Förslag till avgörande av generaladvokat Pitruzzella – Mål C‑144/21 parlamentet/kommissionen (tillstånd för ett ämne som inger mycket stora betänkligheter)
1. Förevarande mål ger EU-domstolen möjlighet att ge förtydliganden om den analys som Europeiska kommissionen ska göra inom ramen för det system som har utarbetats i Reach-förordningen, om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier, beträffande på vilka villkor denna institution får bevilja tillstånd för ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, såsom i förevarande fall kromtrioxid.
2. I förevarande mål har Europaparlamentet, genom en talan om ogiltigförklaring, angripit genomförandebeslut C(2020) 8797 av den 18 december 2020 om delvis beviljande av tillstånd för vissa användningar av kromtrioxid enligt [Reach-]förordningen (Chemservice GmbH m.fl.) (nedan kallat det angripna beslutet).
3. Förevarande mål är av stor betydelse för fastställandet av den exakta omfattningen av den analys som ska göras särskilt inom ramen för det så kallade samhällsekonomiska tillståndsförfarandet för användningen av ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, vilket föreskrivs i artikel 60.4 i Reach-förordningen. De argument som parlamentet har anfört i sin talan kräver nämligen att domstolen bedömer den analys som kommissionen gjorde i det angripna beslutet med avseende på båda de krav som föreskrivs i den bestämmelsen för att tillstånd ska kunna beviljas för användningen av ett ämne som inger mycket stora betänkligheter inom denna ram, det vill säga dels att de samhällsekonomiska fördelarna uppväger hälso- eller miljöriskerna i samband med ämnets användning, dels att det saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker.
I. Redogörelse för de tillämpliga bestämmelserna
4. Reach-förordningen är ett centralt rättsligt instrument för reglering av kemikalier i unionen. Syftet med Reach-förordningen är enligt artikel 1.1 att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, inbegripet främjande av alternativa metoder för att bedöma hur farliga ämnen är, samt att ämnen fritt kan cirkulera på den inre marknaden samtidigt som konkurrenskraft och innovation förbättras. Denna höga skyddsnivå garanteras genom ett integrerat system för kontroll av kemikalier som tillverkas, importeras eller släpps ut på marknaden i unionen, vilket bygger på registrering, utvärdering och godkännande av dessa ämnen samt eventuella begränsningar av användningen av dem.
5. Det framgår av artikel 1.3 i Reach-förordningen att denna förordning grundas på principen att det är tillverkare, importörer och nedströmsanvändare som bär ansvaret för att de ämnen som de tillverkar, släpper ut på marknaden eller använder inte har några skadliga hälso- och miljöeffekter, och att bestämmelserna i förordningen bygger på försiktighetsprincipen.
6. Såsom anges bland annat i skälen 69 och 70 i Reach-förordningen bör ämnen som inger mycket stora betänkligheter enligt förordningen hanteras med yttersta försiktighet. Sådana ämnen omfattas nämligen av de tillståndsregler som föreskrivs i avdelning VII i Reach-förordningen. Det framgår av artikel 55 i nämnda förordning att syftet med dessa regler är att ”sörja för en väl fungerande inre marknad, samtidigt som det garanteras att de risker som ämnen som inger mycket stora betänkligheter ger upphov till kontrolleras på ett adekvat sätt och att dessa ämnen gradvis ersätts med lämpliga alternativa ämnen eller tekniker, när det är ekonomiskt och tekniskt genomförbart”.
7. Såsom anges i artiklarna 56 och 58 i Reach-förordningen får följaktligen ämnen som inger mycket stora betänkligheter och som finns med i bilaga XIV till denna förordning inte användas eller släppas ut på marknaden för användning av tillverkare, importörer eller nedströmsanvändare efter ett visst datum, såvida inte ämnets användning har godkänts eller ett av de andra villkor som anges i Reach-förordningen är tillämpligt.
8. Tillverkare och importörer får inge ansökningar om tillstånd för att släppa ut ett ämne på marknaden för egen användning av detta ämne eller för att garantera deras nedströmsanvändare användningen av ämnet. Även om ansökningarna ska ställas till Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad Echa), vilken inrättades genom denna förordning för att bidra till tillämpningen av förordningens bestämmelser, ankommer det på kommissionen att fatta beslut om beviljande av tillstånd. I besluten om tillstånd ska anges bland annat den avsedda användningen, tidsperioden för omprövning av tillståndet och de villkor som gäller för tillståndet.
9. I artikel 60 i Reach-förordningen föreskrivs två alternativa förfaranden för beviljande av ett tillstånd från kommissionen för användning av ämnen som inger mycket stora betänkligheter: För det första ska tillstånd beviljas enligt artikel 60.2 i Reach-förordningen om de hälso- eller miljörisker som uppkommer i samband med ämnets användning kan kontrolleras på ett adekvat sätt (det så kallade förfarandet för adekvat kontroll). För det andra föreskrivs det så kallade samhällsekonomiska förfarandet i artikel 60.4 i Reach-förordningen.
10. I det avseendet föreskrivs följande i artikel 60.4, 60.5 och 60.7 i Reach-förordningen:
”4. Om det inte är möjligt att bevilja tillstånd enligt punkt 2 eller för ämnen som avses i punkt 3, får tillstånd beviljas endast om det kan påvisas att de samhällsekonomiska fördelarna uppväger hälso- eller miljöriskerna i samband med ämnets användning och om det saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker. Detta beslut skall fattas med beaktande av yttrandena från den riskbedömningskommitté [nedan kallad riskbedömningskommittén] och den kommitté för samhällsekonomisk analys [nedan kallad kommittén för samhällsekonomisk analys] som avses i artikel 64.4 a och 64.4 b samt av följande:
a) Den risk som användningen av ämnet medför, inbegripet de föreslagna riskhanteringsåtgärdernas lämplighet och effektivitet.
b) De samhällsekonomiska fördelarna med ämnets användning och de samhällsekonomiska konsekvenserna av att tillstånd vägras, enligt vad som påvisats av sökanden eller andra berörda parter.
c) Analys av de alternativ som sökanden lämnat enligt artikel 62.4 e eller en ersättningsplan som sökanden lämnat enligt artikel 62.4 f, och eventuella bidrag från tredje parter enligt artikel 64.2.
d) Tillgänglig information om riskerna för människors hälsa eller miljön i samband med alternativa ämnen eller tekniker.
5. Vid bedömningen av huruvida lämpliga alternativa ämnen eller tekniker finns tillgängliga skall kommissionen beakta alla relevanta aspekter, exempelvis
a) huruvida användningen av alternativ skulle minska de totala riskerna för människors hälsa och för miljön, varvid riskhanteringsåtgärdernas lämplighet och effektivitet skall beaktas,
b) möjligheter till tekniska och ekonomiska alternativ för sökanden.
…
7. Tillstånd skall beviljas endast om ansökan uppfyller kraven i artikel 62.”
11. Artikel 62 i Reach-förordningen har rubriken ”Ansökningar om tillstånd”, och i artikel 62.4 d och e föreskrivs följande:
”En ansökan om tillstånd skall omfatta följande:
…
d) En kemikaliesäkerhetsrapport i enlighet med bilaga I, om en sådan inte redan lämnats in som ett led i registreringen; rapporten skall omfatta hälso- och/eller miljörisker som uppkommer i samband med ämnets användning och som beror på ämnets inneboende egenskaper enligt bilaga XIV.
e) En analys av alternativen med en bedömning av [riskerna med dessa och] huruvida ersättningen är tekniskt och ekonomiskt genomförbar och vid behov information om eventuell relevant forskning eller utveckling från sökandens sida …”
12. Kommissionen ska fatta beslut avseende ansökan om tillstånd genom att följa förfarandet i artikel 64 i Reach-förordningen. I synnerhet innebär detta, enligt artikel 64.2 i förordningen, ett offentligt samråd som ger tredje parter möjlighet att lämna in information om alternativa ämnen eller tekniker. Enligt artikel 64.3 och 64.4 i Reach-förordningen ska riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys, vilka är enheter verksamma inom Echa som har ålagts att utföra olika uppgifter, avge yttrande över grundläggande aspekter av ansökan. Enligt artikel 64.8 i Reach-förordningen ska kommissionen utarbeta ett utkast till beslut inom tre månader från det att den mottagit sådana yttranden och fatta ett slutgiltigt beslut i enlighet med det tillämpliga kommittéförfarandet.
II. Bakgrund till tvisten
13. Kromtrioxid är ett ämne som inger mycket stora betänkligheter i den mening som avses i Reach-förordningen. Ämnet finns med i förteckningen i bilaga XIV till nämnda förordning. Användning av detta ämne omfattas av tillståndskravet.
14. År 2015 ingav Lanxess Deutschland GmbH och andra aktörer (nedan kallade sökandena) en ansökan i syfte att beviljas tillstånd för sex kategorier av användning av kromtrioxid.
15. De sex kategorier av användning för vilka tillstånd begärdes är följande: användning av kromtrioxid vid formulering av blandningar (användning 1), användning i funktionell förkromning (användning 2), användning i funktionell förkromning med dekorativt syfte (användning 3), användning vid ytbehandling för användning inom flyg- och rymdfartsindustrin (utan koppling till funktionell förkromning eller funktionell förkromning med dekorativt syfte) (användning 4), användning vid ytbehandling (förutom passivering av förtennat stål (elektrolytisk tennplätering – ETP)) för användning i byggnadsindustri, fordonsindustri och metallindustri samt allmänna sektorer inom verkstadsindustrin (utan koppling till funktionell förkromning eller funktionell förkromning med dekorativt syfte) (användning 5), och användning vid passivering av förtennat stål (ETP) (användning 6).
16. Den 30 september 2016 mottog kommissionen de yttranden över ansökan som hade antagits av riskbedömningskommittén och av kommittén för samhällsekonomisk analys.
17. Den 27 mars 2019 antog parlamentet en resolution, i vilken det invände mot ett första utkast till beslut. I huvudsak grundade sig parlamentets invändningar på den omständigheten att den information som hade lämnats av sökandena innehöll allvarliga brister och att efterlevnaden av villkoren för beviljande av ett tillstånd, i synnerhet huruvida alternativa lösningar som är säkrarare finns tillgängliga, därför inte hade kunnat bedömas på ett korrekt sätt. Enligt parlamentet gällde detta än mer eftersom beskrivningen av de planerade användningarna av det aktuella ämnet var så generell att det medförde ett ytterst omfattande tillämpningsområde för tillståndet. I det avseendet ansåg parlamentet dessutom att kommissionens tillvägagångssätt, vilket bestod i att avhjälpa bristerna i ansökan genom att be sökandena att lämna de uppgifter som saknades i granskningsrapporten, inte var förenligt med unionsdomstolarnas praxis.
18. Till följd av denna resolution uteslöt kommissionen användningskategorin 3 (funktionell förkromning med dekorativt syfte) från tillämpningsområdet för dess utkast till beslut. I övrigt behöll dock kommissionen sitt ursprungliga tillvägagångssätt, som bestod i att bevilja tillstånd men uppställa vissa villkor och begränsningar för detta, och den 18 december 2020 antog kommissionen det angripna beslutet.
III. Det angripna beslutet
19. I det angripna beslutet påpekade kommissionen först att ett tillstånd för kromtrioxid kunde beviljas endast med stöd av artikel 60.4 i Reach-förordningen.
20. I det sammanhanget analyserade kommissionen, för det första, i skälen 9–15, det första av de två krav som föreskrivs i denna bestämmelse, det vill säga att de samhällsekonomiska fördelarna uppväger hälso- och miljöriskerna i samband med ämnets användning.
21. I skäl 9 i det angripna beslutet påpekade kommissionen att ”riskbedömningskommittén, i sina yttranden över användningarna 1, 2, 4 och 5, drog slutsatsen att riskhanteringsåtgärderna och driftförhållandena som beskrivs i ansökan inte är lämpliga och effektiva för att begränsa riskerna för arbetstagare”.
22. I skäl 10 i beslutet påpekade kommissionen särskilt att vad beträffar ”användningarna 1, 2, 4 och 5 drog riskbedömningskommittén vidare slutsatsen att det föreligger betydande osäkerhet om arbetstagarnas exponering på grund av den begränsade tillgången på data om den uppmätta exponeringen. Riskbedömningskommittén drog vidare slutsatsen att en utbredd brist på bakgrundsinformation har gjort det svårt att fastställa ett samband mellan driftförhållandena och riskhanteringsåtgärderna som beskrivs i ansökan och de exponeringsnivåer som uppgetts för specifika uppgifter och platser, vilket på sätt hindrar riskbedömningskommittén från att göra en ytterligare bedömning. Denna osäkerhet avser huruvida data om exponeringen är tillförlitliga och representativa och det sätt på vilket de hänför sig till specifika riskhanteringsåtgärder som vidtagits, i synnerhet i fråga om användning 4 där – utöver nedsänkning i vattenbehållare – olika verksamheter, däribland sprayning, valsning, borstning och åtgärder för bearbetning, omfattas av ansökan och sökandena har inte till fullo kunnat bedöma den kombinerade exponeringen avseende samtliga dessa uppgifter. Kommissionen noterar dock att denna osäkerhet inte hindrade kommittén för samhällsekonomisk analys från att vidare analysera ansökan.”
23. I skäl 11 i det angripna beslutet påpekade kommissionen att vad beträffar ”användningarna 1, 2, 4 och 5 drog riskbedömningskommittén vidare slutsatsen att det föreligger osäkerhet även vid bedömningen av allmänhetens exponering för ämnet, via miljön, i lokal skala, särskilt vad beträffar utsläpp av krom (VI) via avloppsvatten. Detta är särskilt relevant vad beträffar oral exponering via dricksvatten. Riskbedömningskommittén ansåg dock att bedömningen av riskerna för allmänheten via miljön är tillräcklig för en ytterligare analys av kommittén för samhällsekonomisk analys, och påpekade att sökandenas synsätt baserar sig på antaganden som kan överskatta riskerna för allmänheten.”
24. I skäl 12 i det angripna beslutet slog kommissionen fast att ”riskbedömningskommittén, i sina yttranden över användningarna 1, 2, 4 och 5, på grund av osäkerheten i bedömningen av riskerna för arbetstagare och för allmänheten via miljön, rekommenderade att det skulle uppställas ytterligare villkor och åtgärder för övervakning. Efter att ha granskat riskbedömningskommitténs bedömning, instämmer kommissionen i denna slutsats.”
25. I skäl 15 i det angripna beslutet påpekade kommissionen vidare att ”kommittén för samhällsekonomisk analys, i sina yttranden över användningarna 1, 2, 4, 5 och 6 av kromtrioxid som beskrivs i ansökan, drog slutsatsen att de totala samhällsekonomiska fördelarna till följd av var och en av dessa användningar väger tyngre än hälsorisken som följer av dessa användningar”.
26. För det andra analyserade kommissionen, i skälen 16–24 i det angripna beslutet, det andra krav som föreskrivs i artikel 60.4 i Reach-förordningen för att kunna bevilja tillstånd, det vill säga att det saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker.
27. Vad beträffar användningarna 2, 4 och 5 påpekade kommissionen i skäl 18 i detta beslut att ”kommittén för samhällsekonomisk analys, i sina yttranden över användningarna 2, 4 och 5, drog slutsatsen att det inte finns några lämpliga alternativa ämnen eller tekniker. På grund av den mycket stora omfattningen av de begärda användningarna, kunde dock kommittén för samhällsekonomisk analys inte utesluta eventuell osäkerhet med avseende på den tekniska genomförbarheten av alternativ för ett begränsat antal särskilda tillämpningar som omfattas av beskrivningen av dessa användningar. Kommissionen instämmer i den slutsats som dragits av kommittén för samhällsekonomisk analys.”
28. Kommissionen slog följaktligen fast i skäl 19 i det angripna beslutet att ”[f]ör att säkerställa att tillståndet endast omfattar de användningar i fråga om vilka det inte finns några lämpliga alternativ tillgängliga, är det nödvändigt att ytterligare specificera beskrivningen av användningarna 2, 4 och 5 genom att anpassa den till slutsatserna av analysen av alternativen som det redogjordes för i ansökan och som bedömdes av kommittén för samhällsekonomisk analys. Kommissionen anser att sökandena har fullgjort sin bevisbörda genom att visa att det saknas lämpliga alternativ vad beträffar användningarna 2, 4 och 5, endast med avseende på denna begränsade omfattning av användningarna.”
