Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 15 oktober 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)

den 15 oktober 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Beskattning – Direktiv 2011/96/EU – Gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater – Befrielse från källskatt för utdelningar från ett dotterbolag med hemvist i landet till ett moderbolag utan hemvist i landet – Artikel 1.2 och 1.3 – Bestämmelsen mot missbruk – Icke-genuint arrangemang – Steg i ett arrangemang – Kedja av transaktioner – Objektiv analys av alla relevanta fakta och omständigheter – Den mottagare som har rätt till utdelningen – Skattefördel – Det saknar betydelse i vilken medlemsstat eller under vilket steg denna fördel erhålls – Subjektiv faktor – Styrkande av att denna faktor föreligger vad gäller en av deltagarna i den berörda transaktionskedjan – Proportionalitetsprincipen – Bilateralt avtal om undvikande av dubbelbeskattning ”

I mål C‑203/25

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Mokestinių ginčų komisija prie Lietuvos Respublikos Vyriausybės (Skattetvistnämnden vid Republiken Litauens regering) genom beslut av den 26 februari 2025, som inkom till domstolen den 17 mars 2025, i målet

”NEO GROUP” UAB

mot

Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos,

meddelar

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden I. Jarukaitis samt domarna R. Frendo (referent), N. Jääskinen, M. Condinanzi och A. Kornezov,

generaladvokat: J. Kokott,

justitiesekreterare: handläggaren C. Strömholm,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 februari 2026,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– ”NEO GROUP” UAB, genom P. Likša och A. Medelienė, advokatai, och A. Venius, advokato padėjėjas,

– Litauens regering, genom K. Dieninis och V. Kazlauskaitė-Švenčionienė, båda i egenskap av ombud,

– Spaniens regering, genom P. Pérez Zapico och A. Torró Molés, båda i egenskap av ombud,

– Nederländernas regering, genom P.P. Huurnink och J. Langer, båda i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom J. Jokubauskaitė och W. Roels, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 21 maj 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 1.2, 1.3 och 5 i rådets direktiv 2011/96/EEG av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EUT L 345, 2011, s. 8), i dess lydelse enligt rådets direktiv 2015/121 av den 27 januari 2015 (EUT L 21, 2015, s. 1) (nedan kallat moder- och dotterbolagsdirektivet) samt av proportionalitetsprincipen.

2 Begäran har framställts i ett mål mellan ”NEO GROUP” UAB (nedan kallat NEO), ett bolag bildat enligt litauisk rätt, och Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos (nationell skatteinspektion knuten till Republiken Litauens finansministerium) (nedan kallad skatteinspektionen), angående beskattningen av utdelningar som NEO lämnat till sitt moderbolag Retal Industries limited (nedan kallat Retal) som är registrerat i Cypern.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

3 I skälen 3–6 i moder- och dotterbolagsdirektivet anges följande:

”(3) Syftet med detta direktiv är att undanta olika former av vinstutdelning från dotterbolag till moderbolag från källskatt och att förhindra dubbelbeskattning av sådana inkomster på moderbolagsnivå.

(4) Att sammanföra bolag från olika medlemsstater kan vara nödvändigt för att inom [Europeiska] unionen skapa betingelser liknande dem som råder på en inre marknad och därmed säkerställa att en sådan inre marknad fungerar väl. Sådana åtgärder bör inte hindras av restriktioner, olägenheter eller snedvridningar som beror på skattebestämmelserna i medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att för grupper av bolag från olika medlemsstater föreskriva skatteregler som är neutrala från konkurrenssynpunkt för att tillåta företagen att anpassa sig till den inre marknadens behov, att öka sin produktivitet och att förbättra sin internationella konkurrensförmåga.

(5) Sådana grupperingar kan leda till bildandet av koncerner med moderbolag och dotterbolag.

(6) Innan [rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EGT L 225, 1990, s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 25)] trädde i kraft varierade de skattebestämmelser som reglerade förhållandet mellan moderbolag och dotterbolag från olika medlemsstater avsevärt från medlemsstat till medlemsstat och var generellt sett mindre fördelaktiga än de som var tillämpliga på moderbolag och dotterbolag i samma medlemsstat. Samverkan mellan bolag från olika medlemsstater missgynnades därigenom i jämförelse med samverkan mellan bolag i samma medlemsstat. Det var nödvändigt att eliminera denna nackdel genom införandet av ett gemensamt system för att underlätta grupperingar av bolag på unionsnivå.”

4 Skälen 1, 2 och 4–8 i direktiv 2015/121 har följande lydelse:

”(1) Genom [direktiv 2011/ 96] undantas olika former av vinstutdelning från dotterbolag till moderbolag från källskatt och undanröjs dubbelbeskattning av sådana inkomster på moderbolagsnivå.

(2) Det är nödvändigt att se till att direktiv [2011/96] inte missbrukas av skattskyldiga som omfattas av dess tillämpningsområde.

…

(4) [Dessa nationella eller avtalsgrundade bestämmelser som syftar till att ta itu med skatteflykt, skattebedrägeri eller missbruksförfaranden på ett allmänt eller på ett specifikt sätt] kan dock vara mer eller mindre stränga och är under alla förhållanden utformade för att ta hänsyn till särdragen i varje medlemsstats nationella skattesystem. Vissa medlemsstater har dessutom inte några nationella eller avtalsgrundade bestämmelser för förebyggande av missbruk.

(5) Införandet av en gemensam minimibestämmelse mot missbruk i direktiv [2011/96] skulle … i hög grad bidra till att förebygga missbruk av det direktivet och säkerställa en enhetligare tillämpning av det i de olika medlemsstaterna.

(6) Anti-missbruksbestämmelser bör tillämpas på ett proportionellt sätt och i det specifika syftet att ta itu med ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som inte är genuina, dvs. som inte återspeglar den ekonomiska verkligheten.

(7) I det syftet bör medlemsstaternas skatteförvaltningar, när de bedömer om ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang utgör ett missbruk, göra en objektiv analys av alla relevanta fakta och omständigheter.

(8) Medlemsstaterna bör visserligen använda anti- missbruksklausulen till att ta itu med arrangemang som i sin helhet inte är genuina, men det kan även finnas fall där enstaka steg eller delar av ett arrangemang, när de betraktas enskilt, inte är genuina. Medlemsstaterna bör också kunna använda anti-missbruksklausulen till att hantera dessa särskilda steg eller delar utan att det påverkar arrangemangets återstående genuina steg eller delar. Detta skulle maximera effektiviteten av anti-missbruksklausulen samtidigt som dess proportionalitet garanteras. …”

5 I artikel 1 i moder- och dotterbolagsdirektivet föreskrivs följande:

”1. Varje medlemsstat ska tillämpa detta direktiv

…

b) på utdelning från bolag som är hemmahörande i den medlemsstaten till moderbolag i andra medlemsstater,

…

2. Medlemsstaterna ska inte bevilja förmånerna enligt detta direktiv till ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som har införts med det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena att få en skattefördel som motverkar målet eller syftet med detta direktiv och som inte är genuina med beaktande av alla relevanta fakta och omständigheter.

Ett arrangemang kan bestå av mer än ett steg eller en del.

3. Vid tillämpningen av punkt 2 ska ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang betraktas som inte genuina i den utsträckning som de inte har införts av giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten.

