Rådets direktiv av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG (86/280/EEG)

Avis juridique important

Rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 181 , 04/07/1986 s. 0016 - 0027 Finsk specialutgåva Område 15 Volym 7 s. 0134 Svensk specialutgåva Område 15 Volym 7 s. 0134

RÅDETS DIREKTIV av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG (86/280/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 och 235 i detta,

med beaktande av rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö(1), särskilt artikel 6 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(3),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 86/280/ · direktiv 86/280/ · direktiv 1991/692/EU · direktiv 2008/105/.

För att skydda gemenskapens vattenmiljö mot förorening av vissa farliga ämnen införs genom artikel 3 i direktiv 76/464/EEG ett system med förhandstillstånd för fastställande av utsläppsnormer för de ämnen som anges i förteckning 1 i bilagan till det direktivet. I artikel 6 i samma direktiv föreskrivs om gränsvärden för sådana utsläppsnormer och om kvalitetsmål för den vattenmiljö som påverkas av utsläpp av ämnena.

Medlemsstaterna är skyldiga att tillämpa gränsvärdena, utom i de fall då de får använda kvalitetsmål.

De farliga ämnen som omfattas av detta direktiv har huvudsakligen valts ut på grundval av de kriterier som antogs genom direktiv 76/464/EEG.

Eftersom de ämnen som orsakar förorening släpps ut i vattenmiljön från ett stort antal industrier, är det nödvändigt att fastställa olika gränsvärden för utsläpp beroende på vilken typ av industri det gäller och att fastställa kvalitetsmål för den vattenmiljö i vilken ämnena släpps ut.

Syftet med gränsvärdena och kvalitetsmålen är att förhindra förorening av de olika delar av vattenmiljön som skulle kunna påverkas av utsläpp av dessa ämnen.

Gränsvärden och kvalitetsmål skall uttryckligen ha detta syfte och inte fastställas i avsikt att tillskapa bestämmelser om konsumentskydd eller om saluförande av varor som härrör från vattenmiljön.

För att medlemsstaterna skall kunna visa att kvalitetsmålen uppfylls, bör en rapport lämnas till kommissionen för varje kvalitetsmål som väljs ut och tillämpas.

Medlemsstaterna skall sträva efter att säkerställa att de åtgärder som vidtas enligt detta direktiv inte medför en ökad förorening av mark eller luft.

För att effektivt tillämpa detta direktiv bör medlemsstaterna dessutom ges möjlighet att övervaka den vattenmiljö som påverkas genom utsläpp av ämnena. Direktiv 76/464/EEG innehåller inte bestämmelser som ger befogenhet att införa en sådan övervakning. Eftersom fördraget inte tillhandahåller de maktbefogenheter som krävs, bör artikel 235 i fördraget tillämpas.

För vissa betydande källor till förorening med dessa ämnen, vilka inte omfattas av gemenskapens gränsvärden eller nationella utsläppsnormer, är det nödvändigt att utarbeta särskilda program för att eliminera förorening. Direktiv 76/464/EEG innehåller inte bestämmelser som ger befogenhet till detta. Eftersom fördraget inte tillhandahåller de nödvändiga maktbefogenheterna, bör artikel 235 i fördraget tillämpas.

Grundvatten behandlas i rådets direktiv 80/68/EEG och kan därför undantas från tillämpningsområdet för detta direktiv(5).

För att detta direktiv effektivt skall kunna genomföras är det viktigt att kommissionen vart femte år till rådet lämnar en jämförande utvärdering av hur det följts av medlemsstaterna.

Detta direktiv kommer att behöva ändras och kompletteras, efter förslag från kommissionen, till följd av utvecklingen av den vetenskapliga kunskapen om ämnenas giftighet, svårnedbrytbarhet och ackumulerbarhet i levande organismer och sediment, eller om bästa tillgängliga teknik förbättras. Det är därför nödvändigt att direktivet kan kompletteras i fråga om åtgärder som avser andra farliga ämnen och att bilagorna kan ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 och 235 i detta,

med beaktande av rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö, särskilt artikel 6 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

För att skydda gemenskapens vattenmiljö mot förorening av vissa farliga ämnen införs genom artikel 3 i direktiv 76/464/EEG ett system med förhandstillstånd för fastställande av utsläppsnormer för de ämnen som anges i förteckning 1 i bilagan till det direktivet. I artikel 6 i samma direktiv föreskrivs om gränsvärden för sådana utsläppsnormer och om kvalitetsmål för den vattenmiljö som påverkas av utsläpp av ämnena.

Medlemsstaterna är skyldiga att tillämpa gränsvärdena, utom i de fall då de får använda kvalitetsmål.

De farliga ämnen som omfattas av detta direktiv har huvudsakligen valts ut på grundval av de kriterier som antogs genom direktiv 76/464/EEG.

Eftersom de ämnen som orsakar förorening släpps ut i vattenmiljön från ett stort antal industrier, är det nödvändigt att fastställa olika gränsvärden för utsläpp beroende på vilken typ av industri det gäller och att fastställa kvalitetsmål för den vattenmiljö i vilken ämnena släpps ut.

Syftet med gränsvärdena och kvalitetsmålen är att förhindra förorening av de olika delar av vattenmiljön som skulle kunna påverkas av utsläpp av dessa ämnen.

Gränsvärden och kvalitetsmål skall uttryckligen ha detta syfte och inte fastställas i avsikt att tillskapa bestämmelser om konsumentskydd eller om saluförande av varor som härrör från vattenmiljön.

För att medlemsstaterna skall kunna visa att kvalitetsmålen uppfylls, bör en rapport lämnas till kommissionen för varje kvalitetsmål som väljs ut och tillämpas.

Medlemsstaterna skall sträva efter att säkerställa att de åtgärder som vidtas enligt detta direktiv inte medför en ökad förorening av mark eller luft.

För att effektivt tillämpa detta direktiv bör medlemsstaterna dessutom ges möjlighet att övervaka den vattenmiljö som påverkas genom utsläpp av ämnena. Direktiv 76/464/EEG innehåller inte bestämmelser som ger befogenhet att införa en sådan övervakning. Eftersom fördraget inte tillhandahåller de maktbefogenheter som krävs, bör artikel 235 i fördraget tillämpas.

För vissa betydande källor till förorening med dessa ämnen, vilka inte omfattas av gemenskapens gränsvärden eller nationella utsläppsnormer, är det nödvändigt att utarbeta särskilda program för att eliminera förorening. Direktiv 76/464/EEG innehåller inte bestämmelser som ger befogenhet till detta. Eftersom fördraget inte tillhandahåller de nödvändiga maktbefogenheterna, bör artikel 235 i fördraget tillämpas.

Grundvatten behandlas i rådets direktiv 80/68/EEG och kan därför undantas från tillämpningsområdet för detta direktiv.

För att detta direktiv effektivt skall kunna genomföras är det viktigt att kommissionen vart femte år till rådet lämnar en jämförande utvärdering av hur det följts av medlemsstaterna.

Detta direktiv kommer att behöva ändras och kompletteras, efter förslag från kommissionen, till följd av utvecklingen av den vetenskapliga kunskapen om ämnenas giftighet, svårnedbrytbarhet och ackumulerbarhet i levande organismer och sediment, eller om bästa tillgängliga teknik förbättras. Det är därför nödvändigt att direktivet kan kompletteras i fråga om åtgärder som avser andra farliga ämnen och att bilagorna kan ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom direktiv 2008/105/.

1. Genom detta direktiv

fastställs i enlighet med artikel 6.1 i direktiv 76/464/EEG gränsvärden för utsläppsnormer för de ämnen som avses i artikel 2 a och som släpps ut från sådana industrianläggningar som avses i artikel 2 e,

fastställs i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 76/464/EEG kvalitetsmål för vattenmiljön i fråga om de ämnen som avses i artikel 2 a,

fastställs i enlighet med artikel 6.4 i direktiv 76/464/EEG tidsfrister för uppfyllande av villkoren i de tillstånd som behöriga myndigheter i medlemsstaterna har utfärdat beträffande befintliga utsläpp,

fastställs i enlighet med artikel 12.1 i direktiv 76/464/EEG referensmetoder för mätning av halten av de ämnen som avses i artikel 2 a i utsläpp och i vattenmiljön,

inrättas ett övervakningsförfarande i enlighet med artikel 6.3 i direktiv 76/464/EEG,

åläggs medlemsstaterna att samarbeta med varandra när utsläpp påverkar vattnen i flera medlemsstater,

åläggs medlemsstaterna att utarbeta program för att undvika eller eliminera förorening från de källor som avses i artikel 5,

fastställs genom bilaga 1 ett antal allmänna bestämmelser, som gäller för samtliga de ämnen som avses i artikel 2 a och som särskilt avser gränsvärden för utsläppsnormer (avdelning A), kvalitetsmål (avdelning B) och referensmätmetoder (avdelning C),

fastställs genom bilaga 2 ett antal särskilda bestämmelser, som i fråga om enskilda ämnen förstärker och kompletterar vad som föreskrivs i dessa avdelningar.

