Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel

Avis juridique important

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 109 , 06/05/2000 s. 0029 - 0042

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG

av den 20 mars 2000

om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

i enlighet med det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget(2) och

av följande skäl:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 2001/101/ · direktiv 2003/89/ · direktiv 2006/107/ · direktiv 2006/142/ · direktiv 2007/68/ · förordning (EG) nr 1332/2008 · förordning (EG) nr 1334/2008 · förordning (EG) nr 596/2009 · förordning (EU) nr 1169/2011 · direktiv 2013/20/.

(1) Rådet direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel(3) har undergått flera och omfattande ändringar(4). För att skapa klarhet och av rationella skäl bör därför en kodificering företas av nämnda direktiv.

(2) Skillnader mellan medlemsstaternas lagar och andra författningar om märkning av livsmedel kan hämma den fria rörligheten av dessa varor och kan leda till ojämlika konkurrensvillkor.

(3) Det är därför nödvändigt att närma dessa lagstiftningar till varandra för att bidra till att den inre marknaden fungerar smidigare.

(4) Syftet med detta direktiv bör vara att anta allmänna gemenskapsregler som skall gälla horisontellt för alla livsmedel som släpps ut på marknaden.

(5) Specialregler som tillämpas vertikalt endast på vissa livsmedel bör fastställas inom ramen för de bestämmelser som behandlar dessa varor.

(6) Det huvudsakliga syftet med regler om märkning av livsmedel bör vara behovet att informera och skydda konsumenten.

(7) Detta behov innebär att medlemsstaterna, med hänsyn tagen till bestämmelserna i fördraget, skall kunna ställa språkliga krav.

(8) Detaljerad märkning för att ange produktens exakta art och beskaffenhet gör det möjligt för konsumenten att göra sitt val med full sakkännedom och är det lämpligaste eftersom det medför minsta möjliga hinder för den fria handeln.

(9) En förteckning bör därför göras upp över alla uppgifter som i princip bör framgå av märkningen på alla livsmedel.

(10) Med hänsyn till att detta direktiv är horisontellt var det från början inte möjligt att bland de obligatoriska märkningsanvisningarna ta med samtliga uppgifter som gäller för varje livsmedel och som måste framgå av den förteckning som i princip gäller för samtliga livsmedel; i ett senare steg bör gemenskapsbestämmelser antas som kompletterar de bestämmelser som redan finns.

(11) Medlemsstaterna bör vidare, om det saknas specialregler inom gemenskapen, behålla rätten att fastställa vissa nationella bestämmelser som komplement till de allmänna bestämmelserna i detta direktiv, dock bör dessa bestämmelser vara underkastade en gemenskapsprocedur.

(12) En sådan procedur måste utgöras av ett gemenskapsbeslut, när en medlemsstat önskar att införa ny lagstiftning.

(13) Bestämmelser måste också skapas för att ge gemenskapens lagstiftare möjlighet att, i undantagsfall, avvika från vissa förpliktelser som har fastställts generellt.

(14) Reglerna för märkning bör också förbjuda användning av information som skulle kunna vilseleda köparen eller som tillskriver livsmedel hälsobringande egenskaper; detta förbud bör för att vara verksamt gälla också presentation av och reklam för livsmedel.

(15) I syfte att underlätta handeln mellan medlemsstaterna får det i handelsleden före försäljningen till konsumenter tillåtas att endast den viktigaste informationen framgår av den yttre förpackningen och att vissa obligatoriska uppgifter som måste finnas på ett färdigförpackat livsmedel behöver framgå endast av handelsdokument som rör detta.

(16) Medlemsstaterna bör behålla rätten att, beroende på lokala förhållanden och praktiska omständigheter, fastställa regler för märkning av livsmedel som säljs i lös vikt; informationen bör i sådana fall likväl göras tillgänglig för konsumenten.

(17) För att förenkla och påskynda förfarandet bör kommissionen anförtros uppgiften att besluta om verkställighetsåtgärder av teknisk natur.

(18) De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(5).

(19) Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas förpliktelser vad gäller de tidsgränser för genomförande av direktiven som anges i bilaga IV del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget och

(1) Rådet direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel har undergått flera och omfattande ändringar. För att skapa klarhet och av rationella skäl bör därför en kodificering företas av nämnda direktiv.

(2) Skillnader mellan medlemsstaternas lagar och andra författningar om märkning av livsmedel kan hämma den fria rörligheten av dessa varor och kan leda till ojämlika konkurrensvillkor.

(3) Det är därför nödvändigt att närma dessa lagstiftningar till varandra för att bidra till att den inre marknaden fungerar smidigare.

(4) Syftet med detta direktiv bör vara att anta allmänna gemenskapsregler som skall gälla horisontellt för alla livsmedel som släpps ut på marknaden.

(5) Specialregler som tillämpas vertikalt endast på vissa livsmedel bör fastställas inom ramen för de bestämmelser som behandlar dessa varor.

(6) Det huvudsakliga syftet med regler om märkning av livsmedel bör vara behovet att informera och skydda konsumenten.

(7) Detta behov innebär att medlemsstaterna, med hänsyn tagen till bestämmelserna i fördraget, skall kunna ställa språkliga krav.

(8) Detaljerad märkning för att ange produktens exakta art och beskaffenhet gör det möjligt för konsumenten att göra sitt val med full sakkännedom och är det lämpligaste eftersom det medför minsta möjliga hinder för den fria handeln.

(9) En förteckning bör därför göras upp över alla uppgifter som i princip bör framgå av märkningen på alla livsmedel.

(10) Med hänsyn till att detta direktiv är horisontellt var det från början inte möjligt att bland de obligatoriska märkningsanvisningarna ta med samtliga uppgifter som gäller för varje livsmedel och som måste framgå av den förteckning som i princip gäller för samtliga livsmedel; i ett senare steg bör gemenskapsbestämmelser antas som kompletterar de bestämmelser som redan finns.

(11) Medlemsstaterna bör vidare, om det saknas specialregler inom gemenskapen, behålla rätten att fastställa vissa nationella bestämmelser som komplement till de allmänna bestämmelserna i detta direktiv, dock bör dessa bestämmelser vara underkastade en gemenskapsprocedur.

(12) En sådan procedur måste utgöras av ett gemenskapsbeslut, när en medlemsstat önskar att införa ny lagstiftning.

(13) Bestämmelser måste också skapas för att ge gemenskapens lagstiftare möjlighet att, i undantagsfall, avvika från vissa förpliktelser som har fastställts generellt.

(14) Reglerna för märkning bör också förbjuda användning av information som skulle kunna vilseleda köparen eller som tillskriver livsmedel hälsobringande egenskaper; detta förbud bör för att vara verksamt gälla också presentation av och reklam för livsmedel.

(15) I syfte att underlätta handeln mellan medlemsstaterna får det i handelsleden före försäljningen till konsumenter tillåtas att endast den viktigaste informationen framgår av den yttre förpackningen och att vissa obligatoriska uppgifter som måste finnas på ett färdigförpackat livsmedel behöver framgå endast av handelsdokument som rör detta.

