Förslag till avgörande av generaladvokat Szpunar – Mål C‑433/24 Galerie Karsten Greve

Inledning

1. I unionsbestämmelserna om mervärdesskatt föreskrivs en särskild skatteordning för återförsäljning av bland annat konstverk som har förvärvats från upphovsmännen.

2. Även om det står klart att ett konstverk, för att denna ordning ska kunna tillämpas, måste ha skapats personligen av den konstnär som anses vara upphovsman till det – och det är ostridigt att så är fallet i förevarande mål – kvarstår tvivel beträffande huruvida samma krav är tillämpligt, inte på den kreativa delen, utan på den kommersiella delen av den berörda konstnärens verksamhet. Det är nämligen inte ovanligt att konstnärer bildar juridiska personer, antingen ensamt eller tillsammans med andra, för att bedriva den kommersiella verksamhet som allt konstnärligt skapande som utövas yrkesmässigt innebär. I det nationella målet har denna fråga uppkommit avseende konstverk som upphovsmannen har levererat, inte i egenskap av fysisk person, utan genom en juridisk person i vilken upphovsmannen är en av delägarna.

3. Domstolen ska således avgöra huruvida – och eventuellt på vilka villkor – den särskilda beskattningsordning som är i fråga i det nationella målet är tillämplig på återförsäljning av konstverk som förvärvats under sådana omständigheter.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

4. I artikel 311.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (nedan kallat mervärdesskattedirektivet) föreskrivs följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser avses i [kapitel 4, med rubriken ’Särskilda ordningar för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter’] med

[…]

[…]

2. konstverk: de föremål som anges i del A i bilaga IX,

5. beskattningsbar återförsäljare: en beskattningsbar person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet i syfte att sälja vidare köper, för sin rörelse använder eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter, oberoende av om denna beskattningsbara person handlar för egen räkning eller för en annan persons räkning inom ramen för ett avtal enligt vilket provision skall betalas vid köp eller försäljning,

[…]”

5. I artikel 313.1 i det direktivet föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall för leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter som görs av beskattningsbara återförsäljare tillämpa en särskild ordning för beskattning av den beskattningsbara återförsäljarens vinstmarginal i enlighet med bestämmelserna i detta underavsnitt.”

6. I artikel 316.1 b i direktivet föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall ge beskattningsbara återförsäljare rätt att välja att tillämpa ordningen för beskattning av vinstmarginal för leveranser av följande varor:

[…]

b) Konstverk som levererats till dem av upphovsmännen till dessa eller av upphovsmännens efterföljande rättsinnehavare.

[…]”

7. Punkt 1 i del A i bilaga IX till samma direktiv har följande lydelse:

”Tavlor, collage och liknande dekorativa målningar och teckningar, som är utförda helt för hand av konstnären, med undantag för planritningar, andra ritningar samt teckningar för arkitektoniskt, ingenjörstekniskt, industriellt, kommersiellt topografiskt eller liknande ändamål, tillverkade föremål dekorerade för hand, teaterkulisser, ateljéfonder o.d. målade på textilvävnad (KN-nummer 9701).”

Fransk rätt

8. Artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet har införlivats med fransk rätt genom artikel 297 B i code général des impôts (den allmänna skattelagen), jämförd med artikel 278f led 2 i denna lag, som avser ”leveranser av konstverk som görs av upphovsmannen eller av upphovsmannens efterföljande rättsinnehavare”.

Bakgrund, förfarandet och tolkningsfrågorna

9. Galerie Karsten Greve (nedan kallat GKG) driver ett konstgalleri och ska därför anses vara en beskattningsbar återförsäljare, i den mening som avses i artikel 311.1 led 5 i mervärdesskattedirektivet. År 2014 gjorde GKG bland annat ett gemenskapsinternt förvärv av flera tavlor av målaren Gideon Rubin från bolaget Studio Rubin Gideon (nedan kallat SRG) som har sitt säte i Förenade kungariket och i vilket Gideon Rubin är en av de två delägarna (den andra är, enligt uppgifterna i GKG:s yttrande, hans hustru). GKG tillämpade därefter ordningen för beskattning av vinstmarginal på leveranserna av dessa tavlor till sina kunder.

10. Efter en bokföringskontroll ifrågasatte skattemyndigheten att denna ordning kunde tillämpas och framställde därför mervärdesskattekrav till GKG för perioden 1 januari–31 december 2014.

