Domstolens dom (sjunde avdelningen) den 10 september 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (sjunde avdelningen)

den 10 september 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Tillnärmning av lagstiftning – Telekommunikationssektorn – Direktiv (EU) 2018/1972 – Europeisk kodex för elektronisk kommunikation – Avtal avseende elektroniska kommunikationstjänster – Tillhandahållarens rätt att ensidigt ändra avtalet – Artikel 105.1 första stycket – Slutanvändarnas rätt att säga upp avtalet ”

I mål C‑669/24,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Oberlandesgericht Düsseldorf (Regionala överdomstolen i Düsseldorf, Tyskland) genom beslut av den 26 september 2024, som inkom till domstolen den 11 oktober 2024, i målet

Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V.

mot

Vodafone GmbH,

övrig deltagare i rättegången:

Bundesnetzagentur für Elektrizität, Gas, Telekommunikation und Eisenbahnen,

meddelar

DOMSTOLEN (sjunde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden F. Schalin samt domarna M. Gavalec (referent) och Z. Csehi,

generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V., genom T. Rader, Rechtsanwalt,

– Vodafone GmbH, genom C. Rohnke, Rechtsanwalt,

– Italiens regering, genom S. Fiorentino, i egenskap av ombud, biträdd av F. Meloncelli, avvocato dello Stato,

– Rumäniens regering, genom E. Gane, R. Antonie och L. Ghiță, samtliga i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom G. Conte, O. Gariazzo och G. Meeßen, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 105.4 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (EUT L 321, 2018, s. 36).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V (Federala förbundet för konsumentcentraler och konsumentorganisationer, Tyskland) (nedan kallat BV) och Vodafone GmbH, som är en tillhandahållare av telekommunikationstjänster, angående användningen, i bolagets allmänna affärsvillkor, av en klausul som ger Vodafone en möjlighet att ensidigt ändra avtalsvillkoren.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 93/13/EEG

3 I artikel 3 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169) föreskrivs följande:

”1. Ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling skall anses vara oskäligt om det i strid med kravet på god sed medför en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten.

…

3. Bilagan innehåller en vägledande, inte uttömmande lista på villkor som kan anses oskäliga.”

4 I bilagan till detta direktiv, med rubriken ”Avtalsvillkor till vilka det hänvisas i artikel 3.3”, anges följande:

”1. Avtalsvillkor vars mål eller konsekvens är

…

j) att tillåta näringsidkaren att ensidigt ändra villkoren utan något giltigt skäl som anges i avtalet,

…

2. Räckvidd för g, j och l

…

b) …

Punkt j hindrar inte heller att en näringsidkare förbehåller sig rätten att ensidigt ändra villkoren i ett avtal som har träffats på obestämd tid, förutsatt att han förpliktas att underrätta konsumenten med rimligt varsel och att denne kan säga upp avtalet.

…”

Direktiv 2018/1972

5 Skälen 257, 258, 275 och 276 i direktiv 2018/1972 har följande lydelse:

”(257) Skillnader i genomförande av reglerna för skydd av slutanvändare har skapat stora hinder på den inre marknaden som påverkar både tillhandahållare av elektroniska kommunikationstjänster och slutanvändare. Dessa hinder bör minskas genom tillämpning av samma bestämmelser som garanterar en hög gemensam skyddsnivå i hela [Europeiska] unionen. En kalibrerad fullständig harmonisering av slutanvändarnas rättigheter som omfattas av detta direktiv bör leda till en betydligt större rättslig säkerhet både för slutanvändare och tillhandahållare av elektroniska kommunikationstjänster, och bör avsevärt minska inträdeshinder och onödig börda när det gäller efterlevnad till följd av fragmenteringen av bestämmelserna. … Fullständig harmonisering bör endast utsträckas till de frågor som omfattas av bestämmelserna om slutanvändarnas rättigheter i detta direktiv. …

(258) Avtal är ett viktigt instrument för slutanvändare för att säkerställa insyn i informationen och rättssäkerhet. De flesta tjänstetillhandahållare i en konkurrensutsatt miljö kommer att ingå avtal med sina kunder av kommersiella skäl. Förutom detta direktiv är kraven i den gällande unionsrätten om konsumentskydd i samband med avtal, särskilt [direktiv 93/13] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU [av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64)], tillämpliga på konsumenttransaktioner avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. …

