Komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 vad gäller krav på fordons funktionssäkerhet för typgodkännande av två- eller trehjuliga fordon och fyrhjulingar

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, särskilt artiklarna 18.3, 20.2, 22.5 och 54.3, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EU) 2016/1824.

(1) Den inre marknaden utgör ett område utan inre gränser där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs. Därför tillämpas ett heltäckande system för EU-typgodkännande och stärkt marknadstillsyn när det gäller fordon i kategori L och deras system, komponenter och separata tekniska enheter, enligt definitionen i förordning (EU) nr 168/2013.

(2) Med fordon i kategori L menas en rad lätta fordonstyper med två, tre eller fyra hjul, bl.a. motoriserade cyklar, två- och trehjuliga mopeder, två- och trehjuliga motorcyklar, motorcyklar med sidvagn samt fyrhjulingar, t.ex. fyrhjulingar avsedda att framföras på väg, terrängfordon och mopedbilar.

(3) Genom rådets beslut 97/836/EG anslöt sig unionen till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter (nedan kallad reviderad överenskommelse av år 1958).

(4) Genom beslut 97/836/EG anslöt sig unionen också till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas (Unece) föreskrifter nr 1, 3, 4, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 14, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 23, 25, 26, 28, 31, 34, 37, 38, 39, 43, 44, 46, 48, 58, 66, 73, 77, 79, 80, 87, 89, 90, 91, 93, 97, 98, 99, 100 och 102.

(5) Unionen anslöt sig till Uneces föreskrifter nr 110 om specifika komponenter i motorfordon som använder komprimerad naturgas (CNG) i sina framdrivningssystem och om fordon med avseende på installation av specifika komponenter av godkänd typ för användande av komprimerad naturgas (CNG) i sina framdrivningssystem. Genom rådets beslut 2000/710/EG anslöt sig unionen också till Uneces föreskrifter nr 67 om typgodkännande av särskild utrustning för gasoldrivna bilar.

(6) Tillverkare ansöker om typgodkännande för fordon i kategori L, deras system, komponenter eller separata tekniska enheter i enlighet med förordning (EU) nr 168/2013. De flesta krav som gäller fordonsdelar i EU-lagstiftningen har överförts från motsvarande Unece-föreskrifter. Uneces föreskrifter ändras fortlöpande i takt med den tekniska utvecklingen och de olika unionsförordningarna måste därför regelbundet uppdateras. För att undvika dubbelarbete rekommenderade högnivågruppen CARS 21 att flera unionsdirektiv skulle ersättas genom att motsvarande Unece-föreskrifter införlivas i unionslagstiftningen och blir obligatoriska att tillämpa.

(7) Möjligheten att Unece-föreskrifter tillämpas genom unionslagstiftning som föreskriver att dessa Unece-föreskrifter ska införlivas med avseende på EU-typgodkännande av fordon fastställs i förordning (EU) nr 168/2013. Enligt den förordningen ska typgodkännande enligt de Unece-föreskrifter som ska tillämpas obligatoriskt anses utgöra EU-typgodkännande i enlighet med den förordningen och dess delegerade akter och genomförandeakter.

(8) Den obligatoriska tillämpningen av Unece-föreskrifter bidrar till att dubbelarbete undviks, dels när det gäller tekniska krav, dels när det gäller certifiering och administrativa förfaranden. Typgodkännanden som direkt grundas på internationellt fastställda standarder kan dessutom ge ökat tillträde till marknaderna i tredjeländer, särskilt de länder som är parter i 1958 års reviderade överenskommelse, vilket därmed ökar unionsindustrins konkurrenskraft.

(9) Uneces föreskrifter nr 1, 3, 4, 6, 7, 8, 10, 14, 16, 17, 18, 19, 20, 23, 26, 28, 30, 31, 34, 37, 38, 39, 43, 44, 45, 46, 48, 53, 54, 55, 56, 57, 60, 62, 64, 67, 72, 74, 75, 76, 77, 78, 81, 82, 87, 90, 91, 97, 98, 99, 100, 104, 106, 110, 112, 113, 116, 119, 121, 122, 123 och 127 bör införas i förteckningen över Unece-föreskrifter vars tillämpning är obligatorisk enligt bilaga I till denna förordning.

(10) Krav på funktionssäkerhet fastställs i artikel 22 i förordning (EU) nr 168/2013 samt i bilagorna II B och VIII till den förordningen. Kraven gällande sadlar och säten, styrbarhet, kurvtagningsförmåga och vändbarhet, uthållighetsprovning av funktionssäkerhetskritiska system, delar och utrustning samt fordonets konstruktionsstyvhet anses vara avgörande för funktionssäkerheten för ett fordon i kategori L, liksom kraven på elsäkerhet, som lades till som en anpassning till den tekniska utvecklingen. Kraven gällande skylten med fordonets högsta tillåtna hastighet och dess placering på fordonet samt överrullningsskydd har antagits med avseende på särskilda egenskaper hos fordon i kategori L7e-B som är konstruerade för terrängbruk, men som också är avsedda att användas på allmänna vägar med hård beläggning.