11. Genom dom av den 25 november 2020 ogillade Tribunal administratif de Paris (Förvaltningsdomstolen i Paris, Frankrike) GKG:s talan där GKG yrkat att bolaget skulle undantas från skyldigheten att betala ytterligare mervärdesskatt och motsvarande skattetillägg. Genom dom av den 1 juni 2022 ogillade Cour administrative d’appel de Paris (Förvaltningsöverdomstolen i Paris, Frankrike) GKG:s överklagande av denna dom. Enligt den domstolen hade GKG inte rätt att tillämpa ordningen för mervärdesskatt på vinstmarginal på leveranserna av tavlorna, eftersom tavlorna inte hade levererats till bolaget av upphovsmannen. Cour administrative d’appel de Paris (Förvaltningsöverdomstolen i Paris) ansåg nämligen bland annat att upphovsmannen till en tavla endast kunde vara den konstnär som själv hade målat den, varför SRG, i egenskap av juridisk person, inte kunde anses vara upphovsman till de aktuella tavlorna.

12. GKG överklagade denna dom till Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike), som är den hänskjutande domstolen i målet vid EU-domstolen. Den hänskjutande domstolen anser att svaret på den grund som GKG har åberopat beror på huruvida bestämmelserna i artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet, jämförda med bestämmelserna i artikel 311.1 led 2 och bestämmelserna i del A i bilaga IX till det direktivet, ska tolkas så, att de utgör hinder för att en juridisk person, såsom ett bolag, ska anses vara ”upphovsman” till en tavla, i den mening som avses i och för tillämpningen av dessa bestämmelser.

13. Mot denna bakgrund beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

”1) Ska bestämmelserna [i artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet], jämförda med bestämmelserna [i artikel 311.1 led 2 och bestämmelserna i del A i bilaga IX till det direktivet], tolkas så, att de utgör hinder för att en juridisk person, såsom ett bolag, ska anses vara ’upphovsman’ till en tavla, i den mening som avses i och för tillämpningen av dessa bestämmelser?

2) Om svaret på den första frågan är nekande, vilka kriterier ska då beaktas för att godta att en juridisk person, såsom ett bolag, kan anses vara ’upphovsman’, i den mening som avses i och förtillämpningen av dessa bestämmelser, till en tavla (såsom, när det gäller ett bolag, den omständigheten att bolaget omfattas av en särskild reglering, att den fysiska person som har målat tavlan innehar hela eller delar av bolagets aktiekapital, huruvida denna person utövar ledningsfunktioner inom bolaget, och så vidare)?”

14. Begäran om förhandsavgörande inkom till EU-domstolen den 20 juni 2024. GKG, den franska och den spanska regeringen samt Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Den franska och den spanska regeringen samt kommissionen var närvarande vid förhandlingen den 25 mars 2025.

Bedömning

15. I förevarande mål har den hänskjutande domstolen ställt två tolkningsfrågor till EU-domstolen, varav den första rör möjligheten att tillämpa ordningen för beskattning av vinstmarginal på ett konstverk som levererats till en beskattningsbar återförsäljare av upphovsmannen, som agerar genom en juridisk person, och den andra rör eventuella villkor för tillämpningen.

Formuleringen av tolkningsfrågorna

16. Den första frågan, såsom den har formulerats, avser definitionen av begreppet upphovsman, i den mening som avses i de relevanta bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet. Som meningsutbytet mellan parterna i förevarande mål om förhandsavgörande emellertid har visat är denna formulering förvirrande försåvitt den tenderar att fokusera på en abstrakt förståelse av detta begrepp, vilket leder till en hänvisning till upphovsrätten. Sådana överväganden förefaller mig dock vara helt överflödiga inom ramen för tolkningen av detta direktiv, vilket inte rör äganderätten till konstverk utan beskattningen av handelstransaktioner. Jag noterar även att det inte råder något tvivel om att de i målet aktuella tavlorna motsvarar definitionen av konstverk i artikel 311.1 led 2 i nämnda direktiv, jämförd med punkt 1 i del A i bilaga IX till detta.

17. Jag föreslår därför att den första frågan ska behandlas inte utifrån begreppet upphovsman, utan utifrån den innebörd som ska ges uttrycket ”konstverk som levererats … av upphovsmännen” i artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet. Eftersom de två tolkningsfrågorna är nära förbundna med varandra föreslår jag dessutom att de behandlas tillsammans.

