Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (omarbetning) (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, på grundval av det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den 3 februari 2009, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 2013/38/ · förordning (EU) nr 1257/2013 · förordning (EU) 2015/757 · direktiv (EU) 2017/2110 · förordning (EU) 2023/1805 · direktiv (EU) 2024/3099.

(1) Rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om hamnstatskontroll av fartyg har flera gånger ändrats på väsentliga punkter. Eftersom ytterligare ändringar ska göras bör direktivet omarbetas av tydlighetsskäl.

(2) Gemenskapen är allvarligt oroad över fartygsolyckor och föroreningar i medlemsstaternas farvatten och utmed kusterna.

(3) Gemenskapen är i lika hög grad angelägen om boende- och arbetsförhållanden ombord.

(4) Säkerheten, möjligheterna att förhindra förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord kan påtagligt förbättras om man drastiskt minskar antalet undermåliga fartyg i gemenskapens farvatten genom att strikt tillämpa konventioner, internationella koder och resolutioner.

(5) Medlemsstaterna bör därför, i enlighet med rådets beslut 2007/431/EG av den 7 juni 2007 om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2006 om arbete till sjöss, göra ansträngningar för att, med avseende på de delar som omfattas av gemenskapens behörighet, ratificera den konventionen så snart som möjligt och helst före den 31 december 2010.

(6) Ansvaret för att övervaka fartygens efterlevnad av internationella normer för säkerhet, förhindrande av föroreningar och boende- och arbetsförhållanden ombord vilar i första hand på flaggstaten. Genom att i erforderliga fall anlita erkända organisationer ska flaggstaten fullt ut garantera att de inspektioner och besiktningar som görs för att utfärda relevanta certifikat är kompletta och effektiva. Ansvaret för att upprätthålla fartygets skick och dess utrustning efter besiktningen för att uppfylla kraven i de konventioner som är tillämpliga på fartyg vilar på det företag som ansvarar för fartyget. Ett antal flaggstater har emellertid underlåtit att genomföra och tillämpa internationella normer. Hädanefter bör som en andra försvarslinje mot undermålig sjöfart övervakningen av fartygens efterlevnad av internationella normer för säkerhet, förhindrande av föroreningar och boende- och arbetsförhållanden ombord också vara hamnstatens skyldighet med erkännande av att hamnstatskontroll inte är en besiktning och att relevanta inspektionsformulär inte är sjövärdighetscertifikat.

(7) En harmonisering av medlemsstaternas sätt att effektivt verkställa dessa internationella normer, med avseende på fartyg som framförs i vatten som lyder under deras jurisdiktion och anlöper deras hamnar, bör förhindra att konkurrensen snedvrids.

(8) Sjöfartsbranschen är sårbar för terrorhandlingar. Åtgärder för transportskydd bör genomföras på ett effektivt sätt, och medlemsstaterna bör med hjälp av säkerhetskontroller noga bevaka att säkerhetsreglerna följs.

(9) De erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av samförståndsavtalet om hamnstatskontroll (Paris MOU) som undertecknades i Paris den 26 januari 1982, bör utnyttjas.

(10) Europeiska sjösäkerhetsbyrån, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002, bör ge det stöd som behövs för att säkra ett enhetligt och effektivt genomförande av systemet för hamnstatskontroll. Byrån bör särskilt bidra till medlemsstaternas utveckling och genomförande av den inspektionsdatabas som inrättas genom detta direktiv och av gemenskapens harmoniserade utbildnings- och kompetensbedömningssystem för inspektörer inom systemet för hamnstatskontroll.

(11) Målsättningen för ett effektivt system för hamnstatskontroll bör vara att säkerställa att alla fartyg som anlöper hamnar och ankarplatser i gemenskapen inspekteras regelbundet. Inspektionerna bör koncentreras på undermåliga fartyg. Fartyg i gott skick, dvs. fartyg som har klarat alla inspektioner eller som är flaggade i en stat som följer Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) frivilliga revisionsprogram för dess medlemsstater (Voluntary Member State Audit Scheme), bör belönas genom att inspekteras mer sällan. Särskilt för detta syfte bör medlemsstaterna allmänt prioritera fartyg med hög riskprofil som står i tur att inspekteras.

(12) Dessa nya inspektionsrutiner bör införas i gemenskapens system för hamnstatskontroll så snart de har utarbetats i detalj och på grundval av ett inspektionssamarbete där varje medlemsstat bidrar på ett rättvist sätt till uppnåendet av gemenskapens mål om ett heltäckande inspektionssystem och där inspektionsmängden fördelas på ett rättvist sätt mellan medlemsstaterna. Detta system för fördelning av inspektioner bör ses över med beaktande av de erfarenheter som görs med det nya systemet för hamnstatskontroll, i syfte att förbättra dess effektivitet. Dessutom bör medlemsstaterna ha ett erforderligt antal anställda, inbegripet kvalificerade inspektörer, med beaktande av fartygstrafikens intensitet och karaktär vid respektive hamn.

(13) Det inspektionssystem som inrättas genom detta direktiv tar hänsyn till det arbete som utförts enligt Paris MOU. Eftersom alla förändringar som härrör från Paris MOU bör godkännas på gemenskapsnivå innan de börjar tillämpas inom EU, bör nära samordning införas och upprätthållas mellan gemenskapen och Paris MOU för att främja så stor samstämmighet som möjligt.

(14) Kommissionen bör förvalta och uppdatera inspektionsdatabasen i nära samarbete med Paris MOU. Inspektionsdatabasen bör innehålla inspektionsuppgifter från medlemsstaterna och alla stater som har undertecknat Paris MOU. Till dess att gemenskapens system för sjöfartsinformation, SafeSeaNet, är fullt operativt och medger automatisk registrering av uppgifter om fartygsbesök i inspektionsdatabasen, bör medlemsstaterna lämna kommissionen den information som krävs för att säkerställa en korrekt övervakning av tillämpningen av detta direktiv, särskilt vad avser fartygsförflyttningar. På grundval av de inspektionsuppgifter som lämnats av medlemsstaterna bör kommissionen hämta uppgifter från inspektionsdatabasen om fartygens riskprofil, om vilka fartyg som står i tur att inspekteras och om fartygens förflyttningar och beräkna inspektionsplikten för varje medlemsstat. Inspektionsdatabasen bör också kunna samverka med gemenskapens andra sjösäkerhetsdatabaser.

(15) Medlemsstaterna bör sträva efter att se över metoden för upprättande av den vita, grå och svarta listan över flaggstater inom ramen för Paris MOU, så att det säkerställs att den är rättvis, särskilt när det gäller behandlingen av flaggstater med små fartygsflottor.

(16) Regler och förfaranden för de inspektioner som genomförs inom ramen för hamnstatskontroll, däribland förutsättningar för att kvarhålla fartyg, bör harmoniseras för att garantera likvärdig effektivitet i alla hamnar, vilket också kraftigt skulle minska selektiva val av vissa anlöpshamnar för att undvika riktig kontroll.

(17) Periodiska inspektioner och tilläggsinspektioner bör omfatta en undersökning av de områden som har fastställts i förväg för varje fartyg; områdena kan variera beroende på fartygs- och inspektionstyp och resultatet av tidigare inspektioner inom ramen för hamnstatskontroll. Inspektionsdatabasen bör innehålla de uppgifter som behövs för att fastställa de riskområden som ska kontrolleras vid varje inspektion.

(18) Vissa kategorier av fartyg utgör en stor olycks- eller föroreningsrisk när de blir äldre och bör då inspekteras mer ingående. Närmare bestämmelser bör fastställas för hur denna utökade inspektion ska gå till.

(19) Enligt det inspektionssystem som inrättas genom detta direktiv beror intervallet mellan periodiska inspektioner ombord på fartyg på deras riskprofil, som bestäms genom vissa generiska och historiska parametrar. För högriskfartyg bör detta intervall inte överstiga sex månader.

(20) För att lämna de behöriga hamnstatskontrollmyndigheterna information om fartyg i hamnar eller vid ankarplatser bör hamnmyndigheterna eller organen, eller de myndigheter eller organ som utsetts för det ändamålet, vidarebefordra anmälningar om fartygens ankomst, i största möjliga utsträckning vid mottagandet av sådan information.

(21) Vissa fartyg utgör på grund av sitt dåliga skick, flaggstatens prestation och förhistoria en uppenbar fara för säkerheten till sjöss och den marina miljön. Det är därför berättigat för gemenskapen att förmå sådana fartyg att inte anlöpa hamnar och ankarplatser i medlemsstaterna. Tillträdesförbudet bör vara proportionerligt och skulle kunna leda till ett permanent tillträdesförbud om den driftsansvarige för fartyget fortsätter att underlåta att vidta korrigerande åtgärder trots flera tillträdesförbud och kvarhållanden i hamnar och vid ankarplatser inom gemenskapen. Ett eventuellt tredje tillträdesförbud kan endast hävas om ett antal villkor som uppställts för att se till att det berörda fartyget på ett säkert sätt kan framföras i gemenskapens farvatten har uppfyllts, särskilt vad avser fartygets flaggstat och förvaltande företag. I annat fall bör fartyget permanent vägras tillträde till hamnar och ankarplatser i medlemsstaterna. Under alla omständigheter bör varje senare kvarhållande av fartyget leda till ett permanent förbud mot tillträde till hamnar och ankarplatser i medlemsstaterna. För öppenhetens skull bör förteckningen över de fartyg som vägrats tillträde till hamnar och ankarplatser inom gemenskapen offentliggöras.

(22) I syfte att minska den börda upprepade inspektioner utgör för vissa administrationer och företag bör besiktningar enligt rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik, som genomförs på ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg av en värdstat som inte är fartygets flaggstat, och som omfattar åtminstone alla delar i en utökad inspektion, beaktas vid beräkningen av fartygets riskprofil, intervallerna mellan inspektionerna och varje medlemsstats uppfyllande av inspektionsplikten. Dessutom bör kommissionen undersöka om det är lämpligt att direktiv 1999/35/EG ändras i framtiden för att höja den säkerhet som krävs för drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg till och från hamnar i medlemsstaterna.

(23) Åsidosättande av bestämmelser i tillämpliga konventioner bör rättas till. I de fall bristerna på ett påtagligt sätt utgör en fara för säkerhet, hälsa eller miljö bör de fartyg som är i behov av korrigerande åtgärder hållas kvar tills bristerna har rättats till.

(24) För att förhindra oskäliga beslut som kan komma att orsaka felaktigt kvarhållande och försening bör det finnas rätt att överklaga ett beslut om kvarhållande av fartyg vilket har fattats av behöriga myndigheter. Medlemsstaterna bör samarbeta i syfte att säkra att behandlingen av överklaganden sker inom en skälig tid i enlighet med deras nationella lagstiftning.

(25) Myndigheter och inspektörer som är involverade i hamnstatskontroll bör inte ha några intressekonflikter med hamnen där inspektionen utförs, de inspekterade fartygen eller andra berörda intressen. Inspektörerna bör ha lämpliga kvalifikationer och få den utbildning som behövs för att bibehålla och öka sin kompetens att utföra inspektioner. Medlemsstaterna bör samarbeta vid utformningen och främjandet av ett harmoniserat utbildnings- och kompetensbedömningssystem för inspektörer inom gemenskapen.

(26) Lotsar och hamnmyndigheter eller organ bör ges möjlighet att lämna värdefulla upplysningar om uppenbara missförhållanden som upptäcks på fartyg.

(27) Klagomål från personer med ett legitimt intresse av boende- och arbetsförhållanden ombord bör utredas. Den som lämnar ett klagomål bör informeras om hur klagomålet följs upp.

(28) Samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och andra myndigheter eller organisationer är nödvändigt för att säkerställa en effektiv uppföljning av bristfälliga fartyg som har tillåtits avresa och för utbyte av information om fartyg i hamn.

(29) Eftersom inspektionsdatabasen är en viktig del av hamnstatskontrollen bör medlemsstaterna se till att den uppdateras i enlighet med gemenskapens behov.

(30) Offentliggörande av information om fartyg, driftsansvariga eller företag som inte iakttar internationella normer för säkerhet, hälsa och skydd av den marina miljön, med beaktande av storleken på företagens flotta, kan ha en effektiv, avskräckande verkan, avhålla rederierna från att använda sådana fartyg samt motivera ägarna att vidta korrigerande åtgärder. När det gäller den information som ska göras tillgänglig bör kommissionen upprätta ett nära samarbete med Paris MOU och ta hänsyn till all information som offentliggörs för att undvika onödigt dubbelarbete. Medlemsstaterna bör endast behöva lämna relevant information en gång.

(31) Alla kostnader i samband med inspektioner som ligger till grund för beslut om kvarhållande av fartyg eller upphävande av tillträdesförbud bör betalas av ägaren eller den driftsansvarige.

(32) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

(33) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra detta direktiv för att tillämpa senare ändringar av konventioner, internationella koder och resolutioner med anknytning till direktivet och att fastställa bestämmelser för genomförande av bestämmelserna i artiklarna 8 och 10. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(34) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att minska antalet undermåliga fartyg i vatten under medlemsstaternas jurisdiktion genom en förbättring av gemenskapens inspektionssystem för havsgående fartyg och genom att utveckla metoder för förebyggande åtgärder inom området för havsföroreningar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(35) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en materiell ändring i förhållande till direktiv 95/21/EG. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det direktivet.

(36) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i del B i bilaga XV.

(37) Det system för hamnstatskontroll som införs i enlighet med detta direktiv bör genomföras vid samma tidpunkt i samtliga medlemsstater. Kommissionen bör i detta sammanhang säkerställa att lämpliga förberedande åtgärder vidtas, inklusive testning av inspektionsdatabasen, och tillhandahållande av utbildning för inspektörer.

(38) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som såvitt det är möjligt visar överensstämmelse mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(39) För att inte lägga en alltför stor administrativ börda på kustlösa medlemsstater kan en de minimis-regel ge sådana medlemsstater möjlighet att avvika från bestämmelserna i detta direktiv, vilket innebär att dessa medlemsstater inte är skyldiga att införliva direktivet så länge de uppfyller vissa kriterier.

(40) För att beakta att de franska utomeuropeiska departementen tillhör ett annat geografiskt område och i stor utsträckning är parter i andra samförståndsavtal om regional hamnstatskontroll än Paris MOU samt har mycket begränsat trafikflöde med det europeiska fastlandet, bör den berörda medlemsstaten tillåtas undanta dessa hamnar från det system för hamnstatskontroll som tillämpas inom gemenskapen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Syfte

Syftet med detta direktiv är att åstadkomma en drastisk minskning av antalet undermåliga fartyg i vatten under medlemsstaternas jurisdiktion genom

a) ökad efterlevnad av internationell och tillämplig gemenskapslagstiftning angående säkerhet till sjöss, sjöfartsskydd, skydd av den marina miljön och boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg från samtliga flaggstater,

b) upprättande av gemensamma kriterier för hamnstatens fartygskontroll och harmoniserade förfaranden för inspektion och kvarhållande av fartyg, med utgångspunkt i den sakkunskap och de erfarenheter som finns enligt Paris MOU,

c) införande i gemenskapen av ett system för hamnstatskontroll grundat på inspektioner som utförs inom gemenskapen och Paris MOU-regionen i syfte att inspektera alla fartyg med en frekvens som följer av deras riskprofil och där fartyg med högre riskprofil inspekteras mer ingående och oftare.

Artikel2¶Definitioner

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099, direktiv 2013/38/ och direktiv (EU) 2017/2110.

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. konventionerna: följande konventioner med tillhörande protokoll och ändringar och därmed förknippade koder med obligatorisk status, i uppdaterad version:

a) 1966 års internationella lastlinjekonvention (LL 66).

b) 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (Solas 74).

c) 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg och 1978 års protokoll till denna (Marpol 73/78).

d) 1978 års internationella konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW-konventionen).

e) 1972 års konvention om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss (Colreg 72).

f) 1969 års internationella konvention om skeppsmätning (ITC 69).

g) 1976 års konvention om miniminormer i handelsfartyg (ILO No 147).

h) 1992 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (CLC 92).

i) 2006 års sjöarbetskonvention (MLC 2006).

j) 2001 års internationella konvention om kontroll av skadliga påväxthindrande system på fartyg (AFS 2001).

k) 2001 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom bunkerolja (bunkerkonventionen 2001).

l) 2004 års internationella konvention om kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment (barlastvattenkonventionen).

m) 2007 års internationella Nairobikonvention om avlägsnande av vrak (Nairobikonventionen).

n) 2009 års internationella Hongkongkonvention om säker och miljöriktig fartygsåtervinning (Hongkongkonventionen).

2. Paris MOU: det samförståndsavtal om hamnstatskontroll som undertecknades i Paris den 26 januari 1982, i uppdaterad version.

3. ramar och förfaranden för IMO:s frivilliga revisionsprogram för dess medlemsstater: IMO-församlingens resolution A.974(24).

4. Paris MOU-region: det geografiska område där stater som har undertecknat Paris MOU utför inspektioner inom ramen för Paris MOU.

5. fartyg: varje havsgående fartyg som omfattas av en eller flera av konventionerna och som har annan flagg än hamnstatens.

6. samverkan mellan fartyg och hamn: samverkan som inträffar när ett fartyg påverkas direkt eller indirekt av verksamhet som innebär förflyttning av varor eller människor eller tillhandahållandet av hamntjänster till och från fartyget.

