Förslag till avgörande av GENERALADVOKAT Juliane kokott – mål c-88/22 P QB/kommissionen

I. Inledning

1. För att kunna arbeta för Europeiska unionen måste tjänstemän ofta lämna sitt hemland och bosätta sig i anställningsmedlemsstaten. I syfte att kompensera de olägenheter som detta medför och möjliggöra att med en så stor geografisk bas som möjligt rekrytera medborgare i unionens medlemsstater, har unionslagstiftaren genom artikel 69 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) infört utlandstillägget. De villkor som ska vara uppfyllda för att beviljas detta tillägg regleras i artikel 4.1 a och b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna. Enligt artikel 20.2 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen jämförd med artikel 69 i tjänsteföreskrifterna tillämpas dessa föreskrifter analogt på tillfälligt anställda och kontraktsanställda.

2. Enligt artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna beviljas de tjänstemän ett utlandstillägg som inte är och aldrig har varit medborgare i den stat inom vars territorium anställningsorten ligger (nedan kallad anställningsstaten) (första strecksatsen), och som inte under den femårsperiod som löpt ut sex månader innan de tillträdde tjänsten (nedan kallad referensperioden) varaktigt var bosatta eller utövade sin huvudsakliga yrkesverksamhet inom den statens europeiska territorium (andra strecksatsen första meningen). De förhållanden som följer av ett arbete som utförts för en annan stat eller internationell organisation ska härvidlag inte beaktas (andra strecksatsen andra meningen). I princip medför således en huvudsaklig yrkesverksamhet eller en varaktig bosättning i anställningsstaten under referensperioden att utlandstillägget förloras. Men detta gäller inte om tjänstemannen under referensperioden har utfört ett arbete för en annan stat eller en internationell organisation. En sådan tjänst ”neutraliserar” således en huvudsaklig yrkesverksamhet eller en varaktig bosättning i anställningsstaten och innebär att tjänstemannens rätt till utlandstillägg kvarstår. Nedan kommer jag därför också att beteckna artikel 4.1 a andra strecksatsen andra meningen i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna som ”neutraliseringsregel”.

3. Frågan är emellertid vad som gäller för en tjänsteman som under den femåriga referensperioden såsom polsk domare innehade ett förordnande vid Krajowa Szkola Sadownictwa i Prokuratury (Statliga skolan för rätts- och åklagarväsendet, Polen, nedan kallad KSSiP), samtidigt som han innehade befattningen som generalsekreterare vid det Europeiska nätverket för rättslig utbildning (nedan kallat EJTN), en ideell internationell sammanslutning, bildad enligt belgisk rätt, med säte i Bryssel, tjänstemannens tjänstgöringsort? Var utövade tjänstemannen i detta fall sin huvudsakliga yrkesverksamhet under den relevanta referensperioden? Och om denna tjänstgöringsort är belägen i Belgien, betraktas denna yrkesverksamhet då som ett arbete som utförts för en annan stat eller internationell organisation, så att neutraliseringsregeln kan tillämpas på tjänstemannen?

4. Det är de frågor som domstolen ska besvara i förevarande mål angående QB:s överklagande av tribunalens dom av den 8 december 2021 (nedan kallad den överklagade domen).

II. Tillämpliga bestämmelser

5. I förevarande mål utgörs den rättsliga ramen av tjänsteföreskrifterna.

6. I artikel 69 första stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande: ”Utlandstillägget skall vara lika med 16 % av summan av den grundlön, det hushållstillägg och det barntillägg tjänstemannen har rätt till.”

7. Enligt artikel 20.2 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen tillämpas artikel 69 i tjänsteföreskrifterna om utlandstillägget analogt på tillfälligt anställda och kontraktsanställda.

8. Artikel. 4.1 och artikel 4.2. i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:

”1. Ett utlandstillägg motsvarande 16 % av den totala grundlönen och av hushållstillägget och tillägget för underhållsberättigat barn skall beviljas följande:

a) Tjänstemän

som inte är och aldrig har varit medborgare i den stat inom vars territorium anställningsorten ligger, och

som inte under den femårsperiod som löpt ut sex månader innan de tillträdde tjänsten varaktigt var bosatta eller utövade sin huvudsakliga yrkesverksamhet inom den statens europeiska territorium. Vid tillämpningen av denna bestämmelse skall de förhållanden som följer av arbete som utförts för en annan stat eller internationell organisation inte beaktas.

b) Tjänstemän som är eller har varit medborgare i den stat inom vars territorium anställningsorten ligger, men som under 10 år innan de tillträdde tjänsten varaktigt var bosatta utanför den statens europeiska territorium av andra skäl än för att tjänstgöra i statlig tjänst eller i en internationell organisation.

[…]

2. En tjänsteman som inte är och aldrig har varit medborgare i den stat inom vars territorium han tjänstgör och som inte uppfyller villkoren i punkt l skall ha rätt till ett särskilt utlandstillägg som skall uppgå till en fjärdedel av utlandstillägget.”

III. Bakgrund till överklagandet och den överklagade domen

9. Bakgrunden till den förevarande rättstvisten beskrivs i punkterna 3–13 i den överklagade domen och kan sammanfattas enligt följande.

10. QB, som har polskt medborgarskap, har sedan år 2005 varit domare vid en regional domstol i Polen.

11. Från mars 2009 uppehöll QB, genom ett beslut av det polska justitieministeriet, annan tjänst hos KSSiP. Det är en statlig polsk centralorganisation som ska säkerställa utbildningen av personal hos de allmänna domstolarna och åklagarmyndigheten i Polen.

12. I december 2013 kom det polska justitieministeriet och EJTN överens om att utse QB till generalsekreterare vid EJTN. Det är en ideell internationell sammanslutning, bildad enligt belgisk rätt, som inte är en egen juridisk person och som har sitt säte i Bryssel. I föreningens uppdrag ligger att utveckla vidareutbildningsprogram med en europeisk dimension för dess medlemmar och medarbetare inom rättsväsendet. Medlemmar i EJTN kan vara sådana organ i medlemsstaterna som ansvarar för kompetensutvecklingen av domare och åklagare eller som deltar i den juridiska kompetensutvecklingen på EU-nivå.

13. Vad gäller tjänstgöringsorten var bestämt att QB:s närvaro krävdes inte bara vid KSSiP:s kontor i Polen utan även i EJTN:s lokaler i Bryssel och vid varje annan ort, där EJTN:s aktiviteter ägde rum eller där QB:s närvaro ansågs ligga i det europeiska nätverkets intresse.

14. Från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2019 arbetade QB dessutom som ledande expert vid KSSiP:s internationella centrum för samarbete. Han ansvarade för att säkerställa ett välfungerande samarbete och för att genomföra de uppgifter som följde av KSSiP:s medlemskap i EJTN.

15. QB bodde från den första januari 2014 till den 30 juni 2019 med sin familj i Bryssel. Efter att QB:s uppdrag för EJTN hade löpt ut i juni 2019 återvände QB och hans familj till Polen.

16. QB tillträdde den 1 januari 2020 en tillfällig anställning hos Europeiska kommissionen.

17. I och med beslutet den 6 april 2020 (nedan kallat ”det omtvistade beslutet”) beviljades QB, efter att han hade tillträtt tjänsten vid kommissionen, det särskilda utlandstillägget enligt artikel 4.2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna av Byrån för löneadministration och individuella ersättningar (PMO). Han beviljades dock inte det allmänna utlandstillägget.

