Vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna i Medelhavet

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 1626/94 av den 27 juni 1994 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna i Medelhavet Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 171 , 06/07/1994 s. 0001 - 0006 Finsk specialutgåva Område 4 Volym 6 s. 0080 Svensk specialutgåva Område 4 Volym 6 s. 0080

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1626/94 av den 27 juni 1994 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna i Medelhavet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 1075/96 · förordning (EG) nr 782/98 · förordning (EG) nr 1448/1999 · förordning (EG) nr 812/2000 · förordning (EG) nr 2550/2000 · förordning (EG) nr 973/2001 · förordning (EG) nr 813/2004 · förordning (EG) nr 1967/2006.

Under de första tio år som gemenskapens fiskeripolitik har tillämpats har inga föreskrifter fastställts för bevarande och förvaltning av fiskeresurserna i Medelhavet, eftersom de speciella förhållanden som råder där gör det svårt att tillämpa bestämmelser motsvarande dem som gällt för Atlanten och Nordsjön sedan 1983.

Dock bör nu någonting göras åt de nuvarande resursproblemen i Medelhavet och ett harmoniserat förvaltningssystem införas, som är anpassat efter förhållandena där och som tar hänsyn till de nationella bestämmelser som redan gäller i området, samtidigt som det vid behov bör göras väl avvägda och gradvisa anpassningar av dessa bestämmelser för att skydda bestånden.

Gemenskapen bör också tillsammans med alla kuststaterna försöka få till stånd gemensamma riktlinjer för förvaltning och utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet. I övrigt täcker förvaltningssystemet enligt denna förordning all verksamhet i samband med sådant fiske i Medelhavet som bedrivs av fartyg som för ett tredje lands flagg i någon av hamnarna inom gemenskapen.

Användningen av sådana redskap som bidrar till att den marina miljön eller bestånden i Medelhavet kraftigt försämras bör förbjudas. En del av kustbandet bör reserveras för mycket selektiva redskap som används av fiskare som bedriver fiske i liten skala. Genom undantag från det geografiska tillämpningsområdet för rådets förordning (EEG) nr 3094/86 av den 7 oktober 1986 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna(), är bestämmelserna om drivgarn och snörpvadar i den förordningen redan tillämpliga i Medelhavet.

För att förhindra överfiske bör egenskaperna hos de viktigaste typerna av fiskeredskap som används i Medelhavet specificeras, särskilt med avseende på minsta maskstorlek och minsta storlek för vissa arter av fisk, kräft- och blötdjur samt andra fiskeprodukter som är specifika för Medelhavet.

För att undvika att större mängder fisk och kräft- och blötdjur fångas som inte uppfyller kraven på minsta storlek är det viktigt att skydda vissa områden där stora mängder ungfisk samlas med hänsyn till de speciella biologiska förhållanden som råder där. När de lagstiftande myndigheterna i gemenskapen eller medlemsstaterna fastställer bestämmelser för fiske i Medelhavet bör de ta hänsyn till de speciella behov som finns när det gäller särskilt sårbara eller hotade arter och områden.

För att undvika att den vetenskapliga forskningen hindras bör bestämmelserna i denna förordning inte tillämpas på sådan verksamhet som bedrivs i forskningssyfte.

Det bör fortfarande vara möjligt att tillämpa nationella åtgärder som kompletterar eller överskrider minimikraven i det system som införs genom denna förordning, eller åtgärder som reglerar förhållandena mellan dem som är verksamma inom fiskerisektorn. Sådana åtgärder får upprätthållas eller införas, förutsatt att kommissionen granskar om de är förenliga med gemenskapsrätten och med den gemensamma fiskeripolitiken.

Sådana nationella åtgärder som får vidtas i enlighet med denna förordning bör tillåtas under en begränsad tid på ett sådant sätt att deras skadliga inverkan på resurserna och på fiskarnas verksamhet inom gemenskapen blir så liten som möjligt.

