Förslag till avgörande av generaladvokat Medina – Mål C‑111/24 P Chan/rådet
I. Inledning
1. Detta förslag till avgörande rör ett överklagande som har ingetts av German Chan i vilket vederbörande har begärt att domstolen ska upphäva domen av den 29 november 2023, Chan/rådet ( T‑333/22, EU:T:2023:758). Genom denna dom ogillade tribunalen den talan som klaganden hade väckt med stöd av artikel 263 FEUF mot rådets beslut (Gusp) 2022/429 av den 15 mars 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 87 I, 2022, s. 44) och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/427 av den 15 mars 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 87 I, 2022, s. 1), och rådets beslut (Gusp) 2022/1530 av den 14 september 2022 om ändring av den 14 september 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 239, 2022, s. 149) och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/1529 av den 14 september 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 239, 2022, s. 1), i den del klagandens namn finns upptaget i de bilagda förteckningarna till de ifrågavarande akterna. Genom dessa akter hindrade Europeiska unionens råd klaganden från inresa till eller transitering genom medlemsstaternas territorier. Genom dessa akter frös Europeiska unionens råd även alla klagandens penningmedel och ekonomiska resurser i dessa territorier.
2. Det förevarande målet avser ett av de första överklagandena som har getts in till domstolen vilka tar sikte på de restriktiva åtgärder som rådet antog år 2022 efter Ryska federationens väpnade styrkors invasion av Ukraina. Det ger domstolen i stor avdelning huvudsakligen tillfälle att tolka det kriterium som anges i artiklarna 1.1 e och 2.1 g i beslut 2014/145/Gusp, i dess lydelse enligt beslut (Gusp) 2022/329, samt i artikel 3.1 g i förordning (EU) nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning (EU) 2022/330. Enligt detta kriterium, vilket vanligen benämns som kriterium g, ska ledande affärsmän som är delaktiga i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering uppföras på en förteckning.
3. Klaganden har bland annat gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, genom att huvudsakligen dra slutsatsen att det inte krävs, för att uppfylla det kriterium som anges däri, att rådet visar att den förtecknade personen betedde sig eller bidrog på något specifikt sätt, i synnerhet i form av inflytande över den ryska federationens regering, eller att rådet fastställer att det föreligger en koppling till regimen i det landet. Han har vidare gjort gällande att tribunalen felaktigt avstod från att pröva grunderna som hade framförts i första instans, genom vilka han hade angripit den omständigheten att han var upptagen på förteckning med stöd av artikel 2.1 d i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse.
4. Detta mål är kopplat till målen C‑696/23 P, C‑704/23 P, C‑711/23 P och C‑35/24 P, vilka har väckts med anledning av överklaganden som har getts in av vardera Dmitrij Aleksandrovitj Pumpjanskij, Tigran Chudaverdjan, Viktor Filippovitj Rasjnikov och Dmitrij Arkadjevitj Mazepin mot domarna som meddelades av tribunalen, i vilka det fastställdes att deras namn ska vara upptagna i förteckningarna över personer som är föremål för restriktiva åtgärder på grundval av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Även förslagen till avgörande i dessa mål meddelas i dag, i vilka jag fokuserar på de specifika frågor som EU-domstolen har bett mig att pröva rörande tolkningen av kriteriet för förtecknande i den bestämmelsen, särskilt mot bakgrund av de huvudsakliga gemensamma argumenten som klagandena har framfört.
II. Bakgrund och förfarandet
A. Bakgrund till tvisten
5. Bakgrunden till tvisten beskrivs i punkterna 2–18 i den överklagade domen. I detta förslag till avgörande kan denna bakgrund sammanfattas med en beskrivning av följande ostridiga omständigheter.
6. Klaganden är en affärsman med ryskt och israeliskt medborgarskap.
7. Den 17 mars 2014 antog Europeiska unionens råd beslut 2014/145 på grundval av artikel 29 FEU. Samma dag antog rådet förordning nr 269/2014 på grundval av artikel 215.2 FEUF. Båda dessa akter avser restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.
8. Den 25 februari 2022 antog rådet beslut 2022/329 om ändring av beslut 2014/145, såväl som förordning 2022/330 om ändring av förordning 269/2014, vilka bland annat ändrade kriterierna för vilka fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som kunde bli föremål för de ifrågavarande restriktiva åtgärderna.
9. Artikel 1.1 b och e i 2014/145, i dess ändrade lydelse enligt beslut 2022/329, förhindrar fysiska personer från inresa i och transitering genom medlemsstaternas territorium om de uppfyller ett kriterium som i huvudsak överensstämmer med det som anges i artikel 2.1 d och g i det beslutet. I den sistnämnda bestämmelsen föreskrivs, i sin tur, att penningmedel och ekonomiska resurser som innehas av bland annat fysiska personer som uppfyller detta kriterium ska frysas.
10. Närmare bestämt anges följande i artikel 2.1 d och g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse:
”1. Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av
…
d) fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som stöder, materiellt eller ekonomiskt, eller gynnas av, de ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina,
…
g) ledande affärsmän eller juridiska personer, enheter eller organ som är delaktiga i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering, som är ansvarig för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina,
… ska frysas.”
11. Enligt förordning nr 269/2014, i dess ändrade lydelse enligt förordning 2022/330, ska åtgärder vidtas för att frysa penningmedel. Däri föreskrivs även detaljerade regler för denna frysning, vilka, i huvudsak, är formulerade på ett identiskt sätt som i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Artikel 3.1 d och g i förordning nr 269/2014 i dess ändrade lydelse återger i princip artikel 2.1 d och g i detta beslut.
