Domstolens dom (femte avdelningen) den 17 september 2026
Preliminär utgåva
DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)
den 17 september 2026 ( * )
” Begäran om förhandsavgörande – Konsumentskydd – Förordning (EG) nr 1924/2006 – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel – Artikel 2.2 led 5 – Begreppet hälsopåstående – Kosttillskott – Påståenden om ett kosttillskott som rör intagsfrekvensen och/eller intagssättet – Artikel 14.2 – Påståenden om minskad sjukdomsrisk – Villkor för användning – Reklam som marknadsför ett kosttillskott ”
I mål C‑721/24,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien) genom beslut av den 4 oktober 2024, som inkom till EU-domstolen den 22 oktober 2024, i målet
Vista-Life Pharma SA,
Vista-Life Pharma Belgium SCRL
mot
Laboratoires S.M.B. SA,
Brussels Reps Pharma SRL,
meddelar
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden M.L. Arastey Sahún, samt domarna J. Passer, E. Regan (referent), D. Gratsias och B. Smulders,
generaladvokat: A. Biondi,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Vista-Life Pharma SA, genom L. De Meese och P. Maeyaert, avocats,
– pour Laboratoires S.M.B. Laboratoires S.M.B. SA och Brussels Reps Pharma SRL, genom G. Sorreaux, avocat,
– Belgiens regering, genom M. Jacobs, L. Jans och C. Pochet, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom S. Delaude och B. Rous Demiri, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 29 januari 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2.2 leden 1 och 5 samt 14.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (EUT L 404, 2006, s. 9, och rättelse i EUT L 12, 2007, s. 5), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 109/2008 av den 15 januari 2008 (EUT L 39, 2008, s. 14) (nedan kallad förordning nr 1924/2006).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Vista-Life Pharma SA och Vista-Life Pharma Belgium SCRL (nedan gemensamt kallade Vista-Life) och å andra sidan Laboratoires S.M.B. SA och Brussels Reps Pharma SRL. Målet rör påståenden som förekommer i annonser som Vista-Life har låtit publicera för att marknadsföra två kosttillskottprodukter.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Direktiv 2002/46/EG.
3 I artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (EGT L 183, 2002, s. 51) föreskrivs följande:
”I detta direktiv avses med
a) kosttillskott: livsmedel vars syfte är att komplettera en normal kost och vilka utgör koncentrerade källor för näringsämnen eller andra ämnen med näringsmässig eller fysiologisk verkan, enskilt eller i kombination, som säljs i avdelade doser dvs. i form av kapslar, pastiller, tabletter, piller eller liknande, portionspåsar med pulver, ampuller med vätska, droppflaskor och andra liknande doser i flytande form eller pulverform som är avsedda att intas i uppmätta små enheter.
…”
Direktiv 2006/114/EG.
4 I artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 2006, s. 21) föreskrivs följande:
I detta direktiv avses med
a) reklam: varje form av framställning i samband med närings- eller affärsverksamhet, hantverk eller yrkesutövning för att främja tillhandahållandet av varor eller tjänster, däribland fast egendom, rättigheter och skyldigheter,
…”
Förordning nr 1924/2006
5 I skälen 3, 23 och 28 i förordning nr 1924/2006 anges följande:
”(3) Allmänna märkningsbestämmelser finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel [(EGT L 109, 2000, s. 29)]. I direktiv [2000/13] finns ett allmänt förbud mot användning av information som skulle kunna vilseleda köparen eller som tillskriver livsmedel medicinska egenskaper. Denna förordning bör komplettera de allmänna principerna i direktiv [2000/13] och föreskriva särskilda bestämmelser om användning av näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel som skall levereras som sådana till konsumenten.
…
(23) Hälsopåståenden bör endast godkännas för användning i gemenskapen efter en vetenskaplig bedömning av högsta möjliga standard. För att säkerställa en harmoniserad vetenskaplig bedömning av dessa påståenden bör Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet [(Efsa)] göra dessa bedömningar. Sökanden bör på begäran kunna få ta del av de handlingar som rör honom för att se hur ärendet framskridit.
…
(28) Kosten är en av de många faktorer som påverkar uppkomsten av sjukdomar hos människor. Andra faktorer som ålder, genetiska anlag, fysisk aktivitet, bruk av tobak och andra droger, miljöfaktorer och stress kan alla påverka uppkomsten av mänskliga sjukdomar. Särskilda märkningskrav bör därför gälla för påståenden om minskad risk för sjukdom.”
6 I artikel 1 (”Syfte och tillämpningsområde”) i förordning nr 1924/2006 föreskrivs följande i punkterna 1 och 2:
”1. Denna förordning harmoniserar de bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar och som gäller näringspåståenden och hälsopåståenden, för att säkerställa en väl fungerande inre marknad och en hög konsumentskyddsnivå.
2. Denna förordning skall tillämpas på näringspåståenden och hälsopåståenden i kommersiella meddelanden, oavsett om dessa är i form av märkning och presentation av eller reklam för livsmedel som skall levereras som sådana till slutkonsumenten.
…”
7 I artikel 2 (”Definitioner”) i förordning nr 1924/2006 föreskrivs följande:
”1. I denna förordning skall
…
b) definitionen av kosttillskott i direktiv [2002/46] gälla,
…
d) definitionen av märkning enligt artikel 1.3 a i direktiv [2000/13] gälla.
2. Följande definitioner skall också gälla:
1) påstående: varje budskap eller framställning som inte är obligatorisk enligt gemenskapens eller medlemsstaternas lagstiftning, inbegripet framställningar bestående av bilder, grafik eller symboler, oavsett form, och som anger, låter förstå eller antyder att ett livsmedel har särskilda egenskaper.
…
5) hälsopåstående: varje påstående som anger, låter förstå eller antyder att det finns ett samband mellan en kategori av livsmedel, ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar och hälsa.