(11) Begränsningen av förhållandet mellan hjälpframdrivningskraft och faktisk pedalkraft till fyra för cyklar konstruerade för trampning i bilaga XIX bör bli föremål för ytterligare vetenskaplig forskning och bedömning. När vetenskapliga rön och statistik om fordon som släppts ut på marknaden blir tillgängliga, kan denna begränsning till fyra komma att granskas på nytt i framtida översyner av denna förordning.

(12) Denna förordning bör tillämpas från och med den dag som förordning (EU) nr 168/2013 börjar tillämpas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I Syfte och definitioner

Artikel1¶Syfte

I denna förordning fastställs detaljerade tekniska krav och provningsförfaranden gällande funktionssäkerhet för typgodkännande och marknadstillsyn av fordon i kategori L liksom system, komponenter och separata tekniska enheter avsedda för sådana fordon i enlighet med förordning (EU) nr 168/2013 samt en förteckning över Unece-föreskrifter och ändringar av dessa.

Artikel2¶Definitioner

Definitionerna i förordning (EU) nr 168/2013 ska gälla. Dessutom gäller följande definitioner:

1. ljudsignalanordning: en anordning som avger en akustisk signal avsedd att varna för förekomsten av ett fordon eller ett fordons manöver i en farlig trafiksituation, som består av en eller flera ljudutsläppsmynningar som utlöses av en enda kraftkälla eller som består av flera komponenter som var och en avger en akustisk signal och som fungerar samtidigt som ett resultat av aktiveringen av ett manöverorgan.

2. typ av elektrisk ljudsignalanordning: ljudsignalanordningar som inte väsentligen skiljer sig åt sinsemellan, särskilt vad avser följande aspekter: varumärke eller firmanamn, funktionssätt, typ av energiförsörjning (likström, växelström, tryckluft), form på ytterhöljet, form och dimensioner på membranet/membranen, form eller typ av mynning/ar för ljudutsläpp, nominella ljudfrekvenser, nominell matarspänning och vad avser varningsanordningar med direkt tillförsel av tryckluft från en yttre källa, det nominella funktionstrycket.

3. typ av mekanisk ljudsignalanordning: ljudsignalanordningar som inte väsentligen skiljer sig åt sinsemellan, särskilt vad avser följande aspekter: varumärke eller firmanamn, funktionssätt, typ av aktivering, klockans yttre form och storlek samt invändig konstruktion.

4. fordonstyp med avseende på ljudsignalen: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som antalet ljudsignalanordningar som är monterade på fordonet, typ/er av ljudsignalanordning/ar som är monterade på fordonet, de monteringssätt som använts för att anbringa ljudsignalanordningen/arna på fordonet, ljudsignalanordningens/arnas plats och riktning på fordonet, hårdheten på de konstruktionsdelar där ljudsignalanordningen/arna är monterad/e samt form och material som använts för den karossdel som utgör del av fordonet som kan påverka nivån på de ljud som avges av signalanordningen/arna och som kan dölja dess ljud.

5. karosseri: motorfordonets ytterkonstruktion bestående av kofångare, dörrar, stolpar, sidoväggar, tak, golv, främre mellanvägg, bakre mellanvägg och/eller andra ytterpaneler.

6. fordonstyp med avseende på bromsning: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som totalvikt, viktfördelning mellan axlarna, fordonets högsta konstruktionshastighet, däcksstorlek och hjulmått samt konstruktionsegenskaper för bromssystemet och dess delar.

7. fordonstyp med avseende på elsäkerhet: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som placering av ledande delar och komponenter i hela det elsystem som är installerat i fordonet, installation av den elektriska framdrivningen och den galvaniskt anslutna högspänningskretsen, den elektriska framdrivningens samt de galvaniskt anslutna högspänningskomponenternas slag och typ.

8. möjligt aktivt körläge: körläge med fordonet där tillämpning av den elektriska positionssensorn för acceleration, aktivering av motsvarande manöverdon eller frigörning av bromssystemet får den elektriska drivanordningen att förflytta fordonet.

9. barriär: del som skyddar mot direkt kontakt med spänningsförande delar från varje åtkomstriktning.

10. ledande anslutning: anslutning med hjälp av anslutningsdon till en extern energikälla, när det uppladdningsbara elenergilagringssystemet laddas.

11. uppladdningsbart elenergilagringssystem (REESS): uppladdningsbart system för lagring av elektrisk energi som tillhandahåller energi för den elektriska framdrivningen.

12. anslutningssystem för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet: den elektriska krets som används för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet från en extern elektrisk energikälla, inbegripet fordonets intag.

13. direkt kontakt: människors kontakt med spänningsförande delar.

14. elektriskt chassi: en uppsättning elektriskt sammankopplade, ledande delar, vars potential används som referens.

15. elektrisk krets: en uppsättning sammankopplade, spänningsförande delar som är konstruerad för att vara elektriskt energiförande under normal drift.

16. omvandlingssystem för elektrisk energi: ett system som alstrar och tillhandahåller elektrisk energi för den elektriska framdrivningen.

17. elektrisk framdrivning: elektrisk krets som inbegriper framdrivningsmotor/er, och det uppladdningsbara elenergilagringssystemet, omvandlingssystemet för elektrisk energi, elektroniska omvandlare, tillhörande kablage och anslutningsdon samt anslutningssystem för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet.

18. elektronisk omvandlare: anordning som kan reglera eller omvandla elektrisk effekt för elektrisk framdrivning.

