Gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, mot bakgrund av den gemensamma text som godkänts av förlikningskommittén den 16 januari 2008, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EU) nr 18/2010 · förordning (EU) 2024/1689 · förordning (EU) 2026/247.

(1) I syfte att skydda personer och gods inom Europeiska unionen bör olagliga handlingar riktade mot civila luftfartyg som äventyrar skyddet av den civila luftfarten förhindras genom införandet av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten. Detta mål bör uppnås genom fastställande av gemensamma regler och gemensamma grundläggande standarder för luftfartsskydd samt av mekanismer för övervakning av att kraven efterlevs.

(2) För skyddet av den civila luftfarten i allmänhet är det önskvärt att lägga grunden för en gemensam tolkning av bilaga 17 till Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart av den 7 december 1944.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2320/2002 av den 16 december 2002 om införande av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten antogs till följd av händelserna den 11 september 2001 i Förenta staterna. Det behövs en gemensam strategi vad gäller skyddet av den civila luftfarten med beaktande av de effektivaste sätten att erbjuda bistånd efter terroristdåd som har stor inverkan på transportområdet.

(4) Innehållet i förordning (EG) nr 2320/2002 bör ses över mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits, och själva förordningen bör upphävas och ersättas med den här förordningen, som förenklar, harmoniserar och förtydligar gällande regler och förbättrar säkerheten.

(5) Eftersom det behövs större flexibilitet vid antagandet av säkerhetsrelaterade åtgärder och säkerhetsförfaranden för att kunna ta hänsyn till nya riskbedömningar och att möjliggöra att ny teknik införs, bör denna förordning innehålla de grundläggande principerna för vad som behöver göras för att skydda den civila luftfarten mot olagliga handlingar utan att därför omfatta närmare tekniska och procedurrelaterade detaljföreskrifter för hur dessa principer ska genomföras.

(6) Denna förordning bör tillämpas på flygplatser med civil luftfart belägna på en medlemsstats territorium, på operatörer som tillhandahåller tjänster vid sådana flygplatser och på verksamhetsutövare som tillhandahåller varor och/eller tjänster till eller via sådana flygplatser.

(7) Utan att det påverkar tillämpningen av konventionen om brott och vissa andra handlingar begångna ombord på luftfartyg, Tokyo 1963, konventionen för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg, Haag 1970, och konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet, Montreal 1971, bör denna förordning även omfatta säkerhetsrelaterade åtgärder som ska gälla ombord eller under flygning med luftfartyg som tillhör EG-lufttrafikföretag.

(8) Varje medlemsstat har fortfarande behörighet att besluta om att använda säkerhetsvakter ombord under flygningar med luftfartyg som är registrerade i den medlemsstaten och lufttrafikföretag med licens som utfärdats av dem samt även att, i enlighet med punkt 4.7.7 i bilaga 17 till Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart och enligt villkoren i den konventionen, garantera att dessa säkerhetsvakter är statligt anställd personal som speciellt valts ut och utbildats med hänsyn till den säkerhet och de säkerhetsaspekter som krävs ombord ett luftfartyg.

(9) Olika typer av civil luftfart omfattas inte nödvändigtvis av samma grad av hot. När de gemensamma grundläggande standarderna för luftfartsskydd fastställs bör hänsyn tas till luftfartygets storlek samt till flygningarnas art och/eller frekvens vid flygplatserna, så att det blir möjligt att bevilja undantag.

(10) Medlemsstaterna bör också ges möjlighet att på grundval av en riskbedömning tillämpa strängare åtgärder än de som fastställs i denna förordning.

(11) Ett tredjeland kan kräva tillämpning av åtgärder som skiljer sig från åtgärderna enligt denna förordning i fråga om flygningar från en flygplats i en medlemsstat till eller över det berörda tredjelandet. Utan att det påverkar eventuella bilaterala avtal i vilka gemenskapen är part, bör dock kommissionen ges möjlighet att granska de åtgärder som begärs av tredjelandet.

(12) Även om det inom en och samma medlemsstat kan finnas två eller fler organ som ansvarar för luftfartsskydd, bör varje medlemsstat utse en enda myndighet med ansvar för samordning och övervakning av genomförandet av säkerhetsstandarder.

(13) Varje medlemsstat bör utarbeta ett nationellt säkerhetsprogram för civil luftfart, i syfte att definiera ansvarsfördelningen när det gäller genomförandet av gemensamma grundläggande standarder för luftfartsskydd samt att beskriva vilka åtgärder som krävs av operatörer och andra verksamhetsutövare i detta avseende. Vidare bör varje flygplatsoperatör, lufttrafikföretag och verksamhetsutövare som genomför standarder för luftfartsskydd utarbeta, tillämpa och underhålla ett säkerhetsprogram i enlighet både med denna förordning och med det nationella säkerhetsprogram för civil luftfart som är tillämpligt.

(14) För att övervaka efterlevnaden av denna förordning och det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart bör varje medlemsstat utarbeta och säkerställa genomförandet av ett nationellt program för kontroll av nivån och kvaliteten på luftfartsskyddet.

(15) I syfte att övervaka medlemsstaternas tillämpning av denna förordning, men också för att lämna rekommendationer om förbättring av luftfartsskyddet, bör kommissionen utföra inspektioner, även oanmälda sådana.

(16) Som en allmän regel bör kommissionen offentliggöra åtgärder som direkt påverkar passagerarna. Genomförandeakter som fastställer gemensamma åtgärder och förfaranden för genomförande av de gemensamma grundläggande standarderna för luftfartsskydd i vilka det finns känslig säkerhetsinformation bör tillsammans med kommissionens inspektionsrapporter och svaren från de berörda myndigheterna betraktas som ”sekretessbelagda EU-uppgifter” i den mening som avses i kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom av den 29 november 2001 om ändring av de interna stadgarna. Dessa uppgifter bör inte offentliggöras, och bör endast vara tillgängliga för sådana operatörer och verksamhetsutövare som har legitimt intresse av dem.

(17) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

(18) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta allmänna åtgärder för att ändra icke väsentliga delar av de gemensamma grundläggande standarderna genom att komplettera dem, fastställa kriterier i syfte att möjliggöra för medlemsstaterna att göra undantag från de gemensamma grundläggande standarderna och anta alternativa säkerhetsåtgärder samt anta specifikationer för det nationella programmet för kvalitetskontroll. Eftersom de åtgärderna har allmän räckvidd och är avsedda att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(19) När det, på grund av tvingande, brådskande skäl, inte är möjligt att iaktta de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll bör kommissionen kunna tillämpa det skyndsamma förfarandet i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG för antagande av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten.

(20) Målet är att eftersträva att säkerhetsåtgärder endast behöver utföras en gång (”one-stop security”) för alla flygningar inom Europeiska unionen.

(21) Vidare bör det inte vara nödvändigt att ytterligare en gång säkerhetskontrollera passagerare eller deras bagage, när de anländer med flygningar från tredjeländer som har standarder för luftfartsskydd, vilka motsvarar de som fastställs i denna förordning. Utan att det påverkar varje medlemsstats rätt att tillämpa strängare åtgärder eller gemenskapens eller medlemsstaternas respektive behörighet, bör kommissionens beslut, och vid behov de avtal mellan gemenskapen och tredjeländer i vilka det erkänns att de säkerhetsstandarder som tillämpas i tredjelandet motsvarar de gemensamma standarderna, därför stödjas eftersom de främjar att säkerhetsåtgärder endast behöver utföras en gång.

(22) Denna förordning påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om flygsäkerhet, inbegripet dem om transport av farligt gods.

(23) Sanktioner bör föreskrivas vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning. Dessa sanktioner, som kan vara av civilrättslig eller administrativ karaktär, bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(24) Ministeruttalandet om Gibraltars flygplats, som man enades om i Córdoba den 18 september 2006 under det första ministermötet i forumet för dialog om Gibraltar, kommer att ersätta den gemensamma förklaring om Gibraltars flygplats som gjordes i London den 2 december 1987, och full överensstämmelse med det uttalandet kommer att betraktas som överensstämmelse med förklaringen från 1987.

(25) Eftersom målen för denna förordning, nämligen att skydda den civila luftfarten mot olagliga handlingar och att utgöra en grund för en gemensam tolkning av bilaga 17 till Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av denna förordnings omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Syfte

1. I denna förordning fastställs gemensamma regler för att skydda den civila luftfarten mot olagliga handlingar som äventyrar skyddet av den civila luftfarten.

Den utgör också en grund för en gemensam tolkning av bilaga 17 till Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart.

2. De syften som anges i punkt 1 ska uppnås genom

a) fastställande av gemensamma regler och gemensamma grundläggande standarder för luftfartsskydd,

b) mekanismer för övervakning av att reglerna efterlevs.

Artikel2¶Tillämpningsområde

1. Denna förordning ska tillämpas på följande:

a) Alla flygplatser eller delar av flygplatser som är belägna i en medlemsstat och som inte uteslutande används för militära ändamål.

b) Alla operatörer, inklusive lufttrafikföretag, som tillhandahåller tjänster på de i led a avsedda flygplatserna.

c) Alla verksamhetsutövare som tillämpar standarder för luftfartsskydd och har verksamhet inom eller utanför flygplatsens område och tillhandahåller varor och/eller tjänster till eller via de i led a avsedda flygplatserna.

2. Tillämpningen av denna förordning på flygplatsen i Gibraltar ska inte anses påverka Konungariket Spaniens och Förenade kungarikets rättsliga ståndpunkter i tvisten om suveräniteten över det territorium där flygplatsen är belägen.