29. I skäl 20 i detta beslut tillade kommissionen att ”[f]öljaktligen ska beskrivningen av användningarna 2, 4 och 5 ytterligare specificeras genom hänvisning till de användningar där någon av … [de] viktiga funktioner[na] är nödvändig för den avsedda användningen” och den räknade upp, för användningarna 2, 4 och 5, en rad viktiga funktioner.
30. På grundval av detta resonemang fann kommissionen, i skäl 22 i det angripna beslutet, att den, efter att ha granskat den bedömning som hade gjorts av kommittén för samhällsekonomisk analys, och med beaktande av ovanstående överväganden, instämde i slutsatsen att det inte fanns några lämpliga alternativa ämnen eller tekniker för användningarna 2, 4 och 5.
31. I skäl 26 i det angripna beslutet gjorde kommissionen gällande att den hade grundat sin bedömning på alla relevanta vetenskapliga bevis som för närvarande finns tillgängliga, såsom dessa bedömdes av riskbedömningskommittén, och grundat sina slutsatser på förekomsten av tillräckliga bevis för att komma fram till en sådan slutsats. Kommissionen ansåg likväl att ytterligare vetenskapliga data skulle ha gjort det möjligt för den att göra sin bedömning med en mer robust eller omfattande bevisning som grund i framtiden och att det därför var lämpligt att kräva att det skulle läggas fram ytterligare information om exponeringen och om utsläppen.
32. I skäl 27 i det angripna beslutet slog kommissionen vidare fast att det, i syfte att underlätta tillämpningen av detta beslut, med avseende på användningarna 2, 4 och 5, var nödvändigt att kräva av tillståndshavarnas nedströmsanvändare att de i den anmälan som skickas till Echa enligt artikel 66.1 i Reach-förordningen bifogar en förklaring av de viktiga funktioner som förtecknas i det angripna beslutet och som är nödvändiga för deras användning, inbegripet en motivering till varför de är nödvändiga för denna användning.
33. På grundval av dessa överväganden beviljade kommissionen, i artikel 1.1 i det angripna beslutet, sökandena ett tillstånd för användning 6, för användningarna 2, 4 och 5 endast om en av de viktiga funktioner som anges däri är nödvändig för användningen, och för användning 1, såvitt avser formuleringen av blandningar för användningarna 2, 4, 5 och 6, såsom de godkänts.
34. Det framgår vidare av artikel 1.2–1.4 i samma beslut att det e contrario inte beviljades något tillstånd för kromtrioxid för användningarna 2, 4 och 5, då ingen av de viktiga funktioner som anges däri är nödvändig för användningen.
35. Artikel 2.2 och 2.3 i det angripna beslutet har följande lydelse:
”2. Tillståndshavarna ska ta fram särskilda exponeringsscenarier för processer, åtgärder och enskilda uppgifter (inbegripet för automatiska/manuella system och för öppna/stängda system och kombinationer av dessa) och, för varje särskilt scenario, beskriva riskhanteringsåtgärderna och driftförhållandena för att kontrollera arbetstagarnas exponering för krom (VI) och dess utsläpp i miljön, som är representativa för alla platser där tillåten användning sker. Exponeringsscenarierna ska innehålla information om de exponeringsnivåer som följer av genomförandet av sådana riskhanteringsåtgärder och driftförhållanden. Tillståndshavarna ska välja de riskhanteringsåtgärder som beskrivs i exponeringsscenarierna i enlighet med artikel 5 i direktiv 2004/37/EG. Tillståndshavarna ska dokumentera och motivera urvalet av riskhanteringsåtgärder och på begäran tillhandahålla de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där en tillåten användning sker de relevanta handlingarna.
3. Tillståndshavarna ska tillhandahålla de nedströmsanvändare som detta beslut är tillämpligt på … de särskilda exponeringsscenarier i ett uppdaterat säkerhetsdatablad senast den18 mars 2021. Tillståndshavarna och nedströmsanvändarna ska utan onödigt dröjsmål tillämpa de riskhanteringsåtgärder och driftförhållanden som finns med i de särskilda exponeringsscenarierna.”
36. I artikel 5 i det angripna beslutet föreskrivs att vad beträffar tillståndet avseende användningarna 2, 4 och 5, ska nedströmsanvändarna i anmälan till Echa enligt artikel 66.1 i Reach-förordningen bifoga en förklaring av de viktiga funktionerna hos kromtrioxid som förtecknas i artikel 1.1, vilka är nödvändiga för deras användning, inbegripet en motivering till varför dessa viktiga funktioner är nödvändiga för denna användning.
IV. Parternas yrkanden
37. Parlamentet har yrkat att domstolen ska, i första hand, ogiltigförklara artiklarna 1.1, 1.5, 2, 3, 4, 5, 7, 9 och 10 i det angripna beslutet, i den del som rör de tillstånd som avser användningarna 2, 4 och 5 och användning 1, vad beträffar formuleringen av blandningar för användningarna 2, 4 och 5, och, i andra hand, ogiltigförklara det angripna beslutet i dess helhet, samt förplikta kommissionen och Echa att ersätta rättegångskostnaderna.
38. Kommissionen har yrkat att domstolen ska, i första hand, ogilla parlamentets yrkanden om delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet, i andra hand ogilla parlamentets yrkande om ogiltigförklaring av det angripna beslutet i dess helhet, för det fall att det angripna beslutet ogiltigförklaras, låta verkningarna av det angripna beslutet bestå och förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.
39. Echa, som har tillåtits intervenera i förevarande mål genom beslut av domstolens ordförande den 17 september 2021, har ingett en interventionsinlaga till stöd för kommissionens yrkanden.
V. Prövning av talan
A. Parternas argument
40. Till stöd för sin talan har parlamentet åberopat en enda grund, genom vilken det görs gällande att artikel 60.4 och 60.7 i Reach-förordningen åsidosattes. Den enda grunden består av tre delar.
1. Den enda grundens första del: Underlåtenhet att göra en slutlig bedömning av hälso- och miljöriskerna
41. Inom ramen för den enda grundens första del har parlamentet gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 60.4 i Reach-förordningen genom att tillåta användningarna 2, 4 och 5 samt användning 1 såvitt avser formuleringen av blandningar för användningarna 2, 4 och 5 av kromtrioxid, utan att ha kommit fram till en slutlig bedömning av de hälso- och miljörisker som sådana användningar medför. Denna underlåtenhet har med nödvändighet påverkat bedömningen som syftar till att kontrollera ”att de samhällsekonomiska fördelarna uppväger hälso- eller miljöriskerna i samband med ämnets användning” som föreskrivs i nämnda bestämmelse.
42. Parlamentet anser att det uttryckligen framgår av skälen 10–12 i det angripna beslutet att det, vad beträffar användningarna 1, 2, 4 och 5, förelåg betydande osäkerhet avseende bedömningen av riskerna för arbetstagare och för allmänheten via miljön, och att riskbedömningskommittén, på grund av denna osäkerhet, hade rekommenderat att det skulle uppställas ytterligare villkor och åtgärder för övervakning. I synnerhet framgår det av skäl 10 i det angripna beslutet att denna osäkerhet var särskilt allvarlig vad beträffar arbetstagarnas exponering för det aktuella ämnet, vilket hindrade varje seriös bedömning av denna risk. Av kommitténs yttranden framgår att i fråga om varje användning som det begärdes tillstånd för, var de uppgifter som lämnades av sökandena för att möjliggöra en bedömning av hälso- och miljöriskerna så ofullständiga och så föga representativa att kommittén hade varit tvungen att dra slutsatsen att det förelåg betydande osäkerhet avseende omfattningen och nivån på sådana risker.
43. Enligt parlamentet är de exponeringsdata som i förevarande fall lämnades av sökandena inte representativa och de överensstämmer inte med artikel 62.4 d och punkt 5.2.4 i bilaga I till Reach-förordningen. Även om det är riktigt att riskbedömningskommittén konstaterade att den metod som sökandena använde kunde förklara den låga nivån av representativitet hos data (som e motsvarade mindre än 3 procent av berörda företag), godtog däremot inte kommittén uttryckligen detta eller motiverade detta i sina yttranden.
44. Parlamentet har tillagt att om ansökan inte hade varit alltför omfattande, skulle det ha varit möjligt att lämna uppmätta exponeringsdata (eller i vart fall representativa modelleringsdata) och en lämplig beskrivning av villkoren för utnyttjandet och riskhanteringsåtgärderna för alla användningar som omfattas av ansökan, vilket artikel 62.4 d och punkt 5.2.4 i bilaga I till Reach-förordningen kräver. Parlamentet har vidare hävdat att kommissionen underlät i det angripna beslutet att motivera skälen som föranledde den att dra slutsatsen att sökandena, trots att uppgifterna inte var representativa och den allvarliga osäkerhet som hade påtalats, hade fullgjort den bevisbörda som ålåg dem, genom att begränsa sig till att påpeka att denna osäkerhet inte hindrade kommittén för samhällsekonomisk analys att fortsätta med analysen av ansökan.
45. Det var just för att avhjälpa ovannämnda brister som det i artikel 2.2 i det angripna beslutet uppställdes som villkor för tillståndet att det i granskningsrapporten skulle lämnas viktiga uppgifter (såsom exponeringsscenarier och tillhörande riskhanteringsåtgärder) som saknades i den aktuella riskbedömningen. Enligt parlamentet framgår det därför av själva det angripna beslutet, för det första, att kommissionen, när tillståndet beviljades, inte hade tillgång till en betydande mängd uppgifter som sökandena var skyldiga att tillhandahålla enligt artikel 62.4 d i Reach-förordningen och som kommissionen var tvungen att förfoga över för att göra sin bedömning enligt artikel 60.4 i samma förordning och, för det andra, att de krav som uppställdes i artikel 2.2 i det angripna beslutet syftade till att avhjälpa sådana brister i tillståndsansökan och i den bedömning som gjordes på grundval av denna ansökan. Vidare anser parlamentet att kommissionen gjorde en felaktig tolkning av artiklarna 56 och 66 i Reach-förordningen, när den framställde dessa bestämmelser som att de tillät att uppgifter som är avgörande för det ursprungliga tillståndet lämnas enbart av nedströmsanvändare efter beviljandet av tillståndet.
46. Under dessa omständigheter kunde inte kommissionen på ett tillförlitligt och slutgiltigt sätt fastställa att ”de samhällsekonomiska fördelarna uppväger hälso- eller miljöriskerna i samband med ämnets användning”, vilket krävs enligt artikel 60.4 i förordningen. Ett tillstånd kan dock inte beviljas om kommissionen inte har kontrollerat på ett avgörande sätt att detta krav är uppfyllt och att det inte går att avhjälpa bristerna i en tillståndsansökan genom att uppställa villkor i tillståndsbeslutet.
47. Kommissionen har hävdat att den inte åsidosatte sin skyldighet att komma fram till en slutgiltig bedömning av hälso- och miljöriskerna, vilket krävs enligt artikel 60.4 i Reach-förordningen.
48. Per definition medför varje vetenskaplig bedömning osäkerhet. Det faktum att det föreligger osäkerhet påverkar inte på något sätt en vetenskaplig bedömning. Det ankommer därför inte på kommissionen att undanröja all osäkerhet eller att insistera på att tillståndssökanden bevisar att det inte föreligger någon osäkerhet.
49. Trots den osäkerhet som parlamentet har nämnt, vilken framhölls i riskbedömningskommitténs yttrande och erkändes i det angripna beslutet, anser kommissionen att sökandena fullgjorde sin bevisbörda. Kommissionen anser att den på grundval av detta kunde bedöma att de samhällsekonomiska fördelarna uppvägde hälso- eller miljöriskerna. En sådan bedömning syftar inte till en adekvat riskhantering i varje enskilt fall av användning av ämnet, utan ska möjliggöra en lämplig avvägning mellan riskerna och fördelarna.
50. Kommissionen anser att de uppgifter som lämnades i kemikaliesäkerhetsrapporten var tillräckliga för att riskbedömningskommittén skulle kunna göra en lämplig bedömning av risken och för att möjliggöra för kommittén för samhällsekonomisk analys att komma fram till en slutsats vid bedömningen av riskerna/fördelarna, och slutligen göra det möjligt för kommissionen att kontrollera att kravet att de samhällsekonomiska fördelarna uppväger hälso- eller miljöriskerna i samband med ämnets användning var uppfyllt. Kommissionen tvivlar inte på att det förelåg osäkerhet, men enligt en bedömning av vetenskapliga experter var denna osäkerhet inte sådan att den hindrade att slutsatsen drogs att det första villkoret var uppfyllt.
51. Vad särskilt beträffar osäkerheten beträffande arbetstagarnas exponering har kommissionen förklarat, för det första, skälen till att riskbedömningskommittén, trots den begränsade mängden uppmätta exponeringsdata som fanns i kemikaliesäkerhetsrapporten, slog fast att de data som hade lämnats var tillräckliga för att göra bedömningen och för att ge kommittén för samhällsekonomisk analys möjlighet att fortsätta att göra en avvägning av fördelarna i förhållande till riskerna.
52. Vad framför allt beträffar användning 1, hade riskbedömningskommittén, i fråga om den kompletterande bedömning som skulle utföras av kommittén för samhällsekonomisk analys, föreslagit att den av sökandena uppskattade totala högsta exponeringsnivån på 0,5 μg/m3 skulle användas. Vad beträffar användningarna 2, 4 och 5 begärde riskbedömningskommittén klargöranden av sökandena, på grund av det breda spektrumet av potentiella nedströmsanvändare som kunde dra fördel av ansökan och det därpå följande tillståndet (vad beträffar användning 2 har sökandena uppgett upp till 1590 platser i olika medlemsstater i unionen). Till följd av dessa preciseringar, erkände riskbedömningskommittén att det begränsade antalet data som användes även berodde på den metod som använts (vilken koncentrerade sig på övervakningsdata av personlig karaktär i motsats till användning av statiska övervakningsdata), vilket fick till följd att endast en del av de tillgängliga datagrupperna användes.
53. Enligt kommissionen påpekade dessutom riskbedömningskommittén att omfattande exponeringsdata som fanns i färska studier, även oberoende sådana, som tillhandahållits av sökandena satte trovärdighet vid deras bedömning av exponeringen (för användningarna 2, 4 och 5) eller föreslog att kommittén för samhällsekonomisk analys skulle utgå från ett värsta scenario (”worst case approach”, för användning 1). Slutligen tillhandahöll sökandena datamodelleringar för alla användningar, som av riskbedömningskommittén ansågs kunna bekräfta uppmätta data.
54. För det andra kan man inte förvänta sig av sökandena – och det skulle inte heller vara proportionerligt – att de tillhandahåller uppmätta exponeringsdata avseende fler än 1500 platser för nedströmsanvändare, eftersom alla sådana användare kanske inte är kända när tillståndet beviljas.
55. För det tredje anser kommissionen att den omständigheten att de relevanta gränsvärdena för exponering på 2μg/m3 (för användningskategorierna 2, 4 och 5) och på 0,5μg/m3 (för användningskategori 1) motsvarar en femtedel respektive en tjugondel av de obligatoriska värdena för exponering på arbetsplatsen i unionen för kromföreningar (VI) som för närvarande tillämpas enligt gällande lagstiftning visar att det angripna beslutet bidrar till att minska exponeringen genom att förbättra skyddet för arbetstagare och därför är förenligt med målen.
56. För det fjärde rekommenderade riskbedömningskommittén även ytterligare villkor och åtgärder för övervakning som återgavs i det angripna beslutet och vilkas syfte var att ytterligare minska exponeringen på arbetsplatsen.
57. När det gäller sökandenas påstådda underlåtenhet att fullgöra sin bevisbörda, har kommissionen påpekat att det i Reach-förordningen inte föreskrivs några beviskrav för sökandena såsom ”bortom allt rimligt tvivel” eller att ”det inte råder någon osäkerhet”. Tvärtom ska tillräcklig objektiv bevisning möjliggöra en slutgiltig bedömning av experter som grundar sig på trovärdiga och tillförlitliga uppgifter.
