Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 8 oktober 2026
Preliminär utgåva
FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
MANUEL CAMPOS SÁNCHEZ-BORDONA
föredraget den 8 oktober 2026( 1 )
Mål C ‑ 893/24 P
AL
mot
Europeiska unionens råd
” Överklagande – Personalmål – Disciplinärt förfarande – Disciplinåtgärd – Proportionalitet – Effektivt domstolsskydd ”
1. Förevarande mål om överklagande utgör en del av en lång och komplicerad tvist mellan AL, en (före detta) tjänsteman vid rådets generalsekretariat som anklagas för att felaktigt ha mottagit familjebidrag (barntillägg), å ena sidan, samt rådet och Europeiska kommissionen, å andra sidan.( 2 )
2. I den dom som nu har överklagats( 3 ) fastställde tribunalen rådets beslut att ålägga AL disciplinåtgärden uppsägning.( 4 )
3. På uppmaning av EU-domstolen kommer jag bara att behandla den tredje grunden för överklagandet i detta förslag till avgörande. AL har där gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig bedömning av åtgärdens proportionalitet och därmed åsidosatte artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen.( 5 )
4. Genom bedömningen av den tredje grunden för överklagandet kan omfattningen av domstolsprövningen av en disciplinåtgärd behandlas mot bakgrund av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).
I. Tillämpliga bestämmelser
5. I artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”Disciplinåtgärden skall stå i proportion till det begångna felet. Vid bedömningen av felets allvarlighet och fastställandet av disciplinåtgärd skall särskilt följande beaktas:
a) Felets art och de omständigheter under vilka det begicks.
b) Vilken skada institutionernas oberoende, anseende eller intressen har lidit på grund av felet.
c) I vilken mån felet begicks uppsåtligen eller av vårdslöshet.
d) Skälen till att tjänstemannen begick felet.
e) Tjänstemannens lönegrad och antalet tjänsteår.
f) Det ansvar tjänstemannen utövar.
g) Tjänstemannens arbetsuppgifter och ansvarsområden.
h) Om felet består i upprepade handlingar eller beteenden.
i) Tjänstemannens uppträdande under hela karriären.”
II. Bakgrund till tvisten
6. Omständigheterna i målet kan sammanfattas på följande sätt:
– AL anställdes som tjänsteman den 1 december 2007 och placerades vid rådets generalsekretariat i Belgien.
– Mellan 2009 och 2019 ansökte AL om och beviljades olika familjebidrag, eftersom hans mor och ytterligare fyra personer likställdes med underhållsberättigade barn enligt artikel 2.4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.
– Till följd av en utredning, som inleddes 2016 efter en anmälan från tillsättningsmyndigheten,( 6 ) konstaterade Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) flera oegentligheter i samband med utbetalningen av dessa bidrag.( 7 )
– Olaf rekommenderade att lämpliga åtgärder skulle vidtas för att återkräva de felaktigt utbetalda beloppen( 8 ) och att ett disciplinärt förfarande skulle inledas mot AL.
– Den 10 februari 2021 inledde rådets tillsättningsmyndighet ett disciplinärt förfarande mot AL.
– Under detta förfarande rekommenderade disciplinnämnden den 5 juli 2021 att AL skulle straffas genom omplacering till en lägre tjänstegrupp, med lägre lönegrad. Den 27 september 2021 ålade dock tillsättningsmyndigheten honom den (strängare) påföljden uppsägning.
– Den 22 december 2021 framställde AL ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.
III. Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen
7. Den 13 januari 2022 väckte AL talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.( 9 )
8. AL anförde fyra grunder för sin talan,( 10 ) av vilka endast den andra är relevant för detta förslag till avgörande. I den grunden åberopade AL bristfällig motivering och åsidosättande av artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, på grund av att rådet hade gjort uppenbart oriktiga bedömningar då det fastställde felets allvarlighet och disciplinåtgärden, mot bakgrund av kriterierna i den artikeln.
9. Rådet ansåg inte att talan kunde bifallas på den grunden efter att ha funnit att domstolsprövningen av en disciplinåtgärd ska begränsas till att kontrollera den materiella riktigheten av de åberopade omständigheterna och att det inte förelåg någon uppenbart oriktig bedömning eller något maktmissbruk.( 11 )
10. I den överklagade domen( 12 ) fastställde tribunalen rådets beslut. Tribunalen framhöll särskilt att motiveringen var adekvat och att det inte förelåg några uppenbart oriktiga bedömningar. Tribunalen drog slutsatsen att disciplinåtgärden stod i proportion till det begångna felet.( 13 )
IV. Förfarandet vid EU-domstolen
11. I sitt överklagande, som ingavs den 23 december 2024, har AL yrkat att EU-domstolen ska
– upphäva den överklagade domen,
– ogiltigförklara det omtvistade beslutet, genom vilket AL sades upp från sin tjänst,
– göra det möjligt för honom att i framtiden åberopa därtill relaterade nya rättsliga grunder så snart han fått tillgång till uppgifter om nya rättsliga eller faktiska omständigheter,
– ex officio ta upp alla frågor rörande allmänintresset som den anser lämpligt, och
– förplikta rådet att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader.
12. I sitt svaromål har rådet yrkat att domstolen ska
– ogilla överklagandet i dess helhet, och
– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.
13. Domstolen godkände att en replik och en dublik gavs in.
14. Den 6 november 2025 vilandeförklarades målet i avvaktan på domen i mål C‑882/24 P, AL/kommissionen.
15. Efter att dom meddelats i det målet den 23 april 2026 uppmanade domstolen parterna att yttra sig om konsekvenserna av den domen med avseende på förevarande mål, vilket de gjorde genom inlagor av den 20 maj 2026.
V. Bedömning
A. Inledande anmärkningar
16. Genom den tredje grunden har AL gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning vid bedömningen av om den fastställda disciplinåtgärden var proportionerlig. AL har vidare gjort gällande, vad gäller vissa av de faktorer som anges i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, att den överklagade domen inte innehåller en adekvat motivering och att den innehåller en uppenbart oriktig bedömning.
17. I artikel 10 i bilaga IX i tjänsteföreskrifterna anges i den första meningen att disciplinåtgärden ska stå i proportion till det begångna felet. I den andra meningen anges vidare att ”[v]id bedömningen av felets allvarlighet och fastställandet av disciplinåtgärd” ska vissa faktorer ”särskilt” beaktas (utan att detta utgör en uttömmande förteckning).
18. Tillämpningen av artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna innebär således i varje enskilt fall en rättslig bedömning av de faktiska omständigheter som anklagelserna avser, vars allvarlighet ska bedömas mot bakgrund av bland annat de faktorer som räknas upp i den bestämmelsen.
