Underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte och ömsesidigt bistånd avseende trafiksäkerhetsrelaterade brott

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1 c,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

efter att ha hört regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv (EU) 2024/3237.

(1) Förbättrad trafiksäkerhet är ett av huvudmålen för unionens transportpolitik. Unionen arbetar för att förbättra trafiksäkerheten för att minska antalet dödsolyckor, personskador och materiella skador. I detta arbete är det viktigt att konsekvent följa upp och utdöma påföljder för trafikbrott som begås i unionen och som allvarligt äventyrar trafiksäkerheten.

(2) På grund av att lämpliga förfaranden saknas och trots de befintliga möjligheter som ges enligt rådets beslut 2008/615/RIF och rådets beslut 2008/616/RIF (nedan kallade Prümbesluten), verkställs påföljder i form av bötesstraff emellertid sällan för vissa trafikbrott, om de begås med ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat än den där brottet ägde rum. Syftet med detta direktiv är att se till att trafiksäkerhetsrelaterade brott även i dessa fall utreds på ett effektivt sätt.

(3) I sitt meddelande av den 20 juli 2010 med titeln Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 påpekade kommissionen att upprätthållandet av vägtrafikreglerna fortfarande är en avgörande faktor för att skapa förutsättningar för en betydande minskning av antalet dödsfall och skador i trafiken. I sina slutsatser av den 2 december 2010 om trafiksäkerhet uppmanade rådet medlemsstaterna att överväga behovet av ytterligare förstärkning av efterlevnaden av trafikreglerna och, där så är lämpligt, även på unionsnivå. Rådet uppmanade kommissionen att undersöka möjligheterna att harmonisera trafikregler på unionsnivå där så är lämpligt och anta ytterligare åtgärder som underlättar gränsöverskridande uppföljning av trafikbrott, särskilt sådana som gäller allvarliga trafikolyckor.

(4) Kommissionen antog den 19 mars 2008 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om underlättande av gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser på grundval av artikel 71.1 c i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (numera artikel 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt [EUF-fördraget]). Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/82/EU antogs dock på grundval av artikel 87.2 i EUF-fördraget. Genom sin dom av den 6 maj 2014 i mål C-43/12 ogiltigförklarade domstolen direktiv 2011/82/EU med motiveringen att det inte rättsenligt kunde antas med stöd av artikel 87.2 i EUF-fördraget. Enligt domen ska verkningarna av direktiv 2011/82/EU bestå till dess att ett nytt direktiv som grundar sig på artikel 91.1 c i EUF-fördraget träder i kraft, inom skälig tid och senast inom tolv månader räknat från dagen för domens meddelande. Därför bör ett nytt direktiv antas på grundval av den artikeln.

(5) Större konvergens mellan medlemsstaternas kontrollåtgärder bör uppmuntras och kommissionen bör i detta avseende undersöka om det finns ett behov av att utveckla gemensamma standarder för automatisk kontrollutrustning för trafiksäkerhetskontroller.

(6) Unionsmedborgarna bör göras mer medvetna om de trafiksäkerhetsregler som gäller i de olika medlemsstaterna och om genomförandet av detta direktiv, i synnerhet genom lämpliga åtgärder som säkerställer tillräcklig information om konsekvenserna av att inte följa trafiksäkerhetsreglerna vid resor i en annan medlemsstat än registreringsmedlemsstaten.

(7) För att förbättra trafiksäkerheten i hela unionen och säkerställa att inhemska och utländska förare som begår trafiksäkerhetsrelaterade brott behandlas lika, bör uppföljningen av trafikbrott underlättas, oberoende av i vilken medlemsstat fordonet är registrerat. Ett system för gränsöverskridande informationsutbyte bör därför användas för vissa fastställda trafiksäkerhetsrelaterade brott, oavsett om dessa är av administrativ eller straffrättslig art enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning, varigenom den medlemsstat där brottet begicks får tillgång till uppgifter i registreringsmedlemsstatens fordonsregister.

(8) Ett effektivare gränsöverskridande utbyte av uppgifter i fordonsregister, vilket bör förenkla identifiering av personer som misstänks för trafiksäkerhetsrelaterade brott, kan öka den preventiva effekten och leda till att en person som framför ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat än den där brottet begås uppvisar större försiktighet, och därmed förhindra dödsfall i trafiken.

(9) De trafiksäkerhetsrelaterade brott som omfattas av detta direktiv behandlas inte på ett enhetligt sätt i medlemsstaterna. I vissa medlemsstaters nationella lagstiftning klassificeras dessa brott som ”administrativa”, medan de i andra klassificeras som ”straffrättsliga”. Detta direktiv bör tillämpas oavsett hur dessa brott klassificeras i nationell lagstiftning.

(10) Medlemsstaterna bör ge varandra rätt att få tillgång till uppgifter i sina respektive fordonsregister för att förbättra informationsutbytet och påskynda gällande förfaranden. Bestämmelserna i Prümbesluten om tekniska specifikationer för och tillgången till automatiskt uppgiftsutbyte bör därför så långt som möjligt inkluderas i detta direktiv.

(11) I beslut 2008/616/RIF specificeras de säkerhetsfunktioner för befintlig programvara och de relaterade tekniska kraven för utbyte av uppgifter i fordonsregister. Utan att det påverkar det beslutets allmänna tillämplighet, bör dessa säkerhetsfunktioner och tekniska krav av regleringsmässiga och praktiska effektivitetsskäl användas vid tillämpningen av detta direktiv.

(12) Befintlig programvara bör ligga till grund för uppgiftsutbytet enligt detta direktiv och bör samtidigt också underlätta medlemsstaternas rapportering till kommissionen. Sådan programvara bör säkerställa ett snabbt, säkert och konfidentiellt utbyte av specifika uppgifter i fordonsregistren mellan medlemsstater. Man bör utnyttja den programvara som används inom det europeiska informationssystemet för fordon och körkort (Eucaris), som medlemsstaterna enligt Prümbesluten måste använda när det gäller uppgifter i fordonsregister. Kommissionen bör utvärdera och rapportera om hur den programvara som används för tillämpningen av detta direktiv fungerar.

(13) Tillämpningsområdet för denna programvara bör begränsas till processer som används i informationsutbytet mellan nationella kontaktställen i medlemsstaterna. Förfaranden och automatiserade processer i vilka informationen ska användas faller utanför tillämpningsområdet för sådan programvara.

(14) Informationshanteringsstrategin för EU:s inre säkerhet syftar till att hitta de enklaste, mest spårbara och mest kostnadseffektiva lösningarna för uppgiftsutbyte.

(15) Medlemsstaterna bör kunna kontakta ägaren eller innehavaren av fordonet eller den på annat sätt identifierade person som misstänks för det trafiksäkerhetsrelaterade brottet för att hålla den berörda personen informerad om tillämpliga förfaranden och om de rättsliga följderna enligt lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks. I samband med detta bör medlemsstaterna överväga att skicka informationen om de trafiksäkerhetsrelaterade brotten på det språk som registreringsbeviset är avfattat på eller det språk som det är mest troligt att den berörda personen förstår, för att se till att denne klart förstår den lämnade informationen. Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att endast den berörda personen informeras och inte tredje part. I det avseendet bör medlemsstaterna använda detaljerade rutiner motsvarande dem som används för uppföljning av sådana överträdelser, däribland om lämpligt genom rekommenderad försändelse. Detta gör det möjligt för den personen att bemöta informationsbrevet på ett lämpligt sätt, särskilt genom att be om ytterligare information, betala bötesbeloppet eller utöva sin rätt till försvar, särskilt i händelse av att fel person pekats ut. Ytterligare åtgärder omfattas av tillämpliga rättsliga instrument, inklusive instrument som rör ömsesidigt bistånd och ömsesidigt erkännande, till exempel rådets rambeslut 2005/214/RIF.

(16) Medlemsstaterna bör tillhandahålla motsvarande översättning av det informationsbrev som skickats av den medlemsstat där brottet begicks, enligt vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU.

(17) För att bedriva en trafiksäkerhetspolitik som syftar till en hög skyddsnivå för samtliga trafikanter i unionen och med hänsyn till de mycket varierande förhållanden som råder inom unionen, bör medlemsstaterna, utan att detta påverkar tillämpningen av striktare politik och lagstiftning, agera för att säkerställa större konvergens mellan medlemsstaterna när det gäller trafikregler och upprätthållandet av dessa. Inom ramen för sin rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv bör kommissionen undersöka behovet av att utveckla gemensamma standarder för att upprätta jämförbara metoder, rutiner och minimistandarder på unionsnivå och då beakta internationellt samarbete och befintliga trafiksäkerhetsavtal, i synnerhet Wienkonventionen om vägtrafik av den 8 november 1968.