4. Detta direktiv ska inte hindra tillämpningen av sådana nationella eller avtalsgrundade bestämmelser som behövs för förebyggande av skatteflykt, skattebedrägeri eller missbruk.”

6 I artikel 3.1 i direktivet föreskrivs följande:

”Vid tillämpningen av detta direktiv gäller följande:

a) Status som moderbolag ska tillskrivas

i) i vart fall ett bolag i en medlemsstat som uppfyller de villkor som anges i artikel 2 och innehar andelar motsvarande minst 10 % av kapitalet i ett i en annan medlemsstat beläget bolag som uppfyller samma villkor,

…

b) Med dotterbolag avses det bolag vars kapital inbegriper de andelar som avses i a.”

7 I artikel 5 i direktivet föreskrivs följande:

”Vinstutdelning från ett dotterbolag till moderbolaget ska vara befriad från källskatt.”

Skatteavtalet L T ‑ CY

8 I punkterna 1 och 2 i artikel 10 i avtalet mellan Republiken Litauens regering och Republiken Cyperns regering för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande inkomstskatt (nedan kallat skatteavtalet LT‑CY) av den 21 juni 2013 föreskrivs hur beskattningsrätten ska fördelas mellan dessa båda medlemsstater.

9 I artikel 10.1 i skatteavtalet föreskrivs att en utdelning från ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

10 Enligt artikel 10.2 i skatteavtalet får denna utdelning även beskattas i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, och då enligt lagstiftningen i denna stat. Om den mottagare som har rätt till nämnda utdelning har hemvist i den andra avtalsslutande staten, får den skatt som tas ut inte överstiga 0 procent av utdelningens bruttobelopp, om den mottagare som har rätt till utdelningen är ett bolag som direkt innehar minst 10 procent av kapitalet i det utdelande bolaget, eller 5 procent av utdelningens bruttobelopp i alla andra fall.

Litauisk rätt

11 I artikel 2 led 3 i Lietuvos Respublikos pelno mokesčio įstatymas n o IX-675 (Republiken Litauens lag om bolagsskatt nr IX-3) av den 20 december 2001, i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad lagen om bolagsskatt), definieras ”utländsk beskattningsbar enhet” (nedan kallad utländsk enhet) som en utländsk juridisk person eller organisation som har sitt säte i en utländsk stat och som har bildats eller på annat sätt organiserats enligt lagstiftningen i denna utländska stat, samt varje annan beskattningsbar enhet som bildats, är en juridisk person eller på annat sätt är organiserad utomlands, inbegripet företag för kollektiva investeringar.

12 I artikel 3.1 i lagen om bolagsskatt föreskrivs att bolagsskatt ska betalas av litauiska och utländska enheter.

13 Enligt artikel 4.3 led 2 i lagen om bolagsskatt utgörs beskattningsunderlaget för en utländsk enhet av inkomster som härrör från Republiken Litauen och som uppbärs av en utländsk enhet på annat sätt än genom fasta driftsställen belägna i Litauen.

14 Enligt artikel 4.4 led 2 i samma lag inbegrips inkomster från utdelad vinst i inkomster som härrör från Litauen och som uppbärs av en utländsk enhet på annat sätt än genom fasta driftsställen belägna i denna stat.

15 I artikel 34.1 i lagen om bolagsskatt föreskrivs att utdelning som en utländsk enhet uppbär till följd av innehav av aktier, kapitalandelar eller andra rättigheter i en litauisk enhet omfattas av en bolagsskattesats på 15 procent.

16 I artikel 34.2 i samma lag föreskrivs att en utdelning som lämnas från en litauisk enhet till en utländsk enhet som under en oavbruten period på minst 12 månader, inbegripet vid tidpunkten för utbetalningen av utdelningen, innehar minst 10 procent av aktierna i den litauiska enheten ska undantas från beskattning.

17 I artikel 32.6 i nämnda lag (nedan kallad den litauiska bestämmelsen mot missbruk) föreskrivs att bestämmelserna om undantag från skatteplikt för utdelning i bland annat artikel 34.2 i samma lag inte är tillämpliga på ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som har införts med det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena att få en skattefördel som motverkar målet eller syftet med moder- och dotterbolagsdirektivet och som inte är genuina med beaktande av alla relevanta fakta och omständigheter. I denna bestämmelse anges också att ett arrangemang kan bestå av mer än ett steg eller en del, och att ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang ska betraktas som inte genuina i den utsträckning som de inte har införts av giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

18 Retal äger sedan den 10 augusti 2008 och fram till dagen för den aktuella begäran om förhandsavgörande 100 procent av aktiekapitalet i NEO.

19 Retal äger även 100 procent av kapitalet i ett annat litauiskt företag, ”Retal Lithuania” UAB (nedan kallat Retal LT).

20 Under 2016 och 2017 erhöll Retal utdelningar från NEO på 15 000 000 euro och från Retal LT på 13 485 032 euro, det vill säga ett sammanlagt belopp på 28 485 032 euro.

21 NEO ansåg att de utdelningar som bolaget hade lämnat till Retal inte omfattades av bolagsskatt enligt artikel 34.1 i lagen om bolagsskatt, eftersom de var undantagna från källskatt med stöd av artikel 34.2 i denna lag.

22 Efter en skattekontroll avseende åren 2016 och 2017 antog skatteinspektionen den 30 oktober 2024 ett beslut (nedan kallat det omtvistade beslutet) i vilket det i huvudsak konstaterades att det förelåg en kedja av transaktioner i vilken PG, en fysisk person med hemvist i Cypern, var den ”slutliga mottagaren” av den utdelning som NEO och Retal LT hade lämnat till Retal, utan att tillämpa den källskatt som föreskrivs i artikel 34.2 i lagen om bolagsskatt. Enligt skatteinspektionen utgör denna kedja av transaktioner ett arrangemang som genomförs i syfte att erhålla den skattefördel som består i att undvika att utdelningarna påförs bolagsskatt och den omfattas således av den litauiska bestämmelsen mot missbruk.

23 Genom det omtvistade beslutet beslutade skatteinspektionen om en skattejustering avseende NEO som innebar att bolaget skulle betala bolagsskatt med ett belopp på 2 250 000 euro jämte dröjsmålsränta. Skatteinspektionen ålade även NEO en straffavgift.

24 NEO överklagade det omtvistade beslutet till Mokestinių ginčų komisija prie Lietuvos Respublikos Vyriausybės (Skattetvistnämnden vid Republiken Litauens regering), som är hänskjutande domstol.

25 Den hänskjutande domstolen anser att det, för att avgöra huruvida den litauiska bestämmelsen mot missbruk är tillämplig på en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, är nödvändigt att tolka bestämmelsen mot missbruk i artikel 1.2 och 1.3 i moder- och dotterbolagsdirektivet (nedan kallad bestämmelsen för att motverka missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet).

26 Den hänskjutande domstolen har angett att EU-domstolen, bland annat i domen av den 26 februari 2019, T Danmark och Y Denmark (C‑116/16 och C‑117/16, EU:C:2019:135), redan har prövat situationer som rör icke-genuina arrangemang som inbegriper transitbolag vilka överför den vinst som de erhåller till ett annat bolag i koncernen, som är den mottagare som har rätt till vinsten. Det mål som är anhängigt vid den hänskjutande domstolen uppvisar emellertid särdrag som gör det nödvändigt med ytterligare klargöranden avseende räckvidden av denna bestämmelse utöver dem som ges i nämnda dom.

