Rådets direktiv 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg
Avis juridique important
Rådets direktiv 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 235 , 17/09/1996 s. 0025 - 0030 L 294 31/10/1998 s. 0001 - 0775
RÅDETS DIREKTIV 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 75 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag (1),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
i enlighet med det i artikel 189c i fördraget angivna förfarandet (3), och
med beaktande av följande:
Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 96/87/ · rättelse till direktiv 1996/49/EU · direktiv 1999/48/ · direktiv 2000/62/ · direktiv 2001/6/ · direktiv 2003/29/ · direktiv 2004/89/ · direktiv 2004/110/ · direktiv 2006/90/ · direktiv 2008/68/.
(1) Omfattningen av transporter av farligt gods på järnväg har under senare år ökat kraftigt och därmed har olycksrisken ökat. Åtgärder bör följaktligen vidtas för att denna typ av transporter skall kunna utföras under sådana betingelser som ger största möjliga säkerhet.
(2) Alla medlemsstater är fördragsslutande parter i Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF), som i sitt bihang B fastställer enhetliga regler för avtalet om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM), vars bilaga I utgör reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID). Fördragets geografiska tillämpningsområde sträcker sig utanför gemenskapen.
(3) Det fördraget omfattar inte nationell transport av farligt gods på järnväg. Följaktligen är det viktigt att säkerställa en enhetlig tillämpning av harmoniserade säkerhetsbestämmelser i hela gemenskapen. Det lämpligaste sättet att nå detta mål är att anpassa medlemsstaternas lagstiftningar till RID.
(4) Med iakttagande av subsidiaritetsprincipen bör denna tillnärmning av lagstiftningarna ske för att kunna säkerställa en hög säkerhetsnivå hos nationella och internationella transporter, för att garantera att snedvridna konkurrensförhållanden undanröjs och för att underlätta den fria rörligheten för varor och tjänster i hela gemenskapen, samt för att säkerställa enhetlighet med annan gemenskapslagstiftning.
(5) Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte gemenskapen och dess medlemsstaters åtagande att i framtiden i englighet med de mål som anges i kapitel 19 i Agenda 21 från UNCED-konferensen i Rio de Janeiro i juni 1992 harmonisera systemen för klassificering av farliga ämnen.
(6) Det finns ännu inte någon särskild gemenskapslagstiftning som reglerar de säkerhetsmässiga förhållandena för transport av biologiska agens och genetiskt modifierade mikroorganismer, som omfattas av rådets direktiv 90/219/EEG (4), 90/220/EEG (5) och 90/679/EEG (6).
(7) Bestämmelserna i detta direktiv är tillämpliga utan att de påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser om arbetstagarnas säkerhet och miljöskydd.
(8) Medlemsstaterna måste på sina territorier kunna tillämpa särskilda regler för rörligheten avseende transport av farligt gods på järnväg.
(9) Medlemsstaterna bör vad gäller nationella transporter av farligt gods på järnväg behålla rätten att provisoriskt tillämpa regler som överensstämmer med Förenta nationernas multimodala rekommendationer för transport av farligt gods i den utsträckning som RID ännu inte har harmoniserats med dessa regler, vilka bör underlätta intermodal transport av farligt gods.
(10) Varje medlemsstat bör, enbart av andra skäl än säkerhetsmässiga, behålla rätten att reglera och förbjuda nationell transport av visst farligt gods på järnväg.
(11) Hänsyn bör tas till de strängare säkerhetsåtgärder som tillämpas i tunneln under Engelska kanalen på grund av dennas särskilda egenskaper, framför allt dess sträckning och längd, och medlemsstaterna bör ges möjlighet att införa samma slags åtgärder när liknande situationer uppstår. Vissa medlemsstater bör kunna tillämpa strängare regler för gods som skall transporteras på grund av temperaturen i godsets omgivning.
