Ändring av förordning nr 136/66/EEG om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 1638/98 av den 20 juli 1998 om ändring av förordning nr 136/66/EEG om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 210 , 28/07/1998 s. 0032 - 0037

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1638/98 av den 20 juli 1998 om ändring av förordning nr 136/66/EEG om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och

av följande skäl:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 1103/97 · förordning (EG) nr 1513/2001 · förordning (EG) nr 865/2004.

(1) I februari 1997 överlämnade kommissionen till Europaparlamentet och rådet ett meddelande om oliv- och olivoljesektorn, i vilket slutsatsen dras att en reform av den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter är nödvändig. Detta meddelande och de alternativ till reform som nämns i det har diskuterats inom gemenskapens institutioner. Enighet råder om att en reform är nödvändig. För att det lämpligaste tillvägagångssättet skall kunna väljas krävs dock att mer tillförlitliga uppgifter finns att tillgå, särskilt om antalet olivträd i gemenskapen, om olivodlingarnas areal och om skördarna. Med hänsyn till den tid som behövs för att samla in och analysera dessa data har kommissionen åtagit sig att lägga fram ett reformförslag under år 2000 så att det kan tillämpas från och med regleringsåret 2001/02.

(2) Erfarenheten har visat att vissa anpassningar av den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden måste genomföras snarast för att minska aktörernas svårigheter inom sektorn, för att förbättra kontrollerna på den nationella administrativa nivån och för att säkerställa ett bättre skydd för gemenskapens budget. Det är lämpligt att meddela föreskrifter om nödvändiga anpassningar av den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden och att bestämma berörda priser och belopp för regleringsåren 1998/99-2000/01.

(3) I artikel 5 i rådets förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter (4) föreskrivs ett fast produktionsstöd till producenter vars genomsnittsproduktion inte överstiger 500 kg. Huvudsyftet med denna åtgärd var att minska administrationskostnaderna i samband med kontroll av rätten till stöd. De förändringar som systemet med produktionsstöd har undergått, främst ökningen av utgifterna för det stöd som utbetalas till små producenter och den höjda stödnivån, har dock medfört att systemet med dubbla stöd till producenterna har blivit en orsak till bedrägerier. De bestämmelser som särskilt gäller för stöd till små producenter bör därför utgå.

(4) Stabiliseringsmekanismen för produktionsstödet grundar sig för närvarande på en garanterad maximikvantitet för hela gemenskapen. Denna garanterade maximikvantitet bör höjas för att ta hänsyn framförallt till produktionsutvecklingen.

(5) För att främja en rimlig produktionsnivå i alla medlemsstater bör den garanterade maximikvantiteten fördelas mellan alla de producerande medlemsstaterna i form av garanterade nationella kvantiteter. Denna fördelning bör huvudsakligen grunda sig på produktionen under en representativ tidsperiod, bortsett från åren med den lägsta och den högsta produktionen. Hänsyn bör dock tas till situationen inom sektorn i de olika medlemsstaterna, och i synnerhet till den särskilda fördelningen av stöd som tidigare beviljats små producenter och potentiella olivodlingar i Spanien och Portugal.

(6) Om en medlemsstats faktiska produktion understiger dess garanterade nationella kvantitet får en del av mellanskillnaden läggas till denna medlemsstats garanterade nationella kvantitet för påföljande regleringsår, för att mildra verkningarna av växlingar i produktionen. Resterande del av mellanskillnaden kan användas som kompensation för andra medlemsstater som har överskridit sin garanterade nationella kvantitet, så att en viss solidaritet mellan producenterna inom Europeiska unionen bibehålls.

(7) Olivodlarna är berättigade till produktionsstöd. Utan att de påverkar tillämpningen av de olika reduktioner och avdrag som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen bör stödet betalas ut oavkortat till odlarna.

(8) Medlemsstaterna bör i detta syfte vid behov få använda en del av de medel som tilldelats dem för stöd till produktionen av olivolja för att stödja produktionen av bordsoliver.

(9) Konsumtionsstödet kan inte ökas utan risk för bedrägerier och har sannolikt mycket liten effekt på sin nuvarande nivå. Det har tidigare minskat kraftigt utan negativa konsekvenser för konsumtionen av olivolja i gemenskapen. Om detta stöd togs bort skulle det bli möjligt att förstärka kontrollen av systemet för produktionsstöd, främst via de kontrollorgan som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2262/84 av den 17 juli 1984 om särskilda bestämmelser för olivolja (5). Följaktligen bör rådets förordning (EEG) nr 3089/78 av den 19 december 1978 om allmänna bestämmelser för konsumtionsstöd för olivolja (6) upphävas.