19. inneslutning: del som omsluter de inre enheterna och skyddar mot direkt kontakt från varje åtkomstriktning.

20. exponerad ledande del: ledande del som kan beröras enligt villkoren i skyddsklass IPXXB, och som blir spänningsförande om isoleringen upphör att fungera.

21. extern elektrisk energikälla: en källa till elektrisk energi med växelström eller likström utanför fordonet.

22. högspänning: klassificering av en elektrisk komponent eller krets om dess driftspänning är > 60 V och ≤ 1500 V likspänning eller > 30 V och ≤ 1000 V växelspänning enligt kvadratiskt medelvärde.

23. högspänningskrets: den elektriska krets, inbegripet anslutningssystemet för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet, som arbetar med högspänning.

24. indirekt kontakt: människors kontakt med exponerade ledande delar.

25. spänningsförande delar: ledande delar som är avsedda att vid normal användning vara elektriskt energiförande.

26. bagageutrymme: utrymme i fordonet avsett för bagage, begränsat av tak, motorhuv, bagagelucka eller bakdörr, golv, sidoväggar samt barriär och inneslutning för skydd av framdrivningen från direkt kontakt med spänningsförande delar. Det skiljs från passagerarutrymmet av den främre eller bakre mellanväggen.

27. ombordsystem för övervakning av isoleringsmotstånd: anordning som övervakar isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit.

28. framdrivningsbatteri av öppen typ: batteri av vätsketyp som kräver påfyllning med vatten och som avger vätgas som släpps ut i atmosfären.

29. passagerarutrymme: utrymme för förare och passagerare, avgränsat av tak, golv, sidoväggar, dörrar, fönsterglas, främre mellanvägg och bakre mellanvägg, eller bakdörr, samt av barriärer och inneslutningar för skydd av framdrivningen från direkt kontakt med spänningsförande delar.

30. skyddsklass: det skydd som ges av en barriär eller inneslutning vid kontakt med spänningsförande delar mot en provningssond, t.ex. ett ledat provningsfinger (IPXXB) eller en provningstråd (IPXXD).

31. frånkopplingsdon: anordning för avaktivering av elektrisk krets för kontroll eller underhåll av elektriska komponenter som det uppladdningsbara elenergilagringssystemet, bränslecellsstacken osv.

32. fast isolator: isoleringsbeläggning på kablage som isolerar spänningsförande delar mot direkt kontakt från varje åtkomstriktning, höljen för isolering av anslutningsdons spänningsförande delar samt lack och färg med isolerande funktion.

33. arbetsspänning: elkretsspänningens högsta effektivvärde som anges av fordonstillverkaren för varje separat och galvaniskt isolerad krets, och som vid öppen krets eller under normala driftförhållanden kan uppstå mellan vilka ledande delar som helst.

34. fordonstyp med avseende på uthållighet: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som övergripande konstruktionsegenskaper samt tillverknings- och monteringsanläggningar för fordon och komponenter och deras förfaranden för kvalitetskontroll och kvalitetssäkring.

35. fordonstyp med avseende på främre och bakre skydd: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som form och placering i fråga om konstruktioner, delar och komponenter i fordonets fram- och bakparti.

36. projektion: måtten för en kant såsom den fastställts i enlighet med punkt 2 i bilaga 3 till Uneces föreskrifter nr 26.

37. golvlinje: linje såsom den definieras i punkt 2.4 i Uneces föreskrifter nr 26.

38. fordonskonstruktion: fordonsdelar, inbegripet karosseri, komponenter, kofångare, fästen, kopplingsanordning, däck, hjul, hjulskydd och glas av material med en hårdhetsgrad på minst 60 Shore (A).

39. fordonstyp med avseende på glas, vindrutetorkare, vindrutespolare samt avfrostnings- och avimningsanordningar: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som vindrutans och dess fästanordningars form, storlek, tjocklek och egenskaper, vindrutetorkarens och vindrutespolarens egenskaper samt avfrostnings- och avimningsanordningarnas egenskaper.

40. vindrutetorkare: ett system som består av en anordning för att torka av vindrutans utvändiga yta, samt tillbehör och manöverorgan som är nödvändiga för att slå på och stänga av anordningen.

41. torkarfält: det eller de områden på vindrutan som torkas av torkarbladet/bladen under torkarens normala användningsförhållanden.

42. vindrutespolare: ett system som består av anordningar för att förvara vätska samt för att leda och spruta vätskan mot vindrutans utvändiga yta, samt manöverorgan som är nödvändiga för att slå på och stänga av anordningen.

43. spolarens manöverorgan: den anordning som används för manuell på- och avslagning av vindrutespolaren.

44. spolarpump: en anordning som leder vätska från spolarens vätskebehållare till vindrutans utvändiga yta.

45. munstycke: en anordning som sprutar vätska på vindrutan.

46. till brädden fylld spolare: en spolare som varit påslagen med normal funktion under en viss tid och där vätska letts genom pumpen och slangarna och kommit ut ur munstycket (munstyckena).

47. rengjort område: det tidigare smutsiga område där det inte längre finns några spår av droppar och kvarvarande smuts efter det att det torkat helt.

48. synfält A: provningsområde A enligt definitionen i punkt 2.2 i bilaga 18 till Uneces föreskrifter nr 43.

