Den gemensamma organisationen av marknaden för bananer

Avis juridique important

Rådets förordning (EEG) nr 404/93 av den 13 februari 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 047 , 25/02/1993 s. 0001 - 0011 Finsk specialutgåva Område 3 Volym 48 s. 0129 Svensk specialutgåva Område 3 Volym 48 s. 0129

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 404/93 av den 13 februari 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 42 och 43 i detta,

med beaktande av protokollet om tullkvoten för import av bananer vilket finns som bilaga till den tilllämpningskonvention om associering med gemenskapen av utomeuropeiska länder och territorier som föreskrivs i artikel 136 i fördraget, särskilt punkt 4 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EEG) nr 3518/93 · förordning (EG) nr 3290/94 · förordning (EG) nr 1103/97 · förordning (EG) nr 1637/98 · förordning (EG) nr 1257/1999 · förordning (EG) nr 216/2001 · förordning (EG) nr 2587/2001 · förordning (EG) nr 2013/2006 · förordning (EG) nr 1234/2007.

Den gemensamma marknadens funktion och utveckling skall för jordbruksprodukter kompletteras med införandet av en gemensam jordbrukspolitik som framför allt omfattar en gemensam organisation av marknaderna för jordbruksvaror, vilka kan ta sig olika uttryck beroende på vilken typ av produkt det är fråga om.

I de medlemsstater där det produceras bananer finns det idag nationella marknadsorganisationer vars syfte är att säkerställa att producenterna får avsättning för sina produkter på den inhemska marknaden och når upp till en inkomst som ligger i linje med produktionskostnaderna. Dessa nationella marknadsorganisationerna medför kvantitativa begränsningar som försvårar förverkligandet av en inre marknad för bananer. Vissa av de medlemsstater som inte producerar bananer gynnar avsättningsmöjligheterna för bananer från AVS-staterna, medan andra tillämpar liberala importbestämmelser som i ett fall till och med omfattar en förmånlig tullbehandling. Dessa olikartade ordningar hindrar den fria rörligheten för bananer inom gemenskapen och införandet av en gemensam ordning för handeln med tredje land. För att den inre marknaden skall kunna förverkligas är det nödvändigt att ersätta de olika nationella ordningarna med en avvägd och flexibel gemensam organisation av marknaden för bananer.

För att gemenskapen skall kunna respektera gemenskapspreferensen och dess olika internationella skyldigheter bör den gemensamma organisationen av marknaden tillåta att bananer producerade i gemenskapen och bananer från de AVS-stater som är traditionella leverantörer avyttras på gemenskapens marknad till priser som är rimliga för såväl producenter som konsumenter, men utan att importen av bananer från andra tredje länder undergrävs.

För att marknaden, med beaktande av lokala egenheter och de sorter som produceras, skall kunna försörjas med produkter som har en enhetlig och tillfredsställande kvalitet samt för att säkerställa att produkter producerade i gemenskapen kan avyttras till lönsamma priser som garanterar en rimlig inkomst bör det införas kvalitetsnormer för färska bananer och vid behov regler för handeln med produkter beredda av bananer.

För att maximera inkomsten från bananer som producerats inom gemenskapen bör bildandet av producentorganisationer främjas, framför allt genom beviljande av stöd för etableringen. För att dessa organisationer skall kunna spela en betydelsefull roll ifråga om att koncentrera utbudet bör deras medlemmar åta sig att avyttra hela sin produktion via organisationen. Det bör även vara tillåtet att bilda andra typer av sammanslutningar, vilka omfattar producentorganisationer och företrädare för de övriga produktionsleden. Det bör vid en senare tidpunkt anges under vilka förhållanden sådana sammanslutningar som företräder de olika delarna av banansektorn får vidta åtgärder av allmänt intresse och utvidga sina lokala eller regionala regler till att även omfatta icke medlemmar. Dessa organisationer bör även tillfrågas när ram program utarbetas, och de bör även aktivt medverka i genomförandet av de strukturåtgärder som är en del av marknadsorganisationen.

De strukturella brister som begränsar gemenskapsprodukternas konkurrensförmåga bör avhjälpas, i huvudsak för att öka produktiviteten. För detta ändamål bör det för varje produktionsområde och inom ramen för gemenskapens stöd fastställas program för samarbete mellan kommissionen och de nationella och regionala myndigheterna, varvid de olika typer av organisationer inom sektorn som avses ovan i så stor utsträckning som möjligt skall delta i framtagandet av de åtgärder som skall vidtas.

De nationella marknadsorganisationerna har hittills gjort det möjligt för nationella bananproducenter att på marknaden uppnå en inkomst som täcker produktionskostnaderna. Eftersom införandet av den gemensamma organisationen av marknaden inte bör innebära att producenterna får det sämre än idag och eftersom den troligen kommer att förändra prisnivåerna på de marknaderna bör det införas en ersättning för det inkomstbortfall som kan komma att bli följden av att det nya systemet införs. Avsikten med detta är att möjliggöra en fortsatt produktion inom gemenskapen, med de kostnader som beror på de särskilda strukturförhållandena, under så lång tid som dessa förblir opåverkade av de vidtagna strukturåtgärderna. Stödet bör kunna anpassas för att ta hänsyn till ökad produktivitet och utvecklingen för de olika kvalitetskategorierna.