7. fartyg vid ankarplats: ett fartyg i en hamn eller ett annat område under en hamns jurisdiktion, men inte vid kaj, som utför samverkan mellan fartyg och hamn.

8. inspektör: en offentligt anställd tjänsteman eller annan person som är godkänd av en medlemsstats behöriga myndighet för att utföra hamnstatsinspektioner och som är ansvarig inför den behöriga myndigheten.

8a. inspektion: en kontroll av fartygets skick, dess utrustning och dess besättning på grundval av tillämpliga konventioner, utförd av en inspektör; inspektionen är inte en besiktning för utfärdande, erkännande eller förnyelse av föreskrivna certifikat, och den efterföljande inspektionsrapport som lämnas till befälhavaren är inte ett certifikat.

9. behörig myndighet: en sjöfartsmyndighet med ansvar för hamnstatskontroll i enlighet med detta direktiv.

10. nattetid: varje period över sju timmar enligt definition i nationell lagstiftning som i varje fall måste omfatta tiden mellan midnatt och klockan 5.00.

11. inledande inspektion: en inspektion ombord på ett fartyg som utförs av en inspektör, inbegripet åtminstone de kontroller som krävs enligt artikel 13.1.

12. mer ingående inspektion: en inspektion som inbegriper de delar som ingår i en inledande inspektion, genom vilken fartyget, dess utrustning och besättning under de omständigheter som närmare anges i artikel 13.3 helt eller, om detta är lämpligare, delvis görs till föremål för en undersökning av mer djupgående karaktär som avser fartygets konstruktion, utrustning, bemanning, boende- och arbetsförhållanden samt efterlevnaden av de driftsanvisningar som gäller ombord.

13. utökad inspektion: en inspektion som inbegriper som minst de punkter som anges i bilaga VII och de delar som ingår i en inledande inspektion; en utökad inspektion får inbegripa en mer ingående inspektion om det finns otvetydiga skäl för detta i enlighet med artikel 13.3.

14. klagomål: information eller rapport från en person eller organisation som har ett legitimt intresse av fartygets säkerhet, inbegripet säkerhets- eller hälsorisker som kan drabba besättningen, boende- och arbetsförhållanden ombord och förhindrande av förorening.

15. kvarhållande: ett formellt förbud för ett fartyg att gå till sjöss på grund av påvisade brister som var och en för sig eller tillsammans medför att fartyget inte är sjövärdigt.

16. tillträdesförbud: ett beslut utfärdat till ett fartygs befälhavare, det företag som ansvarar för fartyget och flaggstaten, genom vilket de underrättas om att fartyget kommer att vägras tillträde till alla gemenskapens hamnar och ankarplatser.

17. driftsförbud: ett uttryckligt förbud för ett fartyg ett fortsätta driften på grund av påvisade brister som var och en för sig eller tillsammans skulle göra den fortsatta driften riskfylld.

18. företag: fartygets ägare eller någon annan organisation eller person, såsom den driftsansvarige eller den som hyr fartyget utan besättning, som har övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets drift och som därvid gått med på att överta de skyldigheter och det ansvar som föreskrivs i internationella säkerhetsorganisationskoden (ISM-koden).

19. erkänd organisation: ett klassificeringssällskap eller annat privat organ som på en flaggstats administrations vägnar utför föreskrivna uppgifter.

20. föreskrivet certifikat: certifikat utfärdat av en flaggstat eller på dess vägnar i enlighet med tillämpliga konventioner.

21. klasscertifikat: ett dokument som styrker överensstämmelse med Solas 74, kapitel II-1, del A-1, regel 3-1.

22. inspektionsdatabasen: informationssystemet som bidrar till genomförandet av systemet för hamnstatskontroll inom gemenskapen och som avser uppgifterna om inspektioner som utförts i gemenskapen och Paris MOU-regionen.

23. sjöarbetscertifikat: det certifikat som avses i regel 5.1.3 i MLC 2006.

24. försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen: den deklaration som avses i regel 5.1.3 i MLC 2006.

25. ro-ro-passagerarfartyg: ett fartyg som medför fler än tolv passagerare och som är utrustat med anordningar som gör det möjligt för väg- eller järnvägsfordon att rulla på och av fartyget.

26. höghastighetspassagerarfartyg: ett fartyg enligt definitionen i regel 1 i kapitel X i Solas 74, vilket medför fler än tolv passagerare.

27. reguljär trafik: en serie överfarter med ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som går i trafik mellan samma två eller flera hamnar, eller en serie resor från och till samma hamn utan mellanliggande hamnbesök, antingen

i) enligt en offentliggjord tidtabell, eller

ii) med så regelbundna eller ofta förekommande överfarter att de utgör en igenkännlig systematisk serie.

Alla hänvisningar i detta direktiv till konventioner, internationella koder och resolutioner, inklusive för certifikat och andra dokument, ska betraktas som hänvisningar till de aktuella versionerna av dessa konventioner, internationella koder och resolutioner.

Artikel3¶Tillämpningsområde

Ändrad genom direktiv (EU) 2017/2110, direktiv (EU) 2024/3099 och direktiv 2013/38/.

1. Detta direktiv ska gälla varje fartyg som anlöper en medlemsstats hamn eller ankarplats, liksom dess besättning, för att upprätta samverkan mellan fartyg och hamn.

Frankrike får besluta att de hamnar och ankarplatser som omfattas av denna punkt inte ska inbegripa hamnar och ankarplatser belägna i de utomeuropeiska departement som avses i artikel 299.2 i fördraget.

Om en medlemsstat inspekterar ett fartyg som finns i vatten inom dess jurisdiktion, men inte i en hamn, ska det betraktas som en inspektion i enlighet med detta direktiv.

Inget i denna artikel ska påverka rätten för en stat att ingripa med stöd av gällande konventioner.

Medlemsstaterna får avvika från bestämmelserna i detta direktiv om de inte har kusthamnar och kan intyga att av det totala antalet enskilda fartyg som varje år under de tre föregående åren anlöpt deras flodhamnar är det mindre än 5 % som är fartyg som omfattas av detta direktiv.

Medlemsstater utan kusthamnar ska senast dagen för införlivandet av direktivet meddela kommissionen det totala antalet fartyg som anlöper deras hamnar under ovan nämnda treårsperiod och ska informera kommissionen om senare ändringar i ovan nämnda siffror.

Detta direktiv ska också gälla inspektioner av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som utförs utanför en hamn eller på annan plats än en ankarplats under reguljär trafik i enlighet med artikel 14a.

2. För fartyg med bruttodräktighet under 500 ska medlemsstaterna tillämpa de bestämmelser som gäller enligt en tillämplig konvention och, om ingen konvention är tillämplig, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att fartyget inte på ett påtagligt sätt utgör en fara för säkerhet, hälsa eller miljö. Vid tillämpning av denna punkt ska medlemsstaterna söka vägledning i bilaga 1 till Paris MOU.

3. Vid inspektion av ett fartyg vars flaggstat inte är part i en konvention ska medlemsstaterna säkerställa att detta fartyg och dess besättning inte behandlas fördelaktigare än ett fartyg vars flaggstat är part i den konventionen. Ett sådant fartyg ska underkastas en mer ingående inspektion i enlighet med de förfaranden som upprättats inom ramen för Paris MoU. Ett fartyg vars flaggstat inte är part i CLC 92, bunkerkonventionen 2001 eller Nairobikonventionen ska dock inte automatiskt underkastas en mer ingående inspektion, om fartyget har det certifikat som krävs, utfärdat av en stat som är part i dessa konventioner, och den inspektör som genomför inspektionen beslutar att en mer ingående inspektion inte är nödvändig. Detta beslut och skälen till det ska registreras i inspektionsdatabasen.

4. Fiskefartyg med en längd under 24 meter, örlogsfartyg, militära hjälpfartyg, primitivt konstruerade träfartyg, statsfartyg som inte används kommersiellt och fritidsbåtar som inte används i handelssjöfart ska inte omfattas av detta direktiv. Vid tillämpning av detta direktiv ska ett fiskefartygs längd fastställas i enlighet med 2012 års Kapstadenavtal om tillämpningen av bestämmelserna i 1993 års Torremolinosprotokoll om internationella Torremolinoskonventionen om säkerhet på fiskefartyg.

4a. Medlemsstaterna får utföra hamnstatskontrollinspektioner av fiskefartyg med en längd om 24 meter och däröver. Kommissionen får, i samarbete med de stater som har undertecknat Paris MoU, anta riktlinjer för att fastställa den detaljerade utformningen av ett sådant parallellt och separat särskilt system för hamnstatskontroll för dessa fiskefartyg.

5. Åtgärder som antagits för att ge verkan åt detta direktiv får inte leda till en sänkning av den allmänna skyddsnivån för sjömän enligt unionens socialrätt på de områden som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde i förhållande till den nuvarande situationen i varje medlemsstat. Om hamnstatens behöriga myndighet vid genomförandet av dessa åtgärder blir medveten om en klar överträdelse av unionsrätten ombord på fartyg som för en medlemsstats flagg, ska den i enlighet med nationell lag och praxis genast informera alla andra relevanta behöriga myndigheter, så att ytterligare åtgärder vid behov kan vidtas.

Artikel4¶Inspektionsbefogenheter

1. Medlemsstaterna ska vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att lagligen kunna utföra de inspektioner som anges i detta direktiv ombord på utländska fartyg i enlighet med internationell rätt.

2. Medlemsstaterna ska ha lämpliga behöriga myndigheter som tilldelas erforderligt antal anställda, i synnerhet kvalificerade inspektörer, till exempel genom rekrytering, för genomförandet av fartygsinspektioner, och ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att de utför sina åligganden i enlighet med detta direktiv, framför allt att de finns tillgängliga för att genomföra de inspektioner som krävs enligt detta direktiv.

Artikel5¶Inspektionssystem och årlig inspektionsplikt

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

1. Medlemsstaterna ska utföra inspektioner i enlighet med de urvalsregler som anges i artikel 12 och bestämmelserna i bilaga I.

2. För att fullgöra sin årliga inspektionsplikt ska varje medlemsstat

a) inspektera alla fartyg av prioritet I enligt artikel 12 a som anlöper dess hamnar och ankarplatser,

b) årligen genomföra ett totalt antal inspektioner av fartyg av prioritet I och prioritet II enligt artikel 12 a och b som motsvarar minst dess andel av det totala antal inspektioner som ska genomföras årligen i gemenskapen och i Paris MOU-regionen. Varje medlemsstats inspektionsandel ska grunda sig på det antal enskilda fartyg som anlöper den berörda medlemsstatens hamnar i förhållande till det totala antalet enskilda fartyg som anlöper hamnar i varje stat inom gemenskapen och i Paris MOU-regionen.

2a. Inspektioner av fartyg som utförs av en medlemsstat och som överskrider den medlemsstatens årliga inspektionsplikt med 20 % eller mer ska inte beaktas vid beräkningen av den årliga inspektionsplikten för parter i Paris MoU.

3. För att beräkna hur stor andel av det totala antalet inspektioner som ska genomföras årligen i gemenskapen och i Paris MOU-regionen och som anges i punkt 2 b, ska inte fartyg på ankarplats räknas, såvida inte den berörda medlemsstaten förskrivit något annat.

Artikel6¶Närmare regler för fullgörande av inspektionsplikten

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

1. En medlemsstat som inte utför de inspektioner som krävs enligt artikel 5.2 a ska icke desto mindre anses uppfylla det kravet om sådana uteblivna inspektioner inte överstiger 10 % av det totala antalet fartyg av prioritet I som anlöper dess hamnar och ankarplatser, oavsett deras riskprofil.

2. Utan hinder av den procentandel uteblivna inspektioner som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna prioritera inspektionen av fartyg som enligt information från inspektionsdatabasen sällan anlöper hamnar i unionen.

3. Utan hinder av den procentandel uteblivna inspektioner som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna, för fartyg av prioritet I som anlöper ankarplatser, prioritera inspektion av fartyg med hög riskprofil som enligt information från inspektionsdatabasen sällan anlöper hamnar i unionen.

Artikel7¶Närmare regler för en balanserad inspektionsplikt i hela unionen

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

1. En medlemsstat i vilken det totala antalet anlöp av fartyg av prioritet I överstiger den inspektionsandel som avses i artikel 5.2 b ska anses fullgöra sin årliga inspektionsplikt om antalet inspektioner som utförs av den medlemsstaten minst motsvarar dess inspektionsandel enligt artikel 5.2 b och den medlemsstaten inte missar mer än 40 % av det totala antalet fartyg av prioritet I som anlöper dess hamnar och ankarplatser.

2. En medlemsstat i vilken det totala antalet anlöp av fartyg av prioritet I och fartyg av prioritet II understiger 150 % av den inspektionsandel som avses i artikel 5.2 b ska icke desto mindre anses fullgöra sin årliga inspektionsplikt om den medlemsstaten utför inspektioner av två tredjedelar av det totala antalet fartyg av prioritet I och fartyg av prioritet II som anlöper dess hamnar och ankarplatser.

3. Kommissionen ska vid sin översyn enligt artikel 35 särskilt undersöka denna artikels inverkan på inspektionsplikten, med beaktande av den sakkunskap och erfarenhet som vunnits i gemenskapen och enligt Paris MOU. Översynen ska beakta målsättningen att inspektera alla fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och ankarplatser. När så är lämpligt ska kommissionen föreslå ytterligare åtgärder i syfte att förbättra effektiviteten i det inspektionssystem som tillämpas i gemenskapen och, vid behov, en ny översyn av denna artikels inverkan vid en senare tidpunkt.

Artikel8¶Uppskjutande av inspektioner och exceptionella omständigheter

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099 och direktiv 2013/38/.

1. En medlemsstat får besluta att skjuta upp inspektionen av ett fartyg av prioritet I eller prioritet II i något av följande fall:

a) Om inspektionen skulle kunna utföras vid ett senare anlöp av fartyget i samma medlemsstat inom 15 dagar från den faktiska avgångstiden, förutsatt att fartyget under mellantiden inte anlöper någon annan hamn i unionen eller Paris MoU-regionen, med undantag för samtliga hamnar i fartygets flaggstat.

b) Om inspektionen skulle kunna utföras i en annan anlöpshamn i unionen eller Paris MoU-regionen inom 15 dagar från den faktiska avgångstiden, förutsatt att den stat där en sådan anlöpshamn är belägen har samtyckt till inspektionen i förväg.

c) Om inspektionen av ett fartyg, inbegripet ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik, skulle kunna utföras i samma anlöpshamn inom 15 dagar från den faktiska avgångstiden.

Om en medlemsstat beslutar att skjuta upp en inspektion enligt första stycket ska den uppskjutna inspektionen inte räknas in i den medlemsstatens fullgörande av sin årliga inspektionsplikt som avses i artiklarna 6 och 7 om den uppskjutna inspektionen registreras som sådan i inspektionsdatabasen.

2. Om en inspektion inte utförs av ett fartyg av prioritet I eller prioritet II av operativa skäl ska den inte räknas som en utebliven inspektion, förutsatt att skälet till att inspektionen inte utförs registreras i inspektionsdatabasen och någon av följande exceptionella omständigheter föreligger:

a) Den behöriga myndigheten anser att inspektionen kan utgöra en risk för inspektörernas, fartygets eller besättningens säkerhet, eller för hamnen eller den marina miljön.

b) Fartygets hamnanlöp äger rum enbart nattetid.

c) Anlöpstiden är för kort för att inspektionen ska kunna utföras på ett tillfredsställande sätt.

Om omständigheter enligt led b föreligger ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att fartyg som regelbundet anlöper nattetid kan bli inspekterade på lämpligt sätt.

3. Om en inspektion av ett fartyg vid ankarplats inte utförs, ska detta inte räknas som en utebliven inspektion i följande fall:

a) När fartyget inspekteras i en annan hamn eller vid en annan ankarplats i unionen eller Paris MoU-regionen i enlighet med bilaga I inom 15 dagar från den faktiska avgångstiden.

b) När fartyget endast anlöper nattetid eller om anlöpet är för kort för att inspektionen ska kunna utföras på ett tillfredsställande sätt, förutsatt att skälet till att inspektionen inte utförs registreras i inspektionsdatabasen.

c) När den behöriga myndigheten anser att inspektionen skulle utgöra en risk för inspektörernas, fartygets eller besättningens säkerhet, eller för hamnen eller den marina miljön, förutsatt att skälet till att inspektionen inte utförs registreras i inspektionsdatabasen.

4. De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det med avseende på bestämmelserna för genomförande av denna artikel ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 31.3.

4. Om en inspektion inte utförs på grund av extraordinära och oförutsedda omständigheter ska den inte räknas som en utebliven inspektion, och skälet till att inspektionen inte utförs ska registreras i inspektionsdatabasen. Dessa omständigheter ska vederbörligen motiveras och rapporteras till kommissionen.

Artikel10¶Fartygens riskprofil

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

1. Alla fartyg som anlöper en hamn eller en ankarplats i en medlemsstat ska i inspektionsdatabasen tilldelas en riskprofil som bestämmer deras respektive inspektionsprioritet, tidsintervallet mellan inspektionerna och inspektionernas omfattning.