12. Mot bakgrund av den allvarliga situationen i Ukraina antog rådet, den 15 mars 2022, de initiala akterna. Klagandens namn lades till förteckningen som är bilagd till beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, och till förteckningen i bilaga I till förordning nr 269/2014, i dess ändrade lydelse, av följande skäl:
”[Klaganden] är en större aktieägare i konglomeratet Alfa Group, som inbegriper Alfa Bank, en Rysslands största skattebetalare. Han tros vara en av de mest inflytelserika personerna i Ryssland. Liksom andra ägare av Alfa Bank (Michajl Fridman och Petr Aven) upprätthåller han nära förbindelser med Vladimir Putin och fortsätter att utbyta väsentliga förmåner med honom. Ägare av Alfa Group erhåller affärsmässiga och rättsliga fördelar genom dessa förbindelser. Vladimir Putins äldsta dotter Maria drev ett välgörenhetsprojekt, Alfa-Endo, som finansierades av Alfa Bank. Vladimir Putin har belönat Alfa Groups lojalitet till de ryska myndigheterna genom att tillhandahålla politisk hjälp till Alfa Groups utländska investeringsplaner.
Han har därför aktivt gett materiellt eller ekonomiskt stöd till och gynnats av de ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina. Han är också en av de ledande affärsmän som är delaktiga i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering, som är ansvarig för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina.”
13. Den 16 mars 2022 offentliggjorde rådet, i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 121 I, 2022, s. 1), ett meddelande till de personer som är föremål för de restriktiva åtgärderna som föreskrivs i de initiala akterna.
14. Den 21 mars 2022 begärde klaganden att rådet skulle bevilja honom tillgång till de handlingar som låg till grund för antagandet av de restriktiva åtgärderna som berörde honom. Rådet efterkom denna begäran den 29 mars 2022.
15. Den 1 juni 2022 lämnade klaganden in en begäran om omprövning till rådet.
16. Den 14 september 2022 antog rådet bibehållandeakterna, vilka förlängde de åtgärder som hade vidtagits mot klaganden till och med den 15 mars 2023, utan att det skedde någon förändring av grunderna för att uppföra hans namn på de ifrågavarande förteckningarna.
B. Talan vid tribunalen och den överklagade domen
17. Klaganden väckte talan om ogiltigförklaring av de initiala akterna genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 6 juni 2022. Klaganden inkom därefter med en inlaga om justering av talan, så att talan även innefattade ett yrkade om att tribunalen skulle ogiltigförklara bibehållandeakterna.
18. Till stöd för sin talan åberopade klaganden tre grunder, vilka avsåg, för det första, avsaknaden av en rättslig grund för antagandet av kriteriet i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, för det andra, underlåtenheten att iaktta proportionalitetsprincipen och, för det tredje, förekomsten av en uppenbart oriktig bedömning. Vid förhandlingen uppgav klaganden att han, med de två första grunderna som nämns ovan, i själva verket avsåg att göra en invändning om att artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, är rättsstridig, med stöd av artikel 277 FEUF. I sin inlaga om justering av talan framställde klaganden därtill en fjärde grund, vilken tog sikte på bibehållandeakterna och i vilken han gjorde gällande att en väsentlig formföreskrift hade åsidosatts samt, i synnerhet, att skyldigheten att göra en regelbunden översyn hade åsidosatts liksom motiveringsskyldigheten.
19. Tribunalen ogillade klagandens talan i den överklagade domen, med hänvisning till, bland annat, följande skäl.
20. För det första godtog inte tribunalen klagandens påstående att kriteriet i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, var rättsstridigt på grundval av avsaknaden av en rättslig grund. I detta avseende påpekade tribunalen att de ifrågavarande akterna antogs på grundval av fördragen, i synnerhet på grundval av artikel 29 FEU beträffande beslut 2022/429 och 2022/1530, samt artikel 215 FEUF beträffande genomförandeförordning 2022/427 och 2022/1529. De relevanta rättsliga grunderna för dessa akter återfinns således inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Dessutom konstaterade tribunalen att artikel 215.2 FEUF gör det möjligt för rådet att anta restriktiva åtgärder på det enda villkoret att så föreskrivs i ett beslut som har antagits i enlighet med avdelning V kapitel 2 i fördraget. Om detta villkor är uppfyllt utgör artikel 215.2 FEUF, enligt tribunalens uppfattning, den korrekta rättsliga grunden för antagandet av rättsakter genom vilka det införs restriktiva åtgärder. Så är fallet även om mottagarna av restriktiva åtgärder saknar koppling till ett tredjelands regering.
21. För det andra, vad gäller det påstådda åsidosättandet av proportionalitetsprincipen, ansåg tribunalen att lagenligheten av en åtgärd som har antagits på områden inom vilka det sker politiska val endast kan påverkas om åtgärden är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som den behöriga institutionen eftersträvar. Enligt tribunalen finns det ett logiskt samband mellan i) inriktningen på ledande affärsmän som är delaktiga i ekonomiska sektorer som ger betydande inkomster till regeringen, med tanke på dessa sektorers betydelse för den ryska ekonomin, och ii) syftet med de restriktiva åtgärderna i det aktuella fallet, vilket är att öka trycket på Ryska federationen och öka kostnaderna för dess åtgärder för att undergräva Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende. Tribunalen drog därför slutsatsen att tillvägagångssättet, att inrikta sig på dessa personer, måste anses vara förenligt med detta mål och kan inte anses vara uppenbart olämpligt med i förhållande till detta mål.
