbetsutförande möjliggörs och så att förutsatt underhåll kan ske.

Bärande byggnadsdelar skall utföras på ett fackmässigt sätt enligt upprättade bygghandlingar och i övrigt enligt reglerna i avsnitten 4—9.

Vid utförandet skall tillses att avvikelser från nominella mått inte överstiger gällande toleranser.

27

2:5 Utförande BFS 1993: 58 2 ALLMÄNNA REGLER FÖR BÄRANDE

KONSTRUKTIONER

Avvikelser från bygghandling eller åtgärder som inte anges på någon

bygghandling, såsom håltagningar, ursparningar och slitsar, får utföras först sedan det klarlagts att byggnadsdelens funktion inte äventyras. I

erforderlig grad skall samråd ske med den som ansvarar för konstruktions-

handlingarna,

För stabilisering under monteringstiden skall anordnas erforderlig provisorisk stagning.

28

2 ALLMÄNNA REGLER BFS 1993: 58 2:6 Kontroll

FÖR BÄRANDE

KONSTRUKTIONER

2:6 Kontroll

2: 61 Dimensioneringskontroll

Bärande konstruktioner i säkerhetsklasserna 2 och 3 skall underkastas

dimensioneringskontroll.

Råd: Med dimensioneringskontroll avses kontroll av dimensioneringsförutsättningar, bygghandlingar och beräkningar.

2: 62 Mottagningskontroll och utförandekontroll

Material och produkter som ingår i bärande konstruktioner skall mottagningskontrolleras. Bärande konstruktioner skall dessutom underkastas ut-

förandekontroll.

Mottagningskontrolli skall säkerställa att förutsatta material- och pro-

duktegenskaper är uppfyllda. Material och produkter skall vid leverans till byggplatsen — identifieras, — granskas och

— Provas.

Utförandekontroll skall säkerställa att

— tidigare inte verifierbara projekteringsförutsättningar som är av bety-

delse för säkerhet är uppfyllda samt

— arbetet utförs enligt gällande ritningar och andra handlingar.

Material och produkter som är typgodkända eller tillverkningskontrollerade enligt avsnitt 1:4, behöver inte ytterligare provas eller kontrolleras i

de avseenden som omfattas av typgodkännandet eller tillverkningskontrol-

len.

Råd: För sådana produkter som avses i femte stycket kan mottagningskontrollen inskränkas till att endast omfatta identifiering, kontroll av märkning samt okulärbesiktning.

621 Grundkontroll och tilläggskontroll

Mottagnings- och utförandekontroll skall bestå av grundkontroll och då så särskilt föreskrivs även tilläggskontroll.

Grundkontroll är den generella kontroll av material, produkter och arbetsutförande som alltid skall utföras.

Råd: Materialspecifika regler för grundkontroll finns i respektive materialavsnitt.

29

2:6 Kontroll BFS 1993: 58 2 ALLMÄNNA REGLER FÖR BÄRANDE KONSTRUKTIONER

Utöver grundkontroll skall tilläggskontroll ske av

= konstruktionsdetaljer som har avgörande betydelse för konstruktionens

bärförmåga, stadga eller beständighet, — konstruktionsdetaljer med speciellt utförande samt = Ompgivningspåverkan. För tilläggskontrollen skall en kontrollplan upprättas.

Råd: Materialspecifika regler för tilläggskontroll finns i respektive materialavsnitt.

2:63 Dokumentation

Resultaten av utförda kontroller inklusive eventuella avvikelser med tillhörande åtgärder samt andra uppgifter av betydelse för den färdiga konstruktionens kvalitet skall dokumenteras.

30

3 LASTER BFS 1993: 58 3:1 Egentyngd av byggnadsdelar 3:2 Jordlast och jordtryck

3 LASTER

De lastvärden som anges i detta avsnitt skall tillämpas vid dimensionering enligt partialkoefficientmetoden., Laster förutsätts ha statiska verkningar, såvida det inte särskilt anges att en last är dynamisk.

3:1 Egentyngd av byggnadsdelar

Egentyngd av byggnadsdelar skall antas vara permanent och bunden last. Tyngden av sådana byggnadsdelar som lätt kan avlägsnas, flyttas eller

kompletteras skall räknas som variabel fri last (w = I).

Råd: Last från icke bärande väggar är inte inräknade i nyttig last i avsnitt 3:4.

3 2 Jordlast och jordtryck

Tyngd av jord skall antas ge dels vertikal last, jordlast, dels horisontalt eller nära horisontalt tryck, jordtryck. Jordlast och jordtryck, orsakade av jordens egentyngd, skall antas vara permanent och bunden last. Följande

undantag gäller dock:

— Om en viss jordvolym kan antas bli avlägsnad skall dess tyngd antas

vara en variabel fri last med yr = 1,0 och w = 0. — Vid jordarbeten skall tyngden av berörd jord klassificeras från fall till

fall med hänsyn till arbetets art och planerade förlopp. — Jordtryck, orsakat av last på markytan, skall klassificeras på samma sätt som lasten själv. Jordlasten skall beräknas på grundval av jordens tunghet, varvid hänsyn skall tas till grundvattennivån, eventuella markuppfyllnader eller avlast-

ningar av jordlagren genom schaktning.

Jordtrycket skall beräknas med hänsyn till jordens egenskaper,

grundvattennivån, den stödjande konstruktionens utformning, styvhet och rörelsemöjligheter samt övriga inverkande faktorer enligt reglerna i av-

snitt 3.

Råd: Om inte högre laster föreskrivs, bör det förutsättas att yttre last på markytan intill konstruktionen består av minst 4, = 2 kN/m? utbredd last (wv = I) eller, där så är tillämpligt, av en fordonslast enligt avsnitt 3:43. Det bör observeras att jordtryck kan uppkomma förutom av jordmaterialets egentyngd och yttre last även av tjälskjutning, fuktsvällning och packning.

31

3:3 Vattentryck BFS 1993: 58 3 LASTER

3:3 Vattentryck

De vattenstånd i sjöar och i grundvatten som bestämmer vattentryck skall normalt bestämmas på grundval av observationer på platsen.

Råd: Om observationer saknas för aktuellt objekt, kan dimensioneringen baseras på närliggande observationspunkter och på en försiktig bedömning.

Vattentrycket skall delas upp i två delar, varav en räknas som permanent last och en som variabel last. Som variabel lastdel skall räknas skillnaden mellan vattentrycket vid förekommande vattenstånd och det permanenta vattentrycket. Baserar sig dessa värden på uppmätta vattenstånd som högsta högvattenyta, HHW, respektive lägsta lågvattenyta, LEW, skall dessa, med beaktande av mätperiodens längd, omräknas till karakteristi-

ska värden enligt avsnitt 2:21.

Råd: Karakteristiskt lastvärde g, bör väljas så att det svarar mot HHW eller LLW och vanligt lastvärde wq, så att det svarar mot normalhögvattenytan, MHW, eller normallågvattenytan, MLW.

Vattentrycket skall som regel antas vara statisk last. Statiskt vattentryck skall räknas som bunden last. Dynamiska krafter, orsakade av snabba vattentrycksförändringar eller av vågor, skall helt eller delvis räknas som fri last. Som permanent last skall räknas — vattentrycket vid medelvattenstånd i vattendrag och sjöar, eller — vattentrycket vid grundvattnets medelnivå.

32

3 LASTER BFS 1993: 58 3:4 Nyttig last

3:4 Nyttig last

Nyttig last skall antas vara variabel last.

3:41 Last av inredning och personer

Vertikal last av inredning och personer skall antas bestå av en utbredd last

g eller en koncentrerad last Ox. De koncentrerade lasterna behöver inte kombineras med andra variabla laster. Den utbredda lasten skall antas bestå av två lastdelar, en bunden och en fri. Antalet fria lastdelar med vanligt värde får begränsas till tre i en last-

kombination, t.ex. vid lastnedräkning, Antalet trängsellaster begränsas

dock inte.

Om lasten på ett våningsplan är beroende i tid och rum av den nyttiga

lasten i övriga plan, skall lastreduktionsfaktorn w ökas, Detta kan vara aktuellt för lokaltyper som tillhör lastgrupperna 2, 3 och 4, t. ex. byggnader innehållande flera samlingslokaler som ofta används samtidigt.

De i följande tabell (a) angivna lasterna avser normal inredning. Laster

från speciell inredning, t.ex. kassaskåp, arkivhandlingar eller vatten-

sängar, liksom laster av gods o. d. måste beaktas särskilt.

Räd: Last av arkiv och kassaskåp i kontor kan betraktas som trängsellast.

De i följande tabell (a) angivna värdena för fri last gäller vid lastfall där den belastade arean för fri last är högst 135 m? för lastgrupp 1 och 30 m? för

lastgrupperna 2 och 3.

Råd: Om arean för fri last är större än angivna 15 respektive 30 m? , kan angivna lastvärden för lastgrupp I, 2 och 3 (även bunden lastdel) reduceras enligt följande. Lastvärdena förutsätts avta linjärt ned till 0,7 av tabellens värden vid en belastad area som är 3 gånger större än de här angivna.

Balkonger o.d. skall samtidigt med den utbredda ytlasten enligt följande tabell (a) antas vara belastade med en fri linjelast g, = 2 kN/m (w = 0,5), placerad 0,2 meter innanför balkongräckets innerkant längs en sida parallelli med fasaden. Både utbredd last och linjelast skall anses tillhöra samma

last med samma partialkoefficient.

Råd: Linjelasten kan antas vara fördelad på en bredd av 0,3 meter.

2 -13-0597 33

3:4 Nyttig last BFS 1993: 58 3 LASTER

Tabell a. Karakteristisk last och lastreduktionsfaktor w.

Lasterupp Utbredd | Utbredd last Koncen-

Lokaltyp/utrymme last KN/m'”j kN/m? trerad last!

Bunden = | Fri lastdel kN lastdel

ge (w= 1) ) Gk vy Qr (w = 0)

1. Vistelselast 0,5 1,5 0,33 1,5 Rum i bostadshus och i hotell inklusive källarutrymmen. Patientrum och personalrum i vårdanstalter. Inredningsbara vinds-

våningar

2. Samlingslast 1,0 L5 0,5 3,0

Eektionsrum i skolor,

rum i daghem, föreläs-

ningssalar. Kontorsrum utan arkiv. Lokaler för restauranter, kaféer samt matsalar och kök i anslutning till dessa. Laboratorier.

Fria utrymmen i biblio-

tek, Utrymmen med fasta

sittplatser i samlings-

lokaler såsom kyrkor, konsertsalar, teatrar och biografer.

Råd: ! Den koncentrerade lasten Q, = 0,5 kN bör antas verka på en cirkulär yta med diametern 25 mm och den koncentrerade lasten O, = 3,0 kN på en yta med måtten 100 mm Xx 100 mm.

34

3 LASTER BFS 1993: 58 3:4 Nyttig last

Tabell a. forts.

Lastgrupp Utbredd | Utbredd last Koncen- Lokaltyp/utrymme last KN/m?] kN/m? trerad last? Bunden Fri lastdel kN lastdel

gr (ww = 1) Fk vy Ox (w = 0)

3. Trängsellast 0) 4,0 0,5 3,0

Utrymmen? utan fasta

sittplatser i kyrkor, konsertsalar, teatrar

och biografer.

Museer, utställningsiokaler. Försäljningslokaler i varuhus och butiker. Gymnastiksalar, sporthallar, dansiokaler. Läktare med enbart sittplatser. Korridorer i skolor, loftgångar samt trappor för alla lokaltyper,

utom för lokaltyp 5:2 och 5:3!,

4, Tung last 0 5,0 0,5 3,0

Läktare med enbart ståplatser. Lokaler med lätt industri och hantverk.

5. Speciella laster

5:1 Balkonger, altaner, takterrasser 0 2,0 0,5 1,5?

' För korridorer i övrigt skall samma lastvärden antas gälla som gäller för den iokaltyp I vilken en korridor ingår. 2 För småhus får OQO, sättas till 1,0 kN.

35

3:4 Nyttig last BFS 1993: 58 3 LASTER

Råd: YLastförutsättningarna för dessa lokaltyper/utrymmen kan ofta förenklas genom att man väljer ett lastvärde mellan q, = 2,5 (bunden plus fri lastdel för utrymme med fasta sittplatser) och 4,0 kN/m? (bunden plus fri lastdel för utrymme utan fasta sittplåtser) för den jämnt fördelade lasten. Lastvärdet bör väljas med beaktande av förhållandet mellan arean med fasta sittplatser och den fria arean. + Den koncentrerade lasten Q; = 1,5 kN bör antas verka på en cirkulär yta med diametern 25 mm och den koncentrerade lasten Q, = 3,0 kN på en yta med måtten 100 mm Xx 100 mm.

Tabell a. forts.

Lastgrupp Utbredd iUtbredd last Koncen-

Lokaltyp/utrymme last KN/m? | kN/m? trerad last!

Bunden = j|Frilastdel kN lastdel

a (w=1) | 4 Vv Ox (w = 0)

5:2 Vindsutrymme med

minst 0,6 meter fri höjd och med fast trappa till

vindsutrymmet. 0,5 0,5 0 0,5

Vindsutrymme med minst 0,6 meter fri höjd och med tillträde

genom lucka med be-

gränsad storlek (max. 1 x 1 meter). 0 0,5 0,5 0,5

5:3 Trappor i en- och

tvåvånings bostadshus samt trappor inom

lägenheter. 0 2,0 0,33 1,5

5:4 Gårdsbjälklag utan

fordonstrafik. 0 4,0 0,5 3,0

Råd: I De koncentrerade lasterna Q; = 0,5 kN och 1,5 kN bör antas verka på en cirkulär yta med diametern 25 mm och den koncentrerade lasten OQO; = 3,0 kN på en yta med måtten 100 mm x 100 mm,

Yttertak skall antas vara belastade med en enstaka koncentrerad last

Or = LE KN, (y = 0).

Råd: Lasten bör antas fördelad på en cirkulär yta med 50 mm diameter.

36

3 LASTER BFS 1993: 58 3:4 Nyttig last

Bjälklag, balkonger, trappor o. d. skall förutsättas vara påverkade av en

vertikal koncentrerad last orsakad av en enstaka person i snabb, kraftig

rörelse (hopp, språng, fall e. d.). Om likartade horisontala eller vertikala

krafter i andra byggnadsdelar kan medföra brott i konstruktion med någon risk för allvarlig personskada, skall byggnadsdelen dimensioneras för såda-

na krafter. Ett skyddsräcke till en trappa, balkong, terrass e. d. skall beräknas för en linjelast 4, av 0,4 kN/m vid räckets överkant. I lokaler med trängsellast eller tung last enligt föregående tabell (a) skall nämnda last uppgå till minst 0,8 kN/m. Om brott i skyddsräcken till läktare o.d. kan medföra att ett stort antal människor faller ned, skall linjelasten g, uppgå till minst 3,0

kN/m. Lasten skall antas verka vinkelrätt mot överkantens längdriktning

men i godtycklig riktning. Lasten skall betraktas som fri med w = 0. De två förstnämnda lastvärdena, 0,4 respektive 0,8 kN/m, skall antas

gälla även vid dimensionering av ytterväggar.

Råd: Lasten kan därvid antas verka horisontalt längs en linje 1,0 meter över golvytan och vid ett fönster längs underkanten på fönstret.

Bärande väggar, pelare och liknande konstruktioner skall antas vara belastade med en koncentrerad horisontal last Ox, av minst 1,0 kN (w = 0).

Råd: Lasten kan antas fördelad på en cirkulär yta med 100 mm diameter,

3:42 Last av styckegods och massgods samt silotryck

Last av styckegods, massgods o.d. skall beräknas på grundval av godsets tunghet. Lasten skall antas vara fri med de begränsningar som betingas av förhållandena. Karakteristiskt och vanligt värde på lasten skall normalt bestämmas enligt avsnitt 2:21. Om så inte är möjligt, får det karakteristiska värdet

antas vara den största last, som tillåts belasta ett bjälklag. Lastreduktionsfaktorn w får härvid bestämmas från fall till fall. Silotryck skall bestämmas med beaktande av fyllningsmassans fysikali-

ska egenskaper och hanteringssätt samt silons utformning och farligaste lagringshöjd.

37

3:4 Nyttig last BFS 1993: 58 3 LASTER

3: 43 Last av fordon, transportanordningar och maskiner

:431 Last av fordon

Fordon skall antas ge variabla fria laster. Personbilar i garage och i parkeringshus skall antas ge en jämnt fördelad vertikal last av qx = 2,0 kN/m? (w = 1,0) samt en koncentrerad vertikal last

av OQO, = IO kN (w = 1,0) som verkar på en yta med måtten 100 mm x 100 mm. Lasterna behöver inte antas verka samtidigt. Pelare, väggar och

liknande konstruktioner skall antas bli utsatta för en koncentrerad hori-

sontal last Qr = 5 kN (w = 0).

Råd: Om inte annat påvisas vara riktigare, kan lasten antas verka på en yta med måtten 250 mm x< 250 mm inom området 0,5— 1,0 meter över golvet.

Byggnader i vilka enstaka lastade tyngre fordon i allmän väg- eller

gatutrafik kan väntas köra in, t. ex. för lastning eller lossning, skall dimensioneras för en lastgrupp (w = 0) enligt följande figur (a). Lastfältet skall placeras på ogynnsammaste sätt inom det område som fordonet kan trafikera. Vidare skall inverkan av en bromskraft OQO, = 100 kN i lastfältets

längdriktning beaktas.

Bjälklag i garage för uppställning av skrymmande fordon, såsom bussar och renhållningsfordon, skall dimensioneras för lasten från den tyngsta typ

av fordon som kan bli aktuell med hänsyn till det totala utrymmet i garaget. För denna last skall lastreduktionsfaktorn w sättas till 1,0. Bjälklag till gårdar, på vilka endast utryckningsfordon, mindre lastfor-

don eller arbetsfordon kan väntas köra, skall dimensioneras för 40 procent

av en lastgrupp (yw = 0) enligt följande figur (a) och för inverkan av en

bromskraft Q, = 50 kN. För placering av lastgruppen och bromskraften

gäller vad som ovan anges för enstaka lastade tyngre fordon i allmän väg-

eller gatutrafik.

38

3 LASTER BFS 1993: 58 3:4 Nyttig last

215m 2 6,0 m OQO =210kN k inkl. dynamiskt

2, | 2. Q, tillskott

AL ELELLLLLLLELILLELLLLOLLMILELILOLLIOLIMLLLLLLL

Lastfält

AR : RR — EB Sm 1

2. Of Q,./2 osm 2,0 m |3,0 m | |0,2 m

ff —- forn —- Er 0,5 m

0. (a 0. hh Q, h Lastyta

Figur a. Föreskriven last av fordon

Om specialfordon med en av verksamheten betingad utformning före-

kommer i en byggnad, t.ex. buss- och godsterminal, brandstation eller flyghangar, skall de bärande byggnadsdelarna dimensioneras för såväl fordonets hjultryck som totallast ökade med ett dynamiskt tillskott. Dessa laster skall bestämmas med beaktande av fordonets art och den trafikerade

ytans beskaffenhet, t. ex. i fråga om ojämnheter. Lastreduktionsfaktorn w

skall normalt sättas till 1,0.

Råd: Ett lägre värde på lastreduktionsfaktorn w för specialfordon kan användas, om det är motiverat av verksamhetens art. Det dynamiska tillskottet bör : sådant fall antas vara lägst 25 procent, om det inte genom särskild undersökning visas att ett lägre värde är motiverat.

Delar av byggnader som kan bli utsatta för laster från fordon i allmän

väg eller gatutrafik skall dimensioneras för samma trafiklaster som gäller för broar.

39

3:4 Nyttig last BFS 1993: 58 3 LASTER

:432 Last av kranar, traverser o.d.

Kranar, traverser o.d, skall antas ge upphov till vertikala och horisontala

laster.

Råd: På basis av kranieverantörens lastuppgifter kan lastvärden beräknade

enligt IKHs normblad 4.30.01 Normer för stålkonstruktioner till kranar,

utarbetade av IVAs kran- och hisskommission, användas såvida inte andra värden kan påvisas vara riktigare. För kranbanor kan normbladets

uppgifter användas, om banorna uppfyller de förutsättningar i fråga om

måttavvikelser och formändringar som anges i SS 764 30 05 Lyfikranar,

Traverser och portalkranar — Toleranser för kranar och kranbanor. Lastvärden enligt IKH 4.30.01 är karakteristiska. Kravet på begränsade formändringar enligt SS 764 30 05 är knutet till det karakteristiska värdet. Huvudkrafterna enligt normblad 4.30.01 — med undantag för driftklass

Bi och B2 — betraktas som utmattningslaster enligt avsnitt 2:21. Värdena i tabell (a) är riktvärden och avser 20 års drifttid för kranar. Vid annan drifttid omräknas de dimensionerande spänningscykeltalen linjärt mot n,. Tiilsatskrafter och speciella tillsatskrafter — t. ex. skevgångskraft respekti-

ve buffertkraft — betraktas inte som utmattningslaster. Dessa krafter kan antas ha w = 0. Krafter från en och samma kran som enligt IKHs

normblad 4.30.01 antas uppträda samtidigt betraktas som en enda variabel last. Laster från samiyftande kranar betraktas som ett och samma last fall. Konstruktion som påverkas av utmattningslast från flera kranar kan dimensioneras för lasteffekter från den från lastsynpunkt ogynnsammaste kranen ökade med 10 procent. I följande tabell (a) angivna spänningscykeltal avser antalet passager

med kranen, Vid dimensionering för lokal inverkan av hjultryck multipli-

ceras spänningscykeltalen med antalet hjul.

Tabell a. Spänningscykeltal; lastkollektivparameter och lastreduktionsfaktor w.

Driftklass enligt , Dimensio- Lastkollektiv- | Lastreduktionsfaktor yr IKH 4.30.01 nerande parameter spännings- K cykeltal

Nn

Vertikal | Horisontal

last last

Bi = — 0,5 0,2

B2 - -— 0,5 0,2

B3' 105 1/2 0,7 0,4

B4 6x 105 1/2 0,7 0,4

B5 2x10? 1/2 1,0 0,6

B6 2x 10? 2/3 1,0 0,6

: + /tmattningskontroll bör utföras i driftklass B3 om stål SS 2132 eliter svetsklass WC väljs.

40

3 LASTER BFS 1993: 538 3:4 Nyttig last

'433 Last av maskiner o.d.

Last av maskiner och av material eller produkter som förekommer tillsammans med maskinerna skall normalt antas vara variabel last. Lasten av en

fast installerad del av en maskin med entydigt definierad och säkert be-

stämd egentyngd får dock antas vara permanent.

Last av lätt flyttbara maskiner skall betraktas som fri last. Lasten av en

fast installerad maskin får efter omständigheterna antas vara helt bunden

eller bestå av en bunden och en fri lastdel. Vid bestämning av last av maskiner skall även beaktas sådan last som

kan uppträda vid montering, reparation o.d., t.ex. last av maskindelar på

bjälklaget i maskinens närhet och last i lyftöglor.

Dynamisk inverkan av maskiner skall beaktas.

Råd: Det dynamiska tillskottet kan utan särskild utredning bestämmas till 235 procent av maskinens tyngd.

:434 Last av hissmaskiner o.d.

De konstruktioner som bär upp hissmaskiner, maskin till persontranspor-

tör, lyftskivor, gejder o. d. skall dimensioneras för de laster som härrör från

dessa, Hissmaskinrummets golv, inklusive golvlucka, skall dimensioneras för

sådana tillfälliga laster som förekommer vid transport och uppläggning av

hissmaskindelar, dock minst gx = 1,5 kKN/m? som fri last (w = 0) och minst

qv = 0,5 kN/m? som bunden last (w = 1).

41

3:5 Snölast BFS 1993: 58 3 LASTER

3 D Snölast

Snölast skall antas vara variabel och bunden last och den skall bestämmas som tyngden per horisontal area,

Vid bestämning av snölast skall även beaktas inverkan av byggnadens form och snöanhopningar till följd av vindpåverkan, ras och glidning. Snölastens tyngd skall bestämmas enligt följande formler (a) och (b).

Sk = H Ci So (a)

S=Y Sk (b)

BETECKNINGAR

Sk karakteristiskt värde för snölast på tak

Hu formfaktor som beror av takytans form och av risk för shöanhop-

ning till följd av vind, ras och glidning.

C termisk koefficient som beror på energiförluster genom taket

50 snölastens grundvärde på mark enligt följande figur (a)

5 snölastens vanliga värde

W lastreduktionsfaktor enligt tabell i följande figur (2)

Råd: Den termiska koefficienten C, är normalt = 1,0. För tak med liten värmeisolerande förmåga över varaktigt uppvärt utrymme kan C, sättas mindre än 1,0. Exempel på lämpliga formfaktorer och på den termiska koefficienten C, finns i Boverkets handbok Snö- och vindlast.

42

3 LASTER BFS 1993: 58 3:5 Snölast

HAPARANDA

2,5 intill 30 km från norrlandskusten mellan Haparanda och Husum

2,5 intill 10 km från norrlandskusten mellan Husum och

LÄNSGRANS X-Y LÄN | gränsen mellan

Gävleborgs och

Västernorrlands län.

1,5 intill 10 km från Vänerns och Vätterns stränder

Snözon Snölastens Lastreduktionsgrundvärde = faktor w so (KN/m?)

4 4.0 0,8

3 3,0 0,8 2,5 2,5 0,7

2 2,0 0,7 1,5 1,5 0,6 I 1,0 0,6

Figur a. Föreskriven snölast på mark, 59.

43

3:6 Vindlast BFS 1993: 58 3 LASTER

3:6 Vindlast

3:61 Vindlast på konstruktion med stor dämpning och styvhet

Vindlast skall antas vara en variabel last och får betraktas som bunden inom ramen för de variationer som ges för olika formfaktorer. Vid beräk-

ning av vindlast får antas att vindriktningen är horisontal, men i övrigt godtycklig.

Det karakteristiska värdet I, för vindlasten får bestämmas ur följande formler (a) och (b)

HH = UU Ok A (a) GQ = Cayn Coxp Gref (b)

BETECKNINGAR ju dimensionslös formfaktor som beror av vindriktning och belastade byggnadsdelars och föremåls form

Ok karakteristiskt värde på vindens hastighetstryck A area av vindbelastad yta Cayn vindstötsfaktor, som beror av byggnadens höjd A och terrängens råhetsparameter z,, definierad enligt Boverkets handbok Snö- och vindlast Cexp exponeringsfaktor, som beror av höjd över mark z till den punkt på eller yta av byggnaden för vilken vindlasten skall bestämmas,

terrängparametern B och terrängens råhetsparameter z,, definierad enligt Boverkets handbok Snö- och vindlast

Gref referenshastighetstryck av referensvindhastigheten vr, dvs. 0,5 p V ref Referensvindhastigheten vr som framgår av nedanstående figur (a), svarar mot en medelvindhastighet under 10 minuter för terrängtyp II på höjden 10 meter och med upprepningstiden 50 år

Råd: Luftens densitet p kan sättas till 1,25 kg/m?.

Det karakteristiska för vindlastens komposant parallellt med en yta får bestämmas enligt formel (a), om formfaktorn ju ersätts med faktorn ju.

44

3 LASTER BFS 1993: 58 3:6 Vindlast

Det karakteristiska värdet för den totala vindlast som verkar på bygg-

nadsdelar eller föremål, t.ex. innertak, innerväggar, stänger och fackverks-

master, får bestämmas enligt formel (a), om formfaktorn u ersätts med

faktorn io.

Råd: I Boverkets handbok Snö- och vindlast ges gx för konstruktioner med stor dämpning och stor styvhet, Ingångsparametrar för bestämning av q, är — Yref SOM framgår av kartan i följande figur (a) för aktuell ort, — terrängtyp och — byggnadens höjd Ah.

Det vanliga värdet för vindlasten får bestämmas ur följande formel (c).

H=qw WW (C)

med HH enligt formel (a) och lastreduktionsfaktorn w = 0,25.

Råd: Exempel på lämpliga formfaktorer för vindlast finns i Boverkets handbok Snö- och vindlast.