19. När det gäller AL:s agerande i samband med mottagandet av bidrag för underhållsberättigade familjemedlemmar slog EU-domstolen (i domen AL/kommissionen) fast följande:
– Tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna, genom att den inte beaktade en dom från Tribunalul Bucureşti (Förstainstansdomstolen i Bukarest, Rumänien), genom vilken ett beslut från år 2013 om att avsluta familjehemsplaceringen av två barn hos AL hade upphävts med retroaktiv verkan ( ex tunc ).
– ”Kommissionen saknade … grund för att besluta om återkrav av de familjetillägg som utbetalats till klaganden med anledning av [de underhållsberättigade barnen A och B:s försörjning]”, eftersom ”det följer av domen från Förstainstansdomstolen i Bukarest av den 16 maj 2022 att [de] barnen anses fortsatt ha varit familjehemsplacerade hos klaganden efter den 30 januari 2013”, det vill säga under den period då denne erhöll ett av de bidrag som var omtvistade i det målet.( 14 )
20. Tvärtemot vad rådet har hävdat i sin inlaga av den 20 maj,( 15 ) ändrar domen AL/kommissionen ”de faktiska omständigheter som görs gällande mot tjänstemannen”, vilket har direkt inverkan på det disciplinära förfarande som ledde till att han sades upp. Av dessa faktiska omständigheter kvarstår inte (rättsligt sett) vissa av dem som gav tillsättningsmyndigheten anledning att tillämpa artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna och välja den strängaste disciplinåtgärden.
21. Enligt domen i målet AL/kommissionen var vissa av de bidrag som AL erhållit för barnen A och B under hela den omtvistade perioden skäliga. Detta innebär att man i det omtvistade beslutet beaktade beteenden som inte motsvarade dem som AL hade gjort sig skyldig till.
22. Det finns, kort sagt, goda skäl att ompröva proportionalitetsbedömningen av disciplinåtgärden mot bakgrund av de nya ”faktiska omständigheter” som görs gällande mot tjänstemannen, såsom de framgår av domen AL/kommissionen.( 16 )
23. I detta förslag till avgörande kommer jag, utöver konsekvenserna av domen AL/kommissionen, först att behandla en dubbel fråga: a) tribunalens rättsliga prövning av tillsättningsmyndighetens beslut om disciplinåtgärder, och b) omfattningen av den prövning som EU-domstolen, i egenskap av överprövningsinstans, har gjort av de domar som meddelats i målen om ogiltigförklaring av dessa beslut.
B. Omfattningen av tribunalens rättsliga prövning av en disciplinåtgärd
24. Enligt artiklarna 9, 10 och 22 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna får tillsättningsmyndigheten fastställa disciplinåtgärder. Om det efter avslutat förfarande konstateras att ett fel har begåtts i tjänsteutövningen, ska tillsättningsmyndigheten tillämpa och väga in bland annat de faktorer som räknas upp i artikel 10 i nämnda bilaga för att välja en av de disciplinåtgärder om anges i artikel 9.
25. Tillsättningsmyndigheten har i detta avseende ett stort utrymme för skönsmässig bedömning: den ska beakta alla omständigheter och faktorer som är specifika för varje enskilt fall och inte vara bunden av disciplinnämndens yttrande.
26. Om tillsättningsmyndighetens beslut överklagas på grund av att den fastställda disciplinåtgärden påstås vara oproportionerlig, i vilken utsträckning kan då tribunalen pröva det logiska tillvägagångssätt som ledde fram till fastställandet av denna åtgärd? I synnerhet, i vilken utsträckning kan tribunalen pröva tillsättningsmyndighetens bedömning av proportionaliteten?
27. Det finns en viss spänning i EU-domstolens praxis mellan två principer för rättslig prövning som kan användas för att besvara dessa frågor:
– Den första, som är av restriktiv karaktär, begränsar prövningen till konstaterandet av en ”uppenbart oriktig bedömning”.
– Den andra, som utvecklats med stöd av artikel 47 i stadgan och praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen), förespråkar en ”fullständig” prövning av fastställandet och individualiseringen av disciplinåtgärden.
1. Begränsad prövning
28. I EU-domstolens tidigaste praxis, som fastställdes när den fungerade som domstol i första (och enda) instans i mål rörande tjänsteföreskrifterna,( 17 ) antog den vad jag skulle kalla ett ”traditionellt” sätt att se på sina prövningsbefogenheter.
29. Enligt detta synsätt hör den rättsliga bedömningen av de faktiska omständigheter som görs gällande mot tjänstemannen, i syfte att avgöra om de omfattas av bestämmelsen om disciplinåtgärder, till det ”’administrativa utrymme för skönsmässig bedömning’ som tillerkänns den disciplinära myndigheten och det är därför ett område där domstolens prövning av lagligheten med rätta är mycket begränsad”.( 18 )
30. Denna prövningsmetod präglades av ett påtagligt hänsynstagande till tillsättningsmyndigheten vid utövandet av befogenheten att fastställa disciplinåtgärder.( 19 ) Det fick till följd att ”valet av lämplig disciplinåtgärd skall göras av tillsättningsmyndigheten, efter det att de faktiska omständigheter som görs gällande mot tjänstemannen har kunnat fastställas” och ”[d]omstolen får inte göra en ny bedömning som ersätter tillsättningsmyndighetens bedömning, förutom i fall av uppenbart fel eller maktmissbruk”.( 20 )
31. Den rättspraxis som då var förhärskande, men som inte alltid var konsekvent, kan ”ett fel … endast … anses vara uppenbart när det lätt kan upptäckas mot bakgrund av de kriterier som lagstiftaren har avsett att uppställa för administrationens vittgående beslutsbefogenheter. Med andra ord kan talan inte bifallas på den grunden att det skett en uppenbart oriktig bedömning om den ifrågasatta bedömningen, trots sökandens upplysningar, ändå kan anses vara motiverad och sammanhängande.”( 21 )
32. Kriteriet om en ”uppenbart oriktig bedömning” tillämpades i första hand för att kunna kontrollera om att de faktiska omständigheterna och bevisen var materiellt riktiga. I andra hand omfattade den komplicerade tekniska bedömningar och proportionalitetsprövningen i strikt bemärkelse. Följaktligen begränsades unionsdomstolens prövning till att avgöra om disciplinåtgärden hade varit uppenbart oriktig eller orimlig.
2. Stadgans inverkan och övergången till en ”fullständig prövning”
33. I och med Lissabonfördragets ikraftträdande uppstod frågan huruvida en begränsad rättslig prövning, enligt de villkor som jag just har redogjort för, var förenlig med de krav som följer av rätten till ett effektivt domstolsskydd.