I vissa mycket små regioner i gemenskapen där produktionsvillkoren för bananer är särskilt dåliga och bättre lämpar sig för alternativa grödor bör ett slutligt upphörande med bananproduktionen uppmuntras med hjälp av en särskild bidrag. För att begränsa kostnaden för denna åtgärd bör röjningen ske så snart som möjligt.

Det bör varje år utarbetas en prognosticerad försörjningsbalans för produktionen och förbrukningen inom gemenskapen. Det bör vara möjligt att under året ändra den balansen till följd av t. ex. särskilda väderleksförhållanden.

För att säkerställa en tillfredsställande avsättning för bananer som är producerade i gemenskapen och för produkter med ursprung i AVS-staterna inom ramen för avtalen enligt Lomé-konventionen, samtidigt som traditionella handelsmönster så långt det är möjligt bibehålls, bör det varje år öppnas en tullkvot. Inom ramen för denna skulle det, å ena sidan, vid import av bananer från tredje land uttagas en tullavgift på 100 ecu per ton, motsvarande den aktuella tullsatsen enligt Gemensamma tulltaxan, och, å andra sidan, enligt de avtal som nämns ovan inte uttagas någon tull vid import av icke traditionella bananer från AVS-staterna. Tullkvotens storlek bör kunna ändras med ledning av sådana förändringar av efterfrågan i gemenskapen som konstaterats i den prognosticerade försörjningsbalansen.

Tullsatserna för import utöver tullkvoten måste vara så höga att de säkerställer att gemenskapens produktion och de traditionella kvantiteterna från AVS-länderna kan avyttras under godtagbara villkor.

Den traditionella importen av bananer från AVS-länderna omfattas inte av den tullfria tullkvoten utan ingår i de kvantiteter som traditionellt medges för att ta hänsyn till de särskilda investeringar som redan har gjorts som en del av programmen för att öka produktionen.

För att uppfylla de mål som anges ovan och samtidigt beakta de särskilda villkor som gäller för saluföringen av bananer är det nödvändigt att vid administrationen av tullkvoten skilja mellan, å ena sidan, aktörer som tidigare har salufört bananer från tredje land och icke traditionella bananer från AVS-länder och, å andra sidan, aktörer som tidigare har salufört bananer som är producerade i gemenskapen. Samtidigt är det nödvändigt att lämna en viss kvantitet tillgänglig för nya aktörer som ämnar starta eller nyligen har startat näringsverksamhet inom denna sektor.

För att inte störa befintliga handelsförbindelser och samtidigt ge möjlighet till en viss utveckling av handelsstrukturerna måste det utfärdas separata importlicenser till varje aktör för var och en av de kategorier som anges ovan, på grundval av den genomsnittliga kvantitet bananer som aktören har avyttrat under de tre senaste år för vilka det finns statistiska uppgifter.

När kommissionen beslutar om kompletterande kriterier som aktörerna bör uppfylla skall den vägledas av principen om att licenser skall utfärdas till fysiska eller juridiska personer som har påtagit sig den affärsmässiga risken att avyttra bananer och av det nödvändiga i att inte störa de normala handelsförbindelserna mellan personer som befinner sig i olika led av handelskedjan.

Medlemsstaterna skall med hjälp av förfaranden och kriterier som beslutas av kommissionen och med beaktande av handelsstrukturerna utföra en beräkning av aktörernas antal och fastställa de avyttrade kvantiteterna, vilka skall ligga till grund för utfärdandet av licenser.

För övervakningen av importen inom ramen för tullkvoten behövs ett system med importlicenser och ställandet av säkerheter.

Kommissionen bör ha möjlighet att vidta de åtgärder som är lämpliga för att hantera allvarliga störningar eller hot om sådana störningar, vilka kan äventyra målen i artikel 39 i fördraget.

Vissa former av stöd skulle förhindra att organisationen av marknaden fungerar som avsett. Därför bör de bestämmelser i fördraget som tillåter en utvärdering av de nationella stöd som medlemsstaterna beviljar och ett förbud för de stöd som inte är förenliga med den gemensamma marknaden gälla för bananer.

För att underlätta tillämpningen av dessa bestämmelser bör det fastställas ett förfarande som omfattar ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom ramen för en förvaltningskommitté.

Den gemensamma organisationen av marknaden för bananer skall dessutom på lämpligt sätt beakta de mål som anges i artiklarna 39 och 110 i fördraget.

