Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 23 november 2023
I mål C‑653/22, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern) genom beslut av den 10 oktober 2022, som inkom till domstolen den 18 oktober 2022, i målet
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos (referent) samt domarna O. Spineanu-Matei, J.-C. Bonichot, S. Rodin och L.S. Rossi, generaladvokat: P. Pikamäe, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Ungerns regering, genom M.Z. Fehér och K. Szíjjártó, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom V. Bottka och F. Moro, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1. Begäran om förhandsavgörande rör tolkningen av artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1).
2. Begäran har framställts i ett mål mellan J.P. Mali Kerékpárgyártó és Forgalmazó Kft. (nedan kallat J.P. Mali) och Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága (Nämnden för prövning av överklaganden vid den nationella skatte- och tullmyndigheten, Ungern) (nedan kallad överklagandenämnden), angående ett tillägg som tagits ut av J.P. Mali på grund av att de importerade varornas ursprungsland hade deklarerats felaktigt.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3. I skälen 9 och 38 i förordning nr 952/2013 anges följande:
(”(9) [Europeiska u]nionen bygger på en tullunion. Gällande tullagstiftning bör samlas i en tullkodex för unionen, vilket ligger i både de ekonomiska aktörernas och unionens tullmyndigheters intresse. Med utgångspunkt i den inre marknadens principer bör denna kodex innehålla de allmänna regler och förfaranden som behövs för att säkerställa genomförandet av på unionsnivå införda tulltaxebestämmelser och andra bestämmelser inom ramen för gemensam politik som har anknytning till handeln med varor mellan unionen och länder och territorier utanför unionens tullområde …
…
(38) När en tullskuld uppkommer på grund av att tullagstiftningen inte efterlevts bör den berörda personens goda tro beaktas, och verkningarna av vårdslöshet från gäldenärens sida bör minimeras.”
4. I artikel 15 i förordningen, med rubriken ”Uppgifter till tullmyndigheterna”, föreskrivs följande:
”1. Varje person som direkt eller indirekt är involverad i fullgörandet av tullformaliteter eller i tullkontroller ska, på tullmyndigheternas begäran och inom föreskriven tid, tillhandahålla dessa myndigheter alla nödvändiga dokument och uppgifter i lämplig form, och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra dessa formaliteter eller kontroller.
2. En person som inger en tulldeklaration … ska ansvara för allt följande:
a) Att de uppgifter som lämnas i deklarationen … är riktiga och fullständiga.
b) Att de dokument som lämnas till stöd för deklarationen … är äkta, riktiga och fullständiga.
…
Om deklarationen … inges … av ett tullombud för den berörda personen … ska även det tullombudet iaktta de skyldigheter som anges i första stycket i den här punkten.”
5. Artikel 42 i förordningen har rubriken ”Tillämpning av sanktioner”. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs följande:
”Varje medlemsstat ska fastställa sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.”
6. I artikel 79 i samma förordning, med rubriken ”Tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad”, anges följande:
”1. För varor som omfattas av importtull ska en tullskuld vid import uppkomma genom bristande efterlevnad av något av följande:
a) En skyldighet enligt tullagstiftningen som rör införsel av icke-unionsvaror i unionens tullområde …
…
3. I de fall som avses i punkt 1 a och b ska någon av följande personer vara gäldenär:
a) Varje person som var skyldig att fullgöra de berörda skyldigheterna.
…”
7. I artikel 124 i förordning nr 952/2013, med rubriken ”Upphörande”, föreskrivs följande:
”1. Utan att det påverkar tillämpningen av gällande bestämmelser om de fall när ett import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld inte uppbärs på grund av att gäldenärens insolvens har fastställts på rättslig väg, ska en tullskuld vid import eller export upphöra på något av följande sätt:
…
b) Genom betalning av import- eller exporttullbeloppet.
…
h) Om tullskulden uppkommit enligt artikel 79 eller 82 och följande villkor är uppfyllda:
i) Den underlåtenhet som medförde att en tullskuld uppkom hade ingen avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av det berörda tullförfarandet och utgjorde inte ett försök till bedrägeri.
ii) Alla formaliteter som krävs för att varornas situation ska uppfylla gällande krav fullgörs därefter.