2. Detta direktiv gäller för de vatten som avses i artikel 1 i direktiv 76/464/EEG, dock med undantag för grundvatten.

Artikel2¶

Ändrad genom direktiv 2008/105/.

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) Ämnen: de farliga ämnen som anges i bilaga 2 till detta direktiv och som hör till de familjer och grupper av ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG.

b) Gränsvärden: de värden som anges i bilaga 2, avdelning A, och som avser ämnen enligt a.

c) Kvalitetsmål: de krav som anges i bilaga 2, avdelning B, och som avser ämnen enligt a.

d) Hantering av ämnen: varje industriprocess som innefattar produktion, bearbetning eller användning av de ämnen som avses i a, samt andra industriprocesser i vilka dessa ämnen ingår.

e) Industrianläggning: anläggning i vilken de ämnen som avses i a eller något annat ämne som innehåller dessa ämnen hanteras.

f) Befintlig anläggning: en industrianläggning som är i drift 12 månader efter dagen för anmälan av detta direktiv eller, där så är tillämpligt, 12 månader efter dagen för anmälan av varje annat direktiv som gäller en sådan anläggning och som ändrar detta direktiv.

g) Ny anläggning:

en industrianläggning som tas i drift senare än 12 månader efter dagen för anmälan av detta direktiv eller, där så är tillämpligt, senare än 12 månader efter dagen för anmälan av varje annat direktiv som gäller en sådan anläggning och som ändrar detta direktiv,

en befintlig industrianläggning vars kapacitet för hantering av ämnena ökas väsentligt senare än 12 månader efter dagen för anmälan av detta direktiv eller, där så är tillämpligt, senare än 12 månader efter dagen för anmälan av varje annat direktiv som gäller en sådan anläggning och som ändrar detta direktiv.

Artikel3¶

Ändrad genom direktiv 2008/105/.

1. Gränsvärdena, tidsfristerna för tillämpningen av dessa värden och förfarandet för övervakning av utsläppen fastställs i avdelning A i bilagorna.

2. Gränsvärdena skall i normalfallet gälla den punkt där avloppsvatten som innehåller de ämnen som avses i artikel 2 a lämnar industrianläggningen.

Om det för vissa ämnen visar sig nödvändigt att fastställa andra punkter där gränsvärdena skall gälla, skall dessa punkter förtecknas i bilaga 2.

Om avloppsvatten som innehåller ämnena behandlas utanför industrianläggningen i en behandlingsanläggning som är avsedd att avlägsna dessa, får medlemsstaten medge att gränsvärdena skall gälla den punkt där avloppsvattnet lämnar behandlingsanläggningen.

3. De tillstånd som avses i artikel 3 i direktiv 76/464/EEG skall innehålla lika stränga villkor som de som anges i avdelning A i bilagorna till detta direktiv, om inte en medlemsstat i enlighet med avdelning B i bilagorna till detta direktiv följer artikel 6.3 i direktiv 76/464/EEG.

Tillstånden skall omprövas minst vart fjärde år.

4. Utan hinder av bestämmelserna i direktiv 76/464/EEG och de skyldigheter som följer av punkt 1-3 får medlemsstaterna meddela tillstånd för nya anläggningar endast om bästa tillgängliga teknik tillämpas och det är nödvändigt för att eliminera förorening i enlighet med artikel 2 i det nämnda direktivet eller för att förhindra snedvriden konkurrens.

Oavsett vilken metod som används skall medlemsstaten, om planerade åtgärder av tekniska skäl inte svarar mot bästa tillgängliga teknik, lämna uppgifter till kommissionen som visar på de tekniska svårigheterna innan tillstånd meddelas.

Kommissionen skall genast vidarebefordra dessa uppgifter till de andra medlemsstaterna och snarast tillställa samtliga medlemsstater en rapport med ett yttrande över avvikelsen enligt andra stycket. Vid behov skall kommissionen samtidigt till rådet lämna förslag till lämpliga åtgärder.

5. Referensmetoden för att fastställa förekomsten av de ämnen som avses i artikel 2 a beskrivs i avdelning C i bilaga 2. Andra metoder får användas, om metodernas detektionsgränser, precision och riktighet minst motsvarar vad som fastställs i avdelning C i bilaga 2.

6. Medlemsstaterna skall eftersträva att de åtgärder som vidtas enligt detta direktiv inte orsakar att andra delar av miljön, särskilt marken och luften, utsätts för ökad förorening.

Artikel4¶

Ändrad genom direktiv 2008/105/.

Berörda medlemsstater skall ansvara för övervakningen av den vattenmiljö som påverkas av utsläpp från industrianläggningar eller av andra betydande utsläppskällor.

I fråga om utsläpp som påverkar vattnen i flera medlemsstater skall de berörda medlemsstaterna samarbeta i syfte att harmonisera sina övervakningsförfaranden.

Artikel5¶

Ändrad genom direktiv 2008/105/.

1. För de ämnen som särskilt anges i bilaga 2 skall medlemsstaterna upprätta särskilda program för att undvika eller eliminera förorening med ämnena från betydande källor (inklusive källor som förekommer i stort antal och diffusa källor), om det inte är fråga om källor till förorening som omfattas av gemenskapens gränsvärden eller av nationella utsläppsnormer.

2. Programmen skall innefatta de åtgärder och tekniker som är lämpligast för att ersätta, avskilja eller återanvända de ämnen som avses i punkt 1.

3. De särskilda programmen skall börja genomföras senast fem år efter dagen för anmälan av det direktiv som särskilt avser det ifrågavarande ämnet.

Artikel6¶

Ändrad genom direktiv 2008/105/ och direktiv 1991/692/EU.

1. Vart tredje år skall medlemsstaterna lämna uppgifter till kommissionen om genomförandet av detta direktiv genom en områdesrapport, som även skall omfatta andra relevanta gemenskapsdirektiv. Rapporten skall utarbetas på grundval av frågeformulär eller mallar som kommissionen fastställer enligt förfarandet i artikel 6 i direktiv 91/692/EEG. Frågeformuläret eller mallarna skall lämnas till medlemsstaterna sex månader innan den period börjar som rapporten skall avse. Rapporten skall sändas till kommissionen senast nio månader efter utgången av den treårsperiod som rapporten avser.

Den första rapporten skall omfatta perioden 1993-1995.

Kommissionen skall senast nio månader efter mottagandet av medlemsstaternas rapporter offentliggöra en gemenskapsrapport om genomförandet av direktivet.

2. Om den vetenskapliga kunskapen om de ämnen som avses i artikel 2 a ändras, främst med avseende på ämnenas giftighet, svårnedbrytbarhet och ackumulerbarhet i levande organismer och i sediment, eller om den bästa tillgängliga tekniken förbättras, skall kommissionen tillställa rådet lämpliga förslag om att skärpa gränsvärdena och kvalitetsmålen, om så är lämpligt, eller om att fastställa nya gränsvärden och nya kvalitetsmål.

Artikel7¶

Ändrad genom direktiv 2008/105/.

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de åtgärder som krävs för att följa detta direktiv senast den 1 januari 1988. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Så snart beslut har fattats skall medlemsstaterna till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel8¶

Ändrad genom direktiv 2008/105/.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Denna bilaga är uppdelad i tre avdelningar, genom vilka allmänna bestämmelser fastställs för alla berörda ämnen:

A: gränsvärden för utsläppsnormer,

B: kvalitetsmål,

C: referensmätmetoder.

De allmänna bestämmelserna förstärks och kompletteras i bilaga 2 genom ett antal särskilda bestämmelser för de enskilda ämnena.

AVDELNING A Gränsvärden, tidpunkten då dessa skall efterlevas och förfaranden för övervakning av utsläpp

Gränsvärdena och tidpunkterna då dessa skall efterlevas fastställs genom bilaga 2, avdelning A, för de olika typer av industrianläggningar som berörs.

De utsläppta mängderna av ämnena uttrycks som en funktion av den mängd ämnen som produceras, bearbetas eller används under motsvarande period eller, i enlighet med artikel 6.1 i direktiv 76/464/EEG, med hjälp av en annan parameter som är utmärkande för verksamheten.

För industrianläggningar som släpper ut ämnen som avses i artikel 2 a och som inte nämns i avdelning A i bilaga 2 skall gränsvärden vid behov fastställas av rådet vid ett senare tillfälle. Innan dess fastställer medlemsstaterna självständigt, i enlighet med direktiv 76/464/EEG, utsläppsnormer för sådana ämnen. Dessa normer skall utformas med beaktande av bästa tillgängliga teknik och får inte vara mindre stränga än de närmast jämförbara gränsvärdena i avdelning A i bilaga 2.

Denna punkt tillämpas också om det inom en industrianläggning bedrivs andra verksamheter än sådana som omfattas av gränsvärden enligt avdelning A i bilaga 2, om verksamheterna kan antas orsaka utsläpp av ämnen som avses i artikel 2 a.