18. Den hänskjutande domstolen har således ställt sina frågor för att få klarhet i huruvida – och eventuellt på vilka villkor – artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet ska tolkas så, att medlemsstaterna ska ge beskattningsbara återförsäljare rätt att välja att tillämpa ordningen för beskattning av vinstmarginal på leveranser av konstverk som levererats till dem av upphovsmannen, som agerar genom en juridisk person.

Tillämpligheten av artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet

19. För att besvara den första delen av den sålunda omformulerade frågan är det nödvändigt att kort återkomma till begreppet upphovsman. Domstolen har i detta hänseende redan slagit fast att begreppen upphovsman och konstnär, vilka används i artikel 103.2 a och i punkt 7 i del A i bilaga IX till mervärdesskattedirektivet, har samma räckvidd, med beaktande av, bland annat, den särskilda betydelse som tillmäts ett fotografis upphovsmans personliga medverkan i framställningen av fotografiet.

20. Detsamma ska anses gälla för begreppen upphovsman och konstnär, vilka används i artikel 316.1 b respektive i punkt 1 i del A i bilaga IX till mervärdesskattedirektivet. Precis som i fallet med fotografier i punkt 7 i del A i nämnda bilaga tillmäts även upphovsmannens personliga medverkan i framställningen av ”tavlor, collage och liknande dekorativa målningar och teckningar”, som avses i punkt 1 del A i bilagan, särskild betydelse. Enligt den sistnämnda bestämmelsen krävs således att föremålen är ”utförda helt för hand av konstnären”. Denna formulering ska enligt min mening förstås så, att den innebär att det krävs att föremålet i fråga dels är utfört manuellt, det vill säga på sin höjd med hjälp av enkla verktyg såsom penslar, pennor eller liknande och utan användning av någon mekanisk, fotografisk eller elektronisk process, dels är utfört personligen av den som anses vara upphovsman tillföremålet.

21. Detta innebär emellertid att ett konstverk som avses i punkt 1 i del A i bilaga IX till mervärdesskattedirektivet, och följaktligen även i artikel 316.1 b i det direktivet, endast kan vara utfört av en fysisk person som agerar som sådan, eftersom det endast är en sådan person som kan utföra det ”för hand” i den mening som avses i den förstnämnda bestämmelsen.

22. Däremot föreskrivs inte i vare sig punkt 1 i del A i bilaga IX, artikel 316.1 b eller någon annan bestämmelse i mervärdesskattedirektivet något liknande krav vad gäller det sätt på vilket föremålet i fråga ska levereras. Enligt den sistnämnda bestämmelsen krävs endast att föremålen levereras av konstnären.

23. Till skillnad från utförandet av ett konstverk, som utgör en del av den kreativa verksamhet som består i fysiska handlingar, så utgör leveransen en del av upphovsmannens kommersiella verksamhet, som i huvudsak inte består i fysisk hantering av föremålet i fråga, utan i rättshandlingar, vilka juridiska personer är lika kapabla att utföra som fysiska personer. Det finns således inget som hindrar att leveransen utförs av en konstnär som agerar genom en juridisk person.

24. Denna slutsats, som följer av ordalydelsen av de undersökta bestämmelserna, vinner stöd i syftet med bestämmelserna och i vissa systematiska bedömningsfaktorer

25. För det första, vad gäller syftet med artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet, sammanfattar kommissionen i sitt skriftliga yttrande förarbetena som ledde fram till antagandet av den rättsakt som ligger till grund för den bestämmelsen. Det framgår av dessa förarbeten att rådets intention var att främja import av konstverk genom att föreskriva förmåner i mervärdesskattehänseende. För att inte missgynna konstnärer som är etablerade inom unionen har samma förmåner, särskilt möjligheten att välja en senare tillämpning av ordningen för beskattning av vinstmarginal, tillämpats på leveranser av konstverk av deras upphovsmän eller av deras arvingar som är etablerade inom unionen.

26. I enlighet med vad kommissionen med rätta har gjort gällande hade unionslagstiftaren, genom att anta den nuvarande artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet, som syfte att främja införseln av nya konstverk på unionsmarknaden, oavsett om dessa importerades eller nyskapades inom unionens territorium, genom att föreskriva en förmånlig skattebehandling för såväl import av sådana föremål som för den första leveransen av dem efter skapelsen samt för de beskattningsbara återförsäljarnas senare återförsäljning av dessa föremål.