I enlighet med artikel 2.2 i rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk() är medlemsstaterna skyldiga att se till att icke yrkesmässig fiskeverksamhet inte äventyrar bevarandet och förvaltningen av de resurser som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken. Denna skyldighet är särskilt betydelsefull i Medelhavet, eftersom sådan verksamhet är mycket omfattande i detta hav och det är viktigt att begränsa de eventuella skadliga följderna för bestånden.

Gemenskapen har undertecknat Förenta nationernas havsrättskonvention om rätten till havet, som innehåller principer och föreskrifter för bevarande och förvaltning av havets biologiska resurser.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

Under de första tio år som gemenskapens fiskeripolitik har tillämpats har inga föreskrifter fastställts för bevarande och förvaltning av fiskeresurserna i Medelhavet, eftersom de speciella förhållanden som råder där gör det svårt att tillämpa bestämmelser motsvarande dem som gällt för Atlanten och Nordsjön sedan 1983.

Dock bör nu någonting göras åt de nuvarande resursproblemen i Medelhavet och ett harmoniserat förvaltningssystem införas, som är anpassat efter förhållandena där och som tar hänsyn till de nationella bestämmelser som redan gäller i området, samtidigt som det vid behov bör göras väl avvägda och gradvisa anpassningar av dessa bestämmelser för att skydda bestånden.

Gemenskapen bör också tillsammans med alla kuststaterna försöka få till stånd gemensamma riktlinjer för förvaltning och utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet. I övrigt täcker förvaltningssystemet enligt denna förordning all verksamhet i samband med sådant fiske i Medelhavet som bedrivs av fartyg som för ett tredje lands flagg i någon av hamnarna inom gemenskapen.

Användningen av sådana redskap som bidrar till att den marina miljön eller bestånden i Medelhavet kraftigt försämras bör förbjudas. En del av kustbandet bör reserveras för mycket selektiva redskap som används av fiskare som bedriver fiske i liten skala. Genom undantag från det geografiska tillämpningsområdet för rådets förordning (EEG) nr 3094/86 av den 7 oktober 1986 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna, är bestämmelserna om drivgarn och snörpvadar i den förordningen redan tillämpliga i Medelhavet.

För att förhindra överfiske bör egenskaperna hos de viktigaste typerna av fiskeredskap som används i Medelhavet specificeras, särskilt med avseende på minsta maskstorlek och minsta storlek för vissa arter av fisk, kräft- och blötdjur samt andra fiskeprodukter som är specifika för Medelhavet.

För att undvika att större mängder fisk och kräft- och blötdjur fångas som inte uppfyller kraven på minsta storlek är det viktigt att skydda vissa områden där stora mängder ungfisk samlas med hänsyn till de speciella biologiska förhållanden som råder där. När de lagstiftande myndigheterna i gemenskapen eller medlemsstaterna fastställer bestämmelser för fiske i Medelhavet bör de ta hänsyn till de speciella behov som finns när det gäller särskilt sårbara eller hotade arter och områden.

För att undvika att den vetenskapliga forskningen hindras bör bestämmelserna i denna förordning inte tillämpas på sådan verksamhet som bedrivs i forskningssyfte.

Det bör fortfarande vara möjligt att tillämpa nationella åtgärder som kompletterar eller överskrider minimikraven i det system som införs genom denna förordning, eller åtgärder som reglerar förhållandena mellan dem som är verksamma inom fiskerisektorn. Sådana åtgärder får upprätthållas eller införas, förutsatt att kommissionen granskar om de är förenliga med gemenskapsrätten och med den gemensamma fiskeripolitiken.

Sådana nationella åtgärder som får vidtas i enlighet med denna förordning bör tillåtas under en begränsad tid på ett sådant sätt att deras skadliga inverkan på resurserna och på fiskarnas verksamhet inom gemenskapen blir så liten som möjligt.

I enlighet med artikel 2.2 i rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk är medlemsstaterna skyldiga att se till att icke yrkesmässig fiskeverksamhet inte äventyrar bevarandet och förvaltningen av de resurser som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken. Denna skyldighet är särskilt betydelsefull i Medelhavet, eftersom sådan verksamhet är mycket omfattande i detta hav och det är viktigt att begränsa de eventuella skadliga följderna för bestånden.