18. Den 16 juni 2020 ansökte QB om medling med PMO angående det sistnämnda utlandstillägget, vilken ansökan dock avslogs av PMO.

19. Den 3 juli 2020 ingav QB ett klagomål mot det omtvistade beslutet enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

20. Genom beslut den 3 november 2020 avslog kommissionens myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal (nedan kallad anställningsmyndigheten) klagomålet.

21. Genom ansökan, inkommen den 2 februari 2021 hos tribunalens registrator, väckte QB talan mot detta beslut i enlighet med artikel 270 FEUF. Han yrkade att det omtvistade beslutet och det beslut, genom vilket hans klagomål avslogs, skulle ogiltigförklaras i den del som det innebar att kommissionen nekade honom utlandstillägget.

22. Genom den överklagade domen ogillade tribunalen talan och QB förpliktades att ersätta rättegångskostnaderna.

23. Tribunalen fann att det saknades fog för den första grunden för talan, som gällde ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, eftersom avsaknaden av en motivering i det omtvistade beslutet hade läkts genom en tillräcklig motivering av avslagsbeslutet i den högre instansen.

24. Tribunalen ansåg att det saknades fog även för den andra grund som åberopats, inom ramen för vilken QB gjorde gällande att artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna hade åsidosatts. Tribunalen företrädde i detta avseende samma uppfattning som tidigare kommissionen i det omtvistade beslutet, att orten för QB:s huvudsakliga yrkesverksamhet under referensperioden var belägen i Bryssel och att det av QB utförda arbetet inte var ett arbete som utförts för en annan stat eller internationell organisation.

25. Slutligen fann tribunalen att det saknades fog även för den tredje grund som åberopats, inom ramen för vilken QB anförde att kommissionen gjort en uppenbart felaktig bedömning. Som motivering angav tribunalen att kommissionen hade tillämpat artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna på ett korrekt sätt och att den i detta avseende inte heller hade haft något utrymme för en skönsmässig bedömning.

IV. Överklagandeförfarandet och parternas yrkanden

26. Genom skrivelse som inkom till domstolens kansli den 8 februari 2022 har QB överklagat tribunalens dom.

27. QB yrkar att domstolen ska i första hand upphäva den överklagade domen och ogiltigförklara kommissionens beslut av den 6 april 2020 och av den 3 november 2020, och i andra hand återförvisa målet till tribunalen för avgörande, förplikta kommissionen att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta QB:s rättegångskostnader vid domstolen och tribunalen.

28. Kommissionen yrkar att domstolen ska ogilla överklagandet, och att förplikta QB att ersätta rättegångskostnaderna.

29. Parterna har avgivit skriftliga yttranden. Domstolen har avstått från att hålla muntlig förhandling eftersom det på grundval av det skriftliga förfarandet inte förelåg ett behov av ytterligare information.

V. Bedömning

30. I artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs att ett utlandstillägg ska beviljas sådana tjänstemän inom unionen som inte är och aldrig har varit medborgare i anställningsstaten och som inte under den femårsperiod som löpt ut sex månader innan de tillträdde tjänsten var varaktigt bosatta eller utövade sin huvudsakliga yrkesverksamhet inom den statens europeiska territorium eller som omfattas av neutraliseringsregeln.

31. PMO beviljade QB det särskilda utlandstillägget efter det att han hade hade tillträtt sin tjänst hos kommissionen, dock inte utlandstillägget eftersom PMO inte ansåg att förutsättningarna i artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna var uppfyllda. QB:s klagomål mot detta beslut avslogs av anställningsmyndigheten.

32. QB väckte talan mot dessa beslut vid tribunalen som ogillade hans talan. Han överklagar nu tribunalens dom och gör gällande att bedömningen av hans grunder i första instans var felaktig.

33. Han åberopar en enda grund, vilken i huvudsak motsvarar den andra grunden som gjordes gällande i tribunalen och som innebär att tribunalen har åsidosatt artikel 4.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna. Denna grund består av två delar.

34. QB gör för det första gällande att tribunalen på ett felaktigt sätt har fastställt orten för hans huvudsakliga yrkesverksamhet, då denna faktiskt var belägen i Polen och inte i Belgien.

35. För det andra har tribunalen definierat de kriterierna som ska tillämpas på rekvisitet ”arbete som utförts för en annan stat” på ett felaktigt sätt och inte beaktat QB:s yrkesverksamhet för den polska staten och hans ställning som domare.

36. Huruvida EJTN kan betraktas som en ”internationell organisation” i den mening som avses i artikel 4.1 a andra strecksatsen andra meningen i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna är emellertid inte föremål för talan i målet och ska därför inte prövas.

37. I det följande kommer jag i ett första steg att dra slutsatsen att tribunalen rätteligen har bedömt att QB har utövat sin huvudsakliga yrkesverksamhet under referensperioden i Belgien (A.) QB kan därför bara anses ha rätt till ett utlandstillägg enligt artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna om det arbete som han utfört i Belgien kan betraktas som ett arbete som utförts för en annan stat, eftersom han i så fall omfattas av neutraliseringsregeln. Det kommer jag att bedöma i steg två (B.)

A. Huvudsaklig yrkesverksamhet

38. QB anser att domstolens bedömning att han på grund av sitt arbete för EJTN under referensperioden utövade sin huvudsakliga yrkesverksamhet i Bryssel är felaktig.

39. Enligt vad tribunalen anfört i punkterna 62–74 i den överklagade domen utförde QB i egenskap av generalsekreterare för EJTN ett stort antal administrativa och representativa uppgifter, som tog upp en stor del av hans arbetstid och som krävde hans närvaro inte bara i Polen utan bland annat även i EJTN:s lokaler i Bryssel och på andra orter. Det återspeglas även i den höga lönen som i slutändan betalades ut av EJTN. Dessutom tillhandahöll EJTN en tjänstebostad i Bryssel till QB. Därav följer att arbetet för EJTN inte bara kan anses ha varit en bisyssla eller en underordnad verksamhet eller ett arbete inom ramen för en annan tjänst. QB har inte inkommit med bevisning om uppgifter eller aktiviteter som han under referensperioden hade utfört för KSSiP. Mot denna bakgrund ansågs QB ha utövat sin huvudsakliga yrkesverksamhet för EJTN i Bryssel.

40. Detta motsägs heller inte av att QB inom ramen för sina uppgifter i Bryssel i huvudsak hade kontakt med utlänningar och att han genomförde många tjänsteresor i Europa, av att han uppgivit att han inte talade något av Belgiens officiella språk flytande, eller av att hans maka bibehöll sitt anställningsavtal med en polsk domstol. Av dessa omständigheter följer inte att QB skulle ha bedrivit en annan yrkesverksamhet än sådan som var av betydelse för hans uppdrag för EJTN.

41. Inte heller omständigheten att QB bibehöll sin ställning som polsk domare under referensperioden implicerar att hans huvudsakliga yrkesverksamhet utövades i Polen. Denna ställning var inte oförenlig med hans åtaganden för EJTN. Dessutom stod QB i egenskap av EJTN:s generalsekreterare under tillsyn av EJTN:s styrelse.

42. QB anser att denna slutsats innebär en felaktig rättstillämpning. Han utförde uppgifterna för EJTN på KSSiP:s uppdrag. Dessutom är EJTN enbart en sammanslutning av nationella organ av subsidiär karaktär. Mellan EJTN och dess generalsekreterare föreligger inte heller ett rättsligt förhållande. Det ska i stället tas hänsyn till att han under den period som han arbetade för EJTN bibehöll sin ställning som nationell domare, var anställd av polska staten och stod under tillsyn av KSSiP. Slutligen utesluter principen om domarnas oberoende ställning och opartiskhet att han bedöms ha utövat sin huvudsakliga yrkesverksamhet för EJTN.