27 För det första framgår det, enligt den hänskjutande domstolen, av den dom som nämns i föregående punkt att den omständigheten att det bolag som tar emot utdelning inte bedriver någon verklig ekonomisk verksamhet, utan är ett transitbolag, vars enda verksamhet består i att uppbära utdelningen och överföra utdelningen till den som har rätt till utdelningen eller till andra transitbolag, är relevant för att konstatera att det föreligger missbruk.

28 I förevarande fall har skatteinspektionen emellertid inte ifrågasatt att Retals bedriver en verklig ekonomisk verksamhet. Istället har skatteinspektionen grundat sin slutsats om missbruk på förekomsten av ett icke-genuint arrangemang som framgår av flera omständigheter.

29 Den hänskjutande domstolen har särskilt påpekat att skatteinspektionen ansåg att en transaktionskedja utgjorde ett icke-genuint arrangemang när denna transaktionskedja innebar att Clendon Holdings Inc. – ett bolag som är registrerat i Belize vilket kontrollerade 100 procent av Retals kapital – sålde samtliga aktier i Retal till det cypriotiska bolaget PPH Polymer Products Holding Ltd (nedan kallat PPH), som hade bildats mindre än tre månader tidigare, för ett belopp på 310 400 000 euro.

30 Den hänskjutande domstolen har förklarat att enligt skatteinspektionen sköts betalningen av köpeskillingen för förvärvet av Retals kapital upp till år 2007 och den fordran som följde därav överläts av Clendon Holdings till PG, som redan var den mottagaren som har rätt till utdelningen från såväl Clendon Holdings som PPH. Därmed uppkom således en skuld för PPH till PG. Slutligen erhöll PG efter samtliga dessa transaktioner ett betydande belopp från PPH, i form av lån och överlåtelse av rättigheter, som härrörde från utdelning från de litauiska bolagen och som användes för att reglera PPH:s skuld till PG. Skatteinspektionen anser härvidlag att nämnda transaktioner återspeglar förekomsten av ett icke-genuint arrangemang som syftar till att uppnå en skattefördel genom att undvika beskattning av dessa utdelningar i Litauen.

31 Den hänskjutande domstolen har tillagt att NEO vid den domstolen bland annat har gjort gällande att Retal, i egenskap av företag som bedriver verklig ekonomisk verksamhet, är den mottagare som har rätt till utdelningen, i den mening som avses i bland annat skatteavtalet LT‑CY, vilket grundar sig på det modellavtal för undvikande av dubbelbeskattning avseende skatt på inkomst och förmögenhet som utarbetats av skattekommittén vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) (nedan kallat OECD:s modellavtal).

32 Enligt den hänskjutande domstolen ska det i detta sammanhang fastställas huruvida den nationella praxis som består i att tillämpa den litauiska bestämmelsen mot missbruk på utdelningar som, även om de har lämnats till ett bolag som bedriver verklig ekonomisk verksamhet, därefter används för att genomföra icke-genuina transaktioner, är förenlig med moder- och dotterbolagsdirektivets mål.

33 För det andra har den hänskjutande domstolen påpekat att skatteinspektionen i det omtvistade beslutet underströk att den största delen av de utdelningar som Retal erhöll under åren 2016 och 2017 utgjordes av utdelningar från NEO och Retal LT. Skatteinspektionen grundade sig dessutom på likheten mellan, å ena sidan, beloppen för de utdelningar som NEO och Retal LT lämnade till Retal och, å andra sidan, beloppen för de utdelningar som Retal lämnade till PPH, samt på hur beloppen för PPH:s skulder till PG motsvarade beloppen för PPH:s skulder till Clendon Holdings.

34 Den hänskjutande domstolen vill därför få klarhet i huruvida överensstämmelsen mellan de utdelningsbelopp som överförs i olika led i en transaktionskedja gör det möjligt att presumera att det föreligger en ”kedja av överföringar av utdelningar”.

35 För det tredje har den hänskjutande domstolen påpekat att skatteinspektionen tillämpade den litauiska bestämmelsen mot missbruk på NEO på grund av icke-genuina transaktioner som genomförts utanför Litauen mellan fysiska och juridiska personer som inte har hemvist i Litauen.

36 Den hänskjutande domstolen vill i huvudsak få klarhet i huruvida en sådan tillämpning av denna bestämmelse är förenlig med målen i moder- och dotterbolagsdirektivet och med proportionalitetsprincipen.

37 För det fjärde har den hänskjutande domstolen erinrat om att såväl vad gäller den litauiska bestämmelsen mot missbruk som vad gäller bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet är ett av villkoren för tillämpning erhållandet av en skattefördel. Den hänskjutande domstolen vill således få klarhet i huruvida NEO kan anses ha erhållit en sådan fördel trots att det i den transaktionskedja i vilken NEO deltog var PG, det vill säga en fysisk person utan hemvist i Litauen, som erhöll en skattefördel genom att använda de utdelningar som NEO lämnade.

38 För det femte har den hänskjutande domstolen angett att enligt domen av den 26 februari 2019, T Danmark och Y Denmark (C‑116/16 och C‑117/16, EU:C:2019:135, punkt 101), utgör det ett indicium för att det gjorts ett upplägg i syfte att otillbörligen dra nytta av den befrielse från källskatt som föreskrivs i artikel 5 i moder- och dotterbolagsdirektivet, att utdelning i sin helhet eller nästan i sin helhet och kort tid efter att den mottagits vidareförmedlas av det bolag som uppburit den till enheter som inte uppfyller villkoren för att detta direktiv ska vara tillämpligt.

39 Den hänskjutande domstolen anser därför att det ska fastställas huruvida det för bedömningen av huruvida det föreligger ett icke-genuint arrangemang är relevant att utdelningen från Retal betalades ut fortlöpande under en viss period i stället för vid ett enda tillfälle.

40 För det sjätte och sista har den hänskjutande domstolen påpekat att skatteinspektionen inte prövade huruvida NEO, i egenskap av dotterbolag som tillhör en bolagskoncern och som är beroende av de beslut som fattas av dess aktieägare, kände till eller kunde ha känt till att transaktioner inom koncernen inte var genuina. Den hänskjutande domstolen vill därför veta i vilken mån en sådan kännedom påverkar tillämpningen av bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet på ett sådant dotterbolag.

41 Mot denna bakgrund beslutade Mokestinių ginčų komisija prie Lietuvos Respublikos Vyriausybės (Skattetvistnämnden vid Republiken Litauens regering) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Är det under sådana omständigheter som i det nationella ärendet förenligt med syftena med bestämmelsen mot missbruk i [moder- och dotterbolagsdirektivet] att det i den stat där utbetalaren av utdelningen har hemvist tillämpas en nationell praxis som utesluter möjligheten att befrias från källskatt på utdelning när utdelningen lämnas till ett genuint moderbolag som är verksamt i en annan medlemsstat i unionen, och detta bolag i sig inte är en icke-genuin enhet i den mån det bedriver näringsverksamhet, och utdelningen betalas ut till moderbolaget i egenskap av den som har rätt till utdelningen, men detta bolag enligt skattemyndigheterna deltar i en kedja av icke-genuina transaktioner, eftersom utdelningen betalas ut/överlåts via detta bolag till den på koncernnivå som har rätt till utdelningen?