När den gemensamma organisationen av marknaden ersätter de olika nationella organisationerna i samband med att denna förordning träder i kraft kan det uppstå en störning på den inre marknaden. Kommissionen bör därför ges möjlighet att från och med den 1 juli 1993 vidta sådana övergångsåtgärder som är nödvändiga för att övervinna svårigheterna med att införa den nya ordningen.

Tillämpningsområdet för rådets förordning (EEG) nr 1319/85 av den 23 maj 1985 om en förstärkt övervakning av tillämpningen av gemenskapens bestämmelser om frukt och grönsaker(4) bör utökas till att omfatta banansektorn för att på så sätt medge kontroller av efterlevnaden av de normer för bananer som fastställts i enlighet med den förordningen.

Bananodlingen har en stor social, ekonomisk, kulturell och miljömässig betydelse i de följande av gemenskapens regioner: De franska utomeuropeiska departementen, Madeira, Azorerna, Algarve, Kreta, Lakonien och Kanarieöarna. Dessa är regioner som kännetecknas av avskildhet, avlägsenhet och strukturell eftersatthet, i vissa fall förvärrad av det ekonomiska beroendet av bananodling.

Efter en provisorisk tillämpningsperiod samt före utgången av det tionde året efter att denna förordning trätt i kraft bör det undersökas hur den fungerar i avsikt att fastställa en ny ordning som skall gälla därefter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 42 och 43 i detta,

med beaktande av protokollet om tullkvoten för import av bananer vilket finns som bilaga till den tillämpningskonvention om associering med gemenskapen av utomeuropeiska länder och territorier som föreskrivs i artikel 136 i fördraget, särskilt punkt 4 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

Den gemensamma marknadens funktion och utveckling skall för jordbruksprodukter kompletteras med införandet av en gemensam jordbrukspolitik som framför allt omfattar en gemensam organisation av marknaderna för jordbruksvaror, vilka kan ta sig olika uttryck beroende på vilken typ av produkt det är fråga om.

I de medlemsstater där det produceras bananer finns det idag nationella marknadsorganisationer vars syfte är att säkerställa att producenterna får avsättning för sina produkter på den inhemska marknaden och når upp till en inkomst som ligger i linje med produktionskostnaderna. Dessa nationella marknadsorganisationerna medför kvantitativa begränsningar som försvårar förverkligandet av en inre marknad för bananer. Vissa av de medlemsstater som inte producerar bananer gynnar avsättningsmöjligheterna för bananer från AVS-staterna, medan andra tillämpar liberala importbestämmelser som i ett fall till och med omfattar en förmånlig tullbehandling. Dessa olikartade ordningar hindrar den fria rörligheten för bananer inom gemenskapen och införandet av en gemensam ordning för handeln med tredje land. För att den inre marknaden skall kunna förverkligas är det nödvändigt att ersätta de olika nationella ordningarna med en avvägd och flexibel gemensam organisation av marknaden för bananer.

För att gemenskapen skall kunna respektera gemenskapspreferensen och dess olika internationella skyldigheter bör den gemensamma organisationen av marknaden tillåta att bananer producerade i gemenskapen och bananer från de AVS-stater som är traditionella leverantörer avyttras på gemenskapens marknad till priser som är rimliga för såväl producenter som konsumenter, men utan att importen av bananer från andra tredje länder undergrävs.

För att marknaden, med beaktande av lokala egenheter och de sorter som produceras, skall kunna försörjas med produkter som har en enhetlig och tillfredsställande kvalitet samt för att säkerställa att produkter producerade i gemenskapen kan avyttras till lönsamma priser som garanterar en rimlig inkomst bör det införas kvalitetsnormer för färska bananer och vid behov regler för handeln med produkter beredda av bananer.

För att maximera inkomsten från bananer som producerats inom gemenskapen bör bildandet av producentorganisationer främjas, framför allt genom beviljande av stöd för etableringen. För att dessa organisationer skall kunna spela en betydelsefull roll ifråga om att koncentrera utbudet bör deras medlemmar åta sig att avyttra hela sin produktion via organisationen. Det bör även vara tillåtet att bilda andra typer av sammanslutningar, vilka omfattar producentorganisationer och företrädare för de övriga produktionsleden. Det bör vid en senare tidpunkt anges under vilka förhållanden sådana sammanslutningar som företräder de olika delarna av banansektorn får vidta åtgärder av allmänt intresse och utvidga sina lokala eller regionala regler till att även omfatta icke medlemmar. Dessa organisationer bör även tillfrågas när ram program utarbetas, och de bör även aktivt medverka i genomförandet av de strukturåtgärder som är en del av marknadsorganisationen.

De strukturella brister som begränsar gemenskapsprodukternas konkurrensförmåga bör avhjälpas, i huvudsak för att öka produktiviteten. För detta ändamål bör det för varje produktionsområde och inom ramen för gemenskapens stöd fastställas program för samarbete mellan kommissionen och de nationella och regionala myndigheterna, varvid de olika typer av organisationer inom sektorn som avses ovan i så stor utsträckning som möjligt skall delta i framtagandet av de åtgärder som skall vidtas.