34. Artikel 47 i stadgan är bindande för unionens domstolar när de utför sina uppgifter och ålägger dem en skyldighet att garantera ett fullständigt och effektivt rättsligt skydd, på de villkor som anges i den artikeln.( 22 )
35. Även om den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna( 23 ) inte utgör ett rättsligt instrument som formellt är integrerat i unionens rättsordning, kräver artikel 52.3 i stadgan att de rättigheter som ingår i den och som motsvarar rättigheter som garanteras genom den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ska ges samma innebörd och räckvidd som den konventionen tillskriver dem.
36. För att fastställa de kriterier enligt vilka unionsdomstolarna beviljar rätten till ett effektivt domstolsskydd är det därför relevant att beakta Europadomstolens praxis avseende artikel 6 i Europakonventionen.
37. Europadomstolen erkänner att disciplinåtgärder, trots att de inte omfattas av den straffrättsliga delen av artikel 6 i Europakonventionen, kan medföra allvarliga konsekvenser för individers liv och yrkeskarriär. Detta gäller särskilt när det rör sig om anklagelser som leder till uppsägning eller avstängning från tjänsten, det vill säga mycket allvarliga påföljder som medför en hög grad av stigmatisering.( 24 )
38. Enligt Europadomstolen innebär respekten för rätten till en rättvis rättegång att ett beslut av en förvaltningsmyndighet som inte uppfyller kraven i artikel 6.1 i Europakonventionen ska kunna prövas i efterhand av en domstol med obegränsad behörighet.( 25 )
39. Enligt samma rättspraxis är begreppet ”obegränsad behörighet” ett självständigt begrepp.( 26 ) Vid utövandet av denna behörighet krävs det, enligt artikel 6 i Europakonventionen, att domstolen har befogenhet att
– avhjälpa eventuella strukturella eller processuella brister som konstaterats i det förfarande som genomförts inför den förvaltningsmyndigheten,( 27 )
– individuellt, en efter en och i sak, pröva samtliga grunder som åberopats av klaganden, utan att vägra att pröva de bedömningar av faktiska eller rättsliga omständigheter som gjorts av förvaltningsmyndigheterna,( 28 )
– självständigt på nytt pröva de faktiska omständigheter och bevis som är avgörande för klagandens talan, utan att vara bunden av förvaltningsmyndighetens tidigare slutsatser,( 29 )
– bedöma om den fastställda disciplinåtgärden står i proportion till det fel som tillskrivs klaganden.( 30 )
40. När stadgan trädde i kraft införlivades det prövningskriterium som utvecklats av Europadomstolen i tribunalens praxis avseende disciplinåtgärder.
41. I domen Andreasen/kommissionen( 31 ) medgav tribunalen att ”den rättsliga prövning som görs av [unionsdomstolen i första instans] inom ramen för en talan om ogiltigförklaring som väckts med stöd av artikel [263 FEUF] eller en talan som grundar sig på [artikel 270 FEUF] utgör ett lämpligt och effektivt rättsmedel inför en oavhängig och opartisk domstol, i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen och i [Europadomstolens] rättspraxis”.( 32 )
42. Enligt tribunalen ”gör den talan om ogiltigförklaring som väckts [enligt artikel 270 FEUF] det möjligt att rätta till såväl felaktiga bedömningar som felaktiga rättstillämpningar och att pröva proportionaliteten mellan det påstådda felet och den ifrågasatta disciplinåtgärden”.( 33 )
43. Denna rättspraxis preciserades i senare avgöranden från tribunalen och personaldomstolen,( 34 ) där följande framgår:
– Det ankommer på tribunalen att göra ”en fullständig prövning av att sakförhållandena återgivits på ett korrekt sätt” och att pröva huruvida de bevis som administrationen har åberopat är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, även om det rör sig om komplicerade eller känsliga bedömningar.( 35 )
– Tribunalen ska göra en fullständig prövning av huruvida de relevanta rättsreglerna har tillämpats korrekt.( 36 ) Den ska bland annat pröva den rättsliga kvalificeringen av de faktiska omständigheterna mot bakgrund av de rättsliga begrepp som används i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.( 37 )
– Tribunalen kan bedöma huruvida disciplinåtgärden står i proportion till felet.( 38 ) Den prövar då bland annat om tillsättningsmyndigheten på ett proportionerligt sätt har vägt in förmildrande och försvårande omständigheter.( 39 )
44. I dessa domar märks tydligt att tribunalen går bortom den traditionella (begränsade) prövningen av disciplinåtgärder. Både ur ett terminologiskt( 40 ) och ett begreppsmässigt perspektiv( 41 ) sker en förskjutning från hänvisningen till en ”uppenbart oriktig bedömning” mot en ”fullständig prövning” av alla sak- och rättsfrågor som är relevanta för tvisten.
45. Visserligen präglas en del domar från tribunalen fortfarande av en viss ambivalens: de upprepar samtidigt hänvisningar till begränsad prövning (avsaknad av uppenbart oriktig bedömning) och fullständig prövning av proportionaliteten.( 42 ) Detta framgår av den dom som nu har överklagats.( 43 )
46. Denna ambivalens tycks bero på en differentierad prövningsnivå: en fullständig prövning görs avseende disciplinåtgärdens proportionalitet, medan övriga frågor prövas enligt kriteriet om uppenbart oriktig bedömning. Denna skillnad är dock inte alltid tydlig, och tribunalen själv (till exempel i domen DI/ECB) tillämpar den inte.
47. Om jag inte misstar mig finns det inget uttalande från EU-domstolen från vilket man otvetydigt kan sluta sig till hur denna dualitet av olika tillvägagångssätt ska lösas.
3. Bedömning av prövningskriteriet
48. De disciplinåtgärder som åläggs unionens tjänstemän faller inte inom straffrättens område i strikt mening, men kan, som jag redan har påpekat, få allvarliga konsekvenser för den berörda personens privatliv.
49. De bestämmelser som reglerar dessa åtgärder måste, med nödvändiga anpassningar, iaktta de garantier som är typiska för påföljdsbestämmelser, vilket är ett begrepp som omfattar såväl straffrätten som vissa uttryck för en institutions befogenhet att i allvarliga fall ålägga påföljder.
50. Mot bakgrund av detta förutsätter fastställandet och individualiseringen av en disciplinåtgärd en intellektuell process där bedömningar av olika karaktär samverkar:
– Dels bedömningar av utpräglat faktisk karaktär: fastställande av de faktiska omständigheterna och bedömning av de bevis som lagts fram för att styrka att dessa omständigheter föreligger.
– Dels bedömningar av rättslig karaktär: inordning av de styrkta omständigheterna under den bestämmelse som kvalificerar beteendet eller definierar omfattningen av de faktorer som kommer att påverka disciplinåtgärden.
– Individualiseringen av disciplinåtgärden kräver en proportionalitetsbedömning, grundad på en helhetsbedömning och en avvägning( 44 ) av de faktorer – både fördelaktiga och ofördelaktiga – som rör den person som anklagas för överträdelsen och de omständigheter under vilka denna begicks.