(12) För att kunna beakta vikten av nödvändiga investeringar på detta område bör en övergångsperiod fastställas, så att medlemsstaterna tillfälligt kan upprätthålla vissa särskilda nationella bestämmelser om konstruktions- eller användningskrav för tankar, behållare, förpackningar, eller nödåtgärdskod.
(13) Utnyttjandet av den nya tekniska och industriella utvecklingen får inte hämmas och bestämmelser om tillfälliga undantag bör därför införas.
(14) RID-bestämmelserna tillåter bestämmelser om avvikelser härifrån och det stora antalet avtal som har ingåtts bilateralt mellan medlemsstaterna hindrar det fria tillhandahållandet av tjänster för transport av farligt gods. Införandet av de nödvändiga bestämmelserna i bilagan till detta direktiv bör göra det möjligt att undvika sådana avvikelser. Det är viktigt att medlemsstaterna under en övergångsperiod kan fortsätta att tillämpa befintliga avtal mellan sig.
(15) Järnvägstransporter av farligt gods till eller från tredje land är tillåtna i den mån som de utförs i enlighet med RID-bestämmelserna. Vad gäller transporter från eller till republikerna i det forna Sovjetunionen, som inte är fördragsslutande parter i COTIF, bör medlemsstaterna emellertid införa lämpliga bestämmelser om dessa transporter för att säkerställa att säkerhetsnivån motsvarar den som fastlagts i RID.
(16) Detta direktiv bör snabbt kunna anpassas till den tekniska utvecklingen, särskilt genom antagande av de nya bestämmelser om vilka beslut fattas inom ramen för RID. En kommitté bör därför upprättas och ett förfarande införas som innebär ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom denna kommitté.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 75 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
i enlighet med det i artikel 189c i fördraget angivna förfarandet, och
(1.) Omfattningen av transporter av farligt gods på järnväg har under senare år ökat kraftigt och därmed har olycksrisken ökat. Åtgärder bör följaktligen vidtas för att denna typ av transporter skall kunna utföras under sådana betingelser som ger största möjliga säkerhet.
(2.) Alla medlemsstater är fördragsslutande parter i Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF), som i sitt bihang B fastställer enhetliga regler för avtalet om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM), vars bilaga I utgör reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID). Fördragets geografiska tillämpningsområde sträcker sig utanför gemenskapen.
(3.) Det fördraget omfattar inte nationell transport av farligt gods på järnväg. Följaktligen är det viktigt att säkerställa en enhetlig tillämpning av harmoniserade säkerhetsbestämmelser i hela gemenskapen. Det lämpligaste sättet att nå detta mål är att anpassa medlemsstaternas lagstiftningar till RID.
(4.) Med iakttagande av subsidiaritetsprincipen bör denna tillnärmning av lagstiftningarna ske för att kunna säkerställa en hög säkerhetsnivå hos nationella och internationella transporter, för att garantera att snedvridna konkurrensförhållanden undanröjs och för att underlätta den fria rörligheten för varor och tjänster i hela gemenskapen, samt för att säkerställa enhetlighet med annan gemenskapslagstiftning.
(5.) Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte gemenskapen och dess medlemsstaters åtagande att i framtiden i englighet med de mål som anges i kapitel 19 i Agenda 21 från UNCED-konferensen i Rio de Janeiro i juni 1992 harmonisera systemen för klassificering av farliga ämnen.
(6.) Det finns ännu inte någon särskild gemenskapslagstiftning som reglerar de säkerhetsmässiga förhållandena för transport av biologiska agens och genetiskt modifierade mikroorganismer, som omfattas av rådets direktiv 90/219/EEG, 90/220/EEG och 90/679/EEG.
(7.) Bestämmelserna i detta direktiv är tillämpliga utan att de påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser om arbetstagarnas säkerhet och miljöskydd.
(8.) Medlemsstaterna måste på sina territorier kunna tillämpa särskilda regler för rörligheten avseende transport av farligt gods på järnväg.