(10) Det är lämpligt att upprätthålla, precisera och förstärka åtgärderna för att främja konsumtionen av olivolja och bordsoliver i medlemsstaterna och i tredje land. Syftet med dessa åtgärder är att åstadkomma en bättre jämvikt på marknaden och följaktligen bör härmed sammanhängande utgifter betraktas som en intervention enligt artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (7). Dessa åtgärder medför vissa tekniska anpassningar av rådets förordning (EEG) nr 1970/80 av den 22 juli 1980 om allmänna tillämpningsföreskrifter för kampanjer avsedda att främja konsumtionen av olivolja i gemenskapen (8). Denna förordning bör upphävas och bestämmelserna i den bör, med lämpliga ändringar, införas i förordning nr 136/66/EEG.

(11) Systemet med offentliga interventionsköp utgör ett produktionsincitament som riskerar att störa marknadsjämvikten. Interventionsköpen bör därför upphöra och hänvisningarna till interventionspris utgå eller ersättas.

(12) För att uppnå det mål som består i att reglera utbudet av olivolja vid allvarliga störningar på marknaden bör ett stödsystem med kontrakt för privat lagring införas, och dessa kontrakt bör i första hand erbjudas producentgrupper och sammanslutningar av dessa enligt rådets förordning (EG) nr 952/97 av den 20 maj 1997 om producentgrupper och sammanslutningar av dessa (9).

(13) I bilagan till förordning nr 136/66/EEG hänvisas i definitionen av de olika kategorierna jungfruolja till en organoleptisk bedömning vars värde är beroende av en särskild metod. De sensoriska analysmetoderna har nyligen genomgått förbättringar, även om de fortfarande av naturliga skäl innebär risk för en viss subjektivitet. Definitionen i fråga bör ändras så att det vid behov kan hänvisas till effektivare analysmetoder.

(14) För att förbättra kunskapen om och kontrollen över produktionen av olivolja på producentnivå är det, under regleringsåren 1998/99-2000/01, nödvändigt att - för att beakta gjorda erfarenheter - i fråga om den metodik som används för registret över olivodlingsarealer hämta inspiration i den metodik som används för andra grödor enligt det integrerade systemet för administration och kontroll. Kommissionen måste därför utforma de åtgärder som skall vidtas samt de förfaringssätt och kriterier som skall användas för upprättandet av ett geografiskt informationssystem. Undantag bör därför göras från förordningarna (EEG) nr 154/75 (10) och (EEG) nr 2261/84 (11).

(15) De alternativ som förutses för reformen kan komma att locka producenter att starta nya olivodlingar. Sådana nyplanterade olivodlingar skulle innebära en allvarlig risk för den framtida jämvikten på en marknad där det redan finns ett överskott. För att undvika denna risk bör det på detta stadium föreskrivas att nyplanterade odlingar skall vara uteslutna från alla framtida stödsystem, utom om de utgör en del av ett program som godkänts av kommissionen. Med hänsyn till tiden mellan det att kommissionen lägger fram förslaget och dettas godkännande måste också de nyplanteringar uteslutas som äger rum från och med månaden efter den tidpunkt då aktörerna underrättas om kommissionens avsikter i detta avseende.

(16) Behovet av en reform av olivoljsektorn har sin grund i att det med tiden kommer att bli omöjligt att behålla vissa åtgärder som föreskrivs i förordning nr 136/66/EEG. Trots de övergångsändringar som föreskrivs i den här förordningen bör åtgärderna upphävas med verkan från och med den 1 november 2001.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

(1) I februari 1997 overlämnade kommissionen till Europaparlamentet och rådet ett meddelande om oliv- och olivoljesektorn, i vilket slutsatsen dras att en reform av den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter är nödvändig. Detta meddelande och de alternativ till reform som nämns i det har diskuterats inom gemenskapens institutioner. Enighet råder om att en reform är nödvändig. För att det lämpligaste tillvägagångssättet skall kunna väljas krävs dock att mer tillförlitliga uppgifter finns att tillgå, särskilt om antalet olivträd i gemenskapen, om olivodlingarnas areal och om skördarna. Med hänsyn till den tid som behövs för att samla in och analysera dessa data har kommissionen åtagit sig att lägga fram ett reformförslag under år 2000 så att det kan tillämpas från och med regleringsåret 2001/02.

