Förslag till avgörande av generaladvokat Rimvydas Norkus föredraget den 22 oktober 2026
Preliminär utgåva
FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
RIMVYDAS NORKUS
föredraget den 22 oktober 2026( 1 )
Mål C ‑ 552/25
Balmung Medical Handel GmbH
mot
Region Nordjylland,
Region Midtjylland,
Region Syddanmark,
Region Sjælland,
ytterligare deltagare i rättegången:
Becton Dickinson Denmark A/S
(begäran om förhandsavgörande från Klagenævnet for Udbud (Överklagandenämnden för offentlig upphandling, Danmark))
” Begäran om förhandsavgörande – Offentlig upphandling – Direktiv 2014/24/EU – Artikel 67 – Kriterier för tilldelning av ett kontrakt avseende tillhandahållande av varor – Kriterium för bedömning av varornas hållbarhet utifrån tillverkarens deltagande i ett miljöledningssystem som omfattas av ISO 14001, Europeiska unionens miljölednings- eller miljörevisionsordning (Emas) eller något liknande system – Kriterium för bedömning av varornas hållbarhet utifrån eftersträvandet av ett Science Based Target initiative-godkänt klimatmål – Förekomsten av en ’koppling till kontraktsföremålet’ – ’Allmän företagspolicy’ ”
1. Är tilldelning av ett offentligt kontrakt som bland annat görs med tillämpning av en positiv viktning på grund av att tillverkaren av de produkter som ska upphandlas är certifierad enligt ISO 14001( 2 ) eller Europeiska unionens miljölednings- och revisionsordning( 3 ), eller på grund av att tillverkaren eftersträvar ett Science Based Target initiative ( 4 )-godkänt klimatmål, i linje med direktiv 2014/24/EU?( 5 ) Ska i synnerhet artikel 67.2 och 67.3 i det direktivet tolkas så, att den utgör hinder för att vid sådan tilldelning använda sig av hållbarhetskriterier som grundar sig på certifiering enligt de systemen för miljöledning, när det gäller villkoret att det ska finnas en koppling mellan de kriterierna och kontraktsföremålet? Detta är den fråga som är föremål för förevarande förslag till avgörande på domstolens begäran.
I. Tillämpliga bestämmelser
A. Unionsrätt
2. Följande bestämmelser är relevanta för förevarande förslag till avgörande: artikel 3.3 första stycket FEU, artiklarna 11 och 191.2 FEUF och skälen 1, 2, 37, 40, 41, 90–92 och 97 samt artiklarna 1, 2.1 leden 5, 11 och 20, 56.1 a och b, 58.1, 58.4, 62.2, 67.1, 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24.
B. Dansk rätt
3. I 2 § 1 i utbudsloven (lagen om offentlig upphandling) föreskrivs följande:
”… [E]n upphandlande myndighet ska … iaktta principerna om likabehandling, öppenhet och proportionalitet.”
4. I 158 § i den lagen föreskrivs följande:
”En upphandlande myndighet kan kräva att en anbudssökande eller en anbudsgivare lägger fram intyg som utfärdats av oberoende organ och som visar att anbudssökanden eller anbudsgivaren följer särskilda miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder. Om den upphandlande myndigheten kräver att särskilda miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder ska följas, ska den upphandlande myndigheten hänvisa till unionens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) (se [Emas-förordningen]) eller till andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45 i [Emas‑förordningen] eller andra miljöledningsstandarder som grundas på relevanta europeiska eller internationella standarder från ackrediterade organ.”
5. I 161 § i lagen föreskrivs följande:
”En upphandlande myndighet ska tilldela kontraktet till den anbudsgivare vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga.”
6. 162 § i lagen har följande lydelse:
”1 st. En upphandlande myndighet ska identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av ett av följande tilldelningskriterier:
1) Pris,
2) kostnad eller
3) bästa förhållande mellan pris och kvalitet.
…
2 st. Vid tillämpning av det tilldelningskriterium som avser bästa förhållande mellan pris och kvalitet (se första stycket led 3), ska anbudet utvärderas på grundval av underkriterier som till exempel kvalitativa, miljömässiga och sociala aspekter. Underkriterier kan avse
1) kvalitet, inbegripet tekniska fördelar, estetiska och funktionella egenskaper, tillgänglighet, utformning med tanke på samtliga användares behov, sociala, miljömässiga och innovativa egenskaper och handel och villkoren för handel,
…”
7. I 163 § i lagen om offentlig upphandling föreskrivs följande:
”1 st. Om en upphandlande myndighet använder sig av underkriterier ska dessa vara kopplade till föremålet för kontraktet.
2 st. ”Underkriterierna är kopplade till föremålet för kontraktet om de avser de byggentreprenader, varor eller tjänster som ska tillhandahållas inom ramen för kontraktet i alla avseenden och i alla skeden av deras livscykel, inklusive faktorer som berör
1) den specifika process som avser tillverkning, leverans och handel med avseende på byggentreprenaderna, varorna eller tjänster, eller
2) en specifik process i ett annat skede av deras livscykel.
3 st. Andra stycket är tillämpligt även om sådana faktorer inte utgör en del av inköpens materiella innehåll.”
8. I 176 § 1 stycket i den lagen föreskrivs följande:
”En upphandlande myndighet får ställa särskilda krav för hur ett kontrakt ska fullgöras. Kraven ska ha en koppling till kontraktsföremålet (se 163 §) och ska anges i meddelandet om upphandling eller i övriga upphandlingsdokument. Dessa krav får omfatta ekonomiska, innovationsrelaterade, miljörelaterade, sociala eller sysselsättningsrelaterade hänsyn.”
II. Bakgrund till det nationella målet, det nationella målet och tolkningsfrågorna
9. Den 7 augusti 2024 inledde de danska regioner som är motparter i det nationella målet ett anbudsförfarande för att ingå ett ramavtal avseende tillhandahållande av sprutor och kanyler för sjukhusbruk. Kontraktet avsåg tillhandahållande av de varorna under en period på fyra år och var indelat i 41 delar.
10. Tilldelningskriteriet, i den mening som avses i 162 § i lagen om offentlig upphandling, var bästa förhållande mellan pris och kvalitet, och underkriterierna, i den mening som avses i 163 § i den lagen, var ”Ekonomi”, ”Kvalitet” och ”Hållbarhet”. Dessa underkriterier viktades med 40 procent, 50 procent respektive 10 procent.
11. När anbuden lämnades in skulle anbudsgivarna, för varje delkontrakt och för varje erbjuden produkt, svara ”JA” eller ”NEJ” på frågan huruvida det företag som tillverkade den berörda produkten var certifierat enligt ISO 14001, Emas eller något liknande system och huruvida det företaget hade ställt upp ett SBTi-godkänt klimatmål eller liknande. I kravspecifikationerna angavs att de svaren skulle beaktas vid bedömningen av hållbarheten.
12. I kravspecifikationerna angavs även att den utvalda anbudsgivaren var skyldig att iaktta nationell och internationell miljöskyddslagstiftning och avtalsklausulerna som hade följande lydelse:
”Hänsyn till miljön och ansträngningar för att fortsatt förbättra kundens [det vill säga regionernas] miljöåtgärder viktas högt. Leverantören ska i samband med fullgörandet av kontraktet arbeta målinriktat med ett effektivt miljöledningssystem, till exempel ISO 14001 eller liknande, och ständigt utveckla företagets miljöarbete.
Leverantören ska aktivt medverka till fortsatta förbättringar av miljö, teknik och ekonomi i samband med kontraktet, bland annat genom att minska energi- och materialförbrukningen så mycket som möjligt.
Leverantören ska se till att åtgärda såväl miljö- som arbetsmiljöproblem under produktens livscykel, till exempel vad avser produktens och dess förpacknings utformning, material och vikt.”
13. Dessa villkor för fullgörande av kontraktet ingick i den ”gemensamma regionala strategin för Gröna sjukhus”, där tonvikt läggs på att minska koldioxidutsläppen och att ta med klimat- och miljöhänsyn i regionernas offentliga upphandlingar.
14. De övriga avtalsklausulerna innefattade bland annat följande klausul:
”Ansvaret för att kontraktet fullgörs på ett tillfredsställande sätt åvilar leverantören, som således är ansvarig för underleverantörers produkter på exakt samma sätt som för sina egna förhållanden. Leverantören har rätt att använda sig av underleverantörer för fullgörandet av kontraktet, vilka ska vara informerade när kontraktet ingås. Det är emellertid leverantören som bär det fulla ansvaret för att kontraktet fullgörs på ett tillfredsställande sätt. Om leverantören, under kontraktets löptid, vill använda sig av underleverantörer eller byta underleverantörer, ska kunden ge skriftligt samtycke därtill. Kunden kan inte vägra att ge samtycke utan saklig grund.”
15. Balmung Medical Handel GmbH, som är klagande i det nationella målet, lämnade in anbud för elva delar av kontraktet och fick högsta möjliga poäng för kriteriet ”Hållbarhet” vid bedömningen av anbuden.
