Förslag till avgörande av generaladvokat Szpunar – Mål C‑419/17 P Deza mot ECHA
I. Inledning
1. Deza a.s. har genom sitt överklagande yrkat att domstolen ska upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 11 maj 2017 i målet Deza/Echa, genom vilken tribunalen avvisade dess talan om ogiltigförklaring av Europeiska kemikaliemyndighetens (Echas) beslut ED/108/2014 av den 12 december 2014 om uppdatering och komplettering av den befintliga posten avseende ett kemiskt ämne i kandidatförteckningen för eventuellt införande i bilaga XIV till förordning (EG) nr 1907/2006 och om identifiering av detta ämne såsom ett hormonstörande ämne i den mening som avses i artikel 57 f i denna förordning (nedan kallat det omtvistade beslutet).
2. På domstolens begäran begränsar jag min prövning i förevarande förslag till avgörande till den första grunden för överklagandet. Denna grund avser tribunalens felaktiga tolkning och tillämpning av Reach-förordningen. Tribunalen fann nämligen att talan inte kunde vinna bifall såvitt avser de invändningar som framförts mot Echas beslut varigenom klaganden gjorde gällande att beslutet hade antagits utan befogenhet (ultra vires).
3. Den första delen av den första grunden för överklagandet avser tolkningen av artikel 57 i Reach-förordningen och ger domstolen möjlighet att utveckla sin rättspraxis avseende denna bestämmelse som bland annat följer av domarna i målen Polynt/Echa och Hitachi Chemical Europe och Polynt/Echa. Den andra och tredje delen av denna grund avser de processuella aspekterna av införandet av ett kemiskt ämne i kandidatförtekningen för eventuellt införande i bilaga XIV till Reach-förordningen (nedan kallad kandidatförteckningen) som innehåller en sammanfattning av de ämnen som är tillståndspliktiga.
II. Tillämpliga bestämmelser
4. I avdelning VII i Reach-förordningen, som omfattar artiklarna 55–66 i denna, regleras tillståndsförfarandet.
5. I enlighet med de principer som fastställs i artikel 56 i Reach-förordningen med rubriken ”Allmänna bestämmelser” får en tillverkare, importör eller nedströmsanvändare i princip inte släppa ut ett ämne på marknaden för en användning eller själv använda det om ämnet finns med i bilaga XIV, förutom i de fall som föreskrivs i denna bestämmelse.
6. I artikel 57 i Reach-förordningen, med rubriken ”Ämnen som ska upptas i bilaga XIV”, föreskrivs följande:
”Följande ämnen får upptas i bilaga XIV i enlighet med förfarandet i artikel 58:
…
c) Ämnen som uppfyller kriterierna för att klassificeras som reproduktionstoxiska i kategori 1A eller 1B skadliga effekter på sexuell funktion och fertilitet eller på avkommans utveckling enligt avsnitt 3.7 i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008.
…
f) Sådana ämnen – exempelvis hormonstörande ämnen eller ämnen som är långlivade, bioackumulerande och toxiska eller mycket långlivade och mycket bioackumulerande, vilka inte uppfyller kriterierna i leden d eller e – för vilka det finns vetenskapliga belägg för sannolika allvarliga effekter på människors hälsa eller miljön som leder till betänkligheter som motsvarar de som föranleds av de andra ämnen som förtecknas i leden a–e och som identifieras i varje enskilt fall i enlighet med förfarandet i artikel 59.”
7. I artikel 59 i Reach-förordningen, som har rubriken ”Identifiering av ämnen som avses i artikel 57”, föreskrivs följande:
”1. Förfarandet i punkterna 2–10 i denna artikel skall tillämpas i syfte att identifiera ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 och att upprätta en kandidatförteckning för eventuellt införande i bilaga XIV. …
2. [Europeiska kommissionen] får anmoda [Echa] att i enlighet med relevanta avsnitt i bilaga XV sammanställa dokumentation för ämnen som den anser uppfylla kriterierna i artikel 57. …
3. Varje medlemsstat får i enlighet med bilaga XV sammanställa dokumentation för ämnen som den anser uppfylla kriterierna i artikel 57 och vidarebefordra den till [Echa]. …
…
5. Inom 60 dagar från det att dokumentationen vidarebefordrats får de övriga medlemsstaterna eller [Echa] lämna sina synpunkter på identifieringen, med avseende på kriterierna i artikel 57, av det ämne dokumentationen till [Echa] avser.
6. Om [Echa] inte får in eller lämnar några synpunkter skall den ta med detta ämne i den förteckning som avses i punkt 1. …
7. När [Echa] lämnar eller mottar synpunkter skall den inom 15 dagar räknat från slutet av den 60-dagarsperiod som avses i punkt 5 remittera ärendet till medlemsstatskommittén.
8. Om medlemsstatskommittén inom 30 dagar från remitteringen når en enhällig överenskommelse om identifieringen, skall [Echa] uppta ämnet i den förteckning som avses i punkt 1. …
9. Om medlemsstatskommittén inte når någon enhällig överenskommelse, skall kommissionen utarbeta ett utkast till förslag om identifiering av ämnet inom tre månader efter det att yttrandet från medlemsstatskommittén har mottagits. Ett slutgiltigt beslut om identifiering av ämnet skall fattas i enlighet med förfarandet i artikel 133.3.
10. [Echa] skall på sin webbplats offentliggöra och uppdatera den förteckning som avses punkt 1, så snart ett beslut om upptagande av ämnet har fattats.”
III. Bakgrund till tvisten och det omtvistade beslutet
8. Klaganden, som är ett aktiebolag bildat enligt tjeckisk rätt, tillverkar, marknadsför och använder bland annat det kemiska ämnet bis(2-etylhexyl)ftalat (nedan kallat DEHP).
9. Genom ett beslut av den 28 oktober 2008 upptog Echas verkställande direktör DEHP i kandidatförteckningen av det skälet att DEHP hade bedömts vara reproduktionstoxiskt i den mening som avses i artikel 57 c i Reach-förordningen.
10. Genom förordning (EU) nr 143/2011, upptog kommissionen DEHP i bilaga XIV till Reach-förordningen.
11. Den 26 augusti 2014 inkom Konungariket Danmark med dokumentation i fyra ärenden i enlighet med kraven i bilaga XV till förordningen. Konungariket Danmark föreslog dels att DEHP och tre andra kemiska ämnen skulle identifieras såsom hormonstörande ämnen för vilka det finns vetenskapliga belägg för sannolika allvarliga effekter på människors hälsa eller miljön, enligt artikel 57 f i Reach-förordningen, dels föreslogs att kandidatförteckningen skulle kompletteras i enlighet med detta (nedan kallat Konungariket Danmarks ursprungliga förslag).