51. Som jag tidigare har nämnt underkastade EU-domstolens tidigaste rättspraxis samtliga dessa bedömningar det begränsade prövningskriterium (”uppenbart oriktig bedömning”) som främst utvecklats inom områden av unionsrätten som kännetecknas av komplicerade tekniska bedömningar. När det gäller bedömningar som kräver specialkunskaper eller en analys av flera tekniska faktorer anses den behöriga institutionen i princip vara bättre lämpad än domstolen att göra sådana bedömningar.( 45 )
52. Även inom områden av unionsrätten som kännetecknas av en hög grad av teknisk komplexitet (såsom statligt stöd), finns det emellertid en risk för en alltför utbredd tillämpning av kriteriet om begränsad rättslig prövning.( 46 )
53. När det gäller tjänstemän är det endast en rättslig fiktion som gör det möjligt att hävda att de samlade bedömningar som ligger till grund för fastställandet och individualiseringen av en disciplinåtgärd på grund av sin natur innebär tekniska eller särskilt känsliga bedömningar, på vilka kriteriet om uppenbart oriktig bedömning ska tillämpas.
54. Processen för att fastställa och individualisera en disciplinåtgärd kan i vissa undantagsfall innefatta bedömningar av detta slag, såsom de som avser tjänstemannens yrkesmässiga prestationer eller bedömningen av utförandet av uppgifter som är särskilt tekniskt komplicerade.
55. Trots detta skiljer sig svårigheterna med den rättsliga prövningen av dessa omständigheter inte från dem som vilken domstol som helst (förvaltningsdomstol eller allmän domstol) står inför när den prövar komplicerade handlingar, till exempel inom det ekonomiska området.
56. Normalt sett kommer unionsdomstolen, för att kunna kvalificera tjänstemannens beteende som någon av de olika typerna av disciplinära överträdelser, inte att vara förhindrad att genomföra en fullständig rättslig prövning. Även om unionsdomstolen finner att förvaltningsmyndigheten har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning, innebär detta inte att unionsdomstolen ska avstå från att pröva den bedömning som myndigheten har gjort av den fastställda disciplinåtgärdens lämplighet.
57. I domen Tetra Laval fick EU-domstolen tillfälle att klargöra att ”[unionsdomstolen] … inte bara [ska] pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även huruvida dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och huruvida de kan ligga till grund för de slutsatser som dragits”.( 47 )
58. Med andra ord innebär inte den omständigheten att en bedömning är komplicerad eller känslig att unionsdomstolen befrias från skyldigheten att noggrant pröva riktigheten i den faktiska grund på vilken bedömningen vilar, liksom motiveringen till förvaltningsmyndighetens resonemang.
59. I detta sammanhang ska prövningskriteriet tillämpas på såväl de faktiska omständigheter som anses styrkta som kvalificeringen av dem och den fastställda disciplinåtgärdens proportionalitet.
a) Bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen
60. Tribunalen, som är den domstol som har att pröva målet i sak, ”är ensam behörig” att fastställa och göra en bedömning av omständigheterna.( 48 ) Artikel 263 FEUF, som i allt väsentligt överensstämmer med bestämmelserna i artikel 270 FEUF, ”innebär att unionsdomstolen ska pröva sökandenas argument rörande det omtvistade beslutet med avseende på både rättsliga och faktiska omständigheter samt att den är behörig att pröva bevisningen [och] ogiltigförklara nämnda beslut”.( 49 )
61. Eftersom tribunalen ensam är behörig att fastställa de faktiska omständigheterna skulle en begränsning av dess uppgift till att enbart pröva om myndigheten har gjort en uppenbart oriktig bedömning , innebära en inskränkning av rätten till ett effektivt domstolsskydd, som garanteras i artikel 47 i stadgan. En oriktig bedömning som inte är uppenbar, men som är av betydelse för det slutliga avgörandet, måste rättas till under domstolsförfarandet.
62. Detta är den underliggande tanken i domen Tetra Laval när domstolen betonar att tribunalen är skyldig att noggrant pröva den faktiska grundens riktighet, även om detta innebär komplicerade tekniska bedömningar.
63. Det ankommer således på tribunalen att göra en fullständig prövning av de faktiska bedömningar som tillsättningsmyndigheten har gjort när den beslutade om disciplinåtgärder. Även när det gäller komplicerade tekniska bedömningar ska tribunalen pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga.
64. Jag anser att en fullständig prövning överensstämmer bättre med Europadomstolen ovannämnda praxis. Av domen Ramos Nunes de Carvalho framgår följande:
– Europadomstolen betonade där att den rättsliga prövningen av ett förvaltningsbeslut genom vilket en disciplinåtgärd fastställs, skiljer sig från prövningen av ett beslut som inte innehåller något sådant bestraffande inslag.( 50 ) I synnerhet inom ramen för disciplinära förfaranden är sakfrågorna lika avgörande för tvistens lösning som rättsfrågorna.( 51 )
– Europadomstolen medger att domstolsprövningens omfattning måste anpassas till ”karaktären hos de ’civila rättigheter och skyldigheter’ som är i fråga och [till] karaktären hos det allmänpolitiska syfte som eftersträvas genom den underliggande nationella lagstiftningen … . Följaktligen beror frågan om huruvida den genomförda prövningen var tillräcklig att på omständigheterna i varje enskilt fall.”( 52 )
– Den medger dock att en prövning som begränsas till en uppenbart oriktig bedömning skulle kunna anses förenlig med artikel 6 i Europakonventionen, om begränsningen av befogenheten att bedöma omständigheterna avgränsades till en specifik fråga (bedömningen av klagandens yrkesmässiga prestationer), efter att man hade konstaterat att det förelåg andra omständigheter som visade att denna form av prövning var tillräcklig i det konkreta fallet.( 53 )
b) Den rättsliga kvalificeringen av de faktiska omständigheterna
65. Tribunalen har full behörighet att pröva tillsättningsmyndighetens rättsliga kvalificering av de faktiska omständigheter som görs gällande mot tjänstemannen. Denna utgångspunkt förefaller mig så uppenbar att den inte kräver någon närmare motivering: bedömningen av om unionsrättens bestämmelser har tillämpats korrekt utgör själva kärnan i den prövning som föreskrivs i artikel 270 FEUF och artikel 91 i tjänsteföreskrifterna. Det är ett verkligt axiom inom systemet för domstolsprövning.