16. Den 7 februari 2025 meddelade regionerna, med en särskild motivering, att Balmung Medical Handels anbud inte hade valts ut för sju av de elva delarna.
17. Den 24 februari 2025 väckte Balmung Medical Handel talan vid Klagenævnet for Udbud (Överklagandenämnden för offentlig upphandling, Danmark), som är den domstol som har hänskjutit tolkningsfrågorna, och yrkade att tilldelningsbesluten avseende sju av de elva delarna skulle upphävas.
18. Den hänskjutande domstolen har beaktat skäl 97 i direktiv 2014/24. Enligt den hänskjutande domstolen skulle den omständigheten att tillverkaren deltar i ett miljöledningssystem som omfattas av ISO 14001, Emas eller liknande och dessutom eftersträvar ett av SBTi godkänt klimatmål eller liknande kunna vara en del av det företagets allmänna policy och därför inte utgöra en tillräcklig koppling till kontraktsföremålet.
19. Den hänskjutande domstolen utesluter emellertid inte att artikel 67 i direktiv 2014/24 ska tolkas med beaktande av hur unionsrätten har utvecklats efter det att det direktivet antogs. Enligt den hänskjutande domstolen ska, bland annat, hänsyn tas till artikel 31 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1760 av den 13 juni 2024 om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och förordning (EU) 2023/2859 (EUT L 202, 17604, s. 1), som innebär en försvagning av det som anges i skäl 97 i direktiv 2014/24.
20. Mot denna bakgrund beslutade Klagenævnet for Udbud (Överklagandenämnden för offentlig upphandling) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen för förhandsavgörande:
”1. a Ska artikel 67.2 och 67.3 i upphandlingsdirektivet tolkas så, att bestämmelserna utgör hinder för att använda sig av ett hållbarhetskriterium vid tilldelning av kontrakt, varvid det läggs positiv vikt vid att tillverkaren av de varor som erbjuds är certifierad enligt ISO 14001, EMAS eller liknande?
1. b Ska artikel 67.2 och 67.3 i upphandlingsdirektivet tolkas så, att bestämmelserna utgör hinder för att använda sig av ett hållbarhetskriterium vid tilldelning av kontrakt, varvid det läggs positiv vikt vid att tillverkaren av de varor som erbjuds har ställt upp [av SBTi godkända mål] eller liknande?
2. a Ska artikel 70 i upphandlingsdirektivet tolkas så, att den utgör hinder för att uppställa ett kontraktskrav som innebär att leverantören i samband med fullgörandet av kontraktet ska arbeta målinriktat med ett effektivt miljöstyrningssystem, till exempel ISO 14001 eller liknande?
2. b Ska artikel 70 i upphandlingsdirektivet tolkas så, att den utgör hinder för att uppställa ett kontraktskrav som innebär att leverantören ständigt ska utveckla företagets miljöarbete?
2. c Ska artikel 70 i upphandlingsdirektivet tolkas så, att den utgör hinder för att uppställa ett kontraktskrav som innebär att leverantören aktivt ska medverka till fortsatta förbättringar av miljö, teknik och ekonomi i samband med kontraktet, bland annat genom att minska energi- och materialförbrukningen så mycket som möjligt?
2. d Ska artikel 70 i upphandlingsdirektivet tolkas så, att den utgör hinder för att uppställa ett kontraktskrav som innebär att leverantören ska se till att åtgärda såväl miljö- som arbetsmiljöproblem under produktens livscykel, till exempel vad avser produktens och dess förpacknings utformning, material och vikt?”
21. Europeiska kommissionen och de danska regionerna har inkommit med skriftliga yttranden. Kommissionen, den tyska regeringen och de danska regionerna yttrade sig muntligen vid förhandlingen den 9 juli 2026.
III. Bedömning
22. Genom sin första tolkningsfråga, som är indelad i a och b och som är föremål för förevarande förslag till avgörande, vill den hänskjutande domstolen, i huvudsak, få klarhet i tolkningen av artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24 och i huruvida den artikeln utgör hinder för att använda sig av hållbarhetskriterier vid tilldelning av ett offentligt kontrakt, varvid det läggs positiv vikt vid att tillverkaren av varorna är certifierad enligt ISO 14001, Emas eller liknande eller eftersträvar ett officiellt SBTi-godkänt klimatmål eller liknande.
23. De danska regionerna, kommissionen och den tyska regeringen har olika uppfattningar om hur den frågan ska besvaras i förevarande mål.
A. Inledande synpunkter
24. Jag vill först och främst erinra om att ett ”offentligt kontrakt” är ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera ekonomiska aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter och som avser utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster.( 6 ) Inom ramen för det system för offentlig upphandling som har inrättats genom direktiv 2014/24, ska de upphandlande myndigheterna basera tilldelningen på det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.( 7 ) Ett sådant anbud ska fastställas på grundval av priset eller kostnaden och får innefatta det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, vilket ska bedömas på grundval av kriterier såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter och/eller sociala aspekter som är kopplade till föremålet för det offentliga kontraktet i fråga.( 8 ) Tilldelningskriterierna vid offentlig upphandling spelar således in vid fastställandet av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Kriterierna används nämligen just för att ett sådant anbud ska kunna fastställas, vilket innebär att de är centrala i förfaranden för offentlig upphandling.( 9 ) Det är på grundval av de kriterierna som anbudsgivarna konkurrerar om att väljas ut inom ramen för en upphandling.
25. Det står numera klart att tilldelningskriterier inte med nödvändighet måste vara av ekonomisk art.( 10 ) Domstolen har funnit att de upphandlande myndigheterna får välja tilldelningskriterier som grundar sig på miljöhänsyn( 11 ) och sociala hänsyn,( 12 ) dock under förutsättning att de har ett samband med kontraktsföremålet. Eftersom ett anbud med nödvändighet avser kontraktsföremålet ska tilldelningskriterierna likaså ha ett samband med detta föremål.( 13 ) För att bedöma huruvida det finns en koppling mellan tilldelningskriteriet i fråga och kontraktsföremålet, ska särdragen hos den vara eller tjänst som är föremål för upphandlingen beaktas.( 14 )
26. De upphandlande myndigheterna har dessutom ett utrymme för skönsmässig bedömning att avgöra och bestämma vad de önskar köpa in genom offentlig upphandling.( 15 ) De offentliga myndigheterna har särskilda upphandlingsbehov, som enbart de kan fastställa. Utöver sina konkreta behov vill de upphandlande myndigheterna, i egenskap av offentliga myndigheter, även tillgodose behov i det allmännas intresse. De vill således utnyttja de offentliga kontrakt som de ingår för det ändamålet för att bland annat skapa en hävstångseffekt på miljöpolicyer.( 16 )
27. Utöver villkoret att det ska finnas en koppling till kontraktsföremålet, får tilldelningskriterierna inte ge den upphandlande myndigheten en obegränsad valfrihet. De ska uttryckligen anges i förfrågningsunderlaget eller i meddelandet om upphandling och ska bland annat vara förenliga med de grundläggande principerna om likabehandling, icke-diskriminering och insyn.( 17 ) Det ska med andra ord röra sig om objektiva kriterier som säkerställer att anbuden bedöms i verklig konkurrens.( 18 )
28. Kravet på en koppling mellan tilldelningskriterierna och kontraktsföremålet ger således uttryck för målet att den upphandlande myndigheten ska kunna fastställa kriterier för att tillgodose sina konkreta behov. Samtidigt begränsas det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den myndigheten har, för att på så sätt möjliggöra respekt för de tillämpliga principerna i fråga om offentlig upphandling, vilka det har erinrats om i punkt 27 i förevarande förslag till avgörande. Detta krav innebär att det måste finnas någon form av konnexitet mellan tilldelningskriteriernas och kontraktets innehåll.( 19 )
29. Även om det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida det finns en koppling mellan de tilldelningskriterier som baseras på miljöledningssystemen ISO 14001, Emas och SBTi och kontraktsföremålet, kommer jag nu att övergå till att tolka villkoret avseende en koppling till kontraktsföremålet i artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24 mot bakgrund av de systemen.
B. Tolkningen av villkoret avseende en koppling till kontraktsföremålet i den mening som avses i artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24, jämförd med miljöledningssystemen ISO 14001, Emas och SBTi
1. Bokstavstolkning av artikel 67 .2 och 67.3 i direktiv 2014/24, jämförd med skäl 9 7 i det direktivet
30. Inom ramen för tolkningen av artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24, jämförd med skäl 97 i det direktivet, finns det anledning att uppehålla sig vid två begrepp som den hänskjutande domstolen indirekt har förhört sig om i den tolkningsfråga som prövas i förevarande förslag till avgörande, nämligen begreppet ”koppling till kontraktsföremålet” och begreppet ”allmän företagspolicy”. Det ska erinras om att enligt artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24, jämförd med skäl 97 i det direktivet, ska tilldelningskriterierna vara kopplade till kontraktsföremålet. Tilldelningskriterier som hänvisar till en allmän företagspolicy kan däremot inte anses ha en sådan koppling. Med andra ord är det bara de kriterier som har en koppling till kontraktsföremålet som anses vara giltiga enligt den artikeln.
