Införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kiselkarbid med ursprung i Kina, Polen, Ryssland och Ukraina

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 821/94 av den 12 april 1994 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kiselkarbid med ursprung i Kina, Polen, Ryssland och Ukraina Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 094 , 13/04/1994 s. 0021 - 0029 Finsk specialutgåva Område 11 Volym 29 s. 0298 Svensk specialutgåva Område 11 Volym 29 s. 0298

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 821/94 av den 12 april 1994 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kiselkarbid med ursprung i Kina, Polen, Ryssland och Ukraina

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpnings- eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen(1), särskilt artiklarna 12, 14 och 15 i denna,

med beaktande av det förslag som inlämnats av kommissionen efter samråd med den rådgivande kommittén, och

med beaktande av följande.

A. FÖRFARANDE

(1) I oktober 1986 godtog kommissionen genom beslut 86/497/EEG(2) de prisåtaganden som erbjöds av exportörer i Norge, Kina, Polen och f.d. Sovjetunionen, i förening med antidumpningsförfarandet för import av kiselkarbid. Åtgärderna beträffande Norge upphävdes tills vidare genom rådets förordning (EG) nr 5/94(3) som trädde i kraft den 1 januari 1994.

(2) Efter ett tillkännagivande som offentliggjordes i april 1991(4) om att pågående åtgärder inom kort skulle upphöra mottog kommissionen en begäran om en förnyad undersökning från Europeiska kemiindustrirådet (CEFIC), som företräder de producenter som uppgavs stå för huvuddelen av gemenskapens totala kiselkarbidproduktion.

I ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(5) aviserade kommissionen därpå en översyn av de gällande antidumpningsbestämmelserna.

(3) Kommissionen underrättade de exportörer och importörer som man visste var berörda, representanterna för exportländerna och de klagande gemenskapsproducenterna och gav de direkt berörda parterna tillfälle att skriftligen framföra sina åsikter och att begära att bli hörda.

(4) Samtliga klagande gemenskapsproducenter besvarade enkäten och framförde sina åsikter skriftligen. CEFIC begärde att bli hört, vilket kommissionen beviljade.

(5) Den polska exportören, Intervis Co. Ltd, Warszawa, besvarade enkäten och framförde sina åsikter skriftligen. De norska exportörerna på listan i punkt 7 besvarade enkäten endast i anknytning till den export som omfattades av pågående åtgärder. Tre kinesiska sammanslutningar, China Minerals Import and Export Corporation, China Abrasives Export Corporation och China Metallurgical Import and Export Corporation, Jiangu branch, vilka står för en mindre del av den totala importen av kiselkarbid med ursprung i Kina, besvarade enkäten. Enkäter skickades till tre exportorganisationer i f.d. Sovjetunionen, men de besvarade dem inte.

Den ursprungliga undersökningen omfattade hela f.d. Sovjetunionen. Då den information som kommissionen har antyder att ifrågavarande kiselkarbid endast har sitt ursprung i Ryska federationen (nedan kallad Ryssland) och Ukraina, begränsas den förnyade undersökningen till import av kiselkarbid med ursprung i dessa två länder i f.d. Sovjetunionen.

(6) Fyra importörer besvarade enkäten.

(7) Kommissionen inhämtade och granskade all information den ansåg nödvändig för att göra en bedömning och företog undersökningar på plats hos följande företag:

- Gemenskapsproducenter som inkommit med klagomål:

- Pechiney Electrometallurgie (Frankrike).

- Elektroschmelzwerk Kempten GmbH (Tyskland).

- Samatec, Società Abrasivi e Materiali Ceramic SA (Italien).

- Navarro SA (Spanien).

- Producenter/exportörer:

- Arendal Smelteverk A.S. (Norge).

- Norton A.S. (Norge).

- Orkla-Exolon A.S. (Norge).

- Importörer:

- Frank and Schulte GmbH (Tyskland).

- Ferrocarbon GmbH (Tyskland).

- Referensland:

- Exolon ESK Company, Tonawanda, USA.

- Norton Company, Worchester, USA.

(8) Dumpningsundersökningen omfattade perioden 1 juli 1990-30 juni 1991 (undersökningsperioden).