6) påstående om minskad sjukdomsrisk: varje hälsopåstående som anger, låter förstå eller antyder att konsumtion av en kategori av livsmedel, ett livsmedel eller av en av dess beståndsdelar väsentligt minskar en riskfaktor för utveckling av sjukdom hos människor.
…”
8 I artikel 3 (”Allmänna principer för samtliga påståenden”) första stycket i förordning nr 1924/2006 föreskrivs följande:
”Näringspåståenden och hälsopåståenden får användas på märkning och presentation av och i reklam för livsmedel som släpps ut på marknaden i gemenskapen endast om de är förenliga med bestämmelserna i denna förordning.”
9 I artikel 4 (”Villkor för användning av näringspåståenden och hälsopåståenden”) i förordning nr 1924/2006 föreskrivs följande i punkt 2:
”Med avvikelse från punkt 1 skall näringspåståenden
…
b) tillåtas om ett enskilt näringsämne överskrider näringsprofilen, förutsatt att uppgifter om detta näringsämne finns angivna i omedelbar anslutning till och på samma sida som påståendet och framträder lika tydligt som detta. Uppgifterna skall vara utformade på följande sätt: ’Hög halt av […]’.”
10 I artikel 14 (”Påståenden om minskad sjukdomsrisk och påståenden om barns utveckling och hälsa”) i förordning nr 1924/2006 föreskrivs följande:
”1. Trots vad som sägs artikel 2.1 b i direktiv [2000/13] får följande påståenden göras om de i enlighet med det förfarande som avses i artiklarna 15, 16, 17 och 19 i denna förordning har godkänts för att tas upp i en gemenskapsförteckning över sådana tillåtna påståenden tillsammans med alla nödvändiga villkor för användning av dessa påståenden:
a) Påståenden om minskad sjukdomsrisk.
…
2. Utöver de allmänna bestämmelser som fastställs i denna förordning och de särskilda bestämmelserna i punkt 1, skall i fråga om påståenden om minskad sjukdomsrisk märkningen eller, om ingen sådan märkning finns, presentationen eller reklamen också innehålla en uppgift om att en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt.”
Förordning (EU) nr 1169/2011
11 I artikel 2 (”Definitioner”) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 2011, s. 18) föreskrivs följande i punkt 2:
”Dessutom gäller följande definitioner:
…
c) obligatorisk livsmedelsinformation: de uppgifter som enligt unionsbestämmelserna måste tillhandahållas slutkonsumenterna.
…
j) märkning: ord, uppgift, varumärke, märkesnamn, illustration eller symbol som gäller ett livsmedel och anbringas på förpackning, dokument, meddelande, etikett, ring eller krage som medföljer eller avser sådant livsmedel.
…”
12 I artikel 7 (”Rättvisande information”) i förordning nr 1169/2011föreskrivs följande i punkt 2:
”Livsmedelsinformation ska vara korrekt, tydlig och lätt att förstå för konsumenten.”
13 I artikel 12 (”Tillgänglighet och placering av obligatorisk livsmedelsinformation”) i förordning nr 1169/2011 föreskrivs följande i punkterna 1 och 2:
”1. Den obligatoriska livsmedelsinformationen ska finnas tillgänglig och vara lättåtkomlig, i enlighet med denna förordning, beträffande alla livsmedel.
2. För färdigförpackade livsmedel ska den obligatoriska livsmedelsinformationen finnas direkt på förpackningen eller på en etikett fäst på denna.”
14 Artikel 53 (”Upphävande”) i förordning nr 1169/2011 har följande lydelse:
”1. Direktiven 87/250/EEG, 90/496/EEG, 1999/10/EG, [2000/13], 2002/67/EG och 2008/5/EG samt förordning (EG) nr 608/2004 ska upphöra att gälla den 13 december 2014.
2. Hänvisningar till de upphävda rättsakterna ska anses som hänvisningar till denna förordning.”
Genomförandebeslut 2013/63/EU
15 Punkt 2 (”Obligatoriska uppgifter som åtföljer godkända hälsopåståenden – artikel 10.2”) i bilagan till kommissionens genomförandebeslut 2013/63/EU av den 24 januari 2013 om antagande av riktlinjer för genomförandet av de särskilda villkor för hälsopåståenden som fastställs i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 (EUT L 22, 2013, s. 25, och rättelse i EUT L 272, 2013, s. 56) har följande lydelse:
”2.1. Tre olika fall för genomförandet av artikel 10.2
För att uppfylla kraven i förordningen ska, enligt artikel 10.2, två eller i tillämpliga fall fyra obligatoriska uppgifter ges till konsumenten när ett hälsopåstående används. Uppgifterna i artikel 10.2 a–d ska anges i märkningen av livsmedlet eller, om ingen sådan märkning finns, i presentationen av och reklamen för livsmedlet. Denna bestämmelse ska tolkas mot bakgrund av lagstiftarens mål att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå genom att konsumenterna tillhandahålls korrekta och sanningsenliga uppgifter så att konsumenterna kan göra välgrundade val.
Märkning definieras i artikel 1.3 a i direktiv [2000/13] och i artikel 2.2 j i [förordning nr 1169/2011]. Denna definition anger följande: ’ märkning: ord, uppgift, varumärke, märkesnamn, illustration eller symbol som gäller ett livsmedel och anbringas på förpackning, dokument, meddelande, etikett, ring eller krage som medföljer eller avser sådant livsmedel’. I EU-lagstiftningen finns det en definition av reklam …, men ingen definition av presentation som därför bör tolkas mot bakgrund av förklaringen i artikel 2.3 a i direktiv [2000/13] och i artikel 7.4 b i [förordning nr 1169/2011].