31. Begreppet ”koppling till kontraktsföremålet” definieras inte i artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24, jämförd med skäl 97 i det direktivet.( 20 ) I den artikeln anges emellertid faktorer för att kunna fastställa den konnexitet som krävs mellan tilldelningskriterierna och kontraktsföremålet för att kravet på en koppling mellan dem ska vara uppfyllt. I den artikeln föreskrivs att när det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ur den upphandlande myndighetens synvinkel ska fastställas på grundval av kriterier såsom miljöaspekter, anses de kriterierna vara kopplade till kontraktsföremålet om de avser de byggentreprenader, varor eller tjänster som ska tillhandahållas inom ramen för det kontraktet i alla hänseenden och i alla skeden av deras livscykel,( 21 ) inbegripet faktorer som berör byggentreprenadernas, varornas eller tjänsternas specifika produktions-, tillhandahållande- eller handelsprocess eller i en specifik process i ett senare skede av deras livscykel. I den artikeln preciseras även att så är fallet även då sådana faktorer inte utgör en del av dem.
32. Det framgår av artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24, jämförd med skäl 97 i det direktivet, att begreppet ”koppling till kontraktsföremålet” är ett omfattande begrepp, i den bemärkelsen att ett tilldelningskriterium anses vara kopplat till det föremålet när det är kopplat till själva varan eller tjänsten och alla skeden av dess existens eller processerna i samband därmed. Kriteriet måste således inte avse produktens egenskaper som sådana.( 22 )
33. Det ska dessutom erinras om att det i artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24, jämförd med artikel 67.1, föreskrivs att syftet med villkoret att tilldelningskriterierna ska vara kopplade till kontraktsföremålet är att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ur den upphandlande myndighetens synvinkel ska kunna fastställas. Enligt den artikeln innebär det villkoret således att de kriterierna kan användas för att bedöma anbudens värde med avseende på pris, kostnad eller förhållande mellan pris och kvalitet vid kontraktstilldelningen. Det måste därför finnas en nära koppling, det vill säga ett logiskt samband, mellan innehållet i de tilldelningskriterier som har valts och det upphandlingsbehov som den upphandlande myndigheten har uttryckt.
34. För att undersöka huruvida det finns en koppling mellan kontraktsföremålet och tilldelningskriterierna, kan det följaktligen, enligt min mening, först undersökas i vilken mån den upphandlande myndigheten, på grundval av tilldelningskriterierna som, i förevarande fall, är kopplade till hållbarhet, eftersom det viktas positivt om tillverkaren av sprutor och kanyler är certifierad enligt ISO 14001 eller Emas (eller liknande ) eller om denne eftersträvar ett officiellt SBTi‑godkänt klimatmål (eller liknande), kan upplysas om varornas värde eller kvalitet, inbegripet deras livscykel, och in fine jämföra de anbud som har lämnats in till den.
35. Det är här som skäl 97 i direktiv 2014/24, jämfört med artikel 67.2 och 67.3 i det direktivet, blir fullkomligt relevant. I det skälet anges att villkoret att det ska finnas en koppling till kontraktsföremålet utesluter kriterier som rör allmän företagspolicy, eftersom dessa inte kan anses karakterisera den specifika produktions- eller tillhandahållandeprocessen för de byggentreprenader, varor eller tjänster som ska upphandlas. Den hänskjutande domstolen vill bland annat få klarhet i huruvida ”allmän företagspolicy” innefattar miljöledningssystem eller den omständigheten att ett företag har ett officiellt godkänt klimatmål.
36. En allmän affärspolicy, som inte definieras i artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24, jämförd med skäl 97 i det direktivet,( 23 ) kan i regel tolkas som alla de riktlinjer och handlingsregler som tjänar som referensram för bedrivandet av företagets verksamhet och för uppnåendet av dess affärsmål. En sådan policy kan naturligtvis innefatta en åtgärd genom vilken ett företag frivilligt införlivar hänsyn av olika slag, bland annat miljöhänsyn, i bedrivandet av sin verksamhet.
37. Jag anser att även om begreppen ”koppling till kontraktsföremålet” eller ”allmän företagspolicy” inte definieras i artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24, jämförd med skäl 97 i det direktivet, kan den slutsatsen dras att en viktig faktor som skiljer ett tilldelningskriterium som hänvisar till kontraktsföremålet från ett tilldelningskriterium som avser allmän företagspolicy är målet med kriteriet. För att avgöra huruvida tilldelningskriteriet har en koppling till kontraktsföremålet eller tvärtom hör till en allmän företagspolicy, kan det med andra ord vara relevant att undersöka huruvida tillämpningen av det kriteriet kan inverka på varorna och/eller tjänsterna eller på alla skeden i deras livscykel eller tvärtom på företaget självt, dess verksamhet eller drift utan att ha någon nära koppling till kontraktsföremålet.( 24 )
38. Ordalydelsen i artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24, jämförd med skäl 97 i det direktivet, är emellertid inte avgörande för att besvara den fråga som behandlas i förevarande förslag till avgörande. Jag kommer således att fortsätta bedömningen genom att undersöka vad som föreskrivs i miljöledningssystemen ISO 14001, Emas och SBTi.
2. Tolkning av miljöledningssystemen ISO 14001, Emas och SBTi
a) ISO 14001
39. Det framgår av ISO 14001 att ett företag som är certifierat enligt den standarden ska upprätta en miljöpolicy( 25 ) och fastställa ansvarsområden,( 26 ) bland annat när det gäller att säkerställa att miljöledningssystemet uppfyller kraven i ISO 14001.( 27 ) Det föreskrivs även att företaget ska planera miljöåtgärder för att uppnå de miljömål som företaget har fastställt.( 28 ) Ett företag som är certifierat enligt ISO 14001 ska i synnerhet fastställa miljöaspekterna för sin verksamhet och för sina produkter och tjänster samt deras miljöpåverkan, under beaktande av ett livscykelperspektiv.( 29 ) Företaget ska även planera åtgärder för att hantera betydande miljöaspekter samt risker och möjligheter.( 30 ) Företaget ska även planera förfaranden för att bedöma effektiviteten av de åtgärderna och, inom ramen för detta, beakta sina tekniska möjligheter samt sina ekonomiska möjligheter och drifts- och affärsmässiga möjligheter.( 31 )
40. Genom ISO 14001 åläggs ett certifierat företag, med andra ord, för det första, att identifiera miljöeffekterna i sin verksamhet, under beaktande av ett livscykelperspektiv, och således att även identifiera sådana effekter vad gäller tillverkningsprocesser, leverantörer, användning och hantering efter avslutad livslängd. Företaget ska, för det andra, fastställa sätt för att kontrollera att de åtgärder som företaget vidtar för att bland annat hantera dessa miljöeffekter ger de avsedda resultaten, med beaktande av sina tekniska, ekonomiska, verksamhetsrelaterade och affärsrelaterade möjligheter.