22. För det tredje, vad gäller den påstådda uppenbart oriktiga bedömningen vid tillämpningen av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, på klaganden, fann tribunalen att kriteriet i denna bestämmelse inbegriper konceptet inflytande i samband med utövandet av en verksamhet inom ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering, utan att det föreligger något ytterligare villkor avseende en koppling till regimen. Enligt tribunalen var rådets syfte med det kriteriet att försöka utnyttja det inflytande som kategorin av berörda personer sannolikt skulle komma att utöva på den ryska regimen, genom att förmå dem att utöva påtryckningar på regimen i fråga för att ändra dess politik. Begreppet ledande affärsmän behövde därmed förstås som en hänvisning till dessa personers betydelse mot bakgrund av, bland annat, deras yrkesställning, betydelsen av deras ekonomiska verksamheter, omfattningen av deras kapitalinnehav eller deras funktion inom ett eller flera av de företag inom vilka de bedriver dessa verksamheter. Vad gäller det förevarande målet konstaterade tribunalen att rådet hade lagt fram tillräckligt specifik, precis och sammanhängande bevisning som kunde visa att klaganden var delaktig i en ekonomisk sektor, nämligen banksektorn, som utgjorde en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering.
23. Mot bakgrund av ovanstående överväganden drog tribunalen slutsatsen att införandet av klagandens namn i de initiala akterna, i enlighet med kriteriet i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, var tillräckligt underbyggt. I detta sammanhang konstaterade tribunalen vidare att det inte var nödvändigt att pröva klagandens grund enligt vilken det inte fanns tillräckligt med bevisning för att rättfärdiga tillämpningen av kriteriet i artikel 2.1 d i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse.
III. Parternas yrkanden och förfarandet vid EU-domstolen
24. Genom sitt överklagande, som inkom till EU-domstolens kansli den 8 februari 2024, har klaganden yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, ogiltigförklara de ifrågavarande akterna, i andra hand återförvisa målet till tribunalen, och förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
25. I sin svarsskrivelse, som inkom den 15 maj 2024, har rådet yrkat att EU-domstolen ska ogilla överklagandet och förpliktiga klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.
26. En förhandling hölls den 11 februari 2025, vid vilken klaganden, och rådet besvarade de frågor från EU-domstolen som skulle besvaras muntligt, i synnerhet beträffande tolkningen av uttrycket ”ledande affärsmän” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, och beträffande frågan om tribunalen borde ha prövat huruvida det fanns fog för invändningen, som tog sikte på samtliga kriterier för förtecknande som rådet tillämpade på klaganden i de ifrågavarande akterna, mot bakgrund av domen av den 29 november 2018, Bank Tejarat/rådet ( C‑248/17 P, EU:C:2018:967).
IV. Bedömning
27. Klaganden har huvudsakligen åberopat sju grunder till stöd för sitt överklagande, vilka, huvudsakligen, avser för det första, att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte pröva frågan om tillämpningen av artikel 2.1 d i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, på klaganden var välgrundad, för det andra, att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen uttrycket ”ledande affärsmän” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, för det tredje, att tribunalen åsidosatte artikel 215.2 FEUF, för det fjärde, att tribunalens tolkning av uttrycket ”ledande affärsmän” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, utgör ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, rätten till egendom och näringsfriheten, för det femte, att tribunalen missuppfattade innebörden av den bevisning som åberopades mot klaganden och att tribunalen åsidosatte motiveringsskyldigheten, för det sjätte, att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att dra slutsatsen att banksektorn utgör en betydande inkomstkälla för regeringen, i den mening som avses i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, och för det sjunde, att tribunalen åsidosatte rätten till en rättvis rättegång och principen om parternas likställdhet i processen.
28. EU-domstolen har begärt att de specifika argumenten avseende tolkningen av uttrycket ”ledande affärsmän” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, ska prövas, vilka i huvudsak rör den andra och den fjärde överklagandegrunden. EU-domstolen har dessutom begärt en prövning av klagandens argument som är hänförliga till frågan om tribunalen gjorde fel när den underlät pröva om det fanns fog för att tillämpa artikel 2.1 d i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, på klaganden. Dessa argument återfinns i den första överklagandegrunden. Min bedömning kommer, i enlighet med EU-domstolens begäran, att inriktas på dessa huvudfrågor, vilka parterna fokuserade på i sina muntliga yttranden vid förhandlingen.
A. Den andra och den fjärde överklagandegrunden
29. Genom den andra och den fjärde grunden har klaganden gjort gällande att tribunalen misstolkade kriteriet i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Han har, i huvudsak, invänt mot tribunalens slutsats att uttrycket ”ledande affärsmän”, i den bestämmelsen, inte innefattar ett krav på att rådet påvisar något specifikt beteende från den förtecknade personens sida, särskilt vad gäller inflytande över den Ryska federationens regering, eller att rådet fastställer att det föreligger en koppling till det landets regim. Han har anfört att det framgår av vissa språkversioner av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, att tillämpningen av den bestämmelsen fordrar att det föreligger ett inflytelserikt beteende i förhållande till den regeringen eller att det finns en koppling till den för att detta inflytande ska kunna utövas. Såsom är fallet vad gäller den franska språkversionen, i vilken uttrycket ”femmes et hommes d’affaires influents” används.
30. Rådet har bestridit dessa argument.
31. Som tydligt framgår av punkt 10 i detta förslag till avgörande, föreskrivs i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, frysning av alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av ”ledande affärsmän … som är delaktiga i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering, som är ansvarig för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina”.
32. Enligt fast rättspraxis är det, vid tolkningen av en unionsbestämmelse, nödvändigt att beakta, inte bara dess ordalydelse, utan även det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen. Så är särskilt fallet när lydelsen av den berörda unionsbestämmelsen inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde. Så är fallet här vad gäller artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse.
33. För det första, vad gäller bokstavstolkningen av ”ledande affärsmän”, är det allmänt känt att ordet ”affärsman” avser en person som arbetar inom näringslivet, typiskt sett på chefsnivå i ett företag. Dessutom avser ordet ”affär” utövandet av en ekonomisk eller kommersiell verksamhet. Termen ”affärsmän” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, avser därför personer som utövar en ekonomisk eller kommersiell verksamhet inom ett företag som de äger eller i vilket de innehar en viktig ställning.