(2) Erfarenheten har visat att vissa anpassningar av den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden måste genomföras snarast för att minska aktörernas svårigheter inom sektorn, för att förbättra kontrollerna på den nationella administrativa nivån och för att säkerställa ett bättre skydd för gemenskapens budget. Det är lämpligt att meddela föreskrifter om nödvändiga anpassningar av den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden och att bestämma berörda priser och belopp för regleringsåren 1998/99 — 2000/01.

(3) I artikel 5 i rådets förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter föreskrivs ett fast produktionsstöd till producenter vars genomsnittsproduktion inte överstiger 500 kg. Huvudsyftet med denna åtgärd var att minska administrationskostnaderna i samband med kontroll av rätten till stöd. De förändringar som systemet med prouktionsstöd har undergått, främst ökningen av utgifterna för det stöd som utbetalas till små producenter och den höjda stödnivån, har dock medfört att systemet med dubbla stöd till producenterna har blivit en orsak till bedrägerier. De bestämmelser som särskilt gäller för stöd till små producenter bör därför utgå.

(4) Stabiliseringsmekanismen för produktionsstödet grundar sig för närvarande på en garanterad maximikvantitet för hela gemenskapen. Denna garanterade maximikvantitet bör höjas för att ta hänsyn framförallt till produktionsutvecklingen.

(5) För att främja en rimlig produktionsnivå i alla medlemsstater bör den garanterade maximikvantiteten fördelas mellan alla de producerande medlemsstaterna i form av garanterade nationella kvantiteter. Denna fördelning bör huvudsakligen grunda sig på produktionen under en representativ tidsperiod, bortsett från åren med den lägsta och den högsta produktionen. Hänsyn bör dock tas till situationen inom sektorn i de olika medlemsstaterna, och i synnerhet till den särskilda fördelningen av stöd som tidigare beviljats små producenter och potentiella olivodlingar i Spanien och Portugal.

(6) Om en medlemsstats faktiska produktion understiger dess garanterade nationella kvantitet får en del av mellanskillnaden läggas till denna medlemsstats garanterade nationella kvantitet för påföljande regleringsår, för att mildra verkningarna av växlingar i produktionen. Resterande del av mellanskillnaden kan användas som kompensation för andra medlemsstater som har överskridit sin garanterade nationella kvantiet, så att en viss solidaritet mellan producenterna inom Europeiska unionen bibehålls.

(7) Olivodlarna är berättigade till produktionsstöd. Utan att de påverkar tillämpningen av de olika reduktioner och avdrag som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen bör stödet betalas ut oavkortat till odlarna.

(8) Medlemsstaterna bör i detta syfte vid behov få använda en del av de medel som tilldelats dem för stöd till produktionen av olivolja för att stödja produktionen av bordsoliver.

(9) Konsumtionsstödet kan inte ökas utan risk för bedrägerier och har sannolikt mycket liten effekt på sin nuvarande nivå. Det har tidigare minskat kraftigt utan negativa konsekvenser för konsumtionen av olivolja i gemenskapen. Om detta stöd togs bort skulle det bli möjligt att förstärka kontrollen av systemet för produktionsstöd, främst via de kontrollorgan som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2262/84 av den 17 juli 1984 om särskilda bestämmelser för olivolja. Följaktligen bör rådets förordning (EEG) nr 3089/78 av den 19 december 1978 om allmänna bestämmelser för konsumtionsstöd för olivolja upphävas.

(10) Det är lämpligt att upprätthålla, precisera och förstärka åtgärderna för att främja konsumtionen av olivolja och bordsoliver i medlemsstaterna och i tredje land. Syftet med dessa åtgärder är att åstadkomma en bättre jämvikt på marknaden och följaktligen bör härmed sammanhängande utgifter betraktas som en intervention enligt artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa åtgärder medför vissa tekniska anpassningar av rådets förordning (EEG) nr 1970/80 av den 22 juli 1980 om allmänna tillämpningsföreskrifter för kampanjer avsedda att främja konsumtionen av olivolja i gemenskapen. Denna förordning bör upphävas och bestämmelserna i den bör, med lämpliga ändringar, införas i förordning nr 136/66/EEG.

(11) Systemet med offentliga interventionsköp utgör ett produktionsincitament som riskerar att störa marknadsjämvikten. Interventionsköpen bör därför upphöra och hänvisningarna till interventionspris utgå eller ersättas.