41. Syftet med ISO 14001 är således att ge företagen en ram för att skydda miljön och anpassa sig till förändrade miljöförhållanden med hänsyn tagen till socioekonomiska behov. I den standarden uppställs således krav för att ett företag ska kunna uppnå de avsedda resultat som det har fastställt för sitt miljöledningssystem. Enligt den standarden kan en systematisk metod nämligen leda till att ledningen får information som gör det möjligt att lyckas på lång sikt och skapa möjligheter för att bidra till hållbar utveckling bland annat genom att skydda miljön genom undanröjande eller begränsning av negativa miljöeffekter.( 32 )
b) Emas
42. När det gäller Emas-förordningen vill jag påpeka att i den införlivas de krav som föreskrivs i ISO 14001, med tillägg av ytterligare krav, vilket därmed gör att ISO 14001 blir bindande i viss mån.( 33 ) Genom den förordningen inrättas ett miljöledningssystem som syftar till att optimera deltagarnas produktionsprocesser, genom att minska deras miljöpåverkan och effektivisera resursanvändningen.( 34 ) Det instrumentet, som är en handlingsplan för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik, syftar i synnerhet till att främja en ständig förbättring av organisationers miljöprestanda genom att organisationerna inför och tillämpar ett miljöledningssystem, att dessa systems prestanda regelbundet utvärderas på ett systematiskt och objektivt sätt och att det informeras om miljöprestanda.( 35 ) Organisationens ständiga förbättring av miljöprestanda ska kontrolleras av miljökontrollanter.( 36 )
43. Ett företag som vill certifieras enligt Emas-förordningen ska genomföra en miljöutredning av sin verksamhet.( 37 ) Företaget ska identifiera alla direkta och indirekta miljöaspekter som har en betydande miljöpåverkan, med angivande av egenskap och kvantitet beroende på vad som passar, och ska dessutom upprätta ett register över dem som identifierats som betydande.( 38 ) Vid fastställandet av direkta och indirekta miljöaspekter av en organisations verksamhet, produkter och tjänster ska organisationen ha ett livscykelperspektiv genom att ta hänsyn till de skeden i livscykeln som den kan kontrollera och påverka. Miljöpåverkan under livscykeln är således en av de miljöaspekter som ska beaktas i Emas miljöledningssystem, genom en bedömning av aspektens betydande miljöpåverkan under hela produktens livscykel. Ett företag som är certifierat enligt Emas ska dessutom visa att de system som tillämpas för att styra miljöansvaret är effektiva och ändamålsenliga.( 39 )
c) SBTi
44. SBTi innefattar verktyg och riktlinjer för att företag och finansinstitut ska kunna fastställa mål baserat på vetenskapliga data, i enlighet med vad som krävs för att nå målet med nettonollutsläpp senast år 2050.( 40 ) SBTi bygger i stor utsträckning på växthusgasprotokollet (Greenhouse Gas Protocol)( 41 ) som är ett ramverk för beräkning av utsläpp, stöder den metod som tillämpas i SBTi för att fastställa och godkänna vetenskapligt baserade mål och säkerställer att företag använder en enhetlig metod för att mäta och rapportera sina växthusgasutsläpp.( 42 ) Protokollet innehåller regler och riktlinjer för mätning och hantering av växthusgasutsläpp, inbegripet nödvändiga redovisningsstandarder och riktlinjer för att organisationer ska kunna beräkna och hantera sina växthusgasutsläpp. Företagens klimatmål valideras av SBTi, som en oberoende tredje part. En sådan validering är en förutsättning för att ett företag ska få offentliggöra sina SBTi‑godkända mål.( 43 )
45. I SBTi föreskrivs klimatmål för direkta utsläpp av växthusgaser (”Scope 1”)( 44 ), indirekta utsläpp av växthusgaser kopplade till den energi som köpts och konsumerats av företaget (”Scope 2”)( 45 ) och andra indirekta växthusgasutsläpp (”Scope 3”)( 46 ). Enligt SBTi får i synnerhet två typer av mål fastställas: near-term (5–10 år) och long-term eller net-zero (fram till år 2050).( 47 ) Om ett företags utsläpp i ”Scope 3” utgör minst 40 procent av dess totala utsläpp (Scope 1, Scope 2 och Scope 3), är företaget till exempel skyldigt att ta med ”Scope 3” i sina klimatmål och fastställa mål för minst 67 procent av sina totala utsläpp i ”Scope 3”.( 48 ) ”Scope 3” innebär således att företaget måste se bortom sin egen produktionsanläggning och beakta miljöpåverkan som är kopplad till indirekta koldioxidutsläpp, till exempel sådana som följer av inköp av råmaterial, transport, användning av en produkt och hantering efter avslutad livslängd.
46. Det ska slutligen påpekas att även om det går att göra en viss analogi mellan den metod som förordas i SBTi, å ena sidan, och i ISO 14001 och Emas, å andra sidan, förefaller de metoderna emellertid skilja sig åt när det gäller de åsyftade miljöeffekterna, det vill säga koldioxidutsläppens påverkan enligt den förstnämnda och all miljöpåverkan (energi, vatten, avfall, föroreningar, biologisk mångfald, resurser, klimat och så vidare) enligt de sistnämnda.
3. Slutsats i denna del avseende räckvidden för miljöledningssystemen ISO 14001, Emas och SBTi och användningen av dem som tilldelningskriterier i den mening som avses i artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24, jämförd med skäl 9 7 i det direktivet
47. Det framgår av de omständigheter som har beskrivits ovan att ISO 14001, Emas och SBTi utger sig för att vara miljöledningssystem för frivilligt deltagande som innebär att företag kan bedöma, redovisa och förbättra sin miljöprestanda, genom att fastställa en allmän uppförandekod som är intern för det certifierade företaget. Dessa miljöledningssystem är således av allmän karaktär , och de avser alla de företagssektorer som kan ha en miljöpåverkan, och inte specifika varor eller tjänster eller specifika skeden i deras livscykel.
48. Jag anser emellertid inte att det på grundval av de egenskaper som hänför sig till det frivilliga deltagandet i ovannämnda miljöledningssystem eller deras allmänna karaktär kan slås fast att det inte finns någon koppling mellan de tilldelningskriterier som baseras på ISO 14001, Emas och SBTi och föremålet för det aktuella kontraktet avseende tillhandahållande av sprutor och kanyler. Det skulle faktiskt kunna visa sig vara ytligt och till och med felaktigt att (nästintill) per automatik enbart utgå från dessa egenskaper vid bedömningen av huruvida en koppling föreligger.( 49 ) Jag anser att det tillvägagångssätt som är mest i linje med andemeningen med offentlig upphandling och den metod som domstolen har förordat på området, vilken jag erinrade om i mina inledande synpunkter, är att kontrollera huruvida de tilldelningskriterier som hänvisar till miljöledningssystemen ISO 14001, Emas och SBTi kan vara kopplade till kontraktsföremålet och inverka på produkternas egenskaper eller på deras livscykel, bland annat med hänsyn till den särskilda sektorn för tillverkning( 50 ) av sprutor och kanyler( 51 ) och med hänsyn till följedokumenten till den offentliga upphandlingen. Mot bakgrund vad jag har beskrivit i punkt 37 i förevarande förslag till avgörande, bör det fastställas huruvida anbudets pris, kostnad eller förhållande mellan pris och kvalitet kan bedömas på grundval av de kriterierna och huruvida alla de anbud som har lämnats in för upphandlingen kan jämföras på grundval av dem för att identifiera det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga eller huruvida de tvärtom endast kan användas för att bedöma företagets allmänna beteende, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att undersöka.( 52 )
49. För fullständighetens skull vill jag tillägga att det enligt min mening är svårt att utesluta att de miljöledningssystemen kan ha en positiv inverkan på klimat- och miljöavtrycket bland annat hos ett skede i livscykeln för de varor och/eller tjänster som en upphandlande myndighet ska upphandla.( 53 ) Det kan således i princip inte uteslutas att miljöledningssystemen ISO 14001, Emas och SBTi kan tjäna som grund för tilldelningskriterierna, dock under förutsättning att de kriterierna har en koppling till kontraktsföremålet och gör det möjligt att fastställa det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Bedömningen av huruvida det finns en koppling mellan sådana tilldelningskriterier och kontraktsföremålet i fråga måste grunda sig på en konkret analys av den särskilda sektor som det offentliga kontraktet avser, i förevarande fall sektorn för sprutor och kanyler, och på en analys av särdragen hos denna sektor och tillhandahållandet av varorna eller deras livscykel, tillsammans med anbudshandlingarna som ger uttryck för den upphandlande myndighetens upphandlingsbehov och vilja.( 54 )
50. Ovanstående slutsats har stöd i det sammanhang i vilket artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24 ingår.