Ett hälsopåstående kan anges i märkningen vilket kan betyda mer än bara på etiketten eftersom det omfattar all den information som tillhandahålls konsumenten om livsmedlet och som medföljer eller avser livsmedlet. Skillnaden mellan märkning och reklam är att märkning avser tillhandahållandet av livsmedel till slutkonsumenten, medan reklam handlar om livsmedelsföretagens marknadsföring av livsmedel.
a) För att uppfylla kraven i artikel 10.2 ska de obligatoriska uppgifterna anges i märkningen av det livsmedel som hälsopåståendet avser.
b) Om det inte finns någon märkning ska de obligatoriska uppgifterna anges i reklamen för och presentationen av det livsmedel som hälsopåståendet avser. Om exempelvis ett hälsopåstående används i generisk reklam för ett livsmedel (t.ex. olivolja, mejeriprodukter eller kött) och reklamen inte kan kopplas till en särskild produkt med en märkning , så ska de obligatoriska uppgifterna även anges i reklamen för och presentationen av detta livsmedel.
I artikel 12 i förordning [nr 1169/2011] fastställs principen om att konsumenterna alltid ska ha tillgång till de obligatoriska uppgifterna när de fattar beslut om att köpa ett livsmedel. …
…”
Belgisk rätt
Lagen om marknadsföring och konkurrens
16 Artikel VI.104 i code de droit économique (lagen om marknadsföring och konkurrens) ( Moniteur belge av den 29 mars 2013, s. 19975), i dess lydelse enligt loi portant insertion du titre VI ”Pratiques du marché et protection du consommateur” dans le code de droit économique et portant insertion des définitions propres au livre VI, et des dispositions d’application de la loi propres au livre VI, dans les livres I er et XV du code de droit économique (lag om införande av avsnitt VI ”Affärsmetoder och konsumentskydd” i lagen om marknadsföring och konkurrens samt om införande av definitionerna från bok VI och av tillämpningsbestämmelserna från bok VI i böckerna I och XV i lagen om marknadsföring och konkurrens) av den 21 december 2013 ( Moniteur belge av den 30 december 2013, s. 103506) har följande lydelse:
”Samtliga handlingar som strider mot god marknadssed och varigenom ett företag skadar, eller kan skada, en eller flera andra företags yrkesmässiga intressen är förbjudna.”
Kunglig förordning av den 30 maj 2021 om utsläppande på marknaden av näringsämnen och livsmedel med tillsatta näringsämnen
17 I artikel 9 i arrêté royal du 30 mai 2021 concernant la mise dans le commerce de nutriments et de denrées alimentaires auxquelles des nutriments ont été ajoutés (kunglig förordning av den 30 maj 2021 om utsläppande på marknaden av näringsämnen och livsmedel med tillsatta näringsämnen ( Moniteur belge av den 11 juni 2021, s. 61519) (nedan kallad förordningen om marknadsföring av kosttillskott) föreskrivs följande:
”I märkning, presentation och reklam för de livsmedel som avses i artikel 3 ska det vara förbjudet att
1° tillskriva produkten egenskaper som kan förebygga, behandla eller bota sjukdomar och att antyda liknande egenskaper,
…”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
18 Motparter i det nationella målet är två belgiska bolag, Laboratoires S.M.B. och Brussels Reps Pharma (nedan gemensamt kallade motpartsbolagen), som är verksamma inom försäljning av läkemedel och andra liknande produkter. Bolagen tillverkar och saluför bland annat kosttillskott.
19 Även klaganden i det nationella målet, Vista-Life, saluför kosttillskott, och konkurrerar på denna marknad med motpartsbolagen. Vista-Life saluför bland annat kosttillskottprodukterna ”Vista-D3” och ”VistaSterol”.
20 Den 18 mars 2021 skickade motpartsbolagen en skrivelse till Vista-Life i vilken de förelade detta bolag att vid marknadsföring av kosttillskottet Vista-D3 upphöra med användningen av två reklamannonser, vilka publicerats i två facktidskrifter för hälso- och sjukvårdspersonal i februari 2021, eftersom motpartsbolagen ansåg att dessa annonser innehöll ett enligt förordning nr 1924/2006 otillåtet hälsopåstående. I annonserna påstod nämligen Vista-Life att ett dagligt intag av Vista-D3 ger ”stabila plasmanivåer”.
21 Vista-Life bestred i skrivelse av den 25 mars 2021 att de aktuella annonserna stred mot förordning nr 1924/2006 och gjorde gällande att det påtalade påståendet inte utgjorde ett hälsopåstående i förordningens mening.
22 I april 2021 annonserade Vista-Life återigen i en facktidskrift för hälso- och sjukvårdspersonal, denna gång för kosttillskottet VistaSterol. Denna annons innehöll följande påstående: ”lösningen för att hålla kolesterolet under kontroll”. I annonsen påstods även att det aktuella kosttillskottet innehöll växtsteroler.
23 Den 9 juni 2021 väckte motpartsbolagen förbudstalan vid Tribunal de l’entreprise francophone de Bruxelles (Franskspråkiga marknadsdomstolen i Bryssel, Belgien) (nedan kallad marknadsdomstolen) och yrkade att den skulle fastställa att hälsopåståendena om ”stabila plasmanivåer” och ”lösningen för att hålla kolesterolet under kontroll”, som Vista-Life använt vid marknadsföring av produkterna Vista-D3 och VistaSterol, stred mot artiklarna 10 och 14.2 i förordning nr 1924/2006 samt mot artikel VI.104 i lagen om marknadsföring och konkurrens. Bolagen yrkade även att Vista-Life vid vite skulle åläggas att upphöra med den påtalade marknadsföringen.