43. I det följande kommer jag först att förklara hur orten för den huvudsakliga yrkesutövningen i den mening som avses i artikel. 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ska fastställas (1.). På grundval av det kommer jag sedan att utveckla, varför tribunalen gjort en riktig bedömning när den fann att QB utövade sin huvudsakliga yrkesverksamhet under referensperioden i Bryssel (2.).

1. Kriterier för att fastställa orten för utövningen av den huvudsakliga yrkesverksamheten

44. EU-domstolen har hitintills inte explicit tagit ställning till hur orten för utövningen av den huvudsakliga yrkesverksamheten ska fastställas och vilka kriterier som är avgörande för att en verksamhet ska anses vara en huvudsaklig yrkesverksamhet i den mening som avses med artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.

45. Enligt domstolens fasta rättspraxis ska vid tolkningen av en bestämmelse i unionsrätten inte bara hänsyn tas till dess ordalydelse, utan även till systematiken i och ändamålen med de föreskrifter i vilka den ingår. Mot denna bakgrund ska det beaktas att unionsrättsliga föreskrifter är avfattade på flera olika språk. Alla språkversioner är lika bindande, varför inget språk äger tolkningsföreträde och det kan vara nödvändigt att jämföra språkversionerna.

46. Av bestämmelsens ordalydelse följer att verksamheten vid den senare tjänstgöringsorten ska utövas som den huvudsakliga yrkesverksamheten. Det är inte tillräckligt med en bisyssla eller en underordnad verksamhet. Om en tjänsteman under den aktuella referensperioden innan tjänsten tillträds har haft flera arbeten, ska fastställas, vilket av dessa arbeten var respektive är hans eller hennes huvudsakliga yrkesverksamhet. Det kan bara vara ett arbete. För att fastställa vilket av flera arbeten som är den huvudsakliga yrkesverksamheten är i första hand den faktiskt arbetade tiden ett relevant kriterium. Andra aspekter som exempelvis arbetets omfattning och lönenivå kan i detta avseende beaktas som indikationer.

47. Vidare är enligt ordalydelsen orten för utövandet av denna verksamhet inom anställningsstatens europeiska territorium relevant.

48. Det bekräftas av utlandstilläggets syfte. Enligt domstolens fasta praxis är syftet ”med utlandstillägget att kompensera för de särskilda utgifter och de nackdelar som följer av att arbeta för unionen för de tjänstemän som måste flytta från sitt hemland till det land där anställningsorten ligger och anpassa sig till en ny miljö. Frågan huruvida en tjänsteman ska anses som utlänning i detta land eller inte är dessutom beroende av tjänstemannens personliga situation, nämligen hur väletablerad denne är i sin nya miljö, exempelvis var tjänstemannen […] utövar sin huvudsakliga yrkesverksamhet. Syftet med att bevilja utlandstillägg är även att överbrygga de faktiska skillnader som uppkommer mellan tjänstemän som är helt integrerade i samhället i det land där anställningsorten ligger och tjänstemän som inte är det.”

49. En ”flytt” som ägt rum redan innan tjänsten tillträds, det vill säga en integration av tjänstemannen på sin tjänstgöringsort, som rättfärdigar att utlandstillägget inte beviljas, kan således bli resultatet av att tjänstemannen utövat en huvudsaklig yrkesverksamhet på denna ort. Den miljö, inom vilken tjänstemannen rör sig, är i så fall inte okänd för honom. En tillräcklig grad av integration föreligger typiskt sett bara när det inte rör sig om en bisyssla eller ett arbete av underordnad karaktär, utan om en huvudsaklig yrkesverksamhet. De avgörande kriterierna för att fastställa en huvudsaklig yrkesverksamhet är den tidsmässiga omfattningen av arbetet och en därtill motsvarande lönenivå.

50. En persons integration på en ort är direkt beroende av personens faktiska levnads- och arbetsförhållanden. Den rättsliga ramen kring arbetssituationen och personens arbetsrättsliga status påverkar integrationen bara indirekt. Med tanke på det anförda syftet med utlandstillägget anser jag därför att det är rimligt att fokusera på faktiska omständigheter för att fastställa orten för den huvudsakliga yrkesverksamheten. Härvid är särskilt relevant vid vilken ort personen rent faktiskt har utövat arbetet i enlighet med det avtal som undertecknats av honom eller henne.

2. Huruvida Bryssel ska anses som den ort där den huvudsakliga yrkesverksamheten utövades

51. Eftersom QB inte har åberopat att tribunalen skulle ha missuppfattat de faktiska omständigheterna är vad som i detta hänseende konstaterats i den överklagade domen bindande. Tribunalen har i domens punkter 6, 8 och 64–66 konstaterat att QB utnämndes till posten som generalsekreterare för EJTN till följd av en överenskommelse mellan den polska justitieministern och EJTN. QB tillbringade därför en stor del av sin arbetstid vid EJTN:s huvudkontor i Bryssel. För detta ändamål tillhandahöll EJTN honom en tjänstebostad i Bryssel där han bodde med sin familj under hela referensperioden. Som framgår av punkterna 42–44 i den överklagade domen erhöll QB sin lön direkt av den polska regionala domstolen, även under den tid som han fullgjorde uppdraget för EJTN. Men Polen fick ersättning för lönen av EJTN upp till ett betydande maximibelopp. Detta belopp motsvarar, med beaktande av en generalsekreterares uppdragsprofil, lönen för en huvudsaklig yrkesverksamhet.

52. Utifrån ovanstående drog tribunalen slutsatsen att QB:s uppdrag för EJTN i huvudsak utfördes vid dess huvudkontor i Bryssel. Denna slutsats har QB inte ifrågasatt i sitt överklagande.

53. Som tribunalen konstaterat i punkt 67 i den överklagade domen motsägs denna slutsats inte av att QB inom ramen för sitt uppdrag i Bryssel i huvudsak hade kontakt med utlänningar eller att han uppgivit att han inte talar något av Belgiens officiella språk flytande. Dessa aspekter kan visserligen påverka bedömningen av QB:s integration i Bryssel, men de påverkar inte bedömningen av var orten för utövandet av hans yrkesverksamhet är belägen. Att inte beakta dessa aspekter talar inte mot vare sig ändamålet med eller systematiken i de föreskrifter i vilka artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ingår. Syftet med anknytningen till den huvudsakliga yrkesverksamheten är också att ställa upp ett enkelt och objektivt kriterium för att täcka den situationen då tjänstemän tvingas integrera sig i en ny miljö genom att ta anställning inom EU. På så sätt tillgodoses behovet av rättssäkerhet.

54. Slutsatsen att QB utövade sin yrkesverksamhet för EJTN huvudsakligen i Bryssel motsägs heller inte av att han gjorde många tjänsteresor i Europa. Om en yrkesverksamhet har ett starkt inslag av resor och av tjänstgöring på olika platser, skulle det kunna vara möjligt, att det i det enskilda fallet inte finns en fast ort, vid vilken den huvudsakliga yrkesverksamheten utövas. För ett sådant antagande föreligger dock inga indikationer i förevarande fall, särskilt inte eftersom QB i enlighet med punkt 66 i den överklagade domen under hela referensperioden bodde med sin familj i den av EJTN tillhandahållna tjänstebostaden i Bryssel.