45

3:6 Vindlast BFS 1993: 58 3 LASTER

9 GÄLLIVARB 26 ot 22

| JOKKMOKK

ST HAPARANDA ; 022

26 STORUMAN G 22 26

STA

0 J 4 22 26 TY ÖSTERSUND HUSUM 26 ”N 2 LÅNSGRANS X-Y LÄN

26 9 BERGSIÖ

2 24Y0a

AN OCKELB

22 SY AKER?

23 9 oofgk 24 22 Å ÖSTHAMMAR . ee:

23) a ARVIKA A

24 EN) STOCKHOLM

25 UPDEVALLA P3 9 GOTEBORG

Figur a. Referensvindhastigheten v,.s, I m/s dvs. medelvindhastighet under 10 minuter på höjden 10 meter över markyta med råhetsparameter zo = 0,05 och med upprepningstiden 50 år.

46

3 LASTER 3:6 Vindlast 3:7 Is- och strömtryck 3:8 Deformationspåverkan och olyckslast

3:62 Vindlastens dynamiska verkningar

För vindbelastade föremål med liten dämpning och styvhet skall vindlas-

tens dynamiska inverkan beaktas.

Råd: Exempel på lämpliga metoder för beräkning av virvelavlösning och vindstöt finns i Boverkets handbok Snö- och vindlast.

3 :/ Is- och strömtryck

Is- och strömtryck skall beaktas. Råd: Istryck kan orsakas av temperaturändringar hos ett fast istäcke, av strömtryck på ett fast istäcke eller av drivande is. Last av istryck är beroende av lokala förhållanden, konstruktionens utformning och isens egenskaper. Vattenståndsvariationer kan ge upphov till vertikal lyft- och påhängslast. Istrycket skall förutsättas verka i nivå med vattenytan. Istryck skall

anses vara fri variabel, statisk last som i vissa fall kan ge upphov till dynamisk inverkan,

Last av istryck behöver inte förutsättas uppdelad i dellaster.

3 3 Deformationspåverkan och olyckslast

Råd: Lämpliga metoder för bestämning av deformationspåverkan finns i Boverkets handbok Svängningar, deformationspåverkan och olyckslast.

47

4 GEOKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 4:1 Krav 4:2 Förutsättningar

4 GEOKONSTRUKTIONER

Krav

Råd: Allmänna krav finns i avsnitt 2:1.

Geokonstruktioner skall utformas så att — de inte orsakar sådana förändringar av jord- och grundvattenförhållanden att skador uppkommer i närbelägna byggnader och anläggningar, — de inte oskäligt försvårar planerad användning av intilliggande mark samt — de inte skadas av tjälrörelser eller av rörelser orsakade av markuppfyllnader, avschaktningar, grundvattensänkningar, erosion eller vegetation. Utformning av geokonstruktioner skall ske med hänsyn till samverkan mellan konstruktion och undergrund.

Råd: Den kraftomfördelning som kan ske till följd av konstruktionens och undergrundens styvhet bör beaktas.

Förutsättningar

Råd: Allmänna förutsättningar finns i avsnitt 2:2.

4:21 Geotekniska klasser (GK)

: Geokonstruktioner skall dimensioneras, utföras och kontrolleras i någon av de geotekniska klasserna GK1, GK2 eller GK3, GKI1 får inte tillämpas för geokonstruktioner i säkerhetsklass 3. Verifieringen enligt avsnitt 2:3 skall, för geokonstruktioner i GK3, ha en sådan omfattning och kvalitet att en nivå motsvarande GK2 aldrig underskrids. Detaljerade regler för GK3 lämnas inte.

Råd: GKI och GK2 kan väljas om föreskriftens krav avseende geokonstruktioner i säkerhetsklass 3 samt förutsättningar enligt följande tabell (a) är uppfyllda. Om förutsättningarna för GK2 inte är uppfyllda, bör GK3 tillämpas. Väl dokumenterad lokal erfarenhet kan även beaktas vid val av geoteknisk klass.

49

4:;2 Förutsättningar BFS 1993: 58 4 GEOKONSTRUKTIONER

Tabell a. Förutsättningar för tillämpning av geoteknisk klass I (GK1) respektive geoteknisk klass 2 (GK2).

Faktor Geoteknisk klass I (GK1) Geoteknisk klass 2 (GK2)

Jord-, berg- Undergrunden bör, om Undergrunden är sådan att

och grund- den utsätts för större be- jordens och bergets egenskavatten- lastning än 5 kPa, bestå av per kan bestämmas med väl

förhållanden föga kompressibel jord el- dokumenterade och allmänt

vattenytan kan ske med li-

ten risk.

Geokonstruk- Liten, konventionell och Allmän praktisk erfarenhet

Råd: Exempel på geokonstruktioner för vilka GK1 kan tillämpas: — Grundkonstruktion till byggnad med normala krav på begränsning av sättningars storlek och jämnhet. Den dimensionerande lasten i brottgränstillstånd uppgår till högst 250 kN från enstaka pelare och högst 100 kN/m från vägg eller flera närliggande pelare. Lastresultantens lutning

i förhållande till lodlinjen överstiger ej 5”. Fyllningslagret under grundkonstruktionen har högst I meter tjocklek och består av packad självdrä-

nerande friktionsjord. Pålarna är oskarvade, förtillverkade, slagna och i huvudsak spetsburna. — Stödkonstruktioner, inklusive källarväggar, för vilka skillnaden mellan

motfyllningshöjderna på konstruktionens båda sidor är högst 2 meter, och återfyllningen inte packas med tyngre redskap än vibratorplatta,

100 kg. — Uppfyllnader vars mäktighet är mindre än 3 meter,

— Schakter ovan grundvattenytan med djup mindre än 1,5 meter i silt eiler lös kohesionsjord och mindre än 3,0 meter i fast jord.

50

4 GEOKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 4:2 Förutsättningar

Råd: Exempel på geokonstruktioner för vilka GK2 kan tillämpas: — Grundkonstruktioner för vilka dels dimensionerande vertikal last i brottgränstillstånd från enstaka pelare inte överstiger 5 MN respektive I MN/m från vägg eller flera närliggande pelare, dels medelvärdet av dimensionerande vertikalrörelse i bruksgränstillstånd är mindre än 0,05 meter. — Geokonstruktioner som medför schakt till högst 1,5 meters djup i silt,

3,0 meters djup i lera och 5,0 meters djup i friktionsjord.

= Pålade grundkonstruktioner som utförs med väldokumenterade och allmänt accepterade metoder.

4:22 Geoteknisk utredning

En geoteknisk utredning skall utföras för alla bärande geokonstruktioner. Utredningen skall klarlägga de geotekniska förutsättningarna för geokonstruktionens utformning, utförande och kontroll. Utredningens detaljeringsgrad skall anpassas till konstruktionens geotekniska klass. Tillgängliga uppgifter om jord-, berg- och grundvattenförhållanden samt uppgifter om berörda byggnaders grundläggning skall sammanställas. Ytterligare geotekniska undersökningar för geokonstruktioner i GK! erfordras inte om följande krav uppfylls: — Tillgängliga uppgifter ger underlag för en säker bedömning av områdets mark- och grundvattenförhållanden.

— En besiktning av aktuellt område bekräftar att förekomst av lösa, kom-

pressibla jordlager inte befaras. Den aktuella besiktningen skall utföras av en geotekniskt sakkunnig person.

Geotekniska fält- och laboratorieundersökningar skall i GK2 och GK3 utföras i sådan omfattning att information erhålls om jord-, berg- och

grundvattenförhållandena i de avseenden som har betydelse för geokonstruktionens säkerhet, funktion och omgivningspåverkan.

Råd: Förutom tillräcklig information för säker och ekonomisk dimensionering, utförande och kontroll av bärande konstruktioner bör de geotekniska

undersökningarna ge erforderlig information för dimensionering av dräneringsåtgärder, tjälisoleringar och åtgärder för att förhindra hygieniska

olägenheter, orsakade av radongas eller andra ämnen som kan avges från

marken.

Informationen bör tolkas och sammanställas, så att dimensioneringsunderlaget innehåller bl. a. följande uppgifter: — markytans topografi, — jordlagerföljd (material, lagergränser),

— grundvattenförhållanden, — materialegenskaperna hos jord och berg, — angränsande konstruktioners utformning, läge och kondition. Resultaten av de geotekniska fält- och laboratorieundersökningarna bör dokumenteras i en separat rapport, som inte innehåller några tolkningar, beräkningar eller rekommendationer. Dokumentationen bör göras på

plan- och sektionsritningar samt i tabeller och diagram med användande

av Svenska geotekniska föreningens beteckningssystem. Uppgifter bör lämnas om använda metoder och utrustningar, årstid, väderiek och

51

4:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 4 GEOKONSTRUKTIONER

undersökningsledare, projekt, uppdragsgivare m.m. som kan vara av värde vid en tolkning av resultaten.

I GK3 skali den geotekniska utredningen även omfatta de undersökningar som är erforderliga med hänsyn till de speciella förhållanden som medfört att geokonstruktionen skall behandlas i GK3.

4:23 Karakteristiska materialvärden

Karakteristiskt värde för en materialegenskap skall normalt bestämmas som dess medelvärde. Systematiska skillnader mellan egenskapen vid undersökning och i verklig konstruktion (dimensioneringssituation), egenskapens tidsberoende samt fel i parameterbestämningen skall beaktas. Det karakteristiska värdet och dess djupberoende skall bestämmas för varje lager för sig i en jordprofil. Lagerindelningen i vertikal led och jordlagrets utsträckning horisontellt skall därvid väljas så att varje lager får en homogen sammansättning och samma geologiska historia. Karakteristiskt värde för en materialegenskap får även bestämmas genom försiktigt val med ledning av dokumenterad erfarenhet. Denna skall vara systematiserad och formulerad som ett samband mellan sökt egenskap och exempelvis resultaten från en sondering eller värdet på en konsistensparameter e.d.

4:24 Toleranser

För geokonstruktioner skall toleranser anges för sådana mått som har väsentlig betydelse för konstruktionens funktion.

Råd: Toleranser bör t. ex. anges för — nivåer på fyllningars överyta och schaktbottnar, — lutning på schaktslänter, — läge och lutning på pålar, — avstånd till intilliggande byggnad, anläggning och annan belastning.

4:25 Beständighet

De förändringar av jord- och bergmaterialens egenskaper som kan förutses ske under geokonstruktionens livslängd skall beaktas vid val av dimensioneringsförutsättningar och materialparametrar.

52

4 GEOKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 4:3 Verifiering genom beräkning och provning

4:3 Verifiering genom beräkning och

provning

Råd: Allmänna regler om verifiering finns i avsnitt 2:3.

4:31 Dimensionering i brottgränstillstånd

För geokonstruktioner skall, utöver förutsättningar enligt avsnitt 2, speci-

ellt beaktas ett sådant brottgränstillstånd som kännetecknas av att geo-

konstruktionens rörelser medför materialbrott eller förlust av upplag för

del av uppburen eller närbelägen bärande konstruktion även om jordens

bärförmåga inte överskrids.

Råd: Metoder för beräkning av deformation bör beakta ett eventuellt olinjärt samband mellan last och deformation.

Verifiering av krav och förutsättningar i brottgränstillstånd, där reglerna i avsnitten 4:31, 4:32 och 4:33 inte är tillämpliga, skall utföras enligt

principerna i avsnitten 2:3 och 4:2.

Värde på partialkoefficienten Ym skall väljas utifrån de förhållanden som anges i följande tabell (a).

Tabell a. Förhållande som skall beaktas vid val av partialkoefficienten y, i

brottgränstillstånd.

av materialegenskapen.

Undersökningarna är utförda med Undersökningarna är utförda med

väldokumenterade metoder som metoder som visar dålig reprodu-

4:3 Verifiering genom beräkning BFS 1993: 58 4 GEOKONSTRUKTIONER

och provning

Råd: Vid dimensionering av geokonstruktioner bör y,, beakta osäkerheten i det bestämda värdet på materialegenskapen medan yra beaktar osäkerheten i

beräkningsmodell och beräkningsantaganden.

Valet av Y, bör ske med ledning av följande tabell (b) och på sådant sätt

att det lägre gränsvärdet i tabellen endast väljs om förhållandena i alla

avseenden är gynnsamma och att det övre gränsvärdet väljs om ogynnsamma förhållanden är dominerande, I andra fall väljs rimligt mellanliggande värde på Ym. Om förhållandena i många avseenden är Ogynnsamma, bör de geotekniska undersökningarna kompletteras.

Tabell b. Partialkoefficienten y,, i brottgränstillstånd.

Materialegenskap Partialkoefficienten Ym

Modul och andra deformationsparametrar D2—1,8 Hållfasthetsparametern tan & 11-143

Övriga hållfasthetsparametrar 1,6—2,0

Om geokonstruktionen har sådant funktionssätt eller sådan utsträckning att bärförmågan inte bestäms av lokalt värde på materialegenskapen, kan värdet på Y, reduceras. Reduktion av y,, med 20 procent kan göras

i de fall då geokonstruktionens bärförmåga bestäms av materialegen-

skapens medelvärde. Om bärförmågan i viss utsträckning bestäms av ett lokalt värde på materialegenskapen, kan rimlig reduktion med mellan 0--20 procent göras, Vid bestämning av tan 9y bör dock inte lägre värde än Ym = 1,05 användas, För övriga materialegenskaper bör inte partialko-

efficienten Y, väljas lägre än 1,0. Vid dimensionering för olyckslast kan partialkoefficienten Ym reduceras

med 10 procent. Lägre värde värde på Y, än 1,0 bör dock inte användas. När ett högt värde på en materialegenskap är ogynnsamt för geokonstruktionen, t.ex. vid bestämning av lasteffekten av en påtvingad deformation, bör det dimensionerande värdet väljas så att det minst motsvarar egenskapens 95-procentsfraktil.

54

4 GEOKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 4:3 Verifiering genom beräkning och provning

311 Jordtryck

:3111 Geoteknisk klass 1 (GK1]

Råd: Allmänna regler om jordtryck finns i avsnitt 3:2

Jordtryck från ej packad återfyllning skall, för dränerade och eftergivliga

konstruktioner, beräknas enligt följande formel (a)

På = ka (Ya z + Ga) (a)

BETECKNINGAR

Pa dimensionerande ijordtryck på djupet z under markytan

ka dimensionerande jordtryckskoefficient för återfyliningen. kq skall väljas enligt följande:

0,35 för sand och grus 0,35 — för silt 0,6 förlera

Yd återfyllningens tunghet (dimensioneringsvärde)

z djup under markytan

Ja yttre, jämnt fördelad dimensionerande last på markytan (jfr. av-

snitt 3:2), belägen närmare konstruktionen än 1,5xXxgrundlägg-

ningsdjupet.

För styva konstruktioner skall jordtrycket antas vara 50 procent större, Jordtryck som uppkommer på grund av packning skall i förkommande fall särskilt beaktas.

Råd: Konstruktionen bör utformas så att jordtrycket inte ökar vintertid till följd av tjäle.

55

4;3 Verifiering genom beräkning BFS 1993: 58 4 GEOKONSTRUKTIONER och provning

:312 Grundplattor

:3121 Geoteknisk klass 1 (GK1) Krav i såväl brottgräns- som bruksgränstillstånd skall anses vara verifierade för grundplattor i GK1I om — lastresultanten inte avviker mer än 5” från lodlinjen, — grundplattans bredd och grundläggningsdjup uppgår till minst 0,4 meter vardera och — följande villkor (a) är uppfyllt. Krav avseende grundläggningsdjup gäller dock inte vid grundläggning på berg.

Svd = Rya (a) BETECKNINGAR Syd dimensionerande vertikal last i brottgränstillstånd inklusive egentyngd och eventuell återfyllning på konstruktionen Rya dimensionerande vertikal bärförmåga, faÅAcr

Jå dimensionerande grundtrycksvärde enligt följande tabell (a)

År effektiv fundamentarea borX lr enligt följande figur (a).

vå

N Lastresultant

a a

><VW

Dot AA 3

-

| 26,

Figur a. Måttfigur för beräkning av effektiv fundamentarea.

56

4 GEOKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 4:3 Verifiering genom beräkning och provning

Tabell a. Dimensionerande grundtrycksvärde för plattor i geoteknisk klass I (CK1).

Material Ja (kPa) Material få (kPa)

Berg (ovittrat) 400 Sand 100 Morän 200 Silt 50

Grus 150 Fast lera! 100

! Karakteristisk skjuvhållfasthet > 50 kPa vid odränerade förhållanden.

För sand och silt skall /a begränsas till halva tabellvärdet, om grundvattenytan är högre belägen än en plattbredd under grundläggningsnivån. Om olika jordlager förekommer inom ett djup av dubbla plattbredden

räknat från grundläggningsnivån, skall dimensionerande grundtrycksvärden väljas med ledning av det sämsta förekommande materialet.

Råd: För fyllning enligt Mark AMA 83, C1.11 kan tabellvärdet för grus användas.

:3122 Geoteknisk klass 2 (GK2) och geoteknisk klass 3 (GK3) Grundplattors bärförmåga skall uppfylla följande villkor (a).

Så = Ro (2)

BETECKNINGAR

Så dimensionerande lasteffekt i brottgränstillstånd

Ra dimensionerande bärförmåga i brottgränstillstånd

Råd: Allmänna regler för stjälpning, lyftning och glidning finns i BBR 94 avsnitt 2:112.

'3132 Pålar

:3131 Geoteknisk klass 1(GK1] Grundkonstruktion i GK 1 skall utformas så att lastresultanten inte avviker mer än 5? från lodlinjen. Krav i brottgräns- och bruksgränstillstånd skall i

GK 1 anses vara uppfyllda för förtillverkade, oskarvade pålar som — är utformade enligt SS 81 11 03,

— har en dimensionerande lasteffekt = 300 kN per påle,

— överför huvuddelen av lasten till berg eller bärkraftigt jordlager vid

pålspetsen och — stoppslås enligt följande regler.

Stoppslagning skall utföras med frifallshejare eller hejare upphängd i enkel part. Fallhöjden skall vara 0,3 meter för frifallshejare och 0,4 meter för

hejare i enkel part. Hejaren skall väga minst 3 ton.

57

4:3 Verifiering genom beräkning BFS 1993: 58 4 GEOKONSTRUKTIONER och provning

Stoppslagning skall omfatta minst tre serier om tio slag (taljor) under

vilka sjunkningen är konstant eller avtagande och högst 10 mm per 10 slag.

Innan pålningsarbetet avslutas skall efterslagning utföras.

Råd: Efterslagning bör omfatta minst 25 procent av antalet pålar. Om sjunk-

ningen vid efterslagningen överskrider sjunkningskriteriet, bör efterslag-

ningen omfatta samtliga pålar.

Om pålspetsen når berg eller förmodat berg, skall inmejsling ske innan

stoppslagning får utföras. Efter inmejsling i berg får stoppslagning utföras med en serie om tio slag, om sjunkningen härav inte överstiger 3 mm.

:'3132 Geoteknisk klass 2 (GK2) och geoteknisk klass 3 (GK3)

Lastkapacitet hos pålelementets samtliga delar skall bestämmas enligt konstruktionsreglerna för respektive material. Verifiering av pålars bärförmåga med hänsyn till brott i omgivande jord eller berg skall utföras

antingen genom beräkning eller provning varvid aktuella jord- och slag-

ningsförhållanden beaktas.

Råd: För pålar som huvudsakligen är spetsburna kan bärförmågan verifieras genom stoppslagning. Stoppslagningsvillkorets värde för största kvarstående sjunkning bör

väljas inom intervallet 10—30 mm per 10 slag.

I GK2 kan stoppslagningsvillkor bestämmas genom väl dokumenterad

och systematiserad erfarenhet.

Om stoppslagningsvillkor bestäms genom provpålning och dynamisk provbelastning enligt avsnitt 4:33 bör provningen ha en omfattning som motsvarar minst 5 procent av antalet pålar, dock minst fyra pålar, fördelade över området.

I de fall pålningen föranleder ett utförande i GK3 skall objektspecifika

stoppslagningsvillkor bestämmas, om bärförmågan verifieras på detta sätt.

4:32 Dimensionering i bruksgränstillstånd

För geokonstruktioner skall beaktas att bruksgränstillståndet ofta är di-

mensionerande.

Råd: Vid dimensionering av geokonstruktioner i bruksgränstillstånd bör samverkan mellan jord (berg) och konstruktionens övriga delar beaktas. Gränsvärden C, exempelvis för deformationer, bör fastställas så att förutom kraven i avsnitt 2:12 även byggherrens krav på begränsning av underhållis- och driftkostnader beaktas. Vid deformationsberäkning bör beaktas att sambandet mellan last och

deformation för geokonstruktioner ofta är olinjärt. För beräkning av långtidsdeformationer kan verkande laster bestäm-

mas enligt avsnitt 2:21. Lämpliga värden på w, finns i BBK 94, avsnitt da 3 Ae GG

58

4 GEOKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 4:3 Veriftering genom beräkning och provning

Dimensioneringsvillkoren för sättningar i bruksgränstillstånd kan sättas till:

Så = Sacc (a) A så = Å Sacc (b)

BETECKNINGAR Sacc acceptabel totalsättning Å Sacc acceptabel differenssättning

Dimensionerande värden på sättningen sa eller differenssättningen Asa kan bestämmas på olika sätt:

- Sättningarna beräknas med dimensionerande värden på parametrar enligt avsnitten 2:322 och 4:31. Osäkerhet i beräkningsmodellen och

beräkningsantaganden beaktas med yra. Partialkoefficienten vy, sätts lika med 1,0 och Ym väljs till 90 procent av motsvarande koefficient i

brottgränstillstånd, dock lägst 1,0.

— Sättningarna beräknas med karaktäristiska värden på parametrar enligt avsnitt 4:23 varefter total- respektive differenssättningarna korrigeras med hänsyn till osäkerheten i beräknade värden antingen genom addering

av ett tillskott eller multiplicering med en faktor som baseras på sammanställd och värderad erfarenhet.

4 33 Verifiering genom provning

Bärförmåga och deformationer för geokonstruktioner får bestämmas med

ledning av resultat från provning. I första hand skall då följande faktorer

beaktas:

— Avvikelser i jord- och grundvattenförhållanden mellan försöksplatsen

och platsen för planerad geokonstruktion.

— Tidseffekter.

— Skaleffekter.

— Skillnader i funktionssätt vid provning jämfört med vid dimensionering.

Råd; Karakteristiska värden för bärförmåga och deformationsegenskaper kan, om tillräckligt antal prov föreligger, bestämmas enligt avsnitt 2:33 samt Boverkets handbok Dimensionering genom provning. Jfr. avsnitt 4:23,

Om provbelastningar är utförda i litet antal, skall resultatfördelning från

provningen endast användas för att kontrollera att empiriskt beräkningsförfarande är tillämpligt för planerad utformning av geokonstruktionen

vid rådande jord- och grundvattenförhållanden. Konstruktionen skall i brott- och bruksgränstillstånd dimensioneras enligt avsnitt 4:31 respektive

4:32.

59

4:4 Material BFS 1993: 58 4 GEOKONSTRUKTIONER 4:5 Utförande 4:6 Kontroll

4:4 Material

Råd: Allmänna regler om material finns i avsnitt 2:4,

Utförande

Råd: Allmänna regler om utförande finns i avsnitt 2:35.

En arbetsplan skall, i samråd med geoprojektören, upprättas för utförandet av geokonstruktioner i GK2 och GK3.

Råd: Arbetsplanen bör anvisa tillvägagångssätt och ordningsföljd för arbetena samt restriktioner med hänsyn till exempelvis skadliga deformationer. Arbetspianen bör kopplas till utförd dimensionering och till kontrollplanen.

Under utförandet skall dagbok föras som dokumenterar utfört arbete,

nederbörd, temperatur och övriga iakttagelser som kan vara av värde vid

utvärdering av konstruktionen.

4:6 Kontroll

Råd: Allmänna regler om kontroll finns i avsnitt 2:6.

Grundkontroll av geokonstruktioner skall, i samtliga geotekniska klasser, omfatta kontroll av överensstämmelse mellan verkliga jord-, berg- och grundvattenförhållanden och de förutsättningar på vilka projekteringen baserats.

Tilläggskontroll av geokonstruktioner i GK2 skall omfatta objektsanpas-

sad kontroll av konstruktionens bärförmåga, funktion och beständighet samt inverkan på omgivningen.

Tilläggskontroll av geokonstruktioner i GK3 skall utföras enligt reglerna för GK2 med följande tillägg. Egenkontroll skall kompletteras med kontroll utförd av en från det aktuella projektet oberoende sakkunnig.

60

5 TRÄKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 5:1 Krav 5:2 Förutsättningar

D TRÄKONSTRUKTIONER

Krav

Råd: Allmänna krav finns i avsnitt 2:1.

5:11 Beständighet

Träkonstruktioner skall utformas och utföras så att skadliga angrepp av röta och virkesförstörande insekter förhindras. Stål i förbindningar skall skyddas mot skadlig korrosion och limfogar skall ha tillfredsställande beständighet.

5:2 Förutsättningar

Råd: Allmänna förutsättningar finns i avsnitt 2:2.

5:21 Klimatklasser

Vid dimensionering av träkonstruktioner skall fuktens inverkan på bärförmåga och styvhet beaktas. Detta skall göras genom att konstruktionsdelar hänförs till en av följande klimatklasser med omräkningsfaktorer vid bestämning av dimensionerande värden,

Klimatklass 0 karakteriseras av en miljö vars relativa fuktighet endast under några få veckor per år överstiger 65 procent och i genomsnitt inte överstiger 40 procent. Klimatklass I karakteriseras av en miljö vars relativa fuktighet endast under några få veckor per år överstiger 65 procent och aldrig når 80 procent. Klimatklass 2 karakteriseras av en miljö vars relativa fuktighet endast under några få veckor per år överstiger 80 procent. Klimatklass 3 karakteriseras av en miljö som ger ett större fuktinnehåll i trämaterialet än det som svarar mot klimatklass 2.

61

5:2 Förutsättningar BFS 1993: 538 35 TRÄKONSTRUKTIONER

5:22 Lasters varaktighet

Inverkan av lasters varaktighet på bärförmåga och styvhet skall beaktas vid dimensionering av träkonstruktioner. Detta skall ske genom särskilda omräkningsfaktorer «, och K, enligt avsnitten 5:3121 och 5:322. Faktorerna skall bestämmas med hänsyn till den lastgruppering som anges i följande tabell (a).

Tabell a. Lastgruppering med hänsyn till lasters varaktighet

Lasttyp Sammanlagd Exempel på lasttyper!

varaktighet

Permanent last Lasttyp P mer än I0 år Egentyngd av permanenta byggnadsdelar.

Variabel last

Lasttyp A mellan 6 månader Den bundna lastdelen av nyttig

och 10 år last av inredning och personer.

Snölast med vanligt värde.

Lasttyp B mellan I vecka och 6 | Den fria lastdelen av nyttig last av månader inredning och personer.

Vindlast med vanligt värde.

Snölast med karakteristiskt värde,

Last på betongformar och liknan-

de provisoriska konstruktioner. Lasttyp C mindre än I vecka Vindlast med karakteristiskt vär-

de. Enstaka koncentrerad last på yttertak. ! Angivna exempel är endast avsedda som allmänna råd.

62

5 TRÄKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 5:2 Förutsättningar

5:23 Karakteristiska materialvärden för träbaserade material

De karakteristiska värden som anges i följande tabeller (a) —(c) skall an-

vändas vid beräkning av bärförmåga och styvhet hos konstruktionsvirke, limträ samt träbaserade konstruktionsskivor (K-plywood, K-board, K-spånskivor och golvspånskivor).

För balkar med tvärsnittsmått större än 300 mm skall angivna värden

korrigeras med hänsyn till eventuella volymeffekter.

Råd: För limträ kan volymeffekten vid böjning och dragning paralellt fibrerna

beaktas genom att /my och /x enligt följande tabell (a) multipliceras med

faktorn Kp.

0,2

(F) för 300 < h < 600 (2)

K= ! 0,87 för h > 600 (b) där A är aktuell balkhöjd (mm).

Om flera virkesdelar samverkar och hållfasthet och styvhet därigenom

kan påvisas öka, t.ex. vid sponter, får högre karakteristiska värden än de som anges i tabell (a) tillämpas.