(18) I sin rapport till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas tillämpning av detta direktiv bör kommissionen undersöka behovet av gemensamma kriterier för medlemsstaternas förfaranden för uppföljning av underlåtenhet att betala böter, i enlighet med medlemsstaternas lagar och förfaranden. I den rapporten bör kommissionen ta upp frågor såsom förfarandena mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter när det gäller att överföra det slutliga beslutet om en påföljd och/eller en bot och erkännandet och verkställandet av det slutliga beslutet.

(19) Under förberedelserna för översynen av detta direktiv bör kommissionen samråda med berörda aktörer på trafiksäkerhetsområdet, såsom trafiksäkerhetsmyndigheter och brottsbekämpande myndigheter eller behöriga organ, brottsofferföreningar och andra icke-statliga organisationer som verkar inom trafiksäkerhetsområdet.

(20) Närmare samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter bör gå hand i hand med respekt för grundläggande rättigheter, särskilt rätten till respekt för integritet och skydd av personuppgifter som bör garanteras genom särskilda förfaranden för dataskydd. Dessa förfaranden bör särskilt beakta särdragen i gränsöverskridande online-åtkomst till databaser. Det är nödvändigt att den programvara som ska användas gör det möjligt att utbyta information under säkra former och säkerställer att de översända uppgifterna förblir konfidentiella. De uppgifter som samlas in enligt detta direktiv får inte användas i något annat syfte än vad som anges i direktivet. Medlemsstaterna bör iaktta skyldigheterna när det gäller villkor för användning och tillfällig lagring av uppgifterna.

(21) Den behandling av personuppgifter som föreskrivs i detta direktiv är lämplig för att uppnå de legitima mål som eftersträvas genom detta direktiv på trafiksäkerhetsområdet, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för samtliga trafikanter i unionen genom att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott och därmed verkställandet av påföljder och går inte utövervad som är lämpligt och nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(22) Uppgifter rörande identifieringen av en gärningsman utgör personuppgifter. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG bör tillämpas på den behandling av uppgifter som utförs inom ramen för tillämpningen av detta direktiv. Alla registrerade personer bör när de underrättas om brottet således få information om rätten att ta del av personuppgifter och få dessa rättade och raderade samt om hur länge uppgifterna längst får bevaras, utan att detta påverkar de formella kraven i samband med den berörda medlemsstatens förfaranden för överklagande och prövning. I detta sammanhang bör registrerade personer även ha rätt att få oriktiga personuppgifter rättade och utan dröjsmål få olagligt registrerade uppgifter raderade.

(23) Inom ramen för Prümbesluten omfattas behandlingen av uppgifter i fordonsregister som innehåller personuppgifter av de särskilda bestämmelserna om dataskydd i beslut 2008/615/RIF. Det är möjligt för medlemsstaterna att tillämpa dessa särskilda bestämmelser på personuppgifter som också behandlas enligt detta direktiv, under förutsättning att de säkerställer att behandlingen av uppgifter som hör samman med samtliga brott som omfattas av detta direktiv överensstämmer med de nationella bestämmelser varigenom direktiv 95/46/EG genomförs.

(24) Det bör vara möjligt för tredjeland att delta i utbytet av uppgifter ur fordonsregister, förutsatt att de har ingått ett avtal om detta med unionen. Ett sådant avtal behöver innehålla nödvändiga bestämmelser om dataskydd.

(25) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive respekten för privatlivet och familjelivet, skyddet av personuppgifter, rätten till en rättvis rättegång, oskuldspresumtion och rätten till försvar.

(26) I syfte att uppfylla målet om informationsutbyte mellan medlemsstaterna genom samverkande system bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen, när det gäller att beakta relevanta ändringar till Prümbesluten eller när det krävs i unionsrättsakter som är direkt relevanta för uppdateringen av bilaga I. Det är av särskild betydelse att kommissionen följer sin sedvanliga praxis och genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(27) Kommissionen bör analysera tillämpningen av detta direktiv i syfte att identifiera ytterligare effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten. Utan att det påverkar skyldigheterna att införliva detta direktiv bör även Danmark, Irland och Förenade kungariket där det är lämpligt samarbeta om detta med kommissionen för att säkerställa en fullständig rapportering i frågan i rätt tid.

(28) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för samtliga trafikanter i unionen genom att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott, när dessa begås med ett fordon registrerat i en annan medlemsstat än den där brottet begicks, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(29) Eftersom Danmark, Irland och Förenade kungariket inte omfattades av direktiv 2011/82/EU och därför inte har införlivat det, är det lämpligt att medge dessa medlemsstater tillräcklig extra tid för att göra detta.

(30) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 och avgav ett yttrande den 3 oktober 2014.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Syfte

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3237.

Syftet med detta direktiv är att säkerställa en hög skyddsnivå för samtliga trafikanter i unionen genom att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott och genom att underlätta verkställighet av sanktioner, när dessa brott begås med ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat än den medlemsstat där brottet begicks.

Artikel2¶Tillämpningsområde

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Detta direktiv gäller följande trafiksäkerhetsrelaterade brott:

a) Fortkörning.

b) Ej använt bilbälte.

c) Rödljuskörning.

d) Rattfylleri.

e) Drograttfylleri.

f) Ej burit hjälm.

g) Användning av förbjuden körbana.

h) Olaglig användning av mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning under körning.

i) Ej hållit ett säkert avstånd till framförvarande fordon.

j) Farlig omkörning.

k) Farlig parkering eller farligt stannande.

l) Körning över heldragen linje.

m) Körning mot färdriktningen.

n) Underlåtenhet att följa reglerna om att inrätta och använda nödkörfält eller om att ge plats åt utryckningsfordon.

o) Framförande av ett överlastat fordon.

p) Underlåtenhet att följa reglerna om tillträdesbegränsningar för fordon.

q) Smitning.

r) Underlåtenhet att följa reglerna vid en järnvägsplankorsning.

Genom undantag från första stycket p ska detta direktiv inte tillämpas på ageranden som utgör underlåtenhet att följa reglerna om tillträdesbegränsningar för fordon i följande fall:

a) Information om gränserna för begränsningar, förbud eller skyldigheter avseende specifika trafikområden, nuvarande tillträdesstatus och villkor för trafik i zoner med tillträdesbegränsningar för fordon och uppgifter om permanenta tillträdesbegränsningar för fordon har inte skapats och gjorts tillgängliga via den nationella åtkomstpunkten i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/670.

b) Föraren underlåter att följa reglerna om avgifter som ska betalas före inträde i ett område som omfattas av tillträdesbegränsningar för fordon.

2. Detta direktiv ska inte påverka de rättigheter och skyldigheter som följer av följande bestämmelser i unionsrättsakter:

a) Rådets rambeslut 2005/214/RIF.

b) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU.

c) De förfaranden för delgivning av rättegångshandlingar som fastställs i artikel 5 i konventionen, upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater.

d) Bestämmelserna om misstänktas och tilltalades rättigheter i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU, 2012/13/EU, 2013/48/EU, (EU) 2016/343, (EU) 2016/800 och (EU) 2016/1919.

Artikel3¶Definitioner

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3237.

I detta direktiv avses med

a) fordon: varje transportmedel som är föremål för registrering i enlighet med rätten i registreringsmedlemsstaten eller i den medlemsstat där brottet begicks och som normalt är avsett för person- eller godstransport på väg, inbegripet fordonskombinationer eller släpvagnar,

b) medlemsstat där brottet begicks: den medlemsstat där brottet begicks,

c) registreringsmedlemsstat: den medlemsstat där det fordon varmed trafikbrottet begicks är registrerat,

d) fortkörning: överskridande av de hastighetsbegränsningar som gäller för vägen eller fordonet i fråga i den medlemsstat där brottet begicks,

e) ej använt bilbälte: åsidosättande av kravet på att använda bilbälte eller fasthållningsanordningar för barn i enlighet med rådets direktiv 91/671/EEG och lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

f) rödljuskörning: körning mot rött trafikljus eller annan relevant stoppsignal, i enlighet med den definition som anges i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

g) rattfylleri: körning under påverkan av alkohol, i enlighet med den definition som anges i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

h) drograttfylleri: körning under påverkan av droger eller andra substanser med liknande effekt, i enlighet med den definition som anges i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

i) ej burit hjälm: underlåtenhet att bära hjälm, i enlighet med den definition som anges i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

j) användning av förbjudet körfält: olaglig användning av en befintlig permanent eller tillfällig del av vägen, enligt definitionen i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

k) olaglig användning av mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning under körning: olaglig användning av mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning under körning, i enlighet med den definition som anges i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