(16) Medlemsstaterna bör behålla rätten att, beroende på lokala förhållanden och praktiska omständigheter, fastställa regler för märkning av livsmedel som säljs i lös vikt; informationen bör i sådana fall likväl göras tillgänglig för konsumenten.

(17) För att förenkla och påskynda förfarandet bör kommissionen anförtros uppgiften att besluta om verkställighetsåtgärder av teknisk natur.

(18) De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

(19) Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas förpliktelser vad gäller de tidsgränser för genomförande av direktiven som anges i bilaga IV del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

1. Detta direktiv gäller märkning av livsmedel som i ofärändrat tillstånd är avsedda att tillhandahållas konsumenter samt vissa aspekter på presentation av och reklam för sådana livsmedel.

2. Detta direktiv gäller även livsmedel avsedda för restauranger, sjukhus; personalrestauranger och andra liknande storkök (i det följande benämnda storkök).

3. I detta direktiv avses med

a) märkning: varje ord, uppgift, varumärke, märkesnamn, illustration eller symbol i samband med livsmedel som anbringas på förpackning, dokument, meddelande, etikett, ring eller hylsa som medföljer eller avser sådant livsmedel,

b) färdigförpackat livsmedel: varje enskild vara som i oförändrat skick är avsedd att tillhandahållas konsumenter och storkök och som består av ett livsmedel och den förpackning i vilket det placerades innan det erbjöds till försäljning, oavsett om förpackningen omsluter livsmedlet helt eller endast delvis, men förutsatt att förpackningen omsluter livsmedlet på sådant sätt att innehållet inte kan ändras utan att förpackningen öppnas eller ändras.

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

1. Märkningen och dess närmare utformning får inte

a) vara sådan att den på ett avgörande sätt skulle kunna vilseleda köparen, i synnerhet

i) om vad som är utmärkande för livsmedlet, särskilt dess slag, identitet, egenskaper, sammansättning, kvantitet, hållbarhet, ursprung eller härkomst, framställnings- eller produktionsmetod,

ii) genom att tillskriva livsmedlet verkningar eller egenskaper som det inte har,

iii) genom att antyda att livsmedlet har speciella egenskaper, då i själva verket alla liknande livsmedel har sådana egenskaper,

b) såvida något annat inte följer av gemenskapsbestämmelser för naturliga mineralvatten och specialdestinerade livsmedel, tillskriva livsmedel egenskaper som förebygger, behandlar eller botar någon sjukdom hos människor eller antyda sådana egenskaper.

2. Rådet skall på det sätt som anges i artikel 95 i fördraget, upprätta en icke uttömmande förteckning över sådana påståenden som avses i punkt 1 och vilkas användning i alla händelser måste förbjudas eller begränsas.

3. De förbud och begränsningar som avses i punkterna 1 och 2 skall gälla också

a) presentationen av livsmedel, särskilt med avseende på deras form, utseende eller förpackning, de förpackningsmaterial som används och det sätt på vilket livsmedlen arrangeras samt den miljö i vilken de exponeras,

b) reklam.

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

1. Om något annat inte följer av artiklarna 4–17, är endast följande uppgifter obligatoriska vid märkning av livsmedel:

1) Det namn under vilket varan säljs.

2) Ingrediensförteckning.

3) Mängden av särskilda ingredienser eller kategorier av ingredienser i enlighet med bestämmelserna i artikel 7.

4) Nettokvantitet i fråga om färdigförpackade livsmedel.

5) Datum för minsta hållbarhetstid eller, när det gäller livsmedel som ur mikrobiologisk synpunkt är lättfördärvliga, datum för sista förbrukningsdag.

6) Speciella förvarings- eller användningsanvisningar.

7) Förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt adress eller uppgift om säljare som är etablerad inom gemenskapen. Medlemsstaterna skall dock ha rätt att i fråga om smör som framställts inom deras territorium, kräva uppgift endast om tillverkaren, förpackaren eller säljaren. Utan att det påverkar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 24, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt andra stycket.

8) Uppgift om den plats där livsmedlet är producerat eller varifrån det kommer i fall då underlåtenhet att lämna sådana uppgifter kan vilseleda konsumenten i fråga om livsmedlets rätta ursprung eller härkomst.

9) Bruksanvisning, om det utan en sådan skulle vara omöjligt att använda livsmedlet på rätt sätt.

10) För drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol, den verkliga alkoholhalten uttryckt i volym.

2. Utan hinder av punkt 1 får medlemsstaterna behålla nationella bestämmelser som föreskriver att tillverkaren eller förpackaren skall anges, såvitt avser deras nationella livsmedelsproduktion.

3. Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka tillämpningen av mer precisa eller långtgående bestämmmelser om mått och vikt.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011 och förordning (EG) nr 596/2009.

1. Gemenskapsbestämmelser som gäller endast för vissa livsmedel och inte livsmedel i allmänhet får i särskilda fall avvika från de krav som fastställs i artikel 3.1 punkterna 2 och 5, under förutsättning att detta inte leder till att köparen blir bristfälligt informerad.

2. Gemenskapsbestämmelser som gäller endast för vissa livsmedel och inte livsmedel i allmänhet får innehålla föreskrifter om att andra uppgifter än de som anges i artikel 3 skall framgå av märkningen.

Om gemenskapsbestämmelser saknas, får medlemsstaterna i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 19 meddela föreskrifter om sådana märkningsuppgifter.

3. De gemenskapsbestämmelser som avses i punkterna 1 och 2 ska antas av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3.

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011 och direktiv 2013/20/.

1. Det namn under vilket ett livsmedel säljs skall vara det namn som förbehållits livsmedlet i gemenskapens bestämmelser för livsmedlet.

a) Om gemenskapen saknar bestämmelser skall försäljningsnamnet vara det namn som föreskrivs i lag eller andra författningar som gäller i den medlemsstat i vilken varan säljs till konsumenter eller till institutioner och storkök. Om försäljningsnamn saknas skall det namn under vilket varan säljs vara det namn som är vedertaget i den medlemsstat i vilken den säljs till konsumenter eller institutioner och storkök, eller en beskrivning av livsmedlet och om det behövs av dess användning, vilket skall vara tillräckligt klargörande för att informera köparen om livsmedlets verkliga art och göra det möjligt för köparen att särskilja det från andra varor som det skulle kunna förväxlas med.

b) Det skall också vara tillåtet att i den medlemsstat där livsmedlet saluförs använda det namn under vilken produkten tillverkas och saluförs i den medlemsstat där tillverkningen sker. I fall där övriga bestämmelser i detta direktiv, särskilt de i artikel 3, inte är tillräckliga för att säkerställa att konsumenterna i den medlemsstat där produkten saluförs har kännedom om produktens verkliga art och kan särskilja det från produkter som det skulle kunna förväxlas med, skall försäljningsnamnet emellertid kompletteras med ytterligare beskrivande information bredvid namnet.

c) I undantagsfall får försäljningsnamnet i den medlemstat där tillverkningen sker inte användas i den medlemsstat där saluföringen sker, när den produkt som betecknas i fråga om sammansättning eller framställning skiljer sig så mycket från den produkt som är känd under det namnet att bestämmelserna i punkt b inte är tillräckliga för att säkerställa att konsumenterna i den medlemsstat där varan saluförs ges korrekt information.