49. fordonets huvudströmbrytare: den anordning med vilken fordonets elektroniska ombordsystem ställs om från avstängt läge, vilket är fallet när fordonet är parkerat utan att föraren är närvarande, till normalt driftläge.

50. typ av fordon med avseende på märkning av manöverorgan, kontrollampor och visare: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som manöverorganens, kontrollampornas och visarnas antal, placering och konstruktionsegenskaper, toleranserna hos hastighetsmätarens mätmekanism, hastighetsmätarens tekniska konstant, det hastighetsområde som visas, det totala transmissionsförhållandet till hastighetsmätaren, innefattande reducerväxel om sådan är monterad samt minsta och största däckstorleksbeteckningar.

51. manöverorgan: fordonsdel eller komponent som direkt aktiveras av föraren och som ändrar fordonets tillstånd eller funktionssätt eller en del därav.

52. kontrollampa: en optisk signal som anger att en anordning har igångsatts riktigt eller felaktigt, funktion eller tillstånd, eller ett funktionsfel.

53. visare: en anordning som ger upplysning om den rätta funktionen eller tillståndet hos ett system eller del av ett system, t.ex. en vätskenivå eller vätsketemperatur.

54. hastighetsmätare: anordning som för föraren anger fordonets hastighet vid en viss tidpunkt.

55. vägmätare: anordning som anger ett fordons tillryggalagda sträcka.

56. symbol: en bild med vilken ett manöverorgan, en kontrollampa eller en visare kan identifieras.

57. gemensamt utrymme: särskilt område där mer än en kontrollampa, visare, symbol eller annan information kan visas.

58. fordonstyp med avseende på montering av belysning: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som fordonets mått och yttre form samt de monterade belysnings- och ljussignalanordningarnas antal, placering och konstruktionsegenskaper.

59. belysningsanordning: typgodkänd lykta eller typgodkänd reflektor.

60. ljussignalanordning: belysningsanordning som kan användas för signalering.

61. sepa|rat (belysningsanordning): en belysningsanordning eller del av en anordning med en enda funktion och en enda ljusavgivande yta och en eller flera ljuskällor alternativt varje kombination av två separata eller grupperade belysningsanordningar, identiska eller inte, som har samma funktion, om de monteras så att projektionerna av belysningsanordningarnas ljusavgivande ytor på ett visst tvärplan upptar 60 % eller mer av den minsta rektangel som omskriver projektionerna av dessa ljusavgivande ytor.

62. ljusavgivande yta i en belysningsanordning: hela eller en del av den yttre ytan på det ljusgenomsläppliga materialet som anges i komponentens typgodkännandedokumentation. Denna kan bestå helt eller delvis av den lysande ytan och kan även omfatta det område som helt omskrivs av belysningsanordningen.

63. lysande yta i en belysningsanordning: yta såsom den definieras i punkt 2.7 i Uneces föreskrifter nr 53.

64. oberoende (belysningsanordning): belysningsanordning med skild lysande yta, skild ljuskälla och skilt lykthus.

65. grupperade (belysningsanordningar): belysningsanordningar som har skilda lysande ytor och skilda ljuskällor, men gemensamt lamphus.

66. kombinerade (belysningsanordningar): belysningsanordningar som har skilda lysande ytor, men gemensam ljuskälla och gemensamt lamphus.

67. inbördes sammanbyggda (belysningsanordningar): belysningsanordningar som har skilda ljuskällor eller en enda ljuskälla som fungerar under olika förhållanden (t.ex. optiska, mekaniska eller elektriska skillnader), helt eller delvis gemensamma lysande ytor och gemensamt lykthus.

68. helljusstrålkastare: anordning som används för att belysa vägen över en lång sträcka framför fordonet (helljus).

69. halvljusstrålkastare: anordning som används för att belysa vägen framför fordonet utan att orsaka onödig bländning eller onödigt obehag för mötande förare eller andra trafikanter (halvljus).

70. främre positionslykta: anordning som används för att ange fordonets närvaro när det iakttas framifrån.

71. varsellykta: lykta som är riktad framåt och som används för att göra fordonet lättare synligt när det körs under dagtid.

72. främre dimlykta: anordning som används för att förbättra belysningen av vägen vid dimma, snöfall, kraftiga regn eller dammoln.

73. körriktningsvisare: anordning som används för att visa för andra trafikanter att föraren har för avsikt att ändra färdriktning åt höger eller vänster.

74. varningsljus: den samtidiga användningen av fordonets samtliga körriktningsvisare för att fästa uppmärksamheten på att fordonet tillfälligt utgör en särskild fara för andra trafikanter.

75. bromslykta: anordning som används för att visa andra trafikanter bakom fordonet att fordonets förare använder färdbromsen.

76. bakre positionslykta: anordning som används för att ange fordonets närvaro när det iakttas bakifrån.

77. bakre dimlykta: anordning som används för att göra fordonet mer synligt bakifrån vid dimma, snöfall, kraftiga regn eller dammoln.

78. backlykta: anordning som används för att belysa vägen bakom fordonet och för att varna andra trafikanter för att fordonet backar eller är på väg att backa.

79. lykta för bakre registreringsskylt: anordning som används för att belysa det utrymme som är avsett för bakre registreringsskylten och som består av ett eller flera optiska element.