Gemenskapen har undertecknat Förenta nationernas havsrättskonvention om rätten till havet, som innehåller principer och föreskrifter för bevarande och förvaltning av havets biologiska resurser.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006.

1. Denna förordning skall tillämpas på all fiskeverksamhet och andra aktiviteter i anslutning till denna som bedrivs i den del av medlemsstaternas territorium och i de farvatten i Medelhavet som ligger öster om longitud 5° 36′ V som lyder under medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion, med undantag av dammar och laguner. Den skall också tillämpas på sådan verksamhet som medlemsstaternas fartyg bedriver i Medelhavet utanför dessa farvatten.

2. De medlemsstater som gränsar till Medelhavet får lagstifta på de områden som omfattas av punkt 1, inbegripet icke yrkesmässigt fiske genom att besluta om ytterligare åtgärder eller åtgärder som sträcker sig utöver de minimikrav som anges i denna förordning, förutsatt att dessa åtgärder är förenliga med gemenskapsrätten och i överensstämmelse med den gemensamma fiskeripolitiken.

När medlemsstaterna beslutar om sådana åtgärder skall de se till att bevara sårbara eller hotade arter och miljöer, särskilt de som anges i bilaga 1.

3. Kommissionen skall i god tid underrättas om alla planer på att införa eller ändra nationella åtgärder för bevarande och förvaltning av resurserna, så att den kan yttra sig i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 14 i förordning (EEG) nr 3094/86.

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006.

1. Det är förbjudet att vid fisket använda giftiga, bedövande eller frätande ämnen samt apparater som alstrar elektriska urladdningar och sprängämnen, eller att ha sådana ämnen och apparater ombord.

2. Det är förbjudet att använda ”andreaskors” och liknande släpredskap för att skörda koraller samt tryckluftshammare eller andra slagredskap för att samla in borrmusslor.

3. Från och med den 1 januari 2002 är det förbjudet att använda instängningsredskap och släpredskap som sätts ut från fartyget och manövreras från land (landvad), om inte rådet med kvalificerad majoritet på kommissionens förslag fattar ett annat beslut på grundval av vetenskapliga rön som visar att användningen av sådana redskap inte har någon skadlig inverkan på resurserna.

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006 och förordning (EG) nr 2550/2000.

1. Det är förbjudet att använda trål, vad/not eller liknande fiskeredskap inom en kustzon av tre sjömil eller på ett vattendjup av mindre än 50 m om ett sådant djup nås närmare kusten, oberoende av vilken drag- eller släpmetod som används, utom när den nationella lagstiftningen medger undantag från gränsen om tre sjömil när denna inte ligger inom en medlemsstats territorialvatten.

De fiskeredskap som används på ett kortare avstånd från kusten än det som anges i första stycket, och som används i enlighet med den nationella lagstiftning som gällde den 1 januari 1994, får dock användas fram till och med den 31 december 2002, om inte rådet på kommissionens förslag med kvalificerad majoritet fattar ett annat beslut på grundval av vetenskapliga rön som bevisar att användningen av dem inte inverkar skadligt på resurserna.

1a. Det är förbjudet att använda fiskeredskap enligt villkoren i punkt 1 andra stycket, med undantag av partrål, om inte den berörda medlemsstaten har vidtagit åtgärder för att säkerställa att denna fiskeverksamhet

inte innebär att förbudet i punkt 3 undergrävs,

inte påverkar fiskeverksamheten för fartyg som använder andra redskap än trålar, notredskap eller liknande släpredskap,

begränsas till målarter som inte omfattas av en minsta landningsstorlek i enlighet med artikel 8,

begränsas så att fångsterna av de arter som nämns i bilaga IV blir så små som möjligt,

bedrivs med fartyg som har särskilda fisketillstånd som utfärdats i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1627/94 av den 27 juni 1994 om allmänna bestämmelser för särskilda fisketillstånd.

Kommissionen skall underrättas om dessa åtgärder före den 31 december 2000.