…
k) Om, med förbehåll för vad som sägs i punkt 6, tullskulden uppkommit enligt artikel 79 och för tullmyndigheterna tillfredsställande bevisning lämnas för att varorna inte har använts eller förbrukats och har förts ut ur unionens tullområde.
…
6. I de fall som avses i punkt 1 k ska tullskulden inte upphöra för den eller de personer som har försökt agera bedrägligt.
…”
Ungersk rätt
8. I 2 § led 6 az uniós vámjog végrehajtásáról szóló 2017. évi CLII. törvény (Vámtörvény) (2017 års lag nr CLII om genomförande av unionens tullrätt), i den lydelse som var i kraft vid tidpunkten för antagandet av det administrativa beslut som är aktuellt i det nationella målet (nedan kallad tullagen), definierades begreppet ”utebliven tullintäkt” på följande sätt:
”skillnaden mellan beloppet av de tullar och andra avgifter som uppkommit och beloppet, som är lägre än detta, av de tullar och andra avgifter som meddelats, samt beloppet av de tullar och andra avgifter som uppkommit men inte meddelats, såvida detta inte beror på en överträdelse av lagen eller en felaktig bedömning av tillgängliga uppgifter från tullmyndigheternas sida, med undantag för fall av upptagande utan kontroll …”
9. Denna definition ändrades, med verkan från den 28 juli 2022, på följande sätt:
”skillnaden mellan beloppet av de tullar och andra avgifter som uppkommit och beloppet, som är lägre än detta, av de tullar och andra avgifter som meddelats, samt beloppet av de tullar och andra avgifter som uppkommit men inte meddelats, såvida detta inte beror på en överträdelse av lagen eller en felaktig bedömning av tillgängliga uppgifter från tullmyndigheternas sida, med undantag för fall av upptagande utan kontroll, med beaktande dock av att … varken en tullskuld som upphört enligt artikel 124.1 h eller k i [förordning nr 952/2013] eller en tullskuld som understiger 10 euro som uppkommit till följd av en överträdelse i samband med tullövervakning eller ett ärende avseende tullförvaltning utgör en utebliven tullintäkt.”
10. 84 § tullagen har följande lydelse:
”1. …
a) Den behöriga tullmyndigheten ska ta ut ett administrativt tulltillägg vid överträdelser som hänför sig till ingivande av varudeklarationer, riktigheten av uppgifterna i varudeklarationen, …
…
2. …
a) aa Den överträdelse som avses i punkt 1 a ska anses ha begåtts bland annat när deklaranten vid tidpunkten för ingivandet av tulldeklarationen… inte ser till att uppgifterna i deklarationen … är riktiga och fullständiga.
…
8. Om de överträdelser som avses i punkt 1, eller en därmed sammanhängande underlåtenhet, leder till en utebliven tullintäkt ska – med förbehåll för vad som anges i punkterna 12 och 13, 85 § punkterna 1, 3 och 4 samt 86 § – ett tulltillägg fastställas till ett belopp motsvarande 50 procent av den uteblivna tullintäkten.
…
10. Om de överträdelser som avses i punkt 1, eller en därmed sammanhängande underlåtenhet, inte leder till en utebliven tullintäkt, ska, med förbehåll för vad som anges i punkterna 12 och 13, 85 § punkterna 1, 3 och 4 samt 86 §, ett administrativt tulltillägg fastställas till ett belopp som motsvarar
a) vid en sådan överträdelse som avses i punkt 1 a, 100000 [ungerska forinter (HUF) (cirka 270 euro)] för en fysisk person och 500000 HUF [(cirka 1350 euro)] för varje annan person,
…”
11. I 85 § nämnda lag föreskrivs följande:
”1. Om tullmyndigheten fastställer
a) att överträdelsen eller den därmed sammanhängande underlåtenheten inte har begåtts genom förfalskning eller förstöring av styrkande handlingar, räkenskaper eller register,
b) att ingen utebliven tullintäkt har uppkommit till följd av överträdelsen eller underlåtenheten, eller att den tullskuld som följer därav inte överstiger 30000 HUF [(cirka 80 euro)] för en fysisk person eller 150000 HUF [(cirka 400 euro)] för en juridisk person, och
c) att den berörda personen har gjort sig skyldig till en sådan överträdelse eller underlåtenhet som anges i 84 § punkt 1 för första gången under det år som föregått konstaterandet av den aktuella överträdelsen eller underlåtenheten,
ska tullmyndigheten undvika att ta ut ett tillägg och utfärda en varning till den berörda personen.
