Förslag till avgörande av generaladvokat biondi – Mål C‑210/24 AESTE

I. Inledning

1. Genom förevarande mål ges domstolen möjlighet att ta ställning till frågan om att utnyttja offentliga kontrakt för att uppnå horisontella allmänpolitiska mål, bland annat för att främja sociala mål. Offentliga kontrakt, som utgör en betydande andel av unionens bruttonationalprodukt, betraktas allt oftare som ett strategiskt instrument som inte enbart kan användas för inköp av varor och tjänster till bästa pris, utan även för att uppnå bredare politiska mål, särskilt sociala mål (Socially Responsible Public Procurement).

2. Direktiv 2014/24, som är föremål för tolkningsfrågan i förevarande begäran om förhandsavgörande, har genom flera bestämmelser styrkt möjligheten att utnyttja offentliga kontrakt för att uppnå sociala mål. Förevarande fall rör specifikt de upphandlande myndigheternas möjlighet – vilket sedan tidigare har slagits fast i rättspraxis och nu har kodifierats i artikel 67.2 i direktiv 2014/24 – att tillämpa kriterier avseende sociala aspekter vid tilldelning av kontrakt.

3. Begäran om förhandsavgörande har framställts i ett mål som rör ett tilldelningskriterium (nedan kallat det omtvistade kriteriet) som anges i förfrågningsunderlaget för ett förfarande som Ayuntamiento de Ortuella (Kommunen Ortuella, Spanien) inledde för offentlig upphandling av hemtjänst till behövande hushåll och/eller personer.

4. Det omtvistade kriteriet, som benämns ”[ö]kning av den totala lönesumman”, föreskriver att det i samband med tilldelning av kontraktet, med de löner som föreskrivs i sektorns kollektivavtal som referens, ska övervägas högre löner som det företag som är anbudsgivare föreslår för de personer som fullgör kontraktet. Det största antal poäng som i enlighet med det omtvistade kriteriet kan tilldelas de anbud där anbudsgivaren föreslår en procentuell ökning av lönen som ska tillämpas på nämnda personer är 40 poäng. Anbud där det inte föreslås någon ökning kommer att få 0 poäng.

5. Enligt detta kriterium föreskrivs det även att det, inom en period om högst en månad från det att kontraktet ingås, efter förhandlingar med arbetstagarrepresentanterna, närmare ska anges de poster i vilka denna löneökning kommer att konkretiseras. På samma sätt ska det företag som tilldelas kontraktet sträva efter att ingå ett reglerande avtal (benämnt kollektivavtal för hemtjänsten i Ortuella) om arbetsvillkoren för den personal som omfattas av kontraktet.

6. Asociación de Empresas de Servicios para la Dependencia (sammanslutning av assistansföretag) (nedan kallad AESTE) har överklagat till Organismo Administrativo de Recursos Contractuales de la Comunidad Autónoma de Euskadi (administrativt organ för den autonoma regionen Baskien som ansvarar för överklaganden vid offentlig upphandling, Spanien) (nedan kallad OARC), som är den hänskjutande domstolen. AESTE har bland annat yrkat att det omtvistade kriteriet ska ogiltigförklaras.

7. OARC hyser tvivel om huruvida detta kriterium är förenligt med en rad unionsbestämmelser och har därför beslutat att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfråga till domstolen för förhandsavgörande:

”Om ett sådant kriterium för tilldelning av ett tjänstekontrakt som det [omtvistade]

värderar en ökning av den totala lönesumman utöver vad som föreskrivs i det kollektivavtal som gäller inom sektorn och som anbudsgivaren föreslår ska tillämpas på de personer som fullgör kontraktet, och

ålägger den anbudsgivare som tilldelas kontraktet att, efter kollektivavtalsförhandlingar med arbetstagarrepresentanterna, närmare ange de poster i vilka löneökningarna kommer att konkretiseras och att sträva efter att ingå ett kollektivavtal som ska omfatta den personal som är knuten till kontraktet,

är detta lämpligt för att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet i enlighet med artikel 67.1 i direktiv 2014/24/EU?

strider detta mot friheten att tillhandahålla tjänster eller begränsar det den fria konkurrensen i strid med artikel 56 FEUF samt direktiven 2014/24/EU och 96/71/EG[]?

strider detta mot rätten att förhandla om kollektivavtal enligt artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?”

II. Bedömning

8. Innan det görs en prövning i sak av de tre delfrågor som tolkningsfrågan består av är det nödvändigt att göra en rad inledande överväganden om huruvida de i frågan anförda unionsbestämmelserna är tillämpliga och om domstolens behörighet.

A. Inledande överväganden

9. För det första, vad gäller frågan huruvida OARC ska betraktas som en domstol såvitt gäller artikel 267 FEUF, vilket har varit föremål för debatt vid förhandlingen vid domstolen, vill jag kortfattat påpeka att domstolen redan tillerkände OARC denna karaktär av nationell domstol i domen av den 20 september 2018, Montte ( C‑546/16, EU:C:2018:752).

10. För det andra, angående frågan huruvida direktiv 2014/24 är tillämpligt på ett kontrakt som det som är för handen i det nationella målet, ska det först och främst betonas att detta kontrakt, såsom följer av punkt 3, rör tillhandahållandet av sociala tjänster som anges i bilaga XIV till direktiv 2014/24. Av detta följer dels att detta direktiv endast är tillämpligt om kontraktets värde uppgår till minst det tröskelvärde på 750000 euro som anges i artikel 4 d i direktivet, dels att det aktuella kontraktet, om dess värde överstiger detta tröskelvärde, ska omfattas av ”det enklare systemet” enligt artiklarna 74–77 i nämnda direktiv.

11. Det anges i beslutet att begära förhandsavgörande att det aktuella kontraktet har ett uppskattat värde på 166250 euro och således understiger nämnda tröskelvärde. Följaktligen är direktiv 2014/24 inte tillämpligt på detta kontrakt.

12. Den hänskjutande domstolen, som är ensam behörig att tolka nationell rätt inom ramen för det rättsliga samarbete som har inrättats genom artikel 267 FEUF, har emellertid konstaterat att, trots att kontraktets värde understiger nämnda tröskelvärde, har bestämmelserna i direktiv 2014/24 genom nationell rätt gjorts direkt och ovillkorligt tillämpliga på situationer som, i likhet med fallet med det aktuella kontraktet, normalt faller utanför direktivets tillämpningsområde.