58. Enligt kommissionen anser inte parlamentet att den vetenskapliga bedömningen i syfte att fastställa huruvida det första kravet i artikel 60.4 i Reach-förordningen är uppfyllt ska utföras även av kommittén för samhällsekonomisk analys. I sina yttranden gjorde kommittén för samhällsekonomisk analys en bedömning av riskerna/fördelarna och förklarade skälen till att de data som bedömdes av riskbedömningskommittén var tillräckliga och gav en slutsats i det avseendet. I synnerhet grundade sig kommittén för samhällsekonomisk analys, med hänsyn till den osäkerhet som framhölls av riskbedömningskommittén och i syfte att kontrollera huruvida bedömningen av risker/fördelar var hållbar, på ett ytterligare försiktigt scenario (”worst case scenario”), på grundval av vilket kommittén fann att den inte hyste några tvivel som skulle ha ändrat giltigheten i sökandenas slutsats att de övergripande fördelarna med att fortsätta använda kromtrioxid uppvägde hälsorisken. Kommissionen undersökte minutiöst yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys och bedömde att dessa var fullständiga, konsekventa och relevanta.
59. I motsats till vad parlamentet har hävdat anser kommissionen att kraven i fråga om övervakning som anges i artikel 2.2 i det angripna beslutet inte är avsedda att avhjälpa brister i ansökan. Artikel 2.2 i det angripna beslutet har till syfte att kräva att det läggs fram ytterligare uppgifter om exponeringen och utsläppen, i enlighet med rekommendationerna i Echas yttranden. Detta gör det möjligt att ge en mer detaljerad bild av de aktuella processerna, driftförhållandena och riskhanteringsåtgärderna för individuella uppgifter som härrör från tillståndshavarna i samarbete med deras användare i efterföljande led. Vidare överensstämmer detta krav med den allmänna logiken i Reach-förordningen, vilken baserar sig på en princip som syftar till ständig förbättring och som särskilt avser att förbättra kvaliteten på kemikalielagstiftningen med tiden tack vare framläggandet av och den fortlöpande förbättringen av data om ämnena enligt förordningen.
60. Echa har i sin intervention till stöd för kommissionen, för det första, gjort gällande att de data som hade lämnats av sökandena var representativa för arbetstagarnas exponering. Även om Echa har medgett att riskbedömningskommittén slog fast att det inte gick att dra slutsatsen att uppmätta data om arbetstagarnas exponering som hade lämnats av sökandena var representativa för samtliga nedströmsanvändare, har nämnda myndighet framhållit att kommittén inte baserade sig enbart på mätdata som lades fram av sökandena. Den undersökte även data hämtade från doktrinen och från studier som var tillgängliga för allmänheten, som samlades in både av föredraganden och av sökandena, samt modellerade exponeringsdata som lämnades av de sistnämnda.
61. Riskbedömningskommittén underströk i sina yttranden, avseende användningarna 2, 4 och 5, ett visst antal osäkra faktorer som följde av de data som hade lämnats. Riskbedömningskommittén ansåg dock att den kombinerade exponeringsnivån på 2 μg Cr (VI)/m3 som beräknades av sökandena som högsta kombinerade värde för 8 timmars exponering utgjorde ett rimligt antagande som värsta scenario. Detta var skälet till att kommittén kunde avsluta sin bedömning av arbetstagarnas exponering kopplad till användningskategorierna 2, 4 och 5 genom att grunda sig på de data som hade lämnats och slå fast att exponeringsnivån på 2 μg Cr (VI)/m3 som hade beräknats av sökandena utgjorde en lämplig utgångspunkt för den samhällsekonomiska analys som utfördes av kommittén för samhällsekonomisk analys.
62. För det andra har Echa hävdat att det angripna beslutet, i den del det baseras på riskbedömningskommitténs bedömning av allmänhetens exponering, grundar sig på data som i tillräcklig utsträckning återspeglar den exponering som allmänheten kan utsättas för på grund av den fortsatta användningen av kromtrioxid.
63. För det tredje har Echa hävdat att kommissionen, på grundval av den bedömning som gjordes av riskbedömningskommittén och av kommittén för samhällsekonomisk analys, faktiskt hade tillgång till tillräckliga uppgifter för att avgöra huruvida fördelarna med att bevilja tillstånd uppvägde de kostnader som var förenade med de risker som följer av de tillåtna användningarna. I sin bedömning delade kommittén för samhällsekonomisk analys närmare bestämt riskbedömningskommitténs uppfattning att beräkningarna på grundval av en uppskattning av de exponerade befolkningsgrupperna och exponeringens varaktighet, som hade lämnats av sökandena, kunde användas för att kvantifiera de statistiska uppskattningarna av cancerfallen och således kostnaderna för en fortsatt användning av ämnet. På grund av den osäkerhet som förelåg beslutade dock kommittén för samhällsekonomisk analys, vid bedömningen av kostnaderna för en fortsatt användning av ämnet, att välja värsta scenariot. Vid beräkningen av effekterna på människors hälsa när det gäller arbetstagare, löstes detta genom en ökning av påverkan på arbetstagarnas hälsa, uppskattad i pengar, jämfört med den påverkan på människors hälsa som hade beräknats av sökandena. Även genom att basera ansvaret för kostnaderna för en fortsatt användning av ämnet på ett så pessimistiskt synsätt, bekräftade kommittén för samhällsekonomisk analys under alla omständigheter sökandenas bedömning att fördelarna med en fortsatt användning uppvägde de risker som följer därav för människors hälsa.
2. Den enda grundens andra del: Underlåtenhet att fastställa att det saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker för användningarna 2, 4 och 5
64. Inom ramen för den enda grundens andra del har parlamentet hävdat att det angripna beslutet antogs i strid med artikel 60.4 i Reach-förordningen, eftersom kommissionen underlät att, såsom krävs enligt nämnda bestämmelse, fastställa att det saknades lämpliga alternativa ämnen eller tekniker för användningarna 2, 4 och 5 som tillståndsansökan avsåg. Parlamentet har särskilt ifrågasatt kommissionens tillvägagångssätt, då den i skälen 18, 19 och 20 samt artikel 1 i det angripna beslutet införde en hänvisning till de ”viktiga funktioner som är nödvändiga för den avsedda användningen”, i syfte att begränsa tillståndets omfattning, då det råder osäkerhet om det finns lämpliga alternativ.
65. Genom artikel 60.4 i Reach-förordningen åläggs den som ansöker om tillstånd bevisbördan för att det finns lämpliga alternativ. Av detta följer att det är sökandena som ska bära risken för att det eventuellt är omöjligt att fastställa att sådana alternativ finns. Bedömningen i syfte att fastställa huruvida det finns alternativ bör följaktligen göra det möjligt för kommissionen att komma fram till ett slutgiltigt resultat i det avseendet innan den kan fatta ett tillståndsbeslut. Omvänt utgör en situation då det råder osäkerhet om huruvida det finns lämpliga alternativ hinder för kommissionen att bevilja tillstånd. Möjligheten att uppställa vissa villkor för ett tillstånd gör det inte möjligt för kommissionen att avhjälpa bristerna i den analys av alternativen som lagts fram av sökandena eller bristerna eller luckorna i dess egen bedömning.
66. Även om kommissionen i förevarande fall hävdade, i skäl 19 i det angripna beslutet, att sökandena hade fullgjort sin bevisbörda genom att visa att det saknas lämpliga alternativ för användningskategorierna 2, 4 och 5, ansåg kommissionen att så var fallet endast ”vad beträffar den begränsade omfattningen av dessa användningar”, det vill säga inom ramen för den begränsade omfattningen av dessa användningar som kommissionen själv hade definierat. I det angripna beslutet uppställdes därför villkor för tillståndet som var avsedda att avhjälpa bristfälligheterna i ansökan vid analysen av de alternativa lösningar som hade lagts fram av sökandena (det vill säga framläggandet av alltför generella och begränsade data, mot bakgrund av de mycket omfattande beskrivningarna av användningarna).
67. Hänvisningen till de ”viktiga funktioner som är nödvändiga för den avsedda användningen” är vidare inte avgörande med avseende på avsaknaden av lämpliga alternativ, vilken ska fastställas innan tillståndet beviljas. Genom att godkänna kromtrioxid för en viss användning om någon av de ”viktiga funktioner” som förtecknas i det angripna beslutet är nödvändig för en sådan användning, har kommissionen med andra ord inte avgjort huruvida en sådan funktion verkligen var nödvändig för den aktuella användningen, det vill säga huruvida det var omöjligt att utföra funktionen med hjälp av en alternativ teknik eller ett alternativt ämne, eller i vart fall utan det ämne som det begärs tillstånd för.
68. Parlamentet anser att skäl 27 och artikel 5 i det angripna beslutet bekräftar att analysen av huruvida det fanns lämpliga alternativ var otillräcklig. Informationsskyldigheten som åligger nedströmsanvändarna visar att det, även inom gränserna för deras påstått begränsade räckvidd som fastställdes av kommissionen genom begreppet ”viktiga funktioner”, fortfarande förelåg osäkerhet om huruvida det saknades lämpliga alternativ vad beträffar användningarna 2, 4 och 5. Artikel 1.1 jämförd med artikel 5 i det angripna beslutet överlåter åt nedströmsanvändarna att utföra uppgiften att förklara de viktiga funktioner som förtecknas i beslutet och att motivera att en av dessa funktioner faktiskt är nödvändig för de planerade användningarna. Med andra ord måste nedströmsanvändarna, när de använder kromtrioxid, visa att en sådan användning kräver en av de viktiga funktioner för vilka det inte finns någon alternativ lösning enligt tillståndsbeslutet. Detta visar att den analys som gjordes i föregående led i det angripna beslutet avseendet avsaknaden av alternativa lösningar för användningarna i kategorierna 2, 4 och 5 i själva verket inte var avgörande, och att det åligger nedströmsanvändarna att visa att kromtrioxid faktiskt är ”nödvändigt” för sådana användningar, det vill säga att det inte finns något lämpligt alternativ tillgängligt. De ytterligare uppgifter som begärs från nedströmsanvändarna i det angripna beslutet ska göra det möjligt att bedöma huruvida kravet att det ska saknas alternativa lösningar för de planerade användningarna är uppfyllt, men i efterhand, först efter det att sådana användningar har godkänts av kommissionen.
69. Vidare anser parlamentet att införandet av hänvisningen till de ”viktiga funktionerna” inte utgör en egentlig begränsning av det beviljade tillståndets tillämpningsområde. Eftersom kommissionen inte har visat i det angripna beslutet när och under vilka omständigheter sådana ”viktiga funktioner” är nödvändiga för de aktuella användningarna, utgör denna hänvisning endast en tautologi, eftersom den inskränker sig till att erinra om de generella kraven i artikel 60.4 i Reach-förordningen, det vill säga att ämnet kan godkändas endast om det är nödvändigt för den planerade användningen. Detta gäller i än högre grad eftersom de ”viktiga funktioner” som förtecknas i det angripna beslutet i själva verket utgör kromtrioxids samtliga funktioner för användningskategorierna 2, 4 och 5, vilka identifierades av kommittén för samhällsekonomisk analys i dess yttranden. Inte i någon punkt i det angripna beslutet specificeras under vilka omständigheter sådana funktioner är nödvändiga, eller att lämpliga alternativ inte finns tillgängliga, med följden att användningen för en specifik tillämpning tillåts. Denna bedömning har överlämnats helt åt nedströmsanvändarna.
70. Av allt detta följer att kommissionen underlät att fastställa att det saknades lämpliga alternativ innan tillståndet beviljades, vilket krävs enligt artikel 60.4 i Reach-förordningen, och att det angripna beslutet följaktligen antogs i strid med denna bestämmelse.
71. Parlamentet har tillagt att enligt offentligt tillgängliga källor redan vid den tidpunkt då tillståndsansökan lämnades in, fanns det på marknaden i själva verket alternativa ämnen eller tekniker för olika enskilda tillämpningar som omfattas av användningarna 2, 4 och 5. I enlighet med skyldigheten att göra en granskning, även ex officio, av de krav som föreskrivs i artikel 60.4 i Reach-förordningen, borde kommissionen, innan den beviljade tillstånd, ha granskat dessa möjligheter och fastställt huruvida de var ”lämpliga”. Det angripna beslutet innehåller dock inte någon hänvisning till en sådan granskning.
72. Kommissionen anser att den inte åsidosatte sin skyldighet att kontrollera att det saknades lämpliga alternativ för de tillåtna användningarna, vilket krävs enligt artikel 60.4 i Reach-förordningen.
73. Kommissionen har erinrat om att enligt artikel 62.3 i Reach-förordningen får ansökningar inges för ”en eller flera användningar”. Avdelning VII i Reach-förordningen innehåller inte någon bestämmelse som fastställer regler om hur användningen ska beskrivas i tillståndsansökan eller om den detaljnivå som krävs. Det ankommer på sökandena att definiera den eller de användningar för vilka tillstånd begärs. Möjligheten för aktörer i föregående led (vanligtvis tillverkare eller importörer av ämnet) att inge en ansökan för hela distributionskedjan (så kallade upstream applications) gör det möjligt att rationalisera systemet med tillstånd.
74. Kommissionen anser att följande centrala fråga uppkommer i det sammanhanget: Är det tillräckligt att sökanden bevisar att det inte finns några alternativa ämnen eller tekniker som är lämpliga för att uppfylla kraven för alla nedströmsanvändare, eller ska kommissionen kontrollera att det inte finns några alternativa ämnen eller tekniker som är lämpliga för att tillfredsställa varje specifik användare inom olika sektorer, med hänsyn till deras särskilda egenskaper? Efter att ha tillämpat det första synsättet i de tillståndsbeslut som i början antogs, intar kommissionen för närvarande ett synsätt som utgör en medelväg.
75. I förevarande fall fann kommissionen, på grundval av alla tillgängliga uppgifter, att det fanns tillförlitliga bevis som på ett allmänt och övergripande sätt visade att det saknades lämpliga alternativa lösningar för användningarna 2, 4 och 5 såsom de hade definierats i tillståndsansökan vad beträffar alla identifierade sektorer. Kommissionen ansåg dock även att sökandena inte hade visat att det saknades lämpliga alternativ för varje möjlig användning i efterföljande led som eventuellt kunde förekomma i dessa olika sektorer. I synnerhet kontrollerade Echa och kommissionen att ämnet hade vissa specifika funktioner och tekniska egenskaper som faktiskt inte kunde utövas av något alternativ i samband med användningarna 2, 4 och 5. Echa och kommissionen kunde dock inte till fullo och på ett tillförlitligt sätt kontrollera att varje nedströmsanvändare och varje befintlig användning i efterföljande led som omfattas av tillståndet tekniskt sett krävde sådana funktioner och tekniska egenskaper. Kommissionen utvärderade och konstaterade att sådana tekniska egenskaper var väsentliga för kraven avseende produkterna, för säkerheten och regelefterlevnaden i fråga om utrustning och att det tekniskt sett inte skulle vara möjligt att godta en klart lägre kvalitet i samband med användningarna 2, 4 och 5, med fullt beaktande av de olika sektorerna eller de olika typerna av användning i efterföljande led. Kommissionen beaktade även den omständigheten att i distributionskedjor och komplexa produktionsprocesser är det viktigt att ämnet uppfyller alla kraven, eftersom de olika stegen i produktionen är sammanlänkade och inte kan delas in i olika delar.
76. Kommissionen gjorde således en fullständig bedömning av de potentiella alternativen till användningen av ämnet och utförde en detaljerad granskning av hela tillämpningsområdet för användningarna 2, 4 och 5, inbegripet de olika sektorerna och typerna av användning i efterföljande led som innefattas i de användningar för vilka det begärdes tillstånd. Kommissionen antog ett beslut som för varje specifik användning förtecknade de viktiga funktionerna hos ämnet som inget genomförbart alternativ skulle kunna erbjuda och som den ansåg var nödvändiga för sådan användning, och den tillät endast de användningar i fråga om vilka sådana viktiga funktioner var nödvändiga.