l) nationellt kontaktställe: de myndigheter som utsetts för automatiskt utbyte av inkommande begäranden och utgående svar om uppgifter ur fordonsregister, inkommande och utgående begäranden om ömsesidigt bistånd för identifiering av den berörda personen, inkommande och utgående begäranden om ömsesidigt bistånd för att översända meddelandet om trafikbrott eller uppföljningshandlingar till den berörda personen samt inkommande och utgående begäranden och svar om ömsesidigt bistånd vid verkställighet av slutgiltiga administrativa beslut om sanktioner på vägtrafikområdet som påförts för trafiksäkerhetsrelaterade brott,

m) automatisk sökning: förfarande för tillgång online för att söka i en, mer än en eller samtliga medlemsstaters eller deltagande länders databaser,

n) fordonsinnehavare: den person som är registrerad ägare till fordonet, i enlighet med den definition som anges i lagstiftningen i registreringsmedlemsstaten,

o) ej hållit ett säkert avstånd till framförvarande fordon: underlåtenhet att hålla tillräckligt avstånd till framförvarande fordon, enligt definitionen i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

p) farlig omkörning: omkörning av ett annat fordon eller en annan trafikant på ett sätt som strider mot tillämpliga regler om omkörning, enligt definitionen i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

q) farlig parkering eller farligt stannande: att parkera eller stanna fordonet på ett sätt som strider mot tillämpliga regler om att parkera eller stanna på ett farligt sätt, enligt definitionen i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks; underlåtenhet att betala parkeringsavgifter och liknande brott anses inte utgöra farlig parkering eller farligt stannande,

r) körning över heldragen linje: byte av körfält med fordonet genom att olagligen korsa minst en heldragen linje, enligt definitionen i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

s) körning mot färdriktningen: körning av ett fordon mot påbjuden körriktning, enligt definitionen i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

t) underlåtenhet att följa reglerna om att inrätta och använda nödkörfält eller om att ge plats åt utryckningsfordon: att inte följa de tillämpliga reglerna om att göra det möjligt för utryckningsfordon, såsom polisfordon, räddningsfordon eller brandbilar, att passera och anlända till nödplatsen, enligt definitionen i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

u) framförande av ett överlastat fordon: framförande av ett fordon som inte uppfyller de krav för högsta tillåtna vikt eller högsta tillåtna axeltryck som fastställs i de nationella lagar och andra författningar som införlivar rådets direktiv 96/53/EG, eller i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks, för fordon eller transporter för vilka det inte finns några sådana krav i det direktivet,

v) meddelande om trafikbrott: det första beslut eller den första handling som utfärdas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks till den berörda personen,

w) uppföljningshandling: ett beslut eller en annan handling som den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks utfärdar efter meddelandet om trafikbrott, med koppling till det meddelandet eller det trafiksäkerhetsrelaterade brottet i fråga, fram till stadiet för överklagande vid en behörig myndighet med befogenhet att anta rättsligt bindande beslut,

x) berörd person: en person som i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks identifierats som personligen ansvarig för ett trafiksäkerhetsrelaterat brott som förtecknas i artikel 2.1 eller innehavaren, ägaren, slutanvändaren eller föraren av det fordon med vilket ett trafiksäkerhetsrelaterat brott som förtecknas i artikel 2.1 begicks, även om det inte har fastställts att denne är personligen ansvarig i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

y) slutanvändare: en person som inte är innehavare eller ägare till fordonet utan är en annan person som anges i fordonsregistret i registreringsmedlemsstaten och som har tillåtelse att använda fordonet eller som får ansvara för den dagliga driften av det, särskilt inom ramen för ett långfristigt leasing- eller hyresavtal eller som en del av en fordonspark som är tillgänglig för anställda,

z) bosättningsmedlemsstat: en medlemsstat där den berörda personen med rimlig säkerhet kan antas ha stadigvarande hemvist,

aa) underlåtenhet att följa reglerna om tillträdesbegränsningar för fordon: att inte följa tydligt och synligt avgränsade tillträdesregler som har fastställts för alla eller vissa fordonskategorier av trafiksäkerhetsskäl, såsom fotgängar- och skolområden och cykelbanor, enligt definitionen i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

ab) smitning: en situation där föraren kör i väg efter att ha orsakat en olycka eller en kollision i trafiken, för att undgå att konfronteras med konsekvenserna av olyckan eller kollisionen i trafiken, enligt definitionen i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

ac) underlåtenhet att följa reglerna vid en järnvägsplankorsning: underlåtenhet att stanna vid en järnvägsplankorsning eller farligt agerande vid en järnvägsplankorsning, enligt definitionen i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

ad) behörig myndighet: den myndighet som ansvarar för registreringen av fordon eller körkort, för inledandet av uppföljningsförfarandena för eller utredningen av trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1 eller för verkställighet av relevanta sanktioner, i enlighet med dess medlemsstats lagstiftning.

Artikel3a¶Nationella kontaktställen

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Varje medlemsstat ska utse ett eller flera nationella kontaktställen för

a) det automatiska utbytet av uppgifter ur fordonsregister i enlighet med artikel 4,

b) inkommande och utgående begäranden och svar om ömsesidigt bistånd för att identifiera den berörda personen i enlighet med artikel 5c,

c) inkommande och utgående begäranden och svar om ömsesidigt bistånd för att delge den berörda personen meddelandet om trafikbrott eller uppföljningshandlingar i enlighet med artikel 5e, och

d) inkommande och utgående begäranden och svar om ömsesidigt bistånd vid verkställighet av slutgiltiga administrativa beslut om sanktioner på vägtrafikområdet som påförts för trafiksäkerhetsrelaterade brott i enlighet med artikel 5f.

De nationella kontaktställenas befogenheter ska fastställas i enlighet med den berörda medlemsstatens tillämpliga nationella rätt.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras respektive nationella kontaktställen samarbetar med varandra för att säkerställa att all nödvändig information delas i god tid och att de tidsfrister som anges i artiklarna 5a.2, 5c.7 och 5c.8 iakttas.

Artikel4¶Förfaranden för utbyte av uppgifter ur fordonsregister och ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaterna

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Vid utredning av trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1 och som upptäckts på territoriet för den medlemsstat där brottet begicks, ska registreringsmedlemsstaten bevilja de nationella kontaktställena i den medlemsstat där brottet begicks tillgång till följande nationella uppgifter ur fordonsregister, med befogenhet att göra automatiska sökningar på dessa:

a) Uppgifter om fordonen.

b) Uppgifter om fordonens innehavare och, i förekommande fall, fordonens ägare och slutanvändare.

De uppgifter som avses första stycket a och b som är nödvändiga för att göra en sökning ska vara de som anges i bilagan.

2. Den medlemsstat där brottet begicks ska säkerställa att endast dess behöriga myndigheter har tillgång till uppgifterna ur fordonsregister via dess nationella kontaktställen. När den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks utför en sökning i form av en utgående begäran ska den använda fordonets fullständiga registreringsnummer.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks ska säkerställa att varje utgående begäran innehåller namnet på den behöriga myndighet som gör begäran, användarnamnet på den person som handlägger begäran och ärendenumret för begäran.

3. I syfte att fastställa om ett relevant trafiksäkerhetsrelaterat brott har begåtts med ett fordon får den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks via sitt nationella kontaktställe först begära tillgång till de tekniska uppgifter om fordon som förtecknas i avsnitt 2 delarna I och II i bilagan, och endast dessa tekniska uppgifter.

Om det fastställs att ett trafiksäkerhetsrelaterat brott har begåtts med ett fordon får den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks därefter, via sitt nationella kontaktställe, begära tillgång till de personuppgifter avseende den berörda personen som förtecknas i avsnitt 2 delarna I och III–VI i bilagan.

4. Den medlemsstat där brottet begicks ska använda de uppgifter som erhållits vid utredningen av de trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1 för att fastställa identiteten på den person som är personligen ansvarig för dessa trafiksäkerhetsrelaterade brott i enlighet med rätten i den medlemsstat där brottet begicks.

5. Det nationella kontaktstället i registreringsmedlemsstaten ska säkerställa att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där brottet begicks, när de får tillgång till uppgifter ur fordonsregister åtminstone får ett särskilt meddelande varigenom de informeras om att

a) fordonet vid tidpunkten för brottet var registrerat som skrotat,

b) fordonet vid tidpunkten för brottet var registrerat som stulet i ett nationellt register,

c) fordonets registreringsskylt vid tidpunkten för brottet var registrerad som stulen i ett nationellt register,

d) ingen information om fordonet återfinns i något nationellt register vid tidpunkten för brottet,

e) det har upptäckts att sökuppgifterna varit felaktiga, beroende på vissa nationella syntaxkrav,

f) den begärda informationen inte kan lämnas ut om den skulle avslöja identiteten på en person som skyddas i enlighet med rätten i registreringsmedlemsstaten.