12. Berörda parter konsulterades vad gäller Konungariket Danmarks ursprungliga förslag i enlighet med kravet i artikel 59.4 och 59.5 i Reach-förordningen. I detta skede visade det sig, efter protester från flera ledamöter i medlemsstatskommittén, att Konungariket Danmarks ursprungliga förslag inte skulle kunna antas med enhällighet.
13. Därefter beslutade Konungariket Danmark att dela upp sitt ursprungliga förslag i åtta delar, nämligen i fyra delar med förslag om att identifiera de fyra kemiska ämnena såsom hormonstörande ämnen som kan få allvarliga effekter på människors hälsa enligt artikel 57 f i Reach-förordningen, och i fyra delar med förslag om att identifiera dessa fyra kemiska ämnen såsom hormonstörande ämnen som kan få allvarliga effekter på miljön enligt samma bestämmelse.
14. Konungariket Danmark återkallade senare sitt förslag i den del det syftade till att uppta andra ämnen än DEHP i kandidatförteckningen med motiveringen att det rörde sig om hormonstörande ämnen som kan få allvarliga effekter på miljön enligt artikel 57 f i Reach-förordningen.
15. Slutligen var det endast identifieringen av DEHP, såsom hormonstörande ämne som kan ha allvarliga effekter på miljön, som ingen av ledamöterna i medlemsstatskommittén motsatte sig.
16. Den 12 december 2014 antog Echas verkställande direktör det omtvistade beslutet om uppdatering och komplettering av den befintliga posten avseende ämnet DEHP i kandidatförteckningen och om identifiering av detta ämne såsom ett hormonstörande ämne för vilket det finns vetenskapliga belägg för sannolika allvarliga effekter på miljön enligt artikel 57 f i Reach-förordningen.
IV. Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen
17. Genom sin talan yrkade klaganden att tribunalen skulle ogiltigförklara det omtvistade beslutet i den del detta uppdaterar och kompletterar den befintliga posten avseende ämnet DEHP i kandidatförteckningen för eventuellt införande i bilaga XIV till Reach-förordningen.
18. Genom den första grunden för sin talan gjorde klaganden gällande att Echa hade antagit det omtvistade beslutet utan befogenhet (ultra vires). Klaganden åberopade närmare bestämt för det första att Reach-förordningen inte innehåller någon bestämmelse som ger Echa befogenhet att komplettera en befintlig post avseende ett kemiskt ämne i kandidatförteckningen, för det andra att förfarandebestämmelserna i artikel 59 i denna förordning har åsidosatts, och för det tredje att de särskilda förfaranden som föreskrivs för att identifiera ämnen såsom hormonstörande ämnen som inger mycket stora betänkligheter i den mening som avses i artikel 57 f i Reach-förordningen har kringgåtts.
19. Genom den överklagade domen ogillade tribunalen talan mot det omtvistade beslutet.
V. Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden
20. Genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 11 juli 2017 ingav klaganden förevarande överklagande.
21. Klaganden har yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen i dess helhet samt det omtvistade beslutet och förplikta Echa att ersätta rättegångskostnaderna.
22. Echa har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.
23. Konungariket Danmark och Konungariket Sverige har biträtt Echas yrkanden.
VI. Bedömning
24. Den första grunden för klagandens överklagande kan delas upp i tre delar som väsentligen återger de omständigheter som anges i den första grunden för talan mot det omtvistade beslutet, vilka det erinrats om i punkt 18 i förevarande förslag till avgörande. Dessa tre delar avser således förfarandet för identifiering av kemiska ämnen som inger mycket stora betänkligheter, såsom föreskrivs i artikel 59 i Reach-förordningen, för eventuellt införande i bilaga XIV till denna förordning.
25. Jag kommer därför först och främst att yttra mig över förfarandet för identifiering som föreskrivs i artikel 59 i Reach-förordningen och därefter pröva de tre delarna av den första grunden för överklagande.
A. Införande av ett kemiskt ämne i kandidatförteckningen
26. I det system som inrättats genom Reach-förordningen är tillståndsförfarandet en metod för reglering av kemiska ämnen som har till syfte att säkerställa att ämnen som inger mycket stora betänkligheter gradvis ska ersättas med lämpliga alternativa ämnen eller tekniker, när det är ekonomiskt och tekniskt genomförbart.
27. För detta ändamål anges i artikel 57 leden a–f i Reach-förordningen de inneboende egenskaperna hos de kemiska ämnen som anses som ämnen som inger mycket stora betänkligheter, vilka gör det möjligt att införa dessa ämnen i bilaga XIV till denna förordning med rubriken ”Förteckningen över tillståndspliktiga ämnen”. Dessutom kan varje ämne som införts i bilaga XIV till Reach-förordningen användas eller släppas ut på marknaden när kommissionen har beviljat tillstånd till den person som lämnat in en ansökan om tillstånd enligt artiklarna 60–64 i denna förordning.
28. Förevarande mål avser emellertid varken en rättsakt genom vilken ett ämne har införts i bilaga XIV till Reach-förordningen eller ett beslut avseende en ansökan om tillstånd, utan införandet av ett ämne i kandidatförteckningen. Ett sådant införande föregår införandet av ett ämne i bilaga XIV till Reach-förordningen.
29. Uppgiften att identifiera sådana ämnen har huvudsakligen anförtrotts Echa som utför denna uppgift enligt det förfarande som fastställs i artikel 59 i Reach-förordningen.
30. Detta förfarande inleds när en medlemsstat eller Echa på begäran av kommissionen föreslår att ett ämne ska identifieras som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter av de skäl som anges i artikel 57 leden a–f i Reach-förordningen. I ett sådant fall måste medlemsstaten eller Echa sammanställa dokumentation avseende det berörda ämnet. Medlemsstaterna och Echa kan lämna sina synpunkter på identifieringen av det berörda ämnet.
31. Om Echa varken får in eller lämnar några synpunkter ska den ta med det berörda ämnet i kandidatförteckningen. I annat fall ska den remittera ärendet till medlemsstatskommittén. Om kommittén når en enhällig överenskommelse om identifieringen ska Echa uppta ämnet i kandidatförteckningen.