2. Ett fartygs riskprofil ska bestämmas genom en kombination av generiska, historiska och miljöbaserade riskparametrar enligt följande:

a) Generiska parametrar Generiska parametrar ska grunda sig på typ, ålder, flagg, berörda erkända organisationer och företagets prestationsnivå i enlighet med bilaga I del I.1 och bilaga II.

b) Historiska parametrar Historiska parametrar ska grunda sig på antalet brister och kvarhållanden under en viss period i enlighet med bilaga I del I.2 och bilaga II.

c) Miljöparametrar Miljöparametrar ska grunda sig på antalet brister som rör Marpol 73/78, AFS 2001, barlastvattenkonventionen, CLC 92, bunkerkonventionen 2001, Nairobikonventionen och Hongkongkonventionen i enlighet med bilaga I del I.3 och bilaga II.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer en metod för bedömning av generiska riskparametrar, framför allt vad avser de flaggstatskriterier och kriterier för företags prestationsnivå som antogs inom ramen för Paris MoU 2019, genom vilken förteckningar över höga, medelhöga och låga prestationer upprättades. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31.2.

Artikel11¶Inspektionernas frekvens

Fartyg som anlöper hamnar eller ankarplatser inom gemenskapen ska underkastas periodiska inspektioner eller tilläggsinspektioner enligt följande:

a) Periodiska inspektioner av fartyg ska utföras med i förväg bestämda intervall beroende på deras riskprofil i enlighet med bilaga I del I. Intervallet mellan periodiska fartygsinspektioner ska öka när risken minskar. För högriskfartyg ska detta intervall inte överskrida sex månader.

b) Fartyg ska underkastas tilläggsinspektioner oavsett tidsintervallet efter den senaste periodiska inspektionen enligt följande:

Den behöriga myndigheten ska se till att inspektera fartyg för vilka faktorer av högsta prioritet föreligger enligt bilaga I del II.2 a.

Fartyg för vilka oförutsedda faktorer enligt bilaga I del II.2 b föreligger får inspekteras. Beslut att utföra en sådan tilläggsinspektion överlåts åt den behöriga myndighetens sakkunniga bedömning.

Artikel12¶Val av fartyg för inspektion

Den behöriga myndigheten ska se till att fartyg väljs ut för inspektion på grundval av deras riskprofil enligt beskrivningen i bilaga I del I och när faktorer av högsta prioritet eller oförutsedda faktorer uppstår i enlighet med bilaga I del II.2 A och 2 B.

När det gäller inspektion av fartyg

a) ska den behöriga myndigheten välja ut de fartyg som ska underkastas en obligatorisk inspektion och som betecknas som fartyg av prioritet I i enlighet med de urvalsregler som anges i bilaga I del II.3 A,

b) får den behöriga myndigheten välja ut de fartyg för inspektion som betecknas fartyg av prioritet II i enlighet med bilaga I del II.3 B.

Artikel13¶Inledande och mer ingående inspektioner

Ändrad genom direktiv (EU) 2017/2110 och direktiv (EU) 2024/3099.

Medlemsstaterna ska säkerställa att fartyg som väljs ut för inspektion i enlighet med artikel 12 eller 14a underkastas en inledande inspektion eller en mer ingående inspektion enligt följande:

1. Den behöriga myndigheten ska vid varje inledande inspektion säkerställa att inspektören åtminstone

a) kontrollerar de i bilaga IV förtecknade certifikat och dokument som ska bevaras ombord enligt gemenskapens sjöfartslagstiftning och konventioner om sjösäkerhet och sjöfartsskydd,

b) kontrollerar, i förekommande fall, om de brister som en medlemsstat eller en stat som har undertecknat Paris MOU har upptäckt vid en tidigare inspektion har åtgärdats,

c) förvissar sig om fartygets allmänna skick, inklusive sanitära förhållanden, inbegripet i maskinutrymme och i bostadsutrymmen.

2. Om de brister som ska åtgärdas i nästa anlöpshamn har registrerats i inspektionsdatabasen efter en sådan inspektion som avses i punkt 1, får den behöriga myndigheten i denna hamn besluta att inte genomföra de kontroller som avses i punkt 1 a och c.

3. En mer ingående inspektion, inklusive en vidare granskning av att de bestämmelser som gäller verksamheten ombord efterlevs, ska göras när det efter en sådan inspektion som avses i punkt 1 finns otvetydiga skäl att anta att fartygets skick eller utrustning eller besättningens tillstånd inte uppfyller de tillämpliga villkoren i en konvention. Otvetydiga skäl ska anses föreligga när en inspektör finner omständigheter som han sakkunnigt bedömer utgöra skäl för en mer ingående inspektion av fartyget, dess utrustning eller besättning. Exempel på otvetydiga skäl finns i bilaga V.

Artikel14¶Utökad inspektion

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

1. Fartyg i någon av följande kategorier kan bli föremål för en utökad inspektion i enlighet med bilaga I del II 3A och 3B:

a) Fartyg med hög riskprofil.

b) Passagerarfartyg, bulkfartyg, oljefartyg, gasfartyg, tankfartyg för skadliga flytande ämnen (NLS) eller kemikalietankfartyg som är äldre än tolv år.

c) Fartyg med hög riskprofil eller passagerarfartyg, bulkfartyg, oljefartyg, gasfartyg, tankfartyg för skadliga flytande ämnen (NLS) eller kemikalietankfartyg som är äldre än tolv år i fall där faktorer av högsta prioritet eller oförutsedda faktorer föreligger.

d) Fartyg som ska inspekteras efter ett tillträdesförbud som utfärdats i enlighet med artiklarna 16 och 21.4.

2. Fartygets driftsansvarige eller befälhavare ska se till att myndigheten får tillräckligt med tid på sig för att utföra den utökade inspektionen.

Fartyget ska stanna i hamnen tills inspektionen är genomförd, vilket dock inte ska påverka tillämpningen av kontrollåtgärder som är nödvändiga av säkerhetsskäl.

3. När den behöriga myndigheten får en förhandsanmälan från ett fartyg som kan bli föremål för en periodisk utökad inspektion, ska myndigheten meddela fartyget om en utökad inspektion inte kommer att äga rum.

4. En utökad inspektion ska i möjligaste mån utföras av minst två hamnstatskontrollinspektörer. Om detta inte är möjligt ska skälen vederbörligen registreras i inspektionsdatabasen. Den utökade inspektionens omfattning, inbegripet de riskområden som ska ingå, anges i bilaga VII. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa närmare bestämmelser för att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av bilaga VII. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31.2.

Artikel14a¶Inspektion av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik

Införd genom direktiv (EU) 2017/2110 och direktiv (EU) 2024/3099.

1. Ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i drift i reguljär trafik kan bli föremål för inspektioner i enlighet med den tidsram och de övriga krav som anges i bilaga XVII.

2. När medlemsstaterna planerar inspektioner av ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg ska de ta vederbörlig hänsyn till ro-ro-passagerarfartygets eller höghastighetspassagerarfartygets drifts- och underhållsschema.

3. När ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg har varit föremål för en inspektion i enlighet med bilaga XVII ska en sådan inspektion registreras i inspektionsdatabasen och beaktas vid tillämpningen av artiklarna 10, 11 och 12 samt vid beräkning av fullgörandet av varje medlemsstats inspektionsplikt. Den ska inbegripas i det totala antalet årliga inspektioner som utförs av varje medlemsstat, enligt vad som föreskrivs i artikel 5.

4. Artiklarna 11 a och 14 ska inte tillämpas på ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik som inspekterats enligt den här artikeln.

4a. Fartygets driftsansvarige eller befälhavare ska säkerställa att myndigheten får tillräckligt med tid på sig för att utföra de inspektioner som föreskrivs i punkterna 1.1 och 2 a i bilaga XVII.

5. Den behöriga myndigheten ska säkerställa att ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som underkastas en tilläggsinspektion i enlighet med artikel 11 b väljs ut för inspektion i enlighet med del II 3A c och del II 3B c i bilaga I. Inspektioner som utförs i enlighet med denna punkt ska inte påverka det inspektionsintervall som föreskrivs i punkt 2 i bilaga XVII.

6. Inspektören från hamnstatens behöriga myndighet får vid en inspektion av ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg samtycka till att en hamnstatsinspektör från en annan medlemsstat medföljer som observatör. Om fartyget för en medlemsstats flagg ska hamnstaten, på begäran, bjuda in en representant för flaggstaten att medfölja som observatör under inspektionen.

Artikel15¶Riktlinjer och förfaranden för sjösäkerhet och sjöfartsskydd

Ändrad genom direktiv (EU) 2017/2110 och direktiv 2013/38/.

1. Medlemsstaterna ska se till att deras inspektörer följer förfarandena och riktlinjerna i bilaga VI.

2. När det gäller säkerhetskontroller ska medlemsstaterna tillämpa de relevanta förfaranden som anges i bilaga VI till detta direktiv på alla fartyg som avses i artikel 3.1–3.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 och som anlöper deras hamnar och ankarplatser, såvida de inte är flaggade i den hamnstat där inspektionen sker.

3. Bestämmelserna om utökade inspektioner i artikel 14 i detta direktiv ska tillämpas på ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg enligt artikel 2 a och b i direktiv 1999/35/EG.

När ett fartyg har besiktigats enligt artiklarna 6 och 8 i direktiv 1999/35/EG av en värdstat som inte är fartygets flaggstat, ska sådan specifik besiktning i förekommande fall registreras som en mer ingående inspektion eller en utökad inspektion i inspektionsdatabasen och beaktas med avseende på artiklarna 10, 11 och 12 i detta direktiv för att beräkna varje medlemsstats fullgörande av inspektionsplikten, i den mån alla punkter som avses i bilaga VII till detta direktiv är medtagna.

Utan att det påverkar ett hindrande av ett ro-ro-passagerarfartygs eller ett höghastighetspassagerarfartygs användning som beslutats i enlighet med artikel 10 i direktiv 1999/35/EG, ska bestämmelserna i detta direktiv om åtgärdande av brister, kvarhållande och tillträdesförbud, samt uppföljning av inspektioner, kvarhållanden och tillträdesförbud tillämpas i förekommande fall.

4. Kommissionen får anta detaljerade åtgärder för att säkerställa enhetlig tillämpning av de förfaranden som avses i punkt 1 och av de säkerhetskontroller som avses i punkt 2 i den här artikeln. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31.3.

Artikel16¶Förbud mot tillträde för vissa fartyg

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

1. En medlemsstat ska förbjuda tillträde till sina hamnar och ankarplatser för varje fartyg som

a) är flaggat i en stat som finns med på den förteckning över stater med låga prestationer som antas i enlighet med Paris MoU på grundval av information registrerad i inspektionsdatabasen och offentliggörs av kommissionen varje år, och som har kvarhållits mer än två gånger under de senaste 36 månaderna i en hamn eller på en ankarplats i en medlemsstat eller en stat som har undertecknat Paris MoU, eller

b) är flaggat i en stat som finns med på den förteckning över stater med höga eller medelhöga prestationer som antas i enlighet med Paris MoU på grundval av information registrerad i inspektionsdatabasen och offentliggörs av kommissionen varje år, och som har kvarhållits mer än två gånger under de senaste 24 månaderna i en hamn eller på en ankarplats i en medlemsstat eller en stat som har undertecknat Paris MoU.

Första stycket i denna punkt ska inte tillämpas i de situationer som avses i artikel 21.6.

Tillträdesförbudet ska vara tillämpligt så snart fartyget lämnar den hamn eller ankarplats där det kvarhållits för tredje gången och där ett tillträdesförbud har utfärdats.

2. Tillträdesförbudet får hävas endast om de villkor som anges i punkterna 3–6 i bilaga VIII har uppfyllts, dock tidigast tre månader efter utfärdandet.

Om fartyget blir föremål för tillträdesförbud för andra gången, får det tillträdesförbudet hävas först efter en period på tolv månader.

3. Om fartyget därefter hålls kvar i en hamn eller på en ankarplats i en medlemsstat eller en stat som har undertecknat Paris MoU ska fartyget vägras tillträde till hamnar eller ankarplatser i unionen. Ett sådant tredje tillträdesförbud får hävas 24 månader efter det att detta förbud utfärdats, men endast om

a) fartyget är flaggat i en stat som på grund av sin kvarhållandefrekvens inte omfattas av vare sig förteckningen över stater med låga prestationer eller förteckningen över stater med medelhöga prestationer,

b) det föreskrivna certifikatet och klasscertifikatet för fartyget har utfärdats av en eller flera organisationer som erkänts enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009,

c) fartyget förvaltas av ett företag med hög prestationsnivå enligt bilaga I del I.1, och

d) villkoren i punkterna 3–6 i bilaga VIII är uppfyllda.

Ett fartyg som efter 24 månader efter det att tillträdesförbudet utfärdades inte uppfyller de kriterier som anges i första stycket ska permanent vägras tillträde till hamnar och ankarplatser i unionen.

4. Varje senare kvarhållande efter ett tredje tillträdesförbud, i en hamn eller på en ankarplats i unionen, av ett fartyg som för flagg från en stat som finns med på förteckningen över stater med medelhöga eller låga prestationer ska leda till att fartyget permanent vägras tillträde till hamnar eller ankarplatser i unionen.

4a. Ett fartyg som för flagg från en stat som finns med på förteckningen över stater med höga prestationer och som har vägrats tillträde minst tre gånger och kvarhålls i en hamn eller på en ankarplats i unionen vid tidpunkten för dess första inspektion i unionen sedan detta tredje eller eventuella därpå följande tillträdesförbud, ska

a) vägras tillträde till alla hamnar och ankarplatser i unionen under en period på 24 månader, om dess föreskrivna certifikat och klasscertifikat är utfärdade av en eller flera organisationer som erkänts enligt förordning (EG) nr 391/2009,

b) permanent vägras tillträde till alla hamnar och ankarplatser i unionen, om fartygets föreskrivna certifikat och klasscertifikat inte är utfärdade av en eller flera organisationer som erkänts enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009.

4b. Perioder av tillträdesförbud på grund av flera kvarhållanden ska förlängas med tolv månader i fall där en åtgärd för tillträdesförbud i enlighet med artikel 21.4 är tillämplig.

5. Med avseende på denna artikel ska medlemsstaterna följa de förfaranden som anges i bilaga VIII.

Artikel17¶Rapport till befälhavaren om inspektion

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099 och direktiv 2013/38/.

När en inspektion slutförts ska inspektören sammanställa en inspektionsrapport i enlighet med bilaga IX. En kopia av inspektionsrapporten ska lämnas till fartygets befälhavare.

Om det, vid en mer ingående inspektion, konstateras att boende- och arbetsförhållandena på fartyget inte uppfyller kraven i MLC 2006, ska inspektören genast göra fartygets befälhavare uppmärksam på bristerna, med nödvändiga tidsfrister för avhjälpande av dessa.

Om inspektören anser att bristerna är betydande eller om de tagits upp i ett eventuellt klagomål enligt del A punkt 19 i bilaga V, ska inspektören också upplysa berörda redar- och sjömansorganisationer i den medlemsstat där inspektionen utförs, och får

a) underrätta en representant för flaggstaten,

b) lämna upplysningar i fallet till de behöriga myndigheterna i nästa anlöpshamn.

I frågor som rör MLC 2006 ska den medlemsstat där inspektionen utförs ha rätt att sända en kopia av inspektörens rapport, som ska åtföljas av eventuellt svar från flaggstatens behöriga myndigheter inom den föreskrivna tidsfristen, till Internationella arbetsbyråns generaldirektör för sådan åtgärd som kan bedömas lämplig och ändamålsenlig för att säkerställa att sådan information dokumenteras och blir känd för parter som kan ha intresse av att utnyttja lämpliga rättsliga förfaranden.

Artikel18¶Klagomål

Ändrad genom direktiv 2013/38/.

Alla klagomål ska bli föremål för en omedelbar inledande bedömning av den behöriga myndigheten. Denna bedömning ska avgöra om klagomålet är skäligt.

Om så är fallet ska den behöriga myndigheten vidta de åtgärder som är nödvändiga för att behandla klagomålet, och särskilt se till att alla personer som är direkt berörda av det klagomålet har möjlighet att delge sina synpunkter.

Om den behöriga myndigheten finner ett klagomål uppenbart ogrundat ska myndigheten informera klaganden om sitt beslut och skälen för detta.

Klagandens identitet får inte lämnas ut till det berörda fartygets befälhavare eller ägare. Inspektören ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att sjömännens klagomål förblir konfidentiella, inbegripet att se till att alla samtal med sjömän är konfidentiella.

Medlemsstaterna ska informera flaggstatens administration om klagomål som inte är uppenbart ogrundade och om hur klagomålen har följts upp; i lämpliga fall ska en kopia av meddelandet lämnas till Internationella arbetsorganisationen (ILO).

Artikel18a¶Rutiner för hantering av klagomål i land enligt MLC 2006

Införd genom direktiv 2013/38/.

1. Sjömän som hävdar en överträdelse av kraven i MLC 2006, inklusive sjömännens rättigheter, får rapportera klagomål till en inspektör i en hamn som sjömännens fartyg har anlöpt. I sådana fall ska inspektören göra en inledande utredning.