(9) På grund av undersökningens komplicerade natur och omfånget av de uppgifter som insamlades kunde undersökningen inte avslutas inom den normala tiden på ett år såsom då föreskrevs i artikel 7.9 a i förordning (EEG) nr 2423/88 (nedan kallad grundförordningen).

B. UNDERSÖKT VARA OCH LIKADAN VARA

(10) Den vara som omfattas av klagomålet och för vilken den förnyade undersökningen inleddes är kiselkarbid, som omfattas av KN-kod 2849 20 00. Den är identisk med den vara som var föremål för den tidigare undersökningen och för vilken prisåtagandet godtogs.

(11) Produktionsprocessen för kiselkarbid är sådan att varan automatiskt omfattar en rad olika kvaliteter. Dessa kvaliteter kan uppdelas i två huvudtyper, kristallisk och metallurgisk. Den kristalliska typen används vanligen, beroende på kvaliteten, för framställning av slipverktyg, slipstenar, höggradigt eldfasta produkter, keramiska produkter, konstmaterial m.m., medan den metallurgiska typen vanligen används som kiselbärare vid gjutning och arbeten med masugn.

Att kiselkarbid har olika kvaliteter innebär inte några väsentliga skillnader i varans grundläggande fysiska egenskaper, även om det finns skillnader i samband med användningen.

Då båda huvudtyperna framställs ur samma produktionsprocess - den ena kan inte framställas utan den andra - och då den metallurgiska typen tekniskt sett kan ersättas av den kristalliska typen, bör båda typerna kiselkarbid och deras olika kvaliteter betraktas som en och samma vara med avseende på detta förfarande.

(12) Undersökningen visade att den av gemenskapsproducenterna producerade och på gemenskapsmarknaden saluförda varan till sin natur är identisk med den kiselkarbid som importeras från de fem länderna. Den bör därför anses vara en likadan vara med hänsyn till innebörden av artikel 2.12 i grundförordningen.

C. GEMENSKAPSINDUSTRI

(13) De klagande producenterna står fortfarande för mer än 90% av gemenskapens produktion av kiselkarbid. Det fastslogs därför att dessa producenter står för en större del av gemenskapens totala produktion av denna vara.

Hänsyn togs till att några gemenskapsproducenter importerade små kvantiteter kiselkarbid från de länder som undersöktes. Eftersom denna import var provinköp för att analysera de varor som framställdes av konkurrenterna och under alla omständigheter utgjorde försumbara kvantiteter, förefaller det inte finnas några skäl till att utesluta dessa gemenskapsproducenter från gemenskapsindustrin, i enlighet med artikel 4.5 i grundförordningen. Dessa importerande gemenskapsproducenter deltog heller inte i, drog nytta av eller skyddades mot dumpningsimporten från dessa länder.

D. DEN NUVARANDE SITUATIONEN PÅ GEMENSKAPSMARKNADEN

(14) För att avgöra om inställandet av gällande åtgärder på nytt skulle leda till dumpning och skada eller risk för skada, var det först nödvändigt att undersöka den nuvarande ekonomiska situationen för gemenskapsindustrin.

a) Produktion, kapacitetsutnyttjande och lager

(15) Gemenskapsindustrins produktion av kiselkarbid hade en kort uppgång mellan 1988 och 1989 från 101 500 ton till 107 500 ton, men den sjönk sedan gradvis till 101 700 ton 1990 och till 95 000 ton under undersökningsperioden. Detta utgjorde en minskning på 6,4% i jämförelse med 1988, 11,6% i jämförelse med 1989 och 6,5 % i jämförelse med 1990.

Eftersom gemenskapsindustrins produktionskapacitet låg stilla på 129 000 ton, ökade utnyttjandegraden, som 1988 låg på 79 %, till 83 % 1989, för att minska till 74 % under undersökningsperioden.