66. I artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna används olika rättsliga begrepp, vars innebörd och räckvidd ”ska … ges en självständig och enhetlig tolkning i unionens rättsordning för att säkerställa att tjänstemännen behandlas lika vid tillämpningen av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna”.( 54 )
67. Den omständigheten att myndigheten har ett utrymme för skönsmässig bedömning räcker inte för att unionsdomstolen ska begränsa sig till att fastställa myndighetens beslut utan att pröva om utövandet av detta utrymme har skett i enlighet med unionsrättens regler och principer.( 55 )
c) Huruvida disciplinåtgärden är proportionerlig
68. Enligt såväl domen i målet DI/ECB som senare rättspraxis är tribunalen skyldig att göra en ”fullständig” prövning av disciplinåtgärdens proportionalitet. Tribunalen prövar då ”bland annat” om tillsättningsmyndigheten på ett proportionerligt sätt har vägt in förmildrande och försvårande omständigheter.
69. Bedömningen av proportionaliteten har två aspekter:
– För det första ska tribunalen pröva riktigheten i de faktiska och rättsliga bedömningar som tillsättningsmyndigheten har gjort vid tillämpningen av var och en av de faktorer som anges i artikel 10 i bilaga IX i tjänsteföreskrifterna Estatuto på det konkreta fallet.
– För det andra ska den pröva om den samlade avvägningen av de olika faktorerna har skett på ett lämpligt sätt. I detta syfte ska den pröva dessa faktorer i deras inbördes sammanhang genom en helhetsbedömning som gör det möjligt att göra en enhetlig och sammanhängande bedömning av huruvida disciplinåtgärden har individualiserats på ett korrekt sätt och är förenlig med proportionalitetsprincipen.
70. Dessa två bedömningsnivåer bör inte förväxlas med varandra. I synnerhet garanterar en rättsligt korrekt bedömning av var och en av faktorerna i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, betraktade var för sig, inte i sig en samlad avvägning som också är rättsenlig.
71. Den omständigheten att tillsättningsmyndigheten korrekt har bedömt vissa omständigheter som försvårande eller förmildrande innebär inte nödvändigtvis att den disciplinåtgärd som fastställts på grundval av denna bedömning är proportionerlig och inte kan prövas i domstol. Tribunalen ska bland annat göra en avvägning av alla faktorer och därmed göra en annan prövning än den som avser den individuella tillämpningen av varje omständighet.
72. Vid bedömningen av om disciplinåtgärden är lämplig får den proportionalitetsprövning som tribunalen ska göra inte begränsas till att endast pröva om det föreligger en ”uppenbar oproportionerlighet”, vilket var utmärkande för den tidigare rättspraxisen. Det finns flera argument som talar för detta:
– Den rättighet som fastställs i artikel 47 i stadgan innebär, mot bakgrund av Europadomstolens praxis, att en proportionalitetsprövning av disciplinåtgärden ingår i den ”fullständiga” prövningen. Tribunalen måste själv bedöma om den disciplinåtgärd som tillsättningsmyndigheten har fastställt är lämplig och proportionerlig. Den är skyldig att själv pröva om tillsättningsmyndigheten har beaktat alla relevanta omständigheter vid fastställandet av disciplinåtgärden.( 56 )
– Tillämpningen av proportionalitetsprincipen vid individualiseringen av disciplinåtgärder (eller påföljder) innebär inte någon teknisk eller specialiserad bedömning som ligger utanför domstolens behörighet. Det rör sig i stället om en typisk rättslig uppgift .
– Endast en ”fullständig” prövning, i den mening som anges ovan, kan säkerställa en tillräckligt enhetlig tillämpning av de kriterier som fastställs i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna och därmed en likabehandling av tjänstemännen.( 57 )
C. EU-domstolens prövning i ett mål om överklagande av disciplinåtgärder
73. Utgår man från att tribunalens prövning inte bör begränsas till att kontrollera om tillsättningsmyndigheten har gjort en uppenbart oriktig bedömning, måste även EU-domstolens funktion vid ett överklagande omfattas av de allmänna kriterierna i artikel 256 FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.
74. Det innebär följande:
– Prövningen av överklagandet ska begränsas till rättsfrågor, och EU-domstolen ska endast pröva de faktiska omständigheterna om det görs gällande att tribunalens slutsatser som framgår av handlingarna i målet är materiellt oriktiga (missuppfattning av omständigheterna).( 58 )
– Hur omfattande tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning är och var gränserna för den rättsliga prövningen ska dras i detta sammanhang, är rättsfrågor som EU-domstolen kan avgöra inom ramen för ett mål om överklagande.
– När tribunalen har fastställt de faktiska omständigheter som görs gällande mot tjänstemannen, har EU-domstolen behörighet att, i enlighet med artikel 256 FEUF, pröva den rättsliga kvalificeringen och de konsekvenser som tribunalen har dragit av dessa omständigheter.( 59 )
– Proportionaliteten hos en disciplinåtgärd utgör en rättsfråga som EU-domstolen är behörig att pröva i samband med ett överklagande,( 60 ) på grundval av omständigheter som tribunalen anser vara styrkta (och som den inte har missuppfattat).
– EU-domstolen ska särskilt pröva om tribunalen har tolkat och tillämpat de rättsliga begreppen (inklusive de som anges i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna) på ett korrekt sätt, samt om tribunalen har uppfyllt sin skyldighet att, i enlighet med det ovan beskrivna kriteriet, göra en fullständig prövning av om disciplinåtgärden är lämplig efter att ha vägt in alla omständigheter som är relevanta i målet.( 61 )
VI. Tillämpning av dessa överväganden i förevarande mål
75. De överväganden som framförts ovan gör det möjligt att göra en bedömning av den tredje grunden för överklagandet vad gäller omfattningen av den prövning som tribunalen gjorde i den överklagade domen.
76. För det första vill jag återigen betona att domen AL/kommissionen har avgörande betydelse för den proportionalitetsprövning som tribunalen gjorde. Som jag redan har påpekat konstaterades det i den domen att tribunalen hade missuppfattat vissa av de omständigheter som gjordes gällande mot AL. Dessa omständigheter beaktades dock, till nackdel för tjänstemannen, vid bedömningen av hur vissa faktorer (de som anges i leden a( 62 ) och c( 63 ) i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna) påverkade disciplinåtgärden uppsägning.
77. Enligt min mening kunde tribunalen inte på goda grunder tillskriva tjänstemannen (eller rättare sagt, godta myndighetens tillskrivande) omständigheter som i själva verket inte kunde tillskrivas honom. Det var således inte godtagbart att bekräfta förekomsten av sådana omständigheter till nackdel för tjänstemannen, i syfte att pröva giltigheten av disciplinåtgärden.( 64 )
78. För det andra anger tribunalen i punkt 52 i den överklagade domen att den kommer att tillämpa det ”begränsade” prövningskriteriet, vilket – som jag redan har påpekat – inte är förenligt med artikel 47 i stadgan under omständigheter som de i förevarande mål. Hänvisningar till ”uppenbart oriktig bedömning” förekommer gång på gång i den överklagade domen.( 65 )
79. Avslutningsvis slår tribunalen i punkt 177 i den överklagade domen fast att ”rådet ålade klaganden en disciplinåtgärd som stod i proportion till det begångna felet, efter att korrekt ha bedömt samtliga omständigheter i ärendet och i synnerhet de som anges i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna. Rådets avvägning av försvårande och förmildrande omständigheter skedde således på ett proportionerligt sätt …” (min kursivering).