80. reflektor: anordning som används för att visa på närvaron av ett fordon genom att återkasta ljus från en ljuskälla som inte är ansluten till fordonet, när iakttagaren befinner sig nära ljuskällan, med undantag för reflekterande registreringsskyltar eller skyltar med högsta tillåtna hastighet.

81. bakre reflektor: reflektor som används för att ange fordonets närvaro när det iakttas bakifrån.

82. sidoreflektor: reflektor som används för att ange fordonets närvaro när det iakttas från sidan.

83. sidomarkeringslykta: anordning som används för att ange fordonets närvaro när det iakttas från sidan.

84. referensaxel: en anordnings karakteristiska axel, vilken anges i komponentens typgodkännandedokumentation för användning som riktningsreferens (H = 0°, V = 0°) för områdesvinklar vid fotometriska mätningar och vid montering av lyktan på fordonet.

85. referenscentrum: skärningspunkten mellan referensaxeln och den ljusavgivande ytan. Referenscentrum anges av belysningsanordningens tillverkare.

86. geometrisk synbarhet: de vinklar som bestämmer det kvadratiska område inom vilket belysningsanordningens ljusavgivande yta ska vara fullt synlig när de relevanta vinklarna (α vertikala och β horisontella) uppmäts vid den synliga ytans ytterkontur och lyktan betraktas på avstånd. Skulle det emellertid inom detta område finnas hinder som delvis döljer den ljusavgivande ytan, kan detta godtas om bevis kan föreläggas om att de fotometriska värden som föreskrivs för typgodkännande av belysningsanordningen som komponent är uppfyllda.

87. fordonets symmetrilängdplan: fordonets symmetriplan, eller om fordonet inte är symmetriskt, ett vertikalt längsgående plan som går igenom mittpunkten på fordonsaxlarna.

88. funktionskontroll: en visuell signal, ljudsignal eller annan motsvarande signal som visar att en belysningsanordning har tänts samt om den fungerar korrekt eller inte.

89. kontrollampa: signal som visar att en anordning har slagits på, men inte om denna anordning fungerar korrekt eller inte.

90. fordonstyp med avseende på sikt bakåt: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som fordonets mått och yttre form samt antalet monterade anordningar för indirekt sikt och deras placering och konstruktionsegenskaper.

91. fordonstyp med avseende på överrullningsskydd: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som den fordonskonstruktion som har till huvudsakligt syfte att minska eller undvika risken för att fordonets förare och passagerare får allvarliga skador om fordonet voltar i samband med normalt bruk.

92. fritt utrymme: det utrymme som upptas av en provdocka som motsvarar en man i 50:e percentilen, bestående av en människoliknande testenhet av Hybrid III-typ i normal sittställning på samtliga sittplatser.

93. fordonstyp med avseende på säkerhetsbälten och förankring av säkerhetsbälten: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som grundläggande fordonskonstruktion och konstruktionsegenskaper samt i fråga om förankring av säkerhetsbälten och monterade säkerhetsbältens antal, placering och utformning.

94. inställningssystem: den anordning som gör det möjligt att ställa in sätets delar för att erhålla en sittposition som är anpassad till användarens kroppsbyggnad, inbegripet inställningar i längdled, höjdled och/eller vinkelinställningar.

95. spärrsystem: inställnings- och fastlåsningssystem, inbegripet ett fällbart ryggstöd monterat på sätena framför andra säten som gör det möjligt för passagerare att komma in till och ut från sådana baksäten när det inte finns några dörrar vid den bakre sätesraden.

96. sadel: sittplats där föraren eller passageraren sitter grensle.

97. säte: sittplats som inte är en sadel och som är utrustat med ett ryggstöd som ger stöd åt förarens eller passagerarens rygg.

98. ryggstöd: konstruktionselement bakom sittplatsens R-punkt som har en höjd av mer än 450 mm uppmätt från det vertikala plan som går genom R-punkten och som en sittande person helt kan luta ryggen mot.

99. provdocka som motsvarar en man i 50:e percentilen: en fysisk människoliknande testenhet med fastställda mått och fastställd vikt eller en virtuell modell, som i båda fallen motsvarar kroppen för en genomsnittsman.

100. faktisk förankring av säkerhetsbälten: en punkt i fordonets eller sätets konstruktion eller någon annan del av fordonet i vilken en säkerhetsbältesenhet ska monteras fysiskt.

101. effektiv förankring av säkerhetsbälten: en klart fastställd punkt i fordonet som har tillräckligt fasta egenskaper för att kunna ändra styrning, bana och riktning för ett säkerhetsbälte buret av förare eller passagerare och som omfattar den punkt som är närmast den del av bältet som har faktisk och direkt kontakt med bäraren.

102. främre sittplats: separat sittplats längst fram, som kan grupperas i en rad med flera andra sittplatser.

103. bakre sittplats: separat sittplats som är placerad helt och hållet bakom en främre sittplats och som kan grupperas i en rad med flera andra sittplatser.

104. bålreferenslinje: den bållinje som har bestämts av fordonstillverkaren för varje sittplats och som har fastställts i enlighet med bilaga 3 till Uneces föreskrifter nr 17.

105. bålvinkel: vinkeln mellan vertikallinjen och bållinjen.

