Rådets direktiv 93/14/EEG av den 5 april 1993 om bromsar på två- och trehjuliga motorfordon
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,
med beaktande av rådets direktiv 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon,
med beaktande av kommissionens förslag,
i samarbete med Europaparlamentet,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och
Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 2006/27/.
Bestämmelser bör antas som syftar till att stegvis upprätta den inre marknaden under perioden fram till och med den 31 december 1992. Den inre marknaden omfattar ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs.
Vad gäller bromsar måste två- och trehjuliga motorfordon i varje medlemsstat uppvisa vissa tekniska egenskaper som fastställts genom tvingande föreskrifter och som skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan. På grund av dessa skillnader medför föreskrifterna hinder för handeln inom gemenskapen.
Dessa hinder för upprättandet av en väl fungerande inre marknad kan avlägsnas genom att medlemsstaterna inför gemensamma krav i stället för de nationella bestämmelserna.
Det är nödvändigt att utarbeta harmoniserade krav vad gäller bromsar på två- eller trehjuliga motorfordon för att göra det möjligt att tillämpa de förfaranden för typgodkännande som föreskrivs i direktiv 92/61/EEG för varje sådan fordonstyp.
För att underlätta tillträde till marknaderna i icke-medlemsstater är det nödvändigt att få till stånd enhetlighet mellan kraven i detta direktiv och de i Förenta nationernas ECE-förordning nr 78.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,
med beaktande av rådets direktiv 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon,
med beaktande av kommissionens förslag,
i samarbete med Europaparlamentet,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och
Bestämmelser bör antas som syftar till att stegvis upprätta den inre marknaden under perioden fram till och med den 31 december 1992. Den inre marknaden omfattar ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs.
Vad gäller bromsar måste två- och trehjuliga motorfordon i varje medlemsstat uppvisa vissa tekniska egenskaper som fastställts genom tvingande föreskrifter och som skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan. På grund av dessa skillnader medför föreskrifterna hinder för handeln inom gemenskapen.
Dessa hinder för upprättandet av en väl fungerande inre marknad kan avlägsnas genom att medlemsstaterna inför gemensamma krav i stället för de nationella bestämmelserna.
Det är nödvändigt att utarbeta harmoniserade krav vad gäller bromsar på två- eller trehjuliga motorfordon för att göra det möjligt att tillämpa de förfaranden för typgodkännande som föreskrivs i direktiv 92/61/EEG för varje sådan fordonstyp.
För att underlätta tillträde till marknaderna i icke-medlemsstater är det nödvändigt att få till stånd enhetlighet mellan kraven i detta direktiv och de i Förenta nationernas ECE-förordning nr 78.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel1¶
Detta direktiv skall tillämpas på bromsar på alla typer av fordon som de definieras i artikel 1 i direktiv 92/61/EEG.
Artikel2¶
Det förfarande för att bevilja typgodkännande för bromsar på en två- eller trehjulig motorfordonstyp och de villkor som styr fri rörlighet av sådana fordon skall vara de som föreskrivs i kapitel 2 och 3 i direktiv 92/61/EEG.
Artikel3¶
I enlighet med artikel 11 i direktiv 92/61/EEG erkänns härmed att de villkor som föreskrivs i detta direktiv och de som föreskrivs i Förenta nationernas ECE-förordning nr 78 (E/ECE/324 och E/EC/E TRÄNS/505 REV 1 ADD 77 av den 20 oktober 1988) är likvärdiga.
De myndigheter i medlemsstaterna som beviljar typgodkännande skall godta godkännanden som beviljats i enlighet med kraven i ovan nämnda förordning nr 78 som alternativ till de motsvarande godkännanden och typgodkännandemärken som beviljas i enlighet med detta direktiv.
Artikel4¶
Detta direktiv får ändras enligt artikel 13 i direktiv 70/156/EEG för att
hänsyn skall kunna tas till de ändringar i ECE-förordningen som anges i artikel 3,
bilagan skall kunna anpassas till den tekniska utvecklingen.
Artikel5¶
1. Medlemsstaterna skall anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 5 oktober 1994 och skall genast underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
Från och med den dag som anges i första stycket får medlemsstaterna inte av skäl som hänför sig till bromsar förbjuda att fordon som uppfyller kraven i detta direktiv tas i bruk för första gången.
