Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer och om förebyggande och begränsning av förorening av ytvatten och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 2013/39/ · direktiv (EU) 2026/805.

(1) Kemisk förorening av ytvatten utgör ett hot mot såväl vattenmiljön, genom verkningar som akut och kronisk toxicitet för vattenorganismer, ackumulering i ekosystemet och förluster av livsmiljöer och biodiversitet, som ett hot mot människors hälsa. Det är vid själva källan som orsakerna till föroreningar i första hand bör identifieras och utsläppen bekämpas så ekonomiskt och ekologiskt effektivt som möjligt.

(2) I enlighet med artikel 174.2 andra meningen i fördraget ska gemenskapens miljöpolitik bygga på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att förorenaren ska betala.

(3) I enlighet med artikel 174.3 i fördraget ska gemenskapen när den utarbetar sin miljöpolitik beakta tillgängliga vetenskapliga och tekniska data, miljöförhållanden i gemenskapens olika regioner, den ekonomiska och sociala utvecklingen i gemenskapen som helhet och en balanserad utveckling i dess regioner samt de potentiella fördelar och kostnader som är förenade med att åtgärder vidtas eller inte vidtas.

(4) I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram fastställs att miljö, hälsa och livskvalitet är ett av de huvudsakliga miljömålen i det programmet. I beslutet betonas särskilt behovet att fastställa mer specifik lagstiftning inom vattenpolitikens område.

(5) I Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område fastställs en strategi mot förorening av vatten och krävs kompletterande särskilda åtgärder för reglering av föroreningar och miljökvalitetsnormer. Det här direktivet fastställer miljökvalitetsnormer i enlighet med bestämmelserna och målen i direktiv 2000/60/EG.

(6) I enlighet med artikel 4 i direktiv 2000/60/EG, särskilt punkt 1 a, bör medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 16.1 och 16.8 i det direktivet, för att gradvis minska förorening från prioriterade ämnen och för att utsläpp och spill av prioriterade farliga ämnen ska upphöra eller stegvis elimineras.

(7) Ett stort antal gemenskapsrättsakter har antagits sedan år 2000 vilka utgör åtgärder för utsläppsreglering i enlighet med artikel 16 i direktiv 2000/60/EG avseende enskilda prioriterade ämnen. Dessutom ingår många åtgärder för miljöskydd i andra delar av den gällande gemenskapslagstiftningen. Det är därför viktigare att genomföra och se över befintliga instrument än att fastställa nya regleringar.

(8) När det gäller utsläppsreglering för prioriterade ämnen från sådana punktkällor och diffusa källor som avses i artikel 16 i direktiv 2000/60/EG, verkar det vara mer kostnadseffektivt och proportionellt för medlemsstaterna att vid behov, utöver genomförandet av annan befintlig gemenskapslagstiftning, inkludera lämpliga regleringsåtgärder enligt artikel 10 i direktiv 2000/60/EG i det åtgärdsprogram som ska upprättas för varje avrinningsdistrikt i enlighet med artikel 11 i det direktivet.

(9) Medlemsstaterna bör förbättra befintliga kunskaper och uppgifter om källorna till prioriterade ämnen och föroreningssätt i syfte att fastställa möjligheter till målinriktade och effektiva kontroller. Medlemsstaterna bör bland annat övervaka sediment och biota på lämpligt sätt och med tillfredsställande frekvens för att få fram tillräckligt med uppgifter för en tillförlitlig långsiktig trendanalys av de prioriterade ämnen som tenderar att ackumuleras i sediment och/eller biota. Resultaten från övervakningen, inklusive övervakningen av sediment och biota, bör i den utsträckning som krävs i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 2455/2001/EG av den 20 november 2001 om upprättande av en lista över prioriterade ämnen på vattenpolitikens område, göras tillgängliga för att ligga till grund för framtida kommissionsförslag enligt artikel 16.4 och 16.8 i direktiv 2000/60/EG.

(10) I beslut nr 2455/2001/EG fastställs en första förteckning över 33 ämnen eller grupper av ämnen som har prioriterats för åtgärder på gemenskapsnivå. Vissa av dessa prioriterade ämnen har definierats som prioriterade farliga ämnen för vilka medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att utsläpp och spill ska upphöra eller stegvis elimineras. Det är emellertid omöjligt att helt eller stegvis eliminera utsläpp och spill från alla potentiella källor av ämnen som förekommer naturligt eller bildas genom naturliga processer. Vissa ämnen har varit föremål för granskning och bör omklassificeras. Kommissionen bör fortsätta att granska förteckningen över prioriterade ämnen och därvid prioritera ämnen för vilka åtgärder ska vidtas på grundval av överenskomna kriterier som påvisar risken för, eller via, vattenmiljön i enlighet med den tidsplan som anges i artikel 16 i direktiv 2000/60/EG och bör, beroende på vad som är lämpligt, lägga fram förslag.

(11) I gemenskapens intresse och med tanke på en effektivare kontroll av ytvattenskyddet är det lämpligt att miljökvalitetsnormer upprättas på gemenskapsnivå för föroreningar som klassificerats som prioriterade ämnen medan medlemsstaterna, vid behov, får fastställa nationella regler för återstående föroreningar, om inte annat följer av relevanta gemenskapsregler. Åtta förorenande ämnen som omfattas av tillämpningsområdet för rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG, och som ingår i den grupp av ämnen för vilka medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att uppnå god kemisk status senast 2015, om inte annat följer av artiklarna 2 och 4 i direktiv 2000/60/EG, har dock inte förts in i förteckningen över prioriterade ämnen. De gemensamma normer som har fastställts för dessa föroreningar visade sig dock vara användbara och det är därför lämpligt att kontrollen av normerna för dessa föroreningar hålls kvar på gemenskapsnivå.

(12) Bestämmelserna rörande aktuella miljökvalitetsnormer i rådets direktiv 82/176/EEG av den 22 mars 1982 om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från klor-alkaliindustrin, rådets direktiv 83/513/EEG av den 26 september 1983 om gränsvärden och kvalitetsmål för kadmiumutsläpp, rådets direktiv 84/156/EEG av den 8 mars 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från andra källor än klor-alkaliindustrin, rådets direktiv 84/491/EEG av den 9 oktober 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av hexaklorcyklohexan och direktiv 86/280/EEG, blir följaktligen överflödiga och bör utgå.

(13) Vattenmiljön kan utsättas för kemisk förorening på både kort och lång sikt och därför bör data om både akuta och kroniska verkningar användas som grund när miljökvalitetsnormer fastställs. I syfte att trygga ett tillräckligt skydd för vattenmiljön och människors hälsa bör miljökvalitetsnormer uttryckta som ett medelvärde på årsnivå fastställas på en nivå som ger skydd mot långtidsexponering och kvalitetsnormer med högsta tillåtna koncentrationer fastställas på en nivå som ger skydd mot korttidsexponering.

(14) I enlighet med bestämmelserna i avsnitt 1.3.4 i bilaga V till direktiv 2000/60/EG får medlemsstaterna vid övervakningen av efterlevnaden av miljökvalitetsnormerna, inklusive de normer som är angivna som högsta tillåtna koncentrationer, införa statistiska metoder, t.ex. percentilberäkning, för att hantera avvikande värden, dvs. extrema avvikelser från medelvärdet, och felaktiga avläsningar för att se till att en godtagbar konfidens- och precisionsnivå uppnås. För att kunna jämföra medlemsstaternas övervakning, är det lämpligt att föreskriva att detaljerade regler för sådana statistiska metoder ska fastställas genom ett kommittéförfarande.

(15) För de flesta ämnen bör fastställandet av värden för miljökvalitetsnormer på gemenskapsnivå för närvarande begränsas till ytvatten. Vad gäller hexaklorbensen, hexaklorbutadien och kvicksilver kan skydd mot indirekta verkningar och sekundär förgiftning dock inte tryggas enbart genom miljökvalitetsnormer för ytvatten på gemenskapsnivå. Det är därför lämpligt att fastställa miljökvalitetsnormer för biota på gemenskapsnivå för dessa tre ämnen. För att ge medlemsstaterna flexibilitet beroende på deras övervakningsstrategi bör medlemsstaterna kunna välja mellan att övervaka och tillämpa dessa miljökvalitetsnormer när det gäller biota eller att fastställa strängare miljökvalitetsnormer för ytvatten som ger samma skyddsnivå.

(16) Medlemsstaterna bör dessutom kunna fastställa miljökvalitetsnormer för sediment och/eller biota på nationell nivå och tillämpa dessa normer i stället för de miljökvalitetsnormer för vatten som anges i detta direktiv. Sådana miljökvalitetsnormer bör fastställas genom ett öppet förfarande med meddelanden till kommissionen och andra medlemsstater för att trygga en skyddsnivå som är likvärdig med de miljökvalitetsnormer för vatten som har fastställts på gemenskapsnivå. Kommissionen bör sammanfatta dessa meddelanden i sina rapporter om genomförandet av direktiv 2000/60/EG. Sediment och biota förblir dessutom viktiga medel när det gäller övervakning av vissa ämnen som har en stark tendens att ackumuleras. I syfte att bedöma de långsiktiga verkningarna av antropogen aktivitet och trender, bör medlemsstaterna dessutom vidta åtgärder, om inte annat följer av artikel 4 i direktiv 2000/60/EG, för att se till att de befintliga föroreningsnivåerna i biota och sediment inte avsevärt ökar.

(17) I enlighet med artikel 13 i, och bilaga VII.A.5 till, direktiv 2000/60/EG bör varje undantag från tillämpningen av miljökvalitetsnormerna för prioriterade ämnen som tillämpas på vattenförekomster i enlighet med artikel 4.4–4.6 i det direktivet och med hänsyn tagen till artikel 4.8 och 4.9 i detsamma, rapporteras i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt. Förutsatt att kraven i artikel 4 i direktiv 2000/60/EG, inbegripet villkoren för undantag, uppfylls, kan verksamheter, inklusive muddringsarbeten och fartygstrafik som leder till utsläpp och spill av prioriterade ämnen äga rum.

(18) Medlemsstaterna måste följa rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten och reglera ytvatten som används för uttag av dricksvatten i enlighet med artikel 7 i direktiv 2000/60/EG. Det här direktivet bör därför genomföras utan att det påverkar eventuella befintliga krav på strängare normer.