Artikel3¶Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. civil luftfart: all lufttrafik utförd av civila luftfartyg med undantag av lufttrafik utförd av statsluftfartyg enligt artikel 3 i Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart.

2. luftfartsskydd: en kombination av åtgärder och personella och materiella resurser som syftar till att skydda den civila luftfarten mot olagliga handlingar som äventyrar skyddet av den civila luftfarten.

3. operatör: en person, en organisation eller ett företag som deltar i eller erbjuder sig att utföra en lufttranssport.

4. lufttrafikföretag: ett lufttransportföretag med giltig operativ licens eller motsvarande.

5. EG-lufttrafikföretag: ett lufttrafikföretag med en giltig operativ licens utfärdad av en medlemsstat i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2407/92 av den 23 juli 1992 om utfärdande av tillstånd för lufttrafikföretag.

6. verksamhetsutövare: en annan person, organisation eller ett annat företag än en operatör.

7. förbjudna föremål: vapen, sprängämnen eller andra farliga anordningar, föremål eller ämnen som kan användas för att begå en olaglig handling som äventyrar skyddet av den civila luftfarten.

8. säkerhetskontroll: utnyttjande av tekniska eller andra metoder avsedda för att identifiera och/eller upptäcka förbjudna föremål.

9. säkerhetsåtgärd: tillämpning av åtgärder som kan förhindra att förbjudna föremål införs.

10. tillträdeskontroll: tillämpning av åtgärder som kan förhindra att obehöriga personer och/eller obehöriga fordon får tillträde.

11. flygsida: rörelseområdet på en flygplats, angränsande mark och byggnader eller delar av dessa, till vilket tillträde är begränsat.

12. landsida: de delar av en flygplats, angränsande mark och byggnader eller delar av dessa som inte är flygsida.

13. behörighetsområde: del av en flygplats flygsida där förutom att tillträdet är begränsat också andra säkerhetsstandarder tillämpas.

14. avgränsat område: ett område som genom tillträdeskontroll är avskiljt antingen från behörighetsområden eller, om det avgränsade området i sig självt är ett behörighetsområde, från andra behörighetsområden på flygplatsen.

15. säkerhetsprövning: dokumenterad kontroll av en persons identitet, inbegripet ett eventuellt kriminellt förflutet, som ingår i bedömningen av en persons lämplighet för obeledsagat tillträde till behörighetsområden.

16. transfererande passagerare, bagage, frakt eller post: passagerare, bagage, frakt eller post som avreser eller avsänds med ett annat luftfartyg än det med vilket de anlände.

17. transiterande passagerare, bagage, frakt eller post: passagerare, bagage, frakt eller post som avreser eller avsänds med samma luftfartyg som de anlände med.

18. potentiellt störande passagerare: en person som antingen ska utvisas, avvisas eller som är lagligen frihetsberövad.

19. kabinbagage: bagage som är avsett att transporteras i luftfartygets kabin.

20. lastrumsbagage: bagage som är avsett att transporteras i luftfartygets lastrum.

21. beledsagat lastrumsbagage: bagage som transporteras i lastrummet på ett luftfartyg, och som checkats in inför en flygning av en passagerare som reser med samma flygning.

22. lufttrafikföretagens post: försändelser vars avsändare och mottagare båda är ett lufttrafikföretag.

23. lufttrafikföretagens materiel: materiel vars avsändare och mottagare båda är ett lufttrafikföretag eller materiel som används av ett lufttrafikföretag.

24. post: försändelser av brev och andra föremål, utom lufttrafikföretagens post, som lämnats in av och är avsedda för leverans till postoperatör i enlighet med regler utfärdade av Världspostföreningen.

25. frakt: allt gods avsedd att transporteras med ett luftfartyg utom bagage, post, lufttrafikföretagens post, lufttrafikföretagens materiel och förnödenheter för användning ombord.

26. säkerhetsgodkänd speditör: ett lufttrafikföretag, ett ombud, ett fraktföretag eller någon annan verksamhetsutövare som ombesörjer säkerhetsåtgärder för frakt eller post.

27. känd avsändare: en avsändare av frakt eller post för egen räkning vars förfaranden uppfyller gemensamma säkerhetsregler och säkerhetsstandarder i tillräcklig grad för att frakten eller posten ska få transporteras på alla typer av luftfartyg.

28. kontoavsändare: en avsändare av frakt eller post för egen räkning vars förfaranden uppfyller gemensamma säkerhetsregler och säkerhetsstandarder i tillräcklig grad för att frakten ska få transporteras på fraktluftfartyg eller posten på postluftfartyg.

29. säkerhetsinspektion av luftfartyg: en inspektion av de områden inne i luftfartyget som passagerarna kan ha haft tillträde till samt en inspektion av lastrummet för att upptäcka förbjudna föremål och olagliga handlingar riktade mot luftfartyget.

30. säkerhetsundersökning av luftfartyg: en undersökning inuti luftfartyget och de utrymmen på utsidan som går att nå för att upptäcka förbjudna föremål och olagliga handlingar vilka äventyrar luftfartygets säkerhet.

31. säkerhetsvakt ombord: en person som är anställd av en stat för att medfölja ett luftfartyg som tillhör ett lufttrafikföretag med licens i den staten, i syfte att skydda luftfartyget och personer ombord mot olagliga handlingar som äventyrar säkerheten under flygningen.

Artikel4¶Gemensamma grundläggande standarder

Ändrad genom förordning (EU) 2024/1689.

1. De gemensamma grundläggande standarderna för skydd av civil luftfart mot olagliga handlingar som äventyrar skyddet av den civila luftfarten ska vara de som fastställs i bilagan.

Ytterligare gemensamma grundläggande standarder som inte förutsetts vid ikraftträdandet av denna förordning bör läggas till i bilagan i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget.

2. Allmänna åtgärder, avsedda att ändra icke väsentliga delar av de gemensamma grundläggande standarderna i punkt 1 genom att komplettera dem, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3.

Dessa allmänna åtgärder ska gälla

a) tillåtna metoder för säkerhetskontroller,

b) kategorier av föremål som kan förbjudas,

c) grunderna, vid tillträdeskontroll, för att bevilja tillträde till flygsida och behörighetsområden,

d) tillåtna metoder för inspektion av fordon, säkerhetsinspektioner och säkerhetsundersökningar av luftfartyg,

e) kriterier för att erkänna likvärdigheten av säkerhetsstandarder i tredjeländer,

f) villkor för säkerhetskontroll av eller andra säkerhetsåtgärder för frakt och post samt förfarandena för godkännande eller utnämning av säkerhetsgodkända speditörer, kända avsändare och kontoavsändare,

g) villkor för säkerhetskontroll av eller andra säkerhetsåtgärder för lufttrafikföretagens post och lufttrafikföretagens materiel,

h) villkor för säkerhetskontroll av eller andra säkerhetsåtgärder för förnödenheter för användning ombord och varuleveranser till flygplatsen samt förfarandena för att godkänna eller utse säkerhetsgodkända leverantörer och kända leverantörer,

i) kriterier för att definiera känsliga delar av behörighetsområden,

j) kriterier för rekrytering och utbildning av personal,

k) villkor för tillämpning av särskilda säkerhetsförfaranden eller undantag från säkerhetsåtgärder,

l) alla allmänna åtgärder, avsedda att ändra icke väsentliga delar av de gemensamma grundläggande standarder som avses i punkt 1 genom att komplettera dem, vilka inte förutsetts vid ikraftträdandet av denna förordning.

När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 19.4.

3. Detaljerade bestämmelser för genomförandet av de gemensamma grundläggande standarderna i punkt 1 och de allmänna åtgärderna i punkt 2 ska fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2.

Dessa ska innefatta

a) krav och förfaranden för säkerhetskontroll,

b) en förteckning över förbjudna föremål,

c) krav och förfaranden för tillträdeskontroll,

d) krav och förfaranden för fordonsinpektioner, säkerhetsinspektioner och säkerhetsundersökningar av luftfartyg,

e) beslut om att erkänna likvärdigheten av säkerhetsstandarder i tredjeländer,

f) vad beträffar frakt och post, förfaranden för godkännande eller utseende av säkerhetsgodkända speditörer, kända avsändare och kontoavsändare, samt för de förpliktelser som dessa ska ha,

g) villkor och förfaranden för säkerhetsåtgärder för lufttrafikföretagens post och lufttrafikföretagens materiel,

h) när det gäller förnödenheter för användning ombord eller varuleveranser till flygplatsen, förfaranden för godkännande eller utseende av säkerhetsgodkända leverantörer och kända leverantörer, samt för de förpliktelser som dessa ska ha,

i) definition av känsliga delar av behörighetsområden,

j) rekrytering och utbildning av personal,

k) särskilda säkerhetsförfaranden eller undantag från säkerhetsåtgärder,

l) tekniska specifikationer och förfaranden för godkännande och användning av säkerhetsutrustning, och

m) krav och förfaranden avseende potentiellt störande passagerare.

Vid antagandet av detaljerade bestämmelser avseende tekniska specifikationer och förfaranden för godkännande och användning av säkerhetsutrustning som rör system för artificiell intelligens i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689, ska kraven i kapitel III avsnitt 2 i den förordningen beaktas.

4. Kommissionen ska, genom att ändra denna förordning genom ett beslut i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3, fastställa kriterier i syfte att möjliggöra för medlemsstaterna att göra undantag från de gemensamma grundläggande standarderna i punkt 1 och att på grundval av en lokal riskbedömning anta alternativa säkerhetsåtgärder som ger en tillfredsställande skyddsnivå. Denna typ av alternativa åtgärder ska vara motiverade av skäl som rör luftfartygets storlek eller flygningarnas art, omfattning eller frekvens eller av annan relevant verksamhet.