C. Kontextuell tolkning av artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24
51. Jag vill erinra om att unionen i allmänhet arbetar med att förstärka sina åtgärder för miljöskydd, som täcker många olika slags tematiska områden som sträcker sig från luftkvalitet till klimatförändringar. Unionens miljöpolitik ska i synnerhet syfta till en hög skyddsnivå,( 55 ) och flera miljöhandlingsprogram genomförs. Det senaste, som grundar sig på EU:s gröna giv,( 56 ) är från år 2022 och innefattar prioriteringar som till exempel en avsevärd minskning av växthusgasutsläppen fram till år 2030 och klimatneutralitet senast år 2050, utveckling mot en ekonomisk tillväxtmodell som grundar sig på regenerativ tillväxt och hållbarhet eller även minskning av de skadliga effekter som produktionen och konsumtionen har på miljön och klimatet.( 57 )
52. Eftersom miljöskydd genomsyrar unionens samtliga politikområden, är det således helt naturligt att miljöhänsyn ges en större vikt i policyer för offentlig upphandling. I förordning 2024/1735( 58 ) föreskrivs till exempel att kommissionen bör tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa vägledande principer för upphandlande myndigheter för att specificera tekniska specifikationer, krav och villkor för fullgörande av kontrakt som rör miljömässig hållbarhet för offentliga kontrakt.( 59 )
53. I en annan senare förordning, nämligen förordning 2024/1781 (EU)( 60 ), uppmanas upphandlande myndigheter dessutom numera med kraft att anpassa sin upphandling till särskilda krav för miljöanpassad offentlig upphandling, inte bara för att bidra till målet att uppnå klimatneutralitet, förbättra energi- och resurseffektiviteten och omställningen till en cirkulär ekonomi som skyddar folkhälsan och den biologiska mångfalden, utan även för att främja förekomsten av en tillräcklig efterfrågan ( 61 ) på mer miljömässigt hållbara produkter. Det föreskrivs även att kommissionen skulle kunna fastställa obligatoriska minimikriterier för tilldelning i syfte att säkerställa att de i betydande utsträckning kan påverka valet av produkter till förmån för dem som är miljömässigt mest hållbara. Målet är att tilldelningskriterier ska ges företräde framför tekniska specifikationer när det råder osäkerhet om tillgången till eller kostnaden för de bäst presterande produkterna på unionsmarknaden.( 62 )
54. I direktiv 2014/24 föreskrivs att offentlig upphandling, som spelar en framträdande roll i en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, bör moderniseras för att bland annat se till att upphandlande myndigheter kan utnyttja offentliga upphandlingar på ett bättre sätt till stöd för gemensamma samhällsmål.( 63 ) I synnerhet följer det av det direktivet att bland annat miljörättsliga krav, som är tillämpliga på den ort där byggentreprenaden utförs eller tjänsterna tillhandahålls och följer av lagar, författningar, dekret och beslut både på nationell nivå och på unionsnivå, behöver integreras i offentliga upphandlingsförfaranden på lämpligt sätt.( 64 )
55. I direktiv 2014/24 anges dessutom att ingenting i det direktivet bör hindra vidtagande eller genomförande av miljöåtgärder, i synnerhet med sikte på en hållbar utveckling, under förutsättning att åtgärderna överensstämmer med FEUF.( 65 ) Enligt direktivet bör kontroll av att de miljörättsliga bestämmelserna iakttas ske under de relevanta skedena i upphandlingsförfarandet, vid tillämpning av de allmänna principerna för val av deltagare och tilldelning av kontrakt, varvid de nödvändiga kontrollerna för detta ändamål bör utföras i enlighet med de relevanta bestämmelserna i det direktivet.( 66 )
56. Vid sin utvärdering av effekterna av bland annat direktiv 2014/24 angav kommissionen emellertid att, även om det direktivet uttryckligen ger upphandlande myndigheter möjlighet att ta med miljöhänsyn i de olika stegen i offentlig upphandling, föreskrivs det inte några lagstadgade definitioner eller någon harmonisering i det avseendet.( 67 )
57. I samma dokument konstaterade kommissionen dessutom att det är ännu viktigare i dag än vad det var år 2014 att göra offentlig upphandling enklare och att det är ännu mer brådskande i dag än vad det var år 2014 att introducera hållbara byggentreprenader, varor och tjänster, på grund av de snabbare klimatförändringarna och de mer omfattande miljöutmaningarna.( 68 )
58. Det sammanhang i vilket artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24 ingår, vilket i hög grad främjar såväl miljöskydd som en större flexibilitet för de upphandlande myndigheterna så att de kan prioritera mål av gemensamt intresse, tycks således inte ge stöd för att tilldelningskriterier som baseras på miljöledningssystem, såsom miljöledningssystemen ISO 14001, Emas och SBTi, per automatik är ogiltiga, på grund av de egenskaper som har beskrivits i punkt 47 i förevarande förslag till avgörande, eller för att de automatiskt ska betecknas som kriterier som avser ”allmän företagspolicy”, utan att någon konkret analys görs av huruvida de kan kopplas till kontraktsföremålet. Om de upphandlande myndigheterna endast vill bedöma anbudsgivarnas allmänna beteende och veta huruvida alla de produkter som de distribuerar och/eller tillverkar, oberoende av deras koppling till det aktuella kontraktsföremålet, är i linje med en miljöpolicy som anbudsgivarna har ålagts genom att ansluta sig till ovannämnda miljöledningssystem, skulle sådana hänsyn däremot då i högre grad vara sådana som rör valet av deltagare än hänsyn som rör tilldelning av kontrakt.
59. När det gäller hänsyn om val av deltagare vill den hänskjutande domstolen få klarhet i vilken slutsats som ska dras, sett ur ett kontextuellt perspektiv, av den möjlighet som upphandlande myndigheter ges, med anledning av de urvalskriterier som föreskrivs i artikel 58.1 i direktiv 2014/24, att kräva att aktörerna följer miljöledningssystem och uppvisar intyg om detta, i enlighet med artikel 62.2 i det direktivet. Den hänskjutande domstolen har betonat att enligt det kravet ska urvalskriterierna vara kopplade och stå i proportion till kontraktsföremålet, men att den emellertid hyser tvivel om den analoga tolkningen av det sistnämnda kravet inom ramen för urvalskriterierna, å ena sidan, och tilldelningskriterierna, å andra sidan. Denna fråga diskuterades även av kommissionen, de danska regionerna och den tyska regeringen vid förhandlingen.
60. I unionens system för offentlig upphandling avser urvalskriterierna och tilldelningskriterierna olika faser i upphandlingsförfarandet, och de omfattas av bestämmelser som även de skiljer sig åt.( 69 ) Skillnaden mellan dem kan, i huvudsak, förklaras så, att de avser två olika delar av förfarandet, nämligen för det första utvärderingen av ansökningarna (och således identifieringen av de anbudsgivare som kan inkomma med anbud) och, för det andra, kontraktstilldelningen (och således jämförelsen av de anbud som har lämnats in för att identifiera det som är det ekonomiskt mest fördelaktiga).
61. Urvalskriterierna syftar nämligen bland annat till att garantera den upphandlande myndigheten att anbudsgivaren faktiskt kommer att kunna använda de medel av olika slag som denne åberopar under den period som omfattas av kontraktet.( 70 ) Tilldelningskriterierna ska däremot ge den upphandlande myndigheten möjlighet att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, varvid ett uppfyllande av de kriterierna just gör det möjligt den upphandlande myndigheten att välja det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet sett till sina specifika behov.( 71 )
62. Med hänsyn till att urvalskriterierna och tilldelningskriterierna har olika syften, kan ingen automatisk slutsats dras av tillämpningen av kravet på en koppling till kontraktsföremålet vare sig vid bedömningen av urvalskriterierna eller vid bedömningen av tilldelningskriterierna. En automatisk slutsats kan inte heller dras vad gäller giltigheten av de tilldelningskriterier som baseras på miljöledningssystemen ISO 14001, Emas och SBTi av den omständigheten att upphandlande myndigheter, enligt artikel 62.2 i direktiv 2014/14, får kräva att de ekonomiska aktörerna, när de väljs ut, ska iaktta miljöledningssystem och ska uppvisa intyg på detta, eftersom de urvalskriterier som de upphandlande myndigheterna utformar, för detta ändamål, fortfarande måste iaktta kravet på en koppling mellan de kriterierna och kontraktsföremålet, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera när de kriterierna bestrids.
63. Jag anser dessutom inte att den slutsatsen kan dras att detta bemyndigande för de upphandlande myndigheterna och urvalskriteriernas och tilldelningskriteriernas olika syften kan ha någon som helst inverkan på möjligheten att vissa krav, såsom miljökrav, lyder under såväl urvalskriterier som tilldelningskriterier, under förutsättning att de giltighetsvillkor som avses i de respektive artiklarna iakttas. Jag anser däremot att det är viktigt att de upphandlande myndigheterna ges frihet att välja i vilket skede miljöhänsyn ska tas med i den offentliga upphandlingen, så att deras särskilda behov( 72 ) och skyddet av allmänintresset tillgodoses på bästa sätt.
64. Det skulle dessutom finnas praktiska fördelar – som kan ge full verkan åt dessa miljöledningssystem – med att slå fast att det i princip inte ska uteslutas att tilldelningskriterier avseende certifieringar enligt ISO 14001 och Emas, och godkännande enligt SBTi, är giltiga, under förutsättning att de kriterierna har en koppling till kontraktsföremålet, enligt den konkreta bedömning som jag har förordat i punkterna 48 och 49 i förevarande förslag till avgörande. Det är nämligen uppenbart att ekonomiska aktörer som beslutar att certifiera sig inte enbart nöjer sig med att skydda miljön utan även försöker dra en konkret fördel av sin certifiering, vilken innebär att de kan kompenseras för de åtaganden, eller till och med de lagstiftningsmässiga begränsningar, som följer därav. En utmärkt miljöprestanda hos en certifierad organisations verksamhet är visserligen redan en klar fördel för organisationen, som följer av dess frivilliga deltagande i de aktuella systemen för certifiering och godkännande,( 73 ) på samma sätt som den fördel det innebär med ett förstärkt varumärke och öppenhet gentemot konsumenter som är måna om att skydda miljön.( 74 ) Affärsmässigt sett uppfattas dessa system emellertid som en strategisk hävstång för att kunna vinna kontrakt hos kunderna.( 75 ) Detta stämmer framför allt vid offentlig upphandling, som ger anbudsgivarna säkra kontrakt och en garanterad omsättning.( 76 ) Det finns konkreta exempel på detta såväl på unionsnivå som på nationell nivå.( 77 )
65. I Emas-förordningen som sådan anges dessutom att för att göra ordningen mer attraktiv för organisationer bör medlemsstaterna och kommissionen ta hänsyn till Emas i sina upphandlingsstrategier och i tillämpliga fall hänvisa till Emas eller motsvarande miljöledningssystem.( 78 ) Medlemsstaterna uppmanas även att överväga hur Emas-registrering kan beaktas vid offentlig upphandling och inköp.( 79 )
66. I detta sammanhang kan det förefalla minst sagt motsägelsefullt att medlemsstaterna, i huvudsak, uppmanas att bland annat ta med miljöcertifieringssystem vid kontraktstilldelningen, samtidigt som användningen av de systemen förkastas i det nationella målet på grundval av egenskaperna hos miljöledningssystemen ISO 14001, Emas och SBTi, såsom de har beskrivits i punkt 47 i förevarande förslag till avgörande, utan att det konkret undersöks huruvida det finns en koppling till kontraktsföremålet.