…
3. Med undantag för vad som anges i punkt 4 får administrativa tulltillägg inte tas ut i samband med uppvisande av en varudeklaration, med avseende på riktigheten av uppgifterna i varudeklarationen, om deklaranten begär en ändring av varudeklarationen. …
4. Om deklaranten … på grundval av de uppgifter om tullar och andra avgifter som lämnats om kontrollens omfattning begär en ändring av tulldeklarationen för varorna efter det att tullmyndigheten har inlett sin kontroll efter frigörande, men före rapporten med resultatet av kontrollen efter frigörande, ska 50 procent av det tilläggsbelopp som kan fastställas enligt 84 § punkterna 8, 10 och 13 tas ut i form av ett administrativt tulltillägg, med undantag för vad som anges i punkt 1 och 86 §.”
12. I 86 § nämnda lag anges följande:
”Om överträdelsen eller underlåtenheten begås genom förfalskning eller förstöring av handlingar, räkenskaper och register och det därmed uppkommer en skyldighet att betala tullar och andra avgifter, ska det administrativa tulltillägget uppgå till 200 procent av vad som följer av skyldigheten att betala tullar och andra avgifter. …”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
13. Det enligt ungersk rätt bildade bolaget J.P. Mali importerade åren 2017 och 2018 cyklar och cykeldelar som förvärvats av bolag etablerade i Taiwan. Bolagets tullombud ZeMeX Kereskedelmi és Szállítmányozó Kft. ingav tulldeklarationer för övergång till fri omsättning av dessa varor och angav att varorna hade sitt ursprung i Taiwan.
14. Nemzeti Adó- és Vámhivatal Baranya Megyei Adó- és Vámigazgatósága (skatte- och tullmyndigheten i provinsen Baranya, som lyder under den nationella skatte- och tullförvaltningen, Ungern) (nedan kallad tullmyndigheten i första instans) konstaterade att de importerade cyklarna och cykeldelarna i själva verket kom från Kina, varför en antidumpningstull borde ha tagits ut på importen av dem. Denna myndighet krävde, genom beslut av den 10 december 2020, vilka vann laga kraft den 29 december 2020, J.P. Mali på 26077000 HUF (cirka 70000 euro), såsom utgörande bolagets tullskuld. Beloppet erlades av bolagets tullombud.
15. På grundval av uppgifter som inhämtats vid en kontroll efter frigörande hos J.P. Mali ansåg tullmyndigheten i första instans att detta bolag, i egenskap av avtalspart i transaktionen, måste ha tillgång till uppgifter om omständigheterna kring förvärvet av de aktuella varorna. Myndighetens kontrollrepport grundade sig bland annat på en rapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), av vilken det framgick att det bolag som var etablerat i Taiwan och som betecknats som exportör av dessa varor var inblandat i falska deklarationer om de kinesiska cykeldelarnas ursprung.
16. Tullmyndigheten i första instans ansåg att J.P. Mali hade begått en sådan överträdelse som avses i 84 § punkterna 1 a och 2 a aa tullagen och tog därför, i enlighet med 84 § punkt 8 denna lag, ut ett administrativt tulltillägg på 13039000 HUF (cirka 35000 euro).
17. J. P. Mali överklagade tullmyndighetens beslut till överklagandenämnden. Denna nämnd avslog överklagandet genom beslut av den 22 april 2021 med motiveringen att det ankom på J.P. Mali att korrekt deklarera varornas ursprung och att bolaget, i egenskap av cykeldistributör, måste känna till vilka bestämmelser som var tillämpliga på dess verksamhet, däribland bestämmelserna om antidumpningstull, och välja sina avtalspartner, däribland exportörer i tredjeland, med erforderlig försiktighet. Att tulldeklarationerna är felaktiga utgör en del av den kommersiella risk som normalt bärs av den person som är skyldig att betala tull.