34. Ordet ”ledande” är ett adjektiv som på engelska definieras som ”mycket viktig eller viktigast”. I den mån uttrycket ”ledande affärsman” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, följs av uttrycket ”delaktiga i ekonomiska sektorer”, måste begreppet ledande förstås så, att det hänvisar till den berörda affärsmannens betydelse inom den sektor i vilken han eller hon är verksam och det inflytande som vederbörande skulle kunna utöva inom denna sektor. Detta är i grund och botten den slutsats som tribunalen drog i punkt 91 i den överklagade domen. Vidare, vilket anges i den punkten, kan affärsmannens ”ledande” karaktär fastställas mot bakgrund av bland annat hans eller hennes yrkesställning, betydelsen av hans eller hennes ekonomiska verksamheter, omfattningen av hans eller hennes kapitalinnehav samt hans eller hennes funktioner inom ett eller flera av de företag i vilka han eller hon utövar dessa verksamheter. Denna slutsats har inte angripits specifikt av klaganden i överklagandet.
35. Av detta följer att tribunalen, med hänsyn till ordalydelsen, inte begick något fel genom att, i punkt 88–90 i den överklagade domen, i huvudsak anse att rådet, för att bevisa att en person är en ”ledande affärsman” enligt artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, inte måste visa annat än att den berörda personen bedriver ekonomisk eller kommersiell verksamhet inom ett företag och att den personen, i enlighet med de faktorer som beskrivs i punkt 91 i den överklagade domen, anses vara en mycket viktig affärsman eller den viktigaste affärsmannen inom den ekonomiska sektor i vilken han eller hon är verksam, till den grad att vederbörande kan utöva inflytande inom den sektorn.
36. Det stämmer att vissa språkversioner av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, närmare anger substantivet ”affärsmän” med ett ord som motsvarar engelskans ”influential”, i stället för engelskans ”leading”. Klaganden lägger denna omständighet till grund för sitt argument att de affärsmän som berörs av den bestämmelsen måste kunna utöva inflytande, inte bara inom den ekonomiska sektor i vilken de är verksamma, utan specifikt över den Ryska federationens regering.
37. I detta avseende erinrar jag emellertid om att den formulering som används i en eller några språkversioner av en bestämmelse, enligt EU-domstolens fasta praxis, inte ensam kan ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse. Unionsrättsliga bestämmelser ska tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionsspråk.
38. I det förevarande fallet noterar jag, i linje med de förklaringar som rådet lämnade vid förhandlingen, att 12 språkversioner av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, i princip närmare anger substantivet ”affärsmän” med ett ord som motsvarar ”leading” på engelska. Utöver dessa versioner förekommer i vissa andra ett ord som kan översättas till ”prominent” eller ”principal” på engelska, vilket ur semantisk synvinkel speglar det engelska ordet ”leading”. De överväganden som framförs i punkt 34 i detta förslag till avgörande, angående tolkningen av det engelska uttrycket ”leading businesspersons”, är därför till fullo tillämpliga på samtliga dessa versioner.
39. Däremot är det endast de franska, lettiska och litauiska språkversionerna som närmare anger substantivet ”affärsmän” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, med ett adjektiv som på engelska skulle översättas till ”influential”. Med detta sagt är en av de centrala innebörderna av ”inflytelserik” (influential), även på dessa språk, egenskapen att vara ”betydelsefull”. För att säkerställa en enhetlig tolkning och tillämpning av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, i enlighet med den rättspraxis som anges i punkt 37 ovan, ska följaktligen de franska, lettiska och litauiska språkversionerna av uttrycket ”ledande affärsmän” tolkas på samma sätt som majoriteten av språkversionerna av den bestämmelsen, nämligen på så sätt att det hänvisar till den berörda affärsmannens betydelse inom den ekonomiska sektorn i vilken han eller hon är verksam och inom vilken han eller hon kan utöva ett inflytande. Tribunalen gjorde sig således inte skyldig till något fel i punkt 92 i den överklagade domen, där den drog samma slutsats.
40. Av ovanstående överväganden följer att klagandens argument, att uttrycket ”ledande affärsmän”, såsom det figurerar i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, innebär att det krävs att rådet visar att den förtecknade personen har ett specifikt beteende, särskilt vad gäller inflytande över den Ryska federationens regering eller att rådet fastställer att det föreligger en koppling till landets regim, inte är välgrundat med hänsyn till ordalydelsen.
41. För det andra, vad gäller den kontextuella tolkningen, vill jag inledningsvis erinra om att kriteriet för att bli införd i förteckningarna, såsom det anges i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, vilket tar sikte på ”ledande affärsmän”, initialt lanserades genom beslut 2022/329. Det sistnämnda beslutet antogs den 25 februari 2022, det vill säga dagen efter att Ryska federationens president tillkännagav en militär operation i Ukraina och de ryska väpnade styrkorna inledde ett anfall mot landet.
42. Det är vidare viktigt att påpeka att artikel 2.1 i beslut 2014/145, innan det ändrades genom beslut 2022/329, redan innehöll ett kriterium för att bli införd i förteckningarna, som i princip gjorde det möjligt att ta sikte på personer som individuellt kan utöva inflytande över Ryska federationens regering. Detta var särskilt fallet med artikel 2.1 d i beslut 2014/145, som i princip hänvisade till fysiska personer som aktivt, materiellt eller finansiellt, stöder eller drar nytta av ryska beslutsfattare som är ansvariga för att undergräva eller hota Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende. Detta kriterium kvarstår i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Som jag redan har nämnt i detta förslag till avgörande, anser jag att detta antyder att en tolkning av artikel 2.1 g i det beslutet som innebär att det krävs bevis för inflytelserikt beteende i förhållande till Ryska federationens regering och att det krävs en koppling till den regim som styr landet, vilket klaganden har hävdat, helt enkelt skulle vara överflödig och därmed inte konsekvent utifrån ett kontextuellt perspektiv.