106. konstruktionsläge: det läge som en anordning, t.ex. ett säte, kan ställas in i så att samtliga relevanta inställningar i så hög grad som möjligt motsvarar ett visst angivet läge.

107. Isofix: system för montering av fasthållningsanordningar för barn i de fordon där det finns två fasta förankringar i fordonet, två motsvarande fasta fästen på fasthållningsanordningen och en funktion för att begränsa rotationen kring axeln hos fasthållningsanordningen.

108. fordonstyp med avseende på sittplatser: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som sätenas eller sadlarnas form, placering och antal.

109. provdocka som motsvarar en vuxen kvinna i 5:e percentilen: en fysisk människoliknande testenhet med fastställda mått och fastställd vikt eller en virtuell modell, som i båda fallen motsvarar kroppen för en mindre kvinna.

110. fordonstyp med avseende på styrbarhet, kurvtagningsförmåga och vändbarhet: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som konstruktionsegenskaperna för styrmekanism, anordning för backning och låsdifferential, om sådana anordningar är monterade i fordonet.

111. vändcirkel: den cirkel som innesluter fordonets samtliga på marken projicerade punkter, med undantag för yttre backspeglar, när fordonet körs i en cirkelformad bana.

112. onormala vibrationer: vibrationer som skiljer sig avsevärt från normala och konstanta vibrationer och som kännetecknas av en eller flera oavsiktliga kraftiga ökningar av vibrationsamplituden och som leder till ökade styrkrafter som inte är konstanta eller förutsägbara till sin natur.

113. fordonstyp med avseende på montering av däck: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som de däcktyper, minsta och största däckstorleksbeteckningar, hjulmått och inpressningsdjup samt hastighets- och belastningsklasser som är lämpliga för montering, samt de monterade hjulskyddens egenskaper.

114. hjulets inpressningsdjup: avståndet mellan anläggningsytan mot navet och fälgens mittlinje.

115. reservenhet för tillfälligt bruk: enhet med ett däck som skiljer sig från däck avsedda att monteras på ett fordon för normala körförhållanden, men endast avsedd för tillfällig användning under begränsade körförhållanden.

116. största belastningsklass: den vikt som ett däck kan bära när det används enligt de krav för användning som däcktillverkaren angett, uttryckt som belastningsindextal.

117. belastningsindex: ett tal knutet till däckets största belastningsklass enligt definitionen i punkt 2.26 i Uneces föreskrifter nr 75, punkt 2.28 i Uneces föreskrifter nr 30, punkt 2.27 i Uneces föreskrifter nr 54 och punkt 2.28 i Uneces föreskrifter nr 106.

118. symbol för hastighetskategori: symbol enligt definitionen i punkt 2.28 i Uneces föreskrifter nr 75, punkt 2.29 i Uneces föreskrifter nr 30, punkt 2.28 i Uneces föreskrifter nr 54 och punkt 2.29 i Uneces föreskrifter nr 106.

119. fordonstyp med avseende på skylt med fordonets högsta tillåtna hastighet och dess placering på fordonet: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som fordonets högsta konstruktionshastighet samt material, riktning och konstruktionsegenskaper för skylten med fordonets högsta tillåtna hastighet.

120. nästan jämn yta: yta av ett fast material med en krökningsradie på minst 5000 mm.

121. fordonstyp med avseende på inredning och dörrar: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som konstruktionsegenskaperna för fordonets inredning samt sätenas och dörrarnas antal och placering.

122. instrumentpanelens nivå: den linje som bestäms av vertikala tangenters kontaktpunkter med instrumentpanelen eller vid den nivå där det horisontella planet sammanfaller med R-punkten för förarens sittplats om denna ligger högre än en tangerande kontaktpunkt i fråga.

123. nåbara kanter: kanter som kan nås genom provningsutrustningens yta och som kan bestå av konstruktioner, delar eller komponenter var som helst i fordonet, däribland golvet i passagerarutrymmet, sidor, dörrar, fönster, tak, takstolpar, takbågar, solskydd, instrumentpanel, styrinrättning, säten, nackstöd, säkerhetsbälten, spakar, vred, höljen, fack och lyktor.

124. dörr: varje konstruktion eller material som måste öppnas, flyttas, vikas, säras med hjälp av blixtlås, skjutas undan eller på något annat sätt manövreras för att en person ska kunna gå in i eller ut ur fordonet.

125. dörrens mittpunkt: den dimensionella placering i ett vertikalplan parallellt med fordonets symmetrilängdplan som sammanfaller med dörrens tyngdpunkt.

126. fordonstyp med avseende på högsta kontinuerlig märkeffekt eller nettoeffekt och/eller konstruktionsbestämd hastighetsbegränsning: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som den/de elektriska motorns/motorernas och/eller motorns högsta kontinuerliga uteffekt, fordonets konstruktionsbestämda hastighetsbegränsning samt konstruktionsegenskaper för de anordningar och metoder som används för att effektivt begränsa fordonets högsta möjliga hastighet och/eller uteffekt.

127. fordonstyp med avseende på konstruktionsstyvhet: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som konstruktionsegenskaper för mekaniska anslutningar, t.ex. svetsar och gängade anslutningar, samt fordonets ram, chassi och/eller karosseri och tillämpad förankringsmetod.

Kapitel II Tillverkarens skyldigheter

Artikel3¶Monterings- och demonstrationskrav gällande funktionssäkerhet

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1824.