24 Marknadsdomstolen biföll motpartsbolagens talan genom dom av den 6 april 2022.
25 Under perioden oktober–december 2022 annonserade Vista-Life på nytt i tre facktidskrifter för hälso- och sjukvårdspersonal, och använde denna gång fyra nya annonser för kosttillskottet Vista-D3. Dessa annonser innehöll påståenden om att intag av Vista-D3 gör det möjligt att undvika en ökad risk för dödlighet och/eller om att dagligt intag av vitamin D är att föredra framför ett större intag vid ett enda tillfälle (”hellre daglig dos än bolusdos”). Vidare påstods att sublingualt intag av kosttillskottet Vista-D3 ”är att föredra, eftersom detta intagssätt har många fördelar jämfört med peroralt intag: kosttillskottet absorberas snabbare och man undviker förstapassagemetabolism och enzymatisk nedbrytning i mag- och tarmkanalen”.
26 Genom skrivelse av den 23 november 2022 förelade motpartsbolagen Vista-Life att upphöra med användningen av de i nämnda annonser gjorda påståendena, vilka enligt bolagen utgjorde hälsopåståenden som är förbjudna enligt förordning nr 1924/2006. Bolagen gjorde även gällande att de påtalade påståendena stred mot förordningen om marknadsföring av kosttillskott, mot förordning nr 1169/2011 och mot lagen om marknadsföring och konkurrens.
27 Vista-Life svarade i skrivelse av den 2 december 2022 att bolaget bestred vad motpartsbolagen hade anfört och att det vägrade efterkomma föreläggandet.
28 Den 9 december 2022 väckte motpartsbolagen återigen förbudstalan vid marknadsdomstolen och yrkade att den skulle fastställa att de ovan i punkt 25 angivna hälsopåståendena stred mot artikel 10 i förordning nr 1924/2006, och därmed mot artikel VI.104 i lagen om marknadsföring och konkurrens. Bolagen yrkade även att Vista-Life vid vite skulle åläggas att upphöra med användningen av dessa påståenden samt andra väsentligen liknande påståenden.
29 Marknadsdomstolen avgjorde målet genom dom av den 5 april 2023. Domstolen fann bland annat att påståendet om att kosttillskottprodukten Vista-D3 gör det möjligt att undvika en ökad risk för dödlighet och att produkten gör det möjligt att undvika förstapassagemetabolism och enzymatisk nedbrytning i mag- och tarmkanalen samt påståendet ”hellre daglig dos än bolusdos” utgjorde otillåtna hälsopåståenden som stred mot artikel 10 i förordning nr 1924/2006 och artikel VI.104 i lagen om marknadsföring och konkurrens. Marknadsdomstolen ålade dessutom Vista-Life att vid vite upphöra med användningen av dessa påståenden och andra väsentligen liknande påståenden.
30 Vista-Life överklagade både denna dom och den dom som marknadsdomstolen hade meddelat den 6 april 2022 till Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien), som beslutade att målen skulle förenas och att ett förhandsavgörande skulle inhämtas från EU-domstolen.
31 Den hänskjutande domstolen har i sin begäran om förhandsavgörande inledningsvis anfört följande. Parterna i målet är oense om huruvida vissa av Vista-Life använda marknadsföringspåståenden ska anses utgöra hälsopåståenden, i den mening som avses i artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006. Det rör sig om följande påståenden: ”stabila plasmanivåer”, ”produkten Vista-D3 gör det möjligt att undvika förstapassagemetabolism och enzymatisk nedbrytning i mag- och tarmkanalen” och ”hellre daglig dos än bolusdos”.
32 Det är utrett att dessa påståenden inte finns med i förteckningarna över tillåtna hälsopåståenden enligt förordning nr 1924/2006.
33 De aktuella påståendena får därför prövas utifrån definitionen av begreppet hälsopåstående i artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006, det vill säga huruvida de anger, låter förstå eller antyder att det finns ett samband mellan kosttillskottet Vista-D3 och hälsa.
34 Det kan konstateras att de omtvistade påståendena låter förstå att det vad gäller kosttillskottet Vista-D3 finns ett samband mellan hur ofta och på vilket sätt detta kosttillskott intas och hur effektivt det tas upp i kroppen.
35 Av den allmänna definitionen av begreppet påstående i artikel 2.2 led 1 i förordning nr 1924/2006 framgår dock inte närmare vad som ska förstås med uttrycket ”särskilda egenskaper”. Det framgår inte heller av definitionen av begreppet hälsopåstående i artikel 2.2 led 5 i nämnda förordning huruvida uttrycket ”ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar” omfattar egenskaper som är kopplade till hur ofta och på vilket sätt det berörda livsmedlet intas.
36 Den hänskjutande domstolen har därefter angett parterna är eniga om att påståendet ”lösningen för att hålla kolesterolet under kontroll”, som Vista-Life använt vid marknadsföring av kosttillskottet VistaSterol, ska anses utgöra ett ”hälsopåstående” och, närmare bestämt, ett hälsopåstående om minskad sjukdomsrisk, i den mening som avses i artikel 2.2 led 6 i förordning nr 1924/2006.
37 Parterna är däremot oense om huruvida detta hälsopåstående är förenligt med artikel 14.2 i förordningen.
38 I detta avseende har den hänskjutande domstolen anfört att Vista-Lifes reklam inte innehåller den enligt den bestämmelsen obligatoriska tilläggsinformationen om att en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser (i detta fall hjärt- och kärlsjukdomar) och om att en ändring av en av dessa riskfaktorer (i detta fall tillskott av växtsteroler) kan, men inte behöver, ha en gynnsam effekt.
39 Den har dock påpekat att det såväl på förpackningen och i bipacksedeln för kosttillskottet VistaSterol som på Vista-Lifes webbplats anges att en hög kolesterolhalt är en riskfaktor för utveckling av hjärt- och kärlsjukdomar.
40 Det är mot den nu angivna bakgrunden som Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel) har beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1. Ska artikel 2.2 leden 1 och 5 i förordning nr 1924/2006 tolkas på så sätt att uttrycken ’särskilda egenskaper’ och ’en kategori av livsmedel, ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar’ omfattar påståenden om ett livsmedel som rör intagsfrekvensen och/eller intagssättet?
