Ändring för elfte gången av förordning (EEG) nr 3094/86 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna
Avis juridique important
Rådets förordning (EEG) nr 345/92 av den 27 januari 1992 om ändring för elfte gången av förordning (EEG) nr 3094/86 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 042 , 18/02/1992 s. 0015 - 0023 Finsk specialutgåva Område 4 Volym 4 s. 0049 Svensk specialutgåva Område 4 Volym 4 s. 0049
RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 345/92 av den 27 januari 1992 om ändring för elfte gången av förordning (EEG) nr 3094/86 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 170/83 av den 25 januari 1983 om ett gemenskapssystem för bevarande och förvaltning av fiskeresurserna(), ändrad genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal, särskilt artikel 11 i denna,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och
med beaktande av följande:
I artikel 2 i förordning (EEG) nr 170/83 slås fast att de åtgärder för bevarande som krävs för att målsättningarna i artikel 1 i nämnda förordning skall kunna nås måste utarbetas i ljuset av tillgängliga vetenskapliga rön.
I förordning (EEG) nr 3094/86(), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3500/91() fastställs vissa tekniska åtgärder för fångst och landning av fiskeresurser.
Många fiskbestånd i gemenskapens farvatten befinner sig i en bekymmersam situation, som kräver att åtgärder för bevarande, som är anpassade efter omständigheterna, vidtas för att trygga den ekonomiska sektor som är beroende av dessa fiskeresurser; detta skall ses mot bakgrund av denna sektors redan vanskliga situation.
Utvecklingen inom redskapstekniken har medfört att trålar, snurrevadar och liknande släpredskap har en lägre selektivitet än den som ligger till grund för de tekniska åtgärder som fastställs i förordning 3094/86. Det är därför nödvändigt att fastställa vissa tekniska specifikationer för dessa redskap, så att deras selektivitet motsvarar den som ligger till grund för nämnda tekniska åtgärder för bevarande.
Bestämmelserna om minsta storlek behöver klargöras när flera metoder är tillåtna för att avgöra om redskapen har de erforderliga måtten.
Åtgärderna som syftar till att undvika fångst av ung och ej könsmogen fisk bör inte bara vara kända i fackkretsar och tillämpas där, utan även föras ut till den bredare allmänhetens kännedom.
En sådan kännedom är en förutsättning för att undvika illegal handel och konsumtion och gör det möjligt att bättre följa bestämmelserna.
Det bör inte vara onödigt svårt för fiskarna att följa bestämmelserna om tillåtna minsta storlekar.
Emedan makrill och ansjovis som uppfyller kraven på minsta storlek är för stora för att användas som levande agn bör det vara tillåtet att ha fisk av mindre storlek ombord som kan användas som levande agn.
Fisk kastad överbord i nuvarande omfattning innebär ett otillåtligt slöseri. Förbud mot fiske som bedrivs med otillräckligt selektiva metoder eller i områden med stora bestånd av ungfisk, liksom ökningar av maskstorleken och förbud mot utrustning som bidrar till att fisk kastas överbord, utgör ett första steg i riktning mot ett slutgiltigt avskaffande av sådana metoder som är oförenliga med bevarande och en riktig användning av resurserna. Det är nödvändigt att införa ett enhetligt system för förvaltning och utnyttjande som leder till att mängden fisk som kastas överbord minskas så långt det är möjligt.
Det industriella fisket, som är av stor ekonomisk betydelse för gemenskapen, bör ägnas speciell uppmärksamhet med hänsyn till dess inverkan på fiskbeståndet. Gemenskapsbestämmelserna bör anpassas så att denna verksamhet och dess inverkan på andra former av fiske kan förvaltas bättre.
Industriellt fiske är en permanent verksamhet, och villkoren för denna bör därför också vara stabila.