77. Kommissionen anser att det angripna beslutet därför utgör endast ett partiellt tillstånd (och samtidigt ett partiellt avslag) på tillståndsansökan, såsom klart framgår av artikel 1.2–1.4 i nämnda beslut. Alla nedströmsanvändare som gör anspråk på att använda det ämne som tillståndet avser ska uppge till Echa vilka användningar de gör på grundval av detta tillstånd, och ange den eller de viktiga funktioner hos ämnet som tekniskt sett är nödvändiga för deras verksamhet, och förklara skälen till detta. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna som har tillgång till Echas register över nedströmsanvändare är enligt Reach-förordningen skyldiga att garantera att förordningen genomförs och tillämpas på ett lämpligt sätt. Kommissionen gjorde däremot inte någon separat bedömning av de alternativa lösningarna för varje nedströmsanvändare eller produkt (vilket skulle ha krävt tusentals eller till och med miljontals separata bedömningar, beroende på specificeringsgrad), något som Reach-förordningen inte alls kräver. De behöriga myndigheternas funktion, enligt bestämmelserna i själva Reach-förordningen, består i att kontrollera att nedströmsanvändare verkligen gör en användning av ämnet som omfattas av tillståndet och att de inte gör någon annan användning som inte har godkänts. Det finns inte något övervägande eller någon analys beträffande förekomsten av alternativ i denna anmälan till Echa.
78. I motsats till vad parlamentet har hävdat innebär kravet i artikel 5 i det angripna beslutet inte på något sätt att nedströmsanvändarna åläggs att lämna uppgifter om alternativens lämplighet. Det kräver snarare att de visar för de behöriga myndigheterna att dessa viktiga funktioner hos kromtrioxid faktiskt är nödvändiga för deras användning. Nedströmsanvändarna ska anmäla den specifika användning som utförts av denna och uppge till Echa vilken industriell process, kemisk process eller annan typ av process som de använder i sin verksamhet och som kräver (lagstiftningsmässigt eller tekniskt sett) en viktig funktion som räknas upp. Kommissionen har vidare hävdat att parlamentet inte kan stödja sig på den ovannämnda domen kommissionen/Sverige. Nämnda dom utgör inte något hinder mot att kommissionen begränsar tillämpningsområdet för sina tillstånd genom objektiva kriterier.
79. Kommissionen har vidare hävdat att om domstolen skulle kräva en bedömning av de användningar i efterföljande led som omfattas av en tillståndsansökan, som är mer detaljerad och specifik än den som för tillfället har utförts, skulle hela tillståndsprocessen bli mycket mer komplex än vad den redan är. Detta skulle strida med Reach-förordningens syfte att främja konkurrenskraften inom unionens industri, särskilt med beaktande av den potentiella inverkan på små och medelstora företag, En strängare uppfattning om bedömningen av lämpliga alternativ skulle överskrida Echas administrativa kapacitet, vilken uttryckligen beaktas i Reach-förordningen och skulle tvinga fram en begränsning av antalet ämnen för vilka det krävs tillstånd. Ökningen av antalet bedömningar av alternativen skulle få till följd att utnämningen av nya ämnen som inger mycket stora betänkligheter blockeras. Enligt principen om infasning skulle kommissionens skönsmässiga bedömning bli allt strängare med tiden. Tillvägagångssättet vid den bedömning av tillståndsansökningar som kommissionen och Echa har utfört är resultatet av flera års erfarenhet och grundar sig på en mycket bräcklig jämvikt mellan vetenskapliga och samhällsekonomiska överväganden, samt på de många mål som eftersträvas med Reach-förordningen.
80. Kommissionen anser slutligen att parlamentets hänvisning till offentligt tillgängliga källor som nämner lösningar som ersätter kromtrioxid avser en studie som genomfördes av det tyska federala institutet för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen som publicerades år 2020, det vill säga 5 år efter ingivandet av tillståndsansökan. Kommissionen har bestritt parlamentets tolkning av denna studie.
81. Echa har i sin intervention till stöd för kommissionen gjort gällande, för det första att, kommittén för samhällsekonomisk analys i sitt yttrande fann att sökandena hade gjort en noggrann utvärdering av alternativen, särskilt vad beträffar den tekniska genomförbarheten. Det är riktigt att kommittén för samhällsekonomisk analys ansåg att sökandenas synsätt vad beträffar användningarna 2, 4 och 5 inte var helt tillfredsställande. Kommittén godtog emellertid sökandenas slutsats avseende de tre tillämpningarna, enligt vilken det i stort sett inte tycks ha funnits alternativa och tekniskt genomförbara lösningar före slutdatumet.
82. För det andra anser Echa att sökandena i tillräcklig utsträckning visade att det inte fanns lämpliga alternativ för användningarna, såsom dessa hade avgränsats genom hänvisningen till de viktiga funktionerna. För att minska osäkerheten vad beträffar de fall där det redan kunde finnas alternativ, begränsade kommissionen tillståndet till att avse de användningar som kräver tekniska funktioner som inte kan ersättas av befintliga alternativa lösningar. Sådana viktiga funktioner utgör objektiva kriterier. Nedströmsanvändaren behöver således endast ge tillsynsmyndigheterna uppgifter som visar att den viktiga funktionen är nödvändig, på grund av objektiva tekniska krav eller bestämmelser. Det krävs inte någon subjektiv bedömning av huruvida det finns en alternativ lösning från nedströmsanvändarens eller de straffrättsliga myndigheternas sida.
83. Dessa viktiga funktioner fastställdes av sökandena, när de definierade användningen i sin tillståndsansökan och i analysen av de tillgängliga alternativen. Det är även de som visade att det inte fanns några alternativa lösningar för de begärda användningarna när dessa viktiga funktioner var nödvändiga.
3. Den enda grundens tredje del: Felaktigt beviljande av tillstånd trots bristerna i tillståndsansökan
84. Genom den enda grundens tredje del har parlamentet gjort gällande att det angripna beslutet antogs även i strid med artikel 60.7 i Reach-förordningen, där det föreskrivs att tillstånd ska beviljas endast om ansökan uppfyller kraven i artikel 62.4 i Reach-förordningen. Med hänsyn till de bristfälliga uppgifterna och vagheterna i tillståndsansökan beviljades tillståndet i förevararande fall i strid med denna bestämmelse.
85. Enligt parlamentet framgår det av de överväganden som har gjorts i samband med den enda grundens andra del att i den ursprungliga tillståndsansökan beskrevs inte de planerade användningarna på ett tillräckligt exakt sätt och den innehöll följaktligen inte alla relevanta uppgifter för bedömningen av alternativen, och att denna ansökan således inte överensstämde med bestämmelsen i artikel 62.4 e i Reach-förordningen. Vidare framgår det av de överväganden som har gjorts i samband med den enda grundens första del att den ursprungliga tillståndsansökan inte innehöll alla relevanta uppgifter för att bedöma de hälso- och miljörisker som följer av användningen av det aktuella ämnet och att ansökan således inte överensstämde med bestämmelserna i artikel 62.4 d.
86. Kommissionen har tvärtom hävdat att den tillståndsansökan som ingavs av sökandena överensstämde med artikel 60.7 i Reach-förordningen, vilket bekräftas av den omständigheten att både riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys hade, trots vissa brister, själva ansett att ansökan uppfyllde de kriterier som anges i nämnda artikel.
B. Rättslig bedömning
1. Inledande synpunkter
87. Parlamentet har i första hand yrkat att domstolen delvis ska ogiltigförklara det angripna beslutet i den del som beslutet avser tillstånden för användningarna 2, 4 och 5 och för användning 1 med avseende på formuleringen av blandningar av kromtrioxid för användningarna 2, 4 och 5. I andra har parlamentet, för det fall domstolen skulle finna att tillståndet avseende användning 6 som beviljades i det beslutet hänger oupplösligen samman med tillstånden för de andra användningarna, yrkat att domstolen ska ogiltigförklara det angripna beslutet i dess helhet.
88. I det avseendet ska det inledningsvis påpekas att det framgår av fast rättspraxis att en delvis ogiltigförklaring av en unionsrättsakt inte är möjlig annat än när de delar som begärs ogiltigförklarade kan avskiljas från övriga delar av rättsakten. I det avseendet har domstolen vid upprepade tillfällen fastställt att kravet på avskiljbarhet inte är uppfyllt när rättsaktens kärninnehåll skulle ändras om delar av den ogiltigförklarades.
89. I förevarande fall tycks det angripna beslutet bestå av en rad individuella beslut avseende specifika användningar. Av detta följer, bortsett från användning 1, där tillståndet tycks vara knutet till de andra användningarna, att en eventuell ogiltigförklaring av tillståndet för en specifik användning inte skulle påverka det tillstånd som beviljats för en annan användning och skulle följaktligen inte ändra rättsaktens kärninnehåll.
90. Härav följer att parlamentets talan enligt min mening kan tas upp till prövning, eftersom det yrkar att domstolen ska delvis ogiltigförklara det angripna beslutet endast såvitt avser användningarna 2, 4 och 5 samt användning 1 med avseende på formuleringen av blandningar av kromtrioxid för användningarna 2, 4 och 5.
91. Innan det görs en mer ingående prövning av de argument som parlamentet har anfört i de tre delar som dess enda grund består av, anser jag att det är lämpligt att erinra om vissa principer som har kommit till uttryck i rättspraxis avseende den bedömning som ska göras inom ramen för det så kallade samhällsekonomiska förfarandet i artikel 60.4 i Reach-förordningen. Dessa principer i rättspraxis ger viktiga anvisningar mot bakgrund av vilka jag därefter kommer att bedöma de ovannämnda argumenten som har åberopats i målet.
2. Principer i rättspraxis beträffande bedömningen av de krav som föreskrivs i artikel 60.4 i Reach-förordningen
92. Det ska först påpekas att unionsdomstolarna har haft tillfälle att klargöra att det följer av artikel 60.4 i Reach-förordningen, jämförd med skäl 69 i denna förordning, att det inom ramen för det så kallade samhällsekonomiska tillståndsförfarandet ankommer på sökanden att visa att de två villkor som föreskrivs i nämnda bestämmelse för beviljande av tillstånd är uppfyllda.
93. Denna utformning av sökandens bevisbörda innebär att sökanden bär risken för att det eventuellt inte är möjligt att fastställa huruvida det ena eller båda villkoren som föreskrivs i artikel 60.4 i Reach-förordningen är uppfyllda.
94. I det sammanhanget anges i artikel 62.4 i Reach-förordningen vilka uppgifter sökanden ska lämna i sin tillståndsansökan. Enligt denna bestämmelse ska en tillståndsansökan åtföljas av särskilt en kemikaliesäkerhetsrapport. Denna rapport ska utarbetas enligt bilaga I till samma förordning och avser de hälsorisker och/eller miljörisker som användningen av det aktuella ämnet medför på grund av de inneboende egenskaper som avses i bilaga XIV.
95. Det framgår särskilt av punkt 5.2.4 i ovannämnda bilaga I att uppskattningen av exponeringsnivåerna för alla befolkningsgrupper (arbetstagare, konsumenter och människor som exponeras indirekt via miljön), vilken ska göras i en kemikaliesäkerhetsrapport, ska beakta en rad uppgifter som anges i nämnda punkt, och bland dessa avser den första angivna uppgiften ”[k]orrekt uppmätta, representativa exponeringsdata”.
96. Vidare framgår det av rättspraxis att det inom ramen för bedömningen av de villkor som anges i artikel 60.4 och 60.5 i Reach-förordningen ankommer på kommissionen att visa att samtliga relevanta omständigheter och tekniska och ekonomiska bedömningar som hänför sig till dessa gör det möjligt att dra slutsatsen att villkoren i denna bestämmelse faktiskt är uppfyllda. I detta sammanhang är kommissionen skyldig att ex officio undersöka tillgängliga uppgifter, eftersom dess roll inte är en skiljedomares, vars behörighet inskränker sig till att avse att fatta ett avgörande uteslutande på grundval av information och bevis som aktörerna i tillståndsförfarandet har tillhandahållit. För att iaktta skyldigheten att ex officio undersöka villkoren i artikel 60.4 i Reach-förordningen måste kommissionen, enligt principen om god förvaltningssed och sin omsorgsplikt, med sina egna medel bidra till att utreda vilka faktiska omständigheter som är relevanta.
97. I det avseendet framgår det av rättspraxis att yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys har samma värde som ett vetenskapligt yttrande, och att kommissionen inte är bunden av sådana yttranden. Kommissionen är dock inte förhindrad att helt eller delvis göra samma bedömningar som dem som görs i ett yttrande av en av Echas kommittéer, och kommissionen behöver inte heller varje gång upprepa dessa eller ersätta sin egen motivering med dessa bedömningar.
98. I detta sammanhang kan dock kommissionen inte anta ett beslut om tillstånd enbart på grundval av antaganden som varken bekräftats eller vederlagts genom de uppgifter som kommissionen förfogar över.
99. För att kunna komma fram till en slutgiltig slutsats avseende huruvida de båda kraven i artikel 60.4 i Reach-förordningen är uppfyllda ska däremot kommissionen på förhand ha kontrollerat ett tillräckligt stort antal väsentliga och tillförlitliga uppgifter som gör det möjligt att dra slutsatsen antingen att kravet inte är uppfyllt eller att även om det fortfarande föreligger osäkerhet, kunde denna osäkerhet vid den tidpunkt då beslutet antogs betraktas som försumbar.
100. Om det, vid slutet av prövningen avseende villkoren för beviljande av tillstånd som föreskrivs i artikel 60.4 i Reach-förordningen, fortfarande föreligger osäkerhet avseende den vetenskapliga utvärderingen vilken inte har kunnat skingras vare sig av uppgifter som tillståndssökanden inkommer med på anmodan antingen av kommissionen eller av en av Echas kommittéer, eller av uppgifter som samlats in av kommissionen eller nämnda kommittéer eller av tredje parter eller medlemsstater, ska det i princip anses att detta villkor inte är uppfyllt och att kommissionen således inte har rätt att bevilja ett sådant tillstånd, ens villkorligt.
101. Vad beträffar de villkor som kommissionen kan förena beviljandet av ett tillstånd med, framgår det av rättspraxis att de villkor som uppställs i enlighet med artikel 60.8 och 60.9 d och e i Reach-förordningen, oavsett deras innehåll, i princip inte kan syfta till att åtgärda eventuella brister i en tillståndsansökan eller i den analys av alternativen som ingetts av en tillståndssökande eller eventuella brister i kommissionens bedömning av villkoren i artikel 60.4 i Reach-förordningen.
102. Med andra ord kan inte den möjlighet att förena ett tillstånd med vissa villkor tolkas på så sätt att det är tillåtet för kommissionen att lämna frågan om villkoren i artikel 60 i Reach-förordningen är uppfyllda öppen och att i denna situation reagera genom att förena ett beslut att bevilja tillstånd med villkor som syftar till att avhjälpa eventuella brister eller luckor i den bedömning som enligt denna bestämmelse ankommer på kommissionen.
103. Inom ramen för prövningen av de villkor som föreskrivs i artikel 60 i Reach-förordningen ska kommissionen nämligen fastställa huruvida det på grundval av samtliga relevanta omständigheter samt tillhörande tekniska och ekonomiska bedömningar kan konstateras att de villkor som föreskrivs i denna bestämmelse faktiskt är uppfyllda. Om så inte är fallet har kommissionen inte rätt att bevilja ett tillstånd, inte ens ett villkorligt sådant.
104. Det är mot bakgrund av de principer i rättspraxis som har nämnts i föregående punkter som parternas argument ska bedömas.
3. Prövning av den enda grundens första del: Underlåtenhet att göra en slutlig bedömning av hälso- och miljöriskerna
105. Inom ramen för den enda grundens första del har parlamentet i huvudsak hävdat att bedömningen i det angripna beslutet av huruvida det första villkoret i artikel 60.4 i Reach-förordningen – det vill säga ”att de samhällsekonomiska fördelarna uppväger hälso- eller miljöriskerna i samband med ämnets användning” – var uppfyllt med nödvändighet är felaktig på grund av att det förelåg betydande osäkerhet beträffande bedömningen av riskerna för arbetstagare och för allmänheten via miljön, vilket uttryckligen medgavs i själva det angripna beslutet och som följer av att de uppgifter som lämnades av sökandena i deras tillståndsansökan var föga representativa och ofullständiga. Kommissionen underlät därför att komma fram till en slutlig bedömning av de hälso- och miljörisker som kromtrioxid medför, gjorde en felaktig bedömning när den fann att sökandena hade fullgjort sin bevisbörda, och försökte att avhjälpa dessa brister i tillståndsansökan och i den bedömning av gjordes på grundval av denna ansökan genom de villkor som uppställdes.