2. Inget varumärke, märkesnamn eller fantasinamn får användas i stället för det namn under vilket varan säljs.

3. Det namn under vilket varan säljs skall omfatta eller åtföljas av uppgifter om livsmedlets fysiska tillstånd eller den särskilda behandling som livsmedlet fått (t.ex. pulvrisering, frystorkning, djupfrysning, koncentrering, rökning) i samtliga fall då avsaknaden av sådan information skulle kunna skapa förvirring hos köparen.

Alla livsmedel som har behandlats med joniserande strålning skall förses med någon av följande uppgifter:

— på bulgariska: ”облъчено” eller ”обработено с йонизиращо лъчение”,

— på spanska: ”irradiado” eller ”tratado con radiación ionizante”,

— på tjeckiska: ”ozářeno” eller ”ošetřeno ionizujícím zářením”,

— på danska: ”bestrålet/…” eller ”strålekonserveret” eller ”behandlet med ioniserende stråling” eller ”konserveret med ioniserende stråling”,

— på tyska: ”bestrahlt” eller ”mit ionisierenden Strahlen behandelt”,

— på estniska: ”kiiritatud” eller ”töödeldud ioniseeriva kiirgusega”,

— på grekiska: ”επεξεργασμένο με ιονίζουσα ακτινοβολία” eller ”ακτινοβολημένο”,

— på engelska: ”irradiated” eller ”treated with ionizing radiation”,

— på franska: ”traité par rayonnements ionisants” eller ”traité par ionisation”,

— på kroatiska: ”konzervirano zračenjem” eller ”podvrgnuto ionizirajućem zračenju”,

— på italienska: ”irradiato” eller ”trattato con radiazioni ionizzanti”,

— på lettiska: ”apstarots” eller ”apstrādāts ar jonizējošo starojumu”,

— på litauiska: ”apšvitinta” eller ”apdorota jonizuojančiąja spinduliuote”,

— på ungerska: ”sugárkezelt” eller ”ionizáló energiával kezelt”,

— på maltesiska: ”ittrattat bir-radjazzjoni” eller ”ittrattat b’radjazzjoni jonizzanti”,

— på nederländska: ”doorstraald” eller ”door bestraling behandeld” eller ”met ioniserende stralen behandeld”,

— på polska: ”napromieniony” eller ”poddany działaniu promieniowania jonizującego”,

— på portugisiska: ”irradiado” eller ”tratado por irradiação” eller ”tratado por radiação ionizante”,

— på rumänska: ”iradiate” eller ”tratate cu radiații ionizate”,

— på slovakiska: ”ošetrené ionizujúcim žiarením”,

— på slovenska: ”obsevano” eller ”obdelano z ionizirajočim sevanjem”,

— på finska: ”säteilytetty” eller ”käsitelty ionisoivalla säteilyllä”,

— på svenska: ”bestrålad” eller ”behandlad med joniserande strålning”.

Artikel6¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011, direktiv 2003/89/, förordning (EG) nr 596/2009 och förordning (EG) nr 1332/2008.

1. Ingredienser skall anges i enlighet med denna artikel och bilagorna I, II, III och IIIa.

2. Ingredienser behöver inte anges beträffande

a)

färsk frukt och färska grönsaker, inklusive potatis, som inte skalats, delats i bitar elelr behandlats på liknande sätt,

kolsyrat vatten, om det framgår av försäljningsnammet att vattnet har kolsyrats,

mikrobiellt framställd ättika som utvunnits ur en enda basprodukt coh som inte fillsatts någon annan ingrediens,

b) förutsatt att ingen ingrediens har tillsatts utom mjölkprodukter, enzymer och kulturer av mikroorganismer som är nödvändiga för framställningen, eller det salt som behövs för framställning av annan ost än färskost och smältost,

ost,

smör,

kulturmjölk och syrad grädde,

c) varor som består av en enda ingrediens

om försäljningsnamnet är identiskt med nammet på ingrediensen, eller

om ingrediensen klart framgår av försäljningsnamnet utan risk för förväxling.

3. I fråga om drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol skall rådet på förslag av kommissionen före den 22 december 1982, bestämma reglerna för hur ingredienser skall anges.

3a. Utan att det påverkar tillämpningen av de regler för hur ingredienser skall anges som skall fastställas enligt punkt 3 skall varje ingrediens enligt definitionen i punkt 4 a som förtecknas i bilaga IIIa framgå av märkningen när den ingår i drycker som avses i punkt 3. Dessa uppgifter skall omfatta ordet ”innehåller” följt av namnet på den eller de berörda ingredienserna. Uppgifterna behöver dock inte anges om ingrediensen redan med sitt specifika namn ingår i ingrediensförteckningen eller i dryckens varubeteckning.

Om det är nödvändigt kan närmare bestämmelser för presentationen av de uppgifter som avses i första stycket antas i enlighet med följande förfaranden:

a) Vad gäller de produkter som avses i artikel 1.2 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, i enlighet med förfarandet i artikel 75 i den förordningen.

b) Vad gäller de produkter som avses i artikel 2.1 i rådets förordning (EEG) nr 1601/91 av den 10 juni 1991 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter, i enlighet med förfarandet i artikel 13 i den förordningen.

c) Vad gäller de produkter som avses i artikel 1.2 i rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker, i enlighet med förfarandet i artikel 14 i den förordningen.

d) Vad gäller övriga produkter, eftersom de är åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3.

4.

a) Med ingrediens menas varje ämne, inklusive tillsatser och enzymer, som använts i framställningen eller beredningen av ett livsmedel och som finns kvar i den färdiga produkten, om än i annan form.

b) Om en ingrediens i ett livsmedel består av flera ingredienser, skall dessa anses som ingredienser i det aktuella livsmedlet.

c) Som ingredienser anses inte

i) beståndsdelarna av en ingrediens som under framställningsprocessen tillfälligt avskiljts men senare åter tillförts livsmedlet i proportioner som inte överskrider de ursprungliga,

ii) tillsatser och enzymer

vilkas förekomst i ett visst livsmedel uteslutande beror på att de ingått i en eller flera ingredienser i det aktuella livsmedlet, förutsatt att tillsatserna inte har någon teknisk funktion i den färdiga varan,

som används som processhjälpmedel,

iii) ämnen som används i de mängder som är absolut nödvändiga som lösningsmedel för tillsatser, enzymer eller aromer,

iv) ämnen som inte är tillsatser men som används på samma sätt och med samma syfte som processhjälpmedel och som fortfarande finns kvar i den färdiga produkten, om än i annan form.

d) Enligt der förfarande som fastställs i artikel 20.2 kan det i vissa fall avgöras huruvida villkoren i c ii och iii är uppfyllda.