63

5:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 5 TRÄKONSTRUKTIONER

Tabell a. Karakteristiska värden (MPa) för beräkning av bärförmåga och styvhet hos konstruktionsvirke och limträ.

Konstruktionsvirke — K30 K24 K18 Ki2 Limträ! L40 130 L20 -— —

Hållfasthetsvärden Böjning parallellt fibrerna fin, | 38? 30? 24 18 12

Dragning parallellt fibrerna fi | = 27 20 16 11 8

Dragning vinkelrätt fibrerna

Jo0k 0,5 0,5 0,5 0,5 | 0,5

Tryck parallellt fibrerna fx 36 29 23 17 14 Tryck vinkelrätt fibrerna /iwor 8 7 7 7 7 Längsskjuvning Ax” 4: 3 3 3 3

Styvhetsvärden för bärförmågeberäkningar Elasticitetsmodul Er, 10400 | 8700 I 6900 I 35100 | 4200 Skjuvmodul Gr 700 600 450 350 | 300

Styvhetsvärden för deformationsberäkningar Elasticitetsmodul parallellt fibrerna Ex 13000 | 12000 I 10500 | 2000 | 8000 Elasticitetsmodul vinkelrätt fibrerna E9ox 450 400 350 300 250 Skjuvmodul Gy 850 800 700 600 500

" Angivna karakteristiska värden för limträ avser balktvärsnitt med höjden < 300 mm. " Värden för tvärskjuvning får sättas lika med halva värdet för längsskjuvning, "Vid böjning med momentvektorn vinkelrätt mot limfogsplanen får dock Jmr Sättas till högst 30 MPa för L40 och högst 24 MPa för L30. " Angivet värde avser balkar med rektangulär sektion. För balkar med icke rektangulär sektion gäller /y, = 3 MPa.

64

5 TRÄKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 5:2 Förutsättningar

Tabell b. Karakteristiska värden (MPa) för beräkning av bärförmåga och styvhet hos K- plywood.

Hållfasthetsklass

K-plywood P40 P30 P20

Hållfasthetsvärden Böjning kring en axel i skivans plan fax' 40 30 20 Dragning parallellt skivans plan fy 35 25 20 Dragning vinkelrätt skivans plan /ook 0,5 0,5 0,5 Tryck parallellt skivans plan /q! 30 25 20 Tryck vinkelrätt skivans plan /ioor 7 7 7 Panelskjuvning fx? 3 3 3 Skiktskjuvning fy? I l 1

Styvhetsvärden för bärförmågeberäkningar Elasticitetsmodul parallellt skivan Exy! 8 700 8 700 6 900 Skjuvmodul vid panelskjuvning Gry” 450 450 350

Styvhetsvärden för deformationsberäkningar Elasticitetsmodul parallellt skivan £y! 12000 12 000 10 500 Skjuvmodul vid panelskjuvning Gy? 600 600 500

! Endast faner med fiberriktningen parailell med påkänningsriktningen skall medräknas. Värdena förutsätter att minst två faner är verksamma. Om endast ett faner är verksamt, reduceras värdet till hälften. ? Samtliga faner får medräknas. Angivna värden avser skjuvpåkänning parallellt med någon fiberriktning. I 45” vinkel får det dubbla värdet antas. > Samtliga faner får medräknas.

3 13-0597 65

5:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 5 TRÄKONSTRUKTIONER

Tabell c. Karakteristiska värden (MPa) för beräkning av bärförmåga och

styvhet hos K-board, K-spånskiva och golvspånskiva.

K-board K-spånskivor Golvspånskivor (£> 19 mm) Fållfasthetsklass Skivtjocklek £ (mm)

K50 i K40 | K35 | Kl3 | <1I4 i 14-19] > 19

Hållfasthetsvärden

Böjning kring en axel i skivans

plan fik 44 | 38 | 31 | 13,5 | 20 18 16

Dragning parallellt

skivans plan fx 25 22 20 6 10 9 8

Dragning vinkelrätt

skivans plan Asor 0,85 | 0,85 i 0,65 I 0.1 0,6 | 0,5 0,4 Tryck parallellt

Styvhetsvärden för bärförmågeberäkningar Elasticitetsmodul böjning Erk 4000 i 4000 I 3 500 | 2000 i 2000 i 1800 I 1 800 Dragning och tryck Eirko EoRk 4000 | 4000 I 3500 i 2.000 I I 800 | 1500 | 1 500 Skjuvmodul Grey 1700 :; 1700 | 1500 | 800 i 900 i 700 | 700

Styvhetsvärden för deformationsberäk- Hingar Elasticitetsmodul böjning Ex 6 700 I 5.000 1 4500 i 3000 I 4000 I 3 500 | 3.000 Dragning och tryck Ex, Ex 6 700 i 5.000 I 4 500 | 3000 | 2600 | 2400 i 2200 Skjuvmodul G;, 3350 | 2100 I 1900 i 1300 | 1300 | 1200 I 1100

66

5 TRÄKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 5:2 Förutsättningar

5:24 Karakteristisk bärförmåga hos träförband

Bestämning av karakteristiska värden för bärförmågan hos träförband

skall göras med beaktande av de egenskaper hos trävirke och fästelement som har betydelse för dess bärförmåga och beständighet.

Råd: Bestämning av karakteristiska värden utgående från provningsresultat bör

ske enligt Boverkets handbok Dimensionering genom provning.

241 Spikförband vid tvärkraft

TTT gn arp fyr |

HIN | UT

uf HO Vil |

Ju ( / I | J | WH MO | i

| | ML HL

KLIN la la I all te

Figur a. Förankringslängd för spik.

Råd: Om förutsättningarna i avsnitt 5:4 är uppfyllda kan karakteristiskt värde

på bärförmågan per skär vid tvärkraft R,, (N) för en spik bestämmas

enligt följande formier (a) och (b).

Ry = 150 d!-7— för kvadratisk eller räfflad trådspik (a)

Ry = 125 db7— för rund spik (b)

där d är spikens minsta tvärmått (mm). Värdet på R,, enligt formlerna gäller under förutsättning att spikarna är inslagna vinkelrätt mot fiberriktningen,

] tjockleken hos den tunnaste virkesdelen är minst 7d,

spikarnas förankringslängder inklusive spets enligt figur (a) uppgår till

I, > 8d för tvåskärig spik från båda sidor bh > Vd för slät spik !, > 8d för kamspik och ruligängad spik,

— avståndet i fiberriktningen mellan spikar och mellan en spik och en

obelastad virkesände är minst 10d samt avståndet mellan en spik och en

belastad virkesände är minst 15d, — avståndet tvärs fiberriktningen mellan spikar och mellan en spik och en

obelastad virkeskant är minst 5d samt avståndet mellan en spik och en

belastad virkeskant är minst 10d och — förbandet innehåller minst 2 spikar,

67

5:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 5 TRÄKONSTRUKTIONER

Vid tunnare virkesdelar eller kortare förankringslängder reduceras värdet på Ry för respektive skär proportionellt mot den tunnaste virkesde-

lens tjocklek eller den kortaste förankringslängden. Virkestjockleken och förankringslängden /, förutsätts dock vara minst 5d. Förankringslängden

4 förutsätts vara minst 8d för slät spik respektive 5d för kamspik och

rullgängad spik. Vid enskärigt förband förutsätts dessutom att /, inte är mindre än halva spikens längd. Om måttet /; enligt figur (a) är större än

3d, kan spikarna från sidostyckena röra varandra i mittstycket.

:242 Spikförband vid utdragskraft

7

|

CN

SSI ÖS.

Mossen AOLST: äre

BO

Figur a. Utdragsbelastad spik.

Råd:

Om förutsättningarna i avsnitt 5:4 är uppfyllda kan karakteristiskt värde på bärförmågan vid utdragskraft för en spik förankrad i trävirke bestämmas som det minsta värdet på R,, enligt följande formler (a) (c).

dl (2)

Rx =91 dihy + d fy endast slät spik (b)

d? fak endast kamspik och rullgängad spik (c)

Värdet på Ru gäller både vid spikning vinkelrätt mot fibrerna och vid

symmetrisk skråspikning under förutsättning att — förankringslängden / är minst 12d för slät spik och minst 84 för kamspik och ruilgängad spik,

— spikarna bildar en vinkel med fiberriktningen som är 45? eller större och - Spikarna inte är slagna i ändträ.

Hållfasthetsparametrarna fi, och / väljs enligt följande tabell (a). För

kamspik avser förankringslängden I endast den kamförsedda delen av spiken.

68

5 TRÄKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 5:2 Förutsättningar

Tabell a. Hållfasthetsparametrarna fix och fix i (MPa) vid utdragsbelastad spik.

ik Jar

Kvadratisk och räffiad spik 0,9 50 Rund spik 0,7 50 Kamspik, ruligängad spik 3 50 Varmförzinkad kamspik 2 50 ? Värdena förutsätter att dy > 2,5 d.

:243 Skruvförband vid tvärkraft (bultförband)

Råd: För en skruv kan det karakteristiska värdet på bärförmågan per skär vid tvärkraft bestämmas som det minsta värdet på R,, (N) enligt följande formier (a)— (e).

| 6(xy tykra td endast enskärigt förband (2)

Rn tcd endast tvåskärigt förband (b)

Ry = I 24x,t,d (c) 4 xt d+22d? (d)

| 302 Akira Ve (e)

BETECKNINGAR ! virkestjocklek (mm) d skruvens diameter (mm) - skruvmaterialets sträckgräns (MPa) K faktor som beaktar vinkein a mellan kraft- och fiberriktningen och som kan bestämmas enligt nedanstående figur (a) eller formlerna (g)— (h) a vinkel mellan kraft- och fiberriktningen Vid tvåskärigt förband betecknar index 1 sidostycke och index 2 mellanstycke. Vid enskärigt förband förutsätts att index väljs så att

Kil, EK hb (0 Värdet på R,, förutsätter att avståndet mellan skruvar längs fiberriktningen och mellan en skruv och en virkesände är minst 7d samt att avståndet mellan skruvar tvärs fiberriktningen och mellan en skruv och en belastad virkeskant är minst 4d. Avståndet mellan en skruv och en obelastad virkeskant kan dock vara minst 2d. I förband med stål och trå kan normalt högre värden påräknas.

69

K 1 a

d=6 mm

. RA

0,8 I]

RR d=12 mm 0,6 d=20 mm

SR

d=24 mm 0,4

0,2

0. — -. Oo 102 202 302 402 50? 609 709 BOe 300

Figur a. Faktorn « vid skruvförband.

Kyp

Kyg COS? 0 + sin? a« (2)

Ky = 0.45 +8d”'5

(h)

70

5 TRÄKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 5:2 Förutsättningar

:244 Träskruvstförband vid tvärkraft

Råd: För en träskruv, monterad vinkelrätt mot fiberriktningen, kan det karakteristiska värdet på bärförmågan per skär vid tvärkraft bestämmas som det minsta värdet på R,, (N) enligt följande formier (a)—(c).

24x,td (a) Ru =) 4 knyt, d+2208? (b)

fyr 26 fl AJS |

26 £ Vatra V Ts (0)

BETECKNINGAR 4 tjockleken hos virkesdelen närmast skruvhuvudet (mm) d skruvens halsdiameter (mm) K faktor som beaktar vinkeln a mellan kraft- och fiberriktningen enligt avsnitt 5:243 Jak sträckgränsen för materialet i träskruven (MPa).

Värdet på R,, förutsätter att förbandet består av minst två skruvar och att avståndsreglerna i avsnitt 5:243 tillämpas. Vidare förutsätts att virkestjockleken är minst 2d och att skruvens förankringslängd är minst 8d. Om förankringslängden är mindre än 8d, reduceras R,, proportionellt mot längden. Förankringslängden förutsätts dock inte underskrida 5d. I förband med stål och trä kan normalt högre värden påräknas.

:245 Träskruvsförband vid utdragskraft

Råd: För en träskruv, monterad vinkelrätt mot fiberriktningen, kan det karakteristiska värdet på bärförmågan vid utdragskraft R,, (N) bestämmas eniigt följande formel (a).

Ry = 11 (25+d) (—d) (a)

BETECKNINGAR d skruvens halsdiameter (mm) I, den gängade förankringslängden (mm)

':246 Limförband

Det karakteristiska värdet på skjuvhållfastheten i ett limförband får sättas högst lika med det lägsta karakteristiska värdet på skjuvhållfastheten för de material som ingår i förbandet. I andra typer av limförband än mellan oskarvade lameller samt mellan oskarvade flänsar och liv i balkar skall risken för ojämn spänningsfördelning beaktas.

7

5:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 5 TRÄKONSTRUKTIONER beräkning och provning

5:3 Verifiering genom beräkning och provning

Råd: Allmänna regler om verifiering finns i avsnitt 2:3.

D :'31 Dimensionering i brottgränstillstånd

'311 Beräkning av krafter och moment

Råd: Vid beräkning av krafter och moment i träkonstruktioner kan det för trämaterial förutsättas ett rätlinjigt samband mellan påkänning och töjning.

Förskjutningar i mekaniska förband skall beaktas. Vid samverkan mellan flera förbindare i ett förband skall kraftfördelningen inom förbandet bestämmas med hänsyn till virkesdelarnas deformation samt till förbindarnas styvhet och deformationsförmåga. Fuktrörelser i träkonstruktioner skall beaktas, om de har betydelse för bärförmågan. Vid bestämning av tvärsnittsstorheter skall inverkan av tvärsnittsreduktion beaktas. Hål på grund av skruv, träskruv och spik behöver dock inte beaktas, om förbindarnas tvärsnittsmått är högst 6 mm. Vid beräkning av tvärkrafter i en balk upplagd på underkanten och belastad på överkanten får sådan belastning försummas som är placerad på mindre avstånd från det teoretiska upplaget än balkhöjden.

'312 Beräkning av bärförmåga

Bärförmågan hos en träkonstruktion skall bestämmas enligt elasticitetsteorin om inte annat kan påvisas vara riktigare. Det skall dock beaktas att bärförmågan hos trämaterial kan begränsas av stukning.

Råd: För konstruktionsvirke och limträ kan normalt den idealiserade arbetskurvan i följande figur (a) antas gälla.

> |

h

Mm

10,8 fo

72 Figur a. Idealiserad arbetskurva för trä.

5 TRÄKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 5:3 Verifiering genom beräkning och provning

Vid förband med dragpåkänning vinkelrätt mot fiberriktningen skall risken för fläkning beaktas.

:3121 Dimensionerande rmaterialvärden

Dimensionerande värden för hållfasthet, bärförmåga, elasticitetsmodul och skjuvmodul i brottgränstillstånd skall bestämmas enligt följande form-

ler (2)— (d).

BETECKNINGAR JA Rx — karakteristiskt värde för hållfasthet respektive bärförmåga enligt avsnitten 5:23 och 5:24 Erk karakteristiskt värde för elasticitetsmodul vid bärförmåga enligt avsnitt 5:23 Ork karakteristiskt värde för skjuvmodul vid bärförmåga enligt avsnitt 5:23 Ym partialkoefficient för bärförmåga Yn partialkoefficient för säkerhetsklass enligt avsnitt 2:115 Kr omräkningsfaktor som beaktar inverkan av fukt och belastningens varaktighet enligt avsnitten 5:21 och 5:22. Värdena på x, anges i följande tabeller (a) —(e)

I brottgränstillstånd skall värdet på partialkoefficienten y,, sättas lika med 1,25. För typgodkända eliter tillverkningskontrolierade konstruktioner där dimensionering och tillverkning sker på ett sådant sätt att en mindre spridning av hållfasthetsegenskaperna kan förväntas, får dock y, i brottgränstillståndet sättas lika med 1,15.

73

5:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 5 TRÄKONSTRUKTIONER beräkning och provning

Tabell a. Omräkningsfaktorn «, för beräkning av bärförmåga hos konstruktionsvirke och limträ i klimatklasserna 0, I och 2!.

Kortvarigaste last i en lastkombination?

Hållfasthetsklasser P eller A B C

Jm JoJo ER, GR

L40 0,60 0,75 0,85 L30, K30 0,65 0,80 0,90 L20, K24 0,70 0,85 1,00 Ki8, Kl2 0,75 0,90 1,00

Joo alla klasser 0,40 0,60 0,80

Joom K alla klasser 0,60 0,75 0,85

I För klimatklass 3 multipliceras med ytterligare en faktor 0,85. | ? Värdena refererar till den last i en lastkombination som har den kortaste varaktigheten. P, A, B och C betecknar lasttyper med varaktighet enligt avsnitt 5:22.

Tabell b. Omräkningsfaktorn «, för beräkning av bärförmåga hos K-plywood i klimatklass 1!.

Kortvarigaste last i en lastkombination?

Piywoodkvalitet P eller A B C

Inti te

P40 0,60 0,75 0,85 P30 0,65 0,80 0,90 P20 0,70 0,85 1,00

foo, fa905 Jan h alla klasser 0,60 0,75 0,85

Er, Gr P40, P30 0,60 0,75 0,85 P20 0,70 0,85 1,00

' I klimatklass 0 får värdena höjas med 10 procent jämfört med värdena i klimatklass I, I klimatklass 2 skall värdena multipliceras med faktorn 0,7 och i klimatklass 3 med faktorn 0,6. För dragning parallellt med fibrerna får faktorerna sättas till 0,9 respektive 0,75. > Värdena refererar till den last i en lastkombination som har den kortaste varaktigheten. P, A, B och C betecknar lasttyper med varaktighet enligt avsnitt 5:22.

74

5 TRÄKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 5:3 Verifiering genom beräkning och provning

Tabell c. Omräkningsfaktorn «, för beräkning av bärförmåga hos K-spånskivor och golvspånskivor. Kortvarigaste last i | Klimatklass O | Klimatklass I Klimatklass 2?

en lastkombination!

P eller A 0,45 0,4 0,3 B 0,6 0,55 0,4

C 0,8 0,7 0,5

! Värdena refererar till den last i lastkombinationen som har den kortaste varaktigheten. P, A, B och C betecknar lasttyper med varaktighet enligt avsnitt 5:22. > Angivna värden gäller spånskivor av kvalitet V313

Tabell d. Omräkningsfaktorn «, för beräkning av bärförmåga hos K-board.

Kortvarigaste last i j Klimatklass O | Klimatklass I | Klimatklass 2? en lastkombination'

P eller A 0,45 0,4 0,25 B 0,6 0,55 0,35 C 0,8 0,7 0,45 ! Värdena refererar till den last i lastkombinationen som har den kortaste varaktigheten, P, A, B och € betecknar lasttyper med varaktighet enligt avsnitt 5:22. > För hållfasthetsklass K13 skall angivna värden multipliceras med faktorn 0,6.

Tabell e. Omräkningsfaktorn x, för beräkning av bärförmågan hos träför-

band.

Förband Kortvarigaste last i | Klimatklass Klimatklass Klimatklass en lastkombination'! | 0 och i 2 3?

Trä, plywood eller stål mot trä P eller A 0,7 0,7 0,6 B 0,8 0,8 0,7 C 1,0 1,0 0,8

Spånskiva eller träfiberskiva mot trä

P eller A 0,45 0,33 om B 0,6 0,55 R C 0,8 0,7 — ! Värdena refererar till den last i en lastkombination som har den kortaste varaktigheten. PÅ A, B och C betecknar lasttyper med varaktighet enligt avsnitt 5:22. "För utdragsbelastad spik eller skruv skall omräkningsfaktorn för klimatklass 3 multipliceras med ytterligare en faktor 0,8.

75

5:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 5 TRÄKONSTRUKTIONER beräkning och provning

:3122 Dragning

Råd: Bärförmågan vid ren dragning Ri, kan bestämmas enligt följande formel

(a).

Rya = Aha (2)

BETECKNINGAR

Aa dimensionerande värde för dragning parallellt med eller vinkelrätt mot fiberriktningen Å tvärsnittsarea

:3123 — Tryck

Bärförmågan vid tryck skall beräknas med hänsyn till risken för stabilitetsbrott och för prägling av lokalt tryck.

Råd: Bärförmågan Ro för en tryckt, homogen stång av konstruktionsvirke eller

limträ kan bestämmas enligt följande formel (a).

Rea = Ke Jod AÅ (a)

BETECKNINGAR

Jaa dimensionerande värde för tryck parallellt med fiberriktningen Å stångens tvärsnittsarea Ke reduktionsfaktor som beaktar risken för knäckning och som kan bestämmas enligt nedanstående figur (a) eller formlerna (b)—(e)

Ä stångens slankhetstal = //i, där I. är stångens knäckningslängd

bestämd med hänsyn till fixering och inspänning i intilliggande konstruktioner och i är tvärsnittets tröghetsradie

Ko 1 0,9 N

os

0,4

0,3

hn

0.2 NN

nd

0,1 SL SN 0 Å 0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 16 Figur a. Reduktionsfaktorn K, för konstruktionsvirke med Epy/fa = 300.

5 TRÄKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 5:3 Verifiering genom beräkning och provning i för å < 27 (b)

Om förutsättningarna i avsnitten 5:41 och 5:42 är uppfyllda, kan B sättas lika med 0,2 för konstruktionsvirke och 0,1 för limträ.

:3124 — Böjning

Råd: Bärförmågan Rmna vid böjning kring en huvudaxel kan bestämmas enligt följande formel (a).

Roma = Kinst PV Jana (a)

BETECKNINGAR

fmg dimensionerande böjhållfasthet

HH böjmotstånd enligt elasticitetsteorin

Kinst reduktionsfaktor som beaktar risken för vippning. Om förutsättningarna I avsnitten 5:41 och 5:42 är uppfyllda, kan Kins bestämmas enligt följande figur (a) eller formlerna (b)—(e)

0

Am 0 0,25 0,5 0,75 1 1,25 1,5 1,75 2 2,25 2,5 2,75 3

Figur a. Reduktionsfaktorn K;,s

71

5:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 5 TRÄKONSTRUKTIONER

beräkning och provning

I för A, = 0,75 (b)

Kin«= dd 1,56—0,75 Am — för 0,75 < In < 1,4 (c)

I för 1,4 < Am (d)

Am Å 1 = — fad e : md er ( ) BETECKNINGAR

Åm slankhetsparameter vid böjning

md dimensionerande böjhållfasthet

md cr kritisk böjpåkänning vid stabilitetsbrott, beräknad enligt elasticitetsteorin med dimensionerande värden på elasticitetsmodul

och skjuvmodul

'3125 — Skjuvning

Inverkan av spänningskoncentrationer vid plötsliga tvärsnittsförändringar, t.ex, inskärningar vid upplag, skall beaktas.

:3126 Dragning och böjning

Råd: Följande villkor (a) och (b) bör uppfyllas.

Smxd Sm Sa

tim + <1

Rymxå " Rwmyd Ria (2) k S; mxd + Smv myvd + Sj td < | ” Rmxd Rmyg Ria (b)

BETECKNINGAR

Smad»Smyd — dimensionerande lasteffekt av böjmoment kring x- resp. yaxeln Sd dimensionerande lasteffekt av dragkraft Rmxds Rmyg — dimensionerande bärförmåga vid böjning enligt avsnitt 5:3124 Rua dimensionerande bärförmåga vid dragning enligt avsnitt

5:3122

För rektangulärt tvärsnitt kan A,, sättas till 0,7 och för övriga tvärsnitt till

0.

78

35 TRÄKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 5:3 Verifiering genom beräkning och provning

:3127 = Tryck och böjning

Råd: Vid böjning och tryck utan risk för knäckning, dvs. om A = 27, bör

följande vilikor (a) och (b) uppfyllas.

Sm d 5 d Sed ?

+ kal FK ON) = i

Rmxd ”"Rymyd ( Rea ) (2) k 5, mxd + Sj myd + Sca cd XV <i1I b = Rmxd Rmyd ( Reg ( )

BETECKNINGAR

Smxd> Smyg — dimensionerande lasteffekt av böjmoment kring x- resp. yaxeln Sca dimensionerande lasteffekt av tryckkraft Rmxd> Rmyg — dimensionerande bärförmåga vid böjning enligt avsnitt

5:3124

Roa dimensionerande bärförmåpga vid tryck enligt avsnitt 5:3123 km reduktionsfaktor enligt avsnitt 5:3126

Vid böjning och tryck där risk för knäckning kan föreligga, dvs. om

A > 27, bör följande villkor (c) och (d) uppfyllas.

Smad S vå Scå

tik + =

Rymxd jm Ryd Reg (0) k S mxd + S, myd + S cd <4 d v Ryxd Ryd Reg ( )

BETECKNINGAR

Smxd» Smyg — dimensionerande lasteffekt av böjmoment kring x- resp. yaxeln beräknad utan hänsyn till stångens deformation Sed dimensionerande lasteffekt av tryckkraft Rmsxd> Rmyg = dimensionerande bärförmåga vid böjning enligt avsnitt 5:3124 Rog dimensionerande bärförmåga vid tryck enligt avsnitt 5:3123

km reduktionsfaktor enligt avsnitt 5:3126

79

5:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 5 TRÄKONSTRUKTIONER beräkning och provning

5:32 Dimensionering i bruksgränstillstånd

321 Beräkning av krafter och moment

Råd: Beräkningsmodell bör i tillämpliga delar väljas enligt avsnitt 5:311. Om en lastkombination består av laster med olika varaktighet enligt avsnitt 5:22, beräknas den totala lasteffekten som summan av de enskilda lasteffekterna.

'322 Dimensionerande materialvärden

Dimensionerande värden i bruksgränstillstånd skall bestämmas enligt följande principformel (a).

Eq = sök Ym (2)

BETECKNINGAR Ea dimensionerande materialvärde Ks omräkningsfaktor som beaktar klimatklass och belastningens varaktighet. Om inget annat påvisas gälla, skall de värden, på x, som anges i följande tabeller (a)—(c) för konstruktionsvirke, limträ och konstruktionsskivor användas Ex karakteristiskt grundvärde för beräkning i bruksgränstillstånd, t.ex. £, (eller Gy) för styvhetsberäkning enligt avsnitt 5:23 Ym partialkoefficient som får sättas till 1,0 i bruksgränstillstånd

80

5 TRÄKONSTRUKTIONER BFS 1993: 58 5:3 Verifiering genom beräkning och provning

Tabell a, Omräkningsfaktorn x, för beräkning av styvhet hos konstruktionsvirke och limträ. Lasttyp! Klimatklass Klimatklass Klimatklass 0 och I 2 3

P 0,55 0,45 0,3 A 0,65 0,55 0,4 B 0,8 0,7 0,55 C 1,0 0,9 0,8

! P.A, B och C betecknar lasttyper med olika varaktighet enligt avsnitt 5:22.

Tabell b. Omräkningsfaktorn x, för beräkning av styvhet hos K-plywood. Lasttyp! Klimatklass Klimatklass Klimatklass 0 och I 2 3

P 0,55 0,5 0,3 Å 0,65 0,6 0,35 B 0,8 0,7 0,5 C 1,0 0,9 0,65

I PA, B och C betecknar lasttyper med olika varaktighet enligt avsnitt 5:22.

Tabell c. Omräkningsfaktorn «, för beräkning av styvhet hos K-board, Kspånskiva och golvspånskiva. Lasttyp! Klimatklass Klimatklass 0 och 1 2

P 0,3 0,2 A 0,4 0,3 B 0,55 0,4 C 0,8 0,55

! P.A, B och C betecknar lasttyper med olika varaktighet enligt avsnitt 5:22.

81

5:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 5 TRÄKONSTRUKTIONER beräkning och provning

'323 Svikt

För träbjälklag skall risken för besvärande svängningar beaktas.

Råd: Svängningsbenägenheten hos ett bjälklag kan bedömas i enlighet med vad

som anges i Boverkets handbok Svängningar, deformationspåverkan och

olyckslast. För bostadsbjälklag med massiva träbjälkar i huvudbärriktningen kan följande förenklade beräkningsmetod användas för att bedöma bjälklagets svängningsbenägenhet, Nedböjningen hos en enskild bjälke i ett träbjälklag bör inte överstiga 1,5 mm under inverkan av en kortvarig punktlast (K, = 1), vars dimensio-

neringsvärde är 1,0 kN. Bjälken förutsätts vid beräkningen vara fritt upplagd och belastad i sin mittpunkt. Eventuell lastfördelning till angränsande bjälkar får tillgodoräknas, Om samverkan mellan bjälkar och golv-

skiva utnyttjas vid beräkningen, bör utförandet av fogningen omfattas av tilläggskontroll enligt avsnitt 2:6.