Gränsvärden uttryckta som koncentrationer vilka i princip inte får överskridas anges i avdelning A i bilaga 2 för de industrianläggningar som berörs. Gränsvärdena uttryckta som maximala koncentrationer får, frånsett fall då de är de enda värden som kan tillämpas, inte i något fall vara högre än de gränsvärden som uttrycks som vikt dividerad med vattenförbrukningen per enhet som är utmärkande för den förorenande verksamheten. Eftersom koncentrationen av dessa ämnen i spillvattnet beror på den använda vattenmängden, vilken varierar för olika processer och anläggningar, måste gränsvärdena uttryckta som ämnenas vikt i förhållande till de för verksamheten utmärkande parametrarna, som anges i avdelning A i bilaga 2, följas i samtliga fall.

Ett övervakningsförfarande måste införas för att kontrollera om utsläppen av de ämnen som avses i artikel 2 a överensstämmer med utsläppsnormerna.

Detta förfarande skall omfatta provtagning och provanalys, mätningar av utsläpp och mängden ämnen som hanteras, samt i tillämpliga fall mätning av de i avdelning A i bilaga 2 angivna parametrar som är utmärkande för den verksamhet som orsakar utsläppen.

Om mängden hanterade ämnen inte kan fastställas, får övervakningsförfarandet grundas på mängden av de ämnen som kan komma att användas för den produktionskapacitet på vilken tillståndet baserats.

Ett prov skall tas som är representativt för utsläppet under en period av 24 timmar. Den mängd ämnen som släpps ut under en månad skall beräknas från de dagliga mängderna utsläppta ämnen.

Genom bilaga 2 kan dock fastställas tröskelvärden för mängden utsläpp av vissa ämnen, under vilka värden medlemsstaterna får tillämpa ett förenklat övervakningsförfarande.

Provtagningen och flödesmätningen enligt punkt 5 skall normalt ske vid de punkter där gränsvärdena skall gälla enligt artikel 3.2.

Om det är nödvändigt för att säkerställa att mätningarna uppfyller kraven i avdelning C i bilagorna, får medlemsstaterna emellertid tillåta att provtagning och flödesmätning sker vid en annan punkt, före den där gränsvärdena skall gälla, om följande förutsättningar är uppfyllda:

Hänsyn tas vid mätningarna till allt vatten som släpps ut från anläggningen och som kan ha förorenats av ämnet i fråga.

Regelbundna kontroller visar att mätningarna är helt representativa för de utsläppta mängderna vid de punkter där gränsvärdena gäller eller alltid är högre.

AVDELNING B Kvalitetsmål, tidpunkten då dessa skall de vara uppfyllda och förfarandet för övervakning av att de uppfylls

För de medlemsstater som väljer att tillämpa det i artikel 6.3 i direktiv 76/464/EEG angivna undantaget, fastställs de utsläppsnormer som medlemsstaterna skall sätta upp och tillämpa enligt artikel 5 i nämnda direktiv så att kvalitetsmålen enligt punkt 2 och 3 nedan uppfylls inom det område som påverkas av utsläppen av de ämnen som avses i artikel 2 a. Den behöriga myndigheten bestämmer det område som påverkas i varje enskilt fall och väljer bland kvalitetsmålen enligt punkt 2 och 3 det eller de mål som bedöms vara relevanta för det område som berörs, med hänsyn tagen till den avsedda användningen av området och det faktum att syftet med detta direktiv är att eliminera all förorening.

I syfte att eliminera föroreningar, som de definieras i direktiv 76/464/EEG och i enlighet med artikel 2 i det direktivet, fastställs i avdelning B i bilaga 2 kvalitetsmål och tidpunkter då dessa skall vara uppfyllda.

Om inte annat anges i avdelning B i bilaga 2 utgör de koncentrationer som anges som kvalitetsmål det aritmetiska medelvärdet av de resultat som erhålls under ett år.

När flera olika kvalitetsmål tillämpas för vattnen inom ett område, skall vattenkvaliteten vara så hög att varje mål uppfylls.

För varje tillstånd som beviljas i enlighet med detta direktiv skall den behöriga myndigheten ange de detaljerade villkor, övervakningsförfaranden och tidpunkter som skall gälla, för att säkerställa att de tillämpliga kvalitetsmålen uppfylls.

I enlighet med artikel 6.3 i direktiv 76/464/EEG skall medlemsstaterna för varje utvalt och tillämpat kvalitetsmål rapportera till kommissionen om

utsläppspunkterna och spridningssätten,

området inom vilket kvalitetsmålet tillämpas,

provtagningsplatsernas läge,

provtagningsfrekvensen,

provtagnings- och mätmetoderna, och

de erhållna resultaten.

Proverna skall tas vid en punkt som är belägen så nära utsläppspunkten att de är representativa för vattenmiljöns kvalitet inom det område som påverkas av utsläppen. Provtagningsfrekvensen måste vara tillräckligt hög för att påvisa eventuella förändringar i vattenmiljön, med beaktande av naturliga variationer i de hydrologiska förhållandena.

AVDELNING C Referensmätmetoder och detektionsgräns

Vid tillämpningen av detta direktiv gäller de definitioner som anges i rådets direktiv 79/869/EEG av den 9 oktober 1979 om mätmetoder samt provtagnings-och analysfrekvenser avseende ytvatten för dricksvattenframställning i medlemsstaterna.

De referensmätmetoder som skall användas för att bestämma koncentrationen av ämnena i fråga och detektionsgränsen för berörda miljöer fastställs i avdelning C i bilaga 2.

Detektionsgränsen samt mätmetodernas riktighet och precision fastställs för varje ämne i avdelning C i bilaga 2.

Mätning av spillvattenmängden skall utföras med en noggrannhet på ± 20 %.

BILAGA 2

Om koltetraklorid

Om DDT

Om pentaklorfenol

Om aldrin, dieldrin, endrin och isodrin

Om hexaklorbensen

Om hexaklorbutadien

Om kloroform

Om 1,2-dikloretan (EDC)

Om trikloretylen (TRI)

Om perkloretylen (PER)

Om triklorbensen (TCB)

Numreringen av de ämnen som förtecknas i denna bilaga motsvarar numreringen i den förteckning över 129 ämnen som finns i kommissionens meddelande till rådet av den 22 juni 1982.

Om ämnen som inte finns med i den ovan nämnda förteckningen senare tas in i denna bilaga, skall de numreras i kronologisk ordning med början från nr 130.

1. Särskilda bestämmelser om koltetraklorid (nr 13) CAS nr 56-23-5

Avdelning A (13): Gränsvärden för utsläppsnormer Typ av industrianläggning Typ av medelvärde Gränsvärden uttryckta som Skall uppfyllas från och med vikt koncentration 1. Produktion av koltetraklorid genom perklorering Per månad a) metod med tvättning: 40 g CCl4 per ton total produktionskapacitet för CCl4 och perkloretylen 1,5 mg/l 1.1.1988 b) metod utan tvättning: 2,5 g/ton 1,5 mg/l Per dygn a) metod med tvättning: 80 g/ton 3 mg/l b) metod utan tvättning: 5 g/ton 3 mg/l 2. Produktion av klormetan genom klorering av metan (inklusive tillverkning av klor genom elektrolys) och från metanol Per månad 10 g CCl4 per ton total produktionskapacitet för klormetan 1,5 mg/l 1.1.1988 Per dygn 20 g/ton 3 mg/l 3. Produktion av klorfluorkarbonexixr Per månad — — — Per dygn — — —

Avdelning B (13): Kvalitetsmål Miljö Kvalitetsmål Måttenhet Skalll uppfyllas från och med Inlandsytvatten 12 μg/l CCl4 1.1.1988 Flodmynningar Inre kustvatten utom flodmynningar Territorialvatten

Avdelning C (13): Referensmätmetoder

Som referensmetod för mätning av förekomsten av koltetraklorid i spillvatten och i vattenområden skall gaskromatografi användas.

En känslig detektor måste användas när koncentrationerna understiger 0,5 mg/l. Bestämningsgränsen är i sådana fall 0,1 μg/l. För koncentrationer över 0,5 mg/l är bestämningsgränsen 0,1 mg/l tillräcklig.

Metodens riktighet och precision måste vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar dubbla bestämningsgränsen.

II. Särskilda bestämmelser om DDT (nr 46) CAS nr 50-29-3

FRYSNING:

Koncentrationen av DDT i vattenmiljön, sediment, mollusker, skaldjur eller fisk får inte öka signifikant med tiden.