(19) I närheten av utsläpp från punktkällor är föroreningskoncentrationerna i regel högre än miljökoncentrationerna i vatten. Därför bör medlemsstaterna ha möjlighet att använda blandningszoner så länge detta inte hindrar att relevanta miljökvalitetsnormer uppfylls i de övriga delarna av ytvattenförekomsten. Blandningszonernas omfattning bör vara begränsad till området i närheten av utsläppspunkten och bör vara proportionell. I enlighet med artikel 3.4 i direktiv 2000/60/EG bör medlemsstaterna, när det är lämpligt, tillse att kraven för att uppnå de miljömål som fastställts i artikel 4 i det direktivet är samordnade för hela avrinningsdistriktet, bl.a. genom att ange blandningszoner i gränsöverskridande vattenförekomster.

(20) Det är nödvändigt att kontrollera att målen uppfylls när det gäller upphörande, stegvis eliminering och minskning enligt det som anges i artikel 4.1 a i direktiv 2000/60/EG, och se till att insyn lämnas i bedömningen av hur dessa skyldigheter uppfylls, särskilt när det gäller bedömning av betydande utsläpp och spill från mänsklig verksamhet. En tidtabell för minskning och upphörande eller stegvis eliminering måste relateras till ett register över föroreningar. Det bör också vara möjligt att bedöma tillämpningen av artikel 4.4–4.7 i direktiv 2000/60/EG. Likaså behövs ett lämpligt verktyg för kvantifieringen av ämnesspill som inträffar på naturlig väg eller som följer av naturliga processer, i vilket fall det är omöjligt att uppnå fullständigt upphörande eller stegvis eliminering från alla potentiella källor. För att svara mot dessa behov bör varje medlemsstat upprätta ett register över utsläpp och spill för varje avrinningsdistrikt eller del av ett avrinningsdistrikt inom sitt territorium.

(21) För att undvika dubbelarbete när registren upprättas och säkerställa att registren stämmer överens med andra befintliga verktyg inom området för ytvattenskydd, bör medlemsstaterna använda information som har samlats in enligt direktiv 2000/60/EG och enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar.

(22) I syfte att garantera ett konsekvent skydd av ytvattnet bör medlemsstater som delar på ytvattenförekomster samordna sin övervakningsverksamhet och, när det är lämpligt, sammanställningen över register.

(23) Medlemsstaterna bör ges möjlighet att utifrån egna behov välja en lämplig referensperiod på ett år för att mäta grundvärden för registret. Hänsyn bör dock tas till det faktum att spill från applicering av bekämpningsmedel kan variera kraftigt från år till år på grund av varierande appliceringsmängder, t.ex. på grund av olika väderleksförhållanden. Medlemsstaterna bör därför ges möjlighet att välja en referensperiod på tre år för vissa ämnen som omfattas av rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden.

(24) För en optimal användning av registret är det lämpligt att fastställa en tidsgräns för kommissionens kontroll av att registrets värden för utsläpp och spill innebär en förbättring av efterlevnaden av de mål som anges i artikel 4.1 a i direktiv 2000/60/EG, med beaktande av artikel 4.4 och 4.5 i det direktivet.

(25) Tekniska riktlinjer bör utvecklas för att bidra till harmoniseringen av de metoder som medlemsstaterna använder för att upprätta register över utsläpp och spill, inklusive spill från föroreningar som ackumulerats i sedimenten.

(26) Flera medlemsstater påverkas av föroreningar med ursprung utanför den nationella jurisdiktionen. Det är därför lämpligt att klargöra att en medlemsstat inte ska anses ha underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv till följd av att en miljökvalitetsnorm har överskridits på grund av sådana gränsöverskridande föroreningar, förutsatt att vissa villkor har uppfyllts och att medlemsstaten på lämpligt sätt har utnyttjat de relevanta bestämmelserna i direktiv 2000/60/EG.

(27) Kommissionen bör på grundval av rapporter från medlemsstaterna i enlighet med artikel 15 i direktiv 2000/60/EG se över behovet av att ändra befintliga rättsakter och behovet av att vidta ytterligare specifika åtgärder på gemenskapsnivå, exempelvis utsläppskontroller, samt, när det är lämpligt, lämna relevanta förslag. Kommissionen bör rapportera slutsatserna från denna översyn till Europaparlamentet och rådet inom ramen för den rapport som avses i artikel 18.1 i direktiv 2000/60/EG. När kommissionen, med beaktande av artikel 10 i direktiv 2000/60/EG, lägger fram förslag till utsläppskontrollåtgärder, bör den ta hänsyn till befintliga utsläppskontrollkrav, exempelvis dem i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnande åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, och den senaste utvecklingen inom tekniken för minskning av föroreningar.

(28) Kriterierna för identifiering av ämnen som är svårnedbrytbara, bioackumulerande och toxiska samt ämnen med andra motsvarande egenskaper, särskilt ämnen som är mycket svårnedbrytbara och mycket bioackumulerande enligt direktiv 2000/60/EG, fastställs i det tekniska vägledningsdokumentet för riskutvärdering till stöd för kommissionens direktiv 93/67/EEG av den 20 juli 1993 om principer för bedömning av risker för människor och miljön med ämnen som anmälts enligt rådets direktiv 67/548/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet. I syfte att säkerställa samstämmigheten i gemenskapslagstiftningen ska endast dessa kriterier tillämpas på de ämnen som är föremål för granskning enligt beslut nr 2455/2001/EG, och bilaga X till direktiv 2000/60/EG bör ersättas i enlighet med detta.

(29) De skyldigheter som fastställs i de direktiv som uppräknas i bilaga IX till direktiv 2000/60/EG införlivades redan i direktiv 2008/1/EG och i direktiv 2000/60/EG, och minst samma nivå av skydd garanteras om miljökvalitetsnormerna bibehålls eller ses över. I syfte att säkerställa enhetliga principer när det gäller kemisk förorening av ytvatten och för att förenkla och förtydliga den gällande gemenskapslagstiftningen inom området är det lämpligt att i enlighet med direktiv 2000/60/EG, med verkan från den 22 december 2012, upphäva direktiven 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG.

(30) De rekommendationer som anges i direktiv 2000/60/EG, särskilt de från vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö, har beaktats.

(31) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som såvitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dem.

(32) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att uppnå en god kemisk ytvattenstatus genom att fastställa miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen och vissa andra förorenande ämnen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och det därför, för att samma skyddsnivå för ytvatten ska kunna upprätthållas i hela gemenskapen, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(33) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

(34) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra del B punkt 3 i bilaga I till detta direktiv. Eftersom denna åtgärd har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv eller att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste den antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Syfte

I detta direktiv fastställs miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen och vissa andra förorenande ämnen enligt artikel 16 i direktiv 2000/60/EG, i syfte att uppnå en god kemisk ytvattenstatus och i enlighet med målen och bestämmelserna i artikel 4 i det direktivet.

Artikel2¶Definitioner

Ändrad genom direktiv 2013/39/ och direktiv (EU) 2026/805.

I detta direktiv ska definitionerna i artikel 2 i direktiv 2000/60/EG och i artikel 2 i kommissionens direktiv 2009/90/EG av den 31 juli 2009 om bestämmelser, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, om tekniska specifikationer och standardmetoder för kemisk analys och övervakning av vattenstatus gälla.

Dessutom gäller följande definitioner:

1. matris: en del av vattenmiljön (vatten, sediment eller biota).

2. biotataxon: särskilt taxon för vattenlevande arter inom de taxonomiska nivåerna understam, klass eller deras motsvarighet.

3. föroreningsindikator: en parameter som kan övervakas för att ge ett värde som är representativt för nivån eller koncentrationen av ett förorenande ämne eller en grupp av förorenande ämnen och därmed för den risk som de utgör.

Artikel3¶Miljökvalitetsnormer

Ändrad genom direktiv 2013/39/ och direktiv (EU) 2026/805.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1a ska medlemsstaterna på ytvattenförekomster tillämpa de miljökvalitetsnormer som anges i del A i bilaga I, och de ska tillämpa dessa miljökvalitetsnormer i enlighet med de krav som fastställs i del B i bilaga I.

1a. Utan att detta påverkar de skyldigheter som följer av detta direktiv i dess lydelse av den 13 januari 2009 och särskilt målet att uppnå god kemisk ytvattenstatus beträffande de ämnen och miljökvalitetsnormer som där anges, ska medlemsstaterna tillämpa de miljökvalitetsnormer som anges i del A i bilaga I för

i) ämnen nr 2, 5, 15, 20, 22, 23 och 28 i del A i bilaga I, för vilka reviderade miljökvalitetsnormer fastställs med verkan från och med den 22 december 2015 i syfte att uppnå god kemisk ytvattenstatus i fråga om dessa ämnen senast den 22 december 2021, genom åtgärdsprogram som anges i 2015 års förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som utarbetats i enlighet med 13.7 i direktiv 2000/60/EG, och

ii) de nyligen identifierade ämnena nr 34–45 i del A i bilaga I med verkan från och med den 22 december 2018 i syfte att uppnå god kemisk ytvattenstatus beträffande dessa ämnen senast den 22 december 2027 och förhindra en försämring av ytvattenförekomsters kemiska status i fråga om dessa ämnen. För detta ändamål ska medlemsstaterna senast den 22 december 2018 upprätta, och till kommissionen lämna in, ett kompletterande övervakningsprogram och ett preliminärt åtgärdsprogram som innefattar de ämnena. Ett slutgiltigt åtgärdsprogram enligt artikel 11 i direktiv 2000/60/EG ska inrättas senast den 22 december 2021 och genomföras och göras helt operationellt så snart som möjligt efter den dagen, dock senast den 22 december 2024.

iii) ämnena nr 5, 9, 13, 15, 17, 21, 23, 24, 28, 30, 34, 37, 41 och 43 i del A i bilaga I, för vilka reviderade miljökvalitetsnormer fastställs, med verkan från och med den 22 december 2027, i syfte att uppnå god kemisk ytvattenstatus i fråga om dessa ämnen senast den 22 december 2033 och förhindra en försämring av ytvattenförekomsters kemiska status i fråga om dessa ämnen genom åtgärdsprogram som ingår i 2027 års förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som utarbetats i enlighet med artikel 13.7 i direktiv 2000/60/EG,

iv) de nyligen identifierade ämnena nr 46–70 i del A i bilaga I, med verkan från och med den 22 december 2027, i syfte att uppnå god kemisk ytvattenstatus beträffande dessa ämnen senast den 22 december 2039 och förhindra en försämring av ytvattenförekomsters kemiska status i fråga om dessa ämnen; för detta ändamål ska medlemsstaterna senast den 22 december 2027 upprätta ett kompletterande övervakningsprogram och senast den 22 december 2030 ett preliminärt åtgärdsprogram för dessa ämnen; ett slutligt åtgärdsprogram i enlighet med artikel 11 i direktiv 2000/60/EG ska ingå i förvaltningsplanen för avrinningsdistrikt för 2033 som utarbetas i enlighet med artikel 13.7 i det direktivet.