32. Ett ämne som Echa identifierat som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter av de skäl som anges i artikel 57 i Reach-förordningen och som av den anledningen har införts i kandidatförteckningen kan inte (omedelbart och automatiskt) upptas i bilaga XIV till denna förordning. Identifieringen av ett sådant ämne och dess införande i kandidatförteckningen föregår emellertid i princip dess införande i bilaga XIV till Reach-förordningen. Införandet av ett ämne i kandidatförteckningen föregår därför i princip skyldigheten vad gäller detta ämne att ansöka om tillstånd för att släppa ut ämnet på marknaden eller för att använda ämnet.
33. Oberoende av denna koppling mellan införandet av ett ämne i kandidatförteckningen och dess införande i bilaga XIV till Reach-förordningen finns i princip tre rättsliga skyldigheter som följer av att ett ämne har identifierats som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter men som ännu inte har införts i denna bilaga.
34. För det första ska en tillverkare eller importör av varor (produkter) enligt artikel 7.2 i Reach-förordningen lämna in en anmälan till Echa om ett ämne i kandidatförteckningen finns i dessa varor i en mängd som överstiger de tröskelvärden som anges i denna bestämmelse.
35. För det andra ska leverantören av ett ämne eller en blandning enligt artikel 31.1 c i Reach-förordningen förse mottagaren med ett säkerhetsdatablad om ett ämne av andra skäl än de som anges i artikel 31.1 leden a och b i denna förordning uppförs på kandidatförteckningen. Det förefaller som om den skyldighet som föreskrivs i artikel 31.1 c i Reach-förordningen i synnerhet avser ämnen som har identifierats som ämnen som inger mycket stora betänkligheter av de skäl som anges i artikel 57 f i denna förordning, eftersom de skäl som avses i artikel 31.1 leden a och b i denna förordning i princip motsvarar de som anges i artikel 57 leden a–e i nämnda förordning.
36. För det tredje föreskrivs i artikel 33.1 och 33.1 i Reach-förordningen att varje leverantör av en vara som innehåller ett ämne som tagits upp i kandidatförteckningen i en koncentration som överstiger det gränsvärde som fastställs i denna bestämmelse ska tillhandahålla den berörda mottagaren av varan och konsumenten på dess begäran tillräcklig information som leverantören har tillgång till, med åtminstone ämnets namn, så att varan kan användas på ett säkert sätt.
B. Den första delen av den första grunden avseende erkännande av Echas underförstådda behörighet att komplettera en befintlig identifiering
37. Klaganden har genom den första delen av den första grunden för överklagandet gjort gällande att Echa, tvärtemot den ståndpunkt som tribunalen intagit i punkterna 48–82 i den överklagande domen, inte hade behörighet att identifiera DEPH som ett hormonstörande ämne som inger mycket stora betänkligheter enligt artikel 57 f i Reach-förordningen, eftersom detta redan hade identifierats som ett reproduktionstoxiskt ämne enligt artikel 57 c i förordningen.
38. Klaganden har till stöd för den första delgrunden framfört tre olika argument som kan sammanfattas enligt följande. För det första har domstolen i sin praxis avseende artikel 57 i Reach-förordningen slagit fast att Echa inte har behörighet att komplettera en post i kandidatförteckningen avseende ett kemiskt ämne som redan har identifierats som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter. För det andra är de kriterier som utvecklats i rättspraxis avseende interna underförstådda befogenheter inte uppfyllda i förevarande fall, vilket innebär att tribunalen felaktigt har erkänt att Echa har behörighet i detta avseende. För det tredje bekräftar en bokstavstolkning och en systematisk tolkning av bestämmelserna i Reach-förordningen klagandens ståndpunkt.
1. Rättspraxis avseende artikel 57 i Reach-förordningen
a) Parternas inställning
39. Klaganden har inom ramen för den första delen av den första grunden åberopat rättspraxis avseende artikel 57 i Reach-förordningen av vilken den har dragit slutsatsen att domstolen har slagit fast att Echa inte har behörighet att komplettera en befintlig post avseende ett kemiskt ämne i en kandidatförteckning. Klaganden har i detta avseende hänvisat till domarna i målen Polynt/Echa och Hitachi Chemical Europe och Polynt/Echa. Av dessa domar framgår att artikel 57 f i Reach-förordningen avser de ämnen som inte kan identifieras på grundval av de kriterier som anges i artikel 57 leden a–e i denna förordning eller som ännu inte har identifierats eller införts i kandidatförteckningen på grundval av dessa kriterier.
40. Echa har i sin svarsskrivelse för det första anfört att klagandens argument att identifieringen enligt artikel 57 leden a–e i Reach-förordningen utgör hinder mot identifieringen enligt artikel 57 f i denna förordning inte har framförts vid tribunalen och därför inte kan upptas till sakprövning.
41. För det andra anser Echa att detta argument, i den mån det kan tas upp till sakprövning, ska underkännas.
42. Konungariket Danmark och Konungariket Sverige har gjort gällande att Echa har befogenhet att komplettera en befintlig post i kandidatförteckningen.
b) Upptagande till sakprövning
43. Vad gäller invändningen om rättegångshinder som framställts av Echa har klaganden inte tagit upp kopplingen mellan artikel 57 leden a–e och artikel 57 led f i Reach-förordningen vid tribunalen. Klaganden har inte heller gjort gällande att denna koppling utgör hinder mot att en befintlig post i kandidatförteckningen kompletteras. Dessutom har klaganden inte heller vid tribunalen åberopat domstolens praxis avseende artikel 57 i Reach-förordningen.
44. Det ska emellertid noteras att klaganden till stöd för den första grundens första delgrund har angett att två kategorier av ämnen kan omfattas av tillämpningsområdet för artikel 57 f i Reach-förordningen, nämligen de ämnen som inte kan identifieras på grundval av de kriterier som fastställs i artikel 57 leden a–e i denna förordning och de som ännu inte har identifierats och införts i kandidatförteckningen på grundval av dessa kriterier.
45. Jag tror inte att klaganden har framfört detta argument i syfte att visa att det förhållandet att ett kemiskt ämne har införts i kandidatförteckningen av de skäl som föreskrivs i artikel 57 leden a–e i Reach-förordningen innebär att detta ämne inte uppfyller kriterierna i artikel 57 f i denna förordning. Om så var fallet skulle detta argument avse en materiell aspekt av systemet för reglering av kemiska ämnen och utgöra ett nytt argument. Det verkar emellertid som om detta argument avser överskridande av Echas befogenhet att uppta ett kemiskt ämne i kandidatförteckningen efter att detta ämne för första gången identifierats som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter. Det rör sig följaktligen om samma argumentation som den som framfördes vid tribunalen.