(12) För att uppnå det mål som består i att reglera utbudet av olivolja vid allvarliga störningar på marknaden bör ett stödsystem med kontrakt för privat lagring införas, och dessa kontrakt bör i första hand erbjudas producentgrupper och sammanslutningar av dessa enligt rådets förordning (EG) nr 952/97 av den 20 maj 1997 om producentgrupper och sammanslutningar av dessa.

(13) I bilagan till förordning nr 136/66/EEG hänvisas i definitionen av de olika kategorierna jungfruolja till en organoleptisk bedömning vars värde är beroende av en särskild metod. De sensoriska analysmetoderna har nyligen genomgått förbättringar, även om de fortfarande av naturliga skäl innebär risk för en viss subjektivitet. Definitionen i fråga bör ändras så att det vid behov kan hänvisas till effektivare analysmetoder.

(14) För att förbättra kunskapen om och kontrollen över produktionen av olivolja på producentnivå är det, under regleringsåren 1998/99 — 2000/01, nödvändigt att — för att beakta gjorda erfarenheter — i fråga om den metodik som används för registret över olivodlingsarealer hämta inspiration i den metodik som används för andra grödor enligt det integrerade systemet för administration och kontroll. Kommissionen måste därför utforma de åtgärder som skall vidtas samt de förfaringssätt och kriterier som skall användas för upprättandet av ett geografiskt informationssystem. Undantag bör därför göras från förordningarna (EEG) nr 154/75 och (EEG) nr 2261/84.

(15) De alternativ som förutses för reformen kan komma att locka producenter att starta nya olivodlingar. Sådana nyplanterade olivodlingar skulle innebära en allvarlig risk för den framtida jämvikten på en markand där det redan finns ett överskott. För att undvika dena risk bör det på detta stadium föreskrivas att nyplanterade odlingar skall vara uteslutna från alla framtida stödsystem, utom om de utgör en del av ett program som godkänts av kommissionen. Med hänsyn till tiden mellan det att kommissionen lägger fram förslaget och dettas godkännande måste också de nyplanteringar uteslutas som äger rum från och med månaden efter den tidpunkt då aktörerna underrättas om kommissionens avsikter i detta avseende.

(16) Behovet av en reform av olivoljsektorn har sin grund i att det med tiden kommer att bli omöjligt att behålla vissa åtgärder som föreskrivs i förordning nr 136/66/EEG. Trots de övergångsändringar som föreskrivs i den här förordningen bör åtgärderna upphävas med verkan från och med den 1 november 2001.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 865/2004.

Förordning nr 136/66/EEG ändras på följande sätt:

1. I artikel 2a.2 skall uttrycket ”interventionspriset” ersättas med följande: ”produktionsriktpriset med avdrag för produktionsstödet samt ett belopp som beaktar svängningarna på marknaden och kostnaderna för transport av olivoljan från produktionsområdena till konsumtionsområdena”

2. Artikel 4 ersättas med följande:

”Artikel 4

1. Ett produktionsriktpris skall införas för gemenskapen.Priset skall fastställas för grossistledet för ordinär jungfruolja med en halt av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, på 3,3 g/100 g.

2. För regleringsåren 1998/99 — 2000/01 skall det produktionsriktpris som avses i punkt 1 fastställas till 383,77 ecu/100 kg.

3. Om inte rådet på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet beslutar något annat skall regleringsåret för olivolja löpa från och med den 1 november till och med den 31 oktober följande år.”

3. Artikel 5 skall ersättas med följande:

”Artikel 5

1. Ett produktionsstöd för olivolja skall införas. Stödet skall bidra till att ge producenterna en rimlig inkomst.

Stödet skall beviljas odlarna i förhållande till den kvantitet olivolja som de faktiskt producerar.

Utan att det påverkar tillämpningen av olika avdrag enligt gemenskapslagstiftningen skall stödet oavkortat betalas ut till odlarna.

2. För regleringsåren 1998/99 — 2000/01 skall det enhetsbelopp för produktionsstödet som avses i punkt 1 fastställas till 132,25 ecu/100 kg.

3. Den garanterade maximikvantieten olivolja för vilken sådant stöd som avses i punkt 1 skall beviljas skall vara högst 1777261 ton olivolja per regleringsår. Denna garanterade maximikvantitet skall i form av garanterade nationella kvantiteter fördelas mellan medlemsstaterna på följande sätt: — Spanien 760027 ton — Frankrike 3297 ton — Grekland 419529 ton — Italien 543164 ton — Portugal 51244 ton

4. Medlemsstaterna får använda en del av sin garanterade nationella kvantitet och sitt stöd till produktion av olivolja för att stödja produktionen av bordsoliver, enligt villkor som kommissionen skall godkänna i enlighet med förfarandet i artikel 38.