18. Överklagandenämnden fann vidare i detta beslut att det tillägg som tagits ut av J.P. Mali grundade sig på en korrekt tillämpning av tullagen och inte stred mot unionsrätten.
19. Överklagandenämnden konstaterade i detta avseende att de aktuella varornas tullvärde, på grund av den felaktiga uppgiften om ursprungsland, hade fastställts till ett belopp som var betydligt lägre än det verkliga beloppet för dessa varor, vilket ledde till en utebliven tullintäkt. Överklagandenämnden fann att den uteblivna tullintäkten, enligt 2 § led 6 och 84 § punkt 8 tullagen, skulle medföra uttag av ett tillägg på 50 procent, beräknat på grundval av det totala belopp som följer av den skyldighet som fastställts av tullmyndigheterna, utan att det var nödvändigt att undersöka huruvida överträdelsen av tullagstiftningen kunde tillskrivas J.P. Mali. Det fanns varken anledning att avstå från tillägget, eftersom de villkor som i detta syfte ställs i tullagen inte var uppfyllda, eller att sätta ned tilläggsbeloppet, eftersom de krav som gäller den situation som J.P. Malis befann sig i inte hade uppfyllts mellan inledandet av kontrollen efter frigörande och underrättelsen om rapporten från denna kontroll.
20. J. P. Mali överklagade överklagandenämndens beslut till Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern). Bolaget har gjort gällande att tillägget, som schablonmässigt motsvarar 50 procent av den uteblivna tullintäkten, inte står i proportion till hur allvarlig överträdelsen är.
21. J. P. Mali har påpekat att importörerna endast har begränsad information om varornas tillverkning och ursprung och att de i detta avseende är beroende av de uppgifter som lämnas av exportörerna. Bolaget har angett att i förevarande fall utfärdade ett oberoende offentligt organ, Taiwans handelskammare, de intyg åt bolaget som bekräftade exportörernas uppgifter om de aktuella varornas ursprung. Bolaget anser att den ungerska lagstiftningen strider mot unionsrätten, och särskilt bestämmelserna om sanktioner i förordning nr 952/2013, eftersom den inte tillåter att sådana omständigheter beaktas och importören åläggs ett högt tillägg vid överträdelse av tullagstiftningen, trots att importören inte kan hållas ansvarig för överträdelsen.
22. Enligt överklagandenämnden, som är motpart i det nationella målet, saknas grund för J.P. Malis argument. I tullagen görs en relevant åtskillnad beroende på arten av överträdelserna av tullagstiftningen och konsekvenserna av dessa. I denna lag föreskrivs nämligen olika sanktioner beroende på om överträdelsen har gett upphov till en utebliven tullintäkt eller inte. Enligt 85 och 86 §§ nämnda lag ska sanktionen dessutom anpassas med hänsyn till vissa viktningsfaktorer, även vid en överträdelse som har lett till en utebliven tullintäkt.
23. Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad) anser att det är oklart huruvida den sanktion som föreskrivs i 84 § punkt 8 tullagen är förenlig med kravet på proportionalitet i artikel 42.1 i förordning nr 952/2013.
24. Den hänskjutande domstolen anser att denna bestämmelse i tullagen inte gör det möjligt att kontrollera huruvida ett beteende kan tillskrivas den berörda aktören, och således hindrar att det prövas huruvida aktören har vidtagit alla lämpliga åtgärder som kunde förväntas av denne för att undvika den överträdelse som har lett till uppkomsten av en utebliven tullintäkt.
25. Den hänskjutande domstolen har emellertid påpekat att den ungerska lagstiftaren, med verkan från den 28 juli 2022, ändrade begreppet ”utebliven tullintäkt” i 2 § led 6 tullagen genom att lägga till orden ”varken en tullskuld som upphört enligt artikel 124.1 h eller k i [förordning nr 952/2013] eller en tullskuld som understiger 10 euro som uppkommit till följd av en överträdelse i samband med tullövervakning eller ett ärende avseende tullförvaltning utgör en utebliven tullintäkt”. Genom denna ändring, som är omedelbart tillämplig på pågående ärenden som omfattas av dessa typfall, har lagstiftaren medgett att vid fastställandet av tilläggets storlek kan beteenden som innebär ett åsidosättande av skyldigheten att uppvisa varorna för tullen eller undandragandet av dem från tullövervakning inte bedömas på samma sätt som mindre omfattande åsidosättanden av tullskyldigheterna.