67. Mot bakgrund av det sammanhang som har beskrivits ovan och som vittnar om att funktionen hos offentlig upphandling har förändrats på ett grundläggande sätt genom att offentliga kontrakt har använts för att bland annat uppnå miljömål i nästan 20 års tid,( 80 ) kan ett sådant förkastande endast vara förenligt med artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24 om den hänskjutande domstolen, efter sin bedömning, inte har kunnat fastställa någon koppling mellan de tilldelningskriterier som baseras på miljöledningssystem och kontraktsföremålet, med beaktande av särdragen hos varorna och marknaden i fråga.
68. Slutligen anser jag att alla ovanstående överväganden är förenliga med målen med direktiv 2014/24.
D. Teleologisk tolkning av artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24
69. Jag anser inte heller att det utifrån målen med direktiv 2014/24 går att vederlägga slutsatsen att tilldelningskriterierna avseende hållbarhet, enligt vilka det viktas positivt om tillverkaren av sprutor och kanyler är certifierad enligt ISO 14001 och Emas eller godkänd av SBTi, skulle kunna anses vara förenliga med artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24, under förutsättning att de har en koppling till kontraktsföremålet.
70. Syftet med det direktivet är visserligen starkt präglat av målet att genomföra den inre marknaden genom fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster( 81 ) och syftar således till att säkerställa verklig konkurrens vid den objektiva jämförelsen av anbudens relativa värde så att det går att fastställa vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet,( 82 ) utan att den upphandlande myndigheten för den delen ges oinskränkt valfrihet.( 83 )
71. Direktiv 2014/24 innehåller icke desto mindre även en viktig strategisk del, eftersom det erkänns däri att offentlig upphandling ”[utgör] ett av de marknadsbaserade instrument som ska användas för att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla, samtidigt som den säkerställer att offentliga medel utnyttjas så effektivt som möjligt … i syfte att [på så sätt] se till att upphandlande myndigheter kan utnyttja offentliga upphandlingar på ett bättre sätt till stöd för gemensamma samhällsmål”.( 84 )
72. Det förefaller som att unionslagstiftaren, när den antog direktiv 2014/24, redan hade för avsikt att i viss mån förena direktivets i högsta grad ekonomiska syfte med sin växande oro för miljöskyddet( 85 ) överlag.( 86 ) Denna strategi kan nämligen vara till fördel både för miljön och för ekonomin som helhet, eftersom en hållbarare användning av resurserna skulle kunna främja den europeiska industrins konkurrenskraft genom att driva på innovativ miljöteknik.( 87 )
IV. Förslag till avgörande
73. Jag anser således att den första frågan, leden a och b, ska besvaras nekande, det vill säga att artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24 inte utgör hinder för att använda sig av hållbarhetskriterier vid tilldelning av kontrakt, varvid det läggs positiv vikt vid att de varor som erbjuds framställs av tillverkare som är certifierade eller godkända enligt miljöledningssystemen ISO 14001, Emas och SBTi eller liknande, under förutsättning att det kan fastställas en koppling mellan kontraktsföremålet och de kriterierna, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma. Bedömningen av huruvida en sådan koppling finns ska grunda sig på en sådan konkret analys som jag har beskrivit i punkterna 48 och 49 i förevarande förslag till avgörande.
V. Förslag till avgörande
74. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara den första frågan som ställts av Klagenævnet for Udbud (Överklagandenämnden för offentlig upphandling, Danmark) på följande sätt:
Artikel 67.2 och 67.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG
ska tolkas så,
att den inte utgör hinder för att använda sig av hållbarhetskriterier vid tilldelning av kontrakt, varvid det läggs positiv vikt vid att tillverkaren av de varor som erbjuds är certifierad enligt ISO 14001, Europeiska unionens miljölednings- och miljörevisionsordning eller något liknande system och eftersträvar ett Science Based Target initiative ‑godkänt klimatmål eller liknande, under förutsättning att det kan fastställas att det föreligger en koppling mellan kontraktsföremålet och de kriterierna, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma. Bedömningen av huruvida det finns en sådan koppling ska grunda sig på en konkret analys av den sektor som det offentliga kontraktet avser, särdragen hos denna sektor och hos den vara eller tjänst som är föremål för upphandling, eller deras livscykel, tillsammans med anbudshandlingarna som ger uttryck för den upphandlande myndighetens upphandlingsbehov.
1 Originalspråk: franska.
2 Internationella standardiseringsorganisationen (ISO), ISO 14001:2015: Miljöledningssystem – Krav och vägledning (tredje utgåvan), Genève, 2015 (nedan kallad ISO 14001).
3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG (EUT L 342, 2009, s. 1) (nedan kallad Emas-förordningen).
4 Science Based Targets initiative (SBTi), SBTi Corporate Near-Term Criteria, version 5.2, mars 2024, och Science Based Targets initiative (SBTi), SBTi Corporate Net-Zero Standard, version 1.2, mars 2024 (nedan kallat SBTi).
5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).
6 Artikel 2.1 led 5 i direktiv 2014/24.
7 Artikel 67.1 i direktiv 2014/24.
8 Artikel 67.2 i direktiv 2014/24. Det är således uppenbart att det ekonomiskt mest fördelaktiga priset inte nödvändigtvis är det billigaste anbudet.
9 I skäl 89 i direktiv 2014/24 anges att begreppet tilldelningskriterier är centralt för det direktivet.
10 I synnerhet har domstolen, i huvudsak, redan funnit att samtliga tilldelningskriterier som den upphandlande myndigheten tillämpar för att fastställa det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet inte nödvändigtvis ska vara av rent ekonomiskt art, eftersom det inte kan uteslutas att faktorer som inte är av rent ekonomisk art kan påverka ett anbuds värde för den upphandlande myndigheten (dom av den 17 september 2002, Concordia Bus Finland, C‑513/99, EU:C:2002:495, punkt 55) (nedan kallad domen Concordia Bus Finland).
11 Domen Concordia Bus Finland, punkt 57.
12 Dom av den 10 maj 2012, kommissionen/Nederländerna (C‑368/10, EU:C:2012:284, punkt 85), och dom av den 5 mars 2026, AESTE (C‑210/24, EU:C:2026:145, punkterna 39–41).
13 Domen Concordia Bus Finland, punkt 59 och, i huvudsak, artikel 67.2 och 67.3 i direktiv 2014/24.
14 Dom av den 5 mars 2026, AESTE (C‑210/24, EU:C:2026:145, punkt 46).
15 Weller C. och Meissner Pritchard J., ”Evolving CJUE Jurisprudence: Balancing Sustainability Considerations with the Requirements of the Internal Market”, EPPL, vol. 1, 2013, s. 56.
16 De La Rosa S., ”Droit européen de la commande publique”, tredje utgåvan, textsamlingen ” Droit de l’Union européenne ”, Bryssel, Bruylant, 2025, s. 517.
Det ska härvidlag påpekas att området för offentlig upphandling, i alla fall ur ekonomisk synvinkel i samband med genomförandet av den inre marknaden, utan tvivel har utvecklats de senaste åren. Området har nämligen stegvis anpassats för att det ska bli möjligt att hantera de allt större verkligheter inom unionen som innebär att de upphandlande myndigheterna måste kunna beakta tilldelningskriterier som kan återspegla behov i det allmännas intresse, såsom framgår av ovannämnda rättspraxis om beaktande av sociala hänsyn och miljöhänsyn.
17 Dom av den 24 november 2005, ATI EAC e Viaggi di Maio m.fl. (C‑331/04, EU:C:2005:718, punkt 21), dom av den 24 maj 2016, MT Højgaard och Züblin (C‑396/14, EU:C:2016:347, punkt 37), och dom av den 20 september 2018, Montte (C‑546/16, EU:C:2018:752, punkt 31).
18 Skäl 90 i direktiv 2014/24.
19 De La Rosa, S., ”Droit européen de la commande publique”, tredje utgåvan, textsamlingen ”Droit de l’Union européenne”, Bryssel, Bruylant, 2025, s. 507.
20 Det begreppet definieras inte heller i direktiv 2014/24 överlag.
21 Livscykel definieras i artikel 2.1 led 20 i direktiv 2014/24 som ”alla på varandra följande och/eller inbördes sammankopplade skeden, inklusive forskning och utveckling som ska genomföras, produktion, handel och dess villkor, transport, användning och underhåll, som ingår i livslängden för en vara eller ett byggnadsverk eller tillhandahållandet av en tjänst, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut”.
22 Den omständigheten att det inte måste fastställas en koppling till en inneboende egenskap hos den vara och/eller tjänst som upphandlas förklaras i domen av den 10 maj 2012 (kommissionen/Nederländerna, C‑368/10, EU:C:2012:284). I den domen fann domstolen att det inte krävdes att ett tilldelningskriterium avser en varas egenskaper som sådana, det vill säga ett element som faktiskt utgör en del av varan. Domstolen konstaterade att det således, i princip, inte finns några hinder för att använda ett kriterium som innebär att en vara ska komma från rättvis handel (punkt 91 i domen).