…

(275) Alla eventuella ändringar i de avtalsvillkor som föreslagits av tillhandahållare av andra allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster än nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, och som inte gynnar slutanvändarna, till exempel avseende avgifter, taxor, datavolymbegränsningar, datahastigheter, täckning eller behandling av personuppgifter, bör ge upphov till en rättighet för slutanvändarna att säga upp avtalet utan kostnader, även om de är kombinerade med vissa positiva förändringar. Alla eventuella ändringar av avtalsvillkoren på initiativ av tillhandahållaren bör därför ge slutanvändaren rätt att säga upp avtalet om inte varje ändring i sig är till fördel för slutanvändaren, eller om ändringarna är av rent administrativ karaktär, till exempel en förändring av tillhandahållarens adress, och inte får några negativa konsekvenser för slutanvändaren eller i strikt bemärkelse har införts genom lagar eller andra förordningar, till exempel nya informationskrav för avtal som införts i unionsrätten eller nationell rätt. Huruvida en ändring enbart är till slutanvändarens fördel bör bedömas utifrån objektiva kriterier. Slutanvändarens rätt att säga upp avtalet bör endast uteslutas om tillhandahållaren kan visa att samtliga ändringar i avtalet enbart är till slutanvändarens fördel eller är av rent administrativ karaktär och inte har någon negativ inverkan på slutanvändaren.

(276) Slutanvändarna bör underrättas om alla eventuella förändringar av avtalsvillkoren genom ett varaktigt medium. Andra slutanvändare än konsumenter, mikroföretag eller små företag eller organisationer som drivs utan vinstsyfte bör inte omfattas av rätten till uppsägning vid avtalsändring, såvitt avser överföringstjänster som används för maskin till maskin-tjänster. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva skydd för slutanvändarna när det gäller uppsägning av avtal om slutanvändare byter bostadsort. Bestämmelserna om uppsägning av avtal bör inte påverka tillämpningen av andra bestämmelser i unionsrätten eller i nationell rätt vad gäller de grunder på vilka avtal kan sägas upp eller avtalsvillkor kan ändras av tjänstetillhandahållaren eller slutanvändaren.”

6 I artikel 3 i direktiv 2018/1972, med rubriken ”Allmänna mål”, föreskrivs följande i punkt 2 d:

”De nationella regleringsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter samt [organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec)], kommissionen och medlemsstaterna ska inom ramen för detta direktiv eftersträva vart och ett av följande allmänna mål, vilka inte är listade i prioritetsordning:

…

d) Främja unionsmedborgarnas intressen genom att säkerställa konnektivitet och utbredd tillgång till och utbrett utnyttjande av nät med mycket hög kapacitet, inbegripet fasta, mobila och trådlösa nät, och av elektroniska kommunikationstjänster, genom att möjliggöra maximalt utbyte när det gäller urval, pris och kvalitet på grundval av effektiv konkurrens, genom att upprätthålla säkerheten för nät och tjänster, genom att säkerställa en hög och gemensam skyddsnivå för slutanvändare med hjälp av erforderliga sektorsspecifika regler och genom att tillgodose behoven, exempelvis av överkomliga priser, hos särskilda samhällsgrupper, i synnerhet slutanvändare med funktionsnedsättning, äldre slutanvändare och slutanvändare med särskilda sociala behov samt av valmöjligheter och likvärdig tillgång för slutanvändare med funktionsnedsättning.”

7 I artikel 101.1 i direktivet föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna får inte i sin nationella rätt bibehålla eller införa bestämmelser om skydd för slutanvändare som avviker från artiklarna 102–115, inklusive strängare, eller mindre stränga, bestämmelser för att säkerställa en annan skyddsnivå, om inget annat anges i denna avdelning.”

8 I artikel 105 i nämnda direktiv, med rubriken ”Avtalets löptid och uppsägning av avtal”, anges följande i punkt 4:

”Slutanvändare ska ha rätt att säga upp sitt avtal utan ytterligare kostnad vid meddelande om ändringar av avtalsvillkoren som föreslås av tillhandahållare av andra allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster än nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, med undantag för fall där de föreslagna ändringarna enbart är till slutanvändarens fördel, är av rent administrativ karaktär och inte får några negativa konsekvenser för slutanvändaren eller föreskrivs direkt genom unionsrätt eller nationell rätt.