2) Om den första frågan ska besvaras jakande, kan överlåtelsen av utdelning i en kedja grundas på de motsvarande (liknande och identiska) utdelningsbelopp som överlåtits i en kedja av transaktioner?

3) Är syftena med bestämmelsen mot missbruk i [moder- och dotterbolagsdirektivet], inbegripet hänvisningarna till proportionalitetsprincipen i skälen i [direktiv 2015/121], under sådana omständigheter som i det nationella ärendet förenliga med en nationell praxis enligt vilken skattemyndigheterna tillämpar bestämmelsen mot missbruk i den stat där utdelningen betalas ut, trots att de transaktioner som ledde till att en kedja av transaktioner erkändes som ett arrangemang (som skattemyndigheterna anser inte är genuint) genomfördes i en annan medlemsstat i unionen av personer med skatterättsligt hemvist i denna andra medlemsstat?

4) Medför bestämmelsen mot missbruk i den stat där utbetalaren av utdelningen har hemvist en rätt att innehålla källskatt på utdelning oberoende av när skattefördelen uppkommer i något led i transaktionskedjan? Kan klagandebolaget anses ha åtnjutit en skattefördel som strider mot föremålet för eller syftet med [moder- och dotterbolagsdirektivet] om skapandet av en sådan kedja av transaktioner gör att den slutliga mottagaren av utdelningen får en skattefördel genom den utdelning som klagandebolaget lämnat?

5) Kan artikel 1.2 i [moder- och dotterbolagsdirektivet], under sådana omständigheter som i det nationella ärendet, tolkas så, att det är möjligt att avstå från att tillämpa regeln om ’undantag från skatteplikt för intäkter från kapitalandelar’, vilken genomför bestämmelserna i artikel 5 i detta direktiv i nationell rätt, på grund av missbruk av rätten att utnyttja den uppburna utdelningen, om uppbärandet och utnyttjandet av utdelningen (den efterföljande vinstutdelningen) ägde rum under en fortlöpande period?

6. Är det under sådana omständigheter som i det nationella ärendet förenligt med syftet med den bestämmelse mot missbruk som föreskrivs i [moder- och dotterbolagsdirektivet] att tillämpa en nationell praxis enligt vilken effekten av skattemyndighetens beslut tillämpas på en utbetalare av utdelningar, utan att det görs någon bedömning av huruvida denne kände till och/eller borde ha känt till förekomsten av en kedja av icke-genuina transaktioner?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

42 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken skattemyndigheten i en medlemsstat tillämpar källskatt på utdelning som ett dotterbolag med hemvist i denna medlemsstat lämnar till sitt moderbolag med hemvist i en annan medlemsstat, med hänvisning till att moderbolaget deltar i en kedja av transaktioner, i vilken alla eller vissa av de ingående transaktionerna inte är genuina, efter vilken utdelningen överförs till den fysiska eller juridiska person som direkt eller indirekt kontrollerar samtliga inblandade bolag, trots att moderbolaget bedriver verklig ekonomisk verksamhet och således inte är ett transitbolag.

43 Domstolen erinrar inledningsvis om att enligt skälen 3–6 i moder- och dotterbolagsdirektivet är syftet med direktivet att undanta utdelning och annan vinst som dotterbolag delar ut till sitt moderbolag från källskatt och att förhindra dubbelbeskattning av dessa inkomster på moderbolagsnivå, för att underlätta grupperingar av bolag på unionsnivå (dom av den 24 februari 2022, Viva Telecom Bulgaria, C‑257/20, EU:C:2022:125, punkt 59).

44 Detta direktiv syftar således till att säkerställa skattemässig neutralitet när det gäller vinstutdelning från ett dotterbolag i en medlemsstat till dess moderbolag i en annan medlemsstat (dom av den 24 februari 2022, Viva Telecom Bulgaria, C‑257/20, EU:C:2022:125, punkt 60).

45 I detta syfte föreskrivs i artikel 1.1 b i direktivet att det ska tillämpas på vinstutdelning som ett dotterbolag gör i ett gränsöverskridande förhållande till sitt moderbolag. I artikel 5 i samma direktiv föreskrivs att sådan vinstutdelning ska vara befriad från källskatt.

46 Det finns emellertid en allmän princip i unionsrätten som innebär att enskilda inte får åberopa unionsrättsliga bestämmelser på ett sätt som är bedrägligt eller utgör rättsmissbruk. Enligt denna princip ska en medlemsstat neka att tillämpa dessa bestämmelser när de inte åberopas för att uppnå ändamålen med nämnda bestämmelser, utan i stället i syfte att erhålla en fördel, trots att villkoren för detta endast är formellt uppfyllda (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2019, T Danmark och Y Denmark, C‑116/16 och C‑117/16, EU:C:2019:135, punkterna 70–72).

47 Såsom framgår av skälen 1, 2 och 5 i direktiv 2015/121 var det för att säkerställa iakttagandet av nämnda princip som unionslagstiftaren införde bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet.

48 Enligt denna bestämmelse ska medlemsstaterna inte bevilja förmånerna enligt moder- och dotterbolagsdirektivet till ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som har införts med det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena att få en skattefördel som motverkar målet eller syftet med direktivet och som inte är genuina med beaktande av alla relevanta fakta och omständigheter. I denna bestämmelse klargörs att ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang ska betraktas som inte genuina i den utsträckning som de inte har införts av giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten.

49 Vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska, enligt fast rättspraxis, inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 30 april 2025, Generalstaatsanwaltschaft Frankfurt am Main (Export av kontanta medel till Ryssland), C‑246/24, EU:C:2025:295, punkt 18 och där angiven rättspraxis).

50 Vad gäller ordalydelsen i bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet, framgår det att två villkor måste vara uppfyllda för att förmånerna enligt detta direktiv ska nekas. För det första ska det aktuella arrangemanget vara icke-genuint, i den mening som avses i denna bestämmelse. För det andra måste detta arrangemang ha införts med det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena att få en skattefördel som strider mot syftet med nämnda direktiv (dom av den 3 april 2025, Nordcurrent group, C‑228/24, EU:C:2025:239, punkt 45).

51 Detta andra villkor kommer att prövas i samband med svaren på dels den tredje och den fjärde frågan, dels den sjätte frågan.

52 Vad gäller det första villkoret i bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet, det vill säga kvalificeringen av en kedja av transaktioner som ett ”icke-genuint arrangemang”, följer det inte av ordalydelsen i denna bestämmelse att den endast är tillämplig på specifika situationer eller typer av arrangemang. Tvärtom anläggs i bestämmelsen ett helhetsperspektiv som består i att fastställa huruvida ett arrangemang eventuellt inte är genuint med beaktande av alla relevanta fakta och omständigheter, då arrangemanget kännetecknas av att det saknas giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 april 2025, Nordcurrent group, C‑228/24, EU:C:2025:239, punkt 25).

53 Vad gäller det sammanhang i vilket bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet ingår och syftet med denna bestämmelse, framgår det av skälen 4 och 5 i direktiv 2015/121 att denna bestämmelse i hög grad bidrar till att förhindra missbruk av moder- och dotterbolagsdirektivet, bland annat med hänsyn till de nationella skattesystemens mångfald. Domstolen finner att nämnda bestämmelse, såväl med hänsyn till dess placering, närmare bestämt i den första artikeln i moder- och dotterbolagsdirektivet, som till det syfte som uttrycks i denna, är av övergripande karaktär, vilket även det talar för en tolkning som gör det möjligt att tillämpa bestämmelsen utan begränsning till vissa specifika omständigheter. En snävare tolkning skulle inte vara förenlig med syftet att undvika missbruk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 april 2025, Nordcurrent group, C‑228/24, EU:C:2025:239, punkt 26).