5. Ingrediensförteckningen skall omfatta samtliga ingredienser i livsmedlet i fallande storleksordning efter den vikt som ingrediensen hade vid framställningstidpunkten. Den skall föregås av en lämplig rubrik som innehåller ordet ”ingredienser”.

Undantag:

Tillsatt vatten och flyktiga ämnen skall anges i storleksordning efter vikt i den färdiga varan; den mängd vatten som tillsatts som ingrediens i ett livsmedel skall beräknas genom att den färdiga varans totala mängd minskas med den totala mängden av övriga använda ingredienser. Denna mängd behöver inte beaktas om den inte överstiger 5 % av den färdiga varans vikt.

Ingredienser som använts i koncentrerad eller torkad form och som under framställningen rekonstitueras får anges i storleksordning efter den vikt som ingredienserna hade innan de koncentrerades eller torkades.

Ingredienserna i koncentrerade eller torkade livsmedel som är avsedda att rekonstitueras genom tillsats av vatten får anges efter proportion i den rekonstituerade varan, förutsatt att ingrediensförteckningen åtföljs av uttrycket ”ingredienser i den rekonstituerade varan” eller ”ingredienser i den konsumtionsfärdiga varan” eller liknande uttryck.

När frukt, grönsaker eller svamp, varav ingen påtagligt dominerar med hänsyn till vikt och vilka används i proportioner som kan tänkas variera, används blandade som ingredienser i ett livsmedel, får de grupperas tillsammans i ingrediensförteckningen under beteckningen ”frukt”, ”grönsaker” eller ”svamp” följt av uttrycket ”i varierande proportion”, omedelbart följt av en uppräkning av de frukter, grönsaker eller svampar som ingår; i sådana fall skall blandningen anges i ingrediensförteckningen i enlighet med första stycket på grundval av den samlade vikten av de frukter, grönsaker och svampar som ingår.

Ingredienserna i krydd- eller örtblandningar, i vilka ingen krydda eller ört påtagligt dominerar med hänsyn till vikt får anges i annan ordning, förutsatt att ingrediensförteckningen följs av uttrycket ”i varierande proportion” eller liknande uttryck.

Ingredienser som utgör mindre än 2 % av den färdiga varan får anges i en annan ordningsföljd efter de övriga ingredienserna.

När ingredienser som är av liknande slag eller inbördes utbytbara kan komma att användas vid tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel utan att dess sammansättning, natur eller uppfattade värde ändras och om de utgör mindre än 2 % av den färdiga varan, får dessa ingredienser anges i ingrediensförteckningen med uttrycket ”innehåller… och/eller…” i de fall där minst en av högst två ingredienser ingår i den färdiga varan. Denna bestämmelse skall inte tillämpas på tillsatser eller på de ingredienser som förtecknas i bilaga IIIa.

6. Ingredienser skall vid behov anges med sina särskilda beteckningar i enlighet med de regler som fastställts i artikel 5.

Undantag:

Ingredienser som tillhör någon av de i bilaga 1 uppräknade kategorierna och som är beståndsdelar av ett annat livsmedel, behöver anges endast med namnet på denna kategori. Förteckningen över kategorier i bilaga I får ändras av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3. Beteckningen stärkelse i bilaga I måste dock alltid kompletteras med en angivelse av vilken specifik växt den framställts ur, när denna ingrediens kan innehålla gluten.

Ingredienser som tillhör någon av de i bilaga II uppräknade kategorierna ska alltid anges med namnet på denna kategori åtföljt av deras särskilda beteckning eller E-nummer. Om en ingrediens tillhör mer än en av kategorierna ska den kategori anges som är lämpligast med hänsyn till ingrediensens huvudsakliga funktion i det aktuella livsmedlet. Ändringar av bilaga II som grundas på framsteg när det gäller vetenskapligt eller tekniskt kunnande, eftersom de är åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas av kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3. Om det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 20.4. Beteckningen modifierad stärkelse i bilaga II måste dock alltid kompletteras med en angivelse av vilken specifik växt den framställs ur, när denna ingrediens kan innehålla gluten.

Aromer skall benämnas enligt bilaga III.

De särskilda gemenskapsbestämmelserna om angivelse av behandling av en ingrediens med joniserande strålning skall antas senare i enlighet med artikel 95 i fördraget.

Andra enzymer än de som avses i punkt 4 c ii ska anges med namnet på en av de kategorier av ingredienser som anges i bilaga II, åtföljt av deras specifika namn.

7. Gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser, får fastställa att det namn, som ett visst livsmedel säljs under, skall åtföljas av uppgift om en eller flera särskilda ingredienser.

Det förfarande som fastställs i artikel 19 skall tillämpas på varje sådan nationell bestämmelse.

De gemenskapsbestämmelser som avses i denna punkt ska antas av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3.

8. I det fall som avses i punkt 4 b får en sammansatt ingrediens uttryckt i total vikt ingå i ingrediensförteckningen under sin egen beteckning, om denna fastställts enligt lag eller sedvana, förutsatt att den omedelbart följs av en uppräkning av de ingredienser som ingår i den sammansatta ingrediensen.

Den uppräkning som avses i första stycket skall inte vara obligatorisk i följande fall:

a) Om sammansättningen av den sammansatta ingrediensen är fastställd i gällande gemenskapslagstiftning, och förutsatt att den sammansatta ingrediensen utgör mindre än 2 % av den färdiga varan; denna bestämmelse skall dock inte gälla i fråga om tillsatser, såvida inte annat följer av punkt 4 c.

b) För sammansatta ingredienser som består av blandningar av kryddor och/eller örtkryddor som utgör mindre än 2 % av den färdiga varan, med undantag av tillsatser, om inte annat följer av punkt 4 c.

c) Om den sammansatta ingrediensen är ett livsmedel för vilket någon ingrediensförteckning inte krävs enligt gemenskapslagstiftningen.

9. Utan hinder av punkt 5 behöver innehållet av vatten inte anges särskilt

a) om vattnet används under framställningsprocessen enbart för att rekonstituera en ingrediens som använts i koncentrerad eller torkad form,

b) om detta utgör en lag som normalt inte konsumeras.

10. Trots vad som sägs i punkt 2, punkt 6 andra stycket och punkt 8 andra stycket skall varje ingrediens som används vid tillverkningen av ett livsmedel och som fortfarande finns kvar i den färdiga varan, om än i annan form, och som förtecknas i bilaga IIIa, eller som härrör från en ingrediens som förtecknas i bilaga IIIa, anges i märkningen med en tydlig hänvisning till namnet på denna ingrediens.

De uppgifter som avses i första stycket behöver dock inte anges om det namn under vilket livsmedlet säljs innehåller en tydlig hänvisning till ingrediensen i fråga.

Trots vad som sägs i punkt 4 c ii, iii och iv skall varje ämne som används vid tillverkningen av ett livsmedel och som fortfarande finns kvar i den färdiga varan, om än i annan form, och som härrör från en ingrediens som förtecknas i bilaga IIIa betraktas som ingrediens och anges i märkningen med en tydlig hänvisning till namnet på den ingrediens som det härrör från.