46. Det stämmer att klaganden vid tribunalen inte har åberopat domstolens praxis avseende artikel 57 i Reach-förordningen. Klagandena har av denna rättspraxis emellertid dragit slutsatser som överensstämmer med det resonemang som framförts till stöd för den först grunden för talan, nämligen att Echa inte hade befogenhet att införa DEHP i kandidatförteckningen en andra gång.
47. Jag anser således att klagandens argument som har bestritts av Echa inom ramen för den första delen av den första grunden för överklagandet kan upptas till prövning i sak.
c) Prövning i sak
48. Det ska erinras om att klaganden inom ramen för den första delen av den första grunden har angett att det av domstolens praxis avseende artikel 57 i Reach-förordningen framgår att Echa inte har befogenhet att komplettera en befintlig identifiering av DEPH.
49. Jag delar emellertid inte denna uppfattning.
50. I punkt 35 i domen i målet FCD och FMB slog domstolen visserligen fast att de ämnen som inger mycket stora betänkligheter är de som anges dels i artikel 57 a–e i Reach-förordningen på grund av sina egenskaper, dels i artikel 57 f i samma förordning, närmare bestämt ”alla andra ämnen” för vilka det finns vetenskapliga belägg för sannolika allvarliga effekter på människors hälsa eller miljön som leder till betänkligheter som motsvarar de som föranleds av de andra ämnen som förtecknas i leden a–e i artikel 57 i Reach-förordningen.
51. Domstolen har på samma sätt i de domar som klaganden uttryckligen åberopat till stöd för sitt överklagande, närmare bestämt i punkterna 24 i domarna Polynt/Echa och Hitachi Chemical Europe och Polynt/Echa, kort erinrat om ordalydelsen i artikel 57 a–e i Reach-förordningen och därefter med avseende på artikel 57 f i denna förordning angett att denna bestämmelse ”avser … sådana ämnen som inte uppfyller de ovannämnda kriterierna”. I punkt 25 i dessa domar förklarade domstolen att ”artikel 57 f [föreskriver] en egen metod för att såsom ämnen som inger mycket stora betänkligheter identifiera de ämnen som inte redan identifierats som sådana i enlighet med denna artikel”.
52. Till skillnad från den tolkning som klaganden förespråkat anser jag emellertid inte att de avsnitt som nämnts i föregående punkt i detta förslag till avgörande där det anges att artikel 57 f i Reach-förordningen avser ämnen som inger mycket stora betänkligheter ”som inte redan identifierats som sådana i enlighet med denna artikel” hänför sig till Echas perspektiv som i detta särskilda fall inte tidigare har identifierat ett berört ämne som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter av de skäl som anges i artikel 57 leden a–e i Reach-förordningen.
53. Det verkar som om dessa avsnitt snarare avser unionslagstiftarens synvinkel. Denne har kompletterat förteckningen över de skäl av vilka ett ämne kan införas i en kandidatförteckning av resterande skäl som inte föreskrivs i artikel 57 leden a–e i Reach-förordningen, men som inte är av exklusiv karaktär. Det förhållandet att ett ämne identifieras som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter av de skäl som anges i artikel 57 f i Reach-förordningen innebär följaktligen inte att det inte kan identifieras som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter av de skäl som angetts i föregående led i denna bestämmelse, nämligen i artikel 57 leden a–e i denna förordning.
54. Denna tolkning stöds av en noggrann genomläsning av rättspraxis avseende artikel 57 i Reach-förordningen. Av de avsnitt i domarna i målen Polynt/Echa och Hitachi Chemical Europe och Polynt/Echa, som också åberopats av klaganden och till vilka det hänvisas i punkt 51 i detta förslag till avgörande, framgår att artikel 57 f i Reach-förordningen avser sådana ämnen ”som inte uppfyller de ovannämnda kriterierna”. Vidare prövade domstolen särskilt i punkterna 29 i domarna i målen Polynt/Echa och Hitachi Chemical Europe och Polynt/Echa artikel 57 i Reach-förordningen och redogjorde för unionslagstiftarens avsikt vid utformningen av denna bestämmelse.
55. Av samma skäl ska de avsnitt där domstolen anförde att artikel 57 f i Reach-förordningen avser ”alla övriga ämnen” förstås på så sätt att de inte avser övriga ämnen i sig, utan övriga skäl av vilka ett ämne kan införas i kandidatförteckningen.
56. Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser jag att den tolkning av rättspraxis avseende artikel 57 i Reach-förordningen som klaganden förespråkat inom ramen för den första delen av den första grunden inte kan godtas.
2. Doktrinen avseende underförstådd befogenhet
a) Parternas inställning
57. Klaganden har gjort gällande att doktrinen avseende underförstådd intern befogenhet inte kan tolkas extensivt. Klaganden har således ifrågasatt tribunalens överväganden i punkt 70 i den överklagade domen enligt vilka det var nödvändigt att tillerkänna Echa underförstådd befogenhet, bland annat för att uppnå det mål som eftersträvas med Reach-förordningen. Klaganden anser att en underförstådd befogenhet inte kan härledas ur nämnda mål, eftersom de normer som har avgörande betydelse för avgränsningen av Echas befogenhet i ett sådant fall skulle vara bestämmelser som avgränsar målen med denna förordning.
58. Klaganden har på samma sätt angett att det inte heller är nödvändigt att tillerkänna Echa underförstådd befogenhet vare sig för att uppnå målet med Reach-förordningen eller för att säkerställa dess ändamålsenliga verkan, eftersom myndigheten kan välja en annan typ av reglering, bland annat sådana begränsningar som föreskrivs i avdelning VIII i denna förordning.
59. Echa anser att klaganden har gjort en felaktig tolkning av tribunalens resonemang. Enligt Echa har tribunalen enbart tolkat artikel 59.8 i Reach-förordningen, på så sätt att den artikeln uttryckligen ger Echa befogenhet att införa ett ämne i kandidatförteckningen som redan finns i denna förteckning på grund av en annan inneboende egenskap som avses i artikel 57 i Reach-förordningen.
b) Bedömning
60. Vad gäller klagandens argument att tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig tillämpning av doktrinen om intern underförstådd befogenhet delar jag Echas åsikt att tribunalen i den överklagade domen erkänt att Echa hade befogenhet att anta det omtvistade beslutet, dock utan att grunda sig på doktrinen om intern underförstådd befogenhet.