80. Det räcker dock inte med att enbart konstatera att var och en av de (icke uttömmande) faktorer som anges i artikel 10 i bilaga IX till stadgan har bedömts på ett korrekt sätt för att därmed bevisa att de som helhet har vägts in på ett effektivt och adekvat sätt.
81. Som jag redan har förklarat innebär den ”fullständiga” domstolsprövning av disciplinåtgärdens proportionalitet som krävs enligt artikel 47 i stadgan, att tribunalen måste bilda sig en egen uppfattning – och motivera denna – om disciplinåtgärdens lämplighet genom en bedömning av det inbördes förhållandet mellan de olika omständigheter, förmildrande och försvårande, som tidigare har slagits fast. Endast på detta sätt är en effektiv prövning av proportionaliteten hos den fastställda disciplinåtgärden möjlig.
82. Sammanfattningsvis anser jag, utan att behöva granska i detalj huruvida bedömningarna av de faktorer som räknas upp i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna är korrekta, att tribunalen inte tillämpade den standard för domstolsprövning som krävs enligt artikel 47 i stadgan. Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.
VII. Återförvisning av målet till tribunalen
83. Enligt artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol kan domstolen, om den upphäver tribunalens avgörande, antingen själv slutligt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisa målet till tribunalen för avgörande.
84. Med tanke på att jag bara har bedömt en begränsad del av överklagandet, kan jag inte föreslå att domstolen slutligt ska avgöra målet.
VIII. Rättegångskostnader
85. Av samma skäl är det inte lämpligt att jag uttalar mig om ersättning för rättegångskostnader.
IX. Förslag till avgörande
86. Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att domstolen bifaller överklagandet av tribunalens dom av den 10 april 2024, AL/rådet (T‑22/22, EU:T:2024:219), såvitt avser den tredje grunden, och upphäver den del av tribunalens dom som avser denna grund.
1 Originalspråk: spanska.
2 Tvisten mellan AL och rådet (i dess egenskap av arbetsgivare) eller kommissionen (PMO, till vilken vissa befogenheter avseende hanteringen av individuella rättigheter har delegerats) har gett upphov till sju avgöranden från tribunalen (beslut av den 22 december 2022, AL/kommissionen, T‑692/21, EU:T:2022:862, beslut av den 31 mars 2022, AL/rådet, T‑22/22 R, EU:T:2022:200, och beslut av den 17 januari 2023, AL/rådet och kommissionen, T‑50/22, EU:T:2023:11, samt dom av den 24 maj 2023, AL/kommissionen, T‑714/21, EU:T:2023:282, dom av den 10 april 2024, AL/rådet, T‑22/22, EU:T:2024:219, dom av den 10 april 2024, AL/kommissionen, T‑50/22, EU:T:2024:220, och dom av den 6 november 2024, AL/rådet, T‑315/23, EU:T:2024:771), liksom två avgöranden från EU-domstolen (beslut av den 6 februari 2024, AL/kommissionen, C‑498/23 P, EU:C:2024:204, och dom av den 23 april 2026, AL/kommissionen, C‑882/24 P, EU:C:2026:329 (nedan kallad domen AL/kommissionen)).
3 Dom av den 10 april 2024, AL/rådet (T‑22/22, EU:T:2024:219) (nedan kallad den överklagade domen).
4 Beslut av rådets generalsekretariat av den 27 september 2021 (nedan kallat det omtvistade beslutet).
5 Nedan kallade tjänsteföreskrifterna.
6 Nedan kallad tillsättningsmyndigheten.
7 Enligt rapporten av den 20 december 2020 (ärende OF/2016/0928/A1) hade AL 1) lämnat felaktiga uppgifter i sina ansökningar om att hans mor skulle anses som ett underhållsberättigat barn, vilket hade gjort det möjligt för honom att felaktigt erhålla familjebidrag, 2) avsiktligt lämnat ofullständiga uppgifter till den rumänska myndighet som i juli 2010 hade till uppgift att besluta om familjehemsplacering för två barn, och underlåtit att underrätta rådet om att dessa åtgärder hade upphört den 30 januari 2013, varför han fortsatte att erhålla bidrag för de två barnen även efter detta datum, 3) lämnat felaktiga uppgifter i samband med ansökningarna om skolbidrag för två underhållsberättigade barn, 4) lämnat felaktiga uppgifter i de styrkande handlingar som användes för att ansöka om att två andra barn skulle erkännas som underhållsberättigade personer, en ansökan som avslogs av rådet, 5) lämnat felaktiga eller missvisande uppgifter till den rumänska domstol som år 2019 godkände adoptionen av ett barn, på grundval av vilken han ansökte om att detta barn skulle erkännas som underhållsberättigat barn och om beviljande av motsvarande bidrag.
8 Olaf:s rekommendation om återkrav av bidragen ledde till de händelser som prövats av EU-domstolen i mål C‑882/24 P, AL/kommissionen, vars dom jag hänvisar till.
9 Dessutom ansökte han om och beviljades han, som en interimistisk åtgärd, uppskov med verkställigheten med verkan från och med den 1 oktober 2021.
10 I sin ansökan åberopade AL tretton grunder. Tribunalen granskade argumenten och delade in dem i fyra grupper.
11 Punkt 32 i svaromålet vid tribunalen, med hänvisning till rättspraxis.
12 Punkterna 47–55 i den överklagade domen.
13 Punkterna 101, 128, 134, 146, 163 och 177 i den överklagade domen.
14 Domen AL/kommissionen, punkt 66.
15 I den inlagan återger rådet punkterna 129–131 i den överklagade domen och hävdar att de slutsatser som tribunalen drar av dessa ”inte hade något som helst samband med den fråga som domstolen prövade i domen [AL/kommissionen], utan uteslutande avsåg frågan om klagandens agerande gentemot rådet, det vill säga till frågan huruvida klaganden avsiktligt hade underlåtit att lämna information om att familjehemsplaceringen av barnen A och B hade upphört från och med den 1 februari 2013”. Jag kan dock inte se hur man skulle kunna klandra klaganden för att ha ”medvetet underlåtit” att underrätta rådet om att en åtgärd upphört, en åtgärd som – vilket domstolen medgav i domen AL/kommissionen – inte hade upphört vid den tidpunkt som rådet angav, utan som fortsatt att ha giltig verkan under hela den period då AL (med rätta) mottog bidraget. Det förekom alltså ingen ”medveten underlåtenhet” från AL:s sida, vilket ändå beaktades till hans nackdel vid tillämpningen av disciplinåtgärden.