Under den här perioden växte gemenskapsindustrins lager gradvis från 17 000 ton till 20 500 ton, d.v.s. med 20,6 %.

b) Försäljning

(16) Mellan 1988 och slutet av undersökningsperioden minskade gradvis mängden kiselkarbid som gemenskapsindustrin saluförde på gemenskapsmarknaden med 15 % från 93 419 ton till 79 385 ton.

c) Lönsamhet

(17) Det befanns att gemenskapsindustrin i sin helhet efter 1988 hade vidkänts en avsevärd lönsamhetsförsämring. Under 1990 var industrin i genomsnitt förlustbringande, även om några gemenskapsproducenter fortfarande gick med vinst, medan samtliga gemenskapsproducenter gick med förlust under undersökningsperioden.

d) Sysselsättning

(18) Arbetsstyrkan hos de klagande producenterna har gradvis minskat, och i Italien stängdes en anläggning under undersökningsperioden.

e) Gemenskapskonsumtion

(19) Mellan 1988 och undersökningsperioden ökade den beräknade totalkonsumtionen av varan i gemenskapen från 152 977 ton till 185 400 ton, d.v.s. en ökning med 21% sedan 1988.

f) Gemenskapsindustrins marknadsandel

(20) Gemenskapsindustrins andel av gemenskapsmarknaden återhämtade sig som resultat av de 1986 införda antidumpningsåtgärderna från 52,5% 1984 till 61,1% 1988. Efter 1988 minskade denna marknadsandel emellertid till 42,8% i slutet av undersökningsperioden.

g) Slutsats

(21) Det konstaterades följaktligen att gemenskapsindustrin, trots gällande prisåtaganden, fortsätter att visa tydliga tecken på ekonomiska svårigheter. Denna situation har konsekvent försämrats sedan 1988, vilket å ena sidan framgår av produktionsminskningen, kapacitetsutnyttjandet och försäljningen och å den andra av växande lager, förlorade arbetstillfällen, finansiella förluster och en minskad marknadsandel, trots den ökade gemenskapskonsumtionen.

E. BERÖRDA EXPORTÖRERS UPPTRÄDANDE

(22) Det var också nödvändigt att undersöka berörda exportörers uppträdande.

a) Volym och marknadsandel för importen från berörda exportländer

(23) Importvolymen från Norge ökade mellan 1998 och 1989 från 42 035 ton till 49 185 ton men minskade därefter till 45 288 ton under undersökningsperioden. Marknadsandelen för importen från Norge ökade något mellan 1988 och 1989 från 27,5 % till 28,8 % men minskade under 1990 till 25,7 % och under undersökningsperioden till 24,4%.

Importen från Kina ökade mellan 1988 och undersökningsperioden från 1 758 ton till 28 295 ton. Importen från Polen steg för samma period från 1 276 ton till 3 497 ton och från Ryssland och Ukraina från 5 078 ton till 12 921 ton. Detta motsvarar en ökning av marknadsandelen för samma period från 1,1 % till 15,3 % för Kina, från 0,8 % till 1,9 % för Polen och från 3,3 % till 7 % för Ryssland och Ukraina. Den totala importvolymen från Kina, Polen, Ryssland och Ukraina har således under perioden ökat med mer än fyra och en halv gånger. Den sammanslagna marknadsandelen för de fyra länderna ökade mellan 1988 och undersökningsperioden från 5,2% till 24,2 %.

Importvolymen från Kina, Norge, Polen, Ryssland och Ukraina har sammanlagt ökat från 50 147 ton 1988 till 90 001 ton under undersökningsperioden, vilket motsvarar en ökning av marknadsandelen från 32,7 % till 48,6 %.

b) Priser

(24) En undersökning gjordes om exportproducenterna bjöd under gemenskapsproducenternas priser under undersökningsperioden. En prisjämförelse gjordes på grundval både av gemenskapsindustrins och exportörernas försäljning till oberoende avnämare i samma avsättningsled på gemenskapens viktigaste marknader. För att säkra en rättvis jämförelse jämfördes priser på varor av samma kvalitet.

Jämförelsen visade på betydande underbud från exportörerna i samtliga inblandade länder utom Norge. De norska priserna låg ungefär lika med gemenskapsindustrins.