I detta fall är den garanterade nationella kvantitet som beaktas vid tillämpningen av punkterna 5 och 6 den kvantitet sm avses i punkt 3 minskad med en kvantitet som motsvarar stödet till produktionen av bordsoliver.

5. Om den faktiska produktionen i en medlemsstat under ett regleringsår understiger dess garanterade nationella kvantitet skall följande gälla:

a) 20 % av mellanskillnaden skall fördelas mellan de medlemsstater som har överskridit sina garanterade nationella kvantiteter under samma regleringsår. Fördelningen skall göras i proportion till de mottagande staternas garanterade nationella kvantiteter.

b) 80% av mellanskillnaden skall, dock endast under det följande regleringsåret, läggas till den aktuella medlemsstatens garanterade nationella kvantitet.

Kommissionen skall fördela resterande kvantiteter i enlighet med förfarandet i artikel 38.

6. Det stödbelopp som avses i punkt 2 skall beviljas i varje medlemsstat där den faktiska produktionen, för vilken berättigande till stöd har konstaterats, understiger eller är lika med den garanterade nationella kvantiteten, i förekommande fall ökad i enlighet med punkt 5.

I de övriga medlemsstaterna skall det enhetsstödbelopp som beviljas vara lika med det belopp som avses i punkt 2 multiplicerat med en koefficient. Denna koefficient skall beräknas genom att den garanterade nationella kvantiteten för den berörda medlemsstaten, i förekommande fall ökad i enlighet med bestämmelserna i punkt 5, divideras med den faktiska produktion för vilken rätten till stöd har erkänts.

7. För att kunna styra kontrollen i fråga om fastställandet av den kvantitet olja som berättigar till stöd skall avkastningen av oliver och olja bestämmas för varje regleringsår, för enhetliga produktionsområden.

8. Erkända producentgrupper eller sammanslutningar av dessa får delta i arbetet med att fastställa den faktiska produktion som avses i punkt 5 och den avkastning som avses i punkt 7.

9. En procentsats av det produktionsstöd som tilldelas samtliga producenter eller en del av producenterna skall avsättas för finansiering av regionala åtgärder för att förbättra kvaliteten på olivoljeproduktionen och miljöeffekterna av denna i den enskilda producerande medlemsstaterna.

För regleringsåren 1998/99 — 2000/01 skall den procentsats som avses i första stycket bestämmas till 1,4 % av det produktionsstöd som tilldelats olivoljeproducenterna.

10. Rådet skall på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet anta allmänna tillämpningsföreskrifter för denna artikel.

11. Den avkastning som avses i punkt 7 skall fastställas och tillämpningsföreskrifter för denna artikel antas i enlighet med förfarandet i artikel 38 och, i förekommande fall, i enlighet med förfarandet i artikel 13 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken.

4. Artiklarna 5a, 7 och 8 skall utgå.

5. Artikel 11 skall ersättas med följande:

”Artikel 11

1. Gemenskapen kan direkt eller indirekt bedriva informationsverksamhet samt vidta andra åtgärder för att i medlemsstaterna eller i tredje land främja konsumtionen av olivolja och bordsoliver som producerats i gemenskapen.

De åtgärder som avses i första stycket kan omfatta

a) spridning av befintlig kunskap, särskilt med avseende på olivoljans näringsvärde,

b) marknadsundersökningar i syfte att utvidga marknaden för olivolja,

c) reklam-, PR- och marknadsföringskampanjer för att främja konsumtionen av olivolja, särskilt för att framhålla dess kvalitet, och av produkter som innehåller olivolja,

d) forskning, särskilt för att vetenskapligt undersöka olivoljans näringsmässiga aspekter,

e) studier för utvärdering av resultaten av marknadsföringskampanjerna.

2. Kommissionen skall underrätta rådet om det handlingsprogram som den avser att genomföra under följande regleringsår. För att utarbeta programmet får kommissionen bland annat rådfråga organ som specialiserat sig på marknads- och reklamundersökningar samt forskningsinstitut.

3. Kommissionen skall besluta om de i punkt 1 uppräknade åtgärderna efter samråd med Förvaltningskommittén för oljor och fetter i enlighet med förfarandet i artikel 39.