2. När det är lämpligt och beroende på klagomålets art ska den inledande utredningen bland annat ta hänsyn till om de rutiner för klagomål ombord som finns i regel 5.1.5 i MLC 2006 har följts. Inspektören får också göra en mer ingående inspektion i enlighet med artikel 13 i det här direktivet.

3. Inspektören ska, när det är lämpligt, arbeta för en lösning av klagomålet ombord på fartyget.

4. Om utredningen eller inspektionen avslöjar bristande efterlevnad som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 19, ska den artikeln tillämpas.

5. När punkt 4 inte är tillämplig och ett klagomål från en sjöman gällande frågor som omfattas av MLC 2006 inte har kunnat lösas ombord på fartyget, ska inspektören genast underrätta flaggstaten och inom en föreskriven tidsfrist begära yttrande och en handlingsplan för rättelse som ska lämnas in av flaggstaten. En rapport om varje utförd inspektion ska överföras på elektronisk väg till den inspektionsdatabas som avses i artikel 24.

6. Om klagomålet inte har lösts sedan åtgärder vidtagits enligt punkt 5, ska hamnstaten skicka en kopia av inspektörens rapport till Internationella arbetsbyråns generaldirektör. Rapporten ska åtföljas av eventuella svar som inkommit från flaggstatens behöriga myndighet inom den föreskrivna tidsfristen. Berörda sjömans- och redarorganisationer i hamnstaten ska också informeras. Hamnstaten ska dessutom regelbundet sända statistik och information över klagomål som har lösts till Internationella arbetsbyråns generaldirektör.

Syftet med att sända sådana underrättelser är att, på grundval av ett agerande som kan bedömas lämpligt och ändamålsenligt, registrera sådan information och göra den tillgänglig för parter, inklusive sjömans- och redarorganisationer, som själva kan ha intresse av att utnyttja tillämpliga rättsliga förfaranden.

7. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna artikel, ska genomförandebefogenheter tilldelas kommissionen för inrättande av ett harmoniserat elektroniskt format och förfarande för rapportering av uppföljande åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31.3.

8. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av artikel 18. Artikel 18 fjärde stycket ska också tillämpas på klagomål gällande frågor som omfattas av MLC 2006.

Artikel19¶Åtgärdande och kvarhållande

Ändrad genom direktiv 2013/38/ och direktiv (EU) 2024/3099.

1. Den behöriga myndigheten ska försäkra sig om att alla brister som bekräftats av eller framkommit under en inspektion rättas till eller kommer att rättas till i enlighet med konventionerna.

2. När sådana brister upptäcks som innebär otvetydig fara för säkerhet, liv eller miljö ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fartyget inspekteras se till att fartyget kvarhålls eller att den verksamhet i samband med vilken bristerna har upptäckts stoppas. Beslutet om kvarhållande eller driftsförbudet får inte upphävas förrän faran har avlägsnats eller myndigheten försäkrat sig om att fartyget efter att ha uppfyllt vissa nödvändiga villkor kan ge sig av till sjöss eller fortsätta driften utan fara för passagerares och besättnings säkerhet eller hälsa, utan fara för andra fartyg och utan att den marina miljön hotas på ett oacceptabelt sätt.

2a. När sådana boende- och arbetsförhållanden ombord upptäcks som innebär otvetydig fara för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet eller sådana brister som utgör en allvarlig eller upprepad överträdelse av kraven i MLC 2006, inklusive sjömännens rättigheter, ska den behöriga myndigheten i hamnstaten där fartyget inspekteras se till att fartyget kvarhålls eller att den verksamhet i samband med vilken bristerna har upptäckts stoppas.

Beslutet om kvarhållande eller driftsförbud får inte upphävas förrän dessa brister har åtgärdats eller den behöriga myndigheten har godtagit en handlingsplan som ska åtgärda dessa brister och myndigheten är säker på att planen snabbt kommer att genomföras. Innan en handlingsplan godtas får inspektören samråda med flaggstaten.

3. När inspektören gör sina sakkunnigbedömningar av om ett fartyg ska kvarhållas eller inte ska han följa de kriterier som fastställs i bilaga X.

4. Om inspektionen visar att fartyget inte är utrustat med ett fungerande VDR-system, och användning av ett sådant system är obligatorisk enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG, ska den behöriga myndigheten säkerställa att fartyget kvarhålls.

Om en sådan brist inte kan åtgärdas enkelt i hamnen för kvarhållandet, får den behöriga myndigheten antingen tillåta fartyget att fortsätta till närmaste lämpliga reparationsvarv där bristerna lätt kan åtgärdas eller kräva att bristen åtgärdas inom högst 30 dagar enligt vad som föreskrivs i Paris MOU:s riktlinjer. För dessa ändamål ska förfarandena i artikel 21 vara tillämpliga.

5. I undantagsfall och om fartygets allmänna tillstånd är uppenbart undermåligt, får den behöriga myndigheten göra uppehåll i inspektionen av fartyget tills de ansvariga parterna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att fartyget uppfyller de relevanta kraven i konventionerna.

6. Vid kvarhållande ska den behöriga myndigheten omedelbart skriftligen och med inspektionsrapporten bifogad underrätta flaggstatens administration eller, när detta inte är möjligt, konsuln eller, i dennes frånvaro, den aktuella statens närmaste diplomatiska representant, om alla omständigheter som gjort att ingripandet bedömts vara nödvändigt. I förekommande fall ska dessutom utsedda inspektörer eller erkända organisationer som ansvarar för utfärdande av klasscertifikat eller föreskrivna certifikat enligt konventionerna informeras. Dessutom ska den behöriga myndigheten, om ett fartyg inte får framföras på grund av allvarlig eller upprepad överträdelse av kraven i MLC 2006, inklusive sjömännens rättigheter, eller på grund av att boende- och arbetsförhållandena ombord innebär otvetydig fara för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet, genast upplysa flaggstaten om detta och uppmana en representant för flaggstaten att om möjligt närvara samt begära att flaggstaten lämnar svar inom en föreskriven tidsfrist. Den behöriga myndigheten ska också genast informera berörda sjömans- och redarorganisationer i den hamnstat där inspektionen utfördes.

7. Detta direktiv ska inte påverka de ytterligare krav i konventionerna som rör förfaranden för meddelande och rapportering med avseende på hamnstatskontroll.

8. När hamnstatskontroll utövas i enlighet med detta direktiv ska alla tänkbara ansträngningar göras för att undvika att ett fartyg kvarhålls eller försenas utan tillräcklig anledning. Om ett fartyg kvarhålls eller försenas utan tillräcklig anledning har ägaren eller den driftsansvarige rätt till ersättning för den lidna förlusten eller skadan. I varje fall av påstått kvarhållande eller försening utan tillräcklig anledning ligger bevisbördan på ägaren eller den driftsansvarige.

9. Den behöriga myndigheten får tillåta att det kvarhållna fartyget flyttas från en del av hamnen till en annan om det behövs för att undvika trängsel och kan ske utan fara. Risken för trängsel ska emellertid inte påverka beslutet om kvarhållande eller om kvarhållandets upphörande.

Hamnmyndigheter eller -organ ska samarbeta med den behöriga myndigheten för att ge plats åt kvarhållna fartyg.

10. Hamnmyndigheterna eller hamnorganen ska snarast möjligt informeras när beslut om kvarhållande fattas.

Artikel20¶Rätt till överklagande

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

1. Fartygets ägare eller driftsansvarige eller ägarens eller den driftsansvariges representant i medlemsstaten ska ha rätt att överklaga en behörig myndighets kvarhållande eller tillträdesförbud. Ett överklagande ska inte hindra att kvarhållandet eller tillträdesförbudet verkställs.

2. Medlemsstaterna ska inrätta och vidmakthålla lämpliga förfaranden för detta ändamål i enlighet med sin nationella lagstiftning.

3. Den behöriga myndigheten är skyldig att upplysa befälhavaren för det fartyg som avses i punkt 1 om hans rätt att överklaga och de praktiska formaliteterna för detta.

4. Om överklagandet eller en begäran från ägaren eller den driftsansvarige eller deras representanter leder till att ett beslut om kvarhållande eller ett tillträdesförbud upphävs eller ändras,

a) ska medlemsstaten se till att inspektionsdatabasen snarast uppdateras i enlighet med detta,

b) ska den medlemsstat där beslutet om kvarhållande eller tillträdsförbudet utfärdades se till att den information som offentliggjorts i enlighet med artikel 26 rättas inom 24 timmar.

Artikel21¶Uppföljning av inspektioner och kvarhållanden

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

1. När sådana brister som avses i artikel 19.2 inte kan åtgärdas i inspektionshamnen får medlemsstatens behöriga myndighet tillåta det ifrågavarande fartyget att utan oskäligt dröjsmål fortsätta till det närmast lämpliga reparationsvarv, som utses av befälhavaren och den aktuella myndigheten där uppföljning kan ske, förutsatt att de villkor som har uppställts av flaggstatens behöriga myndighet och godtagits av den medlemsstaten följs. Sådana villkor ska säkerställa att fartyget kan fortsätta färden utan fara för passagerares och besättnings säkerhet och hälsa, utan fara för andra fartyg och utan att utgöra ett oacceptabelt hot mot den marina miljön.

2. Om beslutet att skicka ett fartyg till ett reparationsvarv grundas på ett brott mot IMO:s resolution A.744(18) antingen i fråga om fartygets dokumentation eller fel och brister i konstruktionen, får den behöriga myndigheten kräva att nödvändiga tjockleksmätningar görs i kvarhållandehamnen innan fartyget släpps iväg.

3. Då sådana omständigheter som anges i punkt 1 föreligger ska medlemsstatens behöriga myndighet i den hamn där inspektionen genomfördes meddela dels den behöriga myndigheten i den stat där reparationsvarvet är beläget, dels de parter som anges i artikel 19.6, dels varje annan lämplig myndighet om villkoren för färden.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som mottar ett sådant meddelande ska upplysa den myndighet som utfärdat meddelandet om de åtgärder som vidtagits.

4. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att de fartyg som avses i punkt 1 i denna artikel och de kvarhållna fartyg som avses i artikel 19.2 vägras tillträde till alla hamnar och ankarplatser i unionen om fartyget

a) fortsätter sin resa utan att uppfylla de villkor som den behöriga myndigheten i någon medlemsstat har uppställt i inspektionshamnen, eller

b) tillåts fortsätta sin resa på villkor att de uppfyller tillämpliga konventionskrav genom att därefter anlöpa det reparationsvarv som anvisats enligt punkt 1 i denna artikel, men underlåter att göra detta.

Tillträdesförbudet ska börja tillämpas samma dag som det utfärdas. Tillträdesförbudet får hävas endast om de villkor som anges i punkterna 3–6 i bilaga VIII har uppfyllts, dock tidigast tolv månader efter utfärdandet.

5. Under de omständigheter som avses i punkt 4 första stycket a ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fartyget befanns vara undermåligt omedelbart uppmärksamma de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemsstater på detta.

Under de omständigheter som avses i punkt 4 första stycket b ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där reparationsvarvet är beläget informera myndigheten i den medlemsstat där fartyget befanns vara undermåligt om huruvida fartyget har anlänt. När den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fartyget befanns vara undermåligt får kännedom om att fartyget inte har anlöpt reparationsvarvet, ska den omedelbart uppmärksamma de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemsstater på detta.

Under de omständigheter som avses i punkt 4 första stycket b, om det reparationsvarv som anvisats enligt punkt 1 inte är beläget i en medlemsstat, och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fartyget befanns vara undermåligt får kännedom om att fartyget inte har anlöpt något reparationsvarv, ska den omedelbart uppmärksamma de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemsstater på detta.

Innan fartyget vägras tillträde får en medlemsstat begära överläggningar med administrationen i det berörda fartygets flaggstat.

6. Med avvikelse från punkt 4 får ett fartyg som avses i den punkten tillåtas tillträde till en anvisad hamn eller ankarplats av berörd myndighet i hamnstaten om force majeure eller överordnade säkerhetsskäl föreligger, för att minska eller begränsa föroreningsrisk eller för att rätta till brister i enlighet med punkt 1, förutsatt att fartygets ägare, driftsansvarige eller befälhavare har vidtagit lämpliga åtgärder för att säkerställa det berörda fartygets säkra anlöp eller tillträde till en ankarplats vilka är godtagbara för den behöriga myndigheten i den medlemsstaten.

Artikel22¶Inspektörernas kvalifikationer

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

1. Inspektioner får endast genomföras av inspektörer som är kvalificerade enligt bilaga XI och som av den behöriga myndigheten har bemyndigats att genomföra hamnstatskontroller.

2. När nödvändig yrkesmässig sakkunskap inte kan tillhandahållas av hamnstatens behöriga myndighet, får denna behöriga myndighets inspektör biträdas av varje annan person som har den erforderliga sakkunskapen.

3. Den behöriga myndigheten, inspektörer som utövar hamnstatskontroll och de personer som biträder dem får inte ha något kommersiellt intresse vare sig i hamnen där inspektionen utförs eller i de inspekterade fartygen. Inte heller får inspektörerna vara anställda hos eller utföra arbete för icke-statliga organisationer som utfärdar föreskrivna certifikat eller klasscertifikat eller utför de besiktningar som ligger till grund för att sådana certifikat utfärdas för fartyg.

4. Varje inspektör ska vara utrustad med ett personligt dokument i form av ett identitetskort, utfärdat av hans behöriga myndighet i enlighet med kommissionens direktiv 96/40/EG av den 25 juni 1996 för fastställandet av en gemensam modell för ett identitetskort för inspektörer som utför hamnstatskontroll.

5. Medlemsstaterna ska se till att inspektörernas kompetens och deras uppfyllande av minimikriterierna i bilaga XI kontrolleras innan medlemsstaterna bemyndigar dem att utföra inspektioner, och därefter periodiskt mot bakgrund av det utbildningssystem som avses i punkt 7.

6. Medlemsstaterna ska se till att inspektörerna utbildas på lämpligt sätt om ändringar av gemenskapens system för hamnstatskontroll som sker genom detta direktiv, och om ändringarna av konventionerna.

7. Kommissionen ska, i samarbete med medlemsstaterna och de stater som har undertecknat Paris MoU och baserat på den sakkunskap och de erfarenheter som erhållits på medlemsstatsnivå i unionen och inom ramen för Paris MoU, utarbeta ett yrkes utbildningsprogram till stöd för medlemsstaternas utbildning och kompetensbedömning av hamnstatskontrollinspektörer för att komplettera Paris MoU:s utbildningsprogram i syfte att harmonisera praxisen för hamnstatskontroll.

I samarbete med medlemsstaterna och de stater som har undertecknat Paris MoU ska kommissionen kontinuerligt identifiera och bemöta nya utbildningsbehov, tillhandahålla bidrag till ändringar av kursplanerna, läroplanerna och innehållet i utbildningsprogrammet för inspektörer, särskilt när det gäller nya utmaningar på sjösäkerhetsområdet som rör miljömässiga och sociala frågor, arbetsmarknadsfrågor och ny teknik samt tillhandahålla bidrag som rör de ytterligare skyldigheter som följer av de relevanta instrumenten.

Artikel23¶Rapporter från lotsar och hamnmyndigheter

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099 och direktiv 2013/38/.

1. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att lotsar i medlemsstaterna som är verksamma vid fartygs ankomst till eller avgång från kaj eller annan förtöjningsplats eller som är verksamma på fartyg vid resa till en hamn eller i transit inom en medlemsstat omedelbart informerar den behöriga myndigheten i hamn- eller kuststaten, om de vid utövande av sin normala verksamhet uppmärksammar uppenbara avvikelser som menligt kan inverka på säkerheten, inbegripet fartygets säkra framförande eller säkerheten för sjömän ombord, eller som kan utgöra ett hot mot den marina miljön.

2. Om hamnmyndigheterna eller hamnorganen i samband med sin normala verksamhet uppmärksammar att ett fartyg i deras hamn uppvisar uppenbara avvikelser som kan inverka menligt på säkerheten, inbegripet fartygets säkra framförande eller säkerheten för sjömän ombord, eller som kan utgöra ett hot mot den marina miljön, ska myndigheten eller organet i fråga omedelbart upplysa hamnstatens behöriga myndighet om detta.

3. Medlemsstaterna ska ålägga lotsar och hamnmyndigheter eller -organ att lämna minst följande uppgifter, om möjligt i elektronisk form:

Uppgifter om fartyget (namn, IMO-identifieringsnummer, signalbokstäver och flaggstat).

Uppgifter om resan (senaste anlöpshamn, destinationshamn).

Beskrivning av uppenbara avvikelser funna ombord.

4. Medlemsstaterna ska se till att uppenbara avvikelser anmälda av lotsar och hamnmyndigheter eller -organ följs upp på lämpligt sätt och registrera uppgifter om vidtagna åtgärder.

5. Genomförandebefogenheter ska tilldelas kommissionen för att anta åtgärder för genomförande av denna artikel, inklusive harmoniserade förfaranden för rapportering av uppenbara avvikelser anmälda av lotsar och hamnmyndigheter eller -organ samt av de uppföljande åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31.3.

Artikel24¶Inspektionsdatabas

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

1. Kommissionen ska utveckla, underhålla och uppdatera inspektionsdatabasen med utgångspunkt i sakkunskap och erfarenheter enligt Paris MOU.

Inspektionsdatabasen ska innehålla alla uppgifter som krävs för genomförandet av det inspektionssystem som inrättas genom detta direktiv och ska omfatta alla de funktioner som framgår av bilaga XII.

2. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att information om faktisk ankomst- och avgångstid för alla fartyg som anlöper deras hamnar eller ankarplatser, tillsammans med en uppgift som identifierar den berörda hamnen eller ankarplatsen, överförs till inspektionsdatabasen inom tre timmar från ankomst- respektive avgångstiden via unionens system för informationsutbyte inom sjöfarten SafeSeaNet som avses i artikel 3 s i direktiv 2002/59/EG. Så snart de har överfört sådana uppgifter till inspektionsdatabasen via SafeSeaNet behöver medlemsstaterna inte lämna uppgifter i enlighet med punkterna 1.2 och 2 a och b i bilaga XIV till detta direktiv.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifter om inspektioner som utförs i enlighet med detta direktiv överförs till inspektionsdatabasen så snart inspektionsrapporten har utarbetats eller kvarhållandet har hävts.

Medlemsstaterna ska inom 72 timmar säkerställa att de uppgifter som överförts till inspektionsdatabasen blir godkända för offentliggörande. Inspektionsrapporten ska innan den överförs till databasen valideras, om genomförbart, av en hamnstatskontrollinspektör eller av en annan vederbörligen godkänd person som är anställd vid den behöriga myndigheten och som inte ingick i den grupp som utförde inspektionen.

4. På grundval av de inspektionsuppgifter som medlemsstaterna lämnar ska kommissionen i inspektionsdatabasen kunna hämta relevanta uppgifter om genomförandet av detta direktiv, särskilt om fartygens riskprofil, om vilka fartyg som står i tur att inspekteras, om fartygens förflyttningar och om varje medlemsstats inspektionsplikt.

Medlemsstaterna ska ha tillgång till alla uppgifter som registreras i inspektionsdatabasen och som är relevanta för genomförandet av inspektionsförfarandena i detta direktiv.

Medlemsstaterna och tredje parter som har undertecknat Paris MOU ska beviljas tillgång till alla uppgifter som de registrerar i inspektionsdatabasen och till uppgifter om de fartyg som för deras flagg.

Artikel24a¶Elektroniska certifikat

Införd genom direktiv (EU) 2024/3099.

Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna anta genomförandeakter för att fastställa funktionella och tekniska specifikationer för ett valideringsverktyg för elektroniska föreskrivna certifikat. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31.2.

Artikel25¶Informationsutbyte och samarbete

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

Varje medlemsstat ska säkerställa att dess hamnmyndigheter eller hamnorgan och andra berörda myndigheter eller organ som har följande typer av information ger informationen till den behöriga myndigheten:

a) Information om fartyg som inte har lämnat någon information i enlighet med kraven i detta direktiv, direktiv 2002/59/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/883 samt, när så är lämpligt, förordning (EG) nr 725/2004.

b) Information om fartyg som har gått till sjöss utan att ha följt artikel 7 i direktiv (EU) 2019/883.

c) Information om fartyg som har vägrats tillträde eller avvisats från hamn av skyddsskäl.

d) Information om uppenbara avvikelser som rapporterats i enlighet med artikel 23.

Artikel26¶Offentliggörande av information

Kommissionen ska på en offentlig webbplats hålla tillgänglig och upprätthålla information om inspektioner, kvarhållanden och nekat tillträde i enlighet med bilaga XIII med utgångspunkt i sakkunskap och erfarenheter enligt Paris MOU.

Artikel27¶Offentliggörande av en lista över företag med låg och mycket låg prestation

Ändrad genom direktiv 2013/38/.

Kommissionen ska regelbundet upprätta och på en offentlig webbplats offentliggöra information om företag vars prestation med avseende på fastställandet av fartygets riskprofil enligt bilaga I del I har betraktats som låg och mycket låg under tre månader eller längre.

Genomförandebefogenheter ska tilldelas kommissionen för att upprätta de närmare reglerna för offentliggörande av den information som avses i första stycket, kriterierna för insamling av relevanta data och för intervallen mellan uppdateringarna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31.3.

Artikel28¶Ersättning för kostnader

1. Om de inspektioner som avses i artiklarna 13 och 14 bekräftar eller avslöjar brister som enligt konventionerna utgör skäl för att hålla kvar fartyget, ska alla kostnader som har samband med inspektionerna under en normal redovisningsperiod täckas av fartygets ägare eller den driftsansvarige eller dennes representant i hamnstaten.

2. Alla kostnader i samband med inspektioner som utförs av en medlemsstats behöriga myndighet enligt bestämmelserna i artikel 16 och artikel 21.4 ska debiteras fartygets ägare eller den driftsansvarige.

3. Vid kvarhållande av ett fartyg ska alla kostnader i samband med kvarhållandet i hamn bäras av fartygets ägare eller den driftsansvarige.

4. Beslut om kvarhållande ska inte upphävas förrän full betalning skett eller tillfredsställande säkerhet ställts för ersättning av kostnaderna.

Artikel29¶Uppgifter för övervakning av genomförandet

Medlemsstaterna ska ge kommissionen de uppgifter som anges i bilaga XIV med de intervaller som där anges.

Artikel30¶Kontroll av medlemsstaternas genomförande och prestationsnivåer

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

Kommissionen ska samla in den information som behövs och göra besök i medlemsstaterna för att säkerställa att detta direktiv genomförs på ett effektivt sätt och för att i enlighet med förordning (EG) nr 1406/2002 kontrollera att hela unionssystemet för hamnstatskontroll fungerar.

Varje medlemsstat ska utarbeta, genomföra och upprätthålla ett kvalitetsledningssystem som omfattar de operativa delar av den flaggstatsrelaterade verksamheten inom dess förvaltning som är direkt involverade i inspektioner. Detta kvalitetsledningssystem ska certifieras i enlighet med tillämpliga internationella kvalitetsstandarder senast den 6 juli 2032.

Artikel30a¶Delegerade akter

Ändrad genom direktiv 2013/38/ och direktiv (EU) 2024/3099.

Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 30b för att ändra artikel 2.1 med avseende på förteckningen över konventioner däri, när sådana konventioner har antagits som ett relevant instrument inom ramen för Paris MoU, och för att ändra bilaga VI i syfte att göra tillägg till eller uppdatera den förteckning över förfaranden, riktlinjer, instruktioner och cirkulär för hamnstatskontroll som antagits inom ramen för Paris MoU och som återfinns i den bilagan.

Artikel30b¶Utövande av delegeringen

Införd genom direktiv 2013/38/.

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 30a ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 20 augusti 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 30a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 30a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel31¶Kommittéförfarande

Ändrad genom direktiv 2013/38/.

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) som inrättades genom artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande om ett utkast till genomförandeakt som ska antas enligt artiklarna 10.3, 23.5 respektive 27 andra stycket, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel31a¶Ändringar av konventionerna

Införd genom direktiv (EU) 2024/3099.

Ändringar av konventionerna ska tillämpas utan att det påverkar det förfarande för kontroll av överensstämmelse som anges i artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002.

Artikel33¶Genomförandeakter

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

När de genomförandeakter som avses i artiklarna 10.3, 14.4, 15.4, 18a.7, 23.5 och 24a.1 samt artikel 27 andra stycket antas i enlighet med de förfaranden som avses i artikel 31.2 ska kommissionen särskilt vinnlägga sig om att säkerställa att dessa genomförandeakter tar hänsyn till den sakkunskap och de erfarenheter som erhållits genom inspektionssystemet i unionen och bygger på sakkunskapen från Paris MoU.

Artikel34¶Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa ett system med sanktioner för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sanktionerna tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel35¶Översyn av genomförandet

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3099.

Kommissionen ska senast den 6 juli 2032 och därefter vart femte år överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet och efterlevnaden av detta direktiv. Kommissionen ska på grundval av den rapporten fastställa om det är nödvändigt att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av detta direktiv eller om ytterligare rättsakter på området.

Efter det att IMO har slutfört översynen av sin koldioxidintensitetsindikator (CII) ska kommissionen bedöma om denna CII är lämplig som en miljöparameter för fastställande av ett fartygs riskprofil enligt detta direktiv. På grundval av denna bedömning ska kommissionen överväga att lägga fram ett lagstiftningsförslag, beroende på vad som är lämpligt.

Artikel36¶Genomförande och anmälan

1. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2010 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska tillämpa de bestämmelserna från och med den 1 januari 2011.

2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävts genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

4. Dessutom ska kommissionen regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om framstegen i genomförandet av detta direktiv i medlemsstaterna, framför allt i syfte att säkra ett enhetligt genomförande av gemenskapens inspektionssystem.

Artikel37¶Upphävande

Direktiv 95/21/EG, ändrat genom de direktiv som anges i bilaga XV del A, ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2011, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av direktiven som anges i bilaga XV del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XVI till detta direktiv.

Artikel38¶Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel39¶Adressater

Detta direktiv är riktat till medlemsstaterna.

BILAGA I

Följande faktorer och områden ska ingå i gemenskapens system för hamnstatsinspektion:

I) Fartygens riskprofil Ett fartygs riskprofil ska avgöras av en kombination av följande generiska och historiska parametrar och miljöparametrar.

1) Generiska parametrar

a) Fartygstyp Passagerarfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg, gastankfartyg, tankfartyg för skadliga flytande ämnen (NLS) eller kemikalietankfartyg ska anses utgöra en högre risk.

b) Fartygets ålder Fartyg som är äldre än 12 år ska anses utgöra en högre risk.

c) Flaggstatens prestationsnivå

i) Fartyg flaggade i en stat med hög kvarhållandefrekvens i unionen och Paris MoU-regionen ska anses utgöra en högre risk.

ii) Fartyg flaggade i en stat med låg kvarhållandefrekvens i unionen och Paris MoU-regionen ska anses utgöra en lägre risk.

iii) Fartyg flaggade i en stat som har ratificerat alla de bindande IMO- och ILO-instrument som förtecknas i artikel 2.1 ska anses utgöra en lägre risk.

d) Erkända organisationer

i) Fartyg certifierade av en erkänd organisation vars prestationsnivå är låg eller mycket låg i fråga om kvarhållandefrekvens i unionen och Paris MoU-regionen ska anses utgöra en högre risk.

ii) Fartyg certifierade av en erkänd organisation vars prestationsnivå är hög i fråga om kvarhållandefrekvens i unionen och Paris MoU-regionen ska anses utgöra en lägre risk.

iii) Fartyg certifierade av organisationer erkända i enlighet med förordning (EG) nr 391/2009.

e) Företagets prestationsnivå

i) Fartyg tillhörande ett företag vars prestationsnivå är låg eller mycket låg enligt dess fartygs brist- och kvarhållandefrekvens i unionen och Paris MoU-regionen ska anses utgöra en högre risk.

ii) Fartyg tillhörande ett företag vars prestationsnivå är hög enligt dess fartygs brist- och kvarhållandefrekvens i unionen och Paris MoU-regionen ska anses utgöra en lägre risk.

2) Historiska parametrar På grundval av en samlad bedömning av riskparametrarna med hjälp av en viktning som avspeglar varje parameters relativa inflytande på fartygets totala risk ska fartygets riskprofil fastställas till någon av följande beteckningar: Vid fastställandet av dessa riskprofiler ska större vikt läggas vid fartygstyp, flaggstatens och företagets prestationsnivå och erkända organisationer.

i) Fartyg som har hållits kvar mer än en gång ska anses utgöra en högre risk.

ii) Fartyg som vid inspektion(er) om utförts under den period som avses i bilaga II har uppvisat ett lägre antal brister än det som anges i bilaga II ska anses utgöra en lägre risk.

iii) Fartyg som inte har hållits kvar under den period som avses i bilaga II ska anses utgöra en lägre risk.

Hög risk.

Normal risk.

Låg risk.

3) Miljöparametrar Fartyg som vid inspektion(er) under den period som avses i bilaga II har uppvisat ett högre antal brister relaterade till Marpol 73/78, AFS 2001, barlastvattenkonventionen, CLC 92, bunkerkonventionen 2001, Nairobikonventionen och Hongkongkonventionen än vad som anges i bilaga II, ska anses utgöra en högre risk.

II) Inspektion av fartyg

1) Periodiska inspektioner Periodiska inspektioner ska utföras med i förväg bestämda intervaller. Deras frekvens ska avgöras av fartygets riskprofil. För högriskfartyg får intervallet inte överstiga sex månader. För fartyg med övriga riskprofiler ska lägre risk innebära längre intervall. Medlemsstaterna ska utföra periodisk inspektion på följande fartyg:

Högriskfartyg som inte har inspekterats i någon hamn eller vid någon ankarplats i unionen eller Paris MoU-regionen under de senaste sex månaderna. Högriskfartyg kan inspekteras från och med den femte månaden.

Normalriskfartyg som inte har inspekterats i någon hamn eller vid någon ankarplats i unionen eller Paris MoU-regionen under de senaste tolv månaderna. Normalriskfartyg kan inspekteras från och med den tionde månaden.

Lågriskfartyg som inte har inspekterats i någon hamn eller vid någon ankarplats i unionen eller Paris MoU-regionen under de senaste 36 månaderna. Lågriskfartyg kan inspekteras från och med den 24:e månaden.

2) Tilläggsinspektioner Fartyg för vilka följande faktorer av högsta prioritet eller oförutsedda faktorer gäller ska inspekteras oavsett när de senast genomgick en periodisk inspektion. Huruvida det behövs en sådan tilläggsinspektion på grundval av oförutsedda faktorer överlåts dock åt inspektören att yrkesmässigt bedöma.

2A) Faktorer av högsta prioritet Fartyg för vilka följande faktorer av högsta prioritet gäller ska inspekteras oavsett när de senast genomgick en periodisk inspektion:

Fartyg som av säkerhetsskäl har avstängts eller dragits tillbaka från sin klass efter den senaste inspektionen i unionen eller Paris MoU-regionen.

Fartyg som har rapporterats eller anmälts av en annan medlemsstat.

Fartyg som inte kan identifieras i inspektionsdatabasen.

Fartyg som

har varit inblandat i en kollision, grundstötning eller strandning på väg till hamnen,

anklagas för att ha brutit mot bestämmelserna om utsläpp av skadliga ämnen eller spillvatten,

har manövrerats på ett oberäkneligt eller riskabelt sätt i strid med IMO:s trafikregleringsåtgärder och praxis och rutiner för säkert framförande av fartyg,

tidigare har omfattats av förbud (första inspektion efter det att tillträdesförbudet har hävts), eller

har varit inblandat i en allvarlig incident, särskilt en större brand ombord, motorhaveri och dödsolyckor.

2B) Oförutsedda faktorer Fartyg för vilka följande oförutsedda faktorer gäller ska inspekteras oavsett när de senast genomgick en periodisk inspektion. Beslutet att utföra en sådan tilläggsinspektion överlåts dock åt den behöriga myndigheten att yrkesmässigt bedöma.

Fartyg certifierade av en tidigare erkänd organisation vars erkännande har återkallats efter fartygets senaste inspektion i unionen eller i Paris MoU-regionen.

Fartyg som har rapporterats av lots eller hamnmyndighet eller hamnorgan med anledning av uppenbara avvikelser som kan inverka menligt på fartygets säkra framförande eller utgöra ett hot mot miljön enligt artikel 23 i detta direktiv. Rapporterna kan innehålla information från sjötrafikinformationstjänsten om framförandet av fartyget.

Fartyg som inte har uppfyllt den relevanta anmälningsplikten enligt direktiv (EU) 2019/883.

Fartyg som har varit föremål för en rapport eller ett klagomål, inklusive klagomål i land, från befälhavaren, en besättningsmedlem eller annan person eller organisation med ett legitimt intresse av fartygets säkra drift, boende- och arbetsförhållanden ombord eller förhindrande av förorening, om inte den berörda medlemsstaten bedömer att rapporten eller klagomålet uppenbart saknar grund.

Fartyg som har rapporterats ha en kvarstående ISM-brist (tre månader efter det att bristen konstaterats).

Fartyg som tidigare hållits kvar för mer än tre månader sedan.

Fartyg som har rapporterats ha problem med lasten, särskilt om lasten är giftig eller farlig.

Fartyg som har framförts på ett sätt som innebär en fara för personer, egendom eller miljön.

Fartyg som enligt uppgifter från en tillförlitlig källa har riskparametrar som skiljer sig från dem som registrerats och vars risknivå därför har höjts.

Fartyg för vilka en handlingsplan för att åtgärda brister som avses i artikel 19.2a har överenskommits, men beträffande vilka genomförandet av den planen inte har kontrollerats av en inspektör.

3) Urvalsordning

3A) Fartyg av prioritet I ska inspekteras enligt följande:

a) En utökad inspektion ska utföras av

varje fartyg med hög riskprofil som inte inspekterats under de senaste sex månaderna,

varje passagerarfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg, gastankfartyg, tankfartyg för skadliga flytande ämnen (NLS) eller kemikalietankfartyg som är äldre än tolv år, har en normal riskprofil och inte har inspekterats under de senaste tolv månaderna.

b) En inledande eller, om så är lämpligt, en mer ingående inspektion ska göras av

varje fartyg som inte är ett passagerarfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg, gastankfartyg, tankfartyg för skadliga flytande ämnen (NLS) eller kemikalietankfartyg och som är äldre än tolv år, har en normal riskprofil och inte har inspekterats under de senaste tolv månaderna.

c) Om det rör sig om en faktor av högsta prioritet gäller följande:

En mer ingående eller en utökad inspektion, enligt inspektörens yrkesmässiga bedömning, ska göras av varje fartyg med hög riskprofil och av varje passagerarfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg, gastankfartyg, tankfartyg för skadliga flytande ämnen (NLS) eller kemikalietankfartyg som är äldre än tolv år.