2. Trots punkt 1 är det tillåtet att använda skrapredskap för att fånga skaldjur oberoende av avståndet från kusten och vattendjupet, såvida fångsten av andra arter än skaldjur inte överstiger 10 % av hela fångstens totala vikt.

3. Det är förbjudet att använda bottentrål, vad eller liknande redskap på havsbottnar beväxta med posidonia (Posidonia oceanica) eller andra marina fanerogamer.

4. Det är förbjudet att använda någon form av instängningsredskap inom en kustzon av 300 m eller på ett vattendjup som är mindre än 30 m, om ett sådant djup nås närmare kusten.

Artikel3a¶

Införd genom förordning (EG) nr 1967/2006, förordning (EG) nr 973/2001, förordning (EG) nr 782/98 och förordning (EG) nr 812/2000.

1. Fiske efter tonfisk med snörpvad skall vara förbjudet

för fartyg som endast eller till större delen är verksamma i Adriatiska havet, under tiden 1–31 maj i hela Medelhavet och under tiden 16 juli–15 augusti i Medelhavet utom Adriatiska havet,

för fartyg som endast eller till större delen är verksamma i Medelhavet utom Adriatiska havet, under tiden 16 juli–15 augusti i hela Medelhavet och under tiden 1–31 maj i Adriatiska havet.

Varje medlemsstat skall säkerställa att alla fartyg som för medlemsstatens flagg eller som är registrerade i medlemsstaten följer denna punkt.

I denna förordning skall Adriatiska havets södra gräns utgöras av en linje dragen mellan den albansk-grekiska gränsen och Capo Santa Maria di Leuca.

2. Användning av flygplan eller helikopter som hjälpmedel vid fiske efter tonfisk skall vara förbjudet under tiden 1-30 juni.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006.

1. Medlemsstaterna skall utarbeta en förteckning över skyddade zoner där begränsningar av fisket införts på grund av de biologiska förhållanden som råder där.

2. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall fastställa en lista över fiskeredskap som får användas i skyddade zoner samt lämpliga tekniska föreskrifter på grundval av de mål som satts för bevarande och i överensstämmelse med denna förordning.

3. Åtgärderna enligt punkterna 1 och 2 skall anmälas till kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna om dem.

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006.

1. Medlemsstaterna skall besluta om begränsningar av de tekniska egenskaperna hos de viktigaste typerna av fiskeredskap i enlighet med de minimikrav som anges i bilaga 2.

2. De begränsningar som avses i punkt 1 skall anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 1.3.

När kommissionen utövar sina befogenheter i enlighet med artikel 14 i förordning (EEG) nr 3094/86 skall den ta hänsyn till vilken typ av fiske som är utmärkande för farvattnet ifråga.

Artikel5a¶

Införd genom förordning (EG) nr 1967/2006, förordning (EG) nr 973/2001 och förordning (EG) nr 1075/96.

1. Under perioden 1 juni-31 juli varje år är det förbjudet att fiska efter tonfisk (Thunnus thynnus) med långrev från fiskefartyg vilka är längre än 24 m.

2. I denna artikel skall tillämplig längd vara den som bestämts av ICCAT och som framgår av bilaga V.

Artikel6¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006 och förordning (EG) nr 2550/2000.

1. Det är förbjudet att använda trålar och liknande släpredskap, garn och instängningsredskap, och att ha sådana redskap ombord, om inte maskstorleken i den del av redskapet där maskstorleken är minst lika stor eller större än en av de minsta maskstorlekar som anges i bilaga 3.

Alla fiskeredskap som har en minsta maskstorlek som är mindre än någon av de maskstorlekar som anges i bilaga 3, och som används i enlighet med den nationella lagstiftning som var i kraft den 1 januari 1994, får användas fram till och med den 31 december 2002, såvida inte rådet på kommissionens förslag med kvalificerad majoritet fattar ett annat beslut i ljuset av vetenskapliga rön som visar att användningen av sådana redskap inte har någon skadlig inverkan på resurserna.

