Ändring av förordning (EEG) nr 536/93 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 470/94 av den 2 mars 1994 om ändring av förordning (EEG) nr 536/93 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 059 , 03/03/1994 s. 0005 - 0006 Finsk specialutgåva Område 3 Volym 56 s. 0077 Svensk specialutgåva Område 3 Volym 56 s. 0077

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 470/94 av den 2 mars 1994 om ändring av förordning (EEG) nr 536/93 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter(1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1560/93(2), särskilt artikel 11 i denna, och

med beaktande av följande:

I kommissionens förordning (EEG) nr 536/93(3), ändrad genom förordning (EEG) nr 1756/93(4), fastställs tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften, och i artikel 2 i den förordningen fastställs bland annat en representativ fetthalt i mjölk som hör samman med den individuella referens-kvantiteten.

Vid tillämpning av artikel 4.2 i förordning (EEG) nr 3950/92, enligt vilken referenskvantiteter för direktförsäljning kan överföras till leveranser efter en vederbörligt motiverad ansökan, skiljs det i artikel 2.1 a och b i förordning (EEG) nr 536/93 mellan en ökning och ett införande av referens-kvantiteten för leveranser. Särskilt förblir den representativa fetthalten i mjölk oförändrad om referenskvantiteten för leveranser ökas till följd av en överföring från referenskvantiteten för direktförsäljning. Skillnaden mellan ökningen av referenskvantiteten och införandet av denna kvantitet är fastställt till fördel för producenterna för att bättre kunna ta hänsyn till deras individuella situation. De ansökningar som medlemsstaterna redan har tagit emot visar att vissa producenter hoppas att kunna dra fördel av orda-lydelsen i bestämmelserna på ett sådan sätt att ordningen miss-brukas. På grund av detta bör det vid tillämpningen av dessa bestämmelser hänvisas till producenternas faktiska situation.

I enlighet med artikel 4.2 i förordning (EEG) nr 3950/92 kan medlemsstaterna avvisa ansökningar som inte är välgrundade, men för att producenterna otvetydigt skall förhindras att dra oberättigad fördel av bestämmelserna, samt för att avlasta de nationella myndigheter som skall undersöka om ansökningarna är berättigade, bör en enhetlig standardregel för fetthalten tillämpas när en referenskvantitet ökas eller införs efter en överföring. Med hänsyn till de berörda producenternas intressen bör dock producenter som forsatt upprätthåller verksamheten med direktförsäljning även i fortsättningen kunna dra fördel av de nuvarande bestämmelserna.

På grund av samma skäl har det visat sig att det även är nödvändigt att ändra reglerna om den representativa fetthalten i mjölk för nyetablerade producenter.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Artikel 2.1 andra stycket i förordning (EEG) nr 536/93 skall ersättas med följande:

"Om den individuella referenskvantiteten ändras gäller följande bestämmelser:

a) Om ytterligare referenskvantiteter fördelas från den nationella reserven skall mjölkens representativa fetthalt inte ändras.

b) Om referenskvantiteten för leveranser ökas eller införs i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EEG) nr 3950/92, skall den representativa fetthalt som hör samman med den referenskvantitet som är omräknad till leveranser vara 3,8 %.

Den representativa fetthalten för referenskvantiteten för leveranser skall dock inte ändras om producenten framlägger en för den behöriga myndigheten tillfredsställande motivering för detta.

c) Vid tillämpning av artiklarna 6 och 7 samt artikel 8 tredje, fjärde och femte strecksatserna i förordning (EEG) nr 3950/92 skall den representativa fetthalten överföras tillsammans med den referenskvantitet som den hör samman med.

d) I de fall som avses i b första stycket och i c skall den därav följande representativa fetthalten vara lika med genomsnittet av de ursprungliga och de överförda eller omräknade representativa fett-halterna, viktat med de ursprungliga och överförda eller omräknade referenskvantiteterna.

e) När det gäller producenter vars hela referens-kvantitet härrör från den nationella reserven och som påbörjat produktionen efter den 1 april 1992, skall den representativa fetthalten i mjölk vara den genomsnittliga fetthalten i den mjölk som levererats under de första tolv produktionsmånaderna. Om den representativa halten överstiger den genom-snittliga nationella fetthalten i mjölk som samlas in i medlemsstaten under den aktuella tolvmånaders referensperioden i vilken de har börjat sin verksamhet

- får de berörda producenterna inte dra fördel av den negativa skillnad som avses i punkt 2 andra strecksatsen såvida de inte framlägger bevis för motsatsen,

- skall, vid tillämpning av artiklarna 6 och 7 samt artikel 8 fjärde och femte strecksatserna i förordning (EEG) nr 3950/92, den representativa fetthalten i mjölk som hör samman med den överförda referenskvantiteten minskas till samma storlek som ovannämnda nationella genomsnittliga innehåll."

Artikel2¶

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 april 1994. På begäran av producenten skall den dock tillämpas från och med den 1 april 1993.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 mars 1994.

På kommissionens vägnar

René STEICHEN

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 405, 31.12.1992, s. 1.

(2) EGT nr L 154, 25.6.1993, s. 30.

(3) EGT nr L 57, 10.3.1993, s. 12.

(4) EGT nr L 161, 2.7.1993, s. 48.