27. Det skulle emellertid strida mot detta syfte att tolka bestämmelsen så, att konstverk som av upphovsmännen levererats till de beskattningsbara återförsäljarna, som agerar genom juridiska personer, inte skulle omfattas av en sådan förmånlig skattebehandling. Detta uteslutande skulle nämligen grunda sig på i vilken rättslig form som upphovsmannen bedriver sin kommersiella verksamhet, även om detta kriterium inte är relevant sett till det syfte som unionslagstiftaren eftersträvade vad antagandet av nämnda bestämmelse. Föremålen uppfyller emellertid det kriterium för tillämpning av den aktuella bestämmelsen som unionslagstiftaren har avsett, nämligen att vara nyskapade.

28. Detta konstaterande påverkas inte av den franska regeringens argument för motsatsen, enligt vilka huvudsyftet med ordningen för beskattning av vinstmarginal är att undvika dubbelbeskattning av varor som redan har varit föremål för beskattning.

29. Såsom den franska regeringen själv har medgett, har detta syfte nämligen genomförts genom artikel 314 i mervärdesskattedirektivet, i vilken det föreskrivs en obligatorisk tillämpning av ordningen för beskattning av vinstmarginal i situationer där det finns en risk för dubbelbeskattning. Däremot har den frivilliga tillämpningen av ordningen (för de berörda beskattningsbara personerna) enligt artikel 316 i direktivet andra syften, vilka har nämnts i punkterna 25 och 26 ovan. Det finns emellertid inget som med hänsyn till dessa syften motiverar att en åtskillnad görs med avseende på den skattemässiga behandlingen av konstverk som levereras av upphovsmännen beroende på om upphovsmännen utför leveransen i rättslig form av fysisk eller juridisk person, när de i båda fallen befinner sig i samma situation i mervärdesskattehänseende, genom att de särskilt är beskattningsbara personer.

30. Av samma skäl är en sådan åtskillnad inte motiverad med hänsyn till de allmänna syftena med det gemensamma systemet för mervärdesskatt, vilka den franska regeringen också har hänvisat till. I egenskap av beskattningsbara personer befinner sig upphovsmän till konstverk i en identisk situation sett till dessa allmänna syften, oavsett om de agerar i egenskap av fysiska personer eller genom juridiska personer.

31. För det andra, vad gäller den systematiska analysen av artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet, är det riktigt att denna bestämmelse omfattas av en undantagsordning i förhållande till de allmänna bestämmelserna i detta direktiv och därför inte bör tolkas extensivt. Domstolen har emellertid redan slagit fast att tolkningen av de ord som används för att definiera ordningen måste vara förenlig med de syften som eftersträvas med denna och uppfylla kraven om skatteneutralitet.

32. En tolkning av artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet som innebär att konstverk som levererats till beskattningsbara återförsäljare av upphovsmännen, som agerar genom juridiska personer, inte omfattas av den förmånliga skattebehandlingen, skulle inte enbart strida mot syftena med denna bestämmelse, utan även mot principen om skatteneutralitet.

33. Denna princip utgör nämligen i synnerhet hinder mot att näringsidkare som genomför samma slags transaktioner behandlas olika i mervärdesskattehänseende. När upphovsmännen genomför en leverans av sina konstverk genomför de transaktioner som är identiska, oavsett i vilken rättslig form de agerar. Att behandla dessa konstverk olika utifrån rättslig form skulle således strida mot principen om skatteneutralitet.

34. Artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet utgör således i princip inte hinder för att ett konstverk ska anses ha levererats av upphovsmannen, när upphovsmannen vid genomförandet av leveransen har agerat genom en juridisk person. Det kvarstår att undersöka under vilka villkor en sådan leverans kan anses ha utförts ”av upphovsmannen”, i den mening som avses i denna bestämmelse.

Villkoren för tillämpning av artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet

35. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i vilka kriterier som gör det möjligt att anse att en leverans av ett konstverk som har utförts av en juridisk person har utförts av upphovsmannen till konstverket. Den hänskjutande domstolen har även föreslagit vissa kriterier avseende den aktuella juridiska personens struktur och den roll som upphovsmannen till konstverket har inom denna.

36. Jag anser emellertid att den hänskjutande domstolen därigenom inte har ombett EU-domstolen att tolka lagen, utan att skapa den. Av de relevanta bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet framgår nämligen inga specifika kriterier avseende den aktuella juridiska personens struktur eller upphovsmannens roll inom denna. EU-domstolen har således enligt min mening inte någon rättslig grund för att fastställa sådana kriterier, vilka för övrigt skulle vara godtyckliga.