5:33 Verifiering genom provning

I brottgränstillstånd skall dimensioneringsvärdet R, bestämmas enligt föl-

jande formel (a).

Ras EA Ymp Yn (a)

BETECKNINGAR Ra karakteristiskt värde på bärförmågan enligt avsnitt 2:33 Kr omräkningsfaktor för reduktion av bärförmåga med hänsyn till

inverkan av fukt och lastens varaktighet enligt avsnitten 5:21 och 5:22 Yn partialkoefficient för säkerhetsklass enligt avsnitt 2:115

Ymp partialkoefficient för bärförmåga som får väljas lika med y, enligt avsnitt 5:3121

Råd: Dimensioneringsvärden för bruksgränstillstånd kan bestämmas enligt

Boverkets handbok Dimensionering genom provning.

82

3 TRÄKONSTRUKTIONER BES 1993: 58 5:4 Material

5:4 Material

Råd: Allmänna regler om material finns i avsnitt 2:4. I följande avsnitt ges exempel på material och fästelement som uppfylier dessa krav för träkonstruktioner.

5:41 Konstruktionsvirke

Råd: Sidoutböjningen för obelastade konstruktionselement bör inte vara större än 1/300 av längden, om risk för instabilitet föreligger.

:411 Visuellt sorterat konstruktionsvirke

Råd: Visuellt sorterat, sågat eller hyvlat konstruktionsvirke hänförs till hållfasthetsklasserna K30, K24, K18 och K12, om det är sorterat och märkt enligt följande.

K30: T30 enligt — [1] Instruktion för sortering och märkning av T-virke, (femte upplagan 1981) utfärdad av T-virkesföreningen, — [2] Sorteringsregler for konstruktionstre, Anneks A i dansk standard DS 413 (4. oplag, 1982), — [3] de finska sorteringsreglerna utarbetade av VTT, Sahatavaran lujuuslajittelupas, — [4] Kvalitetskrav til trelast for konstruktive foremål, NS 3080 (utgåva 2, 1988) eller $10 enligt UN/ECE 13] Recommended standard for stressgrading of coniferous sawn timber, utarbetad av ECE Timber Committee.

K24: T24 enligt — [1], [2], [3] och [4] ovan, S8 enligt [5] ovan eller SS enligt [6] Softwood grades for structural use, British Standard BS 4978:1988

Ki8: TI8 enligt — [1], [3] och [4] ovan, S6 enligt [5] ovan eller GS enligt [6] ovan.

K12: Omärkt virke — som uppfyller kraven i SS 23 01 30, — enligt [4] ovan, eller — av sort V eller bättre enligt Sortering av sågat virke av furu och gran, utgiven av Föreningen Svenska Sågverksmän, 1976. Dock får måttet för flatböj inte överskrida 5 mm på en sträcka av 2 m.

Ansvaret för sortering av virke till håilfasthetsklass K12 vilar på leverantören. 83

5:4 Material BES 1993: 58 5 TRÄKONSTRUKTIONER

:412 Maskinellt hållfasthetssorterat konstruktionsvirke

Råd: Till konstruktionsvirke i hållfasthetsklasserna K30, K24 och K18 hänförs maskinellt hållfasthetssorterat konstruktionsvirke som sorteras, kontrolleras och märks enligt Statens planverks godkännanderegler (PFS 1978: 3)

Maskinellt hållfasthetssorterat konstruktionsvirke.

:413 Fingerskarvat konstruktionsvirke

Råd:

Till konstruktionsvirke i hållfasthetsklasserna K30, K24 och K18 hänförs fingerskarvat konstruktionsvirke som tillverkas, kontrolleras och märks enligt Statens planverks godkännanderegler (PFS 1975:7) Fingerskarvat konstruktionsvirke.

:414 Rundvirke

Råd; Till konstruktionsvirke i hållfasthetsklass K30 hänförs rundvirke utan lös

röta eller på djupet gående gångar efter virkesförstörande insekter.

Rundvirke till permanenta konstruktioner bör inte ha bark.

5:42 Limträ

Råd: Till limträ hänförs limmade träelement uppbyggda av minst fyra lameller

med fibrerna orienterade i elementens längdriktning. Limträ i hållfast-

hetsklasserna L40, L30 och L20 tillverkas, kontrolleras och märks enligt

L- regler, Svensk limträkontroll 1983: 1.

Sidoutböjningen för obelastade konstruktionselement bör inte vara

större än 1/500 av längden om risk för instabilitet föreligger.

5:43 Konstruktionsskivor

Räd: Konstruktionsskivor av K-plywood och K-board bör ha de egenskaper och

uppfylla de krav på tillverkning, kontroll och märkning som anges i

Statens planverks godkännanderegler (1975: 5) Träbaserade skivmaterial

— tillverkning och kontroll.

Konstruktionsskivor av K-spånskivor och golvspånskivor bör ha de egenskaper samt uppfylla de krav på tillverkning, kontroll och märkning

som anges i NKB:s produktregler 5 Spånplader.

84

BFS 1993: 58 5:4 Material

5 TRÄKONSTRUKTIONER

5:44 Förband

:441 Mekaniska förbindare

Råd: Trådspik med ett tvärsnitt d = 6 mm och ett minsta karakteristiskt

brottmoment enligt följande tabell (a) bör användas. För kvadratisk och räfflad spik är d (mm) minsta tvärmått och för rund spik diametern. I skruvförband bör användas skruv i hållfasthetsklass 4.6 enligt SS 2265

och mutter i hållfasthetsklass 4 enligt SS 2268.

Vid skruvförband och vid förband med träskruv bör användas brickor av stål med tjockleken minst 0,3 d och tvärmåttet (diameter eller kantlängd) minst 3 d, där d är skruvdiametern. Träskruv enligt SMS 1573 — 1575 och SS 2020 bör användas.

Tabell a. Karakteristiskt brottmoment för trådspik.

:442 Lim

Råd: Lim som uppfyller fordringarna för limtyp I enligt SS-EN 301 kan användas för konstruktioner i samtliga klimatklasser. Lim som uppfyller fordringarna för limtyp H kan användas för konstruktioner i klimatklasserna 0-2.

85

5:5 Utförande BFS 1993: 58 5 TRÄKONSTRUKTIONER

H:5 Utförande

Råd: Allmänna regier om utförande finns i avsnitt 2:5,

I detta avsnitt finns exempel på utföranden som uppfyller dessa krav.

D :'51 Virke

Råd: Virkesytan som förbinds med annat virke bör inte ha vankant, lösa kvistar

eller liknande felaktigheter i en sådan omfattning att förbindningens

hållfasthet blir otillräcklig. Virke som får en genomgående spricka, t.ex. vid spikning, kasseras.

Fingerskarvat konstruktionsvirke kan användas i en bärande konstruktion under förutsättning att

a) virket är tillverkat, kontrollerat och märkt enligt förutsättningarna i avsnitt 5:413,

b) konstruktionen utformas så att brott i en enskild fingerskarv inte

medför sammanstörtning av väsentliga delar av konstruktionen i övrigt. Förutsättningen under b) anses vara uppfylld i konstruktioner med tätt liggande bjälkar eller fackverk och innebär att fingerskarvat konstruktionsvirke bör användas med omsorg i konstruktioner i säkerhetsklass 3.

Fingerskarvat konstruktionsvirke bör inte användas i arbetsställningar eller i andra konstruktioner utsatta för slag- och stötbelastning.

D 52 Förband

:'521 Spikförband

Råd: Vid en fog mellan en K- skiva och en virkesdel förutsätts att de kraftöverförande spikarna förankras i virkesdelen. För spikar med d > 5 mm bör virket förborras med en borr med en

diameter av 0,8 å 0,9 d.

522 Spikplåtsförband

Råd: Spikplåtsförband kan utföras enligt Statens planverks godkännanderegler (1974:4) Spikplåtsförband.

523 Skruvförband

Råd:

Skruvhål bör utföras så att skruv måste trängas in. Erforderlig efterdrag-

ning av skruv bör göras sedan virket har torkat.

Hål för träskruv bör borras för den ogängade delen med god passning

till halsdiametern och för den gängade delen med borr med diameter 0,8å

0,9 gånger kärndiametern,

86

BFS 1993: 58 5:5 Utförande 5 TRÄKONSTRUKTIONER £5:6 Kontroll

:524 Limförband

Råd: Limfogar i sådana limmade träkonstruktioner som inte är att hänföra till

limträ enligt avsnitt 5:42 bör utföras enligt reglerna i Statens planverks godkännanderegler (PFS 1975:6) Limmade träkonstruktioner. Tillverk-

ning och kontroll.

Vid spiklimning och skruvlimning bör lämpligt lim samt avståndet mellan spikar och skruvar väljas på grundval av förprovning,

5:6 Kontroll

Råd: Allmänna regler om kontroll finns i avsnitt 2:6.

5:61 Grundkontroll

Råd: Grundkontroll av träkonstruktioner bör omfatta kontroll av material, förbindningar, produkter och arbetsutförande.

Vid byggplatskontroll bör kontrolleras att kvalitet och dimensioner hos förbindningar, upplagsdetaljer och virke stämmer överens med de krav och förutsättningar som anges på ritningar och andra bygghandlingar

samt utförande mot förutsättningarna i avsnitt 5:35. För förband bör även

antal förbindare kontrolleras.

5:62 Tilläggskontroll

Råd: Tilläggskontroll av träkonstruktioner bör omfatta kontroll av - förbindningar för limträkonstruktioner, — träskyddet hos konstruktioner belägna i jord,

— Iimförband som utnyttjas för kraftöverföring samt — montering av tillverkningskontrollerade konstruktioner som dimensio-

neras med partialkoefficienten ym = I.IS.

87

6 MURVERKS BFS 1993: 58 6:1 Krav KONSTRUKTIONER

6 MURVERKS- KONSTRUKTIONER

6:1 Krav

Råd: Allmänna krav finns i avsnitt 2:1.

6:11 Beständighet

Murverkskonstruktioner skall utformas, dimensioneras och utföras med

beaktande av skadlig nedbrytning.

Råd: Exempel på skadlig nedbrytning av murverkskonstruktioner är korrosion och angrepp av frost. Exempel på material som bedöms uppfylla kraven på korrosionsbeständighet anges för murkramilor i avsnitt 6:44 och för armering i avsnitt

6:45. Exempel på miljöklasser för armering finns i avsnitt 6:3128. Murstenar och murblock, som är frostresistenta vid provning enligt

metod angiven i tabell (a), anses uppfylla kraven på frostbeständighet.

Murstenar och murblock skall vara volymbeständiga.

Råd: Kravet på volymbeständighet vid fukthaltsändring hos murstenar och murblock kan anses vara uppfyllt, om längdändringen vid krympningsprovning enligt metod angiven i tabell (a), uppgår till högst följande värden:

— medelvärde för provkroppar 0,5 promille, — största enskilda värde 0,6 promille.

Tabell a. Exempel på lämpliga metoder för provning av frostresistens och

volymbeständighet.

Material Frostresistens Volymbeständighet

Mursten SIS 22 O1 ii SIS 22 01 li

Lättbetongblock — S5 1373 10 Betongblock och

lättklinkerblock SS 22 72 31 SS 2272 31

89

6:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 6 MURVERKS KONSTRUKTIONER

6 :2 Förutsättningar

Råd: Allmänna förutsättningar finns i avsnitt 2:2.

6: 21 Karakteristiska materialvärden för murverk

De karakteristiska värden på murverks hållfasthet, elasticitetsmodul och brottstukning som anges i detta avsnitt (avsnitt 6:2) gäller om följande

förutsättningar är uppfyllda — Murverkets tvärsnittsarea är minst 0,04 m?, beräknad med avdrag för slitsar. — Murverket är murat i förband med stötfogarna förskjutna minst 60 mm

för mursten eller minst en kvarts blocklängd. — Murverket utförs med en minsta nominell tjocklek enligt tabell (a) i avsnitt 6:311.

— Murning utförs enligt avsnittet Utförandeföreskrifter i Hus AMA 83

kapitel F.

Råd: Vid tunnare murverk än 150 mm bör avdrag på tvärsnittsarean göras med hänsyn till bruksfogar, om dessa är urkratsade eller intryckta mer än 3 mm.

:211 Tryckhållfasthet

De karakteristiska värdena som anges i följande tabell (a) skall tillämpas för tryckhålifasthet / vinkelrätt mot liggfogar och parallellt med eventuel-

la hål i murstenar och murblock samt för brottstukning &, vid långtidslast. Dessa värden gäller om följande förutsättningar är uppfyllda: — Fogtjockileken är i medeltal högst 15 mm för mursten och murblock

samt högst 3 mm vid tunnfogsmurning. — Murverket utförs med helt fyllda liggfogar utom vid strängmurning av

lättklinkerblock, Vid strängmurning av lättklinkerblock, där högst den

mellersta tredjedelen av fogen lämnas öppen, multipliceras tabellens vär-

den med faktorn 2/3. Denna tryckhållfasthet antas därvid jämnt fördelad över hela fogens bredd (väggens tjocklek). Om högst den mellersta sjättede-

len av liggfogens bredd i ett lättklinkermurverk lämnas öppen, behöver

tryckhållfastheten inte reduceras.

— Murverket utförs med helt fyllda stötfogar. Dock får murverk av lättklinkerblock utföras med stötfogen helt ofylld, stötfogsfri murning, utan reduktion av den vertikala tryckhållfastheten (/i a). Däremot reduceras

tryckhållfastheten parallellt med liggfogen vid öppen stötfog.

Råd: Strängmurning bör utföras med lättklinkerblock bredare än 150 mm.

920

6& MURVERKS BFS 1993: 58 6:2 Förutsättningar KONSTRUKTIONER

Tabell a. Karakteristiska värden på murverks tryckhållfasthet fa, samt

brottstukning ee, vid långtidslast för olika murverk.

Murstenar/murblock | Hållfast- fö (MPa) Ev hetsklass Murbruksklass (200) enligt SS 13 75 19

A B C

Tegelsten 15 5,8 4,6 3,3 4 25 7,5 6,0 4,3 4

35 8,9 7,1 5,0 4

45 10 8,0 3,7 4

60 11,6 9,3 6,6 4 Kalksandsten 25 — 6,0? 4,3? 4

Betongsten 25 7,5 6,0 — 4 Betonghålblock 3 1,7 1,7 1,5 4 10 2, 2,4 2,0 4

Massiva betongblock | 10 3,8 3,8 3,0 4

i5 4,7 4.7 3,7 4

Lättbetongblock? 2 — 1,5 1,2 4

2,5 — 1,7 1,3 4 3,5 ed 2,1 1,7 4 5 2,7 2,1 4 Lättklinkerblock 2 — 1,5 1,2 2,5

3 sr 1,9 1,3 2,5

5 — 2,7 2,1 2,5

10 -— 4,0 3,1 2,5

! Värdena gäller för B- eller C-bruk. Vid A-bruk multipliceras g,-värdena med faktorn 0,75. | ” Angivna hållfasthetsklasser motsvarar kvalitetserupperna 400, 450, 500 respektive 600. poteckningen för kvalitetserupp baseras på lättbetongens nominella torrdensitet i kg/m". > Avser murbruk med murcement A som bindemedel.

Om liggfogarnas medeitjocklek är större än 15 mm i ett murverk av

mursten eller murblock i högre hållfasthetsklass än 5, skall värdena på /a i tabell (a) reduceras. Vid 30 mm tjocka fogar multipliceras värdena på /a i tabellen med faktorn 0,6. För fogtjocklekar mellan 15 och 30 mm interpoleras rätlinjigt. För murverk av murblock i högst hållfasthetsklass 5 behöver reduktion

inte göras för medelfogtjocklek upp till 20 mm. Vid 30 mm tjocka liggfogar

multipliceras värdena på /, i tabellen med faktorn 0,8. För fogtjocklekar mellan 20 och 30 mm interpoleras rätliniigt. Fogtjockleken får för vertikalt bärande murverk inte överstiga 30 mm i medeltal eller 35 mm för enskild fog.

91

6:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 6 MURVERKS KONSTRUKTIONER

För karakteristisk hållfasthet parallellt med liggfogar i murverk av hålte-

gel eliter hålblock skall /& enligt tabell (a) reduceras med faktorn 0,4. Även

för lättklinkermurverk utfört med öppna stötfogar eller med stötfogsfri

strängmurning skall /4 enligt föregående tabell (a) reduceras med faktorn 0,4 för tryckhålifasthet parallellt med liggfogarna.

:212 Böjdraghållfasthet

För murverk, som är utsatt för böjning av transversal last (vindlast, jordtryck etc.), skall de i följande tabell (a) angivna karakteristiska värdena för böjdraghållfasthet fix par parallellt med liggfogarna (vertikal momentvektor)

respektive /x a vinkelrätt mot liggfogarna (horisontal momentvektor) tilllämpas, om det inte kan påvisas att annat gäller.

Tabell a. Karakteristiska värden på murverks böjdraghållfasthet Jix,par Och Fikstrar Murstenar/ Håll- Murbruks- Åkpar Jiksra murblock fasthets- | klass enligt (MPa) (MPa) klass SS 1375 19

Tegelsten 15-60 A—B 1,1 0,3

Kalksandsten 25 B 0,9 0,2 Betongesten 25 B 0,9 0,2 Betonghålblock 5—10 A—B 0,4 0,2 Massiva betong-

block 10—15 A—B 0,4 0,2

Lättbetongblock 2 B 0,1 0, 1

2,5 B 0,15 0,15 3,5 B 0,2 0,2

5 B 0,2 0,2

Lättklinkerblock 2 B 0,15 0,15

3 B 0,2 0,2

5 B 0,2 0,2

10 B 0,2 0,2

För murverk i murbruksklass C skall tabellvärdena multipliceras med faktorn 0,8.

För blockmurverk gäller tabellvärdena vid murning i förband med ett halvt blocks eller med 250 mm förskjutning mellan stötfogarna. Tabellvär-

dena gäller murning med fyllda fogar. För lättklinkermurverk, utfört med

stötfogsfri strängmurning, skall värdena multipliceras med faktorn 0,75, och för stötfogsfri murning med helt fyllda liggfogar skall endast Äkpar multipliceras med faktorn 0,75.

För murade väggbalkar, utsatta för böjning i väggens plan av egentyngd och eventuell påförd vertikallast, skall fix par enligt tabell (a) användas som

karakteristiskt värde på böjdraghållfastheten i murförband utan rullskift.

92

6 MURVERKS BFS 1993: 58 6:2 Förutsättningar KONSTRUKTIONER

För väggbalk med rullskift skall /ix.,a enligt tabell (a) tillämpas som

karakteristiskt värde.

:213 Skjuvhållfasthet

Råd: Det karakteristiska värdet på skjuvhållfastheten /yx par parallellt med liggfogarna kan beräknas ur följande formel (a).

Arpar = 0,15+0,5 0, — dock < 0,6 MPa (a)

där o, är medeltryckpåkänningen av vertikallast vid aktuellt lastfall.

Formel (a) gäller vid murbruksklass A eller B. Vid klass C reduceras Äkpar genom multiplikation med faktorn 0,8. För lättklinkermurverk, utfört med stötfogsfri strängmurning, reduceras 0,15 i formel (a) till 0,10 för Åykspar-

Karakteristiskt värde på skjuvhållfastheten Ax, vinkelrätt mot liggfogarna, dvs. i ett vertikalt tvärsnitt, kan sättas till 0,8 MPa. Vid tillämpningen av detta värde förutsätts tvärkraften vara jämnt fördelad över

stenarnas eller blockens tvärsnitt. Stötfogarna bör alltså inte medräknas. Formel (a) förutsätter lägst hållfasthetsklass 25 för mursten och 3 för murblock.

:214 Elasticitetsmodul

Det karakteristiska värdet £, för murverkets elasticitetsmodul vid kort-

tidslast skall antas vara konstant för påkänningar mellan böjdraghållfasthetens dimensioneringsvärde /i3 och 0,6 /ia, där fu avser tryckhållfasthetens dimensioneringsvärde.

Råd: För normalt murverk gäller approximativt

Ex = 1 000 £3; (a)

Där noggrannare värde erfordras, bör elasticitetsmodulen bestämmas ge-

nom provning.

6 22 Mätt- och formavvikelser

Råd: Exempel på mått- och formavvikelser som inte behöver beaktas vid dimensioneringen finns i avsnitt 6:51.

93

6:3 Verifiering genom 6 MURVERKS beräkning och provning KONSTRUKTIONER

6:3 Verifiering genom beräkning och

provning

Råd: Allmänna regler om verifiering finns i avsnitt 2:3.

6:31 Dimensionering i brottgränstillstånd

:311 Beräkning av krafter och moment

Murverk skall ha en minsta nominell tjocklek enligt följande tabell (a).

Tabellen förutsätter att murverkets mått- och formavvikelser inte är större än avvikelser angivna i avsnitt 6:51,

Tabell a. Minsta nominella väggtjocklek för olika murverkshöjder.

Förankring och uppsprickning skall beaktas, om den har väsentlig betydelse för fördelningen av krafter och moment i konstruktionen. Tvångskrafter skall beräknas med beaktande av konstruktionens verkningssätt i brottgränstillstånd.

:312 Beräkning av bärförmåga

:3121 Dimensionerande materialvärden för murverk Dimensionerande värden för murverkets hållfasthet /q och elasticitetsmodul Eg 1 brottgränstillstånd skall bestämmas enligt följande formler (a) och (b).

oo hk

far Va Va (a)

Ek

SE Ym Yn (b)

94

6 MURVERKS BFS 1993: 58 6:3 Verifiering genom KONSTRUKTIONER beräkning och provning

BETECKNINGAR Ak karakteristiskt värde för murverkets hållfasthet enligt avsnitt 6:211, 6:212 och 6:213 Ex karakteristiskt värde för murverkets elasticitetsmodul enligt avsnitt 6:214 Ym partialkoefficient för murverkets bärförmåga enligt avsnitt 6:3123 Yn partialkoefficient för säkerhetsklass enligt avsnitt 2:115

Om ett högt värde på murverkets elasticitetsmodul är ogynnsamt i brottgränstillstånd, skall £,a sättas lika med Ex. Vid bestämning av tvärkraftskapaciteten R, skall hänsyn tas till att skjuvhållfastheten är olika parallellt med respektive vinkelrätt mot liggfogarna enligt avsnitt 6:213. Skjuvhållfastheten parallellt med liggfogarna Ad,.par får endast utnyttjas där det i tvärsnittet inte samtidigt uppträder normal dragpåkänning.

3122 Dimensionerande materialvärden för armering I brottgränstillstånd skall draghållfasthetens dimensioneringsvärde fa4 bestämmas enligt följande formel (a).

oo Ak

Jard = Ym Ya (a)

BETECKNINGAR Åk karakteristiskt hållfasthetsvärde för armering. fy, för Ks 40 S och Ks 60 5 väljs enligt tabell (a) i avsnitt 7:231 Ym partialkoefficient för armeringens bärförmåga enligt avsnitt 6:3123 Yn partialkoefficient för säkerhetsklass enligt avsnitt 2:115

Råd: För varmvalsad armering (t.ex. Ks 40 5) bör dimensioneringsvärdet Jac för tryckhållfastheten antas ha samma numeriska värde som draghållfastheten /aa. För kallbearbetad armering bör /s.q antas vara högst lika med 0,5 Lsa-

Karakteristiskt värde £3 för armeringens elasticitetsmodul skall antas vara 200 GPa.

95

6:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 6 MURVERKS beräkning och provning KONSTRUKTIONER

I brottgränstillstånd skall dimensioneringsvärdet £,, bestämmas enligt följande formel (b).

Esk Esa = 1,05 Yn (b)

Vid dimensionering för olyckslast och med hänsyn till fortskridande ras

skall Esa sättas lika med Es.

:3123 Partialkoefficienten y., för murverk, kramlor och armering

Värdet på partialkoefficienten y,, för murverk, kramlor och armering skall

bestämmas enligt följande tabell (a).

Tabell a. Föreskrivna partialkoefficienter y,, för bärförmåga i brottgräns-

tillstånd i allmänhet.

Partialkoefficienten Y,

Utförandeklass I| Utförandeklass 1I i ä- 2 I 2 Murverk

I allmänhet nn 1,8 2,9 2,3

Vindbelastade, icke bärande väggar -— 1,5 2,4 1,9

Kramlor Hållfasthet me Förankring hö

Armering Hållfasthet AD

Förankring bj tv:

Partialkoefficienten Y, I kolumn 1 i respektive utförandeklass gäller vid dimensionering av murverkskonstruktioner av produkter (murstenar, murblock, murbruk eller armering) som inte är tillverkningskontrollerade enligt avsnitt 1:4.

Partialkoefficienten Ym I kolumn 2 i respektive utförandeklass gäller vid

dimensionering av murverk där samtliga produkter (murstenar, murblock, murbruk och armering) är tillverkningskontrollerade enligt avsnitt 1:4.

926

6 MURVERKS BFS 1993: 58 6:3 Verifiering genom KONSTRUKTIONER beräkning och provning

'3124 Arbetskurvor

Råd: Arbetskurvan i följande figur (a) kan tillämpas för murverk vid beräkning av

— momentkapacitet för armerat murverk, — deformationer för armerat murverk samt — stabilitet, dock endast om medeltryckpåkänningen inte överstiger

0,6 ca.

Påkänning

+

fa Ond

|

| | | | | | | |

| | Em TE

| |

| Em = 2,0 107 för lättkliniker

|

| Stukning utiga material vid -” Eu | En korttidsiast

Ta

Figur a. Idealiserad arbetskurva för murverk.

Vid beräkning av momentkapacitet för armerat murverk kan tryckpåkänningen antas vara konstant och lika med fa inom 0,8 gånger

tryckzonshöjden, räknat från den tryckta kanten. Vid noggrannare beräkning kan en arbetskurva för murverk väljas enligt BBK 94 figur 2,4.5a, En rimligt vald övergångskurva läggs då in, som tangerar de räta linjerna AB

och CD.

För armering kan dimensioneringen baseras på en schematisk arbetskurva enligt BBK 94 figur 2.5.5a, För kallbearbetad armering bör inte

förutsättas större töjning än den fordrade gränstöjningen & minskad med

termen 0,01.

:3125 Vertikalbelastat murverk

Råd: Den dimensionerande bärförmågan Rio per längdenhet av murverket bör beräknas ur följande formei (a).

Roca = B 1 ca (a)

BETECKNINGAR B reduktionsfaktor, vars storlek bestäms av lastens excentricitet

och murverkets slankhet f murverkets tjockiek ad tryckhålifasthetens dimensioneringsvärde enligt avsnitten 6:211 och 6:3121

4 13:0597 97

6:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 6 MURVERKS beräkning och provning KONSTRUKTIONER

'3126 — Transversalbelastat murverk

Råd: För en transversalbelastad vägg, upplagd längs minst tre sidor, kan

murverkets draghållfasthet utnyttjas. Dimensioneringen av en sådan vägg

kan baseras på plattverkan.

Vid uppläggning längs två vertikala sidor, dvs. för horisontellt enkelspända väggstrimior, kan böjdraghållfastheten /;a pa, parallellt med liggfo-

garna enligt avsnitten 6:212 och 6:3121 utnyttjas.

Bärförmågan för transversallast får inte baseras enbart på böjdraghållfasthet vinkelrätt mot liggfog vid konstruktioner i säkerhetsklasserna 2 och 3.

Råd: För ett oarmerat murverk kan bärförmågan beräknas enligt elasticitetsteorin för isotrop platta. Vid komplicerade fall, t.ex. väggar med öppningar,

kan approximativa lösningar, baserade på uppdelning av murverket i element, tillämpas. Härvid beaktas väsentliga kontinuitets- och elastici-

tetsvillkor.

Som brottgräns gäller normalt beräknad bärförmåga vid första böjspric-

ka. Om murverket efter uppsprickning kan ta upp större transversallast, utgör kollapslasten brottgräns. Som alternativ till beräkning med elasticitetsteori kan en sådan metod tillämpas som är baserad på murverkets verkningssätt i brottgränstillstånd.

Bärförmågan för horisontallast kan även beräknas på basis av valv- eller

bågverkan utan utnyttjande av draghållfastheten. Detta gäller under förutsättning att upplagen är tillräckligt styva, så att valvkrafterna i väggens plan kan tas upp.