1a. Det är förbjudet att använda fiskeredskap enligt villkoren i punkt 1 andra stycket, om inte den berörda medlemsstaten har vidtagit åtgärder för att säkerställa att denna fiskeverksamhet

begränsas till målarter som inte omfattas av minsta landningsstorlek i enlighet med artikel 8,

begränsas så att fångsterna av de arter som nämns i bilaga IV blir så små som möjligt,

bedrivs med fartyg som har särskilda fisketillstånd som utfärdats i enlighet med förordning (EG) nr 1627/94.

Kommissionen skall underrättas om dessa åtgärder före den 31 december 2000.

2. Maskstorlekarna skall fastställas enligt det förfarande som anges i kommissionens förordning (EEG) nr 2108/84.

3. Redskapets längd skall definieras som övertelnens längd. Redskapets höjd skall definieras som summan av maskornas höjd, inbegripet knutar, när de i vått tillstånd sträcks ut vinkelrätt mot övertelnen.

Artikel7¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006.

Medlemsstaterna får förbjuda landningar på andra platser än sådana som är speciellt förberedda för eller som fått tillstånd att ta emot landningar. Om medlemsstaterna beslutar om sådana åtgärder skall de omedelbart anmäla dem till kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna om dem.

Artikel8¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006.

1. Fiskar, kräftdjur, blötdjur eller andra fiskeprodukter skall anses vara för små om de är mindre än den minsta storlek som anges i bilaga 4 för ifrågavarande art.

Storleken på fisk, kräftdjur och blötdjur skall mätas i enlighet med artikel 5.2 i förordning (EEG) nr 3094/86 om inte annat anges i bilaga 4. Om det är tillåtet att använda mer än en metod för att mäta storleken, skall fisken, kräftdjuret eller blötdjuret anses ha erforderlig storlek när minst ett av de mått som fastställts enligt dessa metoder är större än motsvarande minsta mått.

2. Minsta mått för koraller, sjöborrar, sjögurkor och svampar skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 43 i fördraget.

3. Fiskar, kräftdjur, blötdjur eller andra fiskeprodukter som inte uppfyller storlekskraven får inte behållas ombord, lastas om, landas, transporteras, lagras, säljas, ställas ut eller bjudas ut till försäljning.

Artikel8a¶Förvaltningszon på 25 sjömil runt Malta

Införd genom förordning (EG) nr 1967/2006 och förordning (EG) nr 813/2004.

1. Följande gäller för gemenskapsfartygens tillträde till vatten och resurser i den zon som sträcker sig upp till 25 sjömil från baslinjerna runt de maltesiska öarna (nedan kallad ”förvaltningszonen”):

a) Inom förvaltningszonen får endast fiskefartyg med en total längd på högst 12 meter fiska med andra redskap än släpredskap.

b) Dessa fartygs totala fiskeansträngning, uttryckt i total fiskekapacitet, får inte överskrida genomsnittet för 2000-2001, vilket motsvarar 1950 fartyg med en total maskinstyrka och tonnage på 83000 kW respektive 4035 GT.

2. Genom undantag från punkt 1 a får trålfartyg med en total längd på högst 24 meter fiska i vissa områden i förvaltningszonen i enlighet med bilaga V a till denna förordning, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Den totala fiskekapaciteten för de trålfartyg som får fiska i förvaltningszonen får inte överskrida 4800 kW.

b) Fiskekapaciteten för trålfartyg som får fiska på mindre än 200 meters djup får inte överskrida 185 kW. Vattendjupet 200 meter skall anges av en bruten linje av positioner, vilka förtecknas i bilaga V b till denna förordning.

c) Trålfartyg som fiskar i förvaltningszonen skall ha ett särskilt fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1627/94 av den 27 juni 1994 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna i Medelhavet och skall upptas på en förteckning som de berörda medlemsstaterna varje år skall överlämna till kommissionen med uppgifter om fartygets namn, internationella registreringsnummer och egenskaper.

d) De kapacitetsbegränsningar som fastställs i led a och b skall regelbundet omprövas på grundval av rekommendationer från berörda vetenskapliga organ om deras inverkan på bevarandet av bestånden.