13. Som även den spanska regeringen har påpekat, har den hänskjutande domstolen preciserat att det i den spanska lagen om offentlig upphandling (nedan kallad LCSP) i allmänhet, och med mycket få undantag, stadgas att kontrakt som till följd av sitt uppskattade värde faller utanför tillämpningsområde för direktiv 2014/24 ändå ska omfattas av samma regelverk som kontrakt på vilka nämnda direktiv är tillämpligt. Artikel 145 LCSP, som innehåller krav och typer av kriterier för tilldelning av kontrakt i allmänhet och som har införlivat artikel 67.1 och 67.2 i direktiv 2014/24 med spansk rätt, är närmare bestämt tillämplig på kontrakt avseende sociala tjänster (som anges i bilaga XIV till direktiv 2014/24) med de särskilda egenskaper som anges i tilläggsbestämmelse 47 i samma lag (som genomför artikel 76 i direktiv 2014/24, vilken återfinns bland bestämmelserna om det ovannämnda ”enklare systemet”).

14. I detta hänseende framgår det av domstolens fasta praxis att när regleringen i nationell lagstiftning av situationer som inte omfattas av en viss unionsrättsakt på ett direkt och ovillkorligt sätt har anpassats till den reglering som har valts i denna rättsakt föreligger det emellertid ett klart unionsintresse av att de bestämmelser som har hämtats från unionsrättsakten ges en enhetlig tolkning. Detta gör det nämligen möjligt att undvika divergerande tolkningar i framtiden och att säkerställa att dessa situationer behandlas på samma sätt som de situationer som omfattas av tillämpningsområdet för nämnda bestämmelser.

15. I förevarande fall följer det av punkterna 12 och 13 ovan att det ska antas att det, enligt denna rättspraxis, finns ett klart unionsintresse av att domstolen prövar begäran om förhandsavgörande om tolkningen av direktiv 2014/24.

16. För det tredje ska det undersökas huruvida artikel 56 FEUF och direktiv 96/71 är tillämpliga på det kontrakt som är för handen i det nationella målet.

17. Vad gäller tilldelning av ett kontrakt som till följd av sitt värde inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2014/24 framgår det av rättspraxis att domstolen får beakta de grundläggande reglerna och principerna i EUF-fördraget, särskilt artikel 56 FEUF, i den mån upphandlingen är av ett bestämt gränsöverskridande intresse.

18. De objektiva kriterier som kan indikera att det finns ett bestämt gränsöverskridande intresse kan enligt rättspraxis vara bland annat det betydande värdet av det aktuella kontraktet i kombination med den plats som tjänsten ska utföras på och särskilda egenskaper hos de aktuella produkterna eller tjänsterna.

19. I tvisten i det nationella målet understiger kontraktets uppskattade värde klart det tröskelvärde som anges i artikel 4 d i direktiv 2014/24. Vidare avser kontraktet sociala tjänster till enskilda, vilka på grund av sin natur har en begränsad gränsöverskridande dimension. Personliga tjänster till värden under detta tröskelvärde brukar inte vara av intresse för leverantörer från andra medlemsstater, annat än om det finns konkreta indikationer på motsatsen. Vid avsaknad av sådana indikationer är artikel 56 FEUF följaktligen inte tillämplig på ett kontrakt som det som är för handen i det nationella målet.

20. Vad beträffar tillämpligheten av direktiv 96/71 har den hänskjutande domstolen inte lämnat några uppgifter på grundval av vilka det i det nationella målet, med hänsyn tagen till kontraktets föremål, och i synnerhet mot bakgrund av övervägandena i föregående punkt, om än potentiellt kan röra sig om en situation som omfattas av en av de gränsöverskridande åtgärder som anges i artikel 1.3 i detta direktiv och därmed motiverar att direktivet ska tillämpas. Jag finner således att inte heller direktiv 96/71 är tillämpligt på tvisten i det nationella målet.

21. För det fjärde och slutligen ska det prövas huruvida artikel 28 i stadgan är tillämplig.

22. I detta hänseende klargörs det i artikel 51.1 i stadgan att bestämmelserna häri endast riktar sig till medlemsstaterna när dessa tillämpar unionsrätten. Det framgår av rättspraxis att begreppet ”tillämpning av unionsrätten”, i den mening som avses i artikel 51 i stadgan, ”innebär att det måste finnas en koppling mellan en unionsrättsakt och den berörda nationella åtgärden, varvid det krävs mer än att de berörda ämnesområdena ligger nära varandra eller att ett ämnesområde indirekt påverkar ett annat”.

23. Det framgår av rättspraxis att en sådan koppling finns när unionsbestämmelser såsom i förevarande fall på ett direkt och ovillkorligt sätt har gjorts tillämpliga på grund av att det i nationell rätt hänvisas till deras innehåll, med den följden att tillämpningsområdet för unionsrätten utvidgas till att omfatta situationer som annars faller utanför nämnda tillämpningsområde. I flera mål av denna art har domstolen faktiskt tolkat unionsrätten mot bakgrund av bestämmelserna i stadgan, utifrån antagandet att den berörda medlemsstaten även i denna situation genomförde unionsrätten. Följaktligen är artikel 28 i stadgan tillämplig på förevarande tvist.

24. Av det ovan anförda följer sammanfattningsvis att det enbart finns anledning att besvara tolkningsfrågans första och tredje del, vilka rör tolkningen av direktiv 2014/24 respektive artikel 28 i stadgan.

B. Tolkningen av direktiv 2014/24

25. Genom den första delen av tolkningsfrågan ombeds domstolen att tolka artikel 67.1 i direktiv 2014/24. Den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i huruvida ett kriterium för tilldelning av ett kontrakt avseende sociala tjänster till enskilda som värderar en ökning av lönen utöver vad som föreskrivs i det kollektivavtal som gäller inom sektorn och som anbudsgivaren föreslår ska tillämpas på den personal som utför kontraktet är lämpligt för att identifiera ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” i den mening som avses i denna bestämmelse.

26. Enligt artikel 67.1 i direktiv 2014/24 ska de upphandlande myndigheterna basera tilldelningen av offentliga kontrakt på ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet”. Det klargörs i artikel 67.2 att ”[d]et ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ur den upphandlande myndighetens synvinkel ska fastställas på grundval av priset eller kostnaden genom en analys av kostnadseffektivitet … och får innefatta det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, vilket ska bedömas på grundval av kriterier såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter och/eller sociala aspekter, som är kopplade till föremålet för det offentliga kontraktet i fråga”.