De skall tillämpa de bestämmelser som anges i första stycket från den 5 april 1995.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel6¶
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
BILAGA
1. DEFINITIONER
I detta direktiv avses med
1.1. fordonstyp med avseende på bromsarna
fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som
1.1.1. fordonskategori enligt definitionen i artikel 1 i detta direktiv
1.1.2. totalmassa enligt definitionen i punkt 1.13
1.1.3. massans fördelning mellan axlarna
1. 1 .4. den högsta hastighet som fordonet är konstruerat för
1.1.5. en annan typ av bromssystem
1.1.6. axlarnas antal och placering
1.1.7. motortyp
1.1.8. växlarnas antal och totala utväxlingsförhållanden
1.1.8.a. slutväxelns utväxling
1.1.9. däckdimensionerna
1.2. bromsanordning
Den kombination av komponenter förutom motorn, som har till uppgift att successivt minska hastigheten hos ett fordon i rörelse eller att få det att stanna eller att hålla det stillastående om det redan har stannat. Funktionerna specificeras i punkt 2.1.2. Anordningen består av ett bromsmanöverorgan, transmissionen och själva bromsen.
1.3. manöverorgan
Den del som påverkas direkt av föraren för att förse transmissionen med den energi som krävs för att bromsa eller styra denna. Denna energi kan utgöras av förarens muskelkraft eller komma från någon annan källa som styrs av föraren, eller en kombination av dessa energislag.
1 .4. transmission
Den kombination av komponenter som är placerad mellan manöverorganet och bromsarna och som kopplar ihop dessa funktionsmässigt. När bromskraften erhålls från eller bistås av en energikälla som är fristående från föraren men styrs av denne, skall anordningens energibehållare likaledes betraktas som en del av transmissionen.
1.5. broms
De delar av bromsanordningen där krafter som motverkar fordonets rörelse utvecklas.
1 .6. olika typer av bromsanordningar
Utrustning som skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som de följande:
1.6.1. De ingående komponenterna skiljer sig sinsemellan i fråga om egenskaper.
1.6.2. Någon komponent har tillverkats av material med annorlunda egenskaper eller har avvikande form eller storlek.
1.6.3. Komponenterna har kombinerats på ett annorlunda sätt.
1.7. del etter delar av bromssystem
En eller flera enskilda delar som efter sammansättningen utgör bromsanordningen.
1.8. kombinerat bromssystem
1.8.1. För tvåhjuliga mopeder och tvåhjuliga motorcyklar ett system där åtminstone två bromsar på olika hjul aktiveras tillsammans med samma manöverorgan.
1.8.2. För trehjuliga mopeder och trehjuliga motorcyklar en bromsanordning som påverkar alla hjulen.
1.8.3. För motorcyklar med sidovagn en bromsanordning som åtminstone påverkar det främre och det bakre hjulet. Därför anses en bromsanordning som samtidigt påverkar det bakre hjulet och sidovagnshjulet som en bakbroms.
1.9.1. progressiv och reglerad bromsning
En bromsning under vilken inom anordningens normala arbetsområde under såväl ansättning som lossning av bromsarna
1.9.1. föraren vid valfri tidpunkt kan öka eller minska bromskraften med hjälp av manöverorganet
1.9.2. bromskraften verkar i samma riktning som manöverorganet påverkas (monotonisk funktion) och
1.9.3. det är lätt att åstadkomma tillräcklig ansättning av bromskraften.
1.10. den högsta hastighet för vilken fordonet är konstruerat
Den hastighet som fordonet inte kan överskrida på slät mark och utan otillbörlig yttre påverkan med hänsyn till eventuella särskilda begränsningar på grund av fordonets formgivning och konstruktion.
1.11. lastat fordon
Om inte annat anges ett fordon som lastats till sin totalmassa.
1.12. olastat fordon
Endast fordonet, som det överlämnas för provning, inklusive föraren och eventuellt nödvändig provningsutrustning eller instrument.
1.13. totalmassa
Den totalmassa som fordonstillverkaren angivit som tekniskt tillåten (denna massa kan vara större än den tillåtna vikt som fastställts av den nationella myndigheten).
1.14. våta bromsar
Broms eller bromsar som har behandlats enligt avsnitt 1.3 i tillägg 1.
2. KONSTRUKTIONS- OCH MONTERINGSKRAV
2.1. Allmänt
2.1.1. Bromsanordning
2.1.1.1. Bromsanordningen skall vara så konstruerad och monterad att fordonet vid normal användning, trots de vibrationer som det kan utsättas för, kan uppfylla nedanstående krav.
2.1.1.2. Bromsanordningen skall särskilt vara så konstruerad och monterad att den kan motstå korrosionen och det åldrande den är utsatt för.