Om det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen använda det skyndsamma förfarande som avses i artikel 19.4.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana åtgärder.

5. Medlemsstaterna ska se till att de gemensamma grundläggande standarderna i punkt 1 tillämpas på deras territorium. Om en medlemsstat har skäl att tro att nivån på luftfartsskyddet har äventyrats genom en brist i säkerheten ska den se till att lämpliga och omedelbara åtgärder vidtas för att rätta till bristen och säkerställa fortsatt skydd av den civila luftfarten.

Artikel5¶Kostnader för luftfartsskyddet

Om inte annat följer av de relevanta bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen, får varje medlemsstat besluta under vilka förhållanden och i vilken omfattning kostnaderna för de säkerhetsrelaterade åtgärder som vidtagits i enlighet med denna förordning för att skydda den civila luftfarten från olagliga handlingar bör åläggas staten, flygplatserna, lufttrafikföretagen, andra verksamhetsutövare eller användarna. I förekommande fall och i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen får medlemsstaterna tillsammans med användarna bidra till kostnaderna för de strängare säkerhetsrelaterade åtgärder som vidtas enligt denna förordning. I den mån det är praktiskt möjligt ska alla avgifter eller överföringar av kostnader för luftfartsskyddet stå i direkt förhållande till kostnaderna för att tillhandahålla de aktuella säkerhetstjänsterna och ska vara avsedda att enbart täcka relevanta kostnader.

Artikel6¶Strängare åtgärder som tillämpas av medlemsstaterna

1. Medlemsstaterna får tillämpa strängare åtgärder än de gemensamma grundläggande standarderna i artikel 4. När de gör detta ska det ske på grundval av en riskbedömning och vara förenligt med gemenskapslagstiftningen. Dessa åtgärder ska vara relevanta, objektiva, icke diskriminerande och stå i proportion till den risk som avses.

2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana åtgärder så snart som möjligt efter tillämpningen. När kommissionen har mottagit sådan information ska den vidarebefordra den till de andra medlemsstaterna.

3. Medlemsstaterna behöver inte underrätta kommissionen om de berörda åtgärderna begränsas till en viss flygning på ett visst datum.

Artikel7¶Säkerhetsåtgärder som begärs av tredjeländer

1. Utan att det påverkar tillämpningen av eventuella bilaterala avtal som gemenskapen är part i ska en medlemsstat underrätta kommissionen om åtgärder som begärs av ett tredjeland i samband med flygningar från en flygplats i en medlemsstat till eller över tredjelandet, om dessa åtgärder skiljer sig från de gemensamma grundläggande standarderna i artikel 4.

2. Kommissionen ska på den berörda medlemsstatens begäran eller på eget initiativ granska tillämpningen av alla åtgärder som meddelas enligt punkt 1 och får, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2, utarbeta ett lämpligt svar till det berörda tredjelandet.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas om

a) den berörda medlemsstaten tillämpar de aktuella åtgärderna i enlighet med artikel 6, eller

b) tredjelandets begäran begränsas till en viss flygning på ett visst datum.

Artikel8¶Samarbete med Internationella civila luftfartsorganisationen

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300 i fördraget, får kommissionen ingå ett samförståndsavtal om tillsyner med Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) för att undvika dubblerad övervakning av medlemsstaterna efterlevnad av bilaga 17 till Chicagokonventionen om internationell civil luftfart.

Artikel9¶Berörd myndighet

När det är två eller fler organ som är engagerade i civilluftfartsskyddet i en medlemsstat, ska den medlemsstaten utse en enda myndighet (nedan kallad den berörda myndigheten) som ska ha ansvaret för att samordna och övervaka genomförandet av de gemensamma grundläggande standarderna i artikel 4.

Artikel10¶Nationellt säkerhetsprogram för civil luftfart

1. Varje medlemsstat ska utarbeta, tillämpa och upprätthålla ett nationellt säkerhetsprogram för civil luftfart.

I programmet ska ansvaret för genomförandet av de gemensamma grundläggande standarderna i artikel 4 fastställas, och det ska innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska genomföras av operatörer och verksamhetsutövare i detta syfte.

2. Den berörda myndigheten ska se till att operatörer och verksamhetsutövare som den bedömer har ett legitimt intresse och behov får tillgång till en skriftlig utgåva av lämpliga avsnitt av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart.

Artikel11¶Nationellt program för verksamhetskontroll

1. Varje medlemsstat ska utarbeta, tillämpa och upprätthålla ett nationellt program för verksamhetskontroll.

Programmet ska göra det möjligt för medlemsstaten att kontrollera kvaliteten på luftfartsskyddet på det civila området i syfte att övervaka efterlevnaden av denna förordning och av medlemsstatens nationella säkerhetsprogram för den civila luftfarten.

2. Specifikationerna för det nationella programmet för verksamhetskontroll ska antas genom tillägg av en bilaga till denna förordning i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3.

Om det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen använda det skyndsamma förfarande som avses i artikel 19.4.

Programmet ska göra det möjligt att snabbt upptäcka och åtgärda brister. Det ska också innehålla bestämmelser om att alla de flygplatser, operatörer och verksamhetsutövare med ansvar för genomförandet av standarderna för luftfartsskyddet i den berörda medlemsstaten regelbundet ska övervakas av den berörda myndigheten eller under överinseende av denna.

Artikel12¶Säkerhetsprogram för flygplatser

1. Varje flygplatsoperatör ska utarbeta, tillämpa och upprätthålla ett säkerhetsprogram för flygplatsen i fråga.

Programmet ska innehålla en beskrivning av de metoder och förfaranden som flygplatsoperatören ska tillämpa för att uppfylla kraven såväl i denna förordning som i det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart i den medlemsstat där flygplatsen är belägen.

Programmet ska innehålla bestämmelser om intern kvalitetskontroll med en beskrivning av hur flygplatsoperatören ska övervaka att dessa metoder och förfaranden efterlevs.

2. Säkerhetsprogrammet för flygplatsen ska lämnas in till den berörda myndigheten, som vid behov får vidta ytterligare åtgärder.

Artikel13¶Säkerhetsprogram för lufttrafikföretag

1. Varje lufttrafikföretag ska utarbeta, tillämpa och upprätthålla ett eget säkerhetsprogram.

Programmet ska innehålla en beskrivning av de metoder och förfaranden som lufttrafikföretaget ska tillämpa för att uppfylla kraven såväl i denna förordning som i det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart i den medlemsstat från vilken det tillhandahåller tjänster.

Programmet ska innehålla bestämmelser om intern kvalitetskontroll med en beskrivning av hur lufttrafikföretaget ska övervaka att dessa metoder och förfaranden efterlevs.

2. Säkerhetsprogrammet för lufttrafikföretaget ska på begäran lämnas in till den berörda myndigheten, som vid behov får vidta ytterligare åtgärder.

3. Om ett säkerhetsprogram för ett EG-lufttrafikföretag har godkänts av den berörda myndigheten i den medlemsstat som utfärdat den operativa licensen, ska lufttrafikföretaget i alla medlemsstater anses ha uppfyllt kraven i punkt 1. Detta ska inte påverka en medlemsstats rätt att av ett lufttrafikföretag begära närmare uppgifter om genomförandet av

a) de säkerhetsåtgärder som medlemsstaten tillämpar enligt artikel 6, och/eller

b) lokala förfaranden som gäller vid de flygplatser som betjänas.

Artikel14¶Säkerhetsprogram för verksamhetsutövare

1. Varje verksamhetsutövare som enligt det nationella säkerhetsprogram för civil luftfart som avses i artikel 10 är skyldig att tillämpa standarder för luftfartsskydd ska utarbeta, tillämpa och upprätthålla ett säkerhetsprogram.

Programmet ska innehålla en beskrivning av de metoder och förfaranden som verksamhetsutövaren ska tillämpa för sin verksamhet i en medlemsstat för att där följa det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart.

Programmet ska innehålla bestämmelser om intern kvalitetskontroll med en beskrivning av hur verksamhetsutövaren själv ska övervaka att dessa metoder och förfaranden efterlevs.

2. På begäran ska säkerhetsprogrammet för verksamhetsutövare som tillämpar standarder för luftfartsskydd lämnas in till den berörda myndigheten, som vid behov får vidta ytterligare åtgärder.

Artikel15¶Kommissionens inspektioner

1. Kommissionen ska i samarbete med den berörda myndigheten i den berörda medlemsstaten utföra inspektioner, inklusive inspektioner av flygplatser, operatörer och verksamhetsutövare som tillämpar standarder för luftfartsskydd, för att övervaka medlemsstaternas tillämpning av denna förordning och vid behov lämna rekommendationer om förbättring av luftfartsskyddet. Den berörda myndigheten ska i detta syfte skriftligen informera kommissionen om alla flygplatser med civil luftfart på dess territorium som inte omfattas av artikel 4.4.

Förfaranden för genomförandet av kommissionens inspektioner ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2.

2. Kommissionens inspektioner av flygplatser, operatörer och verksamhetsutövare som tillämpar standarder för luftfartsskydd ska ske oanmälda. Kommissionen ska i god tid före en inspektion underrätta den berörda medlemsstaten därom.

3. Kommissionens inspektionsrapporter ska delges den berörda myndigheten i den medlemsstat som berörs, vilken i sitt svar ska ange vilka åtgärder som vidtagits för att åtgärda konstaterade brister.

Rapporten och den berörda myndighetens svar ska sedan delges den berörda myndigheten i de övriga medlemsstaterna.