(9.) Medlemsstaterna bör vad gäller nationella transporter av farligt gods på järnväg behålla rätten att provisoriskt tillämpa regler som överensstämmer med Förenta nationernas multimodala rekommendationer för transport av farligt gods i den utsträckning som RID ännu inte har harmoniserats med dessa regler, vilka bör underlätta intermodal transport av farligt gods.
(10.) Varje medlemsstat bör, enbart av andra skäl än säkerhetsmässiga, behålla rätten att reglera och förbjuda nationell transport av visst farligt gods på järnväg.
(11.) Hänsyn bör tas till de strängare säkerhetsåtgärder som tillämpas i tunneln under Engelska kanalen på grund av dennas särskilda egenskaper, framför allt dess sträckning och längd, och medlemsstaterna bör ges möjlighet att införa samma slags åtgärder när liknande situationer uppstår. Vissa medlemsstater bör kunna tillämpa strängare regler för gods som skall transporteras på grund av temperaturen i godsets omgivning.
(12.) För att kunna beakta vikten av nödvändiga investeringar på detta område bör en övergångsperiod fastställas, så att medlemsstaterna tillfälligt kan upprätthålla vissa särskilda nationella bestämmelser om konstruktions- eller användningskrav för tankar, behållare, förpackningar, eller nödåtgärdskod.
(13.) Utnyttjandet av den nya tekniska och industriella utvecklingen får inte hämmas och bestämmelser om tillfälliga undantag bör därför införas.
(14.) RID-bestämmelserna tillåter bestämmelser om avvikelser härifrån och det stora antalet avtal som har ingåtts bilateralt mellan medlemsstaterna hindrar det fria tillhandahållandet av tjänster för transport av farligt gods. Införandet av de nödvändiga bestämmelserna i bilagan till detta direktiv bör göra det möjligt att undvika sådana avvikelser. Det är viktigt att medlemsstaterna under en övergångsperiod kan fortsätta att tillämpa befintliga avtal mellan sig.
(15.) Järnvägstransporter av farligt gods till eller från tredje land är tillåtna i den mån som de utförs i enlighet med RID-bestämmelserna. Vad gäller transporter från eller till republikerna i det forna Sovjetunionen, som inte är fördragsslutande parter i COTIF, bör medlemsstaterna emellertid införa lämpliga bestämmelser om dessa transporter för att säkerställa att säkerhetsnivån motsvarar den som fastlagts i RID.
(16.) Detta direktiv bör snabbt kunna anpassas till den tekniska utvecklingen, särskilt genom antagande av de nya bestämmelser om vilka beslut fattas inom ramen för RID. En kommitté bör därför upprättas och ett förfarande införas som innebär ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom denna kommitté.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Kapitel I Tillämpningsområde
Artikel1¶
Ändrad genom direktiv 2008/68/.
1. Detta direktiv skall tillämpas på transport av farligt gods med järnväg inom eller mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna får dock från tillämpningsområdet undanta transport av farligt gods som genomförs med hjälp av transportmedel som tillhör de väpnade styrkorna eller för vilka dessa är ansvariga.
2. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att, med iakttagande av gemenskapsrätten, ställa särskilda säkerhetskrav för nationell eller internationell transport av farligt gods på järnväg, i den mån bilagan till det här direktivet inte täcker detta område, särskilt såvitt avser
tågtrafik,
utanordning av godsvagnar i tåg i nationell trafik,
driftsbestämmelser i samband med transportrelaterade operationer som till exempel rangering och parkering,
personalutbildning och administration av information beträffande farligt gods som transporteras,
särskilda regler för transport av farligt gods med passagerartåg.
Artikel2¶
Ändrad genom direktiv 2008/68/.