61. Såsom tribunalen anfört i punkt 44 i den överklagade domen är det klaganden som, tvärtemot vad som hävdats av Echa, gjort gällande att myndighetens befogenhet att komplettera en befintlig post av ett kemiskt ämne i kandidatsförteckningen inte kan härledas ur doktrinen om ”underförstådd befogenhet”.
62. Det stämmer att tribunalen i punkt 52 i den överklagade domen har angett att uttrycket ”skall kemikaliemyndigheten uppta ämnet i den förteckning”, vilket är det uttryck som används i artikel 59.8 i Reach-förordningen, vid första anblicken tycks avse en situation där medlemsstatskommittén har remitterats en dokumentation som har sammanställts enligt kraven i bilaga XV till denna förordning med avseende på ett ämne som ännu inte har varit föremål för Echas uppmärksamhet.
63. Av punkt 54 i den överklagade domen framgår emellertid att tribunalen vid erkännandet av Echas befogenhet att anta det omtvistade beslutet slog fast att ingenting i lydelsen av artiklarna 57 och 59.8 i Reach-förordningen, eller lydelsen i någon annan bestämmelse i den förordningen, förbjuder Echa att undersöka om detta ämne även har andra inneboende egenskaper än de som föranledde det första upptagandet av ämnet i kandidatförteckningen. I punkt 55 i den överklagade domen påpekade tribunalen dessutom att bedömningen att ett ämne uppfyller villkoren i en annan av punkterna i artikel 57 i Reach-förordningen än den punkt som föranledde det första upptagandet i kandidatförteckningen, tekniskt sett, får formen av en komplettering till en befintlig post. Det är enligt tribunalen på detta sätt som man ska uppfatta Echas argument att myndigheten förfogar över en ”underförstådd befogenhet” att komplettera en befintlig post.
64. Av ovan anförda skäl kan klagandens argument som grundar sig på en felaktig bedömning av doktrinen om intern underförstådd befogenhet inte godtas, eftersom tribunalen inte tillämpat denna doktrin i den överklagade domen. Vidare grundade tribunalen sitt resonemang i detta avseende på en systematisk och teleologisk tolkning av bestämmelserna i Reach-förordningen som var föremål för min prövning avseende sistnämnda argument som klaganden åberopat inom ramen för den första delen av den första grunden för överklagandet.
3. Den språkliga och systematiska tolkningen av bestämmelserna i Reach-förordningen
a) Parternas inställning
65. Klaganden anser att dess uppfattning stöds av en språklig och systematisk tolkning av bestämmelserna i Reach-förordningen.
66. Klaganden har i detta avseende för det första åberopat att lydelsen av artikel 59.8 i Reach-förordningen enligt vilken Echa ska ”uppta” det ämne som identifierats av medlemsstatskommittén i enlighet med artikel 57 i denna förordning i kandidatförteckningen. Begreppet uppta tyder närmare bestämt på att det rör sig om ämnen som ännu inte har upptagits i kandidatförteckningen. Klaganden har följaktligen gjort gällande att om det berörda ämnet redan har upptagits i denna förteckning kan det inte ånyo upptas.
67. En sådan tolkning stöds dessutom av artikel 59.10 i Reach-förordningen i vilken det hänvisas till ett beslut om ”upptagande av ämnet”.
68. Klaganden har slutligen gjort gällande att det av artikel 58.8 i Reach-förordningen, där det uttryckligen föreskrivs att enbart kommissionen är behörig att ta ämnen som inte längre uppfyller kriterierna i artikel 57 från bilaga XIV i nämnda förordning, framgår att lagstiftaren inte avsåg att tillerkänna en myndighet såsom Echa en sådan befogenhet. I annat fall hade detta föreskrivits uttryckligen.
69. Enligt Echa innebär inte lydelsen i artikel 57 och artikel 59.8 i Reach-förordningen att den inte kan kontrollera om ett ämne har andra inneboende egenskaper än de som ledde till att det ursprungligen infördes i kandidatförteckningen.
70. Denna uppfattning företräds i princip även av Konungariket Danmark och Konungariket Sverige.
b) Bedömning
71. Den teori som klaganden framförde, nämligen att artikel 59.8 i Reach-förordningen kan ge intrycket att Echa enbart har befogenhet att införa ett ämne i kandidatförteckningen, övertygar mig inte. Enligt min mening är klagandens slutsatser avseende användningen av begreppet uppta i artikel 59.8 i Reach-förordningen olämpliga. Detsamma gäller med avseende på dess analys av artikel 59.10 i denna förordning.
72. Såsom jag anfört i punkterna 33–36 i förevarande förslag till avgörande medför införandet av ett kemiskt ämne i kandidatförteckningen tre skyldigheter, nämligen skyldigheten att anmäla de varor som innehåller de kemiska ämnen som återfinns i kandidatförteckningen, skyldigheten att tillhandahålla mottagaren ett säkerhetsdatablad och skyldigheten att underrätta mottagaren och konsumenten om hur dessa varor kan användas riskfritt. Det skulle emellertid kunna anses att det andra ”införandet” av samma ämne i kandidatförteckningen inte nödvändigtvis medför en ändring av räckvidden av dessa skyldigheter. Detta tillvägagångssätt kan göra det möjligt att förespråka den tolkning av bestämmelserna i Reach-förordningen som framfördes av klaganden inom ramen för den första grunden för överklagandet.
73. Dessutom utgör införandet av ett ämne i kandidatförteckningen enbart ett inledande skede i tillståndsförfarandet och kan eventuellt leda till att ett ämne som tidigare identifierats av Echa som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter införs i bilaga XIV till Reach-förordningen.
74. För mig är det uppenbart att ett kemiskt ämne kan identifieras som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter och införas i bilaga XIV till denna förordning av flera av de skäl som anges i artikel 57 i Reach-förordningen. Denna tolkning stöds av lydelsen av artikel 58.1 b i Reach-förordningen enligt vilken beslutet om att införa ett ämne i bilaga XIV bland annat omfattar informationen om ”[ä]mnets inneboende egenskaper i enlighet med artikel 57 [i denna förordning]”.
