Kriterier för hur medlemsstaterna kan bevilja undantag från de gemensamma grundläggande standarderna för skydd av civil luftfart och anta alternativa säkerhetsåtgärder

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 av den 11 mars 2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002, särskilt artikel 4.4, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EU) 2016/2096.

(1) Det bör fastställas kriterier för hur medlemsstaterna kan bevilja undantag från de gemensamma grundläggande standarderna för skydd av civil luftfart och anta alternativa skyddsåtgärder som ger en adekvat skyddsnivå på grundval av en [lokal] riskbedömning. Sådana alternativa åtgärder bör bygga på skäl som rör luftfartygets storlek eller typ av trafik eller annan relevant verksamhets art, omfattning eller frekvens. De kriterier som ska fastställas bör således också bygga på dessa skäl.

(2) Enligt artikel 24 i förordning (EG) nr 300/2008 ska bilagan till den förordningen tillämpas från och med den dag som anges i tillämpningsbestämmelserna, men senast 24 månader efter det att förordning (EG) nr 300/2008 har trätt i kraft. Tillämpningen av de kriterier som antas enligt artikel 4.4 i förordning (EG) nr 300/2008 bör därför skjutas upp till dess att genomförandebestämmelserna enligt artikel 4.3 antas, men senast till och med den 29 april 2010.

(3) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för luftfartsskyddet inom den civila luftfarten.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EU) 2016/2096.

Medlemsstaterna får bevilja undantag från de gemensamma grundläggande standarder för skydd av civil luftfart som avses i artikel 4.1 i förordning (EG) nr 300/2008 och anta alternativa skyddsåtgärder som ger en adekvat skyddsnivå på grundval av en riskbedömning, utförd av en för ändamålet lämplig myndighet, i fråga om flygplatser och avgränsade områden på flygplatser där trafiken är begränsad till

1. luftfartyg med en högsta tillåten startvikt på mindre än 15000 kg

2. helikoptrar

3. statsluftfart och militär luftfart, och flygningar för brottsbekämpande myndigheters räkning

4. flygningar för brandbekämpning

5. flygningar för sjuktransporter, flygräddningstjänst

6. flygningar i forsknings- och utvecklingssyfte

7. bruksflyg

8. flygtransporter för humanitärt bistånd

9. flygningar som utförs av flygbolag, flygplanstillverkare eller företag som utför underhåll och som inte transporterar passagerare, bagage, last eller post och

10. flygningar med luftfartyg med en högsta tillåten startvikt på mindre än 45500 kg, som ägs av ett företag och används för transport av dess egen personal, av icke-betalande passagerare samt av varor som ett led i företagets verksamhet

11. flygningar med luftfartyg med en högsta tillåten startvikt på mindre än 45500 kg, som ett företag genom skriftligt avtal helt och hållet chartrar eller leasar av en luftfartygsoperatör för transport av företagets egen personal, av icke-betalande passagerare samt av varor som ett led i företagets verksamhet, och

12. flygningar med luftfartyg med en högsta tillåten startvikt på mindre än 45500 kg, som används för transport av luftfartygets ägare, av icke-betalande passagerare samt av varor.

I fråga om flygningar som omfattas av punkterna 10, 11 och 12, men där luftfartygets högsta tillåtna startvikt är minst 45500 kg, får den behöriga myndigheten undantagsvis och utifrån en riskbedömning göra avsteg från den viktgräns som fastställs för kategorierna i fråga. Medlemsstater som tar emot flygningar där vikten är minst 45500 kg får kräva en förhandsanmälan, vilken kan omfatta en kopia av den riskbedömning som gjorts, eller förbehålla sig rätten att ge förhandsgodkännande. Krav på förhandsanmälan eller förhandsgodkännande ska meddelas skriftligen till alla övriga medlemsstater.

Artikel2¶

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den dag som anges i de genomförandebestämmelser som antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 4.3 i förordning (EG) nr 300/2008, men senast från och med den 29 april 2010.