3. Om den totala fiskekapacitet som avses i punkt 2 a överskrider den totala fiskekapaciteten för trålfartyg med en total längd på högst 24 meter och som bedrev fiske i förvaltningszonen under referensperioden 2000-2001 (nedan kallad ”referensnivå för fiskekapacitet”) skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 10a, fördela detta överskott av tillgänglig fiskekapacitet mellan medlemsstaterna, med hänsyn till de medlemsstaters intresse som har ansökt om tillstånd.

Referensnivån för fiskekapaciteten skall vara 3600 kW.

4. Särskilda fisketillstånd för det överskott av tillgänglig fiskekapacitet som avses i punkt 3 får endast ges till fartyg som finns upptagna i gemenskapens register över fiskefartyg vid den tidpunkt då denna artikel tillämpas.

5. Om den totala fiskekapaciteten för trålfartyg med tillstånd att bedriva fiske i förvaltningszonen enligt punkt 2 c överskrider den gräns som fastställs i punkt 2 a, på grund av att den gränsen har sänkts efter den översynen som avses i punkt 2 d, skall kommissionen fördela fiskekapaciteten mellan medlemsstaterna på grundval av följande:

a) Fiskekapacitet i kW för fartyg som har fiskat i zonen under perioden 2000-2001 skall ges första prioritet.

b) Fiskekapacitet i kW för fartyg som har fiskat i zonen vid andra tidpunkter skall ges andra prioritet.

c) Eventuell återstående fiskekapacitet för andra fartyg skall fördelas mellan medlemsstaterna med hänsyn de medlemsstaters intresse som har ansökt om tillstånd.

6. Genom undantag från punkt 1 a har fartyg som fiskar med snörpvad/ringnot eller långrev, och fartyg som fiskar efter guldmakrill i enlighet med artikel 8b, tillstånd att fiska inom förvaltningszonen. De skall beviljas ett särskilt fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1627/94 och upptas på en förteckning som varje medlemsstat skall överlämna till kommissionen med fartygets namn, internationella registreringsnummer och egenskaper.

Fiskeansträngningen skall i vart fall kontrolleras för att säkerställa hållbarheten för dessa fisken i zonen.

7. Befälhavaren på trålfartyg som har tillstånd att fiska i förvaltningszonen enligt punkt 2, men som inte är utrustade med VMS, skall rapportera varje inträde i och utträde ur förvaltningszonen till sina myndigheter och till kustmedlemsstatens myndigheter.

Artikel8b¶Fiske efter guldmakrill

Införd genom förordning (EG) nr 1967/2006 och förordning (EG) nr 813/2004.

1. I förvaltningszonen är det förbjudet att från och med den 1 januari till och med den 5 augusti varje år fiska efter guldmakrill (Coriphaena spp.) med anordningar som samlar fisken.

2. Högst 130 fartyg får delta i fiske efter guldmakrill inom zonen.

3. De maltesiska myndigheterna skall senast den 30 juni varje år fastställa kurslinjer för FAD (anordningar för att höja koncentrationen av fisk) och tilldela gemenskapens fiskefartyg varje sådan kurslinje senast den 30 juni varje år. Fiskefartyg från gemenskapen som för annan flagg än maltesisk får inte använda en kurslinje för FAD inom zonen på 12 sjömil.

4. Fiskefartyg som får delta i fiske efter guldmakrill skall beviljas ett särskilt fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1627/94 och upptas i en förteckning som varje medlemsstat skall överlämna till kommissionen med uppgift om fartygets namn, internationella registreringsnummer och egenskaper.

Trots bestämmelserna i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1627/94 skall fartyg med en total längd på mindre än tio meter inneha ett särskilt fisketillstånd.

Artikel9¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006.

Denna förordning skall inte tillämpas på sådan fiskeverksamhet som endast bedrivs i vetenskapligt syfte med tillstånd från och under överinseende av en eller flera berörda medlemsstater och som kommissionen i förväg underrättats om.