75. Vad vidare gäller verkningarna av införandet av ett ämne, av flera av de skäl som anges i artikel 57 i Reach-förordningen, i kandidatförteckningen och i bilaga XIV till denna förordning, kan sistnämnda (införande) säkerligen innebära att de skyldigheter som åligger de personer som berörs av utsläppandet på marknaden och användningen av detta ämne förändras. Av artikel 60.2 i Reach-förordningen följer att tillstånd, bortsett från vissa mindre viktiga undantag, ska beviljas om de hälso- eller miljörisker som uppkommer i samband med ämnets användning på grund av de inneboende egenskaper som anges i bilaga XIV i denna förordning kan kontrolleras på ett adekvat sätt, vilket ska visas i redovisningen i sökandens kemikaliesäkerhetsrapport.
76. Ett förbud mot att samma ämne, som ursprungligen inte erkänts, vid ett senare tillfälle införs i kandidatförteckningen av andra skäl, skulle medföra en begränsning av effektiviteten och fullständigheten av tillståndsförfarandet som utgör den väsentliga delen i systemet för reglering av kemiska ämnen på den inre marknaden. I ett sådant fall kan ett ämne som har identifierats som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter inte införas senare i bilaga XIV till Reach-förordningen av skäl som inte var kända vid tidpunkten för den första identifieringen och underkastas tillståndsförfarandet vad gäller dessa skäl.
77. Dessutom verkar som om det inte har bestritts att Echa vid den första identifieringen av ett kemiskt ämne kunde införa detta ämne i kandidatförteckningen av flera skäl som anges i artikel 57 a–f i Reach-förordningen. I ett sådant fall skulle det fortfarande röra sig om ett enkelt införande i denna förteckning. Av ovannämnda skäl förstår jag inte varför ett sådant förfarande inte skulle kunna genomföras i två etapper. Echa skulle annars kunna avskräckas från att omedelbart införa ett kemiskt ämne i kandidatförteckningen, eftersom det senare kan visa sig att detta ämne har andra inneboende egenskaper som också kvalificerar ämnet som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter i den mening som avses i artikel 57 i Reach-förordningen. Det skulle emellertid stå i strid med de syften som eftersträvas med Reach-förordningen att senarelägga den tidpunkt vid viken ämnet underkastas tillståndsförfarandet, eftersom detta ämne skulle kunna släppas ut på marknaden eller användas utan att de skyldigheter som följer av ett införande i kandidatförteckningen beaktas. I detta sammanhang bör noteras att Reach-förordningen enligt artikel 1.1 huvudsakligen syftar till att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljö.
78. Med beaktande av de otillfredsställande resultat som en bokstavstolkning av artikel 59.8 i Reach-förordningen leder till och med stöd av de klara slutsatser som kan dras av den systematiska och teleologiska tolkningen anser jag att klagandens argument som huvudsakligen grundar sig på denna bestämmelse inte kan godtas.
79. Överklagandet kan därmed inte bifallas såvitt avser den första grundens första del.
C. Den första grundens andra del avseende påstådda oegentligheter vid antagandet av det omtvistade beslutet
1. Parternas inställning
80. Klaganden har genom den första grundens andra del för överklagandet klandrat tribunalen för att den i bland annat punkterna 85–98 i den överklagade domen inte ansett att den omständigheten att Konungariket Danmark ändrat sitt ursprungliga förslag strider mot beslutsförfarandet i Reach-förordningen. Tribunalen gjorde närmare bestämt en felaktig rättstillämpning då den fann att Konungariket Danmark inte hade ersatt sitt ursprungliga förslag med ett nytt förslag, utan enbart hade delat upp förslaget i åtta separata delar innan det återkallade förslagen avseende identifiering av tre andra ämnen vad gäller deras effekter på miljön, medan förslaget om DEPH vidhölls.
81. Echa har i sin svarsskrivelse påpekat att Konungariket Danmark lämnade in dokumentation för vart och ett av de fyra berörda ämnena. Tribunalen hade därför skäl att dra slutsatsen att det omtvistade beslutet hade antagits i enlighet med kraven i artikel 59 i Reach-förordningen.
82. På samma sätt har Konungariket Danmark förklarat att det under det förfarande för identifiering som fastställs i artikel 59 i Reach-förordningen inte har lagt till någon information till dokumentationen i de fyra ärendena som den inte ursprungligen inkom med.
2. Bedömning
83. Det ska vid bemötandet av klagandens argument varigenom denne har bestritt förfarandet för antagande av det omtvistade beslutet för det första, såsom tribunalen erinrat om i punkt 85 i den överklagade domen, noteras att förfarandet för identifiering av sådana ämnen som avses i artikel 57 i Reach-förordningen som föreskrivs i artikel 59 i denna förordning syftar till att säkerställa att medlemsstaterna och berörda parter i förfarandet kan yttra sig innan det fattas beslut om att uppta ett ämne i kandidatförteckningen. Vidare, såsom tribunalen med rätta påpekat i punkt 86 i den överklagade domen, anges i Reach-förordningen inte på vilket sätt man ska gå till väga för att lägga fram flera förslag om identifiering av ett ämne som inger mycket stora betänkligheter enligt artikel 57 i nämnda förordning.
84. Artikel 59 i Reach-förordningen utgör således inte hinder för en medlemsstat att ändra eller återkalla sina förslag avseende de ämnen som den anser uppfylla de kriterier som fastställs i artikel 57 i denna förordning.
85. Med hänsyn till syftet med förfarandet för identifiering av de ämnen som avses i artikel 57 i Reach-förordningen, nämligen att säkerställa att berörda parter kan yttra sig, anser jag att det står i strid med bestämmelserna i denna förordning att under detta förfarande lägga fram ett nytt förslag, som inte ursprungligen framställdes.
86. En medlemsstat kan föreslå att ett ämne ska identifieras som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter av det skälet att det har hormonstörande egenskaper för vilka det finns vetenskapliga belägg för sannolika allvarliga effekter på människors hälsa i den mening som avses i artikel 57 f i Reach-förordningen. Den staten kan vid ett senare tillfälle, inom ramen för samma förfarande, föreslå att samma ämne för vilket det även finns vetenskapliga belägg för sannolika allvarliga effekter på miljön identifieras som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter av den anledningen att det är hormonstörande. I ett sådant fall finns det risk för att ett av skedena i förfarandet för identifiering avseende detta förslag genomförs utan att samtliga parter deltar eller att det helt enkelt uteblir.
87. Under alla omständigheter verkar som om Reach-förordningen, med undantag för ovannämnda fall, i princip inte utgör hinder mot att en medlemsstat ändrar eller återkallar sitt förslag avseende identifieringen av kemiska ämnen. Jag anser att en sådan ändring eller ett sådant återkallande är tillåtet förutsatt att det inte medför att nya omständigheter tillförs det ursprungliga förslaget. I det fallet skulle det ursprungliga förslaget ersättas med ett nytt förslag.