Tillhandahållarna ska underrätta slutanvändarna om ändringar i avtalsvillkoren minst en månad i förväg och samtidigt informera dem om att de har rätt att säga upp avtalet utan ytterligare kostnad om de inte godtar de nya villkoren. Rätten att säga upp avtalet ska kunna utövas inom en månad från underrättelsen. Medlemsstaterna får förlänga den tidsfristen med högst tre månader. Medlemsstaterna ska säkerställa att underrättelsen görs på ett tydligt och begripligt sätt, på ett varaktigt medium.”

Tysk rätt

9 Enligt 57 § punkt 1 i Telekommunikationsgesetz (telekommunikationslagen) av den 23 juni 2021 (BGBl. 2021 I, s. 1858), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad TKG), gäller följande:

”Om en tillhandahållare av allmänt tillgängliga kommunikationstjänster genom allmänna avtalsvillkor förbehållit sig rätten att ensidigt ändra ett avtal och om vederbörande ensidigt ändrar avtalsvillkoren, så kan slutanvändaren kostnadsfritt säga upp avtalet utan att iaktta uppsägningstiden, såvida inte ändringarna

1. endast är till slutanvändarens fördel,

2. är av rent administrativ karaktär och inte påverkar slutanvändaren negativt, eller

3. direkt föreskrivs i unionsrätt eller nationell rätt.”

10 I 307 § i Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen) (nedan kallad BGB), anges följande i den version som är tillämplig i det nationella målet:

”1) Bestämmelser i allmänna avtalsvillkor saknar verkan om de oskäligen missgynnar leverantörernas avtalspart på ett sätt som strider mot tro och heder. En bestämmelse kan även vara oskäligt missgynnande om den inte är klar och begriplig.

2) Vid tvivel ska en bestämmelse anses missgynna en avtalspart på ett oskäligt sätt när bestämmelsen

1. strider mot den grundläggande målsättningen med den lagstiftning som bestämmelsen avviker från, eller

2. begränsar de huvudsakliga rättigheter och skyldigheter som följer av avtalet med den följden att avtalets genomförande är hotat.

3) Punkterna 1 och 2 samt 308 och 309 §§ är enbart tillämpliga på bestämmelser i allmänna försäljningsvillkor genom vilka undantagsbestämmelser eller bestämmelser som kompletterar lagstiftningen avtalas. Andra bestämmelser kan vara ogiltiga enligt punkt 1 andra meningen jämförd med punkt 1 första meningen.”

11 308 § BGB anges följande:

”I allmänna avtalsvillkor är det särskilt ogiltigt att ha

…

4. en klausul enligt vilken den som åberopar denna klausul har rätt att ändra den utlovade tjänsten eller att avvika från den om det inte finns någon rimlig anledning för motparten att motsätta sig en sådan ändring eller avvikelse, med beaktande av förstnämnda parts intressen.”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

12 BV, som är en konsumentskyddsförening, som agerar i egenskap av en organisation som är behörig att väcka talan för att skydda konsumenternas kollektiva intressen, väckte talan om förbudsföreläggande mot Vodafone vid Landgericht Düsseldorf (Regionala domstolen i Düsseldorf, Tyskland). Denna talan om förbudsföreläggande syftar till att förbjuda Vodafone att i de allmänna villkoren i de avtal som detta företag ingår med sina kunder avseende vissa elektroniska telekommunikationstjänster bland annat använda en klausul enligt vilken Vodafone förbehåller sig att ensidigt och skönsmässigt ändra avtalsvillkoren under förutsättning att detta är skäligt.

13 Till stöd för sin talan om förbudsföreläggande gjorde BV gällande att detta villkor strider mot 307 § punkt 1 första och andra meningen och 308 § led 4 BGB och att det inte kan motiveras med stöd av 57 § punkt 1 första meningen TKG. BV gjorde särskilt gällande att det framgår av 308 § punkt 4 BGB att en klausul som ger rätt att ensidigt ändra villkoren och som används i de allmänna avtalsvillkoren endast är giltig om det inte finns några rimliga skäl för motparten att, med beaktande av den förstnämnda partens intressen, inte samtycka till den planerade ändringen eller det planerade undantaget.