3127 Lokalt tryck Lokalt tryck skall begränsas så att spjälkning inte medför störd funktion, nedsatt bärförmåga eller nedsatt beständighet för konstruktionen.

Råd: Lokalt tryck anses föreligga då kontaktytans utbredning i murverkets längdriktning är mindre än dubbla murverkstjockleken eller mindre än 1/3 av murverkets längd.

:'3128 Armerat murverk Armerat murverk skall utföras i utförandeklass I. Murverk armerat enbart för rörelsekrafter får utföras i utförandeklass II. Murbruk i armerat murverk skall vara av klass A eller B.

Råd: Murverkets böjmomentkapacitet Ry. bör beräknas enligt följande formel

(a).

Ås ÅK . Rma = eg d ( 0,57 . 2) Jad (a)

Böjmomentkapaciteten Rma beräknad enligt formel (2) bör därvid uppfylla följande villkor (b).

Rmda = 0,36 Pr Jed (b)

28

6 MURVERKS BFS 1993: 58 6:3 Verifiering genom

KONSTRUKTIONER beräkning och provning

BETECKNINGAR ds dragarmeringsarea b väggstrimlans respektive väggbalkens bredd d effektiv höjd Jag, Ja = dimensioneringsvärden enligt avsnitten 6:3122 respektive 6:3121

Skjuvningskapaciteten bör kontrolleras både parallellt med och vinkelrätt mot liggfogarna. Murverkets bärförmåga för skjuvning Rya bör beräk-

nas enligt följande formel (c).

Rya = b d fyvå (c)

där /va är skjuvhålifasthetens dimensioneringsvärde i respektive riktning enligt avsnitten 6:213 och 6:3121.

Murad vägg där fogarmering utnyttjas för att ta upp transversallast, t.ex. vindlast eller jordtryck, kan dimensioneras som enkelspänd armerad väggstrimla eller som platta med bärning i två riktningar.

Armering i murverk skall förankras så att den i varje snitt kan uppta den kraft som uppträder vid dimensioneringslast.

Råd: För kamstång i murbruk i klass A elier B kan vidhäftringspåkänningen

antas vara jämnt fördelad över armeringens mantelarea. Karakteristiskt

värde på vidhäftningshållfastheten Ax bör antas vara högst 1,9 MPa. All fältarmering bör föras in minst 200 mm innanför upplagskant. I murverk som armerats för att ta upp koncentrerade laster, kan större förankringslängder erfordras.

Omlottskarvar skall utformas så att stångändarna får erforderlig förankring och så att aktuell kraft kan överföras från den ena stången till den

andra. Den ökade spjälkningsrisken vid näraliggande skarvar skall beaktas. Armering i balkar och skivor för bärande ändamål får inte skarvas.

Råd: Armering för transversallast bör skarvas genom omlottläggning med minst 500 mm, Skarvens mitt bör förläggas minst 1,0 meter från vertikalt stödsnitt. I liggfogar med två armeringsstänger bör skarvarnas mittpunkter för-

skjutas inbördes minst 1,0 meter. Detsamma gäller mellan närbelägna

skarvar på olika nivå I murverket.

För armering i liggfogar skali de i följande tabell (a) angivna gränsvärde-

na för diameter, fogtjocklek och fritt avstånd mellan stänger gälla.

929

6:3 Verifiering genom BFS 1993: 58

6 MURVERKS beräkning och provning KONSTRUKTIONER

Tabell a. Gränsvärden för stångdiameter, minsta fogtjocklek och minsta

fria avstånd.

Armeringsstål Stångdiameter Minsta Minsta fritt

2 (mm) fogtjocklek | avstånd

(mm) (mm)?

min max

Kamstång 6 8! 2+7 202 Stegformad armering 3,5 6 O+7 — . För armering, placerad i särskilda spår i blockmurverk och omsluten av minst

10 mm murbruk, får en stångdiameter upp till 12 mm användas.

” Vid omlottskarvning läggs dock stängerna direkt intill varandra.

Råd: De i följande tabell (b) angivna minsta täckskikten för olika miljöklasser (tabell c) och armeringskvaliteter uppfyller kraven på korrosionsbeständighet enligt avsnitten 2:13 och 6:11.

Tabell b. Minsta täckande brukskikt i horisontalied för murverksarme-

ring.

Miljöklass Täckskikt (mm)

ob! i fet | TP I eb

i Obetydligt armeringsaggressiv miljö 25 [5 10 is 2 och 3 Måttligt/Mycket armerings-

aggressiv miljö - - 15 -—

ob obehandlat stäl fr = förzinkat stål, min Fe/Zn 45 rf SST syrafast SS-stål 2340 eller 2343, ah. kalldraget 18/8-stål kvalitet 233i. "eb= epoxibehandlat stäl

Tabell c. Exempel på miljöklasser för olika murverkskonstruktioner.

Miljöklass Konstruktionstyp

I (AT)! Innerväggar, inre skal i dubbelmurar, blockväggars varma insida, källarväggar med tvåstegstätning, 2 och 3

Övriga väggar t.ex. fasader, källarväggar och innerväggar

(A2, A3yV i aggressiv industriatmosfär.

! Miljöklasser enligt BBK 94 avsnitt 7.3.2.2,

100

6 MURVERKS BFS 1993: 58 6:3 Verifiering genom KONSTRUKTIONER beräkning och provning

:3129 Förankring av skalmur Skalmursförankringar skall dimensioneras för krafter till följd av vindlast

samt temperaturrörelser i murverket.

Vid dimensionering med hänsyn till vindlast skall förekommande tvångsdeformationer till följd av t.ex. murverkets temperaturrörelser beaktas.

Råd: Som dimensioneringsvärden för temperaturrörelser bör antas 0,25 mm/m för tegel och lättklinker, 0,3 mm/m för kalksandsten och 0,4 mm/m för betongsten. Med hänsyn till risken för utmattning bör förskjutningen (i skalmurens

plan) mellan en kramlas ändar på grund av temperaturrörelser uppgå till

högst 2: 1072 LYG för en tvåsidigt inspänd kramla enligt följande figur (2). För en kramla som är inspänd i ena änden och ledad i den andra kan

en dubbelt så stor förskjutning tillåtas. Förankring i helt fylida fogar bör ske genom ombockning av kramlan.

Vid annan utformning av kramla eller dess infästning bör förankrings- och deformationsegenskaperna bestämmas genom provning,

250 mm

2 40 mm

Ertorderiigt - täckskikt

NS

AN

Figur a. Förankring av murkramla.

101

6:3 Verifiering genom BFS 1993: 58

6 MURVERKS

beräkning och provning KONSTRUKTIONER

6:32 Dimensionering i bruksgränstillstånd

Råd: Beräkningsmodell bör i tillämpliga delar väljas enligt avsnitten 6:31 och 2:31. Krafter och moment bör dock bestämmas enligt elasticitetsteori.

:321 Dimensionerande materialvärden

Råd: Vid beräkning av deformation av långtidslast bör dimensioneringsvärdet

för murverkets fiktiva elasticitetsmodul Eg, bestämmas ur följande formel (a).

Eg Eao =

de I +9 (a)

där kryptalet & kan väljas lika med 1,0 för tegelmurverk och 2,0 i Övriga fall.

Vid dimensionering i brukgränstillstånd får värdet på murverkets och

armeringens dimensionerande elasticitetsmodul sättas lika med det karak-

teristiska värdet.

Råd: Övriga partialkoefficienter för dimensionering i brukgränstillstånd åter-

finns i avsnitt 2:322.

:'322 Deformation och sprickbildning

Murverkskonstruktioner skall dimensioneras och utformas med hänsyn till risken för sprickbildning på grund av rörelser till följd av belastning, initial

krympning samt fukt- och temperaturpåverkan i murverket eller anslutan-

de byggnadsdelar.

Råd: Armering för sprickfördelning p.g.a. temperatur- och krymprörelser bör skarvas genom omlottläggning minst 500 mm. Skarvens mitt bör förläggas

minst 1.0 meter från vertikalt stödsnitt. Vid närbelägna skarvar på olika nivå i murverket bör skarvarnas mittpunkter förskjutas inbördes minst 1,0 meter, Minsta täckande brukskikt enligt avsnitt 6:3128 gäller även armering

för sprickfördelning p.g.a. temperatur- och krymprörelser,

102

6 MURVERKS BFS 1993: 58 6:3 Verifiering genom KONSTRUKTIONER beräkning och provning

6:33 Verifiering genom provning

Dimensioneringsvärdet för bärförmågan Ra för brottgränstillstånd skall beräknas ur det karakteristiska värdet Ry enligt följande formel (a).

Ry

Ymp Yr (a)

BETECKNINGAR Ry karakteristiskt värde för bärförmåga Ymp partialkoefficient för bärförmåga enligt avsnitt 6:3123 Yna partialkoefficient för säkerhetsklass enligt avsnitt 2:115

Råd: Dimensioneringsvärden för bruksgränstillstånd kan bestämmas enligt Boverkets handbok, Dimensionering genom provning.

103

6:4 Material BFS 1993: 58 6 MURVERKS KONSTRUKTIONER

6:4 Material

Råd: Allmänna regler om material finns i avsnitt 2:4.

Materialegenskaper hos murstenar/murblock och murbruk skall vara så anpassade till varandra att tillfredsställande vidhäftning och täthet erhålls

i brukfogarna.

Råd: Exempel på kombinationer av murstenar/murblock och murbruk som uppfyller kraven på anpassning av materialegenskaperna finns i följande tabell (a).

Tabell a. Lämpliga kombinationer av murstenar/murblock och murbruk.

' Används endast vid armerat murverk.

” Skall enligt avsnitt 6:3128 inte användas för armerat murverk. Bör inie

användas vid murning vid temperaturer under +5?C.

Y Avser murbruk med murcement A som bindemedel.

6:41 Murstenar och murblock

Murstenar och murblock skall hänföras till hållfasthetsklasserna enligt

avsnitt 6:21, om de är klassificerade enligt följande tabell (a). För format och tillåtna måttavvikelser gäller följande tabell (b). Murstenar och murblock får inte innehålla skadliga mängder föroreningar eller lösliga salter, som kan påverka murstenar, murblock eller murbruk.

Råd: Svavelhalten i lättklinkerballast bör vara högst 0,8 96 av den torra ballastens vikt i de fall där inte sulfatresistent cement används. Svaveihalten

bör provas enligt NS 3090.

104

6 MURVERKS BFS 1993: 58 6:4 Material KONSTRUKTIONER

Tabell a. Hållfasthetsklasser för murstenar och murblock. Murstenar/ Hållfasthetsklass | Märkning Krav på murblock (MPa) hållfasthet vid provning Tegelsten 15, 25, 35, 45, 60 | SIS 22 21 04 SIS 22 21 04

Massiva

Tabell b,. Format och tillåtna måttavvikelser hos murstenar och murblock.

Murstenar/murblock Format Tillåtna

måttavvikelser

Betonghålblock och massiva betongblock SS 22 72 30 SS 22 72 30 Lättbetongblock — för murning SS 22 81 50 SS 22 72 30 — för tunnfogsmurning SS 22 81 50 SS 22 81 50 Fättklinkerblock SS 22 72 30 SS 22 72 30

6:42 Murbruk

Delmaterial till murbruk får inte innehålla skadliga mängder av beståndsdelar som inverkar menligt på de material, som murbruket kommer i kontakt med, eller murbruket självt. Murbruk skall hänföras till murbruksklasserna A, B och C, om de uppfyller de fordringar som anges i SS 13 75 19 eiler Hus AMA 83.

Råd: Murbruk betecknas efter vikt- eller volymproportioner i blandningen.

105

6:4 Material BFS 1993: 58 6 MURVERKS KONSTRUKTIONER

Murbruk i murverk i utförandeklass I skall proportioneras efter vikt. Uppmätning av sand får dock ske efter volym, om sandens aktuella skrymdensitet har bestämts.

6:43 Tunnfogsbruk

Med tunnfogsbruk skall avses bruk för murning av murblock med högst 3 mm fogtjocklek.

Råd: Tunnfogsbruk bör ha de materialegenskaper samt uppfylla de krav på kontroll och märkning som anges i Statens planverks godkännanderegler

(PFS 1976:1) Murbruk och murlim.

6:44 Murkramlor

Råd; Murkramlor bör vara av lägst stålkvalitet SS-stål 2340. Exempel på mur-

kramlors utformning finns i SS 35 01 05.

6:45 Armering

Armering skall ha sådana egenskaper att den i samverkan med murbruk kan ge den färdiga konstruktionen avsedd funktion och beständighet.

Råd: Stegformad armering, kamstång av rostfritt stål eller epoxibehandlat stål kan användas som armering i murverk efter särskild utredning. Även

stång av stål Ks 40 S och Ks 60 S kan användas.

106

6 MURVERKS BFS 1993: 58 6:5 Utförande KONSTRUKTIONER

6:5 Utförande

Råd: Allmänna regler om utförande finns i avsnitt 2:5.

Murverkskonstruktioner skall indelas med hänsyn till krav på arbetsutförande och kontroll i två utförandeklasser, klass I och klass II. Murverk i en byggnad med fler än två våningar samt armerat murverk skall utföras i klass I. Murverk armerat för enbart rörelsekrafter får utföras i klass II.

Råd: Ansvarig arbetsledare för murningsarbete i klass I bör ha särskild utbildning och erfarenhet beträffande murverkskonstruktioner. I fråga om murningsarbete i klass II bör ansvarig arbetsledare ha erfarenhet beträffande murverkskonstruktioner,

6:51 Murning

Murning skall utföras med helt fyllda fogar. Dock får murverk av lättklinkerbetong utföras med öppna stötfogar eller med stötfogsfri strängmur-

ning. Vid stötfogsfri strängmurning lämnas stötfogen öppen och mellersta tredjedelen av liggfogen lämnas ofylld.

Råd: Invid bjälklag bör den horisontella avvikelsen för murverk i klass I vara högst 12 mm och i klass II högst 20 mm. Murverkets rakhetsavvikelser i förhållande till en vertikal linje mellan murens ändar bör för murverk i klass I vara högst A/300 och i klass II högst h/200.

107

6:6 Kontroll BFS 1993: 58 6 MURVERKS KONSTRUKTIONER

6 :6 Kontroll

Råd: Allmänna regler om kontroll finns i avsnitt 1:4 och 2:6.

6: 61 Mottagningskontroll

Vid mottagning skall material identifieras med avseende på materialets hållfasthetsklass eller kvalitetsgrupp, ursprung och utförd kontroll.

:611 Grundkontroil

Grundkontrollen av murstenar och murblock skall för produkter, som inte är tillverkningskontrollerade i enlighet med avsnitt 1:4, även omfatta provning enligt följande tabell (a) av densitet, mått och tryckhållfasthet samt där så erfordras av volymbeständighet och frostresistens. Grundkontrollen av murbruk skall för produkter som inte är tillverkningskontrollerade även omfatta provning enligt följande tabell (a) av sandens kornstorleksfördelning och humushalt. Om luft eller annat smidighetsförbättrande medel tillsätts på murbruksfabrik eller på arbetsplats, provas även det färdigblandade murbrukets lufthalt. Alternativt skall tryckhållfastheten bestämmas hos murbruk på provkroppar tillverkade på arbetsplatsen. Kontroll skall utföras innan murningen påbörjas och fortlöpande i erforderlig omfattning. Där så anses nödvändigt skall även bindemedlens och vattnets egenskaper, sandens halt av lera och slam samt dess petrografiska sammansättning provas.

Tabell a. Krav på provning av material till murverk.

Murverk Murstenar/ Murbruk (bindemedel, sand och vatten) murblock

Råd: Vid provning bör minst en provserie tas ut för varje parti om högst det antal murstenar respektive murblock som anges i följande tabell (b). Lämplig metod för provning av bindemedel anges i SS 13 41 11 och Bl- 1982 Statliga cementbestämmelser. Exempel på provningsmetoder för mursten och murblock finns i följande tabell (c). Lämpliga metoder för provning av sand och vatten, sandens kornstorleksfördelning (siktkurva), sandens humushalt och vattnets lämplighet finns i SS 13 75 19, BBK 94 avsnitt 9.2 respektive BBK 94 avsnitten 7.2.4 och 7.2.5. Lämplig metod för bestämning av tryckhållfastheten hos murbruk finns i 5513 75 20. Lufthalten i färdigblandat murbruk kan provas enligt SS 13 41 i.

108

6 MURVERKS BFS 1993: 58 6:6 Kontroll KONSTRUKTIONER

Tabell b. Lämplig omfattning av provning vid grundkontroll av icke till-

verkningskontroilerade produkter.

Murstenar/ Högsta antal Antal murstenar/murblock per murblock stenar/block i provserie vid provning av parti för vilket

en provserie Tung- | Tryck- | Volym-i Frost-

skall tas ut het och i håll- bestän- | resimått fasthet i dighet | stens

Tegeisten och kalksandsten 300 000 10 i0 - 10

Betongsten 35 000 8 8 3 3

Betonghålblock och massiva betongblock 35 000 8 8 3? 3 Lättbetongblock och lättklinkerblock 35 000 8! 8 3 -

! 13 stycken vid parti omfattande fler än 35 000 stenar/block, oo ? Provning erfordras inte, om blocken lagrats skyddade från väta i minst 21 dygn före inmurning.

Tabell c. Exempel på lämpliga provningsmetoder för mursten och murblock.

6:6 Kontroll BFS 1993: 58 6 MURVERKS

KONSTRUKTIONER

6:62 Utförandekontroll

:621 Grundkontroll

Råd: Arbetsutförandet bör kontrolleras särskilt när det gäller brukfogars utfyll-

nad och tjocklek, måttavvikelser hos murverket samt förankringslängder

och täckande brukskikt för armering. Murkramlors placering och antal i

skalmurar bör kontrolleras mot ritning eller annan bygghandling.

:622 Tilläggskontroll

Råd: Tilläggskontroll av murverkskonstruktionerna bör omfatta kontroll av — måttavvikelser och upplagslängder vid bärande väggar i byggnad med fler än två våningsplan, — förankring av skalmurar med högre höjd än 12 meter över mark samt — Övriga egenskaper, konstruktionsdetaljer etc., som av konstruktören bedömts särskilt väsentliga för murverkets säkerhet, funktion och beständighet.

110

7 BETONG BFS 1993: 58 7:1 Krav KONSTRUKTIONER

/ BETONGKONSTRUKTIONER

Reglerna i detta avsnitt avser bärande konstruktioner av normal betong eller lättballastbetong. Reglerna avser såväl oarmerade som armerade platsgjutna eller förtillverkade konstruktioner med spänd eller ospänd

armering. Reglerna avser dock inte konstruktioner av lättbetong, hålrums-

betong och andra speciella betongsorter.

Råd: Med normal betong avses betong med cement och eventuella tillsatsmaterial som bindemedel och ballast av bergartsmaterial. Konstruktioner av autoklaverad lättbetong som utförs och kontrolleras enligt Statens planverks godkännanderegler (PFS 1980:3) Lättbetongprodukter uppfyller kraven för bärande konstruktioner i avsnitt 2.

Krav

Råd: Allmänna krav finns i avsnitt 2:1.

7:11 Beständighet

Betongkonstruktioner skall utformas, dimensioneras och utföras så att

skadlig nedbrytning förhindras. Detta skall ske genom att konstruktionsdelar hänförs till lämplig miljöklass och att erforderliga åtgärder vidtas för

att konstruktionen skall motstå förväntade angrepp.

Råd: Risken för frostangrepp på betongen bör beaktas enligt BBK 94 avsnitt 7.3.2.1 och risken för armeringskorrosion enligt avsnitt 7.3.2.2.

7:12 Vattentäthet

Betongkonstruktioner som förväntas bli utsatta för ensidigt vattentryck

skall ha tillräcklig grad av vattentäthet.

Råd: Graden av vattentäthet är beroende av den konstruktiva utformningen samt av betongens sammansättning, gjutning och härdning. Kravet på betongens sammansättning kan anses vara uppfyllt om reglerna i BBK 94 avsnitt 7.3,4 beaktas.

ill

7:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 7 BETONG KONSTRUKTIONER

/7:2 Förutsättningar

Råd: Allmänna förutsättningar finns i avsnitt 2:2.

7:21 Laster

Råd: Lämpliga värden på w, för bestämning av långtidslast enligt avsnitt 2:21 finns i BBK 94 avsnitt 2.2.2.

7:22

Karakteristiska materialvärden för betong

Betong skall med hänsyn till dess tryck- och draghållfasthet indelas i olika hållfasthetsklasser.

Råd: Standardiserade hållfasthetsklasser med avseende på tryckhållfasthet är K16, K20, K25, K30, K35, K40, KA45, K50, K55, K60, K70 och K80 samt för lättballastbetong dessutom klasserna K8 och K12. Siffervärdet i hållfasthetsklassens beteckning avses motsvara den fordrade tryckhållfastheten /x i MPa bestämd genom tryckprovning av 150 mm kuber enligt SS 13 71 09 och värderade enligt BBK 94 avsnitt 7.3.3.2. Standardiserade hållfasthetsklasser med avseende på draghållfasthet är TIO, TI,5, T2,0, T2,5, T3,0, T3,5 och T4,0. Siffervärdet i hållfasthetsklassens beteckning avses motsvara den fordrade draghållfastheten fr i MPa bestämd genom spräckning av 150 mm kuber eller cylindrar med diametern 150 mm vid normaltidsälder och med draghållfastheten bestämd till 0,8 gånger spräckhållfastheten.

:221 Tryckhållfasthet

De karakteristiska värden för betongens tryckhållfasthet Jock Som anges i

följande tabell (a) skall användas vid bestämning av dimensionerande

materialvärden. För att karakteristiska värden > 21,5 MPa skall få utnyttjas fordras utförandeklass I och för värden > 11,5 MPa fordras utförandeklass I eller

II. För att få utnyttja karakteristiska värden > 56,5 MPa krävs särskild utredning.

il2

7 BETONG BFS 1993: 58 7:2 Förutsättningar KONSTRUKTIONER

Tabell a. Karakteristiska värden! för betongens tryckhållfasthet fox.

! Tabellens karakteristiska värden avses motsvara 85 procent av den nedre 5procentsfraktilen för tryckhållfastheten hos betongeylindrar med 150 mm diameter och 300 mm höjd, lagrade i vatten vid 20£2C fram till provningstillfället och provade enligt ISO 4012. Korrektionsfaktorn 0,85 beaktar långtidseffekter. Vid användning av andra hållfasthetsklasser än de standardiserade sätts /icx = 0,7 fx där /k är den fordrade kubtryckhållfastheten.

222 Draghållfasthet

Om betongens hållfasthet endast kontrolleras genom tryckprovning enligt avsnitt 7:22, gäller de karakteristiska värden fux för betongens draghållfasthet som anges i följande tabell (a). För att karakteristiska värden > 1,05 MPa skall få utnyttjas fordras utförandeklass I eller II och för värden > 1,60 MPa fordras utförandeklass I.

Tabell a. Karakteristiska värden för betongens draghållfasthet fux-

! (Gäller endast som utgångsvärde för lättballastbetong.

1i3

7:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 7 BETONG KONSTRUKTIONER

För lättballastbetong skall värdena i tabellen reduceras genom multiplikation med

Pp 0,3+0,7 3400 (a)

BETECKNINGAR p lättballastbetongens densitet (kg/m?)

Om betongens draghållfasthet kontrolleras genom spräckprovning enligt

avsnitt 7:22, får det karakteristiska värdet Jak i bruksgränstillstånd sättas

lika med siffervärdet i beteckningen för aktuell draghållfasthetsklass. Betongens erforderliga draghållfasthet betecknas då med någon av draghåll-

fasthetsklasserna T1,0— T4,0 enligt avsnitt 7:22. Draghållfasthetsklasser

får dock inte tillämpas i utförandeklass IH. För att karakteristiska värden > 1,5 MPa skall få utnyttjas fordras utförandeklass I.

223 Elasticitetsmodu!

Vid måttligt snabb pålastning av konstruktioner av normal betong skall, om inget annat påvisas gälla, de karakteristiska värden för betongens elasticitetsmodul som anges i följande tabell (a) tillämpas. Tabellvärdena avser betong utan lufttillsats.

Råd: Vid snabba förlopp, t. ex, svängning, bör värdena multipliceras med 1,2.

Tabell a. Karakteristiska värden för betongens elasticitetsmodul E.,.

Hålilfasthetskiass Esox Hållfasthetsklass Eck (GPa) (GPa)

K8 23,0! K 40 32,0 K 12 24,5! K 45 33,0 K 16 25,5 K 50 34,0 K 20 27,0 K 55 35,0 K 25 28,5 K 60 36,0 K 30 30,0 K 70 37,5 K 35 31,0 K 80 38,5 ! Gäller endast som utgångsvärde för lättballastbetong.

För lättballastbetong skall värdet på E., reduceras genom multiplikation

med p/2400 där p är lättballastbetongens densitet (kg/m?).

Råd: Det karakteristiska värdet E., för betongens elasticitetsmodul kan antas vara konstant för påkänningar mellan /ua och 0,6 fa.

li4

7 BETONG BFS 1993: 58 7:2 Förutsättningar KONSTRUKTIONER

7:23 Karakteristiska materialvärden för

armering

231 Draghållfasthet

Det karakteristiska värdet för armeringens draghållfasthet skall motsvara den nedre 5-procentsfraktilen för materialets övre sträckgräns eller 0,2gräns. För standardiserad ospänd armering ges i följande tabell (a) karakteris-

tiska värden fyk-

Tabell a. Karakteristiska hållfasthetsvärden fy, för standardiserad armering.

Armerings-| Material-| Varmv:V] Gräns- | Fordr. på| Dimen- | Av' typ/Arme- | fordring-|Kallb:K |töjning | dim. och | sions- (MPa) ringsbe- ar enligt form enl. I intervall teckning SS (NS) Eg SS (NS) i (mm)

Slät stång Ss 265 id 14 li Vv 2125 11 |6—32 270

Kamstång Ks 40 14 21 64 Vv 212513j6—16 410 (16)—25 390 (25)—32 370 Ks 405 14 21 65 Vv 212513 :6—16 410 (16)—25 390

(25)-32 | — 370

K 5005 NS 35707] Vv NS 35707/ 8—32 500 Ks 60 14 21 67 Vv 212515 16-16 620 Ks 605 14 21 68 Vv 212515:i6—16 620 (16)—25 590

Profilerad Stång Ps 50 14 13 87 K 0,03 212519:5—12 510

Nät Ns 50 14 13 86 K 0,03 211845 |4—11 510 212518 Nps 50 14 13 87 K 0,03 211845 i5—-12 510 212519

tf = 1,05 Ra Det fordrade minimivärdet Ra enligt svensk standard motsvarar ungefär |-procentsfraktilen för materialets undre sträckgräns, ? Enligt norsk standard utgåva 2 december 1990. Utvärdering av provningsresultat får dock ske enligt avsnitt 7:43.

115

7:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 7 BETONG KONSTRUKTIONER

232 Elasticitetsmodul

För slakarmering skall, om inget annat påvisas gälla, det karakteristiska värdet Es för armeringens elasticitetsmodul antas vara 200 GPa. Karakteristiskt värde för spännarmering skall bestämmas med ledning av provningsresultat från aktuell stålsort.

1:24 Spännkrafter

Karakteristiskt värde för spännkraft skall anses vara det nominella värdet, dvs. det värde som eftersträvas vid uppspänning, med beaktande av spännkraftens variation på grund av friktion, betongens deformationer samt inverkan av t.ex. låsglidning och eftersläppning. Som karakteristiskt värde för spännkraft skall även räknas effektiv spännkraft. En konstruktion skall beräknas för båda dessa karakteristiska värden.

Råd: Med effektiv spännkraft avses kraften i spännarmeringen efter förluster genom friktion, betongens krympning och krypning samt stålets relaxation, Effektiv spännkraft kan bestämmas för en tänkt lastsituation, där töjningen i betongen på spännarmeringens nivå är lika med noll.