De polska exportörerna befanns bjuda under gemenskapsproducenternas priser med marginaler på upp till 29%. Exporten från Ryssland och Ukraina låg under gemenskapsproducenternas priser med marginaler från 23% till 49% och exporten från Kina med marginaler från 50% till 71%.

c) Prisåtaganden

(25) Denna prisundersökning visade också att exportvarorna från Kina, Ryssland och Ukraina konsekvent såldes i strid med de åtaganden som hade avtalats i det tidigare förfarandet med kommissionen. De polska exportörerna höll visserligen lägre priser, men de stod inte i strid med deras prisåtagande. Även de norska exportörerna höll sina prisåtaganden.

d) Slutsats

(26) Det ökade marknadsintrånget genom importen från Kina, Polen, Ryssland och Ukraina i kombination med de etablerade prisunderbuden av dessa länder samt den uteblivna efterlevnaden av prisåtagandena av samtliga utom Norge och Polen, ledde till slutsatsen att det var nödvändigt att undersöka om sådan dumpning förekom som bidrog till gemenskapsindustrins försämrade läge och om inställda skyddsåtgärder skulle medföra förnyad dumpning och skada.

F. FÖRNYAD DUMPNING

I. Referensland

(27) De länder som under undersökningsperioden omfattades av detta förfarande var, med undantag för Norge, länder utan marknadsekonomi. Normalvärdet för dessa länder måste därför baseras på uppgifter från ett land med marknadsekonomi (enligt artikel 2.5 i grundförordningen). Berörda parter föreslog för detta ändamål flera länder, inklusive Norge, som referensland. Eftersom de norska exportörerna inte lämnade upplysningar om inhemska priser, produktionskostnader eller exportpriser för alla varutyper, kunde Norge inte komma i fråga.

Det fastslogs att marknaden i Amerikas förenta stater (nedan kallad USA-marknaden) i det här avseendet skulle vara ett lämpligt och icke orimligt val med tanke på de lätt åtkomliga råvarorna, tillgången på energi till konkurrensmässiga priser, marknadens öppna och konkurrensinriktade natur och det faktum att den med hänsyn till kiselkarbidvolymen och kvalitetsurvalet anses representativ i jämförelse med exporten från länder utan marknadsekonomi.

Den i USA framställda varan har dessutom i grunden samma fysiska och kemiska egenskaper som den som framställs i samtliga berörda länder utan marknadsekonomi och kan därför anses vara en likadan vara.

II. Normalvärde

a) Länder utan marknadsekonomi

(28) Normalvärdet bestämdes på grundval av priserna i den vanliga handeln, där kiselkarbiden faktiskt såldes för konsumtion på USA-marknaden. Samtliga försäljningstransaktioner skedde till oberoende avnämare och inbegrep kvantiteter som ansågs representativa.

Hänsyn togs till att de företag som undersöktes på referensmarknaden var direkt eller indirekt beroende av vissa kiselkarbidproducenter i gemenskapen eller i Norge. Det undersöktes om deras beroende påverkade bestämningen av normalvärdet. Eftersom normalvärdet bestämdes på grundval av försäljningspriserna till oberoende kunder på USA-marknaden och dessa priser var utsatta för normal konkurrens, fastslogs att beroendet inte påverkade det på detta sätt fastställda normalvärdet.

b) Norge

(29) Inget normalvärde baserat på priser eller kostnader i Norge kunde fastställas, då de norska producenterna inte samarbetade i full utsträckning. Med hänsyn till likheten i produktionsprocesserna, råvarukostnaderna, energikostnaderna i synnerhet och andra ekonomiska omständigheter mellan Norge och USA för denna vara, och det faktum att producenterna i båda länderna är verksamma på en konkurrensmarknad, fastslogs det att priserna för den här varan i USA utgjorde de bästa tillgängliga upplysningarna som grundval för priserna i Norge.

Normalvärdet för samtliga kvaliteter fastställdes därför enligt artikel 2.3 a i grundförordningen på grundval av det vägda genomsnittet för försäljningspriserna i USA. Uppgifterna om produktionskostnaderna för kiselkarbid i USA - höjda med en skälig marginal för vinst (beskrivet i punkt 49) - bekräftade det skäliga i att använda försäljningspriserna i USA på USA-marknaden.

För de kvaliteter som omfattas av de åtaganden som har godtagits från berörda norska exportörer fastställdes separata normalvärden på grundval av det vägda genomsnittet för försäljningspriserna på USA-marknaden för motsvarande kvaliteter.