27. Inledningsvis vill jag för det första påpeka att tolkningen av artikel 67 i direktiv 2014/24 i förevarande fall ska beakta det särskilda rättsliga sammanhang i vilket det aktuella kontraktet ingår. Dels skulle detta kontrakt till följd av sitt föremål (sociala tjänster till enskilda) och sitt värde under tröskelvärdet i princip inte omfattas av de allmänna upphandlingsreglerna i direktiv 2014/24. Tillämpningen av kriteriet avseende ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” på detta kontrakt beror enbart på att den spanska lagstiftaren har beslutat att utvidga tillämpningsområdet för dessa allmänna regler till att omfatta denna specifika typ av kontrakt. Dels stadgas det i direktiv 2014/24 att kontrakt avseende sociala tjänster just till följd av sitt föremål ska omfattas av det särskilda ”enklare systemet” enligt artiklarna 74–77. I detta system föreskrivs ”endast att vissa grundprinciper om öppenhet och likabehandling ska iakttas” av medlemsstaterna, vilka uttryckligen ges ”stor frihet”. Således ska medlemsstaterna ”kunna tillämpa särskilda kvalitetskriterier vid valet av tjänsteleverantörer” och själva kunna fastställa vilka förfaranden som ska följas för anskaffning av dessa tjänster.

28. Trots att nämnda krav om en enhetlig tolkning av unionsbestämmelserna innebär att tolkningen av begreppet ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” inte får avvika från den som skulle gälla för ett kontrakt som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2014/24, är det mot ovanstående bakgrund emellertid nödvändigt att tolkningen av detta begrepp i förevarande fall tar hänsyn till de särskilda egenskaperna för de sociala tjänster som utgör kontraktets föremål och den ovannämnda stora frihet som medlemsstaterna ges vad gäller kontrakt avseende dessa tjänster. Det framgår i övrigt uttryckligen av direktiv 2014/24 att dessa faktorer ska beaktas även om den berörda medlemsstaten beslutar att dessa typer av kontrakt ska tilldelas enligt kriteriet avseende det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

29. För det andra vill jag påpeka inte bara att kontraktet avser sociala tjänster i förevarande fall, utan även att det omtvistade kriteriet avser ”sociala aspekter” i den mening som avses i artikel 67.2 i direktiv 2014/24.

30. I detta avseende har direktiv 2014/24, jämfört med de tidigare direktiven om offentlig upphandling, styrkt möjligheten att utnyttja offentliga kontrakt på ett strategiskt sätt för att uppnå allmänpolitiska mål, i synnerhet sociala mål. Detta är i övrigt i linje med bestämmelserna i artikel 3.3 FEU och artikel 9 FEUF, vilka infördes genom Lissabonfördraget.

31. I detta syfte ger direktiv 2014/24 olika möjligheter att inkludera en social dimension i offentliga kontrakt, och däribland att genomdriva eller främja rättvisa anställningsvillkor och social delaktighet. Vid sidan av det nämnda ”enklare systemet” för kontrakt avseende sociala tjänster och det faktum att ”sociala aspekter” uttryckligen beaktas inom ramen för de tilldelningskriterier som anges i artikel 67.2 i direktiv 2014/24, är i synnerhet artikel 18.2 av betydelse. Enligt denna artikel ska ekonomiska aktörer vid fullgörande av offentliga kontrakt iaktta tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter. Domstolen har påpekat, att detta krav, enligt den allmänna systematiken i direktivet, utgör ett grundläggande värde, som är upphöjt till en princip, likställd med de andra principer som anges i artikel 18.1, det vill säga principerna om likabehandling, icke-diskriminering, öppenhet och proportionalitet. Detta grundläggande värde ska därför utgöra grunden för tolkningen av hela direktivet.

32. Det är mot bakgrund av ovanstående överväganden som den hänskjutande domstolens fråga om tolkningen av artikel 67 i direktiv 2014/24 ska besvaras. I allt väsentligt aktualiseras fyra frågeställningar som jag kommer att undersöka i det följande: i) huruvida det omtvistade kriteriet är lämpligt för att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, ii) huruvida detta kriterium är ”kopplat” till kontraktets föremål, iii) huruvida detta kriterium är proportionerligt, och iv) huruvida detta kriterium har diskriminerande karaktär.

1. Huruvida det omtvistade kriteriet är lämpligt för att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet

33. Med stöd av artikel 67.2 i direktiv 2014/24 – som genom artikel 145 LCSP har gjorts tillämplig på ett kontrakt avseende sociala tjänster som det som är för handen i det nationella målet – får de upphandlande myndigheterna för att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, fastställt utifrån det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, uttryckligen inkludera kriterier avseende sociala aspekter som är kopplade till föremålet för det aktuella kontraktet.

34. Det hade redan i rättspraxis slagits fast att de upphandlande myndigheterna, inom ramen för det utrymme för skönsmässig bedömning som de förfogar över när de ska fastställa tilldelningskriterier, får beakta sociala aspekter för att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. I domen Nord-Pas-de-Calais hade domstolen påpekat att de då gällande bestämmelserna dock inte utesluter all möjlighet för de upphandlande myndigheterna att som kriterium använda ett villkor som har samband med att bekämpa arbetslösheten. Senare hade domstolen i domen Fair Trade i allmänna ordalag uttryckligen slagit fast att de upphandlande myndigheterna ”kan … välja tilldelningskriterier som grundas på sociala hänsynstaganden”.

35. Domstolens praxis och bestämmelserna i direktiv 2014/24 gör det möjligt att avgränsa de upphandlande myndigheternas befogenhet att beakta sociala aspekter vid fastställandet av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

36. I detta hänseende omfattar begreppet sociala aspekter i allmänhet både faktorer som rör produktionsprocessen eller tillhandahållandet av tjänsten (exempelvis faktorer avseende arbetsvillkoren, respekt för de mänskliga rättigheterna inom leveranskedjan eller ansvarsfull anskaffning av råvaror) och faktorer av betydelse för slutanvändarna (exempelvis faktorer som har samband med tillgängligheten till tjänsten, utformningen av tjänsten i syfte att nå utsatta användare eller sysselsättningsmöjligheter).