26. Enligt den hänskjutande domstolen ska det fastställas huruvida den sanktion som föreskrivs i 84 § punkt 8 tullagen är proportionerlig, med beaktande av att exportörerna och Taiwans handelskammare i förevarande fall hade angett att de aktuella varorna kom från Taiwan och att varornas verkliga ursprung endast avslöjades genom en rapport från Olaf som mottogs efter det att tulldeklarationen hade getts in.
27. Mot denna bakgrund beslutade Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:
”Ska [förordning nr 952/2013] tolkas så, att 84 § punkt 8 [tullagen] är förenlig med proportionalitetskravet i artikel 42.1 i förordningen, när denna nationella bestämmelse, med avseende på det administrativa tulltillägg som obligatoriskt ska tas ut vid en utebliven tullintäkt till följd av en överträdelse avseende riktigheten av uppgifter i tulldeklarationen, inte ger tullmyndigheterna möjlighet att beakta samtliga omständigheter i ärendet, däribland frågan huruvida ett beteende kan tillskrivas den aktör som har gjort tulldeklarationen, utan det tvärtom som en tvingande regel föreskrivs att det ska tas ut ett administrativt tulltillägg motsvarande 50 procent av den uteblivna tullintäkt som konstaterats, oavsett hur allvarlig den begångna överträdelsen är och oavsett en prövning och bedömning av huruvida den aktör som har gjort tulldeklarationen kan hållas ansvarig för överträdelsen?”
Prövning av tolkningsfrågan
28. EU-domstolen påpekar inledningsvis att enligt artikel 15 i förordning nr 952/2013 är varje person som direkt eller indirekt är involverad i fullgörandet av tullformaliteter skyldig att tillhandahålla riktiga och fullständiga uppgifter i tulldeklarationen.
29. En underlåtenhet att iaktta denna skyldighet utgör en ”överträdelse av tullagstiftningen”, i den mening som avses i artikel 42.1 i denna förordning. Detta begrepp avser nämligen inte bara eventuella bedrägerier, utan omfattar varje bristande efterlevnad av tullagstiftningen, oavsett huruvida den bristande efterlevnaden har varit avsiktlig, begåtts av försumlighet eller helt i avsaknad av ett culpöst beteende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 mars 2020, Schenker, C‑655/18, EU:C:2020:157, punkterna 30–32 och 45, och dom av den 8 juni 2023, Zes Zollner Electronic, C‑640/21, EU:C:2023:457, punkt 59).
30. Vad gäller följderna av en sådan bristande efterlevnad ankommer det på varje medlemsstat att, i enlighet med artikel 42.1 i nämnda förordning, föreskriva effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner, bland annat för det fall felaktiga uppgifter lämnas i en tulldeklaration, inbegripet i sådana fall – som, enligt den hänskjutande domstolen, det nationella målet omfattas av – vilka kännetecknas av att importören varit i god tro, eftersom denne förlitat sig på officiella intyg som utfärdats i ett land eller på ett territorium utanför unionens tullområde.
31. En sådan sanktion som den som är aktuell i det nationella målet, vilken består av ett administrativt tillägg motsvarande 50 procent av den uteblivna tullintäkt som orsakats av att det lämnats felaktiga uppgifter, kan anses vara effektiv och avskräckande, i den mening som avses i artikel 42.1 i förordning nr 952/2013. En sådan sanktion kan nämligen uppmuntra de ekonomiska aktörerna i unionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de har riktiga uppgifter om de varor som de importerar och att de uppgifter som de lämnar i tulldeklarationerna är riktiga och fullständiga. Sanktionen bidrar således till att nå det mål som anges i skäl 9 i förordningen, nämligen att säkerställa genomförandet av på unionsnivå införda tulltaxebestämmelser och andra bestämmelser inom ramen för gemensam politik som har anknytning till handeln med varor mellan unionen och länder och territorier utanför unionens tullområde.