55. Slutligen är det också irrelevant att QB:s maka under referensperioden bibehöll sitt anställningsavtal med en polsk domstol. Vid fastställande av orten för QB:s huvudsakliga yrkesverksamhet kan nämligen endast omständigheter beaktas som går att hänföra till honom själv och hans yrkesverksamhet. Anställningsförhållandet för en närstående, såsom hans maka, är således inte relevant.

56. Vidare följer av tribunalens konstateranden, vilka redogjorts för i punkt 51 i detta förslag till avgörande, att QB:s tjänstgöring för EJTN inte bara var en bisyssla eller ett underordnat arbete, utan att den utgjorde hans huvudsakliga yrkesverksamhet i den mening som avses i artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.

57. Som tribunalen i punkterna 65 och 66 i den överklagade domen rätteligen har kommit fram till, leder det stora antalet uppgifter som EJTN:s generalsekreterare ska utföra och motsvarande lönenivå fram till bedömningen att uppdraget som generalsekreterare ska betraktas som en huvudsaklig yrkesverksamhet och inte enbart som en bisyssla eller en accessorisk tjänstgöring. Därav följer e contrario att QB:s tjänstgöring som ledande expert vid KSSiP i Polen endast var en bisyssla och därför inte relevant för tillämpningen av artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.

58. Till skillnad från vad QB hävdar är omständigheten inom ramen för vilken anställning han i första hand utförde sina arbetsuppgifter inte avgörande för att fastställa orten för hans huvudsakliga yrkesverksamhet. Såsom har konstaterats i punkterna 48–50 ovan kräver syftet med utlandstillägget att orten för den huvudsakliga yrkesverksamheten ska fastställas på grundval av faktiska omständigheter. Relevant i detta avseende är på vilken ort arbetet utförs.

59. Huruvida de arbetsuppgifter som QB utförde för EJTN utfördes på uppdrag av KSSiP och därmed i förlängningen på uppdrag av polska staten är följaktligen inte relevant för att fastställa tjänstgöringsorten, utan skulle bara kunna vara relevant för att besvara frågan om QB utförde ett arbete för en annan stat. Med andra ord, även om man följer QB:s argumentation om att han utförde sitt arbete i första hand för KSSiP och endast i andra hand för EJTN, är orten för utövningen av hans huvudsakliga yrkesverksamhet under referensperioden Bryssel. De av QB i punkt 42 ovan sammanfattade grunderna saknar därför relevans för att fastställa orten för hans huvudsakliga yrkesverksamhet.

3. Slutsats i denna del

60. Av ovanstående följer att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den fann att orten för QB:s huvudsakliga yrkesverksamhet under referensperioden var Bryssel.

B. Arbete som utförts för en annan stat

61. QB gör vidare gällande att tribunalen har definierat kraven som ställs på ett ”arbete som utförts för en annan stat” på ett felaktigt sätt. Därutöver har tribunalen inte tagit hänsyn till hans arbete för polska staten och hans ställning som domare.

62. Enligt vad som konstaterats i punkterna 78–83 i den överklagade domen omfattar begreppet ”stat” i den mening som avses i artikel 4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna enbart staten i egenskap av juridisk person och sammanhållet rättssubjekt i folkrätten jämte dess myndighetsorgan. Ett arbete för en ideell internationell sammanslutning som är bildad enligt belgisk rätt, såsom EJTN, omfattas inte av detta begrepp. Därför var artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna inte tillämpliga på det av QB för EJTN utförda arbetet.

63. Enligt QB stödjer rättspraxis inte en sådan snäv tolkning av artikel 4.1. a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna. Dessutom ska hänsyn tas till omständigheten att domarkårens medlemmar inte kan vara integrerade i en stats ständiga representation på grundval av principen om maktdelning. Tribunalen har genom sin tolkning uteslutit att domare kan omfattas av undantaget i artikel 4.1 a andra strecksatsen andra meningen i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna. Begreppet ”arbete som utförts för en annan stat” ska därför tolkas på så sätt att det omfattar alla omständigheter som följer av en tjänstgöring för en annan stat, utan att ett sådant arbete begränsas till arbeten som har ett samband med denna stats officiella representation.

64. I och med att tribunalen har beslutat att arbetet för EJTN inte omfattas av begreppet ”arbete som utförts för en annan stat” har tribunalen inte heller beaktat QB:s tjänstgöring för den polska staten eller hans ställning som domare. Genom att fullgöra de uppgifter och förpliktelser som åvilar generalsekreteraren för EJTN har QB samtidigt fullgjort det uppdrag som KSSiP anförtrott honom.

65. I det följande kommer jag återigen i ett första led redogöra för, vilka krav som ska ställas för att rekvisitet ”arbete som utförts för en annan stat” kan anses vara uppfyllt (1.). I detta sammanhang kommer jag särskilt att förklara, att det i detta avseende krävs att arbete har utförts vid ett organ hos denna andra stat i anställningsstaten. Sedan kommer jag att utveckla, att QB inte har utfört ett arbete för en annan stat under referensperioden (2.)

1. Förutsättningar för att anse rekvisitet ”arbete som utförts för en annan stat” vara uppfyllt

a) Bestämmelsens ordalydelse, innebörd och syfte

66. Som generaladvokaten Bot utförligt har redogjort för har begreppet ”stat” antingen en begränsad eller en omfattande räckvidd beroende på i vilket sammanhang det ska tillämpas. Det ska således inte skiljas från det uttryck det ingår i för att ges en separat tolkning. Snarare ska begreppet ”arbete som utförts för en annan stat” bedömas i sin helhet och tolkas utifrån den systematik och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som det ingår i.

67. Som redogjorts för i punkt 48 ovan är utlandstilläggets syfte att kompensera för de särskilda utgifter och de nackdelar som följer av att arbeta för unionen för de tjänstemän som måste flytta från sitt hemland till det land där anställningsorten ligger och anpassa sig till en ny miljö. Neutraliseringsregeln i artikel 4.1 a andra strecksatsen andra meningen i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna speglar bedömningen att ”en tjänsteman som, trots att vederbörande har varit bosatt eller arbetat inom det europeiska territoriet i den stat där anställningsorten ligger under den femårsperiod som löpte ut sex månader innan han tillträdde tjänsten, har utfört arbete för en annan stat eller internationell organisation ska, även han, anses befinna sig i utlandet i detta avseende”. Det innebär en presumtion om att utförandet av ett sådant arbete innebär att den berörda personen behåller ett särskilt band till denna andra stat. Detta band hindrar vederbörande från att bygga upp ett varaktigt band med anställningslandet och, därmed, att den berörda personen blir tillräckligt integrerad i samhället i det sistnämnda landet. Med andra ord presumeras i en sådan situation att tjänstemannen förblir ”främmande” i anställningsstaten, vilket motiverar att han eller hon behandlas på samma sätt som nyanlända tjänstemän och beviljas rätten till utlandstillägg.

68. Hur kan denna presumtion motiveras utifrån de tillämpliga bestämmelsernas ändamål och systematik?

69. En första motivering går att finna i att en utlandstjänstgöring för en annan stat i regel är av tillfällig karaktär och att den berörde därmed inte har ett intresse av att knyta ett varaktigt band med denna tjänstgöringsstat. För det andra kan den speciella arbetsmiljö som den berörde, vilken utför ett arbete för en annan stat, omges av i anställningsstaten, försvåra integrationen i denna stat. För det tredje tillgodoser neutraliseringsregeln behovet av att främja unionsorganens förmåga att rekrytera och att bevara sin attraktionskraft i förhållande till medborgare i andra stater än de stater där organen har sitt säte, även om dessa redan under en begränsad tid har tjänstgjort i anställningsstaten.