37. Domstolen har vidare klargjort att tilldelningskriterier som grundas på sociala hänsynstaganden kan avse användarna eller förmånstagarna till de byggentreprenader, varor eller tjänster som är föremål för upphandlingen, men även andra personer, däribland de arbetstagare som utför kontraktet.

38. Det kan dessutom härledas ur direktiv 2014/24 och rättspraxis att en upphandlande myndighet får beakta kriterier avseende sociala aspekter, förutsatt att dessa kriterier uppfyller en rad villkor. För det första ska de ha ett samband med kontraktets föremål. För det andra ska de inte ge denna myndighet en obegränsad valfrihet. För det tredje ska de tillgodose kraven på öppenhet, vilket innebär att de dels uttryckligen anges i kontraktshandlingarna eller i meddelandet om upphandling, tillsammans med deras viktning och eventuella underkriterier, dels är tillräckligt tydliga så att alla rimligt informerade och normalt omsorgsfulla anbudsgivare kan förstå dem. För det fjärde ska de vara förenliga med alla grundläggande principer i unionsrätten och särskilt icke-diskrimineringsprincipen.

39. Det framgår även av direktivet att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet utifrån det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet alltid bör inbegripa ett pris- eller kostnadselement. Med andra ord får fastställandet av detta anbud inte baseras uteslutande på kvalitativa och/eller sociala kriterier. Dessutom behöver inte nödvändigtvis samtliga tilldelningskriterier som den upphandlande myndigheten tillämpar för att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet vara av rent ekonomisk art. Det kan nämligen inte uteslutas att faktorer som inte är av rent ekonomisk art kan påverka ett anbuds värde för den upphandlande myndigheten.

40. I förevarande fall framgår det av punkt 4 ovan att det omtvistade kriteriet rör den ökning av lönen utöver vad som föreskrivs i det kollektivavtal som gäller inom sektorn och som anbudsgivaren föreslår ska tillämpas på den personal som utför kontraktet.

41. I och med att detta tilldelningskriterium avser löner, och därigenom arbetsvillkoren, rör det ”sociala aspekter” i den mening som avses i artikel 67.2 i direktiv 2014/24. Enligt ovan i punkt 37 nämnda rättspraxis omfattar denna artikel de arbetstagare som utför kontraktet. Bortsett från frågorna huruvida detta kriterium är kopplat till kontraktets föremål och iakttar principerna om proportionalitet och icke-diskriminering, som jag kommer att undersöka i det följande, har det inte ifrågasatts att detta tilldelningskriterium uppfyller de villkor som anges i punkt 38. Det följer av beslutet om hänskjutande att det aktuella kontraktet även uppställer ett priskriterium i överensstämmelse med det ovan i punkt 39 nämnda kravet.

42. Vad beträffar specifikt kontrakt avseende sociala tjänster ska det även påpekas att det framgår av artikel 76.2 i direktiv 2014/24 att de upphandlande myndigheterna, mot bakgrund av dessa tjänsters särskilda egenskaper, får lyfta fram aspekterna vad gäller ”tjänsternas kvalitet, kontinuitet, åtkomlighet, överkomlighet, tillgänglighet och omfattning [samt] olika användarkategoriers specifika behov”. Vidare ges medlemsstaterna, såsom redan har nämnts, stor frihet när det gäller dessa typer av kontrakt, bland annat vid fastställande av tilldelningskriterier. Dessa överväganden, som gäller för kontrakt avseende sociala tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2014/24, gäller i ännu högre grad för kontrakt som det som är aktuellt i förevarande fall, vilka i sig inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2014/24, men på vilka den berörda medlemsstaten frivilligt har gjort detta direktiv tillämpligt. Medlemsstaternas stora frihet måste anses vara ännu större för dessa typer av kontrakt.

43. I detta särskilda sammanhang anser jag därför att direktiv 2014/24 – med förbehåll för nedanstående överväganden om kopplingen till kontraktets föremål och iakttagandet av principerna om proportionalitet och icke-diskriminering – inte begränsar den berörda medlemsstatens stora frihet och inte utgör hinder för att en upphandlande myndighet i samband med tilldelning av ett kontrakt avseende sociala tjänster vars värde understiger tröskelvärdet och som därför faller utanför tillämpningsområdet för direktiv 2014/24, men på vilket den berörda medlemsstaten frivilligt har gjort direktivet tillämpligt, beaktar ett kriterium avseende sociala aspekter såsom det omtvistade för att fastställa det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

2. Huruvida det omtvistade kriteriet är kopplat till kontraktets föremål

44. Det framgår av artikel 67.2 i direktiv 2014/24 att ett tilldelningskriterium ska vara kopplat till kontraktets föremål. Det klargörs i artikel 67.3 att ”[t]illdelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremålet för det offentliga kontraktet om de avser de … tjänster som ska tillhandahållas inom ramen för det kontraktet i alla avseenden och i alla skeden av deras livscykel, inklusive faktorer som … inte utgör en del av dem”.

45. Just kopplingen mellan det omtvistade kriteriet och föremålet för det aktuella kontraktet är en av de aspekter som den hänskjutande domstolen hyser tvivel om. Enligt den hänskjutande domstolen förefaller förhållandet mellan löneökning och förbättring av tillhandahållandet av tjänsten vara alltför hypotetiskt för att kunna identifiera en fördelaktig aspekt som kan avgöra tilldelningen av kontraktet.

46. I detta avseende rör det aktuella kontraktet sociala tjänster till enskilda. Dessa tjänster tillhandahålls normalt från person till person och kräver att arbetskraftsintensiv verksamhet utförs. I och med att det omtvistade kriteriet rör ersättningen till den person som tillhandahåller tjänsten, avser kriteriet i slutändan ersättningen för tjänsten, det vill säga det ekonomiska vederlaget för den aktuella tjänsten. Således har kriteriet en klar koppling till tjänsten.

47. I detta sammanhang krävs det enligt rättspraxis inte att ett tilldelningskriterium avser en tjänsts egenskaper som sådana. Detta bekräftas av sista meningen i artikel 67.3 – och skäl 97 – i direktiv 2014/24. Såsom angetts i punkt 44 får det enligt direktivet, för att avgöra om ett kriterium är kopplat till tjänsten, tas faktorer i beaktande som inte ”utgör en del” av tjänsten. Som jag har påpekat i punkt 39 behöver vidare ett kriterium inte nödvändigtvis ge en fördel av rent ekonomisk art.