43. Jag anser därför att den kontextuella tolkningen av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, inte ger stöd för klagandens argument.
44. För det tredje, vad gäller den teleologiska tolkningen, är artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, en del av en rättslig ram genom vilken det infördes en uppsättning restriktiva åtgärder utan motstycke som, vilket tribunalen rätteligen erinrade om i punkterna 52 och 88 i den överklagade domen, syftar till att utöva största möjliga påtryckningar på den ryska federationen genom att öka kostnaderna för dess ageranden som undergräver Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.
45. Dessa är de mål som eftersträvades med de restriktiva åtgärderna som antogs mot Ryssland, såsom de i huvudsak formuleras i EU-domstolens dom av den 25 juni 2020, VTB Bank/rådet ( C‑729/18 P, EU:C:2020:499, punkt 59), i vilken det hänvisas till domen av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 123). Båda dessa domar avsåg tolkningen av restriktiva åtgärder som var riktade mot hela sektorer och som hade antagits med hänsyn till de åtgärder som destabiliserade situationen i Ukraina, vilka föregick anfallet mot landet av ryska väpnade styrkor den 24 februari 2022. I motsats vad klaganden har gjort gällande är dock de syften som EU-domstolen har identifierat i dessa domar fortfarande giltiga i det förevarande målet vid tolkningen av de restriktiva åtgärderna i fråga som riktas mot enskilda personer, med beaktande av att de restriktiva åtgärderna som antogs var riktade mot hela sektorer såväl som mot enskilda personer inom ramen för ett gemensamt svar på en situation som har förvärrats ytterligare sedan det anfallet. Detta anges uttryckligen i skälen 10 och 11 i beslut 2022/329 om ändring av beslut 2014/145.
46. Mot denna bakgrund anser jag, i linje med tribunalens slutsatser i punkterna 52 och 53 i den överklagade domen, att antagandet av restriktiva åtgärder med avseende på de ledande affärsmän som är föremål för artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, rimligen kan förväntas maximera trycket på Ryska federationens regering att avstå från sin militära aggression på ukrainskt territorium. Dessa ledande affärsmän spelar, trots allt, en central roll vad gäller att bevara lönsamheten av de ekonomiska sektorer i vilka de är verksamma och vilka, i slutändan, ökar de ekonomiska resurser som står till Ryska federationens regerings förfogande för att genomföra sina åtgärder och sin politik. Genom att inkräkta på de berörda ledande affärsmännens verksamhet kommer följaktligen de restriktiva åtgärderna i det förevarande fallet sannolikt att minska inkomsterna som Ryska federationens regering erhåller från de relevanta sektorerna av sin ekonomi, vilket därmed ökar utgifterna för dess militära åtgärder och begränsar dess förmåga att undergräva Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.
47. Av detta följer, vilket tribunalen konstaterade i punkt 54 och 89 i den överklagade domen, att det finns ett logiskt samband mellan, å ena sidan, inriktningen på ledande affärsmän som är delaktiga i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering och, å andra sidan, syftet med de restriktiva åtgärderna i det förevarande fallet. I motsats till vad klaganden har gjort gällande föreligger detta samband även i avsaknaden av ett specifikt beteende från den förtecknade personens sida, särskilt i fråga om inflytande över Ryska federationens regering, och i avsaknaden av en koppling mellan den personen och den regim som styr landet.
48. Såsom anges i punkterna 40 och 43 i detta förslag till avgörande, behöver man således inte, med hänsyn till den teleologiska tolkningen av bestämmelsen, ompröva bokstavstolkningen och den kontextuella tolkningen av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Faktum är att denna tolkningsmetod ger stöd för uppfattningen att uttrycket ”ledande affärsmän” i den bestämmelsen endast innebär ett krav på att rådet visar att den berörda personen bedriver ekonomisk eller kommersiell verksamhet inom ett företag och att den personen anses vara åtminstone en mycket betydelsefull affärsman inom den sektor i vilken han eller hon är verksam och att han eller hon därmed kan utöva inflytande inom den.
49. I övrigt är det viktigt att påpeka, till den del klaganden har anfört att det är svårt att fastställa hur förtecknade personer ska agera för att inte uppföras på förteckning eller för att tas bort från en förteckning, att framstående affärsmän kan tas bort från en förteckning om de kan visa att de har lämnat den ställning som utgjorde grunden för deras uppförande på förteckningen. Även om en sådan ställning kan motivera det ursprungliga uppförandet på förteckningen, kan den, som sagt, inte leda till att den berörda personens situation tidsbestäms och att den återkommande översynen berövas all nytta, såvida inte rådet fortfarande kan visa att det föreligger en risk för kringgående. Denna fråga har inte tagits upp särskilt i det förevarande målet.
50. Med hänsyn till ovanstående överväganden krävs det inte, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, enligt någon av de tolkningsmetoder som definieras i EU-domstolens praxis för att fastställa innebörden av en unionsbestämmelse, att den berörda personen betedde sig på ett inflytelserikt sätt i förhållande till Ryska federationens regering eller att det finns en koppling till den regeringen, för att vederbörande ska kunna klassificeras som ”ledande affärsman” i den mening som avses i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse.
51. Jag anser följaktligen att tribunalen inte kan anses ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning eller till att ha åsidosatt rättssäkerhetsprincipen vid tolkningen av uttrycket ”ledande affärsmän” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse.