/:25 Mätt- och formavvikelser

Toleranser för tvärsnittsmått och armeringens läge skall beaktas enligt ett av följande alternativ:

a) Om givna toleranser inte överstiger normalvärden och om tvärsnittets huvudmått är minst 150 mm, behöver inte avvikelser från nominella mått beaktas vid dimensioneringen. Vid stabilitetsbrott gäller motsvarande om tvärsnittets huvudmått i utböjningsriktningen är minst 250 mm.

Råd: Normalvärden för toleranser finns i BBK 94 avsnitt 8.9.

b) Om förutsättningarna enligt a) inte är uppfyllda, skall avvikelser från nominella mått särskilt beaktas vid dimensioneringen. Dimensioneringsvärden för hållfasthet och styvhet får då ökas genom multiplikation med faktorn 1,1 för betong och 1,05 för armeringsstål.

Vid dimensionering av pelare och andra liknande tryckta konstruktionsdelar skall antagna värden på last- och upplagsexcentriciteter, initialkrokighet, initiallutning, initialskevhet o. d. bestämmas med hänsyn till angivna toleranser.

Råd: Om normalvärden för toleranser väljs enligt BBK 94 avsnitt 8.9.5, bör de beräkningsförutsättningar som finns i BBK 94 avsnitt 3.4.2.3 tillämpas. Mindre toleranser än normalvärden bör inte tillämpas.

li6

7 BETONG BFS 1993: 58 7:3 Verifiering genom KONSTRUKTIONER beräkning och provning

7:3 Verifiering genom beräkning och provning

Råd: Allmänna regler om verifiering finns i avsnitt 2:3

7:31 Dimensionering i brottgränstillstånd

Reglerna i detta avsnitt (avsnitt 7:31) avser balkar, pelare, ramar, bågar, plattor, väggar, skivor, fundament och liknande konstruktionsdelar av normal typ och med vanlig tvärsnitts- och detaljutformning.

:311 Beräkning av krafter och moment

Fördelning av krafter och moment i en konstruktion skall väljas i överensstämmelse med jämviktsvillkoren och så att konstruktionen under deformation förmår att anpassa sig till den valda fördelningen.

Råd: Med beaktande av föreskriftens krav kan beräkningarna baseras på elasticitetsteori eller på gränslastteori. Metoder för val av beräkningsmodeller finns i BBK 94 avsnitt 3.2.1.

För tillämpning av gränslastteori gäller följande villkor:

a) = Sprött brott får inte avgöra konstruktionens bärförmåga vid dimensioneringsvärde på lasten, innefattande inverkan av deformationspåverkning. b) Delar av en konstruktion, där kraft eller moment förutsätts nå gränsvärdet före slutligt brott, skall ha sådan deformationsförmåga att avsedd omfördelning av krafter och moment kan ske. c) — Stabilitetsbrott får inte avgöra konstruktionens bärförmåga vid last med lägre värde än dimensioneringsvärdet, innefattande deformationspåverkan. d) — Risken för tillväxtflytbrott skall beaktas.

Råd: Exempel på hur kraven kan uppfyllas finns i BBK 94 avsnitt 3.2.3.

Uppsprickning av konstruktionen skall beaktas, om den är av betydelse. Inverkan av alternativa ogynnsamma lastställningar skall beaktas.

Råd: För bjälklag i bostadshus och andra byggnader med jämförbara förutsättningar behöver inverkan av ogynnsam lastställning endast beaktas vid avslutning av stödarmering.

117

7:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 7 BETONG beräkning och provning KONSTRUKTIONER

:312 Beräkning av bärförmåga

Med hänsyn till kravet på seghet i brottgränstillstånd skall betongkonstruktioner utformas så att förekommande dragkrafter (t.ex. av ett böjande moment) upptas av armering. Undantag från detta krav får dock göras i följande fall:

a) — Konstruktionsdel i säkerhetsklass I får utföras oarmerad. b) — Konstruktionsdel får utföras oarmerad, om krympning och temperaturvariationer kan förväntas bli små och ett eventuellt dragbrott inte kan förväntas medföra mycket allvarliga konsekvenser. ce) — För konstruktion som även efter dragbrott (spricka) uppfyller kraven i brottgränstillstånd erfordras inte armering för de aktuella dragkrafterna. d) — För speciella dragkrafter vid skjuvning, vridning, förankring, lokalt tryck och fogar.

Råd: För fallet d) finns lämpliga beräkningsmetoder i BBK 94 avsnitten 3 och 6.

:3121 — Dimensionerande materialvärden I brottgränstillstånd skall dimensionerande materialvärden bestämmas enligt följande formler (a) —(c).

. = mr Jk

a

kt YT (a)

Ey =

EN Ym Ya b (b)

BETECKNINGAR hk karakteristiskt värde för hållfasthet enligt avsnitten 7:22 och 7:23 Ex karakteristiskt värde för elasticitetsmodul enligt avsnitten 7:223 och 7:233 n faktor som beaktar systematiska skillnader mellan den materialegenskap som erhålls vid provning och den verkliga konstruktionens egenskaper. För betong är n lika med 1,2 och för armering lika med 1,0 Ym partialkoefficient för bärförmåga Yn partialkoefficient för säkerhetsklass enligt avsnitt 2:115

118

7 BETONG BFS 1993: 58 7:3 Verifiering genom KONSTRUKTIONER beräkning och provning

I brottgränstillstånd skall produkten f Ym för betong sättas lika med 1,5 vid

bestämning av hållfasthetsvärde och 1,2 vid bestämning av elasticitetsmodul. För armering skall motsvarande produkt t Ym sättas lika med 1,15 vid bestämning av hållfasthetsvärde och 1,05 vid bestämning av elasticitetsmodul.

För tillverkningskontrollerade betongelement i utförandeklass I kan

dock, om särskild tilläggskontroll av armeringens läge utförs, 5 procent

högre hållfasthetsvärden för armering tillåtas.

Vid dimensionering för olyckslast, med hänsyn till fortskridande ras och

brand, får produkten n Ym för betong sättas lika med 1,2 vid bestämning av hållfasthetsvärde och 1,0 vid bestämning av elasticitetsmodul. För armering får motsvarande produkt 1 Ym sättas lika med 1,0 vid

bestämning av både hållfasthetsvärde och elasticitetsmodul.

Om utpräglad korttidslast ingår i en lastkombination, får värdet på fog

vid dimensionering för olyckslast och med hänsyn till fortskridande ras

multipliceras med faktorn 1,1.

Råd: Med utpräglad korttidslast menas här en last som uppträder några få gånger, och som under sammanlagt högst I min uppnår värden nära det karakteristiska värdet. Vanligen är det fråga om laster av stötkaraktär, varför höjningen av ca huvudsakligen blir aktuell vid vissa olyckslaster.

Om ett högt värde på betongens draghållfasthet är ogynnsamt skall som dimensioneringsvärde användas

Jaa = 1,5 Jak (c)

Råd: Värdet på fa, kan härvid tas ur tabell (a) i avsnitt 7:222, även om fur I

andra sammanhang bestäms genom provning.

Om ett högt värde på betongens elasticitetsmodul är ogynnsamt i brott-

gränstillstånd, bör Esa sättas lika med Eco. Dimensioneringsvärdet för betongens skjuvmodul Ga kan antas vara lika med 0,4 Ecg. Tvärkontraktionstalet för betong kan antas vara 0,2. I de flesta fall kan dock tvärkontraktionen försummas, dvs. talet antas vara noil. Dimensioneringsvärden för armeringens tryckhållfasthet kan bestämmas enligt BBK 94 avsnitt 2.5.2.

[19

7:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 7 BETONG beräkning och provning KONSTRUKTIONER

:3122 Utmattning Konstruktioner utsatta för utmattningslast skall utformas och dimensioneras med hänsyn till risken för utmattningsbrott. Påkänningar beräknas på samma sätt som i bruksgränstillstånd.

Råd: Exempel på beräkningsmetoder med hänsyn till utmattning finns i BBK 94 avsnitt 3.3. Bestämning av hållfasthetsvärden för betong vid utmattning kan göras enligt BBK 94 avsnitt 2.4.3. Bestämning av hållfasthetsvärden för armering vid utmattning kan göras enligt BBK 94 avsnitt 2.5.3.

:3123 Arbetskurvor

Råd: Betongens arbetskurva kan väljas enligt BBK. 94 avsnitt 2.4.5. eller baseras på provningsresultat. Arbetskurvan för varmvalsat och kallbearbetat armeringsstål kan antas enligt BBK 94 avsnitt 2.5.5. För kallbearbetad armering kan dimensionering i brottgränstillstånd och dimensionering med hänsyn till fortskridande ras baseras på en arbetskurva enligt BBK 94 avsnitt 2.5.5.

3124 Betongens krypning och krympning Vid bestämning av betongens krypning skall beaktas den relativa luftfuktigheten, betongens sammansättning och behandling, konstruktionsdelens dimensioner, betongens ålder vid pålastning samt tiden från pålastningen till aktuellt tillfälle.

Råd: Betongens krypning kan bestämnas enligt BBK 94 avsnitt 2.4.7.

Vid bestämning av betongens krympning skall beaktas den relativa luftfuktigheten, betongens sammansättning och behandling, konstruktionsdelens dimensioner samt betongens ålder efter gjutningstillfället. Inverkan av ojämn krympning skall beaktas.

Råd: Betongens krympning kan bestämnas enligt BBK 94 avsnitt 2.4.6.

:3125 Spännkrafter och relaxation Dimensioneringsvärde för spännkraft erhålls ur karakteristiskt värde genom multiplikation med en partialkoefficient som väljs lika med 1,0, om inte speciella förhållanden motiverar annat. Beräkning av uppspänningsdata skall baseras på det verkliga sambandet mellan påkänning och töjning och bestämmas genom provning.

Råd: Metoder för beräkning av spännkraftsvariationer och spännkraftsförluster finns i BBK 94 avsnitten 2.7.2 och 2.7.3.

För spännarmering skall stålets relaxation beaktas.

Råd: Relaxationen bör beaktas enligt BBK 94 avsnitt 2.5.6.

i20

7 BETONG BFS 1993; 58 7:3 Verifiering genom KONSTRUKTIONER beräkning och provning

:3126 Böjande moment med eller utan normalkraft

De begränsningar som gäller för betongens och armeringens deformations-

förmåga skail beaktas.

Råd: Töjningsfördelningen bör väljas enligt BBK 94 avsnitt 3.6.2.

Vid beräkning av sprucken betong skall betongen normalt inte förutsät-

tas ta upp dragkrafter.

Råd: Tryckpåkänningens fördelning kan väljas enligt BBK 94 avsnitt 3.6.4. Beräkning av osprucken betong bör ske enligt BBK 94 avsnitt 3.6.3.

Normalkraften i ett tvärsnitt skall antas ha en minsta excentricitet, som

sätts lika med 1/30 av tvärmåttet i respektive huvudtröghetsriktning. Ex-

centriciteten räknas från tyngdpunkten för det ospruckna tvärsnittet utan hänsyn till armering och behöver inte antas uppträda samtidigt i två

huvudriktningar.

Råd: Mindre exentricitet än 20 mm bör dock inte antas.

:3127 = Tvärkraft och vridande moment Risken för sprött brott skall beaktas.

Råd: Exempel på dimensioneringsmetoder för tvärkraft finns i BBK 94 avsnitt 3.7 och exempel på dimensioneringsmetoder för vridande moment finns i avsnitt 3,8.

:3128 - Förankring och anordning av armering

För undvikande av sprött brott skall armering förankras och anordnas så, att dess övre sträckgräns eller 0,2-gräns med minst 95 procent sannolikhet

kan uppnås innan förankringsbrott eller skarvbrott inträffar.

Råd: Exempel på dimensioneringsmetoder för armeringens förankring finns i BBK 94 avsnitt 3.9.1.

Armering skall i varje snitt kunna uppta den kraft som uppträder vid

dimensioneringslast, med beaktande av sneda sprickors inverkan.

Råd: Exempel på metoder för avslutning av armering finns i BBK 94 avsnitt 3.9.2.

Omlottskarvar skall utformas så att stångändarna får erforderlig förankring och så att aktuell kraft kan överföras från den ena stången till den

andra. Den ökade spjälkningsrisken vid näraliggande skarvar skall beak-

tas.

Råd: Exempel på metoder för omlottskarvning av armering finns i BBK 94 avsnitt 3.9.3.

121

7:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 7 BETONG beräkning och provning KONSTRUKTIONER

Bockningsradier skall vara tillräckligt stora med hänsyn till armeringens bockbarhet och till risken för spjälkning i betongen.

Råd: Exempel på metoder för bestämning av bockningsradier finns i BBK 94 avsnitt 3.9.4.

Täckande betongskikt skall ha tillräcklig tjocklek med hänsyn till förankring och skarvning av armering samt ge erforderligt skydd mot korrosion och i vissa fall brand.

Råd: Täckande betongskikt bör väljas enligt BBK 94 avsnitt 3.9,5.

Avstånd mellan parallella armeringsenheter skall vara tillräckligt stora med hänsyn till förankring och skarvning av armeringen samt med hänsyn till gjutning och bearbetning av betongen.

Råd: Lämpliga avstånd mellan parallella armeringsenheter anges i BBK 94 avsnitt 3.9.6.

För armeringsbunt gäller samma krav som för enskild stång. Bunt skall utformas så att alla ingående stänger kan kringgjutas och eventuella mellanrum fyllas ut. Spjälkningsrisken vid bockning och vid placering av flera stänger i samma plan skall beaktas.

Råd: Exempel på metoder för buntning av armering finns i BBK 94 avsnitt 3.9.7. :3129 Lokalt tryck och kraftöverföring genom fogar Lokalt tryck skall begränsas så att prägling och spjälkning inte inträffar.

Råd: Exempel på dimensioneringsmetoder finns i BBK 94 avsnitt 3.10.

Vid beräkning av krafter och moment i fogar skall beaktas att hållfasthet och deformationsegenskaper kan vara olika för fogar och element, för olika fogar och för olika delar av samma fog. Dimensioneringen skall baseras på fogtypens funktionssätt vid kraftöverföring.

Råd: Exempel på dimensioneringsmetoder finns i BBK 94 avsnitt 3.11.

122

7 BETONG BFS 1993: 58 7:3 Verifiering genom KONSTRUKTIONER beräkning och provning

7:32 Dimensionering i bruksgränstillstånd

Reglerna i detta avsnitt (avsnitt 7:32) avser balkar, pelare, ramar, bågar,

plattor, väggar, skivor, fundament och liknande konstruktionsdelar av

normal typ och med vanlig tvärsnitts- och detaljutformning.

Råd: Dimensionering i bruksgränstillstånd avser i första hand deformationer och sprickbildning, men kan i speciella fall gälla även andra förhållanden, t.ex. avnötning. Beräkningsmodeller bör i tillämpliga delar väljas enligt avsnitt 7:311. Krafter och moment bör dock bestämmas enligt elasticitetsteori.

I brukgränstillstånd får dimensionerande materialvärden bestämmas enligt följande formier (a) — (c).

Ja= kk (2) Ea = Ey (b)

BETECKNINGAR hk karakteristiskt värde för hållfasthet enligt avsnitten 7:22 och 7:23

Ex karakteristiskt värde för elasticitetsmodul enligt avsnitten 7:223

och 7:232.

Om ett högt värde på betongens draghållfasthet är ogynnsamt skall dock

som dimensioneringsvärde användas

Jaa = 1,5 far (c)

Råd: Värdet på /ux kan härvid tas ur tabell (a) i avsnitt 7:222 även om fax I andra sammanhang bestäms genom provning.

Om hög tryckpåkänning uppkommer i betongen vid långtidslast erfordras särskild utredning av krypdeformationernas storlek och deras inverkan.

Råd: I de fall tryckpåkänningen begränsas enligt BBK 94 avsnitten 4.4.1 och 4.4.2 erfordras ej särskild undersökning.

Påkänningen i spännarmeringen skall vid uppspänning begränsas så att spännkraften kan kontrolleras på ett tillförlitligt sätt genom förlängningsmätning och så att det inte föreligger risk för armeringsbrott.

Räd: Lämpliga gränsvärden vid uppspänning finns i BBK 94 avsnitt 4.4.3.

123

7:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 7 BETONG beräkning och provning KONSTRUKTIONER

7:33

Verifiering genom provning

I brottgränstillstånd skall dimensioneringsvärdet R, bestämmas enligt föl-

jande formel (a).

Ra = R

2 Ymp Ya (2)

BETECKNINGAR

Ry karakteristiskt värde för bärförmåga enligt avsnitt 2:33 Ymp partialkoefficient för bärförmåga enligt följande tabell (a) Ymp partialkoefficient för säkerhetsklass enligt avsnitt 2:115

Tabell a. Partialkefficienten Y,, för betongkonstruktioner.

Avgörande faktor Oarmerad betong ; Armerad betong

Betongens draghållfasthet 2,0 1,5

Betongens tryckhållfasthet 1,5 1,5 Armeringens draghållfasthet -— 1, I5 Instabilitetsbrott 2,0 1,7

Råd: I bruksgränstillstånd kan dimensioneringsvärden bestämmas enligt Boverkets handbok Dimensionering genom provning.

1:34 Redovisning

Råd: I BBK 94 avsnitt 1.4 ges vägledning beträffande ritningar och Övriga

konstruktionshandlingar för betongkonstruktioner.

124

7 BETONG BFS 1993: 58 7:4 Material KONSTRUKTIONER

/7:4 Material

Råd. Allmänna regler om material finns i avsnitt 2:Å4.

Delmaterial till betong, färsk betongmassa, hårdnad betong samt armering

skall ha sådana egenskaper att den färdiga konstruktionen får avsedd

bärförmåga, stadga och beständighet.

Råd: Egenskaperna bör verifieras genom provning eller på annat lämpligt sätt.

7:41 Delmaterial till betong

Delmaterial till betong får inte innehålla skadliga mängder av sådana

beståndsdelar, som kan försämra betongens eller armeringens egenskaper eller funktion.

Vid tveksamhet om ett delmaterials lämplighet skall genom särskild

utredning påvisas att konstruktionen får tillfredsställande bärförmåga, stadga och beständighet och avsedda egenskaper i övrigt.

Råd: Delmatertal bör uppfylla de materialegenskaper som anges i BBK 94 avsnitt 7.2,

7:42 Betongmassa

Betongmassa skall ha sådan sammansättning att den vid gjutning kan fås att fylla ut formen, omsluta armeringen och förbli homogen under hanteringen.

7:43 Armering och ingjutningsgods

Armering skall ha sådana egenskaper att den i samverkan med betong kan

ge den färdiga konstruktionen ett segt beteende vid brott.

Råd: För att möjliggöra ett segt beteende vid brott bör det karakteristiska värdet för armeringens gränstöjning inte understiga 3,0 procent och det karakteristiska värdet på kvoten mellan brottgräns och flytgräns vara minst 1,08. I konstruktion där inverkan av stödförskjutning eller annan tvångsinverkan är försumbar, kan dock armering med en karakteristisk gränstöjning på minst 2,5 procent användas.

Skarv- och häftsvetsad armering och svetsat armeringsnät skall vara

svetsade så att de av svetsning påverkade områdena får en brotthållfasthet som Överstiger armeringstängernas flytgräns så mycket att ett segt brott

möjliggörs.

Mekaniska armeringsskarvar, ändförankringar och förankringar till in-

gjutna fästdon skall ha en brotthålifasthet som överstiger armeringens

flytgräns så mycket att ett segt brott möliggörs.

Råd: De metoder för utvärdering av provningar som anges i BBK 94 avsnitten 7.5.2—7.5.4 bör tillämpas.

125

7:5 Utförande BFS 1993: 58 7 BETONG KONSTRUKTIONER

Utförande

Råd: Allmänna regler om utförande finns i avsnitt 2:5. Exempel på lämpligt utförande finns i BBK 94 avsnitt 8.

Under utförandet skall dagbok föras som dokumenterar utfört arbete, nederbörd, temperatur och övriga iakttagelser som har betydelse för den färdiga konstruktionens kvalitet.

7:51 Tillverkning av betongmassa

Betong skall proportioneras och tillverkas så att den får en homogen, jämn kvalitet och en konsistens som är anpassad till aktuell arbetsmetod. Betongmassans temperatur skall begränsas så att inga skadliga effekter uppkommer. Tillverkning av betongmassa skall indelas i klasserna I, II och II med hänsyn till krav på kompetens, kontroll, tillsyn, utrustning och transport samt jämnhet och noggrannhet vid tillverkningen. De högsta kraven gäller för klass I.

Råd: Betongmassa som tillverkas enligt BBK 94 avsnitten 8.4.1.2—8.4.1.4 uppfyller kraven för respektive tillverkningsklass I I. Vid tillverkning av betongmassa på byggarbetsplats bör riktlinjerna i BBK 94 avsnitt 8.4.4 beaktas.

7:52 Betongarbeten

Betongmassa skall transporteras, gjutas, komprimeras och härdas så att den förblir homogen, utan skadlig sprickbildning, och så att den färdiga konstruktionen får avsedd bärförmåga, stadga och beständighet. Gjutfogar skall utformas och utföras så att den färdiga konstruktionen får erfoderlig hållfasthet, beständighet och täthet.

Råd: Härdning bör utföras enligt BBK 94 avsnitt 8.5.2.4.

Utförande av betongarbete skall indelas i utförandeklasserna i, il eller II med hänsyn till krav på kompetens, kontroll, tillsyn samt jämnhet och noggrannhet i utförandet. De högsta kraven gäller för utförandeklass I. Endast betongmassa i tillverkningsklass I får användas i utförandeklass I. Endast betongmassa i tillverkningsklass I eller II får användas i utförandeklass IT.

Råd: Betongarbeten som utförs enligt BBK 94 avsnitten 8.5.1,2—8.5.1.4 uppfyller kraven för respektive utförandeklass I -— III.

126

7 BETONG BFS 1993: 58 7:5 Utförande KONSTRUKTIONER

7:53 Formbyggnad och formrivning

Formbyggnad skall utföras så att den färdiga konstruktionen får avsedd form och funktion. Formrivning får inte utföras förrän betongen uppnått erforderlig styvhet och hållfasthet och risk för skadlig sprickbildning inte föreligger.

Råd: Formrivning bör utföras enligt BBK 94 avsnitt 8.2.

7:54 Armering

Bockningsradier skall väljas tillräckligt stora med hänsyn till risken för krossning och spjälkning av betongen och för att undvika sprickor och andra skador på armeringen.

Råd: Bockning av armering bör utföras enligt BBK 94 avsnitt 8.3.1.

Svetsning som berör kraftupptagande armering skall utföras så att svetsförband och armeringsstänger får erforderlig hållfasthet och seghet, med beaktande av de speciella risker som är förbundna med olika svetsmeto-

der.

Svetsning av armering till utmattningsbelastade konstruktioner skall

utföras så att utmattningshållfastheten inte äventyras. Råd: Svetsning av armering bör utföras enligt BBK 94 avsnitt 8.3.2.

Vid inläggning av armering och kabelrör skall tillses att dessa är oskada-

de och fria från skadliga ämnen samt så rena att avsedd vidhäftning kan

uppnås.

Armering och kabelrör skall inläggas och fixeras så att de efter betonggjutningen har avsett läge enligt ritning och inom gällande toleranser. Råd: Monteringsarmering bör placeras så att den får erforderligt täckande betongskikt för skydd mot korrosion och så att övrig armering får avsett läge. Uppspänning av armering bör ske enligt BBK 94 avsnitt 8.3.4.

7:55 Fabrikstillverkade element

Om element måste lyftas i särskilda lyftpunkter, skall dessa vara markerade. Efter montering av element skall upplagslängder kunna kontrolleras, vilket kan kräva särskild märkning,

Råd: Tillverkning, märkning, lagring, hantering och montering av betongelement bör ske enligt BBK 94 avsnitten 8.6 och 8.7.

7:56 Speciella betongarbeten

Råd: För undervattensgjutning, injektering, sprutning med betong och vakuumbehandling ges vägledning i BBK 94 avsnitt 8.8.

127

7:6 Kontroll BFS 1993: 58 7 BETONG KONSTRUKTIONER

/7:6 Kontroll

Den kontroll som anges i detta avsnitt avser arbete i utförandeklass I och II samt tillverkningsklass I och II.

Råd: Allmänna regler om kontroll finns i avsnitt 2:6.

7:61 Allmänna krav

Erforderlig förundersökning och fortlöpande kontroll av delmaterial, färsk och hårdnad betong samt av armering skall utföras.

Råd: Kontroilen bör utföras enligt BBK 94 avsnitt 9. Utvärdering av resultat från hållfasthetsprovning bör ske enligt BBK 94 avsnitt 7.3.3.2 vid fortlöpande provning och avsnitt 7.3.3.3 vid hållfasthetsprovning i färdig konstruktion.

:611 Grundkontroll

Råd: Exempel på lämpliga åtgärder vid grundkontroll finns i BBK 94 avsnitt 9.6.3.

:612 Tilläggskontroll

Råd: Exempel på lämpliga åtgärder vid tilläggskontroll finns i BBK 94 avsnitt 9.6.4.

7:62

Mottagningskontroll av betong

Råd: Mottagningskontroll av tillverkningskontrollerad betong bör utföras enligt BBK 94 avsnitt 9.3.3. Mottagningskontroll av icke tillverkningskontrollerad betong bör utföras enligt BBK 94 avsnitt 9.3.4.

7:63 Mottagningskontroll av armering

Vid mottagningskontroll skall armeringen identifieras med avseende på

armeringstyp, materialkvalitet, ursprung och utförd kontroll samt, där så särskilt bestämts, charge.

Råd: Mottagningskontroll av tillverkningskontrollerad armering bör utföras enligt BBK 94 avsnitten 9.4.3 och 9.4.5.1. Mottagningskontroll av icke tillverkningskontrollerad armering bör utföras enligt BBK 94 avsnitten 9.4.4 och 9.4.5.2.

128

7 BETONG 7:6 Kontroll KONSTRUKTIONER

7:64 Mottagningskontroll av fabrikstillverkade element

Råd: Mottagningskontroll av tillverkningskontrollerade element bör utföras

enligt BBK 94 avsnitt 9.5.3 och mottagningskontroll av icke tillverkningskontrollerade element enligt avsnitt 9.5.4.

7:65 Utförandekontroll

Råd: Tillsyn av betongarbeten i skilda utförandeklasser bör ske enligt BBK 94

avsnitt 9.6.2. Kontroll av byggplatstillverkad betongmassa bör utföras

enligt BBK 94 avsnitt 9.2.3.

5 13-0597 129

8 STÅL- BFS 1993: 58 8:1 Krav KONSTRUKTIONER

3 STÅLKONSTRUKTIONER

Reglerna i detta avsnitt avser bärande konstruktioner av stål (kolstål,

kolmanganstål, mikrolegerat stål, seghärdat stål, termomekaniskt valsat stål, kallformningsstål och rostfritt konstruktionsstål). Råd: Konstruktioner av tunn kallformad plåt, dimensionerade, utförda och kontrollerade enligt StBK-NS5, Norm för tunnplåtskonstruktioner 79, uppfyller kraven för bärande konstruktioner i avsnitt 2.

8:1 Krav

Råd: Allmänna krav finns i avsnitt 2:1.

8:11 Seghet

Stålkonstruktioner skall utformas, dimensioneras och utföras så att de får sådana seghetsegenskaper att en hastig spänningsökning eller en lokal spänningskoncentration inte leder till brott i konstruktionen.

Råd: Kravet på seghetsegenskaper kan anses vara uppfyllt, om konstruktionen utförs av material med egenskaper enligt BSK 94 avsnitten 7:21 och 7:22.

8:12 Beständighet

Stålkonstruktioner skall utformas, dimensioneras och utföras med beaktande av risken för korrosion, avnötning och liknande företeelser. Råd: Regler som behandlar rostskydd finns i avsnitt 8:56.

131

8:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 8 STÅL- KONSTRUKTIONER

8:2 Förutsättningar

Råd: Allmänna förutsättningar finns i avsnitt 2:2

3:21 Laster

En bedömning från fall till fall får avgöra om laster som inte behandlas i avsnitt 2:21 skall betraktas som utmattningslast. En last som under konstruktionens livslängd ger mindre än 10? spänningscykler behöver inte behandlas som utmattningslast.

8:22 Karakteristiska materialvärden

De grundvärden på hållfasthet och andra egenskaper som anges i detta avsnitt förutsätter material som uppfyller materialkraven i avsnitt 8:4.