48. Angående denna kategori av tjänster, där det personliga inslaget har en framträdande roll, förefaller det dessutom inte vara orimligt att anta att det i allmänhet kan finnas ett positivt samband mellan den arbetsmässiga tillfredsställelsen för de personer som tillhandahåller sociala tjänster, vilken även påverkas av ersättningen, och kvaliteten på den tillhandahållna tjänsten.

49. Avslutningsvis framgår det av de handlingar i målet som domstolen har tillgång till att den upphandlande myndigheten använde det omtvistade kriteriet med hänsyn tagen till behovet av att lösa sektorns arbetsrättsliga konflikter, som delvis hade uppstått på grund av lönenivån och som hade konkretiserats i en lång period med protester från de personer som skulle tillhandahålla tjänsten. Tillämpningen av detta kriterium syftade till att garantera tjänstens kontinuitet och ändamålsenlighet.

50. Med förbehåll för de nödvändiga faktiska kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, menar jag mot ovanstående bakgrund att den upphandlande myndighetens bedömningar är välgrundade och kan motivera antagandet av ett specifikt tilldelningskriterium, särskilt i ett sammanhang som det i förevarande mål där – som jag har påpekat ovan i punkt 42 – dels överväganden om tjänstens kontinuitet och tillgänglighet spelar en grundläggande roll med hänsyn tagen till de särskilda egenskaperna för de tjänster som utgör kontraktets föremål, dels medlemsstaterna har stor frihet, i ännu högre grad när det gäller kontrakt vars värde understiger tröskelvärdet.

3. Huruvida det omtvistade kriteriet är proportionerligt

51. I sitt yttrande har kommissionen bestritt att det omtvistade kriteriet står i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen. Kommissionen hyser tvivel om bland annat proportionaliteten av detta kriteriums viktning i förhållande till de övriga kriterier som anges i förfrågningsunderlaget. Det går utifrån handlingarna i målet inte helt att förstå viktningen av de olika kriterierna för tilldelning av det aktuella kontraktet. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att konkret fastställa den verkliga viktningen av det omtvistade kriteriet för att kunna bedöma om det är proportionerligt.

52. I detta hänseende garanterar proportionalitetsprincipen att de upphandlande myndigheternas åtgärder är lämpliga för att säkerställa att de legitima mål som eftersträvas med upphandlingsreglerna uppnås och att dessa åtgärder inte går utöver vad som krävs för att uppnå dem. Bedömningen av proportionaliteten mellan kriterierna för tilldelning av ett visst kontrakt ska göras från fall till fall och beror på olika faktorer. Bland dessa återfinns onekligen kontraktets föremål.

53. När det gäller viktning av tilldelningskriterier avseende sociala aspekter förefaller det inte vara möjligt att på ett abstrakt plan fastställa en högsta eller lägsta procentandel som är proportionerlig. För kontrakt där antingen de sociala riskerna (exempelvis kränkningar av de mänskliga rättigheterna) eller – som i fallet med det aktuella kontraktet – de potentiella sociala fördelarna (exempelvis mätbara förbättringar av välbefinnande för en utsatt grupp) är stora, kan det vara meningsfullt att ha sociala tilldelningskriterier med hög viktning. Bedömningen av proportionaliteten ska även beakta det ovan i punkt 42 nämnda särskilda sammanhanget angående kontrakt som avser sociala tjänster, i synnerhet om deras värde understiger tröskelvärdet.

54. När det däremot gäller viktningen av priskriteriet förefaller direktiv 2014/24, bortsett från det i punkt 39 nämnda kravet, inte föreskriva särskilda krav för att bedöma kriteriets proportionalitet. Således avhänger denna proportionalitet av olika faktorer som hänger samman med typen av kontrakt.

55. Det framgår i övrigt av rättspraxis att domstolen har godtagit att en upphandlande myndighet får tillmäta ett tilldelningskriterium baserat på miljömässiga aspekter en viktning på 45 procent. Domstolen har inte heller motsatt sig att kvalitetskriterierna motsvarar totalt 60 procent av de poäng som kan tilldelas vid poängsättningen av ett anbud.

56. Avslutningsvis framgår det inte klart av de handlingar i målet som domstolen har tillgång till om det för tillämpningen av det omtvistade kriteriet inom ramen för de olika bestämmelserna i förfrågningsunderlaget fastställs ett högsta löneökningsbelopp som anbudsgivaren ska föreslå för den personal som utför kontraktet. Om det kan föreslås en löneökning som uppenbart inte står i proportion till tjänstens värde, uppstår frågeställningar med avseende på iakttagandet av proportionalitetsprincipen.

57. Sammanfattningsvis ankommer det på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av ovanstående överväganden och på grundval av de nödvändiga faktiska kontrollerna, bedöma huruvida ett kriterium som det omtvistade för tilldelning av ett kontrakt avseende sociala tjänster som det som är för handen i det nationella målet står i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen i det särskilda sammanhang som anges i punkt 42.

4. Huruvida det omtvistade kriteriet har diskriminerande karaktär

58. Den hänskjutande domstolen önskar även få klarhet i huruvida det omtvistade kriteriet kan utgöra ett diskriminerande ingrepp för aktörer med sämre ekonomisk kapacitet att betala höga löner (exempelvis små och medelstora företag), som däremot kan lämna konkurrenskraftiga anbud på grund av att de har lägre lönekostnader.

59. I detta sammanhang ska de upphandlande myndigheterna enligt artikel 18.1 i direktiv 2014/24 behandla ekonomiska aktörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt. Enligt rättspraxis har principerna om likabehandling och icke-diskriminering, som slås fast i denna bestämmelse, till syfte att främja utvecklingen av en sund och effektiv konkurrens mellan de företag som deltar i en offentlig upphandling och utgör kärnan i unionens bestämmelser om förfaranden för offentlig upphandling. Enligt dessa principer ska anbudsgivarna behandlas lika såväl när de utarbetar sina anbud som när anbuden prövas av den upphandlande myndigheten. Dessa principer innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling.

60. Inom ramen för unionens upphandlingsregler, vilka i allt väsentligt följer av artikel 18.1 andra stycket i direktiv 2014/24, innebär icke-diskrimineringsprincipen bland annat att de upphandlande myndigheterna inte får anta kriterier eller regler som på grundval av sina särdrag på ett otillbörligt sätt favoriserar eller missgynnar vissa ekonomiska aktörer eller som skapar konstgjorda hinder för vissa kategorier av aktörer, exempelvis små och medelstora företag.