De nationella marknadsorganisationerna har hittills gjort det möjligt för nationella bananproducenter att på marknaden uppnå en inkomst som täcker produktionskostnaderna. Eftersom införandet av den gemensamma organisationen av marknaden inte bör innebära att producenterna får det sämre än idag och eftersom den troligen kommer att förändra prisnivåerna på de marknaderna bör det införas en ersättning för det inkomstbortfall som kan komma att bli följden av att det nya systemet införs. Avsikten med detta är att möjliggöra en fortsatt produktion inom gemenskapen, med de kostnader som beror på de särskilda strukturförhållandena, under så lång tid som dessa förblir opåverkade av de vidtagna strukturåtgärderna. Stödet bör kunna anpassas för att ta hänsyn till ökad produktivitet och utvecklingen för de olika kvalitetskategorierna.

I vissa mycket små regioner i gemenskapen där produktionsvillkoren för bananer är särskilt dåliga och bättre lämpar sig för alternativa grödor bör ett slutligt upphörande med bananproduktionen uppmuntras med hjälp av en särskild bidrag. För att begränsa kostnaden för denna åtgärd bör röjningen ske så snart som möjligt.

Det bör varje år utarbetas en prognosticerad försörjningsbalans för produktionen och förbrukningen inom gemenskapen. Det bör vara möjligt att under året ändra den balansen till följd av t. ex. särskilda väderleksförhållanden.

För att säkerställa en tillfredsställande avsättning för bananer som är producerade i gemenskapen och för produkter med ursprung i AVS-staterna inom ramen för avtalen enligt Lomé-konventionen, samtidigt som traditionella handelsmönster så långt det är möjligt bibehålls, bör det varje år öppnas en tullkvot. Inom ramen för denna skulle det, å ena sidan, vid import av bananer från tredje land uttagas en tullavgift på 100 ecu per ton, motsvarande den aktuella tullsatsen enligt Gemensamma tulltaxan, och, å andra sidan, enligt de avtal som nämns ovan inte uttagas någon tull vid import av icke traditionella bananer från AVS-staterna. Tullkvotens storlek bör kunna ändras med ledning av sådana förändringar av efterfrågan i gemenskapen som konstaterats i den prognosticerade försörjningsbalansen.

Tullsatserna för import utöver tullkvoten måste vara så höga att de säkerställer att gemenskapens produktion och de traditionella kvantiteterna från AVS-länderna kan avyttras under godtagbara villkor.

Den traditionella importen av bananer från AVS-länderna omfattas inte av den tullfria tullkvoten utan ingår i de kvantiteter som traditionellt medges för att ta hänsyn till de särskilda investeringar som redan har gjorts som en del av programmen för att öka produktionen.

För att uppfylla de mål som anges ovan och samtidigt beakta de särskilda villkor som gäller för saluföringen av bananer är det nödvändigt att vid administrationen av tullkvoten skilja mellan, å ena sidan, aktörer som tidigare har salufört bananer från tredje land och icke traditionella bananer från AVS-länder och, å andra sidan, aktörer som tidigare har salufört bananer som är producerade i gemenskapen. Samtidigt är det nödvändigt att lämna en viss kvantitet tillgänglig för nya aktörer som ämnar starta eller nyligen har startat näringsverksamhet inom denna sektor.

För att inte störa befintliga handelsförbindelser och samtidigt ge möjlighet till en viss utveckling av handelsstrukturerna måste det utfärdas separata importlicenser till varje aktör för var och en av de kategorier som anges ovan, på grundval av den genomsnittliga kvantitet bananer som aktören har avyttrat under de tre senaste år för vilka det finns statistiska uppgifter.

När kommissionen beslutar om kompletterande kriterier som aktörerna bör uppfylla skall den vägledas av principen om att licenser skall utfärdas till fysiska eller juridiska personer som har påtagit sig den affärsmässiga risken att avyttra bananer och av det nödvändiga i att inte störa de normala handelsförbindelserna mellan personer som befinner sig i olika led av handelskedjan.

Medlemsstaterna skall med hjälp av förfaranden och kriterier som beslutas av kommissionen och med beaktande av handelsstrukturerna utföra en beräkning av aktörernas antal och fastställa de avyttrade kvantiteterna, vilka skall ligga till grund för utfärdandet av licenser.

För övervakningen av importen inom ramen för tullkvoten behövs ett system med importlicenser och ställandet av säkerheter.

Kommissionen bör ha möjlighet att vidta de åtgärder som är lämpliga för att hantera allvarliga störningar eller hot om sådana störningar, vilka kan äventyra målen i artikel 39 i fördraget.

Vissa former av stöd skulle förhindra att organisationen av marknaden fungerar som avsett. Därför bör de bestämmelser i fördraget som tillåter en utvärdering av de nationella stöd som medlemsstaterna beviljar och ett förbud för de stöd som inte är förenliga med den gemensamma marknaden gälla för bananer.