6. Det nationella kontaktstället i registreringsmedlemsstaten ska säkerställa att endast de personuppgifter som rör det begångna trafiksäkerhetsrelaterade brottet delas.

7. För ömsesidigt bistånd i enlighet med artiklarna 5c, 5e eller 5f ska medlemsstaternas behöriga myndigheter säkerställa att varje begäran om ömsesidigt bistånd innehåller namnet på den behöriga myndighet som gör begäran, användarnamnet på den person som handlägger begäran och ärendenumret för begäran.

Artikel4a¶Nationella fordonsregister

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de uppgifter som förtecknas i avsnitt 2 delarna I–III och V i bilagan, om de är tillgängliga i deras nationella fordonsregister, är uppdaterade.

2. I fall där de uppgifter som förtecknas i avsnitt 2 delarna V och VI i bilagan är tillgängliga ska medlemsstaterna för tillämpningen av detta direktiv lagra dem i det nationella fordonsregistret i minst tolv månader efter varje ändring av fordonets innehavare, ägare eller slutanvändare, men inte längre än nödvändigt, enligt definitionen i medlemsstaternas rätt.

Artikel5¶Meddelande om trafikbrott

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks ska besluta huruvida uppföljningsförfaranden ska inledas avseende trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1.

Om den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks beslutar att inleda ett sådant förfarande ska denna behöriga myndighet, inom den tidsfrist som anges i artikel 5a.2, utfärda ett meddelande om trafikbrott med information till den berörda personen om det trafiksäkerhetsrelaterade brottet och, i förekommande fall, om beslutet att inleda ett uppföljningsförfarande.

Meddelandet om trafikbrott kan tjäna andra syften än de som anges i andra stycket och som är nödvändiga för verkställigheten, såsom en begäran om utlämnande av identiteten på och adressen till den person som är ansvarig för det trafiksäkerhetsrelaterade brottet, en utredning av om den berörda personen medger eller nekar till att ha begått det trafiksäkerhetsrelaterade brottet eller en begäran om betalning.

2. Meddelandet om trafikbrott ska innehålla åtminstone följande information:

a) En uppgift om att meddelandet om trafikbrott har utfärdats i enlighet med detta direktiv.

b) Namn, postadress, telefonnummer och e-postadress för den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks.

c) All relevant information om det trafiksäkerhetsrelaterade brottet, särskilt uppgifter om det fordon med vilket brottet begicks, inklusive fordonets registreringsnummer, ort, datum och tidpunkt för brottet, brottets art, detaljerad hänvisning till de bestämmelser som överträtts och, i förekommande fall, uppgifter om den utrustning som har använts för att upptäcka brottet.

d) Detaljerad information om det trafiksäkerhetsrelaterade brottets rubricering, tillämpliga sanktioner och andra rättsliga konsekvenser av det trafiksäkerhetsrelaterade brottet, inbegripet information om kördiskvalifikationer (inklusive poängavdrag eller andra begränsningar av rätten att framföra fordon), i enlighet med rätten i den medlemsstat där brottet begicks.

e) Detaljerad information om var, när och hur rätten till försvar kan utövas eller var, när och hur beslutet att beivra det trafiksäkerhetsrelaterade brottet kan överklagas, inbegripet kraven för att ett sådant överklagande ska kunna tas upp till prövning och tidsfristen för att överklaga, och om huruvida och på vilka villkor utevaroförfaranden är tillämpliga, i enlighet med rätten i den medlemsstat där brottet begicks.

f) I tillämpliga fall, information om åtgärder som vidtagits för att identifiera den berörda personen i enlighet med artikel 5d och konsekvenserna av underlåtenhet att samarbeta.

g) I tillämpliga fall, detaljerade uppgifter om namn, adress och internationellt bankkontonummer (IBAN) för den myndighet till vilken en ekonomisk sanktion kan betalas, om betalningsfristen och om möjliga alternativa och tillgängliga betalningsmetoder, särskilt specifika applikationsprogram, så länge dessa metoder är tillgängliga för både inrikes och utrikes bosatta personer.

h) Tydlig och heltäckande information om tillämpliga dataskyddsregler, registrerade personers rättigheter, inbegripet en uppgift om varifrån det är möjligt att hämta den information som avses i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 eller i artiklarna 13 och 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679, inbegripet information om den källa varifrån personuppgifterna härrör, eller en uppgift om att de allmänt tillämpliga dataskyddsreglerna finns tillgängliga på den CBE-portal som avses i artikel 8 i det här direktivet.

i) I tillämpliga fall, detaljerad information om huruvida och hur sanktionerna för trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1 kan mildras, inbegripet genom förskottsbetalning av en ekonomisk sanktion.

j) Under den övergångsperiod som avses i artikel 5h.2 och i tillämpliga fall, en tydlig uppgift om att den privata rättsliga enhet som översänder meddelandet om trafikbrott har bemyndigats av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks, såsom avses i artikel 5h.1, och en tydlig avgränsning mellan de belopp som begärs, på grundval av deras rättsliga grund.

k) En länk och om möjligt en QR-kod till den CBE-portal som avses i artikel 8.

3. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks ska säkerställa att en utrikes bosatt förare får ett meddelande om trafikbrott som avses i punkt 2, om

a) den utrikes bosatta föraren kontrollerades på plats vid en vägkontroll, och

b) den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks inte har verkställt sanktionen för det begångna brottet på plats.

Meddelandet om trafikbrott ska skickas till den utrikes bosatta föraren i enlighet med artikel 5a.1 och 5a.2.

4. Om en utrikes bosatt förare kontrollerats på plats vid en vägkontroll och den behöriga myndigheten har verkställt sanktionen för det begångna brottet på plats, ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks säkerställa att den utrikes bosatta föraren erhåller åtminstone följande:

a) Ett kvitto på den finansiella transaktionen eller ett meddelande om en ekonomisk sanktion som ska betalas inom en viss tidsperiod.

b) Kontaktuppgifter till den behöriga myndigheten.

c) Information om de brott som har begåtts och, om det är relevant, hur efterlevnad ska säkerställas i framtiden.

d) Om möjligt en länk och eller en QR-kod till den CBE-portal som avses i artikel 8.

De handlingar och den information som avses i första stycket ska tillhandahållas på ett av de officiella språken i den medlemsstat där brottet begicks eller på något annat av unionsinstitutionernas officiella språk som den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks anser lämpligt.

5. På begäran av den berörda personen och i enlighet med rätten i den medlemsstat där brottet begicks ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks säkerställa att tillgång beviljas till all information i dess besittning som rör utredningen av ett trafiksäkerhetsrelaterat brott som förtecknas i artikel 2.1. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks får betrakta en sådan begäran som en begäran att söka rättsmedel mot den påförda sanktionen; i sådant fall ska den i meddelandet om trafikbrott på ett klart och kortfattat sätt informera den berörda personen om att så är fallet och om de rättsliga och processuella konsekvenserna av en sådan begäran.

6. Medlemsstaterna ska säkerställa att tidsfristen för utrikes bosatta att utöva sin rätt att överklaga eller att mildra sanktioner, i enlighet med punkt 2 e respektive i, är proportionell för att säkerställa ett ändamålsenligt utövande av dessa rättigheter och börjar löpa den dag då meddelandet om trafikbrott eller det officiella beslutet om den berörda personens ansvarighet skickades eller mottogs per post eller elektroniskt.

Artikel5a¶Delgivning av meddelandet om trafikbrott och uppföljningshandlingar

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks ska översända meddelandet om trafikbrott och uppföljningshandlingarna till de berörda personerna per post, rekommenderad leverans, rekommenderad försändelse eller ett likvärdigt elektroniskt kommunikationsmedel i enlighet med kapitel III avsnitt 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014, i enlighet med rätten i den medlemsstat där brottet begicks.

2. Det meddelande om trafikbrott som riktas till fordonets innehavare, ägare eller slutanvändare ska utfärdas senast elva månader efter det trafiksäkerhetsrelaterade brottet, om de automatiska sökningar som avses i artikel 4.1 lyckades och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks har fastställt fordonets innehavares, ägares eller slutanvändares identitet och adress med den grad av säkerhet som krävs enligt dess nationella rätt.

Om de automatiska sökningar som avses i artikel 4.1 inte lyckades eller om den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks inte kunde fastställa fordonets innehavares, ägares eller slutanvändares identitet och adress med den grad av säkerhet som krävs enligt dess nationella rätt, ska meddelandet om trafikbrott utfärdas senast fem månader efter det att den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks har fastställt denna information.