88. Det är i detta sammanhang utrett att Konungariket Danmark inte inkom med ett nytt förslag under det förfarande som ledde till det omtvistade beslutet i den mening som avses ovan. Enligt tribunalens bedömning i punkt 88 i den överklagade domen framgår inte av handlingarna i målet vid tribunalen att Konungariket Danmark helt skulle ha återkallat sitt ursprungliga förslag och att det var nödvändigt att inkomma med ett nytt förslag. Såsom tribunalen påpekat delade denna medlemsstat enbart upp sitt ursprungliga förslag i åtta separata delar. Denna uppdelning följdes av ett delvis återkallande av förslagen avseende tre andra ämnen i den mån dessa förslag avsåg de allvarliga effekterna på miljön, medan förslaget avseende DEHP vidhölls.
89. Det ska i detta sammanhang för det andra noteras att det är den dokumentation som sammanställts för de ämnen som enligt kommissionen eller medlemsstaten uppfyller kriterierna i artikel 57 i Reach-förordningen som är huvudföremålet för det första skedet av tillståndsförfarandet, nämligen förfarandet för identifiering i artikel 59 i denna förordning.
90. Efter att denna dokumentation sammanställts tillhandahölls den medlemsstaterna som kan lämna synpunkter angående det berörda ämnet. Samma dokumentation skickades till medlemsstatskommittén för vilken den utgör grunden för den diskussion som förs i syfte att nå en enhällig överenskommelse avseende identifieringen av ett ämne som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter. Det förfarandet för identifiering som föreskrivs i artikel 59 i Reach-förordningen iakttas således när dokumentation sammanställs för varje ämne och används under hela detta förfarande.
91. I det aktuella fallet har det, såsom tribunalen påpekat i punkt 87 i den överklagade domen, till Echa lämnats in separat dokumentation i enlighet med bilaga XV till Reach-förordningen för vart och ett av de fyra ämnen som återfanns i Konungariket Danmarks ursprungliga förslag.
92. Av den överklagade domen framgår inte att ändringen och det delvisa återkallandet av Konungariket Danmarks ursprungliga förslag ledde till att dokumentationen avseende DEHP ersattes. Visserligen har formen för det ursprungliga förslaget ändrats, men varken medlemsstatens ursprungliga förslag, i den mån som det avsåg identifieringen av DEHP såsom hormonstörande ämne som kan ha allvarliga effekter på miljön i den mening som avses i artikel 57 f i Reach-förordningen, eller de handlingar som har översänts till Echa, gjort det.
93. Av ovan anförda skäl anser jag att överklagandet inte kan bifallas på den första grundens andra del.
D. Den första grundens tredje del avseende kringgående av det obligatoriska förfarande som föreskrivits av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
1. Parternas yttranden
94. Klaganden har genom den tredje delen av den första grunden för överklagande klandrat tribunalen för att särskilt i punkterna 105–132 i den överklagade domen ha avvisat dess argument att Echas beslut och det förfarande som Echa genomförde innan beslutet antogs kringgår det rättsligt obligatoriska förfarande som föreskrivits av parlamentet och rådet för antagande av harmoniserade kriterier för identifiering av hormonstörande ämnen.
95. Klaganden har i detta sammanhang åberopat beslut nr 1386/2013/EU där det inom ramen för det prioriterade målet 3 föreskrivs att unionen kommer att ta fram harmoniserade farobaserade kriterier för identifiering av hormonstörande ämnen för att utveckla och genomföra strategier för att hantera kombinationseffekter av kemikalier och den oro som rör hormonstörande ämnen i all relevant unionslagstiftning. Klaganden anser att uppgifter att vidta lämpliga åtgärder för att uppnå de prioriterade mål som eftersträvas med beslut nr 1386/2013 bland annat har anförtrotts kommissionen. Dessutom framgår av detta beslut att de harmoniserade kriterier för tillämpning som fastställts av unionen för identifiering av hormonstörande ämnen ska tillämpas inom ramen för samtliga unionsrättsliga texter inklusive Reach-förordningen.
96. Klaganden har även åberopat förordning (EU) nr 528/2012 och gjort gällandet att kommissionen enligt artikel 5.3 i denna senast den 13 december 2013 skulle anta akter för att närmare ange vetenskapliga kriterier för att fastställa hormonstörande egenskaper. Klaganden har mot den bakgrunden påpekat att kommissionen enligt punkt 3.6.5 i bilaga II till förordning (EU) nr 1107/2009 senast den 14 december 2013 ska lägga fram ett förslag till sådana åtgärder rörande specifika vetenskapliga kriterier för fastställande av endokrinstörande egenskaper.
97. Klaganden har slutligen hänvisat till tribunalens överväganden avseende den färdplan som kommissionen offentliggjorde i juni 2014 som återfinns i punkterna 122 och 123 i den överklagande domen och anfört att den vid tribunalen inte har framfört uppfattningen att denna handling var rättsligt bindande. Klaganden hänvisade däremot till denna handling bland annat till stöd för sitt argument att identifieringen av ämnet DEPH med stöd av artikel 57 c i Reach-förordningen enligt Echas ad hoc‑kriterier är olaglig och oacceptabel i en situation där det inte föreskrivs några allmänt tillämpliga kriterier i unionslagstiftningen för identifiering av hormonstörande ämnen och i det fall där uppgiften att fastställa sådana kriterier har anförtrotts kommissionen genom unionens bindande rättsakter.
98. Echa har i sin svarsskrivelse anfört att det inte finns något rättligt bindande förfarande som definierats av parlamentet och rådet som upphäver tillämpningen av artikel 57 f i Reach-förordningen vad gäller hormonstörande ämnen.
99. Konungariket Danmark och Konungariket Sverige anser att tribunalens överväganden avseende det påstådda kringgåendet av det obligatoriska förfarande som föreskrivits av parlamentet och rådet inte innebär felaktig rättstillämpning,
2. Bedömning
100. Vad för det första gäller beslut nr 1386/2013 och framtagande av harmoniserade farobaserade kriterier för identifiering av hormonstörande ämnen anser jag att det i vart fall i detta skede av utvecklingen av systemet för reglering av kemiska ämnen rör sig om en vägledande eller programinriktad idé. Enligt punkt 50 tredje stycket andra meningen i bilagan till nämnda beslut ”kommer” unionen ”att ta fram” harmoniserade kriterier.