54 Det ska vidare erinras om att enligt skäl 7 i direktiv 2015/121 bör medlemsstaternas skatteförvaltningar, när de bedömer om ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang utgör ett missbruk, göra en objektiv analys av alla relevanta fakta och omständigheter. Denna formulering återges i huvudsak i artikel 1.2 i moder- och dotterbolagsdirektivet, enligt vilken förmåner enligt detta direktiv inte ska beviljas arrangemang som inte är genuina med beaktande av alla relevanta fakta och omständigheter (dom av den 3 april 2025, Nordcurrent group, C‑228/24, EU:C:2025:239, punkt 39).

55 Av detta följer att i en situation där ett arrangemang består av flera steg ska samtliga relevanta fakta och omständigheter beaktas för att fastställa huruvida det finns ett eller flera steg som inte är genuina. Det finns inget i bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet som tyder på att de relevanta fakta och omständigheter som är nödvändiga för detta ändamål är begränsade till den situation som förelåg vid tidpunkten för ett av stegen i det aktuella arrangemanget (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 april 2025, Nordcurrent group, C‑228/24, EU:C:2025:239, punkt 41).

56 Det följer således av en bokstavstolkning, en kontextuell tolkning och en teleologisk tolkning av bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet att denna bestämmelse är tillämplig på alla typer av arrangemang som inte är genuina, och inte är begränsad till arrangemang som är utformade på ett specifikt sätt.

57 Det ankommer följaktligen på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av samtliga omständigheter i det nationella målet pröva huruvida rekvisiten för förfarandemissbruk är uppfyllda i förevarande fall (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 april 2025, Nordcurrent group, C‑228/24, EU:C:2025:239, punkterna 30 och 40).

58 Även om det inte ankommer på EU-domstolen att bedöma de faktiska omständigheterna i det nationella målet kan den emellertid när den meddelar ett förhandsavgörande som vägledning för de nationella domstolarna upplysa dem om vilka omständigheter som kan utgöra indicier vid bedömningen av de mål de har att avgöra (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2019, T Danmark och Y Denmark, C‑116/16 och C‑117/16, EU:C:2019:135, punkt 99).

59 Domstolen erinrar inledningsvis om att det följer av rättspraxis att bevisbördan för att det föreligger omständigheter som utgör missbruk åvilar skattemyndigheten i den medlemsstat som avser att neka ett bolag som har lämnat utdelning till ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat den befrielse från källskatt som föreskrivs i artikel 5 i moder- och dotterbolagsdirektivet. Det kan emellertid inte krävas att denna myndighet lägger fram bevis som den inte har någon möjlighet att skaffa fram (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2019, T Danmark och Y Denmark, C‑116/16 och C‑117/16, EU:C:2019:135, punkterna 117 och 118).

60 I likhet med den hänskjutande domstolen, erinrar EU-domstolen om att den, när det gäller ett sådant undantag från källskatt som det som föreskrivs i artikel 5 i moder- och dotterbolagsdirektivet, visserligen har ansett att det föreligger ett konstlat upplägg när en bolagskoncern inte upprättats av skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten, när den har en rent formell struktur och när dess huvudsakliga mål eller ett av dess huvudsakliga mål är att uppnå en skattefördel som står i strid med målet eller syftet med skattelagstiftningen. EU-domstolen har funnit att detta är fallet bland annat när ett bolag undviker att betala skatt på utdelning genom att foga in en transitenhet i koncernstrukturen mellan det bolag som lämnar utdelningen och det koncernbolag som har rätt till utdelningen (dom av den 26 februari 2019, T Danmark och Y Denmark, C‑116/16 och C‑117/16, EU:C:2019:135, punkt 100).

61 Av detta går det emellertid inte att dra slutsatsen att bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet endast är tillämplig på arrangemang som omfattar transitbolag och att den situation som är aktuell i det nationella målet inte omfattas av denna bestämmelse i den mån inget transitbolag deltar i den aktuella transaktionskedjan. Det följer tvärtom av denna punkt 100 i domen av den 26 februari 2019, T Danmark och Y Denmark (C‑116/16 och C‑117/16, EU:C:2019:135), att situationen med ett transitbolag endast är ett exempel på en tillämpning av principen om förbud mot missbruk, vilket framgår av användningen av orden ”bland annat” (dom av den 3 april 2025, Nordcurrent group, C‑228/24, EU:C:2025:239, punkt 28).

62 Den omständigheten att den första transaktionen, i ett arrangemang som omfattar flera steg, består i att ett dotterbolag lämnar utdelning till ett moderbolag som bedriver verklig ekonomisk verksamhet, kan följaktligen inte i sig leda till slutsatsen att det inte föreligger något missbruk. Att enbart bedöma moderbolagets ekonomiska verksamhet, utan att beakta övriga relevanta omständigheter, är nämligen inte förenligt med kravet på att göra en helhetsbedömning, i den mening som avses i den rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 52–55 ovan.

63 Dessa övriga omständigheter som ska bedömas omfattar de omständigheter som skatteinspektionen har angett vid den hänskjutande domstolen, det vill säga försäljning av aktier i ett bolag, ingående av låneavtal och överlåtelse av fordringar, såsom framgår av punkterna 29 och 30 ovan.

64 Vad vidare gäller skatteavtalet LT‑CY, som den hänskjutande domstolen har nämnt, ska det erinras om att EU-domstolen enligt rättspraxis visserligen inte är behörig att ta ställning till huruvida en medlemsstat har åsidosatt bestämmelserna i ett avtal som ingåtts med en eller flera andra medlemsstater för att undanröja eller mildra de negativa effekter som följer av att nationella skattesystem samexisterar. EU-domstolen är inte heller behörig att pröva förhållandet mellan en nationell åtgärd och bestämmelserna i ett avtal som ingåtts för att undvika dubbelbeskattning, eftersom denna fråga inte omfattas av tolkningen av unionsrätten (dom av den 12 mars 2026, Marhaux, C‑150/25, EU:C:2026:188, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

65 Emellertid är EU-domstolen, inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artikel 267 FEUF, behörig att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av en unionsbestämmelse mot bakgrund av den faktiska och rättsliga situation som den hänskjutande domstolen har beskrivit i sin begäran om förhandsavgörande (dom av den 12 mars 2026, Marhaux, C‑150/25, EU:C:2026:188, punkt 23).

66 När en hänskjutande domstol nämner förekomsten av ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning som en del av det relevanta regelverket, ska EU-domstolen beakta detta avtal och den hänskjutande domstolens tolkning av det avtalet, för att kunna förse den hänskjutande domstolen med en tolkning av unionsrätten som denna kan ha nytta av (dom av den 12 mars 2026, Marhaux, C‑150/25, EU:C:2026:188, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

67 I förevarande fall framgår det av artikel 10.1 och 10.2 i skatteavtalet LT‑CY att när ett dotterbolag lämnar utdelning till sitt moderbolag kan skattemyndigheten i den stat där dotterbolaget har hemvist inte beskatta denna utdelning, om moderbolaget är ”den mottagare som har rätt till” utdelningen.