106. För att bemöta dessa anmärkningar är det lämpligt att i detalj analysera det angripna beslutet mot bakgrund av yttrandena från Echas rådgivande kommittéer.
a) Analys av det angripna beslutet
107. Vad, för det första, beträffar bedömningen av riskerna med användningarna av kromtrioxid för arbetstagarna framgår det av skäl 10 i det angripna beslutet att kommissionen själv uttryckligen påpekade att vad beträffar användningarna 1, 2, 4 och 5 hade riskbedömningskommittén i sitt yttrande dragit slutsatsen att det förelåg ”betydande osäkerhet” om arbetstagarnas exponering på grund av den begränsade tillgången på data om den uppmätta exponeringen, det vill säga på grundval av faktiska data som lämnats av sökandena.
108. I ovannämnda skäl 10 påpekade kommissionen även uttryckligen att riskbedömningskommittén vidare hade dragit slutsatsen att en ”utbredd brist på bakgrundsinformation” hade gjort det svårt att fastställa ett samband mellan driftförhållandena och riskhanteringsåtgärderna som beskrivs i ansökan och de exponeringsnivåer som uppgetts för specifika uppgifter och platser, vilket på sätt hindrade riskbedömningskommittén från att göra en ytterligare bedömning.
109. I samma skäl 10 påpekade även kommissionen att denna osäkerhet avsåg ”huruvida data om exponeringen är tillförlitliga och representativa och det sätt på vilket de hänför sig till specifika riskhanteringsåtgärder som vidtagits”, i synnerhet i fråga om användning 4 där – utöver nedsänkning i vattenbehållare – olika verksamheter, däribland sprayning, valsning, borstning och åtgärder för bearbetning, omfattas av ansökan och sökandena har inte till fullo kunnat bedöma den kombinerade exponeringen avseende samtliga dessa uppgifter.
110. En analys av riskbedömningskommitténs yttranden avseende användningarna 1, 2, 4 och 5 gör det möjligt att mer i detalj förstå de överväganden som anges i skäl 10 i det angripna beslutet.
111. Vad beträffar användning 1, framgår det av det relevanta yttrandet från riskbedömningskommittén att denna kommitté avslutade analysen av exponeringen genom att slå fast att det förelåg ”betydande osäkerhet vid bedömningen av arbetstagarnas exponering som omfattar cirka 30 platser på grund av exponeringsdata som är begränsade (8 mätningar) och föränderliga samt den rådande bristen på bakgrundsinformation”. Riskbedömningskommittén påpekade även att denna osäkerhet ”skulle ha kunnat minskas genom modelleringsdata, som dock inte har lämnats av sökandena trots att riskbedömningskommittén begärde det”.
112. I samma yttrande påpekade riskbedömningskommittén även att sökandena inte hade visat att det fanns ett samband mellan, å ena sidan, driftförhållandena och riskhanteringsåtgärderna och, å andra sidan, de exponeringsnivåer som sökandena hade uppgett, på grund av bristen på bakgrundsinformation om mätningarna, vilket hade hindrat riskbedömningskommittén från att göra en ytterligare bedömning. Detta påverkade även bedömningen av huruvida de driftförhållanden och riskhanteringsåtgärder som beskrevs i tillståndsansökan var lämpliga och effektiva, vilket ledde riskbedömningskommittén till slutsatsen att det förelåg ”betydande osäkerhet” i fråga om beskrivningen av dessa förhållanden och åtgärder och deras förmåga att på ett adekvat sätt begränsa risken för arbetstagarna.
113. Vad beträffar användningarna 2, 4 och 5 framgår det av respektive yttrande från riskbedömningskommittén att denna kommitté påpekade bristen på överensstämmelse som, i fråga om varje begärd användning, förelåg mellan, å ena sidan, det totala antalet potentiella platser som sökandena ansåg kunde omfattas av tillståndsansökan (det vill säga upp till 1590 platser) och antalet medlemmar i det företagskonsortium som ansökte om tillståndet (Chromium Trioxide REACH Authorization Consortium), som uppgick till fler än 150 företag, och, å andra sidan, uppmätta exponeringsdata som hade lämnats (mellan 6 till 23 platser i fråga om användningarna 1–5).
114. Det framgår av övervägandet i ovannämnda yttranden från riskbedömningskommittén att de data som hade lämnats av sökandena beträffande mätningen av arbetstagarnas exponering i tillståndsansökan avsåg ett antal platser som omfattade mellan 0,3 procent och 1,44 procent av de platser där de användningar av kromtrioxid för vilka tillstånd begärdes utfördes.
115. Vad närmare bestämt avser användning 2, framgår det av riskbedömningskommitténs aktuella yttrande att antalet potentiella arbetsplatser i EU där det utförs funktionell förkromning uppskattades av sökandena till högst 1590, men att de hade grundat sin bedömning av exponeringen på uppmätta data från 23 bolag i sju olika stater, vilka motsvarar mindre än 2 procent av de bolag som utför sådan användning.
116. Vad beträffar användningarna 4 och 5, framgår det av riskbedömningskommittén aktuella yttranden att antalet potentiella platser inom EU där det utförs sådana användningar uppskattades av sökandena till högst 374 respektive 515, men att sökandena hade grundat sin bedömning av exponeringen i fråga om ytbehandlingsverksamhet på uppmätta data från 11 företag (som motsvarade nästan 3 procent av de bolag som sökandena ansåg hade fått i uppdrag att utföra sådana användningar) och på data från studier som huvudsakligen gjorts av länder i Västeuropa).
117. I fråga om samtliga tre ovannämnda användningar ansåg riskbedömningskommittén i sina yttranden att även om data från senare studier (och, i fråga om användning 2, modelleringsdata som lämnades av sökandena), i allmänhet kunde anses stödja uppskattningen av dessa på grundval av ett högsta individuellt värde för exponering på 2 μg Cr(VI)/m3, visade både tillgängliga data i dessa studier och de data som lämnades av sökandena en variation i exponeringsnivåerna som omfattade även exponeringsnivåer som överstiger den föreslagna gränsen på 2 μg Cr(VI)/m3. Detta konstaterande ledde riskbedömningskommittén till slutsatsen att det fanns tydliga bevis för exponeringar som översteg den föreslagna gränsen.
118. Beträffande användningarna 4 och 5 fann riskbedömningskommittén även att i fråga om vissa av de verksamheter som ingår i användningarna hade det lämnats endast modelleringsdata och att sökandena inte till fullo hade kunnat bedöma den kombinerade exponeringen avseende samtliga dessa verksamheter och att riskbedömningskommittén ansåg att uppmätta data, det vill säga verkliga data, däremot krävdes för att göra en tillförlitlig bedömning av arbetstagarnas exponering.
119. I fråga om samtliga fyra ovannämnda användningar (användningarna 1, 2, 4, och 5), fann riskbedömningskommittén även att den största osäkerheten följde av att det saknades ett klart samband mellan driftförhållandena, riskhanteringsåtgärderna och värdena för exponering som angetts för specifika uppgifter och platser och att kommittén uttryckligen ansåg att denna avsaknad utgjorde en väsentlig bristfällighet i ansökan.
120. Vad, för det andra, beträffar bedömningen av de risker som följer av människors indirekta exponering genom utsläppen av kromtrioxid i miljön, följer det av skäl 11 i det angripna beslutet att kommissionen, i enlighet med riskbedömningskommitténs slutsatser, ansåg att det förelåg osäkerhet föreligger osäkerhet även vid bedömningen av allmänhetens exponering för ämnet, via miljön, i lokal skala, särskilt vad beträffar utsläpp av krom (VI) via avloppsvatten och att detta var särskilt relevant vad beträffar oral exponering via dricksvatten.
121. I fråga om samtliga fyra aktuella användningar (det vill säga användningarna 1, 2, 4, och 5), framgår det av respektive yttrande att riskbedömningskommittén fann att sökandena inte hade tillhandahållit någon bedömning med avseende på utsläpp i avloppsvatten, vilket hade ökat osäkerheten i riskbedömningskommitténs bedömning, vilken uttryckligen ansåg att denna fråga borde ha behandlats mer fullständigt i sökandenas bedömning och att det därför fortfarande förelåg osäkerhet beträffande deras påstående om att detta utsläpp var obetydligt. Det framgår av dessa yttranden att riskbedömningskommittén även ansåg att det var osäkert huruvida de data som hade lämnats beträffande allmänhetens exponering via inandning var representativa, även om kommittén ansåg att det synsätt som sökandena tillämpade ”antagligen” överskattade exponeringen för ”majoriteten” av allmänheten, då de data som hade lämnats av sökandena i det avseendet motsvarade ungefär 1 procent av de företag som är verksamma inom användning 2, och mindre än 2 procent för användningarna 4 och 5.
b) Bedömning
122. Av den analys av det angripna beslutet och riskbedömningskommitténs yttranden som har gjorts i de föregående punkterna följer framför allt – vilket kommissionen själv för övrigt har medgett i sina inlagor – att det till följd av analysen av samtliga relevanta uppgifter som fanns tillgängliga kvarstod ett antal osäkra faktorer som kommissionen i det angripna beslutet själv betecknade som ”betydande” vad beträffar exponeringen, i synnerhet vad gäller arbetstagare, för kromtrioxid i miljön i samband med de användningar för vilka tillstånd begärdes.
123. Kommissionen har i det avseendet gjort gällande att varje vetenskaplig bedömning per definition medför osäkerhet och att detta inte i sig påverkar en vetenskaplig bedömning. Som framgår av den rättspraxis som det har erinrats om i punkt 99 ovan har domstolen dock entydigt slagit fast den grad av osäkerhet som är acceptabel inom ramen för bedömningen av villkoren i artikel 60.4 i Reach-förordningen, genom att specificera att den måste vara ”försumbar”.
124. Det framgår emellertid av ovannämnda bedömning som har gjorts i de föregående punkterna att i förevarande fall att den osäkerhet som kvarstår beträffande exponeringen för kromtrioxid, åtminstone vad beträffar arbetstagarna, är ”betydande” och kunde därför inte anses vara enbart ”försumbar” i den mening som avses i denna rättspraxis. Dessutom har den osäkerhet som avser såväl arbetstagarnas exponering som den indirekta exponeringen för människor genom utsläpp av kromtrioxid i miljön varken i det angripna beslutet eller i riskbedömningskommitténs yttranden betecknats som ”försumbar”.
125. Det framgår vidare av den ovannämnda bedömningen att nämnda osäkerhet avsåg en av de grundläggande omständigheter som ska beaktas vid bedömningen för att fastställa huruvida det första villkoret i artikel 60.4 i Reach-förordningen är uppfyllt, det vill säga den risk som användningen av det aktuella ämnet medför och riskhanteringsåtgärdernas lämplighet och effektivitet. I det avseendet ska det påpekas att det i artikel 60.4 a uttryckligen föreskrivs att denna omständighet ska beaktas vid den bedömning som ska göras inom ramen för det så kallade samhällsekonomiska tillståndsförfarandet.
126. Vidare framgår det av ovannämnda yttranden från riskbedömningskommittén – och det har för övrigt medgetts av kommissionen själv i dess inlagor – att vissa av de betydande osäkra faktorerna avseende exponeringen för kromtrioxid, och följaktligen avseende risken som följer av användningarna av detta ämne, inte berodde på själva ansökans art, utan snarare på det synsätt som sökandena valde med avseende på ansökans mycket stora omfattning och metoden för dessa val, vilken hade fått till följd en märkbar minskning av tillgängliga data för bedömningen.
127. I det avseendet följer det dock – såsom har påpekats i punkterna 92 och 93 ovan – av rättspraxis att sökanden har bevisbördan för att de villkor som föreskrivs i artikel 60.4 i Reach-förordningen är uppfyllda och det är tillståndssökanden som bär risken för att det eventuellt inte är möjligt att fastställa huruvida ett av dessa villkor är uppfyllt. Denna princip ska i än högre grad tillämpas om den betydande osäkerheten beträffande de data som krävs för att göra en lämplig vetenskaplig bedömning, vilken kvarstår i slutet av bedömningen av de villkor som föreskrivs i nämnda bestämmelse, är en konsekvens av de val som sökanden själv har gjort.
128. I det avseendet ska det vidare påpekas att det av analysen av det angripna beslutet och av riskbedömningskommittén yttranden som har gjorts i punkterna 107–121 ovan även framgår att bedömningen av arbetstagarnas exponering grundar sig på uppmätta data avseende en mängd platser där de användningar av kromtrioxid för vilka tillstånd begärdes utfördes eller företag som utför sådana användningar vilka i vilket fall som helst understeg 3 procent av det totala antalet. En analys som grundar sig på en sådan begränsad mängd faktiska data kan enligt min mening inte anses grunda sig på ett tillräckligt stort antal väsentliga uppgifter, i den mening som avses i den rättspraxis som har nämnts i punkt 99 ovan. Såsom framgår av punkt 121 ovan var även de data som hade lämnats av sökandena beträffande exponeringen för ”majoriteten” av allmänheten för ämnet via inandning representativa i ganska begränsad omfattning.
129. Vidare kan en sådan begränsad mängd data avseende den faktiska exponeringen enligt min mening inte anses uppfylla kravet som följer av artikel 62.4 i Reach-förordningen, jämförd med punkt 5.2.4 i bilaga I till nämnda förordning, enligt vilken tillståndssökanden ska lämna ”[k]orrekt uppmätta, representativa exponeringsdata”, i syfte att möjliggöra en uppskattning av exponeringsnivåerna för alla befolkningsgrupper (arbetstagare, konsumenter och människor som exponeras indirekt via miljön).
130. Såsom framgår av punkt 109 ovan, betonade för övrigt kommissionen själv i det angripna beslutet, i likhet med riskbedömningskommittén, att de data som hade lämnats avseende framför allt för arbetstagarnas exponering för kromtrioxid inte var representativa.
131. I det avseendet, vad beträffar kommissionens och Echas argument om att den bedömning som gjordes av riskbedömningskommittén i alla fall grundades även på andra data, såsom data från senare studier eller modelleringsdata som lämnats beträffande användning 2, vill jag påpeka att det framgår av ovannämnda yttranden från riskbedömningskommittén, och av det angripna beslutet, att sådana ytterligare data inte var sådana att de undanröjde den betydande osäkerhet som förelåg avseende exponeringen för det aktuella ämnet, särskilt vad beträffar arbetstagare.
132. I det avseendet ska det erinras om att det framgår av skäl 69 i Reach-förordningen att för att garantera ”en tillräckligt hög hälso- … skyddsnivå … bör ämnen som inger mycket stora betänkligheter enligt försiktighetsprincipen hanteras med yttersta försiktighet”. Såsom framgår av förarbetena till Reach-förordningen hade tillståndsreglerna för ämnen som inger mycket stora betänkligheter bland annat till syfte att lösa problemen med bristen på data om exponeringen för sådana ämnen, särskilt med avseende på nedströmsanvändare, vilket bidrar till att förklara varför bevisbördan för att lämna sådana data har ålagts tillståndssökanden.
133. Ett synsätt som i det sammanhanget gör det möjligt att tillåta användningar av ett ämne som inger mycket stora betänkligheter genom att utgå från ett mycket begränsat antal faktiska och specifika data som bekräftas av data av generisk karaktär, vilka inte kan skingra den betydande osäkerhet som kvarstår, tycks enligt min mening uppenbart strida mot kravet att dessa typer av ämnen ska hanteras med yttersta försiktighet. Att godta att någon kan begära tillstånd för användningen av ett ämne av detta slag, genom att lämna endast ett mycket begränsat antal faktiska och specifika data om situationen på de platser där ämnet används, står enligt min mening klart i strid med logiken i det system som har inrättats genom Reach-förordningen.
134. De krav som har samband med bevisbördan kan för övrigt inte vara avhängiga av tillståndsansökans omfattning, i den meningen att kraven kan anses vara mindre stränga för det fall ansökan avser ett betydande antal användningar och därmed platser och företag som potentiellt sett berörs av sådana användningar. Det är av det skälet som jag anser att kommissionens argument att det inte skulle vara proportionerligt att kräva av sökandena att de ska lämna uppmätta data som kommer från fler än 1500 platser för nedströmsanvändare i fråga om samtliga användningar som berörs av ansökan inte kan godtas. Det var inte nödvändigt att sökandena lämnade data om samtliga platser för nedströmsanvändare, men det var nödvändigt att lämna representativa data och ett tillräckligt stort antal väsentliga uppgifter som gör det möjligt att grunda den vetenskapliga bedömningen på faktiska data som på ett lämpligt, och inte på ett abstrakt, sätt återspeglar den verkliga exponeringen, särskilt i fråga om arbetstagare, för det ämne som inger mycket stora betänkligheter.