70. Som generaladvokaten Mengozzi redan har konstaterat förefaller dock dessa försök till motivering i sig vara otillräckliga eftersom de inte kan förklara skillnaden mellan den privilegierade ställningen för personer som utövar verksamhet för andra stater eller internationella organisationer och som därmed gynnas av neutraliseringsregeln och ställningen för sådana personer som tjänstgör för andra organ och som därmed inte gynnas av neutraliseringsregeln.

71. En annan förklaringsmodell för denna åtskillnad kan vara att betrakta neutraliseringsregeln som ett privilegium till förmån för andra stater eller internationella organisationer, som tar sig uttryck i en särreglering till förmån för personer som har utfört arbete för dessas organ och som syftar till att undanröja hinder för den geografiska rörligheten för personalen i statlig tjänst och vid de internationella organisationerna.

72. Mot en sådan tolkning talar emellertid artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna som har ett annat tillämpningsområde än artikel 4.1. a. Medan det i artikel 4.1 a förutsätts att tjänstemannen inte har anställningsstatens medborgarskap, regleras i artikel 4.1 b rätten till utlandstillägg i de fall som tjänstemannen har anställningsstatens medborgarskap. Undantagsvis beviljas utlandstillägg till sådana tjänstemän, nämligen om de under tio år innan de tillträtt tjänsten varaktigt var bosatta utanför den statens europeiska territorium av andra skäl än för att tjänstgöra i statlig tjänst eller i en internationell organisation. Denna andra grund har således inget samband med tjänstgöring i statlig tjänst eller i en internationell organisation.

73. Även om en tjänsteman således vid tillämpningen av artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna gynnas av att ha tjänstgjort för en annan stat eller en internationell organisation, eftersom denna bestämmelse i princip upprätthåller hans rätt till ett utlandstillägg, är å andra sidan, vid tillämpning av artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, en tidigare statlig tjänstgöring eller en tjänstgöring hos en internationell organisation till nackdel för honom eftersom denna rätt då förfaller. Det kan därför inte vara fråga om att ett arbete som utförts för en annan stat eller en internationell organisation generellt sett innebär ett privilegium.

74. Av systematiken i artikel 4.1 a och b följer således att frågan om anställningsstatens medborgarskap endast är avgörande för att fastställa den tidsperiod som är relevant för bedömningen av den varaktiga bosättningen respektive den huvudsakliga yrkesverksamheten innan tjänsten tillträds och således för bedömningen av kravet på att vara ”främmande” i anställningsstaten vid tidpunkten för tillträdandet av tjänsten. På samma sätt som en tjänsteman som inte är medborgare i anställningsstaten genom en varaktig bosättning eller utövandet av en huvudsaklig yrkesverksamhet under referensperioden kan bygga upp ett särskilt band till denna stat och kravet på att vara ”främmande”, vilket är rättighetsgrundande, i och med det inte är uppfyllt, så kan en medborgare i anställningsstaten genom en kontinuerlig frånvaro på tio år förlora detta särskilda band som vederbörande hade till denna stat genom medborgarskapet och han eller hon kan följaktligen uppfylla kravet på att vara ”främmande” när den återvänder till denna stat. Det arbete, som medför att ett särskilt band till anställningsstaten skapas (artikel 4.1 a) eller bryts (artikel 4.1 b), kan emellertid inte vara ett arbete som utförs för en annan stat respektive vid en annan stats tjänsteställe. Lagstiftaren har således utgått från att ett arbete som utförs för en annan stat respektive vid en annan stats tjänsteställe inte kan medföra att ett särskilt band skapas till den stat där verksamheten utövas.

75. Av bestämmelsen i artikel 4.1 a som ska läsas tillsammans med artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna framgår således att lagstiftaren har gynnat den situation som uppstår till följd av ett arbete som utförts för en annan stat eller en internationell organisation enligt artikel 4.1 a enbart utifrån utgångspunkten att den berörda personens specifika band till denna andra stat eller denna internationella organisation i dessa fall typiskt sett förhindrar en tillräcklig integration i anställningsstatens samhälle, och att han eller hon därmed förblir ”främmande” där.

76. Denna kategorisering grundas på rättssäkerhetsskäl och tillgodoser behovet av att kunna pröva rätten till utlandstillägg på grundval av objektiva kriterier som är enkla att tillämpa. Detta motsägs inte av att denna kategorisering i enskilda fall kan leda till att tjänstemän inte erhåller ett utlandstillägg fastän deras situation liknar de fall som omfattas av artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, med den skillnaden att tjänstemännen direkt inför tillträdet i Europeiska unionens tjänst arbetade för en annan arbetsgivare än en annan stat eller en internationell organisation.

b) Kravet på att arbeta vid ett organ hos den andra staten

77. Vilka är då, mot bakgrund av dessa eftersträvade syften, de krav som ska vara uppfyllda för att rekvisitet ”arbete som utförts för annan stat” ska anses vara uppfyllt?

1) EU-domstolens tidigare rättspraxis

78. I EU-domstolens dom i målet kommissionen/Hosman-Chevalier konstaterade domstolen att de andra staterna är ”representerade genom ambassader eller andra diplomatiska representationer samt genom ständiga representationer vid internationella organisationer” i den berörde tjänstemannens anställningsstat.

79. Domstolen kom slutligen fram till att en person som visserligen inte var anställd av centralförvaltningen i denna stat, men som tillhörde personalen vid den statens ständiga representation, ska anses ha arbetat för denna stat. Domstolen ansåg i detta avseende att det inte var relevant, vilka särskilda och specifika uppgifter som personen utförde vid den ständiga representationen. Snarare fokuserade domstolen på personens privilegierade ställning, som innebar vissa privilegier och viss immunitet i enlighet med Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961, och som domstolen ansåg gav upphov till en särskild anknytning till denna stat. Domstolen beslutade därutöver att det inte krävs ett direkt rättsligt band mellan personen i fråga och den berörda staten.

80. Med utgångspunkt i vad som anförts ovan fann EU-domstolen i sina domar i målen Salvador García/kommissionen, Herrero Romeu/kommissionen, Salazar Brier/kommissionen och De Bustamante Tello/rådet att det med avseende på tolkningen av uttrycket ”arbete som utförts för en annan stat” endast var den omständigheten att arbetet utförts inom en stats ständiga representation som var relevant. Detta uttalande måste dock läsas mot bakgrund av de avgjorda fallens särart och bör enligt mitt förmenande inte tolkas allt för snävt. I enlighet med vad som utvecklats ovan i punkt 78 ska även tjänster vid ambassader och diplomatiska beskickningar omfattas.

81. Är det emellertid så att det alltid krävs att det arbete som utförs för en annan stat ska utföras vid ett organ som denna andra stat har i anställningsstaten, såsom en ambassad, en diplomatisk beskickning eller en ständig representation?

2) Uttrycket ”arbete som utförts för en annan stat”

82. Uttrycket ”arbete som utförts för en annan stat” kräver inte nödvändigtvis detta. I detta avseende finns det, åtminstone i den tyska språkversionen, en skillnad i förhållande till artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, där det – snävare formulerat – är tal om ett arbete vid en annan stats tjänsteställe. Liknande nyanseringar finns även i andra språkversioner. I den franska versionen är lydelsen i artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ”services effectués pour un autre État ” och i artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ”l'exercice de fonctions dans un service d'un État.”