68 Den hänskjutande domstolen, på vilken det ankommer att tolka nationell rätt och skatteavtalet LT‑CY, anser att detta avtal ska tolkas mot bakgrund av kommentarerna till OECD:s modellavtal. Det framgår emellertid av punkt 12.5 i kommentarerna till artikel 10 i OECD:s modellavtal att den omständigheten att mottagaren av utdelningen är ”den mottagare som har rätt till” utdelningen inte innebär att den skattebefrielse som föreskrivs i artikel 10.2 i detta modellavtal automatiskt ska beviljas. Denna skattebefrielse ska nämligen inte medges vid missbruk av den bestämmelse som återfinns i denna punkt i modellavtalet.

69 Det framgår under alla omständigheter av rättspraxis att avtal mellan medlemsstater, även om de har ingåtts på grundval av OECD:s modellavtal, inte kan åberopas för att uppnå ett resultat som strider mot unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2006, Denkavit Internationaal och Denkavit France, C‑170/05, EU:C:2006:783, punkt 53, och dom av den 29 juli 2024, Keva m.fl., C‑39/23, EU:C:2024:648, punkt 48).

70 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första frågan besvaras enligt följande. Bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet ska tolkas så, att den, i princip, inte utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken skattemyndigheten i en medlemsstat tillämpar källskatt på utdelning som ett dotterbolag med hemvist i denna medlemsstat lämnar till sitt moderbolag med hemvist i en annan medlemsstat, med hänvisning till att moderbolaget deltar i en kedja av transaktioner, i vilken alla eller vissa av de ingående transaktionerna inte är genuina, efter vilken utdelningen överförs till den fysiska eller juridiska person som direkt eller indirekt kontrollerar samtliga inblandade bolag, trots att moderbolaget bedriver verklig ekonomisk verksamhet och således inte är ett transitbolag.

Den andra och den femte frågan

71 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den femte frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet ska tolkas så, att det utgör relevanta indicier för att skattemyndigheten i en medlemsstat ska kunna fastställa förekomsten av ett icke-genuint arrangemang dels att de belopp som överförs inom en kedja av transaktioner, i vilken alla eller vissa av de ingående transaktionerna inte är genuina, liknar eller till och med är identiska med beloppen för de utdelningar som ett dotterbolag med hemvist i den medlemsstaten lämnar till sitt moderbolag med hemvist i en annan medlemsstat, dels att sådana överföringar inte har skett inom kort tid efter utbetalningen av dessa utdelningar, utan kontinuerligt under en viss period.

72 Eftersom NEO har bestritt de faktiska omständigheterna såsom de angetts av den hänskjutande domstolen, erinrar EU-domstolen inledningsvis om att det följer av rättspraxis att den nationella domstolen är ensam behörig att fastställa och bedöma de faktiska omständigheterna i det nationella målet. EU-domstolen är enbart behörig att tolka unionsrätten eller pröva dess giltighet mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheter som beskrivits av den hänskjutande domstolen, för att ge denna de uppgifter som den behöver för att avgöra det mål som den ska pröva. Även om de faktiska omständigheterna i beslutet om hänskjutande har bestritts av en part i det nationella målet, är det följaktligen på grundval av de omständigheter som den hänskjutande domstolen har angett som tolkningsfrågorna ska besvaras (dom av den 5 juni 2025, Elektrorazpredelitelni mrezhi Zapad, C‑310/24, EU:C:2025:406, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

73 Mot bakgrund av de omständigheter som har anförts i förevarande begäran om förhandsavgörande ska det för det första erinras om att det följer av rättspraxis att den omständigheten att den utdelning som ett dotterbolag har lämnat till moderbolaget i sin helhet eller nästan i sin helhet och kort tid efter att den mottagits vidareförmedlas av det bolag som uppburit den till enheter som inte uppfyller villkoren för att detta direktiv ska vara tillämpligt, utgör ett indicium på att det föreligger ett arrangemang som syftar till att otillbörligen dra nytta av den befrielse från källskatt som föreskrivs i artikel 5 i moder- och dotterbolagsdirektivet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2019, T Danmark och Y Denmark, C‑116/16 och C‑117/16, EU:C:2019:135, punkterna 101 och 103).

74 Den hänskjutande domstolen kan följaktligen, vid sin bedömning av huruvida det föreligger missbruk, som ett indicium på att det föreligger ett sådant missbruk, beakta överensstämmelsen mellan beloppen för de utdelningar som moderbolaget erhåller och de belopp som den fysiska eller juridiska person som kontrollerar de bolag som är inblandade i en transaktionskedja erhåller i slutet av den aktuella kedjan.

75 Såsom Europeiska kommissionen har påpekat kan emellertid sådana omständigheter inte ge upphov till en allmän presumtion om missbruk.

76 För det andra konstaterar domstolen att även om den omständigheten att den utdelning som ett moderbolag har erhållit från ett dotterbolag vidareförmedlas av moderbolaget till andra fysiska eller juridiska personer kort tid efter att den mottagits också kan utgöra ett relevant indicium på att det föreligger missbruk, innebär detta inte att det krävs att det gått så kort tid för att det ska anses visat att det föreligger missbruk.

77 Den omständigheten att överföringar av medel inom en koncern, som direkt eller indirekt kontrolleras av samma fysiska eller juridiska person, har ägt rum regelbundet och under en viss tid gör det nämligen inte möjligt att utesluta att det föreligger ett icke-genuint arrangemang som har införts för att göra det möjligt för denna person att erhålla en skattefördel som strider mot moder- och dotterbolagsdirektivets mål eller syfte. Det ska härvidlag preciseras att ett icke-genuint arrangemang vars effekter upprepas under en viss period inte är mindre oförenligt med detta mål eller syfte än ett engångsarrangemang.

78 För att göra en objektiv bedömning av samtliga relevanta fakta och omständigheter kan skattemyndigheten i den medlemsstat där det utdelande dotterbolaget har hemvist således inte vara skyldig att begränsa sin prövning till en kort period. Det kan tvärtom konstateras att när det arrangemang som kan leda till missbruk av en rättighet som följer av moder- och dotterbolagsdirektivet, såsom i förevarande fall, inbegriper en förändring av strukturen i den koncern som dotterbolaget tillhör och genomförande av olika rättsliga transaktioner för beviljande av lån, ska skattemyndigheten i sin utredning inkludera samtliga omständigheter som bidrar till att detta eventuella missbruk genomförs.

79 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den andra och den femte frågan besvaras enligt följande. Bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet ska tolkas så, att det utgör relevanta indicier för att skattemyndigheten i en medlemsstat ska kunna fastställa förekomsten av ett icke-genuint arrangemang dels att de belopp som överförs inom en kedja av transaktioner, i vilken alla eller vissa av de ingående transaktionerna inte är genuina, liknar eller till och med är identiska med beloppen för de utdelningar som ett dotterbolag med hemvist i den medlemsstaten lämnar till sitt moderbolag med hemvist i en annan medlemsstat, dels att sådana överföringar inte har skett inom kort tid efter utbetalningen av dessa utdelningar, utan kontinuerligt under en viss period. Detta påverkar dock inte skattemyndighetens skyldighet att göra en objektiv bedömning av samtliga relevanta fakta och omständigheter för att pröva om de rekvisit som krävs för att fastställa att det föreligger missbruk är uppfyllda.