Artikel10¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006.

När kommissionen utövar sina befogenheter enligt denna förordning, särskilt när den förbereder förslag till åtgärder på de områden som omfattas av avtal som slutits mellan yrkesverksamma inom fisket, skall den inhämta utlåtande från de organisationer som representerar de yrkesverksamma.

Artikel10a¶Genomförandebestämmelser och ändringar

Införd genom förordning (EG) nr 1967/2006 och förordning (EG) nr 813/2004.

Detaljerade föreskrifter om genomförandet av artiklarna 8 och 8a, särskilt vad gäller de kriterier som skall tillämpas för att fastställa och tilldela kurslinjer för FAD i enlighet med artikel 8b.3, skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 30.2 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

Artikel11¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995.

BILAGA 1

ARTER

Alla marina arter av

däggdjur (Cetacea och Pinnipedia)

fåglar

sköldpaddor (Cheloniidae)

fisk

som lever i Medelhavet och som finns upptagna i bilaga 1 och 2 till konventionen om skydd av flyttande arter av vilda djur, som antogs genom beslut 82/461/EEG, eller bilaga 2 till konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö som antogs genom beslut 82/72/EEG.

OMRÅDEN

våtmarker vid kusterna

havsbottnar beväxta med marina fanerogamer.

BILAGA 2

Trål (flyttrål och bottentrål)

Bara sådana anordningar som är tillåtna i enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 3440/84 får användas för att täcka in- eller utsidan av lyftet.

Skrapredskap

Skrapredskapens maximala bredd skall vara 4 m utom när skrapredskapen används för fiske efter svamp (gagava).

Instängningsredskap (not/vad-redskap)

Nätet får vara högst 800 m långt och 120 m högt utom för tonfiskvadar.

Bottenstående garn (garn och insnärjningsredskap) och grimgarn

Bottenstående garn får ha en höjd av högst 4 m.

Varje fartyg får sätta högst 5000 m bottenstående garn och får inte har mer ombord.

Bottenrev

Varje fartyg får sätta högst 7000 m långrev och får inte ha mer ombord.

Flytrev

Varje fartyg får sätta högst 60 km långrev och får inte ha mer ombord.

BILAGA 3

BILAGA 4

BILAGA V

För varje fiskefartyg som är byggt efter den 18 juli 1982: 96 procent av största längden i vattenlinjen på 85 procent av minsta malldjupet, mätt från kölens överkant, eller längden från förkanten av förstäven till roderhjärtstockens mittpunkt i samma vattenlinje, om sistnämnda längd är större. I fartyg konstruerade med styrlastighet skall längden mätas i en vattenlinje som är parallell med konstruktionsvattenlinjen.

För varje fiskefartyg som är byggt före den 18 juli 1982: registrerad längd enligt nationella register eller varje annat beviskraftigt dokument för fartyget.

BILAGA V

a) Områden i närheten av de maltesiska öarna där det är tillåtet att fiska med trål: Geografiska koordinater