3. Medlemsstaterna ska uppmanas att tillåta berörda personer att fjärransluta sig till domstolsförfaranden via videolänk.

Artikel5b¶Översättning av meddelandet om trafikbrott och väsentliga uppföljningshandlingar

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Om den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks beslutar att inleda ett uppföljningsförfarande avseende trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1, ska den utfärda meddelandet om trafikbrott och alla väsentliga uppföljningshandlingar på det språk som används i fordonets registreringsbevis.

Vid tillämpning av denna artikel ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där brottet begicks besluta om en uppföljningshandling är väsentlig. De behöriga myndigheterna ska dock beakta det faktum att den berörda personen behöver förstå anklagelserna och fullt ut behöver kunna utöva rätten till försvar. Detta omfattar i synnerhet all relevant information om brottet, det begångna brottets art, den påförda sanktionen, de rättsmedel mot beslutet som finns tillgängliga, den tidsfrist som föreskrivs för detta ändamål och uppgift om det organ som överklagandet måste inges till.

2. I varje enskilt fall ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där brottet begicks besluta om någon annan handling är väsentlig.

3. Det ska inte föreligga någon skyldighet att översätta delar av väsentliga handlingar som inte är relevanta för att de berörda personerna ska få kännedom om ärendet de är föremål för. De behöriga myndigheterna ska besluta om dessa delar är relevanta för dessa ändamål med beaktande av de faktorer som avses i punkt 1 andra stycket.

4. På begäran av den berörda personen ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks ge den personen möjlighet att få uppföljningshandlingarna på ytterligare ett av unionsinstitutionernas officiella språk, som är ett annat språk än det som används i fordonets registreringsbevis.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att kvaliteten på översättningen av meddelandet om trafikbrott och uppföljningshandlingarna åtminstone motsvarar den kvalitet som krävs enligt artikel 3.9 i direktiv 2010/64/EU.

6. Den medlemsstat där brottet begicks ska säkerställa att den berörda behöriga myndigheten på begäran av den berörda personen effektivt och snabbt omprövar ett meddelande om trafikbrott eller en uppföljningshandling som utfärdats till den personen, på den grunden att meddelandet om trafikbrott eller uppföljningshandlingen inte uppfyller kraven i denna artikel eller i artikel 5, 5a eller 5e.

Artikel5c¶Ömsesidigt bistånd vid identifiering av den berörda personen

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Medlemsstaterna ska tillhandahålla varandra ömsesidigt bistånd om de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där brottet begicks, efter att ha uttömt alla andra medel som står till deras förfogande, särskilt efter att ha genomfört en automatisk sökning i enlighet med artikel 4.1 och konsulterat andra databaser som är uttryckligen tillåtna i enlighet med unionslagstiftning och nationell lagstiftning, fortfarande inte kan identifiera den berörda personen med den grad av säkerhet som enligt nationell rätt krävs för att inleda eller genomföra de uppföljningsförfaranden som avses i artikel 5.1.

2. Medlemsstaterna ska tillhandahålla varandra ömsesidigt bistånd enligt denna artikel. Om det efter en bedömning av omständigheterna i enskilda fall konstateras att villkoren i artikel 6 i direktiv 2014/41/EU är uppfyllda, får dock de medlemsstater som är bundna av det direktivet endast tillämpa det direktivet sinsemellan.

3. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks ska besluta om ömsesidigt bistånd ska begäras för att erhålla den ytterligare information som avses i punkt 5.

Begäran om ömsesidigt bistånd får inledas endast av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks, i enlighet med rätten i den medlemsstaten.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks ska använda de uppgifter som erhållits genom ömsesidigt bistånd för att fastställa identiteten på den person som är personligen ansvarig för det trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1 och som utförts på territoriet för den medlemsstat där brottet begicks.

4. Om den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks har beslutat att begära ömsesidigt bistånd i enlighet med punkt 3, ska den översända en elektroniskt strukturerad begäran via sitt nationella kontaktställe till det nationella kontaktstället i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten.

5. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks får begära att registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten

a) fastställer den berörda personens identitet och adress i enlighet med rätten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten, inbegripet genom att använda nationella databaser, såsom körkortsregister eller folkbokföringsregister,

b) uppmanar innehavaren, ägaren eller slutanvändaren av det fordon med vilket det trafiksäkerhetsrelaterade brottet begicks att tillhandahålla information om identitet, adress och andra tillgängliga kontaktuppgifter för den person som är ansvarig för det trafiksäkerhetsrelaterade brottet, i enlighet med de nationella förfarandena i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten, vilka ska tillämpas som om den berörda utredningsåtgärden hade beslutats av den medlemsstatens egna myndigheter.

6. Den elektroniskt strukturerade begäran ska innehålla följande information:

a) Uppgifter om den berörda personen som erhållits genom den automatiska sökning som utförts i enlighet med artikel 4.1.

b) Visuell inspelning av föraren, om sådan finns tillgänglig, från detekteringsutrustning, särskilt hastighetskameror.

c) Uppgifter om det trafiksäkerhetsrelaterade brottet, vilka förtecknas i artikel 2.1.

d) Uppgifter om det fordon med vilket det trafiksäkerhetsrelaterade brottet begicks.

e) Ett skäl till begäran om ömsesidigt bistånd.

7. De behöriga myndigheterna i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten ska utan oskäligt dröjsmål samla in den begärda information som avses i punkt 5 såvida de inte beslutar att åberopa något av de skäl för att vägra tillhandahålla information som anges i punkt 8 eller det inte är möjligt att samla in den begärda informationen.

Den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten ska besvara begäran elektroniskt via sitt nationella kontaktställe utan oskäligt dröjsmål och senast två månader från och med den dag då den samlade in den begärda informationen.

Den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten ska iaktta de formaliteter och förfaranden som uttryckligen begärts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks när den begärda informationen samlas in, i den mån de inte är oförenliga med deras nationella lagstiftning.

8. Den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten får vägra att tillhandahålla den begärda ytterligare information som avses i punkt 5. Den får vägra att göra detta endast i ett eller flera av följande fall:

a) Det föreligger immunitet eller privilegier enligt rätten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten, vilka gör det omöjligt att tillhandahålla informationen.

b) Att tillhandahålla den begärda informationen skulle strida mot principen ne bis in idem.

c) Att tillhandahålla den begärda informationen skulle äventyra en pågående utredning av ett brott.

d) Att tillhandahålla den begärda informationen skulle strida mot eller skada väsentliga nationella säkerhetsintressen i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten, äventyra informationskällan eller innebära användning av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter om särskild underrättelseverksamhet.

e) Det finns välgrundade skäl att anta att ett tillhandahållande av den begärda informationen skulle vara oförenligt med registreringsmedlemsstatens eller bosättningsmedlemsstatens skyldigheter enligt artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

f) Att tillhandahålla den begärda informationen skulle äventyra en enskild persons säkerhet eller avslöja identiteten på en person som skyddas i enlighet med rätten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten.

Senast två månader från och med den dag då den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten beslutar att tillämpa ett skäl för vägran eller fastställer att det inte är möjligt att samla in den begärda informationen, ska den via sitt nationella kontaktställe informera den medlemsstat där brottet begicks om detta. Den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten får besluta att inte ange vilket skäl för vägran som den tillämpar i de fall som avses i första stycket c, d och f.

Artikel5d¶Nationella åtgärder som underlättar identifiering av den ansvariga personen

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Medlemsstaterna kan i enlighet med sin nationella rätt vidta alla åtgärder med avseende på trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1 för att framgångsrikt identifiera den person som är ansvarig för det trafiksäkerhetsrelaterade brottet (den ansvariga personen), exempelvis åtgärder som rör fordonets innehavares, ägares eller slutanvändarens skyldighet att samarbeta vid identifieringen av den ansvariga personen, förutsatt att grundläggande och processuella rättigheter enligt unionsrätten och nationell rätt respekteras.

2. De behöriga myndigheterna får särskilt

a) delge berörda personer handlingar i samband med trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1, inbegripet handlingar där de berörda personerna uppmanas att bekräfta sitt ansvar för de trafiksäkerhetsrelaterade brotten,

b) i största möjliga utsträckning tillämpa skyldigheter, inbegripet därmed relaterade sanktioner, som åvilar berörda personer och som är relevanta för identifieringen av den ansvariga personen.