Artikel 4.4–4.9 i direktiv 2000/60/EG ska i tillämpliga delar gälla för de ämnen som förtecknas i leden i och ii i första stycket i denna punkt.

Artikel 4.4–4.9 i direktiv 2000/60/EG ska i tillämpliga delar även gälla för de ämnen som förtecknas i leden iii och iv i första stycket i denna punkt. När det gäller de förlängningar av tidsfristerna som föreskrivs i artikel 4.4 i det direktivet ska de begränsas till högst en ytterligare uppdatering av förvaltningsplanen för avrinningsdistrikt, utom i de fall då de naturliga förhållandena är sådana att målen inte kan uppnås inom den period som förvaltningsplanen för avrinningsdistrikt avser.

1b. Miljökvalitetsnormer som har fastställts på unionsnivå för förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden i enlighet med artikel 16.4 i direktiv 2000/60/EG och som förtecknas i del C i bilaga II till det här direktivet eller ytterligare förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden och motsvarande miljökvalitetsnormer som har identifierats av medlemsstaterna i enlighet med artikel 8d.1 i det här direktivet ska få verkan från och med inledningen av nästa förvaltningsplansperiod för avrinningsdistrikt efter det datum då miljökvalitetsnormerna fastställdes, i syfte att uppnå god kemisk status för ytvatten avseende dessa förorenande ämnen senast i slutet av den period som förvaltningsplanen för avrinningsdistrikt avser och förhindra en försämring av ytvattenförekomsters kemiska status i fråga om dessa förorenande ämnen.

Artikel 4.4–4.9 i direktiv 2000/60/EG ska i tillämpliga delar gälla för de förorenande ämnen som avses i första stycket i denna punkt. När det gäller de förlängningar av tidsfristerna som föreskrivs i artikel 4.4 i det direktivet ska de begränsas till högst en ytterligare uppdatering av förvaltningsplanen för avrinningsdistrikt, utom i de fall då de naturliga förhållandena är sådana att målen inte kan uppnås inom den period som den förvaltningsplanen för avrinningsdistrikt avser.

2. För ämnen för vilka miljökvalitetsnormer för biota eller miljökvalitetsnormer för sediment fastställs i del A i bilaga I ska medlemsstaterna tillämpa sådana miljökvalitetsnormer för biota eller miljökvalitetsnormer för sediment.

För andra ämnen än de som avses i första stycket ska medlemsstaterna tillämpa de miljökvalitetsnormer för vatten som anges i del A i bilaga I.

3. Avseende en eller flera kategorier av ytvatten får medlemsstaterna välja att tillämpa en miljökvalitetsnorm för en annan matris än den som anges i punkt 2 eller, i förekommande fall, för andra biotataxon än dem som anges i del A i bilaga I.

Medlemsstater som väljer det alternativ som avses i första stycket ska tillämpa den relevanta miljökvalitetsnorm som anges i del A i bilaga I eller, om det inte finns någon miljökvalitetsnorm för den matrisen eller biotataxonet, fastställa en miljökvalitetsnorm som ger minst samma skyddsnivå som den miljökvalitetsnorm som föreskrivs i del A i bilaga I.

Medlemsstaterna får endast använda sig av alternativet i första stycket i de fall de analysmetoder som tillämpas för den valda matrisen eller det valda biotataxonet uppfyller de minimikriterier som fastställs i artikel 4 i direktiv 2009/90/EG. Om dessa kriterier inte är uppfyllda för någon matris ska medlemsstaterna se till att övervakningen utförs med bästa tillgängliga teknik som inte medför orimliga kostnader och att den analysmetoden presterar åtminstone lika bra som den som finns tillgänglig för den matris som anges i punkt 2 i denna artikel för det berörda ämnet.

3a. Om en potentiell risk för, eller via, vattenmiljön på grund av akut exponering har konstaterats med ledning av uppmätta eller uppskattade koncentrationer eller utsläpp i miljön och om miljökvalitetsnormer för biota eller sediment tillämpas, ska medlemsstaterna se till att övervakning i ytvatten också utförs och ska tillämpa de MAC-MKN som anges i del A i bilaga I till detta direktiv i de fall sådana miljökvalitetsnormer har fastställts.

3b. Om det beräknade medelvärdet av ett mätresultat, enligt artikel 5 i direktiv 2009/90/EG, vid en mätning som utförts med hjälp av bästa tillgängliga teknik som inte medför orimliga kostnader, anges som ”under kvantifieringsgränsen” och ”kvantifieringsgränsen” för denna teknik är högre än miljökvalitetsnormen, ska resultatet för det uppmätta ämnet inte beaktas vid bedömningen av den övergripande kemiska statusen för den aktuella vattenförekomsten.

4. De ämnen för vilka miljökvalitetsnormer för sediment och/eller biota tillämpas ska övervakas av medlemsstaterna i relevant matris minst en gång om året, såvida inte tekniska kunskap och expertutlåtande motiverar ett annat intervall.

5. Medlemsstaterna ska i de uppdaterade förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som utarbetas enligt artikel 13.7 i direktiv 2000/60/EG inkludera följande information:

a) en tabell över kvantifieringsgränserna för de analysmetoder som tillämpas och information om dessa metoders prestanda i förhållande till minimikriterierna i artikel 4 i direktiv 2009/90/EG, och

b) för de ämnen för vilka alternativet i punkt 3 i denna artikel har använts,

i) skälen och grunden för det alternativet,

ii) om så är lämpligt, de alternativa miljökvalitetsnormer som fastställts, bevis för att miljökvalitetsnormerna erbjuder minst samma skyddsnivå som miljökvalitetsnormerna som fastställs i del A i bilaga I, inbegripet de data och metoder som använts för att utarbeta dem samt de kategorier av ytvatten för vilka de skulle gälla, och

iii) för jämförelse med den information som avses i led a i denna punkt, kvantifieringsgränserna för analysmetoderna för de matriser som anges i del A i bilaga I till detta direktiv och information om dessa metoders prestanda i förhållande till minimikriterierna i artikel 4 i direktiv 2009/90/EG,

c) motivering för den övervakningsfrekvens som tillämpas i enlighet med punkt 4, om övervakningsintervallen är längre än 1 år.

5a. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att de uppdaterade förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som utarbetats i enlighet med artikel 13.7 i direktiv 2000/60/EG och som innehåller resultaten och inverkan av de åtgärder som vidtagits i avsikt att förhindra kemisk förorening av ytvatten, liksom interimsrapporten enligt artikel 15.3 i direktiv 2000/60/EG med en beskrivning av hur långt genomförandet av det planerade åtgärdsprogrammet har framskridit, görs tillgängliga elektroniskt genom en central portal för allmänheten i enlighet med artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation.

6. Medlemsstaterna ska säkerställa att det görs långsiktiga trendanalyser av koncentrationen av de prioriterade ämnen som i del A i bilaga I identifieras som ämnen som tenderar att ackumuleras i sediment eller biota, på grundval av övervakning i sediment eller biota som en del av den övervakning av ytvattenstatus som utförts i enlighet med artikel 8 i direktiv 2000/60/EG. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder i syfte att säkerställa att koncentrationerna inte ökar signifikant i sediment eller biota, om inte annat följer av artikel 4 i direktiv 2000/60/EG.

Medlemsstaterna ska bestämma övervakningsfrekvensen för sediment och/eller biota, för att få fram tillräckligt med uppgifter för en tillförlitlig långsiktig trendanalys. Som riktlinje bör övervakning ske vart tredje år, såvida inte teknisk kunskap och expertutlåtande motiverar ett annat intervall.

7. Kommissionen ska granska den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, inbegripet slutsatserna från de riskbedömningar som avses i artikel 16.2 a och b i direktiv 2000/60/EG och information hämtad från registrering av ämnen offentliggjord i enlighet med artikel 119 i förordning (EG) nr 1907/2006 och, om nödvändigt, föreslå att de miljökvalitetsnormer som anges i del A i bilaga I till det här direktivet revideras i enlighet med förfarandet i artikel 294 i EUF-fördraget i linje med den tidtabell som föreskrivs i artikel 16.4 i direktiv 2000/60/EG.

8. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a för att ändra del B punkt 3 i bilaga I i syfte att anpassa den till den vetenskapliga eller tekniska utvecklingen.

8a. För att underlätta genomförandet av denna artikel ska tekniska riktlinjer för övervakningsstrategier och ämnesanalysmetoder, inklusive provtagning och övervakning av biota, tas fram, i möjligaste mån senast den 22 december 2014, som en del av det befintliga förfarandet för genomförande av direktiv 2000/60/EG.

Riktlinjerna ska särskilt omfatta

a) sådan övervakning av ämnen i biota som föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna artikel,

b) analysmetoder som uppfyller de minimikriterier som fastställs i artikel 4 i direktiv 2009/90/EG, med avseende på nyligen identifierade ämnen (nr 34–45 i del A i bilaga I) och ämnen för vilka strängare miljökvalitetsnormer har fastställts (nr 2, 5, 15, 20, 22, 23 och 28 i del A i bilaga I).

8b. När det gäller ämnen för vilka det den 22 december 2014 inte har antagits några tekniska riktlinjer ska tidsfristen av den 22 december 2015 som avses i punkt 1a i förlängas till och med den 22 december 2018 samt tidsfristen av den 22 december 2021 som avses i den punkten förlängas till och med den 22 december 2027.

Artikel4¶Blandningszoner

Ändrad genom direktiv 2013/39/.

1. Medlemsstaterna får ange blandningszoner nära utsläppspunkter. Koncentrationerna av ett eller flera ämnen förtecknade i del A i bilaga I får överskrida gällande miljökvalitetsnormer inom sådana blandningszoner om detta inte hindrar att dessa normer uppfylls i övriga delar av ytvattenförekomsten.

2. Medlemsstater som anger blandningszoner ska i de förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som utarbetas i enlighet med artikel 13 i direktiv 2000/60/EG inkludera en beskrivning av

a) de tillvägagångssätt och metoder som använts för att definiera sådana zoner, och

b) de åtgärder som vidtagits för att minska blandningszonernas omfattning i framtiden, exempelvis åtgärder enligt artikel 11.3 k i direktiv 2000/60/EG eller genom att se över de tillstånd som avses i direktiv 2008/1/EG eller de tidigare regleringar som avses i artikel 11.3 g i direktiv 2000/60/EG.