135. Såsom kommissionen påpekade i sina argument avseende den enda grundens andra del, gör naturligtvis möjligheten för aktörer i föregående led att inge en ansökan för hela distributionskedjan (så kallade upstream applications) det möjligt att rationalisera systemet med tillstånd och göra det mer effektivt. En sådan rationalisering får dock inte ske på bekostnad av noggrannheten i analysen av effekterna för människors hälsa av exponeringen för ämnen som inger mycket stora betänkligheter. Även för dessa typer av tillståndsansökningar ska, i linje med rättspraxis, de uppgifter som ligger till grund för analysen vara väsentliga, tillförlitliga och tillräckliga till antalet och den eventuella osäkerhet som kvarstår ska kunna betraktas som försumbar för att tillstånd ska kunna beviljas.
136. Såsom uttryckligen framgår av det angripna beslutet och av riskbedömningskommitténs yttranden, är det uppenbart att så inte var fallet i förevarande mål, på grund av knapphändiga data avseende den faktiska exponeringen för det ämne som inger mycket stora betänkligheter, och de stora variationerna vad gäller platserna och åtgärderna för behandling av ämnet och avsaknaden av ett tillräckligt klart samband mellan driftförhållandena, riskhanteringsåtgärderna och värdena för exponering för specifika uppgifter och specifika platser.
137. Vad därefter beträffar kommissionens argument, som har nämnts i punkt 55 ovan, om att det angripna beslutet hursomhelst bidrar till att skydda arbetstagare, därför att det minskar deras exponering för kromtrioxid jämfört med den exponering som är tillåten enligt den gällande lagstiftningen, anser jag att detta argument saknar relevans. I artikel 60.4 i Reach-förordningen föreskrivs nämligen inte alls att tillståndet för ett ämne som inger mycket stora betänkligheter är avhängigt av att tillståndsbeslutet medför en minskning av exponeringen för ämnet jämfört med den gällande lagstiftningen.
138. När det gäller argumentet att parlamentet inte beaktade yttrandet från kommittén för samhällsekonomisk analys, vill jag först påpeka att kommissionen inte har angett någon exakt hänvisning till stöd för dess påstående om att kommittén för samhällsekonomisk analys förklarade skälen till att de data som utvärderades av riskbedömningskommittén var tillräckliga. När det föreligger sådan betydande osäkerhet som har omnämnts i de föregående punkterna och som har medgetts av kommissionen och av riskbedömningskommittén, kan under alla omständigheter en bedömning av den risk som följer av exponeringen för ämnet, såsom den i målet aktuella, en bedömning som därefter ligger till grund för en balanserad avvägning mellan riskerna och fördelarna som krävs enligt artikel 60.4 i Reach-förordningen inom ramen för det så kallade samhällsekonomiska tillståndsförfarandet, inte anses vara förenlig med de krav som har uppställts i den rättspraxis som avses i punkterna 99 och 100 ovan.
139. Parlamentet har även hävdat att det var just för att avhjälpa denna osäkerhet och dessa brister som det i artikel 2.2 i det angripna beslutet uppställdes som villkor för tillståndet att det i granskningsrapporten skulle lämnas viktiga uppgifter som saknades vid bedömningen av den aktuella risken.
140. I det avseendet ska det påpekas att det i artikel 2 i det angripna beslutet föreskrivs en rad skyldigheter som åligger tillståndshavarna och nedströmsanvändarna. Enligt denna artikel ska tillståndshavarna ta fram särskilda exponeringsscenarier (artikel 2.2), de ska tillhandahålla nedströmsanvändarna dessa exponeringsscenarier, vilka är tvungna att tillämpa dessa (artikel 2.3), och de ska kontrollera och godkänna dessa scenarier på grundval av en analys av data avseende den faktiska exponeringen och uppmätta utsläpp av ämnet som de har fått av nedströmsanvändarna (artikel 2.4). Tillståndshavarna och nedströmsanvändarna ska sedan tillämpa övervakningsprogram som är representativa för driftförhållandena och riskhanteringsåtgärderna (artikel 2.6). Nedströmsanvändarna ska därefter tillhandahålla Echa och tillståndshavarna de uppgifter som har samlats in från övervakningsprogrammen för kontroll och godkännande av exponeringsscenarierna (artikel 2.9).
141. Även om det i det sammanhanget inte finns något som hindrar att det uppställs villkor som gör det möjligt att med tiden få en mer detaljerad bild av användningsprocesserna för det ämne som inger mycket stora betänkligheter genom uppgifter som härrör från tillståndshavarna i samarbete med deras användare i efterföljande led, framgår det emellertid uttryckligen av skäl 12 i det angripna beslutet att riskbedömningskommittén i sina yttranden avseende användningarna 1, 2, 4 och 5 hade rekommenderat att det skulle uppställas ytterligare villkor och åtgärder för övervakning ”på grund av osäkerheten i bedömningen av riskerna för arbetstagare och för allmänheten via miljön”.
142. Det framgår dock av den rättspraxis som har nämnts i punkterna 100–102 ovan att de villkor som uppställs i enlighet med artikel 60.8 och 60.9 d och e i Reach-förordningen inte får uppställas för att åtgärda eventuella brister i en tillståndsansökan eller betydande osäkra faktorer som föreligger vid bedömningen av villkoren i artikel 60.4 i Reach-förordningen, vilket däremot tycks framgå uttryckligen av det angripna beslutet i förevarande fall.
143. Det följer av samtliga ovannämnda överväganden att parlamentets talan, enligt min mening, ska bifallas såvitt avser den enda grundens första del.
4. Prövning av den enda grundens andra del: Underlåtenhet att fastställa att det saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker för användningarna 2, 4 och 5
144. Inom ramen för den enda grundens andra del har parlamentet hävdat att kommissionen underlät att fastställa att det saknades lämpliga alternativa ämnen och tekniker innan den beviljade tillstånd för användningarna 2, 4 och 5 i fråga om kromtrioxid, vilket krävs enligt artikel 60.4 i Reach-förordningen, och att det angripna beslutet följaktligen antogs i strid med denna bestämmelse.
145. I det avseendet ska det erinras om att inom ramen för det så kallade samhällsekonomiska förfarandet föreskriver det andra villkoret i artikel 60.4 i Reach-förordningen att tillstånd för användningen av ett ämne som inger mycket stora betänkligheter får beviljas endast om det saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker.
146. I det avseendet framgår det av skäl 12 och av artikel 55 i Reach-förordningen att en viktig målsättning med det nya system som inrättas genom nämnda förordning är att stimulera och i vissa fall se till att ämnen som inger mycket stora betänkligheter på sikt ersätts med mindre farliga ämnen och tekniker om det finns lämpliga ekonomiskt och tekniskt genomförbara alternativ.
147. Vidare framgår det av rättspraxis att artikel 60.4 i Reach-förordningen inte ger kommissionen rätt att tillåta användningen av ett ämne som inger mycket stora betänkligheter om ett annat lämpligt ämne kan ersätta det. Kommissionen har följaktligen inte rätt att bevilja ett sådant tillstånd innan den på vederbörligt sätt har konstaterat att alternativ saknas.
148. För att kunna pröva de argument som parterna har anfört i det avseendet, är det enligt min mening nödvändigt att först i detalj analysera det synsätt som kommissionen intog avseende det andra villkoret i artikel 60.4 i Reach-förordningen, såsom det följer av det angripna beslutet tolkat mot bakgrund av både yttrandet från kommittén för samhällsekonomisk analys och de förklaringar som kommissionen själv och Echa har lämnat i sina inlagor.
a) Det synsätt som kommissionen tillämpade i det angripna beslutet
149. Det framgår av det angripna beslutet att till följd av den bedömning som kommissionen gjorde, med beaktande av yttrandet från kommittén för samhällsekonomisk analys, kunde kommissionen dra slutsatsen att sökandena hade visat på ett övergripande sätt och allmänt att det saknades lämpliga alternativ för användningarna 2, 4 och 5 såsom de definierats i tillståndsansökan med avseende på alla identifierade sektorer.
150. Med hänsyn till den mycket stora omfattningen av de användningar för vilka tillstånd begärdes ansåg dock kommissionen, i linje med vad kommittén för samhällsekonomisk analys hade konstaterat i sitt yttrande, även att sökandena inte hade visat att det saknades lämpliga alternativ för varje möjlig användning i efterföljande led som eventuellt kunde förekomma i dessa olika sektorer.
151. För att i det sammanhanget säkerställa att tillståndet endast omfattade de användningar i fråga om vilka det inte fanns några lämpliga alternativ tillgängliga, slog kommissionen fast att det var ”nödvändigt att ytterligare specificera beskrivningen av användningarna 2, 4 och 5” som sökandena hade angett i sin ansökan. Kommissionen gjorde denna specificering av beskrivningen av de aktuella användningarna genom att hänvisa till vissa ”viktiga funktioner”, som den identifierade och som var nödvändiga för den avsedda användningen.
152. Såsom Echa har förklarat i sin intervention, utgör dessa viktiga funktioner, vilka identifierades i skäl 20 i det angripna beslutet och har omnämnts i fotnot 14 ovan, objektiva kriterier – som till exempel korrosionsbeständighet, hårdhet, fuktbeständighet eller värmebeständighet, livsmedelssäkerhet et cetera – som syftar till att avgränsa omfattningen av den tillåtna användningen.
153. Genom att tillämpa detta synsätt beviljade kommissionen, i artikel 1.1 i det angripna beslutet, tillstånd för användningarna 2, 4 och 5 endast om en av de viktiga funktioner som anges däri är nödvändig för den avsedda användningen. I artikel 1.2, 1.3 och 1.4 i det angripna beslutet nekade däremot kommissionen tillstånd då ingen av de viktiga funktioner som anges däri är nödvändig för den avsedda användningen.
154. Det tycks därför följa av det angripna beslutet, tolkat mot bakgrund av de uppgifter som finns i handlingarna i målet, att om exempelvis korrosionsbeständighet (en viktig funktion som identifierats för användning 4) är nödvändig för en ytbehandlingsåtgärd för användning inom flygindustrin (användning 4), så omfattas tillämpningen av kromtrioxid av det tillstånd som har beviljats för sådan användning. Om däremot ingen av de viktiga funktioner som har angetts i det angripna beslutet för användning 4 visar sig vara nödvändig för en åtgärd som innefattas i sådan användning, så omfattas tillämpningen av kromtrioxid inte av det tillstånd som har beviljats i det angripna beslutet för sådan användning.
155. I det sammanhanget ansåg dock kommissionen att det, i syfte att underlätta tillämpningen av detta beslut, med avseende på användningarna 2, 4 och 5, var nödvändigt att kräva av tillståndshavarnas nedströmsanvändare att de i den anmälan som de skickar till Echa bifogar en förklaring av de viktiga funktioner som förtecknas i det angripna beslutet och som är nödvändiga för deras användning, inbegripet en motivering till varför de är nödvändiga för denna användning. För det syftet föreskrivs det i artikel 5 i det angripna beslutet en skyldighet för nedströmsanvändarna att tillhandahålla Echa en förklaring av de viktiga funktionerna hos kromtrioxid som är nödvändiga för deras användning, inbegripet en motivering till varför dessa viktiga funktioner är nödvändiga för denna användning.
156. Parlamentet har bestritt både den analys som kommissionen gjorde vad beträffar slutsatsen att det saknades lämpliga alternativ i den mening som avses i artikel 60.4 i Reach-förordningen, och användningen av begreppet ”viktiga funktioner” för att skingra den osäkerhet som förelåg vad beträffar huruvida det fanns lämpliga alternativa ämnen eller tekniker. Parlamentet anser även att det villkor som består i en informationsskyldighet som åligger nedströmsanvändarna i själva verket är avsedd att avhjälpa bristfälligheterna i bedömningen av huruvida det fanns alternativa lösningar. Kommissionen och Echa har däremot försvarat det synsätt som intogs i det angripna beslutet.
157. I det sammanhanget anser jag att det huvudsakligen är nödvändigt att konkret bedöma följande två frågor: För det första är det nödvändigt att bedöma den analys som kommissionen gjorde, mot bakgrund av yttrandet från kommittén för samhällsekonomisk analys, avseende huruvida det fanns lämpliga alternativa ämnen eller tekniker i den mening som avses i ovannämnda bestämmelse. För det andra är det nödvändigt att bedöma den metod som kommissionen använde för att skingra de tvivel som förelåg beträffande förekomsten av lämpliga alternativ, vilken syftade till att specificera omfattningen av de användningar för vilka sökandena ansökte om tillstånd, genom att begränsa tillståndet genom hänvisning till de viktiga funktionerna i samband med den informationsskyldighet som nedströmsanvändarna har ålagts.
b) Analysen avseende huruvida det fanns lämpliga alternativa ämnen eller tekniker
158. Vad först beträffar den analys som kommissionen gjorde för att avgöra huruvida det fanns lämpliga alternativ, konstaterade kommissionen, såsom redan har nämnts, i skäl 18 i det angripna beslutet att ”kommittén för samhällsekonomisk analys, i sina yttranden över användningarna 2, 4 och 5, drog slutsatsen att det inte finns några lämpliga alternativa ämnen eller tekniker”, men att ”[p]å grund av den mycket stora omfattningen av de begärda användningarna, kunde dock kommittén för samhällsekonomisk analys inte utesluta eventuell osäkerhet med avseende på den tekniska genomförbarheten av alternativ för ett begränsat antal särskilda tillämpningar som omfattas av beskrivningen av dessa användningar”.
159. I det sammanhanget anser jag att den första fråga som uppkommer är huruvida det, inom ramen för det så kallade samhällsekonomiska förfarandet, när det är fråga om en så kallad upstream application som den i målet aktuella – det vill säga när det är fråga om en ansökan om tillstånd som har ingetts av aktörer i föregående led för användningen av ett ämne som inger mycket stora betänkligheter för hela distributionskedjan, en ansökan som i allmänhet kräver en beskrivning av användningarna som potentiellt sett är ganska omfattande – för att det andra kravet i artikel 60.4 i Reach-förordningen ska kunna anses vara uppfyllt är tillräckligt att sökandena visar på ett allmänt och övergripande sätt att det saknas lämpliga alternativ för användningarna såsom de definieras i tillståndsansökan med avseende på alla identifierade sektorer, eller huruvida det, för att tillstånd ska kunna beviljas, krävs att kommissionen fastställer att det saknas lämpliga alternativ för varje enskild tillämpning av ämnet i efterföljande led som förekommer i dessa olika sektorer.
160. I det avseendet anser jag att en överseende tolkning av det andra kravet i artikel 60.4 i Reach-förordningen som, när det gäller en upstream application, gör det möjligt för sökandena att fullgöra sin bevisbörda genom att endast visa, på ett allmänt och övergripande sätt, att det saknas lämpliga alternativ för användningarna såsom dessa har definierats i tillståndsansökan, utan att kräva en noggrann analys av huruvida det finns alternativ för de tillämpningar som sker i efterföljande led, skulle strida mot andan i och syftena med Reach-förordningen.
161. Genom att inte kräva en noggrann analys av huruvida det finns lämpliga alternativ till användningen av ämnet för de tillämpningar som sker i efterföljande led, skulle en sådan tolkning strida en viktig målsättning med Reach-förordningen som omnämns i skäl 12, vilket har återgetts i punkt 146 ovan, och i artikel 55 i nämnda förordning, nämligen att stimulera och i vissa fall se till att ämnen som inger mycket stora betänkligheter ersätts med mindre farliga ämnen och tekniker om det finns lämpliga ekonomiskt och tekniskt genomförbara alternativ till att använda ämnet.
162. Som redan har påpekats i punkt 135 ovan får dock rationaliseringen som följer av tillståndsansökningar genom en upstream application, även om den är önskvärd, inte ske på bekostnad av noggrannheten i analysen i syfte att bevilja tillstånd för ämnen som inger mycket stora betänkligheter. Enligt min mening är det därför inte möjligt att tolka det andra kravet i artikel 60.4 i Reach-förordningen på ett släpphänt sätt, genom att minska noggrannheten i analysen, på grund av de eventuella praktiska svårigheterna att uppfylla detta krav till följd av den mycket stora omfattningen av de användningar som det begärs tillstånd för. I det avseendet ska det erinras om att Reach-förordningen bygger på försiktighetsprincipen, vilken förutsätter största möjliga noggrannhet vid analysen av riskerna för hälsan och för miljön särskilt till följd av användningen av ämnen som inger mycket stora betänkligheter, vilka – såsom framgår av skäl 69 i Reach-förordningen – ”enligt försiktighetsprincipen [bör] hanteras med yttersta försiktighet”.