I detta direktiv avses med
RID: reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods, som finns i bilaga I till bihang B till Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF), inklusive ändringar,
CIM: de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods, som finns i bihang B till Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF), med ändringar,
farligt gods: de ämnen och föremål som inte får transporteras på järnväg eller som endast får transporteras på särskilda villkor i enlighet med bilagan till detta direktiv,
transport: sådan järnvägstransport av farligt gods som helt eller delvis utförs inom en medlemsstats territorium, inbegripet såväl lastning och lossning av gods som omlastning till eller från ett annat transportslag samt stopp, som är nödvändiga på grund av betingelserna för transporten, och som omfattas av bilagan till detta direktiv, utan att det påverkar medlemsstaternas bestämmelser om ansvar som är en följd av sådana operationer. Transporter som endast sker inom ett företags område skall inte omfattas av denna definition.
Artikel3¶
Ändrad genom direktiv 2008/68/.
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6, får farligt gods som är förbjudet att transportera enligt bestämmelserna i bilagan inte transporteras på järnväg.
2. Om inte annat föreskrivs i detta direktiv, och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om järnvägsföretagens tillträde till marknaden eller bestämmelser som på ett allmänt sätt är tillämpliga på transport av gods på järnväg, är transport på järnväg av annat farligt gods tillåtet, om den är förenlig med bestämmelserna i bilagan.
Kapitel II Avvikelser, begränsningar och undantag
Artikel4¶
Ändrad genom direktiv 2008/68/.
I fråga om nationella transporter på järnväg, kan en medlemsstat upprätthålla de bestämmelser i sin nationella lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg som är förenliga med Förenta nationernas rekommendationer om transport av farligt gods, tills bilagan till detta direktiv har revideras så att den överensstämmer med dessa rekommendationer. I detta fall skall den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen om detta.
Artikel5¶
Ändrad genom direktiv 2008/68/ och direktiv 2000/62/.
1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser, skall medlemsstaterna endast av andra skäl än transportsäkerhetsmässiga, som har samband med den nationella säkerheten eller skyddet av miljön, behålla rätten att reglera eller förbjuda transport av visst farligt gods inom sitt territorium.
a) Beträffande transport genum tunneln under Engelska kanalen kan Frankrike och Förenade kungariket införa strängare bestämmelser än de som anges i bilagan. Kommissionen skall få meddelande om dessa bestämmelser och meddela de övriga medlemsstaterna om detta.
b) Om en medlemsstat bedömer att dessa strängare bestämmelser bör tillämpas på transport inom dess territorium genom tunnlar med liknande egenskaper som de som avses i punkt 1, skall den underrätta kommissionen om detta. Denna skall i enlighet med förfarandet i artikel 9 besluta om den ifrågavarande tunneln har liknande egenskaper. De bestämmelser som en medlemsstat antar skall meddelas kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.
c) De medlemsstater vilkas omgivningstemperatur regelbundet är lägre än -20° C får, tills bestämmelser om lämpliga referenstemperaturer för vissa bestämda klimatzoner införs i bilagan, införa strängare bestämmelser med avseende på användningstemperaturer för material i plastförpackningar, tankar och tillhörande utrustning avsett att användas vid nationell transport av farligt gods.
3. Om en medlemsstat till följd av en olyckshändelse eller en incident finner att säkerhetsbestämmelserna kan förbättras så att de risker som är förbundna med transporten minskas och att åtgärder måste vidtas omedelbart, skall den på planeringsstadiet underrätta kommissionen om de åtgärder den avser att vidta. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 9 besluta huruvida ett genomförande av dessa åtgärder kan tillåtas och bestämma hur länge de skall tillämpas.
4. Medlemsstaterna kan upprätthålla de nationella bestämmelser som den 31 december 1996 gäller för transport och förpackning av ämnen som innehåller dioxiner eller furaner.
Artikel6¶
Ändrad genom direktiv 2008/68/, direktiv 2000/62/ och direktiv 96/49/.