3. Medlemsstater som anger blandningszoner ska se till att utsträckningen av varje sådan zon

a) är begränsad till området i närheten av utsläppspunkten,

b) är proportionerlig, med hänsyn till koncentrationen av förorenande ämnen vid utsläppspunkten och till de villkor för utsläpp av förorenande ämnen som fastställts i tidigare förordningar, såsom godkännanden och/eller tillstånd, som avses i artikel 11.3 g i direktiv 2000/60/EG och all annan tillämplig gemenskapslagstiftning i överensstämmelse med principen om användning av bästa tillgängliga teknik och med artikel 10 i direktiv 2000/60/EG, särskilt efter det att dessa tidigare förordningar reviderats.

4. Tekniska riktlinjer för identifiering av blandningszoner ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 9.2 i detta direktiv.

Artikel5¶Register över utsläpp och spill

Ändrad genom direktiv (EU) 2026/805.

1. På grundval av den information som samlats in i enlighet med artiklarna 5 och 8 i direktiv 2000/60/EG samt andra tillgängliga uppgifter ska varje medlemsstat upprätta ett register över utsläpp och spill för alla de prioriterade ämnen som förtecknas i del A i bilaga I till det här direktivet och för alla de ämnen som av medlemsstaten identifierats som förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden för varje avrinningsdistrikt eller del av ett avrinningsdistrikt inom medlemsstatens territorium.

Första stycket ska inte tillämpas på utsläpp och spill som årligen rapporteras på elektronisk väg till den portal för industriutsläpp som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1244, i enlighet med artikel 7 i den förordningen.

2. Medlemsstaterna ska uppdatera sina register som en del av översynen enligt artikel 5.2 i direktiv 2000/60/EG.

Referensperioden för fastställandet av värden i de uppdaterade registren ska vara året före det år då de översyner som anges i artikel 5.2 i direktiv 2000/60/EG ska vara avslutade.

Inom ramen för dessa uppdateringar ska medlemsstaterna säkerställa att utsläpp från punktkällor till vatten som inte omfattas av förordning (EU) 2024/1244 eller som ligger under de tröskelvärden för årlig rapportering som fastställs i den förordningen, samt utsläpp av förorenande ämnen från diffusa källor enligt definitionen i artikel 3.12 i den förordningen till vatten, också rapporteras på elektronisk väg till kommissionen, för att göras tillgängliga på den portal för industriutsläpp som inrättats enligt den förordningen, minst vart sjätte år, och aggregeras på nivån för varje avrinningsdistrikt eller del av ett avrinningsdistrikt inom en medlemsstats territorium.

Kommissionen ska anta en genomförandeakt som fastställer formatet för den rapportering som avses i tredje stycket i denna punkt. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 9.2 i detta direktiv. När kommissionen fastställer genomförandeakten ska den, om så krävs, biträdas av EEA.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att de förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som upprättas i enlighet med artikel 13 i direktiv 2000/60/EG innehåller en tydlig hänvisning eller webblänk till all information om utsläpp till vatten som gjorts tillgängliga på portalen för industriutsläpp i enlighet med punkterna 1 och 4 i den här artikeln.

Artikel6¶Gränsöverskridande föroreningar

1. En medlemsstat ska inte anses ha underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv till följd av att miljökvalitetsnormerna överskridits, om medlemsstaten kan visa att

a) överskridandet av normerna berodde på en föroreningskälla utanför medlemsstatens nationella jurisdiktion,

b) medlemsstaten på grund av sådana gränsöverskridande föroreningar inte kunde vidta effektiva åtgärder för efterlevnad av de tillämpliga miljökvalitetsnormerna, och

c) medlemsstaten hade tillämpat de samordningsmekanismer som anges i artikel 3 i direktiv 2000/60/EG och i tillämpliga fall utnyttjat bestämmelserna i artikel 4.4–4.6 i det direktivet för de vattenförekomster som utsatts för gränsöverskridande förorening.

2. Medlemsstaterna ska använda den mekanism som anges i artikel 12 i direktiv 2000/60/EG för att ge nödvändig information till kommissionen vid sådana situationer som avses i punkt 1 i den här artikeln och lämna en sammanfattning av vidtagna åtgärder i samband med gränsöverskridande föroreningar i förvaltningsplanen för det berörda avrinningsdistriktet i enlighet med rapporteringskraven i artikel 15.1 i direktiv 2000/60/EG.

Artikel7¶Rapportering och översyn

1. På grundval av rapporter från medlemsstaterna, inklusive rapporter enligt artikel 12 i direktiv 2000/60/EG och särskilt de rapporter som avser gränsöverskridande föroreningar, ska kommissionen pröva om det finns behov av att ändra befintliga rättsakter och att vidta ytterligare särskilda gemenskapsåtgärder, t.ex. utsläppskontroller.

2. Kommissionen ska rapportera till Europaparlamentet och rådet, inom ramen för den rapport som ska utarbetas i enlighet med artikel 18.1 i direktiv 2000/60/EG, om

a) slutsatserna från den översyn som avses i punkt 1 i denna artikel,

b) åtgärder som har vidtagits för att minska omfattningen av de blandningszoner som utsetts i enlighet med artikel 4.1 i detta direktiv,

c) resultatet av den kontroll som avses i artikel 5.5 i detta direktiv,

d) situationen när det gäller föroreningar som har sitt ursprung utanför gemenskapens territorium.

Kommissionen ska vid behov låta rapporten åtföljas av lämpliga förslag.

Artikel7a¶Samordning

Införd genom direktiv 2013/39/ och direktiv (EU) 2026/805.

1. För prioriterade ämnen som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 eller (EG) nr 1107/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG eller 2010/75/EU eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 eller (EU) 2019/6 ska kommissionen, med beaktande av de övervakningsdata som avses i artikel 8.4 i direktiv 2000/60/EG och som en del av den rapport som avses i artikel 18.1 i det direktivet, bedöma om nuvarande åtgärder på unionsnivå och i medlemsstaterna är tillräckliga för att uppnå miljökvalitetsnormerna för prioriterade ämnen samt målet om att utsläpp och spill av prioriterade farliga ämnen ska upphöra eller stegvis elimineras i enlighet med artikel 4.1 a i direktiv 2000/60/EG.

2. Kommissionen ska, i enlighet med den tidtabell som fastställs i artikel 16.4 i direktiv 2000/60/EG, till Europaparlamentet och rådet avlägga rapport om resultatet av den bedömning som avses i punkt 1 i denna artikel och till rapporten bifoga eventuella lämpliga förslag, inklusive förslag till regleringsåtgärder.

3. Om det av rapporten framgår att ytterligare åtgärder kan behövas på unionsnivå eller medlemsstatsnivå för att göra det lättare att följa direktiv 2000/60/EG beträffande ett visst ämne som godkänts i enlighet med förordning (EG) nr 1107/2009 eller förordning (EU) nr 528/2012 ska medlemsstaterna eller kommissionen med avseende på ämnet eller produkter som innehåller det ämnet tillämpa artikel 21 eller 44 i förordning (EG) nr 1107/2009 eller artikel 15 eller 48 i förordning (EU) nr 528/2012, beroende på vad som är lämpligt.

När det gäller ämnen som omfattas av förordning (EG) nr 1907/2006 ska kommissionen, om så är lämpligt, inleda det förfarande som avses i artikel 59, 61 eller 69 i den förordningen.

Vid tillämpning av de bestämmelser i de förordningar som avses i första och andra styckena ska medlemsstaterna och kommissionen ta hänsyn till alla eventuella riskbedömningar, socioekonomiska analyser och kostnads-nyttoanalyser som föreskrivs i de förordningarna samt vilka alternativ som är tillgängliga.

Artikel8¶Översyn av bilagorna I och II

Ändrad genom direktiv 2013/39/ och direktiv (EU) 2026/805.

1. Kommissionen ska överväga att fastställa kvalitetsnormer för PFAS totalt i ytvatten vid nästa översyn av bilaga I till detta direktiv som ska genomföras i enlighet med artikel 16 i direktiv 2000/60/EG och sträva efter att komplettera de riktlinjer om övervakning av PFAS totalt i dricksvatten som utarbetats i enlighet med artikel 13.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 för att göra dem tillämpliga på övervakning av PFAS totalt i ytvatten. Medlemsstaterna uppmanas att redan tillämpa de riktlinjerna för att övervaka PFAS totalt i ytvatten och rapportera dessa data i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 2000/60/EG. Med tanke på trifluorättiksyras (TFA) toxicitet, persistens och prevalens i miljön ska kommissionen överväga att fastställa en kvalitetsnorm för TFA separat i bilaga I till det här direktivet vid nästa översyn.

2. En parameter ’summan av bisfenoler’ och parametrar för summan/summorna av utvalda bekämpningsmedel efter verkningsmekanism och utvalda läkemedel efter verkningsmekanism har införts i bilaga III till det här direktivet. Kommissionen ska se över ett eventuellt införande av dessa parametrar i förteckningen över prioriterade ämnen vid nästa översyn av bilaga I till det här direktivet som ska genomföras i enlighet med artikel 16 i direktiv 2000/60/EG, och vid behov fastställa miljökvalitetsnormer. Vid nästa översyn ska kommissionen också överväga huruvida en riskbaserad metod kan användas för att fastställa miljökvalitetsnormer för den totala mängden bisfenoler, den totala mängden bekämpningsmedel och den totala mängden läkemedel i ytvatten, med stöd av lämpliga övervakningsmetoder.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a för att ändra del B i bilaga II i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Artikel8a¶Särskilda föreskrifter för vissa ämnen

Ändrad genom direktiv 2013/39/ och direktiv (EU) 2026/805.

1. I de förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som utarbetats i enlighet med artikel 13 i direktiv 2000/60/EG får medlemsstaterna, utan att det påverkar kraven i avsnitt 1.4.3 i bilaga V till det direktivet beträffande redovisning av den övergripande kemiska statusen och de mål och skyldigheter som fastställs i artiklarna 4.1 a, 11.3 k och 16.6 i det direktivet, tillhandahålla kompletterande kartor för att redovisa den kemiska statusen i enlighet med avsnitt 1.4.3 i bilaga V till direktiv 2000/60/EG.

2. Medlemsstaterna får övervaka ämnen som i del A i bilaga I till det här direktivet identifieras som ämnen som uppträder som allmänt förekommande PBT-ämnen mindre intensivt än vad som krävs för prioriterade ämnen i enlighet med artikel 3.4 i det här direktivet och i bilaga V till direktiv 2000/60/EG, förutsatt att övervakningen är representativ och att ett statistiskt tillförlitligt referensvärde finns tillgängligt avseende förekomsten av dessa ämnen i vattenmiljön. Som riktlinje, i enlighet med artikel 3.6 andra stycket i det här direktivet, bör övervakning ske minst vart tredje år, såvida inte användningen eller utsläppet av ämnet, eller teknisk kunskap och expertutlåtande, motiverar ett annat intervall.