4. De kostnader som uppstår genom de åtgärder som avses i punkt 1 får finansieras till 100 % av gemenskapen och betraktas som interventioner enligt artikel 3 i förordning (EEG) nr 729/70.

5. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 38.”

6. Första stycket i artikel 11a skall ersättas med följande:

”Medlemsstaterna skall, i den omfattning det berör dem, vidta nödvändiga åtgärder för att beivra överträdelser av det stödsystem som avses i artikel 5. Vid eventuella överträdelser som anmäls av de kontrollorgan som avses i rådets förordning (EEG) nr 2262/84 av den 17 juli 1984 om särskilda bestämmelser för olivolja skall medlemsstaterna besluta om följderna inom tolv månader efter anmälan.

7. Artikel 12 skall utgå.

8. Artikel 12a skall ersättas med följande:

”Artikel 12a

Vid allvarliga störningar på marknaden i vissa regioner av gemenskapen får det, för att reglera marknaden, i enlighet med förfarandet i artikel 38 beslutas att organ som erbjuder tillräckliga garantier och som är godkända av medlemsstaterna ges tillstånd att ingå lagringskontrkat för den olivolja som de saluför. Bland de berörda organen skall företräde ges till producentgrupper eller sammanslutningar av dessa enligt förordning (EG) nr 952/97.

De åtgärder som avses i första stycket kan bland annat genomföras när det genomsnittspris som har noterats på marknaden under en representativ period understiger 95 % av det interventionspris som gäller under regleringsåret 1997/98.

Det stödbelopp som skall beviljas för fullgörande av kontrakten samt tillämpningsföreskrifter för denna artikel, särskilt när det gäller kvantiteter, kvalitet och lagringstid för de berörda oljorna, skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 38 så att marknaden påverkas på ett avgörande sätt. Stödet kan beviljas genom anbudsförfarande.

9. Artikel 20.2 skall utgå.

10. Artikel 20a.2 sista stycket och artikel 20a.4 skall utgå.

11. Artikel 20d.1 skall ersättas med följande:

”1. En procentsats av det produktionsstöd som skall utbetalas till erkända producentorganisationer och sammanslutningar av dessa enligt denna förordning skall innehållas. Detta belopp skall användas till finansiering av de kostnader som uppkommer till följd av den verksamhet som avses i artiklarna 5.7 och 20c.

För regleringsåren 1998/99 — 2000/01 skall den procentsats av produktionsstödet som avses i första stycket fastställas till 0,8 %.”

12. Artikel 20d.3 skall utgå.

13. Punkt 1 i bilagan skall ersättas med följande:

”1. Jungfruolja: Olja som utvunnits ur oliver uteslutande genom mekaniska eller andra fysiska processer under förhållanden, särskilt när det gäller värme, som inte medför någon försämring av oljan, och som inte har undergått någon annan behandling än tvättning, dekantering, centrifugering eller filtrering, men inte oljor som utvunnits med hjälp av lösningsmedel eller omförestring, eller blandningar med andra oljor. Dessa oljor klassificeras och betecknas enligt följande: a) Extra jungfruolja: Jungfruolja med ett innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, på högst 1 g/100 g och med övriga egenskaper motsvarande de som fastställts för denna kategori. b) Jungfruolja (uttrycket ’fin’ får användas i produktions- och grossistledet): Jungfruolja med ett innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, på högst 2 g/100 g och med övriga egenskaper motsvarande de som fastställts för denna kategori. c) Ordinär jungfruolja: Jungfruolja med ett innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, på högst 3,3 g/100 g och med övriga egenskaper motsvarande de som fastställt för denna kategori. d) Bomolja (lampolja): Jungfruolja med ett innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, på mer än 3,3 g/100 g och/eller med övriga egenskaper motsvarande de som fastställts för denna kategori.”

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 865/2004, förordning (EG) nr 1513/2001 och 12003T.

1. Genom undantag från förordning (EEG) nr 154/75 skall arbetet med registret över olivodlingsarealer inriktas på att ett geografiskt informationssystem skall upprättas, uppdateras och användas under regleringsåren 1998/99–2002/03.

Det geografiska informationssystemet skall upprättas på grundval av uppgifter från registret över olivodlingsarealer. Kompletterande uppgifter skall inlämnas genom skördedeklarationer i samband med stödansökan. Uppgifterna i det geografiska informationssystemet skall kokaliseras geografiskt genom databehandlade flygfoton.