16 Den domen bekräftade däremot kommissionens rätt att återkräva de belopp som felaktigt hade utbetalats till AL i form av barntillägg för försörjning av hans mor och ett annat adoptivbarn.
17 De hänvisningar till EU-domstolen som finns i denna rättspraxis ska, med hänsyn till den nuvarande utformningen av unionens överklagandesystem, förstås som hänvisningar till tribunalen.
18 Så sammanfattade generaladvokat Mancini läget i sitt förslag till avgörande i målet F./kommissionen (228/83, EU:C:1984:396). Han tillade att när disciplinnämndens och tillsättningsmyndighetens bedömning sammanfaller i valet av lämplig disciplinåtgärd, ”är det uppenbart olämpligt att åberopa ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen mellan de påstådda faktiska omständigheterna och den fastställda disciplinåtgärden [” fuori luogo” i den italienska versionen av det förslaget till avgörande].
19 Enligt den vedertagna principen att det i första hand är en fråga för unionsinstitutionerna att bedöma yrkeskompetensen hos tjänstemän och övriga anställda i institutionerna: dom av den 19 juli 1955, Kergall/Assemblée commune (1/55, EU:C:1955:9).
20 Det rör sig om en omfattande rättspraxis, vilken återspeglas i domen av den 30 maj 1973, De Greef/kommissionen (46/72, EU:C:1973:57, punkterna 45 och 46). Beträffande domstolens senare praxis, se dom av den 29 januari 1985, F./kommissionen (228/83, EU:C:1985:28, punkt 34), dom av den 19 april 1988, M./rådet (175/86 och 209/86, EU:C:1988:180, punkt 9), och dom av den 6 mars 2001, Connolly/kommissionen (C‑274/99 P, EU:C:2001:127, punkt 127. Beträffande tribunalen, se dom av den 16 juli 1998, Y/parlamentet (T‑144/96, EU:T:1998:173, punkterna 34 och 36), dom av den 12 september 2000, Teixeira Neves/domstolen (T‑259/97, EU:T:2000:208, punkterna 108 och 109) dom av den 3 juli 2001, E/kommissionen (T‑24/98 och T‑241/99, EU:T:2001:175, punkterna 86 och 87), dom av den 5 december 2002, Stevens/kommissionen (T‑277/01, EU:T:2002:302, punkterna 73 och 79), och dom av den 5 oktober 2005, Rasmussen/kommissionen (T‑203/03, EU:T:2005:346, punkt 80).
21 Dom av den 21 november 2024, UG/kommissionen (C‑546/23 P, EU:C:2024:975, punkt 122). Jämför detta med förslag till avgörande av generaladvokaten Mischo i målet CES/E (C‑150/98, EU:C:1999:297, punkterna 26–37). Enligt honom innebär bedömningen av disciplinåtgärdens proportionalitet att förstainstansrätten endast kan underkänna motiveringen till det beslutet genom att i detalj förklara ”i vilka avseenden disciplinåtgärden är så uppenbart oproportionerlig i förhållande till gärningen, att det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras, trots det utrymme för skönsmässig bedömning som tillerkänns tillsättningsmyndigheten ” (punkt 27, min kursivering). Att påvisa en ”uppenbar oproportionerlighet” är ett ”krav för att besluta om ogiltigförklaring efter en domstolsprövning” (punkt 37).
22 Dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen (C‑295/12, EU:C:2014:2062), punkt 40 och där angiven rättspraxis: ”Principen om rätten till ett effektivt domstolsskydd är en allmän princip i unionsrätten som nu finns uttryckt i artikel 47 i [stadgan].”
23 Undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).
24 Dom av den 6 november 2018, Ramos Nunes de Carvalho e Sá mot Portugal (CE:ECHR:2018:1106JUD005539113, punkt 196) (nedan kallad domen Ramos Nunes de Carvalho).
25 Domen Ramos Nunes de Carvalho, punkt 132, och dom av den 3 november 2022, Dahan mot Frankrike (CE:ECHR:2022:1103JUD003231414, punkt 50).
26 Dom av den 3 november 2022, Dahan mot Frankrike (CE:ECHR:2022:1103JUD003231414, punkt 51).
27 Domen Ramos Nunes de Carvalho, punkt 132.
28 Domen Ramos Nunes de Carvalho, punkt 183.
29 Dom av den 21 juli 2011, Sigma Radio Television Ldt mot Cypern (CE:ECHR:2011:0721JUD003218104, punkt 157).
30 Dom av den 26 september 1995, Diennet mot Frankrike (CE:ECHR:1995:0926JUD001816091, punkt 34).
31 Dom av den 9 september 2010, Andreasen/kommissionen (T‑17/08 P, EU:T:2010:374, punkterna 141–148).
32 Punkt 145, med hänvisning till dom av den 11 juli 2007, Schneider Electric/kommissionen (T‑351/03, EU:T:2007:212, punkt 184),
33 Dom av den 9 september 2010, Andreasen/kommissionen (T‑17/08 P, EU:T:2010:374, punkt 146).
34 För enkelhetens skull kommer jag att hänvisa till tribunalen för att ange den unionsdomstol som i första instans har till uppgift att rättsligt pröva tillsättningsmyndighetens beslut, även om denna behörighet under perioden 2005–2016 tillkom personaldomstolen.
35 Dom av den 9 juni 2021, DI/ECB (T‑514/19, EU:T:2021:332, punkt 160 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen DI/ECB).
36 Domen DI/ECB, punkt 161.
37 Domen DI/ECB, punkt 196, och dom av den 23 mars 2022, OT/parlamentet (T‑757/20, EU:T:2022:156, punkt 170).
38 Dom av den 5 maj 2012, Nijs/revisionsrätten (T‑184/11 P, EU:T:2012:236, punkt 85).
39 Dom av den 16 mars 2004, Afari/ECB (T‑11/03, EU:T:2004:77, punkt 203), och domen DI/ECB, punkt 197.
40 ”[Tillsättningsmyndigheten] ska välja lämplig disciplinåtgärd när de faktiska omständigheter som görs gällande mot tjänstemannen styrkts, och unionsdomstolen kan inte ifrågasätta detta val, såvida inte den fastställda disciplinåtgärden är oproportionerlig i förhållande till de faktiska omständigheter som görs gällande mot tjänstemannen …” (dom av den 26 juni 2013, BM/ECB, F‑106/11, EU:F:2013:91, punkt 51, min kursivering).
41 I domen DI/ECB, punkt 162, omformulerar tribunalen den grund som bygger på uppenbart oriktiga bedömningar” till ”en ofullständig prövning av omständigheterna i ärendet, fel vid bevisvärderingen och en felaktig rättstillämpning”.