1. Tillverkare ska utrusta fordon i kategori L med system, komponenter och separata tekniska enheter som påverkar funktionssäkerheten och som utformas, konstrueras och sammansätts så att det blir möjligt att hålla fordonet i normalt bruk och underhålla det enligt tillverkarens föreskrifter för att uppfylla de detaljerade tekniska kraven och provningsförfarandena. I överensstämmelse med artiklarna 6–22 ska tillverkare genom fysisk demonstrationsprovning visa för typgodkännandemyndigheten att de fordon i kategori L som tillhandahålls på marknaden, registreras eller tas i bruk i unionen uppfyller kraven på funktionssäkerhet enligt artiklarna 18, 20, 22 och 54 i förordning (EU) nr 168/2013 samt följer de detaljerade tekniska krav och provningsförfaranden som föreskrivs i den här förordningen.

2. Tillverkare av delar och utrustning ska visa att reservdelar och utrustning som tillhandahålls på marknaden eller tas i bruk i unionen har typgodkänts i enlighet med kraven i förordning (EU) nr 168/2013, enligt specifikationerna i de detaljerade tekniska krav och provningsförfaranden som avses i denna förordning. Ett typgodkänt fordon i kategori L som är utrustat med en sådan reservdel eller sådan utrustning ska uppfylla samma provningskrav på funktionssäkerhet och prestandagränsvärden som ett fordon utrustat med en originaldel eller originalutrustning som uppfyller kraven på uthållighet upp till och med vad som fastställs i artikel 22.2 i förordning (EU) nr 168/2013.

3. Tillverkare ska till typgodkännandemyndigheten lämna en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att förhindra manipulation och ändring av drivsystemet, inbegripet styrdatorer för funktionssäkerheten.

Artikel4¶Tillämpning av Unece-föreskrifter

1. Unece-föreskrifterna och ändringar av dessa enligt bilaga I till denna förordning ska gälla för typgodkännande.

2. Hänvisningar till fordonskategorierna L1, L2, L3, L4, L5, L6 och L7 i Unece-föreskrifterna ska förstås som hänvisningar till fordonskategorierna L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e respektive L7e enligt denna förordning, inbegripet alla underkategorier.

3. Fordon med en högsta konstruktionshastighet på ≤ 25 km/tim ska uppfylla samtliga relevanta krav i Uneces föreskrifter som gäller för fordon med en högsta konstruktionshastighet på > 25 km/tim.

Artikel5¶Tekniska specifikationer om krav på funktionssäkerhet samt provningsförfaranden

1. Provningsförfaranden som rör funktionssäkerheten ska utföras i enlighet med de provningskrav som föreskrivs i denna förordning.

2. Provningsförfarandena ska genomföras eller bevittnas av typgodkännandemyndigheten eller av den tekniska tjänsten om denna har typgodkännandemyndighetens bemyndigande.

3. Mätmetoder och provningsresultat ska redovisas för typgodkännandemyndigheten i det format för provningsrapporten som fastställs i artikel 72 g i förordning (EU) nr 168/2013.

Artikel6¶Krav gällande ljudsignalanordningar

Provningsförfaranden och prestandakrav för ljudsignalanordningar enligt bilaga II (B1) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga II till den här förordningen.

Artikel7¶Krav gällande bromsar, inbegripet eventuella låsningsfria och kombinerade bromssystem

Provningsförfaranden och prestandakrav för bromsar, inbegripet eventuella låsningsfria och kombinerade bromssystem, enligt bilaga II (B2) och bilaga VIII till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga III till den här förordningen.

Artikel8¶Krav gällande elsäkerhet

Provningsförfaranden och prestandakrav för elsäkerhet enligt bilaga II (B3) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga IV till den här förordningen.

Artikel9¶Krav gällande tillverkarens förklaring rörande uthållighetsprovning av funktionssäkerhetskritiska system, delar och utrustning

Tillverkarens förklaring rörande uthållighetsprovning av funktionssäkerhetskritiska system, delar och utrustning som avses i bilaga II (B4) till förordning (EU) nr 168/2013 ska uppfylla de krav som fastställs i bilaga V till den här förordningen.

Artikel10¶Krav gällande främre och bakre skydd

Provningsförfaranden och prestandakrav för främre och bakre skydd enligt bilaga II (B5) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga VI till den här förordningen.

Artikel11¶Krav gällande glasrutor, vindrutetorkare, vindrutespolare samt avfrostnings- och avimningsanordningar

Provningsförfaranden och prestandakrav för glasrutor, vindrutetorkare, vindrutespolare samt avfrostnings- och avimningsanordningar enligt bilaga II (B6) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga VII till den här förordningen.

Artikel12¶Krav gällande förarmanövrerade manöverorgan, inbegripet märkning av manöverorgan, kontrollampor och visare

Provningsförfaranden och prestandakrav för förarmanövrerade manöverorgan, inbegripet märkning av manöverorgan, kontrollampor och visare, enligt bilaga II (B7) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga VIII till den här förordningen.

Artikel13¶Krav gällande montering av belysnings- och ljussignalanordningar, inbegripet automatisk ljusinkoppling

Provningsförfaranden och prestandakrav för montering av belysnings- och ljussignalanordningar, inbegripet automatisk ljusinkoppling, enligt bilaga II (B8) och bilaga VIII till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga IX till den här förordningen.

