Ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk

Avis juridique important

Rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 389 , 31/12/1992 s. 0001 - 0014 Finsk specialutgåva Område 4 Volym 4 s. 0154 Svensk specialutgåva Område 4 Volym 4 s. 0154

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 1181/98 · förordning (EG) nr 2371/2002.

Det gemenskapssystem för bevarande och förvaltning av fiskeresurserna som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 170/83 av den 25 januari 1983 om ett gemenskapssystem för bevarande och förvaltning av fiskeresurserna() har visat sig vara effektivt. Ett antal fiskbestånd både i och utanför gemenskapens farvatten har dock fortsatt att minska, varför det är nödvändigt att förbättra och utvidga de nuvarande åtgärderna för att bevara bestånden.

Syftet bör vara att på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt utnyttja de levande resurserna i vattnen och inom vattenbruket samtidigt som hänsyn tas till fiskerisektorns intresse av en långsiktig utveckling och de ekonomiska och sociala förhållandena inom sektorn, till konsumenternas intressen och till de biologiska begränsningar som följer av hänsynen till det marina ekosystemet.

Fisket bör styras på ett sådant sätt att det i varje enskilt fall skapas en balans mellan tillgängliga resurser och utnyttjandet av dessa och de parametrar som kan påverka fiskdödligheten.

För att det skall vara möjligt att på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt kunna utnyttja resurserna bör fångstmetoderna och fiskeredskapen för olika former av fiske göras mer selektiva så att den biologiska potentialen utnyttjas optimalt och kasserandet av fisk begränsas.

Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda system för fiskelicenser inom gemenskapen bör införandet av ett övergripande gemenskapssystem för administrativa fiskelicenser, knutna till fartyget och utfärdade och administrerade av medlemsstaterna, kunna bidra till en bättre reglering av resursutnyttjandet och ökad insyn.

Särskilda bestämmelser bör utfärdas för kustfiske. Med avsteg från rådets förordning (EEG) nr 101/76 av den 19 januari 1976 om fastställande av en gemensam struktur för fiskerinäringen() bör medlemsstaterna beviljas att till och med den 31 december 2002 behålla de nuvarande begränsningarna i fråga om tillträde till de farvatten som lyder under deras överhöghet eller jurisdiktion till en zon på högst 12 sjömil beräknat från deras baslinjer vid den tidpunkt då förordning (EEG) nr 170/83 antogs och, för de stater som anslöt sig till gemenskapen efter denna tidpunkt, vid tidpunkten för deras anslutning.

De nuvarande förfaranden för tillträde som gäller för fiskefartyg från andra medlemsstater som traditionellt fiskar i farvatten innanför tolvmilsgränsen bör på motsvarande sätt fortsätta att gälla till och med den 31 december 2002.

Före denna tidpunkt bör rådet fatta beslut om vilka bestämmelser som skall ersätta dessa begränsningar och förfaranden.

Särskilda förfaranden för fiske inom ett särskilt känsligt område bör bibehållas.

För att bestånden på ett effektivt sätt skall kunna bevaras bör de beskattningsnivåer som skall gälla för vissa fiskeresurser begränsas och får fastställas för ett eller, då så är lämpligt, flera år och för en eller flera arter. Dessa beslut har en betydande inverkan på den ekonomiska och sociala utvecklingen inom de områden av medlemsstaterna där fiske utgör en viktig näring, varför de bör fattas av rådet på förslag av kommissionen.

För de typer av bestånd för vilka beskattningsnivåerna måste begränsas bör gemenskapens fiskemöjligheter fastställas i form av fångstmängder som är disponibla för medlemsstaterna och tilldelade som kvoter och, då så krävs, uttryckta i fiskeansträngningar.

Bevarandet och förvaltningen av fiskeresurserna måste bidra till att skapa ett mera stabilt fiske och måste bedömas på grundval av en standardtilldelning som återspeglar rådets riktlinjer.

I enlighet med rådets resolution av den 3 november 1976, särskilt bilaga 7 till denna, måste denna stabilitet med tanke på beståndens aktuella biologiska situation också säkerställa de särskilda behov som finns i de områden där lokalbefolkningen i särskilt hög grad är beroende av fisket och därtill knutna verksamheter.

Det är därför på detta sätt som begreppet "åsyftad relativ stabilitet" skall förstås.

Vid tilldelningen av de fiskemöjligheter inom gemenskapen som inte tidigare utnyttjats bör hänsyn tas till samtliga medlemsstaters intressen.

Gemenskapens fiskerisektor bör omstruktureras så att den anpassas till de resurser som är tillgängliga och får utnyttjas; hänsyn bör därvid tas till de särskilda förhållanden som gäller för varje form av fiske och de tänkbara ekonomiska och sociala konsekvenserna. Riktlinjerna för omstrukturering av gemenskapens fiskerinäring bör fastställas på gemenskapsnivå.

För att säkerställa att den gemensamma fiskeripolitiken genomförs på ett riktigt sätt bör det inom gemenskapen införas ett kontrollsystem för hela sektorn som beaktar principen om proportionalitet.

Bestämmelser bör införas om extraordinära åtgärder i fall av allvarliga störningar som hotar att äventyra målen för bevarandet av resurserna.

En rådgivande kommitté bör tillsättas för att se till att de vetenskapliga, tekniska och ekonomiska data som ligger till grund för bedömningen av fiskerinäringens situation och förväntade utveckling används korrekt. Denna kommitté bör också redovisa ekonomiska konsekvenser av sin biologiska rådgivning.

Besluten bör fattas, genomföras och kontrolleras på den nivå som lämpar sig bäst.

För att underlätta tillämpningen av denna förordning bör ett förfarande fastställas för ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i Förvaltningskommittén för fiskeri- och vattenbruksprodukter.

På grund av de många och komplicerade ändringar som behövs bör förordning (EEG) nr 170/83 upphävas och ersättas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

XXX

XXX

Article1¶XXXX

Ändrad genom förordning (EG) nr 2371/2002.

1. XXXX