2. Ska artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 tolkas på så sätt att den kräver att märkningen eller, om ingen sådan märkning finns, presentationen eller reklamen ordagrant ska återge uppgiften om att det för den sjukdom som påståendet avser finns ’en mängd riskfaktorer … och [om] att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men inte behöver ha en gynnsam effekt’?
3. Ska artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 tolkas på så sätt att den kräver att reklam som innehåller ett hälsopåstående om minskad sjukdomsrisk även ska innehålla information om att ’en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt’ när denna information finns angiven på förpackningen, bipacksedeln och/eller webbplatsen för den aktuella produkten?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
41 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006 ska tolkas på så sätt att det i bestämmelsen använda begreppet hälsopåstående omfattar påståenden om ett kosttillskott som rör intagsfrekvensen och/eller intagssättet.
42 EU-domstolen gör i denna del följande bedömning. Enligt artikel 1.2 i förordning nr 1924/2006 ska förordningen tillämpas på näringspåståenden och hälsopåståenden i kommersiella meddelanden om livsmedel som är avsedda att levereras som sådana till slutkonsumenten varmed innefattas även kosttillskott, såsom framgår av artikel 2.1 b i förordningen, jämförd med artikel 2 a i direktiv 2002/46.
43 Enligt artikel 3 första stycket i förordning nr 1924/2006 får hälsopåståenden användas endast på märkning och presentation av och i reklam för livsmedel som släpps ut på marknaden i Europeiska unionen om de är förenliga med bestämmelserna i förordningen.
44 I dessa bestämmelser föreskrivs ett antal krav som reglerar användningen av hälsopåståenden om livsmedel i unionen. Bland dessa krav ingår det som anges i skäl 23 i förordningen, nämligen att hälsopåståenden endast bör godkännas för användning efter en vetenskaplig bedömning av högsta möjliga standard, vilken ska utföras av Efsa för att säkerställa en harmoniserad bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2025, Novel Nutriology, C‑386/23, EU:C:2025:304, punkt 65 och där angiven rättspraxis).
45 Det ska i detta avseende för det första påpekas att begreppet påstående i artikel 2.2 led 1 i förordning nr 1924/2006 ges en vid definition som omfattar ”varje budskap eller framställning som inte är obligatorisk enligt gemenskapens eller medlemsstaternas lagstiftning, inklusive framställningar bestående av bilder, grafiska element eller symboler, oavsett form, och som anger, låter förstå eller antyder att ett livsmedel har särskilda egenskaper”.
46 Användningen av uttrycket ”låter förstå eller antyder” ger vid handen att det för att det ska anses vara fråga om ett ”påstående” i bestämmelsens mening inte krävs att ett budskap eller en framställning av aktuellt slag uttryckligen anger att ett livsmedel har vissa särskilda egenskaper. Det räcker att påståendet eller framställningen i fråga kan ge en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst genomsnittskonsument intrycket av att livsmedlet har sådana egenskaper (se, analogt, dom av den 18 juli 2013, Green – Swan Pharmaceuticals CR, C‑299/12, EU:C:2013:501, punkt 24).
47 Såsom generaladvokaten har framhållit i punkt 26 i sitt förslag till avgörande ska hänvisningen till ett livsmedels ”särskilda egenskaper” inte heller förstås på det sätt som Vista Life har hävdat i sitt skriftliga yttrande, nämligen att den endast avser sådant som naturligt kan kopplas till det aktuella livsmedlet, såsom dess sammansättning eller dess innehåll. Nämnda hänvisning avser även hur det aktuella livsmedlet är avsett att intas, om intagssättet framställs som en faktor som har betydelse för de egenskaper som tillskrivs livsmedlet.
48 Det sagda innebär att påståenden om ett kosttillskott som rör intagsfrekvensen – som till exempel ”hellre daglig dos än bolusdos” – eller intagssättet – som till exempel ”sublingualt intag” – är av sådant slag att de kan anses tillskriva det aktuella kosttillskottet särskilda egenskaper, i den mening som avses i artikel 2.2 led 1 i förordning nr 1924/2006.
49 För det andra kan det konstateras att artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006 definierar ”hälsopåstående” som ”varje påstående som anger, låter förstå eller antyder att det finns ett samband mellan en kategori av livsmedel, ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar och hälsa”.
50 Vad gäller begreppet hälsopåstående i nämnda bestämmelses mening har EU-domstolen tidigare uttalat följande. Definitionen av detta begrepp utgår från det samband som måste föreligga mellan å ena sidan ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar och å andra sidan hälsan. Av definitionen framgår dock inte närmare om detta samband måste vara direkt eller om det räcker att det är indirekt och inte heller hur starkt eller varaktigt sambandet måste vara. Uttrycket ”samband” måste därför ges en extensiv tolkning (dom av den 18 juli 2013, Green – Swan Pharmaceuticals CR, C‑299/12, EU:C:2013:501, punkt 22 och där angiven rättspraxis).
51 Begreppet hälsopåstående ska således förstås så, att det inte endast syftar på ett samband som innebär att hälsotillståndet förbättras genom konsumtionen av ett visst livsmedel, utan även varje samband som innebär färre eller inga av de negativa hälsoeffekter som annars uppstår i samband med eller till följd av konsumtionen av det aktuella livsmedlet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2012, Deutsches Weintor, C‑544/10, EU:C:2012:526, punkt 35).
52 Det får därmed anses att påståenden av ovan i punkt 48 angivet slag, det vill säga påståenden som rör hur ofta eller på vilket sätt ett kosttillskott intas, omfattas av begreppet hälsopåstående, i den mening som avses i artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006, när intagsfrekvens och intagssätt framställs som faktorer som har betydelse när det gäller att uppnå en gynnsam hälsoeffekt eller att undvika eller minska en negativ hälsoeffekt som skulle kunna följa av en annan intagningsfrekvens eller ett annat intagssätt.