11. Förteckningen i bilaga IIIa skall omprövas systematiskt och, vid behov, uppdateras på grundval av de senaste vetenskapliga rönen. Den första omprövningen skall äga rum senast den 25 november 2005.

En uppdatering kan också innebära att ingredienser stryks ur bilaga IIIa om det vetenskapligt har bevisats att de inte kan förorsaka negativa reaktioner. För detta ändamål får kommissionen till och med den 25 augusti 2004 informeras om de studier som för närvarande pågår i syfte att klargöra huruvida ingredienser eller ämnen, vilka härrör från ingredienser i bilaga IIIa, under vissa omständigheter inte kan förmodas förorsaka negativa reaktioner. Kommissionen skall senast den 25 november 2004, efter samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, anta en förteckning över sådana ingredienser eller ämnen som därför skall tas bort från bilaga IIIa i väntan på slutresultaten från de anmälda studierna eller senast till och med den 25 november 2007.

Utan att det påverkar tillämpningen av det andra stycket får bilaga IIIa ändras av kommissionen, efter det att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har yttrat sig på grundval av artikel 29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3. Om det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 20.4.

Om det är nödvändigt kan tekniska riktlinjer utfärdas för tolkningen av förteckningen i bilaga IIIa, i enlighet med förfarandet i artikel 20.2.

Artikel7¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011 och förordning (EG) nr 596/2009.

1. Mängden av en ingrediens eller av en kategori av ingredienser som används vid tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel skall anges i enlighet med denna artikel.

2. Den angivelse som avses i punkt 1 skall vara obligatorisk,

a) om den berörda ingrediensen eller kategorin av ingredienser ingår i försäljningsnamnet eller vanligtvis förknippas med det namnet av konsumenterna, eller

b) om den berörda ingrediensen eller kategorin av ingredienser skriftligen, genom en illustration eller grafiskt, framhävs i märkningen, eller

c) om den berörda ingrediensen eller kategorin av ingredienser är nödvändig för att känneteckna livsmedlet och särskilja det från produkter som det skulle kunna förväxlas med på grund av sitt namn och utseende, eller

d) i de fall som fastställs av kommissionen; detta fastställande, eftersom det är en åtgärd som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska göras i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3.

3. Punkt 2 skall inte tillämpas

a) på en ingrediens eller kategori av ingredienser

vars avrunna nettovikt anges i enlighet med artikel 8.4,

vars mängd, på grund av gemenskapsbestämmelser, redan måste anges i märknignen,

som används i små mängder i aromgivande syfte, eller

som trots att den ingår i försäljningsnamnet inte kommer att styra konsumenternas val i den medlemsstat där saluföringen sker, då variationen i mängd inte är avgörande för att känneteckna livsmedlet eller är sådan att den särskiljer livsmedlet från liknande varor; enligt förfarandet i artikel 20.2 skall det i tveksamma fall avgöras om villkoren i denna strecksats är uppfyllda,

b) om särskilda gemenskapsbestämmelser exakt föreskriver mängden av en ingrediens eller kategori av ingredienser utan att föreskriva att detta skall anges i märkningen,

c) i de fall som avses i artikel 6.5 fjärde och femte strecksatserna,

d) i de fall som fastställs av kommissionen; detta fastställande, eftersom det är en åtgärd som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska göras i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3.

4. Den angivna mängden, uttryckt i procent, skall motsvara mängden av ingrediensen eller ingredienserna vid den tidpunkt då de användes. Gemenskapsbestämmelser får emellertid tillåta avvikelser från denna princip för vissa livsmedel. Sådana bestämmelser ska antas av kommissionen. Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3.

5. Den angivelse som avses i punkt 1 skall antingen ingå i det namn under vilket livsmedlet säljs eller anges omedelbart därintill eller också anges i ingrediensförteckningen i anslutning till ingrediensen eller kategorin av ingredienser i fråga.

6. Denna artikel skall tillämpas utan att det påverkar tilllämpningen av gemenskapens regler om näringsvärdesdeklaration.

Artikel8¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011 och förordning (EG) nr 596/2009.

1. Nettoinnehållet i färdigförpackade livsmedel skall anges

i volymenheter i fråga om vätskor,

i viktenheter i fråga om andra varor,

varvid liter, centiliter, milliliter, kilogram eller gram skall användas allt efter omständigheterna.

Gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser, som gäller för vissa livsmedel, får avvika från denna regel.

Det förfarande som fastställs i artikel 19 skall tillämpas på varje sådan nationell bestämmelse.

2.

a) Om gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser innehåller föreskrifter om att ett innehåll skall anges på ett visst sätt (t.ex. nominell kvantitet, minimikvantitet, genomsnittskvantitet) skall denna kvantitet anses som nettoinnehåll enligt detta direktiv. Utan att det påverkar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 24, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt denna punkt.

b) Gemenskapsbestämmelser eller, som sådana saknas, nationella bestämmelser får för vissa livsmedel, som delas in i kategorier efter mängd, innehålla föreskrifter om att mängd skall anges på annat sätt. Det förfarande som fastställs i artikel 19 skall tillämpas på varje sådan nationell bestämmelse.

c) Om en färdigförpackad vara består av två eller flera separata färdigförpackningar som innehåller samma mängd av samma vara, skall nettoinnehållet anges genom uppgift om nettoinnehållet för varje separat förpackning och det totala antalet sådana förpackningar. Dessa uppgifter är dock inte obligatoriska, om det totala antalet separata förpackningar är klart synligt och lätt kan räknas utifrån, och om minst en uppgift om nettoinnehållet i varje enskild förpackning är klart synlig från utsidan.

d) Om en fördigförpackad vara består av två eller flera separata förpackningar, som vid försäljning inte betraktas som enheter, skall nettoinnehållet anges genom uppgift om det totala nettoinnehållet och det totala antalet separata förpackningar. När det gäller vissa livsmedel behöver gemenskapsbestämmelser, eller om sådana saknas, nationella bestämmelser inte innehålla föreskrifter om att det totala antalet separata förpackningar skall anges. Utan att det påverkar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 24 skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt denna punkt.

3. När det gäller livsmedel som normalt säljs styckevis behöver medlemsstaterna inte kräva uppgift om nettoinnehållet under forutsättning att antalet artiklar är klart synliga och lätt räknas utifrån eller, om detta inte är möjligt, framgår av märkningen.

Utan att det påverkar den anmälningskyldighet som föreskrivs i artikel 24, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt denna punkt.

4. Om ett livsmedel i fast form ligger i en lag, skall även livsmedlets avrunna vikt anges i märkningen.

I denna punkt avses med en ”lag” följande varor, eventuellt i blandningar och även i fryst eller djupfryst tillstånd, förutsatt att vätskan bara är ett komplement till den aktuella beredningens viktiga beståndsdelar och således inte en för köpet avgörande faktor: vatten, saltlösningar, saltlake; livsmedelssyror lösta i vatten, ättika; sockerlag, vattenlösningar med andra sötningsmedel; i fråga om frukt eller grönsaker, frukt- eller grönsaksjuicer.