För att underlätta tillämpningen av dessa bestämmelser bör det fastställas ett förfarande som omfattar ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom ramen för en förvaltningskommitté.

Den gemensamma organisationen av marknaden för bananer skall dessutom på lämpligt sätt beakta de mål som anges i artiklarna 39 och 110 i fördraget.

När den gemensamma organisationen av marknaden ersätter de olika nationella organisationerna i samband med att denna förordning träder i kraft kan det uppstå en störning på den inre marknaden. Kommissionen bör därför ges möjlighet att från och med den 1 juli 1993 vidta sådana övergångsåtgärder som är nödvändiga för att övervinna svårigheterna med att införa den nya ordningen.

Tillämpningsområdet för rådets förordning (EEG) nr 1319/85 av den 23 maj 1985 om en förstärkt övervakning av tillämpningen av gemenskapens bestämmelser om frukt och grönsaker bör utökas till att omfatta banansektorn för att på så sätt medge kontroller av efterlevnaden av de normer för bananer som fastställts i enlighet med den förordningen.

Bananodlingen har en stor social, ekonomisk, kulturell och miljömässig betydelse i de följande av gemenskapens regioner: De franska utomeuropeiska departementen, Madeira, Azorerna, Algarve, Kreta, Lakonien och Kanarieöarna. Dessa är regioner som kännetecknas av avskildhet, avlägsenhet och strukturell eftersatthet, i vissa fall förvärrad av det ekonomiska beroendet av bananodling.

Efter en provisorisk tillämpningsperiod samt före utgången av det tionde året efter att denna förordning trätt i kraft bör det undersökas hur den fungerar i avsikt att fastställa en ny ordning som skall gälla därefter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007 och förordning (EG) nr 2587/2001.

1. Härmed inrättas en gemensam organisation av marknaden för bananer.

2. Organisationen skall omfatta följande produkter: KN-nummer Varuslag 08030019 Färska bananer utom mjölbananer ex08030090 Torkade bananer utom mjölbananer ex08129590 Tillfälligt konserverade bananer ex08135099 Blandningar innehållande torkade bananer 11063010 Mjöl och pulver av bananer ex20060099 Bananer konserverade med socker ex20071099 Homogeniserade beredningar av bananer ex20079939 ex20079958 ex20079998 Sylt, gelé, marmelad, mos och pasta av bananer ex20089259 ex20089278 ex20089293 ex20089298 Blandingar innehållande bananer beredda eller konserverade på annat sätt ex20089949 ex20089968 ex20089999 Bananer beredda eller konserverade på annat sätt ex20098035 ex20098038 ex20098079 ex20098086 ex20098089 ex20098099 Saft av bananer

3. Regleringsåret skall löpa från och med den 1 januari till och med den 31 december.

Avdelning I Gemensamma kvalitets- och handelsnormer

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007.

1. För bananer avsedda att levereras färska till konsumenten, dock inte mjölbananer, skall det fastställas kvalitetsnormer i vilka det tas hänsyn till de olika sorter som produceras.

2. Det får även fastställas handelsnormer för produkter beredda av bananer.

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007.

1. Produkter för vilka det finns gemensamma normer får, om inte kommissionen beslutar annorlunda i enlighet med förfarandet i artikel 27, endast avyttras i gemenskapen om de uppfyller de normerna.

2. De organ som medlemsstaterna har utsett får utföra kontroller i avsikt att undersöka om produkterna uppfyller kvalitetsnormerna.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007.

Kvalitets- och handelsnormerna, de handelsled i vilka produkterna skall uppfylla normerna samt de åtgärder somskall säkerställa att bestämmelserna i artiklarna 2 och 3, däribland de som avser kontroller, tillämpas på ett enhetligt sätt skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 27.

Avdelning II Producentorganisationer och koncentrationsmekanismer

Artikel6¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007, förordning (EG) nr 2013/2006 och förordning (EG) nr 1257/1999.

1. Under fem år från dagen för erkännandet skall medlemsstaterna till erkända producentorganisationer bevilja stöd som främjar deras bildande och underlättar den administrativa verksamheten.

2. Detta stöd

skall för det första, andra, tredje, fjärde respektive femte året uppgå till 5 %, 5 %, 4 %, 3 % respektive 2 % av värdet av den produktion som saluförs genom producentorganisationen,

får inte överskrida den verkliga kostnaden för bildandet och administrationen av organisationen i fråga,

skall utbetalas genom årliga delbetalningar under högst sju år från dagen för erkännandet.

Värdet på varje års produktion skall beräknas på grundval av

den årliga volym som verkligen saluförs,

det genomsnittliga producentpris som erhålls.

3. Producentorganisationer som bildats av organisationer som redan till stor del uppfyller kraven i denna förordning skall vara berättigade till stöd i enlighet med denna artikel endast under förutsättning att de bildats genom ett samgående som gör det möjligt att på ett effektivare sätt uppnå de mål som avses i artikel 5. I detta fall skall stödet emellertid beviljas endast med hänsyn tagen till kostnaderna för att bilda organisationen (utgifter som uppstått i samband med det förberedande arbetet och utarbetandet av stiftelseurkund och stadgar).