Avdelning A (46): Gränsvärden för utsläppsnormer Typ av industrianläggning Typ av medelvärde Gränsvärde uttryckt som Skall uppfyllas från och med g/ton ämne som producerats, behandlats eller förbrukats mg/l spillvatten Produktion av DDT inklusive beredning av DDT på samma plats Per månad 8 0,7 1.1.1988 Per dygn 16 1,3 1.1.1988 Per månad 4 0,2 1.1.1991 Per dygn 8 0,4 1.1.1991

Avdelning B (46): Kvalitetsmål Miljö Kvalitetsmål Måttenhet Skall uppfyllas från och med Inlandsytvatten 10 för DDTs parapara-isomer μg/l 1.1.1988 Flodmynningar Inre kustvatten utom flodmynningar 25 för total mängd DDT Territorialvatten

Avdelning C (46): Referensmätmetod

Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma DDT i utsläpp och i vattenmiljön är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter extrahering med ett lämpligt lösningsmedel. Bestämningsgränsen för total mängd DDT beror på antalet främmande ämnen i provet och är ca 4 μg/l för vattenmiljön och 1 μg/l för spillvatten.

Den referensmetod som skall användas för att bestämma DDT i sediment och organismer är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter lämplig preparering av proverna. Bestämningsgränsen är 1 μg/kg.

Metodens riktighet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar två gånger värdet av bestämningsgränsen.

III. Särskilda bestämmelser om pentaklorfenol (nr 102) CAS nr 87-86-5

FRYSNING:

Koncentrationen av PCP i vattenmiljön, sediment, mollusker, skaldjur eller fisk får inte öka signifikant med tiden.

Avdelning A (102): Gränsvärden för utsläppsnormer Typ av industrianläggning Typ av medelvärde Gränsvärden uttryckta som Skall uppfyllas från och med g/ton produktions/utnyttjandekapacitet; mg/l spillvatten Produktion av natriumpentaklorfenolat genom hydrolys av hexaklorbensen Per månad 25 1 1.1.1988 Per dygn 50 2 1.1.1988

Avdelning B (102): Kvalitetsmål Miljö Kvalitetsmål Måttenhet Skall uppfyllas från och med Inre kustvatten utom flodmynningar 2 μg/l 1.1.1988 Inlandsytvatten Flodmynningar Territorialvatten

Avdelning C (102): Referensmätmetoder

Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma pentaklorfenol i spillvatten och i vattenområden är högtrycksvätskekromatografi eller gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter extraktion med lämpligt lösningsmedel. Bestämningsgränsen är 2 μg/l för avloppsvatten och 0,1 μg/l för vattenmiljön.

Den referensmetod som skall användas för att bestämma pentaklorfenol i sediment och organismer är högtrycksvätskekromatografi eller gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter lämplig preparering av proverna. Bestämningsgränsen är 1 μg/kg.

Metodens riktighet och precision måste vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar dubbla bestämningsgränsen.

IV. Särskilda bestämmelser om:

— aldrin (nr 1) CAS-nr 2-00-309 — dieldrin (nr 71) CAS-nr 60-57-1 — endrin (nr 77) CAS-nr 72-20-8 — isodrin (nr 130) CAS-nr 465-73-6

Avdelning A (1, 71, 77, 130): Gränsvärden för utsläppsnormer Typ av industrianläggning Typ av medelvärde Gränsvärde uttryckt i Skall uppfyllas från och med Vikt Koncentration i spillvatten μg/l utsläppt vatten Produktion av aldrin eller dieldrin eller endrin inklusive beredning av dessa ämnen på samma plats. per månad 3 g per ton av den totala produktionskapa-citeten (g/ton) 2 1.1.1989 per dygn 15 g per ton av den totala produktionskapa-citeten (g/ton)4 10 1.1.1989

Avdelning B (1, 71, 77, 130): Kvalitetsmål Miljö Ämne Kvalitetsmål ng/l som skall uppfyllas från och med den 1.1.1989 1.1.1994 Inlandsytvatten Aldrin 30 för dessa fyra ämnen sammanlagt varav högst 5 för endrin 10 Vatten i flodmynningar Dieldrin 10 Inre kustvatten utom flodmynningar Endrin 5 Territorialvatten Isodrin 5

Frysning: Koncentrationerna av aldrin, dieldrin, endrin eller isodrin i sediment, blötdjur, skaldjur eller fisk får inte öka signifikant med tiden.

Avdelning C (1, 71, 77, 130): Referensmätmetod

Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma aldrin, dieldrin, endrin eller isodrin i spillvatten och i vattenmiljön är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter extrahering med lämpligt lösningsmedel. Bestämningsgränsen för varje enskilt ämne är 2,5 ng/l för vattenmiljön och 400 ng/l för spillvatten, beroende på antalet konkurrerande ämnen i provet.

Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma aldrin, dieldrin eller endrin eller isodrin i sediment och organismer är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter lämplig preparering av proverna. Bestämningsgränsen är 1 μg/kg torr vikt för varje enskilt ämne.

Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar två gånger värdet av bestämningsgränsen.

V. Särskilda bestämmelser om hexaklorbensen (HCB) (Nr 83) CAS-118-74-1

Avdelning A (83): Gränsvärden för utsläppsnormer

Frysning: Förorening som orsakas av utsläpp av HCB och som påverkar koncentrationerna i sediment, blötdjur, skaldjur eller fisk får inte direkt eller indirekt öka signifikant med tiden.

Typ av industrianläggning Typ av medelvärde Gränsvärden uttryckta som Skall uppfyllas från och med vikt koncentration 1. Tillverkning och bearbetning av HCB per månad 10 g HCB/ton produktionskapac tet för HCB 1 mg/l HCB 1.1.1990 per dygn 20 g HCB/ton produktionskapac tet för HCB 2 mg/l HCB 2. Tillverkning av perkloretylen (PER) och koltetraklorid (CCl4) genom klorering per månad 1,5 g HCB/ton total produktionskapac tet för PER + CCl4 1,5 mg/l HCB 1.1.1990 per dygn 3 g HCB/ton total produktionskapac tet för PER + CCl4 3 mg/l HCB 3. Tillverkning av trikloretylen eller perkloretylen med användning av någon annan process per månad — — — per dygn — — —

Avdelning B (83): Kvalitetsmål

Frysning: Koncentrationen av HCB i sediment, blötdjur, skaldjur och/eller fisk får inte öka signifikant med tiden.

Miljö Kvalitetsmål Måttenhet Skall uppfyllas från och med Inlandsytvatten 0,03 μg/l 1.1.1990 Vatten i flodmynningar Inre kustvatten utom flodmynningar Territorialvatten

Avdelning C (83): Referensmätmetod

Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma förekomsten av HCB i utsläpp och vatten är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter extrahering med lämpligt lösningsmedel.

Bestämningsgränsen för HCB skall vara 1-10 ng/l för vatten och 0,5-1 μg/l för spillvatten, beroende på antalet främmande ämnen i provet.

Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma HCB i sediment och organismer är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter lämplig preparering av proverna. Bestämningsgränsen skall vara inom området 1-10 μg/kg torrsubstans.

Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar två gånger värdet av bestämningsgränsen.

VI. Särskilda bestämmelser om hexaklorbutadien (HCBD) (nr 84) CAS-87-68-3

Avdelning A (84): Gränsvärden för utsläppsnormer

Frysning: Förorening som orsakas av utsläpp av HCBD och som påverkar koncentrationerna i sediment, blötdjur, skaldjur eller fisk får inte direkt eller indirekt öka signifikant med tiden.

Typ av industrianläggning Typ av medelvärde Gränsvärden uttryckta som Skall uppfyllas från och med vikt koncentration 1. Tillverkning av perkloretylen (PER) och koltetraklorid (CCl4) genom klorering per månad 1,5 g HCBD/ton total produktionskapacitet för PER + CCl4 1,5 mg/l HCBD per dygn 3 g HCBD/ton total produktionskapacitet för PER + CCl4 3 mg/l HCBD 1.1.1990 2. Tillverkning av trikloretylen eller perkloretylen med användning av någon annan process per månad — — — per dygn — — —

Avdelning B (84): Kvalitetsmål

Frysning: Koncentrationen av HCBD i sediment, blötdjur, skaldjur och fisk får inte öka signifikant med tiden.

Miljö Kvalitetsmål Måttenhet Skall uppfyllas från och med Inlandsytvatten 0,1 μg/l 1.1.1990 Vatten i flodmynningar Inre kustvatten utom flodmynningar Territorialvatten

Avdelning C (84): Referensmätmetod

Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma förekomsten av HCBD i utsläpp och vatten är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter extrahering med lämpligt lösningsmedel.

Bestämningsgränsen för HCBD skall vara inom området 1—10 ng/l för vatten och 0,5—1 μg/l för spillvatten, beroende på antalet främmande ämnen i provet.

Den referensmätmetod som skall användas för att bestämma HCBD i sediment och organismer är gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter lämplig preparering av proverna. Bestämningsgränsen skall vara inom området 1—10 μg/kg torrsubstans.

Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar två gånger värdet av bestämningsgränsen.