1. I de fall där transporten innefattar ett sjö- eller luftavsnitt får medlemsstaterna tillåta järnvägstransport på sina territorier av farligt gods som är klassificerat, förpackat och märkt i överensstämmelse med internationella krav för sjö- eller lufttransport.
Om det ingår ett sjöavsnitt i en nationell eller internationell transport, får medlemsstaterna för att ta hänsyn till internationella regler om sjötransport, däribland internationella regler om färjetransport, tillämpa bestämmelser som kompletterar bestämmelserna i bilagan.
2. Bestämmelserna i bilagan om användning av transportdokument och om vilka språk som skall användas vid märkningen eller i transportdokumenten skall inte gälla för transport som är begränsad till en enda medlemsstats territorium. Medlemsstaterna får tillåta att andra dokument och språk än de som anges i bilagan används för transporter som är begränsade till deras eget territorium.
3. En medlemsstat får inom sitt territorium tillåta användning av järnvägsvagnar som är tillverkade före den 1 januari 1997 och som inte överensstämmer med detta direktiv, men vilkas konstruktion följer de bestämmelser i den nationella lagstiftningen som var i kraft den 31 december 1996, under förutsättning att sådana vagnar uppfyller säkerhetskraven.
Tankar och järnvägsvagnar som är byggda från och med den 1 januari 1997 och som inte överensstämmer med bilagan, men vilkas konstruktion uppfyller de krav i detta direktiv som gällde vid den tidpunkt då de byggdes får emellertid fortsätta att användas vid nationella transporter fram till ett datum som fastställs i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9.
4. Medlemsstaterna får upprätthålla nationella bestämmelser, som är i kraft den 31 december 1996, om tillverkning och bruk av samt transportvillkor för nya tankar, nya tryckfat och gasflaskpaket, som motsvarar klass 2 i bilagan och som avviker från bestämmelserna i denna, till dess att hänvisningar till standarder med samma bindande verkan som bestämmelserna i bilagan, för tillverkning och bruk av tankar, tryckfat och gasflaskpaket, införs i bilagan, men under inga omständigheter senare än den 30 juni 2003. Tryckfat, gasflaskpaket och tankar som tillverkats före den 1 juli 2003, och andra behållare som tillverkats före den 1 juli 2001, som upprätthåller de krävda säkerhetsnivåerna, får även fortsättningsvis användas på de ursprungliga villkoren.
Datumen 30 juni 2003 och 1 juli 2003 skall senareläggas för tryckfat, gasflaskpaket och tankar för vilka det inte finns några detaljerade tekniska krav eller för vilka det saknas tillfredsställande hänvisningar till relevanta europeiska standarder i bilagan.
De behållare och tankar som nämns i andra stycket och senaste datum för tillämpningen av detta direktiv med avseende på dessa behållare och tankar skall fastställas enligt det förfarande som avses i artikel 9.
5. En medlemsstat får upprätthålla andra nationella bestämmelser än de som finns i bilagan i fråga om referenstemperaturen vid transport inom sitt territorium av flytande gaser eller av blandningar av flytande gaser, tills bestämmelser om lämpliga referenstemperatur för bestämda klimatzoner har införlivats med europeiska standarder och hänvisning till dessa standarder har gjorts i bilagan.
6. Varje medlemsstat får vid transport inom sitt territorium tillåta användning av förpackningar som är tillverkade före den 1 januari 1997 men som inte är godkända i överensstämmelse med RID, förutsatt att förpackningen är märkt med tillverkningsdagen, kan klara de relevanta provningarna i enlighet med kraven i de nationella bestämmelser som gäller den 31 december 1996, och uppfyller säkerhetskraven (vilket i förekommande fall innebär provningar och kontroller), enligt följande ordning: stora metallbehållare för bulkvaror samt metallfat med en kapacitet på mer än 50 liter får användas under en tidsperiod på högst 15 år från och med tillverkningsdagen. Andra metallförpackningar och alla plastförpackningar får användas under en tidsperiod på högst fem år från och med tillverkningsdagen, dock inte efter den 31 december 1998.