4. Det stöd som avses i denna artikel skall anmälas till kommissionen i en rapport som medlemsstaten skall lämna efter varje räkenskapsår.

Avdelning III Stöd

Avdelning IV Handel med tredje land

Artikel15¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007 och förordning (EG) nr 3290/94.

1. Om inte annat föreskrivs i denna förordning, skall tullsatserna i Gemensamma tulltaxan gälla för de produkter som avses i artikel 1.2.

2. För att förhindra eller motverka de negativa effekter på gemenskapsmarknaden som kan bli följden av import av vissa produkter enligt artikel 1, skall en tilläggstull betalas vid import av en eller flera sådana produkter till den tullsats som fastställs i artikel 10, om de villkor som anges i artikel 5 i det jordbruksavtal som slöts i enlighet med artikel 228 i fördraget inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan har uppfyllts, med undantag för det fall att det är osannolikt att importen kommer att störa gemenskapsmarknaden, eller om effekterna skulle bli oproportionerliga i förhållande till målet.

3. De utlösande priserna, som utgör den övre gränsen för när en tilläggsimporttull får tas ut, skall vara de utlösande priser som gemenskapen anmäler till WTO.

De utlösande kvantiteter som måste överskridas för att en tilläggsimporttull skall tas ut skall bestämmas på grundval av bl. a. importen till gemenskapen under de tre år som föregår det år då de negativa effekter som avses i punkt 2 uppstår eller sannolikt kommer att uppstå.

4. De importpriser som skall beaktas vid uttag av en tilläggsimporttull skall bestämmas på grundval av cif-importpriserna för det aktuella partiet.

Cif-importpriser skall för detta ändamål kontrolleras mot de representativa priserna för produkten på världsmarknaden eller på gemenskapens importmarknad för den produkten.

5. Kommissionen skall anta tillämpningsföreskrifter till denna artikel i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 27. I sådana tillämpningsföreskrifter skall bl. a. anges

a) de produkter för vilka tilläggsimporttullar får tas ut enligt artikel 5 i jordbruksavtalet,

b) de övriga kriterier som krävs för tillämpningen av punkt 1 i enlighet med artikel 5 i jordbruksavtalet.

Artikel15a¶

Införd genom förordning (EG) nr 1234/2007, förordning (EG) nr 1637/98 och förordning (EG) nr 3290/94.

Artiklarna 15a-20 i denna avdelning skall endast gälla för färska produkter enligt KN-nummer ur 0803, utom mjölbanan.

I denna avdelning avses med

a) traditionell import från AVS-stater: de kvantiteter bananer som enligt bilagan exporteras av respektive AVS-stat som traditionellt har exporterat bananer till gemenskapen; sådana bananer kallas nedan traditionella AVS-bananer,

b) icke-traditionell import från AVS-stater: de kvantiteter bananer som exporteras av AVS-stater utöver den kvantitet som anges i 1; sådana bananer kallas nedan icke-traditionella bananer,

c) import från andra tredje länder än AVS-stater: de kvantiteter som exporteras av andra tredje länder; sådana bananer kallas nedan tredjelandsbananer,

d) gemenskapsbananer: de bananer som är producerade inom gemenskapen,

e) saluföra och saluföring: utsläppande på marknaden, men inte inbegripet att ställa produkten till slutkonsumentens förfogande.

Artikel16¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007, förordning (EG) nr 2013/2006, förordning (EG) nr 216/2001 och förordning (EG) nr 2587/2001.

1. Denna artikel och artiklarna 17–20 skall tillämpas på import av färska produkter med KN-nummer 08030019 fram till dess att en gemensam tullsats för dessa produkter, vilken upprättats enligt förfarandet i artikel XXVIII i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), träder i kraft senast den 1 januari 2006.

2. Fram till dess att den sats som avses i punkt 1 träder i kraft skall import av de färska produkter som avses i punkt 1 ske inom ramen för de tullkvoter som öppnats genom artikel 18.

Artikel17¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007, förordning (EG) nr 2013/2006 och förordning (EG) nr 216/2001.

I den mån det är nödvändigt skall det vid import av bananer till gemenskapen uppvisas en importlicens, vilken skall utfärdas av medlemsstaterna till den som begär detta, oavsett var denne är etablerad i gemenskapen, dock med förbehåll för de särskilda tillämpningsföreskrifterna till artiklarna 18 och 19.

Importlicensen skall gälla i hela gemenskapen. Om det inte beviljas undantag i enlighet med förfarandet i artikel 27 får licenserna utfärdas först när det ställts en säkerhet som garanterar att åtagandet att importera enligt villkoren i denna förordning under licensens giltighetstid fullföljs. Om transaktionen inte sker under denna tid eller endast delvis fullföljs skall säkerheten vara helt eller delvis förverkad, förutom vid force majeure.