Artikel16¶Årlig rapport

Kommissionen ska varje år överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna om hur denna förordning tillämpats och hur den förbättrar luftfartsskyddet.

Artikel17¶Den rådgivande gruppen för berörda parter

Utan att det inverkar på den roll som innehas av den kommitté som avses i artikel 19, ska kommissionen inrätta en rådgivande grupp om luftfartsskydd för berörda parter bestående av europeiska representantorganisationer som är verksamma på luftfartsskyddsområdet eller som direkt berörs av det området. Gruppen ska endast ha en rådgivande roll gentemot kommissionen. Den kommitté som avses i artikel 19 ska hålla den rådgivande gruppen för berörda parter informerad under hela den föreskrivande processen.

Artikel18¶Spridning av information

Som en allmän regel ska kommissionen offentliggöra åtgärder som direkt påverkar passagerarna. Följande dokument ska emellertid betraktas som ”sekretessbelagd EU-information” i den mening som avses i beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom:

a) Åtgärder och förfaranden enligt artiklarna 4.3, 4.4, 6.1 och 7.1, om de innehåller känslig säkerhetsinformation.

b) Kommissionens inspektionsrapporter och svaren från de berörda myndigheterna enligt artikel 15.3.

Artikel19¶Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara en månad.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1, 5a.2, 5a.4 och 5a.6 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel20¶Avtal mellan gemenskapen och tredjeland

Vid behov och i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen skulle avtal, enligt vilka de säkerhetsstandarder som tillämpas i ett tredjeland erkänns som likvärdiga med gemenskapens standarder, kunna förutses i luftfartsavtal mellan gemenskapen och ett tredjeland i enlighet med artikel 300 i fördraget, för att främja målet att säkerhetsåtgärder endast behöver utföras en gång (”one-stop security”) för alla flygningar mellan Europeiska unionen och tredjeländer.

Artikel21¶Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, och vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

Artikel22¶Kommissionens rapport om finansiering

Kommissionen kommer senast den 31 december 2008 att rapportera om principerna för finansieringen av kostnaderna för de säkerhetsrelaterade åtgärderna för civil luftfart. I rapporten kommer man att överväga vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkerställa att avgifterna för luftfartsskyddet uteslutande används för att täcka kostnaderna för luftfartsskyddet och för att förbättra insynen i sådana avgifter. I rapporten kommer man även att behandla de principer som krävs för att trygga att konkurrensen inte snedvrids mellan flygplatser och mellan lufttrafikföretag samt olika metoder för att säkerställa konsumentskyddet avseende en rättvis fördelning av kostnaderna för luftfartsskyddet mellan skattebetalare och användare. Kommissionens rapport kommer, om så är lämpligt, att åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel23¶Upphävande

Förordning (EG) nr 2320/2002 upphör härmed att gälla.

Artikel24¶Ikraftträdande

1. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Den ska tillämpas från och med den dag som anges i de tillämpningsbestämmelser som antas i enlighet med de förfaranden som avses i artikel 4.2 och 4.3, men senast 24 månader efter det att denna förordning har trätt i kraft.

3. Genom undantag från punkt 2 ska artiklarna 4.2, 4.3, 4.4, 8, 11.2, 15.1 andra stycket, 17, 19 och 22 tillämpas från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

BILAGA I

1. SÄKERHETEN PÅ FLYGPLATSER

1.1 Krav vid planeringen av flygplatser

1) När nya flygplatsanläggningar utformas och byggs eller när redan befintliga flygplatsanläggningar ändras ska full hänsyn tas till de krav för genomförande av de gemensamma grundläggande standarder som anges i denna bilaga och dess genomförandeakter.

2) På flygplatserna ska följande områden upprättas:

a) Landsida.

b) Flygsida.

c) Behörighetsområden.

d) Känsliga delar av behörighetsområden.

1.2 Tillträdeskontroll

1) Tillträdet till flygsidan ska vara begränsat i syfte att förhindra att obehöriga personer och fordon kommer in på dessa områden.

2) Tillträdet till behörighetsområdena ska kontrolleras i syfte att säkerställa att inga obehöriga personer eller fordon kommer in på dessa områden.

3) Personer och fordon får endast beviljas tillträde till flygsida och behörighetsområden om de uppfyller de föreskrivna säkerhetsvillkoren.

4) Personer, inbegripet flygbesättningsmedlemmar, ska med tillfredsställande resultat ha genomgått en säkerhetsprövning innan antingen ett identitetskort för besättningsmedlemmar eller ett behörighetskort med tillstånd för obeledsagat tillträde till behörighetsområden utfärdas till dem.

1.3 Säkerhetskontroll av andra personer än passagerare och medförda föremål

1) Andra personer än passagerare ska, tillsammans med de föremål de medför, vid tillträde till behörighetsområden kontinuerligt och slumpmässigt säkerhetskontrolleras i avsikt att förhindra att förbjudna föremål förs in på dessa områden.

2) Alla andra personer än passagerare ska, tillsammans med föremål de medför, vid tillträde till känsliga delar av behörighetsområden säkerhetskontrolleras i avsikt att förhindra att förbjudna föremål förs in på dessa områden.

1.4 Inspektion av fordon

Fordon ska vid inpassering till behörighetsområden inspekteras i avsikt att förhindra att förbjudna föremål förs in på dessa områden.

1.5 Övervakning, patrullering och andra fysiska kontroller

Övervakning, patrullering och andra fysiska kontroller ska vidtas på flygplatser och, vid behov, i angränsande områden till vilka allmänheten har tillträde, så att det blir möjligt att upptäcka personer som uppträder misstänkt och sårbarheter som skulle kunna utnyttjas för att begå olagliga handlingar samt att hindra personer från att begå sådana handlingar.

2. AVGRÄNSADE OMRÅDEN PÅ FLYGPLATSERNA

För att säkerställa att de säkerhetsstandarder som tillämpas på luftfartyg, passagerare, bagage, frakt och post inte äventyras, ska luftfartyg som står parkerade i avgränsade områden på flygplatser och som omfattas av alternativa åtgärder i enlighet med artikel 4.4 hållas åtskilda från luftfartyg som till fullo omfattas av de gemensamma grundläggande standarderna.

3. SÄKERHETSÅTGÄRDER FÖR LUFTFARTYG

1) Ett luftfartyg ska före avgång genomgå en säkerhetsinspektion eller säkerhetsundersökning med syftet att säkerställa att det inte finns några förbjudna föremål ombord. Ett luftfartyg får vid transitering underkastas andra lämpliga åtgärder.

2) Varje luftfartyg ska skyddas från obehörig åtkomst.

4. PASSAGERARE OCH KABINBAGAGE

4.1 Säkerhetskontroll av passagerare och kabinbagage

1) Alla passagerare som påbörjar en resa, transfererar eller transiterar ska tillsammans med sitt kabinbagage genomgå säkerhetskontroll så att förbjudna föremål hindras från att föras in på behörighetsområden eller ombord på ett luftfartyg.

2) Transferpassagerare och deras kabinbagage får undantas från säkerhetskontroll förutsatt att

a) de anländer från en medlemsstat, såvida inte kommissionen eller den medlemsstaten har tillhandahållit information om att dessa passagerare och deras kabinbagage inte kan anses ha genomgått säkerhetskontroll som uppfyller de gemensamma grundläggande standarderna, eller att

b) de anländer från ett tredjeland vars tillämpade säkerhetsstandarder anses vara likvärdiga med de gemensamma grundläggande standarderna i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2.

3) Transitpassagerare och deras kabinbagage får undantas från säkerhetskontroll förutsatt att

a) de stannar ombord på luftfartyget, eller att

b) de inte blandas med andra säkerhetskontrollerade avresande passagerare än dem som går ombord på samma luftfartyg, eller att

c) de ankommer från en medlemsstat, såvida inte kommissionen eller den medlemsstaten har tillhandahållit information om att dessa passagerare och deras kabinbagage inte kan anses ha genomgått säkerhetskontroll som uppfyller de gemensamma grundläggande standarderna, eller att

d) de ankommer från ett tredjeland vars tillämpade säkerhetsstandarder anses vara likvärdiga med de gemensamma grundläggande standarderna i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2.

4.2 Skydd av passagerare och kabinbagage

1) Passagerare och deras kabinbagage ska skyddas från obehörig åtkomst från den plats där de genomgår säkerhetskontroll fram till dess att det luftfartyg med vilket de ska resa avgår.

2) Avresande passagerare som genomgått säkerhetskontroll får inte blandas med ankommande passagerare, såvida inte

a) passagerarna ankommer från en medlemsstat, förutsatt att kommissionen eller den medlemsstaten inte har tillhandahållit information om att dessa passagerare och deras kabinbagage inte kan anses ha genomgått en säkerhetskontroll som uppfyller de gemensamma grundläggande standarderna, eller

b) passagerarna ankommer från ett tredjeland vars tillämpade säkerhetsstandarder anses vara likvärdiga med de gemensamma grundläggande standarderna i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2.

4.3 Potentiellt störande passagerare

Det ska vidtas lämpliga säkerhetsåtgärder före avgång i fråga om potentiellt störande passagerare.

5. LASTRUMSBAGAGE

5.1 Säkerhetskontroll av lastrumsbagage

1) Allt lastrumsbagage ska säkerhetskontrolleras innan det lastas ombord på ett luftfartyg i syfte att förhindra att förbjudna föremål förs in på behörighetsområden och ombord på luftfartyg.