7. En medlemsstat får till och med den 31 december 1998 tillåta transport på sitt territorium av visst farligt gods som förpackats före den 1 januari 1997, förutsatt att godset är klassificerat, förpackat och märkt i enlighet med kraven i de nationella bestämmelser som gällde före den 1 januari 1997.
8. Varje medlemsstat får för nationella transporter på järnväg inom sitt territorium upprätthålla de bestämmelser i sin lagstiftning som gäller den 31 december 1996 för märkning med en nödåtgärdskod i ställe för det faronummer som anges i bilagan.
9. Varje medlemsstat får, förutsatt att den i förväg, senast den 31 december 2002 eller fram till två år efter sista tillämpningsdagen för de ändrade versionerna av bilagorna A och B till detta direktiv anmäler detta till kommissionen, införa bestämmelser som är mindre stränga än de som anges i bilagorna för transport begränsad till sitt eget territorium av endast små mängder av visst farligt gods, med undantag för ämnen med hög eller medelhög grad av radioaktivitet.
Dessa undantag skall gälla utan åtskillnad.
Utan hinder av ovanstående får varje medlemsstat, förutsatt att den i förväg anmäler detta till kommissionen, när som helst införa bestämmelser som liknar bestämmelser som andra medlemsstater har infört med hänvisning till denna punkt.
Kommissionen skall undersöka om alla de villkor som föreskrivs i denna punkt är uppfyllda och i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9 besluta om huruvida de berörda medlemsstaterna får införa dessa undantag.
10. En medlemsstat får utfärda tillstånd som endast gäller på dess territorium för enstaka transporter av farligt gods vilka antingen är förbjudna enligt bilagan eller utförs på andra villkor än de som anges i bilagan, under förutsättning att dessa enstaka transporter är klart definierade och tidsbegränsade.
11. Medlemsstaterna får, förutsatt att de i förväg anmäler detta till kommissionen, på särskilt angivna sträckor inom sina territorier tillåta regelbundna transporter av farligt gods, som utgör en del av en angiven industriell process, som antingen är förbjuden enligt bestämmelserna i bilagan eller utförs på andra villkor än de som anges i bilagan, när dessa operationer är av lokal karaktär och är underkastade sträng kontroll på klart angivna villkor.
Kommissionen skall undersöka om de krav som föreskrivs i första stycket är uppfyllda och i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9 besluta om huruvida de berörda medlemsstaterna får tillåta dessa transporter.
12. Medlemsstaterna får medge tillfälliga undantag från bilagan för att på sina territorier utföra de provningar som är nödvändiga för ändringar av dessa bestämmelser för att anpassa dem till den tekniska och industriella utvecklingen, förutsatt att säkerheten inte åsidosätts. Kommissionen skall underrättas om detta och skall i sin tur underrätta de andra medlemsstaterna.
Tillfälliga undantag som medlemsstaternas behöriga myndigheter kommer överens om på grundval av bilagan, skall ges formen av ett multilateralt avtal som den myndighet som tar initiativ till avtalet föreslår samtliga medlemsstaters behöriga myndigheter att ingå. Kommissionen skall underrättas om detta.
De undantag som avses i första och andra styckena skall medges utan diskriminering på grund av avsändarens, operatörens eller mottagarens nationalitet eller etableringsort. De skall gälla under en tid av högst fem år och kan inte förlängas.
13. En medlemsstat får längst till och med den 31 december 1998 tillämpa avtal som har ingåtts med andra medlemsstater utan diskriminering på grund av avsändarens, operatörens eller mottagarens nationalitet eller etableringsort. Alla framtida undantag skall vara i överensstämmelse med punkt 12.
14. Medlemsstaterna får, förutsatt att de i förväg anmäler detta till kommissionen, tillåta transport av farligt gods enligt villkor som är mindre stränga än de som anges i bilagan när det gäller lokala transporter på korta sträckor som är begränsade till hamnområden, flygplatser eller industriområden.