32. Vad beträffar frågan huruvida den aktuella sanktionen är proportionerlig, erinrar domstolen om att medlemsstaterna har befogenhet att välja de sanktioner som de finner lämpliga om unionens lagstiftning inte har harmoniserats i fråga om tillämpliga sanktioner för bristande efterlevnad av villkor som föreskrivs i ett regelverk som införts genom denna lagstiftning. De är dock skyldiga att vid utövandet av denna befogenhet följa unionsrätten och dess allmänna principer, följaktligen också proportionalitetsprincipen. Enligt denna princip får de administrativa eller repressiva åtgärderna inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med denna lagstiftning och de får inte heller vara orimliga i förhållande till nämnda mål (dom av den 8 juni 2023, ZES Zollner Electronic, C‑640/21, EU:C:2023:457, punkterna 60 och 61 och där angiven rättspraxis).
33. Medlemsstaterna ska iaktta nämnda princip inte endast när de fastställer rekvisiten för överträdelsen och reglerna om sanktionernas storlek, utan också vid bedömningen av de omständigheter som kan vara av betydelse för fastställandet av sanktionen (dom av den 22 mars 2017, Euro-Team och Spirál-Gép, C‑497/15 och C‑498/15, EU:C:2017:229, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
34. I förevarande fall framgår det av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat att den ungerska lagstiftaren har infört ett sanktionssystem, vid överträdelse av tullagstiftningen, som föreskriver ett administrativt tillägg som är direkt proportionellt mot den uteblivna tullintäkt som överträdelsen orsakat.
35. Eftersom det administrativa tillägg som föreskrivs i detta system i princip motsvarar 50 procent av den uteblivna intäkten, är nämligen tilläggsbeloppet desto högre ju mer betydande den uteblivna intäkten är, till exempel på grund av felaktig uppgift om det land eller det territorium som varorna ursprungligen kommer från. I motsatt fall är tilläggsbeloppet desto lägre ju mindre den uteblivna intäkten är. När den uteblivna intäkten är försumbar kan detta dessutom leda till befrielse.
36. Denna sats på 50 procent framstår för övrigt inte som orimlig i förhållande till betydelsen av det mål med unionens tullagstiftning som det erinrats om i punkt 31 ovan.
37. En sådan lagstiftning som den som den nu aktuella gör det dessutom möjligt att i väsentlig mån beakta den berörda aktörens beteende, bland annat genom att fastställa tilläggssatsen till 200 procent av vad som följer av skyldigheten att betala tullar och andra avgifter vid bedrägeri och genom att sänka tilläggssatsen till 25 procent av den uteblivna tullintäkten om aktören är i god tro och, mellan inledandet av kontrollen efter frigörande och underrättelsen om rapporten från denna kontroll, begär att tulldeklarationen ändras genom att tillhandahålla riktiga uppgifter.
38. På tullområdet gör sådana närmare bestämmelser det möjligt att säkerställa att proportionalitetsprincipen iakttas. I enlighet med vad som anges i skäl 38 i förordning nr 952/2013 innebär nämnda bestämmelser i synnerhet att det görs en tillräcklig åtskillnad mellan de fall där den berörda aktören är i god tro och de fall där denne inte är det.
39. Av det ovan anförda följer att den ställda frågan ska besvaras enligt följande. Artikel 42.1 i förordning nr 952/2013 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som, vid en utebliven tullintäkt som orsakats av att felaktiga uppgifter lämnats i en tulldeklaration för varor som importerats till unionen, föreskriver ett administrativt tillägg som i princip motsvarar 50 procent av den uteblivna intäkten och som tillämpas trots den berörda aktörens goda tro och de försiktighetsåtgärder som vidtagits av denne, när denna sats på 50 procent är betydligt lägre än den som föreskrivs för det fall den ekonomiska aktören är i ond tro och den, dessutom, i vissa situationer som anges i denna lagstiftning sätts ned betydligt, däribland när den aktör som är i god tro rättar sin tulldeklaration innan kontrollen efter frigörande avslutas.
Rättegångskostnader
40. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:
1 Rättegångsspråk: ungerska.