2) Transferbagage får undantas från säkerhetskontroll förutsatt att

a) det ankommer från en medlemsstat, såvida inte kommissionen eller den medlemsstaten har tillhandahållit information om att detta lastrumsbagage inte kan anses ha genomgått en säkerhetskontroll som uppfyller de gemensamma grundläggande standarderna, eller att

b) det ankommer från ett tredjeland vars tillämpade säkerhetsstandarder anses vara likvärdiga med de gemensamma grundläggande standarderna i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.2.

3) Transiterande lastrumsbagage får undantas från säkerhetskontroll om det stannar ombord på luftfartyget.

5.2 Skydd av lastrumsbagage

Lastrumsbagage som ska transporteras på ett luftfartyg ska skyddas mot obehörig åtkomst från och med den plats där det genomgår säkerhetskontroll eller tas om hand av lufttrafikföretaget, beroende på vilket som inträffar först, fram till dess att det luftfartyg med vilket det ska transporteras avgår.

5.3 Bagagets anknytning till passagerare

1) Varje enskilt lastrumsbagage ska identifieras som beledsagat eller obeledsagat bagage.

2) Obeledsagat lastrumsbagage får inte transporteras, såvida inte det berörda bagaget skilts från passageraren på grund av omständigheter utanför dennes kontroll eller har genomgått lämpliga säkerhetsåtgärder.

6. FRAKT OCH POST

6.1 Säkerhetsåtgärder för frakt och post

1) All frakt och post ska genomgå säkerhetsåtgärder innan det lastas på ett luftfartyg. Ett lufttrafikföretag får inte acceptera frakt eller post för transport på ett luftfartyg om inte lufttrafikföretaget självt har genomfört sådan kontroll eller en säkerhetsgodkänd speditör, en känd avsändare eller en kontoavsändare har bekräftat och redovisat uppgifter om att frakten eller posten genomgått säkerhetsåtgärder.

2) För transfererande frakt och post får alternativa säkerhetsåtgärder vidtas i enlighet med föreskrifterna i en genomförandeakt.

3) Transiterande frakt och post som stannar ombord på luftfartyget får undantas från säkerhetsåtgärder.

6.2 Skydd av frakt och post

1) Frakt och post som ska transporteras ombord på ett luftfartyg ska skyddas mot obehörig åtkomst från det ögonblick då säkerhetsåtgärder vidtas fram till dess att det luftfartyg med vilket de ska transporteras avgår.

2) Frakt och post som efter säkerhetsåtgärder inte på ett tillfredsställande sätt skyddas mot obehörig åtkomst ska säkerhetskontrolleras.

7. LUFTTRAFIKFÖRETAGENS POST OCH MATERIEL

Lufttrafikföretagens post och materiel ska genomgå säkerhetsåtgärder och sedan skyddas fram till dess att de lastas på luftfartyget, i syfte att förhindra att förbjudna föremål förs ombord på luftfartyget.

8. FÖRNÖDENHETER OMBORD

Förnödenheter ombord, inklusive catering, som är avsedda att transporteras eller användas ombord på luftfartyget ska genomgå säkerhetsåtgärder och sedan skyddas fram till dess att de lastas på luftfartyget, i syfte att förhindra att förbjudna föremål förs ombord på luftfartyget.

9. VARULEVERANSER TILL FLYGPLATSEN

Varuleveranser som är avsedda för försäljning eller användning inom flygplatsernas behörighetsområden, inklusive varuleveranser till butiker för skattefri försäljning och till restauranger, ska genomgå säkerhetsåtgärder i syfte att förhindra att förbjudna föremål förs in till dessa områden.

10. SÄKERHETSÅTGÄRDER UNDER FLYGNING

1) Utan att det påverkar tillämpliga flygsäkerhetsregler

a) ska obehöriga personer hindras från att komma in i cockpit under flygning,

b) ska potentiellt störande passagerare omfattas av lämpliga säkerhetsrelaterade åtgärder under flygning.

2) Lämpliga säkerhetsåtgärder, t.ex. utbildning av cockpit- och kabinpersonal, ska vidtas för att förhindra olagliga handlingar under flygning.

3) Vapen, med undantag av vapen som transporteras i lastrummet, får inte transporteras ombord på ett luftfartyg, såvida inte de föreskrivna säkerhetsvillkoren i enlighet med nationell lagstiftning har uppfyllts och de berörda staterna har beviljat tillstånd för detta.

4) Punkt 3 ska även gälla säkerhetsvakter ombord om de bär vapen.

11. REKRYTERING OCH UTBILDNING AV PERSONAL

1) Personer som genomför eller ansvarar för genomförandet av säkerhetskontroll, tillträdeskontroll eller andra säkerhetsåtgärder ska rekryteras, utbildas och vid behov certifieras för att säkerställa att de är lämpliga för anställning och har den kompetens som krävs för att utföra de uppgifter de tilldelas.

2) Andra personer än passagerare som behöver ha tillträde till behörighetsområden ska genomgå utbildning i luftfartsskydd innan vare sig behörighetskort eller besättningsidentitetskort får utfärdas.

3) Sådan utbildning som avses i punkterna 1 och 2 ska ske initialt och återkommande.

4) Instruktörer som deltar i utbildning av sådana personer som avses i punkterna 1 och 2 ska ha erforderlig kompetens.

12. SÄKERHETSUTRUSTNING

Den utrustning som används för säkerhetskontroll, tillträdeskontroll eller andra säkerhetsåtgärder ska överensstämma med fastställda specifikationer och kunna utföra säkerhetsåtgärderna i fråga.

BILAGA II

1. DEFINITIONER

1.1 I denna bilaga gäller följande definitioner:

1) årlig trafikvolym: det totala antalet ankommande passagerare, avresande passagerare och transitpassagerare (räknade en gång).

2) behörig myndighet: den nationella myndighet som utsetts av en medlemsstat i enlighet med artikel 9 för att ansvara för samordning och övervakning av genomförandet av medlemsstatens nationella säkerhetsprogram för den civila luftfarten.

3) inspektör: person som utför nationell verksamhetskontroll för den behöriga myndighetens räkning.

4) certifiering: formell utvärdering och bekräftelse, utförd av av den behöriga myndigheten eller för dess räkning, av att en person har den kompetens som krävs för att utföra en inspektörs uppgifter på en godtagbar nivå som har fastställts av den behöriga myndigheten.

5) verksamhetskontroll: de åtgärder eller metoder som används för att utvärdera genomförandet av denna förordning och det nationella säkerhetsprogrammet för luftfarten.

6) brist: bristande uppfyllelse av ett luftfartsskyddskrav.

7) inspektion: undersökning av genomförandet av säkerhetsåtgärder och säkerhetsförfaranden i syfte att fastställa hur effektiva de är och om de håller den standard som krävs samt konstatera eventuella brister.

8) intervju: muntlig kontroll som utförs av en inspektör för att fastställa om vissa säkerhetsåtgärder eller säkerhetsförfaranden genomförs.

9) observation: visuell kontroll som utförs av en inspektör för att fastställa att en säkerhetsåtgärd eller ett säkerhetsförfarande genomförs.

10) öppet test: en anmäld övning med säkerhetskontrollanter eller annan berörd säkerhetspersonal, där man på ett realistiskt sätt simulerar genomförandet av en säkerhetskontroll eller en olaglig handling i syfte att undersöka eller mäta sådana faktorer som hur effektivt befintliga säkerhetsåtgärder genomförs, kompetenser och personalens förmåga att utföra tilldelade uppgifter.

11) berörda myndigheter: avser i kapitel 19 den behöriga myndigheten eller en annan nationell myndighet som ansvarar för att rapportera luftfartsskyddshändelser, tillbud, olagliga handlingar och förberedelser för olagliga handlingar.

12) uppgiftslämnare: varje fysisk eller juridisk person som rapporterar luftfartsskyddshändelser, luftfartsskyddstillbud, olagliga handlingar, förberedande handlingar eller annan luftfartsskyddsrelaterad information i enlighet med de obligatoriska eller frivilliga rapporteringsförfaranden som medlemsstaterna har inrättat.

13) representativt urval: urval utifrån de alternativ som är möjliga för att kontrollera vilket antal och vilken omfattning som utgör en tillräcklig bas för att dra generella slutsatser om genomförandestandarder.

14) luftfartsskyddstillsyn: en noggrann undersökning av säkerhetsåtgärder och säkerhetsförfaranden i syfte att avgöra om de genomförs fullt ut på kontinuerlig basis.

15) luftfartsskyddstillbud: en luftfartsskyddshändelse som påverkar eller skulle kunna påverka säkerheten för passagerare, besättning, markpersonal och allmänheten.

16) luftfartsskyddshändelse: varje luftfartsskyddsrelaterad omständighet som kan leda till försämrat luftfartsskydd, kan öka de operativa riskerna eller äventyrar säkerheten för passagerare, besättning, markpersonal och allmänheten, eller som utgör en potentiell överträdelse av bestämmelserna. Detta inbegriper identifiering eller iakttagelse av en sårbarhet i skyddet av den civila luftfarten mot olagliga handlingar.

17) test: prövning av åtgärder för luftfartsskydd genom att den behöriga myndigheten simulerar en olaglig handling i syfte att undersöka hur effektiva befintliga säkerhetsåtgärder är.

18) verifiering: åtgärd som vidtas av en inspektör för att fastställa om en viss säkerhetsåtgärd faktiskt har införts.

19) sårbarhet: sådana brister i genomförda åtgärder och förfaranden som skulle kunna utnyttjas för att begå en olaglig handling.

2. DEN BEHÖRIGA MYNDIGHETENS BEFOGENHETER

2.1 Medlemsstaten ska se till att den behöriga myndigheten har nödvändiga befogenheter för att övervaka och säkerställa efterlevnaden av samtliga krav i denna förordning och dess genomförandeakter, inklusive befogenhet att vidta sanktioner i enlighet med artikel 21.