52. Den andra och den fjärde överklagandegrunden bör således inte godtas.
B. Den första överklagandegrunden
53. Med den första överklagandegrunden har klaganden kritiserat tribunalen för att den underlät att pröva de grunder som hade framförts i första instans, i vilka han hade angripit den omständigheten att han var uppförd på förteckning med stöd av artikel 2.1 d i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Han har gjort gällande att den omständigheten att tribunalen inte prövade hans argument som var relaterade till artikel 2.1 d i detta beslut, innebar ett åsidosättande av hans rätt till ett effektivt domstolsskydd och hans rätt till anseende, även om man skulle utgå från att tribunalen hade rätt i att dra slutsatsen att detta förtecknande var välgrundat enligt artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Klaganden har, närmare bestämt, hävdat att tribunalen inte kan begränsa sig till att pröva giltigheten av endast en rättslig grund när den akt som är föremål för en talan har flera olika rättsliga grunder. Detta är i än högre grad fallet i det förevarande målet, i vilket kriterierna i punkten d respektive i punkten g i artikel 2.1 i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, avser helt olika situationer.
54. Rådet har invänt mot dessa påståenden. Det har konstaterat att den metod som tribunalen tillämpade i den överklagade domen hade vederbörligt stöd i domstolens fasta praxis. Rådet har vidare invänt mot den åtskillnad som klaganden har gjort vad gäller kriterierna i punkt d respektive g i artikel 2.1 i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Rådet har vidhållit att båda dessa kriterier är neutrala eftersom inget av dem utgör en värdebedömning av den berörda personens beteende eller antyder att rådet klandrar dennes beteende.
55. Jag skulle inledningsvis vilja erinra om att rådet grundade klagandens förtecknande på både kriteriet i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, och kriteriet i artikel 2.1 d i nämnda beslut, vad gäller de akter som är i fråga i det förevarande målet. Rådet ansåg huvudsakligen att klaganden aktivt, materiellt eller finansiellt, hade stöttat ryska beslutsfattare som är ansvariga för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina, och att klaganden även själv hade dragit nytta av dem. Grunderna för detta förtecknande, vilka framgår av rådets motivering, inkluderade klagandens nära förbindelser med presidenten för Ryska federationen, Vladimir Putin, och de betydande förmåner som hade utväxlats mellan dem. För detta ändamål stödde sig rådet även på det politiska stöd som Vladimir Putin hade tillhandahållit Alfa Group, i vilket klaganden var en stor aktieägare, i syfte att utveckla dess utländska investeringsplaner som en belöning för denna grupps lojalitet.
56. Det är viktigt att notera att tribunalen, i punkterna 133–135 i den överklagade domen, fann att grunden för att ta med klagandens namn på de ifrågavarande förteckningarna, vilken var hans ställning som ledande affärsman delaktig i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering, motsvarande rekvisiten i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, hade underbyggts i tillräckligt hög grad. I detta sammanhang ansåg tribunalen att det inte var nödvändigt att pröva huruvida det fanns fog för de övriga anmärkningar som klaganden hade framfört i syfte att ifrågasatta rådets bedömning avseende klagandens upptagande på förteckning med stöd av artikel 2.1 d i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse.
57. I EU-domstolens praxis, som tribunalen hänvisar till i punkt 134 i den överklagade domen, har domstolen slagit fast följande vad gäller prövningen av lagenligheten av ett beslut att vidta restriktiva åtgärder: Om unionsdomstolarna finner att åtminstone ett av de anförda skälen är tillräckligt precist och konkret, att det är väl underbyggt och att det i sig utgör tillräckligt stöd för beslutet kan det förhållandet att detsamma inte gäller för andra skäl inte motivera att beslutet ogiltigförklaras, med hänsyn till åtgärdernas preventiva karaktär.
58. Detta uttalande formulerades ursprungligen i domen av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi ( C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518), i vilken domstolen hänvisade specifikt till skälen till att ett kriterium för upptagande på förteckning ska tillämpas på den berörda personen. Om åtminstone ett av dessa skäl stöds av fakta och är tillräckligt, innebär inte den omständigheten att detsamma inte gäller för andra skäl att kriteriet tillämpades på ett felaktigt sätt och att rådets beslut därför är rättsstridigt. I dess efterföljande rättspraxis, nämligen i domen av den 29 november 2018, Bank Tejarat/rådet ( C‑248/17 P, EU:C:2018:967), tillämpade domstolen samma resonemang analogt på en situation i vilken ett av kriterierna för förtecknande – och inte bara grunden för dess tillämpning – ansågs vara välgrundat i samband med ett överklagande. Under dessa förhållanden blir grunden för ett överklagande, som avser eventuella ytterligare kriterier för förtecknande, verkningslös, enligt domstolen, eftersom domslutet i den överklagade domen måste anses vara välgrundat.
59. Vad beträffar förevarande fall skulle jag i detta avseende först och främst vilja påpeka att tribunalens praxis i fråga om restriktiva åtgärder inte tycks vara konsekvent, vilket framgår av de pågående målen i vilka jag nyligen har meddelat ett förslag till avgörande (Timchenko/rådet, C‑702/23 P, EU:C:2025:273, och Timchenko/rådet, C‑703/23 P, EU:C:2025:274). Tribunalen grundade inte de överklagade domarna i dessa mål på domstolens praxis, som, bland annat, följer av domen i målet Bank Tejarat/rådet. Den prövade lagenligheten av rådets beslut mot bakgrund av, å ena sidan, artikel 2.1 a i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, och, å andra sidan, artikel 2.1 d i nämnda beslut. Detta innebär att domstolens bedömning i det förevarande målet kan få betydande konsekvenser för tribunalens beslutspraxis.
60. Det är härvidlag viktigt att erinra om att inom ramen för en talan om ogiltigförklaring är frågan huruvida en åberopad grund är verkningslös kopplad till frågan huruvida grunden, om den anses motiverad, kan medföra att sökandens yrkande om ogiltigförklaring vinner bifall. Typiskt sett är en grund verkningslös om den kritiserar en aspekt av en akt i de fall då akten lagenligt kan grunda sig även enbart på andra aspekter. Under dessa förhållanden berättigar principen om processekonomi tribunalen att underlåta att pröva denna grund, eftersom den i vilket fall som helst inte skulle ha någon betydelse för frågan om den aktuella akten är rättsstridig eller inte.