En mer ingående inspektion ska göras av varje fartyg som inte är ett passagerarfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg, gastankfartyg, tankfartyg för skadliga flytande ämnen (NLS) eller kemikalietankfartyg och som är äldre än tolv år.

En utökad inspektion ska göras av varje fartyg vid den första inspektionen efter det att tillträdesförbudet har hävts.

3B) Om den behöriga myndigheten beslutar att inspektera ett fartyg av prioritet II ska följande tillämpas:

a) En utökad inspektion ska göras av

varje fartyg med hög riskprofil som inte inspekterats under de senaste fem månaderna,

varje passagerarfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg, gastankfartyg, tankfartyg för skadliga flytande ämnen (NLS) eller kemikalietankfartyg som är äldre än tolv år, har en normal riskprofil och inte har inspekterats under de senaste tio månaderna, eller

varje passagerarfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg, gastankfartyg, tankfartyg för skadliga flytande ämnen (NLS) eller kemikalietankfartyg som är äldre än tolv år, har en låg riskprofil och inte har inspekterats under de senaste 24 månaderna.

b) En inledande eller, om så är lämpligt, en mer ingående inspektion ska göras av

varje fartyg som inte är ett passagerarfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg, gastankfartyg, tankfartyg för skadliga flytande ämnen (NLS) eller kemikalietankfartyg och som är äldre än tolv år, har en normal riskprofil och inte har inspekterats under de senaste tio månaderna, eller

varje fartyg som inte är ett passagerarfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg, gastankfartyg, tankfartyg för skadliga flytande ämnen (NLS) eller kemikalietankfartyg och som är äldre än tolv år, har en låg riskprofil och inte har inspekterats under de senaste 24 månaderna.

c) När det gäller en oförutsedd faktor gäller följande:

En mer ingående eller utökad inspektion, enligt inspektörens yrkesmässiga bedömning, ska göras av varje fartyg med hög riskprofil eller varje passagerarfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg, gastankfartyg, tankfartyg för skadliga flytande ämnen (NLS) eller kemikalietankfartyg som är äldre än tolv år.

En mer ingående inspektion ska göras av varje fartyg som inte är ett passagerarfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg, gastankfartyg, tankfartyg för skadliga flytande ämnen (NLS) eller kemikalietankfartyg och som är äldre än tolv år.

BILAGA II

BILAGA III

ANMÄLAN (enligt artikel 9.1)

Information som ska lämnas i enlighet med artikel 9.1.

Följande information ska lämnas till hamnmyndigheten eller -organet eller till den myndighet eller det organ som utsetts för detta ändamål minst tre dagar före beräknad ankomst till hamnen eller ankarplatsen eller, om resan beräknas ta mindre än tre dagar, före avresan från föregående hamn:

a) Fartygets namn, signalbokstäver och dess IMO-identifieringsnummer eller MMSI-nummer.

b) Beräknad liggetid.

c) För tankfartyg:

i) Konstruktion: enkelskrov, enkelskrov med segregerade barlasttankar eller dubbelskrov.

ii) Last- och barlasttankarnas tillstånd: fullastade, tomma eller inerta.

iii) Lastens volym och art.

d) Planerad verksamhet under tiden i anlöpshamnen eller vid ankarplatsen (lastning, lossning, övrigt).

e) Planerade lagstadgade besiktningar och omfattande underhålls- eller reparationsarbeten som ska utföras när fartyget ligger i anlöpshamnen eller vid ankarplatsen.

f) Dag för senaste utökade inspektion i Paris MOU-regionen.

BILAGA IV

Förteckning över certifikat och dokument som, i tillämplig utsträckning, minst ska kontrolleras under inspektionen (beroende på vad som är lämpligt):

1) Internationellt mätbrev.

2) Rapporter från tidigare hamnstatskontrollinspektioner.

3) Säkerhetscertifikat för passagerarfartyg (Solas 1974, regel I/12).

4) Konstruktionssäkerhetscertifikat för lastfartyg (Solas 1974, regel I/12).

5) Utrustningssäkerhetscertifikat för lastfartyg (Solas 1974, regel I/12).

6) Radiosäkerhetscertifikat för lastfartyg (Solas 1974, regel I/12).

7) Säkerhetscertifikat för lastfartyg (Solas 1974, regel I/12).

8) Intyg om befrielse (Solas 1974, regel I/12).

9) Beslut om säkerhetsbesättning (Solas 1974, regel V/14.2).

10) Internationellt fribordscertifikat (LL 66, artikel 16.1).

11) Dispenscertifikat till det internationella fribordscertifikatet (LL 66, artikel 16.2).

12) Internationellt oljeskyddscertifikat (Marpol, bilaga I regel 7.1).

13) Internationellt föroreningsskyddscertifikat för transport av skadliga flytande ämnen i bulk (NLS) (Marpol, bilaga II, regel 9.1).

14) Internationellt intyg om förebyggande av föroreningar från avloppsvatten (ISPPC) (Marpol, bilaga IV, regel 5.1, kommittén för skydd av den marina miljön 1/cirkulär 408).

15) Internationellt intyg om förebyggande av luftföroreningar (IAPPC) (Marpol, bilaga VI, regel 6.1).

16) Internationellt energieffektivitetscertifikat (Marpol, bilaga VI regel 6).

17) Internationellt certifikat om hantering av barlastvatten (IBWMC) (barlastkonventionen, artikel 9.1 a och regel E-2).

18) Internationellt certifikat för påväxthindrande system (IAFS-certifikat) (AFS 2001 bilaga 4 regel 2).

19) Förklaring om AFS (AFS 2001 bilaga 4 regel 5).

20) Det internationella sjöfartsskyddscertifikatet (ISSC) eller interimistiskt internationellt sjöfartsskyddscertifikat (ISPS-koden del A/19 och tillägg).

21) Certifikat för befälhavare, befäl eller behörigheter som utfärdats i överensstämmelse med den internationella konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW-konventionen, artikel VI, regel I/2, och STCW-koden avsnitt A-I/2).

22) En kopia av dokumentet angående godkänd säkerhetsorganisation eller en kopia av det interimistiska dokument om godkänd säkerhetsorganisation som utfärdats i enlighet med den internationella säkerhetsorganisationskoden, ISM-koden (Solas 1974, regel IX/4.2, ISM-koden, punkterna 13 och 14).

23) Certifikat om godkänd säkerhetsorganisation eller ett interimistiskt certifikat om godkänd säkerhetsorganisation som utfärdats i enlighet med de internationella organisationsreglerna för säker drift av fartyg och för förhindrande av förorening (SMC) (Solas 1974, regel IX/4.3, ISM-koden, punkterna 13 och 14).

24) Internationellt föroreningsskyddscertifikat för transport av flytande gaser i bulk eller certifikat för gastankfartyg, beroende på vilket som är lämpligt (den internationella koden för konstruktion och utrustning av fartyg för transport av flytande gaser i bulk, regel 1.5.4, eller gasbulkkoden, regel 1.6).

25) Internationellt föroreningsskyddscertifikat för transport av farliga kemikalier i bulk eller certifikat om lämplighet för last med farliga kemikalier i tank, beroende på vilket som är lämpligt (den internationella koden för konstruktion och utrustning av fartyg som transporterar farliga kemikalier i bulk (IBC-koden), regel 1.45.4, och BCH-koden, regel 1.6.3).

26) INF-föroreningscertifikat (internationell kod för säker fartygstransport av bestrålat kärnbränsle, plutonium och högaktivt radioaktivt avfall i förpackad form) (Solas 1974, regel VII/16, och INF-koden, regel 1.3).

27) Certifikat för försäkring eller annan ekonomisk säkerhet om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (CLC 92, artikel VII.2).

28) Certifikat för försäkring eller annan ekonomisk säkerhet om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom bunkerolja (bunkerkonventionen 2001, artikel 7.2).

29) Certifikat för försäkring (eller annan ekonomisk säkerhet) för ansvarsskyldigheten vid avlägsnande av vrak (Nairobikonventionen, artikel 12).

30) Säkerhetscertifikat för höghastighetsfartyg och trafiktillstånd för höghastighetsfartyg (Solas 1974, regel X/3.2, och HSC-koden 94/00, reglerna 1.8.1 och 1.9).

31) Dokument om överensstämmelse avseende särskilda krav för fartyg som transporterar farligt gods (Solas 1974, regel II-2/19.4).

32) Dokument om tillstånd för transport av spannmål och handbok för lastning av spannmål (Solas 1974, regel VI/9, International Code for the Safe Carriage of Grain in Bulk (Internationella spannmålskoden), avsnitt 3).

33) System för bedömning av fartygets skick (CAS), försäkran om överensstämmelse, CAS slutrapport och granskningsprotokoll (Marpol 73/78, bilaga I, reglerna 20 och 21, resolution MEPC.94(46), ändrad genom resolutionerna MEPC.99(48), MEPC.112(50), MEPC.131(53), MEPC.155(55) och MEPC.236(65)).

34) Fortlöpande fartygshistorik (Solas 1974, regel XI-1/5).

35) Oljedagbok, delarna I och II (Marpol 73/78, bilaga I, reglerna 17 och 36).

36) Lastdagbok (Marpol 73/78, bilaga II, regel 15).

37) Avfallsdagbok, delarna I och II (Marpol 73/78, bilaga V, regel 10.3).

38) Avfallshanteringsplan (Marpol 73/78, bilaga V, regel 10, resolution MEPC.220(63)).

39) Loggbok och registreringar av nivå och på/av-status för marina dieselmotorer (Marpol 73/78, bilaga VI, regel 13.5.3).

40) Loggbok för byte av eldningsolja (Marpol 73/78, bilaga VI, regel 14.6).

41) Dagbok för ozonnedbrytande ämnen (Marpol 73/78, bilaga VI, regel 12.6).

42) Loggbok för barlastvatten (BWRB) (barlastkonventionen, artikel 9.1 b och regel B-2).

43) Fasta brandsläckningssystem med gas – intyg om undantag lastutrymmen och eventuella förteckningar över laster (Solas 1974, regel II-2/10.7.1.4).

44) Underrättelse om eller lastplan för farligt gods (Solas 1974, reglerna VII/4 och VII/7-2, Marpol 73/78, bilaga III, regel 54).

45) För oljetankfartyg: protokoll över övervaknings- och kontrollsystemet för oljeutsläpp för senaste ballastresan (Marpol 73/78, bilaga I, regel 31.2).

46) Samarbetsplan vad gäller räddningstjänster för passagerarfartyg som går i reguljärtrafik (Solas 1974, regel V/7.3).

47) För passagerarfartyg: förteckning över driftsbegränsningar (Solas 1974, regel V/30.2).

48) Sjökort och nautiska publikationer (Solas 1974, reglerna V/19.2.1.4 och V/27).

49) Vilotidsjournal och arbetsordning för fartyget (STCW-koden, avsnitten A-VIII/1.5 och 1.7, ILO-konvention nr 180 artiklarna 5.7 och 8.1 samt 2006 års sjöarbetskonvention (MLC), standarderna A.2.3.10 och A.2.3.12).

50) Sjöarbetscertifikat.

51) Försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen, delarna I och II.

52) Bevis på obemannade maskineriutrymmen (Solas 1974, regel II-I/46.3).

53) Certifikat som krävs enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/20/EG.

54) Certifikat som krävs enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009.

55) Certifikat avseende förteckningen över farliga material, eller ett giltigt intyg om överensstämmelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013.

56) Dokument om överensstämmelse som utfärdas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757.

BILAGA V

EXEMPEL PÅ ”OTVETYDIGA SKÄL” (enligt artikel 13.3)

A. Exempel på otvetydiga skäl för en mer ingående inspektion

1. Fartyg som beskrivs i bilaga I del II.2A och 2B.

2. Oljedagboken har inte förts på ett korrekt sätt.

3. Felaktigheter har uppdagats vid granskning av certifikat och andra dokument.

4. Indikationer på att besättningen inte förmår uppfylla kraven i fråga om kommunikation ombord enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/106/EG av den 19 november 2008 om minimikrav på utbildning för sjöfolk.

5. Ett certifikat har erhållits på ett bedrägligt sätt eller innehavaren av ett certifikat är inte den person som certifikatet ursprungligen utfärdades till.

6. Fartyg vars befälhavare, befäl eller manskap har ett certifikat utfärdat av ett land som inte har ratificerat STCW 78/95.

7. Tecken på att lasthantering och annan hantering inte sker under säkra förhållanden eller i enlighet med IMO:s riktlinjer, t.ex. har förekomsten av syrekoncentration i inertgassystemets matningsledningar till lasttankarna högre gränsvärde än vad som är tillåtet.

8. Befälhavaren på ett oljetankfartyg kan inte förete protokoll över övervaknings- och kontrollsystemet för oljeutsläpp för senaste ballastresan.

9. En uppdaterad mönstringslista saknas eller besättningen har inte nödvändig kännedom om sina uppgifter i händelse av brand eller en order om att överge fartyget.

10. Utsändandet av falska nödalarmsignaler som inte har återkallats på riktigt sätt.

11. Avsaknad av väsentlig utrustning eller anordningar som krävs enligt konventionerna.

12. Ytterst ohälsosamma förhållanden ombord på fartyget.

13. Inspektörens allmänna intryck och iakttagelser att omfattande slitage eller brister vad gäller skrov eller konstruktion förekommer, vilket kan äventyra fartygets integritet vad gäller konstruktion, vatten- eller vädertäthet.

14. Uppgifter om eller belägg för att befälhavaren eller besättningen inte är förtrogen med väsentliga rutiner för fartygets handhavande vad gäller dess säkerhet eller förhindrande av förorening, eller att sådana rutiner inte har genomförts.

15. Avsaknad av arbetsordning för fartyget eller arbets- och vilotidsjournal.

16. De dokument som krävs enligt MLC 2006 är inte framtagna eller underhållna eller är felaktigt underhållna eller innehåller inte den information som krävs enligt MLC 2006 eller är ogiltiga på annat sätt.

17. Boende- och arbetsförhållandena på fartyget överensstämmer inte med kraven enligt MLC 2006.

18. Det finns rimliga skäl att anta att fartyget har flaggats om i syfte att undvika efterlevnad av MLC 2006.

19. Det har framförts klagomål om att särskilda boende- och arbetsförhållanden på fartyget inte överensstämmer med kraven enligt MLC 2006.

B. Exempel på otvetydiga skäl för kontroll av fartyg i fråga om skyddsaspekter

1. Under den inledande inspektionen kan inspektören fastställa otvetydiga skäl för ytterligare skyddskontroller i följande fall:

1.1) ISSC är inte giltigt eller har löpt ut.

1.2) Fartyget har en lägre skyddsnivå än hamnen.

1.3) Skyddsövningarna har inte gjorts.

1.4) Dokumentationen om de tio senaste fallen av samverkan mellan fartyg och hamn eller mellan fartyg och fartyg är ofullständig.

1.5) Det finns belägg för eller har observerats att olika nyckelpersoner i fartygets personal inte kan kommunicera med varandra.

1.6) Allvarliga brister i skyddsarrangemangen har observerats.

1.7) Inspektören har fått information från en tredje part om något som rör skyddet (t.ex. genom en rapport eller ett klagomål).

1.8) Fartyget har ett i efterhand utfärdat interimistiskt ISSC, och inspektören bedömer att en av anledningarna till att fartyget eller företaget har begärt ett sådant certifikat är att slippa uppfylla alla bestämmelser i Solas 74 XI-2 och del A i ISPS-koden efter det att det interimistiska certifikatet har gått ut. Interimistiska certifikat får utfärdas i de fall som anges i del A i ISPS-koden.

2. Om otvetydiga skäl föreligger ska inspektören omedelbart underrätta den behöriga skyddsmyndigheten, utom om inspektören också är skyddsansvarig. Den behöriga skyddsmyndigheten ska besluta om vilka ytterligare kontrollåtgärder som måste vidtas med hänsyn till skyddsnivå enligt Solas 74 regel XI-9.