163. Jag instämmer därför med parlamentet när det hävdar att den omständigheten att spektrumet av användningar som anges i ansökan är så brett att det krävs en mängd olika bedömningar av tillgången på alternativa lösningar i varje enskilt sammanhang inte kan motivera ett mindre strikt synsätt vid bedömningen av huruvida det finns alternativ tillgängliga, eftersom det skulle strida mot det huvudsakliga syftet med Reach-förordningen som är att skydda människors hälsa och miljön.
164. Mot bakgrund av dessa överväganden anser jag att bestämmelsen i artikel 60.4 i Reach-förordningen ska tolkas så, att kommissionen är skyldig att fastställa huruvida den användning för vilken ett tillstånd har begärts omfattar olika tillämpningar, vilka ska definieras i förhållande till den tekniska prestanda som krävs, och kommissionen är skyldig att avgöra det finns alternativ för varje sådan tillämpning.
165. Om det i samband med de användningar som har definierats på ett allmänt sätt av sökandena finns tillämpningar av ämnet som eventuellt utförs av nedströmsanvändare och för vilka det finns lämpliga alternativ, kan sådana användningar inte omfattas av det tillstånd som beviljas för användningen.
166. Det betyder inte att kommissionen, såsom den har hävdat, måste göra en separat bedömning av de alternativa lösningarna för varje användare eller produkt i efterföljande led, vilket skulle kräva ett orimligt antal separata bedömningar, beroende på specificeringsgrad. Kommissionen är dock skyldig att fastställa att det saknas lämpliga alternativa lösningar eller tekniker för samtliga de användningar för vilka det begärs tillstånd, med beaktande av samtliga potentiella tillämpningar av detta ämne i efterföljande led.
167. Efter att på detta sätt ha fastställt räckvidden av det andra kravet som föreskrivs i artikel 60.4 i Reach-förordningen, ska det kontrolleras huruvida den bedömning som kommissionen i förevarande fall gjorde är förenlig med nämnda bestämmelse.
168. För att i det avseendet bättre förstå omfattningen av de relevanta skälen i det angripna beslutet, och särskilt skäl 18, ska det hänvisas till yttrandena från kommittén för samhällsekonomisk analys avseende användningarna 2, 4 och 5. Det framgår av dessa yttranden att kommittén för samhällsekonomisk analys i förevarande fall konstaterade följande:
”Sökandena har gjort en omfattande bedömning av alternativen, särskilt vad beträffar den aspekt som avser den tekniska genomförbarheten.
…
Med hänsyn till den mycket stora omfattningen av den användning för vilken tillstånd begärs, kan inte kommittén för samhällsekonomisk analys utesluta att det faktiskt finns ett begränsat antal tillämpningar där en ersättning redan är möjlig eller kommer att bli det inom kort. Det står nämligen inte klart för kommittén för samhällsekonomisk analys när alternativ för specifika tillämpningar eventuellt kommer att finnas tillgängliga. Idealiskt sett skulle kommittén för samhällsekonomisk analys få en uttömmande förteckning över samtliga tillämpningar/komponenter som hör till [den aktuella] användningen i syfte att bedöma huruvida alternativen är faktiskt genomförbara/inte genomförbara och säkerställa att en ersättning sker i det fall där det redan är möjligt. Kommittén för samhällsekonomisk analys medger dock att detta är svårt att göra i fråga om tillståndsansökningar som har en så stor omfattning och som således [innefattar] ett så stort antal produkter. Sökandena har tillhandahållit en förteckning som innehåller en allmän ram för berörda sektorer, exempel på artiklar i det avseendet och [en bedömning av frågan] huruvida alternativa tekniker som anses genomförbara av utomstående kunde tillämpas eller ej. På grund av den stora omfattningen av den användning för vilken tillstånd begärs och den omständigheten att många tillämpningar omfattas av denna användning, kan denna förteckning inte anses vara uttömmande. Enligt sökandena omfattas under alla omständigheter inte de tillämpningar där en ersättning redan är möjlig av tillståndsansökan. Sökandena har emellertid inte specificerat dessa tillämpningar eller de därtill hörande tekniska kraven. Kommittén för samhällsekonomisk analys anser att sökandenas tillvägagångssätt för att avgöra denna fråga inte är helt lämplig och framhåller att det är nödvändigt att sökandena på ett mer konkret sätt visar att ersättning har skett i de fall där det faktiskt är möjligt. Detta skulle ha kunnat ske genom att göra en mer exakt och specifik bedömning av alternativen med avseende på användningen. I allmänhet borde det ha klargjorts av sökandena vilka typer av teknisk tillämpning som omfattas av den begärda användningen och vilka som inte gör det.
På grundval av de tillgängliga uppgifterna instämmer kommittén för samhällsekonomisk analys i sökandenas slutsats att tekniskt genomförbara alternativ för kromtrioxid [vid den aktuella användningen] i stort sett inte tycks ha funnits före slutdatumet. Den osäkerhet som har framhållits ovan ska beaktas av kommittén för samhällsekonomisk analys inom ramen för rekommendationen avseende omprövningsperioden och villkoret för omprövningsrapporten.”
169. Det framgår av dessa yttranden att kommittén för samhällsekonomisk analys, på grund av den mycket stora omfattningen av tillståndsansökan och särskilt de användningar för vilka detta tillstånd begärdes, ansåg att den inte kunde avgöra huruvida det fanns lämpliga alternativa ämnen eller tekniker som gjorde det möjligt att ersätta kromtrioxid för vissa tillämpningar som omfattades av tillståndsansökan. Det framgår även av dessa yttranden att även om sökandena hade lagt fram en omfattande bedömning av alternativen, bedömde kommittén för samhällsekonomisk analys att deras synsätt ”inte var helt lämpligt” och att det var nödvändigt att de på ett mer konkret sätt visade att det förekom att kromtrioxid ersattes där det faktiskt var möjligt.
170. Dessa överväganden visar att det förelåg betydande osäkerhet om det fanns lämpliga alternativa ämnen eller tekniker för vissa tillämpningar som omfattas av de användningar för vilka tillstånd begärdes. Dessa visar även att sökandena inte hade lämnat tillräckliga uppgifter om huruvida det fanns lämpliga alternativ i fråga om varje enskild tillämpning, vilket berodde på den mycket stora omfattningen av användningarna, såsom dessa hade definierats av sökandena själva, för vilka tillstånd begärdes.
171. Trots detta ansåg kommittén för samhällsekonomisk analys att den kunde dela slutsatsen att det i stort sett inte tycktes finnas några tekniskt genomförbara alternativ för kromtrioxid vid de aktuella användningarna.
172. Det framgår av det angripna beslutet, såsom detta har förklarats av kommissionen i dess inlagor, att uttrycket ”i stort sett” ska förstås så, att det anses ha visats på ett allmänt och övergripande sätt att det saknades lämpliga alternativ för användningarna såsom dessa hade definierats i tillståndsansökan vad beträffar alla identifierade sektorer, men inte för varje tillämpning som omfattas av sådana användningar, på det sätt som har angetts i punkt 160 ovan.
173. Av detta följer att det i fråga om de aktuella användningarna inte kunde anses att kravet i artikel 60.4 i Reach-förordningen, såsom det har tolkats i punkterna 164 och 165 ovan, var uppfyllt.
174. Det var just av det skälet som kommissionen, i det angripna beslutet, beslutade att begränsa räckvidden av definitionen av de aktuella användningarna genom att tillåta dessa användningar uteslutande om de ovannämnda viktiga funktionerna var nödvändiga för denna användning, och dessutom uppställa villkoret i artikel 5 i det angripna beslutet, det vill säga informationsskyldigheten för nedströmsanvändarna.
c) Begränsningen av användningarna genom hänvisning till de viktiga funktionerna
175. Nästa fråga som uppkommer är således huruvida kommissionen, trots ovannämnda osäkerhet, ändå uppfyllde det andra kravet i artikel 60.4 i Reach-förordningen, genom att begränsa omfattningen av tillståndet för användningen av kromtrioxid endast om de ovannämnda viktiga funktionerna är nödvändiga för den aktuella användningen och genom att samtidigt uppställa den underrättelseskyldighet som åligger nedströmsanvändare enligt artikel 5 i det angripna beslutet.
176. Jag betvivlar dock att så är fallet.
177. I det avseendet framgår det, för det första, enligt min mening inte klart av lydelsen i det angripna beslutet vilket det exakta sambandet är mellan begreppet ”viktiga funktioner” och avsaknaden av lämpliga alternativa ämnen eller tekniker som gör det möjligt att ersätta kromtrioxid.
178. Det framgår inte av det angripna beslutet, inte ens när det kompletteras med en genomgång av handlingarna i målet, hur man – genom att begränsa tillståndet till användning av kromtrioxid för användningarna 2, 4 och 5, endast om en av de viktiga funktioner som har identifierats i nämnda beslut är nödvändig för användningen – kan komma fram till slutsatsen att det saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker som gör det möjligt att ersätta kromtrioxid för denna användning. Det framgår således inte på något sätt att exempelvis användningen av kromtrioxid, inom ramen för de sålunda begränsade och tillåtna användningarna, är nödvändig för att säkerställa en viss viktig funktion (till exempel korrosionsbeständighet eller värmebeständighet) som inte kan säkerställas genom användning av några andra alternativa ämnen eller tekniker. I det avseendet anser jag att det angripna beslutet åtminstone har en bristfällig motivering.
179. För det andra föreligger det allvarliga tvivel om förmågan att verkligen avgränsa tillståndets tillämpningsområde genom specificeringen av omfattningen av de användningar för vilka tillståndet begärs, genom begreppet ”viktiga funktioner” som används i det angripna beslutet. Varken kommissionen eller Echa har nämligen bemött parlamentets argument om att de viktiga funktioner som kommissionen identifierade i skäl 22 i det angripna beslutet motsvarar kromtrioxids samtliga funktioner som identifierades i rapporterna från kommittén för samhällsekonomisk analys.
180. Om tillståndet omfattar kromtrioxids samtliga funktioner inom ramen för de planerade användningarna, då utgör faktiskt begränsningen av tillståndet genom hänvisningen till ”viktiga funktioner” en tautologi, såsom parlamentet har hävdat. I sådant fall utgör denna begränsning en inskränkning av tillståndets tillämpningsområde endast ur formell, men inte materiell, synvinkel.
181. För det tredje tycks begreppet viktiga funktioner, som används i det angripna beslutet, vara något vagt och – i avsaknad av de nödvändiga specificeringarna för att exakt fastställa dessa viktiga funktioner – inte lämpligt för att verkligen begränsa tillståndets omfattning.
182. I det angripna beslutet fastställs i själva verket inte för någon av de viktiga funktioner som anges i detta beslut en klar specificering av nivån eller det sortiment av tjänster som den aktuella viktiga funktionen kräver. Som parlamentet har framhållit tycks exempelvis en hänvisning till ”hårdhet”, som anges som en viktig funktion för användning 2 och för användning 4, inte ha något betydelsefullt innehåll i sig om inte den hårdhetsgrad som krävs för att uppfylla kravet specificeras. På samma sätt tycks en allmän hänvisning till ”skikttjocklek” på samma sätt vara olämpligt för att begränsa användningen av ämnet i avsaknad av några uppgifter om den tjockleksgrad som krävs. Samma sak gäller viktiga funktioner som ”nötningshållfasthet” eller ”korrosionsbeständighet”. I avsaknad av tekniska specifikationer avseende graden av beständighet, framstår sådana viktiga funktioner som abstrakta begrepp och därför inte lämpliga för att konkret avgränsa omfattningen av användningarna och följaktligen begränsa tillståndet.
183. Den omständigheten att det i det sammanhanget anges, i artikel 1.1 samt i artikel 1.2, 1.3 och 1.4 i det angripna beslutet, att användningen av kromtrioxid bör begränsas till enbart de fall då en av de viktiga funktioner som anges däri är nödvändig för denna användning – om inte annat följer av vad som angetts i punkterna 179 och 180 ovan – kan i princip utgöra en begränsning av användningen av ämnet, eftersom användningen av ämnet inte är tillåten i de fall där en av dessa viktiga funktioner inte är nödvändig. Dels tycks emellertid avsaknaden av specificeringar i fråga om dessa viktiga funktioner göra denna begränsning vag och obrukbar i det konkreta fallet, dels framgår det inte av det angripna beslutet hur denna eventuella begränsning av tillståndet har samband med att det saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker.
184. Vad, för det fjärde, beträffar villkoret i artikel 5 i det angripna beslutet, i anslutning till skäl 27 i beslutet, avseende skyldigheten för nedströmsanvändare att tillhandahålla Echa en förklaring av de viktiga funktionerna hos kromtrioxid som förtecknas i det angripna beslutet, inbegripet en motivering till varför dessa viktiga funktioner är nödvändiga för denna användning, har kommissionen själv hävdat att detta villkor inte på något sätt avser förekomsten av lämpliga alternativ.
185. Härav följer att detta villkor således inte gjorde det möjligt att skingra den osäkerhet som har nämnts i punkterna 169 och 170 ovan vad beträffar förekomsten av lämpliga alternativ i fråga om varje enskild tillämpning och följaktligen inte gjorde det möjligt för kommissionen att, trots denna osäkerhet, uppfylla det andra kravet i artikel 60.4 i Reach-förordningen.
186. Under alla omständigheter följer det av den rättspraxis som har nämnts i punkterna 100 och 147 ovan att fastställandet av huruvida villkoren i artikel 60.4 i Reach-förordningen är uppfyllda ska ske innan tillstånd beviljas och förekomsten av osäkerhet som inte är försumbar vad beträffar huruvida villkoren är uppfyllda ska leda till att tillståndsansökan avslås.
187. Sammanfattningsvis följer det enligt min mening av samtliga ovannämnda överväganden för det första att det inte framgår av det angripna beslutet att det andra villkoret i artikel 60.4 i Reach-förordningen i förevarande fall kan anses vara uppfyllt och för det andra att det aktuella tillståndet som beviljades i nämnda beslut därför inte är förenligt med nämnda bestämmelse.
188. Som framgår av punkt 173 ovan kunde det, efter bedömningen av huruvida det fanns lämpliga alternativ för de aktuella användningarna, inte anses att kravet i artikel 60.4 i Reach-förordningen, såsom det har tolkats i punkterna 164 och 165 ovan, var uppfyllt. Som vidare framgår av de föregående punkterna uppfyllde inte kommissionen detta krav, genom att – med de åtgärder som fastställdes i det angripna beslutet – begränsa omfattningen av tillståndet för användningen av kromtrioxid endast om de ovannämnda viktiga funktionerna var nödvändiga för den aktuella användningen och genom att samtidigt uppställa den underrättelseskyldighet som åligger nedströmsanvändare enligt artikel 5 i det angripna beslutet.
189. De övriga argument som kommissionen har anfört kan enligt min mening inte ifrågasätta denna slutsats.
190. Särskilt de argument som avser Reach-förordningens syfte att främja konkurrenskraften inom unionens industri och Echas administrativa kapacitet, som har nämnts i punkt 79 ovan, ska enligt min mening underkännas.
191. I det avseendet kan inte syftet att främja konkurrenskraften inom unionens industri åberopas till stöd för överseende tolkningar av de kriterier för tillstånd för ämnen som inger mycket stora betänkligheter som föreskrivs i bestämmelserna i Reach-förordningen, vilka potentiellt sett kan undergräva det huvudsakliga syftet med denna förordning, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för hälsa och miljö. Kravet att Echas kapacitet ska beaktas, vilket omnämns i artikel 58.3 i Reach-förordningen och som kommissionen har grundat sitt argument på, innebär vidare inte på något sätt att tillståndsförfarandet för ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, och de olika bedömningar som det medför, kan utföras på ett mindre noggrant sätt än vad försiktighetsprincipen kräver.
192. Av det ovan anförda följer att talan, enligt min mening, ska bifallas även såvitt avser den enda grundens andra del som parlamentet har åberopat.