37. Kommissionen har för sin del föreslagit att det ska anses att kriteriet för att tillåta att ordningen för beskattning av vinstmarginal tillämpas på konstverk som levererats till beskattningsbara återförsäljare av upphovsmännen, vilka agerar genom juridiska personer, måste inbegripa ett beaktande av syftet med artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet, det vill säga att främja införseln av nyskapade konstverk på marknaden.

38. Enligt denna logik är upphovsmannen till ett konstverk den första person som förvärvat äganderätten till konstverket. Upphovsmannens leverans av verket i fråga skulle således normalt sett utgöra den första överföringen av äganderätten och, följaktligen, den handling genom vilken verket införs på marknaden. Samma logik bör vara tillämplig på den upphovsman som levererar ett konstverk genom en juridisk person. En sådan leverans skulle då anses ha utförts av upphovsmannen, i den mening som avses i artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet, eftersom denna juridiska person, från och med verkets tillkomst, var innehavare av rätten att förfoga över det som ägare. Det tycks mig som om kommissionen ändrade sin ståndpunkt under förhandlingen, genom att anse att en överföring av äganderätten till det aktuella föremålet mellan upphovsmannen och den juridiska person som därefter levererar det till en beskattningsbar återförsäljare skulle kunna ske, men endast utan ersättning, i vilket fall den juridiska personen skulle anses vara upphovsmannens efterföljande rättsinnehavare, i den mening som avses i ovannämnda bestämmelse.

39. Detta förslag har visserligen den fördelen att det är förenligt med syftet med artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet, såsom det beskrivs i punkterna 25 och 26 ovan.

40. Jag anser emellertid att förslaget, liksom de kriterier som den hänskjutande domstolen har föreslagit, saknar grund med hänsyn till bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet. Om unionslagstiftaren hade haft för avsikt att fastställa det första utsläppandet på marknaden som ett kriterium skulle den ha angett detta uttryckligen, exempelvis genom att på detta sätt precisera definitionen av konstverk i del A i bilaga IX till direktivet, på samma sätt som vid definitionen av nya transportmedel i artikel 2.2 i samma direktiv.

41. Visserligen har unionslagstiftaren, vid antagandet av artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet i syfte att uppnå de syften som anges i punkterna 25 och 26 ovan, sannolikt utgått från premissen att en upphovsmans leverans av ett konstverk i de flesta fall utgör det första utsläppandet på marknaden. Unionslagstiftaren har emellertid inte fastställt detta som ett villkor för bestämmelsens tillämplighet och det förefaller mig inte lämpligt att fastställa ett sådant villkor genom rättspraxis.

42. Dessutom anser jag inte att den lösning som kommissionen har föreslagit gör det möjligt att förebygga risken för att ordningen för beskattning av vinstmarginal tillämpas i situationer där den inte är avsedd att tillämpas, särskilt när konstverket har utförts på beställning eller inom ramen för ett anställningsförhållande.

43. Slutligen, om kriteriet om det första utsläppandet på marknaden skulle godtas, bör det logiskt sett även tillämpas när upphovsmannen till ett konstverk utför leveransen i egenskap av fysisk person. Kriteriet skulle därför på sätt och vis ersätta det kriterium som fastställs i mervärdesskattedirektivet, det vill säga att konstverket ”levererats av upphovsmannen”.

44. Det sistnämnda kriteriet är emellertid det enda som unionslagstiftaren har föreskrivit och, enligt min mening, det enda som ska beaktas.

45. Såsom GKG i huvudsak har föreslagit i sitt yttrande ska detta kriterium tolkas så, att när upphovsmannen till ett konstverk genomför leveransen av detta, varvid upphovsmannen agerar genom en juridisk person, ska leveransen anses ha utförts ”av upphovsmannen”, i den mening som avses i artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet, eftersom den juridiska personen härrör från upphovsmannen. Enligt min mening uppstår en sådan situation dels när upphovsmannen inom den juridiska personen har tillräcklig beslutanderätt för att ha den avgörande rösten i fråga om försäljningen av föremålet i fråga, dels när intäkterna från försäljningen av föremålet, eller åtminstone en väsentlig del av dem, direkt eller indirekt ingår i upphovsmannens tillgångar.