Cypern, Malta och Slovenien skall införa det geografiska informationssystemet (GIS) senast den 1 januari 2005.

2. Medlemsstaterna skall kontrollera att uppgifterna i skördedeklarationerna stämmer med uppgifterna i det geografiska informationssystemet. Om uppgifterna inte stämmer skall medlemsstaterna verifiera uppgifterna och utföra kontroller på plats.

Kommissionen skall besluta om förfaringssätt och kriterier med avseende på den jämförelse mellan uppgifter som avses i första stycket samt om tillåtna toleranser. Kommissionen skall också besluta om föreskrifter och om antalet verifieringar och kontroller på plats som skall utföras för vart och ett avregleringsåren 1998/99–2002/03.

3. Om det vid de verifieringar och kontroller som avses i punkt 2 visar sig att uppgifterna i skördedeklarationen inte är riktiga, särskilt när det gäller antalet olivträd, skall medlemsstaten, för ett eller flera regleringsår beroende på hur allvarlig den konstaterade avvikelsen är

minska den kvantitet olivolja för vilken stöd får utbetalas, eller

undanta de berörda olivträden från stöd,

enligt föreskrifter och kriterier som skall fastställas av kommissionen.

4. De åtgärder som skall vidtas samt de förfaringssätt, kriterier och antal kotnroller som skall fastställas enligt denna artikel, skall beslutas av kommissionen för regleringsåren 1998/99–2002/03 enligt förfarandet i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG.

5. De åtgärder som föreskrivs i denna artikel skall tillämpas genom att undantag görs från de åtgärder som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2261/84 när det gäller skördedeklarationerna och deras samband med stödet.

Artikel2a¶

Införd genom förordning (EG) nr 865/2004 och förordning (EG) nr 1513/2001.

Från och med den 1 november 2003 får de olivträd och motsvarande arealer som inte finns upptagna i ett geografiskt informationssystem enligt artikel 2 i denna förordning och den olivolja som produceras från dessa träd inte utgöra grund för stöd till olivoljeproducenter inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter.

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 865/2004 och förordning (EG) nr 1513/2001.

1. Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa en smidig övergång från den ordning som gäller för regleringsåret 1997/98 till den nya ordning som blir följden av de åtgärder som införs genom denna förordning.

2. Rådet skall, på grundval av det förslag som kommissionen skall lägga fram under 2003, besluta om den gemensamma organisation av marknaden för oljor och fetter för att från och med den 1 november 2004 ersätta den som inrättades genom förordning nr 136/66/EEG.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 865/2004 och 12003T.

De nya olivträd och arealer som planteras i gemenskapen efter den 1 maj 1998, utom i Cypern och Malta där den 31 december 2001 skall gälla, eller som inte har rapporterats i form av en skördedeklaration vid en tidpunkt som skall fastställas, får inte utgöra grund för stöd till olivproducenter inom ramen för den gemensamma organisation av marknaden för oljor och fetter som gäller från och med den 1 november 2001.

Dock får det inom vissa begräsningar som skall faställas tas hänsyn till

nya olivträd inom ramen för återställandet av en gammal olivodling eller

nyodlingar

på arealer som omfattas av ett program som godkänts av kommissionen. Såvitt avser Grekland, Frankrike och Portugal skall de arealer som omfattas av de program som kommissionen kommer att godkänna under perioden fram till och med den 1 november 2001 vara 3500 ha, 3500 ha respektive 30000 ha.

Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG.

Artikel4a¶

Införd genom förordning (EG) nr 865/2004 och förordning (EG) nr 1513/2001.

1. Inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter som gäller från och med den 1 november 2002 får olivoljeproducerande medlemsstater inom vissa gränser avsätta en del av stöden, där så är lämpligt de som föreskrivs för producenter av olivolja och/eller bordsoliver, till att säkerställa gemenskapens finansiering av de verksamhetsprogram som utarbetas av godkända producentorganisationer, godkända branschövergripande organisationer eller andra av aktörernas organisationer som är godkända, eller av sammanslutningar av dessa inom ett eller flera av följande områden:

a) Uppföljning och administrativ förvaltning av sektorn och marknaden för olivolja och bordsoliver,

b) förbättring av olivodlingens inverkan på miljön,

c) förbättring av produktionskvaliteten på olivolja och bordsoliver,

d) spårbarhetssystem, certifiering och upprätthållande av kvaliteten på olivolja och bordsoliver under ledning av nationella förvaltningar.