Enligt de senaste vetenskapliga rönen är det nödvändigt att fastställa säsongmässiga restriktioner i vissa områden utanför Spaniens och Portugals kuster för att begränsa fångsterna av ungkummel.
Förenta nationernas generalförsamling antog den 22 december 1989 en resolution nr 44/225 om fiske med stora pelagiska drivgarn och de konsekvenser detta får för oceanernas och havens biologiska resurser.
Användningen av sådana nätredskap har varit föremål för diskussioner och resolutioner i olika internationella organ.
Rådet godkände genom beslut 82/72/EEG() konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljöer (Bernkonventionen).
Gemenskapen har undertecknat Förenta nationernas havsrättskonvention, som ålägger alla medlemmar i den internationella gemenskapen att samarbeta i frågor som rör bevarande och förvaltning av de fria havens biologiska resurser.
Den kraftiga och okontrollerade ökningen av fiske med drivgarn kan medföra allvarliga olägenheter genom en ökning av fiskeansträngningen och bifångster av andra arter än målarten. Fiske med sådana nätredskap bör därför regleras.
Användningen av drivnät har väckt stor uppmärksamhet på internationell nivå, och miljöorganisationer och många fiskare, även fiskare inom gemenskapen, har givit uttryck för sina farhågor för ett sådant fiske.
Det är nödvändigt att anta bestämmelser om en gradvis anpassning för de fiskare som är ekonomiskt beroende av användningen av drivnät, samtidigt som de ekologiska följder som dessa fiskemetoder medför för miljön begränsas och analyseras.
Besluten som rör drivnät bör kunna anpassas när effektiva åtgärder för bevarande och förvaltning antagits på grundval av pålitliga statistiska analyser.
Åtgärderna för förvaltning av fisket i Östersjön bör fastställas inom Fiskerikommissionen för Östersjön.
Ytterligare tid måste anslås till den tekniska granskningen av de förslag till åtgärder som läggs fram i enlighet med artikel 13 i förordning (EEG) nr 3094/86.
Anpassningen av de tekniska åtgärder som är tillämpliga i Skagerrak och Kattegatt måste ske i samråd med Norge och Sverige.
Det finns anledning att skapa jämvikt mellan en anpassning av de tekniska åtgärderna till fiskets olika former och till behovet av homogena bestämmelser, som är lättare att tillämpa.
Bestämmelserna för vissa former av fiske är otidsenliga och bör uppdateras.
Vissa former av fiske med finmaskiga nät ger bifångster av ungfisk av arter som bör ägnas speciell uppmärksamhet. Ett bättre skydd av dessa arter skulle åstadkommas genom en ökning av maskstorleken vid dessa former av fiske.
Det åligger producentorganisationerna, medlemsstaterna och gemenskapen att ge nödvändiga upplysningar i detta avseende och bidra till en positiv och praktisk spridning av upplysningarna, som kan få alla sektorer att inta en gynnsam inställning till de föreslagna åtgärderna och genomföra dem på ett lämpligt sätt.
De senaste vetenskapliga rönen har visat att det är lämpligt att bibehålla definitionen av fiske efter tunga för stora fartyg.
Med nuvarande standardstorlek på maskorna fångas och kastas överbord stora mängder fisk som inte når upp till minimistorleken för landning i regionerna 1 och 2. Denna fångst är ett slöseri med resurser, och den skulle kunna minskas om maskornas standardstorlek ändrades till 100 mm i region 2, med undantag för Skagerrak och Kattegatt, där fiskeribestämmelserna antas i samråd med Norge och Sverige. Samråd om denna åtgärd har ännu inte ägt rum.
Upprepade försök har visat att användningen av nätstycken med kvadratiska maskor framför och i den översta delen av lyftet kan bidra till att fångsterna av fisk som inte uppfyller storlekskraven minskas väsentligt.