42 Se bland annat dom av den 5 juni 2019, Bernaldo de Quirós/kommissionen (T‑273/18, EU:T:2019:371, punkterna 125 och 126), dom av den 6 oktober 2021, AV och AW/parlamentet (T‑43/20, EU:T:2021:666, punkterna 136 och 137), och beslut av den 10 februari 2026, IR/rådet (T‑214/25, EU:T:2026:134, punkterna 32 och 35).
43 Särskilt punkterna 52–54.
44 Det spanska begreppet ponderación , som bygger på det latinska ordet pondus (tyngd), för tankarna till en avvägning mellan motstridiga intressen och omständigheter, som går utöver den rena rättsliga bedömningen av omständigheterna. Det kräver en samlad bedömning av de tidigare gjorda faktiska och rättsliga bedömningarna, i syfte att fastställa den disciplinåtgärd som är proportionerlig i det konkreta fallet.
45 Se, till exempel, när det gäller klassificering av farliga ämnen, dom av den 21 juli 2011, Etimine (C‑15/10, EU:C:2011:504, punkt 60), när det gäller resolution av banker, dom av den 11 december 2025, ABLV Bank/SRB (C‑602/22 P, EU:C:2025:953, punkt 131), när det gäller statligt stöd, dom av den 29 juni 2023, TUIfly/kommissionen (C‑763/21 P, EU:C:2023:528, punkt 76), och när det gäller konkurrensrätten, dom av den 15 februari 2005, kommissionen/Tetra Laval (C‑12/03 P, EU:C:2005:87, punkt 38) (nedan kallad domen Tetra Laval).
46 Generaladvokat Biondi har nyligen påpekat att detta prövningskriterium uteslutande ska förbehållas sådana bedömningar som till sin natur är tekniskt komplicerade, och att det inte får ”inte bli till en sorts allmän formel som föranleder att hela kategorier av bedömningar omotiverat undandras från en tillräckligt omfattande rättsprövning i unionsdomstolen”: förslag till avgörande av generaladvokaten Biondi i de förenade målen kommissionen m.fl./Ryanair (Statligt stöd covid-19 – KLM) (C‑266/24 P, C‑269/24 P och C‑289/24 P, EU:C:2026:271, punkt 45), där det hänvisas till vad som framgår av förslaget till avgörande i målet Deutsche Lufthansa/Ryanair m.fl. (C‑457/23 P, EU:C:2025:802, punkt 18). Jag instämmer med detta förslag till avgörande, vilket kan överföras till frågor som rör unionens personal.
47 Domen Tetra Laval, punkt 39.
48 Se, bland annat, dom av den 4 juni 2026, Ausnit, Olariu și Asociații/kommissionen (C‑389/25 P, EU:C:2026:455, punkt 61 och där angiven rättspraxis).
49 Dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen (C‑295/12 P, EU:C:2014:2062, punkt 53 och där angiven rättspraxis).
50 Domen Ramos Nunes de Carvalho, punkt 196.
51 Domen Ramos Nunes de Carvalho, punkt 203.
52 Domen Ramos Nunes de Carvalho, punkterna 180 och 181.
53 I domen Ramos Nunes de Carvalho, punkterna 204–206 och 214, fann Europadomstolen att en prövning av de faktiska omständigheterna som begränsades till att upptäcka motsägelser, inkonsekvenser, bristande bevisning eller uppenbart oriktiga bedömningar var otillräcklig, med hänsyn till det disciplinförfarandets särdrag och arten av de omtvistade frågorna i det målet, där bevisupptagningen ansågs otillräcklig. I domen av den 3 februari 2026 i målet Salvador Coutinho dos Santos Amado mot Portugal (CE:ECHR:2026:0203JUD004479419), punkterna 72 och 73, preciserade Europadomstolen däremot att en prövning som begränsades till uppenbart oriktiga bedömningar kunde vara förenlig med artikel 6 i Europakonventionen i ett (mycket annorlunda) fall där 1) ärendeakten var fullständig vad gäller de frågor som var föremål för rättslig prövning, och 2) trots att vissa faktiska bedömningar (avseende yrkesmässiga prestationer) hade undantagits från prövningens omfattning, hade domstolen granskat de omständigheter som låg till grund för förvaltningsmyndighetens bedömning och prövat påföljdens proportionalitet.
54 Dom av den 15 juli 2021, DK/Europeiska utrikestjänsten (C‑851/19 P, EU:C:2021:607, punkt 41).
55 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 6 januari 2026, Altıner Akıncı mot Turkiet (CE:ECHR:2026:0106JUD000957023), punkterna 98 och 99: en rent formell eller ytlig prövning, som inte gör det möjligt att kontrollera att myndigheten har utövat sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett korrekt sätt, kan inte anses utgöra en tillräcklig eller effektiv prövning i den mening som avses i artikel 6 i Europakonventionen.
56 Jag vill erinra om att Europadomstolen har slagit fast att en fullständig prövning enligt artikel 6 i Europakonventionen, inte innebär att domstolen direkt måste ersätta myndighetens bedömning med sin egen och utan vidare ändra den tidigare fastställda disciplinåtgärden: det räcker med att den har tillräckliga befogenheter för att pröva lagligheten hos det överklagade beslutet och, i förekommande fall, upphäva det och återförvisa ärendet till samma myndighet, eller till en annan, för förnyad prövning: dom av den 21 juli 2011, Sigma Radio Television Ldt mot Cypern (CE:ECHR:2011:0721JUD003218104, punkt 153), och domen Ramos Nunes de Carvalho, punkt 183.
57 Dom av den 15 juli 2021, DK/Europeiska utrikestjänsten (C‑851/19 P, EU:C:2021:607, punkt 41).
58 Dom av den 1 augusti 2025, Frankrike och kommissionen/CWS Powder Coatings m.fl. (C‑71/23 P och C‑82/23 P, EU:C:2025:601, punkt 67).
59 Dom av den 28 juli 2011, Diputación Foral de Vizcaya m.fl./kommissionen (C‑474/09 P–C‑476/09 P, EU:C:2011:522, punkt 57).
60 Beslut av den 16 juli 1998, N/kommissionen (C‑252/97 P, EU:C:1998:385, punkterna 58–64), och dom av den 6 mars 2001, Connolly/kommissionen (C‑274/99 P, EU:C:2001:127, punkterna 127–128).
61 Se, analogt, dom av den 29 april 2004, British Sugar/kommissionen (C‑359/01 P, EU:C:2004:255, punkt 47).
62 Punkterna 94–96 i den överklagade domen.
63 Punkterna 129–131 i den överklagade domen.
64 Jag hänvisar till punkterna 19–21 i detta förslag till avgörande.
65 Se punkterna 101, 128, 134, 146 och 163.