Artikel5e¶Ömsesidigt bistånd vid delgivning av meddelandet om trafikbrott och uppföljningshandlingar

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks får översända meddelandet om trafikbrott eller uppföljningshandlingarna till de berörda personerna via de behöriga myndigheterna i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten, om

a) adressen till den person för vilken handlingen är avsedd är okänd, ofullständig eller osäker,

b) det enligt förfarandereglerna i rätten i den medlemsstat där brottet begicks krävs andra bevis för delgivning av handlingen än bevis som kan erhållas per post, rekommenderad leverans, rekommenderad försändelse eller ett likvärdigt elektroniskt kommunikationsmedel enligt artikel 5a.1,

c) det inte har varit möjligt att delge handlingen per post, rekommenderad leverans, rekommenderad försändelse eller ett likvärdigt elektroniskt kommunikationsmedel enligt artikel 5a.1,

d) den medlemsstat där brottet begicks har välgrundade skäl att anse att delgivning av handlingen per post, rekommenderad leverans, rekommenderad försändelse eller ett likvärdigt elektroniskt kommunikationsmedel enligt artikel 5a.1 i det enskilda fallet inte skulle ge resultat eller är olämpligt.

De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där brottet begicks och i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten ska kommunicera med varandra via sina respektive nationella kontaktställen.

2. Registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten ska säkerställa att det meddelande om trafikbrott och de uppföljningshandlingar som ska delges i enlighet med punkt 1 delges antingen i enlighet med de medlemsstaternas nationella rätt eller, när det är vederbörligen motiverat, enligt en särskild metod som begärts av den medlemsstat där brottet begicks, såvida inte en sådan metod är oförenlig med deras nationella rätt.

3. Registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten ska säkerställa att dess behöriga myndighet tillhandahåller ett elektroniskt strukturerat svar som omfattar följande:

a) Datum för delgivning och uppgifter om den person som tar emot handlingen, om överlämnandet lyckas.

b) Ett skäl till att meddelandet om trafikbrott eller uppföljningshandlingen inte kunnat överlämnas, om överlämnandet misslyckas.

Svaret att överlämnandet har lyckats ska betraktas som ett bevis på delgivning av handlingen.

Artikel5f¶Ömsesidigt bistånd i samband med verkställighetsåtgärder

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Medlemsstaterna ska tillhandahålla varandra bistånd för verkställighet vid utebliven betalning av en sanktion på vägtrafikområdet som påförts för ett trafiksäkerhetsrelaterat brott som förtecknas i artikel 2.1.

2. Efter det att den berörda personen delgetts meddelandet om trafikbrott och vid utebliven betalning av en sanktion på vägtrafikområdet som påförts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks, får denna behöriga myndighet begära att den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten bistår vid verkställigheten av administrativa beslut om sanktioner på vägtrafikområdet relaterade till trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1.

3. Den begäran som avses i punkt 2 ska endast göras om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Beslutet om en sanktion på vägtrafikområdet är av administrativ art, slutgiltigt och verkställbart i enlighet med tillämpliga lagar och andra författningar i den medlemsstat där brottet begicks.

b) Den medlemsstat där brottet begicks innehar ett bevis på att den berörda personen har delgetts begäran om betalning av sanktionen på vägtrafikområdet.

c) Den berörda personen har underrättats om och haft möjlighet att använda sig av rättsmedel mot det administrativa beslutet om en sanktion på vägtrafikområdet i enlighet med tillämpliga lagar och andra författningar i den medlemsstat där brottet begicks.

d) Sanktionen på vägtrafikområdet är högre än 70 EUR.

4. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks ska via sitt nationella kontaktställe översända den begäran som avses i punkt 2 till registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten i elektroniskt strukturerad form.

5. Om den berörda personen kan visa att sanktionen på vägtrafikområdet har betalats, ska den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks om detta.

6. De behöriga myndigheterna i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten ska erkänna det administrativa beslut om en sanktion på vägtrafikområdet som har översänts enligt denna artikel utan krav på ytterligare formaliteter och omedelbart vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa beslutet, såvida inte denna behöriga myndighet beslutar att åberopa något av de skäl för att vägra erkännande eller verkställighet som anges i punkt 8.

7. Verkställigheten av beslutet om en sanktion på vägtrafikområdet ska regleras av de lagar och andra författningar som är tillämpliga i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten.

8. Den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten får vägra att erkänna och verkställa det administrativa beslutet om en sanktion på vägtrafikområdet. Den ska göra detta endast om den har fastställt något av följande:

a) Verkställigheten av beslutet om en sanktion på vägtrafikområdet skulle strida mot principen ne bis in idem.

b) Det föreligger immunitet enligt rätten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten, vilken gör det omöjligt att verkställa det administrativa beslutet om en sanktion på vägtrafikområdet.

c) Beslutet om en sanktion på vägtrafikområdet är inte längre verkställbart enligt rätten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten på grund av den tid som förflutit.

d) Beslutet om en sanktion på vägtrafikområdet är inte slutgiltigt.

e) Beslutet om en sanktion på vägtrafikområdet, eller åtminstone dess väsentliga innehåll, är inte översatt såsom föreskrivs i artikel 5b.

f) Begäran är ofullständig och kan inte kompletteras av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där brottet begicks.

g) En överträdelse av grundläggande rättigheter eller grundläggande rättsliga principer som stadfästs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Om en begäran avslås ska den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten meddela detta till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks och ange skälen till att begäran avslås.

9. Det belopp som erhålls vid verkställigheten av beslutet om en sanktion på vägtrafikområdet ska tillfalla registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten, om inte annat avtalats mellan den medlemsstat där brottet begicks och registreringsmedlemsstaten eller bosättningsmedlemsstaten. Beloppet ska betalas i registreringsmedlemsstatens eller bosättningsmedlemsstatens valuta, beroende på vilken av dessa medlemsstater som mottog begäran.

10. Punkterna 1–9 i denna artikel ska inte hindra tillämpningen av rambeslut 2005/214/RIF, bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser mellan medlemsstater, i den mån sådana avtal eller överenskommelser bidrar till att ytterligare förenkla eller underlätta förfarandena för verkställighet av ekonomiska sanktioner som omfattas av detta direktiv.

Artikel5g¶Tekniska specifikationer för utbyte av uppgifter ur fordonsregister och ömsesidigt bistånd

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Medlemsstaterna ska använda en särskilt utformad och mycket säker programvara för det europeiska informationssystemet för fordon och körkort (Eucaris) i dess uppdaterade version för att utbyta information eller handlägga det ömsesidiga biståndet, i enlighet med artikel 3a.1.

Medlemsstaterna ska säkerställa att behandlingen av uppgifter är säker, kostnadseffektiv, snabb och tillförlitlig samt utförs med interoperabla metoder inom en decentraliserad struktur.

2. Information som utbyts via Eucaris ska översändas i krypterad form.

3. Senast den 20 januari 2026 ska kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa förfarandena, innehållet och de tekniska programvaruspecifikationerna, inbegripet cybersäkerhetsåtgärder för elektroniskt strukturerade begäranden och svar relaterade till artikel 3a.1 a, och medlen för överföring av information för handläggning av ömsesidigt bistånd, inbegripet användning av enhetliga mallar, och förfaranden i enlighet med vad som anges i artiklarna 4, 5c, 5e och 5f. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 10a.2.

4. Vid upprättandet av genomförandeakterna ska kommissionen beakta följande:

a) De behöriga myndigheterna ska ha möjlighet att identifiera direkt och indirekt tillgång när begäran inte kommer från en känd medlem av plattformen för elektronisk kommunikation.

b) De behöriga myndigheterna ska ha möjlighet att ta del av begärandena för att garantera att de är vederbörligen motiverade och uppfyller kraven i detta direktiv.

c) Behovet av att inrätta förfaranden som gör det möjligt för medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder som svar på automatiska varningar och avvikande begäranden, i syfte att minska riskerna för uppgifterna, och att organisera samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller riskövervakning, riskhantering och riskminskning, särskilt för att inte skicka uppgifter som svar på avvikande begäranden som ett undantag från artikel 4.1.

d) Registreringsmedlemsstaten ska ha möjlighet att begära närmare uppgifter om det trafiksäkerhetsrelaterade brottet innan registreringsuppgifterna översänds till den medlemsstat där brottet begicks och att vägra att översända registreringsuppgifterna om den medlemsstat där brottet begicks inte svarar på denna begäran inom en månad.

e) Behovet av en logg över konsultationer som leder till automatiska varningar till medlemmarna vid avvikande begäranden.

f) I vilka fall de behöriga myndigheterna ska ha möjlighet att utbyta uppgifter i synkron enkel bearbetning och i vilka fall de ska ha möjlighet att utbyta uppgifter i asynkron satsvis bearbetning.