23 Detta begrepp definieras inte heller i direktiv 2014/24 överlag.
24 Det är riktigt att den omständigheten att ett företag tillämpar en allmän miljöpolicy eller social policy internt inte med nödvändighet upplyser den upphandlande myndigheten om värdet eller kvaliteten på de varor och/eller tjänster som den vill upphandla. Skulle emellertid inte en annan slutsats kunna dras om ett visst beteende från företagets sida skulle kunna få återverkningar på egenskaperna hos de varor och/eller tjänster som ska upphandlas eller på deras livscykel? Jag anser därför att det är viktigt att undersöka huruvida sådana återverkningar kan uppstå, och detta mot bakgrund av särdragen hos de varor och/eller tjänster som är föremål för det offentliga kontraktet (se punkt 25 i förevarande förslag till avgörande).
25 ISO 14001, delkapitel 5.2 – ”Miljöpolicy”.
26 ISO 14001, delkapitel 5.3 – ”Roller, ansvar och befogenheter inom organisationen”.
27 ISO 14001, delkapitel 5.3 a.
28 ISO 14001, delkapitel 6.2 – ”Miljömål och planering för att uppnå dem”.
29 ISO 14001, delkapitel 6.1.2 första stycket.
30 ISO 14001, delkapitel 6.1.4 a, punkterna 1 och 3.
31 ISO 14001, delkapitel 6.1.4 b.
32 ISO 14001, delkapitel 0.2 – Syftet med ett miljöledningssystem.
33 Se bilaga II till Emas-förordningen.
34 Skälen 2 och 4 i Emas-förordningen.
35 Artikel 1 i Emas-förordningen.
36 Artikel 18.2 c, jämförd med artikel 1, i Emas-förordningen.
37 Artikel 4.1 a i Emas-förordningen.
38 Bilaga I punkt 2 i Emas-förordningen.
39 Bilaga III B i Emas-förordningen.
40 https://sciencebasedtargets.org/standards-and-guidance.
41 Se, bland annat, https://ghgprotocol.org/sites/default/files/standards/ghg-protocol-revised.pdf.
42 Se, exempelvis, https://sciencebasedtargets.org/faqs#3351919.
43 Se, exempelvis, https://sciencebasedtargets.org/blog/whats-in-a-commitment.
44 ”Scope 1” i växthusgasprotokollet avser direkta utsläpp, det vill säga utsläpp från källor som företaget äger eller kontrollerar, till exempel förbränning i pannor, ugnar eller företagsfordon, industriprocesser och köldmedieläckage.
45 ”Scope 2” i växthusgasprotokollet avser indirekta utsläpp som är kopplade till inköpt energi, till exempel utsläpp från produktion av el, värme eller ånga som företaget har köpt.
46 ”Scope 3” i växthusgasprotokollet omfattar alla indirekta utsläpp av växthusgaser som uppstår i företagets värdekedja, före och efter dess verksamhet, men som vare sig härrör från företagets egna anläggningar (Scope 1) eller från den energi som företaget köper (Scope 2).
47 Se SBTi Corporate Near-Term Criteria V5.2, mars 2024, kriterierna C13–C18 om varaktigheten och åtagandena när det gäller den nödvändiga utfasningen av fossila bränslen för att hålla ökningen i den globala temperaturen till 1,5 °C när det gäller Scope 1 och Scope 2 och till 2 °C när det gäller Scope 3.
48 Se SBTi Corporate Near-Term, Criteria V5.2, mars 2024, kriterierna C4 och C6.
49 Såsom det har erinrats om i punkt 25 i förevarande förslag till avgörande, bör det i varje enskilt fall göras en bedömning med hänsyn till de berörda varornas och tjänsternas särdrag.
50 Jag vill härvidlag påpeka att det inte finns några uppgifter i de handlingar i målet som domstolen har tillgång till som rör särdragen hos den aktuella sektorn eller några andra uppgifter som behövs för att kunna göra en konkret bedömning. Nedanstående uppgifter är resultatet av mina egna efterforskningar och anges för fullständighetens skull.
Det är gängse praxis att en spruta består av polypropen och bromobutyl (plasten på cylindern och kolven), rostfritt stål (nålen) och ibland silikon eller elastomerer för fogarna. Förpackningen för att kunna hålla sprutan steril framställs i regel av en laminat av två plaster, nämligen polyamid 6 (PA 6) och polyetylen med låg densitet (LDPE), vilka är svåra att separera vid bortskaffande (för återvinning) (se Honkoop, M., Albayrak, A., Balkenende, R., Hunfeld, N., och Diehl, J.C(2024), ”Reducing the Environmental Impact of Syringes at the Intensive Care Unit”, Springer Series in Design and Innovation , 30, 225–234, https://doi.org/10.1007/978-3-031-32198-6_21).
I doktrinen har det påpekats att en faktor som skiljer en typ av spruta från en annan är mängden plast som används (Cheetham, B., och Johnson, A. Syringes and Sustainability: Planet, People, Profit , Royal Liverpool and Broadgreen University Hospitals NHS Trust, Purchasing and Supply Department, den 24 september 2013).
51 Det är numera vedertaget att den aktuella marknaden har en stor miljöpåverkan. Bland andra skeden i sprutors livscykel har i synnerhet tillverkningen en miljöpåverkan som bland annat är kopplad till växthusgasutsläpp och en stor el- och energiförbrukning överlag, på grund av att energislukande industriella maskiner används (bland annat för att bearbeta plast och stål, som är de främsta komponenterna i sådana produkter (se, för ett liknande resonemang, Cheetham, B., och Johnson, A. Syringes and Sustainability: Planet, People, Profit . Royal Liverpool and Broadgreen University Hospitals NHS Trust, Purchasing and Supply Department, den 24 september 2013, och Honkoop, M., Albayrak, A., Balkenende, R., Hunfeld, N., och Diehl, J. C.,”Reducing the Environmental Impact of Syringes at the Intensive Care Unit”, Springer Series in Design and Innovation , 30, 2024, ss. 225–234. https://doi.org/10.1007/978-3-031-32198-6_21.).
52 Kommissionen ansåg vid förhandlingen att ett tilldelningskriterium som hänvisar till en särskild process eller till ett särskilt skede i en produkts livscykel (inköp, tillverkning, transport eller distribution) och som intygas genom ISO 14001- och Emas-certifieringar eller godkänds av SBTi kan anses uppfylla villkoret avseende en koppling mellan kontraktsföremålet och tilldelningskriterierna. För fullständighetens skull undrar jag huruvida det villkoret inte skulle kunna anses vara uppfyllt om en produkt eller dess livscykel är förenlig med en viss metod som de miljöledningssystemen bygger på. Det är riktigt att det kan vara precis lika viktigt att fästa avseende vid formuleringen av de tilldelningskriterier som baseras på system för miljöcertifiering eller miljögodkännande och särskilt vid huruvida de är tillräckligt specifika för att kunna hänvisa till egenskaperna hos, eller till ett eller flera skeden i livscykeln för, de varor och/eller tjänster som ska upphandlas.
53 Skulle det i synnerhet inte kunna föreligga en situation där det företag som är certifierat eller godkänt enligt de aktuella systemen till exempel har uppställt ett mål om att optimera energiförbrukningen, genom att begränsa sin förbrukning av växthusgaser, elektricitet och vatten, vilket även görs genom en förbättring av maskinernas prestanda att hantera de huvudsakliga komponenterna i varorna i fråga? De företag som vill certifieras ska nämligen upprätta en miljöpolicy och miljömål, eller till och med en verksamhetsstyrning och en åtgärdsplan för att uppnå de målen vad deras verksamhet beträffar, i ständig strävan efter att förbättra sin ursprungliga situation eller, med andra ord, efter en positiv hantering av miljörisker som är kopplade till deras industriella verksamhet, eller även efter att uppnå tydliga resultat när det gäller utsläpp av växthusgaser.
54 Den omständigheten att den upphandlande myndigheten inte har velat fästa vikt vid hela produktionsverksamheten hos en anbudsgivare (eller hos en tillverkare som är en annan fysisk eller juridisk person än anbudsgivaren), utan enbart vid den som avser tillverkning av sprutor och kanyler, skulle kunna utgöra en viktig faktor vid bedömningen i detta avseende.