83. I sin dom Vardakas/kommissionen kom tribunalen följaktligen fram till att det begrepp som valts i artikel 4.1 a ska tolkas vitt och det begrepp som valts i artikel 4.1 b ska tolkas snävt. En sådan skillnad i tolkningen är dock enligt mitt förmenande inte av tvingande karaktär. Som redovisats ovan i punkterna 72–75 bygger både artikel 4.1 a och artikel 4.1 b på samma resonemang, nämligen att i det fall då en person utför ett arbete för en annan stat respektive tjänstgör vid en (annan) stats tjänsteställe, kvarstår ett specifikt band mellan denna person och denna stat som hindrar en tillräcklig integration i anställningsstaten. Trots skillnaden i ordalydelsen talar detta för att de begrepp som används i artikel 4.1 a och artikel 4.1 b bör ges samma innebörd.

84. Dessutom görs ingen lika entydig åtskillnad i de andra språkversionerna. Till exempel är det i den engelska versionen i artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna tal om ”work done for another State” och i artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna om ”duties in the service of a State”, i den nederländska versionen talas om ”diensten, verricht voor een andere staat” (artikel 4.1 a) och ” functie in dienst van een staat” (artikel 4.1 b).

3) Neutraliseringsregelns innebörd och syfte

85. Jag anser att logiken bakom neutraliseringsregeln talar för att det krävs att en person fullgör sina arbetsuppgifter själv och direkt vid en annan stats organ i anställningsstaten. Som redogjorts för ovan i punkt 67 och följande punkter innehåller neutraliseringsregeln en presumtion, baserad på objektiva och enkla kriterier, om att personen bibehåller ett specifikt band till den andra staten. Utifrån den kategorisering som den påbjudna tillämpningen utgår från förefaller denna presumtion endast motiverad om arbetet utförs direkt vid den andra statens organ, även om det inte krävs ett direkt rättsligt band mellan personen i fråga och den berörda staten. Om arbetet däremot utförs vid ett icke-statligt organ eller vid olika organ, även om det sker på uppdrag av en annan stat eller för dennas räkning, försvagas det befintliga bandet mellan personen och staten.

86. Ett annat synsätt skulle leda till en betydligt svårare rättstillämpning och skulle inge farhågor om en betydande rättsosäkerhet. Om det inte skulle krävas att en person arbetar för en annan stats organ i anställningsstaten skulle det vara svårt att avgöra i vilka fall ett arbete faktiskt utförs för en annan stat.

87. Med detta syfte framför ögonen är den offentligrättsliga arbetsrelationen med denna andra stat inte tillräcklig eftersom det inte kan uteslutas att ett arbete för en annan stat i enskilda fall även kan utföras genom egen verksamhet eller genom en anställning hos en tredje part. Ett sådant synsätt skulle för övrigt strida mot EU-domstolens tidigare praxis, enligt vilken det just inte krävs ett direkt rättsligt band mellan den berörda personen och ifrågavarande andra stat.

88. Det är inte heller möjligt att bedöma sådana fall på ett tillförlitligt sätt på grundval av det konkret utförda arbetet. Den faktiska bedömning av arbetsuppgifterna som i så fall skulle bli nödvändig är inte förenlig med behovet av enkla kriterier för rättstillämpningen. Dessutom verkar det utförda arbetet enligt min mening en klart mindre betydelsefull omständighet för att visa integrationen i en tjänstgöringsstat än andra faktorer, såsom arbetsmiljön och personens ställning med de eventuella förmåner och privilegier som är knutna till den. Med andra ord anser jag att de konkret utförda arbetsuppgifterna i sig, oavsett vilka de är, inte är ägnade att motivera en presumtion för ett så pass specifikt band till den andra staten som skulle förhindra en integration i anställningsstaten. I detta avseende har EU-domstolen också redan slagit fast att de specifika uppgifter som utförs vid organet saknar betydelse.

4) Slutsats i denna del

89. Jag drar mot denna bakgrund slutsatsen att tillämpningen av neutraliseringsregeln endast är tillämplig om det i anställningsstaten utförda arbetet utfördes vid ett av den andra statens organ. Huruvida den andra statens organ i anställningsstaten nödvändigtvis måste vara en ambassad, en diplomatisk beskickning eller en ständig representation, vilket verkar vara underförstått i domstolens tidigare praxis och även har förutsatts av tribunalen i den överklagade domen i punkterna 78–83, eller om även andra statliga organ såsom militärbaser utomlands eller utlandsskolor som bedrivs av en annan stat kan omfattas, är inte av avgörande betydelse i detta mål.

2. Tillämpning av detta kriterium på QB:s situation

90. Kan nu – med tillämpning av dessa kriterier – det av QB utförda arbetet under referensperioden betraktas som ett arbete som utförts för den polska staten?

91. I förevarande mål är klarlagt att QB visserligen alltjämt innehade sin ställning som polsk domare under den tid som han arbetade i Bryssel. Som framgår av mina tidigare redogörelser är emellertid det avgörande kriteriet för tillämpningen av neutraliseringsregeln varken den konkreta verksamhet som personen utövar, eller personens specifika rättsliga band till denna andra stat, utan personens integrering i ett av den andra statens organ i anställningsstaten.

92. Under referensperioden utförde QB i enlighet med vad som konstaterats i punkterna 64, 66 och 73 i den överklagade domen sina arbetsuppgifter till stor del vid EJTN:s kontor i Bryssel. Dessutom stod han under tillsyn av EJTN:s styrelse, som hade befogenhet att suspendera hans uppdrag och föreslå generalförsamlingen att avsluta hans uppdrag. Dessa omständigheter visar att han var integrerad i ett av EJTN:s organ i Belgien. Som framgår av punkt 3 och punkt 82 i den överklagade domen är EJTN en ideell internationell sammanslutning, bildad enligt belgisk rätt, vars ändamål är att utveckla vidareutbildningsprogram med en europeisk dimension för dess medlemmar och deras medarbetare inom rättsväsendet. Det är därför inte ett av den polska statens organ.

93. QB:s argument att den tolkning som tribunalen gjorde, enligt vilken det krävs att man är integrerad i en medlemsstats ständiga representation, skulle utesluta samtliga domare från den förmån som neutraliseringsregeln innebär, strider inte mot den slutsats som dragits här.

94. För det första kan det i slutändan lämnas öppet i detta mål huruvida det över huvud taget krävs en integrering i en ambassad, en diplomatisk beskickning eller en ständig representation eller om även en integrering i ett annat organ som staten har i anställningsstaten är tillräcklig.

95. För det andra förefaller det inte uteslutet att även domare, trots sin oberoende ställning, till exempel med anledning av en utstationering, kan vara integrerade i ett sådant organ. Det visas av exemplet med QB själv. Hans oberoende ställning som domare påverkades inte negativt av att han inom ramen för sitt uppdrag för EJTN – som måste ses som avskilt från arbetet som domare – var integrerad i detta organ och stod under dess styrelses tillsyn.

96. Och för det tredje medför behovet av att kunna tillämpa neutraliseringsregeln på grundval av objektiva och enkla kriterier att det kan anses tillåtet att utesluta vissa personkategorier, på samma sätt som till exempel även en tjänstgöring inom den rent privata sektorn inte kan beaktas. Som har redogjorts för ovan i punkt 67 och följande punkter ska neutraliseringsregeln nämligen inte förstås som en förmån, utan den baseras, typiskt sett, endast på det specifika band som sökanden har till den andra staten. Om QB inte omfattades av artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, utan i stället omfattades av artikel 4.1 b, skulle en vid tolkning av begreppet ”tjänstgöra i statlig tjänst”, vilket ska tolkas på samma sätt som i artikel 4.1 a, vara honom till nackdel.