3. Under en period av två år från och med den 1 januari 2030 ska medlemsstaterna övervaka förekomsten av östrogena ämnen i vattenförekomster med hjälp av effektbaserade övervakningsmetoder. Provtagning och analys behöver inte inledas i början av denna tvåårsperiod, men ska utföras minst fyra gånger per år. Medlemsstaterna ska genomföra övervakningen på ett urval av de platser där de tre östrogena hormonerna 17-beta-estradiol (E2), estron (E1) och 17-alfa-etinylestradiol (EE2), som förtecknas i del A i bilaga I till detta direktiv, övervakas med konventionella analysmetoder i enlighet med artikel 8 i direktiv 2000/60/EG och bilaga V till det direktivet för att erhålla jämförbara resultat i en serie koncentrationer. Dessa data ska rapporteras tillsammans och i enlighet med artikel 8.4 i det direktivet. Antalet platser får inte vara färre än det antal som anges i artikel 8b.3 i det här direktivet för övervakning av ämnen på bevakningslistan. Medlemsstaterna får inleda övervakningen före den 1 januari 2030 så länge de tekniska specifikationer som avses i punkt 4 i denna artikel har antagits. Medlemsstaterna får inte använda de effektbaserade resultaten från den tvååriga jämförande övervakningsperioden för att klassificera den kemiska statusen hos de övervakade vattenförekomsterna enligt beskrivningen i avsnitt 1.4.3 i bilaga V till direktiv 2000/60/EG.

4. Senast den 1 december 2027 ska kommissionen anta en genomförandeakt som fastställer de tekniska specifikationerna för övervakning av östrogena ämnen med hjälp av effektbaserade övervakningsmetoder. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 9.2.

5. Inom 18 månader från det att medlemsstaterna har rapporterat dessa data ska kommissionen offentliggöra en rapport där resultaten från de konventionella analysmetoderna och de effektbaserade metoderna jämförs och analysera möjligheten att använda effektbaserade övervakningsmetoder tillsammans med ett effektbaserat utlösande värde för östrogener enligt definitionen i artikel 2.35a i direktiv 2000/60/EG för screeningändamål till stöd för bedömningen av kemisk status.

I samband med framtida översyner av förteckningen över förorenande ämnen i enlighet med artikel 16.2 i direktiv 2000/60/EG ska kommissionen, med beaktande av analysen i den rapport som avses i första stycket i denna punkt, överväga att fastställa ett utlösande värde för östrogener för screeningändamål och för bedömning av kemisk status. När effektbaserade metoder är färdiga att användas även för andra ämnen ska kommissionen, i samband med framtida översyner, överväga att ålägga medlemsstaterna att använda dem, vid behov åtminstone inledningsvis parallellt med konventionella analysmetoder, och överväga att fastställa motsvarande utlösande värden.

Artikel8b¶Bevakningslista

Ändrad genom direktiv 2013/39/ och direktiv (EU) 2026/805.

1. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att, med beaktande av vetenskapliga rapporter som utarbetats av Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) i enlighet med punkt 1a i denna artikel, upprätta en bevakningslista över ämnen för vilka det är nödvändigt att samla in unionsomfattande övervakningsdata från medlemsstaterna i syfte att stödja framtida översyner i enlighet med artikel 16.2 i direktiv 2000/60/EG och för att fastställa de format som medlemsstaterna ska använda för att rapportera resultaten av övervakningen och tillhörande information till kommissionen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 9.2.

Bevakningslistan ska innehålla högst tio ämnen, grupper av ämnen eller föroreningsindikatorer samtidigt, och den ska för varje ämne ange övervakningsmatriser och möjliga analysmetoder. Dessa övervakningsmatriser och metoder får inte medföra orimliga kostnader för de behöriga myndigheterna. De ämnen som ska inkluderas i bevakningslistan ska väljas ut bland ämnen för vilka tillgänglig information tyder på att de kan utgöra en betydande risk på unionsnivå för, eller via, vattenmiljön och för vilka övervakningsdata är otillräckliga. Bevakningslistan ska omfatta nya riskämnen.

På grundval av de vetenskapliga rapporter som utarbetats av Echa i enlighet med punkt 1a ska kommissionen inkludera mikroplaster och lämpliga indikatorer för förekomst, utveckling eller överföring av antimikrobiell resistens (indikatorer för antimikrobiell resistens) på bevakningslistan, förutsatt att det finns tillförlitliga provtagnings- och analysmetoder som inte medför orimliga kostnader. Senast den 1 december 2027 ska kommissionen identifiera sådana provtagnings- och analysmetoder.

1a. Echa ska utarbeta vetenskapliga rapporter för att bistå kommissionen vid valet av ämnen och indikatorer som ska inkluderas på den bevakningslista som avses i punkt 1 i denna artikel, med beaktande av följande information:

a) Bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG och resultaten av den senaste översynen av den bilagan samt resultaten av den senaste regelbundna översynen av bilaga I till det här direktivet.

b) De bevakningslistor som upprättats i enlighet med direktiven 2006/118/EG och (EU) 2020/2184.

c) Rekommendationer från berörda parter.

d) Medlemsstaternas karakterisering av avrinningsdistrikt i enlighet med artikel 5 i direktiv 2000/60/EG och resultaten av övervakningsprogram som upprättats i enlighet med artikel 8 i det direktivet.

e) Information om produktionsvolymer, användningsmönster, inneboende egenskaper, inbegripet i relevanta fall partikelstorlek, koncentrationer i miljön och skadliga effekter på människors hälsa och vattenmiljön av ett ämne, inbegripet information som samlats in i enlighet med direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 1907/2006, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008, förordning (EG) nr 1107/2009, direktiv 2009/128/EG, förordning (EU) nr 528/2012 samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2379.

f) Forskningsprojekt och vetenskapliga publikationer, inbegripet information om trender och prognoser baserade på modeller eller andra prediktiva bedömningar samt information och data som samlats in genom fjärranalysteknik, jordobservation, såsom Copernicustjänster, sensorer och anordningar på plats eller data från medborgarforskning, med utnyttjande av de möjligheter som artificiell intelligens samt avancerad dataanalys och databehandling erbjuder.

g) Rekommendationer från de arbetsgrupper som inrättats inom ramen för den gemensamma genomförandestrategin för direktiv 2000/60/EG.

h) Information om utsläpp och spill som finns tillgänglig på portalen för industriutsläpp enligt förordning (EU) 2024/1244 samt eventuell ytterligare tillgänglig information om ämnen som omfattas av tillstånd enligt direktiv 2010/75/EU.

1b. De vetenskapliga rapporter som utarbetas av Echa i enlighet med punkt 1a ska innehålla en förteckning över ämnen, grupper av ämnen eller indikatorer, den rekommenderade övervakningsmatrisen samt en vägledande analysmetod och högsta godtagbara kvantifieringsgräns för var och en av dem, med en styrkande hänvisning till vetenskaplig litteratur eller vägledning.

1c. Senast den 1 februari 2028 och därefter vart tredje år ska Echa utarbeta en rapport som sammanfattar resultaten av de vetenskapliga rapporter som utarbetats i enlighet med punkt 1a och offentliggöra den rapporten.

2. Kommissionen ska uppdatera den bevakningslista som avses i punkt 1 senast den 1 maj 2028 och därefter vart tredje år.

Vid uppdatering av bevakningslistan ska kommissionen ta bort ämnen eller indikatorer från bevakningslistan för vilka en riskbaserad bedömning i enlighet med artikel 16.2 i direktiv 2000/60/EG kan utföras utan ytterligare övervakningsdata. Ett enskilt ämne, en grupp av ämnen eller en indikator får dock behållas på bevakningslistan under ytterligare högst tre år om ytterligare övervakningsdata behövs för att bedöma risken för vattenmiljön.

Varje uppdaterad bevakningslista ska också omfatta ett eller flera ytterligare ämnen, en eller flera ytterligare grupper av ämnen eller en eller flera ytterligare indikatorer för vilka kommissionen, på grundval av Echas vetenskapliga rapporter, anser att det skulle kunna finnas en utbredd risk för eller via vattenmiljön, förutsatt att den uppdaterade bevakningslistan innehåller högst tio ämnen, grupper av ämnen eller indikatorer i enlighet med punkt 1.

Mikroplaster och indikatorer för antimikrobiell resistens får inte behållas på listan under en andra period på tre år om det inte finns en harmoniserad och tillförlitlig riskbedömningsmetod som, när den tillämpas, visar att de övervakningsdata som samlats in under den första övervakningsperioden är otillräckliga för att bedöma den risk som de utgör för eller via vattenmiljön.

3. Medlemsstaterna ska övervaka varje ämne, grupp av ämnen och indikator på den bevakningslista som avses i punkt 1 vid utvalda representativa övervakningsstationer under en 24-månadersperiod. Övervakningsperioden ska inledas inom sex månader från det att ämnet tas upp på listan, men provtagning och analys behöver inte inledas i början av den perioden.

Varje medlemsstat ska välja åtminstone en övervakningsstation, plus en station om medlemsstaten har minst en miljon invånare, plus det antal stationer som motsvarar medlemsstatens areal i km2 delad med 60000, avrundat till närmaste heltal, plus det antal stationer som motsvarar medlemsstatens befolkningstal delat med fem miljoner, avrundat till närmaste heltal.

Vid urvalet av representativa övervakningsstationer, övervakningsfrekvens och övervakningstidpunkt för varje ämne, grupp av ämnen eller indikator ska medlemsstaterna beakta säsongsvariationer i nederbörd, vattennivåer, användningsmönster och möjligheten att ämnet, gruppen av ämnen eller indikatorn förekommer. Övervakningsfrekvensen får inte vara mindre än två gånger per år vid utförande i vatten och inte mindre än en gång per år vid utförande i sediment eller biota. När högre frekvenser krävs, såsom för ämnen som är känsliga för väderleks- eller säsongsvariationer, ska ökningen av frekvensen anges och motiveras tekniskt i den genomförandeakt om upprättande av bevakningslistan som antas enligt punkt 1.

I de fall där en medlemsstat kan generera och tillhandahålla kommissionen tillräckliga, jämförbara, representativa och aktuella övervakningsdata för ett visst ämne, en viss grupp av ämnen eller en viss indikator från redan befintliga övervakningsprogram eller studier, får den besluta att inte utföra någon ytterligare övervakning av det ämnet, den gruppen av ämnen eller den indikatorn inom ramen för bevakningslistmekanismen, under förutsättning att ämnet, gruppen av ämnen eller indikatorn övervakades med hjälp av en metod som överensstämmer med de övervakningsmatriser och de analysmetoder som avses i genomförandeakten om upprättande av bevakningslistan samt med kommissionens direktiv 2009/90/EG.