Kommissionen skall undersöka om alla de villkor som föreskrivs i första stycket är uppfyllda och i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9 besluta om huruvida de berörda medlemsstaterna får tillåta dessa transporter.
Artikel7¶
Ändrad genom direktiv 2008/68/.
1. Med förbehåll för nationella bestämmelser eller gemenskapsbestämmelser om tillträde till marknaden, kan järnvägstransport av farligt gods mellan gemenskapens territorium och tredje länders territorium tillåtas i den utsträckning som transporten sker i enlighet med RID-bestämmelserna.
2. Det här direktivet påverkar inte medlemsstaternas rätt att på sina territorier och efter underrättelse till kommissionen införa bestämmelser om transport på järnväg av farligt gods, som sker från eller till republiker i det forna Sovjetunionen som inte är fördragsslutande parter till COTIF. Dessa bestämmelser gäller bara transport på järnväg av farligt gods (som kolli, bulklast eller i tankar) med järnvägsvagner som godkänts av en stat som inte är fördragsslutande part i COTIF. Genom lämpliga åtgärder och förpliktelser skall de berörda medlemsstaterna säkerställa att säkerhetsnivån motsvarar den som föreskrivs i RID-bestämmelserna. För vissa medlemsstater gäller bestämmelserna i detta stycke endast cisternvagnar.
Kapitel III Slutbestämmelser
Artikel8¶
Ändrad genom direktiv 2008/68/.
De ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagan till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen på de områden som omfattas av detta direktiv och som syftar till att anpassa dem till de nya RID-bestämmelserna skall antas enligt det förfarande som anges i artikel 9.
Artikel9¶
Ändrad genom direktiv 2008/68/ och direktiv 2000/62/.
1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté för transport av farligt gods, som inrättats genom artikel 9 i direktiv 94/55/EG.
2. Vid hänvisningar till denna artikel, skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.
3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
Artikel10¶
Ändrad genom direktiv 2008/68/.
1. Medlemsstaterna skall före den 1 januari 1997 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel11¶
Ändrad genom direktiv 2008/68/.
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Artikel12¶
Ändrad genom direktiv 2008/68/.
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
BILAGA
Bilaga till bestämmelserna om internationell järnvägstransport av farligt gods (RID) – tillägg C till fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF), i den version som gäller från och med den 1 januari 2007.
Den ändrade texten i versionen från 2007 av RID kommer att offentliggöras så snart den finns tillgänglig på gemenskapens alla officiella språk.
1 EGT L 235, 17.9.1996, s. 25.
2 EGT L 335, 24.12.1996, s. 45.
3 EGT nr C 389, 31.12.1994, s. 15, och ändrad ståndpunkt överlämnad den 3 oktober 1995 (ännu inte offentliggjord i EGT).
4 EGT nr C 236, 11.9.1995, s. 36.
5 Europaparlamentets yttrande av den 13 juli 1995 (EGT nr C 249, 25.9.1995, s. 138), rådets gemensamma ståndpunkt av den 8 december 1995 (EGT nr C 356, 30.12.1995, s. 34) och Europaparlamentets beslut av den 16 april 1996 (EGT nr C 141, 13.5.1996, s. 51).
6 EGT nr L 117, 8.5.1990, s. 1. Direktivet ändrat genom kommissionens direktiv 94/51/EG (EGT nr L 297, 18.11.1994, s. 29).
7 EGT nr L 117, 8.5.1990, s. 15. Direktivet ändrat genom kommissionens direktiv 94/15/EG (EGT nr L 103, 22.4.1994, s. 20).
8 EGT nr L 374, 31.12.1990, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 95/30/EG (EGT nr L 155, 6.7.1995, s. 41).
9 EGT L 319, 12.12.1994, s. 7. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/61/EG (EGT L 279, 1.11.2000, s. 40).