97. I motsats till vad QB anfört har tribunalen heller inte gjort en felaktig rättslig bedömning genom att utgå från att det för EJTN utförda arbetet är den enda relevanta faktorn, utan att ta hänsyn till hans ställning som domare och det rättsliga bandet mellan honom och den polska staten.

98. Som precis redogjorts för är det inte avgörande för tillämpningen av rekvisitet ”arbete som utförts för en annan stat” vilken ställning den berörda personen har och heller inte dennes rättsliga band till den andra staten. Därför ska det heller inte beaktas att QB under referensperioden fortsatte att vara anställd som regional domare hos den polska staten och att han fick sin lön direkt från den regionala domstolen.

3. Slutsatsen i denna del

99. Tribunalen har därför gjort en riktig bedömning när den fann att undantaget för ett ”arbete som utförts för en annan stat” i artikel 4.1 a andra strecksatsen andra meningen i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna inte är tillämpligt i fråga om det av QB för EJTN utförda arbetet.

VI. Rättegångskostnader

100. Av det ovan anförda följer att överklagandet ska ogillas. Följaktligen ska EU-domstolen besluta om rättegångskostnaderna enligt artikel 184.2 i rättegångsreglerna. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i samma regler ska tillämpas i mål om överklagande, ska förlorande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. Eftersom kommissionen har yrkat detta ska QB förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

VII. Förslag till avgörande

101. Sammanfattningsvis föreslår jag att domstolen meddelar följande dom: 1. Överklagandet ogillas. 2. QB förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

1 Originalspråk: tyska.

2 Förordning nr 31 (EEG), 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT P 045, 1962, s. 1385).

3 Tribunalens dom av den 8 december 2021, QB/kommissionen ( T‑71/21, ej publicerad, EU:T:2021:868).

4 Se i detta avseende tribunalens dom av den 30 mars 1993, Vardakas/kommissionen ( T‑4/92, EU:T:1993:29), genom vilken tribunalen beslutade att Comité européen de normalisation, en internationell ideell sammanslutning, bildad enligt belgisk rätt, är en ”internationell organisation” i den mening som avses i artikel 4.1 a andra strecksatsen andra meningen i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.

5 EU-domstolens domar av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349, punkt 61), av den 14 januari 2016, Vodafone ( C‑395/14, EU:C:2016:9, punkt 40), av den 25 januari 2018, kommissionen/Republiken Tjeckien ( C‑314/16, EU:C:2018:42, punkt 47), av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers ( C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 63), och av den 12 januari 2023, Österreichische Post (information om mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats ut eller ska lämnas ut) ( C‑154/21, EU:C:2023:3, punkt 29).

6 Se i detta avseende domarna av den 26 januari 2021, Hessischer Rundfunk ( C‑422/19 och C‑423/19, EU:C:2021:63, punkt 65), och av den 17 januari 2023, Spanien/kommissionen ( C‑632/20 P, EU:C:2023:28, punkterna 40–42).

7 I enskilda fall är det tänkbart att en tjänstemans huvudsakliga yrkesverksamhet inte kan fastställas eftersom han eller hon utövar flera verksamheter i samma tidsmässiga omfattning. I sådana fall skulle utövandet av en av dessa verksamheter under referensperioden i den senare anställningsstaten inte vara ett hinder för ett beviljande av utlandstillägget.

8 EU-domstolens domar av den 24 januari 2008, Adam/kommissionen ( C‑211/06 P, EU:C:2008:34, punkterna 38 och 39), av den 21 juni 2007, kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:367, punkterna 35 och 36), av den 29 november 2007, Salvador García/kommissionen ( C‑7/06 P, EU:C:2007:724, punkterna 43 och 44), Salazar Brier/kommissionen ( C‑9/06 P, EU:C:2007:726, punkterna 41 och 42), Herrero Romeu/kommissionen ( C‑8/06 P, EU:C:2007:725, punkterna 37 och 38), De Bustamante Tello/rådet ( C‑10/06 P, EU:C:2007:727, punkterna 33 och 34), och domen av den 25 mars 2021, Alvarez y Bejarano med flera/kommissionen ( C‑517/19 P och C‑518/19 P, EU:C:2021:240, punkt 69); se även domar av den 15 september 1994, Magdalena Fernández/kommissionen ( C‑452/93 P, EU:C:1994:332, punkt 20), och av den 15 september 2022, Brown/kommissionen och rådet ( C‑675/20 P, EU:C:2022:686, punkt 46).

9 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05, EU:C:2007:169, punkt 44, fotnot 23).

10 Se tribunalens dom av den 28 februari 2019, Pozza/parlamentet ( T‑216/18, ej publicerad, EU:T:2019:118, punkt 39).

11 Se i detta avseende tribunalens domar av den 30 juni 2005, Olesen/kommissionen ( T‑190/03, EU:T:2005:264, punkt 34), och av den 28 februari 2019, Pozza/parlamentet ( T‑216/18, ej publicerad, EU:T:2019:118, punkt 50).

12 Se i detta avseende tribunalens dom av den 25 november 2020, UI/kommissionen ( T‑362/19, ej publicerad, EU:T:2020:562, punkt 53); jämför även tribunalens dom av den 13 december 2004, E/kommissionen ( T‑251/02, EU:T:2004:357, punkterna 57 och 72).

13 EU-domstolens dom av den 31 maj 1988, Nuñez/kommissionen ( 211/87, EU:C:1988:275, punkt 10), tribunalens domar av den 8 april 1992, Costacurta Gelabert/kommissionen ( T‑18/91, EU:T:1992:56, punkt 41), av den 13 april 2000, Reichert/parlamentet ( T‑18/98, EU:T:2000:113, punkt 25), av den 3 maj 2001, Liaskou/rådet ( T‑60/00, EU:T:2001:129, punkt 52), av den 30 juni 2005, Olesen/kommissionen ( T‑190/03, EU:T:2005:264, punkt 61), och av den 25 november 2020, UI/kommissionen ( T‑362/19, ej publicerad, EU:T:2020:562, punkt 37).

14 Se beslut av den 6 juli 2021, Karpeta-Kovalyova/kommissionen ( C‑717/20 P, ej publicerad, EU:C:2021:542, punkterna 11 och 12).

15 Gemensamt förslag till avgörande av generaladvokat Bot i målen Salvador García/kommissionen (C‑7/06 P), Herrero Romeu/kommissionen (C‑8/06 P), Salazar Brier/kommissionen (C‑9/06 P), och De Bustamante Tello/rådet (C‑10/06 P) (EU:C:2007:324, punkterna 123–131).

16 EU-domstolens domar av den 29 november 2007, Salvador García/kommissionen ( C‑7/06 P, EU:C:2007:724, punkt 42), Herrero Romeu/kommissionen ( C‑8/06 P, EU:C:2007:725, punkt 36), och Salazar Brier/Kommission ( C‑9/06 P, EU:C:2007:726, punkt 40), gemensamt förslag till avgörande av generaladvokat Bot i målen Salvador García/kommissionen (C‑7/06 P), Herrero Romeu/kommissionen (C‑8/06 P), Salazar Brier/kommissionen (C‑9/06 P), och De Bustamante Tello/rådet (C‑10/06 P) (EU:C:2007:324, punkt 136).