46. Kriteriet att leveransen ska utföras av upphovsmannen, tolkat på detta sätt, förefaller vara förenligt med såväl ordalydelsen i som syftet med artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet och förefaller vara det enda som kan härledas ur denna bestämmelses ordalydelse. Detta kriterium skulle inte enbart vara uppfyllt när upphovsmannen ensam bedriver ekonomisk verksamhet som juridisk person, utan även när upphovsmannen går samman med andra personer på ett sådant sätt att de två ovannämnda villkoren är uppfyllda. Däremot kommer situationer där den juridiska personen saknar samband med upphovsmannen och situationer där upphovsmannen är underställd en hierarkisk auktoritet inom den juridiska personen att uteslutas.

47. Vad gäller syftet med artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet, det vill säga att främja försäljningen av nyskapade konstverk, skulle kriteriet att leveransen av ett konstverk ska utföras av upphovsmannen enligt de villkor som beskrivs i punkt 45ovan, i de flesta situationer, motsvara det första utsläppandet på marknaden av verket. En eventuell överföring av äganderätten mellan upphovsmannen till föremålet i fråga och den juridiska person som härrör från upphovsmannen kan nämligen inte anses utgöra ett utsläppande på marknaden. I praktiken skulle tillämpningen av detta kriterium därför i huvudsak leda till samma resultat som tillämpningen av kriteriet om den första överföringen av äganderätten, såsom det föreslogs av kommissionen, dock utan att medföra de olägenheter som nämns i punkterna 40–43 ovan.

Förslag till avgörande

48. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar tolkningsfrågorna som har ställts av Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) på följande sätt: Artikel 316.1 b i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att medlemsstaterna ska ge beskattningsbara återförsäljare rätt att välja att tillämpa ordningen för beskattning av vinstmarginal på leveranser av konstverk som levererats till dem av upphovsmannen, vilken agerar genom en juridisk person, när upphovsmannen har en beslutanderätt inom den juridiska personen som är tillräcklig för att ha den avgörande rösten i fråga om försäljningen av verket i fråga och då intäkterna från försäljningen av verket, eller åtminstone en väsentlig del av dem, direkt eller indirekt ingår i upphovsmannens tillgångar.

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 347, 2006, s. 1.

3 Det ska erinras om att tillämpligheten av artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet på konstverk som har förvärvats gemenskapsinternt av en beskattningsbar återförsäljare fastställdes av domstolen i dom av den 29 november 2018, Mensing ( C‑264/17, EU:C:2018:968).

4 Dom av den 5 september 2019, Regards Photographiques ( C‑145/18, EU:C:2019:668, punkt 30).

5 I artikel 14.1 i mervärdesskattedirektivet definieras ”leverans av varor” som ”överföring av rätten att såsom ägare förfoga över materiella tillgångar”, det vill säga till sin natur en rättshandling.

6 Det vill säga rådets direktiv 94/5/EEG av den 14 februari 1994 om tillägg till det gemensamma mervärdesskattesystemet och om ändring av direktiv 77/388/EEG – Särskilda föreskrifter för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter (EGT L 60, 1994, s. 16).

7 Det vill säga möjligheten att tillämpa en reducerad skattesats på dem enligt artikel 103 i mervärdesskattedirektivet.

8 Artikel 316.1 b i mervärdesskattedirektivet kan med nödvändighet endast tillämpas på konstverk som levererats av upphovsmännen, vilka är beskattningsbara personer, eftersom tillämpningen av ordningen för beskattning av vinstmarginal på sådana föremål som levererats av icke beskattningsbara personer regleras i artikel 314 a i det direktivet.

9 Dom av den 29 november 2018, Mensing ( C‑264/17, EU:C:2018:968, punkt 23).

10 Se punkterna 25–29 i detta förslag till avgörande.

11 Se, bland annat, dom av den 29 november 2018, Mensing ( C‑264/17, EU:C:2018:968, punkt 32).

12 Såsom att den juridiska personen i fråga omfattas av en särskild rättslig reglering, att upphovsmannen till det levererade föremålet innehar hela eller delar av den juridiska personens aktiekapital och att upphovsmannen utövar ledningsfunktioner inom den juridiska personen.

13 Som exempel kan vi föreställa oss en situation där upphovsmannen till ett konstverk säljer detta, därefter köper tillbaka det och säljer det vidare till en beskattningsbar återförsäljare. Även om en sådan situation förvisso är exceptionell, är den emellertid inte omöjlig. Enligt kriteriet om det första utsläppandet på marknaden skulle ordningen för beskattning av vinstmarginal inte bli tillämplig i denna situation, även om ordalydelsen i den aktuella bestämmelsen inte på något sätt förefaller utgöra hinder för detta.