VII. Särskilda bestämmelser om kloroform (CHCl3) (nr 23) CAS-67-66-3

Avdelning A (23): Gränsvärden för utsläppsnormer Typ av industrianläggning Gränsvärde (månatligt genomsnitt) uttryckt som Skall uppfyllas från och med vikt koncentration 1. Framställning av klormetaner ur metanol eller ur en kombination av metanol och metan66 Dvs. genom hydroklorering av metanol och klorering av metylklorid. 10 g CHCl3/ton av den totala produktionskapaci-teten för klormetaner 1 mg/l 1.1.1990 2. Framställning av klormetaner genom klorering av metan 7,5 g CHCl3/ton av den totala produktionskapaci-teten för klormetaner 1 mg/l 1.1.1990 3. Framställning av klorfluorkarboner (CFC)

Avdelning B (23): Kvalitetsmål

Miljö Kvalitetsmål Måttenhet Skall uppfyllas från och med Inlandsytvatten 12 μg/l 1.1.1990 Vatten i flodmynningar Inre kustvatten utom flodmynningar Territorialvatten

Avdelning C (23): Referensmätmetod

Den referensmätmetod som skall användas för att fastställa förekomsten av kloroform i spillvatten och i vattenmiljön är gaskromatografi.

En känslig detektor skall användas när koncentrationerna understiger 0,5 mg/l, varvid bestämningsgränsen är 0,1 μg/l. För koncentrationer högre än 0,5 mg/l godtas en bestämningsgräns på 0,1 mg/l.

Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar två gånger värdet av bestämningsgränsen.

VIII. Särskilda bestämmelser om 1,2-dikloretan (EDC) (nr 59) CAS — nr 107-06-2

Avdelning A (59): Gränsvärden för utsläppsnormer Typ av industrianläggning Typ av medelvärde Gränsvärde uttryckt som Skall uppfyllas från och med vikt (g/ton) koncentration (mg/liter) a) Enbart produktion av 1,2-dikloretan (utan bearbetning eller användning på samma plats) Per månad 4 2 1.1.1993 2,5 1,25 1.1.1995 Per dygn 8 4 1.1.1993 5 2,5 1.1.1995 b) Produktion av 1,2-dikloretan och bearbetning eller användning på samma plats, utom sådan användning som avses i e Per månad 12 6 1.1.1993 5 2,5 1.1.1995 Per dygn 24 12 1.1.1993 10 5 1.1.1995 c) Framställning av andra ämnen än vinylklorid från 1,2-dikloretan Per månad 2,5 1 1.1.1993 Per dygn 5 2 1.1.1993 d) Användning av 1,2-dikloretan för avfettning av metaller (på annan plats än industriområden som omfattas av b) Per månad — 0,1 1.1.1993 Per dygn — 0,2 1.1.1993 e) Användning av 1,2-dikloretan vid tillverkning av jonbytare Per månad — — — Per dygn — — —

Avdelning B (59): Kvalitetsmål Miljö Kvalitetsmål (μg/liter) Skall uppfyllas från och med Inlandsytvatten 10 1.1.1993 Flodmynningar Inre kustvatten utom flodmynningar Territorialvatten

Kommissionen kommer att jämföra resultaten av den övervakning som utförs i enlighet med artikel 13.1 tredje strecksatsen i direktiv 76/464/EEG med ett riktvärde för koncentrationen på 2,5 μg/liter.

Kommissionen kommer senast år 1998 att ompröva kvalitetsmålen med hänsyn till erfarenheterna vid tillämpningen av dessa åtgärder.

Avdelning C (59): Referensmätmetod

Som referensmetod för mätning av förekomsten av 1,2-dikloretan i spillvatten och i vattenmiljön skall användas gaskromatografi med ECD (electron capture detection), efter extraktion med hjälp av lämpligt lösningsmedel, eller gaskromatografi efter isolering och infångning med en kapillärfälla som kyls med kryoteknik (purge and trap). Bestämningsgränsen är 10 μg/liter för spillvatten och 0,1μg/liter för vattenmiljön.

Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar dubbla bestämningsgränsen.

Medlemsstaterna får bestämma koncentrationerna av 1,2-dikloretan med utgångspunkt från mängden adsorberbar eller extraherbar organiskt bunden halogen (AOX resp. EOX) eller flyktigt organiskt halogenkolväte (VOX) om de dessförinnan visar för kommissionen att dessa metoder ger likvärdiga resultat och till dess att det allmänna direktivet om lösningsmedel antas.

Medlemsstaterna skall därvid regelbundet bestämma förhållandet mellan koncentrationen av 1,2-dikloretan och den parameter som används.

IX. Särskilda bestämmelser om trikloretylen (TRI) (nr 121) CAS-nr 79.01.6

Avdelning A (121): Gränsvärden för utsläppsnormer Typ av industrianläggning Typ av medelvärde Gränsvärde uttryckt som Skall uppfyllas från och med vikt (g/ton) koncentration (mg/liter) a) Produktion av trikloretylen och perkloretylen Per månad 10 2 1.1.1993 2,5 0,5 1.1.1995 Per dygn 20 4 1.1.1993 5 1 1.1.1995 b) Användning av trikloretylen för att avfetta metaller Per månad 0,1 1.1.1993 Per dygn 0,2 1.1.1993

Avdelning B (121): Kvalitetsmål Miljö Kvalitetsmål (μg/liter) Skall uppfyllas från och med Inlandsytvatten 10 1.1.1993 Flodmynningar Inre kustvatten utom flodmynningar Territorialvatten

Kommissionen kommer att jämföra resultaten av den övervakning som utförs i enlighet med artikel 13.1 tredje strecksatsen i direktiv 76/464/EEG med ett riktvärde för koncentrationen på 2,5 μg/liter.

Kommissionen kommer senast år 1998 att ompröva kvalitetsmålen med hänsyn till erfarenheterna vid tillämpningen av dessa åtgärder.

Avdelning C (121): Referensmätmetod

Som referensmetod för mätning av förekomsten av trikloretylen i spillvatten och i vattenmiljön skall användas gaskromatografi med elektroninfångningsdetektor (ECD), efter extraktion med hjälp av lämpligt lösningsmedel.

Bestämningsgränsen för trikloretylen är 10 μg/liter för spillvatten och 0,1 μg/liter för vattenmiljön.

Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar dubbla bestämningsgränsen.

Medlemsstaterna får bestämma koncentrationer av trikloretylen med utgångspunkt från mängden adsorberbar eller extraherbar organiskt bunden halogen (AOX resp. EOX) eller flyktigt organiskt halogenkolväte (VOX), om de dessförinnan visar för kommissionen att dessa metoder ger likvärdiga resultat och till dess att det allmänna direktivet om lösningsmedel antas.

Medlemsstaten skall därvid regelbundet bestämma förhållandet mellan koncentrationen av trikloretylen och den parameter som används.

X. Särskilda bestämmelser om perkloretylen (PER) (nr 111) CAS-nr 127-18-4

Avdelning A (111): Gränsvärden för utsläppsnormer Typ av industrianläggning Typ av medelvärde Gränsvärde uttryckt som Skall uppfyllas från och med vikt (g/ton) koncentration (mg/liter) a) Produktion av trikloretylen och perkloretylen (trikloretylenperkloretylenprocesser) Per månad 10 2 1.1.1993 2,5 0,5 1.1.1995 Per dygn 20 4 1.1.1993 5 1 1.1.1995 b) Produktion av koltetraklorid och perkloretylen (koltetrakloridperkloretylenprocesser) Per månad 10 5 1.1.1993 2,5 1,25 1.1.1995 Per dygn 20 10 1.1.1993 5 2,5 1.1.1995 c) Användning av perkloretylen för att avfetta metaller Per månad — 0,1 1.1.1993 Per dygn — 0,2 1.1.1993 d) Produktion av klorfluorkarboner Per månad — — — Per dygn — — —

Avdelning B (111): Kvalitetsmål Miljö Kvalitetsmål (μg/liter) Skall uppfyllas från och med Inlandsytvatten 10 1.1.1993 Flodmynningar Inre kustvatten utom flodmynningar Territorialvatten

Kommissionen kommer att jämföra resultaten av den övervakning som utförs i enlighet med artikel 13.1 tredje strecksatsen i direktiv 76/464/EEG med ett riktvärde för koncentrationen på 2,5 μg/liter.

Kommissionen kommer senast år 1998 att ompröva kvalitetsmålen med hänsyn till erfarenheterna vid tillämpningen av dessa åtgärder.

Avdelning C (111): Referensmätmetod

Som referensmetod för mätning av förekomsten av perkloretylen i spillvatten och i vattenmiljön skall användas gaskromatografi med elektroninfångningsdetektor (ECD), efter extraktion med hjälp av lämpligt lösningsmedel.

Bestämningsgränsen för perkloretylen är 10 μg/liter för spillvatten och 0,1 μg/liter för vattenmiljön.

Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar dubbla bestämningsgränsen.