Artikel14¶Krav gällande sikt bakåt

Provningsförfaranden och mätningar för provning av de relevanta kraven för sikt bakåt enligt bilaga II (B9) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga X till den här förordningen.

Artikel15¶Krav gällande överrullningsskydd

Provningsförfaranden och prestandakrav för överrullningsskydd enligt bilaga II (B10) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga XI till den här förordningen.

Artikel16¶Krav gällande säkerhetsbälten och förankring av säkerhetsbälten

Provningsförfaranden och prestandakrav för säkerhetsbälten och förankring av säkerhetsbälten enligt bilaga II (B11) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga XII till den här förordningen.

Artikel17¶Krav gällande sittplatser (sadlar och säten)

Provningsförfaranden och prestandakrav för sittplatser (sadlar och säten) enligt bilaga II (B12) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga XIII till den här förordningen.

Artikel18¶Krav gällande styrbarhet, kurvtagningsförmåga och vändbarhet

Provningsförfaranden och prestandakrav för styrbarhet, kurvtagningsförmåga och vändbarhet enligt bilaga II (B13) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga XIV till den här förordningen.

Artikel19¶Krav gällande montering av däck

Provningsförfaranden och prestandakrav för montering av däck enligt bilaga II (B14) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga XV till den här förordningen.

Artikel20¶Krav gällande skylt med fordonets högsta tillåtna hastighet och dess placering på fordonet

Provningsförfaranden och prestandakrav för skylten med fordonets högsta tillåtna hastighet och dess placering på fordon i kategori L enligt bilaga II (B15) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga XVI till den här förordningen.

Artikel21¶Krav gällande skydd av förare och passagerare, inklusive inredning och fordonsdörrar

Provningsförfaranden och prestandakrav för skydd av förare och passagerare, inklusive inredning och fordonsdörrar enligt bilaga II (B16) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga XVII till den här förordningen.

Artikel22¶Krav gällande högsta kontinuerlig märkeffekt och/eller nettoeffekt och/eller konstruktionsbestämd hastighetsbegränsning

Provningsförfaranden och prestandakrav för konstruktionsbestämd hastighetsbegränsning när det gäller högsta kontinuerlig märkeffekt och/eller nettoeffekt och/eller hastighet för fordon i kategori L enligt bilaga II (B17) till förordning (EU) nr 168/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med kraven i bilaga XVIII till den här förordningen.

Artikel23¶Krav gällande fordonets konstruktionsstyvhet

Kraven gällande fordonets konstruktionsstyvhet enligt bilaga II (B18) och bilaga VIII till förordning (EU) nr 168/2013 ska uppfyllas i enlighet med kraven i bilaga XIX till den här förordningen.

Kapitel III Medlemsstaternas skyldigheter

Artikel24¶Typgodkännande av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter

I överensstämmelse med artikel 22 i förordning (EU) nr 168/2013 och med verkan från och med de datum som fastställs i bilaga IV till den förordningen ska de nationella myndigheterna betrakta intyg om överensstämmelse som inte längre giltiga med avseende på artikel 43.1 i förordning (EU) nr 168/2013, om nya fordon inte uppfyller kraven i förordning (EU) nr 168/2013 eller bestämmelserna i den här förordningen, och ska av skäl som hänför sig till funktionssäkerhet förbjuda att sådana fordon tillhandahålls på marknaden, registreras eller tas i bruk.

Kapitel IV Slutbestämmelser

Artikel25¶Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.

FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR

1 EUT L 215, 14.8.2010, s. 27.

2 EUT L 230, 31.8.2010, s. 119.

3 EUT L 166, 18.6.2013, s. 55.

4 EUT L 230, 31.8.2010, s. 81.

5 EUT L 84, 30.3.2011, s. 46.

6 EUT L 307, 23.11.2011, s. 1.

7 EUT L 307, 23.11.2011, s. 2.

8 EUT L 257, 30.9.2010, s. 231.

9 EUT L 323, 6.12.2011, s. 33.

10 EUT L 57, 2.3.2011, s. 54.

11 EUT L 42, 12.2.2014, s. 1.

12 EUT L 292, 10.11.2010, s. 2.

13 EUT L 200, 31.7.2010, s. 38.

14 EUT L 164, 30.6.2010, s. 231.

15 EUT L 196, 28.7.2010, s. 5.

16 EUT L 177, 10.7.2010, s. 290.

17 EUT L 166, 18.6.2013, s. 88.

18 EUT L 323, 6.12.2011, s. 46.

19 EUT L 237, 8.8.2014, s. 1.

20 EUT L 4, 7.1.2012, s. 27.

21 EUT L 109, 28.4.2011, s. 1.

22 EUT L 233, 9.9.2011, s. 95.

23 Rådets direktiv 92/23/EEG av den 31 mars 1992 om däck och däckmontering på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT L 129, 14.5.1992, s. 95).

24 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (EUT L 200, 31.7.2009, s. 1).

25 EGT L 129, 14.5.1992, s. 95.

26 EUT L 200, 31.7.2009, s. 1.

27 EUT L 75, 14.3.2014, s. 29.

28 EUT L 188, 16.7.2008, s. 32.