4. Medlemsstaterna ska tillhandahålla resultaten av den övervakning som avses i punkt 3 i den här artikeln årligen i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 2000/60/EG och den genomförandeakt om upprättande av bevakningslistan som antagits enligt punkt 1 i den här artikeln. De ska också tillhandahålla information om övervakningsstationernas representativitet och om övervakningsstrategin.

5. Vid utgången av den 24-månadersperiod som avses i punkt 3 ska Echa granska övervakningsresultaten och bedöma vilka ämnen, grupper av ämnen eller indikatorer som behöver övervakas under ytterligare en 24-månadersperiod och därför ska behållas på bevakningslistan, och vilka ämnen, grupper av ämnen eller indikatorer som kan tas bort från bevakningslistan.

Om kommissionen, med beaktande av Echas bedömning enligt första stycket i denna punkt, drar slutsatsen att det inte krävs någon ytterligare övervakning för att ytterligare bedöma risken för vattenmiljön, ska Echas bedömning beaktas i den översyn av förteckningarna över ämnen i bilaga I eller del C i bilaga II till det här direktivet i enlighet med artikel 16 i direktiv 2000/60/EG.

Artikel8c¶Särskilda föreskrifter för läkemedel

Ändrad genom direktiv 2013/39/.

I enlighet med artikel 16.9 i direktiv 2000/60/EG, och när det är lämpligt mot bakgrund av resultaten av dess undersökning under 2013 om de risker som läkemedel innebär för miljön och andra relevanta undersökningar och rapporter, ska kommissionen i möjligaste mån senast två år efter den 13 september 2013 utarbeta en strategi mot förorening av vatten genom läkemedel. Strategin ska, om så är lämpligt, innefatta förslag för att, i den utsträckning det behövs, göra det möjligt att ta hänsyn till läkemedlens miljöpåverkan på ett mer verkningsfullt sätt som ett led i förfarandet för utsläppande av läkemedel på marknaden. Inom ramen för strategin ska kommissionen, om så är lämpligt, senast den 14 september 2017 föreslå åtgärder som, efter behov, ska vidtas på unionsnivå och/eller medlemsstatsnivå, för att hantera den eventuella miljöpåverkan från läkemedel, särskilt de som avses i artikel 8b.1, i syfte att minska utsläpp och spill av sådana ämnen till vattenmiljön, varvid hänsyn ska tas till folkhälsobehov och till de föreslagna åtgärdernas kostnadseffektivitet.

Artikel8d¶Förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden

Införd genom direktiv 2013/39/ och direktiv (EU) 2026/805.

1. Medlemsstaterna ska fastställa och tillämpa miljökvalitetsnormer för de förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden och som omfattas av de kategorier som förtecknas i del A i bilaga II till det här direktivet, om de identifierar dessa förorenande ämnen som ämnen som innebär en risk för vattenförekomster i ett eller flera av deras avrinningsdistrikt på grundval av analys och översyn enligt artikel 5 i direktiv 2000/60/EG, i enlighet med förfarandet i del B i bilaga II till det här direktivet.

Senast den 22 december 2027 ska medlemsstaterna informera kommissionen om sin förteckning över förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden och miljökvalitetsnormer som fastställts enligt första stycket i denna punkt. Kommissionen ska säkerställa att denna information offentliggörs.

Senare uppdateringar av förteckningen över förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden och som identifierats av medlemsstaterna i enlighet med första stycket i denna punkt och motsvarande miljökvalitetsnormer ska ingå i de förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som ska utarbetas enligt artikel 13 i direktiv 2000/60/EG.

2. Om miljökvalitetsnormer för förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden har fastställts på unionsnivå i enlighet med artikel 16.4 i direktiv 2000/60/EG och förtecknats i del C i bilaga II till det här direktivet, ska dessa miljökvalitetsnormer ha företräde framför de miljökvalitetsnormer för förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden vilka fastställts på nationell nivå i enlighet med punkt 1 i den här artikeln. De miljökvalitetsnormer som fastställts på unionsnivå ska också tillämpas av medlemsstaterna för att avgöra om de förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden och som förtecknas i del C i bilaga II till det här direktivet utgör en risk.

3. Efterlevnad av tillämpliga nationella miljökvalitetsnormer eller, i förekommande fall, av miljökvalitetsnormer som fastställts på unionsnivå krävs för att en vattenförekomst ska uppnå god kemisk ytvattenstatus enligt definitionen i artikel 2.24 i direktiv 2000/60/EG.

Artikel9¶Kommittéförfarande

Ändrad genom direktiv 2013/39/.

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats enligt artikel 21.1 i direktiv 2000/60/EG. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel9a¶Delegeringens utövande

Ändrad genom direktiv 2013/39/ och direktiv (EU) 2026/805.

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.8 och 8.3 ska ges till kommissionen för en period på sex år från och med den 10 maj 2026. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på sex år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.8 och 8.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

3a. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 3.8 eller 8.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel11¶Ändring av direktiven 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG

1. Bilaga II till direktiven 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG och 84/491/EEG ska utgå.

2. Avdelning B i avsnitten I–XI i bilaga II till direktiv 86/280/EEG ska utgå.

Artikel12¶Upphävande av direktiven 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG

1. Direktiven 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG ska upphöra att gälla den 22 december 2012.

2. Före den 22 december 2012 får medlemsstaterna utföra övervakning och rapportering i enlighet med artiklarna 5, 8 och 15 i direktiv 2000/60/EG i stället för i enlighet med de direktiv som uppräknas i punkt 1 i den här artikeln.

Artikel13¶Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 13 juli 2010.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel14¶Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel15¶Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA I

MILJÖKVALITETSNORMER (MKN) FÖR PRIORITERADE ÄMNEN I YTVATTEN

DEL A: MILJÖKVALITETSNORMER

DEL B: TILLÄMPNING AV DE MILJÖKVALITETSNORMER SOM AVSES I DEL A

Vid tillämpning av AA-MKN på en ytvattenförekomst får, för varje representativ övervakningspunkt inom vattenförekomsten, det aritmetiska medelvärdet av de koncentrationer som uppmäts vid olika tidpunkter under året inte överstiga normens värde.

Beräkningen av det aritmetiska medelvärdet, den analytiska metod som tillämpas och, när en lämplig analytisk metod som uppfyller minimikraven saknas, metoden för tillämpning av en miljökvalitetsnorm måste följa genomförandeakten om antagande av tekniska specifikationer för kemisk övervakning och kvaliteten på analytiska resultat i enlighet med direktiv 2000/60/EG.

Vid tillämpning av MAC-MKN på en ytvattenförekomst får den uppmätta koncentrationen vid de representativa övervakningspunkterna inom vattenförekomsten inte överskrida normens värde.

I enlighet med avsnitt 1.3.4 i bilaga V till direktiv 2000/60/EG får dock medlemsstaterna införa statistiska metoder, som percentilberäkning, för att säkerställa en godtagbar konfidensnivå och noggrannhet för bedömning av efterlevnaden av MAC-MKN. När medlemsstaterna gör detta ska de statistiska metoderna följa de detaljerade regler som fastställts i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 9.2 i det här direktivet.

De miljökvalitetsnormer för ytvatten som fastställs i denna bilaga uttrycks som totala koncentrationer i hela vattenprovet.

Med avvikelse från första stycket, i fråga om kadmium, bly, kvicksilver och nickel (nedan kallade metaller) jämförs miljökvalitetsnormen för vatten med upplöst koncentration, dvs. den upplösta fasen i ett vattenprov som erhållits genom filtrering genom ett 0,45 μm-filter eller motsvarande förbehandling, eller biotillgänglig koncentration, om sådan anges.

Medlemsstaterna får vid bedömning av övervakningsresultaten i jämförelse med de relevanta miljökvalitetsnormerna ta hänsyn till

a) naturliga bakgrundskoncentrationer för metaller och deras föreningar, när en sådan koncentration hindrar efterlevnad av de relevanta miljökvalitetsnormerna,

b) vattnets hårdhet, dess pH-värde, löst organiskt kol eller andra parametrar för vattenkvalitet som påverkar metallers biotillgänglighet, varvid de biotillgängliga koncentrationerna ska fastställas med hjälp av lämpliga modeller för biotillgänglighet.

BILAGA II

Bilaga X till direktiv 2000/60/EG ska ersättas med följande:

”BILAGA X

BILAGA III

BILAGA II

DEL A: VÄGLEDANDE FÖRTECKNING ÖVER KATEGORIER AV FÖRORENANDE ÄMNEN SOM ÄR SÄRSKILDA FÖR AVRINNINGSOMRÅDEN

1. Organiska halogenföreningar och ämnen som kan bilda sådana föreningar i vattenmiljön.

2. Organiska fosforföreningar.

3. Organiska tennföreningar.

4. Ämnen och beredningar eller nedbrytningsprodukter av dessa för vilka det har påvisats att de har cancerogena eller mutagena egenskaper eller sådana egenskaper som i eller via vattenmiljön kan påverka steroidogena funktioner, sköldkörtelns funktioner, fortplantningen eller andra endokrina funktioner.

5. Svårnedbrytbara kolväten och svårnedbrytbara och bioackumulerbara organiska, toxiska ämnen.

6. Cyanider.

7. Metaller och deras föreningar.

8. Arsenik och dess föreningar.

9. Biocider och växtskyddsmedel.

10. Uppslammade ämnen, inklusive mikro- och nanoplaster.

11. Mikroorganismer, gener eller genetiskt material som återspeglar förekomsten av mikroorganismer som är resistenta mot antimikrobiella medel, särskilt mikroorganismer som är patogena för människor eller husdjur.

DEL B: FÖRFARANDET FÖR ATT UTARBETA MILJÖKVALITETSNORMER FÖR FÖRORENANDE ÄMNEN SOM ÄR SÄRSKILDA FÖR AVRINNINGSOMRÅDEN

De metoder som används för att fastställa miljökvalitetsnormer för förorenande ämnen som är särskilda för avrinningsområden ska omfatta följande steg:

a) Identifiering av de receptorer och delar av vattenmiljön eller matriser som är utsatta för risk på grund av det ämne som inger betänkligheter.

b) Sammanställning och kvalitetsbedömning av uppgifter om det ämne som inger betänkligheter, inbegripet dess (eko)toxicitet, i synnerhet från rapporter om laboratorie-, mesokosm- och fältstudier som omfattar både kroniska och akuta effekter i både söt- och saltvattensmiljöer.

c) Extrapolering av (eko)toxicitetsdata till nolleffektkoncentrationer eller liknande koncentrationer med hjälp av deterministiska eller sannolikhetsbaserade metoder samt urval och tillämpning av lämpliga bedömningsfaktorer för att hantera osäkerheter och utarbeta miljökvalitetsnormer.

d) Jämförelse av miljökvalitetsnormer för olika receptorer och delar av vattenmiljön samt urval av kritiska miljökvalitetsnormer, dvs. de miljökvalitetsnormer som ger skydd för den känsligaste receptorn i den mest relevanta delen av vattenmiljön eller matrisen.