221 Hållfasthetsvärde

För allmänna konstruktionsstål skall karakteristiska värden, yx för övre sträckgräns eller 0,2-gräns och f. för brottgräns väljas enligt följande tabeller (a) —(c).

Råd: Motsvarande beteckning enligt SS-EN 10 002--1 är Run, Ryo2 respektive R,,. SS-ISO 3898 använder beteckningen Jy.sup för Övre sträckgräns. Det fordrade minimivärdet yx motsvarar ungefär 0,01-fraktilen.

132

8 STÅL- BFS 1993: 58 8:2 Förutsättningar KONSTRUKTIONER

Tabell a. Karakteristiska hållfasthetsvärden för SS-stål.

SS-stål Gods- Karakteristisk Seghetsklass (kvalitetsklass)! tjock- hållfasthet lek

Å B D E (mm) Jar (MPa) i fyr (MPa)

1312? — 16 360 240 14122 1414? — 16 430 270 21722 2174? — 16 470 320 (16)--40 | 470 310 (40)— 1001 470 310 213223 213423 213523 — 16 470 360 (16)—35 470 350 (35)--50 | 470 340 (50) —70 470 330 2142 2144? 2145? — 16 490 390 (16)—35 490 380 (35)-— 50 490 370 (50)— 70 490 360 2614 2615 6— 50 610 500 (50) — 70 610 480 2624 2625 6 50 770 690 (50) — 70 770 670 2632 2634 1,6— 16 350 280 2642 =2644 1,6— 16 420 350 2652 +02654 1,6—16 480 420 2662 2664 1,6—16 550 490 ' Klassindelning enligt MNC 810. ? Avser enbart runda konstruktionsrör, VKR och KKR. > Utgående standard.

133

8:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 8 STÅL- KONSTRUKTIONER

Tabell b.. Karakteristiska hållfasthetsvärden för stål enligt SS-EN 10 025.

SS-EN 10 025 Gods- Karakteristisk

Seghetsklass (kvalitetsklass)! tjock- hållfasthet

lek

Å B D (mm) Jak (MPa) I fyr (MPa)

(Fe510C) (Fe510D1)! (16)—40 490 345 (40) — 63 490 335 (63) 80 490 325 (80)— 1001 490 315 ) Enligt International Institute of Welding, dokument 367-71. ? Leveranstillstånd N enligt SS-EN 10 025 för långa produkter. > Aldre beteckning. + Se råd avseende kolekvivalent i avsnitt 8:225.

134

8 STÅL- BFS 1993: 58 8:2 Förutsättningar KONSTRUKTIONER

Tabell c. Karakteristiska hållfasthetsvärden för stål enligt EN 10 113.

EN 10 113 Gods- Karakteristisk Seghetsklass (kvalitetsklass)! tjock- hållfasthet lek

ÅA D E (mm) Jux (MPa) | fyr (MPa)

S355N S355NL —16 470 355 (16)—40 470 345 (40)—63 | 470 335 (63) — 80 470 325 (80) 1001] 470 315 S355M S355ML —16 450 355 (16)—40 450 345 (40)—63 450 335 S420ML? — 16 500. 420 (16)-—40 500 400 (40)—63 500 390 S460ML:? —16 530 460 (16)—40 530 440 (40)-—63 530 430 ! Enligt International Institute of Welding, dokument 367 --71. " Speciell utredning bör utföras för svetsade konstruktioner utsatta för dragspänning vid drifttemperatur lägre än —20"C.

Indelning i seghetsklasser (kvalitetsklasser) enligt tabell (b) och (c) får betraktas som allmänna råd. För stålsorter av annan typ skall fy, bestämmas med ledning av provningar av den övre sträckgränsen eller 0,2-gränsen.

222 Hållfasthetsvärden vid utmattningslast

Hållfasthetsvärden vid utmattningslast skall bestämmas med beaktande av spänningsvariationernas storlek och antal samt inverkan av spänningsanvisningar och arbetsutförande. Den karakteristiska utmattningshållfastheten skall väljas så att den inte överstiger medelvärdet minskat med dubbla standardavvikelsen vid utmattningsprovning av provkroppar med motsvarande utformning och anvisningsverkan.

135

8:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 8 STÅL- KONSTRUKTIONER

:223 Elasticitetsmodul, skjuvmodul och tvärkontraktionstal

Om inte andra värden påvisas vara riktigare, skall de karakteristiska värdena Ey för elasticitetsmodulen och G, för skjuvmodulen bestämmas till 210 GPa respektive 81 GPa.

Råd: För rostfria stål kan normalt antas £x = 190 GPa och G, = 73 GPa.

Vid konstruktioner som förutsätter samverkan mellan stål och betong, får armeringens elasticitetsmodul ges samma karakteristiska värde som det som gäller för konstruktionsstålet.

Råd: Tvärkontraktionstalet kan väljas till 0,3 i elastiskt tillstånd och till 0,5 i plastiskt tillstånd.

224 Skruvförband

Dimensionering av skruvförband skall baseras på karakteristiska värden Jouk På skruvars brotthållfasthet enligt följande tabell (a).

Tabell a. Karakteristiska hållfasthetsvärden för skruvar.

Beteckning! Joux (MPa)

Skruv 4.6 400 Skruv 8.8 800 Skruv 10.9 1000 ' Enligt SS-ISO 898—1.

:225 Svetsförband

Råd: Kolekvivalenten bör speciellt beaktas för svetsade konstruktioner.

Dimensionering av svetsförband skall baseras på följande förutsättningar: — För egensvetsgods av standardiserade elektroder skall karakteristisk hållfasthet fo sättas lika med brotthållfasthet (R,,) enligt MNC 970 eller MNC 980. — För egensvetsgods av elektroder som inte är standardiserade skall Jouk sättas lika med nominellt minimivärde på brotthållfastheten enligt tillverkarens dokumentation.

Råd; Hållfasthetsegenskaper hos icke standardiserade elektroder bör kontrolleras enligt SS 06 01 01 eller 5S 06 O1 11.

136

8 STÅL- BFS 1993: 58 8:2 Förutsättningar

KONSTRUKTIONER

:226 Mått- och formavvikelser

Vid dimensionering av pelare och andra liknande tryckta konstruktions-

delar med normala tillverknings- och monteringstoleranser skall avvikel-

ser i mått och form beaktas.

Råd: Dessa avvikelser bör beaktas på följande sätt, såvida en särskild utredning inte påvisar att något annat är riktigare: — Konstruktionen antas ha en ej avsedd initialkrokighet och initiallutning i betraktad utböjningsriktning. = Initialkrokigheten uttrycks som det största avståndet e, mellan verklig och teoretisk systemlinje. Krokigheten förutsätts vara sinus- eller parabelformad med en pilhöjd e, = 0,0015/, där / betecknar pelarens längd. För delsträckor av en längre konstruktion får samma regler tillämpas, — Initiallutningen förutsättas vara 0,005 för en konstruktionsdel som inte samverkar med andra. Om flera konstruktionsdelar samverkar, får initiallutningen antas vara mindre. — Inverkan av en icke avsedd lastexcentricitet får anses vara beaktad genom förutsättningen om initialkrokighet.

Större värden på toleranser än de som normalt gäller för tillverkning och

montering får tillämpas. I så fall skall också motsvarande större värden ingå i beräkningsförutsättningarna.

6 1323-0597 137

8:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 8 STÅLberäkning och provning KONSTRUKTIONER

8:3

Verifiering genom beräkning och provning

Råd: Allmänna regler om verifiering finns i avsnitt 2:3.

8:31

Dimensionering i brottgränstillstånd

:311 Beräkning av krafter och moment

Beräkningsmodellen skall särskilt beakta inverkan av följande faktorer, om

deras inverkan inte har försumbar betydelse för resultatet:

= lokal buckling, — skålning och skjuvdeformationer. Om gränslastteori tillämpas vid beräkningen av krafter och moment, skall konstruktionen utformas så att dess deformationsförmåga är tillräck-

ligt stor för att den avsedda fördelningen av krafter och moment skall uppnås.

Råd; Exempel på hur detta deformationskrav kan uppfyllas finns i BSK 94 avsnitt 3:32.

138

8 STÅL- BFS 1993: 58 8:3 Verifiering genom KONSTRUKTIONER beräkning och provning

:312 Beräkning av bärförmåga

En modell för beräkning av bärförmåga skall speciellt beakta följande:

— inverkan av lokal buckling, — inverkan av skålning och skjuvdeformationer.

Råd: Exempel på modeller för beräkning av bärförmåga finns i BSK 94 avsnitt 3:4, Dimensionerande värde för hållfasthet, elasticitetsmodui och skjuvmodul i brottgränstillstånd skall bestämmas enligt följande formler (a) —(e).

: = - fyk a

ha= Na (2)

so Jak

fa" Fr (b)

Om Jad < Aa får flå = fya väljas.

on Jik

BETECKNINGAR sk karakteristiskt värde för sträckgräns enligt avsnitt 8:221 fJuk karakteristiskt värde för brottgräns enligt avsnitt 8:221 ck karakteristiskt värde för utmattningshållfasthet enligt 8:222 Ex karakteristiskt värde för elasticitetsmodul enligt avsnitt 8:223 Gx karakteristiskt värde för skjuvmodul enligt avsnitt 8:223 Ym partialkoefficient som beaktar osäkerheten vid bestämning av bärförmågan. Yn partialkoefficient som beaktar säkerhetsklassen enligt avsnitt 2:115

Jya OCh fuga avser såväl tryckhållfasthet som draghållfasthet.

139

8:3 Verifiering genom BFS 1993: 58

8 STÅL-

beräkning och provning KONSTRUKTIONER

I brottgränstillstånd skall värdet på partialkoefficienten Ym väljas enligt

följande:

a) Ym = 1,0, om de förutsatta toleranserna enligt ritning eller annan handling är så snäva att måttavvikelser inom toleransgränserna har liten betydelse för konstruktionens bärförmåga.

b) — Ym = 1,1, om förutsättningarna enligt a) inte är uppfyllda.

Råd: Exempel på hur krav under punkt a) kan uppfyllas finns i BSK 94 avsnitt 3:42.

Värdet på partialkoefficienten y, vid dimensionering med hänsyn till

olyckslast och fortskridande ras finns i avsnitt 2:322.

:3121 Egenspänningar

Egenspänningarnas inverkan på styvheten och bärförmågan skall beaktas.

Råd: Exempel på modell för egenspänningar finns i BSK 94 avsnitt 3:44.

Inverkan av egenspänningar kan anses vara beaktad vid dimensionering enligt BSK 94.

13122 Utmattning

Vid utmattningslast skall beräkning av lasteffekter utföras enligt elasticitetsteorin.

Råd: Inverkan av utmattning kan beaktas genom att dimensioneringen kom-

pletteras med en särskild beräkning av bärförmågan med hänsyn till utmattning, varvid inverkan av bl. a. spänningskollektivet och anvisnings-

verkan skall beaktas.

Dimensioneringen kan alternativt utföras med stöd av provningar. Därvid bör säkerheten mot utmattningsbrott svara mot kraven på håll-

fasthet i avsnitt 8:222,

'3123 Skalkonstruktioner

Råd: Exempel på lämpliga metoder för dimensionering av skalkonstruktioner

finns i Skalhandboken, Mekanförbundets förlag, Stockholm 1990.

3124 Skruvförband

Bärförmåga 1 brottgränstillstånd hos skruvförband skall beräknas för såväl

skruvar som för grundmaterial. Vid beräkning av bärförmåga skall inver-

kan av eventuella deformationer i förband beaktas. I ett friktionsförband

skall bärförmåga även beräknas med hänsyn till glidning.

140

8 STÅL- BFS 1993: 58 8:3 Verifiering genom KONSTRUKTIONER beräkning och provning

Dimensionerande hållfasthet för skruvar skall bestämmas enligt följande formel (a).

ooo Jouk Loud 1,2 Yn (a)

BETECKNINGAR feuk karakteristiskt värde för skruvars brotthållfasthet enligt avsnitt

8:224

Ya partialkoefficient som beaktar säkerhetsklassen enligt avsnitt 2:115

Råd: Exempel på lämpliga metoder för beräkning av bärförmåga hos skruvförband finns i BSK 94 avsnitt 6:4,

:3125 Svetsförband

Bärförmågan i brottgränstillstånd hos svetsförband skall beräknas för såväl

det svagaste snittet genom svetsen som snitten omedelbart intill svetsen.

Vid svetsförband med begränsad utsträckning får vid dimensioneringen

spänningarna antas jämnt fördelade över svetslängden.

Råd: Exempel på lämpliga metoder för beräkning av bärförmåga hos svetsförband finns i BSK 94 avsnitt 6:3.

8:32 Dimensionering i bruksgränstillständ

Råd: Allmänna krav för dimensionering i bruksgränstillstånd finns i avsnitt 2:12.

I den mån plastiska deformationer förekommer skall dessa beaktas, dock

får egenspänningar försummas. I bruksgränstillstånd får dimensionerande materialvärden väljas lika med respektive karakteristiskt värde.

Råd: Dimensionering i bruksgränstillstånd bör ske enligt elasticitetsteori med beräkningsmodell i tillämpliga delar enligt avsnitt 8:31.

l4i

8:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 8 STÅLberäkning och provning KONSTRUKTIONER

8:33 Verifiering genom provning

I brottgränstillstånd skall dimensioneringsvärdet Ra bestämmas enligt föl- Jande formel (a).

Rx Ra Ymp Yn (a)

BETECKNINGAR Ry karakteristiskt värde för bärförmåga enligt avsnitt 2:33 Ymp partialkoefficient enligt följande tabell (a), som beaktar osäkerhet vid bestämning av bärförmågan Yn partialkoefficient som beaktar säkerhetsklass enligt avsnitt 2:1

Tabell a. Partialkoefficient,y,, i brottgränstillstånd

Brottyp Ymp Flytning eller instabilitetsbrott 1,15 (1,05)! Brott i material 1,3 (1 2y Brott i svets- eller skruvförband 1,2 + Utmattningsbrott l Lå bea

' Värdena inom parantes gäller vid små toleranser enligt avsnitt 8:312 dvs. i de fall som ger Ym = 1,0.

Råd: I bruksgränstillstånd kan dimensioneringsvärden bestämmas enligt Boverkets handbok Dimensionering genom provning.

142

8 STÅL- BFS 1993: 58 8:4 Material

KONSTRUKTIONER

3:4 Material

Råd: Allmänna regler om material finns i avsnitt 2:4,

08:41 Skruvförband

Fästelement (skruv, mutter och bricka samt gängat konstruktionselement) skall ha dokumenterad hållfasthet.

Skruv och mutter till förspända skruvförband skall ha sådana egenska-

per att mutter och gängor normalt är starkare än skruven även vid ogynn-

samma kombinationer av egenskaper och mått. Vid andra förband skall

mutterns styrka motsvara minst den nominella dragbrottkraften för skruven.

Råd: Exempel på fästelement finns i BSK 94 avsnitt 7:14.

8:42 Tillsatsmaterial

Tillsatsmaterial vid svetsning skall ha sådana egenskaper att ett svetsförband får avsedd funktion och beständighet. Hållfastheten och andra väsentliga materialegenskaper skall vara dokumenterade, Tillsatsmaterial skall anpassas till svetsmetod, grundmaterial, svetspro-

cedur och krav på svetsförbandet.

Vid risk för hydrogensprickor skall sådana tillsatsmaterial användas som

ger låg hydrogenhalt i svetsgodset. Vid en konstruktion där miljöns aggressivitet är stor eller mycket stor

skall ett tillsatsmaterial användas, som ger ett svetsgods som har minst samma korrosionströghet som grundmaterialet.

Råd: Exempel på tillsatsmaterial finns i BSK 94 avsnitt 7:13.

3:43 Egenskaper i tjockleksriktningen

Vid konstruktioner som påverkas av dragkrafter i tjockleksriktningen skall åtgärder vidtas för att säkerställa att kraftöverföringen i tjockleksriktningen blir tillfredsställande med hänsyn till risken för skiktbristning i stålet.

Råd: Åtgärderna för att säkerställa att kraftöverföringen i tjockleksriktningen blir tillfredsställande bör avpassas med hänsyn till konstruktionens säkerhetsklass och utnyttjandegrad samt till dess utformning. De kan antingen bestå i att material väljs med garanterade och verifierade egenskaper i tjockleksriktningen enligt BSK 94 avsnitt 7:22 eller att kontroll utförs enligt BSK 94 avsnitt 9:52.

143

8:5 Utförande BFS 1993: 58 8 STÅL-

KONSTRUKTIONER

Utförande

Råd: Allmänna regler om utförande finns i avsnitt 2:5. Exempel på lämpligt

utförande finns i BSK 94 avsnitt 8. Exempel på kvalifikationer hos ansvarig arbetsledare för tillverkning och montering av stålkonstruktioner framgår av Boverkets allmänna råd 1990: I, Riksbehörighet för ansvarig arbetsledare, avsnitt 9.

38:51 Hantering av material

Plåt, stänger, rör, tillsatsmaterial för svetsning, fästelement o.d. skall förvaras och hanteras på ett sådant sätt att olika material inte kan förväxlas och så att avsedda egenskaper inte menligt försämras. Märkningen skall vara sådan att sambandet mellan materialet och tillhö-

rande intyg säkerställs samt att förväxling förhindras.

3:52 Bearbetning

Råd: Vid bearbetning bör BSK 94 avsnitt 8:3 beaktas.

8:53 Svetsförband

:531 Svetsarbete

Svetsning i en stålkonstruktion får förekomma endast där svets angetts i bygghandling.

Råd:

Exempel på riktlinjer för utförande av svetsarbete finns i SS 06 40 O1

samt SS 06 40 25. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om smältsvetsning och termisk skärning finns i AES 1992: 9,

:532 Svetsplan

Svetsplan skall upprättas för svetsarbete. Undantag får göras för enklare arbeten av rutinkaraktär.

Råd: Ansvarig arbetsledare eller dennes motsvarighet i verkstad bör i samråd med konstruktören upprätta svetsplanen. Vid sådant svetsarbete av komplicerad art där praktiska erfarenheter saknas bör provsvetsning utföras innan svetsplan upprättas. Exempel på vad svetsplanen bör innehålla framgår av BSK 94 avsnitt 1:42,

144

8 STÅL- BFS 1993: 58 8:5 Utförande KONSTRUKTIONER

:533 Svetsares kompetens

Råd: Allmänna regler för utförande finns i avsnitt 2:5. Exempel på dokumenterad kompetens kan anses vara godkänd svetsarprövning enligt EN 287-1:1992.

8:54 Skruvförband

541 Håltagning och hålpassning

Håltagning skall göras med metod som ger tillräcklig noggrannhet i fråga

om hålets storlek och placering samt på ett sådant sätt att grundmaterialets

hållfasthet och seghet inte menligt försämras.

Råd: Om en för stor förskjutning uppkommit mellan hål i samhörande delar,

kan hålen borras eller brotschas upp till närmast större skruvdiameter, varvid tillämpliga krav på hålpassning bör uppfyllas. Exempel på metoder som uppfyller föreskriftens krav anges i BSK 94

avsnitten 8:511 och 8&:312. Exempel på toleranser finns i Toleranser för stålkonstruktioner, publikation 112, Stålbyggnadsinstitutet, 1992.

:542 Anliggningsytor

Anliggningsytor i skruvförband skall passa samman, så att erforderlig

kontakt erhålls med hänsyn till förbandets funktion.

Råd: Speciellt bör beaktas krav på passning i förspända förband, så att kläm-

kraftsförluster undviks.

Exempel på klassificering av anliggningsytor och bearbetning av anligg-

ningsytor finns i BSK 94 avsnitt 8:5.

543 Montering och säkring av skruvförband

I förspända förband skall varje skruv förspännas till minst 70 procent av skruvens nominella dragbrottkraft, så att den förutsatta klämkraften uppnås. Speciell säkring av mutter skall ske när kraften på skruven växlar riktning.

Råd: Förband i övriga klasser bör utföras med normal åtdragning och tillförlitlig säkring av muttrarna.

I passförband bör skruv väljas så att gängutloppet normalt slutar utanför godset. Vid förspända förband bör bricka användas om hälplantrycket av förspänningskraft utan bricka överstiger dimensioneringsvärdet för godsets brottgräns. En skruv som förspänts och därefter lossats bör kasseras och ersättas med en ny, Exempel på lämplig montering av skruvförband finns i BSK 94 avsnit-

ten 8:53 och 8:54.

145

8:5 Utförande BFS 1993: 58 8 STÅL- KONSTRUKTIONER

3:55 Måttnoggrannhet vid tillverkning och montering

Stålkonstruktioner skall monteras med avsedd mått- och formnoggrannhet. Avvikelser i form hos den färdiga konstruktionen får inte överskrida de toleranser som har förutsatts vid dimensioneringen. Om en tryckkraft förutsätts överförd i kontaktytan mellan två delar av en svetsad konstruktion, skall delarna utföras så att anliggningsytorna får erforderlig passning.

Råd: Exempel på toleranser för tillverkning och montering finns i Toleranser för stålkonstruktioner, publikation 112, Stålbyggnadsinstitutet, 1992.

56 Rostskydd

Stålkonstruktioner i korrosiv miljö skall ges erforderligt rostskydd.

Råd: Rostskydd kan utgöras av lämplig beläggning, katodiskt skydd eller rostmån. Exempel på klassificering av korrosiv miljö och lämpliga metoder för rostskydd finns i BSK 94 avsnitt 1:23 respektive 8:7. Krav på tekniska och personella förutsättningar vid rostskyddsmålning kan anses vara uppfyllda, om företaget är godkänt av Auktorisationsnämnden för rostskyddsmålning.

b/ Montering

För monteringsarbete skall en monteringsplan upprättas. Montering får inte påbörjas förrän monteringsplan föreligger.

Råd: Ansvarig arbetsledare bör i samråd med konstruktören upprätta monteringsplanen, Exempel på vad en monteringsplan bör innehålla framgår av BSK 94 avsnitt 1:43.

146

8 STÅL- BFS 1993: 58 8:6 Kontroll

KONSTRUKTIONER

3:6 Kontroll

Råd: Allmänna regler om kontroll finns i avsnitt 2:6.

För stålkonstruktioner i säkerhetsklass I får kontroliens omfattning bedömas med hänsyn till omständigheterna.

Råd: Mottagningskontroll, utöver identifiering och okulärgranskning, kan ske som stickprovskontroll om levererade material eller produkter har förutsättningar att uppfylla de ställda kraven, t.ex. genom att ett acceptansintyg från tidigare utförd provning föreligger. Acceptansintyg typ 3.2 enligt SS-EN 10 204 bör användas.

8 61 Grundkontroll

Grundkontrollen skall omfatta följande områden:

— material,

— mått och form,

— svetsförband, — skruvförband samt

— ytbehandling för rost- och brandskydd.

Råd: Exempel på kontrollåtgärder vid grundkontroll finns i BSK 94 avsnitt 9. Om omfattningen av grundkontrollen inte närmare anges kan kontrollen begränsas till delkontroll. Därvid bör omfattningen av kontrollåtgärderna väljas så att det föreligger tillfredsställande säkerhet för att konstruktionen i sin helhet uppfyller kraven.

3 62 Tilläggskontroll

Tilläggskontrollen skall omfatta följande områden:

— objektanpassade kontrollåtgärder,

— konstruktionsdelar med dragkraft i tjockleksriktningen, — svetsförband samt

— katodiskt skydd.

Råd: Exempel på kontrollåtgärder vid tilläggskontroll finns i BSK 94 avsnitt 9.

147

9 ALUMINIUM- BFS 1993: 58 9:1 Krav KONSTRUKTIONER 9:2 Förutsättningar

9 ALUMINIUM- KONSTRUKTIONER

Reglerna i detta avsnitt avser bärande konstruktioner av aluminiumplåt och strängpressade aluminiumstänger.

Råd: Ailuminumkonstruktioner av kallbockad tunnplåt, dimensionerade, utförda och kontrollerade enligt StBK-NS, Norm för tunnplåtskonstruktioner 79, uppfyller kraven för bärande konstruktioner i avsnitt 2.

9:1 Krav

Reglerna i avsnitt 8:1 gäller i tillämpliga delar också för aluminiumkonstruktioner.

Råd: Allmänna krav finns i avsnitt 2:1.

Förutsättningar

Råd: Allmänna förutsättningar finns i avsnitt 2:2.

9:21 Laster

Reglerna i avsnitt 8:21 gäller i tillämpliga delar för aluminiumkonstruk-

tioner.

9:22 Karakteristiska materialvärden

:221 Håällfasthetsvärden, elasticitetsmodul och skjuvmodul

För standardiserad aluminiumkvalité skall karakteristiska värden på aluminiums hållfasthet, fy för 0,2-gränsen och fi, för brottgränsen, väljas

enligt följande tabell (a). För andra aluminiumkvalitéer skall fix och fi, bestämmas för varje kvalitetsort och tillstånd för sig med ledning av provningar av 0,2-gränsen

och brottgränsen. De karakteristiska värdena gäller för konstruktioner med en drifttempe-

ratur lägre än 60"C.

Elasticitets- och skjuvmodul skall antas vara £; = 70 GPa respektive

G, = 27 GPa. 149

9:2 Förutsättningar BFS 1993: 58 9 ALUMINIUM- KONSTRUKTIONER

Tabell a. Karakteristiska hållfasthetsvärden för standardiserade aluminiumsorter. |

' Aluminiumlegering för kallbockade tunnplåtsprodukter finns i SIBK-NS, Norm för

tunnaplåtskonstruktioner 79. ? Materialen i tillstånd -04 och -06 är härdbara, övriga är inte härdbara.

> Svensk Standard enligt MNC 40

150 "Enki Enligt ISO 209-1209-

9 ALUMINIUM- BFS 1993: 58 9:3 Verifiering genom KONSTRUKTIONER beräkning och provning

9:3 Verifiering genom beräkning och

provning

Råd: Allmänna regler om verifiering finns i avsnitt 2:3

9:31 Dimensionering i brottgränstillstånd

'311 Beräkning av krafter och moment

För tillämpning av gränslastteori skall karakteristiskt värde på brottförlängningen As vara större än 6 procent och karakteristiskt värde på kvoten mellan brottgränsen /., och sträckgränsen /yr vara minst 1,10.

Råd: Arbetskurva kan väljas enligt följande formel (a). n

£= + 0,0002 f ) < 0,6 As (a)

Ea Ha där a = f,,/10 (med fy, i MPa.)

:312 Beräkning av bärförmåga

:3121 Dimensioneringsvärden Dimensioneringsvärden i brottgränstillstånd skall bestämmas ur följande formler (a)—(e).

Fa ha= EE (a) Ym Yn

fa= JE (b)

1,2 Ym Yn

E

Eon Y (c)

där fya OCh fa avser såväl tryckhållfasthet som draghållfasthet. Om /ua enligt formel (b) är mindre än fys enligt formel (a), får fa sättas

lika med fa.

Värdet på Y, får sättas till 1,0, under förutsättning att bärförmågan bestäms på basis av ett reducerat tvärsnitt baserat på undre gränsmått (basmått minus undre gränsavmått), annars skall y,, sättas till I, 1. Yna beror av säkerhetsklassen och skall väljas enligt avsnitt 2:115.

151

9:3 Verifiering genom BFS 1993: 58 9 ALUMINIUM-

beräkning och provning KONSTRUKTIONER

:3122 Lokal buckling

Räd: Strängpressade aluminiumstänger bör räknas till samma kategori som

varmformade stålstänger.

:3123 Tryckkraft

Råd: Reduktionsfaktorn w. för böjknäckning kan bestämmas enligt BSK 94 avsnitt 6:23, Indelning av strängpressade stänger beroende av material och tvär-

snittstyp bör ske enligt följande tabell (a). För längssvetsade stänger tilllämpas samma indelning som för svetsade stålstänger. Därutöver bör reducerad hållfasthet i värmepåverkad zon beaktas enligt avsnitt 9:3125.