Artikel18¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007, förordning (EG) nr 2013/2006, förordning (EG) nr 216/2001 och förordning (EG) nr 2587/2001.

1. Från och med den 1 januari varje år skall följande tullkvoter öppnas:

a) En tullkvot på 2200000 ton nettovikt, kallad 'kvot A'.

b) En tilläggstullkvot på 453000 ton nettovikt, kallad 'kvot B'.

c) En autonom tullkvot på 750000 ton nettovikt, kallad 'kvot C'.

Kvoterna A och B skall öppnas för import av produkter med ursprung i alla tredje länder.

Kvot C skall öppnas för import av produkter med ursprung i AVS-länder.

Kommissionen bemyndigas att, på grundval av ett avtal med de avtalsparter i Världshandelsorganisationen (WTO) som har ett väsentligt intresse av bananleverans, fördela kvoterna A och B mellan leverantörsländerna.

2. Import inom ramen för kvoterna A och B av bananer från tredje länder som inte är AVS-länder skall beläggas med en tull på 75 euro per ton. Import av produkter med ursprung i AVS-länderna skall omfattas av nolltull.

3. Import inom ramen för kvot C skall omfattas av nolltull.

4. En förmånstull på 300 euro per ton skall tillämpas för import med ursprung i AVS-länderna.

5. De tullbelopp som fastställs i denna artikel skall räknas om till nationell valuta med hjälp av den kurs som enligt Gemensamma tulltaxan tillämpas för produkterna i fråga.

6. Om efterfrågan i gemenskapen ökar får kvot B ökas på grundval av en försörjningsbalans, konsumtionen, import och export.

Både när balansen skall antas och när tullkvoten skall ökas skall förfarandet i artikel 27 tillämpas.

7. Om försörjningen av gemenskapmarknaden påverkas av exceptionella omständigheter som rör produktions- eller importvillkoren skall kommissionen besluta om nödvändiga särskilda åtgärder i enlighet med förfarandet i artikel 27.

I sådant fall får kvoten B anpassas på grundval av den balans som avses i punkt 6. De särskilda åtgärderna får utgöra ett undantag från de föreskrifter som fastställts i enlighet med artikel 19.1. All diskriminering mellan olika tredje länder skall undvikas.

8. De bananer som återexporteras utanför gemenskapen skall inte påföras motsvarande tullkvoter.

Artikel19¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007, förordning (EG) nr 2013/2006 och förordning (EG) nr 216/2001.

1. Tullkvoterna får förvaltas med tillämpning av den metod som grundar sig på att hänsyn tas till traditionella handelsmönster (enligt metoden ”nya/traditionella aktörer”) eller på andra metoder.

2. Oavsett vilken metod som valts skall denna ta hänsyn till behovet av att bibehålla balansen i försörjningen av gemenskapens marknad.

Artikel20¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007, förordning (EG) nr 2013/2006 och förordning (EG) nr 216/2001.

Kommissionen skall fastställa tillämpningsföreskrifter för denna avdelning enligt förfarandet i artikel 27. Dessa föreskrifter skall omfatta följande:

a) Förvaltningsföreskrifter för de tullkvoter som avses i artikel 18.

b) Bestämmelser om garantier rörande produktens art och ursprung.

c) De åtgärder som krävs för att iaktta de skyldigheter som följer av de avtal som gemenskapen slutit i enlighet med artikel 300 i fördraget.

Avdelning V Allmänna bestämmelser

Artikel21¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007 och förordning (EG) nr 2013/2006.

1. Om inte annat föreskrivs i denna förordning skall det vid import av de produkter som avses i artikel 1 vara förbjudet att

ta ut avgifter med samma verkan som tull,

tillämpa kvantitativa begränsningar eller åtgärder med samma verkan.

2. Den tullkvot som anges i protokollet om tullkvoten för import av bananer vilket finns som bilaga till den tillämpningskonventionen om associering av utomeuropeiska länder och territorier som föreskrivs i artikel 136 i fördraget skall upphöra att gälla.

Artikel22¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007 och förordning (EG) nr 3290/94.

De allmänna bestämmelserna om tolkningen av den kombinerade nomenklaturen och dess särskilda tillämpningsföreskrifter skall gälla tullklassificeringen av produkter som omfattas av denna förordning. Den tullnomenklatur som följer av tillämpningen av denna förordning skall införlivas i Gemensamma tulltaxan.

Artikel23¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007 och förordning (EG) nr 3290/94.

1. Om gemenskapsmarknaden för en eller flera av de produkter som anges i artikel 1 på grund av import eller export påverkas eller hotas av allvarliga störningar som sannolikt kommer att äventyra uppnåendet av de mål som anges i artikel 39 i fördraget, får lämpliga åtgärder vidtas i samband med handeln med tredje land till dess att sådan störning eller sådant hot om störning har upphört.