Sådana åtgärder skulle öka vitlingbeståndet. Enligt de senaste vetenskapliga rönen är vitling en av de viktigaste rovfiskarna som tar andra fiskarter avsedda för konsumtion, och om deras antal ökade skulle detta kunna få skadliga följder för de andra fiskarterna. Åtgärder bör därför sättas in för att begränsa skadeverkningarna.
Det är lämpligt att öka minimistorleken för vissa landade arter och införa minimistorlekar för vissa andra arter för att säkerställa bevarandet av resurserna.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel1¶
Förordning (EEG) nr 3094/86 ändras på följande sätt:
1. Följande punkt skall läggas till i artikel 2:
"11. Det är förbjudet att ha trålar, snurrevadar eller liknande släpredskap ombord om den minsta maskstorleken är lika med eller större än 90 mm, och om antalet maskor i det egentliga lyftets omkrets är mer än 100, icke inbegripet söm förstärkningslinor och sömmar.
Varje trål, snurrevad eller liknande släpredskap med en maskstorlek av minst 100 mm kan i lyftets övre halva vara försedd med ett nätstycke (fönster) med fyrkantmaskor, som är fastgjorda vid sömförstärkningslinorna eller sömmen med en maskstorlek av minst 90 mm.
Med nät med kvadratiska maskor avses ett nätstycke som är monterat på så sätt att den ena av maskornas båda riktningar AB är parallell med och den andra vinkelrät mot lyftets längdaxel. Riktningen AB är den riktning som är parallell med en rätlinjig stolprad av bredvidliggande maskor."
2. Artikel 5.1 skall ersättas med följande text:
"1. Fisk, kräftdjur eller blötdjur uppfyller inte storlekskraven om de är mindre än de minimistorlekar som fastställs i bilagorna 2 och 3 för de berörda arterna och regionen, eller för ett speciellt geografiskt område om ett sådant anges. Om flera metoder är tillåtna för att mäta minimistorleken anses det att fisken, kräftdjuret eller blötdjuret uppfyller kraven på minimistorlek om minst en av dimensionerna är större än motsvarande minimistorlek."
3. I artikel 5.2 skall punkterna b och c ersättas med följande text:
"b) Havskräftans och hummerns storlek skall mätas på det sätt som visas i bilaga 4,
- antingen som ryggsköldslängden mätt parallellt med mittlinjen från en av ögonhålornas bakkant till den bakre kanten av ryggskölden, eller
- som den totala längden mätt från pannhornets spets till bakkanten av den mellersta stjärtfenan, utom hårkanten.
Avtagna havskräftstjärtar skall mätas från framkanten av den första stjärtleden till bakkanten av den mellersta stjärtfenan, utom hårkanten. När stjärten mäts skall den ligga plant utan att sträckas.
c) Storleken på ätliga krabbor skall mätas så som visas i bilaga 4,
- som sköldens längd uppmätt längs mittlinjen från en punkt mellan ögonhålorna till bakkanten av skölden, eller
- som sköldens maximala bredd uppmätt vinkelrätt mot dess mittlinje, eller
- som den totala längden av de två yttersta lederna på någon av klorna."
4. Artikel 5.3 andra stycket c skall ersättas med följande:
"taggmakrill (Trachurus spp.), makrill (Scomber spp.) och ansjovis (Engraulis encrasicholus) avsedda att användas som levande agn."
5. Följande stycke skall läggas till i artikel 5.4:
"Bara hela exemplar av kammusslor (Pecten spp.) får landas."
6. Följande artikel skall införas:
Skarpsill
1. I Skagerrak och Kattegatt är det under hela året förbjudet att fiska skarpsill med trål med en maskstorlek av mindre än 32 mm.