61. Ett av de eftersträvade syftena med direktiv 2014/24 är i övrigt att underlätta små och medelstora företags deltagande i offentlig upphandling. I detta sammanhang kan fastställandet av krav eller tilldelningskriterier som är alltför högt ställda, inte är kopplade till och inte står i proportion till kontraktets föremål utgöra ett omotiverat hinder för små och medelstora företags deltagande i offentlig upphandling. Ett av huvudsyftena med unionens upphandlingsregler är att främja konkurrensutsättning för att så många ekonomiska aktörer som möjligt ska kunna delta i ett upphandlingsförfarande.

62. I förevarande fall är det inte uteslutet att ett kriterium som det omtvistade, på ett abstrakt plan och utifrån de konkreta omständigheterna, kan ha en diskriminerande effekt för aktörer med sämre ekonomisk kapacitet att betala höga löner, i synnerhet om det, såsom påpekats i punkt 56, inte anges något högsta löneökningsbelopp som teoretiskt sett kan föreslås.

63. Jag anser emellertid att domstolen i förevarande fall inte förfogar över uppgifter för att kunna avgöra om denna diskriminerande effekt förekommer eller ej. Med hänsyn tagen till kontraktets specifika föremål och begränsade värde förefaller det dessutom osannolikt att företag som deltar i ett upphandlingsförfarande som det aktuella utan att vara små och medelstora företag faktiskt kan gynnas av ett sådant kriterium, till förfång för en sund och effektiv konkurrens mellan deltagarna. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra de nödvändiga faktiska kontrollerna i detta hänseende.

5. Slutsats om direktiv 2014/24

64. Av ovanstående överväganden följer att det vid tolkningen av artikel 67 i direktiv 2014/24 i förevarande fall ska beaktas att det aktuella kontraktet avser sociala tjänster till enskilda och att den berörda medlemsstaten, trots att kontraktets värde understiger det tröskelvärde som anges i direktivet för dessa kategorier av tjänster, på ett direkt och ovillkorligt sätt har gjort bestämmelserna i denna artikel tillämpliga i nationell rätt. I detta sammanhang ska dessa bestämmelser tolkas så, att de inte utgör hinder för att tillämpa ett tilldelningskriterium som det omtvistade för att identifiera ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet”, förutsatt att detta kriterium står i överensstämmelse med principerna om proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

C. Artikel 28 i stadgan

65. Genom den tredje delen av tolkningsfrågan ombeds domstolen att klargöra huruvida det strider mot rätten att förhandla om kollektivavtal enligt artikel 28 i stadgan att tillämpa ett kriterium för tilldelning av ett tjänstekontrakt som dels värderar en ökning av lönen utöver vad som föreskrivs i det kollektivavtal som gäller inom sektorn och som anbudsgivaren föreslår ska tillämpas på den personal som utför kontraktet, dels ålägger den anbudsgivare som tilldelas kontraktet att, efter kollektivavtalsförhandlingar med arbetstagarrepresentanterna, ange de poster i vilka denna löneökning kommer att konkretiseras och sträva efter att ingå ett kollektivavtal som ska omfatta den personal som är knuten till kontraktet.

66. Den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i huruvida det omtvistade kriteriet utgör ett ingrepp i rätten att förhandla om kollektivavtal enligt artikel 28 i stadgan, eftersom det kan innebära att den personal som utför det aktuella kontraktet utesluts från tillämpningsområdet för ett gällande kollektivavtal. Detta kan i sin tur skapa löneskillnader mellan arbetstagare inom samma företag som utför samma uppgifter, vilka uteslutande beror på åt vilken kund tjänsterna utförs.

67. Det följer av artikel 28 i stadgan att arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer, i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis, har rätt att förhandla och ingå kollektivavtal på lämpliga nivåer.

68. Det framgår av rättspraxis att denna bestämmelse, tolkad mot bakgrund av artikel 152 första stycket FEUF, förutsätter arbetsmarknadens parters självständighet. Detta innebär att arbetsmarknadens parter, under den fas då de förhandlar om ett avtal, vilket är deras ”exklusiva angelägenhet”, kan diskutera och agera fritt, utan att behöva ta emot order eller instruktioner från någon, såsom medlemsstaterna eller unionens institutioner.

69. I förevarande fall är det omtvistade kriteriet uppdelat i två faser. För det första ska det inom en period om högst en månad från det att kontraktet ingås, efter förhandlingar med arbetstagarrepresentanterna, närmare anges de poster i vilka den ökning av lönen utöver vad som föreskrivs i det kollektivavtal som gäller inom sektorn och som anbudsgivaren föreslår ska tillämpas på den personal som utför kontraktet kommer att konkretiseras. För det andra ska det företag som tilldelas kontraktet sträva efter att ingå ett specifikt kollektivavtal om arbetsvillkoren för den personal som omfattas av kontraktet.

70. Jag erinrar i detta hänseende om att det omtvistade kriteriet främjar rätten att förhandla om kollektivavtal, snarare än att påverka den negativt. Detta kriterium ålägger det företag som tilldelas kontraktet att genomföra förhandlingar med arbetstagarrepresentanterna angående de poster i vilka löneökningen kommer att konkretiseras. Således ger detta kriterium inte företaget någon frihet vad gäller hur dessa poster kan fastställas. Vidare ålägger detta kriterium endast nämnda företag att ”sträva efter” att ingå ett kollektivavtal för den aktuella tjänsten. Detta kriterium ålägger emellertid ingen resultatförpliktelse och förefaller inte på något sätt påverka arbetsmarknadens berörda parters självständighet.

71. När det gäller den omständigheten att det omtvistade kriteriet kan skapa löneskillnader, i och med att vissa arbetstagare undantas från tillämpningsområdet för det kollektivavtal som gäller inom sektorn, i den mån arbetsvillkoren enligt det specifika kollektivavtalet för kommunen Ortuella är mer förmånliga än arbetsvillkoren enligt det kollektivavtal som gäller inom sektorn, ser jag inget skäl till att en sådan omständighet utgör ett åsidosättande av artikel 28 i stadgan. med användning av sektorns kollektivavtal som minimireferensstandard (benchmark) tillvaratar det omtvistade kriteriet snarare räckvidden av denna bestämmelse.