Medlemsstaterna får bestämma koncentrationer av perkloretylen med utgångspunkt från mängden adsorberbar eller extraherbar organiskt bunden halogen (AOX resp. EOX) eller flyktigt organiskt halogenkolväte (VOX), om de dessförinnan visar för kommissionen att dessa metoder ger likvärdiga resultat och till dess att det allmänna direktivet om lösningsmedel antas.

Medlemsstaterna skall därvid regelbundet bestämma förhållandet mellan koncentrationen av perkloretylen och den parameter som används.

XI. Särskilda bestämmelser om triklorbensen (TCB) (nr 117, 118)

Avdelning A (117, 118): Gränsvärden för utsläppsnormer

Frysning:

Ingen betydande direkt eller indirekt ökning får ske av sådan förorening som härrör från utsläpp av triklorbensen och som påverkar koncentrationerna i sediment, mollusker, skaldjur eller fisk.

Typ av industrianläggning Typ av medelvärde Gränsvärde uttryckt som Skall uppfyllas från och med vikt (g/ton) koncentration (mg/liter) a) Produktion av triklorbensen genom dehydroklorering av HCH eller bearbetning av triklorbensen Per månad 25 2,5 1.1.1993 10 1 1.1.1995 Per dygn 50 5 1.1.1993 20 2 1.1.1995 b) Produktion eller bearbetning av klorbensener genom klorering av bensen Per månad 5 0,5 1.1.1993 0,5 0,05 1.1.1995 Per dygn 10 1 1.1.1993 1 0,1 1.1.1995

Avdelning B (117, 118): Kvalitetsmål

Frysning:

Ingen betydande ökning får ske av koncentrationerna av triklorbensen i sediment, mollusker, skaldjur eller fisk.

Miljö Kvalitetsmål (μg/liter) Skall uppfyllas från och med Inlandsytvatten 0,4 1.1.1993 Flodmynningar Inre kustvatten utom flodmynningar Territorialvatten

Kommissionen kommer att jämföra resultaten av den övervakning som utförs i enlighet med artikel 13.1 tredje strecksatsen i direktiv 76/464/EEG med ett riktvärde för koncentrationen på 0,1 μg/liter.

Kommissionen kommer senast år 1998 att ompröva kvalitetsmålen med hänsyn till erfarenheterna vid tillämpningen av dessa åtgärder.

Avdelning C (117, 118): Referensmätmetod

Som referensmetod för mätning av förekomsten av triklorbensen i spillvatten och i vattenmiljön skall användas gaskromatografi med elektroninfångningsdetektor (ECD), efter extraktion med hjälp av lämpligt lösningsmedel. Bestämningsgränsen för varje enskild isomer är 1 μg/liter för avloppsvatten och 10 ng/liter för vattenmiljön.

Som referensmetod för mätning av triklorbensen i sediment och organismer skall användas gaskromatografi med elektroninfångningsdetektor (ECD), efter lämplig preparering av provet. Bestämningsgränsen för varje enskild isomer är 1 μg/kg torr substans.

Medlemsstaterna får bestämma koncentrationer av triklorbensen med utgångspunkt från mängden adsorberbar eller extraherbar organiskt bunden halogen (AOX resp. EOX) eller flyktigt organiskt halogenkolväte (VOX), om de dessförinnan visar för kommissionen att dessa metoder ger likvärdiga resultat och till dess att det allmänna direktivet om lösningsmedel antas.

Medlemsstaten skall därvid regelbundet bestämma förhållandet mellan koncentrationen av triklorbensen och den parameter som används.

Metodens noggrannhet och precision skall vara ± 50 % vid en koncentration som motsvarar dubbla bestämningsgränsen.

1 EGT nr L 129, 18.5.1976, s. 23.

2 EGT nr C 70, 18.3.1985, s. 15.

3 EGT nr C 120, 20.5.1986.

4 EGT nr C 188, 29.7.1985, s. 19.

5 EGT nr L 20, 26.1.1980, s. 43.

6 EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48.

7 EGT nr L 271, 29.10.1979, s. 44.

8 EGT nr C 176, 14.7.1982, s. 3.

9 Artikel 5 är särskilt tillämplig i fråga om användningen av koltetraklorid i tvätteriindustrier.

10 CAS-nummer (Chemical Abstract Service).

11 Bland de industrianläggningar som avses i avdelning A punkt 3 i bilaga 1 uppmärksammas särskilt anläggningar som använder koltetraklorid som lösningsmedel.

12 Ett förenklat övervakningsförfarande får införas om de årliga utsläppen inte överskrider 30 kg.

13 Med tanke på koltetrakloridens flyktighet och för att säkerställa att artikel 3.6 följs skall medlemsstaterna, om en metod används som innebar omrörning i fria luften av spillvatten som innehåller koltetraklorid, kräva att gränsvärdena inte överskrids uppströms anläggningen i fråga. De skall säkerställa att samtliga vatten som kan komma att förorenas beaktas.

14 Det är för närvarande inte möjligt att anta gränsvärden för denna sektor. Rådet kommer senare att besluta om dessa värden efter förslag från kommissionen.

20 Utan hinder av vad som föreskrivs i artikel 6.3 i direktiv 76/464/EEG får ett förenklat övervakningsförfarande användas, om det inte medför några svårigheter att uppfylla och upprätthålla ovan nämnda kvalitetsmål.

21 ”Bestämningsgränsen”xg för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

22 ”Bestämningsgränsen”xg för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

23 ”Bestämningsgränsen”xg för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

24 Summan av isomererna av 1,1,1-triklor-2,2 bis (p-klorfenyl) etan, 1,1,1-triklor-2 (o-klorfenyl) -2-(p-klorfenyl) etan, 1,1,1-diklor-2,2 bis (p-klorfenyl) etylen och 1,1,1-diklor-2,2 bis (p-klorfenyl) etan.

25 Artikel 5 tillämpas för DDT om andra källor än de som nämns i detta direktiv påvisas.

26 CAS-nummer (Chemical Abstract Service).

29 I fråga om nya anläggningar är det med bästa tillgängliga teknik redan möjligt att för DDT fastställa utsläppsnormer under 1 g/ton producerat ämne.

30 På grundval av de erfarenheter som vunnits vid genomförandet av detta direktiv kommer kommissionen, i enlighet med artikel 6.3 i detta direktiv, att i god tid för rådet lägga fram förslag till strängare gränsvärden som skall införas år 1994.

31 Bland de industrianläggningar som avses i avdelning A punkt 3 i bilaga 1 uppmärksammas särskilt anläggningar vid vilka DDT bereds utanför tillverkningsstället och fabriker för framställning a dikofol.

32 Ett förenklat övervakningsförfarande får införas om de årliga utsläppen inte överskrider 1 kg.

35 ”Bestämningsgränsen”xg för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

36 ”Bestämningsgränsen”xg för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

37 ”Bestämningsgränsen”xg för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en givenarbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

38 Den kemiska föreningen 2,3,4,5,6-pentaklor-1-hydroxybensen och dess salter.

39 Artikel 5 tillämpas för pentaklorfenol, särskilt vid användning för träbehandling.

40 CAS-nummer (Chemical Abstract Service).

41 Bland de industrianläggningar som avses i avdelning A punkt 3 i bilaga 1 uppmärksammas särskilt anläggningar för framställning av natriumpentaklorfenolat genom förtvålning och av natriumpentaklorfenolat genom klorering.

42 Ett förenklat övervakningsförfarande får införas om de årliga utsläppen inte överskrider 3 kg.

45 ”Bestämningsgränsen”xg för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en givenarbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

46 ”Bestämningsgränsen”xg för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en givenarbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

47 ”Bestämningsgränsen”xg för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en givenarbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

48 Aldrin är den kemiska föreningen C12H8Cl6 1, 2, 3, 4, 10, 10-hexaklor-1, 4, 4a, 5, 8, 8a-hexahydro-1, 4-endo-5, 8-exodimetannaftalen.

49 Dieldrin är den kemiska föreningen C12H8Cl6O 1, 2, 3, 4, 10, 10-hexaklor-6, 7-epoxy-1, 4, 4a, 5, 6, 7, 8, 8a-octahydro-1, 4-endo-5, 8-exo-dimetannaftalen.

50 Endrin är den kemiska föreningen C12H8Cl6O 1, 2, 3, 4, 10, 10-hexaklor-6, 7-epoxy- 4, 4a, 5, 6, 7, 8, 8a-octahydro-1, 4-endo-5, 8-endo-dimetannaftalen.

51 Isodrin är den kemiska föreningen C12H8C16 1, 2, 3, 4, 10, 10-hexaklor-1, 4, 4a, 5, 8, 8a-hexahydro-1, 4-endo-5, 8-endo-dimetannaftalen.

57 De gränsvärden som anges i denna avdelning gäller totalt utsläpp av aldrin, dieldrin och endrin. Om spillvattnet från tillverkning eller användning av aldrin, dieldrin eller endrin (inklusive beredning av dessa ämnen) innehåller även isodrin, skall de gränsvärden som fastställs ovan gälla totalt utsläpp av aldrin, dieldrin, endrin och isodrin.