101. Av analysen av punkt 50 första och andra stycket i bilagan till beslut 1386/2013 framgår enligt min mening att ”harmoniserade kriterier” inom ramen för detta beslut ska förstås som kriterier som inte kan ersätta dem som redan har angetts i artikel 57 i Reach-förordningen och som tillämpas av Echa inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artikel 59 i denna förordning. Enligt punkt 50 första stycket första meningen i bilagan till beslut nr 1386/2013 ger kemikalielagstiftningen, inbegripet Reach-förordningen, ”ett grundläggande skydd för människors hälsa och miljön”. Såsom dessutom framgår av punkt 50 andra stycket första meningen i denna bilaga krävs intensifierade insatser för att säkerställa att särskilt farliga ämnen, däribland hormonstörande ämnen, placeras på kandidatlistan. Även om det i beslut nr 1386/2013 föreskrivs att harmoniserade kriterier ska tas fram anser jag att det rör sig om framtida kriterier som förmodligen är strängare än dem som föreskrivs i Reach-förordningen.
102. För det andra, vad beträffar förordning nr 528/2012, har tribunalen med rätta i punkt 109 i den överklagade domen påpekat att denna förordning, såsom följer av dess artikel 2.3 j, ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av Reach-förordningen. I likhet med beslut nr 1386/2013 kan inte förordning nr 528/2012 påverka tillämpligheten av kriterierna för identifiering av hormonstörande ämnen som fastställs i artikel 57 i Reach-förordningen och som tillämpats av Echa inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artikel 59 i denna förordning.
103. För det tredje anser jag att detsamma gäller med avseende på punkt 3.6.5 i bilaga II till förordning nr 1107/2009. Tribunalen gjorde således rätt när den i punkterna 117 oh 118 i den överklagade domen konstaterade att det av denna punkt följer att det är tillåtet att kontrollera om ett ämne har hormonstörande effekter som kan vara skadliga inte bara ”på grundval av en bedömning utifrån [unionens] eller internationellt överenskomna riktlinjer”, utan även på grundval av ”andra tillgängliga uppgifter och information, inbegripet en genomgång av den vetenskapliga litteraturen, som granskats av [Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet]”. Det kan konstateras att det förhållandet att begreppet inbegripet har använts inte innebär att man ur dessa ”andra tillgängliga uppgifter” kan utesluta verkningarna av Echas analyser som gjorts i enlighet med Reach-förordningen.
104. För det fjärde anser jag slutligen av samma skäl att klagandens argument avseende den färdplan som kommissionen offentliggjorde i juni 2014 inte kan godtas. I denna handling hänvisas, såsom klaganden anfört, till förordningarna nr 528/2012 och 1107/2009. Såsom framgår av punkterna 102 och 103 i förevarande förslag till avgörande kan de kriterier som är tillämpliga inom ramen för dessa förordningar för närvarande inte ersätta de kriterier som fastställts och tillämpats inom ramen för Reach-förordningen.
105. Följaktligen anser jag att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje delen av den första grunden.
106. Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser jag att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser någon av den första grundens tre delgrunder.
VII. Förslag till avgörande
107. Av dessa skäl föreslår jag att domstolen inte till någon del ska bifalla överklagandet på den första grunden.
1 Originalspråk: franska.
2 T-115/15, EU:T:2017:329, nedan kallad den överklagade domen.
3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1, nedan kallad Reach-förordningen).
4 Dom av den 15 mars 2017 ( C‑323/15 P, EU:C:2017:207, punkterna 24 och 25).
5 Dom av den 15 mars 2017 ( C‑324/15 P, EU:C:2017:208, punkterna 24 och 25).
6 Kommissionens förordning av den 17 februari 2011 om ändring av bilaga XIV till förordning nr 1907/2006 (EUT L 44, 2011, s. 2).
7 Se artikel 55 och skäl 22 i Reach-förordningen. Avseende tillståndsförfarandet se även generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målen Polynt/Echa och Hitachi Chemical Europe och Polynt/Echa ( C‑323/15 P och C‑324/15 P, EU:C:2016:727, punkterna 49–51).
8 Artikel 59 punkterna 2, 3 och 5 i Reach-förordningen.
9 Artikel 59 punkterna 6–8 i Reach-förordningen.
10 För några reflexioner över de skyldigheter som införandet av ett ämne i kandidatförteckningen medför, se Bergkamp, L., Herbatschek, N., ”The ”Once an Article, Always an Article” Approach: Reflections on the Advocate General’s Opinion on the Concept of ”Articles” Under REACH”, European Journal of Risk Regulation, 2015, 6(1), s. 156. I doktrinen har dessutom andra följder av införandet av ett kemiskt ämne i kandidatförteckningen identifierats, bland annat en ”stigmatisering” av det berörda ämnet på marknaden. Denna framgår dels av de preferenser som konsumenter som strävar efter att undvika produkter som innehåller ”stigmatiserade ämnen” ger uttryck för, dels av det val som näringsidkarna som tenderar att upphöra att använda sådana ämnen gör. Se Nordlander, K., Simon, C. M., Pearson, H., ”Hazard v. Risk i EU Chemicals Regulation ”, European Journal of Risk Regulation, 2010, 1(3), s. 248.
11 Dom av den 15 mars 2017, Polynt/Echa ( C‑323/15 P, EU:C:2017:207, punkterna 24 och 25).
12 Dom av den 15 mars 2017, Hitachi Chemical Europe och Polynt/ECHA ( C‑324/15 P, EU:C:2017:208, punkterna 24 och 25).
13 Dom av den 10 september 2015 ( C‑106/14, EU:C:2015:576).
14 Dom av den 15 mars 2017 ( C‑323/15 P, EU:C:2017:207).
15 Dom av den 15 mars 2017 ( C‑324/15 P, EU:C:2017:208).
16 Dom av den 15 mars 2017 ( C‑323/15 P, EU:C:2017:207, punkt 24).
17 Dom av den 15 mars 2017 ( C‑324/15 P, EU:C:2017:208, punkt 24).
18 Min kursivering.
19 Dom av den 15 mars 2017 ( C‑323/15 P, EU:C:2017:207).
20 Dom av den 15 mars 2017 ( C‑324/15 P, EU:C:2017:208).
21 Min kursivering.
22 Europaparlamentets och rådets beslut av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 2013, s. 171).
23 Europaparlamentets och rådets förordning av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 2012, s. 1).
24 Europaparlamentets och rådets förordning av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 2009, s. 1).