2. I denna artikel avses med ”godkända branschövergripande organisationer” rättsliga enheter som

består av företrädare för ekonomisk verksamhet med anknytning till produktionen av, och/eller handeln med, och/eller framställningen av de produkter som avses i artikel 1.2 c och artikel 1.2 d i förordning nr 136/66/EEG,

har upprättats på initiativ av alla eller några av de organisationer eller sammanslutningar som de utgörs av,

har erkänts av den medlemsstat där verksamheten är förlagd.

3. De gränser som avses i punkt 1 skall fastställas så att snedvridning av marknaden förhindras,

av rådet på förslag av kommissionen, avseende samtliga berörda aktiviteter, och därefter,

av kommissionen för varje område som avses i punkt 1, i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 4 i beslut 1999/468/EG.

Inom de gränser som fastställts skall gemenskapens maximala finansiering av de verksamhetsprogram som avses i punkt 1 vara lika med den del av stödet som avsatts av den berörda medlemsstaten. Denna finansiering avser programmens stödberättigande kostnader med högst

100 % för verksamhet inom de områden som avses i a och b,

100 % för investeringar i fasta tillgångar och 75 % för annan verksamhet inom det område som avses i c,

50 % för verksamhet inom det område som avses i d.

Den kompletterande finansieringen skall den berörda medlemsstaten stå för, med hänsyn till ett finansiellt bidrag från aktörerna som skall vara obligatoriskt för verksamhet inom de områden som avses i punkt 1 c och 1 d, och som i det senare fallet skall uppgå till minst 25 %.

4. Enligt förfarandet i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG skall kommissionen fastställa

a) villkoren för att godkänna aktörernas organisationer och sammanslutningar av dessa,

b) typerna av stödberättigande verksamhet enligt program inom de fyra områden som avses i punkt 1,

c) de förfaranden medlemsstaterna skall använda för att godkänna programmen,

d) åtgärder som gäller kontroll och sanktioner,

e) övriga detaljbestämmelser som kan bli nödvändiga för ett snabbt genomförande av programmen i fråga från och med den 1 november 2002.

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 865/2004 och förordning (EG) nr 1513/2001.

Artiklarna 5, 11a, 12a, 13 och 20a i förordning nr 136/66/EEG upphävs med verkan från och med den den 1 november 2004.

Förordning (EEG) nr 3089/78 och förordning (EEG) nr 1970/80 upphävs.

Artikel6¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 865/2004.

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i europeiska gemenskapernas officiella tidning.

den skall tillämpas från och med den 1 november 1998.

1 EGT C 136, 1.5.1998, s. 20.

2 EGT C 210, 6.7.1998.

3 EGT C 235, 27.7.1998.

4 EGT 172, 30.9.1966, s. 3025/66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1581/96 (EGT L 206, 16.8.1996, s. 11).

5 EGT L 208, 3.8.1984, s. 11. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2599/97 (EGT L 351, 23.12.1997, s. 17).

6 EGT L 369, 29.12.1978, s. 12. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1582/96 (EGT L 206, 16.8.1996, s. 13).

7 EGT L 94, 28.4.1970, s. 13. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1287/95 (EGT L 125, 8.6.1995, s. 1).

8 EGT L 192, 26.7.1980, s. 5. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1651/86 (EGT L 145, 30.5.1986, s. 10).

9 EGT L 142, 2.6.1997, s. 30.

10 Rådets förordning (EEG) nr 154/75 av den 21 januari 1975 om inrättande av ett register över olivodlingar i de olivoljeproducerande medlemsstaterne (EGT, L 19, 24.1.1975, s. 1). Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3788/85 (EGT L 367, 31.12.1985, s. 1).

11 Rådets förordning (EEG) nr 2261/84 av den 17 juli 1984 om allmänna bestämmelser om beviljande av stöd för framställning av olivolja och stöd till organisationer för producenter av olivolja (EGT L 208, 3.8.1984, s. 3). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 636/95 (EGT L 67, 25.3.1995, s. 1).

12 EGT L 94, 28.4.1970, s. 13. Förordningen senast ändrad genom föorordning (EG) nr 1287/95 (EGT L 125, 8.6.1995, s. 1).”

13 EGT L 208, 3.8.1984, s. 11. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2599/97 (EGT L 351, 23.12.1997, s. 17).”

14 EGT L 142, 2.6.1997, s. 30.”