58 Bland de industrianläggningar som avses i avdelning A punkt 3 i bilaga 1 uppmärksammas särskilt anläggningar för beredning av aldrin, dieldrin eller endrin på annan plats än produktionsplatsen.

59 Genom dessa värden beaktas den totala mängden vatten som passerar genom anläggningen.

60 Dygnsvärdena bör om möjligt inte överstiga två gånger månadsvärdet.

64 Bestämningsgränsen x g för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

65 Ett förenklat övervakningsförfarande får införas om de årliga utsläppen inte överskrider 1 kg.

66 Bland de industrianläggningar som avses i avdelning A punkt 3 i bilaga 1 uppmärksammas särskilt industrianläggningar för tillverkning av kvintozen och teknazen, industrianläggningar för framställning av klor genom kloralkalielektrolys med grafitelektroder, anläggningar för bearbetning av gummi för industriellt bruk, anläggningar för tillverkning av pyrotekniska varor och anläggningar för framställning av vinylklorid.

67 På grundval av erfarenheterna vid tillämpningen av detta direktiv och med beaktande av att bästa tillgängliga teknik redan nu gör det möjligt att i vissa fall tillämpa betydligt strängare värden än de som anges ovan, skall rådet på förslag från kommissionen besluta om strängare gränsvärden senast den 1 januari 1995.

68 Det är för närvarande inte möjligt att fastställa gränsvärden för denna sektor. Rådet skall efter förslag från kommissionen besluta om sådana gränsvärden vid ett senare tillfälle. Under tiden skall medlemsstaterna tillämpa nationella utsläppsnormer enligt avdelning A punkt 3 i bilaga 1.

69 Kommissionen skall fortlöpande överväga möjligheten att fastställa strängare kvalitetsmål, med hänsyn till uppmätta koncentrationer av HCB i sediment, blötdjur, skaldjur eller fisk, och skall före den 1 januari 1995 rapportera till rådet för beslut om huruvida några ändringar skall göras i direktivet.

74 Kommissionen skall fortlöpande överväga möjligheten att fastställa strängare kvalitetsmål, med hänsyn till uppmätta koncentrationer av HCB i sediment, blötdjur, skaldjur eller fisk, och skall före den 1 januari 1995 rapportera till rådet för beslut om huruvida några ändringar skall göras i direktivet.

75 Bestämningsgränsen x g för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

76 Bestämningsgränsen x g för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

77 Bestämningsgränsen x g för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

78 Ett förenklat övervakningsförfarande får införas om de årliga utsläppen inte överskrider 1 kg.

79 Bland de industrianläggningar som avses i avdelning A punkt 3 i bilaga 1 uppmärksammas särskilt industrianläggningar som använder HCBD för tekniska ändamål.

80 På grundval av erfarenheterna vid tillämpningen av detta direktiv och med beaktande av att bästa tillgängliga teknik redan nu gör det möjligt att i vissa fall tillämpa betydligt strängare värden än de som anges ovan, skall rådet efter förslag från kommissionen besluta om strängare gränsvärden senast den 1 januari 1995.

81 Det är för närvarande inte möjligt att fastställa gränsvärden för denna sektor. Rådet skall efter förslag från kommissionen besluta om sådana gränsvärden vid ett senare tillfälle. Under tiden skall medlemsstaterna tillämpa nationella utsläppsnormer enligt avdelning A punkt 3 i bilaga 1.

86 Kommissionen skall fortlöpande överväga möjligheten att fastställa strängare kvalitetsmål, med hänsyn till uppmätta koncentrationer av HCBD i sediment, blötdjur, skaldjur eller fisk, och skall före den 1 januari 1995 rapportera till rådet för beslut om huruvida några ändringar skall göras i direktivet.

87 Bestämningsgränsen x g för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

88 Bestämningsgränsen x g för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

89 Bestämningsgränsen x g för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

90 Beträffande kloroform skall artikel 3 i direktiv 76/464/EEG tillämpas på utsläpp från industriprocesser som i sig själva kan ge ett betydande bidrag till kloroformnivån i spillvattnet. Särskilt skall bestämmelsen tillämpas på de processer som nämns i avdelning A i denna bilaga. Artikel 5 i detta direktiv tillämpas om andra källor identifieras än de som förtecknas i denna bilaga.

91 Bland de industrianläggningar som avses i avdelning A punkt 3 i bilaga 1 uppmärksammas beträffande kloroform särskilt anläggningar för framställning av monomervinylklorid genom dikloretanpyrolys, anläggningar för framställning av blekt pappersmassa, övriga anläggningar som använder CHCl3 som lösningsmedel och anläggningar i vilka kylvatten eller spillvatten kloreras. Rådet skall efter förslag från kommissionen fastställa gränsvärden för dessa sektorer vid ett senare tillfälle.

92 Ett förenklat övervakningsförfarande får införas om de årliga utsläppen inte överskrider 30 kg.

93 Dygnsmedelgränsvärdena motsvarar två gånger månadsmedelvärdet.

94 Med tanke på kloroformens flyktighet och för att säkerställa att artikel 3.6 följs skall medlemsstaterna, om en process används som innebär omrörning i fria luften av klorhaltigt spillvatten, kräva att gränsvärdena inte överskrids uppströms anläggningen i fråga. De skall säkerställa att samtliga vatten som kan komma att förorenas beaktas.

95 Dvs. genom hydroklorering av metanol och klorering av metylklorid.

96 Det är för närvarande inte möjligt att fastställa gränsvärden för denna sektor. Rådet skall efter förslag från kommissionen besluta om sådana gränsvärden vid ett senare tillfälle. Under tiden skall medlemsstaterna tillämpa nationella utsläppsnormer enligt avdelning A punkt 3 i bilaga 1.

102 Om inte annat följer av artikel 6.3 i direktiv 76/464/EEG får ett förenklat övervakningsförfarande införas, om inga problem synes uppstå när det gäller att uppnå och upprätthålla det kvalitetsmål som fastställs ovan.

103 Bestämningsgränsen x g för ett givet ämne är den minsta mängd, kvantitativt bestämbar i ett prov med användning av en given arbetsmetod, som fortfarande kan skiljas från noll.

104 Artikel 5 i direktiv 86/280/EEG gäller särskilt för 1,2-dikloretan som används som lösningsmedel på annan plats än där tillverkning eller bearbetning sker, om de årliga utsläppen uppgår till mindre än 30 kg. Så små utsläpp kan undantas från kraven enligt artikel 3 i direktiv 76/464/EEG. Trots vad som sägs i artikel 5.3 i direktiv 86/280/EEG skall medlemsstaterna sätta i kraft sina särskilda program senast den 1 januari 1993. De skall samtidigt överlämna programmen till kommissionen.

106 Med hänsyn till 1,2-dikloretans flyktighet och för att säkerställa att artikel 3.6 i direktiv 86/280/EEG följs skall medlemsstaterna, om en metod används som innebär omrörning i fria luften av spillvatten som innehåller 1,2-dikloretan, kräva att gränsvärdena inte överskrids uppströms anläggningen i fråga. De skall säkerställa att samtliga vatten beaktas som kan komma att förorenas.

107 Produktionskapaciteten för ren 1,2-dikloretan omfattar även den fraktion av 1,2-dikloretan som inte krackas i den produktionsenhet för vinylklorid som hör till produktionsanläggningen för 1,2-dikloretan och som återförs till reningsenheten vid anläggningen för 1,2-dikloretan. Produktions- eller bearbetningskapaciteten utgör den kapacitet för vilken myndighets tillstånd erhållits eller, om detta inte angetts, den största årliga kvantitet som framställts eller bearbetats under den fyraårsperiod som föregått tillståndsgivningen eller omprövningen av tillståndet. Den kapacitet som tillåts av myndigheten bör inte avsevärt skilja sig från den verkliga produktionen.

108 Ett förenklat övervakningsförfarande får tillämpas om de årliga utsläppen inte överstiger 30 kg.

109 Dessa gränsvärden gäller: inom sektor a och b, produktionskapacitet för renad 1,2-dikloretan uttryckt i ton, inom sektor c, bearbetningskapacitet för 1,2-dikloretan uttryckt i ton. För sektor b gäller dock att om bearbetnings- och utnyttjandekapaciteten är större än produktionskapaciteten, skall gränsvärdena avse den totala bearbetnings- och utnyttjandekapaciteten. Om flera anläggningar finns inom samma område skall gränsvärdena tillämpas för anläggningarna tillsammans.

110 Om inte annat följer av bestämmelserna i avdelning A punkt 4 i bilaga 1 gäller följande koncentrationsgränser för de angivna referensvolymerna: a) 2 m3/ton produktionskapacitet för renad 1,2-dikloretan, b) 2,5 m3/ton produktionskapacitet för renad 1,2-dikloretan, c) 2,5 m3/ton bearbetningskapacitet för 1,2-dikloretan.