61. Även om tribunalen i förevarande fall hade konstaterat att rådet hade tillämpat artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse felaktigt på klaganden, skulle artikeldelen i rådets beslut, som i huvudsak förbjuder honom att resa in i medlemsstaterna och innebär att hans penningmedel på dessa territorier fryses, inte ha påverkats och de omtvistade rättsakterna skulle ha förklarats vara lagenliga. Det är en sådan situation som avses i domen i målet Bank Tejarat, som grundar sig på den väletablerade premissen att en ogiltigförklaring av en rättsakt endast påverkar artikeldelen i den rättsakt som är föremål för domstolsprövning och inte de skäl som den berörda institutionen har lagt till grund för sitt beslut.
62. Även om unionsinstitutionernas rättsakter presumeras vara giltiga, såsom klaganden har påstått, omfattar denna presumtion endast artikeldelen i den aktuella rättsakten och inte de skäl som ligger till grund för artikeldelen. Detta innebär att när tribunalen av processekonomiska skäl underlåter att pröva huruvida ett av de kriterier för upptagande i förteckningen som tillämpats på en person som är föremål för restriktiva åtgärder är välgrundat, såsom är fallet i förevarande mål, kan rådets bedömning av ett alternativt kriterium inte presumeras bekräftas av tribunalens dom. I detta avseende anser jag att det är fel av klaganden att hävda att den omständigheten att tribunalen inte prövade hans upptagande i förteckningen enligt artikel 2.1 d i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, kan påverka hans rätt till ett effektivt domstolsskydd.
63. Det är dessutom riktigt att de två kriterier för upptagande i förteckningen som tillämpades i förevarande fall, till skillnad från vad som var fallet i domen i det ovannämnda målet Bank Tejarat, inte endast avser olika situationer, utan även uppvisar betydande skillnader. Såsom framgår av den första delen av detta förslag till avgörande är det enligt artikel 2.1 g i beslut 2014/145 i dess ändrade lydelse möjligt att uppta en person i förteckningen på grund av att vederbörande, i egenskap av ledande affärsman, är delaktig i en ekonomisk sektor som är lönsam för Ryska federationens regering. Enligt artikel 2.1 d i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, ska den person som är uppförd på förteckningen däremot agera för att ge materiellt eller finansiellt stöd till, eller dra nytta av, de ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina.
64. Den omständigheten att de kriterier för upptagande i förteckningen som tillämpades på klaganden i de ifrågavarande rättsakterna var av annan art kan emellertid inte påverka de begreppsmässiga överväganden som det redogjorts för ovan i punkterna 60 och 61. Att kriterierna var av en annan art innebär inte heller att de utgör separata delar som kan avskiljas från rådets beslut i övrigt, och som, i enlighet med domstolens praxis, gör det möjligt att delvis ogiltigförklara detta beslut.
65. Slutligen har domstolen slagit fast att en person vars namn har upptagits i en förteckning över personer vars tillgångar ska frysas ska – med beaktande av konsekvenserna för personens anseende – anses ha åtminstone ett ideellt intresse av att detta upptagande ogiltigförklaras, så att unionsdomstolen kan fastställa att personen aldrig borde ha upptagits i en sådan förteckning. Detta intresse består även efter det att vederbörande har strukits från förteckningen. I den domen bekräftade domstolen att en person behåller ett intresse, grundat på sin rätt till anseende, av att begära att rådet ogiltigförklarar ett beslut om upptagande i förteckningen även om rådet, efter en regelbunden översyn, beslutar att avföra personen från förteckningen. Situationen i förevarande fall är emellertid annorlunda, eftersom tribunalens prövning av ett alternativt kriterium för upptagande i förteckningen under alla omständigheter inte kunde leda till att de ifrågavarande rättsakterna ogiltigförklarades. Av detta skäl, och i enlighet med de diskussioner som fördes vid förhandlingen, är det rättsmedel som klaganden förfogar över för att skydda sitt anseende en skadeståndstalan enligt artikel 340 FEUF.
66. Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att tribunalen gjorde rätt när den drog slutsatsen att det, när ett av de kriterier som motiverar att en person förs upp i förteckningen anses vara motiverat, inte finns anledning att fortsätta prövningen av de skäl som ligger till grund för ett alternativt kriterium för uppförande på förteckningen, på vilket rådet grundade sitt beslut. Eftersom tribunalen inte var skyldig att pröva huruvida upptagandet i förteckningen i enlighet med artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i ändrad lydelse var välgrundat, är det följaktligen felaktigt av klaganden att hävda att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning.
67. Överklagandet kan således inte vinna bifall på den första grunden.
V. Förslag till avgörande
68. Jag föreslår, mot bakgrund av den bedömning som redogörs för i detta förslag till avgörande, att domstolen ska ogilla överklagandet i de delar som avser den andra och den fjärde överklagandegrunden, i den mån de avser tolkningen av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Därutöver föreslår jag att domstolen ogillar överklagandet såvitt avser den första grunden.
69. Jag uttalar mig inte om huruvida överklagandet ska ogillas vad gäller de övriga grunder som klaganden har framfört eller om vilken part som ska förpliktigas att ersätta rättegångskostnaderna enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler.
1 Originalspråk: engelska.
2 Nedan kallad klaganden.
3 Nedan kallad den överklagade domen.
4 Nedan, när de behandlas tillsammans, kallade de initiala akterna.
5 Nedan, när de behandlas tillsammans, kallade bibehållandeakterna och nedan, när de behandlas tillsammans med de initiala akterna, kallade de ifrågavarande akterna.