Denna uppräkning kan kompletteras av kommissionen. Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3.

Metoder för att kontrollera avrunnen vikt skall bestämmas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 20.2.

5. Det skall inte vara obligatoriskt att ange nettoinnehållet för livsmedel

a) som minskar avsevärt i volym eller vikt och som säljs styckevis eller vägs i köparens nävraro,

b) vars nettoinnehåll är mindre än 5 g eller 5 ml; dock skall denna bestämmelse inte gälla för kryddor och örter.

Gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser som gäller för vissa livsmedel får i undantagsfall fastställa gränsvärden som är högre än 5 g eller 5 ml, under förutsättning att detta inte leder till att köparen får bristfällig information.

Utan att det påverkar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 24, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt denna punkt.

6. De gemenskapsbestämmelser som avses i punkterna 1 andra stycket, 2 b, 2 d och 5 andra stycket ska antas av kommissionen. Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3.

Artikel9¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

1. Datum för minsta hållbarhetstid för ett livsmedel skall vara den dag fram till vilken livsmedlet vid rätt förvaring har kvar sina särskilda egenskaper.

Det skall anges i enlighet med bestämelserna i punkterna 2–5.

2. Datumet skall föregås av orden

”Bäst före…” när datumet omfattar uppgift om dagen,

”Bäst före utgången av… ” i övriga fall.

3. De ord som anges i punkt 2 skall följas av

antingen själva datumet, eller

en hänvisning till var på märkningen datumet finns angivet.

Om det behövs, skall dessa uppgifter följas av de förvaringsanvisningar som man måste rätta sig efter för att varan skall hålla sig under den angivna perioden.

4. Datumet skall bestå av dag, månad och år i okodad kronologisk form.

Dock är det i fråga om livsmedel

med kortare hållbarhetstid än tre månader tillräckligt att ange dag och månad,

med längre hållbarhetstid än tre månader men kortare än 18 månader tillräckligt att ange månad och år,

med längre hållbarhetstid än 18 månader tillräckligt att ange året.

Sättet för att ange datum kan regleras närmare i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 20.2.

5. Om inte annat följer av gemenskapsbestämmelser som fastställer andra typer av datummärkning, skall uppgift om hållbarhetsdatum inte krävas för:

Färsk frukt och färska grönsaker, inklusive potatis, som inte skalats, delats i bitar eller behandlats på liknande sätt. Detta undantag skall inte tillämpas på groddar och liknande produkter såsom skott av baljväxter.

Viner, starkviner, mousserande viner, kryddade starkviner och liknande produkter framställda av andra frukter än druvor samt drycker som faller under KN-numren 22060091, 22060093 och 22060099 och som har framställts av druvor eller druvmust.

Drycker som innerhåller minst 10 volymprocent alkohol.

Läskedrycker, fruktjuice, fruktnektar och alkoholhaltiga drycker i separata kärl på mer än fem liter och avsedda för storkök.

Bageri- eller konditorivaror som med hänsyn till sitt innehåll normalt konsumeras inom 24 timmar efter tillverkningen.

Ättika.

Koksalt.

Socker i fast form.

Konfektyrvaror som nästan enbart består av smaksatt och/eller färgat socker.

Tuggummi och liknande produkter.

Portionsförpackningar av glass.

Artikel10¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011, direktiv 2006/107/ och direktiv 2013/20/.

1. I fråga om livsmedel som från mikrobiologisk synpunkt är lättfördärvliga och som därför efter en kort period kan antas utgära en omedelbar fara för människors hälsa, skall datum för minsta hållbarhetstid ersättas med uppgift om sista förbrukningsdag.

2. Detta datum skall föregås av orden

På bulgariska: ” използвай преди”,

På spanska: ” fecha de caducidad”,

På tjeckiska: ” spotřebujte do”,

På danska: ” sidste anvendelsesdato”,

På tyska: ” verbrauchen bis”,

På estniska: ” kõlblik kuni”,

På grekiska: ” ανάλωση μέχρι”,

På engelska: ” use by”,

På franska: ” à consommer jusqu'au”,

på kroatiska: ” upotrijebiti do”,

På italienska: ” da consumare entro”,

På lettiska: ” izlietot līdz”,

På litauiska: ” tinka vartoti iki”,

På ungerska: ” fogyasztható”,

På maltesiska: ” uża sa”,

På nederländska: ” te gebruiken tot”,

På polska: ” należy spożyć do”,

På portugisiska: ” a consumir até”,

På rumänska: ” expiră la data de”,

På slovakiska: ” spotrebujte do”,

På slovenska: ” porabiti do”,

På finska: ” viimeinen käyttöajankohta”,

På svenska: ” sista förbrukningsdag”.

Orden skall följas av

antingen själva datumet, eller

en hänvisning till var på märkningen datumet finns angivet.

Dessa uppgifter skall följas av en beskrivning av de förvaringsanvisningar som man måste rätta sig efter.

3. Datumet skall bestå av dag, månad och eventuellt år i denna ordning och i okodad form.

4. I vissa fall kan det genom det förfarande som fastställs i artikel 20.2 avgöras huruvida villkoren i punkt 1 är uppfyllda.

Artikel11¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011 och förordning (EG) nr 596/2009.

1. Bruksanvisningen till ett livsmedel skall vara utformad så att livsmedlet kan användas på ett ändamålsenligt sätt.

2. Gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser får i fråga om vissa livsmedel närmare ange hur bruksanvisningarna bör vara utformade.

Det förfarande som fastställs i artikel 19 skall tillämpas på sådana nationella bestämmelser.

De gemenskapsbestämmelser som avses i denna punkt ska antas av kommissionen. Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3.

Artikel12¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011 och förordning (EG) nr 596/2009.

De bestämmelser som gäller angivande av alkoholhalten uttryckt i volym skall i fråga om varor som faller under tariffrubrikerna nr 22.04 och 22.05 fastställas i särskilda gemenskapsbestämmelser som gäller för dessa varor.

För andra drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol ska dessa bestämmelser fastställas av kommissionen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3.

Artikel13¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

1.

a) I fråga om färdigpackade livsmedel skall de uppgifter som anges i artikel 3 och artikel 4.2 finnas på förpackningen eller på en etikett som är fästad vid denna.

b) Utan hinder av punkt a och utan att det påverkar tilllämpningen av gemenskapsbestämmelser om nominella mängder, är det, om färdigförpackade livsmedel är tillräckligt att de uppgifter som måste anges enligt artikel 3 och artikel 4.2 framgår endast av de handelsdokument som avser dessa livsmedel, om det kan garanteras att sådana dokument med all den information som skall finnas i märkningen, antingen följer med de livsmedel som de avser eller skickas före eller samtidigt med leveransen.

avsedda för konsumenter men saluförs i ett handelsled före försäljningen till konsumenten och under förutsättning att försäljning till storkök inte sker i detta handelsled,

avsedda för leverans till storkök för beredning, behandling eller uppdelning,

c) I de fall som avses i b skall de uppgifter som avses i artikel 3.1.1, 3.1.5 och 3.1.7 och, i tilllämpliga fall, de som avses i artikel 10 också finas på den yttre förpackning, i vilken livsmedlen presenteras när de saluförs.