2.1.1.3. Bromsbelägg får inte innehålla asbest.
2. 1 .2. Bromsanordningens funktioner
En bromsanordning enligt definitionen i punkt 1.2 skall uppfylla följande villkor:
2.1.2.1. Färdbroms
Färdbromsanordningen skall göra det möjligt att styra fordonets rörelse och stanna det snabbt, säkert och effektivt, oavsett vilken hastighet och last det framförs med och oavsett hur marken lutar. Det skall vara möjligt att reglera denna bromsverkan. Föraren skall ha möjlighet att åstadkomma bromsningen från förarsätet utan att behöva flytta händerna från styranordningen.
2.1.2.2. Reservbroms (nödbroms) (när sådan finns)
Reservbromsanordningen (nödbromsen) skall göra det möjligt att stanna fordonet inom en rimlig sträcka vid fel på färdbromsen. Det skall vara möjligt att reglera denna bromsverkan. Föraren skall ha möjlighet att åstadkomma bromsningen från förarsätet medan han behåller minst en hand på styranordningen. För tillämpning av dessa krav förutsätts att högst ett fel i taget kan uppstå på färdbromsen.
2.1.2.3. Parkeringsbroms (om sådan finns)
Parkeringsbromsen skall göra det möjligt att fordonet hålls stilla i en uppförs- eller nedförslutning även då föraren inte är där, genom att de arbetande delarna hålls låsta av en helt mekanisk anordning. Föraren måste kunna åstadkomma bromsningen från förarsätet.
2.2. Egenskaper hos bromsanordningar
2.2.1. Tvåhjuliga mopeder och tvåhjuliga motorcyklar skall vara utrustade med två färdbromsanordningar med oberoende kontroller och transmissioner, en som fungerar åtminstone på framhjulet och den andra åtminstone på bakhjulet.
2.2.1.1. De två färdbromsanordningarna får ha gemensam bromsverkan så länge som bristande funktion i en bromsanordning inte påverkar den andras funktion. Vissa delar såsom själva bromsen, bromscylindrarna och deras kolvar (utom packningarna) och tryckstängerna och kammonteringarna i bromsarna skall inte anses benägna att gå sönder om de är tillräckligt dimensionerade. De skall vara lätt tillgängliga för underhåll och vara tillräckligt säkra.
2.2.1.2. Parkeringsbromsanordning är inte obligatorisk
2.2.2. Motorcykel med sidovagn skall vara utrustad med sådana bromsanordningar som skulle krävas om den inte hade sidovagn. Om dessa anordningar gör det möjligt att uppnå den verkan som krävs i provningar med fordon med sidovagn skall broms på sidovagnshjulet inte krävas. En parkeringsbromsanordning är inte obligatorisk.
2.2.3. Trehjulig moped måste vara utrustad med
2.2.3.1. antingen två oberoende färdbromsanordningar som tillsammans aktiverar bromsarna på alla hjulen, eller
2.2.3.2. färdbromsanordning som fungerar på alla hjulen och en nödbromsanordning som får vara parkeringsbromsen.
2.2.3.3. Dessutom måste trehjulig moped vara utrustad med en parkeringsbromsanordning som verkar på hjulet eller hjulen på åtminstone en axel. Parkeringsbromsanordningen, som kan vara en av de två anordningar som specificeras i 2.2.3.1, måste vara oberoende av den anordning som verkar på den andra axeln eller axlarna.
2.2.4. Trehjulig motorcykel måste vara utrustad med
2.2.4.1. en fotmanövrerad bromsanordning som fungerar på alla hjulen och en nödbromsanordning som får vara parkeringsbromsen, och
2.2.4.2. en parkeringsbromsanordning som fungerar på hjulen på åtminstone ena axeln. Kontrollen av parkeringsanordningen måste vara oberoende av kontrollen av färdbromsanordningen.
2.2.5. Bromsanordningarna måste verka på bromsytor som är i permanent förbindelse med hjulen antingen strikt eller genom delar som sannolikt inte upphör att fungera.
2.2.6. Komponenterna till alla bromsanordningar som är fastade vid fordonet måste vara så fastsatta att bromsanordningarna inte upphör att fungera under normala verkningsförhållanden.
2.2.7. Bromsanordningarna skall fungera fritt när de är riktigt smorda och justerade.
2.2.7.1. Slitage på bromsarna måste lätt kunna tas upp genom antingen manuell eller automatisk justering. Bromsarna skall kunna justeras till en effektiv verkningsposition till dess att bromsbeläggen har slitits till den grad att de behöver bytas ut.
2.2.7.2. Manöverorganet och transmissionskomponenterna och bromskomponenterna måste ha en reservgång som är sådan att när bromsarna blir upphettade och bromsbeläggen har uppnått maximalt tillåten grad av slitage effektiv bromsning säkerställs utan att omedelbar justering är nödvändig.