2. Det är förbjudet att fiska skarpsill
a) från och med den 1 juli till och med den 31 oktober i ett område som avgränsas av skärningspunkterna
- Danmarks västkust vid lat. 55° 30' N,
- lat. 55° 30' N, long. 7° 00' Ö,
- lat. 57° 00' N, long. 7° 00' Ö,
- Danmarks västkust vid lat. 57° 00' N.
b) i ICES statistiska rektangel 39 E8 från och med den 1 januari till och med den 31 mars och från och med den 1 oktober till och med den 31 december; vid tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning skall denna ICES-rektangel avgränsas av en linje som går rakt österut från Englands ostkust längs lat. 55° 00' N till en punkt vid long. 1° 00' V, därifrån rakt norrut till lat. 55° 30' N, och därifrån rakt västerut till Englands kust,
c) från och med den 1 januari till och med den 31 mars och från och med den 1 oktober till och med den 31 december i de inre farvattnen i Moray Firth väster om long. 3o 30' V, och i de inre farvattnen i Moray Firth väster om long. 3° 00' V."
7. Följande punkter skall läggas till i artikel 9:
"15. a) Från och med den 1 september till och med den 31 december är det förbjudet att fiska med trål, snurrevad eller liknande släpredskap i de geografiska områden som avgränsas av en linje som förenar följande skärningspunkter:
- Punkten Cabo Prior på Spaniens nordkust (lat. 43° 34' N, long. 8° 19' V).
- Lat. 43° 50' N, long. 8° 19' V.
- Lat. 43° 25' N, long. 9° 12' V.
- Punkten Cabo Villano på Spaniens västkust (lat. 43° 10' N, long. 9° 12' V).
b) Från och med den 1 oktober till och med den 31 december är det förbjudet att fiska med trål, snurrevad eller liknande släpredskap i de geografiska områden som avgränsas av en linje som förenar följande skärningspunkter:
- Punkten Cabo Corrubedo på Spaniens västkust (lat. 42° 35' N, long. 9° 05' V).
- Lat. 42° 35' N, long. 9° 25' V.
- Lat. 43° 00' N, long. 9° 30' V.
- En punkt på Spaniens västkust vid lat. 43° 00' N.
c) Från och med den 1 december till och med den sista dagen i februari följande år är det förbjudet att fiska med trål, snurrevad eller liknande släpredskap i de geografiska områden som avgränsas av en linje som förenar följande skärningspunkter:
- En punkt på Portugals västkust vid lat. 37° 50' N.
- lat. 37° 50' N, long. 9° 03' V.
- lat. 37° 00' N, long. 9° 06' V.
- En punkt på Portugals västkust vid lat. 37° 00' N.
16. Det är förbjudet för fartyg som använder ringnot eller släpredskap, som har en maskstorlek som är tillåten undantagsvis för fiske av makrill, sill eller taggmakrill, att ha automatiska sorteringsapparater ombord.
Trots föregående stycke skall frysfartyg få ha automatiska sorteringsapparater ombord om apparaternas enda funktion är att handelsklassificera all fisk som fångas och som är avsedd för frysning. Sorteringsapparaterna skall installeras ombord på så sätt att de fångster som fås genom klassificeringen omedelbart fryses in i syfte att saluföras och inte lätt kan kastas överbord."
8. Följande artikel skall införas:
1. Inget fartyg får ha ett eller flera drivgarn ombord eller använda dem för fiske om garnen har en individuell eller sammanlagd längd av över 2,5 km.
2. Fram till och med den 31 december 1993 skall undantag medges för fartyg som fiskat albacora med drivgarn i Nordostatlanten under minst två år omedelbart före denna förordnings ikraftträdande. Dessa fartyg skall införas i gemenskapens register och får använda drivgarn med en längd av upp till 2,5 km, men vars sammanlagda längd inte får överstiga 5 km. Övertelnen skall sänkas ned till minst två meters djup under vattenytan. Detta undantag skall upphöra att gälla nämnda datum, om inte rådet på kommissionens förslag med kvalificerad majoritet beslutar att förlänga giltigheten i ljuset av vetenskapliga rön som visar att sådant fiske inte är förenat med några ekologiska risker.