14 Vodafone invände att det omtvistade villkoret motsvarar ordalydelsen i 57 § punkt 1 första meningen TKG, enligt vilken tillhandahållarna har möjlighet att i de allmänna affärsvillkoren förbehålla sig rätten att ensidigt ändra villkoren. Enligt Vodafone innehåller denna bestämmelse en uttömmande regel. Eftersom den omtvistade klausulen endast återger ordalydelsen i denna regel, kan den således inte bli föremål för en giltighetsprövning mot bakgrund av de särskilda bestämmelserna om allmänna affärsvillkor. Vodafone har under alla omständigheter gjort gällande att nämnda klausul inte missgynnar kunden på ett otillbörligt sätt, dels på grund av kravet på att skälighetshänsyn ska beaktas, dels på grund av den särskilda uppsägningsrätt som kunden har beviljats som motprestation. Vodafone menar slutligen att 57 § punkt 1 första meningen TKG, i den mån det enligt denna bestämmelse krävs att rätten att ändra villkoren ska ingå i de allmänna villkoren, strider mot kravet på fullständig harmonisering i artikel 101.1 i direktiv 2018/1972. Denna bestämmelse ska således tolkas i överensstämmelse med detta direktiv, på så sätt att den ger en rätt att ensidigt ändra villkoren och att denna rätt inte omfattas av de begränsningar som följer av 308 § led 4 BGB.

15 Landgericht Düsseldorf (Regionala domstolen i Düsseldorf) ogillade talan med motiveringen att den omtvistade klausulen varken syftar till att avvika från eller komplettera lagbestämmelser, vilket innebär att en prövning av dess innehåll är utesluten enligt 307 § punkt 3 BGB. Även om det hade varit möjligt att göra en sådan prövning skulle, enligt sistnämnda domstol, den omtvistade klausulen vara tillåten, eftersom den ger slutanvändarna en särskild och kostnadsfri uppsägningsrätt, genom vilken dessa användare kan säga upp avtalet innan de tillkännagivna ändringarna träder i kraft. Ovannämnda domstol förklarade dessutom att 57 § punkt 1 första meningen TKG förutsätter att en rätt att ensidigt ändra villkoren kan föreskrivas i allmänna avtalsvillkor och att denna bestämmelse, i utbyte mot denna rätt, reglerar motparternas rätt att säga upp avtalet.

16 BV överklagade denna dom till Oberlandesgericht Düsseldorf (Regionala överdomstolen i Düsseldorf, Tyskland), som är den hänskjutande domstolen, och gjorde gällande att artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 och 57 § punkt 1 första meningen TKG inte ger näringsidkaren rätt att ensidigt ändra villkoren, utan endast reglerar de rättsliga följderna av att denna rätt utövas. Vodafone yrkade att överklagandet skulle ogillas.

17 Den hänskjutande domstolen har begärt att EU-domstolen ska tolka artikel 105.4 fjärde stycket i direktiv 2018/1972. Den hänskjutande domstolen anser att denna bestämmelse kan tolkas på flera sätt. Den hänskjutande domstolen har i detta sammanhang understrukit att denna bestämmelse i Tyskland ofta tolkas så, att den ger tjänsteleverantören en lagstadgad rätt att ensidigt ändra villkoren. En motsatt tolkning är emellertid även möjlig, enligt vilken nämnda bestämmelse endast reglerar de rättsliga följderna av leverantörens rätt att ensidigt ändra villkoren, vars rättsliga grund regleras av andra regler.

18 Mot denna bakgrund beslutade Oberlandesgericht Düsseldorf (Regionala överdomstolen i Düsseldorf) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 tolkas så, att tillhandahållare av andra allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster än nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster har en lagstadgad rätt att ensidigt ändra avtalsvillkoren och att slutanvändarna i gengäld erhåller en särskild uppsägningsrätt, eller förutsätts det att tillhandahållarna redan på andra grunder har en rätt att ensidigt ändra avtalsvillkoren och reglerar bestämmelsen endast den särskilda uppsägningsrätt som detta medför för slutanvändarna?”