2.2.7.3. När bromsanordningens komponenter är riktigt justerade får de inte vid manövrering vara i kontakt med andra än de avsedda delarna.
2.2.8. I bromsanordningar med hydraulisk transmission måste vätskebehållaren som innehåller reserwätskan vara så utformad och konstruerad att nivån på reservvätskan lätt kan kontrolleras. Denna bestämmelse gäller inte för mopeder med en maximal hastighet av 25 km/tim eller lägre.
1 EGT nr L 225, 10.8.1992, s. 72.
2 EGT nr C 93, 13.4.1992, s. 24.
3 EGT nr C 305, 23.11.1992, s. 114, och. EGT nr C 72, 15.3.1993.
4 EGT nr C 313, 30.11.1992, s. 7.
5 EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 92/53/EEG (EGT nr L 225, 10.8.1992, s. 1).
6 Fordon med en högsta hastighet som är lägre än 45 km/tim vad avser mopeder eller 67 km/tim vad avser motorcyklar (med eller utan sidovagn) måste provas vid en hastighet som motsvarar 0,9 Vmax.
7 Fordon med en högsta hastighet som är lägre än 45 km/tim vad avser mopeder eller 67 km/tim vad avser motorcyklar (med eller utan sidovagn) måste provas vid en hastighet som motsvarar 0,9 Vmax.
8 För mopeder med en högsta hastighet av 25 km/tim eller lägre som har en hjulfälg på 45 mm eller mindre (kod 1,75), är detta värde 2,8 eller S ≤ 0,1V + V2/73. Om detta värde inte kan uppnås med varje bromsanordning på grund av begränsad friktion skall värdet 4,0 m/s2 användas för provning på ett lastat fordon som använder bada bromsanordningarna samtidigt.
9 Om dessa värden inte kan uppnås för enkla bromsanordningar p. g. a. begränsad friktion skall följande värden användas vid provning med det lastade fordonet och med användning av båda bromsanordningarna samtidigt: — trehjuliga mopeder 4,4 m/s2 — tvåhjuliga motorcyklar 5,8 m/s2
13 Om dessa värden för enstaka bromsanordningar inte kan uppnås p. g. a. begränsad friktion skall följande värden användas för provning med lastat fordon och med användning av båda bromsanordningarna samtidigt. — trehjuliga mopeder 4,4 m/s2 — tvåhjuliga motorcyklar 5,8 m/s2
16 Fordon med en högsta hastighet som är lägre än 45 km/tim vad avser mopeder eller 67 km/tim vad avser motorcyklar (med eller utan sidovagn) måste provas vid en hastighet som motsvarar 0,9 Vmax.
17 Fordon med en högsta hastighet som är lägre än 45 km/tim vad avser mopeder eller 67 km/tim vad avser motorcyklar (med eller utan sidovagn) måste provas vid en hastighet som motsvarar 0,9 Vmax.
18 För mopeder med en högsta hastighet av 25 km/tim eller lägre är detta värde 40 %
19 Den tekniska tjänsten bör undersöka den elektroniska styrenheten och/eller andra drivsystem med avseende på möjliga orsaker till bristande funktion.
20 Till dess att enhetliga förfaranden för provning har fastställts skall tillverkarna informera de tekniska tjänsterna om sina provningsförfaranden och sina resultat.
21 För tvåhjuliga mopeder skall det uppmätta värdet noteras i provningsrapporten till dess att ett minimivärde för ε har bestämts.
22 full kraft betyder den maximala kraft som föreskrivs i avsnitt 2.4 i tillägg 1 för fordonskategori: en högre kraft kan anvädas om det krävs för att aktivera antilåsningsanordningen.
23 På ytor med låg friktion (≤ 0,35) kan utgångshastigheten minskas av säkerhetsskäl: i sådan fall skall K-värdet och utgångshastigheten anges i provningsrapporten.
24 full kraft betyder den maximala kraft som föreskrivs i avsnitt 2.4 i tillägg 1 för fordonskategori: en högre kraft kan anvädas om det krävs för att aktivera antilåsningsanordningen.
25 full kraft betyder den maximala kraft som föreskrivs i avsnitt 2.4 i tillägg 1 för fordonskategori: en högre kraft kan anvädas om det krävs för att aktivera antilåsningsanordningen.
26 Ytterligare krav kan behöva införas för fordon som är utrustade me d kobinerade bromssystem.
27 Som ett första steg för att underlätta dessa preliminära prov kan den maximala manöverkraften som anbringas före den kritiska punkten uppnå för varje individuellt hjul.