Den tredje och den fjärde frågan

80 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje och den fjärde frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet, jämförd med proportionalitetsprincipen, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken skattemyndigheten i en medlemsstat tillämpar källskatt på utdelning som ett dotterbolag med hemvist i denna medlemsstat lämnar till sitt moderbolag med hemvist i en annan medlemsstat, när de transaktioner som inte anses vara genuina inte har ägt rum i den första medlemsstaten, utan har genomförts av fysiska eller juridiska personer som inte har hemvist i den medlemsstaten, inbegripet den person som åtnjuter en skattefördel genom undantaget från skatteplikt för denna utdelning efter samtliga berörda transaktioner, och oberoende av i vilket led i kedjan av transaktioner som skattefördelen erhålls.

81 För det första ska det påpekas att moder- och dotterbolagsdirektivet avser gränsöverskridande situationer som alltid involverar bolag med hemvist i olika medlemsstater. De situationer som kan omfattas av bestämmelsen mot missbruk i detta direktiv ska således bli föremål för en helhetsbedömning som inbegriper transaktioner som äger rum utanför den medlemsstat där skattemyndigheten avser att konstatera förekomsten av rättsmissbruk enligt nämnda direktiv och att vidta åtgärder mot detta.

82 För det andra framgår det av rättspraxis, mot bakgrund av bland annat skäl 8 i direktiv 2015/121, av vilket det följer att det kan finnas fall där endast vissa steg eller delar av ett arrangemang inte är genuina och följaktligen omfattas av bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet, att det inte kan uteslutas att ett arrangemang, som ursprungligen infördes av giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten, från och med en viss tidpunkt ska anses vara icke-genuint på grund av att arrangemanget har bibehållits trots ändrade omständigheter och det framgår att arrangemanget inte längre är motiverat av sådana skäl efter denna tidpunkt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 april 2025, Nordcurrent group, C‑228/24, EU:C:2025:239, punkterna 34–36).

83 Möjligheten att tillämpa denna bestämmelse på icke-genuina steg av ett arrangemang ska följaktligen förstås så, att hänsyn kan tas till omständigheter som inträffat efter det att arrangemanget skapades för att bedöma huruvida det aktuella steget i arrangemanget är genuint eller inte (dom av den 3 april 2025, Nordcurrent group, C‑228/24, EU:C:2025:239, punkt 37).

84 Domstolen konstaterar följaktligen att, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 56 i sitt förslag till avgörande, och med beaktande av att förekomsten av missbruk måste fastställas genom en objektiv bedömning av samtliga relevanta fakta och omständigheter (se punkt 56 ovan), skattemyndigheten i den medlemsstat där dotterbolaget har hemvist ska göra en helhetsbedömning som omfattar transaktioner som genomförts utanför denna medlemsstat, före eller efter det att dotterbolaget lämnade utdelning till moderbolaget.

85 Bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet kräver nämligen inte att det visas att det föreligger en skattefördel som strider mot direktivets mål eller syfte med avseende på det dotterbolag som ursprungligen lämnade utdelningen och som försökte dra nytta av befrielsen från källskatt. En sådan fördel kan erhållas av den fysiska person som kontrollerar den bolagskoncern inom vilken kedjan av transaktioner genomförs i syfte att erhålla denna fördel och denna person kan ha hemvist i en annan medlemsstat än den i vilken det dotterbolag som ursprungligen lämnade utdelningen har hemvist. Sådana otillbörliga fördelar skulle inte kunna undanröjas om den medlemsstat som har beviljat ett dotterbolag med hemvist i landet befrielse från källskatt på nämnda utdelning inte även kunde beakta transaktioner som genomförts utanför denna medlemsstat med hjälp av de belopp som erhållits för samma utdelning.

86 Vad gäller proportionalitetsprincipen, som den hänskjutande domstolen har hänvisat till, ska det erinras om att denna princip dels nämns i skäl 6 i direktiv 2015/121, dels är en allmän unionsrättslig princip som stadfästs i artikel 5.4 FEU. För att iaktta denna princip ska de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna vara ägnade att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och de får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet i fråga (dom av den 20 december 2017, Deister Holding och Juhler Holding, C‑504/16 och C‑613/16, EU:C:2017:1009, punkt 56 och där angiven rättspraxis). De åtgärder som de nationella myndigheterna vidtar i syfte att förhindra bedrägeri och missbruk av de rättigheter som följer av moder- och dotterbolagsdirektivet måste således uppfylla dessa villkor.

87 En tolkning av bestämmelsen mot missbruk i detta direktiv som innebär att förekomsten av missbruk kan fastställas genom en analys som omfattar transaktioner som genomförts utanför den medlemsstat där dotterbolaget har hemvist är otvivelaktigt ägnad att uppnå detta mål. En sådan tolkning är dessutom nödvändig för att bekämpa arrangemang vilka till sin natur kräver att en sådan analys genomförs innan det kan fastställas att de utgör missbruk.

88 I den mån NEO har gjort gällande att nämnda tolkning ger upphov till en omotiverad inskränkning av etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital konstaterar domstolen följande. Det framgår av rättspraxis att ett bolag med hemvist i en medlemsstat, med hänsyn till den allmänna princip om förbud mot rättsmissbruk som det erinrats om i punkt 46 ovan, inte med framgång kan åberopa de friheter som föreskrivs i EUF-fördraget i syfte att ifrågasätta nationella bestämmelser om beskattning av utdelning som betalats till ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat, när det är utrett att tillämpningen av dessa bestämmelser gör det möjligt att förhindra ett sådant missbruk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2019, T Danmark och Y Denmark, C‑116/16 och C‑117/16, EU:C:2019:135, punkt 122).

89 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den tredje och den fjärde frågan besvaras enligt följande. Bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet, jämförd med proportionalitetsprincipen, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken skattemyndigheten i en medlemsstat tillämpar källskatt på utdelning som ett dotterbolag med hemvist i denna medlemsstat lämnar till sitt moderbolag med hemvist i en annan medlemsstat, när de transaktioner som inte anses vara genuina inte har ägt rum i den första medlemsstaten, utan har genomförts av fysiska eller juridiska personer som inte har hemvist i den medlemsstaten, inbegripet den person som åtnjuter en skattefördel genom undantaget från skatteplikt för denna utdelning efter samtliga berörda transaktioner, och oberoende av i vilket led i kedjan av transaktioner som skattefördelen erhålls.

Den sjätte frågan

90 Den hänskjutande domstolen har ställt den sjätte frågan för att få klarhet i huruvida bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken skattemyndigheten i en medlemsstat tillämpar källskatt på utdelning som ett dotterbolag med hemvist i denna medlemsstat lämnar till sitt moderbolag med hemvist i en annan medlemsstat, utan att skattemyndigheten visar att dotterbolaget kände till eller kunde ha känt till att denna utdelning ingick i en kedja av transaktioner, i vilken alla eller vissa av de ingående transaktionerna inte var genuina.

91 Såsom framgår av punkt 50 ovan kan det inte anses att kvalificeringen av en kedja av transaktioner som ett icke-genuint arrangemang räcker för att neka befrielse från bolagsskatt för mottagna utdelningar, med stöd av bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 april 2025, Nordcurrent group, C‑228/24, EU:C:2025:239, punkt 49). Det krävs även att arrangemanget har införts med det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena att få en skattefördel som strider mot direktivets mål eller syfte (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 april 2025, Nordcurrent group, C‑228/24, EU:C:2025:239, punkt 46).