Tolkningsfrågan

19 Den hänskjutande domstolen har ställt sin enda fråga för att få klarhet i huruvida artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 ska tolkas så, att den ger tillhandahållare av elektroniska kommunikationstjänster en rätt att ensidigt ändra avtalsvillkoren eller om den förutsätter att det föreligger en sådan rätt och endast reglerar slutanvändarnas uppsägningsrätt när tillhandahållaren har utövat denna rätt att ensidigt ändra villkoren.

20 Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 12 mars 2026, Magyar Telekom, C‑514/24, EU:C:2026:184, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

21 För det första föreskrivs det i artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 att slutanvändare ska ha rätt att säga upp avtalet utan ytterligare kostnad om den som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster underrättar dem om att de avser att ändra avtalsvillkoren. I denna bestämmelse preciseras att de emellertid inte har denna rätt om de föreslagna ändringarna enbart är till slutanvändarens fördel, är av rent administrativ karaktär och inte får några negativa konsekvenser för slutanvändaren eller föreskrivs direkt genom unionsrätt eller nationell rätt.

22 I skäl 275 i direktivet anges på samma sätt att varje ändring av avtalsvillkoren som görs av tillhandahållaren bör göra det möjligt för slutanvändaren att säga upp avtalet utan ytterligare kostnad, med förbehåll för samma undantag som de som anges i föregående punkt.

23 Det framgår således av ordalydelsen i artikel 105.4 första stycket i nämnda direktiv, jämförd med skäl 275 i samma direktiv, att denna bestämmelse reglerar följderna för slutanvändaren av en ändring av avtalsvillkor som planeras av den som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster. I direktivet föreskrivs ett fall där en sådan ändring ger rätt till uppsägning utan kostnad samt undantag från denna rätt. Däremot anges varken den rättsliga grunden för den ensidiga ändringen eller de villkor tillhandahållaren måste uppfylla för att ensidigt kunna ändra avtalet. Den nämnda bestämmelsen förutsätter således att en sådan rättighet föreligger, utan att den beviljar den.

24 För det andra stöds denna tolkning av det sammanhang i vilket artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 ingår.

25 I artikel 105 i direktivet, med rubriken ”Avtalets löptid och uppsägning av avtal”, som ingår i avdelning III i direktivet, med rubriken ”Slutanvändares rättigheter”, föreskrivs nämligen en allmän regel som huvudsakligen syftar till att reglera de olika fallen och villkoren för att slutanvändarna ska kunna utnyttja sin rätt att säga upp sina avtal. Det bör dock understrykas att den inte reglerar tillhandahållarnas rättigheter, och än mindre ger dessa rätt att ensidigt ändra villkoren.

26 Det ska även påpekas att det i artikel 101 i direktiv 2018/1972 föreskrivs att artikel 105 i direktivet innebär en fullständig harmonisering, men att detta endast gäller skyddet för slutanvändarna, medan inget anges vad avser tillhandahållare. På samma sätt preciseras i skäl 257 i nämnda direktiv att denna fullständiga harmonisering endast bör utsträckas till de frågor som omfattas av bestämmelserna om slutanvändarnas rättigheter i samma direktiv.

27 Det framgår dessutom av skäl 258 i direktiv 2018/1972 att kraven i den gällande unionsrätten om konsumentskydd i samband med avtal, särskilt direktiven 93/13 och 2011/83, är tillämpliga på konsumenttransaktioner avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster.

28 I punkt 1 j i bilagan till direktiv 93/13 anges, bland de villkor som kan anses oskäliga med tillämpning av artikel 3.1 och 3.3 i direktivet, sådana villkor vars syfte eller verkan är att tillåta näringsidkaren att ensidigt ändra villkoren utan något giltigt skäl som anges i avtalet. I punkt 2 b i denna bilaga preciseras emellertid att punkt 1 j inte hindrar att en näringsidkare förbehåller sig rätten att ensidigt ändra villkoren i ett avtal som har träffats på obestämd tid, förutsatt att han förpliktas att underrätta konsumenten med rimligt varsel och att denne kan säga upp avtalet.