53 Det kan däremot inte anses – såsom framgår av definitionen av uttrycket ”hälsopåstående” (se punkt 50 ovan) – att nämnda begrepp omfattar påståenden av angivet slag om dessa endast ger konsumenterna rent praktisk information om hur den berörda produkten ska konsumeras och inte innehåller några uttryckliga eller underförstådda hänvisningar till hälsoeffekter.
54 Denna tolkning vinner stöd av de mål som eftersträvas med förordning nr 1924/2006, nämligen – såsom framgår av artikel 1.1 i förordningen – att säkerställa en väl fungerande inre marknad och samtidigt säkerställa en hög nivå av konsumentskydd, särskilt mot vilseledande påståenden, genom att underlätta konsumenternas val genom att släppa ut säkra och korrekt märkta produkter på marknaden. Även hälsoskydd ingår bland förordningens viktigaste syften (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2025, Novel Nutriology, C‑386/23, EU:C:2025:304, punkt 63 och där angiven rättspraxis).
55 För att uppnå målen att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå och en hög skyddsnivå för människors hälsa krävs bland annat att konsumenterna ges den information de behöver för att kunna göra välgrundade val (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2025, Novel Nutriology, C‑386/23, EU:C:2025:304, punkt 64 och där angiven rättspraxis).
56 Det skulle dock strida mot de nu angivna syftena med förordning nr 1924/2006 att tolka begreppet hälsopåstående, i den mening som avses i artikel 2.2 led 5 i förordningen, på så sätt att det inte omfattar påståenden om ett kosttillskott som rör intagsfrekvensen eller intagssättet och som inte är begränsade till att ge konsumenterna rent praktisk information. Vid en sådan tolkning skulle det nämligen stå näringsidkarna fritt att vid marknadsföring av kosttillskott använda sig av påståenden som rör intagsfrekvensen eller intagssättet trots att de är av sådant slag att de kan ge konsumenterna intrycket av en gynnsam hälsoeffekt eller inga eller färre negativa hälsoeffekter, och de skulle inte heller behöva iaktta de krav som föreskrivs i förordningen, bland annat det ovan i punkt 44 angivna kravet om att hälsopåståenden endast bör godkännas för användning efter en vetenskaplig bedömning av högsta möjliga standard.
57 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006 ska tolkas på så sätt att det i bestämmelsen använda begreppet hälsopåstående omfattar ett påstående som rör hur ofta och/eller på vilket sätt ett kosttillskott intas, när påståendet framställer intagsfrekvens och intagssätt som faktorer som har betydelse när det gäller att uppnå en gynnsam hälsoeffekt eller att undvika eller minska en negativ hälsoeffekt.
Den andra frågan
58 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 ska tolkas på så sätt att den kräver att märkningen av ett kosttillskott eller, om ingen sådan märkning finns, presentationen av eller reklamen för detta, ordagrant återger den enligt bestämmelsen obligatoriska tilläggsuppgiften om att ”en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt”.
59 EU-domstolen gör i denna del följande bedömning. Av rubriken till artikel 14 i förordning nr 1924/2006 framgår att artikeln reglerar bland annat påståenden om minskad sjukdomsrisk.
60 Med ”påstående om minskad sjukdomsrisk” avses enligt artikel 2.2 led 6 i förordningen ”varje hälsopåstående som anger, låter förstå eller antyder att konsumtion av en kategori av livsmedel, ett livsmedel eller av en av dess beståndsdelar väsentligt minskar en riskfaktor för utveckling av sjukdom hos människor”.
61 För påståenden om minskad sjukdomsrisk gäller enligt artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006, utöver de allmänna krav som framgår av förordningen och de särskilda krav som anges i dess artikel 14.1, även ett krav på tilläggsinformation. Om ett påstående om minskad sjukdomsrisk används om ett livsmedel är det nämligen obligatoriskt att i märkningen eller – om ingen sådan märkning finns – i presentationen av eller reklamen för det aktuella livsmedlet ange att en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt.
62 I detta avseende ska för det första påpekas att ordalydelsen i artikel 14.2 inte ger vid handen att det i bestämmelsen angivna märkningskravet skulle vara ordagrant styrt, det vill säga att exakt de ord som följer efter uttrycket ”en uppgift om att” måste anges. Den obligatoriska tilläggsuppgiften måste ju, såsom framgår av lydelsen, bland annat vara kopplad till den sjukdom som det aktuella påståendet avser.
63 Det kan vidare konstateras – i likhet med vad generaladvokaten har påpekat i punkt 32 i sitt förslag till avgörande – att unionslagstiftaren i andra bestämmelser i förordning nr 1924/2006 uttryckligen har föreskrivit att en viss formulering ska användas. Bland annat innehåller artikel 4.2 b i förordning nr 1924/2006 samt vissa rubriker i bilagan till förordningen sådana ordagrant styrda märkningskrav i fråga om vissa näringspåståenden.
64 För det andra finns det skäl att erinra om vad som anförts ovan i punkterna 54 och 55, nämligen att hälsoskydd är ett av förordningens viktigaste syften och att detta bland annat medför ett krav på att konsumenterna ska ges den information de behöver för att kunna göra välgrundade val.
65 För att uppnå förordningens hälsoskyddssyfte är det även viktigt att skydda konsumenterna mot livsmedelsinformation som är potentiellt vilseledande genom att den tillskriver ett livsmedel medicinska egenskaper som det inte har (se i detta avseende skäl 3 i förordning nr 1924/2006).