5. Till dess att de genomförandeakter som avses i punkt 3 i denna artikel blir tillämpliga ska de automatiska sökningar som avses i artikel 4.1 i detta direktiv utföras i enlighet med de förfaranden som beskrivs i kapitel 3 punkterna 2 och 3 i bilagan till rådets beslut 2008/616/RIF, som tillämpas tillsammans med bilagan till detta direktiv.

6. Varje medlemsstat ska bära sina egna kostnader för administrationen, användningen, underhållet och uppdateringen av Eucaris och dess ändrade versioner.

Artikel5h¶Privata rättsliga enheter

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Senast den 20 juli 2029 ska medlemsstaterna säkerställa att deras behöriga myndigheter inte ger privatägda eller privat förvaltade rättsliga enheter med egen rättskapacitet befogenhet att bedriva verksamhet med koppling till tillämpningen av detta direktiv.

2. Under perioden fram till och med det datum som avses i punkt 1 (övergångsperioden) ska medlemsstaterna säkerställa att endast behöriga myndigheter tillåts inleda och genomföra förfaranden avseende trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1, såsom förfaranden avseende informationsutbyte, verkställighet eller någon typ av ömsesidigt bistånd inom ramen för detta direktiv.

Artikel6¶Rapportering och övervakning

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Senast den 20 januari 2029, och därefter vart fjärde år, ska varje medlemsstat sända en rapport till kommissionen om tillämpningen av detta direktiv. Rapporten ska innehålla uppgifter och statistik för varje kalenderår under rapporteringsperioden.

2. Rapporten ska innehålla uppgift om hur många automatiska sökningar som den medlemsstat där brottet begicks har genomfört i enlighet med artikel 4.1 och som riktats till det nationella kontaktstället i registreringsmedlemsstaten, till följd av trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1 och som begåtts på dess territorium, tillsammans med uppgift om vilken typ av brott som begärandena gällde samt om det strukturerade antalet resultatlösa begäranden efter typ av uteblivet resultat. Denna information får baseras på de uppgifter som tillhandahålls genom Eucaris.

Rapporten ska också innehålla en beskrivning av situationen på nationell nivå när det gäller uppföljningen av trafiksäkerhetsrelaterade brott och problem som uppstått för medlemsstaterna i samband härmed. I beskrivningen ska åtminstone följande anges:

a) Det totala antalet registrerade trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1 som upptäckts automatiskt eller utan identifiering av den berörda personen på plats.

b) Antalet registrerade trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1 som begicks med fordon registrerade i en annan medlemsstat än den medlemsstat där brottet begicks och som upptäckts automatiskt eller utan identifiering av den berörda personen på plats.

c) Antalet fasta eller mobila automatiska detekteringsutrustningar, inklusive hastighetskameror.

d) Antalet ekonomiska sanktioner som betalats frivilligt av utrikes bosatta personer.

e) Antalet elektroniskt överförda begäranden och svar om ömsesidigt bistånd i enlighet med artikel 5c och antalet sådana begäranden där informationen inte tillhandahållits.

f) Antalet elektroniskt översända begäranden och svar om ömsesidigt bistånd i enlighet med artikel 5e och antalet sådana begäranden där det inte varit möjligt att delge handlingarna.

g) Antalet elektroniskt översända begäranden och svar om ömsesidigt bistånd i enlighet med artikel 5f, antalet sådana begäranden där det varit möjligt att verkställa sanktionen och antalet sådana begäranden där det inte varit möjligt att verkställa sanktionen.

3. Rapporten ska även ange antalet och typen av trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.1 och som begåtts av förare med ett fordon som är registrerat i ett tredjeland.

4. Kommissionen ska utvärdera medlemsstaternas rapporter och informera den kommitté som avses i artikel 10a.1 om rapportinnehållet senast sex månader efter att ha mottagit rapporterna från samtliga medlemsstater.

Artikel7¶Ytterligare skyldigheter

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3237.

Rättsliga enheter ska i egenskap av innehavare, ägare eller slutanvändare av fordon som omfattas av uppgiftsutbyte enligt detta direktiv ha rätt att erhålla information om behandlingen av sina uppgifter.

Medlemsstaterna ska informera varandra om cybersäkerhetsincidenter som anmälts i enlighet med artikel 23 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555, om incidenterna avser uppgifter som lagras i virtuella eller fysiska moln eller molnvärdtjänster.

Artikel7a¶Ekonomiskt stöd till gränsöverskridande samarbete

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

Kommissionen ska tillhandahålla ekonomiskt stöd till initiativ som bidrar till gränsöverskridande samarbete i fråga om verkställighet av trafiksäkerhetsrelaterade trafikregler i unionen, särskilt utbyte av bästa praxis och tillämpning av smarta metoder och tekniker för verkställighet i medlemsstaterna som ökar kapacitetsuppbyggnaden hos rättsvårdande myndigheter. Ekonomiskt stöd får även tillhandahållas för kampanjer för att öka medvetenheten om gränsöverskridande verkställighet av trafiksäkerhetsrelaterade trafikregler och informationskampanjer i hela unionen om skillnader i nationell lagstiftning.

Artikel8¶Informationsportal om trafiksäkerhetsrelaterade brott (CBE-portalen)

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Kommissionen ska inrätta och underhålla en onlineportal om trafiksäkerhetsrelaterade brott (CBE-portalen), som ska vara tillgänglig på unionsinstitutionernas alla officiella språk och ha till uppgift att informera trafikanter om gällande regler i medlemsstaterna på det område som omfattas av detta direktiv, inbegripet om hur efterlevnaden ska säkerställas, när detta är av särskild betydelse. CBE-portalen ska innehålla information om rättsmedel, information om eventuella rättigheter som de berörda personerna har enligt detta direktiv, inbegripet språkalternativ, information om dataskyddsregler och tillämpliga sanktioner, i förekommande fall inbegripet tillämpliga icke-ekonomiska konsekvenser, samt information om system och tillgängliga medel för betalning av ekonomiska sanktioner som påförs för trafiksäkerhetsrelaterade brott.

2. CBE-portalen ska vara kompatibel med det gränssnitt som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 och med andra portaler eller plattformar med liknande ändamål, såsom den europeiska e-juridikportalen.

3. Medlemsstaterna ska för tillämpningen av denna artikel förse kommissionen med aktuell information. Medlemsstaterna ska säkerställa att en länk till CBE-portalen tillhandahålls på de behöriga myndigheternas webbplatser.

Artikel8a¶Bilaterala och multilaterala avtal mellan medlemsstaterna

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

Detta direktiv ska inte utesluta att bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser tillämpas mellan medlemsstater, i den mån sådana avtal eller överenskommelser innehåller krav utöver dem som fastställs i detta direktiv och bidrar till att förenkla eller underlätta förfarandena i detta direktiv.

Artikel9¶Delegerade akter

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3237.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10 för att ändra bilagan för att uppdatera den mot bakgrund av den tekniska utvecklingen eller när detta krävs i unionsrättsakter som är direkt relevanta för uppdateringen av bilagan.

Artikel10¶Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 13 mars 2015. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Det är särskilt viktigt att kommissionen följer sin sedvanliga praxis och genomför samråd med experter, inklusive experter från medlemsstaterna, innan dessa delegerade akter antas. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel10a¶Kommittéförfarande

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel10b¶Kommissionens rapportering

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

Senast den 20 juli 2030 och därefter var 18:e månad efter mottagandet av de rapporter som avses i artikel 6.2, ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas tillämpning av detta direktiv.

Artikel10c¶Övergångsrapportering

Införd genom direktiv (EU) 2024/3237.

Senast den 6 maj 2026 ska medlemsstaterna sända en fullständig rapport till kommissionen i enlighet med andra och tredje styckena i denna artikel.

Den fullständiga rapporten ska innehålla uppgift om hur många automatiska sökningar som den medlemsstat där brottet begicks har utfört riktade till de nationella kontaktställena i registreringsmedlemsstaterna, till följd av brott som begåtts på dess territorium, tillsammans med uppgift om vilken typ av brott som begärandena gällde samt om antalet resultatlösa begäranden.

Den fullständiga rapporten ska även innehålla en beskrivning av situationen på nationell nivå vad gäller uppföljningen av trafiksäkerhetsrelaterade brott, med information om andelen sådana brott som har följts upp genom meddelanden om trafikbrott.

Artikel11¶Översyn

Ändrad genom direktiv (EU) 2024/3237.

Senast den 20 juli 2030 ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas tillämpning av detta direktiv. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett förslag till Europaparlamentet och rådet om ytterligare översyn av detta direktiv med avseende på inkluderandet av andra brott, i den mån medlemsstaternas uppgifter visar att de har en positiv och kvantifierbar effekt på trafiksäkerheten.