3. När fiske bedrivs i enlighet med punkt 1 skall drivgarnet om det är längre än 1 km hela tiden vara fastgjort vid fartyget. Inom ett område av 12 sjömil från kusten får dock fartyget frigöra sig från drivgarnet om detta hålls under ständig övervakning.
4. Trots artikel 1.1 skall bestämmelserna i denna artikel tillämpas i alla farvatten som lyder under medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion med undantag av Östersjön, Stora och Lilla Bält och Öresund, samt utanför dessa farvatten, på alla fiskefartyg som för en medlemsstats flagg eller är registrerade i en medlemsstat."
9. I artikel 13.4 och 13.5 skall uttrycket "10 kalenderdagar" ersättas med "10 arbetsdagar".
10. Bilaga 1 skall ersättas med bilaga 1 till denna förordning.
11. I bilaga 2 skall siffrorna för vitling (Merlangius merlangus) i regionerna nr 2, utom Skagerrak och Kattegatt, och nr 3 ersättas med siffran "23".
12. I bilaga 3 skall uppgifterna om taggmakrill (Trachurus trachurus) och (Trachurus picturatus), makrill (Scomber scombrus), spansk makrill (Scomber japonicus), ansjovis (Engraulis encrasicholus) och kammussla (Pecten maximus) ersättas med uppgifterna i bilaga 2 till denna förordning.
Artikel2¶
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1992.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 27 januari 1992.
På rådets vägnar
Arlindo MARQUES DA CUNHA
Ordförande
() EGT nr L 24, 27.1.1983, s. 1.
() EGT nr L 288, 11.10.1986, s. 1.
() EGT nr L 331, 3.12.1991, s. 2.
() EGT nr L 38, 10.2.1982, s. 1.
BILAGA 1
>Plats för tabell>
>Plats för tabell>
>Plats för tabell>
>Plats för tabell>
(1)Lyftets övre halva kan vara försedd med ett nätstycke ( fönster) bestående av kvadratiska maskor med en maskstorlek av minst 90 mm, som är fästat vid sömförstärkningslinorna eller sömmen.
(2)Det är förbjudet att ha trål eller nätstycken ombord med en maskstorlek som är mindre än maskstorleken i det nät som man fiskar med.
(3)Söder om en linje västerut från ostkusten av Sound of Jura vid lat. 56° 00' N.
(4)Blåvitling är inte en tillåten målart för det område som i norr begränsas av lat. 52° 30' N och i öster av long. 7° 00' V.
(5)Med vitlinglyreboxen avses den del av Nordsjön inom en medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion som i söder begränsas av en linje som utgår från en punkt belägen vid lat. 56° N på Skottlands ostkust till long. 2° Ö, sedan norrut till lat. 58° N, västerut till long. 0° 30' V, norrut till lat. 59° 15' N, österut till long. 1° Ö, norrut till lat. 60° N, därifrån västerut till long. 0° 00', därifrån norrut till lat. 60° 30' N, därifrån västerut till Shetlandsöarnas ostkust, sedan västerut från Shetlandsöarnas västkust vid lat. 60° N till long. 3° V, därifrån söderut till lat. 58° 30' N, och slutligen västerut till Skottlands kust.
(6)Den selektiva trålen skall ha en övre påse med en minsta maskstorlek av 65 mm och en undre påse med en minsta maskstorlek av 50 mm, åtskilda genom ett horisontellt nätstycke.
(7)25 % mellan den 1 januari och den 31 mars.
(8)Trots artikel 2.4 i denna förordning, och fram till och med den 31 december 1991, får denna procentsats inte beräknas förrän det tredje tråldraget ägt rum.
(9)Med Cadizbukten avses det område inom ICES-område IX a som ligger öster om en linje dragen rakt söderut från en punkt vid long. 7° 52' V på Portugals sydkust.
BILAGA 2
>Plats för tabell>