2.2 Den behöriga myndigheten ska utföra verksamhetskontroll och ha de befogenheter som behövs för att kunna kräva att en identifierad brist ska åtgärdas inom fastställda tidsramar.

2.3 En proportionerlig strategi i flera steg ska införas när det gäller verkställighetsåtgärder och åtgärder för att korrigera brister. Denna strategi ska bestå av successiva steg som ska följas tills bristerna har korrigerats, och som bland annat omfattar följande: Den behöriga myndigheten får utelämna ett eller flera av dessa steg, särskilt om bristen är allvarlig eller återkommande.

a) Skriftliga råd och rekommendationer.

b) En formell skriftlig varning.

c) Ett officiellt verkställighetsmeddelande.

d) Administrativa sanktioner och rättsliga förfaranden.

3. DET NATIONELLA PROGRAMMET FÖR VERKSAMHETSKONTROLL – MÅL OCH INNEHÅLL

3.1 Målen med det nationella programmet för verksamhetskontroll är att genom verksamhetskontroller verifiera att åtgärderna för luftfartsskyddet genomförs på ett effektivt och korrekt sätt samt att fastställa graden av efterlevnad av bestämmelserna i denna förordning och det nationella säkerhetsprogrammet för den civila luftfarten.

3.2 Det nationella programmet för verksamhetskontroll ska omfatta följande delar:

a) Organisatorisk struktur, ansvarsområden och resurser.

b) Befattningsbeskrivningar och kvalifikationskrav för inspektörer.

c) Verksamhetskontroll, till exempel omfattningen av luftfartsskyddstillsyner, inspektioner, tester och, efter en faktisk eller potentiell brist i luftfartsskyddet, undersökningar, frekvens för tillsyn och inspektioner samt klassificering av efterlevnad.

d) Kartläggningar, om det finns anledning att ompröva luftfartsskyddsbehoven.

e) Aktiviteter för att korrigera brister, med närmare beskrivning av rapportering om brister, uppföljning och korrigerande åtgärder för att säkerställa att luftfartsskyddskraven uppfylls.

f) Verkställighetsåtgärder samt i tillämpliga fall sanktioner enligt punkt 2.1 och 2.3 i denna bilaga.

g) Rapportering om utförda verksamhetskontroller, i förekommande fall inbegripande informationsutbyte mellan nationella organ om efterlevnadsnivån.

h) Kontroll av flygplatsens, operatörens och verksamhetsutövarens interna åtgärder för kvalitetskontroll.

i) En process för att dokumentera och analysera resultaten från det nationella programmet för verksamhetskontroll i syfte att identifiera tendenser och styra framtida regelutveckling.

j) En process för den obligatoriska rapporteringen av information om luftfartsskyddstillbud, olagliga handlingar och förberedelser för olagliga handlingar, utförd ändamålsenligt och i rätt tid av varje operatör och verksamhetsutövare med ansvar för genomförandet av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart.

k) Ett konfidentiellt, frivilligt rapporteringssystem för analys av säkerhetsinformation från sådana källor som allmänheten, passagerare, personal, besättning, markpersonal och alla andra personer i luftfartssektorn.

4. VERKSAMHETSKONTROLL

4.1 Samtliga flygplatser, operatörer och andra verksamhetsutövare med ett ansvar för luftfartsskyddet ska kontrolleras regelbundet i syfte att säkerställa att brister snabbt upptäcks och åtgärdas.

4.2 Verksamhetskontrollen ska genomföras i enlighet med det nationella programmet för verksamhetskontroll och ske mot bakgrund av hotnivå, verksamhetens typ och karaktär, genomförandestandarder, resultaten från flygplatsers, operatörers och verksamhetsutövares interna kvalitetskontroll samt andra faktorer och bedömningar som påverkar verksamhetskontrollens prioriteringar och frekvens.

4.3 Verksamhetskontrollen ska omfatta genomförandet av flygplatsers, operatörers och verksamhetsutövares interna åtgärder för kvalitetskontroll, och dessa åtgärders effektivitet.

4.4 Verksamhetskontrollen på varje enskild flygplats ska bestå av en lämplig uppsättning åtgärder för att övervaka efterlevnaden och ge en bred överblick över genomförandet av säkerhetsåtgärder inom detta område.

4.5 Förvaltningen och organisationen av programmet för verksamhetskontroll, samt dess prioriteringar, ska ske oberoende av genomförandet av de åtgärder som vidtas inom det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart.

4.6 Verksamhetskontrollen ska omfatta luftfartsskyddstillsyner, inspektioner och tester.

5. METODIK

5.1 Metodiken för verksamhetskontrollen ska följa ett standardiserat tillvägagångssätt, vilket omfattar ansvarsfördelning, planering, förberedelse, aktiviteter på plats, klassificeringen av resultat, färdigställandet av rapporten och korrigeringsprocessen.

5.2 Verksamhetskontrollen ska baseras på systematisk informationsinsamling som görs genom observationer, intervjuer, granskning av dokument och verifikationer.

5.3 Verksamhetskontrollen ska ske i form av både anmälda och oanmälda aktiviteter.

6. LUFTFARTSSKYDDSTILLSYNER

6.1 Luftfartsskyddstillsynen ska omfatta

a) samtliga säkerhetsåtgärder på en flygplats, eller

b) samtliga säkerhetsåtgärder som vidtas av en enskild flygplats, flygplatsterminal, operatör eller verksamhetsutövare, eller

c) en särskild del av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart.

6.2 En metodik för utförandet av luftfartsskyddstillsynen ska fastställas, med beaktande av följande delar:

a) Anmälan av luftfartsskyddstillsynen och, i tillämpliga fall, överlämnande av ett frågeformulär inför tillsynen.

b) Förberedelsefas, vilken omfattar granskning av det ifyllda frågeformuläret och av annan relevant dokumentation.

c) Inledande information till företrädare för flygplatsen/operatören/verksamhetsutövaren innan tillsynen på plats inleds.

d) Verksamhet på plats.

e) Avstämning och rapportering.

f) Om brister konstateras: Korrigeringsprocessen och tillhörande övervakning av denna process.

6.3 För att bekräfta att säkerhetsåtgärderna genomförs ska luftfartsskyddstillsynens utförande baseras på en systematisk informationsinsamling som har gjorts på ett eller flera av följande sätt:

a) Granskning av dokument.

b) Observationer.

c) Intervjuer.

d) Verifieringar.

6.4 Flygplatser med en årlig trafikvolym på mer än 10 miljoner passagerare ska genomgå luftfartsskyddstillsyn som omfattar samtliga standarder för luftfartsskydd åtminstone vart fjärde år. Undersökningen ska omfatta ett representativt urval av information.

7. INSPEKTIONER

7.1 En inspektion ska omfatta minst en grupp av direkt kopplade säkerhetsåtgärder enligt bilaga I och motsvarande genomförandeakter, vilka kontrolleras som en enda aktivitet eller inom en rimlig tidsram, som normalt inte överskrider tre månader. Undersökningen ska omfatta ett representativt urval av information.

7.2 En grupp av direkt kopplade säkerhetsåtgärder är en grupp om två eller flera krav som avses i bilaga I och motsvarande genomförandeakter, och som har så nära inverkan på varandra att det inte går att göra en adekvat utvärdering av måluppfyllelsen om de inte bedöms tillsammans. Dessa grupper ska omfatta de åtgärder som anges i tillägg I till denna bilaga.

7.3 Inspektionerna ska vara oanmälda. Om den behöriga myndigheten inte anser att detta är praktiskt genomförbart, får inspektionerna anmälas i förväg. En metodik för utförandet av en inspektion ska fastställas, med beaktande av följande delar:

a) Förberedelsefas.

b) Verksamhet på plats.

c) En avstämning, beroende på inspektionernas frekvens och resultat.

d) Rapportering/dokumentation.

e) Korrigeringsprocess och övervakning av denna.

7.4 För att bekräfta att säkerhetsåtgärderna är effektiva ska inspektionens utförande baseras på en systematisk informationsinsamling som har gjorts på ett eller flera av följande sätt:

a) Granskning av dokument.

b) Observationer.

c) Intervjuer.

d) Verifieringar.

7.5 På flygplatser med en årlig trafikvolym på mer än 2 miljoner passagerare ska minimifrekvensen för inspektion av samtliga grupper av direkt kopplade säkerhetsåtgärder enligt kapitel 1–6 i bilaga I vara åtminstone var tolfte månad, om det inte har utförts en tillsyn på flygplatsen under denna period. Inspektionsfrekvensen för samtliga säkerhetsåtgärder som anges i kapitel 7–12 i bilaga I ska fastställas av den behöriga myndigheten på grundval av en riskbedömning.

7.6 Om en medlemsstat inte har någon flygplats med en årlig trafikvolym som överskrider 2 miljoner passagerare, ska kraven i punkt 7.5 gälla för den flygplats i det nationella territoriet som har störst årlig trafikvolym.

7.7 Frekvenserna för inspektion av flygplatser med en årlig trafikvolym på högst 2 miljoner passagerare, inklusive av operatörer och verksamhetsutövare på dessa flygplatser, ska fastställas av den behöriga myndigheten med beaktande av de faktorer som anges i punkt 4.2. Frekvenserna ska avse övervakning av alla relevanta grupper av direkt kopplade säkerhetsåtgärder som anges i kapitel 1–12 i bilaga I.