III. Exportpriser

a) Polen

(30) Exporten från den polska exportproducenten gick direkt till oberoende importörer i gemenskapen. Exportpriserna fastställdes därför på grundval av de priser som faktiskt betalades eller skulle betalas för sålda varor.

b) Kina

(31) Exportvolymen från de samarbetande kinesiska exportsammanslutningarna uppgick under undersökningsperioden till 22 % av den totala kiselkarbidimporten till gemenskapen från Kina. Det övervägdes om individuella företagsuppgörelser skulle träffas för de tre i punkt 5 nämnda kinesiska exportsammmanslutningarna. Eftersom de alla är statsägda sammanslutningar, träffades inga individuella uppgörelser i överensstämmelse med rådande praxis inom institutionerna, särskilt som staten när som helst kan ingripa i deras ekonomiska transaktioner. Satsen 22 % bedömdes också vara för liten för att vara representativ för den totala kinesiska kiselkarbidexporten. Priserna för den kinesiska exportförsäljningen grundades därför på tillgängliga uppgifter i överensstämmelse med artikel 7.7 b i grundförordningen. Följaktligen användes siffrorna från Eurostat, från vilka samtliga omkostnader som tillkommit mellan den kinesiska lastningshamnen och cif gemenskapsgränsen drogs av.

c) Norge

(32) Eftersom de norska producenterna lämnade upplysningar endast för delar av sin export, fastställdes på grundval av Eurostat-siffrorna ett genomsnittsexportpris för kiselkarbid från Norge oavsett kvalitet.

d) Ryssland och Ukraina

(33) Exportörerna i Ryssland och Ukraina medverkade inte i undersökningen. Exportpriserna måste därför grundas på tillgängliga uppgifter. Exportpriserna för Ryssland och Ukraina fastställdes i detta avseende på grundval av inköpspriserna hos en oberoende importör som bedömdes lämplig, då vederbörande under undersökningsperioden stod för mer än 50 % av den totala importen av kiselkarbid med ursprung i berörda länder. Dessa inköpspriser var fritt destinationsorten. Tillkomna frakt- och försäkringskostnader drogs av, för att fastställa ett pris från landgränsen. Det var inte möjligt att utifrån de uppgifter som denna importör lämnade göra någon åtskillnad mellan den kiselkarbid som hade sitt ursprung i Ryssland och den som kom från Ukraina.

IV. Jämförelse

(34) För samtliga länder, med undantag för Kina och Norge, jämfördes normalvärdet med exportpriset på jämförbara kvaliteter, i varje enskilt fall och från fabrik. För länder utan marknadsekonomi användes priset från fabrik som pris från landgränsen i överensstämmelse med normal praxis för dessa länder. Det krävdes inte och ansågs inte nödvändigt med justeringar för olika avsättningsled (artikel 2.9 a i grundförordningen), då undersökningen visade att det inte fanns några olika prismönster på referensmarknaden för de olika kiselkarbidkunderna.

För varor med ursprung i Ryssland och Ukraina gjordes en justering av normalvärdet på grundval av detaljerade upplysningar från den i punkt 33 nämnde importören, för att beakta de olika fysiska egenskaperna, i överensstämmelse med artikel 2.9 a i grundförordningen.

(35) Genomsnittspriset för alla norska exporttransaktioner med kiselkarbid, grundat på Eurostat-talen, jämfördes från fabrik med det normalvärde som fastställts för kiselkarbid på grundval av genomsnittspriset för samtliga transaktioner på USA-marknaden, med alla kvaliteter sammantagna.

Exportpriserna för vissa av de kvaliteter som angetts i de norska producenternas åtaganden jämfördes också med försäljningspriserna på USA-marknaden för jämförbara kvaliteter. Dessa resultat bekräftade resultaten från jämförelsen med samtliga norska exporttransaktioner.

(36) Vad beträffar Kina yrkade de tre exportörer som besvarade kommissionens enkät på flera justeringar för skillnader i fysiska egenskaper och för vissa försäljningsomkostnader. Eftersom dessa exportörer, i enlighet med vad som tidigare nämnts, inte ansågs vara representativa för den totala kinesiska kiselkarbidexporten till gemenskapen, var det inte på grundval av tillgängliga uppgifter möjligt att avgöra om sådana justeringar var tillämpliga på all export till gemenskapen. Då det under undersökningen från flera olika källor emellertid framkom att Kina främst exporterar metallurgisk kiselkarbid, fastslogs det att det skulle vara oskäligt att använda ett genomsnittligt normalvärde baserat både på kristalliska och metallurgiska typer vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 7.7 b i grundförordningen (tillgängliga uppgifter). Därför användes ett normalvärde baserat enbart på genomsnittspriset för den metallurgiska typen. Jämförelsen gjordes mellan detta normalvärde och exportpriset, fastställt enligt ovan. Därvid har berättigade justeringar beaktats för skillnader som påverkar prisjämförbarheten med avseende på de tre samarbetande kinesiska exportörernas exportvolym.