DEL C: REGISTER ÖVER HARMONISERADE MILJÖKVALITETSNORMER FÖR FÖRORENANDE ÄMNEN SOM ÄR SÄRSKILDA FÖR AVRINNINGSOMRÅDEN

Post nr Ämnets namn Kategori av ämnen CAS-nummer EU-nummer AA-MKN Inlands-ytvatten [μg/l] AA-MKN Andra ytvatten [μg/l] MAC-MKN Inlands-ytvatten [μg/l] MAC-MKN Andra ytvatten [μg/l] MKN Biota [μg/kg våtvikt] eller MKN Sediment [μg/kg torrvikt] där så anges 1 Alaklor Bekämpningsmedel 15972-60-8 240-110-8 0,3 0,3 0,7 0,7 2 Koltetraklorid Industriella ämnen 56-23-5 200-262-8 12 12 Ej tillämpligt Ej tillämpligt 3 Klorfenvinfos Bekämpningsmedel 470-90-6 207-432-0 0,1 0,1 0,3 0,3 4 Simazin Bekämpningsmedel 122-34-9 204-535-2 1 1 4 4 5 Triklorbensener Industriella ämnen – lösningsmedel 12002-48-1 234-413-4 0,4 0,4 Ej tillämpligt Ej tillämpligt 6 Atrazin Bekämpnings- medel – ogräsbekämpnings-medel 1912-24-9 217-617-8 0,6 0,6 2,0 2,0

BILAGA III

Ämnets namn CAS-nummer EU-nummer Summan av bisfenoler Ej tillämpligt Ej tillämpligt Summan/summorna av utvalda bekämpningsmedel efter verkningsmekanism Ej tillämpligt Ej tillämpligt Summan/summorna av utvalda läkemedel efter verkningsmekanism Ej tillämpligt Ej tillämpligt

1 EUT L 201, 1.8.2009, s. 36.

2 EUT L 41, 14.2.2003, s. 26.

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1244 av den 24 april 2024 om rapportering av miljöuppgifter från industrianläggningar och inrättande av en portal för industriutsläpp och om upphävande av förordning (EG) nr 166/2006 ( EUT L, 2024/1244, 2.5.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1244/oj).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2001/83/oj).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och om inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2006/1907/oj).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2009/1107/oj).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (EUT L 309, 24.11.2009, s. 71, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2009/128/oj).

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp och utsläpp från djuruppfödning (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2010/75/oj).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2012/528/oj).

10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 av den 11 december 2018 om veterinärmedicinska läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/82/EG (EUT L 4, 7.1.2019, s. 43, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2019/6/oj).

11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om förebyggande och begränsning av förorening av grundvatten (EUT L 372, 27.12.2006, s. 19, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2006/118/oj).

12 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om förebyggande och begränsning av förorening av grundvatten (EUT L 372, 27.12.2006, s. 19, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2006/118/oj).

13 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2008/1272/oj).

14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2379 av den 23 november 2022 om statistik över insatsvaror och produktion i jordbruket, om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 617/2008 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1165/2008, (EG) nr 543/2009 och (EG) nr 1185/2009 samt rådets direktiv 96/16/EG (EUT L 315, 7.12.2022, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2022/2379/oj).

15 Kommissionens direktiv 2009/90/EG av den 31 juli 2009 om bestämmelser, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, om tekniska specifikationer och standardmetoder för kemisk analys och övervakning av vattenstatus (EUT L 201, 1.8.2009, s. 36, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2009/90/oj).

16 EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

17 CAS: Chemical Abstracts Service.

18 EU-nummer: Europeiska förteckningen över existerande, kommersiellt använda kemiska ämnen (Einecs) eller Europeiska förteckningen över anmälda kemiska ämnen (Elincs).

19 Denna parameter är miljökvalitetsnormen uttryckt som ett medelvärde på årsnivå (AA-MKN). Om inte annat anges gäller den för den totala koncentrationen av alla ämnen och isomerer.

20 Inlandsytvatten omfattar floder och sjöar och därmed sammanhängande konstgjorda eller kraftigt modifierade vattenförekomster.

21 Denna parameter är miljökvalitetsnormen uttryckt som maximal tillåten koncentration (MAC-MKN). Om inte annat anges gäller den för den totala koncentrationen av alla ämnen och isomerer. Där MAC-MKN anges som ”ej tillämpligt” anses värdena på AA-MKN utgöra skydd mot kortvariga föroreningstoppar vid kontinuerliga utsläpp eftersom de är avsevärt lägre än de värden som tagits fram utifrån akut toxicitet.

22 Om en miljökvalitetsnorm för biota eller sediment anges ska den, snarare än miljökvalitetsnormerna för vatten, tillämpas, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3.3 i detta direktiv, som tillåter att ett alternativt biotataxon, eller en annan matris, övervakas i stället, så länge den miljökvalitetsnorm som tillämpas ger en likvärdig skyddsnivå. Om inte annat anges gäller den för den totala koncentrationen av alla ämnen och isomerer. Miljökvalitetsnormen för biota avser fisk om inget annat anges. Med sötvattenfisk avses miljökvalitetsnormen för biota för sötvattenfisk som övervakas i inlandsvatten. Med saltvattenfisk avses miljökvalitetsnormen för biota för saltvattenfisk som övervakas i andra ytvatten. För ämnena nr 15 (fluoranten), 28 (polyaromatiska kolväten (PAH)) och 51 (bisfenol A) avser miljökvalitetsnormen för biota kräftdjur och blötdjur. För bedömning av kemisk status är det inte lämpligt att övervaka fluoranten, PAH och bisfenol A i fisk. För ämne nr 37 (dioxiner och dioxinlika föreningar) avser miljökvalitetsnormen för biota fisk, kräftdjur och blötdjur, i linje med punkt 4.1.5 i bilaga I till kommissionens förordning (EU) 2023/915 (*).

23 För den grupp av prioriterade ämnen som utgörs av bromerade difenyletrar (nr 5) avser miljökvalitetsnormerna summan av koncentrationerna för kongener med numren 28, 47, 99, 100, 153 och 154.

24 Tetra-, penta-, hexa-, hepta-, okta- och dekabromdifenyleter (CAS-nr 40088-47-9, 32534-81-9, 36483-60-0, 68928-80-3, 32536-52-0 respektive 1163-19-5).

25 För kadmium och kadmiumföreningar (nr 6) varierar miljökvalitetsnormvärdena beroende på vattnets hårdhetsklass (klass 1: < 40 mg CaCO3/l, klass 2: 40 till < 50 mg CaCO3/l, klass 3: 50 till < 100 mg CaCO3/l, klass 4: 100 till < 200 mg CaCO3/l, klass 5: ≥ 200 mg CaCO3/l).

26 Ingen indikativ parameter anges för denna grupp av ämnen. Den eller de indikativa parametrarna ska fastställas med analysmetoden.

27 DDT totalt består av summan av isomererna 1,1,1-triklor-2,2-bis(p-klorfenyl)etan (CAS-nr 50-29-3, EU-nr 200-024-3), 1,1,1-triklor-2(o-klorfenyl)-2-(p-klorfenyl)etan (CAS-nr 789-02-6, EU-nr 212-332-5), 1,1-diklor-2,2-bis(p-klorfenyl)etylen (CAS-nr 72-55-9, EU-nr 200-784-6) och 1,1-diklor-2,2-bis(p-klorfenyl)etan (CAS-nr 72-54-8, EU-nr 200-783-0).

28 Dessa miljökvalitetsnormer avser biotillgängliga koncentrationer av ämnena.

29 Nonylfenol (CAS-nr 25154-52-3, EU-nr 246-672-0) inklusive isomererna 4-nonylfenol (CAS-nr 104-40-5, EU-nr 203-199-4) och 4-nonylfenol (grenad) (CAS-nr 84852-15-3, EU-nr 284-325-5).

30 Oktylfenol (CAS-nr 1806-26-4, EU-nr 217-302-5) inklusive isomeren 4-(1,1’,3,3’-tetrametylbutyl)-fenol (CAS-nr 140-66-9, EU-nr 205-426-2).

31 Bens(a)pyren (CAS-nr 50-32-8) (RPF 1), benso(b)fluoranten (CAS-nr 205-99-2) (RPF 0,1), benso(k)fluoranten (CAS-nr 207-08-9) (RPF 0,1), benso(g,h,i)perylen (CAS-nr 191-24-2) (RPF 0), indeno(1,2,3-cd)pyren (CAS-nr 193-39-5) (RPF 0,1), krysen (CAS-nr 218-01-9) (RPF 0,01), bens(a)antracen (CAS-nr 56-55-3) (RPF 0,1), dibens(a,h)antracen (CAS-nr 53-70-3) (RPF 1) och fluoranten (CAS-nr 206-44-0) (RPF 0,01). Fluoranten förekommer också separat på rad 15. PAH-ämnena antracen och naftalen förtecknas endast separat eftersom det inte finns någon RPF tillgänglig.

32 För gruppen polyaromatiska kolväten (PAH) (nr 28) avser miljökvalitetsnormen för biota summan av koncentrationerna för åtta av de nio polyaromatiska kolväten som anges i fotnot 15 uttryckt som bens(a)pyren-ekvivalenter baserat på ämnenas cancerogena potential i förhållande till bens(a)pyren, dvs. de relativa potensfaktorerna (RPF) i fotnot 15. Benso(g,h,i)perylen behöver inte mätas i biota för att fastställa efterlevnaden av den sammanlagda miljönormen för biota. Miljökvalitetsnormen för biota för fluoranten i rad 15 ska också uppfyllas.