72. Jag anser därför att artikel 28 i stadgan inte utgör hinder för ett tilldelningskriterium som det omtvistade.

III. Förslag till avgörande

73. Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen besvarar tolkningsfrågan från Órgano Administrativo de Recursos Contractuales de la Comunidad Autónoma de Euskadi (administrativt organ för den autonoma regionen Baskien som ansvarar för överklaganden vid offentlig upphandling, Spanien) på följande sätt: Artikel 67 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG ska tolkas så, att den – i fall med ett kontrakt avseende sociala tjänster till enskilda, vars värde understiger det tröskelvärde som anges i direktivet för dessa kategorier av tjänster, men på vilket den berörda medlemsstaten på ett direkt och ovillkorligt sätt har gjort bestämmelserna i denna artikel tillämpliga i nationell rätt – inte utgör hinder för att tillämpa ett tilldelningskriterium för att identifiera ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” i den mening som avses i denna bestämmelse, vilket värderar en ökning av lönen utöver vad som föreskrivs i det kollektivavtal som gäller inom sektorn och som anbudsgivaren föreslår ska tillämpas på den personal som utför kontraktet, förutsatt att detta kriterium står i överensstämmelse med principerna om proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra. Artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna utgör inte hinder för ett kriterium för tilldelning av ett tjänstekontrakt som dels värderar en ökning av lönen utöver vad som föreskrivs i det kollektivavtal som gäller inom sektorn och som anbudsgivaren föreslår ska tillämpas på den personal som utför kontraktet, dels ålägger den anbudsgivare som tilldelas kontraktet att, efter kollektivavtalsförhandlingar med arbetstagarrepresentanterna, ange de poster i vilka denna löneökning kommer att konkretiseras och sträva efter att ingå ett kollektivavtal som ska omfatta den personal som är knuten till kontraktet.

1 Originalspråk: italienska.

2 Det framgår av revisionsrättens särskilda rapport nr 28/2023 att det varje år görs offentliga upphandlingar för omkring två biljoner euro i EU, vilket motsvarar 14 procent av unionens bruttonationalprodukt (se s. 4).

3 Se Europaparlamentets studie med rubriken ”The social impact of public procurement – Can the EU do more?” från oktober 2023, kommissionens meddelande C(2021) 3573 final av den 26 maj 2021, ”Socialt ansvarsfull upphandling – En handledning till sociala hänsyn i offentlig upphandling – andra upplagan” (EUT C 237, 2021, s. 1), och kommissionens publikation med rubriken ”Making Socially Responsible Public Procurement Work” från 2020.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

5 Den aktuella tjänsten, som benämns ”[h]emtjänst i kommunen Ortuella”, ingår i ”socialvård utan inkvartering” (CPV – 85312000–9). Se beslutet att begära förhandsavgörande (punkt 6) för ytterligare information.

6 Den procentuella löneökningen ska beaktas enligt en viss formel (se punkt 7 i beslutet att begära förhandsavgörande för ytterligare information).

7 Angående viktningen av de olika tilldelningskriterierna, se punkt 51 och fotnot 48 nedan.

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 1997, s. 1).

9 Se punkterna 20–25. Jag finner att domstolens senare praxis inte innehåller skäl för att ifrågasätta denna bedömning.

10 CPV 85312000–9, nämnd i fotnot 5 ovan, ingår nämligen bland de koder som listas i denna bilaga.

11 Se skäl 28 i direktiv 2014/24.

12 Ley 9/2017 de Contratos del Sector Público (lag 9/2017 om offentlig upphandling) av den 8 november 2017.

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 1990, Dzodzi ( C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360, punkterna 36 och 37), och dom av den 16 juni 2022, Obshtina Razlog ( C‑376/21, EU:C:2022:472, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

14 Dom av den 4 april 2019, Allianz Vorsorgekasse ( C‑699/17, EU:C:2019:290, punkt 50 och där angiven rättspraxis), och beslut av den 5 juli 2024, EUROCASH1 ( C‑788/23, EU:C:2024:589, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

15 Dom av den 6 oktober 2016, Tecnoedi Costruzioni ( C‑318/15, EU:C:2016:747, punkt 20 och där angiven rättspraxis), och beslut av den 5 juli 2024, EUROCASH1 ( C‑788/23, EU:C:2024:589, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

16 Se skäl 114 i direktiv 2014/24. Dessa tjänster tillhandahålls i ett särskilt sammanhang som varierar betydligt mellan medlemsstaterna på grund av olika kulturella traditioner. Se dom av den 14 juli 2022, ASADE ( C‑436/20, EU:C:2022:559, punkt 75) (nedan kallad domen ASADE).

17 Ibidem.

18 Vid avsaknad av sådana indikationer kan enbart den omständigheten att de tjänster som utgör kontraktets föremål ska tillhandahållas i kommunen Ortuella, som ligger cirka 130 kilometer från den fransk-spanska gränsen, inte i sig styrka att det finns ett bestämt gränsöverskridande intresse. Se beslut av den 5 juli 2024, EUROCASH1 ( C‑788/23, ej publicerat, EU:C:2024:589, punkt 26).

19 De gränsöverskridande åtgärderna listas i artikel 1.3 a–c och avser huvudsakligen utstationering av en arbetstagare inom en annan medlemsstats territorium enligt ett avtal som ingåtts mellan det utstationerande företaget och mottagaren av tjänsterna (led a), utstationering av en arbetstagare inom en annan medlemsstats territorium på en arbetsplats eller i ett företag som tillhör koncernen (led b) och situationen att ett bemanningsföretag utstationerar en arbetstagare (led c)

20 Se dom av den 28 november 2024, PT (Uppgörelse mellan åklagaren och gärningsmannen) ( C‑432/22, EU:C:2024:987, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

21 Se dom av den 13 mars 2019, E. ( C‑635/17, EU:C:2019:192, punkterna 35–39 och 53), dom av den 30 januari 2020, Generics (UK) m.fl. ( C‑307/18, EU:C:2020:52, punkterna 22, 29–41 och 137), och dom av den 11 juni 2020, JI ( C‑634/18, EU:C:2020:455, punkterna 24–30 och 43). Se om denna fråga, mer allmänt, förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Prokuratura Rejonowa w Słupsku ( C‑634/18, EU:C:2020:29, punkterna 34–44).