Yrkanden på justeringar för skillnader i kostnadsfaktorer, t.ex. arbetskraft, mellan producenter i USA å ena sidan och kinesiska producenter å den andra avslogs, då endast justeringar för skillnader som hänför sig till jämförliga naturliga fördelar kan beviljas. Eventuella kostnadsskillnader som beror på det rådande ekonomiska systemet i exportlandet kan inte tas i beaktande, då detta skulle stå i strid med syftet enligt artikel 2.5 i grundförordningen, att normalvärdet skall fastställas på grundval av priser eller kostnader i en marknadsekonomi. Kostnadsskillnader som hänför sig till jämförliga naturliga fördelar beror dock inte på det ekonomiska system som finns i exportlandet.

V. Dumpningsmarginaler

(37) Jämförelserna visade följande vägda genomsnittliga dumpningsmarginaler uttryckta i procent av nettopriset fritt gemenskapsgränsen före tull:

>Plats för tabell>

G. FÖRNYAD SKADA

(38) Mot bakgrund av ovanstående analys och för att bedöma verkningarna av inställda åtgärder, togs följande i beaktande:

I. Norge

(39) Trots att de norska exportörerna inte samarbetade i full utsträckning visar tillgängliga uppgifter tydligt att den norska varan till största delen finns inom marknadssegmentet för varor av hög kvalitet där högre priser råder.

Att döma av de norska producenternas tidigare prisbeteende, vilket har lett till att priserna i allmänhet har legat i linje med gemenskapsproducenternas priser, även på bekostnad av förlorade marknadsandelar, föreföll det osannolikt att åtaganden som upphör att gälla omedelbart skulle leda till förnyad dumpning och skada från de norska exportörernas sida.

II. Kina, Polen, Ryssland och Ukraina

(40) Exportörerna i dessa länder, förutom de polska, sålde kiselkarbid till gemenskapen i ökande mängder till priser, som låg långt under gemenskapsproducenternas utan hänsyn till villkoren i de med kommissionen avtalade åtagandena.

Då denna import fortsatte att skada gemenskapsindustrin, kan det förväntas att avbrutna åtgärder endast skulle leda till en ytterligare försämring för en redan försvagad gemenskapsindustri.

III. Verkningarna av den samlade lågprisimporten

(41) För den här undersökningen ansågs det lämpligt att slå ihop importen från Kina, Polen, Ryssland och Ukraina, då exportörerna i dessa länder visade i stort sett samma lågprisbeteende och de importerade varorna har samma grundläggande fysiska egenskaper, är inbördes utbytbara, har samma distributionskanaler och såldes på samma geografiska marknad under samma period.

(42) Vid undersökningen av förhållandet mellan denna lågprisimport och gemenskapsindustrins svaga situation konstaterades att den ökade volymen och marknadsandelen för denna import i kombination med prisunderbudet sammanföll med den försämrade situationen för gemenskapsindustrin.

Eftersom detta är en priskänslig vara på en öppen marknad, som består i huvudsak av industriella användare, ger lågprisförsäljning oundvikligen upphov till substitutionsverkningar, då kunderna föredrar att köpa till lägsta pris. Därför fastslogs det att denna lågprisimport klart kan förknippas med den försämrade situationen för gemenskapsindustrin.