92 Det ska även erinras om att det följer av fast rättspraxis att det för att det ska kunna fastställas att det är fråga om ett missbruk krävs dels att det föreligger vissa objektiva förhållanden, av vilka det – trots att de villkor som uppställs i unionsrätten formellt sett är uppfyllda – framgår att syftet med de berörda unionsbestämmelserna inte har uppnåtts, dels att det föreligger en subjektiv faktor, nämligen en avsikt att erhålla en förmån som följer av unionsrätten genom att konstruera de omständigheter som krävs för att erhålla den (dom av den 3 april 2025, Nordcurrent group, C‑228/24, EU:C:2025:239, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

93 Av detta följer att tillämpningen av bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet förutsätter att villkoret om att det ska föreligga en sådan subjektiv faktor är uppfyllt.

94 För att fastställa hur detta villkor ska bedömas är det viktigt att notera att varje utdelning som omfattas av detta direktiv är en transaktion där minst två bolag är inblandade.

95 Mot bakgrund av definitionerna av moderbolag och dotterbolag i artikel 3.1 i direktivet, där det föreskrivs att moderbolaget ska inneha andelar som motsvarar minst 10 procent av kapitalet i dotterbolaget, är det möjligt att utdelning lämnas till följd av ett beslut av moderbolaget.

96 Ett sådant beslut skulle dessutom kunna ingå i en rad beslut som fattats inom den koncern som det dotterbolag som genomför utdelningen och dess moderbolag tillhör.

97 Icke-genuina transaktioner kan ha införts för att, som huvudsyfte eller som ett av de huvudsakliga syftena, erhålla en skattefördel som strider mot moder- och dotterbolagsdirektivets mål eller syfte, Om villkoret avseende förekomsten av den subjektiva faktor som avses i punkt 92 ovan bedömdes enbart på dotterbolagets nivå, genom att det prövades huruvida dotterbolaget kände till eller kunde ha känt till att betalningen av utdelningen ingick i en kedja av transaktioner, i vilken alla eller vissa av de ingående transaktionerna inte är genuina, skulle den ändamålsenliga verkan av bestämmelsen mot missbruk i detta direktiv undergrävas. Även syftet med denna bestämmelse, som ger uttryck för den allmänna princip om förbud mot rättsmissbruk som det erinrats om i punkt 46 ovan, skulle undergrävas.

98 Det räcker följaktligen att det visas att den subjektiva faktor som består i en avsikt att erhålla en fördel som följer av unionslagstiftningen genom att på ett konstlat sätt konstruera de villkor som krävs för att erhålla fördelen, föreligger med avseende på åtminstone ett av de bolag i koncernen som deltar i transaktionskedjan eller den fysiska person som, efter nämnda transaktionskedja, drar nytta av denna fördel, utan att det krävs att dotterbolaget självt har haft kännedom om denna avsikt.

99 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den sjätte frågan besvaras enligt följande. Bestämmelsen mot missbruk i moder- och dotterbolagsdirektivet ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken skattemyndigheten i en medlemsstat tillämpar källskatt på utdelning som ett dotterbolag med hemvist i denna medlemsstat lämnar till sitt moderbolag med hemvist i en annan medlemsstat, utan att skattemyndigheten visar att dotterbolaget kände till eller kunde ha känt till omständigheten att betalningen av denna utdelning ingick i en kedja av transaktioner, i vilken alla eller vissa av de ingående transaktionerna inte var genuina, och var transaktioner som har införts med det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena att få en skattefördel som motverkar målet eller syftet med direktivet. Detta gäller under förutsättning att det visas att åtminstone ett av de bolag i koncernen som deltar i transaktionskedjan eller den fysiska person som, efter nämnda transaktionskedja, drar nytta av denna fördel, kände till eller kunde ha känt till ovannämnda omständighet.

Rättegångskostnader

100 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

1) Artikel 1.2 och 1.3 i rådets direktiv 2011/96/EEG av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2015/121 av den 27 januari 2015,

ska tolkas så,

att den, i princip, inte utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken skattemyndigheten i en medlemsstat tillämpar källskatt på utdelning som ett dotterbolag med hemvist i denna medlemsstat lämnar till sitt moderbolag med hemvist i en annan medlemsstat, med hänvisning till att moderbolaget deltar i en kedja av transaktioner, i vilken alla eller vissa av de ingående transaktionerna inte är genuina, efter vilken utdelningen överförs till den fysiska eller juridiska person som direkt eller indirekt kontrollerar samtliga inblandade bolag, trots att moderbolaget bedriver verklig ekonomisk verksamhet och således inte är ett transitbolag.

2) Artikel 1.2 och 1.3 i rådets direktiv 2011/96, i dess lydelse enligt direktiv 2015/121,

ska tolkas så,

att det utgör relevanta indicier för att skattemyndigheten i en medlemsstat ska kunna fastställa förekomsten av ett icke-genuint arrangemang dels att de belopp som överförs inom en kedja av transaktioner, i vilken alla eller vissa av de ingående transaktionerna inte är genuina, liknar eller till och med är identiska med beloppen för de utdelningar som ett dotterbolag med hemvist i den medlemsstaten lämnar till sitt moderbolag med hemvist i en annan medlemsstat, dels att sådana överföringar inte har skett inom kort tid efter utbetalningen av dessa utdelningar, utan kontinuerligt under en viss period. Detta påverkar dock inte skattemyndighetens skyldighet att göra en objektiv bedömning av samtliga relevanta fakta och omständigheter för att pröva om de rekvisit som krävs för att fastställa att det föreligger missbruk är uppfyllda.

3) Artikel 1.2 och 1.3 i direktiv 2011/96/EU, i dess lydelse enligt direktiv 2015/121, jämförd med proportionalitetsprincipen

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken skattemyndigheten i en medlemsstat tillämpar källskatt på utdelning som ett dotterbolag med hemvist i denna medlemsstat lämnar till sitt moderbolag med hemvist i en annan medlemsstat, när de transaktioner som inte anses vara genuina inte har ägt rum i den första medlemsstaten, utan har genomförts av fysiska eller juridiska personer som inte har hemvist i den medlemsstaten, inbegripet den person som åtnjuter en skattefördel genom undantaget från skatteplikt för denna utdelning efter samtliga berörda transaktioner, och oberoende av i vilket led i kedjan av transaktioner som skattefördelen erhålls.

4) Artikel 1.2 och 1.3 i rådets direktiv 2011/96, i dess lydelse enligt direktiv 2015/121,

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken skattemyndigheten i en medlemsstat tillämpar källskatt på utdelning som ett dotterbolag med hemvist i denna medlemsstat lämnar till sitt moderbolag med hemvist i en annan medlemsstat, utan att skattemyndigheten visar att dotterbolaget kände till eller kunde ha känt till omständigheten att betalningen av denna utdelning ingick i en kedja av transaktioner, i vilken alla eller vissa av de ingående transaktionerna inte var genuina, och var transaktioner som har införts med det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena att få en skattefördel som motverkar målet eller syftet med direktiv 2011/96 i ändrad lydelse. Detta gäller under förutsättning att det visas att åtminstone ett av de bolag i koncernen som deltar i transaktionskedjan eller den fysiska person som, efter nämnda transaktionskedja, drar nytta av denna fördel, kände till eller kunde ha känt till ovannämnda omständighet.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: litauiska.