2. De uppgifter som anges i artikel 3 och artikel 4.2 skall vara lätta att förstå och markeras på väl synlig plats på sådant sätt att de är lätta att se, klart läsbara och outplånliga.

De skall inte på något sätt döljas, skymmas eller avbrytas av annan text eller av någon illustration.

3. De uppgifter som räknas upp i artikel 3.1.1, 3.1.4, 3.1.5 och 3.1.10 skall förekomma i samma synfält.

Detta krav får utvidgas till att omfatta även de uppgifter som avses i artikel 4.2.

4. För regurglas som har märkning som är outplånlig och därför saknar etikett, ring eller krage samt för förpackningar eller kärl med en största yta mindre än 10 cm2, behöver endast de uppgifter anges om avss i artikel 3.1.1, 3.1.4 och 3.1.5.

I detta fall skall punkt 3 inte gälla.

5. Irland, Nederländerna och Förenade kungariket får medge undantag från artikel 3.1 och punkt 3 i denna artikel när det är fråga om mjölk och mjölkprodukter i returglas.

De skall underrätta kommissionen om varje åtgärd som vidtagits i enlighet med punkt 5.

Artikel14¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

För livsmedel som saluhålls till konsumenter eller till storkök utan att vara färdigförpackade, eller för livsmedel som förpackas på försäljningsstället på konsumentens begäran eller är färdigförpackade för direkt försäljning, skall medlemsstaterna anta närmare bestämmelser för hur de uppgifter som omfattas av artikel 3 och artikel 4.2 skall anges.

De får besluta att samtliga eller en del av dessa uppgifter inte behöver lämnas, förutsatt att köparen ända får tillfredsställande information.

Artikel15¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

Detta direktiv skall inte inverka på bestämmelser i nationell lagstiftning, vilka i avsaknad av gemenskapsbestämmelser innebär mindre stränga krav för märkning av livsmedel som presenteras i presentförpackningar som statyetter eller souvenirer.

Artikel16¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011 och förordning (EG) nr 596/2009.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att det inom deras territorier är förbjudet att saluföra livsmedel för vilka uppgifterna enligt artikel 3 och artikel 4.2 inte ges på ett språk som med lätthet förstås av konsumenten, såvida inte konsumenten faktiskt informeras genom andra åtgärder som fastställs beträffande en eller flera uppgifter i märkningen. Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3.

2. Inom sitt eget territorium får den medlemsstat där saluföringen sker i enlighet med fördragets regler föreskriva att dessa uppgifter i märkningen skall ges på ett eller flera av gemenskapens officiella språk.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte förhindra att uppgifterna i märkningen ges på flera språk.

Artikel17¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

I fråga om reglerna för hur uppgifter i artikel 3 och artikel 4.2 skall anges, skall medlemsstaterna inte fastställa krav som är mer detaljerade än de som framgår av artiklarna 3–13.

Artikel18¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

1. Medlemsstater får inte förbjuda handel med livsmedel som följer reglerna i detta direktiv genom att tillämpa nationella icke harmoniserade bestämmelser för märkning och presentation av vissa livsmedel eller av livsmedel i allmänhet.

2. Punkt 1 gäller inte nationella icke harmoniserade bestämmelser som motiveras av att man vill

skydda människors hälsa,

förebygga oredlighet, såvida inte sådana bestämmelser kan befaras hindra tillämpningen av de definitioner och regler som fastställs genom detta direktiv,

skydda industriella och kommersiella äganderätter, uppgifter om ursprung och registrerade ursprungbeteckningar samt att förebygga illojal konkurrens.

Artikel19¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011 och direktiv 2003/89/.

När det hänvisas till denna artikel skall följande förfarande användas, om en medlemsstat skull bedöma det som nödvändigt att anta ny lagstiftning:

Den skall anmäla de planerade åtgärderna och skälen för dessa till kommissionen och de andra medlemsstaterna. Kommissionen skall samråda med medlemsstaterna inom Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, inrättad genom förordning (EG) nr 178/2002, om den anser att sådant samråd behövs eller om någon medlemsstat begär det.

Medlemsstaterna får vidta åtgärderna tidigast tre månader efter anmälan och under förutsättning att kommissionen inte motsatt sig det.

Om så skulle vara fallet, skall kommissionen före utgången av denna period inleda det förfarande som fastställs i artikel 20.2 för att avgöra huruvida de planerade åtgärdena kan genomföras, om det är nödvändigt med lämpliga ändringar.

Artikel20¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011, direktiv 2003/89/ och förordning (EG) nr 596/2009.

1. Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa (nedan kallad kommittén).

2. När det hänvisas till denna punkt, skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1, 5a.2, 5a.4 och 5a.6 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel21¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011 och förordning (EG) nr 596/2009.

Kommissionen ska anta tillfälliga åtgärder om det visar sig nödvändigt för att underlätta tillämpningen av detta direktiv.

Övergångsbestämmelser med en allmän räckvidd, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera med nya icke väsentliga delar, särskilt ytterligare specifikationer om de krav som anges i bestämmelserna i detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 20.3.

Andra övergångsbestämmelser får antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 20.2.

Artikel22¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

Detta direktiv skall inte inverka på sådana gemenskapsbestämmelser om märkning och presentation av vissa livsmedel som redan antagits den 22 december 1978.

Varje ändring som är nödvändig för att harmonisera sådana bestämmelser med de regler som fastställs i detta direktiv skall beslutas i enlighet med det förfarande som är tilllämpligt för varje sådan bestämmelse.

Artikel23¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

Detta direktiv skall inte gälla varor avsedda för export utanför gemenskapen.

Artikel24¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

Medlemsstaterna skall se till att kommissionen får del av texten till alla väsentliga bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel25¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

Detta direktiv skall gälla också för Frankrikes utomeuropeiska department.

Artikel26¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

1. Direktiv 79/112/EEG i dess lydelse enligt direktiven i bilaga IV del A skall upphöra att gälla utan att det påverkar medlemsstaternas förpliktelsre vad gäller de tidsfrister för genomförande som anges i bilaga IV del B.

2. Hänvisningar till det upphävda direktivet skall tolkas som hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga V.