111 Genom gränsvärdena beaktas alla diffusa interna utsläpp av sådan 1,2-dikloretan som används som lösningsmedel inom industriområdet. Detta säkerställer att utsläppen minskar med mer än 99 %. Om bästa tillgängliga teknik tillämpas och alla diffusa utsläpp elimineras är det dock möjligt att minska utsläppen med mer än 99,9 %. På grundval av erfarenheterna vid genomförandet av dessa åtgärder kommer kommissionen att i god tid lämna förslag till rådet om strängare gränsvärden, som skall gälla från och med år 1998.

112 Om en medlemsstat finner att det för en viss produktionsprocess för 1,2-dikloretan, vilken är integrerad med tillverkning av andra klorerade kolväten, troligen inte kommer att vara möjligt att efterleva dessa gränsvärden före den 1 januari 1993, skall kommissionen underrättas om detta före den 1 januari 1991. Senast den 31 december 1993 skall ett program lämnas till kommissionen, enligt vilket utsläppen av 1,2-dikloretan minskas så att gränsvärdena efterlevs från och med den 1 januari 1997. Dessförinnan skall följande gränsvärde gälla från och med den 1 januari 1993:. 40 g 1,2-dikloretan/ton produktionskapacitet renad 1,2-dikloretan (månatliga och dagliga medelvärden). Gränsvärdet uttryckt som koncentration bestäms med utgångspunkt från den vattenvolym som anläggningen eller anläggningarna släpper ut.

113 Här ingår särskilt framställning av följande ämnen: etylendiamin, etylenpolyamin, 1,1,1-trikloretan, trikloretylen och perkloretylen.

114 Dessa gränsvärden gäller endast anläggningar vilkas årliga utsläpp överstiger 30 kg.

115 Det är för närvarande inte möjligt att besluta om gränsvärden för denna sektor. Rådet kommer senare att besluta om sådana gränsvärden efter förslag från kommissionen. Under tiden skall medlemsstaterna tillämpa nationella gränsvärden enligt avdelning A punkt 3 i bilaga 1.

125 Artikel 5 i direktiv 86/280/EEG gäller särskilt trikloretylen som används som lösningsmedel vid kemisk tvätt, för borttagning av fett eller lukter samt för avfettning av metaller, om de årliga utsläppen uppgår till mindre än 30 kg. Så små utsläpp kan undantas från kraven i artikel 3 i direktiv 76/464/EEG. Trots vad som sägs i artikel 5.3 i direktiv 86/280/EEG skall medlemsstaterna sätta i kraft sina särskilda program senast den 1 januari 1993. De skall samtidigt överlämna programmen till kommissionen.

127 Med hänsyn till trikloretylens flyktighet och för att säkerställa att artikel 3.6 i direktiv 86/280/EEG följs skall medlemsstaterna, om en metod används som innebär omrörning i fria luften av spillvatten som innehåller trikloretylen, kräva att gränsvärdena inte överskrids uppströms anläggningen i fråga. De skall säkerställa att samtliga vatten beaktas som kan komma att förorenas.

128 Ett förenklat övervakningsförfarande får tillämpas om de årliga utsläppen inte överstiger 30 kg.

129 För sektor a hänför sig gränsvärdena för trikloretylenutsläpp till den totala produktionskapaciteten för trikloretylen+perkloretylen. För befintliga anläggningar som tillämpar dehydroklorering av tetrakloretan motsvarar produktionskapaciteten produktionen av trikloretylen och perkloretylen, varvid förhållandet mellan produktionen av trikloretylen och perkloretylen skall antas vara ett till tre. Produktions- eller bearbetningskapaciteten utgör den kapacitet för vilken myndighets tillstånd erhållits eller, om någon sådan inte angetts, den största årliga kvantitet som framställts eller bearbetats under den fyraårsperiod som föregått tillståndsgivningen eller omprövningen av tillståndet. Den kapacitet som tillåts av myndigheten bör inte avsevärt skilja sig från den verkliga produktionen.

130 Om inte annat följer av bestämmelserna i avdelning A punkt 4 i bilaga 1 gäller följande koncentrationsgränser för trikloretylen för de angivna referensvolymerna: sektor a, 5 m3/ton produktionskapacitet för trikloretylen+perkloretylen.

131 Dessa gränsvärden gäller endast industrianläggningar vilkas årliga utsläpp överstiger 30 kg.

136 Artikel 5 i direktiv 86/280/EEG gäller särskilt för perkloretylen som används som lösningsmedel vid kemisk tvätt, för borttagning av fett eller lukter samt för avfettning av metaller, om de årliga utsläppen uppgår till mindre än 30 kg. Så små utsläpp kan undantas från kraven enligt artikel 3 i direktiv 76/464/EEG. Trots vad som sägs i artikel 5.3 i direktiv 86/280/EEG skall medlemsstaterna sätta i kraft sina särskilda program senast den 1 januari 1993. De skall samtidigt överlämna programmen till kommissionen.

138 Med hänsyn till perkloretylens flyktighet och för att säkerställa att artikel 3.6 i direktiv 86/280/EEG följs skall medlemsstaterna, om en metod används som innebär omrörning i fria luften av spillvatten som innehåller perkloretylen, kräva att gränsvärdena inte överskrids uppströms anläggningen i fråga. De skall säkerställa att samtliga vatten beaktas som kan komma att förorenas.

139 Ett förenklat övervakningsförfarande får tillämpas om de årliga utsläppen inte överstiger 30 kg.

140 För sektorerna a och b hänför sig gränsvärdena för perkloretylen-utsläpp till den totala produktionskapaciteten för trikloretylen + perkloretylen eller koltetraklorid + perkloretylen. Produktions- eller bearbetningskapaciteten utgör den kapacitet för vilken myndighets tillstånd erhållits eller, om detta inte angetts, den största årliga kvantitet som framställts eller bearbetats under den fyraårsperiod som föregått tillståndsgivningen eller omprövningen av tillståndet. Den kapacitet som tillåts av myndigheten skall inte avsevärt skilja sig från den verkliga produktionen.

141 Om inte annat följer av bestämmelserna i avdelning A punkt 4 i bilaga 1 gäller följande koncentrationsgränser för perkloretylen för de angivna referensvolymer: a: 5 m3/ton producerad trikloretylen + perkloretylen, b: 2 m3/ton producerad koltetraklorid + perkloretylen.

142 Dessa gränsvärden gäller endast anläggningar vilkas årliga utsläpp överstiger 30 kg.

143 Det är för närvarande inte möjligt att fastställa gränsvärden för denna sektor. Rådet kommer senare att besluta om sådana gränsvärden efter förslag från kommissionen. Under tiden skall medlemsstaterna tillämpa nationella gränsvärden enligt avdelning A punkt 3 i bilaga 1.

149 Artikel 5 i direktiv 86/280/EEG gäller särskilt triklorbensen som används som lösningsmedel eller hjälpkemikalie vid färgning inom textilindustrin eller som komponent i oljor som används i transformatorer, till dess att gemenskapen inför särskild lagstiftning inom detta område. Trots vad som där sägs i artikel 5.3 skall medlemsstaterna sätta i kraft sina särskilda program senast den 1 januari 1993. De skall samtidigt överlämna programmen till kommissionen.

150 Triklorbensen kan förekomma som någon av följande tre isomerer: 1,2,3-triklorbensen, CAS-nr 87/61-6, 1,2,4-triklorbensen, CAS-nr 120-82-1 (nr 118 i EEG-förteckningen), 1,3,5-triklorbensen, CAS-nr 180-70-3. Teknisk triklorbensen (nr 117 i EEG-förteckningen) är en blandning av dessa tre isomerer, med övervikt för 1,2,4-triklorbensen, och kan också innehålla små mängder di- och tetraklorbensen. Oavsett detta gäller bestämmelserna total mängd triklorbensen (summan av de tre isomererna).

151 Gränsvärdena för utsläpp av triklorbensen (summan av tre isomerer) anges: för sektor a: i förhållande till den totala produktionskapaciteten för triklorbensen, för sektor b: i förhållande till den totala produktions- eller bearbetningskapaciteten för mono- och diklorbensener. Produktions- eller bearbetningskapaciteten utgör den kapacitet för vilken myndighets tillstånd erhållits eller, om detta inte angetts, den största årliga kvantitet som framställts eller bearbetats under den fyraårsperiod som föregått tillståndsgivningen eller omprövningen av tillståndet. Den kapacitet som tillåts av myndigheten bör inte avsevärt skilja sig från den verkliga produktionen.

152 Om inte annat följer av bestämmelserna i avdelning A punkt 4 i bilaga 1 gäller koncentrationsgränserna följande referensvolymer: sektor a: 10 m3/ton producerad eller bearbetad triklorbensen. sektor b: 10 m3/ton producerad eller bearbetad mono- och diklorbensen.

153 För befintliga anläggningar som släpper ut mindre än 50 kg per år den 1 januari 1995 är de gränsvärden som då skall gälla hälften av de gränsvärden som gäller från och med den 1 januari 1993.