6 Se även dom av den 13 mars 2025, Shuvalov/rådet ( C‑271/24 P, EU:C:2025:180), och mitt förslag till avgörande i målet Timchenko/rådet ( C‑702/23 P, EU:C:2025:273), och i målet Timchenko/rådet ( C‑703/23 P, EU:C:2025:274).
7 Rådets beslut av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 16).
8 Rådets beslut av den 25 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145 (EUT L 50, 2022, s. 1).
9 Rådets förordning av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 6).
10 Rådets förordning av den 25 februari 2022 om ändring av förordning 269/2014 (EUT L 51, 2022, s. 1).
11 Kort sagt ska en hänvisning till kriteriet i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, förstås som det även sker en hänvisning till kriteriet i artikel 1.1 e i det beslutet och i artikel 3.1 g i förordning 269/2014, i dess ändrade lydelse. Se punkterna 9 och 11 i detta förslag till avgörande.
12 Nedan kallat beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse.
13 Nedan kallad förordning nr 269/2014, i dess ändrade lydelse.
14 Den överklagade domen, punkt 31 och 32.
15 Den överklagade domen, punkt 37–39.
16 Den överklagade domen, punkt 51–56.
17 Den överklagade domen, punkt 88–91.
18 Den överklagade domen, punkt 111.
19 Den överklagade domen, punkterna 133 och 134.
20 Dom av den 20 mars 2025, Lindenbaumer ( C‑61/24, EU:C:2025:197, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
21 Se, i detta avseende, definitionen som anges i Cambridge Dictionary, tillgänglig via följande länk: https://dictionary.cambridge.org/dictionary/english/businessperson.
22 Se, bland annat, definitionen som anges i Cambridge Dictionary, tillgänglig via följande länk: https://dictionary.cambridge.org/dictionary/learner-english/leading.
23 Se dom av den 28 november 2024, Másdi ( C‑169/23, EU:C:2024:988, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
24 Se de bulgariska, tjeckiska, tyska, estniska, kroatiska, italienska, ungerska, polska, slovakiska, slovenska, finska och svenska språkversionerna av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse.
25 Se de nederländska, portugisiska, spanska, irländska och rumänska språkversionerna av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse.
26 Se, bland annat, definitionen som anges i LeRobert, tillgänglig via följande länk: https://dictionnaire.lerobert.com/definition/influent.
27 Se skäl 9 i beslut 2022/329.
28 Se punkt 10 ovan.
29 Jag vill kortfattat påpeka att tribunalens slutsatser i punkterna 52–54 i den överklagade domen, vad gäller mål som eftersträvas med de restriktiva åtgärderna som är i fråga i det förevarande fallet, utgör en del av tribunalens bedömning av invändningen om rättsstridighet som klaganden åberopade i första instans med stöd av artikel 277 FEUF mot bakgrund av proportionalitetsprincipen. Slutsatserna är dock konsistenta i förhållande till de slutsatser som tribunalen drog i punkt 88 i den överklagade domen, vid tolkningen av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, vilket gör det möjligt att beakta alla dessa slutsatser tillsammans.
30 Se även dom av den 17 september 2020, Rosneft m.fl./rådet ( C‑732/18 P, EU:C:2020:727, punkt 85).
31 Se mitt förslag till avgörande i målet Timchenko/rådet ( C‑703/23 P, EU:C:2025:274, punkt 52).
32 Se rådets beslut 2014/512/Gusp av den 31 juli 2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUTL 229, 2014, s. 13), i dess ändrade lydelse, och rådets förordning (EU) nr 833/2014 av den 31 juli 2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 229, 2014, s. 1).
33 Jag bör även rikta domstolens uppmärksamhet på skälen 2 och 4 i beslut 2022/329, i vilka det fastställs att Europeiska unionen står fast vid ”sitt orubbliga stöd för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet” och i vilka det hänvisas till behovet av att anta ytterligare restriktiva åtgärder genom vilka Ryssland skulle påföras omfattande och allvarliga konsekvenser på grund av sin militära aggression. Vidare framgår det i skäl 10 att unionens svar ”[skulle] inkludera restriktiva åtgärder som riktas både mot hela sektorer och mot enskilda personer” som svar på ”Ryska federationens väpnade styrkors oprovocerade invasion av Ukraina”. Det framgår av detta konstaterande att dessa två typer av åtgärder är sammanflätade beståndsdelar med samma syfte.
34 Se punkt 13 i detta förslag till avgörande.
35 Se punkt 12 i detta förslag till avgörande.
36 Nedan kallad domen i Kadi II.
37 Domen i Kadi II, punkt 130.
38 Nedan kallad domen i målet Bank Tejarat.
39 Domen i målet Bank Terejarat, punkt 60 och 61. De begrepp som används av domstolen i dessa punkter förefaller vara tvetydiga, eftersom det är ”skäl” och inte ”kriterier” som används. Det framgår emellertid tydligt av punkt 57 att domstolen avser kriterierna för förtecknande som är aktuella i det målet och inte de skäl som låg till grund för tillämpningen av dessa kriterier.
40 Se dom av den 21 september 2000, EFMA/rådet ( C‑46/98 P, EU:C:2000:474, punkt 38).
41 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Evropaïki Dynamiki/ECB ( C‑401/09 P, EU:C:2011:31, punkt 88).
42 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Pergola i målet EFMA/rådet ( C‑46/98 P, EU:C:1999:547, punkt 10).
43 Se, i detta avseende, dom av den 16 juli 2015, kommissionen/rådet ( C‑425/13, EU:C:2015:483, punkt 94 och där angiven rättspraxis).
44 Se dom av den 31 januari 2019, Islamic Republic of Iran Shipping Lines m.fl./rådet ( C‑225/17 P, EU:C:2019:82, punkt 31 och där angiven rättspraxis).
45 Se, i detta avseende, dom av den 30 maj 2017, Safa Nicu Sepahan/rådet ( C‑45/15 P, EU:C:2017:402, punkt 49).