IV. Verkningar av andra faktorer

(43) Det undersöktes om andra faktorer än lågprisimporten från dessa fyra länder skulle kunna ha lett till eller bidragit till gemenskapsindustrins svaga ställning och särskilt om importen från andra länder än de fyra nämnda kan ha bidragit till denna situation. Denna undersökning grundade sig på Eurostat-talen.

a) Norge

(44) Beträffande importen från Norge måste det påpekas att norska priser på kiselkarbid, som importeras till gemenskapen, i allmänhet låg i linje med gemenskapsproducenternas. Den norska marknadsandelen har dessutom minskat från 1989 till och med undersökningsperioden. Därför ansågs det osannolikt att importen från Norge skulle ha bidragit till den försämrade situationen för gemenskapsindustrin.

b) Övriga tredje länder

(45) En viss importkvantitet (en marknadsandel på 7,7% under undersökningsperioden) hade sitt ursprung i annat tredje land än Norge. Det konstaterades att importpriserna från dessa länder i genomsnitt låg lägre än gemenskapsproducenternas priser.

Kommissionen har inte fått några uppgifter som visar om dessa priser var lägre därför att kiselkarbiden var av lägre kvalitet eller om dessa varor faktiskt såldes till dumpade priser.

Slutsats

(46) Det fastslogs att detta, även om importen från andra länder hade bidragit till gemenskapsindustrins svåra belägenhet, inte skulle komma att påverka slutsatsen att den sammantagna importen från den fyra länderna för sig har varit orsak till denna svåra belägenhet.

V. Slutsats om förnyad skada

(47) Mot bakgrund av de nya dumpnings- och skaderesultaten fastslogs det att fortsatta åtgärder mot samtliga länder utom Norge skulle vara berättigade men att en omprövning borde göras av hur åtgärderna skulle tillämpas mot bakgrund av de nya dumpnings- och skaderesultaten. För Norges del visar resultaten inte på någon dumpning av den kiselkarbid som exporteras till gemenskapen, vare sig de typer som omfattas av åtagandena eller övriga typer, vilket bekräftar att de norska exportörernas prisbeteende är sådant att det inte finns något som tyder på att avbrutna åtgärder omedelbart skulle leda till förnyad skada till följd av dumpning.

H. GEMENSKAPSINTRESSEN

(48) Syftet med antidumpningsåtgärder är i allmänhet att få bort en snedvridning av konkurrensen, som kommer av dumpningstillämpning, och således att återskapa en öppen och lojal konkurrens på gemenskapsmarknaden. Med tanke på gemenskapsintresset har förutom gemenskapens kiselkarbidindustris, kiselkarbidanvändares och slutanvändares intressen även de gällande åtgärdernas effektivitet beaktats. I detta avseende erinras också om att det i den föregående undersökningen ansågs ligga i gemenskapens intresse att vidta åtgärder.

Att lämna gemenskapsindustrin utan adekvat skydd mot den konstaterade illojala konkurrensen vore att öka denna industris svårigheter och skulle kunna leda till att den försvinner, med därtill hörande negativa verkningar för sysselsättning och investeringar. I Italien hade redan en anläggning lagts ned under undersökningsperioden, och senare har en anläggning i Frankrike tvingats lägga ned. Sådana nedläggningar med minskad konkurrens för tillgången på kiselkarbid som resultat har negativa verkningar för avnämarna. Vad beträffar köparna av kiselkarbid kan det hävdas att de skulle kunna dra nytta av att köpa kiselkarbid till dumpade priser. Den nyttan skulle emellertid vara minimal, då ifrågavarande kiselkarbid står för bara en bråkdel av priset på de flesta slutprodukter.

Under dessa omständigheter ligger det i gemenskapens intresse att bibehålla slutgiltiga antidumpningsåtgärder för att eliminera de skadliga verkningarna av dumpad import och att dessa åtgärder tar formen av antidumpningstullar.

I. TULLAR

(49) Vid beräkning av den tull som är nödvändig för att erbjuda gemenskapsindustrin ett adekvat skydd mot fortsatt skadlig dumpning fastslogs att varje åtgärd bör möjliggöra för gemenskapsindustrin att täcka sina produktionskostnader och att uppnå en skälig vinst.

På grundval av resultaten i referenslandet konstaterades det att en vinstmarginal på 5% av produktionskostnaden för denna sektor skulle kunna betraktas som ett skäligt minimum med hänsyn till behovet av långsiktiga investeringar.

(50) För att beräkna tullen bestämdes en prisnivå som skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att uppnå detta resultat.