Det ska tilläggas att eftersom den hänskjutande domstolen vill få klarhet i betydelsen av den omständigheten att tilldelningskriteriet avser de villkor som ställs på tillverkaren av de varor som ska upphandlas, och inte nödvändigtvis på leverantören/anbudsgivaren själv, ska följande slås fast: Giltigheten av ett tilldelningskriterium kan inte bedömas med hänsyn till den fysiska eller juridiska personen i fråga (anbudsgivaren/leverantören eller tillverkaren), utan enbart med hänsyn till den koppling som det kriteriet har till det upphandlingsbehov som den upphandlande myndigheten har uttryckt. En anbudsgivare är i själva verket, enligt artikel 2.1 led 11 i direktiv 2014/24, jämförd med led 10 i den bestämmelsen, en ekonomisk aktör som har lämnat ett anbud genom vilket denne erbjuder sig att utföra byggentreprenader och/eller ett byggnadsverk, leverera varor eller tillhandahålla tjänster på marknaden. Logiskt sett är det denne som ansvarar för att fullfölja anbudet eller som till och med, i förekommande fall, ansvarar för miljöeffekterna av sin värdekedja, eftersom den upphandlande myndigheten ingår kontraktet med den ekonomiska aktören och inte med tillverkaren (se artikel 2.1 led 5 i direktiv 2014/24).
56 EU:s gröna giv – Europeiska kommissionen
57 Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591 av den 6 april 2022 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 (EUT L 114, 2022, s. 22).
58 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1735 av den 13 juni 2024 om inrättande av en åtgärdsram för att stärka Europas ekosystem för tillverkning av nettonollteknik och om ändring av förordning (EU) 2018/1724 (EUT L, 2024/1735).
59 För fullständighetens skull vill jag tillägga att i flera icke-bindande rättsakter på unionsnivå framhålls behovet av att integrera miljöskydd på ett mer djupgående sätt i offentlig upphandling. I ett meddelande redan år 2008 framhöll kommissionen betydelsen av en kraftig efterfrågan efter ”grönare” varor från myndigheternas sida, vilket kommer att utveckla marknader för miljövänliga produkter och tjänster, och angav att offentlig upphandling kan forma produktions- och konsumtionstrender, vilket därigenom skapar incitament för företagen att utveckla miljöteknik (Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Offentlig upphandling för en bättre miljö , Bryssel den 16 juli 2008, KOM(2008) 400 slutlig, punkt 1.1).
På samma sätt har Europaparlamentet understrukit vikten av att nationella upphandlingar är öppna för konkurrens i hela unionen, vilket hjälper de upphandlande myndigheterna att säkerställa mer valuta för pengarna, samtidigt som det stöder EU-företagens konkurrenskraft och främjar transparenta och effektiva tilldelningsförfaranden (se faktablad om offentlig upphandling https://www.europarl.europa.eu/factsheets/sv/sheet/34/marches-publics).
60 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781 av den 13 juni 2024 om upprättande av en ram för att fastställa ekodesignkrav för hållbara produkter, om ändring av direktiv (EU) 2020/1828 och förordning (EU) 2023/1542 och om upphävande av direktiv 2009/125/EG (EUT L, 2024/1781).
61 Jag anser att efterfrågan har en direkt koppling till kontraktsföremålet och således till de kriterier på grundval av vilka kontraktet tilldelas, i den mån som efterfrågan gestaltar de behov som de upphandlande myndigheterna uttrycker genom meddelandet om upphandling.
62 Skäl 100 i förordning 2024/1781.
63 Skäl 2 i direktiv 2014/24.
64 Skäl 37 i direktiv 2014/24.
65 Skäl 41 i direktiv 2014/24.
66 Skäl 40 i direktiv 2014/24.
67 För att det ska bli lättare att ta med sådana hänsyn i offentlig upphandling, har kommissionen utformat en rad rättsliga instrument och ytterligare verksamheter för att främja miljöanpassad offentlig upphandling/grön offentlig upphandling (helpdesken för miljöanpassad offentlig upphandling, EU:s frivilliga kriterier för miljöanpassad offentlig upphandling och handböcker om EU:s miljömärke, [unionens] agenda för städer avseende offentlig upphandling och projektet ”Public Buyers Community – Big Buyers Working Together” (Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Evaluation of Directive 2014/23/EU on Concessions, Directive 2014/24/EU on Public Procurement and Directive 2014/25/EU on Utilities , (inte översatt till svenska), s. 40)).
68 Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Evaluation of Directive 2014/23/EU on Concessions, Directive 2014/24/EU on Public Procurement and Directive 2014/25/EU on Utilities (inte översatt till svenska), s. 64 och 65.
69 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 1988, Beentjes (31/87, EU:C:1988:422, punkterna 15 och 16).
70 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 1999, Holst Italia (C‑176/98, EU:C:1999:593, punkt 28).
71 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet Ambisig (C‑601/13, EU:C:2014:2474, punkt 81).
72 De danska regionerna uttalade vid förhandlingen att valet att grunda sig på miljöcertifieringssystem vid kontraktstilldelningen i stället för vid urvalet av anbudsgivare inom ramen för den upphandling som är i fråga i det nationella målet även innebar att det kunde säkerställas en bättre konkurrens mellan anbudsgivarna.
Det ska tilläggas i detta avseende att det är väl känt att det kan vara relativt dyrt att ansluta sig till miljöcertifieringssystem. Det säger sig självt att det kan vara lättare för vissa företag än andra att ansluta sig till sådana. Det skede i vilket miljöhänsyn kopplade till miljöcertifiering tas med kan, i ett sådant sammanhang, vara särskilt viktigt för att så många företag som möjligt ska kunna delta i offentliga upphandlingar.
73 https://green-forum.ec.europa.eu/system/files/2023–11/Brochure_EMAS_3x3_Francais.pdf, s. 4.
74 I Eurobarometerundersökningen uppgav totalt 77 procent av de tillfrågade unionsmedborgarna att de är villiga att betala mer för miljövänliga produkter om de känner att de kan lita på de krav som ställs om de anser att de kan tro på vad som påstås i det avseendet (se Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Resumé av kontrollen av ändamålsenlighet – följedokument till rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om översynen av genomförandet av Emas-förordningen, s. 6).
75 https://www.iso.org/fr/2015/11/Ref2013.html, se delen ”Tirer avantage d’ISO 14001”.
76 Jag anser emellertid att denna strategiska hävstång för anbudsgivarna (med andra ord en rent affärsmässig hävstång) även gynnar de upphandlande myndigheterna (och därmed allmänintresset). Medan anbudsgivarna försöker erhålla en fördel genom en mer fördelaktig viktning i upphandlingsförfaranden där detta är möjligt genom certifiering i miljöledningssystem, åtnjuter de upphandlande myndigheterna också en fördel som innebär att de kan göra sina upphandlingar mer ”gröna” genom att ta med certifieringssystem i tilldelningskriterierna avseende hållbarhet.
77 Sedan januari 2010 offentliggör kommissionen bästa praxis i fråga om grön offentlig upphandling för att visa hur europeiska myndigheter har lyckats göra en upphandling eller ett inköpsförfarande ”grönare”. Kommissionen har således utfärdat bästa praxis som innehåller exempel på vissa ”lärdomar som har dragits”, vilka riktar sig till dem som vill göra samma sak. Bland denna bästa praxis vill jag nämna exemplet med projektet ”Oxygen”, som avsåg plantering av sex miljoner träd. Inom ramen för upphandlingen för det projektet var ett av tilldelningskriterierna formulerat på följande sätt: ”[i]nnehav av miljöledningscertifiering (ISO 14001 eller EMAS)” (”Oxygen” project: planting 6 million trees, one tree for each inhabitant – Green Forum).
I sitt meddelande ”Greening the Commission” förklarade kommissionen själv att den ”kommer att ta med … ytterligare krav i sina upphandlingsförfaranden, till exempel … att leverantörerna ska vara registrerade i ett erkänt miljöledningssystem som Emas eller ISO 14001” (Meddelande till kommissionen – Greening the Commission , Strasbourg den 5 april 2022 C(2022) 2230 final).
78 Skäl 5 i Emas-förordningen.
79 Artikel 38.1 c i Emas-förordningen.
80 Se, för ett liknande resonemang, La Rosa ovan, s. 517.
81 Skäl 1 i direktiv 2014/24.
82 Skäl 90 i direktiv 2014/24.
83 Skäl 92 andra stycket i direktiv 2014/24.
84 Skäl 2 i direktiv 2014/24.
85 I artikel 18.2 i direktiv 2014/24 föreskrivs till exempel att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ekonomiska aktörer vid fullgörande av offentliga kontrakt bland annat iakttar tillämpliga miljörättsliga skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal eller internationella miljörättsliga bestämmelser. I artikel 57.4 a i det direktivet föreskrivs dessutom att en upphandlande myndighet har möjlighet, eller till och med kan åläggas om så föreskrivs i nationell rätt, att utesluta en ekonomisk aktör från upphandlingsförfarandet om denne har åsidosatt de tillämpliga skyldigheterna på miljöområdet, i den mening som avses i artikel 18.2 i nämnda direktiv.
86 Det är fullkomligt logiskt att miljöskyddet inte kan få full verkan om miljöskyddspolicyerna behandlas separat. Såsom jag redan har betonat i förevarande förslag till avgörande, sträcker sig den vikt som fästs vid miljöhänsyn till alla unionsrättsliga områden, vilket gör det möjligt att uppnå de avsedda målen.
87 Se kommissionens meddelande (ovan i fotnot 61) KOM(2008) 400 slutlig, punkt 1.1.