8. TESTER

8.1 Tester ska utföras, som ett minimum på alla flygplatser som omfattas av punkt 7.5 och 7.6, för att undersöka hur effektivt genomförandet av följande säkerhetsåtgärder är: För tester som ska utföras på flygplatser som inte omfattas av punkt 7.5 och 7.6 ska prioriteringar fastställas i den årliga planeringen av verksamhetskontroller.

a) Tillträdeskontroll för behörighetsområden.

b) Säkerhetskontroll av andra personer än passagerare och av medförda föremål.

c) Skydd av luftfartygen.

d) Säkerhetskontroll av passagerare och kabinbagage.

e) Skydd av lastrumsbagage.

f) Säkerhetskontroll av frakt eller post.

g) Skydd av frakt och post.

8.2 Den behöriga myndigheten får på grundval av en riskbedömning utföra tester för att undersöka hur effektivt följande ytterligare säkerhetsåtgärder genomförs:

a) Inspektion av fordon.

b) Säkerhetsundersökning av luftfartyg.

c) Säkerhetskontroll av lastrumsbagage.

d) Säkerhetskontroll av förnödenheter för användning ombord och förnödenheter till flygplatsen.

e) Skydd av förnödenheter för användning ombord och förnödenheter till flygplatsen.

f) Skydd av anläggningar och flygplatsområdet.

8.3 Ett testprotokoll som omfattar metodiken ska utarbetas med hänsyn till rättsliga, säkerhetsrelaterade och driftsmässiga krav. Metodiken ska omfatta följande delar:

a) Förberedelsefas.

b) Verksamhet på plats.

c) En avstämning, beroende på testernas frekvens och resultat.

d) Rapportering/dokumentation.

e) Korrigeringsprocess och tillhörande övervakning.

8.4 Den behöriga myndigheten ska fastställa testernas frekvens med beaktande av de faktorer som anges i punkt 4.2.

8.5 Testerna får ersättas av eller kompletteras med öppna tester om det inte går att uppnå ett representativt urval av tester, t.ex. på grund av begränsat genomförande av vissa säkerhetsåtgärder eller när lokala förhållanden skulle göra testerna mindre effektiva.

9. KARTLÄGGNINGAR

9.1 Kartläggningar ska utföras när den behöriga myndigheten ser ett behov av att göra en förnyad bedömning av verksamheten för att identifiera och åtgärda eventuella sårbarheter. Om en sårbarhet konstateras ska den behöriga myndigheten kräva att det genomförs säkerhetsåtgärder som står i proportion till hotet.

10. RAPPORTERING AV VERKSAMHETSKONTROLL

10.1 Aktiviteter för verksamhetskontroll ska rapporteras eller dokumenteras i ett standardiserat format som möjliggör en kontinuerlig analys av tendenser.

10.2 Följande ska ingå i det standardiserade formatet:

a) Typ av aktivitet.

b) Vilken flygplats, operatör eller enhet som kontrolleras.

c) Datum och tidpunkt för aktiviteten.

d) Namn på inspektör som utför aktiviteten.

e) Aktivitetens omfattning.

f) Resultat, med angivande av motsvarande bestämmelser i det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart.

g) Klassificering av efterlevnad.

h) Rekommendationer om korrigerande åtgärder, i tillämpliga fall.

i) Tidsram för korrigering, i tillämpliga fall.

10.3 Om brister konstateras ska den behöriga myndigheten rapportera de relevanta resultaten till den flygplats, de operatörer eller de verksamhetsutövare som kontrollen gäller.

11. GEMENSAM KLASSIFICERING AV EFTERLEVNAD

11.1 Verksamhetskontrollen ska tillämpas för att bedöma genomförandet av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart med hjälp av det harmoniserade klassificeringssystem för efterlevnad som finns i tillägg II.

12. KORRIGERING AV BRISTER

12.1 Konstaterade brister ska korrigeras utan dröjsmål. Om korrigerande åtgärder inte kan vidtas utan dröjsmål ska kompensatoriska åtgärder vidtas. När den övergripande övervakningen av genomförandet av en säkerhetsåtgärd på grund av individuella eller isolerade fel visar på efterlevnadsnivån ”Uppfyller kraven, men förbättring är önskvärd”, ska dessa fel också korrigeras.

12.2 Den behöriga myndigheten ska begära att de flygplatser, operatörer eller verksamhetsutövare som omfattas av verksamhetskontrollen ska lägga fram en åtgärdsplan för godkännande när det gäller alla brister som har konstaterats i rapporterna samt en tidsram för genomförandet av korrigerande åtgärder och bekräfta när processen för att åtgärda bristerna har slutförts.

13. UPPFÖLJNING SOM RÖR VERIFIERING AV KORRIGERANDE ÅTGÄRDER

13.1 Sedan den flygplats, operatör eller verksamhetsutövare som omfattas av kontrollen har bekräftat att alla nödvändiga korrigerande åtgärder har vidtagits, ska den behöriga myndigheten verifiera att de korrigerande åtgärderna har genomförts.

13.2 Vid uppföljning ska den mest relevanta kontrollmetoden användas.

14. INSPEKTÖRERNAS TILLGÄNGLIGHET

14.1 Varje medlemsstat ska säkerställa att tillräckligt många inspektörer finns tillgängliga för den behöriga myndigheten, antingen direkt eller under myndighetens överinseende, för att genomföra verksamhetskontrollen.

15. KOMPETENSKRAV FÖR INSPEKTÖRER

15.1 Varje medlemsstat ska ansvara för att de inspektörer som utför uppdrag för den behöriga myndighetens räkning Inspektörer ska certifieras eller få ett likvärdigt godkännande av den behöriga myndigheten.

a) inte har några avtalsmässiga eller ekonomiska skyldigheter gentemot den flygplats, operatör eller verksamhetsutövare som ska kontrolleras, och

b) har tillräckliga kvalifikationer, till exempel tillräcklig teoretisk och praktisk erfarenhet från det aktuella området.

15.2 Inspektörerna ska ha följande kompetens:

a) Förståelse av nu gällande säkerhetsåtgärder och hur dessa tillämpas inom den granskade verksamheten, vilket omfattar följande:

Förståelse av säkerhetsprinciper.

Förståelse av kontrollfunktioner.

Förståelse av faktorer som påverkar människans prestationsförmåga.

b) Baskunskaper om säkerhetsteknologi och -teknik.

c) Kunskaper om de principer, förfaranden och tekniker som rör verksamhetskontroll.

d) Baskunskaper om den verksamhet som ska granskas.

e) Förståelse av inspektörens roll och befogenheter.

15.3 Inspektörer ska genomgå återkommande utbildning så ofta att befintlig kompetens upprätthålls och ny kompetens förvärvas med hänsyn till utvecklingen inom luftfartsskyddet.

16. INSPEKTÖRERNAS BEFOGENHETER

16.1 Inspektörer som utför kontrollåtgärder ska tilldelas tillräckliga befogenheter för att kunna begära den information de behöver för att utföra sina uppgifter.

16.2 Inspektörer ska bära ett identitetskort som ger befogenhet att utföra verksamhetskontroll för den behöriga myndighetens räkning och som ger tillträde till alla områden som krävs.

16.3 Inspektörer ska ha rätt att

a) få omedelbart tillträde till alla relevanta områden, inklusive luftfartyg och byggnader, i övervakningssyfte, samt

b) kräva att säkerhetsåtgärder genomförs korrekt eller vidtas på nytt.

16.4 Som en följd av inspektörernas befogenheter ska den behöriga myndigheten agera i enlighet med punkt 2.3 i följande fall:

a) När inspektörers arbete avsiktligt försvåras eller förhindras.

b) När någon underlåter eller vägrar att lämna den information som inspektören begär.

c) När felaktiga eller missvisande uppgifter lämnas till en inspektör i vilseledande syfte.

d) När någon utger sig för att vara inspektör i vilseledande syfte.

17. BÄSTA PRAXIS

17.1 Medlemsstaterna ska informera kommissionen om bästa praxis i fråga om program för verksamhetskontroll, metoder för luftfartsskyddstillsyn och inspektörer. Kommissionen ska dela denna information med medlemsstaterna.

18. RAPPORTERING AV VERKSAMHETSKONTROLL TILL KOMMISSIONEN

18.1 Medlemsstaterna ska en gång per år lämna en rapport till kommissionen om vilka åtgärder de har vidtagit för att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning, och om luftfartsskyddssituationen på flygplatser inom deras territorier. Rapporten ska avse perioden 1 januari–31 december. Rapporten ska vara klar tre månader efter denna periods slut.

18.2 Innehållet i rapporten ska överensstämma med tillägg III och följa en mall som kommissionen tillhandahåller.

18.3 Kommissionen ska meddela medlemsstaterna om vilka huvudsakliga slutsatser som dessa rapporter har lett fram till.

19. RAPPORTERING AV LUFTFARTSSKYDDSHÄNDELSER, LUFTFARTSSKYDDSTILLBUD, OLAGLIGA HANDLINGAR OCH FÖRBEREDANDE HANDLINGAR FÖR SÅDANA

19.1 Om den behöriga myndigheten upptäcker eller mottar information om en olaglig handling eller ett luftfartsskyddstillbud som har inträffat eller är på väg att inträffa och som har eller sannolikt kommer att få allvarlig inverkan på nivån av luftfartsskydd i unionen eller på det internationella systemet för luftfartsskydd, ska myndigheten underrätta kommissionen om detta så snart som möjligt. Om inte annat följer av nationella bestämmelser om skydd av information som är relevant för den nationella säkerheten, ska rapporteringen innehålla alla relevanta och tillgängliga fakta som kan användas för att bedöma huruvida det krävs snabba åtgärder för att upprätthålla eller återupprätta nivån av luftfartsskydd i unionen och skapa det samarbete och den samordning som krävs internationellt. När kommissionen har mottagit denna information ska den underrätta övriga medlemsstater.