29 Av detta följer att de villkor under vilka tillhandahållaren kan förbehålla sig rätten att ensidigt göra ändringar omfattas av direktiv 93/13 och inte av direktiv 2018/1972. Enligt artikel 8 i direktiv 93/13 får medlemsstaterna dessutom anta eller behålla strängare bestämmelser som är förenliga med EUF-fördraget, för att säkerställa en högre konsumentskyddsnivå.

30 En analys av sammanhanget bekräftar följaktligen att det ska göras en bokstavstolkning av artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972, enligt vilken denna bestämmelse inte ger tillhandahållarna en rätt att ensidigt ändra villkoren i ett avtal, utan förutsätter att det föreligger en sådan rätt enligt andra tillämpliga regler. Utövandet av denna rätt att ändra villkoren är därför fortfarande underkastat de villkor och krav som följer av unionsrätt och nationell rätt om konsumentskydd.

31 Det ska i detta hänseende erinras om att det följer av domstolens praxis att även om en klausul som ger rätt att ensidigt ändra villkoren kan tillgodose ett legitimt intresse hos leverantören, måste den likväl uppfylla de krav på god sed, balans och klarhet som bland annat följer av direktiv 93/13 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 mars 2013, RWE Vertrieb, C‑92/11, EU:C:2013:180, punkterna 46 och 47).

32 Denna tolkning bekräftas av skäl 276 i direktiv 2018/1972, där det anges att bestämmelserna om uppsägning av avtal inte påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i unionsrätt eller i nationell rätt vad gäller de grunder på vilka avtal kan sägas upp eller avtalsvillkor kan ändras av tjänstetillhandahållaren eller slutanvändaren.

33 För det tredje och sista är den tolkning som gjorts i punkt 30 ovan förenlig med det mål att skydda slutanvändarna som anges i artikel 3.2 d i direktiv 2018/1972. Det särskilda skydd som direktivet ger dem vid uppsägning av avtal tillkommer således utöver de garantier som följer av andra unionsrättsliga och nationella bestämmelser som är tillämpliga på avtalsändringar. Eftersom slutanvändaren är en svagare part i ett avtalsförhållande med näringsidkaren, bör denne åtnjuta ett ökat skydd. Effektiviteten av ett sådant skydd kan endast säkerställas genom samtliga åtgärder som föreskrivs i de olika bestämmelserna. Detta konstaterande bekräftas även i skäl 276 i direktivet, där det anges att bestämmelserna om uppsägning av avtal inte bör påverka tillämpningen av andra bestämmelser i unionsrätt eller nationell rätt.

34 En tolkning enligt vilken artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 i sig ger tillhandahållarnas en rätt att ensidigt ändra villkoren skulle kunna innebära att utövandet av denna rätt inte omfattas av de villkor som föreskrivs i de allmänna konsumentskyddsbestämmelserna i unionsrätt eller i nationell rätt. Den skulle strida mot såväl direktivets syfte som skäl 276 i direktivet och kan därför inte godtas.

35 Mot bakgrund av ovanstående överväganden ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 ska tolkas så, att den inte ger tillhandahållare av andra allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster än nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster rätt att ensidigt ändra avtalsvillkoren, utan förutsätter att en sådan rätt föreligger enligt andra tillämpliga bestämmelser, och att den begränsar sig till att reglera den uppsägningsrätt som slutanvändarna har när tillhandahållaren utövar rätten att ensidigt ändra villkoren, utan att den påverkar de villkor och krav som i detta syfte föreskrivs i unionsrätt och nationell rätt på konsumentskyddsområdet.

Rättegångskostnader

36 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjunde avdelningen) följande:

Artikel 105.4 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation

ska tolkas så,

att den inte ger tillhandahållare av andra allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster än nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster rätt att ensidigt ändra avtalsvillkoren, utan förutsätter att en sådan rätt föreligger enligt andra tillämpliga bestämmelser, och att den begränsar sig till att reglera den uppsägningsrätt som slutanvändarna har när tillhandahållaren utövar rätten att ensidigt ändra villkoren, utan att den påverkar de villkor och krav som i detta syfte föreskrivs i unionsrätt och nationell rätt på konsumentskyddsområdet.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: tyska.