66 Artikel 14.2 i förordningen rör just detta hälsoskyddssyfte.
67 Den i bestämmelsen angivna obligatoriska tilläggsuppgiften vid påståenden om minskad sjukdomsrisk är nämligen avsedd att relativisera betydelsen av ett sådant påstående och att förhindra att det uppfattas som ett löfte om behandlande effekter, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 33 i sitt förslag till avgörande. Denna obligatoriska tilläggsuppgift ger uttryck för det som anges i skäl 28 i förordning nr 1924/2006, nämligen att kosten endast är en av många faktorer som påverkar uppkomsten av sjukdomar hos människor och att andra faktorer också kan påverka uppkomsten av sådana sjukdomar. Därmed bidrar denna tilläggsuppgift till att förebygga risken för att konsumenterna vilseleds.
68 När ett påstående om minskad sjukdomsrisk – i den mening som avses i artikel 2.2 led 6 i förordning nr 1924/2006 – används i ett kommersiellt meddelande är det, med avseende på uppnåendet av syftet att säkerställa skyddet för människors hälsa, tillräckligt att det aktuella påståendet åtföljs av information som på ett korrekt, tydligt och lättbegripligt sätt upplyser konsumenten om att en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt. Det krävs därvid inte att formuleringen i artikel 14.2 i förordningen återges ordagrant.
69 EU-domstolen påpekar att stöd för detta krav på korrekt, tydlig och lättbegriplig information till konsumenten finns i artikel 7.2 i förordning nr 1169/2011, vilken ingår bland de bestämmelser som ska beaktas vid en systematisk tolkning av förordning nr 1924/2006.
70 Av skäl 3 i förordning nr 1924/2006 framgår nämligen att denna förordning syftar till att komplettera de allmänna principerna i direktiv 2000/13. Direktiv 2000/13 har dock upphävts och ersatts av förordning nr 1169/2011, genom vilken det införts ett nytt system som ska gälla i stället för det som gällde enligt nämnda direktiv. Av detta följer att förordning nr 1924/2006 ska tolkas mot bakgrund av förordning nr 1169/2011.
71 I punkt 2 i artikel 7 (”Rättvisande information”) i förordning nr 1169/2011 föreskrivs att livsmedelsinformation ska vara korrekt, tydlig och lätt att förstå för konsumenten.
72 Överfört på det i det nationella målet omtvistade påståendet ”lösningen för att hålla kolesterolet under kontroll” innebär det nu sagda – med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning – att tilläggsinformationen ”en hög kolesterolhalt är en riskfaktor för utveckling av hjärt- och kärlsjukdomar” inte kan anses vara ägnad att till en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument förmedla den information som krävs enligt artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 på ett korrekt, tydligt och lättbegripligt sätt.
73 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 ska tolkas på så sätt att den inte kräver att märkningen av ett kosttillskott eller, om ingen sådan märkning finns, presentationen av eller reklamen för detta, ordagrant återger den enligt bestämmelsen obligatoriska tilläggsinformationen, som ska upplysa konsumenten om att ”en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser” och om att ”en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt”, under förutsättning att märkningen, presentationen eller reklamen innehåller information som förmedlar båda dessa upplysningar på ett korrekt, tydligt och lättbegripligt sätt till konsumenten.
Den tredje frågan
74 Det ska inledningsvis påpekas att det av fast rättspraxis följer att det enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2026, Novel Nutriology, C‑294/25, EU:C:2026:254, punkt 22 och där angiven rättspraxis).
75 I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att det nationella målet rör ett antal annonser som marknadsför kosttillskott, vilka publicerats i facktidskrifter för hälso- och sjukvårdspersonal. Detta innebär att prövningen ska begränsas till reklam i tryckt skrift.
76 I syfte att lämna ett användbart svar på den tredje frågan finner EU-domstolen därmed att den hänskjutande domstolen ska anses ha ställt denna fråga för att få klarhet i huruvida artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 ska tolkas på så sätt att den kräver att reklam i tryckt skrift för ett kosttillskott som innehåller ett påstående om minskad sjukdomsrisk även ska innehålla information om att en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt, när denna information finns angiven på förpackningen, bipacksedeln och webbplatsen för det aktuella kosttillskottet.
77 Det finns här skäl att erinra om vad som anförts ovan i punkt 61 beträffande artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006. För påståenden om minskad sjukdomsrisk gäller enligt denna bestämmelse, utöver de allmänna krav som framgår av förordningen och de särskilda krav som anges i dess artikel 14.1, även ett krav på tilläggsinformation. Om ett sådant påstående används om ett livsmedel är det nämligen obligatoriskt att i märkningen eller – om ingen sådan märkning finns – i presentationen av eller reklamen för det aktuella livsmedlet ange att en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt.
78 Enligt EU-domstolens fasta praxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 11 juni 2020, ratiopharm, C‑786/18, EU:C:2020:459, punkt 28 och där angiven rättspraxis).
79 Vad först gäller lydelsen i artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 ska det påpekas att användningen av konjunktionen ”eller” före uttrycket ”om ingen sådan märkning finns” ska förstås så, att det i första hand är i märkningen av den berörda produkten som den aktuella obligatoriska tilläggsuppgiften ska anges, det vill säga uppgiften om att en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt. Endast om någon sådan märkning inte finns ska nämnda uppgift anges på annat sätt, som till exempel i presentationen av eller reklamen för produkten.
80 Med ”märkning” avses ord, uppgift, varumärke, märkesnamn, illustration eller symbol som gäller ett livsmedel och anbringas på förpackning, dokument, meddelande, etikett, ring eller krage som medföljer eller avser sådant livsmedel. Detta framgår av den definition av begreppet märkning som numera finns intagen i artikel 2.2 j i förordning nr 1169/2011, som ersatt artikel 1.3 a i direktiv 2000/13, till vilken artikel 2.1 d i förordning nr 1924/2006 hänvisar.
81 Enligt definitionen i artikel 2.2 j i förordning nr 1169/2011 omfattar begreppet märkning således alla ord eller uppgifter som gäller ett livsmedel och som anbringas på livsmedlets förpackning.