Tabell a. Material, tvärsnittstyp och grupp vid bestämning av wo,

Material Tvärsnittstyp Grupp

Härdbart Symmetriskt a

Icke härdbart Symmetriskt b Härdbart Osymmetriskt c

Icke härdbart Osymmetriskt d

3124 Böjmoment

Råd: Vid bestämning av formfaktorn 7 enligt Bygg K18:42 bör det plastiska böjmotståndet Z multipliceras med

Jak

Hz = 0,6 + 0,33 Ak (a)

:3125 Svetsförband

Råd: Dimensionering av svetsförband bör ske med metoder enligt BSK 94 och

med karakteristiska värden för svetsmaterial lika med /y,, enligt avsnitt 9:22 tabell (a).

Vid längssvetsade stänger och balkar bör hållfasthetsnedsättningen i värmepåverkad zon, HAZ, beaktas genom att inom ett område på 25 mm från svetsen räkna med en effektiv tjocklek enligt följande formler (a) och

(b).

luaz = Lun 4 (a) Jud Ww . SE — fyuk b Hus 1,2 Ymd Yn (b)

BETECKNINGAR

Fvuk karkteristiskt värde för material i värmepåverkad zon enligt avsnitt 9:22, tabell (a)

Ka dimensioneringsvärde för hållfastheten hos grundmaterialet

l godstjockiek

1352

9 ALUMINIUM- BFS 1993: 58 9:3 Verifiering genom KONSTRUKTIONER beräkning och provning

Om tjockleken även reduceras av lokal buckling (ty) sätts effektiv tjocklek lika med det minsta av ty och tnaz. Vid stänger och balkar med tvärsvetsar (svetsskarvar eller infästning av avstyvningar e. d.) ersätts /ya med fwva OM fd < fa inom ett område på 25 mm på vardera sidan om svetsen.

:3126 Skruvförband

Råd: I BSK 94 ekvation 6:432 b får e, sättas till 2d om e, > 2d. Friktionskoefficienten, uk, mellan rena aluminiumytor bör högst sättas till 0,3.

3127 Utmattning

Råd: Karakteristisk utmattningshållfasthet /, (MPa) bör bestämmas enligt European Recomendation for Aluminium Alloy Structures Design, European Convention for Constructural Steelwork Publikation nr 68, 1992. Partialkoefficienter bör väljas enligt BSK 94 avsnitt 6:5.

9:32 Dimensionering i bruksgränstillstånd

Reglerna i avsnitt 8:32 gäller i tillämpliga delar också för aluminiumkonstruktioner,

9:33 Verifiering genom provning

Reglerna i avsnitt 8:33 gäller i tillämpliga delar också för aluminiumkon-

struktioner.

7-13-0597 153

9:4 Material BFS 1993: 58 9 ALUMINIUM- 9:5 Utförande KONSTRUKTIONER 9:6 Kontroll

9:4 Material

Reglerna i avsnitt 8:4 gäller i tillämpliga delar också för aluminiumkonstruktioner.

9:5 Utförande

Reglerna i avsnitt 8:5 gäller i tillämpliga delar också för aluminiumkonstruktioner.

9:6 Kontroll

Reglerna i avsnitt 8:6 gäller i tillämpliga delar också för aluminiumkonstruktioner.

154

10 BÄRFÖRMÅGA BFS 1993: 58 10:1 Krav VID BRAND

10 BÄRFÖRMÅGA VID BRAND

Ytterligare föreskrifter och allmänna råd om byggnaders bärförmåga vid brand finns i avsnitt 5:8 i Boverkets byggregler, BFS 1993:57, BBR 94.

10 1 Krav

Bärverkets deiar, inklusive upplag, fogar, förband o.d., skall utföras antingen så att kollaps inte inträffar

— under en given tidsperiod enligt kraven på brandteknisk klass för bygg-

nadsdelar i avsnitt 5:82 i BBR 94, — under ett fullständigt brandförlopp eller — under del av ett fullständigt brandförlopp, om det genom särskild

utredning kan påvisas att utrymningssäkerheten inte försämras och att

riskerna för räddningstjänstpersonalen och påverkan på omgivningen inte ökar.

Råd: Kraven på brottsäkerhet vid brand bör på samma sätt som vid vanligt lastfall nyanseras med hänsyn till konsekvenserna av ett brott. De faktorer, som påverkar valet av säkerhetsklass vid vanligt lastfall, nämligen byggnadens typ och användning, den bärande konstruktionens eller konstruktionsdelens art och det tänkta brottets karaktär, är relevanta även i brandfallet. Vid brand blir konsekvenserna av ett brott I hög grad beroende av om det finns människor kvar i byggnaden då brottet inträffar. Detta innebär att ju längre tid efter brandens utbrott det med en viss sannolikhet finns människor i byggnaden eller dess omedelbara närhet, desto större bör den krävda brottsäkerheten vara. Vid dimensionering genom klassiftcering enligt avsnitt 5:82 i BBR 94 beaktas dessa förhållanden genom den för aktueil tillämpning föreskrivna brandtekniska klassen, vilken beror av byggnadens användning, byggnadens höjd, brandbelastningens storlek och byggnadsdelens betydelse för byggnadskonstruktionens totala bärförmåga. Vid dimensionering baserad på modell av naturligt brandförlopp enligt avsnitt 5:83 i BBR 94 tas hänsyn till de beskrivna förhållandena genom att den dimensionerande brandbelastningen och brandförloppets varaktighet differentieras med hänsyn till aktuell tillämpning. Inverkan av de faktorer som påverkar valet av säkerhetsklass för byggnadskonstruktionens dimensionerande bärförmåga vid brand beaktas därigenom indirekt, Vid brand kan betydande temperaturrörelser uppkomma i byggnadens bärande stomme, För rambärverk och andra statiskt obestämda bärverk kan dessa rörelser medföra avsevärda tillskott i och omlagringar av snittkrafter och snittmoment och leda till sprickbildningar och andra skador i t.ex. pelare, balkar, bjälklag och väggar. Effekterna uppträder därvid inte endast i de direkt brandpåverkade byggnadsdelarna utan även i bygg-

155

10:1 Krav BES 1993: 58 10 BÄRFÖRMÅGA VID BRAND

nadsstommen utanför den aktuella brandcellen. Det är viktigt att dessa effekter beaktas vid dimensioneringen och att byggnadsstommen ges en med hänsyn härtill lämplig konstruktiv detaljutformning.

10:11 Säkerhet mot brott och instabilitet vid brand

Partialkoefficienten y, får sättas till 1,0 oavsett konstruktionens säkerhetsklass. Den dimensionerande lasteffekten Sy skall bestämmas för den ogynsammaste lastkombinationen med partialkoefficienterna yr för last enligt tabell (b) i avsnitt 2:321. Den dimensionerande bärförmågan Ra enligt partialkoefficientmetoden skall bestämmas med utgångspunkt från följande förutsättningar: — Hållfasthetsminskningen vid förhöjd temperatur samt minskningen av verksamma tvärsnitt på grund av förbränning och brandpåverkan skall beaktas. Vid beräkning måste varje materials hållfasthets- och deformationsegenskaper samt värmeledningsförmåga och specifik värmekapacitet vara tillräckligt väl kända inom aktuellt temperaturområde. — Egenskapsförändringar hos fästdon, förbindningar o.d. vid brandpåverkan skall beaktas. — Partialkoefficienten Y, för material enligt avsnitt 2:322 får antas vara 1,0 om inte annat anges i avsnitten 4—9.,

156

10 BÄRFÖRMÅGA BFS 1993: 58 10:2 Verifiering genom VID BRAND beräkning och provning

10:2 Verifiering genom beräkning och

provning

10:21 Bestämning av bärförmågan genom klassificering

Den karakteristiska bärförmågan hos en bärande byggnadsdel får bestämmas genom provning enligt SIS 02 48 20 (NT FIRE 005, ISO 834). Byggnadsdelen förutsätts vara belastad med en yttre statisk last under hela provningstiden, motsvarande avsedd brandmotståndstid. Denna last skall

avpassas så att påkänningarna i kritiska snitt motsvarar dem som uppkom-

mer av de dimensionerade lasterna vid brand enligt avsnitt 2:321. Tempe-

raturutvecklingen i kritiska snitt skall om möjligt registreras under prov-

ningen. .

Samhörande värden för påförd last och tid skall bilda grund för bestäm-

ning av bärförmågan vid viss brandmotståndstid.

Den karakteristiska bärförmågan för en konstruktion får beräknas med

utgångspunkt från de förutsättningar som anges i avsnitt 10:11 och med brandpåverkan enligt SIS 02 48 20 (NT FIRE 005, ISO 834). Antaganden om dimensioner, spännvidder, upplagsförhållanden, övrig utformning och

mekaniska moduler skall göras enligt de principer som är godtagna vid

dimensionering utan hänsyn till brand enligt avsnitt 2.

Den karakteristiska bärförmågan vid brand för en bärande konstruktion får bestämmas genom kombination av provning och beräkning. Provning får utföras med obelastade provföremål om belastning inte kan antas

påverka provföremålets verkningssätt. Temperaturutveckling i kritiska

snitt skall om möjligt registreras under provningen. Med stöd av de regist-

rerade temperaturförloppen och t.ex. uppmätt inbränningsdjup i träkonstruktioner kan sedan bärförmågan beräknas, om relevanta materialdata är kända och verifierade.

10:22 Bestämning av bärförmågan genom dimensionering, baserad på modell av

naturligt brandförlopp

Bestämning av bärförmågan med utgångspunkt från modell av naturligt

brandförlopp får i vissa fall göras genom provning. Även kombination av

provning och beräkning får göras. I samtliga fall gäller tillämpliga delar av föreskrifterna i avsnitt 10:21.

157

beräkning och provning VID BRAND

:221 Brandbelastning

Det dimensionerade värdet på brandbelastningen skall vara det värde som

inryms i 80 procent av de observerade värdena i ett representativt statis-

tiskt material. Vid dimensionering av byggnadsdelar som enligt tabell (a), kolumn 1, i avsnitt 5:821 i BBR 94, skall vara utförda i klass R 90, skall dock detta värde på brandbelastningen ökas med 50 procent.

Byggnadsdelar som skall vara utförda i klass R 60 eller högre skall

dimensioneras under fullständigt brandförlopp (inkl. avsvalning), medan det för lägre brandtekniska klasser gäller under den tid som klassbeteck-

ningens tal anger (dock exkl. avsvalning).

Råd: Exempel på karakteristiska värden anges i rapporten Brandteknisk dimensionering av betongkonstruktioner utgiven av Statens råd för byggnadsforskning 1992,

:222 Brandcellstemperatur

Gastemperaturen 7, i en brandcell beräknas ur värme- och massbalans-

ekvationer (modell av naturligt brandförlopp). Hänsyn får tas till automa-

tisk vattensprinkleranläggning och brandgasventilation. I de fall övertändning inte kan förväntas, utan branden blir lokalt begränsad, får gastemperaturen 7, antas bero av brandarean och effektutvecklingen i stället för brandbelastningens storlek.

158

BKR 94 BFS 1993: 58 Bilaga 1

Förteckning över standarder

m.m. som konstruktionsreglerna hänvisar till

SIS — Standardiseringskommissionen i Sverige

(Siffran inom parentes efter standardnumret anger utgåva)

Publikationsnummer j Titel | Avsnitt i BKR IKE 4.30.01 (3) Normer för stålkonstruktioner till kranar — Di- | 3:432 mensionering, IVAs kran- och hisskommission

Bilaga 1 BFS 1993: 58 BKR 924

SIS — Standardiseringskommissionen i Sverige forts.

Publikationsnummer i Titel Avsnitt i BKR

SS 2265 (3) Fästelement — Hållfasthetsfordringar — 5:441 Skruvar och pinnskruvar med ISO-tumgängar (UNC- och UNFgängor)

SS 2268 (4) Fästelement — Hållfasthetsfordringar — 5:44]

Muttrar med ISO-tumgängor (UNC- och UNFEFgängor) SS-ISO 3898 (2) Byggkonstruktion — Storhetsbeteckningar 8:221

SS-EN 10 002-1 (1) Metalliska material — Dragprovning — Del 1: | 8:221

Provningsmetod (vid rumstemperatur)

SS-EN 10 025 (1)+ Varmvalsade formvaror av olegerat allmänt 8:221

AC:1991 konstruktionsstål och maskinstål — Tekniska leveransbestämmelser SIS 02 48 20 (2) Brandprovning — Byggnadsdelar. Bestämning | 2:321

av motståndsförmåga vid brand 10:21

55 06 01 01 (1) Svetselektroder — Belagda elektroder för ma- 8:225

nuell metallbågsvetsning och stativsvetsning av kolstål, kolmanganstål och finkornbehandlat stål med förhöjd sträckgräns. Tekniska kontroll

och leveransbestämmelser

55 06 01 il (1) Svetselektroder — Trådelektroder för gasme- 8:225 tallbågsvetsning av kolstål, kol-manganstål och mikroelegerat stål med förhöjd sträckgräns —

Tekniska kontroll och leveransbestämmelser SS 06 40 01 (2) Svetsning — Allmänna regler 8:531

SS 06 40 25 (1) Smältsvetsning av kolstål, kol-manganstål och | 8:531 mikroelegerade stål med ReL (mindre än eller

lika med) 390 N/mm2 — Bedömning av svets-

ningsbetingelser vid manuell metallbågsvetsning med belagda elektroder

SS 13 41 li (1) Bindemedel för bruk — Provning 6:611 SS 13 71 09 (4) Betongprovning — Färsk betong — 7:22 Konsistensklasser SS 13 73 04 (2) Lättbetongprodukter — Autoklaverad lättbe- 6:41

tong — Översikt

160

BKR 94 BFS 1993: 58 Bilaga I

SIS — Standardiseringskommissionen i Sverige forts.

tong — Provning — Fuktkvot SS 13 73 07 (2) Lättbetongprodukter — Autoklaverad lättbe- 6:61i tong — Provning — Tryckhållfasthet S5 13 73 08 (2) Lättbetongprodukter — Autoklaverad lättbe- 6:61 I tong — Provning — Böjdraghållfasthet SS 13 73 09 (2) Lättbetongprodukter — Autoklaverad lättbe- 6:611 tong — Provning — Elasticitetsmodul vid tryck SS 13 73 10 (2) Lättbetongprodukter — Autoklaverad lättbe- 6:11 tong — Provning — Krympning vid uttorkning 6:611 55 13 75 19 (1) Murbruk — Klassindelning och fordringar 6:211, 6:212 6:4 6:42 6:611 SS 13 75 20 (1) Murbruk — Provning — Tryckhållfasthet 6:611 SIS 14 13 86 (4) Stål för armeringsstång. Stål 1386 7:231 SIS 14 13 87 (5) Stål för armeringsstång, Stål 1387 7:231 SS 14 14 1117) Stål för armeringsstång — SS-stål 1411 7:231 SS 14 21 32 (3) Allmänt konstruktionsstål — Mikrolegerat stäl 3:432 — SS-stål 2132 SIS 14 21 64 (3) Stål för armeringsstång, Stål 2164 7:231 SIS 14 21 65 (5) Stål för armeringsstång. Stål 2165 7:231 SIS 14 21 67 (3) Stål för armeringsstång. Stål 2167 7:231

161

Bilaga 1 BFS 1993: 58 BER 94

SIS — Standardiseringskommissionen i Sverige forts.

SIS 21 18 45 (3) Armeringsnät Ns 50 och Nps 50 7:231

SS 2125 il (2) Armeringsstång — Slät stång Ss 26S 7:231

SIS 21-25 13 (3) Armeringsstång. Kamstång Ks 40 och Ks 408 7:231 SIS 21 2515 (2) Armeringsstång. Kamstång Ks 60 och Ks 608 7:231 SIS 21 25 18 (2) Armeringsstång. Kalldragen slät stång Sds 50 7.231 SIS 21 25 19 (4) Armeringsstång. Kalldragen och profilerad 7:231 stång Ps 50

SIS 22 01 111) Mursten — Generella fordringar. Provning 6:11 6:611 SIS 22 21 04 (2) Tegelsten 6:41

SIS 22 21 05 (1) Kalksandsten 6:41

SS 22 72 30 (1) Murblock och mursten — Fordringar 6:41 SS 22-72 31 (1) Murblock och mursten — Provning 6:11

6:611

55 22 81 50 (2) Lättbetongprodukter — Autoklaverad lättbe- 6:41

tong — Block för tunnfogning — Mått

SIS 35 01 05 (1) Murkramlor 6:44

SS 81 11 03 (1) Betongpålar med kvadratiskt tvärsnitt — 4:3131 Fordringar

SS 764 30 05 (1) Lyftkranar — Travers- och portalkranar — 3:432 Toleranser för kranar och kranbanor

162

BER 94 BFS 1993: 58 Bilaga 1

Utländsk standard

Publikationsnummer | Titel Avsnitt i

BKR

DS 413:1982 (4) Dansk Ingeniorsforenings norm for trekon- 5:411 struktioner. Sorteringsregler for konstruktionstre, Dansk standard Anneks A, 1982, Dansk Standardiseringsråd.

Arbetarskyddsstyrelsen

Publikationsnummer | Titel Avsnitt i

BKR

AFS 1992:9 Smältsvetsning och termisk skärning 8:531

163

Bilaga 1 BFS 1993: 58 BER 94

Boverket

Publikationsnummer | Titel Avsnitt i BKR

Boverkets handbok Snö- och vindlast 3:5 Kommer att ges ut under 1994 3:61 3:62 Boverkets handbok | Svängningar, deformationspåverkan och 2:113 olycksliast 3:8 Kommer att ges ut under 1994 5:323 Boverkets handbok | Dimensionering genom provning 2:33 Kommer att ges ut under 1994 4:33 5:24 5:33 6:33 7:33 8:33 PFS 1974:4 Spikplåtsförband, Statens planverks godkän- 5:522 nanderegler PFS 1975:5 Träbaserade skivmaterial — tillverkning och 5:43 kontroll, Statens planverks godkännanderegler PFS 1975:6 Limmade träkonstruktioner. Tillverkning och 5:524 kontroll PFS 1975:7 Fingerskarvat konstruktionsvirke, Statens plan- | 5:413 verks godkännanderegler. PFS 1976:1 Murbruk och murlim, Statens planverks god- 6:43 kännanderegler PFS 1978:3 Maskinellt hållfasthetssorterat konstruk- 5:412 tionsvirke, Statens planverks godkännanderegler PFS 1980:3 Lättbetongprodukter, Statens planverks god- 7 kännanderegler 1990:1 Boverkets allmänna råd, Riksbehörighet för an- | 8:5 svarig arbetsledare, avsnitt 9

164

BKR 94 BFS 1993: 58 Bilaga 1

Boverket forts.

2.5.5a BBK 94 7.3.2.2 6:3128 BBK 94 7.2.4, 7.2.5, 6:611 9.2 BBK 94 7.3.2.1, 7:11 7.3.2.2

3.4.2.3

2.5.3

2.5.6 BBK 94 3.6.2, 7:3126 3.6.4, 3.6.3

165

Bilaga 1 BFS 1993: 58 BKR 94

Boverket forts.

Publikationsnummer | Titel Avsnitt i

BKR

BBK 94 3.7, 3.8 7:3127

BBK 94 3.9.1-7 7:3128

BBK 94 3.10, 3.11 7:3129

BBK 94 4.4.1-3 7:32

BBK 94 1.4 7:34

BBK 94 7.2 7:41

BBK 94 7.5.2-4 17:43

BBK 94 8 7:5

BBK 94 8.4.1.2-4, 7:51 8.4.4

BBK 94 8.5.1.2-4, 7:52 8.5.2.4

BBK 94 8.2 7:53

BBK 94 8.3.1, 8.3.2, 17:54 8.3.4

BBK 94 8.6, 8.7 | 17:55

BBK 94 8.8 7:56

BBK 94 9, 7.3.3.2-3 7:61

BBK 94 9.6.3 7:611

BBK 94 9.6.4 7:612

166

BKR 94 Bilaga 1

Boverket forts.

Kommer att ges ut under 1994

Bilaga I BFS 1993: 58 BKR 94

Boverket forts.

Publikationsnummer | Titel AVSNnitt i BKR BSK 94 8:511, 8:512 8:541 BSK 94 8:5 8:542 BSK 94 8:53, 8.54 8:543 BSK 94 1:23, 8:7 8:56 BSK 94 1:43 8:57 BSK 94 9 8:61 8:62 BSK 94 6:23 9:3123 BSK 94 9:22 tab (a) 9:3125 BSK 94 ekv 6:432 b 9:3126 BSK 94 6:5 9:3127

Lagar — Förordningar — Allmänna råd

Publikationsnummer | Titel Avsnitt i BKR SFS 1987:1347 Begränsningsförordning

168

BKR 94 BFS 1993: 58 Bilaga 1

EG-rättsakter

Publikationsnummer | Titel Avsnitt i BER 89/106/EEG Rådets byggproduktdirektiv 85/c 136/01 Rådets resolution angående ny metod

Övrigt

Publikationsnummer | Titel Avsnitt i BER

Bilaga I BFS 1993: 58 BKR 94

Övrigt forts.

Publikationsnummer | Titel Avsnitt i BKR StBK-N5S5 Norm för tunnplåtskonstruktioner 79, Statens | 8 Stålbyggnadskommitté 9 9:22 1 Dokument Rekommendationer för klassificering och val 8:221

T13:1992 Brandteknisk dimensionering av betongkon- 10:221 struktioner. Statens råd för byggnadsforskning

170

BKR 94 BFS 1993: 358 Bilaga 1

Typgodkännande och tillverkningskontroll

Publikationsnummer | Titel Avsnitt i

BKR

BFS 1993: 58 Sakregister BKR 94

Sakregister

aluminiumkonstruk- betongskikt, täckan- deformation 102, 123,

tion 149 de 122 141

aluminiumlegering 150 betongsprutning 127 deformationsförmåanliggningsyta 145 bindemedel 108 ga 117

ansvarig arbetsleda- bjälklag 37 deformationspåver-

Sakregister BFS 1993: 58 BKR 94

elasticitetsmodul, dimen- gjutfog 126 kabelrör 127 sionerande värde 73, glidning 153 kallformningsstål 131 139 golvspånskiva 66, 84 kamspik 67, 68 elasticitetsteori 117, 123 = grundkontroll 29, 87, kamstång 115

elektrod 136 108, 110, 128, 147 karakteristiskt grundelement 127 grundkontroll av geo- värde 64, 65

epoxibehandlat stål 100 konstruktioner 60 karakteristiskt mate-

excentricitet 116, 121, grundplatta 56 rialvärde 32, 63, 90, 137 grundtrycksvärde 57 112, 132, 149 exponeringsfaktor 44 grundvattenförhållankarakteristiska vär-

de 50 det 20, 21

flytgräns 125 grundvattennivå 31 kassaskåp 33 fog 122 grundvärde, karakteriskatodiskt skydd 146 fogarmering 99 tiskt 65 klimatklass 61 fogtjocklek 90, 100 gränslastteori 117, 138 klämkraftsförlust = 145 format 105 gränsmått 151 kolekvivalent 136 formavvikelse 21,93, gränstöjning 115, 125 kollaps 155 116, 137 kolmanganstål 131 formbyggnad 127 hissmaskin, last av 41 kolstål 131 formfaktor 44, 152 hjultryck 39 konsistens 126 formrivning 127 hydrogenspricka 143 konstruktion, typgodformändring 19 hållfasthet 73, 139 känd 73 fortskridande ras 15 hållfasthetsklass 112, konstruktionselefri last 20, 33 132 ment 143 friktionsförband 140 hållfasthetsvärde 132, konstruktionsskiva 84 friktionskoefficient 153 149 konstruktionsvirke 63, fritt avstånd 100 hålpassning 145 64, 74, 81, 83, 84 frostangrepp 111 hålrumsbetong 111 kontroll 29, 60, 108, 128, fästdon 125 håltagning 145 147 fästelement 143 häftsvetsad armekontroliplan 60 förankring 94, 99 ring 125 kornstorlek 108 förband 85, 92 härdning 126 korrosion 61,89, I 11, förlängningsmätning 123 högsta högvattenyta, 122, 131

förskjutning 19 HHW 32 korrosiv miljö 146 förundersökning 128 kramla 96, 101 förutsättning 20, 49, 61, ingjutningsgods 125 kran, last av 40 112 injektering 127 krokighet 116, 137 förzinkat stål 100 inledning 11 krossning 127 instabilitet 15 krympdeformation 123 gastemperatur 158 isotrop platta 98 krympning 102, 120

geokonstruktion 49 istryck 47 kubtryckhållfasthet 113 geometrisk parameter 23

geoteknisk fältundersök- jordförhållande 50 lagerindelning 52 ning 51 jordlast 31 last 20, 23, 31, 119 geoteknisk klass 49 jordtryck 31,53 last av fordon 38 geoteknisk laboratorieun- K-board 66, 84 last av inredning 33 dersökning 31 K-plywood 65, 74, 84 last av personer 33 geoteknisk utredning 31 K-spånskiva 66, 84 lasteffekt 23

174

BKR 94 BFS 1993: 58 Sakregister lastfordon, mindre 38 materialvärde, karakteris- plastisk deformation 141

Sakregister BFS 1993: 58 BER 94

skydd, permanent 19 svetsförband 136, 141, tung last 35

skyddsräcke 37 144, [52 tunnfogsbruk 106 skålning 139 Svetsning av armetvångsdeformation 101 slankhetstal 76 ring 127 tvångskraft 22,94

slät spik 68 svetsplan 144 tvärkontraktionstal 119,

slät stång 115 svikt 82 136 snölast 42,43 svängning 19, 82 tvärskjuvning 64

snözon 43 säkerhetsindex B 16, 19 tvärsnittsarea 90 specialfordon 39 säkerhetsklass 16 tyngre fordon 38 speciell last 35 typgodkännande 12, 73 spetsburna pålar 58 temperaturrörelse 101, spikförband 67, 68, 86 155 underhåll 27 spikplåtsförband 86 temperaturutveckundervattensgjutspjälkning 98,99, 121, ling 157 ning 127 122 terminologi 13 upplagslängd 127 spont 63 termisk koefficient 42 uppsprickning 94, 117 sprickbildning 19, 102, termomekaniskt valsat uppspänning 127 123 stål 131 utförande 27, 60, 86, sprucken betong 121 tidsmedelvärdet av varia- 107, 126

spräckhållfasthet 112 bel last 20 utförandeklass 96, 98, spräckprovning 114 tillfällig olägenhet 26 107, 112, 113, 114, 126, sprängmurning 90 tillsatsmaterial 143 128 sprött brott 121 tillverkningsklass 126, utförandekontroll 29,

spännarmering 120, 123 128 110, 129

spänningscykeltal 40 tillverkningskontroll 12, utmattning 120, 140, spänningskoncentra- 73, 96 153 tion 131 tillväxtflytbrott 117 utmattningslast 20, 132,

spännkraft 116, 120 tilläggskontroll 29, 87, 135 spännkraftsförlust 120 110, 119, 128, 147 utryckningsfordon 38

stabilitet 116, 117 tilläggskontroll av geoutrymning 155 stadga 22 konstruktioner 60

standard 12 tjocklek 110 vakuumbehandling 127 statisk vindlast 44 tjockleksriktning 143 vanliga värdet för variabel stjälpning 15 tolerans 52, 116, 137 last 20 stoppslagning, GK1 57 totalsättning 359 varaktighet, lasts 62 stoppslagningsvillkor, transportanordning, last variabel last 20, 62 GK2 och GK3 58 av 38 vattenstånd 32 strängmurning 107 transversalbelastat vattensäng 33 strömtryck 48 murverk 98 vattentryck 32, 111 stukning 72 trappa 37 vattentäthet 111 styckegods, last av 37 travers, last av 40 verifiering 22, 53,72, 94, stål 131 tryckhållfasthet 90, 112 [17, 138 stål-betong 136 trådspik 67, 85 vertikalbelastat stålkonstruktion 131 träförband 67 murverk 97 stångdiameter 100 träkonstruktion 61 vidhäftning 127 stödförskjutning 125 trängsellast 35 vidhäftningshållfast-

stötfog 90 träskruv 85 het 99 svetsare, kompetens 145 träskruvförband 71 vindlast 44, 47

176

BKR 94 BFS 1993: 58 Sakregister

vindstöt 44,47 vistelselast 34 yttertak 36 vippning 77 volymbeständig 89 virkesförstörande in- voiymeffekt 63 ändförankring 125 sekt 61 värde 20, 21 virvelavlösning 47 värmeekvation 158 övertändning 158

[77