Artikel27¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel28¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 1169/2011.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA I

BILAGA II

Färgämne

Konserveringsmedel

Antioxidationsmedel

Emulgeringsmedel

Förtjockningsmedel

Geleringsmedel

Stabiliseringsmedel

Smakförstärkare

Syra

Surhetsreglerande medel

Klumpförebyggande medel

Modifierad stärkelse

Sötningsmedel

Bakpulver och ämnen med liknande funktion

Skumdämpningsmedel

Ytbehandlingsmedel

Smältsalter

Mjölbehandlingsmedel

Konsistensmedel

Fuktighetsbevarande medel

Fyllnadsmedel

Drivgas

BILAGA III

1) Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska aromer betecknas med följande uttryck:

”aromer” eller med ett mer specifikt namn eller en mer specifik beskrivning av aromen, om den aromgivande beståndsdelen innehåller aromer enligt definitionerna i artikel 3.2 b, c, d, e, f, g och h i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 av den 16 december 2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel;

”rökarom(er)”, eller ”rökarom(er) framställd(a) av ’livsmedel, livsmedelskategori eller ursprungsmaterial’” (t.ex. rökarom framställd av bok), om den aromgivande beståndsdelen innehåller aromer enligt definitionen i artikel 3.2 f i förordning (EG) nr 1334/2008 och ger livsmedlet arom av rök.

2) Beteckningen ”naturlig” i beskrivningen av aromer ska användas i överensstämmelse med artikel 16 i förordning (EG) nr 1334/2008.

BILAGA IIIa

1. Spannmål som innehåller gluten (dvs. vete, råg, korn, havre, spelt, kamut eller hybridiserade sorter därav) och produkter därav, med följande undantag:

a) Vetebaserad glukossirap, inklusive dextros.

b) Vetebaserade maltodextriner.

c) Kornbaserad glukossirap.

d) Spannmål som används för framställning av destillat eller etanol av jordbruksprodukter för spritdrycker och andra alkoholhaltiga drycker.

2. Kräftdjur och produkter därav.

3. Ägg och produkter därav.

4. Fisk och produkter därav, med följande undantag:

a) Fiskgelatin som används som bärare för vitamin- eller karotenoidpreparat.

b) Fiskgelatin eller husbloss som används som klarningsmedel i öl och vin.

5. Jordnötter och produkter därav.

6. Sojabönor och produkter därav, med följande undantag:

a) Fullständigt raffinerad sojaolja och fullständigt raffinerat sojafett.

b) Naturliga blandade tokoferoler (E306), naturligt D-alfa-tokoferol, naturligt D-alfa-tokoferolacetat, naturligt D-alfa-tokoferolsuccinat från sojabönor.

c) Fytosteroler och fytosterolestrar utvunna ur vegetabiliska oljor som härrör från sojabönor.

d) Fytostanolestrar framställda av steroler från vegetabiliska oljor som härrör från sojabönor.

7. Mjölk och produkter därav (inklusive laktos), med följande undantag:

a) Vassle som används för framställning av destillat eller etanol av jordbruksprodukter för spritdrycker och andra alkoholhaltiga drycker.

b) Laktitol.

8. Nötter, dvs. mandel (Amygdalus communis L.), hasselnöt (Corylus avellana), valnöt (Juglans regia), cashewnöt (Anacardium occidentale), pekannöt (Carya illinoiesis (Wangenh.) K. Koch), paranöt (Bertholletia excelsa), pistaschmandel (Pistacia vera), makadamianöt och Queenslandsnöt (Macadamia ternifolia), samt produkter därav, med följande undantag:

a) Nötter som används för framställning av destillat eller etanol av jordbruksprodukter för spritdrycker och andra alkoholhaltiga drycker.

9. Selleri och produkter därav.

10. Senap och produkter därav.

11. Sesamfrön och produkter därav.

12. Svaveldioxid och sulfit i koncentrationer på mer än 10 mg/kg eller 10 mg/liter uttryckt som SO2.

13. Lupin och produkter därav.

14. Blötdjur och produkter därav.

BILAGA IV

DEL A UPPHÄVT DIREKTIV OCH SENARE ÄNDRINGAR AV DET (hänvisningar i artikel 26)

Rådets direktiv 79/112/EEG (EGT L 33, 8.2.1979, s. 1)

Rådets direktiv 85/7/EEG (EGT L 2, 3.1.1985, s. 22) endast artikel 1.9

Rådets direktiv 86/197/EEG (EGT L 144, 29.5.1986, s. 38)

Rådets direktiv 89/395/EEG (EGT L 186, 30.6.1989, s. 17)

Kommissionens direktiv 91/72/EEG (EGT L 42, 15.2.1991, s. 27)

Kommissionens direktiv 93/102/EG (EGT L 291, 25.11.1993, s. 14)

Kommissionens direktiv 95/42/EG (EGT L 182, 2.8.1995, s. 20)

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/4/EG (EGT L 43, 14.2.1997, s. 21)

DEL B TIDSGRÄNSER FÖR GENOMFÖRANDE I NATIONELL LAGSTIFTNING (som avses i artikel 26)

Direktiv Tidsgräns för införlivande Tillstånd till handel med varor som följer bestämmelserna i detta direktiv Förbud mot handel med varor som inte följer bestämmelserna i detta direktiv 79/112/EEG 22 december 1980 22 december 1982 85/7/EEG 86/197/EEG 1 maj 1988 1 maj 1989 89/395/EEG 20 december 1990 20 juni 1992 91/72/EEG 30 juni 1992 1 januari 1994 93/102/EG 30 december 1994 1 januari 1995 30 juni 1996 95/42/EG 97/4/EG 14 augusti 1998 14 februari 2000

BILAGA V

1 EGT C 258, 10.9.1999, s. 12.

2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 januari 2000 (ännu ej offentliggjord i EGT) och rådets beslut av den 13 mars 2000.

3 EGT L 33, 8.2.1979, s. 1. Direktivet senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/4/EG (EGT L 43, 14.2.1997, s. 21).

4 Se bilaga IV del B.

5 EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

6 EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1795/2003 (EUT L 262, 14.10.2003, s. 13).

7 EGT L 149, 14.6.1991, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2061/96 (EGT L 277, 30.10.1996, s. 1).

8 EGT L 160, 12.6.1989, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 3378/94 (EGT L 366, 31.12.1994, s. 1).

9 EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

10 EGT L 179, 14.7.1999, s. 1.

11 Vid märkning på engelska kan denna beteckning ersättas av det generiska nammet på kött från djurarten i fråga.

12 Mellangärdesmusklerna och tuggmusklerna är delar av skelettmuskulaturen, medan hjärta, tunga, huvudmuskler (utom tuggmusklerna), musklerna nedanför carpal-led och tarsal-led samt på svans är undantagna.

15 Halten bindväv beräknas på grundval av förhållandet mellan köttets kollagen- och proteinhalt. Med kollagenhalten avses hydroxiprolinahalten multiplicerad med 8.

18 Uppgifter om vedertaget namn efter E-nummer krävs inte.

19 Endast för smältost och smältostprodukter.

20 EUT L 354, 31.12.2008, s. 34

21 Gäller även produkter framställda därav, förutsatt att bearbetningsprocessen inte förmodas ha ökat den allergenicitet som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet fastställt för den produkt de härrör från.

22 Gäller även produkter framställda därav, förutsatt att bearbetningsprocessen inte förmodas ha ökat den allergenicitet som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet fastställt för den produkt de härrör från.

23 Gäller även produkter framställda därav, förutsatt att bearbetningsprocessen inte förmodas ha ökat den allergenicitet som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet fastställt för den produkt de härrör från.