Då kiselkarbid består av två huvudtyper, kristallisk och metallurgisk, beräknades två olika prisnivåer bestående av det vägda genomsnittet för gemenskapsproducenternas produktionskostnader för varje huvudtyp och vinstmarginalen.

(51) Det fastslogs att tullen bör täcka skillnaden mellan detta pris och gemenskapsexportörernas faktiska försäljningspris.

(52) För att bestämma tullsatsen har de sålunda fastställda prishöjningarna uttryckts i procent av det vägda genomsnittet av de importerade varornas värde, fritt gemenskapsgränsen.

(53) För Ryssland och Ukraina konstaterades en skademarginal på 51,1%. Då denna marginal var högre än dumpningsmarginalen, bör tullsatsen bestämmas på grundval av den senare.

(54) Nettopriset fritt gemenskapsgränsen före tull, fastställt för export med ursprung i Kina, jämfördes med den fastställda skadenivån för gemenskapsindustrin med avseende på metallurgisk kiselkarbid. Denna jämförelse resulterar i en skademarginal på 52,6%, vilket är lägre än dumpningsmarginalen. Tullen bör därför bestämmas på grundval skademarginalen.

(55) För Polen konstaterades en skademarginal på 27%. Denna marginal är högre än den fastställda dumpningsmarginalen, och tullen bör därför bestämmas på grundval av den senare.

Det åtagande från den enda polska exportören som godtogs 1986 kan inte längre skydda mot skada. Denna exportör har inte erbjudit något reviderat åtagande, trots att kommissionen har erbjudit exportören tillfälle att göra detta.

Trots godtagandet av ett åtagande från den ryska regeringen (se punkt 56), bör en resttull införas på import med ursprung i Ryssland mot bakgrund av de snabba förändringar som äger rum i landets ekonomiska system, vilka kan leda till uppträdandet av nya av staten oberoende kiselkarbidproducenter och exportörer.

Åtaganden

(56) Efter att ha underrättats om de viktigaste fakta och överväganden vilka avsågs ligga till grund för att rekommendera införandet av slutgiltiga tullar erbjöd sig vissa exportörer i Kina och Ryssland att göra åtaganden.

För Kinas del är dessa exportörer de i punkt 5 nämnda exportörerna som besvarade kommissionens enkät. De erbjöd åtaganden i överensstämmelse med deras individuella omständigheter avseende dumpningen och den skada den åstadkom. Av de orsaker som anges i punkt 31 ansågs det oskäligt att fastställa individuella företagsresultat för dessa statsägda sammanslutningar. Kommissionen har därför inte kunnat godta de av de kinesiska exportörerna erbjudna åtagandena och har underrättat de tre kinesiska exportörerna om detta.

Den ryska regeringen och statshandelsorganisationen V/O Stankoimport erbjöd åtaganden som skulle gottgöra de skadliga verkningarna av den dumpade exporten. Kommissionen samrådde med den rådgivande kommittén om godtagandet av dessa åtaganden, och sände, då vissa invändningar gjordes, en rapport om detta samråd till rådet. Dessa åtaganden godtogs genom kommissionens beslut 94/202/EG.(6)

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

1. En slutgiltig antidumpningstull införs härmed på import av kiselkarbid som omfattas av KN-kod 2849 20 00 med ursprung i Kina, Polen, Ryssland och Ukraina

Tullen gäller dock inte kiselkarbid som exporteras av V/O Stankoimport, Moskva, Ryssland (Taric-tilläggskod 8746).

2. Den tullsats som gäller nettopriset fritt gemenskapsgränsen före tull skall vara följande:

>Plats för tabell>

3. Gällande bestämmelser för tull skall tillämpas.

Artikel2¶

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 12 april 1994.

På rådets vägnar

F. CONSTANTINOU

Ordförande

(1) EGT nr L 209, 2.8.1988, s. 1. Förordning senast ändrad genom förordning (EG) nr 522/94 (EGT nr L 66, 10.3.1994, s.10).

(2) EGT nr L 287, 10.10.1986, s. 25.

(3) EGT nr L 3, 5.1.1994, s. 1.

(4) EGT nr C 100, 17.4.1991, s. 17.

(5) EGT nr C 279, 26.10.1991, s. 11.

(6) EGT nr L 94, 13.4.1994, s. 32.