22 Se skäl 114 i direktiv 2014/24. Se, om detta system, domen ASADE (punkt 73 och följande punkter).

23 Se ovan i fotnot 13 nämnda rättspraxis.

24 Det framgår nämligen av artikel 76.1 sista meningen i direktiv 2014/24 att vad gäller kontrakt avseende sociala tjänster, ”[kan medlemsstaterna] själva fastställa vilka förfaranderegler som är tillämpliga så länge dessa regler gör det möjligt för de upphandlande myndigheterna att ta hänsyn till de särskilda egenskaperna för [de sociala] tjänsterna i fråga”. Enligt artikel 76.2 sista meningen ”[får medlemsstaterna] föreskriva att valet av tjänsteleverantör ska göras på grundval av det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet med hänsyn till kvalitets- och hållbarhetskriterier för sociala tjänster” (min kursivering). Se domen ASADE (punkterna 84 och 85).

25 Enligt skäl 2 i direktivet var ett av syftena med översynen av upphandlingsreglerna just att se till att de upphandlande myndigheterna kan utnyttja offentliga upphandlingar på ett bättre sätt ”till stöd för gemensamma samhällsmål”. Se, även, Europaparlamentets studie (s. 10) och kommissionens meddelande C(2021) 3573 final (kapitel 1.1), nämnda i fotnot 3.

26 Enligt artikel 3.3 FEU ska unionen ”bekämpa social utestängning … samt främja social rättvisa och socialt skydd”. Enligt artikel 9 FEU ska unionen ”[v]id fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet … beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd …”.

27 Bland de andra bestämmelser i direktiv 2014/24 som är av betydelse kan nämnas bestämmelserna om reserverade kontrakt i artikel 20 och möjligheten enligt artikel 70 att ställa särskilda krav på hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa krav får omfatta sociala hänsyn.

28 Se dom av den 30 januari 2020, Tim ( C‑395/18, EU:C:2020:58, punkt 38).

29 Se dom av den 4 december 2003, EVN och Wienstrom ( C‑448/01, EU:C:2003:651, punkt 37).

30 Dom av den 26 september 2000, kommissionen/Frankrike ( C‑225/98, EU:C:2000:494, punkterna 49 och 50).

31 Dom av den 10 maj 2012, kommissionen/Nederländerna ( C‑368/10, EU:C:2012:284, punkt 85).

32 Exempel på sociala mål som de upphandlande myndigheterna kan eftersträva genom offentlig upphandling listas i kommissionens publikation med rubriken ”Making Socially Responsible Public Procurement Work”, nämnd i fotnot 3 ovan.

33 Dom av den 10 maj 2012, kommissionen/Nederländerna ( C‑368/10, EU:C:2012:284, punkt 85 in fine).

34 Som exempel på sociala aspekter som får beaktas för att avgöra vilket som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet nämner direktivet kriterier med avseende på de personer som ska genomföra kontraktet. Se skälen 93 och 94 samt artikel 67.2 b.

35 Se artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24 och, tidigare, dom av den 17 september 2002, Concordia Bus Finland ( C‑513/99, EU:C:2002:495, punkt 64).

36 Se artikel 67.4 och skäl 92 i direktiv 2014/24 samt dom av den 20 september 2018, Montte ( C‑546/16, EU:C:2018:752, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

37 Se nr 18 i del C i bilaga V till direktiv 2014/24 och, tidigare, dom av den 17 september 2002, Concordia Bus Finland ( C‑513/99, EU:C:2002:495, punkt 64).

38 Se artikel 67.5 i direktiv 2014/24.

39 Dom av den 18 oktober 2001, SIAC Construction ( C‑19/00, EU:C:2001:553, punkt 42).

40 Se artikel 18 i direktiv 2014/24 och, tidigare, dom av den 17 september 2002, Concordia Bus Finland ( C‑513/99, EU:C:2002:495, punkt 64).

41 Skäl 90 i direktiv 2014/24.

42 Se, analogt, dom av den 17 september 2002, Concordia Bus Finland ( C‑513/99, EU:C:2002:495, punkt 64).

43 Se skäl 114 i direktiv 2014/24 och punkt 27 ovan.

44 Artikel 145.2 LCSP listar en rad syften som kontraktets sociala aspekter ska avse, däribland förbättring av arbets- och lönevillkor.

45 Se kommissionens meddelande C(2021) 3573 final, nämnt i fotnot 3 ovan (s. 39).

46 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Medina i målet ASADE ( C‑436/20, EU:C:2022:77, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

47 Se, analogt, dom av den 10 maj 2012, kommissionen/Nederländerna ( C‑368/10, EU:C:2012:284, punkt 91).

48 Kommissionen har anfört att det omtvistade kriteriet för tilldelning av det aktuella kontraktet har en viktning på 27 procent av det totala antalet poäng (40 poäng utav 145 poäng), medan det finansiella anbudet och det tekniska anbudet tilldelas maximalt 15 respektive 45 poäng. Genomgången av bilaga I till förfrågningsunderlaget bekräftar dock inte att det totala antalet poäng motsvarar 145. Det framgår av detta dokument att det omtvistade kriteriet tilldelas 40 poäng, det tekniska anbudet tilldelas 45 poäng och det finansiella anbudet tilldelas 15 poäng, vilket sammanlagt ger 100 poäng. Förklaringarna (s. 45) av det finansiella kriteriet anger dock att detta kriterium tilldelas 55 poäng.

49 Se kommissionens meddelande C(2021) 3573 final, nämnt i fotnot 3 ovan (s. 52).

50 Dom av den 4 december 2003, EVN och Wienstrom ( C‑448/01, EU:C:2003:651, punkterna 42 och 43).

51 Dom av den 17 november 2022, Antea Polska m.fl. ( C‑54/21, EU:C:2022:888, punkt 92).

52 Se för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 13 juni 2024, BibMedia ( C‑737/22, EU:C:2024:495, punkt 30 och där angiven rättspraxis). Se, vad gäller ett fall där likabehandlingsprincipen har tillämpats i sammanhanget för artikel 76 i direktiv 2014/24, domen ASADE (punkt 86 och följande punkter).

53 Dom av den 6 oktober 2021, Conacee ( C‑598/19, EU:C:2021:810, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

54 Se skäl 2 i direktiv 2014/24.

55 Se, för ett liknande resonemang, skäl 83 till direktiv2014/24.

56 Se dom av den 15 december 2022, TimePartner Personalmanagement ( C‑311/21, EU:C:2022:983, punkterna 71–74 och där angiven rättspraxis).