82 I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att en uppgift om att en hög kolesterolhalt är en riskfaktor för utveckling av hjärt- och kärlsjukdomar finns angiven på förpackningen och i bipacksedeln för kosttillskottet VistaSterol och därmed i dess märkning, i den mening som avses i artikel 2.2 j i förordning nr 1169/2011.
83 EU-domstolen övergår därefter till att behandla det sammanhang som artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 ingår i. I detta avseende ska det påpekas att artikel 2.1 g i förordning nr 1169/2011 hänvisar till definitionen av begreppet reklam i artikel 2 a i direktiv 2006/114, enligt vilken ”varje form av framställning i samband med närings- eller affärsverksamhet, hantverk eller yrkesutövning för att främja tillhandahållandet av varor eller tjänster” ska anses utgöra reklam.
84 Det framgår således av förordning nr 1169/2011 att ”märkning” och ”reklam” behandlas som separata begrepp i denna förordning.
85 Vidare anges i punkt 1 i artikel 12 (”Tillgänglighet och placering av obligatorisk livsmedelsinformation”) i förordning nr 1169/2011 att den obligatoriska livsmedelsinformationen – vilken, såsom framgår av artikel 2.2 c i förordningen, omfattar den information som anges i artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 – ska finnas tillgänglig och vara lättåtkomlig, i enlighet med förordning nr 1169/2011, beträffande alla livsmedel. Vad gäller färdigförpackade livsmedel anges i punkt 2 i samma artikel 12 att den obligatoriska livsmedelsinformationen ska finnas direkt på förpackningen eller på en etikett fäst på denna.
86 I detta avseende ska även genomförandebeslut 2013/63 nämnas. Detta beslut antogs av Europeiska kommissionen med stöd av de genomförandebefogenheter som den tilldelats av unionslagstiftaren enligt artiklarna 10.4 och 25 i förordning nr 1924/2006. I punkt 2.1 tredje stycket b andra stycket i bilagan till nämnda beslut anges att ”[i] artikel 12 i förordning [nr 1169/2011] fastställs principen om att konsumenterna alltid ska ha tillgång till de obligatoriska uppgifterna när de fattar beslut om att köpa ett livsmedel”.
87 I punkt 2.1 tredje stycket i bilagan till beslutet anges även att ”[s]killnaden mellan märkning och reklam är att märkning avser tillhandahållandet av livsmedel till slutkonsumenten, medan reklam handlar om livsmedelsföretagens marknadsföring av livsmedel”.
88 När ett livsmedel är märkt med den obligatoriska information som avses i artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 är det dock genom denna märkning som konsumenterna, när de ska fatta beslut om att köpa ett livsmedel, ges tillgång till denna obligatoriska information. Syftet med en sådan märkning är ju just att informera konsumenterna, såsom anförts i föregående punkt. Vid sådana förhållanden finner EU-domstolen att det för att uppnå det mål som eftersträvas med artikel 12 i förordning nr 1169/2011 inte krävs att denna obligatoriska information även anges i reklam i tryckt skrift för den berörda produkten.
89 Vad slutligen gäller de mål som eftersträvas med förordning nr 1924/2006 framgår det av punkterna 54 och 64 ovan att hälsoskydd ingår bland förordningens viktigaste syften. För att uppnå detta syfte krävs bland annat att konsumenterna ges den information de behöver för att kunna göra välgrundade val.
90 I fråga om den artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 angivna obligatoriska tilläggsinformationen gäller dock, såsom anförts ovan i punkt 82, att kravet på att konsumenterna ska ha tillgång till den information de behöver för att kunna fatta ett välgrundat inköpsbeslut är uppfyllt om den berörda produkten är märkt med denna information, vilket innebär att det inte krävs att informationen även anges i reklam i tryckt skrift för produkten.
91 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den tredje frågan besvaras enligt följande. Artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006 ska tolkas på så sätt att den inte kräver att reklam i tryckt skrift för ett kosttillskott som innehåller ett påstående om minskad sjukdomsrisk även ska innehålla information om att en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt, när denna information finns angiven på själva förpackningen för det aktuella kosttillskottet.
Rättegångskostnader
92 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:
1) Artikel 2.2 led 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 109/2008 av den 15 januari 2008,
ska tolkas på följande sätt:
Det i denna bestämmelse använda begreppet hälsopåstående omfattar ett påstående som rör hur ofta och/eller på vilket sätt ett kosttillskott intas, när påståendet framställer intagsfrekvens och intagssätt som faktorer som har betydelse när det gäller att uppnå en gynnsam hälsoeffekt eller att undvika eller minska en negativ hälsoeffekt.
2) Artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006, i dess lydelse enligt förordning nr 109/2008,
ska tolkas på följande sätt:
Denna bestämmelse kräver inte att märkningen av ett kosttillskott eller, om ingen sådan märkning finns, presentationen av eller reklamen för detta, ordagrant återger den enligt bestämmelsen obligatoriska tilläggsinformationen, som ska upplysa konsumenten om att ”en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser” och om att ”en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt”, under förutsättning att märkningen, presentationen eller reklamen innehåller information som förmedlar båda dessa upplysningar på ett korrekt, tydligt och lättbegripligt sätt till konsumenten.
3) Artikel 14.2 i förordning nr 1924/2006, i dess lydelse enligt förordning nr 109/2008,
ska tolkas på följande sätt:
Denna bestämmelse kräver inte att reklam i tryckt skrift för ett kosttillskott som innehåller ett påstående om minskad sjukdomsrisk även ska innehålla information om att en mängd riskfaktorer finns för den sjukdom som påståendet avser och att en ändring av någon av dessa riskfaktorer kan, men behöver inte ha en gynnsam effekt, när denna information finns angiven på själva förpackningen för det aktuella kosttillskottet.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: franska.