19.2 För att genomföra kraven i punkt 3.2 j och k och bestämmelserna nedan ska varje medlemsstat från och med den 1 januari 2028 inrätta ett förfarande för rapportering, klassificering, behandling, lagring, skydd, analys och sammanställning av information om luftfartsskyddstillbud, olagliga handlingar och förberedelser för olagliga handlingar. Förfarandet ska omfatta system för obligatorisk respektive konfidentiell frivillig rapportering och innehålla detaljerade krav för att säkerställa ändamålsenlig och effektiv rapportering och uppföljning, inbegripande utförande och samordning av efterföljande uppgifter samt eventuella åtgärder som de berörda myndigheterna ska vidta eller beslut som de ska fatta.

19.3 Från och med den 1 januari 2028 ska operatörer och verksamhetsutövare som ansvarar för genomförandet av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart rapportera information om luftfartsskyddstillbud till de berörda myndigheterna. En säkerhetsmedarbetare eller säkerhetsansvarig hänför luftfartsskyddstillbud till en rapporterad luftfartsskyddshändelse på grundval av en analys av händelsen och ett fastställande av att ytterligare åtgärder krävs. Ett luftfartsskyddstillbud kan också leda till, och av den behöriga myndigheten klassificeras som, en olaglig handling som ska rapporteras till Icao i enlighet med bilaga 17 till Chicagokonventionen. Följande rapporteringsfrister ska gälla för sådan obligatorisk rapportering, från och med den tidpunkt då den bakomliggande händelsen rapporteras via det interna rapporteringssystem som avses i punkt 19.4:

a) Så snart som möjligt, men senast inom 24 timmar om tillbudet har allvarlig och omedelbar påverkan på luftfartsskyddet.

b) Inom 72 timmar om tillbudet har allvarlig påverkan på luftfartsskyddet.

c) Varje månad i fråga om alla andra tillbud.

19.4 Från och med den 1 januari 2028 ska operatörer och verksamhetsutövare som ansvarar för genomförandet av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart inrätta ett internt rapporteringssystem för ändamålsenlig och snabb rapportering av information om luftfartsskyddshändelser. All personal hos operatörer och verksamhetsutövare som ansvarar för genomförandet av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart ska rapportera information om luftfartsskyddshändelser genom ett sådant internt rapporteringssystem.

19.5 Från och med den 1 januari 2028 ska de berörda myndigheterna och varje operatör eller verksamhetsutövare som ansvarar för genomförandet av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart utse minst en person eller avdelning med ansvar för rapportering, inbegripet kontroll av datakvaliteten, i syfte att göra uppgifterna mer enhetliga. Krav avseende rekrytering och utbildning av de personer som utsetts att utföra sådana uppgifter ska fastställas i de genomförandebestämmelser som kommissionen antar i enlighet med artikel 4.3 i denna förordning.

19.6 Från och med den 1 januari 2028 ska den obligatoriska rapporteringen till berörda myndigheter ske med hjälp av mallen i tillägg IV, med hänvisning till den gemensamma klassificering som fastställs i tillägg V. Frivillig rapportering får också ske med hjälp av mallen i tillägg IV, med hänvisning till den gemensamma klassificering som fastställs i tillägg V.

19.7 Från och med den 1 januari 2028 ska berörda myndigheter lagra rapporterna i en nationell databas. Konfidentialiteten för känslig information om luftfartsskydd i rapporter samt analyser av denna ska säkerställas i enlighet med tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning. För detta ändamål ska varje medlemsstat fastställa detaljerade krav för tillgång till sådan information samt för fysiskt och it-tekniskt skydd av denna.

19.8 Från och med den 1 januari 2028 ska varje medlemsstat fastställa detaljerade krav gällande behandling och lagring av rapporter, i syfte att förhindra att information i rapporterna används för andra ändamål än luftfartsskydd, och vederbörligen skydda konfidentialiteten när det gäller identiteten på uppgiftslämnaren och personer som nämns i rapporten, med förbehåll för kraven på straffrättsliga, disciplinära eller administrativa förfaranden enligt nationell lagstiftning.

19.9 Från och med den 1 januari 2028 ska de berörda myndigheterna fastställa och genomföra förfaranden för att på behovsbasis utbyta relevant information i rapporter och om uppföljningsåtgärder, för att bistå andra nationella myndigheter och organ, flygplatsoperatörer, lufttrafikföretag och andra berörda verksamhetsutövare, om detta kan bidra till att upprätthålla och förbättra luftfartsskyddet.

19.10 Från och med den 1 januari 2028 får de berörda myndigheterna, utan hinder av vad som sägs i punkt 19.8, dela information med de nationella myndigheterna för civil flygsäkerhet, om informationen är relevant för flygsäkerheten, med förbehåll för tillämpliga krav på konfidentialitet, skydd och redigering, beroende på vad som är lämpligt.

19.11 Från och med den 1 januari 2028 ska de berörda myndigheterna, i tillämpliga fall och med förbehåll för kraven på konfidentialitet och skydd enligt unionslagstiftningen och nationell lagstiftning, dela relevant information i rapporter med kommissionen och övriga medlemsstater, om detta kan bidra till att upprätthålla och förbättra luftfartsskyddet, inbegripet som svar på specifika förfrågningar från kommissionen eller andra medlemsstater.

19.12 Från och med den 1 januari 2028 får kommissionen och medlemsstaterna, i tillämpliga fall och med förbehåll för kraven på konfidentialitet och skydd enligt unionslagstiftningen och nationell lagstiftning, dela relevant information i rapporter med internationella organisationer och relevanta myndigheter i tredjeländer, om det krävs enligt internationella avtal eller kan bidra till att upprätthålla och förbättra luftfartsskyddet.

19.13 Från och med den 1 januari 2028 ska medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 19.1 och 19.11, årligen lämna en rapport till kommissionen med statistik över de mottagna rapporterna, aggregerad i enlighet med den gemensamma klassificeringen i tillägg V, samt en analys av denna statistik. Rapporten ska avse perioden 1 januari–31 december, och vara klar senast sex månader efter denna periods slut.

19.14 Från och med den 1 januari 2028 ska kommissionen dela de viktigaste slutsatserna från de rapporter som lämnats i enlighet med punkt 19.13 med den föreskrivande kommittén för luftfartsskydd och den rådgivande gruppen om luftfartsskydd för berörda parter.

19.15 Från och med den 1 januari 2028 får kommissionen, i syfte att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt på unionsnivå, i samarbete med medlemsstaterna tillhandahålla ett lämpligt it-verktyg till stöd för genomförandet av kraven i detta kapitel.

1 EGT L 240, 24.8.1992, s. 1.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens och om ändring av förordningarna (EG) nr 300/2008, (EU) nr 167/2013, (EU) nr 168/2013, (EU) 2018/858, (EU) 2018/1139 och (EU) 2019/2144 samt direktiven 2014/90/EU, (EU) 2016/797 och (EU) 2020/1828 (förordning om artificiell intelligens) ( EUT L, 2024/1689, 12.7.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1689/oj).

3 I mallen avser händelse luftfartsskyddshändelser och luftfartsskyddstillbud.

4 Om det inte går att fastställa exakt datum och tid.

5 Om det skiljer sig från datumet för händelsen.

6 Flygplatsens namn och eventuellt IATA/Icao-koden, samt område där händelsen observerats.

7 Namn på fysiska personer som rapporterar får utelämnas.

8 T.ex. att lokala brottsbekämpande myndigheter och/eller flygplatsmyndigheter underrättats om situationen.

9 För att ur uppgiftslämnarens perspektiv avgöra hur nivån av luftfartsskydd påverkas.

10 Detta avsnitt kan innehålla ytterligare användbar information från uppgiftslämnaren, till exempel när det gäller en preliminär riskbedömning, åtgärder för att begränsa påverkan på luftfartsskyddet, korrigerande åtgärder (i tillämpliga fall) och status för akten inom företaget (i tillämpliga fall).

11 Tillägg V kan även fungera som ett verktyg för att kategorisera säkerhetsdata och utgöra ett stöd vid utarbetandet av definitioner av relevanta händelser.

12 Klass: Beskriver det ämne som luftfartsskyddstillbudet avser, t.ex. ”tillträdeskontroll”, ”lastrumsbagage” eller ”frakt/post”. De valda identifierarna används redan allmänt i Icaos bilaga 17 och Aviation Security Manual (Doc 8973) och de förväntas vara lätta för verksamhetsutövare att hänvisa till och relevanta för myndigheternas bedömningar.

13 Kategori: Anger en mer detaljerad beskrivning av det aktuella luftfartsskyddstillbudet. Kategorierna är olika för varje klass, eftersom de eventuella luftfartsskyddstillbuden varierar beroende på vilken luftfartsskyddsprocess de avser. Exempelvis omfattar klassen ”skydd av luftfartyg på marken” kategorin ”brist i säkerhetsundersökning/säkerhetskontroll av luftfartyg”, medan klassen ”lastrumsbagage” omfattar kategorin ”brist i skydd av säkerhetskontrollerat lastrumsbagage”. Det kommer också att finnas en kategori benämnd ”övrigt” för sådana luftfartsskyddstillbud som eventuellt är för sällsynta för att motivera en separat kategori, eller som kan betraktas som ett nytt hot eller en ny sårbarhet. Detta alternativ bör dock endast användas om ingen annan kategori förefaller lämplig.