17 EU-domstolens domar av den 21 juni 2007, kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:367, punkt 37), av den 29 november 2007, Salvador García/kommissionen ( C‑7/06 P, EU:C:2007:724, punkt 45), Herrero Romeu/kommissionen ( C‑8/06 P, EU:C:2007:725, punkt 39), Salazar Brier/kommissionen ( C‑9/06 P, EU:C:2007:726, punkt 43), De Bustamante Tello/rådet ( C‑10/06 P, EU:C:2007:727, punkt 35), och av den 24 januari 2008, Adam/kommissionen ( C‑211/06 P, EU:C:2008:34, punkt 40).

18 EU-domstolens domar av den 21 juni 2007, kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:367, punkt 38), av den 29 november 2007, Salvador García/Kommission ( C‑7/06 P, EU:C:2007:724, punkt 46), Herrero Romeu/kommissionen ( C‑8/06 P, EU:C:2007:725, punkt 40), Salazar Brier/kommissionen ( C‑9/06 P, EU:C:2007:726, punkt 44), De Bustamante Tello/rådet ( C‑10/06 P, EU:C:2007:727, punkt 36), och av den 24 januari 2008, Adam/kommissionen ( C‑211/06 P, EU:C:2008:34, punkt 41).

19 Se avseende dessa överväganden redan förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:169, punkterna 54–56).

20 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:169, punkt 57).

21 Se i detta avseende förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:169, punkt 57).

22 I det aktuella fallet är artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna tillämplig, eftersom QB inte är medborgare i sin anställningsstat (Belgien), utan är polsk medborgare. Eftersom han under referensperioden utövade sin huvudsakliga yrkesverksamhet i Belgien, har han ändå inte rätt till utlandstillägget eftersom han inte arbetat för en annan stat (eller en internationell organisation). Mot denna bakgrund skulle en vid tolkning av begreppet ”arbete som utförts för en annan stat” gynna honom. Om det däremot i detta fall skulle handla om ett tillträde till en tjänst i Polen, och om QB under en period av minst tio år hade utövat sin huvudsakliga yrkesverksamhet i Belgien, skulle han bara ha rätt till ett utlandstillägg om han inte hade arbetat i statlig tjänst eller hos en internationell organisation. En vid tolkning av detta uttryck skulle i ett sådant fall – som inte föreligger här – vara honom till nackdel.

23 Se i detta avseende mera utförligt mitt förslag till avgörande i målet Brown/kommissionen ( C‑675/20 P, EU:C:2022:287, punkterna 36–42 och 50).

24 Se även mitt förslag till avgörande i mål Brown/kommissionen ( C‑675/20 P, EU:C:2022:287, punkterna 40 och 41).

25 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i mål kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:169, punkt 90); se i fråga om övervägandet med avseende på tolkningen av rekvisitet ”huvudsaklig yrkesverksamhet” även ovan under punkt 53.

26 Se EU-domstolens av den 15 januari 1981, Vutera/kommissionen ( 1322/79, EU:C:1981:6, punkt 9), tribunalens dom av den 13 december 2004, E/kommissionen ( T‑251/02, EU:T:2004:357, punkt 126).

27 Ett exempel i detta avseende är den tidsbegränsade utstationeringen av en anställd hos ett privat företag till ett av företagets utlandskontor. Tribunalen beslutade genom dom av den 13 december 2004, E/kommissionen ( T‑251/02, EU:T:2004:357), att en person som hade varit anställd hos en engelsk advokatbyrå i London och som sedan under en begränsad tid hade sänts ut till advokatbyråns kontor i Bryssel inte omfattades av neutraliseringsregeln.

28 EU-domstolens dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:367, punkt 39).

29 EU-domstolens dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:367, punkt 42).

30 EU-domstolens dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Hosman-Chevalier, ( C‑424/05 P, EU:C:2007:367, punkt 44).

31 EU-domstolens dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:367, punkterna 42 och 43); se även domarna av den 29 november 2007, Salvador García/kommissionen ( C‑7/06 P, EU:C:2007:724, punkt. 51), Herrero Romeu/kommissionen ( C‑8/06 P, EU:C:2007:725, punkt 45), Salazar Brier/kommissionen ( C‑9/06 P, EU:C:2007:726, punkt 49), och De Bustamante Tello/rådet ( C‑10/06 P, EU:C:2007:727, punkt 41) som hänvisar till den förstnämnda domen.

32 EU-domstolens dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:367, punkt 45).

33 EU-domstolens domar av den 29 november 2007, Salvador García/kommissionen ( C‑7/06 P, EU:C:2007:724, punkterna 56 och 60), Herrero Romeu/kommissionen ( C‑8/06 P, EU:C:2007:725, punkterna 50 och 54), Salazar Brier/kommissionen ( C‑9/06 P, EU:C:2007:726, punkterna 54 och 58), och De Bustamante Tello/rådet ( C‑10/06 P, EU:C:2007:727, punkterna 46 och 50).

34 Motsvarande formuleringar finns också i den italienska språkversionen (”servizi effettuati per un altro Stato”), i den spanska språkversionen (”servicios prestados a otro Estado”) och i den portugisiska språkversionen (”serviços prestados a um outro Estado”).

35 Motsvarande formuleringar finns också i den italienska språkversionen (”esercizio di funzioni al servizio di uno Stato”), i den spanska språkversionen (”ejercicio de funciones al servicio de un Estado”) och i den portugisiska språkversionen (”exercício de funções num serviço de qualquer Estado”).

36 Domstolens dom av den 30 mars 1993, Vardakas/kommissionen ( T‑4/92, EU:T:1993:29, punkt 36) och dom av den 28 november 2019, Wywiał-Prząda/kommissionen ( T‑592/18, EU:T:2019:820, punkt 35).

37 EU-domstolens dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:367, punkt 45).

38 Tribunalen har i detta avseende beslutat att en självständig konsultverksamhet för kommissionen omfattas av undantaget beträffande ett arbete för en internationell organisation, se domen av den 14 december 1995, Diamantaras/kommissionen ( T‑72/94, EU:T:1995:212, punkt 52).

39 EU-domstolens dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:367, punkt 45).

40 EU-domstolens dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:367, punkt 44).

41 Huruvida en tjänst för en politisk enhet inom en stat, som exempelvis regionala regeringar, autonoma föreningar eller övriga geografiska sammanslutningar omfattas av neutraliseringsregeln, är inte relevant i detta mål. Det kan således lämnas öppet om EU-domstolen rätteligen har förnekat detta i sina domar av den 29 november 2007, Salvador García/kommissionen ( C‑7/06 P, EU:C:2007:724), Herrero Romeu/kommissionen ( C‑8/06 P, EU:C:2007:725), Salazar Brier/kommissionen ( C‑9/06 P, EU:C:2007:726), och De Bustamante Tello/rådet ( C‑10/06 P, EU:C:2007:727).

42 I detta avseende kan det vara värt att överväga att göra en åtskillnad med hänsyn till om respektive tjänst åtföljs av vissa privilegier och viss immunitet i enlighet med vad som kan följa av Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961 eller andra folkrättsliga traktat. I dessa fall framstår det som klart att det föreligger en tillräckligt relevant skillnad i förhållande till personer, som är tillfälligt utsända till utlandet från en privat – fysisk eller juridisk – person för att till exempel bli verksamma i en filial. Därutöver skulle ett kriterium i form av förekomsten av privilegier och immunitet, som personen omfattas av, möjliggöra en objektiv och tydlig tillämpning av neutraliseringsregeln.

43 Se i detta avseende min redogörelse i punkterna 71–73.