Artikel12¶Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 6 maj 2015. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Genom undantag från första stycket får Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland förlänga den tidsfrist som avses i första stycket till den 6 maj 2017.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel13¶Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den fjärde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel14¶Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA

1. Uppgifter för inledande sökning (utgående begäran)

2. Uppgifter som lämnas till följd av en inledande sökning enligt artikel 4.1 och 4.3

Del I. Uppgifter om fordon som lämnas i enlighet med artikel 4.1 och 4.3

Del II. Uppgifter om fordon som lämnas i enlighet med artikel 4.1 och 4.3

Del III. Uppgifter om fordonens innehavare och ägare

Del IV. Uppgifter om fordonens slutanvändare

Del V. Uppgifter vid den tidpunkt då det trafiksäkerhetsrelaterade brottet begicks om tidigare innehavare och ägare av det fordon som omfattas av den inledande sökningen i avsnitt 1 i denna bilaga, i enlighet med artikel 4a.2

Del VI. Uppgifter vid den tidpunkt då brottet begicks om den tidigare slutanvändaren av det fordon som omfattas av den inledande sökningen i avsnitt 1 i denna bilaga, i enlighet med artikel 4a.2

BILAGA II

MALL FÖR DET INFORMATIONSBREV

som avses i artikel 5

[Försättsblad]

[Avsändarens namn, adress och telefonnummer]

[Adressatens namn och adress]

INFORMATIONSBREV

om ett trafiksäkerhetsrelaterat brott som begåtts i

[namn på den medlemsstat där brottet begicks]

Sida 2

Den begicks ett trafiksäkerhetsrelaterat brott med ett fordon med

[datum]

Registreringsnummer av märket modell

vilket konstaterades av

[namn på ansvarigt organ]

[Alternativ 1] (1)

Du är registrerad som innehavare av fordonet i fråga.

[Alternativ 2] (1)

Innehavaren av ovannämnda fordon har uppgett att du körde fordonet vid den tidpunkt då det trafiksäkerhetsrelaterade brottet begicks.

Det trafiksäkerhetsrelaterade brottet beskrivs närmare på sidan 3.

Bötesbeloppet för brottet uppgår till euro/nationell valuta.

Betalningsfristen löper ut den

Om du inte har för avsikt att betala boten, ombeds du att fylla i den bifogade svarsblanketten (sidan 4) och skicka den till den angivna adressen.

Detta brev ska behandlas i enlighet med nationell lagstiftning i

[namn på den medlemsstat där brottet begicks].

Sida 3

Beskrivning av brottet

a) Uppgifter om det fordon med vilket brottet begicks:

Registreringsnummer:

Registreringsmedlemsstat:

Märke och modell:

b) Uppgifter om brottet:

Ort, datum och tidpunkt där brottet begicks:

Brottets art och rubricering:

Fortkörning, ej använt bilbälte, rödljuskörning, rattfylleri, drograttfylleri, ej burit hjälm, användning av förbjuden körbana, olaglig användning av mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning under körning (1).

Detaljerad beskrivning av brottet:

Hänvisning till relevant lagstiftning:

Beskrivning av eller hänvisning till bevisen för brottet:

c) Uppgifter om den utrustning som användes för att upptäcka brottet (2):

Typ av utrustning som använts för att konstatera fortkörning, ej använt bilbälte, rödljuskörning, rattfylleri, drograttfylleri, ej burit hjälm, användning av förbjuden körbana, olaglig användning av mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning under körning (1):

Specifikation av utrustningen:

Utrustningens identifieringsnummer:

Senaste kalibreringen giltig till och med:

d) Resultat vid användningen av utrustningen:

[exemplet gäller fortkörning, andra brott kommer att läggas till]

Högsta tillåtna hastighet:

Uppmätt hastighet:

Uppmätt hastighet efter avdrag av felmarginal:

(1) Stryk det som inte är tillämpligt.

(2) Ej tillämpligt om ingen utrustning använts.

Sida 4

Svarsblankett

(ifylls med versaler)

A. Förarens personuppgifter:

— Fullständigt namn:

— Födelseort och födelsedatum:

— Körkortsnummer: utställt den (datum): i (ort):

— Adress:

B. Frågor:

1. Är fordonet av märket med registreringsnummer registrerat i ditt namn? ja/nej (1)

Om inte, ange vem som är innehavare av registreringsbeviset:

(efternamn, förnamn, adress)

2. Erkänner du dig skyldig till brottet? ja/nej (1)

3. Om inte, förklara varför du anser att du inte är skyldig:

Den ifyllda blanketten ska inom 60 dagar från och med datumet på detta informationsbrev skickas till följande myndighet:

på följande adress:

INFORMATION

Detta ärende kommer att behandlas av den behöriga myndigheten i

[namn på den medlemsstat där brottet begicks]

Om ärendet läggs ned kommer du att underrättas inom 60 dagar efter det att myndigheten tagit emot svarsblanketten.

(1) Stryk det som inte är tillämpligt.

Om ärendet fullföljs kommer följande förfarande att tillämpas:

[Fylls i av den medlemsstat där brottet begicks. Redogörelse för vidare förfarande, inklusive närmare information om möjligheten att överklaga beslutet att fullfölja ärendet och om förfarandet för detta. Denna information ska under alla omständigheter omfatta namn och adress till den myndighet som ansvarar för att följa upp ärendet, betalningsfrist, namn och adress till instans för överklagande samt sista dag för överklagande].

Detta brev medför i sig inga rättsliga följder.

1 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/670 av den 2 februari 2022 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av EU-omfattande realtidstrafikinformationstjänster (EUT L 122, 25.4.2022, s. 1).

2 Rådets rambeslut 2005/214/RIF av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff (EUT L 76, 22.3.2005, s. 16).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (EUT L 130, 1.5.2014, s. 1).

4 EGT C 197, 12.7.2000, s. 3.

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 280, 26.10.2010, s. 1).

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 1.6.2012, s. 1).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (EUT L 294, 6.11.2013, s. 1).

8 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 11.3.2016, s. 1).

9 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/800 av den 11 maj 2016 om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden (EUT L 132, 21.5.2016, s. 1).

10 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1919 av den 26 oktober 2016 om rättshjälp för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden och för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder (EUT L 297, 4.11.2016, s. 1).

11 Rådets direktiv 91/671/EEG av den 16 december 1991 om obligatorisk användning av bilbälten och fasthållningsanordningar för barn i fordon (EGT L 373, 31.12.1991, s. 26).

12 Rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen (EGT L 235, 17.9.1996, s. 59).

13 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

15 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73).

16 Rådets beslut 2008/616/RIF av den 23 juni 2008 om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 12).

17 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS 2-direktivet) (EUT L 333, 27.12.2022, s. 80).

18 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1).

19 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

20 O = obligatoriskt att kommunicera uppgiften.

21 Nationalitetsmärke i enlighet med artikel 37 i konventionen om vägtrafik, utfärdad i Wien den 8 november 1968, eller koden för en medlemsstat i Eucaris.

25 VIN = Fordonets identifieringsnummer.

26 O = obligatoriskt att kommunicera uppgiften när den finns i något av en medlemsstats nationella register, V = valfritt att kommunicera uppgiften.

27 Koderna är harmoniserade i enlighet med bilagorna I och II till rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (EGT L 138, 1.6.1999, s. 57).

28 Nationalitetsmärke i enlighet med artikel 37 i konventionen om vägtrafik, utfärdad i Wien den 8 november 1968, eller koden för en medlemsstat i Eucaris.

33 O = obligatoriskt att kommunicera uppgiften när den finns i något av en medlemsstats nationella register, V = valfritt att kommunicera uppgiften.

34 Koderna är harmoniserade i enlighet med bilagorna I och II till rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (EGT L 138, 1.6.1999, s. 57).

37 O = obligatoriskt att kommunicera uppgiften när den finns i något av en medlemsstats nationella register, V = valfritt att kommunicera uppgiften.

38 Koderna är harmoniserade i enlighet med bilagorna I och II till rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (EGT L 138, 1.6.1999, s. 57).

41 O = obligatoriskt att kommunicera uppgiften när den finns i något av en medlemsstats nationella register, V = valfritt att kommunicera uppgiften.

43 O = obligatoriskt att kommunicera uppgiften när den finns i något av en medlemsstats nationella register, V = valfritt att kommunicera uppgiften.

44 Koderna är harmoniserade i enlighet med bilagorna I och II till rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (EGT L 138, 1.6.1999, s. 57).

47 O = obligatoriskt att kommunicera uppgiften när den finns i något av en medlemsstats nationella register, V = valfritt att kommunicera uppgiften.