5. Prövning av den enda grundens tredje del
193. Inom ramen för den enda grundens tredje del har parlamentet hävdat att med hänsyn till de ytterst bristfälliga uppgifterna och de många vagheterna i tillståndsansökan, överensstämde denna ansökan inte med kraven i artikel 62 i Reach-förordningen och kommissionen åsidosatte följaktligen artikel 60.7 i samma förordning genom att bevilja tillståndet.
194. I sistnämnda bestämmelse föreskrivs att tillstånd kan beviljas endast om ansökan om tillstånd uppfyller kraven i artikel 62 i Reach-förordningen.
195. Närmare bestämt föreskrivs det i artikel 62.4 i Reach-förordningen att ansökan om tillstånd ska omfatta bland annat en kemikaliesäkerhetsrapport i enlighet med bilaga I som ska omfatta hälso- och/eller miljörisker som uppkommer i samband med ämnets användning och som beror på ämnets inneboende egenskaper enligt bilaga XIV (led d), och en analys av alternativen med en bedömning av riskerna med dessa och huruvida ersättningen är tekniskt och ekonomiskt genomförbar (led e).
196. I det avseendet framgår det, för det första, av övervägandena i punkterna 111–121 ovan, såsom dessa har analyserats i punkterna 128–130 och 133–136, att de uppgifter som hade lämnats av sökandena i deras ansökan om tillstånd innehöll en ganska begränsad mängd data, vilka delvis betecknades som icke representativa av riskbedömningskommittén och av kommissionen själv, vad beträffar de grundläggande omständigheter som ska beaktas vid bedömningen för att fastställa huruvida det första villkoret i artikel 60.4 i Reach-förordningen är uppfyllt, det vill säga den risk som användningen av det aktuella ämnet medför och riskhanteringsåtgärdernas lämplighet och effektivitet.
197. För det andra framgår det av punkterna 168–170 ovan att sökandena i ansökan om tillstånd inte hade lämnat tillräckliga uppgifter om huruvida det fanns alternativ i fråga om varje enskild tillämpning, vilket berodde på den mycket stora omfattningen av användningarna, såsom dessa hade definierats av sökandena själva, för vilka tillstånd begärdes. Detta fick till följd att kommittén för samhällsekonomisk analys inte kunde komma fram till ett slutgiltigt beslut avseende huruvida det fanns ett antal tillämpningar där en ersättning av kromtrioxid faktiskt redan var möjlig eller skulle komma att bli det inom kort.
198. I det avseendet vill jag påpeka att även om det – såsom kommissionen har gjort gällande – är riktigt att det inte i någon bestämmelse i avdelning VII föreskrivs exakta regler för hur de användningar för vilka tillstånd begärs ska beskrivas, kan, i enlighet med vad som har påpekats i punkterna 135 och 162 ovan, den omständigheten att det inom ramen för en så kallad upstream application begärs tillstånd för användningar som har definierats på ett mycket omfattande sätt inte befria tillståndssökanden från skyldigheten att lämna fullständiga uppgifter utan några brister som överensstämmer med de krav som föreskrivs i artikel 62.4 i Reach-förordningen.
199. Av det ovan anförda följer att talan, enligt min mening, ska bifallas även såvitt avser den enda grundens tredje del som parlamentet har åberopat.
C. Slutsatser beträffande talan
200. Det följer av samtliga ovannämnda överväganden att parlamentets talan, enligt min mening, ska bifallas i sin helhet.
201. Följaktligen anser jag att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i den del som det avser tillståndet för användningen av kromtrioxid för användningarna 2, 4 och 5 och för användning 1, såvitt avser formuleringen av blandningar för användningarna 2, 4 och 5.
VI. Yrkandet om att verkningarna av det angripna beslutet ska bestå
202. För det fall domstolen ogiltigförklarar det angripna beslutet, såsom jag har föreslagit i föregående punkt, har kommissionen yrkat att verkningarna av nämnda beslut ska bestå till dess att kommissionen har antagit ett nytt beslut avseende den aktuella ansökan om tillstånd.
203. Kommissionen har gjort gällande att artikel 56.1 d, jämförd med artikel 58.1 c i Reach-förordningen, innehåller en övergångsmekanism enligt vilken en tillståndssökande, och aktuella nedströmsanvändare, kan fortsätta att släppa ut ett ämne på marknaden och använda ämnet även efter slutdatumet, i den mån som användningen är föremål för en lämplig ansökan om tillstånd, och denna ansökan inges minst 18 månader före slutdatumet och ett beslut avseende ansökan om tillstånd ännu inte har fattats av kommissionen.
204. Kommissionen har hävdat att en ogiltigförklaring av det angripna beslutet således skulle få till följd att sökandena deras nedströmsanvändare tillåts fortsätta att släppa ut ämnet på marknaden och använda det för de användningar som begärs så länge kommissionen inte har fattat ett nytt beslut, för övrigt utan att vara föremål för en tillståndskontroll, det vill säga utan de olika åtgärder som föreskrivs i det angripna beslutet, vilka särskilt har tagits med för att skydda människors hälsa.
205. Parlamentet har inte motsatt sig kommissionens yrkande.
206. Av det som kommissionen har anfört framgår att ett beslut att avslå yrkandet om att verkningarna av det angripna beslutet ska bestå skulle öka risken för att det uppkommer en allvarlig skada på människors hälsa. Under dessa omständigheter ska det, för det fall domstolen ogiltigförklarar det angripna beslutet, förordnas att verkningarna av detta beslut ska bestå till dess att kommissionen på nytt har tagit ställning till sökandenas tillståndsansökan.
VII. Rättegångskostnader
207. Enligt artikel 138.1 i domstolens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
208. Eftersom det framgår av bedömningen ovan att kommissionen, mot bakgrund av den slutsats som jag föreslår domstolen, har tappat målet, ska kommissionen enligt min mening förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med parlamentets yrkande.
209. Enligt artikel 140.3 i rättegångsreglerna får domstolen besluta att även en annan intervenient än en medlemsstat eller en unionsinstitution ska bära sina rättegångskostnader.
210. I enlighet med den bestämmelsen anser jag att Echa ska bära sina rättegångskostnader.
VIII. Förslag till avgörande
211. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska 1) ogiltigförklara Europeiska kommissionens genomförandebeslut C(2020) 8797 av den 18 december 2020 om delvis beviljande av tillstånd för vissa användningar av kromtrioxid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Chemservice GmbH m.fl.), i den del beslutet avser tillstånden avseende användningarna 2, 4 och 5 samt användning 1, såvitt avser formuleringen av blandningar av kromtrioxid för användningarna 2, 4 och 5, 2) förordna att verkningarna av det beslut som har nämnts i punkt 1 i detta domslut ska bestå till dess att Europeiska kommissionen på nytt har tagit ställning till tillståndsansökan, 3) förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, och 4) förklara att Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) ska bära sina rättegångskostnader.
1 Originalspråk: italienska.
2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1, och rättelse i EUT L 136, 2007, s. 3, och i EUT L 232, 2017, s. 17) (nedan kallad Reach-förordningen).
3 Se, i det avseendet, förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet kommissionen/Sverige ( C‑389/19 P, EU:C:2020:874, punkt 9 och där angiven rättspraxis).
4 Se, i det avseendet, dom av den 21 januari 2021, Tyskland/Esso Raffinage ( C‑471/18 P, EU:C:2021:48, punkt 88 och där angiven rättspraxis).
5 Se artikel 56 i Reach-förordningen.
6 Se artiklarna 56 1 a–e, 56.2, 62.2 och 62.3 i Reach-förordningen.
7 Se artikel 62.1 i Reach-förordningen.
8 Se artikel 60.1 i Reach-förordningen.
9 Se artiklarna 60.8, 60.9 och 61 samt skäl 72 i Reach-förordningen.
10 Se särskilt artiklarna 76.1 c och d, 77.3 och 85 i Reach-förordningen.
11 Se även skäl 83 i Reach-förordningen.
12 Enligt artikel 56.1 a i förordningen.
13 Särskilt tribunalens dom av den 7 mars 2019, Sverige/kommissionen, ( T‑837/16, EU:T:2019:144) (nedan kallad tribunalens dom Sverige/kommissionen), vilken efter överklagande fastställdes av domstolen genom dom av den 25 februari 2021, kommissionen/Sverige ( C‑389/19 P, EU:C:2021:131) (nedan kallad domen kommissionen/Sverige).
14 I fråga om detta ämne är det faktiskt inte möjligt att fastställa en härledd nolleffektnivå (DNEL) för cancerframkallande egenskaper, vilket gör att det inte är möjligt att fastställa något gränsvärde enligt artikel 60.3 a i Reach-förordningen, och följaktligen ska artikel 60.2 i nämnda förordning inte tillämpas (se skäl 8 i det angripna beslutet).
15 Kommissionen identifierade följande viktiga funktioner: avseende användning 2, nötningshållfasthet, hårdhet, skikttjocklek, korrosionsbeständighet, friktionskoefficient eller effekt på ytmorfologin; avseende användning 4, korrosionsbeständighet eller aktiv korrosionshämning, kemikaliebeständighet, hårdhet, främjande av vidhäftning (vidhäftning till efterföljande beläggning eller färg), temperaturbeständighet, försprödningsbeständighet, nötningshållfasthet, ytegenskaper som förhindrar avlagring av organismer, skikttjocklek, elektriska egenskaper, flexibilitet och resistivitet; avseende användning 5, korrosionsbeständighet eller aktiv korrosionshämning, skikttjocklek, fuktbeständighet, främjande av vidhäftning (vidhäftning till efterföljande beläggning eller färg), resistivitet, kemikaliebeständighet, nötningshållfasthet, elektrisk konduktivitet, kompatibilitet med underlaget, (termo‑)optiska egenskaper (visuellt utseende), värmebeständighet, livsmedelssäkerhet, beläggningsspänning, elektrisk isolation eller beläggningshastighet.
16 Enligt denna bestämmelse ska nedströmsanvändare som använder ett ämne i enlighet med artikel 56.2 inom tre månader från den första leveransen av ämnet anmäla detta till Echa.
17 Det framgår av artikel 58.3 i Reach-förordningen att vid fastställande av det antal ämnen som ska införas i bilaga XIV och de datum som anges i punkt 1 ska hänsyn också tas till Echas kapacitet att handlägga ansökningar inom den föreskrivna tiden.
18 Se, bland annat, dom av den 9 november 2017, SolarWorld/rådet ( C‑205/16 P, EU:C:2017:840, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
19 Som framgår av artikel 1.1 i det angripna beslutet och av punkt 33 ovan, beviljades tillståndet för användning 1 endast såvitt avser formuleringen av blandningar för användningarna 2, 4, 5 och 6, såsom de godkänts.
20 I skäl 69 i Reach-förordningen anges att ”[t]illstånd bör beviljas om fysiska eller juridiska personer som ansöker om tillstånd visar den tillståndsgivande myndigheten att de risker för människors hälsa och för miljön som härrör från användningen av ämnet kontrolleras på ett adekvat sätt. I andra fall kan tillstånd till användningar ändå ges, om det kan beläggas att de socioekonomiska fördelarna med användningen av ämnet uppväger riskerna med dess användning och det inte finns några lämpliga alternativa ämnen eller tekniker som är ekonomiskt och tekniskt användbara.”
21 Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom Sverige/kommissionen, punkt 77, som uttryckligen fastställdes av domstolen i punkt 33 i domen kommissionen/Sverige.
22 Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom Sverige/kommissionen, punkt 79, som uttryckligen fastställdes av domstolen i punkt 33 i domen kommissionen/Sverige.
23 Se, i det avseendet, tribunalens dom av den 4 april 2019, ClientEarth/kommissionen ( T‑108/17, EU:T:2019:215, punkt 105).
24 Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom Sverige/kommissionen, punkt 78, som uttryckligen fastställdes av domstolen i punkt 33 i domen kommissionen/Sverige.
25 Se tribunalens dom Sverige/kommissionen, punkt 64.
26 Se, för ett liknade resonemang, tribunalens dom Sverige/kommissionen, punkterna 66 och 67.
27 Se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 17 september 2009, kommissionen/MTU Friedrichshafen, C‑520/07 P, EU:C:2009:557, punkterna 51 och 52). Se även tribunalens dom Sverige/kommissionen, punkt 81.
28 Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom Sverige/kommissionen, punkt 86, som uttryckligen fastställdes av domstolen i punkt 35 i domen kommissionen/Sverige.
29 Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom Sverige/kommissionen, punkt 85, som uttryckligen fastställdes av domstolen i punkt 34 i domen kommissionen/Sverige.
30 Tribunalens dom Sverige/kommissionen, punkt 82, och dom av den 4 april 2019, ClientEarth/kommissionen ( T‑108/17, EU:T:2019:215, punkt 142).
31 Tribunalens dom Sverige/kommissionen, punkt 83, och dom av den 4 april 2019, ClientEarth/kommissionen ( T‑108/17, EU:T:2019:215, punkt 143).
32 Dom av den 4 april 2019, ClientEarth/kommissionen ( T‑108/17, EU:T:2019:215, punkt 144).
33 Se den konsoliderade versionen av den 16 september 2016 av yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys avseende användning 1 (ingiven som bilaga nr A4), s. 19. Den detaljerade analysen finns på sidorna 7–13.
34 Ibidem.
35 Ibidem, s. 22.
36 Se de konsoliderade versionerna av den 16 september 2016 av yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys avseende användningarna 2, 4 och 5 (ingivna som bilaga nr A5, bilaga nr A6 respektive bilaga nr A7). Se, särskilt, s. 7 i fråga om användning 2, s. 8 i fråga om användning 4 och s. 9 och 10 i fråga om användning 5.
37 Se den konsoliderade versionen av den 16 september 2016 av yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys avseende användning 2 (ingiven som bilaga nr A5), s. 12.
38 Se den konsoliderade versionen av den 16 september 2016 av yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys avseende användning 4 (ingiven som bilaga nr A6), s. 26 och 33, respektive den konsoliderade versionen av den 16 september 2016 av yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys avseende användning 5 (ingiven som bilaga nr A7), s. 21 och 35.
39 Ibidem, s. 12 i fråga om användning 2, s. 34 i fråga om användning 4 respektive s. 35 i fråga om användning 5.
40 Inbegripet ytbehandling genom sprayning, valsning, borstning eller ”penstick” och bearbetning.
41 Se den konsoliderade versionen av den 16 september 2016 av yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys avseende användning 4 (ingiven som bilaga nr A6), s. 34, respektive den konsoliderade versionen av den 16 september 2016 av yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys avseende användning 5 (ingiven som bilaga nr A7), s. 35.
42 Se ovannämnda yttranden avseende varje användning, s. 19 i fråga om användning 1, s. 12 i fråga om användning 2, s. 34 i fråga om användning 4 och s. 35 i fråga om användning 5.
43 Se ovannämnda yttranden avseende varje användning, s. 18 och 19 i fråga om användning 1, s. 11 och 12 i fråga om användning 2, s. 33 och 34 i fråga om användning 4, och s. 34 och 35 i fråga om användning 5.
44 Se ovannämnda yttranden avseende varje användning, s. 7 i fråga om användning 2, s. 9 i fråga om användning 4, och s. 10 i fråga om användning 5.
45 Se motiveringen till förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet samt ändring av direktiv 1999/45/EG och förordning (EG) (KOM 2003/0644 slutlig), där det framhölls att det i det tidigare gällande systemet var svårt att få uppgifter från industrin om hur ämnena används och att uppgifterna om exponering i samband med användningen i efterföljande led var knapphändiga.
46 Se punkt 73 ovan.
47 Se domen kommissionen/Sverige, punkt 45.
48 Se skäl 18 i det angripna beslutet, som har omnämnts i punkt 27 ovan.
49 Ibidem.
50 Skäl 27 i det angripna beslutet.
51 Se den konsoliderade versionen av den 16 september 2016 av yttrandena från riskbedömningskommittén respektive kommittén för samhällsekonomisk analys avseende användning 2 (ingiven som bilaga A5), s. 25 och 26. Nästan identiska överväganden finns i de motsvarande yttrandena avseende användning 4 (bilaga A.6, s. 45 och 46) och användning 5 (bilaga A7, s. 49). Fri översättning från engelska.
52 Begreppet användning definieras i artikel 3 punkt 24 i Reach-förordningen som ”bearbetning, formulering, konsumtion, lagring, förvaring, behandling, påfyllning av behållare, överföring från en behållare till en annan, blandning, produktion av en vara eller annat utnyttjande”.
53 Se domen kommissionen/Sverige, punkt 74.