Zon A

A1 — 36.0172°N, 14.1442°O

A2 — 36.0289°N, 14.1792°O

A3 — 35.9822°N, 14.2742°O

A4 — 35.8489°N, 14.3242°O

A5 — 35.8106°N, 14.2542°O

A6 — 35.9706°N, 14.2459°O

Zon B

B1 — 35.7906°N, 14.4409°O

B2 — 35.8039°N, 14.4909°O

B3 — 35.7939°N, 14.4959°O

B4 — 35.7522°N, 14.4242°O

B5 — 35.7606°N, 14.4159°O

B6 — 35.7706°N, 14.4325°O

Zon C

C1 — 35.8406°N, 14.6192°O

C2 — 35.8556°N, 14.6692°O

C3 — 35.8322°N, 14.6542°O

C4 — 35.8022°N, 14.5775°O

Zon D

D1 — 36.0422°N, 14.3459°O

D2 — 36.0289°N, 14.4625°O

D3 — 35.9989°N, 14.4559°O

D4 — 36.0289°N, 14.3409°O

Zon E

E1 — 35.9789°N, 14.7159°O

E2 — 36.0072°N, 14.8159°O

E3 — 35.9389°N, 14.7575°O

E4 — 35.8939°N, 14.6075°O

E5 — 35.9056°N, 14.5992°O

Zon F

F1 — 36.1423°N, 14.6725°O

F2 — 36.1439°N, 14.7892°O

F3 — 36.0139°N, 14.7892°O

F4 — 36.0039°N, 14.6142°O

Zon G

G1 — 36.0706°N, 14.9375°O

G2 — 35.9372°N, 15.0000°O

G3 — 35.7956°N, 14.9825°O

G4 — 35.7156°N, 14.8792°O

G5 — 35.8489°N, 14.6825°O

Zon H

H1 — 35.6739°N, 14.6742°O

H2 — 35.4656°N, 14.8459°O

H3 — 35.4272°N, 14.7609°O

H4 — 35.5106°N, 14.6325°O

H5 — 35.6406°N, 14.6025°O

Zon I

I1 — 36.1489°N, 14.3909°O

I2 — 36.2523°N, 14.5092°O

I3 — 36.2373°N, 14.5259°O

I4 — 36.1372°N, 14.4225°O

Zon J

J1 — 36.2189°N, 13.9108°O

J2 — 36.2689°N, 14.0708°O

J3 — 36.2472°N, 14.0708°O

J4 — 36.1972°N, 13.9225°O

Zon K

K1 — 35.9739°N, 14.0242°O

K2 — 36.0022°N, 14.0408°O

K3 — 36.0656°N, 13.9692°O

K4 — 36.1356°N, 13.8575°O

K5 — 36.0456°N, 13.9242°O

Zon L

L1 — 35.9856°N, 14.1075°O

L2 — 35.9956°N, 14.1158°O

L3 — 35.9572°N, 14.0325°O

L4 — 35.9622°N, 13.9408°O

Zon M

M1 — 36.4856°N, 14.3292°O

M2 — 36.4639°N, 14.4342°O

M3 — 36.3606°N, 14.4875°O

M4 — 36.3423°N, 14.4242°O

M5 — 36.4156°N, 14.4208°O

Zon N

N1 — 36.1155°N, 14.1217°O

N2 — 36.1079°N, 14.0779°O

N3 — 36.0717°N, 14.0264°O

N4 — 36.0458°N, 14.0376°O

N5 — 36.0516°N, 14.0896°O

N6 — 36.0989°N, 14.1355°O

b) Geografiska koordinater för vissa positioner längs vattendjupet 200 meter inom förvaltningszonen på 25 sjömil

1 EGT nr C 5, 9.1.1993, s. 6 och EGT nr C 306, 12.11.1993, s. 10.

2 EGT nr C 255, 20.9.1993, s. 237.

3 EGT nr C 201, 26.7.1993, s. 27.

4 EGT nr L 288, 11.10.1986, s. 1. Förordning senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3919/92 (EGT nr L 397, 31.12.1992, s. 1).

5 EGT nr L 389, 31.12.1992, s. 1.

6 EGT L 171, 6.7.1994, s. 7.

7 EGT nr L 194, 24.7.1984, s. 22.

8 EGT L 171, 6.7.1994, s. 7.

9 EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

10 EGT nr L 210, 19.7.1982, S. 10.

11 EGT nr L 38, 10.2.1982, s. 1.

12 EGT nr L 318, 7.12.1984, s. 23.

13 Vid fiske med flyttrål efter sardiner och ansjovis gäller en minsta maskstorlek av 20 mm om dessa utgör minst 70 % av fångsten efter sortering.

15 Medlemsstaterna får i stället för minsta storlek ange antal exemplar av denna art per kg.

16 Reglerna i artikel 8.3 skall dock inte gälla fisk upp till 15 % i antal exemplar, som väger mellan 3,2 kg och 6,4 kg och som fångas oavsiktligt.

17 Längden skall mätas längs en rät linje från underkäkens spets till den bakre ändan av den kortaste fenstrålen i stjärtfenan.