3. Andra otvetydiga skäl än de ovan angivna ska hanteras av den skyddsansvarige.

BILAGA VI

Alla tekniska instruktioner och cirkulär som utfärdats inom ramen för Paris MoU, i deras uppdaterade version:

Kommittén för hamnstatskontroll (PSCC) Tekniska instruktioner

PSCC41-2008-07 Uppförandekod

PSCC53-2020-08 Definitioner och förkortningar

Allmänna Paris MoU

PSCC54-2021-03 Typ av inspektion

PSCC56-2023-06 Kvarhållande och vidtagna åtgärder

PSCC56-2023-04 Modellformulär

PSCC52-2019-05 Driftskontroll

PSS43-2010-11 Flaggstatsundantag

PSCC51-2018-13 Stoppa en åtgärd

PSCC49-2016-11 Black-out-test

PSCC53-2020-06 Tillträdesförbud (förbud)

PSCC50-2017-12 Konstruktion bulkfartyg/oljetankfartyg

PSCC43-2010-06 Torrdockning

PSCC53-2020-11 Tillåta en enda resa till ett reparationsvarv för brister avseende skada genom olyckshändelse

Den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss (Solas)

PSCC56-2023-05 ISM-koden

PSCC54-2021-02 ISPS-koden

PSCC51-2018-12 ECDIS

PSCC43-2010-32 VDR (färdskrivare)

PSCC43-2010-09 Materialsäkerhetsdatablad

PSCC43-2010-21 GMDSS

PSCC44-2011-16 Utlösningsmekanismer för livbåt som utlöser vid belastning

PSCC45-2012-10 Skadestabilitet på tankfartyg

PSCC55-2022-05 LRIT

PSCC43-2010-28 Tjockleksmätningar ESP/CAS

PSCC43-2010-29 Tjockleksmätning

PSCC51-2018-11 Polarkoden

PSCC55-2022-02 IGF-koden

Marpol-konventionen

PSCC46-2013-18 Marpol bilaga I OWS

PSCC43-2010-39 Marpol bilaga II Avdragning

PSCC47-2014-08 Marpol bilaga III IMDG

PSCC55-2022-07 Marpol bilaga IV Avlopp

PSCC52-2019-07 Marpol Bilaga V Avfall

PSCC56-2023-07 Marpol Bilaga VI Luftföroreningar

PSCC43-2010-38 Rengöring med råolja

PSCC44-2011-20 Marpol-undersökning

Internationella lastlinjekonventionen

PSCC54-2021-06 Internationella lastlinjekonventionen

Den internationella konventionen om kontroll av skadliga påväxthindrande system på fartyg

PSCC47-2014-13 Påväxthindrande system

Bunkerkonventionen

PSCC56-2023-02 Konventioner med anknytning till ekonomiskt ansvar

Certifiering av sjöfolk och bemanning

PSCC56-2023-08 Certifiering av sjöfolk och bemanning (STCW, MLC och Solas)

Konventionen om hantering av ballastvatten

PSCC51-2018-09 Konventionen om hantering av ballastvatten

ILO:s konventioner

PSCC52-2019-10 2006 års sjöarbetskonvention

PSCC53-2020-14 Arbets- eller vilotid och tjänstgöringsförmåga

BILAGA VII

UTÖKAD KONTROLL AV FARTYG (enligt artikel 14)

En utökad inspektion gäller framför allt de övergripande villkoren för följande riskområden:

Dokumentation.

Konstruktionens skick.

Vädertäthet.

Nödsystem.

Radiokommunikation.

Lastningar och lossningar.

Brandsäkerhet.

Larm.

Boende- och arbetsförhållanden.

Navigationsutrustning.

Livräddningsanordningar.

Farligt gods.

Framdrivnings- och hjälpmaskineri.

Förhindrande av förorening.

Förutsatt att de är praktiskt genomförbara och med förbehåll för begränsningar med hänsyn till personers, fartygets eller hamnens säkerhet, ska en utökad inspektion dessutom omfatta kontroll av särskilda delar av riskområdena beroende på typ av inspekterat fartyg i enlighet med artikel 14.3.

BILAGA VIII

1. Om förutsättningarna enligt artikel 16.1 föreligger, ska den behöriga myndigheten för den hamn där fartyget kvarhölls för tredje gången skriftligen underrätta befälhavaren om att ett tillträdesförbud kommer att utfärdas och bli tillämpligt så snart fartyget lämnar hamnen. Tillträdesförbudet ska bli tillämpligt så snart fartyget har lämnat hamnen efter det att de brister som föranledde kvarhållandet har avhjälpts.

2. Den behöriga myndigheten ska skicka en kopia av tillträdesförbudet till flaggstatens administration, den erkända berörda organisationen, övriga medlemsstater och stater som har undertecknat Paris MoU, kommissionen och Paris MoU:s sekretariat. Den behöriga myndigheten ska utan dröjsmål föra in uppgifter om tillträdesförbudet i inspektionsdatabasen.

3. För att få ett tillträdesförbud upphävt ska fartygets ägare eller den driftsansvarige rikta en formell begäran till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som utfärdade förbudet. Till en sådan begäran ska fogas en handling från flaggstatens administration, utfärdad efter det att en av administrationen bemyndigad besiktningsman har besökt fartyget, som visar att fartyget uppfyller alla tillämpliga bestämmelser i konventionerna. Administrationen ska styrka för den behöriga myndigheten att besöket har genomförts. Handlingen får utformas som ett officiellt uttalande, som ska utfärdas av flaggstatens administration och inte av en erkänd organisation.

4. I tillämpliga fall ska till begäran dessutom fogas en handling från det klassificeringssällskap som klassificerat fartyget, utfärdad efter det att en av flaggstaten bemyndigad besiktningsman har besökt fartyget, som visar att fartyget uppfyller klassificeringssällskapets klassificeringsnormer. Klassificeringssällskapet ska styrka för den behöriga myndigheten att besöket har genomförts.

5. Tillträdesförbudet får inte upphävas förrän den period som avses i artikel 16 i detta direktiv har löpt ut, och företaget måste rikta en formell begäran till hamnstatsmyndigheten i den medlemsstat som införde förbudet och tillhandahålla de handlingar som avses i punkterna 3 och 4.

6. En sådan begäran, inklusive de handlingar som krävs, ska lämnas in till den förbjudande staten minst en månad före förbudsperiodens slut. Om denna tidsfrist inte respekteras kan en försening uppstå med upp till en månad efter det att den förbjudande staten har mottagit begäran.

7. Informationssystemet kommer att lägga till en faktor av högsta prioritet till fartyget, och fartyget kommer att kunna bli föremål för en utökad inspektion nästa gång det anlöper hamn/ankarplats i Paris MoU-regionen.

8. Den behöriga myndigheten ska också skriftligen meddela flaggstatens administration, klassificeringssällskapet, övriga medlemsstater och stater som har undertecknat Paris MoU, kommissionen och Paris MoU:s sekretariat. Den behöriga myndigheten ska utan dröjsmål föra in uppgifter om att tillträdesförbudet har hävts i inspektionsdatabasen.

9. Uppgifter om fartyg som har vägrats tillträde till hamnar och ankarplatser i unionen ska finnas tillgängliga i inspektionsdatabasen och offentliggöras i enlighet med artikel 26 och bilaga XIII.

BILAGA IX

INSPEKTIONSRAPPORTEN (enligt artikel 17)

Inspektionsrapporten ska innehålla minst följande punkter:

I. Allmänna uppgifter

1. Behörig myndighet som sammanställt rapporten.

2. Dag och ort för inspektionen.

3. Det inspekterade fartygets namn.

4. Flaggstat.

5. Fartygstyp (enligt certifikatet om godkänd säkerhetsorganisation).

6. IMO-identifieringsnummer.

7. Signalbokstäver.

8. Bruttodräktighet.

9. Dödvikt (i tillämpliga fall).

10. Konstruktionsår, angivet i fartygets säkerhetscertifikat.

11. I tillämpliga fall, klassificeringssällskap liksom andra organisationer som för detta fartyg har utfärdat klasscertifikat.

12. Den eller de erkända organisationer och/eller andra parter som på flaggstatens vägnar för detta fartyg har utfärdat certifikat i enlighet med tillämpliga konventioner.

13. Fartygets företag eller den driftsansvarige: namn och adress.

14. För fartyg som transporterar flytande eller fasta laster i bulk: namn och adress till den befraktare som är ansvarig för valet av fartyget samt typ av befraktning.

15. Dag då inspektionsrapporten avslutades.

16. Uppgift om att närmare information om en inspektion eller ett kvarhållande kan komma att offentliggöras.

II. Uppgifter om inspektionen

1. Certifikat enligt gällande konventioner, utfärdande myndighet eller organisation med uppgift om dag för utfärdande och giltighetstid.

2. Delar av fartyget som har inspekterats (i fall av mer ingående eller utökad inspektion).

3. Hamn och dag för den senaste årliga eller mellanliggande besiktningen eller förnyade besiktningen och namnet på den organisation som utfört besiktningen.

4. Typ av inspektion (inspektion, mer ingående inspektion, utökad inspektion).

5. Bristernas art.

6. Vidtagna åtgärder.

III. Ytterligare uppgifter i fall av kvarhållande

1. Dag då beslut om kvarhållande fattades.

2. Dag då kvarhållandet hävdes.

3. Beskrivning av de brister som föranledde kvarhållandet (hänvisningar till konventioner, om tillämpligt).

4. Uppgift om huruvida den erkända organisation eller annan privat organisation som utförde besiktningen har ett ansvar för de brister som ensamma eller tillsammans med andra brister ledde till kvarhållande.

5. Vidtagna åtgärder.

BILAGA X

KRITERIER FÖR KVARHÅLLANDE (enligt artikel 19.3)

INTRODUKTION

Innan beslut fattas om huruvida brister som upptäckts ombord under en inspektion utgör grund för kvarhållande av fartyget, måste inspektören följa riktlinjerna i punkterna 1 och 2.

Punkt 3 innehåller exempel på brister som i och för sig själva utgör anledning till kvarhållande av fartyget (se artikel 19.3).

Om grunden för kvarhållande är skador till följd av en olycka som fartyget har råkat ut för på väg till en hamn ska inte beslut om kvarhållande utfärdas, under förutsättning att

a) vederbörlig hänsyn har tagits till kraven i Solas 74 regel I/11(c) om anmälan till flaggstatens administration, den utsedde inspektören eller den erkända organisation som ansvarar för utfärdandet av det tillämpliga certifikatet,

b) befälhavaren eller ägaren, innan fartyget anlöper hamnen, har överlämnat uppgifter till hamnstatskontrollmyndigheten om omständigheterna kring olyckan och de skador som har uppstått samt information om den anmälan till flaggstatens administration som krävs,

c) lämpliga avhjälpande åtgärder har vidtagits från fartygets sida och att dessa är till myndighetens belåtenhet, och

d) myndigheten, efter att ha underrättats om att de avhjälpande åtgärderna har vidtagits, har försäkrat sig om att de brister som utgjorde en otvetydig fara för säkerhet, hälsa eller miljö har rättats till.

1. Huvudsakliga kriterier

När en inspektör enligt sin sakkunniga bedömning överväger om ett fartyg ska kvarhållas eller ej ska han använda sig av följande kriterier:

Tidpunkt

Fartyg som utgör sjösäkerhetsrisk ska kvarhållas vid det första inspektionsbesöket oavsett hur länge fartyget ämnar stanna i hamn.

Kriterium

Fartyget ska kvarhållas om bristerna är av så allvarlig natur att inspektören måste göra en avsyning för att försäkra sig om att bristerna har rättats innan fartyget får gå till sjöss.

Även om det inte är nödvändigt att kvarhålla fartyget i varje enskilt fall, ska inspektörens bedömning att en avsyning är nödvändig betraktas som ett mått på bristernas svårighetsgrad. Det betyder att myndigheten på ett eller annat sätt måste kontrollera att bristerna har rättats till före fartygets avgång, helst genom ett återbesök.

2. Tillämpning av huvudsakliga kriterier

När beslut fattas om huruvida fartygets brister är så allvarliga att kvarhållande är nödvändigt ska inspektören försäkra sig om att

1) fartyget har aktuell, giltig dokumentation,

2) fartyget har den minimibesättning som krävs enligt beslutet om säkerhetsbesättning.

Under inspektionen måste inspektören även försäkra sig om att fartyget och/eller dess besättning

3) kan framföra fartyget utan risk under hela den förestående resan,

4) på ett säkert sätt kan hantera, transportera och övervaka lasten under hela den förestående resan,

5) på ett säkert sätt kan driva maskinrummet under hela den förestående resan,

6) kan hålla drifts- och styrfunktioner i stånd under hela den förestående resan,

7) effektivt kan släcka eventuella bränder i alla fartygsutrymmen under hela den förestående resan,

8) kan lämna fartyget snabbt och säkert i en eventuell nödsituation och utföra räddningsuppdrag under hela den förestående resan,

9) kan hindra miljöföroreningar under hela den förestående resan,

10) kan upprätthålla stabilitet under hela den förestående resan,

11) kan förbli vattentätt under hela den förestående resan,

12) kan upprätthålla kommunikationer i eventuella nödsituationer under hela den förestående resan,

13) kan upprätthålla riskfri och god arbetsmiljö ombord under hela den förestående resan,

14) kan lämna så mycket information som möjligt vid olycksfall.

Om bedömningen enligt någon av dessa punkter med tanke på alla brister som uppdagats är negativ ska inspektören allvarligt överväga att kvarhålla fartyget. En kombination av flera brister av mindre allvarlig natur kan också utgöra grund för kvarhållande.

Som vägledning för inspektörer som ska använda dessa riktlinjer följer en uppräkning av brister, ordnade under respektive konventioner och/eller koder, som är av så allvarlig art att de utgör grund för kvarhållande. Förteckningen är inte uttömmande.

3.1 Allmänna uppgifter

Avsaknad av giltiga certifikat och handlingar som krävs enligt aktuella bestämmelser. Fartyg är emellertid inte berättigade att använda certifikat från en konvention eller andra relevanta instrument om dess flaggstat inte är part i en relevant konvention eller har genomfört ett annat relevant instrument. Därför ska avsaknad av sådana dokument inte i sig utgöra anledning att kvarhålla fartyget, men enligt klausulen om ”icke-förmånsbehandling” måste fartyget ändå i huvudsak uppfylla kraven i bestämmelserna.

3.2 Områden enligt Solas 74

1. Bristande funktionsduglighet i framdrivningssystem eller andra nödvändiga maskinsystem, inklusive elektricitetsanläggningar.

2. Bristande renlighet i maskineriutrymmen, för stora mängder oljeblandat slagvatten, oljedränkt ytterisolering på ledningar och rör, inklusive avgassystemet i maskinrummet, bristande funktion på länspumpsarrangemang.

3. Bristande funktion hos nödgeneratorer, belysning, batterier och omkopplare.

4. Bristande funktion hos huvudstyrinrättning och nödstyrinrättning.

5. Avsaknad av, otillräcklig kapacitet eller allvarligt slitage och åldring på personlig livräddningsutrustning, livräddningsfarkoster och deras sjösättningsanordningar.

6. Avsaknad av, eller bristfälliga eller påtagligt slitna och åldrade anordningar för att upptäcka brand, brandlarm, brandbekämpningsutrustning, fasta brandsläckningsinstallationer, ventilationsventiler, brandspjäll, snabbstängningsanordningar som inte uppfyller sina användningskrav.

7. Avsaknad av eller påtagligt slitna och åldrade eller bristfälligt fungerande brandsläckningsanordningar på lastdäck i oljelastfartyg.

8. Avsaknad av, icke godkända eller allvarligt skadade ljus-, skylt- eller ljudsignaler.

9. Avsaknad av eller bristfälligt fungerande radioutrustning för larm- och säkerhetskommunikation.

10. Avsaknad av eller bristfälligt fungerande navigeringsutrustning, med hänvisning till bestämmelserna i Solas 74 regel V/16.2.

11. Avsaknad av rättade sjökort eller andra aktuella nautiska publikationer nödvändiga för hela den förestående resan, med beaktande av att traditionella sjökort kan ersättas av ett typgodkänt elektroniskt sjökorts- och informationssystem (ECDIS), som bygger på officiella data.

12. Avsaknad av gnistfri frånluftsventilation för lastpumprum.

13. Allvarliga operativa brister, såsom beskrivs i avdelning 5.5 i bilaga 1 till Paris MOU.

14. Besättningens antal, sammansättning eller certifiering överensstämmer inte med beslutet om säkerhetsbesättning.

15. Underlåtenhet att genomföra det utökade inspektionsprogrammet enligt Solas 74 regel XI-2.

3.3 Områden enligt IBC-koden

1. Transport av last som består av ämnen som inte är angivna i Certificate of Fitness eller avsaknad av lastinformation.

2. Obefintliga eller skadade högtryckssäkerhetsventiler.

3. Elektriska installationer som inte är säkra i sig själva eller inte uppfyller kodens krav.

4. Källor för antändning i farliga områden.

5. Överträdelse av särskilda krav.

6. Överskridande av maximalt tillåten lastkvantitet per tank.

7. Otillräcklig värmeisolering av känsliga produkter.

3.4 Områden enligt IGC-koden

1. Transport av last som består av ämnen som inte är angivna i Certificate of Fitness eller avsaknad av lastinformation.

2. Obefintliga stängningsdon till bostadsutrymmen och allmänna utrymmen.

3. Icke gastäta skott.

4. Bristfälligt fungerande luftlås.

5. Obefintliga eller bristfälligt fungerande snabbstängningsventiler.

6. Obefintliga eller bristfälligt fungerande säkerhetsventiler.

7. Elektriska installationer som inte är säkra i sig själva eller inte uppfyller kodens krav.

8. Icke fungerande ventilationssystem i lastutrymmen.

9. Icke fungerande trycklarm för lasttankar.

10. Icke fungerande system för upptäckande av gas eller giftig gas.

11. Transport av ämnen som måste inhiberas utan giltigt inhibitorcertifikat.

3.5 Områden enligt LL66

1. Betydande korrosion eller rostskador på plåtar och viktiga delar av skrov och däcksförstärkningar som påverkar sjövärdighet och lokal styrka, om inte tillfredsställande temporära reparationer gjorts inför avgång till hamn där permanenta reparationer ska utföras.