Rådet skall på kommissionens förslag och i enlighet med det röstningsförfarande som föreskrivs i artikel 43.2 i fördraget anta allmänna tillämpningsföreskrifter till denna punkt och skall bestämma i vilka fall och inom vilka gränser medlemsstater får vidta skyddsåtgärder.

2. Om den situation som avses i punkt 1 uppstår, skall kommissionen på begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ, besluta om de nödvändiga åtgärderna. Medlemsstaterna skall underrättas om sådana åtgärder, vilka skall träda i kraft omedelbart. Om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat, skall den fatta beslut därom inom tre arbetsdagar från och med mottagandet av begäran.

3. En medlemsstat får inom tre arbetsdagar från och med underrättelsen hänskjuta kommissionens beslut om sådana åtgärder till rådet. Rådet skall sammanträda utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva beslutet ifråga.

4. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall antas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 27.

5. Denna artikel skall tillämpas med beaktande av de skyldigheter som följer av internationella avtal som slutits i enlighet med artikel 228.2 i fördraget.

Artikel24¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007.

Om inte annat föreskrivs i den här förordningen skall artiklarna 92-94 i fördraget gälla för produktionen av och handeln med de produkter som avses i artikel 1.

Artikel25¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007, förordning (EG) nr 2013/2006 och förordning (EG) nr 2587/2001.

1. De åtgärder som fastställs i artiklarna 12 och 13 skall utgöra en intervention i syfte att stabilisera jordbruksmarknaden enligt artikel 1.2 b i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken.

2. Utgifter i samband med det stöd som medlemsstaterna beviljar i enlighet med artikel 6 skall anses vara en intervention i syfte att stabilisera jordbruksmarknaden enligt artikel 1.2 b i förordning (EG) nr 1258/1999.

Dessa utgifter skall vara stödberättigande om det rör sig om producentorganisationer som bildas till och med den 31 december 2006.

Gemenskapen skall bidra till dessa utgifter med 75 % av de stödberättigande offentliga utgifterna.

3. De åtgärder som fastställs i artikel 10 skall delvis finansieras av utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket.

4. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel, framför allt preciseringen av vilka villkor som skall vara uppfyllda innan ekonomiskt stöd från gemenskapen får betalas ut, skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 27.

Artikel27¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007, förordning (EG) nr 2587/2001 och förordning (EG) nr 2013/2006.

1. Kommissionen skall bistås av den förvaltningskommitté för färsk frukt och färska grönsaker som avses i artikel 46.1 i förordning (EG) nr 2200/96.

Hänvisningar till förvaltningskommittén för bananer skall tolkas som hänvisningar till den kommitté som avses i punkt 1.

2. När det hänvisas till denna artikel skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel28¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007.

Kommittén får behandla alla övriga frågor som den får sig förelagda av sin ordförande, antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

Artikel29¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007 och förordning (EG) nr 2013/2006.

Medlemsstaterna skall förse kommissionen med de upplysningar som den behöver för att tillämpa denna förordning.

Artikel29a¶

Införd genom förordning (EG) nr 1234/2007 och förordning (EG) nr 2013/2006.

Närmare tillämpningsföreskrifter till denna förordning skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 27.2.

Artikel32¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007, förordning (EG) nr 2013/2006 och förordning (EG) nr 1637/98.

1. Senast den 31 december 2004 skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, där så är lämpligt åtföljd av förslag om hur denna förordning fungerar och om möjliga alternativ, särskilt i fråga om importordningen.

2. I rapporten skall särskilt försäljningstendenserna i fråga om gemenskapsbananer, AVS-bananer och bananer från tredje stat analyseras, och det skall göras en bedömning av hur importordningen har fungerat. I samband med detta skall särskild uppmärksamhet ägnas åt i vilken utsträckning de mest sårbara AVS-leverantörerna har kunnat behålla sin ställning på gemenskapsmarknaden.

Artikel33¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007.

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993.

BILAGA

Import med ursprung i följande leverantörsstater, upp till 857700 ton (nettovikt) per år:

Elfenbenskusten

Kamerun

Suriname

Somalia

Jamaica

S:t Lucia

S:t Vincent och Grenadinerna

Dominica

Belize

Kap Verde

Grenade

Madagaskar

1 EGT nr C 232, 10.9.1992, s. 3.

2 EGT nr C 21, 25.1.1993.

3 EGT nr C 19, 25.1.1993, s. 99.

4 EGT nr L 137, 27.5.1985, s. 39.

5 EGT nr L 356, 24.12.1991, s. 1.

6 EGT nr L 173, 27.6.1992, s. 1.

7 EGT nr L 173, 27.6.1992, s. 13.

8 EGT nr L 185, 15.7.1988, s. 9.

9 EGT nr L 374, 31.12.1988, s. 1.

10 EGT L 160, 26.6.1999, s. 103.

11 EGT nr L 47, 25.2.1993, s. 1.