33 Tributyltennföreningar inklusive tributyltenn-katjon (CAS-nr 36643-28-4).

34 Miljökvalitetsnorm för sediment.

35 Det finns inte tillräcklig information för att fastställa en MAC-MKN för dessa ämnen.

36 Detta avser följande föreningar: 7 polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD): 2,3,7,8-T4CDD (CAS-nr 1746-01-6, EU-nr 217-122-7), 1,2,3,7,8-P5CDD (CAS-nr 40321-76-4), 1,2,3,4,7,8-H6CDD (CAS-nr 39227-28-6), 1,2,3,6,7,8-H6CDD (CAS-nr 57653-85-7), 1,2,3,7,8,9-H6CDD (CAS-nr 19408-74-3), 1,2,3,4,6,7,8-H7CDD (CAS-nr 35822-46-9), 1,2,3,4,6,7,8,9-O8CDD (CAS-nr 3268-87-9); 10 polyklorerade dibensofuraner (PCDF): 2,3,7,8-T4CDF (CAS-nr 51207-31-9), 1,2,3,7,8-P5CDF (CAS-nr 57117-41-6), 2,3,4,7,8-P5CDF (CAS-nr 57117-31-4), 1,2,3,4,7,8-H6CDF (CAS-nr 70648-26-9), 1,2,3,6,7,8-H6CDF (CAS-nr 57117-44-9), 1,2,3,7,8,9-H6CDF (CAS-nr 72918-21-9), 2,3,4,6,7,8-H6CDF (CAS-nr 60851-34-5), 1,2,3,4,6,7,8-H7CDF (CAS-nr 67562-39-4), 1,2,3,4,7,8,9-H7CDF (CAS-nr 55673-89-7), 1,2,3,4,6,7,8,9-O8CDF (CAS-nr 39001-02-0); 12 dioxinlika polyklorerade bifenyler (PCB-DL): (PCB-DL): 3,3’,4,4’-T4CB (PCB 77, CAS-nr 32598-13-3), 3,3’,4’,5-T4CB (PCB 81, CAS-nr 70362-50-4), 2,3,3’,4,4’-P5CB (PCB 105, CAS-nr 32598-14-4), 2,3,4,4’,5-P5CB (PCB 114, CAS-nr 74472-37-0), 2,3’,4,4’,5-P5CB (PCB 118, CAS-nr 31508-00-6), 2,3’,4,4’,5’-P5CB (PCB 123, CAS-nr 65510-44-3), 3,3’,4,4’,5-P5CB (PCB 126, CAS-nr 57465-28-8), 2,3,3’,4,4’,5-H6CB (PCB 156, CAS-nr 38380-08-4), 2,3,3’,4,4’,5’-H6CB (PCB 157, CAS-nr 69782-90-7), 2,3’,4,4’,5,5’-H6CB (PCB 167, CAS-nr 52663-72-6), 3,3’,4,4’,5,5’-H6CB (PCB 169, CAS-nr 32774-16-6), 2,3,3’,4,4’,5,5’-H7CB (PCB 189, CAS-nr 39635-31-9).

37 För gruppen dioxiner och dioxinlika föreningar (nr 37) avser miljökvalitetsnormen för biota summan av koncentrationerna av de ämnen som anges i fotnot 20 uttryckt som toxicitetsekvivalenter baserade på WHO:s toxicitetsekvivalensfaktorer från 2005.

38 CAS-nr 52315-07-8 avser en isomerblandning av cypermetrin, alfacypermetrin (CAS-nr 67375-30-8, EU-nr 257-842-9), betacypermetrin (CAS-nr 65731-84-2, EU-nr 265-898-0), thetacypermetrin (CAS-nr 71691-59-1) och zetacypermetrin (CAS-nr 1315501-18-8, EU-nr 257-842-9).

39 Detta avser 1,3,5,7,9,11-hexabromcyklododekan (CAS-nr 25637-99-4, EU-nr 247-148-4), 1,2,5,6,9,10-hexabromcyklododekan (CAS-nr 3194-55-6, EU-nr 221-695-9), α-hexabromcyklododekan (CAS-nr 134237-50-6), β-hexabromcyklododekan (CAS-nr 134237-51-7) och γ-hexabromcyklododekan (CAS-nr 134237-52-8).

40 För sötvatten som används för uttag och beredning av dricksvatten.

41 För sötvatten som inte används för uttag och beredning av dricksvatten.

42 Detta avser följande föreningar, förtecknade med CAS-nummer, EU-nummer och relativ potensfaktor (RPF): perfluoroktansyra (PFOA) (CAS 335-67-1, EU 206-397-9) (RPF 1), perfluoroktansulfonsyra (PFOS) (CAS 1763-23-1, EU 217-179-8) (RPF 2), perfluorhexansulfonsyra (PFHxS) (CAS 355-46-4, EU 206-587-1) (RPF 0,6), perfluornonansyra (PFNA) (CAS 375-95-1, EU 206-801-3) (RPF 10), perfluorbutansulfonsyra (PFBS) (CAS 375-73-5, EU 206-793-1) (RPF 0,001), perfluorhexansyra (PFHxA) (CAS 307-24-4, EU 206-196-6) (RPF 0,01), perfluorbutansyra (PFBA) (CAS 375-22-4, EU 206-786-3) (RPF 0,05), perfluorpentansyra (PFPeA) (CAS 2706-90-3, EU 220-300-7) (RPF 0,03), perfluorpentansulfonsyra (PFPeS) (CAS 2706-91-4, EU 220-301-2) (RPF 0,3005), perfluordekansyra (PFDA) (CAS 335-76-2, EU 206-400-3) (RPF 7), perfluordodekansyra (PFDoDA eller PFDoA) (CAS 307-55-1, EU 206-203-2) (RPF 3), perfluorundekansyra (PFUnDA eller PFUnA) (CAS 2058-94-8, EU 218-165-4) (RPF 4), perfluorheptansyra (PFHpA) (CAS 375-85-9, EU 206-798-9) (RPF 0,505), perfluortridekansyra (PFTrDA) (CAS 72629-94-8, EU 276-745-2) (RPF 1,65), perfluorheptansulfonsyra (PFHpS) (CAS 375-92-8, EU 206-800-8) (RPF 1,3), perfluordekansulfonsyra (PFDS) (CAS 335-77-3, EU 206-401-9) (RPF 2), perfluortetradekansyra (PFTeDA) (CAS 376-06-7, EU 206-803-4) (RPF 0,3), perfluorhexadekansyra (PFHxDA) (CAS 67905-19-5, EU 267-638-1) (RPF 0,02), perfluoroktadekansyra (PFODA) (CAS 16517-11-6, EU 240-582-5) (RPF 0,02), 2,3,3,3-tetrafluoro-2-(heptafluorpropoxi)propionsyra (HFPO-DA) (CAS 13252-13-6) (RPF 0,06), 2,2,3-trifluor-3-(1,1,2,2,3,3-hexafluor-3-(trifluormetoxi)propoxi)propionsyra (CAS 919005-14-4) (RPF 0,03), 2-(perfluorhexyl)etylalkohol (6:2 FTOH) (CAS 647-42-7, EU 211-477-1) (RPF 0,02), 2-(perfluoroktyl)etanol (8:2 FTOH) (CAS 678-39-7, EU 211-648-0) (RPF 0,04), 2,2-difluor-2-((2,2,4,5-tetrafluor-5-(trifluormetoxi)-1,3-dioxolan-4-yl)oxi)ättiksyra (C6O4) (CAS 1190931-41-9) (RPF 0,06) och trifluorättiksyra (TFA) (CAS 76-05-1, EU 200-929-3) (RPF 0,002).

43 För gruppen PFAS-ämnen (nr 65) avser miljökvalitetsnormerna summan av koncentrationerna av de 25 PFAS-ämnen som anges i fotnot 26 uttryckt som PFOA-ekvivalenter baserat på ämnenas potens i förhållande till PFOA, dvs. de relativa potensfaktorerna (RPF) i fotnot 26. Den kritiska miljökvalitetsnormen är miljökvalitetsnormen för biota (avseende fiskkonsumtion) och ska därför uppfyllas. AA-MKN ger inte ett likvärdigt skydd.

44 Med bekämpningsmedel avses de växtskyddsmedel som avses i artikel 2 i förordning (EG) nr 1107/2009 och biocidprodukter enligt definitionen i artikel 3 i förordning (EU) nr 528/2012.

45 De minimikriterier som fastställs i direktiv 2009/90/EG gäller för varje enskilt ämne inom gruppen av ämnen, men med hänsyn till behovet av att kvantifiera varje ämnes bidrag till den totala koncentrationen för jämförelse med miljökvalitetsnormerna.

46 Med följande undantag: de fyra bekämpningsmedel som ska övervakas i biota eller sediment, dvs. ämnena nr 16, 30, 34 och 44, samt glyfosat.

90 CAS: Chemical Abstracts Services.

91 EU-nummer: Europeiska inventeringen för befintliga kemiska ämnen (Einecs) eller Europeiska förteckningen över anmälda kemiska ämnen (Elnics).

92 Om grupper av ämnen har valts ut, anges i förteckningen typiska enskilda representanter som indikatorer (inom parentes och utan nummer). För dessa grupper av ämnen måste den vägledande parametern definieras med en analytisk metod.

93 Dessa grupper av ämnen inbegriper normalt ett stort antal enskilda föreningar. För närvarande kan lämpliga vägledande parametrar inte ges.

94 Endast pentabromdifenyleter (CAS-nummer 32534-81-9).

95 Fluoranten anges i förteckningen som vägledning för andra, farligare polyaromatiska kolväten.”

103 CAS: Chemical Abstracts Service.

104 EU-nummer: Europeiska förteckningen över existerande, kommersiellt använda kemiska ämnen (Einecs) eller Europeiska förteckningen över anmälda kemiska ämnen (Elincs).

105 Denna parameter är miljökvalitetsnormen uttryckt som ett medelvärde på årsnivå (AA-MKN). Om inte annat anges gäller den för den totala koncentrationen av alla ämnen och isomerer.

106 Inlandsytvatten omfattar floder och sjöar och därmed sammanhängande konstgjorda eller kraftigt modifierade vattenförekomster.

107 Denna parameter är miljökvalitetsnormen uttryckt som maximal tillåten koncentration (MAC-MKN). Där MAC-MKN anges som ”ej tillämpligt” anses värdena på AA-MKN utgöra skydd mot kortvariga föroreningstoppar vid kontinuerliga utsläpp eftersom de är avsevärt lägre än de värden som tagits fram utifrån akut toxicitet.

108 Om en miljökvalitetsnorm för biota anges ska den, snarare än miljökvalitetsnormerna för vatten, tillämpas, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3.3 i detta direktiv, som tillåter att ett alternativt biotataxon, eller en annan matris, övervakas i stället, så länge den miljökvalitetsnorm som tillämpas ger en likvärdig skyddsnivå. Miljökvalitetsnormen för biota avser fisk om inget annat anges.

109 Ämne som tidigare förtecknats som ett prioriterat ämne i bilaga X till direktiv 2000/60/EG eller bilaga I till direktiv 2008/105/EG.

125 CAS: Chemical Abstracts Service.

126 EU-nummer: Europeiska förteckningen över existerande, kommersiellt använda kemiska ämnen (Einecs) eller Europeiska förteckningen över anmälda kemiska ämnen (Elincs).