2. Påvisat dålig stabilitet.

3. Avsaknad av tillräcklig och pålitlig information, enligt föreskrivna regler, som tillåter befälhavaren att snabbt och med enkla medel lasta och barlasta fartyget på ett sådant sätt att säkra stabilitetsegenskaper bibehålls under hela resan och under alla omständigheter och varierade förhållanden och så att fartyget inte utsätts för överdriven yttre stress.

4. Obefintliga, påtagligt slitna eller obrukbara stängningsdon eller stängningsanordningar för luckarrangemang och vattentäta dörrar.

5. Överlastning.

6. Avsaknad av eller oläsbart aktuellt lastmärke.

3.6 Områden enligt Marpol 73/78, bilaga I

1. Avsaknad av, allvarligt slitage eller bristande funktion hos filtrerings-/separeringsutrustning för oljehaltigt lastvatten, övervaknings- och kontrollsystem för oljeutsläpp eller 15 ppm larmanordningar.

2. Otillräcklig återstående kapacitet i uppsamlingstankar för länsvatten och/eller spillolja för hela den förestående resan.

3. Avsaknad av oljedagbok.

4. Olagligt utsläppsarrangemang.

5. Besiktningsrapporter saknas eller uppfyller inte Marpol 73/78 regel 13 G.3 b.

3.7 Områden enligt Marpol 73/78, bilaga II

1. Avsaknad av P&A-manual.

2. Lasten är inte kategoriserad.

3. Avsaknad av lastdagbok.

4. Transport av oljelika ämnen utan att uppfylla kraven i aktuella bestämmelser eller avsaknad av korrekt tilläggscertifikat.

5. Olagligt utsläppsarrangemang.

3.8 Områden enligt Marpol 73/78, bilaga V

1. Avsaknad av avfallshanteringsplan.

2. Avsaknad av avfallsdagbok.

3. Fartygets personal är inte förtrogen med avfallshanteringsplanens bestämmelser om bortskaffande och utsläpp.

3.9 Områden enligt STCW 78/95 och direktiv 2008/106/EG

1. Sjöfolket saknar certifikat, vederbörligt certifikat, giltig dispens eller skriftligt bevis på att en ansökan om intyg om erkännande har lämnats in till flaggstatens administration.

2. Det finns belägg för att ett certifikat har erhållits på ett bedrägligt sätt eller att innehavaren av ett certifikat inte är den person som certifikatet ursprungligen utfärdades till.

3. De tillämpliga bestämmelserna om säkerhetsbesättning från flaggstatens administration är inte uppfyllda.

4. Vakthållningen på brygga eller i maskinrum uppfyller inte de krav som flaggstatens administration ställer på fartyget.

5. I vakten saknas en person med behörighet att sköta den utrustning som är nödvändig för säker navigering, radiokommunikation i säkerhetssyfte eller för att förhindra förorening av havet.

6. Bevis saknas för att det finns yrkesmässig kompetens för att utföra de arbetsuppgifter som har tilldelats de ombordanställda och som rör fartygets säkerhet och förhindrande av förorening.

7. Personer som är tillräckligt utvilade och i övrigt tjänstgöringsdugliga saknas för den första vakten vid början av en resa och för följande avlösande vakter.

3.10 Områden enligt MLC 2006

1. Otillräcklig mängd proviant för resa till nästa hamn.

2. Otillräcklig mängd dricksvatten för resa till nästa hamn.

3. Oacceptabla sanitära förhållanden ombord.

4. Ingen värme i bostäder på fartyg som trafikerar områden med låg temperatur.

5. Otillräcklig ventilation i fartygets bostadsdel.

6. Oacceptabla mängder sopor, utrustning eller last som utgör hinder för framkomligheten eller andra farliga förhållanden i passager och allmänna utrymmen.

7. Det är uppenbart att de som ska ha första vakten, eller annan vakthavande personal som är i tjänst under första vakten eller senare ska avlösa vakten, inte är tillräckligt utvilade.

8. Förhållandena ombord innebär otvetydig fara för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet.

9. Den bristande efterlevnaden utgör en allvarlig eller upprepad överträdelse av kraven i MLC 2006, inklusive sjömännens rättigheter, med avseende på sjömäns boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyget, enligt vad som föreskrivs i fartygets sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen.

3.11 Omständigheter som inte kräver kvarhållande, men där t.ex. lastnings- eller lossningsarbete måste avbrytas

Bristfällig funktion hos (eller dåligt underhåll av) inertgassystem, lasthanteringssystem eller maskineri utgör tillräcklig anledning att avbryta lastnings- eller lossningsarbete.

BILAGA XI

MINIMIKRAV FÖR INSPEKTÖRER (enligt artikel 22.1 och 22.5)

1. Inspektörer ska ha lämpliga teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet av fartyg och handhavande av fartyg. De ska veta hur man ser till att kraven i konventioner följs, och kunna förfarandena för hamnstatskontroll. Dessa kunskaper i hur man följer internationella krav och gemenskapskrav ska ha inhämtats genom dokumenterade utbildningsprogram.

2. Inspektörer ska minst ha något av följande:

a) Lämpliga kvalifikationer från en utbildningsinstitution för sjöfolk och relevant erfarenhet till sjöss som certifierat fartygsbefäl med behörighet enligt STCW II/2 eller III/2; utan begränsningar av operationsområde, maskineffekt eller tonnage.

b) En av den behöriga myndigheten erkänd civilingenjörsexamen på skeppsbyggnadslinje, maskinteknisk ingenjörsexamen eller ingenjörsexamen på det marina området och minst fem års arbetserfarenhet från det området.

c) En relevant universitetsexamen eller motsvarande, och lämplig utbildning och kompetens som fartygsinspektörer.

3. Inspektören måste ha

varit flaggstatsinspektör i minst ett år och antingen ha utfört besiktningar och certifieringar enligt konventionerna, eller medverkat i övervakningen av verksamheten för de erkända organisationer som fått sig tilldelade uppgifter föreskrivna i lag, eller

skaffat sig en likvärdig behörighetsnivå genom att ha genomgått minst ett års utbildning på fältet genom deltagande i hamnstatskontrollinspektioner under ledning av erfarna hamnstatskontrolltjänstemän.

4. De inspektörer som avses i punkt 2 a måste ha skaffat sig sjöfartserfarenhet under minst fem år, inbegripet perioder då de varit till sjöss som däcksbefäl eller maskinbefäl eller som flaggstatsinspektör eller biträdande inspektör för hamnstatskontroll. I sådana erfarenheter ska ingå en period om minst två år till sjöss som däcksbefäl eller maskinbefäl.

5. En inspektör måste kunna meddela sig muntligen och skriftligen med sjöfarare på det språk som är vanligast till sjöss.

6. Inspektörer som inte uppfyller dessa krav ska ändå godtas om de är anställda hos den behöriga myndigheten i en medlemsstat som utför hamnstatskontroll när detta direktiv antas.

7. Inspektörer som utför en inspektion i en medlemsstat enligt artikel 15.1 och 15.2 ska ha lämpliga kvalifikationer med bl.a. tillräcklig teoretisk och praktisk erfarenhet av sjöfartsskydd. Detta ska normalt omfatta

a) en god kännedom om sjöfartsskydd och hur skyddet ska tillämpas i fråga om den verksamhet som ska undersökas,

b) en god praktisk kännedom om metoder och teknik för sjöfartsskydd,

c) kännedom om vilka principer, förfaranden och tekniker som används för inspektion,

d) en praktisk kännedom om den verksamhet som ska undersökas.

BILAGA XII

1. Inspektionsdatabasen ska ha åtminstone följande funktioner:

Innehålla inspektionsuppgifter från medlemsstaterna och alla andra stater som har undertecknat Paris MoU.

Tillhandahålla uppgifter om fartygs riskprofil och vilka fartyg som ska inspekteras.

Beräkna varje medlemsstats inspektionsplikt.

Framställa förteckningarna över flaggstater med höga, medelhöga och låga prestationer enligt artikel 16.1.

Ta fram uppgifter om företagens prestationsnivå.

Fastställa vilka delar av riskområdena som ska kontrolleras vid varje inspektion.

2. Inspektionsdatabasen ska kunna anpassas till framtida utveckling och samverka med unionens andra sjösäkerhetsdatabaser, däribland SafeSeaNet, som ska tillhandahålla uppgifter om fartygens faktiska anlöp i och vid medlemsstaternas hamnar och, när så är lämpligt, till berörda nationella informationssystem.

3. En djup hyperlänk ska införas från inspektionsdatabasen till informationssystemet Equasis. Medlemsstaterna ska uppmuntra att inspektörerna utnyttjar de offentliga och privata databaser som rör fartygsinspektioner och som finns tillgängliga genom Equasis.

BILAGA XIII

OFFENTLIGGÖRANDE AV INFORMATION OM INSPEKTIONER, KVARHÅLLANDEN OCH TILLTRÄDESFÖRBUD I HAMNAR OCH ANKARPLATSER I MEDLEMSSTATERNA (enligt artikel 26)

1. Den information som offentliggörs enligt artikel 26 ska omfatta följande:

a) Fartygets namn.

b) IMO-identifieringsnummer.

c) Typ av fartyg.

d) Bruttodräktighet.

e) Konstruktionsår, angivet i fartygets säkerhetscertifikat.

f) Fartygets ägare eller företag: namn och adress.

g) För fartyg som transporterar flytande eller fasta laster i bulk: namn och adress till den befraktare som är ansvarig för valet av fartyg samt typ av befraktning.

h) Flaggstat.

i) Klasscertifikat och föreskrivna certifikat utfärdade enligt relevanta konventioner, utfärdande myndighet eller organisation, utfärdandedag och sista giltighetsdag.

j) Hamn och dag för den senaste årliga eller mellanliggande besiktningen för de certifikat som avses i led i och namnet på den myndighet eller organisation som utförde besiktningen.

k) Dag, land och hamn för kvarhållandet.

2. I fråga om kvarhållna fartyg ska den information som offentliggörs enligt artikel 26 även inbegripa följande:

a) Antal kvarhållanden under de föregående 36 månaderna.

b) Dag då kvarhållandet hävdes.

c) Kvarhållandets varaktighet, i dagar.

d) En klar och tydlig motivering för kvarhållandet.

e) Uppgift om huruvida den erkända organisation som utförde besiktningen har ett ansvar för de brister som ensamma eller tillsammans med andra brister ledde till kvarhållandet.

f) Om fartyget har tillåtits fortsätta till närmaste lämpliga reparationsvarv: en beskrivning av vidtagna åtgärder.

g) Om fartyget har vägrats tillträde till någon hamn eller ankarplats i gemenskapen: en klar och tydlig motivering för förbudet.

BILAGA XIV

UPPGIFTER FÖR ÖVERVAKNING AV GENOMFÖRANDET (enligt artikel 29)

1. Medlemsstaterna ska senast den 1 april varje år till kommissionen lämna följande uppgifter om det föregående året:

1.1 Antalet inspektörer som för medlemsstatens räkning arbetar med hamnstatskontroll.

Nedanstående tabell ska användas när uppgifterna lämnas till kommissionen.

Hamn/område Antal heltidsinspektörer (A) Antal deltidsinspektörer (B) Omräkning av B till heltid (C) Totalt (A+C) Hamn X eller område X … Hamn Y eller område Y … Totalt

1.2 Totala antalet individuella fartyg som anlöpt medlemsstatens hamnar. Siffran ska utgöras av antalet fartyg som omfattas av detta direktiv och som har anlöpt medlemsstatens hamnar; varje fartyg ska endast räknas en gång.

2. Medlemsstaterna ska göra följande:

a) Var sjätte månad ge kommissionen en lista över individuella fartyg som har anlöpt medlemsstatens hamnar eller har anmält till en hamnmyndighet eller ett organ att fartyget har anlänt till en ankarplats, med undantag för regelbunden passagerarfärje och lastfärjetrafik, med uppgift, för varje fartygsrörelse, om fartygens IMO identifieringsnummer och ankomstdag, och hamn. Listan ska lämnas i ett kalkylprogram som kan hämta och behandla uppgifterna. Listan ska lämnas senast fyra månader efter utgången av den period som uppgifterna gäller.

b) Ge kommissionen en lista över regelbunden passagerarfärje- och lastfärjetrafik enligt a senast sex månader efter genomförandet av detta direktiv, och därefter varje gång som ändringar görs beträffande färjetrafiken. Listan ska innehålla fartygets IMO identifieringsnummer, namn och rutt. Listan ska lämnas i ett kalkylprogram som kan hämta och behandla uppgifterna.

BILAGA XV

DEL A

DEL B

BILAGA XVI

BILAGA XVII

Inspektion av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik

1.1 Innan ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg tas i drift i reguljär trafik som omfattas av detta direktiv ska medlemsstaterna utföra en inspektion i enlighet med artikel 3.1 i direktiv (EU) 2017/2110 för att säkerställa att ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget uppfyller de nödvändiga kraven för att reguljär trafik ska kunna bedrivas på ett säkert sätt.

1.2 När ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg ska börja användas i reguljär trafik får den berörda medlemsstaten ta hänsyn till inspektioner som en annan medlemsstat utfört under de senaste åtta månaderna av det ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget med avseende på drift i annan reguljär trafik som omfattas av detta direktiv, under förutsättning att medlemsstaten i varje enskilt fall är förvissad om att de tidigare inspektionerna är relevanta för de nya driftsförhållandena och att de nödvändiga kraven för säkert bedrivande av reguljär trafik var uppfyllda vid dessa inspektioner. De inspektioner som föreskrivs i punkt 1.1 behöver inte tillämpas innan ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget tas i drift i den nya reguljära trafiken.

1.3 Om det, på grund av oförutsedda omständigheter, föreligger ett akut behov av att snabbt sätta in ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg som ersättning för att säkerställa kontinuitet i trafiken, och punkt 1.2 inte är tillämplig, får medlemsstaten tillåta att fartyget tas i drift under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) En okulärinspektion och en dokumentkontroll inger inga farhågor om att ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget inte uppfyller de nödvändiga kraven för säker drift.

b) Medlemsstaten slutför den inspektion som föreskrivs i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2017/2110 inom en månad.

2. Medlemsstaterna ska en gång per år, men tidigast fyra månader och senast åtta månader efter den föregående inspektionen, utföra

a) en inspektion som inbegriper kraven i bilaga II till direktiv (EU) 2017/2110 och i kommissionens förordning (EU) nr 428/2010, beroende på vad som är tillämpligt, och

b) en inspektion under reguljär trafik. Denna inspektion ska omfatta de punkter som förtecknas i bilaga III till direktiv (EU) 2017/2110 samt tillräckligt många av de punkter som förtecknas i bilagorna I och II till direktiv (EU) 2017/2110 för att det, enligt inspektörens yrkesmässiga bedömning, ska vara säkerställt att ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget fortfarande uppfyller alla nödvändiga krav för säker drift.

3. Om ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg inte har inspekterats i enlighet med punkt 2 ska ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget anses vara ett fartyg av prioritet I.

4. En inspektion enligt punkt 1.1 ska betraktas som en inspektion i enlighet med punkt 2 a i denna bilaga.

1 EGT L 208, 5.8.2002, s. 10.

2 EUT L 129, 29.4.2004, s. 6.

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (EUT L 131, 28.5.2009, s. 11).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (EGT L 208, 5.8.2002, s. 10).

5 EGT L 196, 7.8.1996, s. 8.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/883 av den 17 april 2019 om mottagningsanordningar i hamn för avlämning av avfall från fartyg (EUT L 151, 7.6.2019, s. 116).

7 EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/20/EG av den 23 april 2009 om fartygsägares försäkring för sjörättsliga skadeståndsanspråk (EUT L 131, 28.5.2009, s. 128).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss (EUT L 131, 28.5.2009, s. 24).

10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 av den 20 november 2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG (EUT L 330 10.12.2013, s. 1).

11 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 av den 29 april 2015 om övervakning, rapportering och verifiering av växthusgasutsläpp från sjötransporter och om ändring av direktiv 2009/16/EG (EUT L 123, 19.5.2015, s. 55).

12 EUT L 323, 3.12.2008, s. 33.

13 Om de inspektioner som en inspektör gör inom ramen för hamnstatskontroll bara utgör en del av inspektörens arbete, ska det sammanlagda antalet inspektörer räknas om till heltidsekvivalenter. Om en inspektör arbetar i mer än en hamn eller mer än ett geografiskt område, ska deltidsekvivalenten räknas för varje hamn.

14 Uppgifterna ska lämnas både för medlemsstaten som helhet och för var och en av medlemsstatens hamnar. I denna bilaga avses med hamn en enskild hamn eller det geografiska område med eventuellt flera enskilda hamnar som en inspektör eller en grupp av inspektörer har hand om.

15 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2110 av den 15 november 2017 om ett inspektionssystem för säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik och om ändring av direktiv 2009/16/EG och om upphävande av rådets direktiv 1999/35/EG (EUT L 315, 30.11.2017, s. 61).

16 Kommissionens förordning (EU) nr 428/2010 av den 20 maj 2010 om genomförande av artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG vad gäller utökade fartygsinspektioner (EUT L 125, 21.5.2010, s. 2).